Ett samhälle för alla : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

HÄLLE

E T SAM |ö R ALLA slutbetänkande Hlandikapputredningens

SSM 1989 års Handikapputredning

om,

Meka

Statens offentliga utredningar

EE

%

Socialdepartementet

Ett samhälle

för alla

Slutbetänkande av års handikapputredning

1§§_9

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskonbor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

tel 08739 96 30

Telefax 08739 95 48

ISBN 91-38-13065-3 ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1992

SOU 199252

Till statsrådet och chefen

för

Socialdepartementet

Genom regeringens beslut den 15 september 1988 bemyndiga-

des statsrådet Lindqvist att tillkalla kommitté med

Bengt en uppdrag att utreda frågor socialtjänstens och habilitering-

om

ensrehabiliteringens insatser for människor med omfattande

funktionshinder S 198803.

Kommittén antog namnet 1989 års handikapputredning. En

kortfattad for utredningsuppdraget och vårt arberedogörelse tes uppläggning lämnas i kap Direktiven till utredningen

dir. 198853 har i sin helhet bifogats betänkandet bil. 1. Genom detta betänkande, Ett samhälle för alla, har kommit-

tén slutfört sitt uppdrag. Kommittén har halt bred sammansättning med föreen

trädare for alla riksdagspartier, den samlade handikapprörellandstings- och kommunforbunden, statliga myndigheter

sen, mil. Sammansättningen kommittén framgår närmare av av bilaga 2 i betänkandet. Genom beslut regeringen den 1 december 1988 utvidav

kommitténs uppdrag tilläggsdirektiv dir. gades genom

198865. Kommittén i uppdrag att utreda och lämna gavs gymnasieutbildning for svårt rörelsehindrade

forslag om ungdomar och social omvårdnad och habilitering i anslutning

om

till utbildningen.

beslutade den 20 april 1989, dnr V 117886

Regeringen

och V 143989 att till kommittén överlämna social-

delvis betänkande Aktuella socialtjänstfrågor SOU beredningens 198619, i de delar som avsåg klagorätt och inkomstprövning

när det gäller social service inom äldre- och handikappomsor-

egen.

Genom beslut regeringen överlämnades i september 1990

av

skrivelse till handikapputredningen vari begärdes en över-

en

det framtida tolkbehovet dnr 3890.

syn av

har tilläggsdirektiv dir. 199024 beslu- Regeringen genom

SOU 199252

tat att 1989 års handikapputredining inte skall begränsas

av

de s.k. nolldirektiven från 1984 Jmot bakgrund behovet

av av åtgärder inom handikappområdlet. Innebörden är att handi-

kapputredningen inte behöver vfrisa hur förslag om utgiftsökningar eller inkomstminskningzar behöver finansieras. Där-

emot skall kommittén göra väll genomarbetade kostnadsbe-

räkningar av sina forslag och vissa på konsekvenserna för olika

intressen.

1989 års handikapputredning, har före detta betänkande avlämnat fyra delbetänkanden och ett huvudbetänkande till

Socialdepartementet.

Det första delbetänkandet hacde titeln Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar SOU 198954 och överlämnades i juli 1989. Det; andra delbetänkandet, Över-

klagningsrätt och ekonomisk beáhovsprövning SOU 19902,

överlämnades i januari 1990. Det tredje delbetänkandet

som överlämnades i 1990 hade ttiteln Handikapp och välfärd

mars

en lägesrapport SOU 199019. Detta betänkande utgjorde

-

kartläggning livssituatiomen för svårt handikappade.

en av Betänkandet remitterades koommittén till 250 remissins-

av

tanser. En sammanställning av Iremissvaren har presenterats

under namnet Gjort och ogjort 12989 års handikapputredning,

december 1990.

I juni 1991 överlämnade komiittén sitt huvudbetänkande, Handikapp Välfärd Rättvisa SOlU 199146. Betänkandet ha-

de utarbetats mot bakgrund av vår kartläggning, remissyn-

punkter med anledning vâr llägesrapport och de bärande

av

principer, kvalitetskrav, som hamdikapputredningen fastlagt avseende insatser for människor Imed ñmktionsnedsättningar.

I huvudbetänkandet lades frarm förslag for att säkra svårt

funktionshindrades tillgång till eett individuellt anpassat stöd

och service i samhället. Det handllade om habilitering, rehabi-

litering, expertinsatser och hjäljpmedel. Förslag lades också fram personligt stöd och bättrre tillgång till sysselsättning,

om

arbete, färdtjänst, bostäder med sservice

m.m.

Det fjärde delbetänkandet, Em väg till delaktighet och in-

flytande SOU 199197 tolk för. döva, dövblinda, vuxendöva,

hörselskadade och talskadade, övcerlämnades i december 1991. I detta betänkande lämnades förslag utökade utbildnings-

om

insatser och rekryteringsfrämjamde åtgärder för att förbättra

tillgången till tolkar. Det foresloogs också ökade insatser for

SOU 199252

dövblinda. Vidare föreslogs bl.a. att landstingen skulle åläggas reglerad skyldighet att organisera, finansiera och tillhan-

en

dahålla tolktjänst. Utöver de betänkanden handikapputredningen ut-

sex som

arbetat har den också gett ut ett antal rapporter för ytterligare

situationen för funktionshindrade. En

belysning av sammanutredningens publikationer återfinns i bilaga 4. ställning av I föreliggande betänkande har handikapputredningen arbe-

tat vidare med generellt riktade insatser. Särskild uppmärk-

samhet har ägnats åtta områden, som prioriterats på grund av sin stora betydelse för funktionshindrades delaktighet i sam-

hället. De åtta områdena grundläggande samhällsin-

avser

formation, kommunens för funktionshindrades likstäl-

ansvar

lighet med andra invånare, utformning bostäder och miljö-

av

er, kultur-medier-läromedel, resemöjligheter, grundläggande

telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet och åtgärder

mot diskriminering i näringsverksamhet. Vi lägger fram för-

slag med innebörden att varje sektor i samhället skall tillse att

funktionshindrade skall vara likställda med andra invånare inom respektive sektors område och kunna ta del sektorns

av

utbud service och tjänster. Vid behov av tillgänglighets-

av

skapande åtgärder skall dessa finansieras inom sektorn i

som övrigt. Det är således genom en konsekvent tillämpning av

ansvars- och fmansieringsprincipen som enskildas möjligheter till inflytande och delaktighet inom nämnda områden skall

ökas.

För bevakning enskildas intressen föreslår vi också in-

av

rättandet särskild handikappombudsman. Vi behandlar

av en vidare i detta betänkande bl.a. invandrare med funktions-

hinder, utbildning personal samt forskning inom hela det

av

fält funktionshindrade inom vårt uppdrag.

som avser

Kommittén har framställt detta betänkande i lättläst ver-

sion, i punktskrift och på kassett. Därjämte finns en sammanfattning översatt till engelska. Material från utredningen kan

rekvireras under adress Socialdepartementet, 103 33 Stock-

holm.

SOU 199252

Kommittén är enig i sina huvudfrâgor i föreliggande bee-

tänkande.

Särskilda yttranden har avlämnats i vissa frågor.

Stockholm i juni 1992

Gerhard Larsson

Jan Andersson Leif Bergdahl Ingvar Björk

Folke Carlsson Hans Dau Ulla-Britt Hagström Marianne Jönsson Rolf L Nilsson Birgitta Rydberg

Ingela Tuvegran

Tore Karlsson

Ann-Charlotte Carlberg

SOU 199252

Förkortningar

ADA Americans with Disabilities Act ADL Anti-Discrimination Legislation Af Arbetsförmedling AFL Lagen om allmän försäkring 1962381 AMI Arbetsmarknadsinstitutet AlVII-S Arbetsmarknadsinstitutet med särskilda

resur-

ser AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning BS 1959 års Byggnadsstadga CEMT European Conference of Ministers of Transport CIB Internationella byggforskningsorganisationen CMT Centrum för utvärdering medicinsk teknolo-

av

gi, Linköpings universitet DHR De handikappades riksförbund DO Diskrimineringsombudsmannen DPI Disabled peoples international ECOSOC FNs ekonomisk-sociala råd EES European economic space EFS Europeiska fackliga samorganisationen EFTA European free trade association EG Europeiska gemenskapen EMU Europeiska Monetära Unionen FA Riksföreningen AUTISM FBIS Förbundet blödarsjuka i Sverige FCC Federal Communication Coxmnission FIMITIC Fédération Intemationale des Mutiles, des In-

valides du Travail et des Invalides Civils Fk Försäkringskassan FMLS Föreningen mot läs- och skrivsvårigheter FN Förenta Nationerna fotoL Lagen rätt till fotografisk bild

om FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnänmden

22 Förkortningar SOU 199252

FUB Riksföreningen för utvecklingsstörda barn,

ung-

domar och vuxna FÖC Text- och

teckenspråkstelefonins förmedlings-

tjänst GSA General Services Administration GSM Global System for Mobile Telephone HAKO Lagen 1979558 handikappanpassad kol-

om

lektivtrañk HANDYNET Datoriserat informationssystem för funktions-

hindrade HCK Handikappförbundens centralkommitté HELIOS Handicapped people in the European Communi-

ty Living Independent in an Open Society HI Handikappinstitutet HO Handikappombudsman HRF Hörselskadades riksförbund HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982763 HVU Hörselvårdsutredningen ILSMH International League of Societies for Persons

With Mental Handicap ISDN Integrated Services Digital Network JK Justitiekanslern JO Justitieombudsmannen J uU Justitieutskottet JämO J ämställdhetsombudsmaxmen KBH Kommunalt bostadstillägg för handikappade KBT Kommunalt bostadstillägg KHR Kommunalt handikappråd KL Kommunallagen 1991900 KO Konsumentsombudsmannen KU Konstitutionsutskottet LAF Lagen 1976380 arbetsskadeförsäkring

om LAS Lagen 198280 anställningsskydd

om LHR Länshandikappråd LL Lättläst litteratur LO Landsorganisationen i Sverige LSS Lag stöd och service till vissa funktions-

om

hindrade LU Långtidsutredningen 1992 MBD Minimal brain dysfunction NHR Neurologiskt handikappades riksförbund

Förkortningar 23 SOU 199252

NHV Nordiska hälsovårdshögskolan

NO Näringsfrihetsombudsmannen NR Nybyggnadsregler

NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket NV Nämnden för vårdartjänst OCR Optical Character Recognition särskilda psykiskt ut- OL Lagen om omsorger om vecklingsstörda 1985568 m ONP Open Network Provisions OSA Offentligt skyddat arbete PBF Plan- och byggförordningen 1987383 PBL Plan och bygglagen 198710 PRAO Praktisk arbetslivsorientering Post- och Teleutredningen RATS Radiosända talsyntestidningar för synskadade RBU Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar RDS Radio Data System RIL Regionsjukhuset i Linköping Regeringsformen RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket och lungsjukas riksförbund Hjärt- RmA Riksförbundet mot astma-allergi Riksförbundet för mag- och tarmsjuka RRV Riksrevisionsverket Rskr Riksdagsskrivelse Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH Riksåklagaren SBN Svensk Byggnorm SCB Statistiska centralbyrån Sfi Svenska för invandrare SFS Svensk författningssamling SHIA Svenska Internatio-

Handikapporganisationers

nella Biståndsstiitelse SHR Statens handikappråd SIH Statens institut för handikappfrågor inom ut-

bildningsomrâdet

SIL Statens Institut för Läromedel

24 Förkortningar SOU 199252

SIOS Samarbetsorgan for invandrarorganisationer i Sverige SIV Statens invandrarverk

SoL Socialtjänstlagen 1980620

SoS Socialstyrelsen SoU Socialutskottet SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio SRF Synskadades riksförbund STIL

Stockholmskooperativet for independent living

STU Styrelsen för teknisk utveckling STAITEL Regeringens for delegation att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation SVCR Svenska Centralkommittén för Rehabilitering tidigare SVCK SVT Sveriges Television SÖ

Skolöverstyrelsen

TCO Tjänstemännens Centralorganisation TF

Tryckfrihetsforordningen

TFB

Trañkforskningsberedningen

TPB Ialboks- och punktskriftsbiblioteket TU Trafikutskottet TUFFA Teknik För Upphandling Funktionshindrade i Arbetslivet TÖI Tolkoch översättarinstitutet UHÄ Universitetsoch högskoleämbetet UNHCR United Nations Commiossion High for Refugees URL

Upphovsrättslagen

VMA Viktigt meddelande för allmänheten WHO FNs världshälsoorganisation Ädel

Äldredelegationen

SOU 199252

Sammanfattning

Uppdraget och utredningsarbetet

1989 års handikapputredning framlägger här sitt slutbetän-

kande Ett samhälle for alla SOU 199252. Det är utred-

ningens sjätte betänkande. Utgångspunkten for arbetet har

varit situationen for barn, ungdomar och vuxna med omfattan-

de funktionshinder samt for de små och mindre kända handi-

kappgrupperna. Innehållet i våra tidigare fem betänkanden sammanfattas i ett särskilt avsnitt 1.2.

Utredningens uppdrag har omfattat både generella åtgärder

för att funktionshindrade skall bli likställda med andra in-

vånare och individuella åtgärder for att förbättra personliga förutsättningar och skapa ett större oberoende. Regeringens uppdrag till har lämnats i direktiv dir.

oss

198853 jämte tilläggsdirektiv dir. 198865 respektive 199024. Därjämte har till handikapputredningen överlämnats vissa skrivelser och riksdagsuttalanden. Vi konstaterade i vårt kartläggningsbetänkande SOU

199019 betydande klyftor i välfärden mellan funktionshindrade och andra liksom även mellan olika grupper funk-

av tionshindrade, mellan olika orter i landet, mellan insatsområ-

den etc. Genom hela vårt utredningsarbete har huvudin-

en

riktning varit att ñnna åtgärder överbryggar och minskar

som

dessa klyftor. Våra bärande principer uttrycker kvalitets-

som

krav och hävdar självbestämmande och inflytande, delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet har varit vägle-

dande.

Ett huvudtema for har varit att på olika vägar stärka

oss

självbestämmande och inflytande. Det har gällt i den dagliga

livsforingen for enskilda genom bl.a. vårt forslag om rätt till

personlig assistans och brett över hela samhällsfältet genom

-

bevakning av en särskild handikappombudsman.

Vi har slagit fast att varje samhällssektor måste ta sitt

for att funktionshindrade på ett likvärdigt sätt med

ansvar

26 Sammanfattning SOU 199252

andra skall bli delaktiga av sektorns utbud av service och tjänster. Denna uppgift skall i första hand utföras integrerat med andra uppgifter varje aktör inom respektive samhälls-

av område. Finansieringen skall ske på det sätt som sektorn i övrigt finansierar sin verksamhet.

Ett medel i sådan utveckling är förankring

en en av an-

och ñnansieringsprincipen. Vi har inom åtta väsentliga

svarssamhällsområden lagt förslag stärker principens genom-

som slag och pekar mot fortsatt utveckling. I flera fall har vi

en

därför föreslagit kompletteringar till gällande lagstiftning.

nu

I andra fall bl.a. avseende arbetslivets tillgänglighet har

- -

vi föreslagit en helt ny lag. Sammanfattningsvis har utredningsarbetets totala förslag

haft inriktningen att funktionshindrade skall vara likställda

med andra invånare.

I det följande redovisar vi kapitelvis det huvudsakliga inne-

hållet i vårt slutbetänkande. För detaljerade uppgifter

om

kostnader hänvisas till respektive kapitel.

m.m.

Betänkandets innehåll i korthet

Samhällsutveckling och människor med

funktionshinder kap. 2

Vi beskriver hur dels det ökade internationella beroendet, dels

förstärkningen av kommuners och regioners roll minskar statens handlingsutrymme när det gäller att styra samhällsutvecklingen.

Förutom förändringar i ekonomiska och materiella förhål-

landen noterar vi värderingsförskjutningar mera svårbes-

av

tämd art vilka bl.a. lett till att det ömsesidiga beroendet av

kollektiva nyttigheter blir ett mindre uttalat samhällsmål.

Kommunernas roll ökar i betydelse. Mer än 70 % den

av

offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar

hanteras kommuner och landsting.

av

Genom den nya kommunallagen 1991900 ökar kommu-

frihet att utforma både den politiska organisationen

nernas

och förvaltningsorganisationen. Statens bidrag till kommunala finanser utvecklas till generella statsbidrag samtidigt

som

den kommunala beskattningsrätten begränsas. Strukturförändringarna inom bl.a. kommunernas verksamhet leder till ökande decentralisering, målstyrning och mark-

Sammanfattning 27 SOU 199252

nadstänkande. Den offentliga ekonomin ställer hårdnande ökad effektivitet, rationalisering och i vissa fall nedkrav på skärningar. Människor med funktionsnedsättningar är i hög grad beroende offentlig service. Flera förändringar som nämnts av tenderar att öka svårigheter och brister i funktionshindrades livsforing. Vi har också sett att detta har konsekvendagliga för deras möjligheter att utöva medborgerliga rättigheter. ser För olika möjligheter att stärka funktionshindraatt belysa des ställning görs analys av den generella välfärdspolitien kens och problem. Särskilt uppmärksammas valmöjligheter frihetsperspektivet. Det bl.a. att medborgarnas, allmänhetens, stöd for framgår den välfárdspolitiken alla och inte är generella som avser förenad med behovsprövning är betydligt större än för en Den generella välfärdspolitiken har selektiv, riktad, politik. också fördelar bl.a. överblickbarhet och en större genom en smidighet i administrationen. Den välfärdspolitiken har emellertid vissa progenerella blem bl.a. ekonomiska möjligheter att förverkliga som avser utställda löften exempelvis sjukvård, pensioner. Därutöver medför ökande decentralisering offentlig verksamhet att en av skillnader över landet tenderar att öka. Funktionshindrade medborgare och deras livsvillkor påverkas de förändringar sker i den generella välfärden. Vi av som vill i våra förslag stärka enskildas ställning både genegenom rella och individinriktade insatser och att fastslå att genom ansvaret for rör funktionshindrade skall ligga inom frågor som samhällssektor. Ansvaret skall förvaltas integrerat respektive med andra inom respektive område eller sektor. Vi uppgifter att detta är nödvändig färdriktning for fortsatt utmenar en veckling.

Grundläggande synsätt kap. 3

En fördjupad demokrati

Handikapputredningen sina överväganden och förslag som ser led i den fördjupar demokratin. avgörande process som Att skapa förutsättningar för och förverkliga delaktighet

28 Sammanfattning SOU 199252

och jämlikhet för människor med funktionsnedsättningar

måste, med begreppens fulla innebörd, engagera hela samhället, också dem inte har erfarenheter egna funktions-

som av

nedsättningar.

Vägledande för reformarbetet är våra bärande principer

om

självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet,

helhetssyn och kontinuitet. De utgår från grundsatsen att alla människors värde är lika.

Färdriktningen

Hittills har generella tillgänglighetsaspekter i mindre

om-

fattning blivit föremål för överväganden och aktiv handling.

Handikapputredningen har kunnat konstatera att detta inneburit ett lappverk där individinriktade och särskilt riktade

åtgärder fått användas för att kompensera brister i generell

planering. Följden blir att möjligheter till oberoende och valfrihet minskar för människor med funktionsnedsättningar. Det uppstår också stora kostnader när. bristfälligheter skall repa-

i efterhand. Tillgängliga medel borde riktas på annat reras sätt, till bestående och välfungerande insatser.

mera

Handikapputredningen att samtidiga och målmedvet-

anser

satsningar måste ske för att tillförsäkra funktionshindrade

na

grundläggande förutsättningar för delaktighet i samhället. Vi

de rättigheter vi i vårt huvudbetänkande preciseraavser som de i särskild lag stöd och service till vissa funktions-

en om hindrade LSS och de skyldigheter för huvudmännen vi

som

skärpte förslag till tillägg i socialtjänstlagen 1980620

genom och hälso- och sjukvårdslagen 1982763. Satsningar måste också ske för att utveckla och säkerställa generell tillgänglig-

en het och ett tydligt ansvarstagande inom varje samhällsområde

för frågor rör funktionshindrade. Våra förslag i föreliggan-

som de betänkande har denna inriktning och uttrycker även lagfästa skyldigheter för huvudmän mil.

Fortsatt utveckling

Handikapputredningens arbete skall helhet. I takt

ses som en

med genomförandet våra förslag är det angeläget med

av regelbundna utvärderingar med brukarmedverkan. De skall

-

SOU 199252 Sammanfattning 29

utvärderingar med brukarmedverkan. De skall på

- ge svar

frågan om den aktuella avvägningen mellan individinriktade

och generella insatser präglas av helhetssyn och är ändamåls-

enlig efter brukarnas behov.

Sammanfattningsvis vill handikapputredningen genom si-

na förslag stärka funktionshindrades ställning i samhället

genom

tydlig markering av ansvaret inom varje samhällsområde -

för frågor som rör funktionshindrade

lagstiftning och uppföljningutvärdering dess effekter

- av

ekonomiska styrmedel -

attitydpåverkande insatser

-

kunskapsutveckling, kunskapsspridning, kunskapsbanker.

-

Dessa åtgärder för närmare ett samhälle för alla. En för-

oss

stärkt grund skapas för fortsatt utveckling både enskildas

av självbestämmande och den solidaritet som måste ñnnas i ett

demokratiskt samhälle.

Handikapprörelsens roll kap. 4

Handikapprörelsen är en del de svenska folkrörelserna och

av

har hundraårig historia. Handikapporganisationema har i

en

dag sammanlagt ca 450 000 medlemmar I bilaga 5 redovisas de organisationer budgetåret 199192 erhåller statsbi-

som

drag. Handikapprörelsen har haft och har stor betydelse för

en en

aktiv reformpolitik i vårt land. Organisationerna verkar bl.a. genom att vara remissinstanser för statliga utredningar,

ge-

nom att delta i utredningsarbete experter och sakkunniga

som och genom opinionsbildande Verksamhet i direkta kontakter med företrädare for politiska

organ.

Handikapputredningen anser att konsumentintressenbru-

karinflytande skall stärkas. De förändringar pågår inom kommunal organisation

som nu

skapar ändrade förutsättningar för handikapprörelsens intres-

sepolitiska verksamhet. Vi har betonat att detta ställer ökade krav på handikapprörelsen. Vi anser också att samhället har stor nytta av en initierad och kunnig handikapprörelse. För att rörelsen bl.a. skall kunna verka i de former planering och

som

30 Sammanfattning SOU 199252

programskrivningar sker inom t.ex. kommun har vi foreen slagit förstärkt rätt till grundläggande samhällsinformaen

tion. Vidare har vi förutsatt att handikapporganisationerna

som hittills skall få ett brett samhällsstöd.

Internationella utvecklingslinjer kap. 5

Den internationalisering alltmera präglar utvecklingen i

som

Sverige berör i hög grad med funktionsnedsättningar.

personer

Samverkan inom EG är ett exempel även utvecklingen

men utanför EG är betydelse. av Vi har konstaterat att våra forslag inte strida mot synes nu

gällande eller planerade konventioner inom EG.

Sverige bör i olika internationella verka för sprid-

organ en ning av de synsätt, arbetsformer m.m. som är förankrade i

svensk handikappolitik. Av särskild vikt är den helhetssyn

som vi redovisat i vårt utredningsarbete. Innebörden är att

varje samhällssektor har ett for tillgänglighetsskapan-

ansvar

de åtgärder och att invånare med funktionsnedsättningar

som

andra skall kunna ta del respektive sektors

av utbud av varor,

tjänster etc.

Genom EES-avtalet aktualiseras frågor kan ha

nya som stora konsekvenser for vårt land. Vi har funnit skäl att stärka

bevakningen av handikappfrågor genom den svenska EG-dele-

gationen i Bryssel. Vi att det finns behov att kommenar av

plettera delegationen med befattning råd for särskild

en som

bevakning av handikappfrågor. Den årliga kostnaden for den-

befattning beräknar vi till 500 000 kronor. na

I kapitlet redovisar vi vissa internationella initiativ rör

som

lagstiftning, utveckling av standards Vi beskriver vidare

m.m.

handikapporganisationers ställning och arbetsformer Vi konstaterar i sammanhanget att det är väsentligt att skapa

sam-

verkansmöjligheter mellan svenska handikapporganisationer

och organisationer i andra länder. Initiativ i denna riktning

bör enligt vår mening stödjas bl.a. för att främja att organisa-

-

tioner byggs funktionshindrade själva ett medel for

av som

inflytande. I vårt land präglas organisationslivet och dess

arbetssätt detta synsätt. I många andra länder är handikapav

porganisationer styrda av professionella grupper på ett sätt

som hindrar funktionshindrade att få gehör för sina synpunkter, erfarenheter och kunskaper.

Sammanfattning 31 SOU 199252

Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet kap. 6

Ett tema i vårt betänkande är hur samhället

genomgående

skall kurma öppnas och bli tillgängligt för människor med

fimktionsnedsättningar.

Som ett medel för detta vill vi tillämpa och finansansvars-

ieringsprincipen med innebörden att miljöer och verksamheter

skall utformas och bedrivas så att de blir tillgängliga för alla människor. Kostnader för att skapa tillgänglighet ses som en

del de totala kostnaderna för verksamheten och

självklar av

finansieras därmed verksamheten i övrigt. som

För att stärka denna princip i praktiken har vi prioriterat åtta områden visat sig enligt våra undersökningar och

som -

handikapporganisationernas erfarenheter innebära risker

för diskriminering och hinder för funktionshindrade. Dessa hinder leder också ofta till dyra och frihetsinskränkande sär-

lösningar.

De åtta samhällsområden vi prioriterat och här belyser som i särskilda kapitel är grundläggande samhällsinformation

kap. 7, den kommunala verksamheten kap. 8, byggnaders

och miljöers tillgänglighet kap. 9, områdena kultur, medier och läromedel kap. 10, resemöjligheter kap. 11, telekommu-

nikationer kap. 12, arbetslivsområdet kap. 13 samt närings-

verksamhet kap. 14.

Vi att lagstifta och fianalyserar möjligheter om ansvarsaf-principen bl.a. programstadnansieringsprincipen genom gande eller diskrimineringsförbud i grundlagen. Vidare analyvi effekter ett eventuellt diskrimineringsförbud i an-

serar av

nan lag.

Vi dels att i regeringsformen föreslå bestämmelse

väljer en

förbud mot diskriminering i lag eller föreskrift på om annan

grund funktionshinder, dels att pröva möjligheten att införa

av sanktionerade förbudsbestämmelser inom centrala rättsområ-

den och med utgångspunkt i våra bärande principer. I kapitlet görs genomgång den amerikanska lagstift-

en av med bl.a. Americans with Disabilities Act ADA, från

ningen

1990 förbjuder diskriminering funktionshindrade bå-

som av de inom offentlig och privat sektor. ADA innehåller sanktioner

för att framtvinga genomförandet de krav som lagen upp-

av ställer inom olika områden.

32 Sammanfattning SOU 199252

I svensk rätt har hittills i stort saknats bestämmelser den av art finns i ADA. Våra förslag till reglering inom de som av oss prioriterade samhällsområdena har emellertid denna lagstift-

ning som en utgångspunkt.

Inom de tidigare nämnda åtta områdena lägger vi förslag

om åtgärder som skall göra respektive sektors utbud tillgäng-

ligt och därmed stärka den enskildes möjligheter till jäm-

ställdhet och delaktighet. Vi föreslår rättsföljder olika slag,

av vite m.m., om kraven inte uppfylls.

Rätt till grundläggande samhällsinformation

kap. 7

Informationsfriheten och rätten att få ta del allmänna av handlingar är hörnpelare i vårt demokratiska samhälle. Rät-

tigheterna gäller alla medborgare och är grundlagsskyddade.

Trots detta har funktionshindrade ofta stora svårigheter att få del information. Det kan fråga att rullstolsav vara om en bunden inte kan ta sig in i den lokal där den allmänna person handlingen förvaras. Det kan också gälla brist på tolkservice för döva, dövblinda och hörselskadade eller hinder för synskadade att få del handling på ett tillgängligt medium av en som

kassettband eller punktskrift. Vi konstaterar även att

negativt bemötande och ifrågasättande funktionshindrades av anspråk inte är ovanligt och ökar hindren när enskilda med

funktionsnedsättningar begär information. Trots att gällande lagstiftning skulle kunna tillräcklig

vara för att garantera funktionshindrades möjligheter att få del av grundläggande samhällsinformation vi att erfarenheteranser na tydligt pekar på behovet ett förstärkt lagskydd. Det av måste klart framgå att myndigheters stat, kommun, lands-

ting serviceskyldigheter omfattar tillgänglighetsskapande åtgärder för med funktionsnedsättningar.

personer Vi föreslår i detta syfte ett tillägg till förvaltningslagen med innebörden att funktionshindrade skall ha rätt till grundläggande samhällsinformation på ett för den enskilde lämpligt medium. I detta förslag ingår även att den enskilde på begäran skall ha rätt att få den information anpassad brett distribueras som till allmänheten t.eX. valinformation, ändringar i kommunala avgifter. Vidare uppmärksammar vi att information vid aku-

Sammanfattning 33 SOU 199252

ta situationer måste kunna nå döva, dövblinda, svårt

larm

hörselskadade och utvecklingsstörda på ett sätt de kan som

uppfatta.

Kommuner för alla kap. 8

den kommunallagen 1991900 garanteras med- Genom nya

till delaktighet i och inflytande över komborgarna möjlighet

och landstings Verksamhet. Det finns emellertid inget muners

i stärker funktionshindrades lika behandling.

lagen som Kunskap och erfarenhet samlats under handikapput-

soIn

arbete har emellertid visat att det i ett skede med

redningens omfattande strukturförändringar är stor vikt att det i lag

av att kommunerna i all sin verksamhet till att funkanges ser tionshindrade får i förhållande till andra invånare liken

värdig ställning.

För att detta föreslår vi ett tillägg till den nya

klargöra

Kommuner och landsting skall i all sin

kommunallagen

verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med

invånare i Härmed tydliggörs kommuners och deras

övrigt.

olika sektorers för att funktionshindrade ett lik-

ansvar ge serviceutbud i förhållande till andra kommuninvåna-

värdigt Det blir också skyldighet att vidta behövliga tillgänglig-

re. en Dessa skall finansieras berörd

hetsskapande åtgärder. som

kommunal verksamhet i övrigt. Det blir en tillämpning av

och ñnansieringsprincipen.

ansvars- Kommunerna skall lämna årsredovisning över sin verksamhet.

skall även omfatta kommunal verksam-

Årsredovisningen

het bedrivs i form juridisk person, t.ex. stiftelse som av annan

eller kommunalt bolag.

Det har under vårt utredningsarbete framkommit att arbe-

tet med handikappanpassning i samhället i många avseenden

är eftersatt. Vi markerar kommunernas och landstingens anatt föreslå särskild föreskrift i kommunallagen svar genom en innebärande att kommunernas årsredovisning skall ge upp-

vilka för handikappanpassning vidlysning om åtgärder som tagits under året. En sådan redovisning gör det möjligt för bl.a. handikapprö-

att få summering vad uppnåtts. Det blir

relsen en av som

också att få information effekterna fattade be-

möjligt om av

34 Sammanfattning SOU 199252

slut och i vilken utsträckning de bärande vi principerna som fastlagt förverkligats. En målinriktad kunskapsuppbyggnad funktionshindraom des villkor behövs inom kommunerna. Ett medel den viktigt är uppsökande verksamheten. I flera förslag har vi markerat värdet att den genomförs regelbundet och ett sådant av på sätt att den ger god bild såväl miljömässiga en av som psykosociala förhållanden och strukturinriktade frågor. Metodiken måste självfallet iaktta sekretesslagens bestämmelser. Kommunala planer och i frågor program om tillgänglighet skall både uttryck för den beslutade och ge viljeinriktningen vara praktiska och konkreta. De skall också kurma följas upp och utvärderas på kort och sikt. lång Handikapporganisationerna måste, för att kunna utöva inflytande, ges möjlighet att komma in tidigt i beslutsprocessen. Den organisatoriska formen för samarbetet får utarbetas efter lokala

förutsättningar

Det är betydelsefullt att medver-

handikapporganisationernas

kan fokuseras på de punkter där besitter organisationerna en speciell kompetens. Den vikt vi lägger vid utökningen av kommunernas uppsökande verksamhet innebär behov tillskott till av av personal en kostnad på i storleksordningen 36-55 kronor miljoner per ar.

Funktionshindrade och utformningen bostäder

av

och miljö Kap. 9

Det kan konstateras att offentlig och bostäder från miljö senaår har relativt framför re en god grundläggande tillgänglighet, allt för rörelsehindrade, fortfarande men byggs nya lokaler

med nivåskillnadertrappsteg måste

som passeras. Tillgänglighet och användbarhet för med nedsatt personer orienteringsförmåga är i allmänhet dåligt tillgodosedd. Gatu- och andra utemiljöer uppvisar ofta stora brister trottoarkanter; trappor, branta lutningar och dålig orienterbarhet. Följderna av dessa brister är för enskilda bl.a. ett ökat beroende personlig hjälp, minskad valfrihet fall av och i vissa en mycket stor isolering. Begreppen tillgänglighet och användbarhet måste förenas till ett kvalitetskrav. Det räcker inte med tillen godtagbar gänglighet om den inte också möjlighet för enskilda att ger

Sammanfattning 35 SOU 199252

använda verksamheten etc. I kapitlet förs självständigt miljön, och förhållningssätt i plan- och diskussion om attityder en och bygglagen PBL byggprocessen, tillämpningen av planför krav och användsamt ambitionsnivån på tillgänglighet

barhet. Handikapputredningen lägger mot denna bakgrund

ett antal förslag på kort och lång sikt skall vidareutveckla som användbarhet för med funktions-

tillgänglighet och personer

nedsättningar. För att funktionshindrades rätt och möjligheter garantera vi att attityderna måste till delaktighet och inflytande menar Vi föreslår brett upplagd informationskampanj påverkas. en förtroendemän, och allmänhet. Kostnariktad till tjänstemän för beräknar vi till 5 miljoner kronor derna denna ca måste kunskaper funk- Också inom olika utbildningar om Vi föreslår därför att det tionshindrades behov fördjupas. för verksamma planerare, arkitekter anordnas fortbildning

och projektorer om tillgänglighetsfrågor.

förbättra bostadsförhållandena för funktionshindra- För att de Vi att det statskommunala bostadsanpassningsbianser skall garanteras i lag. Vi föreslår att funktionshindrade draget rätt att sin bostad enligt förordningen hyresgäster ges anpassa

om bostadsanpassningsbidrag.

i och måste enligt vår Alla som agerar plan- byggprocessen PBL översiktsplanerna. För att mening iaktta vad anger om föreslår vi att länsstyrelsens roll försärskilt markera detta stärks i planprocessen. Vi lägger förslag om att länsstyrelsen,

lämplighet hälso- och utöver bevakningen av miljöers ur också skall ha möjlighet att pröva miljö-

olycksrisksynpunkt,

och användbarhet. Konsekvensen av detta ers tillgänglighet kan häva beslut strider mot kraven blir att länsstyrelsen som Boverket skall delta i processen genom att på tillgänglighet. utvärdera kunskap goda exempel på hanfölja, och sprida om

dikappanpassning. i det största problemet för Den befintliga miljön utgör dag och användbarheten för funktionshindrade. tillgängligheten Vi föreslår därför Det gäller såväl byggnader som gatumiljöer.

vilka allmänheten har tillträde skall göras att lokaler till användbara för funktionshindrade. Detta gältillgängliga och och finansierade lokaler. En ler både privata lokaler offentligt på 15 år föreslås gälla. Kravet på handikap-

genomförandetid

bör inte helt absolut. Vi beskriver vissa

panpassning dock vara

36 Sammanfattning SOU 199252

fall där det får att ställa kravet

anses vara uppenbart oskäligt

på anpassning inom period på 15 år, bl.a. det fallet att den

en

ansvarige kan komma på obestånd anpassningen

om genomförs.

Till gatumiljön räknar vi terminaler och Vår

hållplatser.

ambitionsnivå är att det skall att ta fram för

vara möjligt sig

rullstolsanvändare i gatumiljön och att orientera

möjligt sig

för med nedsatt För

personer orienteringsförmåga. anpassningen av gatumiljön bör genomförandetid på 10 år gälla.

en

Kraven på lokal- och gatumiljöanpassning lagfásts genom tillägg i PBL.

Med föreslagen genomförandetid 15 10 år

en om respektive

beräknas kostnaderna för år till 133 mil-

anpassningen per ca

joner kronor vad offentligt finansierade lokaler och

avser ca

100 miljoner kronor i fråga gatumiljön. Kostnaderna för

om

anpassningen av privata lokaler bedömer vi i

vara samma

storleksordning som vid anpassning offentligt finansierade

av

lokaler, dvs. 133 miljoner kronor år.

per

Årskostnaderna för lokaler och blir

anpassning av gatumiljö

enligt vår bedömning störst under de inledande åren varefter

de planar ut. De angivna beloppen skall alltså

ses som genomsnittskostnader de över åren varierande nivåerna. av

Kultur, medier och läromedel viktiga vägar till

-

delaktighet och likställighet kap. 10

Kultur

Kulturinstitutioner lokaler och måste

verksamhet anpassas

för att med funktionshinder skall kunna ta del det

personer av allmänna kulturutbudet. Vissa kulturaktiviteter måste som

komplettering och kompensation dessutom utformas med särskild tanke på behov hos exempelvis döva, dövblinda, svårt hörselskadade, synskadade och utvecklingsstörda. Vi

menar att riktade åtgärder bör komma till stånd för nämnda grupper och stödjas genom engångsbidrag från staten i storleks-

på ordningen 2 miljoner kronor.

Radio TV

-

N yhets- och informationsutbud förmedlas i ökad

utsträckning

via radio och television. Funktionshindrade ställs utanför ge-

Sammanfattning 37 SOrU 199252

stora brister i mediers tillgänglighet. Framtida avtal nom mellan staten och de avgiftsñnansierade företagen måste därför kompletteras med preciserade krav på åtgärder för olika behov. Tillgänglighetsskapande åtgärder behömålgruppers formuleras konkret b1.a. vad tid och typ insats. Vi ver avser av att miniminivå på ett tillgängligt programutbud bör menar en att 50 % det dagliga nyhetsutbudet och 10 % av den vara av verksamheten skall tillgängligt före egna producerade vara utgången 1996. Kostnaderna för olika tillgänglighetsskaav åtgärder 4,5 miljoner kronor år får tas ut Via pande - ca per avgifter med tidigare begrepp licensmedel. När det gäller den tv-kanalen TV 4 och eventuella nya ytterligare fristående tv-kanaler, bör krav på tillgänglighetsskapande åtgärder också regleras i avtal. Handikapputredningen föreslår därför att i framtida koncessionsavtal man mellan staten och fristående tv-företag i sändningstimmar etc. respektive företags åtagande med samma krav på ananger utbudet ställs på de avgiitsñnansierade förepassning av som Kostnaden för detta får när det gäller de fristående tagen. tv-kanalerna bestridas Via reklamintäkter.

Tidningar

Tidningar på kassett eller förmedlade på RATS för synskadade bör bli flera. Vi bedömer att tidningsbranschen inte har nu möjlighet att klara detta priset enligt ansvars- och genom fmansieringsprincipen. Statligt stöd erfordras därför under fem år varefter prövning bör ske av möjligheten att förverkliga af-principen utan att utbudet minskar för målgruppen. För att nå b1.a. utvecklingsstörda och personer med andra lässvårigheter t.ex. vid dyslexi krävs tillrättalagd lättläst nyhetsinformation. Tidningen 8 SIDOR sådan bearbetad inger en formation. Det krävs dock enligt utredningens mening ytterligare för att ge tidningen en större spridning, så att resurser och därmed intäkterna kan öka. Vi föreslår ett statupplagan stöd 2,5 miljoner kronor fördelat på fem år för utligt om veckling och marknadsföring av tidningen.

38 Sammanfattning SOU 199252

Böcker

Staten anslår i dag drygt 60 miljoner kronor till talboksutgivning. Merparten av detta avser Tal- och Punktskriftsbiblio-

tekets TPB verksamhet inklusive högskolelitteraturframställningen. Knappt 4 miljoner kronor avser framställningen

av lättläst, s.k. LL-litteratur. Vi menar att det krävs ökad utgivning tal- respektive av LL-böcker. Detta stöd bör finansieras via statsbudgeten också under den kommande ö-årsperioden. För att kunna nå flera

funktionshindrade och öka mångfalden i utbudet bör-anslagen

till TPB och LL-stiftelsen emellertid räknas med totalt 25 upp

miljoner kronor fördelade på 5-årsperiod.

en

Läromedel

För att uppnå likvärdig undervisnings- och läromedelssituen ation för elever med funktionshinder föreslår vi att skollagen

förtydligas avseende erforderligt anpassade läromedel, att talbokstillgången för synskadade grundskole- och gymnasieele-

ver ökas, att ny teknik tas till på ett effektivt sätt vara mera och att läromedelsutbudet förstärks för döva och hörselskadade och för vissa rörelsehindrade elever. Behov läromedel för av

elever med stora läs- och skrivsvårigheter dyslexi måste

en-

ligt vår mening uppmärksammas ett särskilt uppdrag

genom till Statens institut för handikappfrågor inom skolan SIH.

Vi föreslår mot denna bakgrund engångsanvisning till

en SIH på 4 miljoner kronor för upprustning läromedelsenav heterna m.m. och 1 miljon kronor till TPB. Fr.o.m. den 1 januari 1995 föreslår vi ett kommunalt fullt ut för ansvar

erforderligt anpassade läromedel och pedagogiska hjälpmedel

till funktionshindrade elever.

Resemöjligheter kap. 11

Vår uppfattning är att kollektivtrafiken skall basen i vara trafikförsörjningen också för funktionshindrade. Målet skall vara att människor med funktionsnedsättningar tillförsäkras samma villkor och möjligheter att andra invånare. resa som Den enskilde skall kunna på hand även med allmänresa egen na trafikmedel.

SOU 199252 Sammanfattning 39

Vi redovisar ingående två modeller för att genomföra ett samlat för färdtjänst och kollektivtrafik. ansvar En modell är att trafikhuvudmannen i länet ges ett lagfäst

för både kollektivtrafik och färdtjänst.

ansvar En modell är att kommunerna och trafikhuvudmanannan

i respektive län avtalar om att trafikhuvudmaxmen skall

nen

upphandla och samordna färdtjänst inkl. ombesörja legitimering för färdtjänst.

Vi förordar i nuläget en konsekvent tillämpning av en av-

talsmodell inom för nuvarande regelsystem for kol-

ramen

lektivtrafik, färdtjänst och sjukresor.

Erfarenheterna avtalsmodellen skall enligt vår mening

av

följas En prövning lagfäst modell skall ske senast år

upp. av en 1996. Kapitlet innehåller vidare bl.a. redovisning brister i en av

anpassning färdmedel, terminaler och miljöer utifrån behov

av

vid olika funktionsnedsättningar även s.k. medicinska handikapp uppmärksammas liksom behov vid psykiska störningar.

Från funktionshindrades synvinkel är kollektivtrafiken en

helhet. Anpassning krävs i hela resekedjan. Därför anser vi att

lagen 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik HA-

om KO skall kompletteras med föreskrift hänvisar till en som

våra förslag i plan- och bygglagen om handikappanpassning inom tioårsperiod gatumiljöer, hållplatser och termina-

en av ler.

Vidare vi med utgångspunkt i vårt synsätt att be-

anser greppet resenär med funktionshinder bör användas genom-

gående i lagen handikappanpassad kollektivtrafik i stället

om

for handikappade. Olika trafikmedel och behov tillgänglighetsskapande åt-

av

gärder behandlas utförligt bussar, spårbundna fordon, förortståg, regional tågtrafik, flyg m.m. och krav uppställs på tidsrymder och omfattning beträffande genomförandet oli-

av

ka åtgärder. För bussar i linje- och beställningstrafik föreslås period

en

på 15 år mellan 1995-2010 för tillgänglighetsanpassning.

ca Den årliga merkostnaden beräknas till 130 miljoner kronor.

För loktågvagnar räknar vi med genomförandeperiod på

en 1-15 år vilket årlig kostnad på 9 miljoner kronor under ger en de första fem åren och 1,5 miljoner kronor de följande tio åren.

Kostnader för anpassning förortståg bedöms 3 miljo-

av vara

40 Sammanfattning SOU 199252

ner kronor per år mellan 1997-2002 och 1,5 miljoner kronor

t.0.m. år 2012, for spårvagnar 9 miljoner år mellan

per 1997-2002. Under åren 2002-2012 beräknas merkostnaden

avseende spårvagnar till knappt 10 miljoner kronor per år. När det gäller lyftanordningar på flygplatser föreslås engångs-

en

investering på 3 miljoner kronor, vilket innebär att samtliga flygplatser i Sverige som saknar nosbryggor har lyftar in-

stallerade senast två år efter att våra förslag i denna del trätt i kraft.

