SOU 1998:97

Gör barn till medborgare! : om barn och demokrati under 1900-talet

vi i— - n.: 9

( '&'

National Library of Sweden

Om barn och demokrati under 1900-talet

%

STATENå oråENHi GWÅ' , UTREDNING/QR

. i;; ' » /'=. 3.33 rv"

., _»u.,_.—f '?"

=.» m'a—'

Gör barn till medborgare!

Om barn och demokrati under 1900-talet

%

STATENS OFFENTLIGA UTREDN [ NGAR

Gör barn till med borgare!

Om barn och demokrati under 1900—talet

Kristina Engwa/l

Demokratiutredningens skrift nr 4

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E—post: fritzesorder©liberse Internet: www.fritzes.se

Omslag, foto: Denise Grönstein, Bildhuset Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter ISBN 91—38-20969-1 Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Förord

] . Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i för— bållande till barnets ålder och mognad.

2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lag— stiftningens procednrregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.

Artikel 12 i Förenta Nationernas barnkonvention ställer krav på de demokratiska beslutens former och innehåll. Artikeln gäller inte bara barnens personliga förhållanden utan alla frågor som rör dem. I Sverige har Barnombudsmannen (BO) följt upp artikeln genom att argumentera för att det är de vuxnas skyldighet att höra barnen. BO har särskilt adresserat sina förslag till kommunerna. I ett för- slag till förändringar i kommunallagen menar BO bl.a. att nämn- derna ska samråda med barn och ungdom under 18 år i frågor som angår dem, att dessa barn och ungdomar skall ges rätt att få till stånd opininionsundersökningar som gäller deras vardagsmiljö samt att de ska kunna väcka ärenden i de kommunala nämnderna.

I denna tredje debattskrift från Demokratiutredningen presen— terar Kristina Engwall demokratins genombrottssekel ur barnens eller snarare olika barngruppers synvinkel. Hon menar att de ove- dersägliga framgångarna för barnens ställning i det svenska sam— hället måste följas upp med innovationer som i ännu större omfatt- ning inkluderar barnen. Hon hävdar vidare att de s.k. besparingar- na i den offentliga sektorn i stor utsträckning drabbade barnen därför att ingen tog till vara deras rättigheter och intressen. Bar-

nens grundbehov av trygghet måste tillgodoses och det är de vuxna även utanför familjen som måste bevaka barnens uppväxt. Hon anser också att vi under 1900—talet kollektivt skapat en rik fond på kunskap om barns utveckling och särskilda behov som måste vårdas och fördjupas och som borde leda till att vi tar avstånd från ytterligare neddragningar av yrkesgrupper med barnkompetens i den offentliga sektorn. Barn bör slutligen genom ny lagstiftning ges rätt att ta politiska initiativ framför allt i kommuner.

Kristina Engwalls ärende kan i förstone förefalla harmlöst. Men hennes sätt att betrakta barn är inte allenarådande. Fortfarande kan man finna svenska kommuner som i sina broschyrer beskriver bar— nen som morgondagens kommuninvånare. Barn är ännu inte med— borgare. När Barnkonventionen skall börja konkretiseras och för— verkligas uppdagas också betydande motsättningar. Barnkommit— téns majoritet ville inte tillgripa lagstiftning utan avvakta med det en tid (SOU 1997:166). FN:s övervakningskommitté menar exem— pelvis att Barnkonventionen i praktisk politik innebär ett nej till en långtgående decentralisering av det politiska beslutsfattandet. Den är oroad för att barnens rättigheter annars blir beroende av de skiftande ekonomiska och politiska villkor som gäller i olika kom— muner.

De unga medborgarna utgör en viktig aspekt i Demokratiutred- ningens analyser. Med denna skrift kommer förhoppningsvis diskussionerna om barnens ställning i den svenska demokratin att stimuleras. Rapporten kan kanske skapa medvetenhet om vad ett barnperspektiv i demokratidebatten skulle kunna innebära.

Texten har granskats av professor Ann-Sofie Ohlander men författaren ansvarar själv för dess slutliga utformning. Demokrati— utredningens ledamöter har inte tagit ställning till innehållet.

Erik Amnå Huvudsekreterare

InnehåH

Inledning ............................................................... 7 Hälsovård för barn ................................................. 19 Barnens ställning i familjen ................................... 49 Barns tidsanvändning ............................................ 77 Barns miljö ............................................................ 93 Våld mot barn ........................................................ 105 Inför 2000-talet .................................................... 117 Käll- och litteraturförteckning ................................ 127

Inledning

Under 1970—talet tillsattes en stor barnmiljöutredning som under— sökte barns levnadsvillkor ur många aspekter. Den statliga utred- ningen redovisades i ett flertal rapporter.' I slutbetänkandet fast— slog barnmiljöutredningen följande:

Barns välfärd måste skapas genom en totalsyn på deras behov och på det samhälle som omger dem. Det finns egentligen inga barnfrågor, bara frågor om människor och hur de ordnar sitt liv för att alla — små och stora — skall ha det bra.2

Visst måste barns välfärd behandlas utifrån ett helhetspetspektiv, men är det riktigt att det inte finns speciella barnfrågor? Finns det verkligen inte frågor där barns och vuxnas intressen går stick i stäv med varandra? Om det nu skulle finnas frågor där intressen står mot varandra, hur löser vi dessa konflikter, då den ena gruppen, barnen, saknar politiskt inflytande?

De här frågorna, om barns rättigheter och barns möjligheter att kunna påverka är typiska för det sena 1900—talet. För bara sjuttio eller åttio år sedan skulle ingen ha ställt frågan. Tanken att barn skulle ha rättigheter precis som vuxna eller att vuxna skulle ta hän— syn till barns åsikter skulle i början av seklet tett sig tämligen orimlig. Idén att barnen ingår i samhället som självständiga med— lemmar fanns inte. Det har således hänt något under 1900-talet i Sverige i fråga om barns rättigheter och synlighet.

Syftet med denna rappört är att beskriva förändringarna i det svenska samhället under 1900—talet. Där går barn från att inte ha

varit sedda till att bli synliga. Synliggörandet i detta sammanhang handlar om att få uppmärksamhet i positiva politiska beslut och att få ta utrymme i samhället, inte minst ekonomiskt. Det handlar om hur barn inlemmas i det svenska välfärdsstatsbyggandet. En parallell utvecklingslinje är barnens inkludering i demokratin. En enkel, men viktig, utgångspunkt är att om barn inte finns i åtanke då politiken utformas, om barn inte får samma rättigheter i väl- färdsstaten som vuxna, om barn aldrig är påtänkta då politiska beslut ska fattas eller barn aldrig får kosta pengar i samhällsekono— min, kan man inte tala om en demokrati där barnen ingår. Därmed blir en kartläggning av barn och demokrati i 1900-talets Sverige till stor del en redogörelse för när och hur barn inkluderats i olika väl— färdspolitiska satsningar.

Barns medborgarskap i Sverige och dess innebörd kommer att diskuteras och belysas. Medborgarskap kan ur historiskt perspek— tiv problematiseras ur många aspekter.3 Att resonera om barn och medborgarskap är inte problemfritt, mycket förenklat skulle man kunna se det på följande vis:

Medborgarskapet i Sverige bygger på principen om människors lika värde och lika rättigheter. Den engelske sociologen Marshall har beskrivit medborgarskapet som bestående av tre olika delar; ett civilt, ett politiskt och ett socialt.4

Den civila delen består av de rättigheter som är nödvändiga för att skydda den personliga friheten, t.ex. yttrandefrihet och likhet inför lagen.

Den politiska delen består av lika rättigheter att delta i utövandet av politisk makt, dvs. rösta och kunna inneha ett politiskt uppdrag.

3 Björk, Gunnela (1998) ”Arbetarkvinnornas politiska och ekonomiska medborgarskap i Sverige under 1920— och 30-talen”, Historisk tidskrift nr 3/ 98. 4 Petersson, Olof; Westholm, Anders och Blomberg, Göran (1989) Med— borgarnas makt. Stockholm 5. 9 och 10.

Den sociala delen består av medborgares rätt till en social grund- trygghet, dvs. välfärd för alla.5

Svensk medborgare blir man automatiskt om man föds av föräldrar med svenskt medborgarskap. För barn till föräldrar med utländskt medborgarskap finns speciella regler för hur det svenska med- borgarskapet erhålls. Barn är således medborgare sedan födseln, men hur kommer medborgarskapet barn till del?

Alldeles uppenbart är att barn inte har del i det politiska med- borgarskapet. Först vid 18 års ålder blir ungdomar myndiga och har rätt att rösta och vara politiskt valbara.

Även den civila delen är begränsad för barns del. Barn har t.ex. inte rätt att ingå fria avtal och deras juridiska rättigheter är be— gränsade. I stället har barn en förmyndare som företräder dem. Det grundläggande skyddet för liv finns i dag för barn och de hindras inte från att utnyttja yttrandefriheten. Frågan är i stället vilka kanaler som står till buds för barn att använda när de vill yttra sig? Eftersom de inte har tillträde till den politiska makten är frågan hur barnen ska få sin stämma hörd.

