SOU 1999:49

Invandrare som företagare - För lika möjligheter och ökad tillväxt

Till statsrådet Ulrica Messing

Den 22 januari 1998 bemyndigade regeringen chefen för Inrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att bl. a. föreslå sådana åtgärder som medför att personer med utländsk bakgrund får en lika behandling när de vill starta och utveckla egna företag.

Med stöd av bemyndigandet förordnade dåvarande chefen för Inrikesdepartemententet statsrådet Blomberg den 23 januari 1998 landshövding Björn Eriksson som särskild utredare.

Till experter förordnades den 16 mars 1998 verkställande direktören Rafael Bermejo, finansieringsansvarig ALMI Support Stockholm Jan Franzén, verkställande direktören Bo Granqvist, fil dr Hedi Bel Habid, departementssekreteraren Michael Hagos, kanslirådet Lars Häggmark, bankdirektören Curt Källströmer, fil dr Ali Najib, eko magistern Karin Sandström och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Margareta Wadstein.

Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. den 23 mars 1998 jur kand. Stefan Ravelin. Civil ek Maria Granqvist förordnades till sekreterare under tiden 1-30 september 1998 och fil dr Ali Najib under tiden den 1

31 oktober 1998.

Härmed överlämnas betänkandet ”Invandrare som företagare

  • För lika möjligheter och ökad tillväxt” från Utredningen om företagande för personer med utländsk bakgrund.

Särskilt yttrande har lämnats av Curt Källströmer.

Stockholm i april 1999

Björn Eriksson

/Stefan Ravelin

1. Sammanfattning

1.1. Direktiven

Utredningen om ”Särskilda hinder för personer med utländsk bakgrund att starta och utveckla egna företag” (In 1998:1) tillsattes efter beslut av regeringen den 22 januari 1998. Utredningen har antagit namnet ”Företagande för personer med utländsk bakgrund”. I direktiven för utredningen, som bifogas som bilaga 1, anges bl.a. följande.

Regeringen har i budgetpropositionen för år 1998 bedömt att det är en högt prioriterad uppgift att underlätta skapandet av nya arbetstillfällen. Under år 1996 startades ca 28 000 helt nya företag. Personer med utländsk bakgrund svarade för en femtedel av dessa företagsetableringar. Mot bakgrund av svårigheter att komma in på arbetsmarknaden kan många personer med utländsk bakgrund förmodas vilja starta eget.

Invandrare möter flera problem vid nyetableringar. Ett sådant kan vara att få krediter. Det finns exempel på att företagare med invandrarbakgrund, vilka nekats ett mindre lån trots betydande säkerheter kunnat lämnas. Utredningen skall enligt direktiven studera invandrares kapitalanskaffning och kreditmöjligheter och därvid också belysa långivarnas handläggningsrutiner och kompetensförsörjning. Några särskilda bankgarantier eller etableringsstöd bör inte införas.

Utredningen skall också studera om bristande kunskaper i svenska språket och kulturella hinder utgör hinder i samband med kapitalanskaffning vid start och utveckling av företag. Vidare skall utredningen undersöka om det går att identifiera skillnader mellan företagare som upplevt hinder och de företag som varit framgångsrika.

1.2. Utredningens genomförande

För att få problem och möjligheter belysta har utredningen haft kontakter med ett flertal företagare med utländsk bakgrund och med representanter för branschorganisationer. Utredningen har varit på besök i Internationella företagarföreningens (IFS) lokaler i Stockholm. Ett seminarium med forskare m.fl. har anordnats. För att söka utröna skill-

nader mellan företagare som upplevt hinder och svårigheter i sin verksamhet och företagare som klarat av dessa hinder, har ett antal intervjuer gjorts med företrädare för sådana företag.

Kapitalanskaffning och krediter är centrala frågor vid start och drift av företag. Utredningen har haft ett antal kontakter med företrädare för banker. Utredningen har också haft sammanträffanden med Svenska Bankföreningens arbetsutskott, där de fyra största bankernas koncernchefer utgör medlemmar, och representanter för bankernas fackliga organisationer. Frågor om finansiering och andra finansiella tjänster samt frågor om kontakter med myndigheter m.fl. har bearbetats av två arbetsgrupper bestående av experter i utredningen.

I enlighet med utredningens direktiv har utredningen tagit hänsyn till Banklagskommitténs arbete och de iakttagelser och den dokumentation som Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har gjort.

Experten i utredningen Ali B. Najib har utarbetat ”Invandrarföretagande

  • några grundläggande fakta” (bilaga 2). Vidare har experten Hedi Bel Habib utarbetat ”Från invandrarföretagsamhet till generell tillväxtdynamik” (bilaga 3). Dessutom har några framstående forskare m.fl. beretts tillfälle till inlägg, vilket berikat utredningens arbete. Dessa inlägg bifogas som bilaga 7 till betänkandet.

Utredningen har haft 10 prokollförda sammanträden, varav ett i form av internatsammanträde under två dagar.

1.3. Utredningens överväganden och förslag

Utgångspunkter

Utvecklingen går mot en alltmer internationaliserad och omstrukturerad värld. Detta medför förändringar i befolkningsstrukturer och förändringar i ekonomiska förutsättningar. Förändringarna medför såväl problem som möjligheter. De länder som kan leda förändringarna i en riktning mot harmoni för landets befolkning och utnyttja det nya visionära och ekonomiska klimatet blir vinnare. Detta gäller såväl materiella som immateriella värden.

Behovet av ökad sysselsättning är stort. Vinsten för samhället när en person går från arbetslöshet till arbete eller till eget företagande med egen försörjning uppgår till betydande belopp. För utredningen är den ena huvuduppgiften att lämna förslag vilkas genomförande leder till arbete genom eget företagande, dvs. få mänskliga och ekonomiska resurser att verka för tillväxt. Därvid står det ekonomiska perspektivet i centrum.