Sammantaget uppgår merkostnaden för redovisade insatser

till 150 miljoner kronor år under de första fem åren och till per 140 miljoner kronor per år mellan åren 2002-2012.

Handikappombudsmannen föreslås ha uppgiften att bevaka

efterlevnaden i dessa sammanhang och kunna påtala

om ex-

empelvis tidsgränser for uppnådd anpassning hålls.

Rätt till grundläggande telekommunikation

kap. 12

Teleteknikens utveckling innebär stora, i vissa fall unika,

möjligheter till ökad delaktighet for människor med funk-

tionsnedsättningar. Vi betonar att grundläggande telekommu-

nikation för funktionshindrade omfattar långt än fun-

mer en

gerande telefonitjänst. I begreppet bör också beaktas hur tele-

kommunikation i kombination med datateknik kan

underlätta vardagliga uppgifter; sociala kontakter och

m.m.

dessutom vara mycket betydelsefull för enskildas och anhörigas trygghet.

Redan vid det traditionella bruket telefonitjänster har

av

funktionshindrade merkostnader i förhållande till andra med-

borgare. Ett flera exempel är att samtal via texttelefon tar av

3-10 gånger längre tid än motsvarande muntliga samtal, vilket betydande telefonräkningax

ger

Vi lägger förslag med syfte att dels ta tillvara tekniska

nya landvinningar, dels ekonomiskt underlätta för enskilda med

funktionsnedsättningar att ha tillgång till grundläggande te-

lekommunikation på lika villkor andra. FunktionshindrasoIn

de skall inte betala än andra for teletjänster.

mer

Vi konstaterar att den vanliga telefonitjänsten under över-

skådlig tid kommer att vara dominerande att utrust-

men

Sammanfattning 41 SOU 199252

flera punkter skulle kunna göras mer lättillgänglig ningen på

och användbar. S.k. datorkonferenser har visat sig öppna många nya kon-

taktvägar för med omfattande funktionsnedsättning-

personer

vi ett antal tjänster TeleGuide, läs-

ar. Vidare beskriver nya service telefon, digital överföring tal, bild och text

per av

ISDN, mobiltelefoni m.fl. har stora utvecklingsmöjlig-

som

kan få betydelse för enskildas och i vissa heter och avgörande fall anhörigas dagliga livsföring.

teleområdet har i alltför liten omfattning be-

Företagen på

aktat funktionshindrades behov. Det krävs enligt vår mening såväl stimulansåtgärder för att få förändringlagstiftning som

till stånd. ar Vi föreslår att det i den telelag förbereds tydligt skall som nu lika rätt till telekommunikation.

framgå allas grundläggande

Den särskilda telemyndighet inrättas fr.o.m. den 1 juli som vår ha uppgiften att bl.a. grans-

1992 skall enligt uppfattning

hur behov telekommunika-

ka och följa funktionshindrades av

tion tillgodoses.

Vi förordar beträffande ansvars- och fmansieringsprincipen

teleomrâdet dels enskild, dels en kollektiv

af-principen på en tillämpning. enskild af-principen vi att re- Med tillämpning av menar

så skall sin verk-

spektive teleoperatör långt möjligt anpassa

samhet till funktionshindrades behov. Det skall ske inom nor-

hänsyn och tillgänglighetsskapande åt-

mala affärsmässiga

gärder skall bekostas av operatörerna. kollektiv af-princip vi att operatörer tillsam-

Med en avser

för varandras, samhällets och enskildas kost-

mans skall svara området. Detta sker särskilt inrättad nader inom genom en

telefond vi föreslår. som

Telefonden skall kunna lämna stöd till

enskilda för anskaffning dyr telekommunikationsutrustav ning för merkostnader telekommuni-

enskilda dagliga som avser

kation inom området med särskild in-

forskning och utveckling

-

riktning på funktionshindrades behov

och erbjuder service för funktions-

operatörer företag som

-

hindrade t.ex. förmedlingstiänst.

42 Sammanfattning SOU 199252

Telefonden byggs att alla upp genom teleoperatörer betalar en årlig avgift till fonden i proportion till operatörernas respektive omsättning. Tillhandahållandet teletekniska av hjälpmedel till enskilda skall underlättas att genom landstingens rehabiliterings- och hjälpmedelsverksamhet blir skyldig att bistå med behovsutredningar och i förekommande fall med en rekvisition som medger att den enskilde kan få från för ersättning telefonden inköp av utrustning. Vid behov föreslås landstingen bistå med inköp och installation teletekniska av hjälpmedel. Landstingens merkostnader föreslås då täckas via telefonden. För att förstärka möjligheter till överblick över ett stort och komplicerat utbud föreslår vi införandet varudeklaav frivillig ration teleterminaler bas. av eventuellt på nordisk Sammantaget beräknar vi kostnader för olika insatser för grundläggande telekommunikation för enskilda till 58 miljoner kronor per år. Tillsammans med beräknade kostnader för FoU 15 mkr, texttelefoner 61 och mkr telehjälpmedel 22 mkr ger detta ett medelsbehov för telefonden motsvarande 156 miljoner kronor år under de åren. per närmaste

Arbetslivets tillgänglighet för människor med

funktionshinder kap. 13

Enskilda arbetsgivare har mycket en hög grad av handlingsfrihet vid valet skall av personer som erbjudas anställning. Arbetsrättslig lagstiftning innehåller endast ett mindre antal regler som tar sikte på att främja arbetsmöjligheter för människor med Dessutom

funktionsnedsättningar. värnar dessa reg-

ler i huvudsak dem redan har om som anställning. I vissa andra länder tillämpas i varierande utsträckning kvotsystem för att bereda funktionshindrade tillträde till arbetslivet. I Sverige finns inte sådana system. I gengäld har vi en bred arsenal av olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som skall stärka enskildas förutsättningar AMI,

vägledning, Samhall, lönebidrag m.m.. När det gäller styrande eller stimulerande anställningsfrämjande åtgärder analyserar vi i kapitlet tre alternativa former också kan kombineras som

Sammanfattning 43 SOU 199252

lönesubventioner

a

b kvotsystem

andra ekonomiska incitament för arbetsgivare.

c

Lönesubventioner utgår i form ett nytt flexibelt numera av vilket fastställs till sin nivå efter förhandling mel-

lönebidrag lan arbetsförmedling och arbetsgivare.

försämrat arbetsmarknadsläge är risken stor att arbets- I ett

måste högre bidragsnivåer för att få förmedlingen dels erbjuda

till stånd dels måste använda lönebidrag för

anställningar, skulle ha fått anställning på den reguljä-

personer som annars

arbetsmarknaden utan lönestöd.

ra

Handikapputredningen betonar starkt behovet av uppfölj-

de flexibla lönebidragen och deras effekter på

ning av nya

anställningsmöjligheter för utredningens personkrets. skulle innebära att arbetsgivare åläggs att ha

Kvotsystem

viss andel anställda med funktionshinder. Erfarenheter en från andra länder är inte odelat positiva bl.a. på grund av att

det är svårt att inordna mindre arbetsgivare i systemet och att

därmed miste många lämpliga arbetstillfällen. man går om också risker för attityder mot dem fått

Det är negativa som

anställning kvotförfarande. genom därför att införande av even-

Handikapputredningen anser

tuella måste komma i andra hand. Vi är dock inte

kvotsystem helt främmande för förnyad prövning av denna möjlighet

en anpassad efter svenska förhållanden.

Andra ekonomiska incitament skulle innebära att arbetsgi-

får påtagliga konsekvenser sin rekryteringspolitik.

vare av T.ex. anställer med funk-

skulle arbetsgivare som personer

tionshinder kunna få minskade arbetsgivaravgifter medan

andra inte anställer skulle få högre avgifter. som

handikapputredningen är det positivt att utveckla Enligt

ekonomiska incitament och styrmedel. Mycket stor omsorg

måste dock åt att utveckla system har tydliga och ägnas som

enkla regler för avgiftsnivåer etc. Handikapputredningen redovisar förslag om att följande

områden måste utvecklas för att helhet stärka snarast som för med funktions-

anställningsfrämjande åtgärder personer nedsättningar

44 Sammanfattning SOU 199252

förberedande insatser likvärdig ställning i arbetslivet insatser för att stärka den enskildes

- förutsättningar

ekonomiska incitament. -

Inom dessa områden föreslår bl

handikapputredningen a ett

system med lagstadgad skyldighet för med arbetsgivare ett visst minsta antal anställda förslagsvis 25 att tillhandahålla

praktikplatser för i personkretsen för den personer som avses nya lagen, LSS. Arbetsgivares skyldighet föreslås regleras i en ny lag om arbetslivets tillgänglighet nedan.

se

Vid eventuell förändring

en av arbetsförmedlingsmonopolet

måste enligt

handikapputredningen även nya tillkommande arbetsförmedlingar, vid sidan den offentliga, ha lagfäst

av en skyldighet att biträda ñinktionshindrade.

Arbetsmarknadsinstituten med särskilda föreslås resurser utifrån ett helhetsperspektiv kunna erbjuda personer med om-

fattande funktionsnedsättningar inslag

av grundrehabilite-

ring.

Handikapputredningen föreslår vidare helt lagstift-

en ny ning om arbetslivets tillgänglighet för människor med funk-

tionsnedsättningar.

Enligt förslaget ställer lagen krav att vidta på arbetsgivare såväl generella individuella för som åtgärder att främja anställnings- och arbetsmöjligheter för med funktionspersoner hinder. Lagen fastställer även att får arbetsgivare inte missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på grund dennes av funktionshinder. Lagen skall i förhållande ses som en pluslag

till befintlig arbetsrättslig och tilllagstiftning är en praktisk

lämpning av af-principen.

Ekonomisk kompensation för merkostnader vid tillgänglighetsskapande åtgärder bör på sikt finansieras inom sektorn

som helhet via exempelvis arbetsgivaravgift, i men nuläget över statsbudgeten. Kraven innebär bl.a. att den enskilde vid

behov skall ha tillgång till arbetshjälpmedelarbetsbiträde.

Det ställs enligt lagförslaget också krav på arbetsgivaren att t.ex. anpassa introduktion, utbildning m.fl. liknande insatser

inom för personalutveckling. ramen Lagförslaget innehåller sanktionssystem mot arbetsgivare som missgynnar arbetssökande eller arbetstagare på grund av hans eller hennes funktionshinder.

Sammanfattning 45 SOU 199252

föreslås ersätta den nuvarande främjandelagen.

Lagen

nämnda insatser vill vi också stärka förut- Utöver ovan

starta höjt ekonomiskt stöd. Vi sättningarna att eget genom

föreslår försöksverksamhet med s.k. supported employen ment. Vidare föreslår vi utvärdering år 1993 av effekter en

för svårt funktionshindrade sjuklönereformen från 1992.

av särskild professur i metodikut-

Vi lägger även förslag om en

rörande arbetslivets tillgänglighet för funktionshind-

veckling

rade. för våra rör främst de statliga arbets-

Kostnader förslag Flertalet de som be-

marknadspolitiska anslagen. av personer

förtidspensionsjukbidrag och skall

rörs av förslagen uppbär våra förslag få tillgång till aktiva genom förverkligandet av rehabiliterande åtgärder. Dessa motsvarar kostnadsmässigt

kostnader för KBT- och socialförsäkringssystemet. De

dagens vid genomförande övriga åtkostnader som uppkommer av

30 kronor år under tre år för högre

gärdsförslag är miljoner per

stöd vid och försöksverksamhet med supported

starta-eget

samt 1,5 miljoner kronor år för forskning.

employment per

i kap. 14

Diskriminering näringsverksamhet

Genom media, erfarenheter från enskilda och handikapporga-

nisationer har handikapputredningen tagit del av många ex-

diskriminerande bemötande människor med

empel på av

funktionsnedsättningar.

Det finns för närvarande inte några lagbestämmelser som

funktionshindrade mot diskriminering i näringsverkskyddar

samhet. samhället tydligt måste ta avstånd från Vi anser att mycket fördomsfullt uppträdande mot funktionshindra-

olika slag av

de. Från är det viktigt att samhället

principiella synpunkter

stöder den missgynnas på grund funk-

verkningsfullt som av

tionshinder. föreslår därför ett mot diskriminering funk-

Vi skydd av

att det införs möjlighet att väcka

tionshindrade genom en

allmänt åtal i de fall person diskrimineras på grund av en funktionshinder. Bestämmelsen bör införas tillägg till som

diskriminering i brottsbalken 16 kap. stadgandet om olaga

9 §. har stor räckvidd. Som exempel på när be-

Vårt förslag

46 Sammanfattning SOU 199252

stämmelsen kan bli tillämplig kan nämnas att funktionsen hindrad person nekas tillträde till restaurang med hänen

visning till funktionshindret och att funktionshindrad inte

en ges möjlighet att använda ett allmänt färdmedel på samma villkor som andra människor. Olaga diskriminering kan också

vara att en näringsidkare inte anpassat teknikstyrd service så

att funktionshindrade kan använda den t.ex. bankomat, tele-

fonkiosk. En diskriminerande handling kan också vara uttalande,

åtbörd, våldshandling m.m. Bestämmelsen i brottsbalken

omfattar endast sådana situationer där miss-

någon uppsåtligen

gynnar en person genom att behandla honom mindre förmånligt än andra. Straffet för sådan olaga

diskriminering är böter eller fängelse i högst ett år.

I fråga tillgänglighet till lokaler till vilka allmänheten om har tillträde har föreslagits ändringar i PBL 9. Att

se kap.

inte lokal eller så att med anpassa en gatumiljö en person

funktionshinder kan få tillträde är inte att straffbar

anse som

diskriminering. Enligt handikapputredningens förslag kan i

sådana situationer handikappombudsmannen med stöd

av

plan- och bygglagen utfärda föreläggande och sätta ut vite för att framtvinga tillgänglighet.

Förbudet mot diskriminering gäller även den som är anställd i näringsverksamhet och den är anställd i allmän som tjänst i stat eller kommun.

Vi anser det viktigt att handikappombudsmannen inom

ra-

för sin uppgift följer och men utvecklingen att ombudsmannen

har möjlighet att på den enskildes vägnar väcka åtal

om olaga

diskriminering i de fall åklagare inte gör detta.

Bevakning av funktionshindrades likställighet med

andra invånare kap. 15

Varje samhällssektor har ett för att bevaka ansvar frågor som

rör funktionshindrade och deras villkor Dessa uppgifter skall

förvaltas och utvecklas integrerat med sektorns

övriga upp-

giñer. Vi att det är otillräckligt att utveck-

anser bevakning, ling etc. enbart skall ske myndigheter med särskild

genom

inriktning på handikappfrågor. Fördelen hos dessa myndigheter är möjligheten att hålla hög samlad i en kompetens sakfrågorna. Det föreligger dock betydande risk för att andra

Sammanfattning 47 SOIU 199252

friskriver sig från sitt Där-

inom respektive sektor ansvar.

igenom uppstår oönskade särlösningar. Vi har därför även sett behov kraftfull funktion som

av en hela samhällsfältet kan följa efterlevnaden av lagar

brett över

och särskilt att funktionshindrade inte

m-m. uppmärksamma

Vi har inrättande fr.0.m. den 1 juli 1993

missgynnas. föreslagit

särskild ombudsman, en handikappombudsman,

av en

dels skall ha rådgivande och upplysande funktion,

som en en

dels roll granskare och utvärderare av gällande lag-

en som

stiftning på området. skall vidare garant för

Handikappombudsmannen vara en

funktionshindrades rättigheter i samhället och kunna verka

hela samhällsfáltet. För att kunna fylla denna upp-

brett över

bör i samspel med organisationer och

gift ombudsmannen

sträva efter att öka insikten om gällande regler

myndigheter

dessa på samt initiera föränd-

och värderingar som bygger

för att framhäva funktionshindrades intressen.

ringsprocesser

är både generella och individu-

Ombudsmannens uppgifter

ella.

Till de förra hör att överläggningar med statliga och

genom

och organisationer m.fl. kommunala myndigheter, företag möjligheter att nyttja allmän och främja funktionshindrades

verksamhet ett sätt leder till delaktighet och enskild på som

Ett för sådana överläggningar är bl.a. de

jämlikhet. underlag

välfardsstudier vi föreslår skall utföras SCB med särsom av

skild levnadsvillkor för svårt funktionshindrade inriktning på

se nedan. Till de individuella uppgifterna hör att ge råd och upp-

enskilda hur de skall kunna ta till vara sin

lysningar till om

rätt, de skall vända sig till etc. vem vissa hänseenden processförande roll för Vi föreslår i en

inte skall verka enskildas adombudsmannen som dock som

vokat. Vi att ombudsmannen på eget initiativ skall ha menar företräda den enskilde i ärenden är be-

möjlighet att som

för På så sätt får ombudsman-

tydelsefulla rättstillämpningen. ett medel att följa hur gällande lag fungerar. nen ytterligare

kräver överväganden inom varje samhälls-

Detta ingående område. Vi har efter sådana överväganden föreslagit lösningar

vissa fall sig från varandra avseende de av oss

som i skiljer

åtta områdena. Inom två områden arbetslivs-

prioriterade -

och föreslår vi i detaljerade

näringsverksamhetsområdena -

48 Sammanfattning SOU 199252

bestämmelser förbud mot funktionshindra-

diskriminering av

de. Vi föreslår även i detta

rättsföljder sammanhang. Inom dessa områden får handikappombudsmannen

en processföran-

de roll i mål och ärenden för

av betydelse rättstillämpningen. I

fråga arbetslivsområdet föreslår vi att

om handikappombuds-

mannen skall kunna företräda den enskilde det om annars finns särskilda skäl. Inom vissa andra områden föreslår vi att

handikappom-

budsmannen skall följa efterlevnaden bl.a. för

av tidsgränser att förverkliga av föreslagna åt-

oss tillgänglighetsskapande

gärder. Vi föreslår i dessa att

sammanhang handikappombudsmannen vitesföreläggande skall kunna fram-

genom

tvinga åtgärder Ombudsmannens ansvar och befogenheter har vi angett i ett förslag till lag handikappombudsman.

om

I kapitlet redovisas även andra för funk-

förslag att bevaka

tionshindrades likställighet med andra.

Vi föreslår att SCB får ett särskilt

uppdrag att fortlöpande följa välfärdsutvecklingen för svårt funktionshindrade och att

materialet skall ställas till huvudmannens,

brukarorganisationernas, handikappombudsmannens m.fl. förfogande.

Statsbidragshanteringen avseende bidrag till handikappor-

ganisationerna knyts till Socialstyrelsen och de administrati-

va uppgifter styrelsen redan har rörande dessa bidrag.

En ändrad uppgiftsfördelning med för

tydligare ansvar varje

samhällssektor leder till förslag

om avveckling av Statens Handikappråd SHR från den 1 juli 1993.

De kostnader blir följden att inrätta handinya som av en

kappombudsman, ca 5 miljoner kronor år, räknar vi med

per skall täckas det anslag till SHR. av som nu utgår

Fritid, rekreation och semester kap. 16

Handikapputredningens överväganden och förslag fritid,

om rekreation och semester för med omfattande funkpersoner

tionsnedsättningar redovisas i detta och i tre utredningens

av tidigare betänkanden. Tillsammans bildar helhet.

förslagen en

Enskildas uppfattningar innehållet i rik

om en fritid, re-

kreation och semester skiftar. har där-

Handikapputredningen

för sett sin huvuduppgift försöka som att skapa rättvisa förutsättningar för valfrihet och att olika

möjligheter tillgodose

Sammanfattning 49 SOU 199252

intressen. Fritid, rekreation och semester har för många med

svåra funktionsnedsättningar större betydelse i den in-

en dividuella situationen än för andra när det gäller välbefinnan-

de, hälsa och livskvalitet. Vi att de viktigaste stegen för att förbättra möjligmenar heter till rekreation och semester för svårt funktions-

fritid,

hindrade är

fast och ett förverkligande ansvars- och

en förankring av

-

ñnansieringsprincipen för tillgänglighetsskapande åtgärder

individinriktade förslag i vårt huvud-

ett genomförande av

betänkande SOU 199146, särskilt insatser enligt förslaget

stöd och service till vissa ñmktionshindrade, LSS

till lag om vissa insatser vi föreslår i detta kapitel,

kompletterande som

bl.a. för rekreation och semester och rese-

om anläggningar

service

och bevakning planering och genomföranen uppföljning av

-

de insatser främjar funktionshindrads likställighet

av som

med andra, dels olika myndigheters uppföljningsan-

genom

dels den föreslagna särskilda handikapp-

svar, av oss ombudsmannen.

Vi statligt ekonomiskt stöd till anläggningar lägger förslag om

för rekreation och semester vilka har hela landet som upp-

Vi dock att denna fråga åter bör prö-

tagningsområde. menar

under delen 1990-talet. Syftet bör att finna vas senare av vara former för ett kommunalt stöd till verksamheten.

Vi föreslår vissa riktlinjer för det statliga driftbidraget till

i nuläget. Allmänt gäller att männi-

rekreationsanläggningar

skor med funktionshinder likt andra gäster betalar vad gängse

kostar. Merkostnaden för anläggningens pensionatsvistelser extra och service kompenseras. I kapitlet redovisas utrustning förslag till beräkningsgrunder för bidraget som detaljerade

byggs olika komponenter.

upp av Service vid behöver förstärkas i flera led. I detta kapiresor tel vi bl.a. att med stöd och tar upp researrangörer av ansvars-

bör åläggas skyldighet att informera ñnansieringsprincipen

sina aktiviteter på ett sätt är tillgängligt vid olika om som

funktionsnedsättningar. En första åtgärd är att resebran-

schens intresseorganisation uppmärksammas på behovet.

Dessutom föreslår vi att Handikappinstitutet och Konsument-

50 Sammanfattning SOU 199252

verket får ett särskilt uppdrag att vidareutveckla detta

förslag till skyldighet.

en

Vi även att varudeklarationer framför allt

anser på resor

utomlands skall göras på ett sätt tydligt grad och

som anger

art av handikappanpassning. Konsumentverket bör få i

upp-

drag att bereda frågan ytterligare tillsammans med Handi-

kappinstitutet, företrädare för resebranschen och med med-

verkan handikapporganisationerna. Särskild av uppmärksam-

het bör ägnas behoven hos människor med svåra

funktionsnedsättningan

Vi menar vidare att det befintliga utbudet behöver kom-

pletteras med till tempo, aktiviteter är

resor som m.m. anpassade eiter behov vid olika funktionshinder. Här även

gäller att stor uppmärksamhet måste ägnas utvecklingen s.k.

av teknikstyrd service så att den inte skapar hinder. Konsunya

mentverket och Handikappinstitutet uppdraget att hos

ges

resebranschen verka för att reseutbudet kompletteras.

De merkostnader för anpassningsåtgärder som uppkommer

för arrangörer bör med stöd och

av ansvars- finansieringsprincipen fördelas på samtliga resenärer.

För enskilda uppstår kostnader för t.ex. assistans.

personlig

För att möjliggöra rekreationsresor för människor med personlig assistans enligt LSS måste särskilda möjligheter finnas för

extra merkostnadsersättning. Ett första steg är att den

enskilde skall kunna ha minst veckas årlig rekreationsvistelen se med personlig assistans fullt ut. Vi föreslår ett stöd på en nivå av 55 miljoner kronor. Vårt förslag ekonomiskt stöd till vissa för

om anläggningar rekreation innebär höjning statsbidraget i med 4,5 en av fråga

miljoner kronor per år från nuvarande nivå.

Arbetshjälpmedel kap. 17

Det finns i dag inga föreskrifter arbetshjälpmedel

om på ar-

betsmiljöområdet. Arbetsgivare har visserligen arbetsmiljö-

och anpassningsansvar samt ett förstahandsansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering, det saknas ett uttalat men ansvar

att tillhandahålla arbetshjälpmedel.

Arbetsmarknadsmyndigheter skall i första hand lämna bi-

drag för arbetshjälpmedel till arbetslösa med funktionshinder

och till arbetshjälpmedel under de första

sex anställnings-

Sammanfattning 51 SOU 199252

månaderna. Försäkringskassan kan ge bidrag till arbetshjälp-

medel åt anställda.

För den enskilde kan det uppstå svårigheter genom att

för olika hjälpmedel är fördelat på flera och att ansvaret slags det är svårt att få lättillgänglig och aktuell information om

bll.a. arbetshjälpmedel.

För arbetsgivare innebär anställning personer med en av

dels merkostnader, dels behov att söka ny

älpmedelsbehov av

inom områden hanhon inte omedelbart bemäst-

kunskap som

rar. För samhället det uppdelade ansvaret för

uppstår genom hjälpmedel respektive arbetshjälpmedel problem att fullt ut samordningsmöjligheter mellan olika sektorer sjukutnyttja

vård, arbetsmarknad. Därutöver kan decentralisering innebära risk för att special-

urholkas. Den ekonomiska skapar också

kunskaper pressen osäkerhet möjligheter att tillgodose behov av avancerade

om tekniska etc. Behovet att stärka samverkan

hjälpmedel av

understryks sålunda flera skäl. av

Vi formulerar mot denna bakgrund övergripande krav rö-

rande arbetshjälpmedel

bättre till adekvata, moderna och effektiva arbets-

tillgång

-

hjälpmedel för att hävda arbetslinjen för vår målgrupp

starkare kravincitament för arbetsgivare att till att ar-

se -

betshjälpmedel finns ansvarsfördelning mellan myndigheterna samt få och tydlig

-

enhetliga kontaktytor som ger rationell ärendehantering

m.m.

lättillgängligt kunskapsstöd för brukare och arbetsgivare

-

stärkta drivkrafter för forskning och utveckling inom hjälp-

medelsområdet.

Vi föreslår att tillhandahållandet arbetshjälpmedel regleav

i den föreslagna lagen om arbetslivets tillgänglighet

ras av oss

för med funktionshinder Arbetsgivare föreslås bli

personer skyldiga att till att det finns arbetshjälpmedel som gör att se med funktionshinder kan utföra sitt arbete. Han-

arbetstagare

skall bevaka enskildas rätt till arbets-

dikappombudsmannen hjälpmedel och kan i principiellt viktiga fall av missgynnande

52 Sammanfattning SOU 199252

eller särskilda skäl föreligger föra enskilda ärenden till om arbetsdomstolen.

Den nuvarande ansvarsfördelningen beträffande bidrag

till arbetshjälpmedel skall bestå renodlas.

m.m. men Möjlig-

heter till samverkan bör utnyttjas bl.a. för gemensam policy mellan aktörerna i dessa frågor. Vi att de lokala menar sam-

verkansgrupperna hos försäkringskassorna är ett lämpligt fo-

för behandling hithörande

rum av frågor.

Vi uppmärksammar särskilt förhållandet enskilda har när

sjukdomar som successivt ger försämringar progredierande

tillstånd. Hjälpmedelsbehov kan aktualiseras i ökande

grad. Försäkringskassans möjligheter att ge bidrag till arbetsgivare

när en anställds behov hjälpmedel uppkommer vid av pro-

gredierande sjukdomarfunktionsnedsättningar bör öka och

motsvara möjligheter till bidrag vid nyanställning. Vi beräk-

nar merkostnaderna till 15-20 miljoner kronor år.

per Vi menar vidare att med omfattande funktionsnedpersoner sättningar utan kostnad skall få hjälp arbetsmarknadsav institut med särskilda AMI-S även i de situationer resurser när personer inte är arbetslösa. För denna insats beräknas en

årlig merkostnad på 2-3 miljoner kronor.

Vi anser att stärkt och spridd modern teknik för att en utveckla nya arbetshjälpmedel medför att fler funktionshindrade får arbete. Vi föreslår därför kraftfull

en utvecklingsinsats med hjälp Arbetsmiljöfonden och av centrumbildningar kunskapscentra. För avdelas 75 miljoner kronor årligen

detta

under en 5-årsperiod från Arbetslivsfonden. Arbetsmiljöfonden bör inom arbetslivsområdet få medel att

skapa ett sammanhållet arbetshjälpmedel,

program om ar-

betsplatsutfornming och arbetsmiljö för funktionshindrade etc.

Inom programmets bör t.ex. stärka

ram arbetsmiljöinstitutet sin forskning på området. Företagshälsovårdens insatser som expertresurs bör främjas och fördjupad kompetens byggas inom upp handikappomrâdet.

Generella och individuella insatser för invandrare

med omfattande funktionshinder 18 kap.

Vi menar att och skyldigheter verksamansvar som åligger

heter för t.ex. habilitering, rehabilitering, stöd och service skall fullgöras med det mått individualisering alltid

av som

so-U 199252 Sammanfattning 53

krävs oavsett den enskilde har s.k. invandrarbakgrund.

om

Former för bemötande, kunskaper och erfarenheter måste ut-

vecklas för att säkra att och skyldigheter inte luckras

ansvar upp när enskilda har behov språklig eller assistans

av annan

för att få tillgång till behövligt I kapitlet görs genomgång förändringar skett i

en av som

frågor som vi tog upp i Vårt kartläggningsbetänkande SOU

199019 Nya former för statlig ersättning vid kommunernas flyktingmottagande, kvotflyktingars situation, projekt om flyktingbarn m.m.

Vi konstaterar vidare att människor med invandrarbakgrund utifrån sina behov till följd omfattande funktionsned-

av

sättningar ingår i målgruppen för tidigare förslag i huvudbe-

tänkandet. Det innebär att deras situation kan förbättras

ge-

nom utvecklad uppsökande verksamhet, planering och

en

information enligt vårt förslag tillägg till SoL. Habilitering

om

och rehabilitering stärks tillägg till HSL

som av oss genom ger

också förbättringar liksom de särskilda rättigheter kan

som

erbjudas med stöd den lagen LSS. Vi markerar i alla

av nya dessa sammanhang behovet av åtgärder som underlättar kommunikation mellan enskilda och företrädare för olika stöd- och

serviceverksamheter tolkhjälp, flerspråkig service, undervis-

ning i svenska som tar hänsyn till behov tillgänglighets-

av

skapande åtgärder, kontaktperson, personlig assistans

m.m.

Handikapputredningen förutsätter att Socialstyrelsen inom ramen för sitt uppdrag att följa genomförandet den

av nya

lagen, LSS, också bevakar frågor rör kompletterande in-

som

satser för med invandrarbakgrund.

personer

Vidare föreslås att ett kunskapscenter skall ha särskilda

uppgifter att samla kunskap och utveckla metodik inom områden enskilda med dubbla minoritetsvillkor, dvs

som avser

funktionsnedsättning och invandrarbakgrund.

Staten föreslås utge ersättning till kommuner för särskilda

insatser enligt LSS under tidrymd vid nuvarande

samma som s.k. särskilda ersättning. Statens kostnad bedömer vi blir 5-8

miljoner kronor per år. Synkronisering individuella planer

av

dels enligt LSS, dels enligt regler för ersättning vid flyktingmottagande bör ske och närmare utvecklas sedan pågående utvärderingar av schablonbidrag m.m. utförts av Statens In-

vandrarverk SIV och Svenska kommunförbundet.

54 Sammanfattning SOU 199252

Förändringar som resultat av pågående beredning i

rege-

ringskansliet av asylfrågor bör vidtas med särskild hänsyn till

personer med omfattande funktionshinder.

Förtydligande programskrivning angående bl.a. tillgång till hjälpmedel föreslås ske i ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Landstingsförbun-

det och SIV.

Höjd åldersgräns för tillfällig

föräldrapenning

kap. 19

Genom stöd och service skilda slag är det möjligt för

av många barn med funktionsnedsättningar och deras att leva familjer

som andra som inte hindras sjukdom eller funktionshinder

av

Ungdomar med funktionsnedsättningar flyttar hemifrån

som andra unga För många familjer är dock, trots insatserna osv.

från samhällets sida, det enda realistiska alternativet att den

unge bor kvar i hemmet till dess att hela skolgången är slut-

förd.

Vi att det finns behov att höja för

anser av åldersgränsen

rätt till tillfällig föräldrapenning. Vi att denna

anser höjning

bör omfatta personkrets den för rätt till samma som som gäller

tillfällig föräldrapenning för barn mellan 12-16 år. Den

nya

åldersgränsen enligt vårt förslag anknyter till de rättigheter

som finns för vissa funktionshindrade att få ut-

gymnasial bildning. För elever med utvecklingsstörning gäller rätt till

gymnasial utbildning till utgången vårterminen det kalenav derår då de fyller 21 år. Svårt rörelsehindrade har

ungdomar

också rätt till gymnasial utbildning i

samma utsträckning.

Om det behövs för att slutföra utbildningen rätten till

gäller

gymnasial utbildning för dessa elever till utgången

grupper av vårterminen det år eleven fyller 23 ån För föräldrar till utvecklingsstörda och svårt rörelsehindrade barn anser vi att det är motiverat med särlösning. en

Föräldrapenningen kan då utgå till utgången vårterminen

av det år eleven fyller 23 år, hanhon fortsätter

om gymnasieutbildningen etter att ha fyllt 21 år.

Vi i övrigt att de regler för för-

anser som gäller tillfällig

äldrapenning för dem är mellan 12-16 år också skall gälla som

för dem omfattas den höjda åldersgränsen. Det innebär

som av att om barnet har t.ex. personlig assistent så kan även förälder

tillfälligtvis rycka in och utföra uppgiñer vanligtvis utförs

som

sou 199252 Sammanfattning 55

den personlige assistenten. Detta får dock inte medföra att av kommunen eller huvudman övervältrar ansvaret för ett annan personligt stöd vederbörande huvudman är skyldig att som tillhandahålla förälder. Rätten till sådan insats kvarstår även

vårdarenpersonlige assistenten blir sjuk.

om

En konsekvens de utvidgade ersättningsmöjlighetema

av blir att rätten till ledighet från arbetet för att stanna hemma och vårda barnet utvidgas i samma omfattning. Vi uppskattar att kostnaderna för den allmänna försäkringökar med 23 miljoner kronor år på grund reforen ca per av men.

Avgifter kap. 20

Avgiftsñågan har tidigare belysts i utredningens kartlägg-

ningsbetänkande SOU 199019 och i huvudbetänkandet SOU 199146. I föreliggande betänkande gör vi genomgång föränden av ringar avgifter, skatter och inkomster under år. Vi av senare

konstaterar att skillnaderna mellan kommunerna när det gäl-

ler avgiltsuttag för social hemtjänst alltjämt är betydande. Vi

konstaterar även att tendensen till ett ökat avgiftsuttag för

sociala tjänster och sjukvårdstjänster sannolikt kommer att

bestå till följd ett ökat resurstryck på kommuner och landsav

ting i kombination med inriktningen att allmänt minska

mer

skattekvoten. Med tanke på målen delaktighet och jämlik-

om

het för funktionshindrade vi för utveckling

personer varnar en

med höjda avgifter på viktiga tjänster enskilda är be-

som

roende av i sin dagliga livsföring.

Vi redovisar närstående utredningars arbete med frågor om

avgifter och kostnadsersättningar.

KBT-utredningen och Ädelavgiftsutredningen har nyligen

lämnat betänkanden i fråga bostadsstöd till pensionärer om SOU 199221 och avgifter och högkostnadsskydd inom äldreoch SOU 199250. Merkostnadsutred-

handikappomsorgen bl.a. arbetar med frågor högkostnadsskydd för ningen som om sjukresor och ytterligare nivå inom systemet for handikapp-

en ersättning beräknas slutföra sitt uppdrag under hösten 1992.

Det angreppssätt redovisades i vårt huvudbetänkande

som för att minska avgiftsskillnader mellan kommunerna och ned-

bringa merkostnaderna för enskilda täcks i viss mån upp av de

56 Sammanfattning SOU 199252

nämnda utredningarna. Vi därför att det inte är ovan menar

lämpligt att i nuläget lägga något separat förslag avgifter

om för Vår del. Vi anför dock att regeringen vid

beredningen av

ovan nämnda utredningars betänkanden bör beakta de synpunkter som vi redovisar och i övrigt söka finna former för att

geografiska eller befolkningsmässiga ojämnheter i avgiftsutta-

get undanröjs. Synsättet att funktionshindrade inte skall be-

tala extra för sitt servicebehov jämfört med andra skall därvid

vara en utgångspunkt.

Med tanke på funktionshindrade utsatthet förepersoners slår vi att utvärdering sker senast år 1996 i fråga en om

avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel och

stöd för resande inom kommunernas och landstingens ansvarsområden samt läkemedelsförmåner och kostnadsersättningar inom statens ansvarsområde. Samtidigt bör förutsätt-

ningarna for och behovet att införa ett integrerat hög-

av

kostnadsskydd för kommunernas och landstingens tjänster till

funktionshindrade belysas.

Personalutveckling kap. 21

Utbildning grundutbildning, vidareutbildning, fortbildning

-

utgör en viktig grund för yrkesgrupps kompetens. För att

- en

kunna utveckla bl.a. en god förmåga att utnyttja kunskaper i olika arbetsuppgifter behövs emellertid också handledning och

konsultation. Det gäller inte minst inom vårt uppdragsområde.

Vi noterar att det aktuella arbetsmarknadsläget kraftigt förändrat rekryteringssituationen beträffande många yrken där det tidigare rått stor brist sjukgymnaster, logopeder, hörselvårdsassistenter, psykologer m.fl.. Tjänster har kunnat besättas med utbildad, ordinarie personal. Detta skall dock inte

tolkas som att enskildas eller gruppers behov olika yrkesav

gruppers tjänster är tillgodosedda fullt ut. Handikapputredningens förslag ställer krav på dels kompletterande, dels ny utbildning för flera personalkategorier. Behovet har understrukits såväl handikapporganisationer

av som huvudmän för olika verksamheter.

Det har också påtalats att handikappaspekter krävs i utbildningar för lång rad yrkesutövare utanför stöd- och

en ser-

vicesektom, bl.a. tekniker, arkitekter m.fl. har väsentliga

som

SODU199252 Sammanfattning 57

uppgifter i frågor som avser generella tillgänglighetsskapande åtgärder. Handikapputredningen betonar att utbildning, handledning oczh konsultation har flera syften. Framträdande är behovet av att utveckla inställningen till människor med funktionsnedoch bl.a. frågor likställighet och delaktighet i sättningar om samhället. Handikapputredningen föreslår bl.a. att den uppsökande verksamheten enligt SoL och den föreslagna lagen LSS nya skall användas ett verkningsfullt underlag för att planera som utbildningens innehåll m.m. Vidare måste handikappaspekter få sina naturliga och väsentliga platser i grundutbildningar som logoped-, läkar-, sjukmil. Vid tilldelning medel för dessa gymnastutbildningar av utbildningar bör utbildningsdepartementet särskilt följa upp att sådana kompletteringar genomförs. Socialstyrelsen skall även, inom för sitt uppföljningsansvar, särskilt följa upp ramen utbildningsfrågor relaterade till kraven på olika verksamheters innehåll. Socialstyrelsen föreslås vidare att i samverkan med de båda kommunförbunden få ett särskilt uppdrag att inventera behovet specialistpersonal inom habiliteringrehabilitering av och sådana behovsbedömningar med regelbundenhet upprepa vart fjärde år. Handikapputredningen föreslår inrättande av en ny regionalt organiserad specialistvidareutbildning på högskolenivå med inriktning mot handikappkunskap och habilitering. Den vidareutveckling expertkunnandet det här är fråga om av som byggs ut etappvis och kostar inledningsvis ytterligare 3 miljokronor år. Fr.0.m. år 1996 beräknas merkostnaden till ner per drygt 10 miljoner kronor per år. För att säkra kvaliteten föreslår vi att utbildningen planeoch organiseras vid några centra för handikappforskning ras eller motsvarande högskoleenheter möjlighet att söka som ges statliga medel för särskild administrativpedagogisk resurs. en Kostnaderna för detta beräknas till 1,5 miljoner kronor årligen. I kapitlet redovisas också satsningar för fortbildning i samband med genomförande handikapputredningens förslag i av kommuner och landsting. Vi betonar värdet att handikappav organisationer och enskilda med funktionsnedsättningar med-

58 Sammanfattning SOU 199252

verkar i sådan utbildning. Kostnaderna for detta beräknas till ca 70 miljoner kronor år for kommunerna och till 5-6 per

miljoner kronor år for landstingen.

per

Forskning och utvecklingsarbete FoU 22 kap.

Handikapputredningens forslag ger forskningsbehov och behov systematiskt utvecklingsarbete. Det dels behov

av gäller

sådan forskning vanligen betraktas uttalad handiav som som

kappforskning, dels forskning har eller bör ha

annan som handikappaspekter och relevans for funktionshindrades villkor. Vi har framhållit att funktionshindrades likställighet måste hävdas och ett for varje samhällssektor och av vara ansvar dess aktörer. Uppgiften skall utföras integrerat med andra

uppgifter inom sektorn och åtgärder skall finansieras

som dessa. Denna princip har bäring också

på utvecklingen av forskning inom vårt uppdragsområde.

Vi att det finns tydliga behov att stödja och menar av främja

uttalad handikappforskning.

en Detta är dock inte tillräckligt. Det måste starkare än nu framhållas vikten att fram inom

av handikappaspekter lyfts

forskning på andra områden. Som exempel från våra överväganden och forslag tar vi bl.a. fram områden transportsom forskning, forskning teleteknik och samhällsekonomisk om

forskning.

Vi att den Verksamhet sedan år 1990 knuten menar som är

till Socialvetenskapliga forskningsrådet med bl.a. uppgiften

att stimulera handikappforskning bör bestå och utvecklas.

Enligt vår mening bör den emellertid kompletteras med något övergripande inte sidoordnat

organ som genom program-

skrivning brett kan uttryck for forskningsbehov funk-

ge om tionshindrades situation i samhället och inom olika sektorer. Vi föreslår nationell for denna breda been programgrupp

vakning av att viktiga forskningsbehov aktualiseras och kom-

mer till uttryck i långsiktiga På detta sätt stärks s.k. program.

handikapprelevant forskning. Programgruppen bör få övergripande organisation och

en inte vara knuten till viss sektorsforskning. Programgruppen skall på lämpligt sätt skaffa sig medel for

återkoppling de olika utveckling. Detta

av programmens ma-

Sammanfattning 59 SOU 199252

terial kan sedan utgöra underlag för kommande forsknings-

pollitiska propositioner. Forskningsråden blir enligt tillägg till sina instruktioner

skyldiga att inom sina uppgifter beakta programgruppens

prioriterade områden.

Vi föreslår Vidare förstärkta insatser på vissa eftersatta

områden. Det gäller bl.a. samordning mellan forskningsråden och tvär- och mångvetenskaplig handikappforskning vid sär-

skilda centra. Andra eftersatta områden arbetshjälpmedel. Vi föreavser

slår bl.a. att Handikappinstitutet skall få en tydligare roll när det gäller att skriva fram forsknings- och utvecklingsbehov

inom detta område. Arbetslivsinriktad FoU förstärks genom

att avdelar medel för ett sammanhållet

Arbetsmiljöfonden program om bl.a. arbetsplatsutfornming.

föreslås vidare bygga ett särskilt

Arbetsmiljöinstitutet upp programområde med denna inriktning.

En särskild professur föreslås inom området metodutveck-

ling gällande arbetslivets tillgänglighet för människor med

funktionshinder. Vi föreslår även utifrån ämnesområdenas vikt för funktions-

hindrade att två ytterligare professurer inrättas, en med särskild inriktning på habilitering för barn och ungdomar med svåra funktionsnedsättningar och en inom nationalekonomi

med särskild inriktning på samhällsekonomiska studier av stöd, service etc. till funktionshindrade.

Vi pekar också exempel på ett antal andra eftersatta

som

områden bland dem kunskapsuppbyggnad invandrare med

om

omfattande funktionsnedsättningar, psykoterapi för funktions-

hindrade Vi att dessa områden bör bli föremål för m.m. menar

beaktande den föreslagna särskilda nationella pro-

av av oss

i dess kommande arbete.

gramgruppen Sammantaget föreslår Vi olika insatser inom FoU med an-

knytning till våra förslag omfattande nivåhöjning stöd

en av

över statsbudgeten 5 miljoner kronor under i första

om per hand tre år och därtill årliga medel till tre professurer till en kostnad på 4,5 miljoner kronor år. Dessutom föreslår vi en per särskild satsning Via Arbetslivsfonden 75 miljoner kronor om

år under femårsperiod. FoU-medel i särskild ordning

per en inom området grundläggande telekommunikation redovisas i

kap. 12.