Den sociala sidan är den del av medborgarskapet där barn i störst utsträckning är inkluderade eftersom barn omfattas av väl- färdssamhället. Ett sätt för staten att skapa jämlikhet är att använda sig av s.k. individuering, dvs. staten skapar en direkt relation till varje medborgare. Alla barn har på så sätt rätt till hälsovård, utbildning m.m. Vissa rättigheter anses så viktiga att t.o.m. upp— sökande verksamhet från t.ex. kommunens sida skerf

Medborgarskapet får inte diskriminera i fråga om kön, klass eller etnicitet, däremot finns i praktiken en inbyggd diskriminering i form av ålder. Barns medborgarskap är till innehållet inte lika omfattande som vuxnas.

Barns begränsade medborgarskap brukar förklaras och legiti— meras utifrån att barn inte har samma mognad som vuxna, varken

5 Petersson; Westholm och Blomberg (1989) s. 10. 6 Näsman, Elisabet (1995) ”Vuxnas intresse av att se med barns ögon” red. Lars Dahlgren och Kenneth Hultqvist, Seendet och seendets villkor. En bok om barns och ungas välfärd. Stockholm. 5. 289 och 290.

intellektuellt, fysiskt eller psykiskt. Att vara barn ger rätt till be- skydd, men också rätt till handlingsutrymme. Som barn är det ibland bra att vara objekt, att vara mottagare av välfärdspolitik, samtidigt som det också är Viktigt att få vara aktör och ha möj— ligheten att ta initiativ] Vilka aspekter som betonas för barns del skiljer sig främst beroende på ålder. En treårings behov av beskydd och hjälp att sätta gränser skiljer sig från en femtonårings vilja att påverka och behov av självständighet.

Barn är p.g.a. sitt begränsade medborgarskap beroende av att vuxna för deras talan. När barn inte själva ges möjligheten att på- verka politiken blir de helt beroende av att vuxna agerar i deras intresse. Det är därför viktigt att ställa frågan när de vuxna börjar inkludera barn i utformningen av politiken. Rapporten Visar också vad som händer när barns förhållanden inte uppmärksammas i politiken.

Barn som ”not-yets"

Utmärkande för de resonemang och de argument som förs fram när förbättringar för barn ska genomföras är hänvisningen till barn som blivande vuxna. Sociologen Elisabet Näsman lånar in Quotrups begrepp ”not-yets” när hon talar om barn. Näsman be- skriver barndomen som en väg ut ur o—mognad, o—kunnighet och o-förmåga.8 Barndomen i sig är med denna syn inte viktig utan en transportsträcka mot vuxenlivet. Barnens villkor bedöms utifrån hur de påverkar barn som vuxna, inte barn just nu. Åtgärderna ska leda till att barnen blir goda samhällsmedlemmar i vuxen ålder. Samhället investerar för framtiden, inte i nutiden. Det räcker inte med att satsa på barn för deras egen skull. Satsningar på barn motiveras med barnens kommande framtid som vuxna. Vuxna är medborgare, medan barn ska bli medborgare, trots att barn föds med ett medborgarskap. Det tycks som om barn har ett vilande medborgarskap som ska aktiveras i framtiden.

7 Näsman (1995) s. 292. 8 Näsman (1995) s. 284-286.

Vad är ett barn?

Inledningsvis påpekades att frågor om barns rättigheter är moder— na frågor som inte kunde ställas i t.ex. sekelskiftets Sverige. Det beror på att synen på barn förändrats radikalt. Omständigheter och företeelser som de flesta förknippar med barn och barndom i dagens Sverige, t.ex. att gå i skola och att inte arbeta, var inga själv- klarheter i början av seklet. Vi behöver bara gå till ett annat land för att inse att vad som anses höra till en ”normal” barndom inte är något universellt givet. Att vara barn i Kenya eller i Sverige betyder inte samma sak. Det ställs olika krav och det finns olika normer för hur barn bör uppträda i olika kulturer. På samma sätt har normerna för barn inom en kultur varierat under olika tider.

Inom barnforskningen har flera definitioner om vad som ut- märker ett barn förts fram. Vissa har hävdat att definitionen av barn och barndom bestäms av sin samtid och att definitionen förändras över tid. Andra har i stället betonat det kontinuerliga i barndomen. I dag utgår de flesta barnforskare från ett social- konstruktivistiskt perspektiv. Det innebär att barndom betraktas som ett socialt och kulturellt fenomen, snarare än ett biologiskt.9 Det betyder att barn och barndom inte är något universellt eller ”naturligt” givet, utan något som konstrueras och ges ett innehåll inom varje kultur och varje tid.

Trots att barn ses som något ”skapat” eller ”konstruerat” finns det ändå en kärna av biologi, Vilket ekonomhistorikern Susanna Hedenborg påpekar. Barndom skulle kunna definieras som den fysiologiska utvecklingsfasen mellan födelse och pubertet och/ eller som en psykologisk utvecklingsfas mellan den första upp— levelsen och adoloscensen.10 Biologiska begrepp tillskrivs ofta en form av statiskhet dvs. förändringar utesluts. Därmed uppehåller sig i stället forskningen om barn kring det som i högre grad ses som föränderligt. Barnforskare arbetar därför ofta med den sociala konstruktionen av barn. Den kulturella bundenheten förklarar hur

9 Hedenborg, Susanna (1997) Det gåtfulla folket. Barns villkor och upp- fattningar av barneti ] 700-talets Stockholm. Stockholm. 5. 7. 10 Hedenborg (1997) s. 21.

innehållet i ”barn” kan skilja sig mellan olika kulturer och olika tidsepoker.

Samhället har byggt upp en omfattande institutionell struktur kring barn. Denna struktur utgår från vad som anses vara barns be— hov.]l Konstruktionen av barnbegreppet och vad man fyller be- greppet med påverkar alltså hur samhället strukturerar tillvaron för barn. Därmed säger även ett studium av barnhem, daghem och barnavårdscentraler något om hur samhället ser på barn.

Forskare vill förlägga skapandet och konstruktionen av det moderna ”barnet” till den brytningstid då barnet slutade att vara ekonomiskt produktivt genom sitt arbete och i stället började gå i skolan. Markörer för denna förändring var skolpliktens införande samtidigt som arbetsskyddslagar förhindrade barn att utföra de farligaste arbetena.12 Med denna förändring kom även en ny syn på barnet, hävdar en amerikansk forskare. Hon menar att barnet inte längre var ekonomiskt värdefullt för föräldrarna, men att barnet i stället blev känslomässigt Värdefullt för föräldrarna.” Denna för— ändring ledde även till att antalet barn per familj minskade. Forska— re hävdar att familjerna skaffade färre barn, men att de samtidigt satsade mer resurser på barnen och gav barnen mer uppmärksam— het. Orsakerna till detta lägger forskarna i utbyggnaden av skolan, det ökade offentliga intresset för barn, att barndomen blev en speciell fas av livet och att barnet alltmer började betraktas som en egen individ med människovärde.”

Barndomens längd har varierat över tid. På 1800—talet var man barn under en kortare period än idag. Övergången mellan barndom och att bli vuxen var tydligare markerad förr. Konfirmationen var en tydlig gräns mellan vuxenlivet och barndomen. I dag finns ingen självklar gräns mellan barndomen och vuxenåldern.

” Sjöberg, Mats (1996) Att säkra framtidens skördar. Barndom, skola och arbete iagrar miljö: Bolstad pastorat 1860-1930. Linköping. 5. 17. ” Sjöberg (1996) s. 18. 13 Zelizer, Vivana (1985) Pricing the priceless child: the changing social value of children. New York. 14 Sjöberg (1996) s. 17.

”Barn- eller ungdomsproblemet” har flyttats allt högre upp i åldrarna, hävdar historikern Bengt Sandin. I början av 1800—talet diskuterades vad man skulle göra med 6-12—åringarna som inte föräldrarna sysselsatt eller uppfostrat på ett tillräckligt sätt. På 1910-talet diskuterades samma problem avseende 15—18-åringarna. I dag är det 18-20—åringarna som utgör problemet.15 Man brukar tala om ”den förlängda barndomen” dvs. tendensen att det dröjer allt längre innan ungdomar accepteras som vuxna. Barndomens förlängning skulle kunna kopplas till att föräldrarna tog hand om sina barn längre eftersom barnen gick i skola i stället för att arbeta.

I den här rapporten får artonårsgränsen markera övergången till vuxenlivet. Vid arton års ålder får svenska medborgare del av det politiska medborgarskapet och människor under arton år räknas som barn i Förenta Nationernas barnkonvention som är ratificerad av bl.a. Sverige.

Dessutom är det viktigt att påpeka att barn inte på något sätt är en homogen grupp. Barns villkor skiljer sig beroende på ålder, kön, etnicitet och social klasstillhörighet. Precis som för vuxna styr dessa faktorer det utrymme som människor tillåter sig ta och får ta av samhället. I bostadsområdena syns segregeringen mellan olika etniska kulturer och samhällsklasser tydligt. I den tidigaste ”barn— psykiatrin” fick pojkar ett större utrymme än flickor. Tillgång till materiella resurser avspeglas t.ex. i spädbarnsdödlighetens fördel— ning mellan fattiga och välbeställda.