Utredningens andra huvuduppgift är av allmänmänsklig och etisk natur. Personer med utländsk bakgrund har för närvarande inte samma möjligheter som majoritetsbefolkningen att starta och driva företag. Detta har ibland en rent saklig bakgrund. Invandrare har i regel inte omgående tillräckliga kunskaper om landet, kännedom om rådande regelsystem m.m. för att kunna driva ett företag på lika villkor som majoritetsbefolkningen. Enligt utredningen bör en invandrare ges möjlighet att lyfta upp sig från detta kunskapsunderläge. Men utöver detta underläge möter invandrare attityder och till och med direkt diskriminering eller andra förhållanden som försvårar dennes integration i det svenska samhället och i affärslivet. Inträdesbarriärerna kan vara betydande.

Dessa barriärer eller hinder består av regler, normer eller arbetssätt som utformats under majoritetsbefolkningens villkor och som medför nackdelar för personer som inte vistas så länge i landet.

Redan vidtagna åtgärder

För att så snabbt som möjligt få till stånd en utveckling i den riktning som utredningens arbete skall leda till har, efter initiativ från utredningen, vissa resultat redan åstadkommits under utredningsarbetets gång.

Finansinspektionen har i samverkan med utredningen utarbetat nya s.k. allmänna råd ”Finansinspektionens allmänna råd om riktlinjer för hantering av etiska frågor hos institut som står under inspektionens tillsyn”. I de allmänna råden sägs att de riktlinjer som instituten utarbetar på grundval av de allmänna råden, bl.a. skall präglas av god affärssed och konsekvent agerande, rättvis behandling av kundintressen vid intressekonflikt och lika behandling med avseende på t.ex. etnisk bakgrund.

Svenska Bankföreningens arbetsutskott

  • i arbetsutskottet ingår

koncerncheferna för de fyra största bankerna

  • har i samråd med utredningen uttalat en strävan efter ökade och förbättrade kontakter med invandrare för att möjliggöra ett ökat företagande bland dessa perso-ner. Det är utredningens uppfattning att sådana ställningstaganden får stor genomslagskraft på sikt, speciellt som kommersiella affärsskäl talar för en sådan utveckling.

För att förbättra servicen till personer med utländsk bakgrund har några banker redan påbörjat ett arbete, bl.a. för förbättrad utbildning genom att ta in frågor i utbildningen såsom ”Problemställningar vid kreditgivning till invandrare”. Även de bankanställdas största fackliga organisation, Finansförbundet, har uttalat sitt stöd för ökad utbildning

och andra åtgärder för ökad kunskap om personer med utländsk bakgrund för att dessa gruppers möjligheter att utnyttja finansinstitutionernas tjänster skall förbättras.

Utredningen noterar med tillfredsställelse dessa uttalanden och åtgärder från bankernas och de bankanställdas sida.

Invandrarföretagande

  • historik och vissa statistikuppgifter

I kapitel 3 lämnas ett historiskt perspektiv på invandrares företagande i Sverige. I kapitlet lämnas också vissa statistiska uppgifter om nuvarande förhållanden.

Historik

Invandrarföretagare har i alla tider, såväl i Sverige som internationellt, intimt hört ihop med handelns och ekonomins internationalisering. Synen på invandrarföretagande, dess förutsättningar, karaktär och konsekvenser har, beroende på tidpunkt, skiftat. Stundtals har de uppträtt som den framväxande kapitalismens pionjärer eller setts som frälsare i tider av ekonomisk kris och stagnation. Vissa perioder har invandrarföretagande och invandrarföretagare motarbetats och betraktats som hot mot inhemsk kultur, sysselsättning och företagare. På gott och ont har de fungerat som bärare och vägröjare för nya idéer, varor, produktions- och distributionsformer samt maktstrukturer. Med reservation för att all periodindelning är grannlaga kan man tala om tre perioder i det svenska invandrarföretagandets historia. Den första går från högmedeltiden fram till 1800-talets första decennium. Den andra sträcker sig från 1800-talets början till andra världskriget. Den tredje slutligen omfattar efterkrigsperioden.

Vad landet efter andra världskriget fram till början av 1970-talet ansågs behöva var arbetskraft inte kapitalstarka och duktiga invandrarföretagare. Arbetskraftsinvandrarna kom från Norden, Västeuropa, Jugoslavien och Grekland. Flyktingarna kom främst från de av Sovjetunionen kontrollerade kommunistländerna i Östeuropa. Efter mitten av 1970-talet avtog den ekonomiska tillväxten, behovet av arbetskraft minskade samtidigt som flyktinginvandringen mer och mer ökade i betydelse. Flyktingarna kom nu i stället främst från Västasien, Latinamerika och Afrika.

Mot denna bakgrund skulle man kanske förvänta sig att invandrarföretagare och invandrarföretag var en ytterst marginell företeelse före

mitten av 1980-talet. Men den bilden stämmer inte riktigt. I motsats till småföretagare i övrigt ökade företagarna bland invandrarna.

Det var inte förrän vid 1980-talets mitt som efterkrigstidens svenskar på allvar upptäckte invandrarföretagarna och deras företagande. Hur var det möjligt? En förklaring kan vara att invandringen före 1980-talet hade annorlunda karaktär och ekonomiska förutsättningar. Goda konjunkturer och stor efterfrågan på arbetskraft fram till första hälften av 1970-talet bidrog till att dölja invandrarföretagandet. Det faktum att småföretagsamheten generellt minskade i betydelse som en följd av näringslivets fortgående koncentration kan ha bidragit.