60 Sammanfattning SOU 199252

Finansiering och prioritering våra förslag

av

kap. 23

Märmiskor med funktionshinder skall vår enligt uppfattning få sina grundläggande behov tillgodosedda inom för ramen

samhällets ordinarie välfárdsanordningar. Särlösningar skall

användas bara undantagsvis. Vi menar också att samhället på sikt måste sådan ges en utformning att det är tillgängligt för alla. Vi har därför enligt prioriterat åtta där vi ovan områden, bedömer att förutsättningarna för konsekvent en tillämpning av ansvars- och finansieringsprincipen är störst. De kostnader som uppstår för olika former skall i

av handikappanpassning

första hand bäras varje aktör och i andra hand sektorn av av sammantaget. Det betyder att kostnader för anpassning skall finansieras på det sätt tjänsterprodukter i övrigt finanssom ieras. Ytterst torde det leda till att priset i på varantjänsten privat verksamhet påverkas och för offentlig verksamhet att omprioriteringar; avgiftsñnansiering eller skattefmansiering blir tillämplig. Regeringen tog efter beslut av riksdagen vid årsskiftet 198990 bort de s.k. O-direktiven från handikapputredningen. Detta anger den vikt statsmakterna lägger vid behovet som av stöd till de svårast funktionshindrade. Trots de överväganden som ligger bakom detta ställningstagande måste det tillgängliga utrymmet för skattefmansiering ytterst ses som begränsat i det korta perspektivet. Våra förslag får därför i allt väsentligt betalas via omprioriteringar och att kostnaden för olika genom insatser tas ut via priset på eller tjänster inom respektivaror ve sektor. Vi har i våra överväganden haft utgångspunkt vad som som sägs i regeringens proposition den kommunala ekonomin om prop. 199192150 antagen riksdagen i juni 1992 att av om kostnader åläggs kommuner och landsting skall och som anges finansieringsutrymmet samtidigt anvisas finansieringsprincipen. Vi anser att vi här redovisat kostnadskonsekvensema för huvudmännen. Frågan finansieringsutrymmen såom som ledes skall anvisas av staten när föreslagna förändringav oss ar, beräknade till i genomsnitt 300 miljoner kronor år, ca per som faller på landsting och kommuner, skall genomföras förutsätter vi prövas i överläggningar mellan regeringen och kom-

SOIU 199252 Sammanfattning 61

inför respektive årperiod. Riksdagen bör sedan be-

munerna

sluta enligt den s.k. ñnansieringsprincipen eventuellt öka-

om de ñnansiella ramar för kommunerna avgiftsuttag, statsbi-

drag, skatteñnansiering eller minskade krav på andra

om-

råden eller utrymme för allmän rationalisering. Detta synsätt

innebär inte någon avvikelse från tillämpningen

av ansvars-

och ñnansieringsprincipen på kommuner och landsting.

Kostnadsfördelning

De kostnader uppstår for anpassning skall i forsta hand

som bäras varje aktör och i andra hand samhällssektorn

av av

sammantaget. Det betyder att anpassningskostnader skall ñ-

nansieras på sätt som tjänsterprodukter i övrigt finansieras.

Denna syn avspeglas i den följande fördelningen kostnader-

av

na mellan olika sektorer Konsumenterna bär sålunda drygt

40 % kostnaderna, kommun och landsting knappt 30 % och

av

staten nära 17 %. Av resterande kostnader faller ca 7 % på

en period på upp till 15 år och är under de inledande åren

som

högst för att sedan plana ut. Vår bedömning är att det for dessa reformförslag skall ñn-

nas ekonomiskt utrymme eftersom genomforandetiden är täm-

ligen lång och totalkostnaden år endast uppgår till 0,1 %

per ca

av BNP. Inom varje sektor är alltså kostnaderna mycket

av

blygsam omfattning.

62 Sammanfattning SOU 199252

Prioriteringar

När det gäller prioritering har följande tre principer varit vägledande Ett successivt genomförande våra förslag varje

av genom sektors för anpassning. Vi prioritet för 1990-talet åt

ansvar ger åtta samhällssektorer med fullt ansvar enligt lag.

2. Anpassningskostnadema täcks genom att kostnaderna

slås ut på varantjänsten, vilket innebär omfördelning

en av välfärd och ett solidariskt ansvarstagande för åtgärdernas ñnansiering. En konsekvens detta kan bli ett långsammare

av genomförande andra åtgärder inom sektorn till förmån för

av en likvärdig standard och resursnivå åt alla.

För att klara den grundläggande anpassningen av samhället har vi dessutom valt att genomföra förändringsarbetet under längre tidsperiod. För anpassning gatumiljö räk-

en av

vi exempelvis med genomförandetid på mellan 1 och 10

nar en

år och för anpassning offentligt och privat finansierade

av lokaler till vilka allmänheten har tillträde 1-15 år. Genomförandet på teleområdet torde ta något kortare tid i anspråk

- 5-10 år. Även anpassningen bussar och tåg räknar vi med

av tar till 15 år. För insatser på arbetsmarknads-, media- och

upp kulturområdet utgår vi däremot ifrån att genomförandetiden är avsevärt kortare mellan 2 och 5 år. Korta genomförandetider räknar vi också med när det gäller stöd vid och

resor

semester och när det gäller genomförandet förslaget till

av

höjd åldersgräns för rätt till tillfällig föräldrapenning. Här är det fråga förbättringar befintligt stöd borde kunna

om av som komma igång tämligen omedelbart.

Vid sidan av skillnaderna i genomförandetid skiljer förslagen sig åt i fråga om form av insats. Förbättringar vad gäller gatumiljön, lokalmiljön och resemöjligheterna är investeringar

till stor del genomförs i samband med det allmänna undersom hålls- och förbättringsarbetet. De kan dessutom sägas vara en

del utvecklingen infrastrukturensom tidsmässigt kan

av av

tidigareläggas och utföras i form av arbetsmarknadspolitiska

projekt när arbetslösheten som nu är hög.

Avslutningsvis finns det skäl att påpeka att utredningens för-

slag t.ex. förbättrad gatumiljö och transporter också under-

om lättar för stora icke-funktionshindrade. Vidare kan

grupper

tidigt genomförda insatser motverka stora fördyrade kostnader kan uppstå när åtgärder blir nödvändiga i sent skede.

som

SOU 199252

Författningsförslag

1. till

Förslag Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen skall inför-

as; en ny paragraf, 2 kap. 16 a av följande lydelse.

2 kap.

16 a §

Lag eller annan föreskrift

får inte innebära att någon

medborgare missgynnas på

grund av funktionshinder

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Regeringsformen omtryckt 19911503.

64 Författningsförslag SOU 199252

2. Förslag till Lag 1993000 om handikappombudsman

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens ändamål

l § Denna lag har till ändamål att ta tillvara och främja funktionshindrades rättigheter och intressen i samhället samt att motverka diskriminering av funktionshindrade. Med dis-

kriminering funktionshindrad att eller

av avses en person en

missgynnas i förhållande till andra eller på grupp av personer annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund funktionshinder.

av

Ombudsman för

funktionshindrade

2 § Regeringen utser ombudsman för funktionshindrade

en handikappombudsman. Ombudsmannen skall verka for att funktionshindrades rättigheter tas tillvara samt att deras in-

tressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses.

3 § Ombudsmannen skall överläggningar med

genom myn-

digheter, företag och organisationer ta initiativ till åtgärder

mot diskriminering funktionshindrade. Ombudsmannen

av

skall även informationsverksamhet och på annat lik-

genom nande sätt Verka mot diskriminering funktionshindrade.

av

Ombudsmannen skall vidare genom råd och på annat liknande sätt medverka till att den som utsatts for diskrimine-

ring på grund funktionshinder kan ta tillvara sina rättig-

av heter.

Ombudsmannen skall också verka för att brister i lagstift-

ningen i fråga om funktionshindrade avhjälps. Finner ombudsmannen anledning att väcka fråga Författningsänd-

om ring eller åtgärd från statens sida får ombudsmannen

annan

göra framställning detta till regeringen.

om

4 § En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyl-

dig att komma till sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter berör arbetsgivarens förhållande till arbetssö-

som kande och arbetstagare och behövs för ombudsmannens

som verksamhet på arbetslivets område. Föreligger särskilda skäl

är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgiften

SOU 199252 Författningsförslag 65

5 § För att ta tillvara funktionshindrades rättigheter och in-

tressen i övrigt enligt denna lag, får ombudsmannen begära

uppgifter myndigheter, organisationer, företag och andra

av

verksamhet berör rättigheter här. Föreligger

vars som avses särskilda skäl behöver uppgift inte lämnas.

en

6 § Om den har att komma till överläggning eller lämna

som

uppgift enligt 4 eller 5§ inte följer ombudsmannens uppma-

ning, får ombudsmannen förelägga vite.

Om ombudsmannens rätt i övrigt att förelägga vite finns bestämmelser i plan- och bygglagen 1987 210 och lagen 1979558 handikappanpassad kollektivtrafik.

om

Ombudsmannens beslut föreläggande av vite får över-

om klagas hos länsrätten besvär.

genom

Talan utdömande vite förs vid länsrätt ombuds-

om av av mannen.

7 § Om ombudsmannens rätt att föra talan för en enskild

finns bestämmelser i lagen 1993000 arbetslivets till-

om

gänglighet för med funktionshinder och i

personer

20 kap. 14 a § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

66 Författningsförslag SOU 1999252

Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980100

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21§ sekretesslaggen 19801001 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 21 Sekretess gäller i ärende hos jämställdhetsombudsmanmen eller jämställdhetsnämnden enligt jämställdhetslaggen 1991433 för uppgift enskilds personliga eller ekonomisska om förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skeada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos ombudsmannen och nämnden mot, etnisk diskriminering i ärende enligt lagen 1986442 mot etnisk diskriminering för uppgift enskilds personliga elller om ekonomiska förhållanden, det kan antas att den enskiilde om lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos hamdikappombudsmannen i äremde enligt lagen 1993000 .om handikappombudsman för uppgift enskilds persomliom ga eller ekonomiska förhålllanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller mzen om uppgiften röjs. I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessezn i om högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

1 Lagen omtryckt 1989713. 2 Senaste lydelse 1991434.

Författningsförslag 67 SOU 199252

4. Förslag till

Laig 1993000 om arbetslivets tillgänglighet för med funktionshinder

personer

Härigenom föreskrivs följande.

ändamål

Lagens

1 § Denna har till ändamål att göra med funklag personer

tionshinder fullt delaktiga och jämställda i arbetslivet samt

innehåller med denna utgångspunkt bestämmelser arbetsom

livets tillgänglighet för dessa personer.

Aktiva åtgärder

2 § En arbetsgivare skall undersöka behovet och genomav

föra åtgärder främjar anställnings- och arbetsmöjligheter-

som för med funktionshinder. na personer

3 § En arbetsgivare skall

tillse att det finns arbetshjälpmedel behövs för att som en

arbetstagare med funktionshinder skall kunna utföra sitt

ar-

bete; tillse att arbetstagare med funktionshinder får sådant

en arbetsbiträde behövs för att denne skall kunna utföra sina som

arbetsuppgifter och i övrigt fungera i och delaktig i ar-

vara

betsplatsens gemenskap;

introduktion, utbildning och andra åtgärder för

anpassa

personalutveckling samt arbetsledning och instruktioner till förutsättningar och behov hos arbetstagare med funktions-

hinder

Med arbetstagare enligt första stycket 1-3 likställs prakti-

kanter med funktionshinder.

4 § En med minst 25 och högst 50 anställda skall

arbetsgivare

ställa minst särskild praktikplats till förfogande för arbetsen

förmedlingen eller för kommunal arbetsanpassare för anvisning praktik för omfattas lagen 1992000

av personer som av stöd och service till vissa funktionshindrade. De personer om anvisas dessa praktikplatser skall inte arbetssom anses som

tagare när de fullgör praktiken.

68 Författningsförslag SOU 199252

En arbetsgivare med minst 51 och högst 250 anställda skall

ställa till förfogande minst två sådana praktikplatser

som avses i första stycket. En arbetsgivare med än 250 anställda skall ställa till mer .

förfogande ett antal sådana praktikplatser motsvarar

som

minst procent det totala antalet anställda.

en av

Förbud mot

missgynnande av funktionshindrade

5 § En arbetsgivare får inte direkt eller indirekt missgynna

en

arbetssökande eller arbetstagare på grund hans eller hen-

av funktionshinder. nes

6§ Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall

av anses

föreligga, när en arbetsgivare vid anställning eller befordran

eller utbildning för befordran utser utan funktionsen person

hinder framför med funktionshinder, fastän den

en person som

förbigås har bättre förutsättningar för arbetet eller utbildningen. Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa att be-

om slutet vare sig direkt eller indirekt beror på funktionshindret.

7 § Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall av anses

föreligga, när arbetsgivaren vid anställning eller befordran

eller utbildning för befordran utser utan funktionsen person

hinder framför med funktionshinder har lik-

en person som

värdiga förutsättningar för arbetet eller utbildningen, det

om är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna någon på grund av funktionshinder.

8§ Otillåtet missgynnande funktionshindrad skall

av anses

föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lönevillkor eller annars sämre anställningsvillkor för arbetstagare med

en

funktionshinder än dem arbetsgivaren tillämpar för

som ar-

betstagare utan funktionshinder, när de utför arbete är

som lika eller som är att betrakta likvärdigt på arbetsmarksom naden.

Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan Visa att de olika

om

anställningsvillkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte

vare sig direkt eller indirekt har samband med funktions-

hinder hos arbetstagaren.

SOU 199252 Författningsförslag 69

9 § Otillåtet missgynnande skall föreligga när en ar-

anses betsgivare leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en

arbetstagare med funktionshinder blir oförmånligt behandlad

i jäimförelse med arbetstagare utan funktionshinder.

lDetta gäller dock inte, arbetsgivaren kan Visa att be-

om handlingen inte sig direkt eller indirekt har samband vare

meed funktionshinder hos arbetstagaren.

10 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en ar-

betsgivare säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, per-

mittterar eller avskedar någon eller genomför en annan jämförlig åtgärd till skada for arbetstagare med funktionshinder. en Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa att åtom

gärden inte Vare sig direkt eller indirekt har samband med

funktionshinder hos arbetstagaren.

11 § Otillåtet missgynnande skall anses föreligga när en ar-

betsgivare inte vidtar de åtgärder som åligger denne enligt

vad anges i 2-4 §§. som

12 § En arbetssökande med funktionshinder, inte har som an-

ställts eller arbetstagare med funktionshinder som inte har

en

befordrats eller tagits ut till utbildning för befordran, har

en

rätt att på begäran få skriftlig uppgift av arbetsgivaren om

en

arten och omfattningen utbildning, yrkeserfarenhet och

av andra jämförbara meriter i fråga den person utan funkom

tionshinder fick arbetet eller utbildningsplatsen.

som

Skadestånd och andra påföljder

13 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det föreskriver eller medsådant missgynnande funktionshindrad är otillåtet ger av som enligt 6-11 §§.

14 § Om arbetstagare missgynnas på något sätt som är

en otillåtet enligt 8-11 bestämmelse i ett avtal med genom en

arbetsgivaren eller genom att arbetsgivaren säger upp ett

avtal eller vidtar sådan rättshandling, skall been annan stämmelsen eller rättshandlingen förklaras ogiltig arbetsom

Författningsförslag SOU 199252

tagaren begär det. Vad har sagts gäller inte när 13 § är

som nu

tillämplig.

15 § Om missgynnande funktionshindrad sker att

av genom

arbetsgivaren på något sätt är otillåtet enligt 6 eller 7 §

som utser någon eller några utan funktionshinder framför eller

en

flera med funktionshinder, skall arbetsgivaren betala skade-

stånd till den eller de missgynnade for den kränkning

som

missgynnandet innebär.

Om flera missgynnade i ett sådant fall begär skadestånd, skall skadeståndet bestämmas bara dem hade

som om en av blivit missgynnad samt delas lika mellan dem.

16 § Om arbetstagare på något sätt är otillåtet enligt

en som

8-11 §§ missgynnar funktionshindrad skall arbetsgivaren

en

betala arbetstagaren skadestånd for den förlust uppkom-

som

mer och den kränkning missgynnandet innebär

som

17 § Om det är skäligt, kan skadeståndet enligt 15 eller 16 § sättas ned eller helt falla bort.

Rättegången i tvister otillåtet missgynnande

om

18 § Mål tillämpningen 5-11 och 13-17 §§ skall hand-

om av

läggas enligt lagen 1974371 om rättegången i arbetstvisten

Därvid anses som arbetstagare även arbetssökande och

som arbetsgivare också den som någon har sökt arbete hos.

Andra stycket gäller också vid tillämpningen tvist

av en om

5-11 och 13-17 av reglerna tvisteförhandling i lagen

om 1976580 medbestämmande i arbetslivet.

om

19 § I tvist enligt 18§ får handikappombudsmannen föra

en

talan for enskild arbetstagare eller arbetssökande, den

en om

enskilde medger det och ombudsmannen finner att dom

om en

i tvisten är betydelsefull for rättstillämpningen eller det

annars finns särskilda skäl for det. Sådan talan fors vid arbetsdomstolen.

20 § När arbetstagarorganisation har rätt att föra talan for

en

den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen 1974371 rättegången

om

i arbetstvister, får dock handikappombudsmannen föra talan bara om organisationen inte gör det.

sou 199252 Författningsförslag 71

Vad i den nämnda lagen föreskrivs om den enskildes

som

ställning i rättegången skall tillämpas också när ombudsman-

för talan. nen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

72 Författningsförslag SOU 199252

Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen

1987210 Härigenom föreskrivs i fråga plan- och bygglagen

om

dels att 2 kap 4 3 kap. 7 och 15 samt 12 kap. 1 § skall ha

följande lydelse

dels att 17 kap. 21 § skall upphöra att gälla

dels att det i lagen skall införas fyra paragrafer, 3 kap.

nya 19-22 §§, samt närmast före 3 kap. 19 § rubrik följanen ny av

de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap

4 § Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall bebyg-

gelsemiljön utformas med hänsyn till behovet

av

skydd mot uppkomst och spridning brand samt mot

av

trafikolyckor och andra olyckshändelser, skyddsåtgärder för civilförsvaret, hushållning med energi och vatten samt goda klimatiska och hygieniska förhållanden, trafikförsörjning och god trafikmiljö, möjligheter för personer möjligheter för

personer med nedsatt rörelse- eller ori- med att

funktionshinder an-

enteringsförmåga att använda vända området,

området,

förändringar och kompletteringar

Inom eller i nära anslutning till områden med samman-

hållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek,

motion och annan utevistelse samt möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

1 Lagen omtryckt 1987246.

F örfattningsförslag 73 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 §

Byggnader, innehåller Byggnader, innehåller

som som

bostäder, arbetslokaler eller bostäder, arbetslokaler eller

lokaler till Vilka allmänheten lokaler till vilka allmänheten har tillträde, skall till- har tillträde, skall vara tillvara gängliga för med gängliga för med personer personer nedsatt rörelse- eller oriente- och inrättade

funktionshinder

ringsförmåga och inrättade så så att bostäderna och lokaleratt bostäderna och lokalerna blir tillgängliga för och na blir tillgängliga för och kan kan användas dessa persoav användas dessa I I den utsträckning som av personer. ner. den utsträckning behövs behövs med hänsyn till krasom med hänsyn till kravet på till- vet på tillgänglighet skall

gänglighet skall byggnader byggnader försedda med

vara försedda med hiss eller hiss eller annan lyftanordvara

annan lyftanordning. ning.

Kravet att bostäder skall tillgängliga hiss eller vara genom

lyftanordning gäller inte byggnader har färre än

annan som tre våningsplan. Om sådana byggnader innehåller bostäder inte nås från marken, skall de dock utföras så att hiss eller som

lyitanordning kan installeras utan svårighet.

annan I fråga eller tvåbostadshus får undantag medges från om en-

kravet på tillgänglighet till byggnaden, det är befogat med

om hänsyn till terrängen. Beträffande byggnader innehåller arbetslokaler får, såsom

vitt gäller dessa lokaler, undantag medges från första stycket,

det är befogat med hänsyn till arten den verksamhet för om av vilken lokalerna är avsedda.

15 § Tomter tas i anspråk för bebyggelse skall anordnas på som ett sätt är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapssom bilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Dessutom skall tillses att

naturförutsättningarna så långt möjligt tas till

vara,

betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer,

74 Författningsförslag SOU 199252

risken for olycksfall begränsas och betydande olägenheter

for trafiken inte uppkommer,

4. det finns lämpligt belägen utfart eller utgång

en annan

från tomten samt anordningar medger nödvändiga trans-

som

porter och tillgodoser kravet på framkomlighet for utryckningsfordon till och från bebyggelsen på tomten,

tomten, det inte är 5. tomten, det inte är om om

obefogat med hänsyn till ter- obefogat med hänsyn till ter-

rängen och förhållandena i rängen och förhållandena i övrigt, kan användas övrigt, kan användas av per- av permed nedsatt rörelse- el- med funktionshinder, soner soner

ler orienteringsförmåga, lämpligt utrymme for parkering, lastning och lossning

av

fordon i skälig utsträckning anordnas på tomten eller i när-

heten denna. av Om tomter tas i anspråk för bebyggelse innehåller som en eller flera bostäder eller lokaler for barnstuga, skola eller

annan jämforlig verksamhet, skall det finns tillräckligt stor

friyta som är lämplig for lek och utevistelse på tomten eller på

utrymmen i närheten denna. av

Om det inte finns tillräckliga utrymmen for att anordna

både parkering och friyta, skall i första hand friyta anordnas.

Särskilda krav på befintli-

ga byggnader

19 § Lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall, det om

inte är uppenbart oskäligt,

senast vid utgången år 2008 av

uppfylla de krav på tillgäng-

lighet som anges i 7§.

20§

Gatumiljö i områden med sammanhållen bebyggelse

skall tillgänglig och

vara användbar för med personer

funktionshinder Regeringen

eller myndighet regering-

som

en utser föreskriver vid vilken

Författningsförslag 75 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7 § om handikappanpassning skall tillämpas även i fråga byggnad där det finns utom för resande i sådan rymme i la-

kollektivtrafik som avses

1979558 handigen om kappanpassad kollektivtrañk. Därvid skall tillses att sådant utrymme anordnas så att det uppfyller skäliga anspråk på handikappanpassning. Regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver vid vilken tidpunkt anpassningen skall vara slutförd.

22 § Handikappombudsmannen får meddela förelägganden behövs för att den anpasssom ning av lokaler och gatumiljöföreskrivs i 19-21 §§ er som skall efterlevas. I beslut om föreläggande får ombudsmansätta ut vite. nen Föreläggande får inte utfärdas anpassningen är oskäom lig från ekonomisk eller byggnadsteknisk synpunkt.

76 Författningsörslag SOU 199252

12 kap.

1 §

Länsstyrelsen skall pröva kommunens beslut att anta, änd-

ra eller upphäva detaljplan eller områdesbestämmelser,

en om

det kan befaras att beslutet innebär att

ett riksintresse enligt lagen 198712 hushållning

om med naturresurser m.m. inte tillgodoses,

regleringen sådana frågor användningen mark-

av om av

och vattenområden angår flera kommuner inte har

som sam-

ordnats på ett lämpligt sätt eller

3. bebyggelse blir olämp- 3. bebyggelse blir en en olämp-

lig med hänsyn till de boendes lig med hänsyn till de boendes

och övrigas hälsa eller till be- och övrigas hälsa eller till

hovet av skydd mot olycks- möjligheterna att åstadkom-

händelser tillgänglighet och användma barhet för personer med funk-

tionshinder eller till behovet

av skydd mot olyckshändel-

ser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

SOIU 199252 Författningsförslag 77

Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att det i jordabalken skall införas en

ny paragraf, 12 kap. 24 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

24 b §

Bostadshyresgäster med

funktionshinder har rätt att

utföra nödvändig anpassning enligt förordningen 1987

1050 statskommunalt bo-

om

stadsanpassningsbidrag. Vid

behov av omfattande

anpass-

ningar rör planlösning el-

som ler gemensamma utrymmen

skall anpassningen ske i sam-

råd med fastighetsägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Balken omtryckt 1971209.

78 Författningsförslag SOU 199252

Förslag till Lag om ändring i lagen 1979558 om

handikappanpassad kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1979558 handi-

om om

kappanpassad kollektivtrafik

dels att 2-4 skall ha följande lydelse

dels att det i lagen skall införas paragraf, 5 en ny av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som har tillsyn över Den har tillsyn över

som

kollektivtrafik och den kollektivtrafik och den

som som utövar sådan trafik skall utövar sådan trafik skall se se

till att trafiken med till att trafiken med

anpassas anpassas

hänsyn till handikappade. hänsyn till resenärer med

Därvid skall följande iakttas.

funktionshinder. När planeras

kollektivtrafik

och genomförs skall handi-

kappades särskilda behov be-

aktas så långt det är möjligt.

De fárdmedel används De fardmedel används som som

skall så långt det är möjligt skall så det är

långt möjligt vara lämpade för handikap- lämpade för resenärer

vara

pade resenären med funktionshinder.

3§

Regeringen eller den myn- Regeringen eller den

myn-

dighet som regeringen utser dighet regeringen utser

som utfärdar de ytterligare före- utfärdar de före-

ytterligare

skrifter som behövs för att åt- skrifter behövs för att som an-

gärderna skall kunna genom- passningsåtgärderna skall föras. kunna genomföras samt före-

skriver vid vilken tidpunkt åt-

gärderna skall vara slutförda.

Författningsförslag 79 SOU 199252

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§1 I plan- och bygglagen Handikappombudsmannen

198710 bestämmelser får meddela förelägganden

finns

byggnad med utrymme för behövs för att den anpassom som

resande i kollektivtrafik. ning av färdmedel som före-

skrivs i 2 och 3 §§ skall ge-

nomföras. I beslut om föreläggande kan handikappom-

budsmannen sätta ut vite.

5 §

I plan- och bygglagen

198710 bestämmelser

finns

om anpassning av byggnader;

tomter; allmänna platser och

gatumiljöer med hänsyn till personer med funktionshin-

der.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1987159.

80 Författn ingsförslag SOU 199252

Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen

1986223 Härigenom föreskrivs att 4§ förvaltningslagen 1986223 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Varje myndighet skall läm- Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, na upplysningar, Vägledning, råd och annan sådan hjälp till råd och sådan till annan hjälp enskilda i frågor rör enskilda i frågor rör som som myndighetens verksamhets- myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas område. skall lämnas Hjälpen i den utsträckning är i den är som utsträckning som lämplig med hänsyn till frå- lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov art, den enskildes behov gans av hjälp och myndighetens hjälp och myndighetens av verksamhet. verksamhet. Myndigheten skall därvid till att se personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter svårigheter att tillgång till upplysningar och uppgifter allmänna ur handlingar får behövlig hjälp med detta. Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt. Om någon enskild misstag vänder sig till fel av myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Författningsförslag 81 SOU 199252

9. Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

föreskrivs att 16 9 § brottsbalken skall ha

Härigenom kap.

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

i sin En näringsidkare i sin En näringsidkare som som

verksamhet diskriminerar verksamhet diskriminerar

hans någon på grund hans ras, någon på grund av ras, av

nationella eller et- hudfárg, nationella eller et-

hudfärg,

trosbe- niska eller trosbeniska ursprung eller ursprung kännelse att inte gå kännelse eller funktionshingenom till handa de villkor der att inte gå honom

honom på genom

i sin till handa på de villkor som

som näringsidkaren i för- näringsidkaren i sin verk-

verksamhet tillämpar

till skall dö- samhet tillämpar i förhållanhållande andra,

diskriminering de till andra, skall dömas för

mas för olaga

böter i olaga diskriminering till bö-

till eller fängelse högst ter eller fängelse i högst ett

ett år. ar

Vad sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas

som också den är anställd i näringsverksamhet eller annars på som

handlar näringsidkares vägnar samt på den som är på en

anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag. dömes även anordnare allmän

För olaga diskriminering av sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till

sådan anordnare, han diskriminerar någon på grund av

om

hans hudfarg, nationella eller etniska ursprung eller tros-

ras, bekännelse att vägra honom tillträde till sammangenom

eller tillställningen de villkor gäller för andra. komsten på som

Om i första tredje styckena på sätt som

någon som avses diskriminerar grund att denne har där sägs annan på av

homosexuell döms likaledes för olaga diskrimine-

läggning,

ring.

Denna träder i kraft den 1 januari 1994.

lag

1Senaste lydelse 1987610.

82 Författningsförslag SOU 199252

10. till

Förslag Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att det i skall inför-

rättegångsbalken as en ny paragraf, 20 kap. 14 följande lydelse.

a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

§ 14 a

I mål brott enligt 16 kap.

om

9 § brottsbalken får handi-

kappombudsmannen ange

brottet eller tala därå för en

person med funktionshinder;

den enskilde medger det om

och ombudsmannen

om finner

att en dom är betydelsefull för rättstillämpningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

Författningsförslag 88 SOU 199252

11. Förslag till om i kommunallagen 1991900 Lag ändring

föreskrivs i fråga kommunallagen 1991900 Härigenom om dels att 8 kap. 17 § skall ha följande lydelse dels det i skall införas paragraf, 2 kap. 2 a att lagen en ny av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. § 2 a Kommuner och landsting skall i all sin verksamhet till-

försäkra funktionshindrade

likställighet med invånare i övrigt.

8 kap. 17 § I skall upplysning lämnas om utfallet av årsredovisningen verksamhetens finansiering och den ekonomisverksamheten, årets slut. skall också lämnas ka ställningen vid Upplysning och ansvarsförbindelser.

om borgensförbindelser övriga

skall också omfatta sådan kommunal

Årsredovisningen

i form aktiebolag, stiñelse, ekonoverksamhet som bedrivs av misk förening, ideell förening eller handelsbolag. I årsredovisningen skall redovisas vad gjorts inom som verksamheten för att tillförsäkra människor med fiinktionshinder likställighet med medlemmarna i övrigt.

Denna träder i kraft den 1 januari 1994. lag

84 Författningsförslag SOU 199252

12. till

Förslag Lag om ändring i skollagen 19851100

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§ 198511O01

skollagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Alla barn och ungdomar skall, oberoende

av kön, geografiskt hemvist samt sociala och

ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det

offentliga skolväsendet för barn och ungdom. skall inom

Utbildningen varje skolform

vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet. Utbildningen skall ele- skall ele-

ge Utbildningen ge verna kunskaper och färdig- och verna kunskaper färdig-

heter samt, i samarbete med heter samt, i samarbete med

hemmen, främja deras har- hemmen, deras harfrämja

moniska utveckling till moniska

an- utveckling till

ansvarskännande människor svarskännande människor och samhällsmedlemmar. I och samhällsmedlemmar. I

utbildningen skall hänsyn tas utbildningen skall hänsyn tas

till elever med särskilda be- till elever med särskilda behov. varvid hov, elever med funktionshinder skall ha

tillgång till erforderligt anpassade lä-

romedel behövs att

som for

kunna tillgodogöra sig utbild-

ningen. Verksamheten i skolan skall utformas

i överensstämmelse

med grundläggande demokratiska värderingar. Var och

en som verkar inom skolan skall för

främja aktning varje männi-

skas egenvärde och respekt för vår

gemensamma miljö.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 19911 111.

Författningsförslag 85 SOU 199252

13. Förslag till om ändring i lagen 1962381 om Lag allmän försäkring

föreskrivs att 4 kap. 11§ lagen 1962381 om

Härigenom allmän försäkring] skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Tillfällig föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning

kan för vård ett barn kan utges för vård ett barn utges av av tolv inte sexton fyllt tolv inte tjugosom fyllt men som men år i de fall barnet grund ett år i de fall barnet på grund

på av utveck- sjukdom, psykisk utvecksjukdom, psykisk av

eller annat han- lingsstöming eller annat han-

lingsstörning

särskild är i behov särskild

dikapp är i behov av dikapp av

eller vård. tillsyn eller vård. Om barnet

tillsyn att ha fyllt tjugoett år går

efter

i sådan skola i 5 som avses kap. 28 § eller 6 kap. 7§ skol-

lagen 19851100 kan tillfällig föräldrapenning utges till

vårterminen det

utgången av

kalenderår då barnet fyller 23

ar första stycket utges föräldern

Föräldrapenning enligt om

behöver avstå från förvärvsarbete skäl i 10§ av s0In anges första För Vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt

stycket.

9 4§ dock inte tillfällig förtill Vårdbidrag enligt kap. utges

äldrapenning.

allmänna får i förväg pröva för-

Den försäkringskassan om första stycket föreligger. Ett sådant beutsättningarna enligt

slut bindande för den tid i beslutet men kan

är som anges förhållanden har lagts till grund för

omprövas om de som

beslutet ändras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1Lagen omtryckt 1982120. 2Senaste lydelse 198587.

SOU 199252

och Vårt

Utredningsuppdraget

detta betänkande

arbete

med

1.1¶Våra direktiv

tillsattes med uppgift att utreda

1989 års handikapputredning

samhällets till stöd för människor med

frågor kring åtgärder

funktionshinder. Genom föreliggande betänkande, det

stora

i har utredningsarbetet slutförts. sjätte ordningen,

har direktiven 198853 främst

Utredningsarbetet enligt

brister i nuvarande stöd och

haft till uppgift att klarlägga

samt vid behov lämna för-

service i kommuner och landsting till åtgärder kan leda till förbättringar direktiven

slag som

helhet återfinns bilaga 1. som som har

I frågor socialtjänst och habiliteringrehabilitering

om

främst haft sin utgångspunkt i situationen

utredningsarbetet stora funktionshinder har mer

för personer som till följd av och därmed

betydande svårigheter i den dagliga livsföringen ett omfattande behov samhällsinsatser. Utredningsarbetet

av

i stöd och service till svårt

har därför haft sin tyngdpunkt

funktionshindrade barn, ungdomar och vwma.

i s.k. små och mindre kända De som finns de personer har ett omfattande behov stöd.

handikappgruppema ofta av

fick därför i uppgift att ägna dessa

Handikapputredningen

Detta gäller också personer med

särskild uppmärksamhet.

invandrarbakgrund har stora funktionsnedsättningar.

som

Stödet till barn och ungdomar med funktionshinder är en varit föremål för flera tidigare utredningar men som fråga som

Därför fick kommittén i

ansågs behöva utredas ytterligare.

vilket sätt med olika funktions-

uppdrag att pröva på grupper tillförsäkras ett väl fungerande stöd i likhet med

hinder kan

vad gäller för omsorgslagens personkrets.

som

I ingick även att pröva om ansvarsfördelningen uppdraget och landsting borde förändras när det gäl-

mellan kommuner Även elevhem för

ler stödet till barn och ungdomar lagen om

Vissa rörelsehindrade barn m.fl. borde ses över.

88 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

När det gäller kommunerna och fick kommit-

socialtjänsten tén i uppgift att kartlägga och analysera de insatser

som görs för människor med handikapp liksom skillnader i för

avgifter

social service mellan olika kommuner. Ett sådant

kartläggnings- och analysarbete betraktades också vad som angeläget gäller landstingens insatser inom habiliteringenrehabilite-

ringen. Den enskildes möjlighet till över servicein-

inflytande

satsema borde särskilt belysas. Andra förhållanden att och

som ansågs viktiga kartlägga analysera var frågor om funktionshindrades sysselsättning

och åtgärder måste vidtas för att den enskilde skulle

som hitta

vägar till arbete och sysselsättning.

Utöver dessa frågeställningar uppdrogs åt

handikapputredningen att kartlägga och analysera möjligheterna för funk-

tionshindrade att få del utbudet inom fritids- och rekreaav tionsområdet och kunna delta i aktiviteter och verksamheter.

Ansvarsfordelningen mellan kommuner och landsting och

behovet samverkan mellan dem i

av handikappolitiska frågor

nämndes även väsentliga

som utredningsuppgiflzer.

Vidare fick kommittén i uppgift att göra och

en uppföljning en analys av i vilken utsträckning den s.k. och finans-

ansvarsieringsprincipen, som formulerades i mitten 1970-talet av av

den dåvarande handikapputredningen, kommmit att tilläm-

pas. Eventuella problem och hinder föreligger för

som en mer

konsekvent användning principen skulle klargöras liksom

av

behovet av en särskild handikappombudsman.

Handikapputredningen har erhållit tilläggsuppdrag

som avsett dels gymnasieutbildning for svårt rörelsehindrade ungdomar och vissa insatser i anslutning till dels

utbildningen, möjligheterna att överklaga biståndsbeslut samt frågor

om inkomstprövning for social service inom äldre- och handikapp-

omsorgen.

Handikapputredningen har vidare efter en regeringsskrivel-

se erhållit uppdrag att över tolkservice och behovet se av tolkar för döva m.fl. i framtiden.

Utredningen har också valt att behandla hjälpmedelsfrågor

beroende på deras nära samband med frågor

om habilitering

och rehabilitering samt deras avgörande for enskil-

betydelse

das överlevnad, livskvalitet och oberoende. Vi har ñmnit att

det nära sambandet mellan habilitering, och rehabilitering

hjälpmedel bör komma till ett samlat i

uttryck lagstiftningen.

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 89 SOU 199252

för har härvid bl.a. varit den s.k. hjälpme-

Utgångspunkter oss

betänkande SOU 198939 samt den s.k.

delsutredningens

ädelreformen 19909114.

prop

Socialutskottet i sitt betänkande 198990SoU13 ut-

Sedan

års i sitt arbete inte bör

talat att 1989 handikapputredning

de s.k. nolldirektiven från år 1984 mot bakgrund

begränsas av inom handikappområdet har regeringav behovet av åtgärder

dir. 199024 innebörd

en gett utredningen tilläggsdirektiv av

inte behöver Visa hur förslag om

att handikapputredningen eller inkomstminskningar skall finansieras. utgiñzsökningar

kommittén att göra väl genomarbetade kost- Det ålåg däremot

i sina förslag och att Visa på konsekvenserna nadsberäkningar

Kommittén skulle dessutom Visa hur ett för olika intressenter.

de olika utredningsförslagen kan

successivt genomförande av

ske.

1.2¶Våra betänkanden

tidigare

har före detta betänkande, är vårt

Handikapputredningen som

avlämnat delbetänkanden och ett huvud-

slutbetänkande, fyra

betänkande.

gymnasieutbildning för svårt

Det utredningsuppdrag om

rörelsehindrade överlämnade till

ungdomar som regeringen

i december 1988 resulterade i delbe-

handikapputredningen

för svårt rörelsehind-

tänkandet Rätt till gymnasieutbildning

SOU 198954. Utredningen föreslog där bl.a.

rade ungdomar

kunna utsträckas till elevens 23 års

att gymnasietiden skulle

med särskilda re-

ålder och att ytterligare en gymnasieskola

för rörelsehindrade elever skulle komma till stånd med surser i Kommittén föreslog också ett

placering den norra regionen.

vad finansieringen elevhems-

ökat statligt åtagande gäller av

för beslutade våren 1990 i

boendet gymnasieelever. Riksdagen enlighet med kommitténs förslag.

delbetänkandet och ekonomisk be-

I om Överklagningsrätt

SOU 19902 överläm-

hovsprövning inom socialtjänsten som nades i januari 1990 föreslogs att till Socialdepartementet

den enskildes ekonomi endast skulle göras när

prövning av

handlade socialbidrag. Vidare fore-

biståndsprövningen om

utökade att klaga på kommunala beslut.

slogs möjligheter

år 1990 varit föremål för remissbe- Betänkandet har under

90 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

handling. Betänkandet har därefter i den del som avser över-

klagningsmöjligheterna överlämnats till socialtjänstkommit-

tén dir. 199150 tillsammans med

remissinstansernas yttran-

den i frågan

. Handikapputredningen har i ett särskilt delbetänkande re-

dovisat en bred kartläggning olika livssituatio-

av aspekter på

för svårt funktionshindrade. En sådan

nen kartläggning och

analys bedömdes angelägen grund för till kom-

som förslag mande åtgärder. Detta kartläggningsarbete

genomfördes un-

der år 1989 och redovisades i delbetänkandet

Handikapp och

Välfärd lägesrapport SOU 199019 i - en mars 1990.

I kartläggningen genomfördes i form

som av enkäter; inter-

vjuer, studier av andra utredningar samt hearings såväl deltog

brukare som huvudmän. Den allmänna bilden blev det att finns många brister i service och stöd till personer med omfattande funktionshinder. De två största

generella svårigheterna som vi konstaterade gällde tillgången till sysselsättning

och arbete samt möjligheterna till fritid och rekreation. Andra

av brukarna framförda brister rörde den enskildes

möjligheter till inflytande över hemtjänstens och färdtjänstens utform-

ning. Detta gällde också bl.a. ledsagarservice och avlösarservi-

ce. Vi kunde vidare iaktta stora skillnader i

avgifter inom

socialtjänsten mellan olika kommuner.

Ett komplement till den brukarenkät

som handikapputred-

ningen genomförde var den intervjuundersökning Cent-

som

för handikappforskning vid

rum Uppsala universitet orde på

handikapputredningens uppdrag. Intervjuerna redovisades i

en särskild bilagerappport Redovisning av en intervjuunder-

sökning red. Mårten Söder, 1990. I denna studie

lyftes sär-

skilt fram bristerna på reellt och

inflytande självbestämmande

över den egna situationen.

Vid sidan nämnda

av kartläggningsbetänkande och bilage-

rapport har utredningen tillsammans med Centrum för handi-

kappforskning vid Uppsala universitet och institutionen för

Temaforskning vid Linköpings universitet, sammanställt och producerat två seminarierapporter 1989. En brukarin-

om

flytande Brukarinflytande, livsinflytande och - delaktighet-

het och Framtiden

- en om framtidsfrågor och människor

-

med omfattande funktionshinder har Utredningen också ge-

nomfört kartläggning formerna för

en av Samverkan mellan

handikapporganisationer och samhälle rapport,

september

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 91 SOU 199252

1990. habiliteringen för barn och ung-

Organisationen av domar med funktionshinder har belysts i ytterligare en rap-

port 1991.

Vi sände ut kartläggningsbetänkandet på omfattande

en våren 1990. Svar erhölls från drygt 150 remissremiss under instanser. En särskild sammanställning remissmaterialet av

har i Gjort och ogjort, december 1990.

gjorts en rapport

I 1991 överlämnade kommittén sitt huvudbetänkande,

juni

Välfärd Rättvisa SOU 199146, till Socialdeparte-

Handikapp

lades fram för att säkra svårt funktionshind-

mentet. Förslag

till ett individuellt anpassat stöd samt service i

rades tillgång

för att garantera till-

samhället. En ny rättighetslag föreslogs

bostad med särskild service för dem

gång till expertstöd, m.m.

har svåra funktionshinder. Den enskildes självbestämsom mande och föreslogs stärkas rätt till person-

inflytande genom

assistans och möjligheten att själv få anställa dem som

lig

till med det praktiska stödet. Alla funktions-

hjälper dagliga hindrade skall enligt förslag till tillägg till hälso- och sjukvårdfå tillgång till habilitering, rehabilitering och hjälpmeslagen del för den livsföringen efter sina behov. Det föreslogs dagliga

också införs för alla funktions-

att en sysselsättningsgaranti

hindrade inte får lönearbete. som med huvudbetänkandet utgav handikapputred-

Samtidigt två rapporter Om rättslig reglering Håkan Hydén, ningen

Lunds universitet, 1991 samt Socioekonomisk situa-

professor, tion för med funktionsnedsättningar CMT, Linkö-

personer

pings universitet, 1991.

Huvudbetänkandet har under 1991 varit föremål för remiss- Det bereds för närvarande i regeringskansliet i

behandling. till grund för proposition hössyfte att enligt uppgift ligga en

ten 1992.

Det delbetänkandet, En väg till delaktighet och in-

fjärde

tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade

flytande

och talskadade SOU 199197, överlämnades till socialdepartementet i december 1991. Förslag lämnades utökade utom

och rekryteringsfrämjande åtgärder för att

bildningsinsatser

förbättra till tolkar Det föreslogs också ökade in-

tillgången

satser för dövblinda. Vidare föreslogs bl.a. att landstingen

skulle skyldighet att organisera, finansåläggas en reglerad

iera och tillhandahålla tolktjänst.

92 Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande SOU 199252

Även detta betänkande har remissbehandliats och före-

är nu

mål for fortsatt beredning i regeringskanslixet.

1.3¶Vårt arbete med detta betänkande

Handikapputredningens uppdrag har sin utgångspunkt i situ-

ationen för med omfattande funktionshinder. Deras

personer

behov av insatser är mångskiftande. För attt tillgodose dem

krävs generella åtgärder for att i vid bemärkelse öka

sam-

hällets tillgänglighet. Det krävs också olika individinriktade

insatser för att stärka den enskildes situation och underlätta

den dagliga livsföringen. Handikapputredningen har valt att dela sitt arbete på

lupp

så sätt att individinriktade insatser redovisats i det huvudbe-

tänkande lades fram våren 1991 Handikapp Välfärd

som - Rättvisa SOU 199146. I förevarande betänkande har handi-

kapputredningen arbetat vidare främst med generellt inrikta-

de insatser.