De stora förändringarna under1900-talet

Utvecklingen under 1900—talet har dock gått mot att fler av väl- färdsstatens förmåner kommer barnen till del. Välfärdsstatens framväxt har på ett sätt inneburit att föräldrars, i synnerhet fäders, suveräna makt över barnet minskat. Statens ansvar för varje enskilt barn har ökat. Ur barns synpunkt är det positivt att andra vuxna

15 Sandin, Bengt (1984) ”Familjen, gatan, fabriken eller skolan?” red. Aronsson, Cederblad, Dahl, Olsson, Sandin, Barn i tid och rum. Malmö. S. 127.

har rätt och möjlighet att ingripa då barn far illa i sin hemmiljö. Det ökade ansvaret från statens sida innebär en kontroll av att alla barn behandlas mänskligt, precis som de vuxna medborgarna i ett samhälle ska behandlas mänskligt. Barn, särskilt små barn är bero— ende av att vuxna ser till att de har det bra, eftersom barnens er- farenheter är för få för att de själva ska kunna ställa krav på sin omgivning. Ur barns perspektiv är normala levnadsvillkor den miljö de växer upp i, oavsett om det är en dålig eller bra miljö, eftersom de inte har sett eller upplevt alternativ. I dag sker utifrån dessa kunskaper i flera fall en uppsökande verksamhet från kom— munens sida för att barn ska ha det bra och för att barn med sär— skilda behov ska få den stimulans de behöver. Utvecklingen i lagstiftningen har gått mot att barn har synliggjorts och fått rättigheter i egenskap av att vara just barn.

Orsaken till att barn i dag har en egen ställning i lagstiftningen är bl.a. den ökade kunskapen om barn. Kunskaper och insikter om barns psykologiska, kognitiva och fysiska utveckling har resulterat i en lagstiftning där barns speciella förutsättningar och behov be— aktas. Framväxten av ”barnkunskap” inom många olika och varierande områden är unik för 1900-talet. Förutsättningarna för att kunskapen om barn ska fördjupas är givetvis att samhället betraktar barndomen som en speciell period av livet. Om barn i stället anses vara små vuxna finns ingen anledning att söka kunskap om barns speciella behov. Brytningstiden för att se barn som barn ligger tidigare än 1900-talet, men den ökade ”barnkunskapen” är ett 1900—talsfenomen.

Den specifika ”barnkunskapen” blir tydlig i exempelvis barn- hälsovårdens framväxt. Först då man insåg hur viktigt det är för spädbarn med riktig näring och hur känsliga spädbarn är för in— fektioner kunde spädbarnsvården förändras och spädbarnsdödlig- heten åtgärdas. Länge förhärskade tron att barn inte tog skada av traumatiska upplevelser i barndomen det man inte förstod kunde inte heller skada. Denna okunskap ledde till att många barn inte fick hjälp att bearbeta t.ex. sexuella övergrepp som inträffat i barn- domen. Inte heller trodde man att barn upplevde smärta i samma utsträckning som vuxna och det satsades inte på smärtlindring för barn. Eftersom kunskapen om hur traumatiska upplevelser på-

verkar barn inte fanns, saknades även möjligheten att se sambandet med ett avvikande beteende hos barn eller ungdomar och en svår händelse i barndomen. Förklaringar och orsaker söktes på annat håll, t.ex. i det biologiska arvet.

Den ökade ”barnkunskapen” ledde till att flera nya expertis— områden tillkom. Inom dessa områden uppstod flera olika barn- experter. Läraryrket differentierades och delades upp på olika åldersgrupper. Förskollärare, barnläkare, terapeuter och psyko— loger som inriktade sig på barn, fritidsledare och lekterapeuter blev nya yrken på 1900-talet. Under 1800—talet fanns det givetvis också yrkesgrupper som kom i kontakt med barn, t.ex. lärare och anstaltsföreståndare, men de saknade en formell kompetens i ”barnkunskap”.

Den största förändringen i synen på barn under 1900-talet är de senaste decenniernas accepterande av barnet som en självständig individ med rätt till respekt och integritet. Men insikten om att barn inte har samma förutsättningar som vuxna är minst lika viktig. Barn ska inte behandlas på samma sätt som vuxna. I många situationer har barn rätt till stöd och hjälp för att kunna ta ett riktigt beslut. I vissa situationer kanske det inte är önskvärt att barn tvingas fatta beslut. ”Barnkunskap” innebär respekt för barns integritet förenad med en kunskap om barns utveckling och för— måga att kunna ta beslut och göra val i olika situationer. Denna ”barnkunskap” tillhör de sista decennierna av 1900—talet. Frågan blir då hur och varför denna kunskap växte fram samt hur stor hänsyn som tas till den ackumulerade ”barnkunskapen” i svensk politik. I hur hög grad respekteras barns behov när politiska beslut ska fattas?

Strävan i rapporten är att beskriva barns livsvillkor under 1900— talet utifrån barnen. Det är lätt hänt att man i stället beskriver familjernas villkor. En viktig orsak att inte behandla familjerna som en enhet, utan barn separat, är att t.ex. statistik annars döljer många förhållanden som specifikt gäller barn. I Finland är t.ex. klassfördelningen inte densamma för barn som för den vuxna befolkningen. I Danmark har fler barn låg boendestandard än

antalet barnfamiljer som har låg boendestandard.16 En annan orsak är att maktförhållanden inom familjen ofta osynliggörs om famil- jen får representera en fungerande enhet. Barns beroendeförhållan- den, på gott och ont, till föräldrar döljs då enbart familjer behand— las.

Den gamla goda tiden...?

Mår barn bättre i dag än i början av seklet? Förhoppningsvis har den kunskap vi i dag har om barns utveckling och behov lett till att i alla fall en del av de mest utsatta barnen fått det bättre. I dag känner vi till att anstaltsvården som den var utformad i början av seklet inte gynnade barns utveckling. Vi vet hur viktigt det är för barn att knyta en nära relation till en vuxen. Vi känner också till att våld, från fysisk misshandel till sexuella övergrepp, skadar barn på ett allvarligt sätt. Genom lagändringar och ändrad praxis kan vi hoppas att barn utifrån dessa aspekter mår bättre. Andå vet vi att nu på 1990—talet ökar antalet barn som söker sig till barnpsykiatrin jämfört med på 1980-talet. Undersökningar visar att allt fler barn har psykosomatiska symptom och självmorden bland unga har ökat.

En översikt av barns villkor under 1900—talet visar hur svårt det är att göra generella uttalanden beträffande historien. Det går inte att säga att det blir bättre och bättre. Historien präglas av upp— gångar och nedgångar där människors villkor hela tiden förändras. Det är därmed väsentligt att här visa hur politiken under 1900—talet påverkat barns villkor, både till det bättre och till det sämre.

Disposition

Det vore en omöjlighet att belysa samtliga aspekter av barns liv under 1900—talet i en kort rapport som denna. Vissa områden finns inte upptagna alls, t.ex. barn och skola samt barn och kultur. Dessa 0 .. ' . . omraden behandlas av andra författare 1 Demokratiutrednlngen.

"* Näsman (1995) s. 292 och 293.

Rapporten är upplagd på följande sätt: Det första kapitlet hand- lar om framväxten av barnhälsovård såväl fysisk som psykisk, men kapitlet behandlar också vad som händer när det inte finns en fungerande barnhälsovård. Det andra kapitlet ägnas åt hur barns familjer sett ut och förändrats under 1900—talet. Dessutom redo- visas och analyseras de barns förhållanden som inte växte upp hos sina biologiska föräldrar utan i stället bodde i fosterhem eller på olika anstalter. Det tredje kapitlet behandlar barns övergång från arbete till skola och framväxten av barnomsorgen. Om barns miljö, både vad gäller bostäder, lekplatser och arbetsmiljö, handlar det fjärde kapitlet. Det femte kapitlet behandlar våld mot barn. Det är ett kapitel om fysiska, psykiska och sexuella övergrepp på barn, men det är också ett kapitel som visar att det accepterade Våldet mot barn har minskat under 1900-talet. Slutligen kommer en diskussion om barn och demokrati där förslag inför framtiden lämnas.

Rapporten ger således en översikt om barns villkor i Sverige under 1900—talet. Syftet är att visa på hur barn i allt högre grad har inkluderats i välfärdsstaten och hur barn har uppnått ett allt större mått av autonomi utifrån sina speciella förutsättningar. Att in- lemmas i samhället och få tillgång till bl.a. hälsovård, sjukvård, utbildning och stimulans måste ses som några av de mer konkreta kriterierna på att vara inkluderad i det demokratiska samhället.

Hälsovård för barn

I början av 1900-talet dog hundra spädbarn av tusen. I dag dör ca fem barn av tusen. Denna minskning av spädbarnsdödligheten beror bl.a. på barn- hälsovårdens framväxt. Också hygieniska förbättringar och insikten om amningens betydelse har gjort att fler barn överlever. Kunskaper om barns behov och utveckling har också lett till framväxten av barnpsykiatrin. Men 1930-talets befolkningspolitik med förbättringar inom barnhälsovården inbegriper också skrämmande inslag som t.ex. steriliseringspolitik. De för- bättringar som kommit på 1900-talet har under 1990-talet avstannat och nu försämras hälsovården för barn.

Barn i dag har en mycket högre överlevnadsnivå än i början av seklet. Det är en av de stora märkbara förändringarna under 1900—talet. Det borde vara en grundläggande rättighet för alla människor att få chansen att överleva. När samhället inte skapar utrymme för barn eller när ansvaret i allt för hög grad läggs på föräldrarna utan att samhället ger möjlighet till stödinstanser, resulterar detta i att barn, främst spädbarn, dör. Spädbarnsdödlighet är ett extremt tecken på att ett samhälle inte avsätter tillräckligt med resurser till barn eller fattar beslut som inte har barnets bästa för ögonen. Därmed blir barnhälso— vård ett viktigt inslag i en demokrati. Det är svårt att föreställa sig en demokrati där vart tionde nyfött barn inte ges chansen att leva, som i Sverige i början av seklet. Det kan vittna om en människosyn där barn tillmättes mindre betydelse än vuxna.