Med 1980- och 1990-talens ökande arbetslöshet, växande invandring från utomeuropeiska länder trädde såväl invandrarna, främlingarna, som deras företagande fram ur skuggorna. De synliggjordes. De blev dom. Vad som för många svenskar föreföll nytt hade i själva verket långa rötter i svensk historia. Det nya var det stora antalet invandrarföretagare. Det har aldrig funnits så många invandrarföretagare som i det sena 1980- och 1990-talens Sverige.

Vissa statistikuppgifter

Ökning av invandrarföretagande

Antalet invandrarföretag, dvs. företag som drivs av personer med utländsk bakgrund, har ökat markant under de senare åren i Sverige. Det finns i dag omkring 65 000 invandrarföretag, vilket motsvarar omkring 12 procent av småföretagsbeståndet1. Detta innebär att invandrare fortfarande är underrepresenterade i förhållande till sin andel av befolkningen. Invandrare är dock välrepresenterade i gruppen nya företag. Personer med utländsk härkomst uppgår i dag till en femtedel av alla nyföretagare och utgör därmed en viktig potentiell källa för entreprenörskap i landet. Många invandrare kommer från länder där eget småföretagande är mer omfattande än i Sverige. Andelen företagare under 34 år bland samtliga invandrarföretagare är drygt 20 procent. Motsvarande andel bland övriga företagare är ca 12 procent.

Allt fler invandrare startar egna företag och i många fall lyckas de etablera sina verksamheter tack vare stor hjälp från familj, släkt och vänner samt hårda och långa arbetstider och låga inkomstkrav. Dessutom tjänar de som förebilder för andra invandrare och deras barn. Nuvarande ersättningsregler för starta-eget bidrag missgynnar starkt invandrare och övriga som ännu inte kommit in på den svenska arbetsmarknaden.

1 Företag med färre än 200 anställda.

Invandrarföretagen återfinns främst inom tjänstesektorerna där de sysselsätter merparten (84 %) av antalet sysselsatta i invandrarföretagen. Den största och dominerade tjänstesektorn är handel, hotell och restaurang som sysselsätter nästan två femtedelar av alla anställda inom invandrarföretagen. Andelen företagare bland sysselsatta är mycket högre bland utomeuropeiska invandrare (16 %) än bland majoritetsbefolkningen (8 %).

De regionala variationerna i invandrarföretagandet tycks i mångt och mycket vara en fråga om stad och land. Nästan två tredjedelar av alla invandrarföretag är lokaliserade till storstadsregionerna. Stockholms län ligger i en klass för sig med närmare två femtedelar av alla invandrarföretag, följt av Göteborg och Bohus län och Skåne län med vardera 13 procent.

Andelen företag som drivs i form av enskild firma utgör hälften av samtliga invandrarföretag. Andelen kvinnor bland invandrarföretagarna uppgår till 29 procent.

De flesta invandrarföretag som startas förblir små och lokalt begränsade. Trots detta kan deras ekonomiska effekt summeras till en betydande samhällsnytta i termer av omsättning och sysselsättning. Vidare skapar de en vitaliserande lokal konkurrens och deras bidrag till den ekonomiska dynamiken kan vara mycket betydelsefull.

Redan om man begränsar intresset enbart till sysselsättningseffekten framstår deras betydelse i ekonomin som mycket stor. Invandrarföretagen svarar i dag för ca 14 procent av alla sysselsatta i småföretag. Lägger man därtill deras andra direkta och indirekta bidrag till ekonomisk utveckling blir betydelsen ännu större.

Internationell jämförelse

Det är mycket vanskligt att göra en internationell jämförelse med avseende på offentligt stöd till invandrarföretagandet. Eftersom det förekommer många olika stödformer på olika nivåer och dessutom dessa förändras ständigt, blir det svårt att göra en sådan jämförelse. Det framgår dock klart att flera europeiska länder försöker stimulera invandrare och etniska minoriteter till att starta egna företag och därmed minska den så ofta mycket höga arbetslösheten bland invandrare och etniska minoriteter. Stödpolitiken täcker in ett spektrum av områden för att underlätta för dessa grupper, t.ex. genom att höja företagarnas kompetens, reducera byråkrati och regleringar samt att förbättra de finansiella betingelserna. Riktade stödinsatser till enbart invandrargrupper förekommer dock i mindre utsträckning i västeuropeiska länder än i Kanada och USA.

Några principiella frågor

Mot bakgrund av vad som sagts i inledningen, vidareutvecklar utredningen grunden för sina ställningstaganden i kapitel 4.

Det finns höga inträdesbarriärer till det svenska samhället. Inom den privata sektorn har de normer och arbetssätt som tillämpas skapats mot bakgrund av affärslivets villkor för majoritetsbefolkningen och dess affärskulturer. Detta innebär att personer med utländsk bakgrund och deras företag ofta hamnar i ett sämre läge. Utredningens uppgift är att skapa en grund för förutsättningar för förändringar, så att alla landets invånare ges lika möjligheter.

Samhället bör enligt utredningen utforma regelsystemet för företagande så att personer med initiativförmåga och affärsidéer ges möjlighet att få sin försörjning genom att driva företag. Arbetslösheten måste bli lägre. Ett bra företagsklimat ger goda förutsättningar för lönsamma investeringar. Därmed öppnas även möjlighet till att även ge anställning till andra. De ramar inom vilka företagare med utländsk bakgrund skall arbeta, skall vara desamma som för företagare i allmänhet.

Utredningen anser dock att vissa särskilda insatser genom utbildning och rådgivning m.m. behövs för att personer med utländsk bakgrund skall få samma möjligheter som majoritetsbefolkningen att starta och driva företag. Det behövs säråtgärder men framför allt en generell tillväxtpolitik. Vidare föreslår inte utredningen några särskilda lättnader eller förmåner för personer med utländsk bakgrund sedan företagen startats. På några punkter, som är av en särskild betydelse för företagare med utländsk bakgrund, föreslås generella åtgärder för att ge företagandet bättre villkor.