Bakgrunden till att vi valt att dela arbetet i ett huvud-

upp betänkande med individinriktade insatser och ett slutbetänkande med generellt inriktade insatser är inte minst de stora

brister i individinriktade insatser framkom i vårt kart-

som

läggningsarbete. I enlighet med våra bärandle principer ansåg

vi att dessa brister måste undanröjas och kraft-

genom snara

fulla satsningar som leder till de mål fulll delaktighet och

om

jämlikhet som vi uppställt.

I slutbetänkandet har särskild uppmärksamhet ägnats åtta

områden, som prioriterats på grund sin stora betydelse för

av funktionshindrades delaktighet i samhället. De åtta områdena

avser grundläggande samhällsinformation, kommunens an-

för funktionshindrades likställighet med andra invånare,

svar

utformning av bostäder och miljöer, kultur-medier-läromedel,

resemöjligheter, grundläggande telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet och åtgärder mot diskriminering i närings-

verksamhet. Varje sektor i samhället skall tilllse att funktionshindrade skall vara likställda med andra invånare inom

re-

spektive sektors område och kunna ta del sektorns utbud

av av

service och tjänster Vid behov tillgänglighetsskapande åt-

av

gärder skall dessa finansieras inom sektorn i övrigt. Det är

således konsekvent tillämpning och finans-

en av ansvars-

Utredningsuppdraget och vårt arbete med detta betänkande 93 SOU 199252

ieringsprincipen enligt vår mening skall öka enskildas

ssom

till imflytande och delaktighet inom nämnda ommöjligheter

råden.

Vi har också belhandlat frågan särskild handikappom-

om en budsman och föreslår inrättandet sådan funktion. Vi har

av en

vidare behandlat bl.a. invandrare med funktionshinder, ut-

persomal samt forskning inom hela det falt som

bildning av

funktionshiindrade inom vårt uppdrag.

avser

;üåâåifå

iii 7

L jiäåââtêiiáâiáaüi f 91Xê§a.ÅrJ

Jiâkzi

SOU 199252

2 och människor

Samhällsutveckling

med funktionshinder

2.1¶Ett samhälle i förändring

Det i många avseenden slutna och reglerade efterkrigssam-

hållet från 1940-talet genomgick snabb närings- och välen ståndsutveckling under främst 1950- och 60-talen. Med vår oforstörda produktionsapparat och våra naturresurser hade vi

ett relativt försprång framför den krigshärjade omgivningen.

traditionella frihandel liksom stabiliteten på arbets-

Sveriges

marknaden innebar även viktiga drivkrafter i vår närings-

livsutveckling. Genom en i huvudsak lyckad fördelningspoli-

tik kunde dessutom välfärden fördelas alltmer jämlikt. Den

offentliga sektorns utbyggnad blev viktig motor i hela sam-

en

hälls- och näringslivsutvecklingen. Efterhand blev den inter-

nationella påverkan alltmera framträdande. Multinationella

företag inverkade på våra industriella möjligheter och kon-

sumtionsmönster. Svenska företag utvecklades också till multinationella koncerner med företag i andra länder. Den ökade

internationella handeln och konkurrensen medförde struktur-

förändringar i både näringsliv och samhälle. Oljekriserna under 1970-talet illustrerade mycket handgripligt det ökade in-

ternationella beroendet.

Kapitalrörelserna över gränserna blev allt mindre beroende

statsmaktemas reglerade föreskrifter De multinationella

av

interna och valutahandel fick styrande roll.

företagens pris- en Slopandet den statliga valutaregleringen under 1980-talet

av

blev en naturlig följd av kapitalets internationalisering.

Vårt Ökade beroende ofta internationella marknads-

av nya, krafter medförde bl.a. att den traditionella långsiktiga sam-

hällsplaneringen påverkades. Oförutsedda omstruktureringar inom näringslivet t.ex. företagsnedlåggningar kunde mycket snabbt och radikalt förändra planeringsförutsättningarna. Det senaste steget i internationaliseringen är Sveriges an-

sökan medlemskap i EG och handelsöverenskommelsen om

EES. Efterkrigstidens utveckling mot internationell rörlighet

for arbete, tjänster och människor blir tydligare.

kapital,

96 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Det ökade beroendet internationeillla aktörer har minskat

av statens handlingsutrymme när det gällller att styra samhälls-

utvecklingen. Även utvecklingen mot förstärkning kom-

en av

munala och regionala intressen går i riktning. Denna

samma

förskjutning kan studeras i lagstiftninigen där detaljerad lagstiftning i ökad grad ersätts ramlaggsstiftning.

av Förutom förändringar i de ekonomiisika och materiella för-

hållandena sker också värderingsförskjjutningar svår-

av mera bestämd art. Bl.a. har maktutredningen t.ex. i SOU 199044 visat hur vårt samhälle blir allt iimdividualistiskt med mer en

ökande betoning det personliga sjäillvförverkligandet. Den

av stora tilltron till den enskildes möjligheter till självbestäm-

mande och autonomi är i många sammanhang värdeñill,

men kan också innebära urholkning solidariteten människor en av

emellan. Det ömsesidiga beroendet kollektiva nyttigheter

avr blir ett mindre uttalat samhällsmål. Målstyrning, marknadstänkande och konkurrens styr ut-

vecklingen i allt högre grad även inomi den offentliga sektorn.

Parallellt med detta sker också ekonomisk i

en åtstramning

den offentliga ekonomin. Det medför krav på ökad effektivitet

genom omstrukturering, konkurrens och även nedskärningar

av Verksamhet. För människor älI beroende välfärdssom av

systemets kollektiva lösningar upplevs detta inte bara

som en

broms mot utvecklingen den sociala tryggheten utan också

av ofta ett hot mot den uppnådda rellativa välfärden. som

2.2¶Kommunernas roll ökar

betydelse

Utvecklingstendenser

Kommunerna har tradition mycket stor betydelse för

av en utvecklingen av den allmänna Välfärdlsnivån. I den struktur-

omvandling som sker inom offentlig verksamhet kommer be-

tydelsen att öka både decentralisering och lokal självstyrel-

av

hos kommunerna. Kommunernas Verksamhet

se genomgår en stark expansion. Idag hanteras äm 70 % den offentliga

mer av

sektorns utgifter för konsumtion och investeringar kommu-

av

ner och landsting prop. 199091117 Ngy kommunallag.

Som ett led i den kommunala utvecklingen och förutsom

sättning för ökad decentralisering hair kommunreformer

genomförts i olika etapper. År 1950 fanns. 2 500 kommuner och ca

SOIU 199252 Sazmhällsutveckling och människor med funktionshinder 97

i dag uppgår antalet tilll 286. Vi har fått nya kommunallagar

åren 1953, 1977 och 1l992. 1950-talets lekmarmaforvaltning

har ersatts tjänsttemarmaförvaltning och den demokra-

av en

tiskapolitiska styrningen har även på kommunnivå utvecklats från detaljstyrningç till målstyming.

Genom den kotmmunallag trädde i kraft den 1 nya som

januari 1992 som liksom tidigare gäller både kommuner och

landsting ökar kommunernas frihet att utforma både den

politiska organisationen och forvaltningsorganisationen. Sta-

tens bidrag till de kommunala finanserna utvecklas mot mera

generella statsbidrag. Samtidigt som det kommunala ansvaret

for den offentliga verksamhetens kostnader stärks har den

kommunala beskattnimgsrätten begränsats.

Kommunernas verksaamhet påverkas också av en tydligare

uppdelning mellan rolllema beställare och utförare. En som

utveckling sker mot att de folkvalda politikerna mera renodlat

skall företräda konsunnentintressena och utforma verksam-

hetsmål. Utförandet kam handhas särskilda nämnder och av

styrelser, av tjänstemamnagrupper, kooperativ eller av entre-

prenörer.

2.2.2¶Kommuninvåmare med

funktionsnedsåättningar

En utgångspunkt for samhällets målsättning vid planering, lagstiftning och utveckling är att alla skall behandlas likvärdigt och opartiskt. 1 kap. 9 § regeringsformen sägs att den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet infor lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Trots de allmänna miålen är många människor med funktionshinder bara delvis delaktiga i samhället. För vissa män-

niskor med stora funktionshinder är det fråga om utestängd-

het. Utredningen har sitt kartläggningsbetänkande och i

särskilda rapporter visait på allvarliga brister i deras levnads-

förhållanden. I vår lägesrapport SOU 199019 redovisas som resultat av enkäter att 72 % tillfrågade med omfattande funkav personer

tionshinder saknade arbete eller annan daglig sysselsättning.

Endast 25 tillfrågzade kommuner hade ordnat menings-

% av

full sysselsättning for ungdomar och 70 % av kommunerna saknade fortlöpande uppsökande verksamhet.

98 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Många människor med funktionshinder saknar även egen bostad med personlig service. Det gäller i särskilt stor om-

fattning utvecklingsstörda och med psykiska stör-

personer

ningar. Efterfrågan på bostäder med dygnet-runt-service är

stort. 76 % av kommunerna besvarade handikapputred-

som ningens enkät att tillgången på sådana bostäder

angav långt

ifrån motsvarar det nuvarande behovet. När det gäller stöd och service förekommer betydande Variationer mellan kommunerna. Genomgående finns stora bris-

ter i tillgänglighet, delaktighet och inflytande for människor med omfattande funktionshinder. Av handikapputredningens kartläggning framgår t.ex. att möjligheterna att påverka

vem som skall bistå med personlig service är mycket begränsade.

Av detta framgår sammantaget att bristerna berör mycket

grundläggande förutsättningar for att kunna delaktig i

vara samhället. Tilläggas kan också att bristerna är stora inom

områden utanför handikapputredningens uppdrag. Av

SCBs

levnadsnivåundersökningar framgår t.ex. att människor med

handikapp har utbildningsnivå under genomsnittet for be-

en

folkningen. Enligt erfarenheter hos Nämnden for Vårdartjänst

kan även konstateras att med omfattande funktionspersoner

hinder är underrepresenterade bland högskolestuderande på

grund av brister i bl.a. tillgång till läromedel.

Dessa och flera andra brister i grundläggande förutsätt-

ningar for delaktighet skall bedömas i perspektivet att vi

av

formellt har ett demokratiskt system med allmän rösträtt.

För många funktionshindrade krävs det både planering och

stor kraft för att utöva sina medborgerliga Det

rättigheter.

politiska livets verksamhetsformer och villkor utgår inte från

människor med funktionsnedsättningar. Arbetsmaterial finns

vanligen bara tillgängligt i skriven form. Tillgängligheten till möteslokaler är bristfällig, hörselslingor saknas ofta och tolkverksamheten är dåligt utbyggd. Beställningsrutinerna for

färdtjänsten är ofta svåra att kombinera med flexibilitet i tider

for sammanträden osv.

Exemplen visar också bild hur beroende enskilda med

en av

svåra ñinktionsnedsättningar är kommunernas kunskap

av

och ambitioner att bygga ett servicesystem säkrar

upp som

funktionshindrades likställighet med andra kommuninvåna-

re.

SOTU199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 99

2.3 Den generella välfardspolitiken,

medborgarna och valfriheten

2.3.1¶Den generella välfardspolitiken

Vad skall ingå i begreppet generell välfardspolitik är ofta

som oklart i den politiska debatten. Begreppet innehåller flera dimensioner En sådan dimension är hur stor del medav

borgarna välfardspolitiken skall innefatta. Ytterlighets-

som

punkterna är den skall omfatta i princip alla medborgare

om

universell välfardspolitik eller bara vissa begränsade grupvälfardspolitik. En dimension är hur till-

per riktad annan delning service och andra former stöd skall ske. Här kan av av

skilja på stödet ges i form av preciserade rättigheter

man om

generell tilldelning eller efter något slags behovsprövning

specifik tilldelning. Det finns också olika mellanformer.

den svenska välfárdspolitiken kan huvud- Inriktningen av sakligen sägas generell. De offentliga servicesystemen

vara

och socialforsäkringssystemet riktar sig till hela befolkningen och inte enbart till de behövande. Den generella välfardspoli-

tiken inrymmer emellertid flera olika aspekter vilka några

av närmare i följande avsnitt. Skillnader mellan väl-

granskas fárdssystem enligt den riktade selektiva respektive den uni-

versella modellen kan beskrivas enligt följande.

Välfärdssystem, olika modeller

Dimension Selektiv Universell modell modell

Del BNP avsätts for sociala ändamål Låg Hög av som Omfånget lagstadgad offentlig service Begränsad Extensiv av Ersättningsnivåer Existensmini- Inkomstersättning mum Del befolkningen är inkluderad Minoritet Majoritet av som Finansiering Avgifter Skatter Privata organisationers betydelse Stor Liten Betydelse av program avsedda att förebygga sociala problem Obetydlig Extensiv

Källa Diane Sainsbury Analysing Welfare State Variations, Scandinavian Political Studies vol 14 nr 1991.

100 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder

SOU 199252

2.3.2¶Den generella välfardspolitikens legitimitet

De undersökningar som orts medborgarnas attityder till

av

välfärdspolitiken och dess finansiering tämligen enty-

ger en

dig bild både vad gäller omfånget välfardspolitiken och dess

av

tilldelningsform. Vad gäller omfånget förefaller det rim-

vara

ligt att dra slutsatsen att politik kommer samtliga

en som medborgare till del kan erhålla ett stort stöd. Vad gäller till-

delningsformen verkar det uppenbart att den politik till-

som

delas efter kriterier kan uppfattas legitima typ

som som pro-

fessionella bedömningar i sjukvården har ett stort stöd. Även

den politik tilldelas efter entydiga kriterier typ barnbi-

som

drag och folkpensioner kan räknas hit. Med legitima

menas

här att tilldelningen sker efter kriterier befolkningen kan

som

uppfatta som rättfärdiga.

Den välfardspolitik både är selektiv och tilldelas via

som

någon form av individuell behovsprövning saknar till stora

delar folkligt stöd såsom detta kan mätas. Ett skälen kan

av

givetvis vara att denna politik bara kommer avgränsad del

en

av befolkningen till godo. Ett annat, och förmodligen viktigare

skäl, är att den individuella behovsprövningen för med sig ett

antal problem. Dels kan den verka och stigmatiserande.

vara

Dels är den vanligen administrativt komplicerad, blir ofta

svåröverskådlig och lämnar utrymme för godtycke. Regelsys-

temets komplexa karaktär har dessutom tendens att öka

en efterhand därför att regel läggs till regel och överblicken förloras. Systemets övergripande rationalitet minskas. Dessutom är dessa system ofta känsliga for direkt manipulering dvs.

fusk. När sådana exempel på manipulering kommer till all-

män kännedom via massmedia kan även fallen är få och

om summorna obetydliga förtroendet for denna politik starkt minska.

Ur ett legitimitetsperspektiv finns starka skäl för så

en

generell inriktning av välfärdspolitiken som möjligt. Ett

argu-

ment for den generella Välfärdspolitiken är att den är relativt enkel och billig att administrera. När tilldelningskriterierna kan göras enhetliga typ barnbidrag, grundskoleutbildning

och folkpensioner är kostnaderna for administrationen små.

Om man infor behovsprövning eller andra oklara kriterier ökar administrationen ofta dramatiskt. Till detta kommer kostnader for besvärssystem och kontrollinsatser. De admini-

SOiU 199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 101

strativa kostnader och de problem brukar förknippas med

som byråkrati är i allmänhet mycket höga för selektivt inriktade

välfardssystem.

2.3.3¶Generell välfärdspolitik och social rättvisa

Den generella välfärdspolitiken kritiseras ibland för att den

enbart utgör rundgång skatter och bidrag och att den

en av inte bidrar till att öka den sociala rättvisan. Detta är emellertid klar felsyn, vilket kan illustreras med nedanstående

en

enkla exempel.

I tabell 1 nedan är medborgarna för enkelhetens skull indelade i fem lika stora vilkas inkomstförhållanden

grupper varierar från talet 200 till talet 1 000. Ojämlikhetstalet är således 1-5, dvs. den övre har fem gånger så stor

gruppen

disponibel inkomst jämfört med den lägsta Vi förut-

gruppen. sätter vidare att samtliga betalar 30 % i skatt. De

grupper medel tas in i skatt distribueras till medborgarna till lika

som stor del till alla medborgare. Detta innebär att samtliga erhåller bidrag eller service t.ex. utbildning motsvarande talet 180.

hetstal

Effekten detta är dramatisk vad gäller föränd-

av som synes

ringen ojämlikhetstalet, det sjunker nästan till 1-2,75, dvs.

av närmast till hälften. Det bör återigen understrykas att detta

uppnås utan ett progressivt verkande skattesystem och utan varje form behovsprövning service eller bidrag.

av av

Detta enkla exempel kan också förklara det stora stödet för

den generella välfardspolitiken. De två grupperna med låga

102 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

inkomster har anledning att stödja den därför att de direkt

tjänar på denna utformning politiken, samtidigt de inite

av som

utsätts för någon form stigmatiserande behovsprövning.

av

Även mellangruppen har skäl att stödja den, dels på grund av

empati, dels på grund av att alltid i ett dynamiskt

man samhälle själv kan råka hamna i någon de lägre

av grupperna. Även de två övre ekonomiskt förlorar på detta

om grupperna system är det inte osannolikt att de kan stödja det, dels på grund av de skäl som nämndes för mellangruppen, dels på grund av att de inte bara betalar, utan faktiskt också får ut

en del själva ett generellt verkande system. Det kan antas att

av

dessa villighet att stödja välfärdspolitik kraftigt

gruppers en skulle minska de bara upplevde sig betalare.

om som

Ett ökat inslag egenfmansiering olika trygghets- och

av av servicesystem, där t.eX. välbeställda stod för

mera grupper hela eller nästan hela sin kostnad, skulle därmed också

egen kraftigt kunna drabba de ekonomiskt minst gynnade delarna

befolkningen. Ett sådant system innebär med all sannolikav

het att de välbeställda medborgargruppernas vilja att

mera politiskt och ekonomiskt bidra till välfärdspolitiken skulle

minska. Välfärdspolitikens finansieringssystem har således

betydelser som ligger långt utanför de kameralt-ekonomiska angreppssättens begränsade analysramar.

2.3.4¶Generell och valfrihet

välfärdspolitik

Den generella Välfärdspolitiken har ofta ansetts begränsa eller

t.o.m. förhindra medborgarnas möjligheter att Välja olika

servicealternativ och att stå i konflikt med privat produktion.

Som begreppet generell välfärdspolitik definierats här innebär

den inte självklart ett problem för ett system där medborgarna kan välja mellan olika serviceproducenter. Tvärtom är vissa

väsentliga delar generell välfärdspolitik, t.eX. barnbi-

av en drag och folkpensioner, förknippade med total Valfrihet för

en

medborgarna. Ingen myndighet lägger sig i hur dessa kontan-

ta medel faktiskt används.

De centrala inslagen i den generella Välfärdspolitiken är

finansieringssättet alla i stället för bara de behövande

och regelsystemet rättigheter i stället för behovsprövning.

Principerna bakom den generella välfärdspolitiken såsom de

definierats här ställer mycket bestämda krav och villkor för

S0U 199252 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 103

attt kunna kombineras med valfrihet och konkurrens mellan

oliika serviceproducenter. Eftersom den generella välfardspolitiken bygger på idén

om em medborgerlig rättvisa, dvs. att staten i princip skall be-

handla alla medborgare lika, måste de producentaltemativ

som erhåller offentliga bidrag åta sig att inte diskriminera mellan olika medborgargrupper. Vad ofta glöms bort i

som debatten är att ett system med valfrihet innehåller två val,

nämligen dels konsumentens val av producent, dels producen-

tens val konsument. Om t.ex. daghem, skolor, vårdhem

av

eller andra serviceinrättningar drivs privat eller koopera-

som

tivt ges möjlighet att välja bort särskilt svåra uppgifter, bryts principen generalitet och ersätts ett slags omvänd be-

om av

hovsprövning. En valfrihet inom den generella välfardspoliti-

kens ramar måste därför innefatta regler och kontroll av att

produktionsenheter inte har en diskriminerande upptagningspolitik. Om, ofta framförs, ökad konkurrens inom den-

som en na sektor också är bra för spridning kunskap och

av ny er-

farenhet samt effektivitet, är det självklart betydelsefullt att

alla producenter arbetar på lika villkor Det innebär att alla måste åta sig alla typer problem, låt att de kan arbeta

av vara med olika lösningar och metoder.

Det andra villkoret för att valfrihet när det gäller service

skall ligga inom den generella välfardspolitikens är

ramar

givetvis att alla medborgare, oberoende av individuell betal-

ningsförmåga, ekonomisk möjlighet att välja. En utveck-

ges ling där de välbeställda i samhället dels kan

mera grupperna

tillgodogöra sig offentliga bidrag t.ex. inom sjukvården, men

dessutom själva bekosta ökad servicenivå, leder också den

en

till omvänd behovsprövning. Det blir uppdelning där den

en en mindre välbeställda delen av befolkningen enbart kan ut-

nyttja verksamheter av B-karaktär, medan de mera välbe-

ställda köper sig bättre kvalitet. De privata, kooperativa och

andra icke-offentliga serviceverksamheter erhåller offent-

som liga bidrag måste därför förbinda sig att inte ekonomiskt dis-

kriminera i sin upptagning. De direkta avgifter de får uppta

kan inte avvika från dem offentligt producerade verksam-

som

heter tar ut valfrihet skall gå att kombinera med

om en generellt inriktad välfardspolitik. Även här är det effektivitets-

ur skäl viktigt att konkurrensen sker på lika villkor.

m.m.

Det tredje villkoret gäller givetvis inriktning och kvalitet.

104 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

Inom de flesta serviceområden finns det fastställt vissa kvalitetsmått och professionella krav. Dessa kan alltifrån utvara

rymmes- och standardkrav på byggnader till att personalen

skall ha viss utbildning för att få utföra förekommande uppgifter. Det är givetvis även här centralt att verksamhet sker på lika villkor och står under typ offentlig kontroll. samma av Med dessa tre Villkor uppfyllda, dvs. ingen ekonomisk eller

annan diskriminering i upptagningen och kvalitets-

samma

krav, finns det ingen konflikt mellan ökad konkurrens och

en

valfrihet i produktionen offentligt finansierad service och

av en generell välfärdspolitik såsom den här deñnierats. Det väsentliga är att denna ökade valfrihet inte i första hand sker på

producenternas villkor, utan på medborgarnas. Om ett ökat

inslag av privata alternativ däremot leder till att det blir

en producenternas valfrihet, där dessa kan välja bort de medborgare som uppfattas som särskilt krävande, eller dem som inte kan betala tillräckligt, innebär det omvänd behovsen

prövning som står i klar strid med den generella välfärdspoliti-

kens grundläggande idé. Om den däremot innebär att medborgarnas valfrihet ökar, så att de för kostnader och samma

utan att bli diskriminerade bortvalda ges rätt att byta till en

serviceproducent utbud de dem bättre, stärks

vars anser passa

snarare den generella välfärdspolitiken.

2.3.5¶Problem för den

generella välfärdspolitiken

De problem som denna politik står inför är flera. För det första har det i Sverige skett utveckling mot selektivitet en mera inom många områden under 1980-talet. Ökningen antalet av

social- och bostadsbidragstagare är ett sådant, selektiviteten

inom barn- och äldreomsorg För det andra innebär en annan.

en starkt utvecklad decentralisering och målstyrning den

av

offentliga verksamheten att brutit mot de enkla och

man gene-

rella kriterier modellen bygger på.

som

En kraftig decentralisering medför ökande skillnader över landet i service till medborgarna. Den generella välfärdspolitiken bygger på idén om socialpolitik med medborgerliga

en

rättigheter. Om olikheterna decentralisering blir stora

genom

leder det till frågan det svenska medborgarskapet i

om var

verkligheten är beläget, på nationell eller kommunal eller

Samhällsutveckling och människor med funktionshinder 105 SOIU 199252

kommundels- nivå. Målstyming står dessutom ofta i t.o.m. motsats till principen om rättigheter. ZEtt problem för den generella välfärdspolitiken är att tredje dem kräver relativt hög skattenivå. Om många eller alla en skall erbjudas service och stöd så är detta självfallet dyrare än servicestöd enbart inriktas mot minoritet. 01m en LEn är att den offentliga sektorn på vissa kritisfjärde aspekt områden, och sjukvård, half uppenbara svåka typ pensioner att de generella löften ställts ut av righeter uppfylla som statsmakterna. Modellens generella legitimitet är antagligen starkt beroende att medborgarna kan lita på att åtaganden av sjukvård och värdesäkrade som utlovats, typ en fungerande också kommer att förverkligas. I annat fall kommer pensionen välbeställda att helt naturligt söka mera medborgargrupper efter försäkringslösningar. Detta leder till att deras privata att bidra till ett generellt system minskar, eftersom de vilja kan att de måste betala två gånger for sak. uppleva samma Det är med all sannolikhet avgörande att statsmakterna inte tar större välfärdspolitiska åtaganden än vad som på sig kan Även på denna punkt erbjuder den långsiktigt garanteras. ökade målstyrningen den offentliga sektorn ett problem. av Den till mål på ambitionsnivå inbjuder formuleringar av en inte alltid är realistisk. För medborgarna och for dem som som arbetar i den offentliga sektorn kan skillnaden mellan dessa och ofta långsiktigt satta mål och den verksamhet som högt kan for bli så stor att förproduceras tillgängliga resurser troendet för och viljan att sluta upp kring politiken kraftigt

minskar.

2.3.6 och människor med

Samhällsutvecklingen funktionsnedsättningar

decentralisering och mål- Kombinationen av ramlagstiftning, marknadsinflytande och ekonomisk åtstranming har styming, risker for olikheter i den service och det stöd inneburit större kan människor i olika kommuner och kommunsom erbjudas delar. Decentralisering i förening med ekonomisk press på instanser medför också att kostnaderna för service beslutande med omfattande funktionsnedsättning blivit relatill personer svårbemästrade i enheter med begränsat ekonotivt sett mera I finns uppenbara risker för miskt underlag. denna förändring

106 Samhällsutveckling och människor med funktionshinder SOU 199252

att stödet till människor med kan bli

funktionsnedsättningar

segregerande och tilldelas enskilda efter ingående prövning

och granskning. Det finns enligt vår uppfattning risk for att denna ut-

en veckling motverkar synsättet att stöd och service skall vara

rättigheter och medel for att kunna delta och verka

i sam-

hället. Normerande regler kommer att inte

vara betydelsefulla

bara för att tillforsäkra människor med bestående funktions-

nedsättning deras rättigheter utan också för att medverka till

att hela samhället blir öppnare även for människor med t.ex. tillfälliga skador och störningar. Som vi anförde i vårt huvudbetänkande vi att det är möjligt att kombinera

menar preciserade rättigheter for enskilda med frihet för verksamhetens

en utformning etc. med hänsyn till lokala förhållanden. Vi menar dock att det också krävs vissa normerande regler

av generell natur for att bl.a. hävda funktionshindrades likställighet med andra och motverka missgynnande.

Vi har också sett det väsentligt att ansvaret för olika in-

satser som avser funktionshindrade blir tydligt inom

varje sektor och integreras med andra uppgifter inom respektive

sektor. För att markera detta har vi inom åtta områden sökt

stärka den enskildes möjligheter konsekvent till-

genom en

lämpning av ansvars- och finansieringsprincipen. Vi

menar att detta på sikt kan förändra attityder och I

värderingar. hög

grad påverkas de genom att människor med funktionshinder deltar på olika områden i samhället. Våra förslag syftar som helhet till att öka möjligheterna att delta i samhället. Handi-

kappolitiken skall viktig del i den välses som en generella färdspolitiken.

SOlU 199252

Grundläggande synsätt

3.1¶En fördjupad demokrati

1989 års handikapputredning har handlat om behovet av re-

former kan orättvisor och hinder i samhället

som undanröja

för människor med omfattande funktionsnedsättningar.

i vårt huvudbetänkande SOU 199146 betonade vi

Redan

att det fanns inslag i samhällsutvecklingen som på ett avibland motsägelsefullt sätt kunde missgynna görande och

funktionshindrade. Vi t.ex. ökan-

svårt uppmärksammade en

Å sidan

de markering individens självständighet. ena är

av

den positiv för utvecklingen av funktionshindrades självbe-

å andra sidan kan den innebära betydande för-

stämmande,

för sådana frågor behöver ett svagning av engagemang som

gemensamt ansvarstagande. Vidare vi hur målstyrning, decentralisering och vissa såg

inom den offentliga sektorn inte medförde

andra förändringar

avsedd valfrihet för svårt funktionshindrade. Framför allt no-

terade vi hur de drabbades konkurrensen mellan olika

av insatsområden kärv Samhällsekonomi. Stora brister fanns i en

i levnadsvillkor t.ex. i bostads-, arbets-, fritids-

grundläggande

och i tillgång till stöd och service.

och utbildningssituationer Dessa och andra bristfälligheter undanröjs inte enbart ge-

de och lagändringar vi föreslår Vi menar nom nya lagar som kan ägnad att styra samhäl-

emellertid att lagstiftning vara

lets till eftersatta områden. Vi också att lagar

resurser menar för att betona viljeinriktningen att likställa

är väsentliga

funktionshindrade med andra i samhället.

finner att de tendenser i samhällsutvecklingen vi

Vi som i vårt huvudbetänkande kvarstår Det in-

uppmärksammade

nebär riskerna för att svårt funktionshindrade skall låsas i att också finns kvar. Vi finner rad skäl

en undantagssituation en

för att vidta kraftfulla åtgärder som kan motverka

skyndsamt

de tendensema. I annat fall kan de åstadkomma

negativa

108 Grundläggande synsätt SOU 199252

skador i den enskilda situationen inte går att som reparera.

Handikapputredningen sina överväganden och förslag

ser

om individinriktade och generella åtgärder avgörande led

som i en process fördjupar demokratin. I ett skedte när effektersom na av olika slags internationell, särskilt europeisk, samverkan spelar allt större roll i enskilda människors vardagsliv är det

väsentligt att hävda betingelser för medborgarnas möjligheter

att påverka och delta i beslut utvecklingen inom olika om samhällssektorer. Detta gäller alla medborgare, även hanom

dikapputredningen har utgångspunkt villkoren för män-

som

niskor med omfattande funktionsnedsättningar.. Att skapa förutsättningar för och förverkliga delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsxnedsättningar

måste, med begreppens fulla innebörd, på olika sätt

engagera hela samhället, också dem inte har erfarenheter som av egna

funktionsnedsättningar men som i något levnadsskede kan få

funktionshinder.

Detta inbegriper att mål och visioner inte automatiskt och oprövat begränsas och förses med andra jämförelsemått så snart de avser enskilda eller med funktionsnedsättgrupper ningar. Ett sådant negativt särskiljande har vi med ett lånat

begrepp benämnt lagom-för-funktionshindrau.de-tänkandet

cit. Ekensteen, W., SOU 199146, kap. 4. Det är i många

hänseenden liktydigt med diskriminering och skapar orättvisor, undantagsvillkor, vi beskrivit bl.a. i vår kartlägg-

som

ningsrapport SOU 199019.

Utredningen har i sitt huvudbetänkande Handikapp Välfärd Rättvisa redovisat ett etiskt perspektiv på vrälfärdsfrågoroch gemensamt fastlagt bärande principer fiir ett fortsatt na reformarbete. Grundsatsen är alla människors lika värde. Barn, ungdomar och med omfattande funktionsnedvuxna sättningar skall räknas med i samhället självklar del i som en

befolkningens mångfald och ha tillgång till de medel och verk-

tyg som gör ett deltagande på lika villkor möjligt. Det är ett rättvisekrav. I ett samhälle för alla handlar det inte att om en grupp medborgare enbart och alltid är mottagare stöd och service. av Det handlar också att olika insatser skall göra det möjligt om för enskilda med funktionsnedsättningar att bidra med sina till utveckling samhället. Denna inresurser gemensam av

SOU 199252 Grundläggande synsätt 109

ställning måsste få spridning liksom insikten att och kan

var en utsättas för satt själv eller tillsammans med personer i sin

omedelbara märhet få leva med funktionsnedsättningar. Enligt hamdikapputredningens uppfattning krävs närmast ett folkbildnimgsarbete, med alla moderna medel, för att ändra den mycket wanliga uppfattningen att de handikappade ut-

gör strikt avgränsad på andras villkor skall få

en grupp som

del välfärcd, delta i samhällsutvecklingen och utöva sitt

av medborgarskap. Flera olika vägar måste användas för att på-

verka den alllmänna inställningen, t.ex. genom utbildningar, handikapporgganisationernas verksamhet, via medier samt genom insatser av den av oss föreslagna handikappombudsman-

kap 115. Framför allt gäller det att skapa förutsättnen se

ningar for attt människor med funktionsnedsättningar kan

delta i verksamheter i olika miljöer och i olika roller. Och att

det kraftfullt kan påtalas när enskilda eller grupper blir ute-

stängda på grrund funktionsnedsättningar. Det finns stora

av

behov fdortlöpande diskussion kan tydliggöra vad det

av en som kostar i etisk; och ekonomisk mening att underlåta att öppna samhället for l barn, ungdomar och med funktionshinder.

vuxna

3.2¶Färdriiktningen

Det är uttgångspunkt att funktionsnedsättningar natur-

en

ligen och alltiid finns hos enskilda i en befolkning. Vi har konsstaterat att det bedrivits och bedrivs ett reform-

arbete for attt stärka situationen för människor med svåra

funktionshindier. Handikapputredningens arbete är en viktig del i detta. Den huvudsakliga inriktningen har tidigare avsett individinriktade, särskilt utformade åtgärder. I mindre omfattning har die generella tillgänglighetsaspekterna blivit föremål för överváäganden och aktiva åtgärden Vi har, likesom handikapprörelsen, kunnat konstatera att

denna strateggi inneburit att individinriktade och särskilt rik-

tade åtgärder fått användas for att kompensera brister i generell planering. Detta har inom vissa områden t.o.m. skett i

ökande utsträckning under år.

senare

Tillvägagåmgssättet leder till ett lappverk som markerar

110 Grundläggande synsätt SOU 199252

många funktionshindrades undantagsställning både beträffande rättigheter och skyldigheter. Brister i den tillgenerella gängligheten innebär att oberoende och valfrihet beskärs ytterligare för människor med

funktionsnedsättningar.

Många nås inte det särskilda stöd krävs för av son1 att kompensera en otillgänglig miljö eller inför påfrestger upp ningarna att arrangera speciella lösningar. Detta skapar ytter-

ligare handikapp.

I ansträngd samhällsekonomi tillkommer då en kostnader som kunnat undvikas. Tillgängliga medel borde riktas till mera bestående och välfungerande insatser som samtidigt öppnar möjligheter till större flexibilitet och till

hänsynstagande

olika personliga behov. Vi menar därför att det fortsatta reformarbetet och nödvändiga resurser målmedvetet måste fördelas på följande Det behövs insatser för att stärka personliga

- förutsättningar genom exempelvis

habilitering, rehabilitering, sjukvård etc. för att allmän öka

- genom en samhällsplanering tillgänglig-

heten i vid bemärkelse för att kompensera kvarstående brister eller - tillgodose vissa behov genom särskilda åtgärder riktade enbart till männi-

skor med funktionsnedsättningar.

Generella insatser för ökad tillgänglighet innebär vår enligt mening inte bara fysisk tillgänglighet. Det måste också en finnas andra inslag medför att den enskilde som verkligen kan använda sig miljö, eller verksamhet. av en en vara en Det rör sig t.ex. om ekonomisk grundtrygghet, inom omgivningens ställning och kunskaper, den generella om uppbyggnaden av infrastrukturen i landet. Vidare finns det behov stärka av att den enskildes möjligheter personligt indivigenom utformade, dinriktade insatser. På grund rådande av bristsituation fann utredningen det angeläget att framlägga ett antal individinriktade förslag redan i föregående betänkanden. Framträdande bl.a. ställär ningstagandet till en särskild rättighetslag för med personer svåra ñmktionshinder. I den komplicerade situation som vardagen utgör för många människor med

funktionsnedsättning-

ar skapar en rättighetslag förutsättningar för ökad trygghet och valfrihet. Vi att detta kan förenas

anser ställningstagande

Grundläggande synsätt 111 SOU 199252

med att det behövs ett förändrat synsätt, där

uppfattningen

med funktionsnedsättningar och deras behov inte

medborgare ständigt och särskilda problem.

ses som nya

Behov och möjligheter till individualiserat stöd skall

av beaktas. särskilt stöd blir emeller-

självfallet Omfattningen av

mindre och individualiseringen effektiv den kan

tid mera om

allmän tillgänglighet med hög kvalitet och stor bygga på en

räckvidd i stället för att de grundläggande åtgärderna stän- måste återskapas i varje enskild situation.

digt

Det finns situationer och kommer att finnas som inne- - bär den enskildes svåra och komplicerade funktionsnedatt hinder inte kan undanröjas annat än med

sättningar ger som

särskilt riktade åtgärder. Förslag med denna inriktning åter-

finns i vårt huvudbetänkande. I vissa fall finns det behov av

insatser kompenserande art, dvs. alternativ till annan av verksamhet, för att öka enskildas livskvalitet. Det gäller inom

områden, där enskilda under överskådlig tid har svårt att

använda möjligheter, tillgängliga för fler-

sig av gemensamma talet. Det kan t.ex. gälla särskilda lösningar för att erbjuda

rekreation, resemöjligheter, tillgång till idrottsaktiviteter etc.

3.3 de bärande

Fortsatt utveckling enligt principerna

Värt utredningsarbete skall helhet. I föreliggande

ses som en

betänkande redovisar vi överväganden och förslag huvud-

som generella insatser för att öppna samhället och

sakligen avser minska beroendet särskilda, riktade åtgärder. Det gäller

av

t.ex. resemöjligheter, teleteknik Oavsett individinriktade

m.m.

eller insatser skall kvalitetsutveckling ske enligt generella en följande bärande principer självbestämmande och inflytande

-

tillgänglighet

-

delaktighet

-

kontinuitet och helhetssyn.

-

Innebörden har vi ingående beskrivit i vårt huvudbemera tänkande.

I takt med genomförandet våra förslag finns behov av

av

regelbundna utvärderingar med brukarmedverkan som

- -

112 Grundläggande synsätt SOU 199252

kan visa om den aktuella avvägningen mellan individinrikta-

de och generella insatser är ändamålsenlig efter brukarnas

behov och helheten i olika system t.ex. kommunikationer, om

informationsförmedling är välfungerande. Behovet under-

stryks av den snabba tekniska utvecklingen där talande

exempel bl.a. kan hämtas från området teknikstyrd service. För

svårt funktionshindrade kan denna utveckling i mindre

genomtänkt utformning motverka sitt syfte och till

ge upphov

nya hinder.

Som helhet kan våra överväganden och förslag medverka

till att förändra situationen för funktionshindrade genom tydlig markering av ansvaret inom varje samhällsområde -

för frågor rör funktionshindrade

som

lagstiftning och uppföljningutvärdering dess effekter

- av

ekonomiska styrmedel

-

attitydpåverkande insatser

-

kunskapsutveckling kunskapsspridning kunskapsban-

- - -

ker

Framför allt vi att funktionshindrades villkor skall

menar

förbättras tydlig och solidarisk

genom en ansvarsfördelning.

Varje sektor i samhället har för att inom sitt område ansvar

och med sina aktörer hävda funktionshindrades likställighet.

De skall på ett likvärdigt sätt i förhållande till andra invånare

ha tillgång till sektorns utbud tjänster, service etc. De

av varor;

åtgärder som krävs för att skapa tillgänglighet skall finans-

ieras andra åtaganden inom sektorn och skall

som uppgifterna

utföras integrerat med sektorns övriga

uppgifter

Ansvars- och ñnansieringsprincipen är ett medel att åstad-

komma denna utveckling. Vi har prioriterat att stärka dess

räckvidd och genomförande inom åtta områden i

som belyses

särskilda kapitel.

Genom ett förverkligande handikapputredningens för-

av

slag och med dess synsätt på generella och individinriktade

insatser kommer vi närmare ett samhälle för alla. Det

skapas också en nödvändig beredskap för fortsatt utveckling vär-

som nar både enskildas självbestämmande och den solidaritet om som måste finnas i ett demokratiskt samhälle.

SOU 199252

4¶Handikapprörelsens roll

4.1¶Handikapp och handikapporganisationer

del de svenska folkrörelserna

Handikapprörelsen soIn är en av historia. Handikapprörelsen omfattar i har en hundraårig

40 riksförbund med än 450 000 medlemmar.

dagsläget ca mer

underlätta kontakten med samhällets och handi- För att organ

år 1942 samarbetsorganisation för de kapprörelsen bildades en

riksförbunden handikappområdet. Den heter numera

olika på Centralkommitté, HCK, och består av

Handikappförbundens

29 handikappförbund med ett sammanlagt medlemsantal av

360 000. ca

Även läns- och kommunplanet finns etablerade sam-

på

t.ex. läns-HCK och kommun-HCK.

arbetsformer genom

I bilaga 5 översikt över de handikapporganisationer

ges en

budgetåret 199192 erhåller statsbidrag.

som HCKs definition handikapp innebär att den skall anses av till bestående funktionsned-

handikappad, som följd av

vara

möter betydande svårigheter i sin dagliga livsföring. sättning Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen me-

i basfunktioner såsom arbete, boende

nas inte bara svårigheter

kommunikation, utan också exempelvis att inte kunna ta

och

konst och kultur eller att inte kunna delta i

del av information,

de fritidssysselsättningar man är intresserad av.

som HCK-förbunden arbetar utifrån ett gemensamt principproallas lika värde allas lika rätt.

gram där grundsynen är -

Liksom medlemsförbunden är HCK partipolitiskt och religiöst fristående från stat, landsting och kommuner.

obundet och

Genom HCK ställer de 29 förbunden krav utgemensamma ifrån sina medlemmars behov och erfarenheter.

Handikappförbunden är fristående demokratiskt uppbyggda

med ett lokalt förankrat föreningsliv. Patient-

organisationer, med uppgift att stödja och informaföreningar, huvudsaklig ge

människor viss ocheller att främja forsktion till med diagnos inte kriterierna för medlemskap i HCK. Härför

ning uppfyller krävs att förbundet verkar för samhällsförändringar som syf-

114 Handikapprörelsens roll SOU 199252

tar till att skapa bättre situation för den handikappgrupp en förbundet företräder. Det innebär att organisationens huvudsakliga verksamhet ägnas åt att arbeta för samhällsreformer

där det gäller t.ex. ekonomi, arbetsmarknad, samhällsplanering, kommunikationer, bostadsplanering, utbildning, kultur,

sjukvård, rehabilitering och fritidsaktiviteter Vidare krävs för medlemskap i HCK att funktionshindrade eller deras nära

anförvanter har ett avgörande inflytande i organisationen. Detta inflytande bör återspeglas i sammansättningen sty-

av

relse och andra beslutande församlingar.

Synskadades Riksförbund SRF och De handikappades riks-

förbund DHR har valt att stå utanför HCK, vilket inte hind-

rar att samarbete sker med HCK i frågor gemensamt in-

av tresse. I SRF finns ca 18 000 medlemmar och i DHR 40 000. ca Båda har verksamhet på såväl riks- på regional och lokal som nivå. Utanför HCK står även ett antal andra statsbidragsbe-

rättigade föreningar med ca 30 000 medlemmar, bl.a. Alzheimerföreningen i Sverige, Svenska Parkinsonförbundet, För-

eningen för El- och bildskärmsskadade och Riksförbundet för

HIV-positiva.

4.2¶Sociala och kulturella

uppgifter

Funktionsnedsättningar är alltjämt förknippade med fördomar och negativa värderingar. Stora delar av allmänheten uppfattar ett liv med funktionsnedsättning mindre värt.

som Det ligger mot denna bakgrund nära till hands att den har som

en funktionsnedsättning uppfattar sig själv mindre värd.

som

Den som är född med funktionsnedsättning får tidigt

en upp-

leva särbehandling i jämförelse med jämnåriga vilket bl.a.

en kan leda till bristfälliga kamratkontakter. Den i som vuxen

ålder drabbas sjukdom eller skada med funktionsned-

av en

sättning som följd bär i sin livssituation med sig tidigare

nya förvärvade eller mindre fördomsfulla uppfattningar mer om

fimktionsnedsättningars hinder för möjligheten att leva ett liv

med god livskvalitet även som funktionshindrad.