I början av seklet var spädbarnsdödligheten mycket hög i Sverige. År 1900 var spädbarnsdödligheten ca 100 per 1000 levande födda. Hundra år tidigare var siffran 200 per 1000 levande födda.1 År 1993

' SOU 1975:32 s. 16.

var spädbarnsdödligheten 4,8 per 1000 levande födda.2 I dag tillhör Sverige ett av de länder som har lägst spädbarnsdödlighet i världen. Nivån på spädbarnsdödligheten säger något om samhället, eftersom den är nära kopplad till nivån på hygien, näringssituation, bostads— standard och utbildningsnivå.3 Spädbarnets överlevnad beror dess— utom i hög grad på de förutsättningar som ges föräldrarna, framför allt modern. Moderns hälsotillstånd och ekonomiska möjligheter har stor betydelse för barnets chanser att överleva. I dag kan samma möj- ligheter för fadern ha betydelse, men att en far ensam skulle ta hand om sitt nyfödda barn var otänkbart i början av seklet. Fäders aktiva roll i barnens uppväxt är av senare datum. Många av orsakerna till den minskade spädbarnsdödligheten måste därför sökas i de förbättringar som gjorts för mödrarna.

På 1800-talet i det gamla bondesamhället födde kvinnan barn under hela sin fertila period i äktenskapet. Barnen behövdes ofta som arbetskraft inom jordbruket. Medellivslängden var låg. År 1850 blev män 40,5 år medan kvinnor levde lite längre till 44,6 år. Talen dras dock ner av den höga spädbarnsdödligheten. Den låga medellivs- längden gjorde att det inte fanns några möjligheter till att leva i storfamiljer. Mor- och farföräldrarna hann ofta dö innan barnbarnen hunnit lära känna dem. Bilden av den lyckliga storfamiljen är en efter- handskonstruktion. En bidragande orsak till att kvinnorna födde många barn var att tillgången till och informationen om preventiv— medel Var begränsad. Detta är dock bara en del av sanningen, för det Visar sig att antalet barn per familj skiftar mellan olika geografiska områden. I vissa områden föds fler barn än i andra och detta tyder på att en viss kunskap om barnbegränsning fanns.

Variationerna mellan antalet barn i familjerna är nära förbundna med hur arvsskiftningen gick till. I Dalarna delades egendomen lika mellan barnen. På Gotland däremot var förhållandena annorlunda. Där ärvdes gården av ett av barnen. Detta ledde till att de gotländska bönderna försökte undvika att få alltför många barn, eftersom gården bara kunde försörja ett av barnen i vuxen ålder. I Dalarna spelade det

2 Upp till 18 —fakta om barn och ungdom. Barnombudsmannen 1995 s. 7. 3 Högberg, Ulf (1983) Svagårens bam. Urfolkbälsans historia. Stockholm. 5. 99.

mindre roll om familjen hade flera barn. Hemmansklyvningen i Dalarna gjorde att jordbruken blivit för små att leva av och bönderna hade olika bisysslor för att försörja sig.4 Skillnaden mellan Gotland och Dalarna visar att familjeplanering kunde tillämpas i bondesam- hället. Mer allmän barnbegränsning kommer dock sent.

På 1870—talet började ett nytt familjemönster att växa fram. Kvinnorna födde barn tidigt i äktenskapet, men upphörde senare att föda barn trots att de fortfarande var fertila.5 Detta resulterade i att familjerna blev mindre. Det nya familjeidealet slog igenom vid olika tidpunkter i olika delar av Sverige. Variationerna berodde till stor del på vilka försörjningsmöjligheter som gavs i de olika områdena. Inom jordbruk och textilindustri fanns länge ett behov av barns arbetskraft och i de områden där dessa näringsgrenar dominerade levde de stora barnfamiljerna kvar längst. Det var främst medelklassfamiljerna eller de ur arbetarklassen som strävade efter ett klassbyte som anammade det nya familjeidealet med färre barn.6

Även i mer officiella sammanhang började barnbegränsning diskuteras. Från och med 1880 kom den så kallade nymalthusianismen att spela en viktig roll. Nymalthusianismen var en reaktion på natio— nalekonomen Thomas Robert Malthus befolkningslära från 1798, där han pläderade för sexuell avhållsamhet och uppskjuten äktenskaps— ålder för att förhindra överbefolkning. Nymalthusianerna menade i stället att alla borde lära sig att använda preventivmedel för att minska antalet oönskade barn. Även hos nymalthusianerna var den bakom— liggande tanken att fattigdomen hade sina rötter i överbefolkningenf

I Sverige hölls det första föredraget i nymalthusiansk anda av nationalekonomen Knut Wicksell i början av 1880—talet. Andra som propagerade för preventivmedel var läkaren Anton Nyström, för- fattaren Frida Steenhoff och socialisten Hinke Bergegren. Offentliga

4 Hellspong, Mats och Löfgren, Orvar (1987) Land och stad. Svens/ea sambdllstyper och livsformer från medeltid till nutid. Malmö. 5. 237-241.

5 SOU 1994:38. 6 SOU 1994:38.

7 Levin, Hjördis, ”Från nymalthusianism till folkhälsa. Sexualdebatt och socialpolitik 1880-1936”. Red Bergenheim och Lennerhed (1997) Seklernas sex. Bidrag till sexualitetens historia. s. 205.

föredrag om kärlek utan barn accepterades inte i längden. År 1910 stiftade riksdagen en lag som förbjöd propaganda för preventivmedel. Denna lag kom att gälla fram till 1939.

Den angivna orsaken till förbudet var att riksdagen trodde att tillgången på preventivmedel skulle leda till en ökad omoral. Sexuali— tet hörde enligt dåtidens normer hemma inom äktenskapet och var i första hand ett medel för att få barn. Fri tillgång till preventivmedel skulle, enligt debattörerna, kunna leda till mer utomäktenskaplig sexuell aktivitet, vilket ansågs högst omoraliskt. Trots förbudet mot preventivmedelsupplysning fortsatte flera pionjärer att informera allmänheten. En av de mer kända preventivmedelsupplysarna var Elise Ottosen-Jensen.

Spädbarnsdödlighet

Spädbarnsdödlighet har flera orsaker som samspelar med varandra. Det finns biologiska faktorer, miljörelaterade faktorer som t.ex. klimat, tillgång till rent vatten och hygien, sociala faktorer t.ex. att man i vissa kulturer föredrar pojkar före flickor. Dessutom visar mycket forsk- ning på familjens betydelse för spädbarnets chanser att överleva.8 Flera av dessa faktorer kan ett samhälle påverka, t.ex. hygieniska för- hållanden, tillgång till näring och stöd till mödrar. Därför kan späd- barnsdödlighetens omfattning utgöra ett mått på ett samhälles status. Betydelsen av omgivningens stöd till den nyblivna modern för att barnet ska överleva visar sig i statistiken där spädbarnsdödligheten mellan de barn som är födda utom äktenskapet och de barn som är födda inom äktenskapet jämförs. Barn födda utom äktenskapet riskerade i högre grad att dö än barn födda inom äktenskapet.

8 Bengtsson, Magdalena (1996) Det botade barnet. Tre generationers spad— barns- och barnadödligheti I8OO—talet5 Linköping, Linköping. 5. 32.

Dödligheten bland spädbarn födda utom respektive inom äktenskapet i Sverige 1801—1966

(Källa: Högberg, Ulf (1983) Svagårens barn. Ur folkba'lsans historia. Stockholm)

Antal döda före 1 års ålder per tusen levande födda

450 400

-———- utom äktenskapet födda 350 — - inom äktenskapet födda

300

250

200

150

100

50

___— OOOOOOOOO 00 O v—qumio'xocmgv—Ngvgolgg iiiiliiiimiiiliqf2m 5:55355:576*a885$" _ mmmmmmwmm—mmaamm.— FF.—FF—Fv-v-g—u-va—u— _

Utomäktenskapliga barn

Tillgång till preventivmedel innebar att kvinnor i högre grad kunde välja vid vilken tidpunkt i livet de Ville föda barn. Frånvaron av preventivmedel innebar å andra sidan att kvinnor många gånger fick barn som inte var önskade. Som tidigare framgått ansågs sexualitet höra hemma inom äktenskapet och samhällsnormen sade att barn skulle födas inom äktenskapet. Att föda ett barn utom äktenskapet innebar många problem för såväl modern som barnet:

' skam och skuldbeläggande från samhället ' ekonomiska svårigheter att försörja barnet . fortsatt stigmatisering av både moder och barn.