På grund av skillnader i traditioner och tänkesätt i olika länder har en invandrare ofta betydande barriärer att klara av innan han eller hon finner en bra bas för tillvaron i Sverige. Detta gäller även för start och drift av företag.

En viktig uppgift för utredningen är att undersöka vilken effekt som arbetsformer för bl.a. långivning och lokaluthyrning har för möjligheterna för personer med utländsk bakgrund att driva företag.

Genom att bankerna tillsammans har en dominerande ställning har de enligt utredningen ett kollektivt ansvar för att in- och utlåning och betalningssystem för privatpersoner och företag kan ske under rimliga villkor. Bankerna har således ett samhällsansvar samtidigt som de är företag med krav på lönsamhet. Det finns en konflikt mellan ett brett och generellt agerande och kravet på lönsamhet. Denna konflikt

  • eller

snarare avvägning

  • måste ständigt uppmärksammas av statsmakterna.

Utredningen slår

  • utöver vad ovan sagts
  • fast följande teser att uppmärksammas för att få till stånd ett ökat företagande för personer med utländsk bakgrund.

1. Grunden för att åstadkomma företagande för personer med utländsk bakgrund är dels etisk och allmänmänsklig, dels ekonomisk. 2. Den generella ekonomiska politiken är avgörande också för invandrarföretagandet. Åtgärder för att stimulera invandrarföretagandet kan inte utformas oberoende härav. 3. Intresset för att starta och driva företag måste tas tillvara snarast möjligt efter ankomsten till Sverige. 4. Personer som inte är födda här i landet befinner sig i ett kunskapsmässigt underläge vad gäller start och drift av företag. Dessa personer skall ha möjlighet att lyfta upp sig ur detta underläge samtidigt som de måste anpassa sig och acceptera företagandets regler och villkor i landet. 5. Insatser från det offentliga kan ibland behövas fram till och med företagets startperiod. Därefter skall företagare med utländsk bakgrund inte särbehandlas utan ha samma rättigheter och skyldigheter som andra företagare. 6. De svårigheter som invandrarföretagare ställs inför består mer av arbetssätt och normer som byggts upp i affärslivet under majoritetsbefolkningens villkor än av direkt diskriminerande regler. 7. Möjligheten att få en fråga prövad av en neutral instans är viktig för en avtalspart som är i en underlägsen situation, såsom fallet ibland är med företagare med utländsk bakgrund. 8. Det är särskilt betydelsefullt att offentliga organ och företag på marknader med storföretagsdominans anpassar sitt arbetssätt så att landets skilda befolkningsgrupper får en lika behandling. 9. Finansieringsfrågorna är en avgörande faktor vid bildandet av nya företag och invandrarföretagare utgör härmed en grupp med speciella problem. 10. Integration och arbetsmarknadspolitik skall

  • utöver målet att ge

sysselsättning genom anställning

  • även inriktas på att ta till vara intresse och kompetens för eget företagande. Företagande får dock inte göras till ett arbetsmarknadspolitiskt medel för att dölja arbetslöshet.

Förekommer etnisk diskriminering?

En viktig uppgift för utredningen har varit att besvara om diskriminering och särbehandling förekommer samt att undersöka omständigheterna kring sådana förhållanden (kapitel 5).

Utredningens utgångspunkt är att en företagare inte får behandlas mindre förmånligt än andra med annan etnisk tillhörighet som befinner sig i en likartad situation. Detta innebär även en rätt att behandlas individuellt, efter individuella förutsättningar, och inte efter antaganden, mer eller mindre förutfattade meningar eller rentav fördomar om vad som kännetecknar den etniska grupp en individ tillhör eller förmodas tillhöra.

Diskriminering är ofta inbyggd, strukturell, eftersom den uppstår ur rutiner som i sig framstår som fullt normala och genomtänkta. Denna form av diskriminering kommer blivande och redan etablerade företagare med utländsk bakgrund i kontakt med i en betydande omfattning. En sådan definition av begreppet diskriminering kan även uttryckas som att personer eller grupper på olika sätt befinner sig i ett sämre läge än majoritetsbefolkningen.

Det är också den vanligaste formen av svårigheter som företagaren med utländsk bakgrund kommer i kontakt med och som utredningen i huvudsak inriktat sig på. Det är enligt utredningen således systemfel och inte främst direkt diskriminering som förekommer och som måste upphöra innan invandrare har samma möjligheter som övriga delar av befolkningen att starta och driva företag.

En stor del av landets befolkning har invandrarbakgrund. Detta har medfört förändringar i affärslivet för att inlemma dessa kundgrupper i sin affärsstrategi. Förändringarna medför såväl ökade intäkter som ökade kostnader. På vissa områden är den förändrade inriktningen

  • och

en annorlunda inställning till kontakter med nya kundgrupper

  • av en särskild betydelse. Det är också särskilt betydelsefullt att offentliga organ och företag på marknader med storföretagsdominans anpassar sitt arbetssätt så att landets skilda befolkningsgrupper får en lika behandling.

Att nå harmoni mellan personer med utländsk bakgrund och majoritetsbefolkningen bör vara en ständigt pågående process. Statens olika åtgärder utgör en viktig del i denna process. Utredningen anser att dessa frågor är så centrala att de alltid skall beaktas vid statliga organs agerande.

Enligt utredningen är det angeläget att samhället, i ett långsiktigt förändringsarbete, uppmärksammas på vilka effekter olika åtgärder får för jämlikheten mellan personer av olika etnisk tillhörighet. Utredningen föreslår att det i verksförordningen och i kommittédirektiv skrivs in att myndigheter i sin löpande verksamhet respektive kommittéerna i sitt arbete alltid skall uppmärksamma detta.