De lokala handikappföreningarna har viktig uppgift

som en

att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet att träf-

fa andra i samma situation och utbyta erfarenheter. För barn

och ungdomar med funktionsnedsättningar är möjligheten till kamratkontakter genom föreningslivet väsentlig betydelse.

av

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 115

En viktig uppgift på det lokala planet är studieverksamhet

syftar till att bredda kunskapen det egna eller barnets som om handikapp, befintliga behandlingsmöjligheter samt rättig-

om heter. Handikapporganisationerna har en central och avgörande roll i den enskildes habilitering och rehabilitering.

Genom den lokala verksamheten tillägnar sig handikapporganisationerna kunskaper brister i åtgärdssystemet för

om människor med funktionsnedsättningar. Via riksförbunden kommer dessa kunskaper och erfarenheter till nytta i det ständigt pågående förändringsarbetet på handikappområdet.

I den mån förbundens personella och ekonomiska förhållanden gör det möjligt bistår enskilda medlemmar med juri-

man disk service, t.ex. när det gäller att föra talan hos förvaltningsdomstolar. För att stärka förbundens möjligheter att ge service

nämnt slag föreslår vi i vårt huvudbetänkande SOU av 199146 vissa ändringar i rättshjälpslagen 1972429.

4.3¶Intressebevakning

Handikapprörelsen vill inspirera till en positiv utveckling ge-

att väcka förslag till aktiv reformpolitik. Vid offentliga nom en utfrågningar av politiker och genom utnyttjande av massmedia verkar handikapprörelsen i opinionsbildande syfte.

Handikapprörelsen är sedan länge remissorgan för statliga utredningar på handikappområdet. Den sakkunskap som finns inom rörelsen utnyttjas numera även genom att dess representanter deltar i de offentliga utredningarna som experter eller sakkurmiga. Även i utredningsgrupper hos de statliga och kommunala myndigheterna är det vanligt att handikapprörelsen medverkar.

I viktigare frågor, såsom t.ex. remissbehandling av vårt huvudbetänkande, utarbetade HCK ett rådslagsmaterial som

det lättare för HCK-organisationernas medlemmar att

orde

ta ställning till aktuella frågor. Av organisationer som har medlemmar med utvecklingsstörning eller med andra kommunikationssvårigheter läggs respektive förbund särskil-

genom da ansträngningar ned på att göra det möjligt att få fram dessa medlemmars erfarenheter och synpunkter

Vad eftersträvar är ett ökat brukarinflytande. Det in-

man nebär att de medborgare använder sig eller kommer i

som av

116 Handikapprörelsens roll SOU 199252

kontakt med en offentlig serviceverksamhet skall beredas in-

flytande över verksamhetens utformning och komma in i beslutsprocessen på ett tidigt stadium innan principbeslut är fattade. En rättslig grund för brukarinflytande finns i 6 kap.

8§ kommunallagen 1991900. Däri sägs att nämnderna

skall verka för att samråd sker med dem utnyttjar deras

som tjänster. Föreskrifter brukar-medverkan finns i hälso- och om

sjukvårdslagen och i lagen särskilda psykiskt

om omsorger om

utvecklingsstörda m.fl. Principen uttrycks i dessa lagar så att

verksamheten skall bedrivas med respekt för individens själv-

bestämmande och integritet och utformas i samråd med den

enskilde. Socialtjänstlagens målsättningsparagraf att

utsäger verksamheten skall främja människornas aktiva deltagande i

samhällslivet. I vårt huvudbetänkande görs analys pågående struken av

turförändringar i samhället och konstateras att den enskildes

ställning i samhället måste stärkas. En generell samhälls-

planering måste inriktas på att medborgare med funktionsnedsättningar inte skall uteslutas från grundläggande möjligheter att utöva sin medborgarrätt. Av en enkätundersökning som handikapputredningen redo-

visar i rapporten Samverkan mellan handikapporganisationer

och samhälle 1990 framgår att såväl landsting handisom

kapporganisationer gör skillnad mellan samverkan och sam-

rå . Samverkan innebär ett ömsesidigt givande och ta-

mer av

gande i en kontinuerlig med lika och inflytande.

process ansvar

Handikapporganisationerna framhåller i sina enkätsvar

vikten att samverkan sker på ett tidigt stadium planeav av

ringen. Man pekar på behovet bättre utbildning för dem

av som medverkar. Därnäst i prioritet kommer möjligheter för

företrädare för handikapporganisationerna att ta ledigt från

sitt arbete utan inkomstförlust. Det framskymtar i handikapp-

organisationernas enkätsvar att samverkan skulle främjas

av

bättre kunskap i handikappfrågor hos och politiker tjänste-

män. Vidare efterlyser man en mer insiktsfull och positiv

inställning till organisationernas verksamhet och kuimighet.

För att föräldrar till barn med funktionshinder skall kunna

delta i samverkan pekas på behovet flexibel avlösnings-

av

hjälp. För psykiskt utvecklingsstörda krävs handledare för

stöd vid sammanträden. Landstingen tycks att döma av svaren

vara tämligen nöjda med hur samverkan med handikapporga-

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 117

nisationerna fungerar. Man nämner emellertid handikapporganisationernas behov stöd för att få bättre strukturering

av

samverkan. Bland handikapporganisationerna råder större

av

tveksamhet eller missnöje. Dock uppger mellan 25 % och 34 % att är eller mindre nöjd med samverkan som den

man mer

fungerar i dag.

På det kommunala området anser lokala organisationer relativt ofta att verksamheten är organiserad så att det är lätt

att samverka. På landstingsområdet är denna inställning inte lika vanlig enligt enkätundersökningen. Handikapputredningen det viktigt att ta tillvara den

anser

erfarenhet finns inom handikapprörelsen. I det förslag till

som lag stöd och service till vissa ñmktionshindrade, LSS, som

om vi lägger fram i vårt huvudbetänkande anges därför som en av

kommunens uppgifter att samverka med organisationer som

företräder människor med funktionshinder. I vårt förslag till

specialmotivering uttalas att samverkan kan organiseras t.ex.

i form regelbundna samverkanskonferenser eller genom att

av

representanter för handikapporganisationer adjungeras till beslutande nämnd. sistnämnda tillvägagångssätt tillämpas sedan länge i flera landsting inom omsorgema om utvecklings-

störda. Vi föreslår Vidare ändring i 8§ socialtjänstlagen av innebörd att den nämnd handlägger sociala frågor skall

som

när det är lämpligt samverka med andra samhällsorgan, för-

eningar för människor med funktionshinder samt med andra

organisationer och föreningar. Samverkan förutsätts ske ge-

informationsinsatser. I 11 § punkt 5 LSS åläggs nämnden nom

att i den uppsökande verksamheten samarbeta med organisa-

tioner företräder människor med stora funktionshinder I

som

vårt förslag till ny paragraf, 21 a i socialtjänstlagen åläggs

kommunen att planera sina insatser för människor med han-

dikapp och därvid samverka med andra samhällsorgan och

organisationer.

För att få allsidig belysning ärenden enligt plan- och

en av bygglagen förekommer samråd mellan myndigheten och handikapprörelsen. I kap. 8 Kommuner för alla föreslår vi att

handikapprörelsens roll i planeringsarbetet förstärks och att

kommunerna i högre grad än i dag skall utnyttja den resurs i

form av kunskap om och erfarenhet av tillgänglighetsfrågor som den lokala handikapprörelsen utgör Genom vårt förslag till komplettering PBL i 12 kap. 1 §

av

118 Handikapprörelsens roll SOU 199252

ges också länsstyrelsen ytterligare uppgift när det gäller att

en

bevaka funktionshindrades intressen och vikten att be-

av

byggelsen är tillgänglig och användbar för med funk-

personer

tionshinder se vidare kap 9. För handikapprörelsen där-

ges

igenom ökade möjligheter att påtala brister.

Det finns sålunda visst lagligt stöd för samverkansförfaran-

de och ytterligare lagändringar föreslås i

av oss samma syfte.

Vi vill understryka att vi att brukarinflytande måste

anser

komma till uttryck inom varje sektor samhällslivet, även

av där uttrycklig föreskrift inte fimis. Det är viktigt att på detta sätt en dialog kommer till stånd mellan dem tillhandahålsom ler service och dem nyttjar den. Det åligger enligt vår som

uppfattning respektive myndighet att ta initiativ till

samverkan.

4.4 av

Finansiering handikapporganisationers verksamhet

Handikapporganisationema finansieras huvudsakligen genom medlemsavgifter, statligt organisationsstöd, projektans-

lag från Allmänna arvsfonden samt inkomster försäljning,

av

som ibland kan ha insamlingskaraktär. Man undviker att

använda sådana metoder för medelsinsamling kan innesom bära att ett handikapp skildras på ett sätt till

som vädjar

medlidande.

På läns- och lokalplan förekommer bidrag från landsting och

kommuner.

Handikapporganisationernas roll är väsentlig och de former

av ekonomiskt stöd som finns på riks-, läns- och kommun-

planet utgör en förutsättning för att de skall kurma leva

upp till sin roll som företrädare för människor på grund sin som av

funktionsnedsättning behöver få sina rättigheter effektivt bevakade. Enligt vår uppfattning måste mot denna bakgrund ett brett samhällsstöd utgå också fortsättningsvis.

4.5¶Ändrade

förutsättningar

På handikappområdet har kombinationen decentralisering

av

och ramlagstiftning inneburit kraftigt ökade olikheter mellan

kommuner och mellan landsting. För att sådan föränden

ringsprocess som decentraliseringen skall leda till bättre

re-

SOU 199252 Handikapprörelsens roll 119

sultat fordras att människor lokalt får reella påverkansmöjligheter. Man kan inte nöja sig med att förändra den formella strukturen. Handikapprörelsens medlemmar tillhör de ekonomiskt och socialt svagare grupperna i samhället. Detta åter-

speglas självfallet i möjligheten att påverka lokala beslutspro- Handikapprörelsen att gång på gång kom-

cesser. uppger man mer på mellanhand i förhållande till starkare gruppintressen,

t.ex. fackliga och idrottsliga. De förändringar av den kommunala organisationen

som

pågår skapar ändrade förutsättningar för handikapprörelsens

intressepolitiska verksamhet. När kommunal verksamhet

läggs upp i entreprenadliknande former, decentraliseras, bolagiseras eller läggs ut till privata företag, måste handikapprö-

relsen bevaka att inte funktionshindrades behov eftersätts till följd dessa driftsformer

av nya

I kapitlet Kommuner för alla kap. 8 har vi särskilt betonat

vikten av att handikapporganisationernas kunnande kommer

den kommunala verksamheten till del och att organisationer-

na ges förutsättningar för att bevaka sina intressen och behov.

För att ge eftertryck åt detta har vi föreslagit paragraf i

en ny

kommunallagen 2 kap. §.

2 a

En initierad handikapprörelse vi viktig

ser som en resurs

både kunskapskälla och inspiratör till ett fortsatt

som som handikappolitiskt reformarbete. Rörelsen har dessutom

en

stor betydelse vad gäller skolning av medlemmarna i intressepolitiskt arbete och som kamratstödj are. För ett möjliggörande av handikapprörelsens demokratiska uppgift spelar dessutom vårt förslag i kap. 7 rätt till grundläggande samhälls-

om

information en stor roll.

SOU 199252

5¶Internationella utvecklingslinjer

Förslag

En särskild råd i Bryssel inrättas för att

befattning

och konsekvenser för funktionshindra-

följa EGs arbete

Rådet bör arbeta med helhetssyn på förhållanden de. en

för människor med funktionsnedsättningar och integre-

bevaka rör arbetsmarknad, teknik, forsk-

rat frågor som ning, utbildning, byggande etc. Vid sidan av uppgiften

att hämta in kunskaper och bevaka svenska intressen bör rådet ha till uppgift att förmedla information om

svensk handikappolitik och dess synsätt inom EG och

dess olika Vår bedömning är att gemensamma organ.

handikapputredningens förslag inte strider mot nu gäl-

lande eller konventioner inom EG.

planerade

5.1¶Inledning

har sedan framträdande plats i det inter-

Sverige länge en

arbetet för att goda Villkor för människor

nationella skapa

med funktionshinder. har riktats på vårt sätt

Uppmärksamhet

försöka utveckla materiell grundtrygghet för alla och på

att en våra modeller för stöd och service genom ett offentligt system.

Vi har ansetts framgångsrika tillsammans med övriga

som -

nordiska länder när det gäller att förverkliga principer om

-

och Internationella analyser har normalisering integrering.

Varit goda ekonomiska förut-

pekat på att detta möjligt genom under efterkxigsåren, den allmänna utbildnings-

sättningar

hos sätten att organisera samhällsfunk-

nivån befolkningen, tioner effektiva former för offentlig uppföljning och till-

samt har också spelat stor roll

syn. Handikapporganisationerna en sitt intressepolitiska arbete.

genom

122 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

Den internationalisering alltmer i

som präglar utvecklingen

Sverige berör med i

personer funktionsnedsättningar hög

grad. Företeelser och beslut inom EG kommer att

påverka

förhållanden i vårt land. Det finns dessutom ekonomiska förändringar, trender och synsätt i andra länder inom och m.m. utanför Europa kan ha stor betydelse för och bl.a.

som Sverige svensk handikappolitik. Betydande konsekvenser för i stort sett samtliga Europas

stater kommer det s.k. EES-avtalet samarbete mellan EFom TA-länderna och EG att få. Målet för avtalet

är att främja

handeln och ekonomisk samverkan mellan parterna samt

främja den fria rörligheten för kapital, och

personer, tjänster varor. Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993.

5.2 EG

och socialpolitiken

5.2.1¶Enhetsakten 1987

EG-kommissionen presenterade år 1985 närmare 300

åtgär-

der, som behövde vidtas före år 1993 för att avveckla alla kvarvarande hinder för fri inre marknad.

en Personer, varor,

tjänster och kapital skulle kunna röra sig fritt inom EG. Krav restes också på social dimension för den inre

en gemensam marknaden.

Den konstitutionella grunden för aktiv EG-politik det

en på sociala och arbetsmarknadspolitiska området formulerades

ur-

sprtmgligen i Enhetsakten 1987. Enligt denna skulle EGs

medlemsländer befrämja demokrati, mänskliga rättigheter, fundamentala friheter samt verka för jämlikhet och social

rättvisa.

Utformningen av de sociala trygghetssystemen i medlems-

länderna kommer också i framtiden att nationell vara en angelägenhet. EG-kommissionen konstaterar i sitt sociala handlingsprogram för 1990-91 att skillnaderna mellan medlemsländerna är så stora att det inte

vore praktisk politik att överväga en harmonisering. Vissa enhetliga principer finns

dock för att främja arbetskrañzens rörlighet.

Intjänade rättig-

heter skall inte gå förlorade vid byte arbete och till

av flyttning

annat EG-land.

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 123

5.2.2¶Maastrichtmötet 1991

Vid toppmötet i Maastricht i december 1991 enades regerings-

chefer från länder inom EG ett fördrag Politisk

om om en Union respektive ett fördrag om en Ekonomisk och Monetär Union EMU. Beslutet måste, innan det kan gälla, ratiñceras

medlemsländerna. Händelseutvecklingen har fått

av senare

inslag juni 1992 leder till frågor fördragens ut-

som nu om

formning på sikt. Samtidigt upprättades ett protokoll angående sociala frågor.

Enligt detta skall den sociala stadgan från år 1989 förverk-

ligas se 5.3.

5.3¶Den sociala stadgan

Sedan år 1989 anger social stadga mål och inriktning för

en

socialpolitiken inom EG-området. Stadgan är inte lagligt bin-

dande utan skall betraktas som en politisk viljeyttring och en

Vägvisare för fortsatt utveckling. Följande områden omfattas Arbetsmiljö

-

Koncemfackligt samarbete

-

Jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet -

Åtgärder mot långtidsarbetslöshet och social utslagning

- Åtgärder kan också vidtas inom områden berör

som

socialförsäkringar och social trygghet

-

anställningstrygghet

-

förhandlingsrätt och medbestämmande för arbetstagare

-

ekonomiskt stöd till sysselsättningsskapande åtgärder

-

Stadgan i särskild ordning Arbetstagarnas Fundamen-

anger

tala Rättigheter. Huvudansvaret för att förverkliga den sociala stadgan ligger på de enskilda länderna.

En särskild punkt rör rättigheter i arbetslivet för

personer

med funktionsnedsättningar. Texten lyder i översättning

Alla handikappade, oberoende handikappets ursprung och

av natur, måste ha rätt till ytterligare konkreta åtgärder i syfte att förbättra integration i samhälle och yrkesliv.

Dessa åtgärder måste i synnerhet, och i enlighet med för-

månstagarnas kapacitet, omfatta yrkesutbildning, ergonomi, tillgänglighet, mobilitet, transporter och bostad.

124 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

5.4¶Det sociala och

handlingsprogrammet

vissa insatser för funktionshindrade

5.4.1 HELIOS I och

Vid sidan av den sociala stadgan fimis också det sociala handlingsprogrammet vars syfte är att genom olika konkreta för-

slag och projekt flytta fram positionerna på det sociala

området. Bl.a. ställs krav på att EGs medlemsländer och

gemensamma organ inom olika områden bostadsplanering, arbetsliv, utbildning m.m. vidtar åtgärder för att förbättra livskvaliteten för de över 30 miljoner funktionshindrade

som

enligt beräkningar finns inom EG-områdets totala folkmängd. Det första handlingsprogrammet med detta syfte genomför-

des under åren 1983-87 och ett andra handlingsprogram HE- LIOS I under åren 1988-91. HELIOS Handicapped People

-

in the European Community Living Independently in an Open

Society HELIOS I har därefter utvecklats vidare till ett

program benämnt HELIOS II. Övergripande mål för båda HE-

LIOS-programmen kan uttryckas som social och ekonomisk integration oberoende av funktionsnedsättningens art och omfattning.

HELIOS I

Några huvuduppgifter inom HELIOS I att

var

verka för integration i arbetslivet med funk-

av personer tionshinder samt

verka för att barn och ungdomar integreras i det ordinarie

undervisningssystemet.

HELIOS I har försökt stimulera medlemsländerna till

sam-

ordning av olika offentliga myndigheters arbete med handikappfrågor.

Verksamheten inom programmet har också avsett samarbe-

te med handikapporganisationer. Reguljära överläggningar fasta konsultationer har exempelvis etablerats mellan EGkommissionen och ett 30-tal handikapporganisationer. För att stärka och uppmärksamma utvecklingsarbete har årliga priser börjat delas ut till nyskapande projekt gyn-

som

funktionshindrade inom områdena turism, byggnaders

nar

tillgänglighet och bostadsanpassning.

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 125

HELIOS H

HELIOS är i många avseenden fortsättning de ambi-

en av tioner som lyftes fram i HELIOS Den utvidgning som avses i

HELIOS handlar förebyggande socialt arbete, funktio-

om

nell anpassning, integration i daghem och skolor, idrott, turism etc. Programmet är också inriktat på att stödja och sprida kunskap om framgångsrika lokala, regionala och nationella projekt.

EG-kommissionen planerar att lägga ökad vikt vid utveck-

lingen och tillämpningen teknik för anpassning

av ny av arbetsplatser samt för att underlätta funktionshindrades rörlighet och förmåga att leva ett oberoende liv. Kampanjer för att

öka allmänhetens medvetande funktionshindrades behov

om

och möjligheter är planerade och skall medverka till att öppna

samhälls- och arbetsliv för människor med ñmktionsnedsätt-

ningar

5.4.2¶Arbetsresor för med funktionshinder

personer

EG-kommissionen arbetar för närvarande med att genomföra

ett tidigare framtaget handlingsprogram för att förbättra till-

gängligheten för rörelsehindrade oberoende funktions-

av om

nedsättningen har på fysiska eller psykiska orsaker. Målsätt-

ningen är att alla typer allmänna fárdmedel skall

av vara tillgängliga. Eventuell personlig assistans behövs i

som samband med resor skall vara kostnadsfri för den enskilde.

EG-kommissionen har också beslutat att alla fordon tas

som

i bruk för allmänna kommunikationer efter den 31 december

1993 skall uppfylla vissa preciserade krav på handikappanpassning. Äldre fordon skall anpassade senast år 1999.

vara

5.4.3 HANDYNET

HANDYNET är ett datoriserat informationssystem för funk-

tionshindrade och ñnns tillgängligt via CD-ROM-teknologi på nio språk. Systemet innehåller aktuell information hjälpmedel, ut-

om

bildning, arbetsmarknad, resemöjligheter, byggnaders tillgänglighet, kultur, idrott intresse såväl för enskilda

m.m. av

och handikapporganisationer som för professionella yrkesut-

ovare.

126 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

5.5¶Andra aktuella initiativ for att hävda funktionshindrades ställning

I många länder inom och utanför Europa pläderas for närvarande for särskilda lagar och föreskrifter med syfte att mot-

verka diskriminering människor med funktionshinder och

av

säkra grundläggande rättigheter. Behov sådan särskild lag-

av

stiftning påtalas ofta inom områden som arbetslivet, tillgäng-

lighet till lokaler, etc., på reseområdet samt for att

evenemang säkerställa att enskildas behov personlig assistans till-

av

godoses.

5.5.1¶FNs standardregler standard rules

Sverige har under många är spelat aktiv roll i det inter-

en nationella samarbetet for funktionshindrade. Regeringen tog exempelvis under år 1989 initiativ till att inom FN inleda ett arbete for att få till stånd internationella regler om funktionshindrades rätt till full delaktighet och jämlikhet. Detta resulterade i att det rådgivande organet ECOSOC, FNs ekonomiska och sociala råd, år 1990 beslöt att utarbeta standardregler i

fråga om grundläggande rättigheter for barn, ungdomar och

vuxna med funktionshinder. Arbetet med reglerna bedrivs i en internationell arbetsgrupp med representanter från drygt 50

länder och med medverkan handikapporganisationer. Det

av

slutliga förslaget till internationella regler skall foreläggas generalforsamlingen hösten 1993. Standardreglerna handlar rätten till utbildning och

om ar-

bete, tillgänglighet till lokaler, familjeliv och personlig integritet samt religionsutövning.

Reglerna är inte ämnade att bindande. De skall dock

vara

kunna normbildande och utgöra stark moralisk och

vara en politisk grund for åtaganden och beslut i medlemsländerna och i samverkan dem emellan.

5.5.2¶USA Americans with Disabilities Act ADA

En lag mot diskriminering av funktionshindrade, Americans

with Disabilities Act ADA, antogs den amerikanska kon-

av

år 1990 och träder i kraft under år 1992. Den bygger gressen

på tidigare lagstiftning om mänskliga rättigheter Civil Rights

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 127

Act från år 1964 samt på lagar och föreskrifter från år senare

om bl.a. rehabilitering. ADA behandlar en rad olika åtgärder mot diskriminering

av människor med funktionshinder och innehåller ingående före-

skrifter fyra viktiga områden arbetsmarknad inklusive

om

offentliga tjänster, tillgänglighet till lokaler, transporter samt

telekommunikationer. Vi beskriver innebörden denna lag i av senare kapitel i detta betänkande och redovisar även de slutsatser vi dragit med hänsyn till förhållanden i vårt land.

5.5.3¶Kanada

Föreskrifter mot diskriminering medborgare med funk-

av tionshinder finns i Kanada såväl på federal nivå på som provinsnivå. Föreskrifterna främst arbetslivet och och avser varu-

tjänstesektorn. I några provinser gäller föreskrifter enbart

personer med fysiska funktionshinder.

Av provinserna British Columbia den första år 1973

var som

formulerade en lag om mänskliga rättigheter Human Rights Code. I provins, Ontario, fimis lagstiftning Human

en annan

Rights Code från år 1981 skyddar funktionshindrade mot

som

diskriminering inom områdena tjänster, hjälpmedel, bo-

varor,

städer, arbete, Föreningsfrågor samt sysselsättningsfrågor. Det är exempelvis förbjudet att använda anställningsformulär

som kräver information fysiska eller mentala tillom en persons stånd.

Även på federal nivå finns lagstiftning mänskliga om rättigheter. Lagen Human Rights Act 1985 förbjuder diskriminering bl.a. på grund av fysisk funktionsnedsättning.

Såväl på federal nivå på provinsnivå finns särskilda som

kommissioner till vilka enskilda kan vända sig med klagomål

och påtala fall diskriminering.

av

5.5.4¶Australien

I Australien finns sedan år 1981 lag mänskliga rättig-

en om

heter Human Rights Commission Act som också inkluderar

en deklaration rättigheter för med funktionsnedom personer sättningar. Innebörden lagen är att med funkav personer tionshinder, med stöd av denna lag skall få ett skydd mot

diskriminerande handlingar protection from discriminatory

128 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

treatment. Enligt denna lag kan enskilda överklaga beslut och begära prövning på federal nivå.

I vissa delar av Australien finns även lagstiftning preciserat

riktad mot diskriminering på grund av fysiska och psykiska funktionsnedsättningar eller mentalsjukdomar.

5.5.5¶Storbritannien

Handikapporganisationerna i Storbritannien har sedan mit-

ten 1970-talet strävat efter förbättrade rättigheter för per-

av

med funktionsnedsättningar. Flera utredningar har vi-

soner sat på förekomsten diskriminering. Trots detta har för-

av en

stärkning lagstiñningen inte accepterats och

av diskriminering fortfarande inte ett brott. Den väg som

ses som istället valts har syftat till att påverka attityder hos allmänheten utbildning och information.

genom

För närvarande föreligger emellertid ett lagförslag med en skärpt inriktning. I lagförslaget Anti-Discrimination Legisla-

tion ADL täcks områden som arbetsmarknad, varor, hjälpmedel och service.

5.5.6¶Tyskland

Föreskrifter mot diskriminering saknas i Tyskland. Frågan

behovet lag mot diskriminering debatteras. Hittills om av en har valt att försöka säkra funktionshindrades villkor i

man

sociallagstiftning, arbetsmarknadslagstiftning etc. Flera initi-

ativ för att få till stånd särskild lagstiftning mot diskrimi-

en

nering har dock tagits handikapporganisationerna. Det

av finns också rörelse specifikt kämpar för särskild

en som en

likställighets- och antidiskrimineringslag för funktionshindrade Gleichstellungs- und für

Anti-Diskriminierungs-Gesetz

Behinderte.

Det finns vidare ett samarbete mellan den relativt nya tyska

Independent Living-rörelsen och de sedan länge etablerade handikapporganisationerna för att bilda opinion för en liknande lagstiitning den amerikanska ADA.

som

5.5.7¶Frankrike

I Frankrike har man sedan år 1990 en lag till skydd mot

diskriminering på grund ohälsa eller funktionsnedsättning.

av

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 129

Denna lag är ett tillägg till förbud mot diskriminering

av en

person på grund av ras, kön, nationalitet eller religion. Lagen tillämpas framför allt i arbetslivssammanhang vid anställning eller vid anställnings upphörande. I vissa situationer

finns rätt för handikapporganisationer att företräda

en enskilda inför domstol vid fall diskriminering i arbetslivet.

av För brott mot lagen kan dömas till fängelse från två månader upp till ett år eller till böter på mellan 2 000-20 000 FF.

5.6 roll och

Handikapporganisationernas förutsättningar i olika länder i Europa

5.6.1¶Olika roller

Handikapporganisationerna i Sverige finansieras huvudsakligen genom medlemsavgifter, statligt organisationsstöd, pro-

jektanslag från Allmänna arvsfonden samt inkomster för-

av

säljning, som ibland kan ha insamlingskaraktär som radiohjälpskampanj etc.. På läns- och lokalplan förekommer bidrag

från landsting och kommuner

Denna ordning skiljer sig från förhållandena i många andra

länder där gåvor, insamlingar och donationer spelar den största rollen för att finansiera handikapporganisationernas verk-

samhet. Det är också vanligare utomlands än i Sverige att

handikapporganisationema själva driver rehabiliteringsverk-

samhet och anläggningar eller socialt stöd och service på

ger ett sätt och i en omfattning enligt svenskt synsätt är

som

samhällsuppgiñzer. Handikapporganisationemas roller och uppgifter varierar

därmed inte bara mellan olika länder utan också i delar

av

länder, mellan språkgrupper, mellan grupper med olika till-

hörigheter till trossamfund etc. I flera länder finns exempelvis

katolska respektive lutherska handikapporganisationer verk-

samma för målgrupper med t.ex. rörelsehinder och utveck-

lingsstörning. Begreppet välgörenhet har i flera länder

en annan betydelse än i de nordiska länderna. I de latinska länderna har den s.k. subsidiaritetsprincipen utvecklats. Den innebär att familj och andra släktingar bör ta över ansvaret

om

den enskilde inte klarar sin situation. Kommun och stat träder

till i sista hand.

130 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

Handikapporganisationerna är också organiserade på skilda

sätt i olika länder. I de nordiska länderna och Holland finns

exempelvis paraplyorganisationer typ HCK med uppgift att

b1.a. samordna intressepolitiska insatser och kontakter. I nå-

mån likartad organisationsuppbyggnad finns också i Ös-

gon terrike, Schweiz och i Storbritannien.

I Frankrike och Belgien däremot finns ett stort antal organi-

sationer for olika områden och övergripande paraplyorganisa-

tioner saknas.

5.6.2¶Samarbete mellan länder

De flesta handikapporganisationer i Sverige har samarbete

med organisationer inom Norden och internationellt.

Som exempel kan nämnas att Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och arbetar inom ett nor-

vuxna

diskt samarbetsräd och internationellt inom International Leof Societies for with Mental Handicap ILSMH.

ague persons De handikappades riksförbund DHR arbetar på det inter-

nationella planet inom FIMITIC Fédération Intemationale des Mutilés, des Invalides du Travail et des Invalides Civils.

En världsomspännande organisation finns i form av Dis-

abled Peoples International DPI bildades år 1980 i

som Kanada. Dess mål är att människor med funktionshinder i

alla världens länder skall uppnå jämlikhet och full delaktig-

het. DPI har 100 medlemsländer, varav hälften i utvecklingsländerna.

DPI är rådgivare åt flera FN-organ, b1.a. FNs ekonomiska

och sociala råd ECOSOC och Världshälsoorganisationen

WHO. DPI främjar också tillämpningen FNs världsak-

av

tionsprogram för handikappade samt följer och utvärderar

upp beslut rör funktionshindrade. Organisationen arbetar

som

dessutom aktivt för att handikapporganisationer skall kunna

bildas och utvecklas i olika länder.

En internationell rörelse är Independent Living-rö-

annan

relsen har sitt i Kalifornien. Verksamheten är

som ursprung starkt inriktad på att hävda funktionshindrades självbestäm-

mande och inflytande.

Rörelsen är också företrädd i vårt land b1.a. Stock-

genom

holmskooperativet för Independent Living STIL, inte

som minst slagit vakt självbestämmande för människor med

om

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 131

funktionshinder när det gäller att anställa personliga

egna assistenter.

5.7¶Swedish Organisation of Handicapped

Aid SHIA

International Foundation -

Svenska Handikapporganisationers

Internationella Biståndsstiftelse

Världsaktionsprogrammet for handikappade som FNs generalforsamling antog år 1982 betonar nödvändigheten att

av

utvecklingssamarbete och bistånd även omfattar handikappåtgärder.

Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftaelse, SHIA, från 1981 är ett for bistånd till

organ

funktionshindrade i utvecklingsländerna. SHIAs syfte är att stödja handikapporganisationer i utvecklingsländerna och medverka i utbildnings- och rehabiliteringsinsatser i dessa

länder. Biståndet skall underlätta for människor med funk-

tionsnedsättningar att uppnå jämlikhet och full delaktighet.

SHIA har 13 handikappforbund huvudmän. Tillsam-

som

representerar förbunden över 300 000 människor Gemans

nom SHIA bedriver handikapprörelsen biståndsprojekt i 15 utvecklingsländer.

5.8¶Handikapputredningens forslag och

svensk medverkan i internationellt samarbete

Den framträdande plats Sverige och övriga Norden sedan

soIn länge har i arbetet med att skapa goda villkor for

personer

med funktionshinder vill våra reformforslag i huvud-

vi genom betänkandet och i detta betänkande vidmakthålla och utveck- 1a.

De förslag individuell natur präglade vårt hu-

av mer som

vudbetänkande kompletteras med forslag generell art.

nu av

Det handlar att resemöjligheter, rätt till grundläggande

om ge telekommunikation, samhällsinformation och förstärkt lagstöd inom plan- och byggområdet m.m. Vi menar att det skall

132 Internationella utvecklingslinjer SOU 199252

uppgift för varje samhällssektor att inom respektive vara en område ta sitt för att öka tillgängligheten i samhället.

ansvar

Det markerar också viljan att åstadkomma ett solidariskt ansvarstagande för frågor rör funktionshindrade. Detta

som

synsätt bygger på grundvärderingar om en humanistisk människosyn och återfinns i de värderingar utvecklas i FNs

som

stadgar Genom våra förslag konkretiserar vi dessa värdering-

Genom ett aktivt svenskt deltagande i internationellt sam-

ar.

arbete kan både synsätt och tillämpning genom olika åtgärder

förmedlas.

Genom EES-avtalet kommer Sverige att i hög grad påverkas ställningstaganden inom EG. Det är därför

av an-

geläget att nära kunna följa och bevaka följder av olika beslut

för funktionshindrades villkor. För närvarande finns emeller-

tid ingen vid den svenska EG-delegationen som har uppgiften att bevaka handikappfrågoma. Detta är märkbar brist

en

eftersom Sverige har ledande roll när det gäller utform-

en ningen stöd till människor med handikapp. Det är väsent-

av

ligt att dels kunna följa utvecklingen inom EG, dels påverka den. Den svenska EG-delegationen bör därför kompletteras

med för att tillgodose dessa behov. Enligt vår upp-

resurser

fattning bör bevakningen handikappfrågorna i EG ha mot-

av svarande inriktning vi företräder i våra förslag och ske

som

utifrån helhetssyn på funktionshindrades villkor. Upp-

en märksamhet bör därför ägnas olika frågor som arbete och

sysselsättning, sociala frågor, utbildning, plan- och byggfrågor, resemöjligheter etc.

Vi har prövat våra samlade förslag är förenliga med

om innehållet kända eller planerade konventioner inom EG

i nu och funnit att så är fallet.

Handikapprörelsens roll

Handikapprörelsen spelar i Sverige en stor roll genom sitt intressepolitiska arbete. Rörelsen har dessutom väsentlig be-

tydelse stöd för medlemmarna bl.a. rörelsens kun-

som genom

skaps- och informationsförmedling. Organisationerna har uni-

ka möjligheter att ge kamratstöd byggt på gemensamma er-

farenheter. En styrka i organisationsarbetet är vår folkrörelsetradition, i vilken handikapprörelsen ingår. Handikapporganisationer i Sverige har byggts och har i huvud-

upp

SOU 199252 Internationella utvecklingslinjer 133

sak funktionshindrade medlemmar. I andra länder är det inte

ovanligt att handikapprörelsen helt domineras av olika professionella företrädare exempelvis läkare, lärare, sjukskö-

som

terskor etc. också anhöriga.

men

Flera av våra handikapporganisationer har som nämnts

redan ett livligt internationellt utbyte men flera borde enligt

vår mening möjlighet att ta del och föra ut sina

ges av er-

farenheter utanför Sverige.

5.9¶Förslag

EES-avtalet och det närmande till EG detta innebär gör

som

att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare påverkas av

internationella beslut. En vidare bevakning av synsätt inom

svensk handikappolitik blir mycket betydelsefull. Det blir an-

geläget att söka förena fördelarna med öppenhet och samarbete med våra krav på social grundtrygghet och funktions-

hindrades likställighet med andra. Enligt handikapputredningens mening fordrar detta att Sverige vid sin delegation i Bryssel har befattning råd för

en

bevakning handikappfrågoma. Bevakningen bör vara bred

av

och hela samhället arbete och sysselsättningsfrågor;

avse -

resemöjligheter, plan- och byggfrågor, sociala frågor, skolfrågor

etc.

En representation inom detta område inte bara möjlig-

ger heter att inhämta kunskap utan också en möjlighet att föra ut

svensk handikappolitik och dessutom påverka inriktningen på handikappolitiken inom EG.

Befattningen och omkostnader för den beräknas till 0,5 mil-

joner kronor år.

per

Även i andra internationella sammanhang bör vi ha

en

aktivare roll när det gäller att föra ut erfarenheter och synsätt

från svensk handikappolitik.

SOU 199252

6¶Funktionshindrades

jämställdhet

och delaktighet

6.1¶Utgångspunkter

Vårt mål är att samhället skall utformas så att alla oavsett

-

funktionshinder skall kunna fungera i samhället på lika

villkor. Detta kräver att alla aktörer i samhället och varje samhällssektor tar sitt for att rättvis fördelning

ansvar en av samhällets resurser skall uppnås. Ett medel för detta är den

s.k. ansvars- och ñnansieringsprincipen. Vi har prioriterat

åtta centrala samhällsområden for dess tillämpning rätten till

grundläggande samhällsinformation, kommunernas ansvar,

bostäders och miljöers tillgänglighet, kultur-medier-1ärome-

del, resemöjligheter, rätten till grundläggande telekommunikation, arbetslivets tillgänglighet samt åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet.

Anledningen till att vi valt ut just dessa områden är att Vi

bl.a. genom vår enkätundersökning och handikappor-

genom

ganisationerna mil. SOU 199019, kap. 6 funnit att det

se

inom dessa områden finns mycket stora brister vad gäller

funktionshindrades möjligheter till delaktighet och inflytande.

Vi har också noterat, att brister i dessa avseenden ofta leder

till behov särlösningar med minskad valfrihet, oönskat

av beroende och administrativt merarbete följd.

som

6.2¶Ansvars- och i

ñnansieringsprincipen

grundlagen

I förarbetena till regeringsformen RF slås fast att det inte är

möjligt att ställa grundregel generellt förbjuder

upp en som lagstiftning att göra skillnad mellan olika grupper. I stället har den modellen valts att ett programstadgande 1 kap. 2§

RF uttryck for den för vårt samhälle betydelsefulla grund-

ger

136 F unktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

satsen om likabehandling av medborgarna. Programstadgan-

det är inte rättsligt bindande utan anger mål för den sam-

hälleliga verksamheten. De rättsligt bindande reglerna på frioch rättighetsområdet återfinns i 2 kap. RF.

Vi har övervägt det är möjligt och lämpligt att genom ett

om

tillägg till det ifrågavarande programstadgandet ge någon

form i lag formaliserat uttryck för funktionshindrades rät-

av

tigheter. Syftet med ett sådant tillägg skulle vara att lyfta

fram funktionshindrades intressen och behov och be-

genom stämmelser i grundlag ytterligare säkerställa att funktions-

hindrades behov alltid beaktas i reformarbetet.

Utgångspunkten när det gäller rättigheter i RF är alltså att

de omfattar alla människor samt att de avser att skydda den

enskilde gentemot det allmäxma. Någon särskild

grupp av medborgare omnämns i princip inte. Detta talar rent allmänt

mot att förstärka programstadgandet med någon form av markering i fråga funktionshindrades rättigheter. En sådan

om

markering hör inte logiskt hemma i grundlagsbestämmelse

en

så övergripande karaktär 1 kap. 2§ RF. Det är dessav som utom troligt att även andra utsatta i samhället skulle

grupper

göra berättigade anspråk på motsvarande markering. Där-

en

skulle programstadgandet förlora sin övergripande kaigenom

raktär. Till detta kommer att sådan markering med nöd-

en vändighet skulle bli mycket allmänt hållen och därmed tro-

ligen få ett begränsat värde. Den skulle inte heller omfatta

förhållandet enskilda emellan.

Med hänvisning till det sagda vi inte det ändamålsen-

anser ligt att försöka stärka ansvars- och ñnansieringsprincipen ge-

tillägg till programstadgandet i RF.

nom

6.3¶Diskrimineringsförbud i grundlag

2 kap. RF innehåller rättsligt bindande regler på fri- och

rättighetsområdet. Kapitlet innehåller förbud mot särbehand-

ling på grund t.eX. åskådning, och kön. Det framstår

av ras

helt oförenligt med svenskt rättsmedvetande att samsom

hället skulle behandla någon sämre än andra på grund av

dessa omständigheter. Därför har det ansetts angeläget och

naturligt att den svenska grundlagen genom bindande rätts-

regler klart uttryck för att en negativ särbehandling på

ger

SOU 199252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 137

sådana grunder inte kan godtas sig i fråga de med-

vare om

borgerliga fri- och rättigheterna eller i övrigt. Sådant förbud kan enligt lagstiftaren innebära betydelsefull förstärkning

en det rättsskydd kan åstadkommas på annat sätt. av som Samma resonemang bör kunna användas i fråga om särbehandling på grund funktionshinder. Sålunda bör beav en

stämmelse förbud mot särbehandling i grundlag kunna ge

om

ett betydelsefullt bidrag för att förstärka funktionshindrades rättigheter. Visserligen är det svårt att med tillräcklig grad av

precision formulera vilken omfattning bestämmelse en om

diskrimineringsförbud i fråga funktionshindrade skall ha.

om En sådan bestämmelse får snarast ett allmänt uttryck ses som

för handikappolitiken i samhället. Stadgandet kan hindra att

diskriminerande normgivning i fråga funktionshindrany om de kommer till stånd och kan också få betydelse ett insom

citament för utgallring befintliga regler om särbehandling.

av Mot bakgrund det anförda föreslår vi att det i regeringsav formen införs bestämmelse att lag eller föreskrift en om axman

inte får innebära att någon medborgare missgynnas på grund

funktionshinder. av

6.4 i annan lag

Diskrimineringsförbud

Diskriminering är ett samlingsuttryck för olika företeelser strider mot likvärdig behandling. Begreppet omfattar en

soIn mängd företeelser på livets alla områden såväl inom den offentliga och enskilda sektorn samhällslivet som i privatav livet. I den allmänna samhällsdebatten kan uttrycket använ-

das i vid mening utan närmare preciseringar. Om begreppet

en

däremot skall som ett rättsligt begrepp i lagstiftnings-

ses sammanhang måste det närmare preciseras och avgränsas.

Diskriminering bör betraktas med utgångspunkt i den be-

handling är eller påstås diskriminerande. Med direkt som vara

diskriminering avsiktligt konkret missgynnande av en

menas

eller grupp. Indirekt diskriminering handlar om att

person ställa krav eller villkor får den effekten att vissa personer som

eller grupper i praktiken missgynnas.

För att sådan lag skulle kunna ha något annat än allen mänt attitydpåverkande effekt torde krävas att den innehåller

sanktionsmöjligheter förbudet överträds.

om En allmän förbudslag mot diskriminering funktionshindav

138 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

rade skulle alltså omfatta hela samhällslivet såväl den

-

offentliga den privata sektorn. Det har inte inom något

som annat rättsområde ansetts ändamålsenligt eller möjligt att

ens införa en sådan generell lag. Detta har att göra med att

en sådan lag med nödvändighet skulle bli alltför vag for att kun-

na användas i rättsliga sammanhang. Lagen skulle an-

-

norlunda uttryckt inte den rättsliga instansen nödvändig

- ge

vägledning vid den rättsliga tillämpningen. I stället har den tekniken valts att inom specifika områden skapat lagbe-

man stämmelser som konkret beskriver vad som avses med dis-

kriminering inom det skyddsvärda området. Vidare ger lagen

uttryck for vad händer förbudet överträds.

som om

Med hänvisning till det sagda vi inte att allmän

anser en

diskrimineringslag är lämplig väg för att stärka

en ansvars-

och ñnansieringsprincipen.

6.5¶Den amerikanska

lagstiftningen

År 1973 antogs i USA lag, Section 504 of The Rehabilitation

en Act, som förbjuder diskriminering av funktionshindrade inom

all verksamhet får statligt stöd.

som

År 1990 antogs ytterligare lag, Americans with Dis-

en

abilities Act ADA, förbjuder diskriminering funk-

som av

tionshindrade både inom den offentliga och den privata sek-

torn. ADA gäller vid sidan andra lagar inom handikappom-

av

rådet. Exempel på sådana lagar är följande The Hearing Aid Compability Act som kräver att hörappa-

-

rater skall kunna anslutas till alla telefoner säljs i

som

USA.

The Telecommunication Accessibility Entrancement Act

-

som kräver att federala statens nya telefonsystem skall vara

tillgängligt for hörselskadade, talskadade och döva.

Section 508 i The Rehabilitation Act, kräver att statliga

- som

datorer och annan kontorselektronik skall tillgänglig

vara for handikappade. Bl.a. ställs kravet att funktionshindrade

t.ex. synskadade skall kunna använda applika-

samma

tionsprogram och databaser som alla andra och kunna upp-

nå samma arbetsresultat.

The Television Decoder Circuitry Act, som kräver att alla

-

TV-apparater, större än 13 tum, säljs i USA, skall ha

som

SOU 199252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 139

ett inbyggt chip som gör det möjligt för bl.a. hörselskada-

de och döva att den text fimis dold i de flesta

se som

populära TV-program och många videofihner i USA. Tidigare fick man köpa en speciell tillsatsutrustning för att

kunna se texten.