En kvinna som blev gravid utom äktenskapet fördömdes i början av seklet. Framför allt kyrkan betonade äktenskapets status och där fick den ogifta modern ett högre mått av skuld än den ogifte fadern. Kyrkan passade på att statuera exempel då den ogifta kvinnan t.ex. skulle kyrktagas sex veckor efter förlossningen. Den ogifta kvinnan fick en negativ särbehandling som dels betonade den ärbara gifta kvinnans status, dels avsåg avskräcka andra kvinnor från att föda barn utom äktenskapet.9 Officiellt fördömdes utomäktenskapliga förbin— delser, men i praktiken kunde detta "snedsteg” förmildras om barnets föräldrar senare gifte sig. Det var inte ovanligt att par fick barn innan de gifte sig, dvs. barnet var formellt sett fött utom äktenskapet, men återfick sin status som "äkta” vid föräldrarnas äktenskap.lo Stigmatise— ringen av modern och det oäkta barnet skedde då det inte fanns något löfte om äktenskap, trolovning eller gemensam kyrktagning.11

Att bli gravid mot sin vilja och dessutom utan att vara gift innebar en mycket svår situation för kvinnan. Förtvivlan över oönskade graviditeter kan bland annat utläsas i statistiken över självmord. Bland de förmodade anledningarna till självmord fanns "blygsel över havan—

9 Lindstedt Cronberg Marie (1997) Synd och skam. Ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680—1880, Lund. 5. 263-268.

10 Se t.ex. Kälvemark, Ann-Sofie, ”Att vänta barn när man gifter sig” HT 1977. ” Lindstedt Cronberg (1997) s. 75.

de tillstånd utom äktenskap” och "försök till fosters fördrivande” med som rubriker. En stor andel av de kvinnor som begick självmord var gravida. Det Visade sig också att en av statistikens rubriker för orsak till självmord, nämligen självmord genom fosforförgiftning, i själva verket var kvinnornas desperata försök till att abortera fostret, vilket resulterade i att kvinnan dog. Efter denna upptäckt togs kate— gorin bort ur självmordsstatistiken.12

Orsakerna till att spädbarnsdödligheten var högre för barn födda utom äktenskapet var flera. Samhällets fördömande av den ogifta kvinnan med barn betydde troligtvis mycket. Det kan ha medfört att kvinnan rent känslomässigt hade svårt att ta barnet till sig. De prak— tiska svårigheterna för den ensamstående modern var kanhända av ännu större betydelse.

Barn utom äktenskapet var ofta fadersdepriverade.13 Det fanns ingen man som hjälpte till med barnets försörjning eller fostran. I början av 1900-talet var arbetsdelningen ofta uppdelad så att kvinnan arbetade i hushållet, medan mannen arbetade ute. Därmed kunde en hemarbetande kvinna i högre grad ge sina barn tillsyn än en kvinna som arbetade utanför hemmet och hade sämre möjligheter till barn- tillsyn. Även de ekonomiska möjligheterna blev sämre för en ogift arbetande mor än för ett äkta par. Kvinnor hade ofta sämre betalt än män, enligt det familjeförsörjarsystem som rådde, dvs. män antogs försörja en familj och fick därmed högre lön, medan kvinnor ansågs få försörjning genom sin man, oavsett hur verkligheten såg ut. De oäkta spädbarnen möttes således av både sämre ekonomiska förutsättningar och sämre tillsyn.

Det "oäkta” spädbarnets chanser till överlevnad ökade om modern hade ett fungerande socialt nätverk. Sociala kontakter gjorde att modern kunde ordna tillsyn av barnet trots att hon själv arbetade. En undersökning i Linköping av historikern Magdalena Bengtsson visar att dödligheten var tre och en halv gånger högre för utomäktenskap— liga barn som enbart levde med modern vid tre månaders ålder än för

12 Enberg, Johanna; Kälvemark, Sofia och Ohlander, Ann-Sofie (1998) Den bästa generationen? Erfarenheter bos svenskar födda 1965-1974. Stockholm. 8. 42.

” Bengtsson (1996) s. 56.

utomäktenskapliga barn som vid samma ålder bodde med mor och morföräldrar, mor och far, mor och styvfar eller med fosterföräldrar.” Barntillsyn kunde t.ex. ordnas genom kollektivt boende. Änkor hyrde t.ex. ut rum till ogifta kvinnor med barn. De gjorde sinsemellan ett arbetsbyte där änkorna passade barnen, medan den yngre kvinnan hjälpte till med tyngre sysslor som vattenhämtning och vedhugg— ning.15 Flera ogifta kvinnor med barn kunde också dela bostad och hjälpa varandra."”

Amningens betydelse

Mycket forskning har visat på betydelsen av amning för spädbarns överlevnad. Bröstmjölk ger inte bara barnet fullgod näring utan också ett försvar mot sjukdomar. Om modern arbetade utanför hemmet minskade möjligheterna att amma barnet, i stället gav man barnen ett dihorn med komjölk eller i sämsta fall de vuxnas mat som mosades.

Bruket att amma var dock inte bara knutet till om kvinnan hade möjlighet att amma eller ej. I lika hög grad var amning en fråga om traditioner. Annars skulle spädbarnsdödligheten alltid varit högst inom den fattigaste delen av befolkningen där kvinnorna i större utsträckning arbetade utanför hemmet, men så ärinte fallet. I stället har forskning visat att det t.ex. i Nedertorneå var högre spädbarns- dödlighet bland de jordägande bönderna än bland de obesuttna. Detta förklaras med att hustrurna till bönderna hellre gav spädbarnen dihorn med komjölk än att själva amma, medan de obesuttna kvinnorna inte hade råd med komjölk och därför ammade sina barn.”

” Bengtsson (1996) s. 269. 15 Artaeus, Irene (1993) ”Kvinnans rätta bestämmelse. Ideal och verk— lighet i 1800-talets svenska småstäder”, Lisa Sjöstedt (red) Den osynliga historien. Kvinnornas historia. Stockholm. 5. 55. ”' Edgren, Monika (1994) Tradition och förändring. Könsrelationer, orn— sorgsarbete och försörjning inom Norrköpings underklass under [SOG—talet. Lund. 5. 198. 17 Brändström (1984) s. 96ff.

Spädbarnsdödligheten samvarierar med hygieniska förhållanden. Tillgången till rent vatten och en någorlunda ren omgivning ökar chanserna för spädbarn att överleva. Statistik över spädbarnsdödlig- heten i stad jämfört med landsbygd visar på betydelsen av de hygienis- ka förhållandena. I städerna dog fler barn än på landet fram till 1920- talet. Orsakerna var flera, t.ex. bättre tillgång till föda på landet, men även bättre bostadsförhållanden på landet.18 Trångboddheten i städer— na ledde till att sjukdomar lättare spreds mellan familjemedlemmar och smittspridningen blev större.19

18 Nelson, Marie C (1995) ”Swedish urban demography during industrialization”, eds Anders Brändström och Lars Göran Tedebrand. Swedish urban demography during industrialization. Umeå. Bengtsson (1996) s. 141—143.

250 200 150 100

50

1811—1820 1821—1830 1831—1840 1841—1850 1851—1860 1861—1870 1871—1880 1881-1890 1891—1900 1901 1910 1911—1920 1921—1930 1931—1940

_ landsbygd _ _ - _ _ stad

1941—1950 1951—1960

Dödaper 1000

(Källa SOU 1975:32)

Spädbarnsdödlighet på landsbygd och i stad, Sverige 1811—1960

Spädbarnsdödligheten var högre bland de fattigaste. På 1920—talet gjordes en undersökning i Stockholm som visade att familjer med en inkomst under 4000 kronor hade en Spädbarnsdödlighet på 49 per 1000 levande födda, medan motsvarande förhållande för familjer med en inkomst över 10 000 kronor var 14 per 1000 levande döda.20

Hur sänktes spädbarnsdödligheten?

Inledningsvis påpekades att mödrarnas situation påverkade barnets chanser att överleva. Det blir tydligt då man ser att dödligheten var högre bland de oäkta barnen än bland de äkta. Faktorer som dålig ekonomisk situation, svårigheter att få barnpassning och skammen över att ha fött ett barn utom äktenskapet bidrog till den ökade död- ligheten. Under 1900—talet kom samtliga dessa faktorer att förbättras vilket resulterade i den i dag låga spädbarnsdödligheten.

I dag föds ca 40 procent av alla nyfödda barn utom äktenskapet.21 Denna utveckling hör ihop med att vuxna i dag sammanbor, är "sambo”, i stor utsträckning. Samboendet utan äktenskaplig status har förekommit tidigare i Sverige. Man brukar tala om de s.k. Stock— holmsäktenskapen under 1800—talet, som var geografiskt begränsade till Stockholm. Dessa Stockholmsäktenskap hade inte alls lika stor spridning som samboendet har idag.

Begreppet "oäkta” barn används inte i dag och är för dagens barn och ungdomar i många fall okänt. Redan år 1917 avskaffades be— greppet 'coäkta” i lagen. Laglig arvsrätt efter fadern för barn födda utom äktenskapet kom dock inte förrän på 1970-talet. Trots för- bättringar kvarstod många problem för dessa barn. På 1940—talet kan ännu en viss överdödlighet noteras för barn födda utom äktenskapet. Försök från statens sida att uppmärksamma dessa barn gjordes t.ex.