För att undanröja oklarhet om straffbestämmelsen i 16 kap. 9 § brottsbalken om olaga diskriminering även innefattar diskriminering som riktas mot en juridisk person och kan hänföras till etnisk tillhörighet, föreslår utredningen en översyn av bestämmelsen.

Utredningen stöder förslaget som lämnats i betänkandet Översyn av lagen mot etnisk diskriminering (SOU 1997:174) om att bl.a. statliga myndigheter åläggs att i största möjliga utsträckning ta in s.k. antidiskrimineringsklausuler i avtal med leverantörer. Vidare föreslås att den utredning som ser över verksamheten i Nämnden för offentlig upphandling får som särskild uppgift att observera invandrarföretagandets beroende av upphandlingsförfarandet.

Den som förvärvar en affärsrörelse som drivs från en hyreslokal kan för närvarande inte vända sig till Hyresnämnden om förvärvaren vägras att få hyresrätt till lokalen. Denna rätt har endast innehavaren av hyresrätten. Utredningen föreslår att även förvärvaren av affärsrörelsen skall kunna vända sig till Hyresnämnden för att få frågan om överlåtelse av hyresrätten prövad.

Utredningen anser att det behövs ett bättre statistiskt underlag för beslut om åtgärder för invandrares företagande samt ökad forskning i dessa frågor. Utredningen föreslår att 10 miljoner kronor per år avsätts för främst forskning och utredningsverksamhet.

Tillväxt i stället för socialpolitik

I kapitel 6 lägger utredningen fram förslag som syftar till att stimulera nyanlända flyktingar till eget företagande tidigt under introduktionsperioden.

Många av dagens flyktingar kommer från länder där eget företagande utgör en del av en kulturtradition. Utredningen anser därför att kommunerna bör ta vara på denna försörjningsform när de tidigt arbetar med introduktionsprogram för att underlätta en snabb förankring i arbetslivet.

Detta kan dock inte åstadkommas utan grundläggande förändringar i dagens mottagningssystem, vilket fortfarande till alltför stor del kännetecknas av socialt omhändertagande. Utredningen anser därför att arbetet med regionala tillväxtavtal och integrationspolitiken för nyanlända bör samordnas så att kollisioner mellan olika regelverk och myndigheter kan undvikas och nyanländas roll som resurs tydligt synliggörs på lokal och regional nivå.

Mot bakgrund av detta föreslår utredningen att ersättningssystemet för flyktingmottagande ses över så att kommunernas arbete med introduktion av nyanlända tidigt knyts till de regionala tillväxtavtalen inom

ramen för varje regions egna förutsättningar för tillväxt. I konsekvens med detta föreslår utredningen att det administrativa ansvaret för ersättningarna till kommunerna (anslaget B4 som motsvarar 2,2 miljarder kronor enligt budgetpropositionen 1998/99) förs över från Integrationsverket till länsstyrelserna så att medlen strategiskt kan fördelas till kommunernas introduktionsprogram för nyanlända inom ramen för samordning av de regionala tillväxtavtalen.

För att kommunernas arbete med att stimulera nyanlända till egenförsörjning och eget företagande skall anpassas till de skilda förutsättningar för näringsliv, tillväxt och arbetsmarknad som finns i varje län föreslår utredningen bl.a. att länsstyrelserna ges ett samordnings- och tillsynsansvar för integrationsarbetet på regional nivå.

Vidare föreslår utredningen att DO får en regional plattform för arbete mot etnisk diskriminering, så att främjandet av mångfalden i arbetslivet integreras i de regionala strategierna på samma sätt som jämställdhetsarbetet.

Svårigheter för personer med utländsk bakgrund att starta och driva företag

I kapitel 7 behandlasinvandrares svårigheter att starta och driva företag. Frågor om finansiering och andra finansiella tjänster behandlas i kapitel 8.

Personer med utländsk bakgrund har i ett flertal hänseenden ett sämre utgångsläge än majoritetsbefolkningen när de skall starta och driva företag. De bör genom utbildningsinsatser få möjligheter att ta sig upp ur detta kunskapsmässiga underläge. När företaget sedan är startat skall företag som drivs av personer med utländsk bakgrund ha samma rättigheter och skyldigheter som övriga företag.

Utredningen föreslår utbildning, bl.a. i form av rådgivning om hur kontakter med olika myndigheter skall skötas och vilka lagar det är viktigt att känna till samt hjälp med bankkontakter. En viktig del av utbildningen och rådgivningen är också kännedom om ”osynliga regelverk” och sociala koder.

Enligt utredningen bör intresset att starta företag hos dem som har goda förutsättningar för detta tas till vara så snart uppehållstillstånd beviljats. Saknas underlag för utbildning m.m. av tillräckligt stora eller homogena grupper i en kommun, kan flera kommuner samarbeta.

Utredningen föreslår också att företagaren inom ett år efter företagets bildande, skall kunna utnyttja konsulthjälp med upp till 10 timmar till en kostnad av hälften av det normala konsultarvodet. Om antalet personer som erhåller starta-eget bidrag uppgår till uppskattningsvis 25 000 och

hälften av dessa utnyttjar det subventionerade konsultstödet, blir statens kostnad för detta ca 40 miljoner kronor.

Genom att en invandrare som startar ett företag ofta inte haft möjlighet att bli medlem i A-kassan, får denne ofta den lägsta ersättningen av starta-eget bidrag, 103 kronor per dag. Det lägsta bidraget uppgick fram till juli 1995 till 338 kronor per dag och fram till juli 1997 till 240 kronor per dag. Utredningen föreslår att det lägsta starta-eget bidraget ånyo höjs till 240 kronor per dag. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar ökar statens kostnader med 115

  • 120 miljoner kronor per år

för en sådan åtgärd.