Air Carriers Access Act, förbjuder diskriminering

- som av

funktionshindrade flygpassagerare. Flygbolagen får t.ex. i

princip inte längre kräva att funktionshindrade skall

an-

mäla i förväg att de skall flyga. Flygbolagen får inte heller

kräva utom i extrema undantagsfall att funktions-

- - en hindrad tar med sig en medresenär. Likaså måste det finnas

en rullstol ombord med vilken man kan ta sig till toaletten,

skall tillgänglig på s.k. widebody flygplan. En

som vara

funktionshindrad resenär får själv välja sittplats i planet nödutgångar undantagna. Över huvud taget är det enligt

lag förbjudet att särbehandla de funktionshindrade resenä-

inte önskar det. rer som

Fair Housing Ammendment Act förbjuder diskriminering

-

av funktionshindrad i samband med köp eller hyrande

av

bostad. Bl.a. måste alla flerfamiljshus innehåller

nya som

fyra eller fler lägenheter vara tillgängliga. En hyresvärd får inte vägra att hyra ut till en person med funktionshinder, med hindret skäl. Hyresvärden måste tillåta rimliga

som

anpassningar av lägenheten som dock bekostas av hyresgästen.

ADA reglerar fem avdelningar. Dessa behandlar sysselsättning, offentlig service, allmänna platser och service hand-

som

has av den privata sektorn, telekommunikationer samt diver-

se bestämmelser.

I varje avdelning slås fast vilket datum bestämmelser-

som na i avdelningen skall träda i kraft. Vidare vilka mini-

anges

mikrav i fråga om handikappanpassning som ställs på de olika

områdena. Slutligen finns bestämmelser hur de uppställda

om

kraven skall kuxma framtvingas.

lkraftträdandetiden varierar mellan 12 och 24 månader.

Minimikraven är förhållandevis detaljerade. Avsikten är

dock inte att lagen skall tillhandahålla fullständig

en upp-

räkning utan snarare att ge exempel. Här följer några. I fråga sysselsättning får arbetsgivare i princip inte

om en

föranstalta medicinsk undersökning eller förfrågningar

om

140 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

beträffande arbetssökande eller arbetstagare for att utröna

en

om han eller hon har något funktionshinder

När det gäller allmänna transportväsendet föreskrivs att det inom fem år måste finnas åtminstone i varje tågset

en vagn

är tillgänglig för funktionshindrade. Med tillgänglig som me-

nas att det skall finnas möjlighet att gå ombord med rullstol,

att ha plats att ställa rullstolen på samt att ha tillgång till

en

ett Vilrum. Om det inte är möjligt för den funktionshindrade

att utnyttja restaurangvagnen skall motsvarande service

er-

bjudas.

Övriga allmänna kommunikationsmedel t.ex. bussar och

spårvagnar måste också vara tillgängliga. Kan en funktions-

hindrad inte utnyttja kommunikationsmedlet måste altema-

tivt transportmedel erbjudas. I fråga allmänna lokaler gäller huvudregel att

om m.m. som ingen människa får missgynnas på grund sitt funktions-

av

hinder när det gäller t.ex. utnyttjande tjänster; for-

av varor, måner och bostäder. Detta gäller både fysisk tillgång och rätt att använda inrättning. Som exempel på allmänna platser

en

nämns bl.a. hotell med mer än fem rum, restaurang, biograf,

teater, konsertlokal, bageri, matvaruaffär; varuhus, bank, frisersalong, resebyrå, Skomakare, sjukhus, apotek, buss- och järnvägsstation, museum, bibliotek, djurpark, skolor av olika slag, social servicecentral, motionshall, bowlinghall, golfbana

m.m.

Telefonkommunikationerna gäller huvudsakligen telefon-

service. Sådan service skall göras tillgänglig för hörsel- och talskadade samt döva.

När det gäller övriga bestämmelser nämns bl.a. tillgången

till federala viltområden. Motordrivna rullstolar skall tillåtas i

sådana områden. Några speciella anordningar for att under-

lätta framförandet rullstolar krävs dock inte.

av

Som nämnts tidigare innehåller ADA sanktioner för att

framtvinga genomförandet de krav som lagen ställer upp.

av

I fråga om anställning anges som sanktioner förpliktande

for arbetsgivaren att ändra sitt beslut att inte anställa

en

Vidare nämns återbetalning och böter.

person.

När det gäller offentlig service nämns rätten for den enskilde att väcka talan om skadestånd vid domstol.

I fråga tillgången till allmänna platser och service som

om

ombesörjs den privata sektorn anges att justitiekanslem

av

SOU 1992252 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet 141

Attorney General skall undersöka misstänkta överträdelser

och göra fortlöpande inspektioner. Om justitiekanslem därvid

finner eller har anledning anta att någon person eller grupp av

har missgynnats kan justitiekanslem föra talan om

personer skadestånd vid distriktsdomstol.

Vad slutligen gäller telekommunikationer kan the Federal

Communication Commission FCC kräva att telefonbolagen

tillmötesgår klagomål från den enskilde inom 180 dagar. FCC

har rätt att bevilja, upphäva och återkalla tillstånd i fråga om telekommunikationer.

6.6¶Frågan om sanktionerade

förbudsbestämmelser på

handikappområdet i Sverige

I svensk rätt saknas i stor utsträckning bestämmelser av den art finns i ADA. Visserligen finns inom främst plan- och

som

byggområdet samt transportområdet bestämmelser fast-

som ställer vissa krav på tillgänglighet for med funktions-

personer hinder Någon form sanktioner för det fall att kraven inte

av

uppfylls finns dock inte reglerad. Som nämnts ovan analyserar

vi i detta betänkande hur ansvars- och ñnansieringsprincipen skall kunna stärkas inom vissa särskilt angelägna områden. Inom dessa områden föreslår vi bestämmelser som anger vissa

minimikrav i fråga tillgänglighet for funktionshindrade.

om Dessa villkor måste uppfyllas anordnaren.

av

För att bestämmelser detta slag skall få erforderlig tyngd

av torde krävas att det kan inträda någon rättsfoljd om kravet

inte uppfylls. Rättsföljder kan olika slag. Det kan röra

vara av

sig t.ex. ogiltighetsforklaring av ett avtal, förpliktande vid

om

vite att fullgöra något, skadestånd eller straffpåföljd t.ex. böter eller fängelse. Rättsfoljder utdöms domstol.

av

I den amerikanska lagstiftningen har olika rättsfoljder valts

for skilda områden. Även i Sverige torde få

man anpassa

rättsföljderna till vad är lämpligt för det specifika

som området.

Vi att i syfte att stärka ansvars- och ñnans-

anser man -

ieringsprincipen bör pröva möjligheten att införa sanktione-

rade förbudsbestämmelser inom centrala rättsområden. Såda-

142 Funktionshindrades jämställdhet och delaktighet SOU 199252

na bestämmelser bör utgå från våra bärande principer, dvs. självbestämmande och inflytande, tillgänglighet, delaktighet, kontinuitet och helhetssyn.

I de följande kapitlen görs genomgång de ifrågavaran-

en av de områdena. Förslag lämnas hur krav och rättsföljder

om skall kunna samordnas inom de åtta områden vi särskilt

som prioriterat rätten till grundläggande samhällsinformation, kommunernas ansvar, bostäders och miljöers tillgänglighet, kultur-medier-läromedel, resemöjligheter, rätten till grundläggande telekommunikation, arbetslivsomrâdet och åtgärder mot diskriminering i näringsverksamhet.

SOU 199252

7 Rätt till

grundläggande

samhällsinformation

Förslag Stat, kommuner och landsting ett tillägg till

ges genom

4 § förvaltningslagen 1986223 skyldighet att se till

en

att med funktionshinder får den hjälp de be-

personer

höver för att ta del information från myndigheter. Hit

av

räknas även information larm i akutsituationer. Den

om

bör på sådant tillgängligt sätt att även t.ex. döva,

ges

hörselskadade och utvecklingsstörda kan tillgodogöra

sig den.

7.1¶Nuvarande ordning

Informationsfriheten för alla medborgare är grundlagsskyddad. Enligt 2 kap. 1 § 9 regeringsformen är sålunda varje

p. medborgare tillförsäkrad frihet att inhämta och mottaga upp-

lysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

Varje svensk medborgare har rätt att få ta del av allmänna

handlingar 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, TF. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas

som

endast med tekniskt hjälpmedel. En handling är allmän om

den förvaras hos myndighet eller är att anse som inkommen

till eller upprättad hos myndighet 2 kap. 3 § TF.

Allmän handling får lämnas ut skall på begäran genast

som eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den önskar ta del den så att handlingen kan läsas,

som av

eller annat sätt uppfattas. Handling får också

avlyssnas på skrivas avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Myn-

av,

144 Rätt till grundläggande samhällsinformation SOU 199252

dighet är inte skyldig att tillhandahålla handling på stället om det möter betydande hinder 2 kap. 12 § TF. Om det möter betydande hinder att tillhandahålla allen

män handling på detta sätt har den enskilde rätt att avgifts-

fritt erhålla handlingen i kopia eller avskrift.

Myndighet skall på begäran av enskild lämna uppgift

ur allmän handling förvaras hos myndigheten i den mån som hinder inte möter på grund bestämmelse sekretess eller av om av hänsyn till arbetets behöriga gång 15 kap. 4 § sekretessla-

gen. Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd

och sådan hjälp till enskilda i frågor rör annan som myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den ut-

sträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den

enskildes behov hjälp och myndighetens verksamhet. Fråav gor från enskilda skall besvaras så snart möjligt 4§ som

förvaltningslagen.

De redovisade bestämmelserna alltså vid handen att alla ger

svenska medborgare även medborgare med funktionshinder

har rätt att få ta del allmänna handlingar. - av

Av 8§ förvaltningslagen framgår att när myndigheten har

att göra med någon är allvarligt hörsel- eller talskadad som bör myndigheten vid behov använda tolk. Sådan tolkhjälp är avgiftsfri för den enskilde. En myndighets beslut att inte medge enskild att få ta del en allmän handling eller förfoga över den kan överav annars klagas till kammarrätten eller hovrätten. Överinstansen kan besluta att handlingen skall bli tillgänglig för den enskilde. Den utlämnande myndigheten är då skyldig att göra hand-

lingen tillgänglig. En ansvarig tjänsteman inte åtlyder ett

som

sådant beslut gör sig skyldig till tjänstefel.

7.2¶Funktionshindrades att ta

möjligheter

del av information

Informationsfriheten och rätten att få ta del allmänna av

handlingar får hörnpelarna i ett demokra-

anses vara en av tiskt samhälle. Därför har dessa rättigheter nämnts - som

tidigare grundlagsskyddats. Rättigheterna gäller alla med-

borgare vilket innebär att ingen får utestängas från information.

SOU 199252 Rätt till grundläggande samhällsinformation 145

Av tryckfrihetsförordningen framgår att allmän handling

utan avgift skall tillhandahållas den enskilde så att handförutom att läsas eller avlyssnas även kan upp-

lingen - -

fattas på annat sätt. Bestämmelsen måste enligt vår upp-

fattning tolkas så att myndigheten vid behov är skyldig att

tillhandahålla t.eX. synskadad ett kassettband med den en

begärda handlingen inlåst. I övrigt torde det ingå i myndigheternas serviceskyldighet enligt förvaltningslagen och förordningen 1980900 om statliga myndigheters serviceskyl-

att lämpligt sätt hjälpa funktionshindrade att få

dighet på till allmänna handlingar t.eX. högläsning i tillgång genom synskadade och muntlig och förenklad in-

fråga om genom

formation i fråga om utvecklingstörda.

Gällande bestämmelser alltså i och för sig vid handen att ger

myndigheter såväl statliga kommunala har en vid-

- som -

sträckt serviceskyldighet gentemot den enskilde. Samtidigt

torde det allmänt känt att funktionshindrade trots grundvara generellt sett har svårt att få del det informa-

lagsskyddet av

tionsutbud finns i samhället. Det kan vara fråga om att en som rullstolsbunden inte kan ta sig in i den lokal där den person allmänna handlingen förvaras. Det kan också gälla brist på tolkservice för döva, dövblinda och hörselskadade eller brist på eller t.o.m. ovilja att överföra den efterfrågade handresurser

lingen till ett för synskadade tillgängligt medium, t.eX. kas-

settband eller punktskrift.

Handikapputredningen har också enskilda personer

genom

med funktionsnedsättningar fått del av talrika exempel på att

de hinder uppställs för tillgång till information kan avsom

spegla negativa attityder och fördomar Inte sällan ifrågasätts

funktionshindrades behov den aktuella informationen. Öp-

av

pet eller dolt sker hänvisningar till att den enskildes funk-

tionsnedsättning gör hanshennes anspråk mindre berättigade. Vi finner dessa exempel upprörande och ovärdiga i ett

demokratiskt samhälle.

Det sagda bekräftas även den enkätundersökning som

av

utredningen redovisad i vår lägesrapport, SOU 199019

ort

89. Där framgår det att endast hos 40 % de tillfrågade s. av

myndigheterna, organisationerna m.fl. skedde inom verksam-

heten anpassning informationsutbudet till människor

en av med funktionshinder. Det vanligaste skälet till att anpassning inte att behov saknades. Detta kan ordes uppgavs vara

146 Rätt till grundläggande samhällsinformation SOU 199252

leda till flera antaganden. Med utgångspunkt i situationen för

människor med svåra funktionsnedsättningar vet vi att nega-

tivt bemötande, brist på praktisk hjälp, dålig generell till-

en

gänglighet etc. kan sänka den enskildes anspråk, skapa passi-

vitet och hindra att hanl1on efterfrågar tjänst eller service. en Då syns inte heller behoven. Situationen blir låst det då om också inom myndigheter m.fl. saknas kunskap och insikt om alla medborgares rätt till informationsutbudet.

7.3 stärks

Förvaltningslagen

Enligt vår grundsyn har funktionshindrade rättig-

samma heter som andra att ta del av samhällets välfärd och delta i den

demokratiska processen. Funktionshindrade skall andra

som kunna leva ett fritt och oberoende liv. Målet är att funktions-

hindrade i en samhällsgemenskap blir fullt delaktiga och jäm-

lika.

En förutsättning för att målet full delaktighet och jäm-

om

likhet skall kunna uppnås är att funktionshindrade oin-

skränkt får utöva sin grundlagsskyddade rätt till samhällsinformation. Gällande lagstiftning får i och för sig sägas ge funktionshindrade ett tillräckligt skydd i detta hänseende.

Ändå är det svårt för funktionshindrade att utöva sin

många

rätt eftersom det i praktiken ofta uppställs rad hinder. Även

en

i detta sammanhang avspeglas den undantagssituation i vil-

ken många funktionshindrade befinner sig. Vi därför att

anser

det finns behov av att lyfta fram och betona myndigheternas

serviceskyldighet stat, kommun, landsting gentemot invåna-

med funktionshinder. re Vi föreslår ett tillägg i 4 § förvaltningslagen för att under-

stryka vikten av att personer med funktionshinder får den

hjälp som de behöver för att kunna ta del information från av

myndigheten I specialmotivering till detta tillägg avsnitt

24.7 har vi givit exempel på behov tillgänglighetsskapande

av

åtgärder.

Vi vill också betona att funktionshindrade skall ha möjlig-

het att på särskild begäran få sådan allmän information som skickas ut till allmänheten t.ex. valinformation, folkhälsoin-

formation eller information bostadsbidrag eller kommuna-

om

la avgifter Överförd på ett medium är tillgängligt för

som honom eller henne.

SOU 199252 Rätt till grundläggande samhällsinformation 147

En viktig del i myndigheters information till allmänheten

är den information i akuta situationer har larmfunk-

som en tion. Exempel har lämnats på att döva, dövblinda, svårt hör-

selskadade och utvecklingsstörda Vid allvarliga olyckstillfällen lämnats utanför möjligheten att tillgodogöra sig larm eller anvisningar i det akuta läget. Vi att det måste finnas

anser en beredskap att snabbt lämna adekvat information också till

med funktionsnedsättningar. Denna skyldighet för

personer

myndigheter avses också ingå i det oss föreslagna tillägget

av

till 4 § förvaltningslagen.

149 SOU 199252

8¶Kommuner för alla

Förslag Det uppsökande arbetet skall utföras med regelbundenhet och läggas på ett sådant sätt att det ger en god

upp bild såväl miljömässiga psykosociala förhållan-

av som den för funktionshindrade.

Kommunerna skall i all sin verksamhet se till att funktionshindrade får i förhållande till andra in-

en vånare likvärdig ställning. För att klargöra detta kompletteras kommunallagen.

Genom ett tillägg till kommunallagen får

ytterligare

uttrycklig skyldighet att i komkommunfullmäktige en

årsredovisning vad inom den kommumunens ange som nala verksamheten för att beakta behov hos män-

orts

niskor med funktionshinder, hur målen tillgodosetts och hur verkställigheten fungerat.

8.1¶Kommunerna i omvandling

Strukturförändringama inom den offentliga sektorn påverkar i grad kommunerna. Ramlagstiñning, målstyming och hög

kommunerna större möjlighet att bedecentralisering ger en driva sin verksamhet anpassad eller lokala förhållanden

men också ett ökat för alla medborgares levnadsvillkor. Som

ansvar ett led i omvandlingen har kommunerna fortlöpande fått

avsevärt ökade uppgifter, inte minst på det sociala området. Uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting och kommuner är föremål för betydande ändringar

150 Kommuner för alla SOU 199252

Samtidigt med det vidgade ansvaret ställs också ökade krav

på ekonomisk effektivitet och besparingar i de kommunala

utgifterna. Kommunernas självständiga understryks

ansvar också den omläggning sker de till

av som av statliga bidragen ett mer generellt verkande utjämningsbidrag. I många kom-

muner minskar därigenom det ekonomiska utrymmet vilket

kräver omställningar, svåra och i vissa fall ned-

prioriteringar

skärningar av etablerad verksamhet.

Genom en ny kommunallag from. år 1992, gäller lika

som

för både kommun och landsting, skapas friare former för den

politiska organisationen i kommunerna. Kommunledningens

övergripande ansvar förstärks och de förr så tunga sektorsansvariga nämnderna socialnämnden och Skolstyrelsen blir som frivilliga. Som ersättning kommer ibland distriktsnänmder

eller lokala nämnder medan i andra kommuner inför

man en

s.k. beställar- och utförarorganisation.

Risker för människor med funktionshinder

Det politiska ansvaret för funktionshindrades villkor är ibland

oklart eftersom det är utdelat till flera funktionen De tidigare

sammanhållna förvaltningarna delas håll i

på många upp målformulerande, planerande och analyserandeutvärderande avdelningar underställda kommunstyrelsen. Den praktiskt

arbetande fáltverksamheten är då oftast underställd facknämnd och kommundelsnämnd. I propositionen till kommunallag 199091117 att ny anges

utvecklingen har lett till en dramatisk omfördelning

av uppgifter från de förtroendevalda till den professionella

organisa-

tionen. Den ansvarsfördelning innebär att de förtroendesom valda målen och att tjänstemännen verkställer anger anger

skenbart maktförhållandena eftersom inflytandet inte bara

utövas av dem har förtroendeställning utan också olika

som av

externa intressegrupper. Det kan företag, fackliga in-

vara

tressen, branschorganisationer, näringslivsrepresentanter och enskilda personer. Förändrade omständigheter och uppdykan-

de nya problem leder därför många gånger till att beslut fattas

Kommuner för alla 151 SOU 199252

vid sidan formella regler för planering och beslut. Ett

av ex-

empel på detta är den alltmer förekommande förhandlingsplaneringen vilken starka intressen kan påverka sam-

genom

hällsutvecklingen i sin riktning. Bakom begreppet ligger vissa intressenters möjligheter att påverka byggrätter och markanvändning att bekosta investeringar som normalt ålig-

genom

kommunen. Aktörer vid den förhandlade planeringen är ger

ofta byggföretag, fastighetsägare och finansiella konsortier.

Detta system kan medföra intressekonflikter och innebära

att enskilda och särskilt med funk-

personer grupper personer tionshinder får svårt att hävda sina intressen och behov.

8.2¶Kommunallagen bör kompletteras

bör förstärka funktionshindrades

Kommunallagen delaktighet

Kommunen skall i sin verksamhet behandla alla lika och har

dessutom för att alla medborgare får sina grundläggan-

ansvar

de behov av stöd och service tillgodosedda. Reglerna för kommunernas och landstingens verksamhet

finns angivna i kommunallagen. Genom den garanteras medborgarnas möjligheter till delaktighet i och inflytande över kommunernas och landstingens verksamhet. Kommunallagen

lägger också fast beslutshierarkin och fördelningen av be-

slutanderätten på olika nivåer. Lagen styr även nämndernas

verksamhetsformer där även enskilda medborgares delaktig-

het inbegrips. I 6 kap. 8 § sägs att Nämnderna skall verka för

att samråd sker med dem utnyttjar deras tjänster. Kom-

som

är dock inte den lag i första hand skall till-

munallagen som

enskildas intressen utan för detta finns särskild speci-

godose allagstiitning, t.ex. socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen och den föreslagna lagen stöd och service till

av oss om

vissa funktionshindrade LSS. I ett läge då kommunal organisation och verksamhet genomgår snabb utveckling med starka krav på en effektiv

en

och rationell organisation samtidigt som stora besparingar

måste genomföras, är riskerna stora att människor med

152 Kommuner för alla SOU 199252

na stora att människor med svåra funktionshinder inte får sina behov beaktade. Detta beror inte minst på den minoritets-

ställning som många svårt funktionshindrade har. Det finns

också ofta en brist på kunskap funktionshindrades lev-

om nadsvillkor.

Självfallet är en effektiv organisation till fördel även för

funktionshindrade. Nödvändiga rationaliseringar och besparingar måste emellertid genomföras på ett sätt tar hänsyn

som

till funktionshindrade och deras svårigheter i den dagliga livs-

föringen. I annat fall kan resultatet förändring bli att

av en samhället åstadkommer att enskildas handikapp blir än stör-

re, vilket uppenbart strider mot såväl syftet med förändringen

som mot demokratiska och samhällsekonomiska intressen.

Situationen kräver därför enligt vår mening att kommunal-

lagen tydligt anger det grundläggande kommunala ansvaret för funktionshindrades delaktighet och inflytande i samhället.

Allas likställighet är grundläggande

Enligt regeringsformen skall kommunerna i sin verksamhet

beakta allas likhet inför lagen. I kommunallagen behandlas

medborgarnas likställighet i 2 kap. 2 § där det stadgas

Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika,

om det inte finns sakliga skäl för något annat.

De rättsfall bidragit till utformningen likställighets-

som av

principen består i stor utsträckning exempel på situationer

av

där mindre eller enskilda ensidigt gynnats kom-

grupper av

munala beslut. Likställighetsprincipen har i långt mindre ut-

sträckning kunnat åberopas för att diskriminerade

grupper skall bli likställda med andra.

Att likställighet också människor med svåra funk-

avser

tionshinder måste komma till klarare uttryck i kommunalla-

Vi föreslår därför ett förtydligande tillförande gen. genom av

ytterligare en paragraf 2 kap. 2 a § med följande lydelse

Kommuner och landsting skall i all sin verksamhet tillförsäkra funktionshindrade likställighet med invånare i övrigt.

Genom ett sådant förtydligande klarläggs att kommunen i all

sin verksamhet har att tillse att funktionshindrade får i

en

SOU 199252 Kommuner för alla 153

förhållande till andra invånare i kommunen likvärdig ställ-

Den föreslagna paragrafen 2 har ändamål att ning. a som

förstärka vad sägs i 2 Det åligger med andra 0rd kom-

som

att för erforderliga anpassningsåtgärder och fin-

munen svara

former för finansiering dessa åtgärder på sätt verk-

na av som samheten i övrigt finansieras.

Kommunala reglementen blir nödvändiga

En nyhet i 1991 års kommunallag bestämmelse i 6 kap.

är en

32 § att fullmäktige skall utfärda reglementen med när-

om

föreskrifter nämndernas verksamhet och arbetsformare om

mer. I ett system med friare nämndorganisation behövs reglementet för att tydliggöra uppgiits- och ansvarsfördelningen

mellan nänmdema. regleras också vilken eller vilka

nämnder skall för lagstadgade uppgifter och hur

som ansvara

uppgifterna inom exempelvis socialtjänsten skall fördelas. I

det kommunala reglementet bör även kuxma införas anvis-

ningar hur olika kommunala skall bidra till kon-

om organ

kretisering angivna mål samt anvisningar om hur löpande

av

uppföljning och utvärdering skall utformade. Anvisning-

vara

årsredovisningens utformning bör även ges. Reglemen-

ar om

tet bör också enligt vår mening ha anvisningar om hur allas rätt till information skall förverkligas, om hur brukarinflytan-

det är tänkt att utvecklas och hur samarbetet med handi-

om

kapporganisationerna skall utformas.

Det kommunala reglementet blir på detta sätt ett verksamt

instrument för att stärka funktionshindrades inflytande i den

kommunala verksamheten. Det bidrar även till att ge ett kraftfullt genomslag för de kvalitetsnormer för samhällsut-

vecklingen vi gett uttryck åt i våra bärande principen

som

8.3 måste öka

Kunskapen

Det uppsökande arbetet och kunskapsutveckling

Till socialtjänstens uppgifter hör att göra sig väl förtrogen med

levnadsförhållandena i kommunen och genom uppsökande verksamhet främja goda levnadsförhållanden 5 § SoL. Den

uppsökande verksamheten skall inriktas på att frigöra och

utveckla enskildas och 1 § SoL. I 21 §

gruppers egna resurser SoL att målet är att människor fysiska, psykiska

anges som av

154 Kommuner för alla SOU 199252

eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring

får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. I SoL finns sålunda det slag förstärkande uttryck av om funktionshindrades situation soIn vi föreslår skall komplettera

kommunallagen. Den uppsökande verksamheten syftar dels till att lämna

information om vägar till stöd och service, innehållet i olika

former av serviceutbud samt inhämta kunskap enskildas

om

servicebehov och levnadsvillkor i övrigt. Den personliga kon-

takten och dialogen är stor betydelse för att få full klarhet av om den enskildes situation och behov stöd och service. Den av uppsökande verksamheten blir på så sätt också ett medel för

att säkra den enskildes delaktighet och självbestämmande. Den kartläggning som utredningen utfört och redovisa-

som des i betänkandet Handikapp och välfärd lägesrapport - en

SOU 199019 visade att den uppsökande verksamheten fun-

gerar dåligt i flertalet kommuner. Kommunernas kunskap

om de förhållanden råder för med svåra funktionssom personer

hinder är bristfällig. Endast 30 % kommunerna har enligt

av

kartläggningen ort en fullständig inventering förhållan-

av dena. Flertalet de övriga inte att göra någon studie. av avser Här måste avsevärd förbättring ske. Vi har tidigare markeen rat detta genom förslag i vårt huvudbetänkande SOU 199146, i 11 § LSS, och vårt förslag till komplettering 5 § av SoL. I LSS sägs att till kommunens uppgifter hör att hålla en

fortlöpande kunskap om vilka invånare i kommunen som har

behov stöd. Genom tillägget i 5 § SoL betonas kommunens

av uppgift att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena särskilt med avseende på äldre människor och människor med funktionshinder. Kunskap skall inte bara inhämtas personliga besök genom utan också genom systematisering information i aktmateriav

al, genom intervjuer med hemtjänstpersonal, primärvårdens personal, organisationer osv. Kunskapsinhämtningen skall såväl den enskildes fy-

avse

siska och miljömässiga situation de psykosociala förhål-

som landena. Med fysiska och miljömässiga förhållanden vi menar tillgången till t.ex. post, bank och affärer och med psykosociala förhållanden bl.a. behovet socialt stöd och service, behovet av

av habiliterande och rehabiliterande insatser, sysselsätt-

av

ning och arbete samt behovet av kultur och fritidsverksamhet

SOU 199252 Kommuner för alla 155

etc. Utöver insamlandet av kunskap belyser situationen

som för den enskilde måste även förhållanden i strukturell

mer

mening redovisas, dvs. uppgifter boendeförhållanden,

om om

tillgången till kommersiell service, fritidsutbud, primärvård,

socialtjänst etc. Den information som samlas och systema-

tiseras om enskildas förhållanden blir i kombination med be-

skrivningen de strukturella förhållandena väsentlig för

av

kommunernas verksamhetsplanering och arbete med att skagod och ändamålsenlig miljö minskar behovet

pa en som av särinsatser. Vi vill också markera att uppsökande verksamhet bör vara en del i kommunens planering för att öka kunskap

och kompetens hos berörd personal. Den uppsökande verksamheten måste genomföras återkommande och regelbundet. Sekretesslagens bestämmelser

om

den enskildes rätt till integritet i det uppsökande arbetet mås-

te självfallet iakttas. Uppsökande verksamhet bör vid behov kompletteras med särskilda undersökningar för att belysa

t.ex. levnadsförhållandena inom ett Visst geografiskt område,

trañkforsörjningen för funktionshindrade, funktionshindrade

barns behov särskilt stöd, situationen för invandrare med

av

omfattande funktionsnedsättningar etc.

8.4¶Brukarinflytande och organisationer

Brukarinflytandet måste stärkas

Ett grundläggande villkor för delaktighet och inflytande i den

kommunala verksamheten är att all kommunal information

blir tillgänglig för människor med funktionshinder. Vi har

framlagt förslag om ändring i förvaltningslagen som innebär förstärkning i detta avseende kap. 7.

en

Lokalt utvecklas olika former brukarinflytande. I

av pro-

positionen till den nya kommunallagen framhåller departe-

mentschefen att ett direkt demokratiskt inflytande genom

brukarmedverkan kan vitalisera den demokratiska processen.

I lagens 6 kap. 8 § sägs också att Nämnderna skall verka för att samråd sker med dem nyttjar deras tjänster. Ett

som medel härför är s.k. villkorad delegation enligt kommunallagen. Enligt 6 kap. 38§ kan en nämnd besluta att för att delegation av beslutanderätt skall kunna utövas måste vissa

156 Kommuner för alla SOU 199252

villkor uppfyllas. Kommunallagen säger att nämnd vill-

som kor antingen kan ange a att beslutanderätten endast får nyttjas om brukaren först getts tillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig innan beslut fattas eller b att beslut endast får fattas företrädare för dem nyttjar nämndens tjäns-

om som ter har tillstyrkt beslutet. I praktiken kan det innebära att brukaren får rätt att medverka, eventuellt även erhålla vetorätt, vid t.ex. anställandet av personlig assistent, vid beslut om hjälpmedel osv. Detta låter sig Väl förenas med reglerna om s.k. villkorad delegation. Delegerade beslut skall följas och

upp

En arbetsgrupp inom civildepartementet har i rapport

en Vidga brukarinflytande Ds 199118 anvisat även andra vägar för ökat brukarinflytande. Där sägs att om man vill gå vidare och öppna möjligheter för brukarna att medverka i beslutsfattandet krävs förändringar kommunallagen. Det

av kan ske genom att det öppnas möjligheter att delegera till enskilda brukare eller till ett särskilt organ, i vilket det ingår brukare s. 79. Arbetsgruppen lämnar inte förslag till förändringar i kommunallagen utan vill stimulera nytänkande och försöksverksamhet utifrån de nuvarande möjligheterna till brukarinflytande Arbetsgruppen finner det emellertid naturligt ett mindre antal kommuner och landsting vill

om göra försök på någon punkt går utöver vad gällande

som bestämmelser medger Regeringen bör därför vidta lämpliga åtgärder för att i begränsad omfattning göra detta möjligt s. 83.

Handikapputredningen finner det angeläget att möjligheterna till villkorad delegation utnyttjas i betydande utsträckning och att även andra modeller för ökat brukarinflytande prövas. En svårighet med brukarinilytandet som handikapputredningen pekat på i sitt betänkande Handikapp Välfärd Rättvisa SOU 199146 är att starka brukare och brukargrupper tenderar att gynnas på bekostnad av andra brukare med sämre information, utbildning och vana att agera. Dessa problem måste uppmärksammas och åtgärdas. Riktlinjer för handikapporganisationemas medverkan måste därför utarbetas.

Då service och verksamhet helt eller delvis ombesörjs

av utförarenheter eller entreprenörer med Vilka civilrättsliga avtal föreligger kan inte brukarinflytandet regleras genom villkorad delegation eller dylikt. Relationen måste i stället regle-

SOU 199252 Kommuner för alla 157

ras i avtal mellan kommun och entreprenör. Praktisk erfaren-

het hur den enskildes valfrihet kan garanteras i entrepre-

av

nadsituationer ñmis emellertid inte i nämnvärd omfattning.

Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att utveckla former för detta. I vårt förslag till lag, LSS, har vi fastlagt

ny ett grundansvar för de särskilda insatserna hos kommunerna. Väljer kommunen att föra över drift verksamhet enligt LSS

av

på exempelvis genom ett entreprenadförfarande, kvar-

annan, står dock det yttersta ansvaret för att stöd och service ges på avsett vis hos kommunen.

Handikapporganisationernas medverkan behövs

I socialtjänstlagen SoL, hälso- och sjukvårdslagen HSL,

om-

sorgslagen OL och den handikapputredningen föreslagna

av

lagen stöd och service till vissa funktionshindrade LSS

om

sägs att kommunen i sin planering skall samverka med bl.a.

handikapporganisationer. Uttryckssätten varierar i t.ex.

men

8§ HSL sägs I planeringen och utvecklingen hälso- och

av

sjukvården skall landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda. I remissyttrandena över utredningens kartläggningsbetänkande har handikapporganisationerna framhållit att

samver-

kansparagrafema i HSL, SoL och OL inte fått den verkan lagstiftaren avsett. Organisationerna framhåller att de be-

sitter stora kunskaper bör tillgång i samhälls-

som vara en

arbetet, men att organisationernas är alltför knappa

resurser för att samverkan skall kunna fungera tillfredsställande. De

därför att skärpning lagstiftningen bör ske. Mot

anser en av

denna bakgrund har vi i vårt förslag till LSS skrivit in

en

direkt skyldighet for kommunerna att samverka med organi-

sationerna 11 § LSS. I SoL har vi för motsvarande ändamål

föreslagit tillägg i 8

I rapport Samverkan mellan handikapporganisatio-

en om

ner och samhälle enkätundersökning sept 1990, IMU-

- en

testologen, på uppdrag av handikapputredningen framhålls

betydelsen av att samarbetet mellan organisationer och hu-

vudmän måste starta på ett tidigare stadium planerings-

av

än vad är fallet. Bättre kunskap och utprocessen som nu

bildning behövs också hos kommunerna vad gäller handikappfrågor och hos organisationsforeträdare vad gäller kommu-

158 Kommuner för alla SOU 199252

arbetsbetingelser. Organisationerna framhåller dess-

nemas utom att de behöver ökat ekonomiskt stöd från kommuner och

landsting för att kunna systematisera och utveckla sin kun-

skap och pâ ett aktivt sätt föra fram den till beslutsfattande

och planerande organ. Det är vidare enligt vår uppfattning naturligt att företrädare för handikapporganisationer skall få ledigt från sina arbeten för att medverka i samarbetsprojekt. Dessutom bör sedvanlig sammanträdesersättning utgå till organisationsföreträdama vid överläggningar mellan organisa-

tion och kommun.

8.5¶Planering och utvärdering

Kommunledningen har huvudansvaret

Vårt förslag LSS och Vårt förslag om en förbättrad upp-

om

sökande verksamhet, bättre information, fritidsaktiviteter etc.

kräver ett omfattande programarbete. Det bör leda till att kommunernas ambitioner vad gäller insatser för funktions-

hindrade kommer till klart uttryck. Det kan gälla bostäder,

trafik, färdtjänst, utbildning, barnomsorg, sysselsättning osv.

Planerna och programmen måste sedan integreras med en

aktiv uppföljning och utvärdering. Vi har i vårt huvudbe-

tänkande föreslagit komplettering 5 § SoL genom kravet

en av att kommunerna i den uppsökande verksamheten måste betona behoven hos äldre människor och människor med funktionshinder.

Den kommunala planeringen är tradition sektoriell. Ut-

av

vecklingen har dock gått mot att den övergripande och styrande planeringen i ökad utsträckning samlas hos kommunstyrel- I kommunallagen bekräftas denna utveckling med ett

sen.

stadgande att den kommunala budgeten skall innehålla en

om

plan för den kommunala verksamheten. Kommunledningen

har i första hand ansvaret för att de övergripande programmen kommer till stånd. Nämnder och deras förvaltningar har an-

för verkställigheten. Eftersom kommunledningen har det

svar

slutliga ansvaret för budget och verksamhetsplan får kom-

munledningen även ett yttersta ansvar för att de kommunala verksamhetsmålen konkret och utvärderingsbar inne-

ges en börd i olika programhandlingar och i de olika kommundelarnas verksamhet.

SOU 199252 Kommuner för alla 159

Samverkan med andra myndigheter

Landstingens och kommunernas Verksamhet är redan i dag starkt integrerad när det gäller insatser för med

personer funktionshinder och blir det än i framtiden. Huvudmän-

mer

bör därför samverka, samråda och informera varandra när nen

det gäller planerings- och utvecklingsarbete. Den samverkansskyldighet finns inskriven i socialtjänstlagen när det gäl-

som

ler äldreomsorgen bör enligt ett framlagt förslag även

av oss gälla insatser för funktionshindrade. Samrådsskyldigheten i

planeringen skall inte inskränka sig till socialtjänsten utan

handikappaspektema måste integreras i all kommunal verksamhet.

Funktionshindrades situation och välfärd är inte enbart beroende av hur kommun och landsting utvecklar sin verksam-

het. Deras villkor och handlingsutrymme påverkas hur

av

företag och statliga myndigheter agerar och hur konjunkturen

i stort förändras. Särskilt har de aktörer verkar på arbets-

som

marknaden AMS, Samhall, Arbetslivsfondema stor betydel-

se. Eftersom kommunerna har ett avgörande för väl-

ansvar färden för kommuninvånama bör det ligga på kommunen att

till att ett samråd kommer till stånd med olika aktörer och se att erfarenheter och olika plandokument samordnas. Vi har

tidigare i LSS föreslagit en skyldighet för kommunerna att

samordna de individuella insatserna för svårt funktionshind-

rade och att samordna samhällsplaneringen i stort. Vi det

ser naturligt att detta förhållande utan särskild lagreglering även gäller andra funktionshindrade.

Medborgarinflytande genom samverkan

Mot bakgrund kommunernas betydelse för samhällsutveck-

av

lingen och medborgarnas välfärd i allmänhet är det angeläget att all planering sker i samverkan med bl.a. handikapp- och pensionärsorganisationerna. Detta överensstämmer med tidi-

redovisade bestämmelser i SoL, HSL och LSS och korgare responderar också väl med bestämmelserna i kap. 8 kommunallagen bl.a. innehåller stadganden verksamhets-

som om

plan, om årsredovisningens offentlighet och om möjligheterna

att anordna fullmäktigesanunanträde där allmänheten får

ställa frågor.

Planer och skall både uttryck för den beslutade

program ge

viljeinriktningen och vara praktiska och konkreta. De skall

160 Kommuner för alla SOU 199252

också kunna följas och utvärderas på kort och lång sikt

upp

samt färdriktningen i samhällsutvecklingen. Handi-

ange kapporganisationerna måste därför, för att kunna utöva in-

flytande, ges möjlighet att komma in tidigt i beslutsprocessen

och ta del av planer och program. På så sätt kan organisatio-

tillföra sakkunskap, hävda sina intressen och värdera nerna

de av kommunen beslutade åtgärderna. Den organisatoriska

formen för samarbetet får utarbetas efter lokala förutsätt-

ningar. Det är betydelsefullt att handikapporganisationemas medverkan fokuseras på de punkter där organisationerna besitter en speciell kompetens. En förutsättning för att målstyming skall kunna fungera är en kraftfull satsning på en systematisk uppföljning och utvärdering. Uppföljningen får inte begränsas till statistiska

uppgifter utan även s.k. mjukdata, rörande enskildas behov och erfarenheter serviceinsatser bör ingå. Uppföljning har

av inte bara betydelse för kontroll den utförda verksamheten

av

utan utgör också ett mycket viktigt underlag för ställnings-

taganden till inriktningen och innehållet i framtida beslut.

av

I en rullande planering är uppföljningen vanligtvis även in-

ledningen till revision av nya planer och måldokument. De

och planer mot vilka uppföljning och utvärdering

program skall ske måste därför så utformade att de sin

vara genom

tydlighet bl.a. tids- och resursaspekter går att utvärdera

om

både på kort och lång sikt även beträffande handikappaspek-

ter.

Enligt den kommunallagen måste kommunstyrelsen

nya

upprätta och förelägga fullmäktige årsredovisning med

en bl.a. upplysning utfallet verksamheten. Årsredovisning-

om av

skall även omfatta kommunal verksamhet bedrivs i

en som

form juridisk t.ex. stiftelse eller kommunalt

av annan person, bolag. Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter hur

om

årsredovisningen skall utformas. Av propositionen till den nya kommunallagen framgår att redovisningen bl.a. skall ge be-

sked hur riktlinjerna för verksamheten följs och om de

om

politiska målen uppnåtts. Av förarbetena till kommunallagen framgår att regeringen övervägt att införa mera preciserade regler för redovisningen

men har överlämnat detta till kommunerna och landstingen

själva.

Det har under vårt utredningsarbete framkommit att arbe-

SOU 199252 Kommuner för alla 161

tet med handikappanpassning i samhället i många avseenden

är eftersatt. Vi det därför viktigt att markera kommu-

anser nernas och landstingens att föreslå särskild

ansvar genom en

föreskrift i kommunallagen att årsredovisningen skall

ge upp-

lysning vilka åtgärder för handikappanpassning vid-

om som tagits under året.

Enligt vår uppfattning skall fullmäktige i årsredovisningen

uttryckligt ange vad orts inom den kommunala verk-

som

samheten för att beakta funktionshindrades behov, hur målen

blivit tillgodosedda, hur verkställigheten fungerat och varför

eventuella avvikelser måste göras från den angivna Vägen. En

sådan redovisning gör det möjligt för bl.a. handikapprörelsen att göra nödvändiga positionsbestämningar och dessutom få en summering av vad som uppnåtts. En sådan redovisning gör det

också möjligt att få kontroll över och information effekter-

om

na och konsekvenserna fattade beslut och i vilken utsträck-

av

ning de bärande principerna kurmat förverkligas. Redovisningen av de beslutade åtgärderna och möjligheter till kontroll

dem är stor betydelse när det gäller att utöva de demoav av

kratiska rättigheterna. Vi föreslår därför komplettering i 8

en

kap. 17 § kommunallagen.

8.6¶Kostnader

I vårt huvudbetänkande har vi föreslagit lagändring i 5 §

en

SoL för att betona det uppsökande arbetets betydelse. Också i detta betänkande uppmärksammar vi den uppsökande verk-

samheten och dess betydelse för att funktionshindrade skall

kunna leva ett liv på jämställda villkor

Det är dock svårt att bedöma i vilken takt den uppsökande

verksamheten kan komma igång i full skala och vilka

perso-

nalinsatser som kommer att behövas för förverkligandet

av

våra intentioner Vår bedömning är dock att kommunerna

tämligen omgående och aktivt kommmer att ta sig det

an

uppsökande arbetet i enlighet med Vårt förslag. Vår bedöm-

ning är dessutom att för detta arbete kommer att behöva

man erfaren och kunnig personal med samhälls- eller beteendeve-

tenskaplig utbildning. Många kommuner har redan till-

nu

räckligt antal personal för att klara det uppsökande arbetet.

Vi räknar dock med att ett visst tillskott behövs och

upp-

162 Kommuner för alla SOU 199252

skattar det extra behovet till mellan 100 och 150 personen I

genomsnitt beräknas alltså personaltillskottsbehovet till en knapp halvtidsbefattning per kommun vilket ger en sammanlagd kostnad på i storleksordningen 36-55 miljoner kronor per

år.

SOU 199252

9¶Funktionshindrade och

av bostäder och

utformningen miljö

Förslag En bred informationskampanj genomförs i syfte att pâverka attityder och höja kunskapen hos politiker, tjäns-

temän och allmänhet funktionshindrades behov i

om

miljön.