20 SOU 1975:32 S. 20.

21 Nilsson, Åke (1993) ”Barnens familjeförhållanden år 1985”, Om modernt familjeliv och familjeseparationer. En antologi från ett forskar— seminarium. Socialvetenskapliga forskningsrådet. s. 132.

genom att utomäktenskapliga barn skulle vara inskrivna på barna- vårdscentralen. Detta obligatorium kvarstod fram till år 1969?2

Staten försökte från sekelskiftet på olika sätt förbättra villkoren för kvinnor som födde barn. Dels bottnade intresset från statens sida i en rädsla att Sveriges befolkning höll på att minska, bl.a. beroende på att emigrationen till Amerika var stor vid 1900-talets början. Dels bidrog det oroliga internationella läget i början av 1900—talet till en stark nationalistisk anda. Det fanns en rädsla för att den svenska folkstammen höll på att utarmas. Konkreta åtgärder för att öka antalet svenskar betraktades som en nödvändighet, men åtgärderna blev få.

På trettiotalet kom riktade stödinsatser till mödrar genom den s.k. befolkningspolitiken. Orsaken till befolkningspolitiken var den sjunkande nativiteten. Det var under trettiotalet som makarna Myrdal skrev sin omtalade bok Kris i befolkningsfrågan och den var ett led i de befolkningspolitiska strävandena. En av de första befolkningspolitiska åtgärderna var att införa en moderskapsförsäkring år 1931. Kvinnor som var medlemmar i sjukkassan hade rätt till ersättning vid förloss- ning för barnmorskehjälp eller för vård på förlossningsanstalt. Dess- utom utgick pengar för minst 30 och högst 56 dagar motsvarande kvinnans sjukpenning. Staten bidrog till sjukkassorna genom stats- bidrag. För de kvinnor som inte var medlemmar i någon sjukkassa och ansågs vara i behov av ekonomiskt stöd utgick s.k. moderskapsunder- stöd. Efter bara några år ersattes denna lagstiftning med en ny, men staten fortsatte att ta ett ekonomiskt ansvar som synliggjorde den svåra konflikten att förena moderskap med arbete. Tidigare hade mödrarna tvingats bära denna konflikt själva.23

Pengarna betalades ut direkt till modern vilket fick stor betydelse. Detta markerade att staten betraktade och erkände mödrarna som de faktiska vårdarna av små barn. Det gav även kvinnorna möjligheten att använda pengarna till barnen. I norra Sverige fick 80 procent av alla nyblivna mödrar mödrahjälp. En stor del av kvinnorna använde mödrahjälpen till att skaffa kläder och sänglinne till sina barn.

22 SOU 197532 8. 31. 23 Ohlander, Ann-Sofie (1993) Det bortträngda barnet. Uppsatser om psykoanalys och historia. Uppsala. 5. 44-46.

Orsaken till att de inte gjort det tidigare var dels fattigdom, dels att de inte kunde påverka eller bestämma över familjens ekonomi som ofta var mannens ansvar och maktområde.24

Hygieniska förhållanden

Trångboddheten var en av orsakerna till den höga spädbarnsdödlig- heten. När många trängdes på en liten bostadsyta spreds infektioner och sjukdomar lättare. Tbc och luftvägsinfektioner sprids lätt från en familjemedlem till nästa.25 I riksdagen diskuterades befolkningens bostadsförhållanden ofta. Tanken var att trångboddheten ledde till fattigdom och moraliskt förfall. Den fysiska miljön antogs ha en direkt påverkan på den moraliska utvecklingen.26 Riksdagen engage- rade sig därför i kampanjer som syftade till att det svenska folket skulle återvända eller stanna på landsbygden. I nationalromantisk anda härskade idéen om att livet var mer hälsosamt på landet.

En kampanj startades på 1930-talet för att förändra det svenska folkets bostadsförhållanden. I synnerhet inriktade sig kampanjen på barnrika familjer. Det skapades s.k. barnrikehus där det var tänkt att familjer med många barn skulle bo. Staten gav både lån till uppförande av barnrikehus och hyresbidrag till familjer i barnrikehus år 1935. Samtidigt gjordes en satsning på s.k. egna hem. En hel rörelse växte fram med beteckningen egna-hemsrörelsen." Den omfattade inte bara lån till att skaffa sig ett eget hus utan även en ideologi där kärnfamil- jen och en sträng arbetsdelning mellan man och hustru betonades.

Bidragande orsaker till att spädbarnsdödligheten minskade var de allmänna hygieniska åtgärder som vidtogs under bl.a. 1930—talet. I den statliga offentliga statistiken kan man på trettiotalet varje år läsa om

" SOU 1994:38 s. 36.

25 Bengtsson (1996) s. 274-278. 26 Göranssdotter, Maria (1997) ”Smakfostran och heminredning. Om estetiska diskurser och bildning till bättre boende i Sverige 1930-1955”, Kultur och konsumtion i Norden 1750—1950, red. Johan Söderberg och Lars Magnusson, 23. Nordiska historikermötet. s. 258.

27 Edling, Nils (1996) Det fosterländska hemmet: egnahemspolitik, småbruk och hemideologi kring sekelskiftet 1900. Stockholm.

förbättringarna vad gäller tillgång till rent vatten och möjligheter till bad i de svenska städerna. Offentliga bad med möjlighet till varmbad byggdes på allt fler ställen. Vissa år rapporterades även om före— komsten av ohyra i landet och även där kan en minskning noteras ju längre fram i tiden vi kommer.

Amningen

Amning har tidigare tagits upp som en viktig orsak till att spädbarn överlever. Vikten av att barn ammas insågs redan i början av seklet. På flera ställen i Sverige öppnades s.k. Mjölkdroppar. Den första Mjölk- droppen öppnades i Katarina församling i Stockholm av doktor Gustaf Moritz Blumenthal år 1901. På Mjölkdroppen fick mödrar som inte ammade steriliserad komjölk för att ersätta bröstmjölken. Komjölken blandades sedan med vatten för att passa barnets ålder och hälsotillstånd. Detta var ett försök att stoppa de livshotande diaréer som många flaskbarn fick.28 Rörelsen spred sig och år 1910 fanns ett tjugotal Mjölkdroppar i Sverige. Syftet var att försöka påverka mödrarna till att själva amma sina barn. Senare gick utvecklingen mot att Mjölkdropparna i allt högre grad kom att likna barnavårdscentraler där föräldrar kunde få råd och information.29

Barnhälsovården

Den höga spädbarnsdödligheten drog i början av seklet till sig läkarnas intresse. Detta intresse kan skönjas i ökningen av artikel— mängden om förebyggande barnhälsovård i läkartidningarna mellan 1900 och 1910. I dessa artiklar fanns två huvudlinjer. Den ena linjen

" Weiner, Gena ( 1995) De räddade barnen. Om fattiga barn, mödrar och fader och deras möte med filantropin i Hagalund 1900—1940. Falkenberg. 5. 58.

29 Weiner (1995) s. 59.

handlade om diagnos och behandling av sjukdomar. Den andra linjen förespråkade bättre barnhälsovård för att förebygga ohälsa.30

Mjölkdropparna arbetade tidigt på privat initiativ med barnhälso— vård. Efter hand kom vissa kommuner att på eget initiativ starta mödra- och barnavårdscentraler. Allt mer talade för att en utbyggnad inom förebyggande mödra— och barnhälsovård ledde till minskad barnadödlighet. Först år 1937 utgick statsbidrag till verksamheten. Det fanns tre typer av verksamheter.

Barnavårdscentral typ 1 Verksamheten var förlagd till mottag— nings- eller polikliniklokaler i anslut— ning till barnsjukhus eller barnavdelning vid sjukhuset under ledning av special utbildad läkare med biträde av sjuk— sköterska, fanns i de större städerna.

Mödra- och barna— vårdscentral typ 2 Lokal under ledning av läkare och sjuksköterska, i de större orterna.

Mödra- och barnavårdsstation Tjänsteläkare samt distriktssköterska.

Från början sträckte sig barnhälsovården upp till det att barnet fyllde ett år, men gränsen flyttades allt längre fram.31 I den svenska offent- liga statistiken kan barnhälsovårdens framväxt studeras. År 1939 stod följande att läsa:

Spädbarnsvården befrämjas i ett flertal städer genom barnavårds- centraler och upplysningsbyråer. Delvis på grund av propaganda, delvis spontant har intresset för den förebyggande barnavården blivit livligare. Intresset för det späda barnets uppfödning och vård är i stigande. Från flera håll framhålles betydelsen av kostnadsfria mottagningar för rådgivning av mödrarna. Alltjämt äro dock en del

” Weiner (1995) s. 79. 31 SOU 1944:30.

vanföreställningar rådande angående de späda barnens upp- födning.32

Statens ökande ansvar för barnhälsovården i form av statsbidrag samt regler och förordningar om barnhälsovårdens utformning är ett tecken på att barn allt mer inkluderades i välfärdssamhällets upp- byggnad. Barn, speciellt små barn, har inte förmågan att inse sina egna behov av hälsovård. Barn är beroende av att vuxna runt omkring dem tar detta ansvar och för deras talan. Ofta ser föräldrar detta ansvar som en naturlig del av föräldraskapet, men för de barn som inte får detta stöd hemifrån är det av yttersta vikt att andra vuxna har möjligheten att bistå dem med hjälp. Skolhälsovården kan vara en möjlighet för barn att få kontakt med läkare och hälsovårdspersonal.