Det förhöjda starta-eget bidraget föreslås, liksom förslaget om subventionerad konsulthjälp, omfatta samtliga som erhållit starta-eget bidrag.

Som utredningen redan i kapitel 6 ger uttryck för, är en regionaliserad behandling av tillväxtfrågor och därvid även frågan om att underrätta kapitalanskaffning för invandrarföretagare av en stor betydelse. Organisationer som Internationella företagarföreningen i Sverige (IFS) har här visat på intressanta utvecklingsmöjligheter. Utredningen föreslår att länsstyrelserna får ett övergripande ansvar för att tillvarata det intresse att starta och driva företag som finns hos personer med utändsk bakgrund. Utredningen föreslår att sammanlagt 20 miljoner kronor ställs till länsstyrelsernas disposition för att fördelas mellan nya eller redan existerande organisationer.

Finansiering och andra finansiella frågor

För företagaren är frågorna om verksamhetens finansiering och tillgången till finansiella tjänster av en central betydelse.

Utredningen noterar med tillfredsställelse att bankerna redan genomfört vissa åtgärder för förbättrade kontakter med personer med utländsk bakgrund. Utredningen anser dock att bankerna kan förändra sitt arbetssätt ytterligare för att möta behoven från den stora målgrupp som personer med utländsk bakgrund utgör. Förändringar är enligt utredningen både möjliga och önskvärda och att de i flera fall kommer att ske av rent kommersiella skäl. I några fall bör dock åtgärder övervägas.

Det finns uppgifter om att bankerna är återhållsamma med att lämna mindre krediter till företag. Små lån till nystartade företag uppges inte vara särskilt lönsamma. Banklagskommittén har föreslagit att tillstånd inte längre skall krävas av kreditmarknadsföretag som bedriver verksamhet i liten skala. Detta ökar enligt utredningen möjligheterna till att nya kreditgivare kommer in på marknaden för lån till småföretag.

Utredningen tillstyrker Banklagskommitténs förslag. För att inte brist på krediter till goda affärsidéer för verksamhet i liten skala skall saknas, föreslår utredningen att

  • i avvaktan på att utbudet av mindre krediter

till företag ökar

  • ALMI:s utlåningskapacitet vid behov utökas.

Någon legal skyldighet för bankerna att utföra betaltjänster eller stå till tjänst med transaktionstillbehör till inlåningskonton föreligger inte. Utredningen föreslår att regeringen ger Finansinspektionen i uppdrag att undersöka hur bankernas praxis är för att öppna konton och därtill hörande tjänster för att utföra betalningar. Om behov föreligger bör Inspektionen föreslå ändrad lagstiftning.

Några banker planerar att i sin internutbildning särskilt uppmärksamma frågor om kreditgivning till invandrare. Detta borde enligt utredningens uppfattning gälla alla banker. Även de bankanställdas största fackliga organisation, Finansförbundet, har gjort ett uttalande om värdet av en ökad utbildning.

Krediter kan beredas med hjälp av s.k. credit scoring, en på statistiska analyser byggd metod för kreditprövning, Tekniken är relativt vanligt förekommande vid bedömning av konsumentkrediter. I vilken utsträckning tekniken används vid kreditbedömning av företag är inte känt för utredningen. Med tanke på att scoringtekniken innebär potentiella risker för diskriminering bör en särskild analys göras av detta område. Utredningen bedömer detta som en angelägen uppgift som skyndsamt bör ges prioritet i ett framtida utredningsuppdrag.

Ett bra sätt att förbättra servicen till personer med utländsk bakgrund är också enligt utredningen att bankerna ökar antalet anställda med en sådan bakgrund. Utredningen rekommenderar också att bankerna upprättar s.k. mångfaldsplaner.

Finansinspektionen utfärdade

  • efter rekommendation av utredningen
  • under år 1998 ett nytt allmänt råd om riktlinjer för hantering av etiska frågor, bl.a. innehållande råd om likabehandling oavsett t.ex. etnisk bakgrund. De enskilda bankernas och institutens etiska råd är för närvarande inte tillgängliga för allmänheten. Utredningen föreslår att de etiska råden i framtiden skall hållas tillgängliga för allmänheten.

Svenska Bankföreningens arbetsutskott har som tidigare nämnts i samråd med utredningen nyligen uttalat sig för ökade kontakter med personer med utländsk bakgrund. Ett likartat uttalande har gjorts av Finansförbundet, de bankanställdas största fackliga organisation.

Vid oenighet mellan en bank och dess företagskund har kunden för närvarande inga andra alternativ

  • om en obligatorisk skiljedom inte

avtalats

  • än att föra process vid allmän domstol. Den obalans i ekonomiska resurser som finns mellan banken och särskilt de mindre och medelstora företagen, medför i realiteten att en prövning av en neutral instans ofta uteblir. Här är företagare med utländsk bakgrund i en särskilt svår position.

Utredningen har övervägt fyra olika alternativ för förenklad tvistlösning. Utredningen föreslår att ett ”banketikråd” inrättas. Rådet skall vid tvist mellan en bank och dess företagskund kunna lämna en rekommendation till lösning. Detta under förutsättning att institutets klagomålsansvarige först prövat frågan och klaganden därefter önskar få en prövning. Ett sådant förfarande bidrar enligt utredningen till att klargöra begreppet ”god banketik” eller ”god bankstandard” och bidrar därigenom till en ökad goodwill för hela banksektorn.