Huvudmannen för olika utbildningar bör få särskilt

för att till att tillgänglighetsfrågorna blir

ansvar se en

naturlig del av olika utbildningar. Fortbildningsinsatser

för redan verksamma planerare, arkitekter och byggle-

dare genomförs. Den roll- och ansvarsfördelning i plan- och

som anges

bygglagen utvecklas i planeringsarbetet. Ett referens-

material bör användas vid tolkning kraven på till-

av gänglighet och användbarhet för funktionshindrade lik-

vid granskning och tillämpning kraven.

som av

Översiktsplanens roll i planeringsarbetet utvecklas

enligt de intentioner förarbetena till plan- och bygglagen anger. Boverket och länsstyrelserna får ett särskilt ansvar för att till att bl.a. översiktsplanearbetet ut-

se vecklas.

Länsstyrelsernas tillsynsroll för tillgänglighetsfrågor-

förstärks. En ändring i plan- och bygglagen genomna

förs så att länsstyrelserna skall kunna pröva kommunernas beslut om detaljplanområdesbestämmelser. Kommunerna skall i högre grad än i dag utnyttja den med kunskap och erfarenhet av tillgänglighets-

resurs

frågor den lokala handikapprörelsen har.

som

Begreppet med nedsatt rörelse- eller orien-

personer

teringsformåga ersätts i plan- och bygglagen med be-

greppet personer med funktionshinder.

Ombyggnader bostäder for att förbättra tillgänglig-

av

164 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252

av

heten och användbarheten för funktionshindrade stimuleras genom att ombyggnader och hissinstallationer blir

ekonomiskt fördelaktiga ur lånesynpunkt.

Plan- och bygglagen tillförs bestämmelser att gatu-

om

miljön skall göras tillgänglig och användbar. Anpassningen skall vara genomförd inom tioårsperiod. Denna

en

tidsperiod gäller också anpassningen av terminalbyggna-

der och hållplatser. Vi tillför dessutom i plan- och bygglagen bestämmelser om att lokaler till vilka allmänheten har

tillträde såväl offentligt privat skall

som finansierade

vara handikappanpassade inom 15 år fr.o.m lagens ikraftträdande.

Förslaget till förändringar av plan- och bygglagen skall

träda i kraft den 1 januari 1994.

Funktionshindrades rätt till bostadsanpassningsbidrag garanteras i lag eller förordning.

Funktionshindrade hyresgäster rätt att sin

ges anpassa

bostad enligt förordningen om bostadsanpassningsbidrag. Hyresbestämmelserna i jordabalken kompletteras med en

paragraf som garanterar denna rätt för hyresgäster.

9.1¶Bakgrund

9.1.1¶Nuvarande situation

Offentlig miljö byggd under senare år har generellt sett en relativt bra grundläggande tillgänglighet för framförallt rörel-

sehindrade. Men fortfarande är det inte ovanligt att helt

nya lokaler byggs med nivåskillnader och trappsteg måste

som passeras. Tillgängligheten i och användbarheten miljön för

av personer med nedsatt orienteringsfönnåga är i allmänhet då-

ligt tillgodosedd.

Nya bostäder har ofta relativt bra grundläggande till-

en gänglighet som möjliggör besök av rullstolsanvändare och som

efter en begränsad anpassning kan fungera för permanent-

boende for funktionshindrade.

Gatumiljön och utemiljön uppvisar ofta brister i form

av

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 165

trottoarkanter, trappor, branta lutningar och dålig orienter-

barhet.

De stora problemen vad gäller miljöns tillgänglighet och

användbarhet för funktionshindrade utgörs den äldre be-

av

fintliga miljön. Äldre stadsmiljöer innehåller ofta trappor och

andra hinder för tillgänglighet. Äldre bostadshus har ofta

trappsteg eller trappor vid entrén och saknar tillgänglig hiss.

Utrymmesstandarden i framförallt badrum och kök är låg. Detta gäller i hög grad alla de bostäder som byggdes under 30,

40 och 50- talen och som oftast ligger i trevåningshus utan

hiss. Dessa bostäder är svåra att individuellt så att de

anpassa fungerar tillfredsställande för funktionshindrade.

Konsekvenserna för enskilda den otillgänglighet

av som

finns i miljön är att människor lätt blir isolerade eftersom det

är förenat med stora svårigheter att ta sig ut. Många männi-

skor är tvungna att flytta till institution, servicehus eller mera

nybyggda bostäder Många människor är tvimgna att välja

affärer, restauranger, teatrar eller bank efter den tillgänglig-

het lokalerna har. Människor med funktionshinder blir ofta

helt beroende av hjälp från anhöriga, vänner, hemtjänst och färdtjänst. i För den generella tillgängligheten i och användbarheten

av miljön är det framförallt behoven från med allergi,

personer

nedsatt hörsel, nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn eller ut-

vecklingsstörning som skall tillgodoses. I bygglagstiftningen används begreppet nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Detta begrepp tillsammans med de krav ställs på hygien

som och klimat täcker i stort in kraven från dessa grupper. Enligt

förarbetena till plan- och bygglagen att begreppet per-

anges

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga skall

soner ges

en vid tolkning och snarast ses som ett samlingsbegrepp för

funktionshindrade mera generellt. I konsekvens med detta

föreslår handikapputredningen nedan att begreppet

personer

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i plan- och bygglagen ersätts med begreppet med funktions-

personer

hinder.

Begreppet tillgängligt och användbart innebär dels att det

för funktionshindrade skall möjligt att självständigt ta

vara

sig till och förflytta sig inom lokalenbyggnadenutemiljön,

dels att denna miljö i sig och de verksamheter där är

som

166 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

inrymda skall möjliga att självständigt kunna användas

vara också funktionshindrade.

av

9.2¶Planering och byggande

Faktorer i planering och byggande i hög grad påverkar

som funktionshindrade människors möjligheter att bo och att kun-

använda miljön är na

Den generella tillgängligheten och användbarheten i miljön

-

bl.a. regleras genom bygglagstiftningen.

som Möjligheterna att bostäder till funktionshindrades

- anpassa

individuella behov där den generella tillgängligheten inte räcker till. Planering och byggande speciella boendeformer for svårt

- av

funktionshindrade människor t.ex, handikapplägenheter,

gruppbostäder m.m.

9.2.1¶Lagstiftning på plan- och byggområdet

Lagstiftningen på plan- och byggområdet är av ganska sent datum. Byggnadslagen och byggnadsstadgan år 1947 ut-

av orde grunden för eiterkrigstidens svenska mark- och bostadspolitik och syftade till för hela landet gemensam lag-

en stiftning for att skapa goda levnadsförhållanden och god

en

miljö. Tidigare hade främst lokala, kommunala byggordningar

styrt utformningen byggnader och närmiljö. En större över-

av

resulterade i 1959 års byggnadsstadga BS. I samband syn med framtagandet BS överfördes också den tekniska detalj-

av

regleringen till särskilda tillämpningsföreskrifter. Lagstift-

ningen kompletterades därefter underhand med flera refor-

När det gäller tillgänglighet och användbarhet for mer. perso-

med funktionsnedsättningar infördes från år 1966 krav på ner allmänna lokaler. Dessa utvidgades år 1974 till att omfatta arbetslokaler och år 1977 bostäder.

Den stora mängden ändringar tillkom efter hand i alla

som delar av bygglagstiftningen medverkade till att redan år 1968 startade arbetet med fullständig revision. Denna resultera-

en de år 1987 i helt plan- och bygglag, PBL, prop. 1985

en ny

86;1 Bland de övergripande politiska syftena låg bakom

som

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 167 av

lagförslaget bör nämnas följande kan ha betydelse för

som

tillgänglighetsplaneringen

att decentralisera ansvar för planläggning och lokal miljö

till kommunerna att begränsa statens kontroll genom att ge bättre förutsättningar för de boende att delta i plane- -

ringen och påverka utformningen närmiljön

av att ge större frihet och ansvar för den enskilda människan att ge en starkare ställning för sociala och ekonomiska -

hänsyn i planering och byggande att ge bättre förutsättningar för planering stadsfömyelse

- av

och andra förbättringar i befintliga områden att förenkla byggprocessen

-

I den första punkten berör kommunala planbeslut har

som

staten genom länsstyrelserna möjlighet att ingripa det

om

kommunala beslutet innebär att bebyggelse blir olämplig

en

med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet

av skydd mot olyckshändelser. Den andra punkten medborgarinflytande har medfört

om att även hyresgäster, bostadsrättshavare och boende har samma ställning som sakägare. I PBL också att utöver anges

ovanstående skall sammanslutningar t.ex. handikapporga-

en

nisation och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse

av t.ex. ett detaljplaneförslag beredas tillfälle till samråd inplanen fastställs. I förarbetena till lagen att handinan anges kapporganisation bör beredas tillfälle till samråd när förslag

till översiktsplan och detaljplanområdesplan utarbetas.

Större frihet och för enskilda har bl.a. tagit utansvar sig

tryck i att ansvaret för att lagens krav uppfylls ligger på den

som bygger. Samtidigt minskar kraven på kontroll och kom-

munernas möjligheter att inte godkänna t.ex. begäran

om

bygglov. Kraven på förenkling bör enligt lagförslaget främst åstadkommas genom mindre detaljrika än tidigare samt

normer

genom minskade krav på kontroll och besiktningar. Samtidigt slås dock fast att krav i lagstiftningen för att t.ex. tillgodose

anspråken från handikappade och äldre inte kan undvaras.

Bygglagstiitningen och dess tillämpningsregler innehåller

endast krav på att åstadkomma tillgänglighet och användbar-

het för funktionshindrade vid nybyggnad och ombyggnad

som

erfordrar bygglov och i skälig utsträckning vid ändrings-

168 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

arbeten. För befintlig bebyggelse finns inte motsvarande krav

med undantag för terminalbyggnader. För att tillgodose krav på säkerhet och arbetsmiljö finns krav på att befintliga bygg-

nader skall förbättras utan anslutning till ny- eller ombyggnad.

9.2.2¶Krav tillgänglighet enligt plan- och på bygglagen PBL och plan- och byggförordningen PBF

I förhållande till tidigare har kravet på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade skärpts något i PBL. På

planområdet har komplettering skett. Bebyggelsemiljön

en

skall utformas med hänsyn till möjligheterna för med

personer nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga att använda området. Planläggningen skall vidare ske så att den ger förut-

sättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Enligt förarbetena är tillgänglighet där viktig faktor. På byggområdet föreligger en skärpning

en

att tvåvånings flerbostadshus vid nybyggnad skall ut-

genom

föras så att hiss eller lyftanordning utan svårighet kan

annan installeras i efterhand. Likaså ställs i PBL krav på tillgänglighet och användbarhet i skälig utsträckning för andra an-

läggningar än byggnader liksom för tomtmark och allmänna platser vilket är viss skärpning av kraven. För ombyggnad

en

lagen att sådana åtgärder för t.ex. tillgänglighet skall

anger tillföras i föreskrifter till lagen. Det finns dock ännu

som anges

inte några ombyggnadsregler. Arbete pågår för närvarande på

Boverket med att få fram regler.

Krav på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade regleras på flera håll i PBL. Central är 3 kap. 7 § for

som

byggnader att bostäder; arbetsplatser och lokaler till

nya anger vilka allmänheten äger tillträde skall göras tillgängliga och användbara för med nedsatt rörelse- eller oriente-

personer

ringsförmåga. Hänvisning till kraven i denna paragraf görs även vad gäller krav på befintliga byggnader och krav på andra anläggningar än byggnader. För tomter, allmänna plat-

direkt att de skall kunna användas personer ser m.m. anges av

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Plan- och byggförordningen PBF i föreskrifter bl.a.

anger

hur PBL skall tillämpas. Den behandlar främst ombyggnad.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 169

Den anger att de ombyggda delarna av en byggnad skall tillföras de egenskaper tillgänglighet finns i PBL 3

om som kap. 7 om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till ombyggnadens omfattning och byggnadens standard.

Förordningen anger att mindre undantag från bestämmel-

i 3 kap. 1 6 och 8 18 §§ PBL i enskilda fall och i serna - experimentsyfte kan medges Boverket. Att observera är att

av detta inte gäller kraven på tillgänglighet och användbarhet for funktionshindrade i 7 Undantagsmöjligheterna från kraven på tillgänglighet är mycket begränsade och skall prövas

regeringen efter yttrande Boverket. av av

Sammanfattningsvis ställer PBL krav på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade på allt byggs, byggs

s0n1

eller anläggs med undantag for om

Nybyggda bostäder på andra våningen i tvåvånings flerbos- -

tadshus eftersom hiss inte krävs i dessa hus. Vid ombyggnad kan lägre krav på tillgänglighet och

- an-

vändbarhet ställas i detaljplan eller områdesbestämmelse om ett område ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper. Enskilda fritidshus är helt undantagna kravet på till-

- som

gänglighet. Skälighetsbedömning vid ombyggnad med hänsyn till

- om-

byggnadens omfattning och byggnadens standard liksom for ändringsarbeten som inte kräver bygglov. För småhus och for tomter kan krav på tillgänglighet ställas

-

lägre om det är befogat med hänsyn till terrängens beskaffenhet. En skälighetsbedömning skall göras av krav på tillgänglighet for allmänna platser. Avsteg från tillgänglighetskraven kan göras i arbetslokaler

-

det är befogat med hänsyn till arten den verksamhet om av for vilken lokalerna är avsedda.

9.2.3 till PBL

Tillämpningsbestämmelser

Vid utformningen tillämpningsbestäxmnelserna till PBL

av ñck Statens planverk särskilda direktiv från regeringen. Direktiven byggde i sin tur på den s.k. forenklingspropositionen 198384119 och statsrådsberedningens handbok om hur myndigheter bör utforma sina författningar. I direktiven anges att endast nödvändiga föreskrifter och sådana allmänna råd som

170 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

är oundgängliga för förståelse eller som behövs för en ensartad

tillämpning i byggnadsnänmdema är tillåtna. Föreskrifterna

skall i möjligaste mån funktioner och inte tekniska lös-

ange

ningar.

Dessutom i direktiven att samhällets reglering bör

angavs inriktas främst på målen för byggandet och lämna största

möjliga frihet i fråga om de medel och metoder som utnyttjas

för att förverkliga målen.

Tillämpningsbestämmelser till PBL finns i Nybyggnadsregler NR. Kraven på tillgänglighet i NR är uttryckta som

översiktliga funktionskrav. För ett fåtal av dessa krav finns s.k. allmänna råd godtagbara lösningar med detal-

som anger jerad information. Oftast anges att t.ex. en lokal, en byggnads-

del eller ett hygienrum skall utformas så att de kan användas

funktionshindrade det anges inte hur det skall lösas

av - men eller vilka minimikrav skall ställas på ett sådant ut-

som rymme.

En de mest genomgripande förändringarna med PBL-

av

systemet jämfört med tidigare är betydligt färre allmänna råd

och kommentarer hur lösningar kan ut för att

som anger se uppfylla föreskrifternas krav. Föreskrifterna för tillgänglighet

och användbarhet för funktionshindrade är i huvudsak lika

tidigare. En jämförelse mellan NR och de tidigare be-

som stämmelserna i Svensk byggnorm SBN visar att det mesta av

SBNs allmänna råd och kommentarer om tillgänglighetsfrågor har försvunnit. Detta utgjorde ett lättillgängligt och myck-

et använt informationsmaterial och utgjorde grund för tolk-

en

ning och tillämpning av tillgänglighetskraven. Ett tydligt ex-

empel på skillnaden är att NR, i motsats till SBN, inte

innehåller något exempel på hur ett tillgängligt och använd-

bart toalett- eller badrum för funktionshindrade kan utformas.

I PBL-systemet är det byggnadsnämndens sak att göra en

tolkning hur ett sådant hygienrum skall ut.

av se

Nybyggnadsreglerna håller for närvarande på att omarbetas för att anpassas till EGs krav på föreskrifters och reglers

utformning. De föreskrifter rör tillgänglighet och använd-

som

barhet för funktionshindrade är enligt Boverket inte aktuella

att förändra.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 171

9.2.4¶Tillsyn

Länsstyrelsen har förutom sin allmänna tillsynsuppgift for plan- och byggväsendet tillsynsuppgift klart definierad i

en

PBL. Länsstyrelsen kan pröva kommuns beslut detalj-

en om

planområdesbestämmelser det kan befaras att bebyg-

om en

gelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser. Kommunen har byggnadsnämnden ett tillsynsan-

genom

att övervaka efterlevnaden PBL och med stöd lagen svar av av meddela föreskrifter och beslut. Några tillämpningsregler för tillsynen finns inte.

En del av bristerna i den fysiska miljöns tillgänglighet och

användbarhet för funktionshindrade beror på eftersatt under-

håll. Detta har kommit till uttryck i PBL. Särskilt att

anges

anordningar som avser att tillgodose tillgänglighetskraven

skall hållas i stånd. Någon tillsyn i form kontroll eller

av inspektion förekommer troligtvis ännu inte på detta område.

9.2.5¶EG och för funktionshindrade

tillgänglighet

I en promemoria 1991-06-18 har Bostadsdeparbementet redovi-

sat konsekvenserna inom sitt ansvarsområde ett svenskt

av

medlemsskap i EG. Det grundläggande direktivet på byggområdet är byggvarudirektivet 89106EEC, omfattar såväl

som

byggnader som anläggningar. Det trädde i kraft den 27 juni

1991. I korthet innebär direktivet att medlemsstaterna skall

ställa krav på byggnader och anläggningar när det gäller

hälsa och säkerhet. Vidare gäller att byggvaror som rätt

använda uppfyller dessa krav skall få försäljas fritt inom och

mellan länderna och användas för sina avsedda ändamål. Di-

rektivtextens krav motsvarar de krav ställs i PBL

som om hälsa och säkerhet även formuleringarna är olika. PBLs

om

krav på tillgänglighet har däremot ingen motsvarighet.

Promemorian behandlar även bl.a. EGs hissdirektiv

som

om de genomförs kan omöjliggöra användningen ett flertal

av

av de hissar som utvecklats i Sverige för handikappanpassning av befintlig bebyggelse. Vidare konstateras i promemorian att inga regler tycks lägga hinder för att kräva handikappanpassning bostäder. Bland pågående arbeten inom EG

av

nämns ett tillgänglighetskrav transporter till och från

om

172 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

arbetsplatsen för rörelsehindrade arbetstagare.

Ett annat arbete som pågår inom EG är att ta fram

en

handbok European manual for an accessible built environ-

. Arbetet bekostas EG och utförs holländsk

men av av en kommitté med tillhörande referensgrupp från medlemsländer-

Den första utgåvan utkommit motsvarar inte den nivå na. som som uppnåtts inom de nordiska länderna. Detta har också framförts vid ett seminarium i Budapest i september 1991

som

behandlade ämnet Access Legislation and Design Solutions.

Sverige ansvarade för sekretariatet for den arbetsgrupp, CIB

Working Commission 84 Building Non-Handicapping Envi-

ronments, som arrangerade mötet. CIB är den internationella

byggforskningsorganisationen. Nordiska nämnden för handikappfrågor, sorterar under Nordiska ministerrådet, arbe-

som tar för närvarande med att ta fram manual för byggnads-

en

planering vad gäller frågor krav på tillgänglighet och

om användbarhet for funktionshindrade. Arbetet syftar till att ta fram ett material som kan användas for att påverka EGs krav

pâ byggnader och miljö.

En axman typ problem är skillnaderna på teknikområdet

av

bl.a. beträffande ombyggnadshissar. Främst gäller problemen

de alternativa säkerhetssystem för hissarna som standardise-

rats i Sverige. Exempelvis kan nämnas att det i Sverige an-

vända systemet med enkla slagdörrar direkt till hisschaktet

såväl vid nybyggnad ombyggnad inte accepteras ute i

som

Europa där krävs en extra dörr på hisskorgen. Eftersom

-

hissar i stor utsträckning tillverkas multinationella företag

av

som strävar efter enhetlig och variantbegränsad produktion

en

betraktas de svenska särreglema som ett handelshinder som

skall undanröjas.

9.3¶Bostadsanpassning

De bostäder byggs eller finns i befintliga hus behöver

som som

ofta individuellt för att möjliggöra permanentboende

anpassas

for funktionshindrade. Det statskommunala bostadsanpass-

ningsbidraget fungerar som ett komplement till den generella tillgänglighet som finns i bostäderna. 1991 anpassades med

stöd bidraget 32 000 bostäder i landet till kostnad

av ca en av

650 miljoner kronor. Bidraget är avsett for att möjliggöra ett

ca

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 173

kvarboende och ett så normalt boende möjligt samt att

som möjliggöra för människor att flytta hem från institution. Nästan samtliga funktionshindrade kan i dag bo i vanliga bostäder anpassats individuellt med stöd bidraget.

som av

Bostadsanpassningsbidraget infördes 1959 och gällde för rörelsehindrade och synskadade. 1973 utvidgades bidraget till att gälla alla former av bestående funktionsnedsättningar.

1981 82 genomfördes en omfattande översyn av bidraget.

- Det resulterade bl.a. i att det tidigare maxbeloppet för bidraget togs bort 1983 och året därefter flyttades beslutsrätten för bidragen från länsbostadsnämndema till kommunerna. 1988 delades kostnadsansvaret så att staten stod för 60 % av kostnaderna och kommunerna för 40 %. 1989 blev fördelningen i stället att kommunerna står för 60 % och staten för 40 %.

Riksdagen har under våren 1992 i samband med behand-

lingen den kommunalekonomiska propositionen 1991

av

9215O del beslutat att bostadsanpassningsbidragen skall upphöra som ett eget bidrag fr.o.m. den 1 januari 1993. Med hänsyn till bostadsanpassningsfrågornas stora betydelse för

den enskilde emellertid föredragande statsrådet att åter-

avser komma med ett förslag särskilda regler avseende formerna

om

för bostadsanpassningsbidrag i framtiden. Bostadsanpassningsbidraget var fram till 1988 i förordning-

formulerad rätt för enskilda att få bidrag för-

en som en om

ordningens krav uppfylldes. När kommunerna fick ett delat

kostnadsansvar omformulerades förordningen så att den kom

att gälla kommunernas möjligheter att få statsbidrag. Dock utgår hanteringen bidraget vad gäller bl.a. överklagande

av

fortfarande från enskildas rätt.

m.m.

Bidraget utgår till åtgärder för att möjliggöra primära bo-

stadsfunktioner att vila, äta, laga mat, sköta sin

som sova, hygien, ta sig in i och ut bostaden Bidraget täcker

ur m.m.

fulla kostnaden för de åtgärder som är bidragsberättigade. När det gäller s.k. standardhöjande åtgärder är bidragsbeloppet

maximerat till 30 000 kronor. Bidraget kan inte användas till

underhållsåtgärder eller ett led i större upprustning.

som en Bidrag kan utgå för alla former bestående funktionsned-

av sättningar. Hyresgäst, bostadsrättsinnehavare och fastighets-

ägare kan få bidrag. En förutsättning för en anpassning är fastighetsägares tillstånd att utföra åtgärderna. Bidraget handläggs kommunerna också beslutar

av som om

174 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

bidrag. Beslut bidrag kan överklagas till länsbostadsom

nämnd, boverket och regeringen.

Vanliga anpassningsåtgärder är tröskelborttagning, instal-

lation timer, ombyggnad badrum till duschrum, installaav av

tion handikapphissar och trapphissar, automatiska dör-

av

röppnare, anpassningar i kök, hårdgöring mark

ramper, av m.m. Generellt sett är de anpassningar behövs i nybyggda som bostäder begränsade mindre anpassningar i kök och bad- -

rum, balkongtrallar, automatiska dörröppnare Den

m.m. gene-

rella utformningen bostäderna påverkar i mycket hög grad

av

behovet anpassning.

av

9.3.1¶Specialbostäder

Som ett komplement till de vanliga bostäder byggs har som sedan 1950-talet också byggts specialbostäder for funktionshindrade. Det började med de s.k. Focus-lägenheterna och har

sedan via insprängda handikapplägenheter, boendeserviceenheter med dygnet runt service, inackorderingshem ut-

m.m.

vecklats till dagens specialbostäder. Ju bättre tillgänglighet de

normala bostäderna fått efterhand desto mindre har behovet av specialbostäder blivit. Det finns dock ett stort behov främst beroende på att allt fler människor flyttar från institution till ett mera självständigt boende. För den förhållandevis lilla människor i dag inte grupp som kan bo i vanliga, anpassade bostäder behövs specialbostäder. Det kan vara bostäder for svårt rörelsehindrade med personer behov av extra utrymmesstandard och med redan från en

början hög grad av speciell utrustning i t.ex. kök och badrum.

På flera håll i landet pågår försöksverksamhet med att bygga

speciella bostäder for mycket svårt allergiska Grupp-

personer.

bostäder for t.ex. utvecklingsstörda blir allt vanligare.

Planering och byggande denna typ specialbostäder är

av av ett for kommunerna och för landstingen. Allt större ansvar delar landstingens verksamhet flyttar över till kommunerav

senast ÄDEL-reformen. En är

na, nu genom trolig utveckling

att nya boendeformer mellan institution och helt självständigt boende måste byggas och prövas i kommunerna. Boendeservicedelegationen har under flera år lämnat stöd till projekt i

syfte att pröva och förnya boende- och servicefrågor.

Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 175 SOU 199252 av

För specialutrustning och merkostnader kan hänföras

som till åtgärder för funktionshindrade utgår bostads-

speciella anpassningsbidrag när denna typ av specialbostäder byggs.

9.4¶Diskussion

9.4.1¶Utgångspunkter

Stora delar miljön är i dag otillgänglig och inte möjlig att

av använda för människor med funktionshinder Det är många gånger förhållandevis små detaljer som sammantaget skapar denna otillgänglighet. I den allmänna miljön kan det vara trottoarkanter, enstaka trappsteg eller nivåskillnader, tunga entrédörrar eller olämplig färgsättning och olämpligt materialval. För bostäder är det grundläggande problemet att det ofta saknas hiss och är trappsteg vid entrén. Vår bedömning är att endast 10-20 % det befintliga bostadsbeståndet i dag är

av tillgängligt för funktionshindrade.

För funktionshindrade människors möjligheter att på ett

jämlikt och delaktigt sätt delta i olika samhällslikvärdigt, aktiviteter är tillgänglig och användbar miljö av avgörande

en betydelse. Människor skall ha möjligheter att besöka sina vänner, besöka affärer och restauranger, post och bank, gå på bio eller teater; ta promenader och att resa osv.

För att uppnå demia situation krävs dels att ny miljö som tillförs fungerar på ett tillfredsställande sätt, dels att befintlig

får förbättrad tillgänglighet användbarhet för miljö en och funktionshindrade.

En bra tillgänglighet vid nybyggnad är en viktig utgångspunkt eftersom åtgärder för tillgänglighet vid nybyggnad endast medför marginella merkostnader medan det är avsevärt mycket kostsammare att förbättra tillgängligheten i befintlig miljö.

Avgörande för möjligheterna att åstadkomma till-

en mer gänglig och användbar miljö för funktionshindrade är följande grundläggande faktorer

Den attityd och det förhållningssätt de personer som agerar -

i plan- och byggprocessen har till funktionshindrades krav

på miljön samt vilken kunskap man har om dessa behov och

miljökrav.

176 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252

av

Hur PBL tillämpas.

-

Formerna för planering och byggande. Planeringens inne-

-

håll, roll- och ansvarsfördelning, möjligheter till inflytande från t.ex. handikapprörelsen, möjligheter för t.ex. kommu-

nerna att styra verksamheten m.m.

Ambitionsnivåer för kraven på tillgänglighet och använd-

-

barhet för funktionshindrade. Vilka delar miljön skall

av

göras tillgängliga Vilken nivå på tillgänglighet skall

upp-

nås, dvs. vilka krav skall tillgodoses

9.4.2¶Problembild

Plan- och bygglagen PBL innebär grundsyn på plane-

en ny

ring och byggande. Den grundsynen, understödd också

nya av

den samhälleliga utvecklingen, bygger på ökad frihet och

en ett ökat för enskilda och för dem i plan- och

ansvar som agerar

byggprocessen. Det är inte längre föreskrifter och regler

som

skall styra planering och byggande. Staten mål och det

anger är de som agerar i processen har att till att målen

som se

uppfylls. PBL är ramlag.

en

PBL-systemet har funnits för kort tid för att några slutsat-

ser skall kunna dras konsekvenserna målstyrningen för

om av t.ex. tillgängligheten och användbarheten for funktionshindrade i miljön. Lagen infördes 1987 det först vid års-

men var

skiftet 199091 Svensk byggnorm försvann. Resultaten

som av

det som projekteras i dag vi först några år. Det kommer

ser om

att ta lång tid innan PBL-systemet helt slagit igenom.

9.4.3 och

Attityder, förhållningssätt kunskap

Ett grundläggande problem for frågan miljöns tillgänglig-

om het och användbarhet för funktionshindrade är att tillgänglig-

hetskraven betraktas som något tillkommande utöver det

som

är normal Kraven tillgodoses för att måste enligt

man

gällande regler. Med sådan attityd blir tillgänglighetsfrå-

en

gorna en belastning i stället för något tillgodoser många

som människors nödvändiga behov.

Detta problem i kombination med PBLs grundsyn på

nya

planering och byggande skapar situation där mycket

en ny stora krav ställs på den attityd, den vilja och den kunskap

människor har. Ansvaret för att miljön blir tillgänglig enligt

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 177

av

de mål PBL ställer ligger på byggherre och projektör. Ansvaret

för att tolka målen och att granska det som byggs så att det

uppfyller PBLs krav ligger på kommunen.

För att möta denna situation krävs, i högre grad än

nya

tidigare, att tillgänglighetskraven ingår so1n en naturlig del i

de funktionskrav är grunden for all planering och allt

som

byggande. Alla de i plan- och byggprocessen måste

som agerar

tillgodose tillgängligheten i det vanliga arbetet. Det normala

måste inkludera krav från människor med funktionsnedsätt-

ningar. Att uppfylla funktionshindrades behov skall inte vara

anpassning ett normaltillstånd är otillgängligt

en av som utan det är normaltillståndet som skall vara tillgängligt och användbart även för funktionshindrade. Först i sådan situ-

en

ation skapas lösningar med en helhetssyn på tillgänglighet.

Först då måste avsteg från detta normala motiveras i stället for att hittills motivera varför lagstadgade krav måste

som

uppfyllas.

Stora krav på insikt och kunskap om funktionshindrades

behov och miljökrav ställs i PBL-systemet. Denna kunskap

behöver generellt sett förbättras hos alla de som agerar i plan-

och byggprocessen. Det gäller alla ifrån politiker och planerare till ansvarig byggledare och hantverkare.

9.4.4 PBL

Tillämpning av

Formerna för planering och byggande regleras i PBL. PBL

bl.a. vilka planinstrument skall och kan användas i anger som

planeringen, vad olika planer skall och kan innehålla samt hur planerna skall tas fram med samråd, inflytande m.m. Det

finns dock stor frihet i PBL att använda dessa planer på

en olika sätt beroende på vilken ambition kommunen har. Det

finns i PBL-systemet stora möjligheter att använda planering-

på ett långsiktigt och öppet sätt i dialog med kommumneden borgarna information och ett reellt inflytande. Det

som ges finns dock också möjlighet att göra endast det som är absolut nödvändigt med ett minimum information och därigenom

av

med små möjligheter for kommunmedborgama att påverka planeringen. Hur planeringen i PBL-systemet kommer att fungera är for tidigt att säga. Det är ur handikappsynpunkt viktigt att planeringen utvecklas i riktning innebär att

en som

178 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

frågor t.ex. tillgänglighet och användbarhet beaktas och

om

att bl.a. handikapprörelsen ges ett reellt inflytande över planeringen. Eftersom den inre och yttre miljön är avgörande be-

av

tydelse för med funktionshinder måste handikap-

en person

paspektema enligt vår mening få ett starkare genomslag i den

kommunala planeringen i framtiden. Det kan ske att

genom

handikapprörelsen starkare roll i planeringsarbetet

ges en liksom i arbetet med att förändra attityder samt i utbildning

av planerare och arkitekter m.m.

Förarbetena till PBL beskriver de intentioner föredragande statsråd hade för införandet PBL. Särskilt kan framhållas

av att översiktsplanens roll enligt intentionerna är att ange hur

PBLs krav i 2 kap. på bebyggelsemiljön skall uppfyllas och

därmed vilka riktlinjer och ambitioner skall styra den

som

framtida bebyggelseutvecklingen i kommunen. Bland de krav

särskilt nämns i 2 kap. PBL, dels direkt, dels för att som en ur

social synpunkt god bebyggelsemiljö skall uppnås, är tillgäng-

ligheten och användbarheten för funktionshindrade. Det innebär att frågor ambitionsnivåer samt riktlinjer och in-

som

tentioner for tillgängligheten bör finnas med i översiktspla-

nen.

Ett annat viktigt syfte med översiktsplanen är enligt för-

arbetena att informera kommumnedborgarna dessa rikt-

om linjer och intentioner för miljöns utveckling för att därmed

möjliggöra diskussion dessa frågor och därigenom få ett

en om

ökat lokalt inflytande över samhällsplaneringsfrågoma. Den första generationens Översiktsplaner från kommunerna

skulle ha varit fardigställda senast den 1 juli 1990. De behandlar i allmänhet inte frågor tillgänglighet och användbarhet

om

för funktionshindrade utan är i de flesta fall markan-

rena

vändningsplaner. För tillgänglighetsfrågoma är det stor

av

vikt att översiktsplanearbetet förändras och utvecklas i den

riktning i förarbetena till PBL.

som anges

Ambitionsnivåema och kraven på tillgänglighet och an-

vändbarhet för funktionshindrade regleras i PBL-systemet

dels i allmänna bestämmelser direkt i PBL och NR,

som anges dels i lokala bestämmelser fastläggs kommunerna. I

som av

PBL översiktligt vad skall göras tillgängligt. Kom-

anges som

roll är att tolka och ange vilka krav som skall munernas

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 179

tillgodoses for att tillgängligheten enligt PBL skall anses

vara

uppfylld.

Den roll- och ansvarsfördelning PBL innebär att

som anger byggherreprojektör har ansvaret for att PBLs och NRs krav

på tillgänglighet uppfylls. Kommunen skall genom gransk-

ning och besiktning till att kraven uppfylls. Det innebär att

se

tolkning PBLs och NRs översiktliga krav på tillgäng-

en av lighet måste göras. Tidigare ordes den största delen denna

av

tolkning genom detaljerade normkrav i SBN. I PBL-systemet

är det kommunerna som skall göra tolkningen.

I denna situation kan ett referensmaterial med rekommendationer krav på tillgänglighet och användbarhet for funk-

om

tionshindrade underlätta arbetet for alla parter. Ett sådant

kunskapsmaterial kan användas kommunen vid tolkning

av

av lagens krav liksom vid bygglovgranskning och besiktning samtidigt som byggherreprojektör vet vad kommunen utgår

från i dessa frågor och kan därmed använda material

samma

vid planering och projektering. En god hjälp i detta

sammanhang kan t.ex. att använda handboken Bygg ikapp han-

vara

dikapp utgiven av handikappinstitutet och Svensk Bygg-

tjänst. Det är den for närvarande mest kompletta handboken inom området och den kan användas direkt vid projektering,

granskning och tolkning av tillgänglighetskrav liksom i grundutbildning och fortbildning.

9.5¶Förslag

9.5.1 for att förändra och

Åtgärder attityder förbättra kunskapen

Åtgärder för att påverka grundutbildningen arkitekter,

av

planerare och andra projektorer behöver vidtas i frågor

som

gäller funktionshindrades behov och krav på miljön. I ut-

bildningen grundläggs kunskap, attityd och förhållningssätt till planering och byggande. I undervisningen bör kraven från

funktionshindrade vara normgivande for allt ritas och

som

projekteras. Fortbildning av lärare och assistenter i tillgäng-

lighetsfrågor bör genomföras. Kurslitteraturen bör innefatta

tillgänglighetsfrågor. Enligt handikapputredningens mening är det angeläget att utbildningshuvudmännen får ett särskilt

180 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö av SOU 199252

ansvar att beakta behovet av kunskap funktionshinder i om aktuella utbildningar. På motsvarande sätt behöver fortbildning verksamma av planerare, arkitekter och projektorer i tillgänglighetsfrågor anordnas. För att bl.a. motivera för fortbildning föreslås en riksomfattande informationssatsning genomföras i likhet med den som genomfördes för ROT-programmet. Denna innehöll bl.a. information riktad till allmänheten, tjänstemän och politiker. Syftet med informationssatsningen är att påverka och ändra attityder och förhållningssätt samt att Visa på de svårigheter funktionshindrade möter i otillgängliga miljöer och de konsekvenser detta har för möjligheterna att delta i samhällets olika aktiviteten Handikapputredningen föreslår att statliga medel med i storleksordningen 5 miljoner kronor avsätts för nämnda informationssatsning. Attityder och förhållningssätt kan också förändras i direkt kontakt mellan människor samtidigt insikt och kunskap som byggs upp. Samverkan mellan den lokala handikapprörelsen och kommunens planerare och granskare liksom mellan handikapprörelsen och projektorer måste därför stimuleras. Bildandet arbetsgrupper för byggnads- och samhällsplaneav ringsfrågor inom handikapprörelsen bör stödjas. Genom en organiserad och planmässig samverkan ökar förståelsen för och kunskapen funktionshindrades behov. om

9.5.2¶Åtgärder i samband med

tillämpningen av

PBL

Tillgänglighetsfrågoma har en uttalad plats bland de allmänna krav som PBL ställer på bebyggelsemiljön och det som byggs, byggs om eller anläggs. Det kan självsynas som en klarhet men det är av avgörande betydelse för miljöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade att lagen verkligen följs av alla de som agerar i plan- och byggprocessen. För tillgänglighetsfrågoma är det viktigt att planeringen utvecklas enligt intentionerna i förarbetena till PBL. Handikapputredningen viH där särskilt peka på översiktsplanens roll enligt PBL. Handikapputredningen vill understryka vikten att inav tentionerna med översiktsplanen uppfylls. Det innebär att ñågor som rör ambitionsnivåer, riktlinjer och intentioner för mil-

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 181

jöns tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade

skall behandlas i planen. Det är viktigt eftersom dessa rikt-

linjer styr och påverkar övrig planering och byggandet. Det är

också väsentligt for att dessa frågor kan diskuteras och på-

verkas kommunmedborgama. Handikapputredningen vill

av särskilt peka på vikten att bygga samverkan med

av upp en

lokala handikapporganisationer.

För att få denna utveckling till stånd,i enlighet med intentionerna i förarbetena till PBL, och för att särskilt tillse

tillgänglighetsfrågorna föreslår handikapputredningen att länsstyrelsens roll i detta sammanhang förstärks nedan.

se

Handikapputredningen dessutom att Boverket måste

anser

informera och sprida goda exempel till kommunerna och andra

berörda på hur planeringen kan utvecklas för att få bättre

en tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade i mil-

jon.

I PBL att miljön skall göras tillgänglig och användbar

anges

för med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

personer

Vi föreslår att detta begrepp genomgående i PBL ersätts med begreppet personer med fimktionshinder.

De handikappgrupper ställer krav på den generella

som utformningen miljön är i första hand människor med rörel-

av

sehinder, synskador, hörselskador, överkänslighetallergi samt utvecklingsstörning.

PBLs nuvarande begrepp med nedsatt rörelse-

personer

eller orienteringsförmåga täcker rörelsehindrade,

grupperna

utvecklingsstörda och hörselskadade se nedan.

synskadade,

Även del allergiker kan andningsbesvär få

en genom m.m. rörelsehinder.

Synen på PBLs begrepp utvecklas i specialmotiveringarna till 3 kap. 7§ i propositionen 1985861 till plan- och

ny

bygglag. Där anförs följande

Funktionsnedsättningar handikapp olika slag, t.ex. ned-

av

satt rörelseformåga, synskador, nedsatt hörsel, påverkar individens möjligheter att använda den byggda miljön. Bebyggel-

sen skall anordnas med hänsyn till detta. I 42 a§ BS finns

uppräknat faktorer ålder, handikapp eller sjukdom

- - som

kan medföra funktionsnedsättningar. Enligt min mening är det

i detta sammanhang utan intresse att relatera handikappbe-

182 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252

av

greppsnedsättningarna. Denna uppräkning finns följaktligen

inte med i 7 Det innebär t.ex. att med hörselskador

personer också omfattas bestämmelserna. Praxis har också utvecklats

av i denna riktning, då viss tveksamhet alltjämt tycks före-

men ligga anser jag det vara på sin plats att detta kommer till

tydligare uttryck i PBL...

Detta innebär att handikapputredningens förslag att i

om stället för begreppet med nedsatt rörelse- eller orien-

personer

teringsförmåga införa begreppet med funktions-

personer

hinder medför att personkretsen utvidgas något i 3 kap. 7 Utvidgningen gäller delar av gruppen överkänsligaallergiker.

Denna täcks dock in i 3 kap. 5 § PBL. I specialmotive-

grupp

ringen till denna paragraf i propositionen 1985861

om ny

plan- och bygglag anges

Kravet på goda hygieniska förhållanden innebär också att

krav kan ställas på att de i byggnaden ingående byggnads-

materialen inte medför hygieniska olägenheter därför att de

t.ex. avger formaldehyd, strålningsfarliga partiklar eller elak lukt. Jag det rimligt att byggnader i möjligaste mån skall

anser fungera väl även för personer har allergiska besvär. Jag är

som medveten om att kunskapen i dag olika materials inverkan

om

på redan utvecklade allergier är bristfällig. Forsknings- och

utvecklingsarbete pågår emellertid på området. I förarbetena till hälsoskyddslagen prop. 1981822219 betonas särskilt aller-

gikernas problem. Det framhålls bl.a. att vid bedömningen

av vad är Sanitär olägenhet hänsyn skall tas till människor

som som är något känsligare än normalt. Detta synsätt bör prägla

även tolkningen av begreppet god hygien i den nu föreslagna

5 Om material används som kan väntas medföra besvär för vissa personer, men tekniskt eller ekonomiskt likvärdigt ersättningsmaterial inte finns, bör sådana material anbringas så att de är lätta att byta ut.

Hygienkravet innebär också att det bör finnas goda möjligheter att göra rent i de utrymmen finns i byggnaden. Detta

som bör särskilt beaktas vid utformning och inredning t.ex. kök,

av badrum och toalettrum. Byggnaden bör också ha för sitt ändamål väl anpassad ljudisolering. Detta gäller såväl ljud

som alstras inom byggnaden buller från verksamheter i

som omgivningen eller från trafiken.

Sammantaget innebär därför vårt förslag inte någon utvidg-

ning av kraven i PBL utan konsekvent

snarare en mer

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 183

användning handikappbegreppet. I kap. 11 om resemöjlig-

av

heter föreslås motsvarande förändring i lagstiftningen inom

trafikområdet.

En fördel med detta begrepp i PBL är också ett något

nya förändrat synsätt på vilka krav på tillgänglighet som skall

ställas på miljön. Avgörande för kraven blir vad som är rimligt att tillgodose generellt i miljön oberoende vilken typ

av av

funktionsnedsättning det gäller

9.5.3¶Roll- och ansvarsfördelning

Enligt PBL är det byggherren har ansvaret för att PBLs

son1

och Nybyggnadsreglers NR krav på tillgänglighet uppfylls. Han skall att välja goda konsulterprojektörer och ha

genom

egenkontroll genom kvalificerade ansvariga arbetsledare

en

kunna garantera att kraven uppfylls. Förutsättningar för detta är dels att dessa har kunskap om tillgänglighetskraven dels

att den ambitionsnivå och den tolkning kommunen gör

av PBLs krav är fastlagd samt att tolkningen från kommunens

sida följs upp vid granskning inför bygglov och vid besiktning av byggnader.

Kommunens enligt PBL är att ambitionsnivåer

ansvar ange och att tolka de krav PBL och NR ställer samt att tillse att

dessa krav tillgodoses i det som planeras och byggs. Finns ett

förtroende mellan kommun och byggherre kan enligt PBL

tillsyn och kontroll minska.

Kommunen avgör vilka styrmedel lokalt behövs för att

som uppnå den önskade ambitionsnivån på t.ex. tillgängligheten för funktionshindrade. Aktuella styrmedel kan vara lokala

bestämmelser enligt PBL i översiktsplan, detaljplan eller om-

rådesbestämmelser liksom lokala eller andra beslut.

program Översiktsplanen kan ambitionsnivåer och riktlinjer för

ange

frågorna medan lokala bestämmelser i detaljplanområdesbe-

stämmelser kan lägga fast tolkningen kraven t.ex. genom

av

att hänvisa till referensmaterial enligt nedan.