Skolhälsovård

Många kommuner tog initiativ till införande av skolhälsovård. Fort- farande fanns i mitten av 1940-talet ingen reglerad skolhälsovård.” Många ansåg dock att det var av yttersta vikt att reglera skolans hälsovård. Skolhälsovården var inte bara viktig för att förbättra skol— barnens hälsa, utan även för att samhället skulle kunna dra nytta av den "begåvningsreserv” som antogs dölja sig bland de "lägre” sam— hällsklasserna. Lika viktigt som förbättrad hygien, bättre kost och motion var att de begåvade barnen fick den utbildning som behöv- des.34 I en statlig utredning om skolan år 1940 stod i en bilaga om skolarbetets hygieniska förutsättningar: "Under skoltiden böra eleverna utvecklas till friska, arbetsdugliga, arbetsvilliga medborgare, rustade att göra sin insats i samhället.35 I likhet med många andra åtgärder som kom på 1930- och 1940-talen fanns i skolhälsovården både ett hjälpande och ett kontrollerande inslag i verksamheten. Barn

SOS Hälsovård 1939. SOU 1944:30.

" Palmblad, Eva och Eriksson, Bengt—Erik (1995) Kropp och politik. Ha'lsoupplysning som samhällsspegelåån 30—90-tal. Stockholm. 5. 72—73. SOU 1943:7 Bilaga 1: Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. s. 6.

kunde kontakta läkare vid problem, men läkaren kunde även å sin sida ta initiativ till uppsökande verksamhet där barn t.ex. ansågs vara av- vikande.

En yrkesgrupp som kom att betyda mycket för den förbättrade barna— och mödravården var distriktsköterskorna. Den första kursen för distriktssköterskor startade 1920.36 På 1930-talet kom deras ut— bildning allt mer att inriktas mot social hygien. De ansvarade för mödravård, barnavård, bostadsinspektion och skolhälsovård, speciellt i glesbygden. Mycket av deras arbete kom att handla om förebyggande hälsoarbete, i synnerhet för barn, men deras arbete innebar också inslag av kontroll.

Det har visat sig betydelsefullt med en särskild hälsovård för barn. Det är viktigt att ha speciella kunskaper om barns utveckling för att kunna möta barnet på rätt nivå. Trots att barn inte har samma förut— sättningar att ta ställning till olika typer av behandlingar eller att alltid förstå hälsoproblemens konsekvenser har barn i dag rätt enligt lag att informeras om vad som ska hända.” Därför är det viktigt att det finns läkare och sjuksköterskor som har speciell utbildning för att arbeta med barn. Under 1960- och 1970—talen ökade insatserna för barn in- om hälsovården. Det fanns läkare och sjuksköterskor med special- kompetens inom barnhälsovård. Även andra yrkesgrupper inom vården tillkom för att möta barnens behov. Lekterapeutens arbete är ett sådant exempel.

På frivillig basis har det funnits kvinnor som engagerat sig för barn på sjukhus under hela 1900—talet. Ett genomgående problem har varit att hitta lämpliga lokaler för denna verksamhet. På sjukhusens speci— ella barnavdelningar fanns specialutbildade läkare och sköterskor för barn och även lekterapeuter. Problemet var dock att många barn vår- dades på vuxenavdelningar. På 1960-talet kunde upp till 50 procent av alla barn vårdas på vuxenavdelningar. Det första sjukhus som försökte lösa problemet med barn på vuxenavdelningar var Umeå lasarett. Där skapades en speciell lekterapilokal dit barn och ungdomar kunde

36 Emanuelsson, Agneta och Wendt, Rigmor (1994) Ifolkha'lsans tjänst — sju decennier med den svenska distriktssköterskan. Stockholm. 5. 34. 37 Barnets rättigheter... och samhällets lagar. Lagar och regler (1992) Stockholm. 5. 117—131.

komma. För de barn och ungdomar som inte hade möjlighet att komma till lokalen fortsatte lekterapeuterna den uppsökande verk— samheten på sjukavdelningarna. Lekterapeuterna samarbetade med de flesta yrkeskategorier på sjukhuset och hjälpte till med rehabilitering, information om vad som skulle hända och inte minst med bearbetning av sjukhusvården där leken spelar en central roll.38

Barn och sekretess

Barn har enligt lag samma rättigheter till sekretess som vuxna. Skill— naden består i att det är föräldrarna som disponerar över barnens sekretess.39 För små barn ställer detta ofta inte till besvär, men i tonåren kan konflikter uppstå då ungdomar vill ha ett privatliv även gentemot sina föräldrar. För att befrämja att ungdomar verkligen söker professionell hjälp har ungdomsmottagningar inrättats. Den första ungdomsmottagningen startade 1970.40 Det utmärkande för en ungdomsmottagning är att den står öppen för ungdomar mellan 12 och 20 år, att ungdomarna ska komma frivilligt och att det ska röra sig om medicinska, sociala och/eller psykiska problem. Ofta söker ung- domar upp ungdomsmottagningar för att få hjälp med preventivmedel eller diskutera frågor runt sexualitet. Ungdomar som vänt sig till ung— domsmottagningen garanteras sekretess. Ungdomsmottagningarna lämnar ingen information till ungdomarnas föräldrar utan ungdomar- nas tillåtelse. Detta visar på respekt för ungdomars integritet.

Försämring av barnhälsovården

På 1980-talet försämrades barn- och ungdomshälsovården. Barna- vårdscentraler ingår i dag som en del av distriktssjukvården och den

Ljungström, Christina och Lindquist, Ivonny (1985) Lekterapi på sjukhus. Stockholm.

Barnets rättigheter (1992) s. 120. 40 Socialstyrelsen (1977) Ungdomsmottagning— ska vi ha dé? En rapport om ungdomsmottagningar. s. 12.

speciella barnkompetensen har utarmats." På 1980-talet togs kravet på specialutbildade sjuksköterskor och läkare bort inom barnhälso- vården.42 Barn som låg på sjukhus hade tidigare rätt till lekterapi enligt socialtjänstlagen.” Denna lag avskaffades dock år 1994. I dag garan— teras således ingen lekterapi trots dess viktiga funktion för barn.

Samtidigt som barnhälsovården fick ett mindre utrymme visade en undersökning som Socialstyrelsen gjorde på 1990—talet att den psyko— sociala problematiken bland barn ökade, liksom antalet barn med koncentrationssvårigheter. Flyktingbarn lyftes fram som en extra sårbar grupp där både medicinska och psykologiska problem fanns representerade och vars behov kunde tillfredsställas i allt lägre grad. Undersökningen visade också att fler barn än tidigare hade avvikelser i längd- och viktutveckling samt att antalet barnolyckor ökat.44

Enligt skollagen av i dag är samtliga skolor skyldiga att ha tillgång till läkare och sjuksköterska. Trots detta finns det i dag 40 kommuner som helt saknar särskild Skolläkare.45 Samtidigt minskar den elev— vårdande personalen i skolan. Skoleleverna tvin as i stället vända sig till allmänna mottagningar där köerna är långa. år 1993 uppgav fler barn mellan 11 och 14 år att de hade psykosomatiska sjukdomar än år 1985.46

Besparingarna inom hälsovården drabbade även barn på 1990—talet genom att läkarbesök och läkemedel blev så pass dyra att föräldrar ibland avstod från att följa sina barn till läkare eller att köpa medicin åt sina barn av ekonomiska skäl. Framför allt flerbarnsfamiljer ansåg sig inte ha råd att gå till läkare eller köpa medicin.” Från årsskiftet 1998 erbjöds dock barn kostnadsfri hälsovård igen.

'” Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993z2, Barns villkori förändringstider. s. 38.

42 SOU 1997:8 8.111. 43 Se t.ex. Barnets rättigheter och samhällets skyldigheter (1992) s. 173. Barns villkor i förändringstider (1993) s. 39. 45 Tänk om... Rapportfrån barnens myndighet (1996) BO. s. 37. "' Tänk om... Rapportfrån barnens myndighet (1996) BO. s. 30. " Barndom satter spår (1997) BO. s. 47.

Barnpsykiatris framväxt

En bidragande orsak till barnpsykiatrins framväxt ligger kanske något förvånande i de s.k. vanartade barnens historia. Då alla barn sattes i skolan hände något man inte förutsett, nämligen att vissa barn inte klarade av undervisningen. Deras förmåga att hänga med i skolans tempo räckte inte till. Det andra som inträffade var att vissa barn vägrade att uppträda i skolan såsom vuxenvärlden krävde. De skolka- de, snattade, var uppkäftiga och störde undervisningen. Dessa barn kom att få beteckningen "vanartade”. De vuxna var dock eniga om att dessa barn måste stoppas i sin "vanan”. Deras beteende störde skol- undervisningen, men i förlängningen föreställde man sig även en ökad kriminalitet och en sänkt moral som dessa "vanartade” barn skulle sprida som vuxna. År 1902 kom de första barnlagarna i Sverige. En av dessa barnlagar inriktade sig just på dessa "vanartade” barn.

Till saken hör att "vanan” betydde olika saker beroende på om det avsåg en flicka eller pojke. Flickors "vanan” handlade oftast om sexualitet i vid bemärkelse, medan pojkars "'vanart” i stället handlade om stölder och bråk. Det fanns fler skyddsanstalter för pojkar än för flickor, vilket tyder på att man trodde pojkar skulle vara "vanartiga” i högre grad än flickor.

Urskiljandet av de "vanartiga” barnen ledde till ett intresse för dessa barn från läkare och pedagoger, som undrade varför just dessa barn var "vanartade” och hur de kunde botas.