ALMI har för närvarande möjlighet att lämna nyföretagarlån upp till 30 procent av kapitalbehovet. För sådana lån kan två års räntefrihet beviljas. ALMI föreslås kunna bevilja nyföretagarlån med upp till 50 procent av kapitalbehovet till en subventionerad ränta under två år. Vidare föreslår utredningen att skattefri avsättning utan någon begränsning till andel av vinsten med upp till 200 000 kronor under en femårsperiod skall tillåtas (periodiseringsfonder).

Tillväxt

Även om många nystartade företag förblir små finns det även bland företag som startats av personer med invandrarbakgrund företag som satsat på tillväxt. Forskaren Johan Wiklund har särskilt undersökt tillväxtföretag. I hans undersökningar har andelen tillväxtföretag som leds av invandrare varit ca 8 procent både i tillväxtföretag och i icke tillväxtföretag.

De största svårigheterna, i förhållande till övriga delar av befolkningen, har en person med utländsk bakgrund när han eller hon skall starta ett företag. Har grundaren av företaget från början inte kunnat lägga en bra bas för verksamheten, uppstår särskilda svårigheter att övervinna även när företaget skall utöka verksamheten.

Det finns ett flertal företag som med framgång drivs av personer med utländsk bakgrund. En betydande del av de framgångsrika företagen har en internationell bas för sin verksamhet, antingen de importerar produkter eller att den i Sverige etablerade verksamheten internationaliserats genom att koncernbolag bildats i andra länder. Det finns exempel

på företag som har ett internationellt kontaktnät baserat på företagsledarens tidigare hemland.

Trots skillnader i affärsidéer, näringsgren och verksamhetsinriktning kan det hävdas att det finns vissa karakteristiska drag som kännetecknar de framgångsrika företagen. Framgången har i samtliga fall sin grund i en bra affärsidé och ett entreprenörsförhållningssätt. Därutöver har samstämmighet mellan affärsidén och marknaden spelat en avgörande roll för tillväxten.

Drivkraften för framgången är utan undantag rörelseidkarens personliga egenskaper som flexibilitet, beredskap att ta risker och en vilja att växa, kopplat till förmågan att förvalta den egna affärsidéen. De flesta har nått framgång från ett socialt och ekonomisk underläge. Det förefaller dock som om framgången har vuxit fram ur en stark motivation och en överlevnadsstrategi hos företagarna själva. Så gott som samtliga har kunnat bemöta uppkomna problem och motgångar genom flexibilitet och välplanerade reträttvägar.

Även vid tillväxt är finansieringsfrågorna viktiga men har företaget etablerat kontakter med en bank och visar verksamheten en positiv utveckling, torde svårigheterna att finansiera en tillväxt i huvudsak vara densamma för alla företag.

Finansiering av utredningens förslag

I kapitel 10 lämnas förslag till finansiering av utredningens förslag. Utredningens förslag kan klassificeras i två grupper. Den ena gruppen av förslag är av en etisk och allmänmänsklig natur. Dessa förslag knyter an till integrationspolitiken och till frågor om diskriminering och särbehandling. Dessa förslag kan inte värderas i form av intäkter och kostnader för staten. Den andra gruppen av förslag avser företagsekonomiska förhållanden, vilka i sin tur kan delas in i förslag som omfattar enbart personer med utländsk bakgrund och förslag som föreslås omfatta alla företag.

De förslag som utredningen lämnar och som kräver en finansiering med statliga medel, bör betraktas som investeringar för framtiden och inte som löpande kostnader. De föreslagna åtgärderna skall medverka till att outnyttjat humankapital och annat kapital börjar arbeta för landets tillväxt. På sikt blir således insatserna till nytta för staten och landets invånare.

Åtgärderna för invandrare har hittills, enligt utredningen, i alltför stor utsträckning betraktats som en del av socialpolitiken. Enligt utredningen bör samhällets insatser snabbt inriktas på att skapa sysselsättning

  • genom anställning eller genom att egna företag skapas. Denna förändring

av inriktningen medför att kostnader, som uppstår vid genomförande av utredningens förslag, till betydande del inte kräver helt nya medel utan endast en förändrad inriktning och användning av tidigare anslagna medel.

Utredningen föreslår att länsstyrelserna tilldelas sammanlagt 20 miljoner kronor att användas och fördelas till bl.a. redan existerande eller till nybildade organ för att stimulera ett ökat företagande. Dessa medel bör tas från anslaget Kommunersättningar vid flyktingmottagande. En ny regional plattform för DO:s arbete föreslås genom att sammanlagt omkring 25 personer knyts till länsstyrelserna. Den sammanlagda kostnaden

  • i utbyggt skick
  • beräknas uppgå till 10 miljoner kronor.

Dessa medel föreslås disponerade från ovannämnda anslag för flyktingmottagande.

För att förbättra beslutsunderlaget för åtgärder för invandrares företagande m.m. föreslår utredningen att 10 miljoner kronor per år avsätts för detta ändamål och att denna förhållandevis blygsamma satsning finansieras genom omprioritering inom ramen för rådande forskningsanslag.

En höjning av det lägsta starta-eget bidraget från 103 kronor till 240 kronor per dag föreslås av utredningen. Kostnaden för detta uppgår till 115

  • 120 miljoner kronor. Utredningen föreslår också att de som erhållit starta-eget bidrag skall, för ett till 50 procent subventionerat konsultarvode, kunna utnyttja 10 konsulttimmar. Statens kostnader för detta beräknas till omkring 40 miljoner kronor. Medel för dessa två förbättringar för förutsättningarna för att få igång nya företag, föreslås disponeras från anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utredningen föreslår att en möjlighet för nyetablerade företag att

utan begränsning till andel av vinsten

  • under en femårsperiod få avsätta maximalt 200 000 kronor. Utredningen förutsätter att staten genom åtgärden kommer att få in betydligt mer i skatteintäkter än vad åtgärden kostar i form av förlorade ränteintäkter på omkring 75 miljoner kronor per år på grund av uppskjuten skatt.