Den grundläggande frågan för hur PBL skall tolkas är den vilja finns att tillgodose miljökraven från ftmktionshind-

som

rade samt den kunskap finns tillgänglighetskraven.

som om

Ett led i denna tolkning utgörs Nybyggnadsregler som via

av

översiktliga funktionskrav anger vad som skall göras tillgängligt i miljön. Tolkningen som anger hur miljön skall utformas

184 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

för att uppnå detta anges dock inte utan är kommunens ansvar. I denna situation kan ett gemensamt referensmaterial

tillgänglighet underlätta arbetet väsentligt för alla parter.

om

Enligt handikapputredningen är ett sådant material nödvän-

digt att använda i det kommunala plan- och byggarbetet. Vi anser vidare att Boverket genom goda exempel bör visa på bra

tillämpningar och lösningar på hur kraven på tillgänglighet i

PBL och föreskrifter kan uppfyllas.

De föreskrifter fimis tillgänglighet och användbar-

som om het för funktionshindrade är viktiga i situation där plane-

en

ring och byggande målstyrs och där kunskap och insikt

om miljökraven måste byggas upp hos alla de som agerar i planoch byggprocessen. I det arbete för närvarande pågår för

som att Nybyggnadsregler till EGs krav förutsätter han-

anpassa

dikapputredningen att tillgänglighetskraven inte förändras

eller att, förändringar behöver göras detta sker i samråd

om

med handikapprörelsen.

9.5.4¶Beskrivning av tillgänglighet

Handikapputredningen föreslår att kommunerna i samverkan

med de lokala handikapporganisationerna tar fram s.k. program som beskriver hur tillgänglighetssituationen ser ut och

vad behöver göras för att förbättra den. Programmen blir

som

en viktig del i översiktsplanearbetet i sin tur ligger till

som grund för detaljplanering. De kan också användas som kon-

kreta åtgärdsprogram och hur vid vanligt underhåll

ange man

och med begränsade åtgärder kan förbättra tillgängligheten t.ex. i gatu- och parkmiljö.

9.5.5¶Länsstyrelsens roll

Kommunen är enligt PBL skyldig att samråda med länsstyrelsen i planarbetet. Länsstyrelsen åläggs särskilt i samrådet vid översiktsplan att ge råd om tillämpningen av 2 kap PBL och i samrådet vid detaljplanområdesbestämmelser att ge råd vid tillämpningen 2 och 3 kap PBL. Tillgänglighetskraven är

av

väsentlig del i dessa kapitel. Länsstyrelsernas roll är viktig

en

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 185

i demia situation där regler skall ersättas med målstyr-

nya ning bl.a. för att utveckla planeringen och tillse att PBLs krav tillgodoses på avsett sätt. Vi föreslår därför att länsstyrelser-

roll förstärks när det gäller att bevaka och tillse att tillnas

gänglighetsfrågoma hanteras på ett godtagbart sätt. Därigenom bidrar också länsstyrelserna till att bygga kunskap

upp

och förhållningssätt till frågorna. Ytterligare ett skäl är att det enligt vår mening ofta behövs oberoende rådgivare i det

kommunala planarbetet eftersom kommunen ibland är såväl

beställare, byggare, markägare, granskare och kontrollant. Länsstyrelsen har enligt PBL möjlighet att pröva kommuns beslut om detaljplanområdesbestämmelser det kan be-

om faras att beslutet innebär att bebyggelse blir olämplig med

en

hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet

av

skydd mot olyckshändelser. Handikapputredningen föreslår att motsvarande skall gälla för frågor tillgänglighet och

om användbarhet för funktionshindrade och att detta regleras

genom en förändring PBL. Konsekvensen detta blir att

av av

länsstyrelsen kan riva fattade beslut. Därigenom för-

upp

stärks också länstyrelsens roll i att råd i planeringen och

ge

särskilt tillse tillgänglighetsfrågorna. Handikapputredningen föreslår också konsekvens

som en

av detta att länsstyrelsernas roll vid bedömning påföljder

av förstärks se nedan.

9.5.6¶Ombyggnad

Den befintliga miljön utgör i dag det allt överskuggande

problemet för tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade. Det skapar obalans människor emellan bl.a. när

en

det gäller möjligheterna att besöka vänner, att förflytta sig och

resa, att göra inköp, besöka myndigheter och delta i fritids-

aktiviteter. Eftersom grundläggande tillgänglighet är

en en

absolut förutsättning för bärande principer likvärdighet,

som jämlikhet och full delaktighet krävs mycket kraftfulla insatser för att få förbättring till stånd. Detta skall också i ljuset

en ses

av att vi haft krav på tillgänglighet i bygglagstiftningen i 26

år. För att bli trovärdiga i förhållande till uppsatta mål är det

nödvändigt att dessa insatser genomförs. För att tillgänglig-

heten och användbarheten skall kunna förbättras krävs

om-

186 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

byggnader. Handikapputredningen föreslår att kommunerna

får ett särskilt att på ett planmässigt sätt förbättra

ansvar

tillgängligheten i miljön. Vi mot denna bakgrund att det är mycket angeläget

anser

att till att gatumiljön och allmänna lokaler görs tillgängliga

se

så att de kan användas funktionshindrade eftersom för-

av

hållandena i gatumiljön och lokalmiljön är så avgörande för

den enskildes möjligheter att leva ett aktivt och varierat liv

likvärdigt med andra människor.

Handikapputredningen föreslår därför att det i PBL tillförs

bestämmelse att gatumiljön i områden med sammanhållen en bebyggelse skall tillgänglig och användbar för funktions-

vara hindrade. Till gatumiljön bör räknas terminaler för kollektivtrafik och hållplatser. Ambitionsnivån bör att det skall

vara

framkomligt för rullstolsanvändare och möjligt att orienvara

tera sig för med nedsatt orienteringsförmåga liksom

personer

att hållplatser och terminaler skall möjliga att använda

vara för funktionshindrade. Det betyder även att övergångsställen skall plana utan trottoarkanter. För att plana övergångar

vara inte skall utgöra problem för synskadade föreslås att över-

gångarna utmärks med en tydlig materialkontrast t.ex. kan

prövas lösningen används i Nederländerna med gum-

som en

mimatta med knottror eller andra lösningar som är anpassade

till vårt klimat. Boverket föreslås få i uppdrag att skyndsamt ta fram de krav som kan ställas på gatumiljön för att uppnå

denna grundläggande tillgänglighet. Handikapputredningen föreslår att tillgängligheten skall ha uppnåtts inom en 10årsperiod.

På motsvarande sätt föreslår vi att till PBL föra be-

en stämmelse att lokaler till vilka allmänheten har tillträde

om skall tillgängliga så att de kan användas personer med

vara av

funktionshinder enligt 3 kap 7 § PBL och motsvarande till-

lämpningsföreskrifter i Nybyggnadsreglen Handikapputred-

ningen anser att det bör ställas extra höga krav på att denna

typ lokaler är utformade på ett sätt inte utestänger

av som människor.

De krav på tillgänglighet ställs på dessa lokaler bör

som

dock i relation till omfattningen och typen den verksam-

ses av

het som bedrivs i lokalerna så att konsekvenserna inte blir

orimliga och leder till att verksamheten måste flytta eller

läggas Det gäller t.ex. småbutiker, skomakerier där

ner. m.m.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 187

t.ex. en hissinstallation kan vara ekonomiskt och tekniskt

orimlig.

I dessa fall bör verksamheten på annat sätt kunna göras

tillgänglig i enlighet med handikapputredningens förslag

om att näringsidkare skall få skyldighet att göra den verksam-

en het bedrivs tillgänglig för ñmktionshindrade.

som

Eftersom denna uppgift är omfattande och kräver resurser

anser utredningen att tidsrummet till dess att alla lokaler till

vilka allmänheten har tillträde offentligt eller privat finans-

ierade skall vara tillgängliga och användbara för funktions-

hindrade inom en 15-årsperiod fr.o.m. lagens ikraftträdande.

Handikapputredningen föreslår att PBL kompletteras med en rubrik Särskilda krav på befintliga byggnader införs

ny under 3 kap.Denna rubrik finns redan under 17 kap. PBL. Under rubriken tillförs ett paragrafer med ovanstående

par innehåll.

Dessutom föreslås att bestämmelserna i 17 kap. 21§ PBL

flyttas till att ingå under föreslagen rubrik. Paragrafen anger att bestämmelserna i 82 a§ tredje stycket byggnadsstadgan om handikappanpassning vissa byggnader fortfarande skall

av

tillämpas. Byggnadsstadgans text bör med smärre ändringar föras in i paragraf, 3 kap. 21

en ny

Bestämmelserna i 17 kap. 21§ PBL gäller anpassning

av

terminalbyggnader. HAKO-utredningen föreslog att denna be-

stämmelse skulle tillföras byggnadsstadgan och föreslog att anpassningen skulle slutförd efter tio år. Bestämmelsen

vara

infördes 1983 och någon tidpunkt för när anpassningen skulle

vara slutförd har inte fastlagts. Hittills har endast begränsade

åtgärder vidtagits för att terminalbyggnader. Handi-

anpassa kapputredningen anser att en tidsgräns bör sättas upp för när anpassningen skall slutförd. Av praktiska skäl föreslår vi

vara

också för dessa byggnader period för gatumiljöer

samma som

dvs. anpassningsperiod på 10 år.

en

Detta förslag skall också i kombination med vårt förslag

ses om att näringsidkare skall få skyldighet att göra den verk-

en samhet som bedrivs tillgänglig för funktionshindrade. Tillsammans kan dessa båda förslag få betydande effekt för att

förbättra funktionshindrades möjligheter att på ett likvärdigt

sätt delta i olika samhällsaktiviteter.

När det gäller byggnader med historiskt värde måste tas

188 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö SOU 199252

särskilda hänsyn vid ombyggnad och tillgänglighetsskapande

åtgärder så att inte byggnadens karaktär går förlorad. Det kan

kyrkor eller andra byggnader med stort antikvärde. And-

gälla tillgänglighetsskapande åtgärder kan då behöva ordnas.

ra

Handikapputredningen att det också största vikt

anser är av

att befintliga otillgängliga bostadshus byggs Den fråga

om.

vid ombyggnad bostadshus ofta är den avgörande är

som av installation hiss. PBLs krav blir aktuella först när sådana

av

ändringar utförs föranleder bygglov. Många gånger väljer

som fastighetsägare att i stället för att göra en större ombyggnad

göra ändringsarbeten eller mindre åtgärder inte är bygg-

som lovpliktiga för att slippa kostnaden för hissinstallation. Arbete

under år med att förbilliga hissinstallationer liksom

senare med olika stöd för att stimulera installationer har fått viss effekt inte tillräcklig effekt. Ombyggnader leder till

men som

hissinstallationer måste även fortsättningsvis stimuleras för

att förbättra tillgängligheten i den befintliga bostadsmiljön. Bostadsñnansieringssystemet har under lång tid använts

styrmedel för att få kvalitativt bra boendemiljöer. För som

närvarande pågår arbete med att över bostadsñnansiering-

se

I detta arbete bör beaktas att Ombyggnader förbättrar en. som

tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade

skall stimuleras. Handikapputredningen föreslår att bostadsñ-

nansieringssystemet utformas på ett sätt som gör ombyggna-

der där hiss installeras ekonomiskt mycket fördelaktiga.

Vidare utredningen att Boverket bör sprida goda ex-

anser empel lösningar på hissinstallationer. Flera kommuner har

på

under ett flertal år haft hög ambitionsnivå när det gäller att

en

installera hiss vid ombyggnaden T.ex. har Malmö speciellt

hårt drivit kraven på hissar vid ombyggnad vilket bl.a. med-

fört att ingångsvärdena för flerbostadshus anpassat sig till en

realistisk prisnivå. Detta har i sin tur medfört att ombyggnaderna kunnat ske inom de statliga låneramarna.

9.5.7¶Granskning och uppföljning

PBL utgör till stora delar reglering förhållandet mellan

en av allmänna intressen och enskilda intressen. Det ligger i sakens natur att dessa inte alltid sammanfaller. Där intressena sam-

manfaller uppstår inte några problem. Problemen uppstår när byggherre ocheller projektör inte uppfyller sitt och

ansvar

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 189 av

t.ex. inte tillgodoser krav på tillgänglighet PBL. Ett enligt sätt att förebygga denna situation är att den ambitionsnivå och den tolkning av tillgänglighetskraven som kommunen gör är känd av byggherreprojektör t.ex. genom en hänvisning till ett referensmaterial enligt tidigare förslag. Därigenom underlättas samarbetet mellan kommun och byggherre och PBL ger möjligheter för kommunen att förenkla sin kontroll förtroende om finns mellan kommunen och byggherren. Kommunens ansvar är att tillse att PBLs och N Rrs krav på tillgänglighet och de tolkningar kommunen gjort dessa av krav är uppfyllda i det

av byggherreprojektörbyggare som

byggs. Det görs granskning och

genom av bygglovhandlingar

besiktningar. När intressekonflikter är det att kommunen uppstår viktigt företräder tillgänglighetsfrågorna enligt den ambitionsnivå

som är angiven. I detta sammanhang är den lokala handikapprörelsen en viktig med praktisk kunskap och erfarenresurs

heter om tillgänglighetslösningar och de problem finns.

som Av bl.a. detta skäl bör det ligga i kommunens intresse i att planprocessen samråda med handikapprörelsen i ett sketidigt de. Samrådsförfarandet bör utvecklas så det blir reell att en kanal för inflytande och påverkan. Bildandet av arbetsgrupper inom handikapprörelsen för och byggnads- samhällsplaneringsfrågor bör stödjas och stimuleras.

Handikapputredningen vill dessutom peka på den möjlighet

som redan i dag finns för handikapprörelsen att överklaga beslut i planärenden att begära att bli remissinstans genom för planförslag och

bygglovansökningar.

Påföljder

Handikapputredningen bedömer att de möjligheter finns

som till rättelse och påföljder i är sig tillräckliga men att de inte utnyttjas på ett sätt som gör att byggherreprojektör tar sitt ansvar fullt ut. Problemen ligger alltså oftast inte i möjligheterna till rättelse utan i att inte de brister man upptäcker som finns alternativt att kommunen inte vill driva frågan om

påföljd. Handikapputredningen menar därför att besiktnings-

arbetet behöver utvecklas. En bör den resurs som utnyttjas är lokala handikapprörelsen har praktisk kunskap och som erfarenhet av olika utformningar miljön. av

190 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252

av

Handikapputredningen har tidigare föreslagit att länsstyrelsen får ett utökat för tillgänglighetsfrågorna vid

ansvar planeringen. För att fullfölja detta föreslår vi att läns-

ansvar

också får förstärkt roll i fråga påföljder. Det

styrelsen en om

kan också fördel i de fall där kommunen har en roll

vara en både beställare och granskare. Vi föreslår därför att ett

som

obligatoriskt samråd med länsstyrelsen införs för att avgöra påföljd i frågor gäller tillgänglighet för funktionshindra-

som de.

För att tydliggöra vikten att tillgänglighetsfrågorna och

av

att ansvaret för att tillgodose dem ligger på byggherrepro-

är det väsentligt att påföljder blir kännbara och verk-

jektör

för att tvinga fram rättelse. Ovilja till rättelse bör samma förutom att rättelsen genomförs föranleda kännbara viten. Om brister inte följs finns risk för att kravnivån successivt

upp

sjunker En väsentlig uppgift i arbetet med att tillse att tillgängliglöses får handikappombudsmannen Vi föhetsaspektema som reslagit skall inrättas. Handikappombudsmannens roll i en situation med ökad målstyrning och omfattande organisa-

i kommunerna blir särskilt Viktig. Ombuds-

tionsförändringar

kommer därför oberoende bevakare att handi-

mannen som av

kappaspektema tillgodoses i planeringen och i verkställig-

heten att spela betydelsefull roll. Dessutom föreslås att

en

ombudsmannen kan förelägga vite krav på tillgänglighet

om

och användbarhet för funktionshindrade inte tillgodoses.

9.5.9¶Bostadsanpassning

Handikapputredningen gör bedömningen att verksamheten med bostadsanpassningsbidrag i stort sett fungerar på ett till-

fredsställande sätt i landet. De grundläggande behoven i boendet kan i flertalet fall tillgodoses på rimlig nivå. Det finns

en

väl utvecklad praxis gör att människor behandlas på

en som ett likartat sätt. Detta bekräftades undersökning som

av en

bl.a. Bostadsstyrelsen genomförde 1985.

1991 anpassades bostäder för 32 000 i landet för

ca personer

total kostnad 650 miljoner kronor. Det ger en genomen av ca

snittkostnad på 20 000 kronor ärende. Rent ekonomiskt

ca per

kan denna kostnad sättas i relation till den kostnad i

man

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 191 av

samband med ÄDEL-reformen beräknar för institutionsen

plats 1 300-1 800 kronor dygn.

- per

Behovet av bostadsanpassningar bedöms öka framgent be-

roende på alltfler äldre, kortare vård-

avinstitutionaliseringen,

tider, nya boendeformer m.m. Eftersom behovet bostads-

av

anpassningsbidrag också är beroende hur de bostäder

av som

byggs utformas och utrustas kan lägre standard i det

en som

byggs också påverka behovet Det finns av anpassningar. en

tendens i dag att standarden sänks för att minska kostnaderna

för bostadsbyggandet.

Handikapputredningen vill understryka Vikten att bo-

av

stadsanpassningsbidraget ñmis kvar eftersom det möjliggör

för många människor att kunna bo kvar hemma

på ett så

självständigt sätt s0In möjligt. Utredningen att bostads-

anser

anpassningsbidraget skall betraktas rätt för funktions-

som en

hindrade garanterad i lag eller förordning i enlighet med för-

ordningen som gällde fram till 1988 och i enlighet med

nuva-

rande hantering bidraget. Detta blir särskilt av viktigt genom riksdagens beslut med anledning den kommunalekonomis-

av

ka propositionen 19919215O del 2 att helt kommunalise-

om

ra bidraget. Även fortsättningsvis blir det att möjligt överklaga beslut om bostadsanpassning enligt särskild förordning. Möjligheten att överklaga har bidragit till att skapa praxis i en enhetlig

landet för hur bidraget skall tillämpas så att människor be-

handlas lika oberoende de bor.

av var

Ett problem uppstått under år är att enstaka

som senare

kommuner har lagt sådana ekonomiska

begränsningar på

verksamheten att nödvändiga anpassningar för enskilda för-

dröjts. Handikapputredningen att det är viktigt att ut-

anser

vecklingen av denna fråga noga följs.

Ett annat problem med bostadsanpassningsverksamheten

är att vissa fastighetsägare i framförallt storstäderna inte ger sitt tillstånd till Ett sådant tillstånd krävs för

anpassning. att

bidrag skall kuxma beviljas i dag. Det innebär att funktions-

hindrade hyresgäster inte får sin nödvändiga Det anpassning.

innebär i sin tur att kan hindra människor

fastighetsägare

från att bo kvar. föreslår

Handikapputredningen att fastig-

192 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252 av

inte skall kunna neka hyresgäster att få nödvändig

hetsägare

utförd förändring Vi föreslår en ny

anpassning genom en av. i hyresbestäimnelserna i jordabalken där hyresgäsparagraf

få anpassning för ett funktionsters rätt att göra nödvändig slås fast. Rätten bör kopplas till kommunens bedöm-

hinder

behovet anpassning enligt förordningen om bo-

ning av av Erfarenhetsmässigt sänker en

stadsanpassningsbidrag.

inte bruksvärdet for bostad. Större in-

bostadsanpassning en och trapphissar återstallationer av typ handikapphissar m.m.

används och tas bort när de inte längre behövs. I övrigt är det

få kräver återställning vilket bl.a. utnyttjandet åtgärder som det statskommunala återställningsbidraget visar det är

av få söks varje år. Gäller det större an-

mycket bidrag som

rör planlösningar, gemensamma utrymmen

passningar som

skall lösas i samförstånd med fastighets-

m.m. anpassningen

ägaren.

9.6¶Kostnader

för våra att göra allmänna lokaler och

Kostnaderna förslag för funktionshindrade är mycket svåra

gatumiljön tillgängliga

Det finns i dag inte någon samlad bild av vad

att uppskatta.

behöver göras. Det ñmis inte heller några studier som som Visar vad otillgänglig och oanvändbar miljö kostar samen hällsekonomiskt och mänskligt.

De lokaler gäller är de är byggda före som förslaget som

1966 eftersom det då infördes krav på tillgänglighet i bygg- Alla lokaler eller byggts eller fått

nadsstadgan. som byggts om

förändrat innehåll efter 1966 skall redan uppfylla kraven på

tillgänglighet och användbarhet. Praktiskt kan det dock gälla

fler då inte alltid följts. I huvudsak innebär

lokaler lagen

handikapputredningens förslag att gamla lokaler byggs om

förbättrad och användbarhet för funk-

och får en tillgänglighet

tionshindrade. För terminalbyggnader finns redan i dag en bestämmelse i PBL att de skall göras tillgängliga och om användbara för funktionshindrade.

En avgörande faktor för kostnadsbedömning är vilken

en ambitionsnivå och användbarhet för funk-

på tillgänglighet tionshindrade skall sättas. Handikapputredningen utgår

som ifrån i första grundläggande nivå i sina huvudett steg en som drag motsvarar den nivå Svensk Byggnorm representerade.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen av bostad och miljö 193

Tillgängligheten och användbarheten för funktionshindrade kan i de flesta fall förbättras avsevärt enkla åtgärder.

genom

Aktuella åtgärder kan vara ramper, enkla k handikapphis-

s

sar eller trapplyftar, dörröppnare, färgsättning och val yt-

av material m.m. Dessa åtgärder är inte särskilt kostsamma. En

anpassning med en handikapphiss kostar i storleksordningen

100 000 kr. l de flesta fall kan enklare lösningar väljas.

Kunskap om lösningar och lämpliga produkter finns

m.m.

bl.a. hos de tjänstemän inom kommunerna handlägger

som

bostadsanpassningsbidragen. I gatumiljön är det oftast ganska enkla åtgärder be-

som höver vidtas t.ex. att åstadkomma plana övergångar utan trottoarkanter för rullstolsanvändare och att variera ytmaterial för att underlätta orienteringen eller att utforma informatio-

nen vid hållplatser så att de kan användas synskadade.

av

Handikapputredningen anser att förbättringen av tillgängligheten kan göras som ett led i normalt underhållsarbete, vid upprustningar och vid ombyggnaden Med kunskap kraven

om på tillgänglighet kan åtgärder vidtas utan stora merkostnader.

I flera kommuner har ett sådant arbete genomförts i gatumil-

jön där tillgängligheten kunnat förbättras avsevärt utan stora merkostnader. I har där beskrivits vilka åtgärder

program som behöver vidtas och när gatan ändå är uppgrävd kan åtgärder-

na enkelt tillgodoses.

En typ lokaler kan kostnadskrävande att göra

av som vara

tillgängliga och användbara för funktionshindrade är gamla

skolbyggnader och motsvarande där alla lokaler i hela byggnaden skulle behöva göras tillgängliga. Ett undantag bör här

kunna göras så att en rimlig andel lokalerna skall göras

av tillgängliga och att verksamheter på ett sådant sätt

anpassas

att funktionshindrade inte hindras att delta.

Sammantaget kan bedömningen göras att det inte behöver bli särskilt betungande ekonomiskt att genomföra utredning-

ens förslag sett i det perspektiv som presenterats I

ovan. nuva-

rande arbetsmarknadsläge bör särskilda satsningar på tillgänglighetsskapande åtgärder kunna göras. Åtgärderna kom-

mer på så sätt att påverka såväl infrastrukturen

som

konjunkturen. Om plan görs för hur tillgängligheten och

en användbarheten för funktionshindrade kan förbättras bedö-

mer vi att dessa förbättringar endast behöver betyda mindre

194 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö SOU 199252

av

tillägg i det ekonomiska utrymme måste finnas avsatt för

som normala ombyggnader, upprustningar och underhåll.

Om de tillkommande anpassningsåtgärderna helt

man ser isolerade innebär utredningens förslag kostnad kan

en som uppskattas till flera miljarder kronor. Vissa beräkningar som

gjorts Transportrådet antyder att kostnaden för att uppnå

av

grundläggande tillgänglighet i utemiljön vad gäller gator,

en terminaler och hållplatser kan uppgå till 1 miljard kronor

ca

kap. 11. Totalt kan kostnaden för utredningens förslag vad

se

gäller gatumiljön och lokaler till vilka allmänheten har tillträde uppskattas till 5 mdkr såväl offentligt som privat

ca

finansierade lokaler. Uppskattningen bygger på antagandet

att 75 000-100 000 lokaler behöver i landet med en

anpassas

genomsnittlig kostnad på 50 000 kr. Antagandet grundas på en

genomgång s.k. handikappguider där allmänna lokalers

av

tillgänglighet kartlagts. Utifrån genomgången har

en uppskattning antalet svårtillgängliga lokaler i hela lan-

orts av

det. I många fall är det ganska enkla åtgärder som behöver vidtas for att förbättra tillgängligheten t.ex. någon eller

ramp dörröppnare. Kostnaden för sådana åtgärder är 10 000-20 000 kr. Kostnaden för handikapphiss är 100000 kr. An-

en ca

passningen t.ex. skolor, förvaltningsbyggnader och Vårdin-

av rättningar kräver ofta omfattande förändringar för att vara

tillgängliga. Många byggnader skall är också

som anpassas

relativt gamla vilket ytterligare ökar ändringskostnaderna.

Eftersom gatumiljöerna nästan uteslutande är kommunala och lokalerna merendels är kommunala eller landstingskommunala faller uppskattningsvis 70 % kostnaderna på

ca av

kommun och landsting. Årskostnaden för anpassning gatu-

av miljön under tioårsperiod beräknas till 100 mkr och

en ca kostnaden för anpassning offentligt finansierade lokaler till

av

133 mkr år under 15-årsperiod. Årskostnaden för att

ca per en

privat finansierade lokaler är också enligt vår beanpassa dömning 133 mkr år under 15 år.

ca per

Ytterligare kostnadspost redovisas i dessa kapitel är

en som den riksomfattande informationskampanj vi föreslår skall

som genomföras för att förändra attityder och förbättra kunskapen

och tillgänglighetsfrågan. Kostnaden som är av engångska-

raktär beräknas till 5 mkr.

SOU 199252 Funktionshindrade och utformningen bostad och miljö 195

av

Kostnaderna per år för den föreslagna handikappan-

av oss passningen blir enligt vår bedömning störst under de inledande åren för att sedan kraftigt plana ut. De angivna beloppen skall därför genomsnittsbelopp.

ses som

Sett i perspektivet att anpassningen görs ett led i

som upprustning, underhåll och andra förbättringsåtgärder blir kostnaderna avsevärt lägre än de uppskattats

som ovan.

I dessa uppskattningar har hänsyn inte tagits till alternativkostnaderna dvs. vad det kostar att inte miljön. Alter-

anpassa nativkostnader kan gälla kostnader för färdtjänst, personlig hjälp m.m. och för den enskilde minskad valfrihet, minskad självständighet, liksom minskad likvärdighet och delaktighet.

SOU 199252

10 medier och läromedel -

Kultur,

Viktiga vägar till delaktighet och likställighet

Förslag

Stora ansträngningar måste göras så att kulturutbudet

blir tillgängligt för människor med funktionshinder.

Vissa kulturaktiviteter måste dessutom utformas med särskild tanke på behoven hos exempelvis döva, döv-

blinda, hörselskadade, synskadade och utvecklingsstör-

da. För att möjliggöra riktade kulturinsatser detta

av slag föreslås engångsinsats från statens sida till kul-

en

turskapande verksamhet 2 mkr.

Personer med funktionshinder skall kunna utöva sina

demokratiska rättigheter. Alla till buds stående möjlig-

heter att göra radio- och TV-utbudet tillgängligt tillvaratas. Framför allt måste nyhetsutbudet göras tillgäng-

ligt.

Som miniminivâ föreslår vi därför att 50 % den

en av

dagliga nyhetsinformationen och 10 % av den egna pro-

ducerade verksamheten skall vara tillgänglig för funk-

tionshindrade vid utgången år 1996. Förslaget

av avser

olika tillgänglighetsskapande åtgärder bl.a. direkttextning, teckenspråkstolkning och, med inriktning på utvecklingsstörda, ett regelbundet återkommande programutbud.

I framtida koncessionsavtal mellan staten och aktuel-

la programföretag föreslår vi att krav på

samma pro-

gramutbudet ställs på företagen inom nuvarande

som Sveriges Radio. Kostnader skall bäras av alla nyttjare dels genom avgifter, dels genom reklamintäkter.

Nuvarande system med stöd över statsbudgeten till

198 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

taltidningar bibehålls. Förutsättningar för andra lösningar

prövas fem år.

om

Vissa behöver nyhetsinformation på ett tillrättalagt och

enkelt språk. Tidningen 8 SIDOR med lättläst information ger denna möjlighet. Vi föreslår att 2,5 mkr fördelat på fem år anslås för att utveckla tidningen och sprida den till en vidare läsekrets.

Utgivningen av inlästa böcker måste enligt vår mening stimuleras ytterligare och stora ansträngningar göras för

att nå fler läsare. Ny teknik bör tas till Också utvara. givningen av s.k. lättläst litteratur måste öka och nås av flera. Anslagen till TPB och LL- stiftelsen bör därför öka med 25 mkr fördelat på fem år en omprövning föreslås därefter. Läromedelstillgången för funktionshindrade har visat sig bristfällig såväl kvantitativt kvalitativt. Den teksom

niska utvecklingen, stora möjligheter till och

som ger goda

ändamålsenliga läromedel har bara slagit igenom i begränsad utsträckning. Vi föreslår bl.a. därför att skollagen

förstärks till förmån för funktionshindrade elever, att tal-

bokstillgången för synskadade grundskole- och gymnasie-

elever rustas att teknik tas till och att läromeupp, ny vara delsutbudet förstärks för döva och hörselskadade och för vissa rörelsehindrade. Behovet läromedel för elever av med stora läs- och skrivsvårigheter dyslexi måste särskilt

uppmärksammas. Vi föreslår mot denna bakgrund engångsanvisning

en till SIH på 4 mkr för upprustning läromedelsenheterna av m.m. och 1 mkr till TPB. Vi föreslår ett kommunalt ansvar fr.o.m. den 1 januari 1995 fullt ut för erforderligt anpassade läromedel till funktionshindrade elever.

10.1¶Målet står kvar

- förverkligandet

stärks

Tre väsentliga områden för funktionshindrades delaktighet

och likställighet i samhället behandlas i detta kapitel Kultur,

medier och läromedel.

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 199

Kulturell verksamhet ger tillfällen att använda kreativ,

konstnärlig och intellektuell förmåga, inte bara för del

egen utan också för att berika samhället. Kulturlivet

ger tillgång till andras konstnärliga verk, till till gemenskap, nya perspek-

tiv och till ett gemensamt kulturarv inom det landet och egna andra länder. Vägar till kultur öppnas på flera sätt. roller

Väsentliga spelar skolan, folkbildningen och utbildningsväsendet i övrigt.

Läromedels tillgänglighet för funktionshindrade i dessa är

sammanhang en avgörande men delvis mycket försummad fråga.

TV och radio, tidningar och tidskrifter samt böcker i

är sig

betydelsefulla kulturförmedlare har också funktionen men att

inspirera till och upplysa olika möjligheter att ta del och

om av utöva kulturverksamhet.

Funktionshindrade har svårigheter att på lika villkor ta del

av kulturutbudet. Det finns brister i dvs. kul-

tillgänglighet, turinstitutioner, medier, etc. har inte den utformning med-

som ger att alla människor kan ta del det innehåll eller de verk av som förmedlas institutionerna och medierna. I genom stor

utsträckning kan denna brist på tillgänglighet kompenseras

genom att ett annat medium används, t.ex. att bok genom en

läses in på band, att kulturinstitution

genom en byggs om eller på annat sätt anpassas för funktionshindrades behov etc.

I andra fall kan bristen på tillgänglighet bara minskas

ge-

nom att ett verk omarbetas eller utformas för vissa mottagar-

grupper. Enbart det faktum att t.ex. bok faktiskt går att

en köpa på marknaden och att alla i den bemärkelsen har tilltill den betyder således inte att den är för alla.

tillgänglig

gångandra sidan kan inte innehållet

i all information och alla

konstnärliga verk möjligt att tillgodogöra sig för alla

vara människor Inte bara funktionshinder utan också andra förutsättningar sätter gränser.

Funktionshindrade är emellertid alltjämt tar de

- om man

tekniska möjligheterna i beaktande i förhål-

- missgynnade

lande till andra invånares möjligheter att eller

välja fördjupa

sig inom något område. Ett exempel är att facktidskriñer för

att kunna utveckla specifika yrkeskunskaper eller Veckotidningar av underhållningskaraktär sällan för synska-

anpassas dade. På motsvarande sätt saknas

breda, reguljära lösningar

200 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

för att inom TV-utbudet tillgodose behov olika sorters

av program på teckenspråk dövas första språk och varierande

pro-

gram nyheter, samhällsinformation, omvärldskunskap, teater etc. med lättillgängligt språk i textning eller beledsagande muntliga kommentarer, viktiga åtgärder bl.a. för utvecklings-

störda. Vanligen har funktionshindrade konsumenter mycket begränsat inflytande över urvalet som blir föremål för till-

gänglighetsskapande insatser. Vi att det mål tidigare handikapputredning

anser som en föreslog i betänkandet Kultur åt alla SOU 197620 skall

gälla

Människor med funktionshinder skall ha tillgång till

samma kulturutbud andra.

som

Målet kompletteras ett väsentligt förtydligande vi

av som också vill betona

Särskilda åtgärder måste vidtas för dem på grund

som

funktionshinder är utestängda från viss kulturell

av verksamhet.

Flera undersökningar liksom bl.a. erfarenheter från handi-

kapporganisationer har visat att det finns starka samband

mellan enskildas livsvillkor i stort ekonomi, bostads- och ar-

betssituation, resemöjligheter, utbildningsnivå m.m. och möjligheter att ta del kulturutbud. Handikapputredningen har

av

lagt ett flertal individinriktade och generella förslag var

som

för sig och tillsammans syftar till att överbrygga klyftor i

välfärden för funktionshindrade. Därmed ökar förutsättning-

för delaktighet i kulturverksamhet. Samtidigt Visar utarna vecklingen att det inte räcker att förbättra sådana levnadsförhållanden. Det krävs också specifika satsningar inom

om-

rådet för kulturpolitiska åtgärder.

Det finns skäl att uppmärksamma att det för andra invånare under senare år skett en kraftig ökning av det internationella medieutbudet i olika avseenden. För funktionshind-

rade har detta i många fall skapat nya orättvisor och klyftor,

då de inte halt motsvarande tillfällen att följa med i utveck-

lingen eller ta ställning till fenomen.

nya

Enskilda blir genom dessa olika brister berövade många

upplevelser av gemenskap. Dessutom uppstår, vilket också är allvarligt för samhällsutvecklingen, ett demokratiskt underskott att grundlagsfasta fri- och rättigheter inte kan

genom utnyttjas vissa I vårt land ñmis traditionen att

av gruppen

kulturpolitiken skall främja yttrandefriheten för alla. Många

Kultur, medier och läromedel 201 SOU 199252

enskilda inom vår utrednings personkrets har ytterst be-

nu

gränsade möjligheter att förmedla sina synpunkter, ta del av

debatter etc. förs i samhället. Begreppet eftersatta grupsom

vilket använts for att beskriva reformbehov i en följd av

per

kulturpolitiska beslut sedan 1970-talet har ännu aktualitet.

10.2¶Kulturinstitutionerna

...Ptillgång till samma kultur som andra

När vi tidigare behandlat frågor fritids- och rekreationsom

möjligheter betonar vi att huvuduppgiñen är att allsidigt skaförutsättningar för den enskildes val fritidsverk-

pa egna av samhet och -innehåll. Detta är i linje med vår ambition att

hävda möjligheter till självbestämmande och inflytande. Det

gäller också kulturområdet.

Målet att funktionshindrade skall ha tillgång till samma

kultur som andra behandlades av den föregående handikapp-

utredningen utifrån aspekter på språkets betydelse, föreningsliv inkl. handikapprörelsen och folkbildning, kulturinstitu-

tionerna, radio och television samt böcker, tidningar och tid-

skriften Vi kompletterar dessa aspekter med vissa frågor om

läromedel har samband med de nämnda områdena. som

I andra delar vårt utredningsarbete har vi lagt förslag om

av

åtgärder ytterligare underlättar möjligheter till språklig

som kommunikation för olika bl.a. i vårt betänkande om grupper

tolktjänst SOU 199197. Vi har också uppmärksammat

m.m.

frågor som rör föreningsliv och folkbildning. Det tillgänglighetsbegrepp vi använt i vårt utrednings-

som arbete är både så generellt och har ett så sammansatt innehåll att det kan sägas beröra hela fältet kulturverksamhet och av kulturinstitutioner. Till kulturinstitutioner räknas vanligen

teatrar, bibliotek, muséer, konsthallar, konsertlokaler, biogra-

fer, kyrkor mfl. Institutionsbegreppet täcker många gånger

både lokaler och verksamheter. När vi här behandlar funktionshindrades möjligheter att använda sig kulturinstitutionerna avser vi fysisk-teknisk, av

ekonomisk, psykosocial och organisatorisk tillgänglighet. Dess

kvalitet och omfattning bestämmer funktionshindrade har

om

202 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

tillgång till samma kultur andra. Ibland finns ett för-

som

stärkt behov att och rikta kulturverksamhet till

av anpassa

vissa exempelvis utvecklingstörda, döva grupper synskadade,

och dövblinda. Det skall kompensation för att de är

ses som utestängda från andra delar kulturutbudet. Men också av

denna särskilda kulturaktivitet bör naturlig del ett

vara en av

varierat utbud och kunna stå öppen också for andra än de

särskilda målgruppema.

Hindren

Brister i uppsökande verksamhet och i

information om

kulturutbudet

Ett grundläggande problem är den kombination okunnig-

av

het och bristfälligt utvecklad medvetenhet utestänger

som

funktionshindrade när kulturinstitutioners utbud inte mark-

nadsförs tillräckligt anpassade informationsvägar. Döv-

genom blinda t.ex. har vanligen extremt stora svårigheter att få aktu-

ell och konkret information olika Problemen

om evenemang.

förstöras de brister i uppsökande verksamhet vi

genom som funnit i många kommuner. Vi då både den del den avser av

uppsökande verksamheten som syftar till att möta den

en-

skildes behov och den kartläggande verksamhet t.ex. be-

som lyser infrastruktur, frågor om närservice etc. i en kommun.

Brister i fysisk-teknisk tillgänglighet och i

information

om tillgänglighet

Ett annat generellt problem ökar snabbt är att s.k.

som

teknikstyrd service vid exempelvis bokning och biljettinköp

utformas på ett sätt som för många skapar hinder. Detta nya belyses för närvarande ett särskilt regeringsuppdrag genom

till Konsumentverket och Handikappinstitutet. Uppdraget

re-

dovisas i juni 1992.

När det gäller att belysa och undanröja vanligen förekommande brister i fysisk-teknisk tillgänglighet gäller alla slags

kulturinstitutioner hänvisar vi till våra överväganden och

förslag i det särskilda kapitlet bostäders och miljöers tillom

gänglighet kap. 9. På många håll finns tillgänglig och spridd information

om

olika kvaliteter hos kulturinstitutionernas lokaler bl.a. i sk.

SOU 199252 Kultur, medier och läromedel 203

handikappguider. Vi har emellertid erfarit att det återstår brister i detta hänseende. Företrädare för s.k. medicinska han-

dikappgrupper som bl.a. och tarmsjuka har bl.a. pä-

mag-

pekat bristen på information om befintliga toalettutryrmnen,

personer med astmaallergi kan möta oväntade stora svårigheter på grund av material i inredningen osv. Det bör också

här påpekas att tillgängligheten måste underhållas Hörslingfinnas fungerar inte, skyltade s.k. handikappto-

or som uppges aletter används som förråd

m.m.

Brister i personlig hjälp och bemötande

Ett hinder är också att den individuella hjälp kan behövas

som

personal vid kulturinstitutionerna inte alltid med kun-

av ges

skap om funktionshindrades villkor och rättigheter eller med

det bemötande tillkommer andra konsumenter.

som

Utsatta drabbas hårdare än andra

grupper av

nedskärningar

Vi har också kunnat konstatera viss pågående försämring

en

när det gäller att från kulturinstitutionerna anordna verk-

samhet särskilt riktad till vissa grupper. Det innebär att dessa

t.ex. svårt och måttligt utvecklingsstörda och dövblinda

- -

inte får tillgång till den smala kompenserande del

ens av

kulturutbudet de kan ta del De drabbas alltså hårdare

som av. än andra av nedskärningar. Detta förhållande blir också all-

varligare i de situationer när enskilda för att få del av kultur-

utbud är beroende av personal t.ex. ledsagarservice, personal

vid gruppbostäder och vårdhem också är föremål för

som

inskränkningar.

Ett exempel är det fåtal teatergrupper med blygsamt

som ekonomiskt stöd skapat särskilda produktioner for vissa mål-

grupper. Oavsett om deras verksamhet byggt på medel från

staten genom kulturrådet eller kommuner och landsting for lokal verksamhet har de fått vidkäxmas minskade bidrag som

förändrat deras möjligheter att bidra till kulturlivet för myck-

et eftersatta grupper.

Detsamma gäller teater- och musikverksamhet

m.m. som

syftar till att funktionshindrade själva skall utövare

vara -

204 Kultur, medier och läromedel SOU 199252

också här har, trots omvittnat stor skett be-

en betydelse, tydande inskränkningar.

För närvarande ifrågasätts biblioteksverksamhetens

om-

fattning och innehåll.På många håll spelar biblioteken

en avsevärd roll for funktionshindrades livskvalitet, inte bara genom sin kostnadsfria utlåning böcker och talböcker etc. av

utan också den uppsökande verksamhet etablerats

genom som

som bokbussar eller boken kommer. Till detta kommer den

programverksamhet som finns rikt utvecklad också på biblio-

teksñlialer. Stora hinder uppstår biblioteken

om tvingas lägga ner filialer; minska sin uppsökande verksamhet, sin inläsningstjänst etc. Särskilt vill vi uppmärksamma bibliotekens

roll for att funktionshindrade barn och ungdomar skall få del

av barn- och ungdomskultur och den uppsökande verksam-

hetens värde för att bryta isolering för svårt funktionshindrade.

10.3¶Radio och television

Behov av preciseringar för att öka tillgänglighet

Handikapporganisationerna har vid upprepade tillfällen pekat

på svårigheterna för funktionshindrade att ta del radio- och av

TV-utbudet har avgörande betydelse for i som en delaktighet

samhället. De har också hävdat att det ñnns alltför en svag

uppmärksamhet på såväl hot möjligheter i den snabba

som

tekniska utvecklingen och i den ökande internationalisering-

en. Dessutom finns uppfattningen att SR-koncernen hittills

inte i nämnvärd grad tagit tillvara synpunkter och erfaren-

heter från funktionshindrade själva.

I det tidigare avtalet mellan SR-koncernen och staten regle-

rades koncernens åtagande beträffande människor med funk-

tionshinder mer i detalj än i det avtal löper mellan

nya som den 1 januari 1993 till 31 december 1996. Där i allmänanges

na ordalag Sveriges Radios skyldighet att ta särskild hänsyn

till olika grupper handikappade. Avtalet innehåller inte av

några preciseringar i sändningstimmar etc. vad gäller handikappanpassade program. I stället upprättas handlingsplan

en

för programverksamheten. Planen revideras fortlöpande och

avrapporteras i särskild ordning till Radionämnden i enlighet

Kultur, medier och läromedel 205 SOU 199252

med avtalsbestämmelser. Ansvaret för att verksam-

gällande hetsplanen förverkligas vilar i den nuvarande organisationen på moderbolaget.

I 199192140 Den avgiitsñnansierade radio- och prop. om TV-verksamheten 1993 till 1996 kommenteras framställningbl.a. från Statens handikappråd och olika handiar som orts

kapporganisationer om behovet av handikappanpassning av

medieverksamheten sid. 56 ff. Några förslag till stora för-

ñnns dock inte vilket framgår nedanstående

ändringar av

citat

Med hänvisning till vad jag tidigare anfört riktlinjer för om

programverksamheten bör staten inte rikta detaljerade krav i fråga programinnehållet till programföretagen. De krav

om bör riktas mot programföretagen att ta särskild hänsyn som om till olika funktionshindrade bör därför i huvudsak grupper av överensstämma med de nuvarande riktlinjerna. Jag förutsätter att programföretagen i avtal sig emellan kommer att fördela för olika slags insatser. Genom en sådan frivillig samansvar ordning kan de skilda förutsättningarna för radio och TV tas till på bästa sätt. Därvid bör gälla att de totala resurserna vara för detta ändamål minst bör oförändrade i jämförelse med vara vad gäller under verksamhetsåret 1992. Betydelsen av att som

public service-företagens programutbud görs tillgängligt för