Den mentalhygieniska rörelsen

Början av 1900—talet var en tid som präglades av tilltron till natur— vetenskapen. Läkaren och ingenjören hade hög status. Upptäckterna om arvets betydelse spreds och fick betydelse för befolknings- politiken, liksom framtidstron på ett idealt samhälle där den goda medborgaren kunde förädlas och fostras fram. Mot bakgrund av detta är det förståeligt att också "vanart” betraktades som en ärftlig belast— ning. Det var det dåliga arvet som orsakade att vissa barn blev "'vanartiga”.

På 1910-talet växte den s.k. mentalhygieniska rörelsen fram och fick fäste även i Sverige. Framför allt handlade det om "psykiatriskt

socialt arbete”, där man t.ex. hjälpte tidigare sinnessjukhuspatienter att skaffa arbete och bostad. Man tillhandahöll även information om allmänna psykologiska frågor och barnuppfostran.48 År 1931 bildades Svenska föreningen för psykisk hälsovård. Föreningen lockade många medlemmar från olika professioner eftersom föreningens mål var att förebygga psykisk ohälsa och olika uppfattningar om psykisk ohälsas uppkomst inte spelade någon roll då målet förenade dem.”

På 1910- och 1920—talen övergick man från att tala om "vanartade” barn till att i stället diskutera "psykopatiska” barn.50 Betoningen låg fortfarande på arvet, men man trodde att en dålig miljö kunde bidraga till att utlösa psykopatin.51 Det ansågs inte vara fråga om en sjukdom i vanlig bemärkelse utan en ärftligt betingad förändring i utvecklingen av barnets känslo- och viljeliv. Psykopati blev ett samlingsnamn för olika symptom, där den gemensamma nämnaren var att barnen skapa- de problem för vuxenvärlden.52 De olika symptomen kunde betecknas som bråkighet, sexuella oarter, snatteri och skolk.53

Förebyggande av psykisk ohälsa

Tonvikten inom vad som i dag skulle kunna liknas vid barn- psykologisk behandling lades på 1920-talet på preventiva åtgärder. Fokus låg på att försöka rädda de barn som låg i riskzonen för att bli "vanartade”. Ett exempel på denna tanke fanns på Gotland där hospitalsläkaren Josef Lundahl i Visby tog initiativ till en barn— psykiatrisk verksamhet år 1927. Meningen var att lärarna skulle

*” Qvarsell, Roger (1997) ”Mentalhygien och psykisk hälsovård”, Hur skall sjalen lakas? Förändringar inom den psykiatriska vården, red. Qvarsell och Eriksson. Stockholm. 5. 132.

4” Qvarsell (1997) s. 139. 50 Qvarsell (1985) ”Från vanart till psykopati. Om barnpsykiatrins fram-

växt i Sverige under mellankrigstiden” Lychnos.

51 Qvarsell (1985) s. 172. 52 Qvarsell (1985) s. 184.

5” Bergenheim, Åsa (1997) ”Skå-Gustav och barnpsykiatrin” Hur skall själen läkas? Red. Qvarsell och Eriksson. Stockholm. 5. 189.

rapportera alla problembarn och skicka dem till Lundahl. Han under- sökte dem och skickade dem eventuellt vidare till det observations- hem som han och hans fru drev. Liknande hem öppnades på fast— landet, nämligen Skärsbo av läkaren Agnes Henriques 1928 och Mellansjö av läkaren Alice Hellström 1928.54 De första psykopat- hemmen hade öppnats. I behandlingen på dessa hem förenades medicinska och pedagogiska metoder. I deras fotspår följde andra psykopathem, till de mer kända hör Skå.

I samma anda, med syfte att förebygga psykisk ohälsa, tillkom den första rådgivningsbyrån för uppfostringsfrågor år 1933 i Stockholm. Meningen var att rådgivningsbyrån skulle bygga på frivilliga anmäl- ningar. Den var därför skild från barnavårdsnämnden. Liknande råd- givningsbyråer upprättades även i andra städer, men de lades ned då eldsjälen som startat dem inte längre drev dem.55 Den tidiga "barn- och ungdomspsykiatriska” vården byggde till största del på enskilda eller kommunala initiativ.

Behandlingen på specialhemmen för psykopatiska ungdomar syfta— de till fostran och ett mer samhällsanpassat liv. Det var inte någon psykologisk eller terapeutisk behandling som motsvarar dagens be- handling. Psykoterapin hade inte slagit igenom i barnpsykiatrin. Inte heller fördes en diskussion om att barnens avvikande beteende kunde generera från traumatiska erfarenheter i barndomen. Vid genom- gångar av dessa barns journaler framgår att flera varit med om fysisk misshandel, vanvård eller sexuella övergrepp. Dessa övergrepp mot barnen finns dokumenterade i journalerna men orsakade inte någon behandling. Läkarna tycks snarare ha ansett att barnens psykopatiska karaktär försatte barnen i dessa integritetskränkande situationer. Att t.ex. svår aga, vanvård eller sexuella övergrepp skulle kunna leda till psykiska skador var ännu inte känt.56

Okunskapen om hur sexuella övergrepp kunde leda till ett exempelvis utåtagerande sexuellt beteende eller en så dålig självbild

5'1 Qvarsell (1985) s. 180.

55 Jönson, Ulf (1997a) Bråkiga, lösaktiga och nagelbitande barn: Om barn och barnproblem vid en rådgivningsbyrå i Stockholm 1933-1950. Linköping.

56 Bergenheim (1997) s. 206.

där nya övergrepp sågs som någonting naturligt, drabbade flickorna i högre grad. Flickor utsattes oftare än pojkar för sexuella övergrepp och dessa övergrepp bearbetades inte. Frånvaron av behandling ledde till att de som vuxna ofta hamnade i prostitution, fick oönskade graviditeter och levde i misshandelsförhållanden.57 Flickornas problem blev osynliga i förhållande till pojkars. En pojke som levde ut sin aggression blev ett akut problem, medan en flicka som blev tystare och tystare inte märktes.

År 1939 tillsattes en statlig ungdomsvårdskommitté. Orsakerna till kommittens uppdrag var oron för ungdomsbrottsligheten och ung- domarnas sätt att sysselsätta sig på fritiden.58 I ett av kommittens be- tänkande föreslogs en psykisk barna— och ungdomsvård.” Bakom- liggande tankar var fortfarande den mentalhygieniska tanken samt rädslan för kriminalitetens spridningf”0 År 1945 beslöt riksdagen om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård.” Vården skulle bedrivas i landstingens regi. År 1953 infördes obligatorisk undervis- ning om barn- och ungdomspsykiatri i läkarutbildningen.62 Den första professuren i barn- och ungdomspsykiatri inrättades år 1958.63

Modern barnpsykiatri

År 1971 hade alla landsting en egen organisation med självständiga barn- och ungdomspsykiatriska kliniker.64 Först på 1970—talet delade

57 Jfr Jonsson, Gustav (1980) Flickor på glid. En studie i kvinnoförakt. Stockholm. 58 Olson, Hans—Erik (1992) Staten och ungdomens fritid. Kontroll eller autonomi.? Stockholm.

5” SOU 1944:30. 60 Jönsson (1997a) s. 36-43. ”1 SFS 1945:489.

62 Barnets rättigheter...och samhällets skyldigheter. Lagar och regler. (1992) Rädda barnen. s. 137.

63 SOU 199718.

64 Barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet i Sverige. Socialstyrelsen redovisar (1980:2). s. 10.

läkarnas pedriatiska sällskap upp sig på flera sektioner. Tidigare hade all kunskap om hälsovård och barn kunnat behandlas i samma sektion, eftersom specialiseringen inte var större än så.65

I dag är belastningen mycket stor på barn— och ungdomspsykiatrin. Pressen på barn blir allt större på grund av nedskärningar i skolor och barnverksamhet samt den ökande arbetslösheten bland vuxnaf” An- talet barn i familj där båda föräldrarna är arbetslösa har ökat från 18 000 st år 1990 till 100 000 st år 1997.” Den senaste femårsperioden har tillströmningen till PBU inom Stockholms läns landsting ökat med 63 procent.68 På senare år har dessutom fler flickor börjat söka sig till PBU.

Ett annat tecken på att barn mår psykiskt sämre är ökningen av självmordshandlingar bland barn och ungdomar. Sedan 1950—talet har självmordshandlingar fördubblats.69 "Nya” nyttjare av barn— och ung— domspsykiatrin är flyktingbarnen och invandrarbarn i första eller andra generationen. Dessa barn kan ha upplevt svåra traumata, social problematik eller depression hos föräldrarna, identitetskonflikter, Språksvårigheter och diskriminering. Barn som flyttar inom ett land kan reagera med psykiska symptom. De barn som dessutom tvingas flytta mellan olika länder och olika kulturer, ibland under traumatiska förhållanden, kan förväntas reagera ännu starkare. 70

65 Barnkliniken jubileum 1995 Regionsjukhuset Örebro läns landsting.

s. 20. 66 SOU 1997:8 s. 137. " Barnen och Vi nr 1/98. 68 SOU 1997:8 5.123.

69 Tänk om... Rapport från barnens myndighet (1996) s. 31. 70 Löfqvist, Arne (1992) ”Barn- och ungdomspsykiatrin — några tankar kring utveckling och arbetsområden”, red. Tom Lundin Försvarspsykiatri i går, i dag och i morgon. En antologi tillägnad Ulf Otto 60 år den 8 oktober 1991. Lund. 5. 31.