Utredningen bedömer att förslagen om en möjlighet för ALMI att öka sin utlåning från 30 till 50 procent av det totala kreditbehovet för nyföretagarlån samt att ALMI vid behov skall få en ökad ram för utlåning, inte medför några ökade utgifter för staten. Detta sammanhänger med att utredningen också föreslår en sänkt subventionsnivå av räntan under de två första åren av kreditens löptid.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att dessa samtliga ovan angivna förslag kan finansieras genom omprioriteringar av befintliga anslag eller genom att statens intäkter genom utredningens förslag ökar i förhållande till statens utgifter.

Vissa konsekvenser av utredningens förslag

I kapitel 10 behandlas också vissa konsekvenser av utredningens förslag. Utredningen har föreslagit att integrationspolitiken skall inlemmas i de statliga åtgärderna för tillväxt. Detta föreslås ske bl.a. genom att länsstyrelserna samordnar insatser för ökat företagande bland invandrare med andra åtgärder för regionalpolitiken. Utredningens förslag syftar till att ge möjligheter till skilda slag av insatser

  • på det

sätt det är bäst i respektive region.

Ett genomförande av utredningens förslag kommer att underlätta ett ökat nyföretagande för alla personer med utländsk bakgrund. Genom att kvinnor hittills haft särskilt svårt att få sin försörjning genom anställning, kommer utredningens förslag att bidra till en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

Enligt utredningens uppfattning har utredningens förslag en brottsförebyggande effekt för blivande och nystartade företag.

2. Inledning

2.1. Bakgrund

Utvecklingen går mot en alltmer internationaliserad och omstrukturerad värld, vilket medför förändringar i befolkningsstrukturer och förändringar i ekonomiska förutsättningar. Detta medför såväl problem som möjligheter. De länder som kan leda förändringarna i en riktning mot harmoni för landets befolkning och utnyttja det nya visionära och det ekonomiska klimatet blir vinnare. Detta gäller såväl intellektuell stimulans för människorna som ekonomiska förhållanden. Utredningens arbete är ett led i denna utveckling för en ökad jämlikhet för landets befolkning och en ökad ekonomisk tillväxt.

Efter andra världskriget och fram till början av 1970-talet präglades Sverige av en ekonomisk tillväxt och en allt ökande levnadsstandard för befolkningen. Det rådde full sysselsättning och någon arbetslöshet fanns praktiskt taget inte alls. Tvärtom rådde det brist på arbetskraft och till Sverige värvades arbetskraft från utlandet. Bl.a. värvades omkring 5 000 personer från Italien i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet.

Sveriges jämförelsevis höga löneläge under 1970-talet samt en generell strävan mot effektivisering bidrog till rationalisering av näringslivet. Antalet anställda inom industrin, som år 1976 uppgick till ca 1,1 miljoner personer, har minskat till knappt 0,8 miljoner år 1998. Däremot har antalet anställda inom den privata tjänstesektorn ökat under denna tid, från drygt l miljon år 1976 till omkring 1,3 miljoner år 19981.

Den öppna arbetslösheten i Sverige, som i internationell jämförelse legat på en låg nivå, ökade särskilt under senare delen av 1980-talet och uppgick i slutet av år 1998 till omkring 7 procent.

1 Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Invandringen bestod fram till omkring år 1970 till helt dominerande del av personer från de nordiska länderna, särskilt från Finland. Mellan de nordiska länderna rådde också passfrihet fr.o.m. år 1959 och inte heller fanns det några generella hinder mot att söka arbete i ett annat nordiskt land. Antalet politiska flyktingar var också litet. Under hela 1970-talet uppgick antalet flyktingar till i runt tal 10 000 personer. Under 1990-talet har antalet flyktingar uppgått till omkring 150 000 personer.

Under 1950- och 1960-talen hade invandrarna en högre sysselsättning än majoritetsbefolkningen. Denna skillnad krympte gradvis och hade utjämnats under 1970-talet. Därefter har invandrarnas grad av sysselsättning kommit att alltmera understiga de inföddas. Svårigheten att få arbete har varit särskilt stor för personer från utomeuropeiska länder.

I en europeisk jämförelse svarar de svenska större företagen (minst 250 anställda) för en stor del av sysselsättningen. Av de omkring 183 000 privata företag med anställda som drev verksamhet år 1997 fanns det nära 970 storföretag med sammanlagt nära 700 000 anställda i Sverige. Detta utgjorde 36 procent av det totala antalet anställda i privata företag. I de s.k. microföretagen

  • företag med högst 9 anställda
  • uppgick antalet anställda år 1997 till omkring 430 000 personer. År 1997 fanns drygt 440 000 företag utan anställda2.

De nya arbetstillfällena genereras i stor utsträckning inom tjänstesektorn. Det råder dock en betydande enighet om att även industrisektorn måste utvecklas. De nytillkomna arbetstillfällena genom start av nya företag inom industriproduktionen (inkl. byggnadsverksamhet) uppgick under åren 1996 och 1997 till ca 8 000 respektive 9 000 personer. Motsvarande antal inom tjänstenäringarna uppgick till drygt 40 000 respektive drygt 45 000 personer. Omkring 80 procent av de nystartade företagen ingår således i tjänstesektorn.

Under åren 1996 och 1997 startades omkring 27 000

  • 28 000 genuint nya företag. I begreppet ”genuint nya företag” är verksamheten avgörande och i nyssnämnda uppgifter ingår inte ägarbyten eller ändringar av juridisk form för redan befintliga företag. I statistiken ingår endast företag med en årsomsättning på minst 30 000 kronor per år. De nya företagen startades till uppemot 20 procent av personer med invandrarbakgrund.

2 Källa: SCB, Centrala företags- och arbet