Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet

Genom beslut vid regeringssammanträde den 6 december 2001 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att granska och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program och analysera behovet av förändringar. Utredaren skulle även lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003 samt redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

Till särskild utredare förordnades den 29 april 2002 dåvarande verkställande direktören vid Svensk Kärnbränslehantering AB Peter Nygårds.

Att som experter biträda utredningen förordnades den 17 februari 2003 avdelningschefen Josephine Bahr, miljöchefen Eva Bergius, professorn Lars Bergman, regionchefen Karima Björk, professorn Birgit Bodlund, verkställande direktören Gullvi Borgström, vice avdelningschefen Gunnel Dreborg, verkställande direktören Harry Frank, f.d. avdelningsdirektören Hedvig Froste, kanslirådet Lars Guldbrand, direktören Harald Haegermark, ämnesrådet Conny Hägg, ämnesrådet Mats Johnsson, professorn Arne Kaijser, professorn Bengt Kasemo, kanslichefen Iréne Kolare, forskningschefen Birgitta Lindblad, kanslirådet Lotta Medelius-Bredhe, departementssekreteraren Christopher Onajin, forskningssekreteraren Michael Rantil, docenten Jane Summerton, utvecklingsdirektören Lars Tegnér, förste forskningsadministratören Elisabeth Tehler och teknologie licentiaten Stephen Wallman.

Huvudsekreterare i utredningen har varit civilekonomen Svante Eriksson (från den 1 augusti 2002). Sekreterare har varit teknologie

doktorn Anna Bergek (från den 9 juli 2002), civilekonomen Annica Lindahl (från den 8 juli 2002) och civilingenjören Paul Westin (från den 16 juli 2002).

Utredningen har antagit namnet LångEn-utredningen. Enligt utredningens direktiv (dir. 2001:122) skulle uppdraget avslutas senast den 1 februari 2003. Med hänsyn till att utredningens start kom att fördröjas beslutade regeringen emellertid den 11 juli 2002 att arbetet skulle redovisas senast den 1 juni 2003. Genom regeringsbeslut den 22 maj 2003 gavs utredningen ytterligare förlängd tid för sitt arbete, till den 1 september 2003.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet EFUD – en del i omställningen av energisystemet.

Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm i augusti 2003

Peter Nygårds

/ Svante Eriksson

Anna Bergek Annica Lindahl Paul Westin

Sammanfattning

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för omställningsprogrammet. Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor

1

, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energi-

system samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

Utredningens uppdrag avser de två senare delarna, vilka tillsammans bildar 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Utredningen om det långsiktiga energipolitiska programmet (LångEnutredningen) skall således granska och utvärdera insatserna inom programmet och analysera behovet av förändringar. Utredningen skall också lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003 och redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

För 1997 års långsiktiga energipolitiska program avsattes drygt 5,6 miljarder kronor under sju år (1998

  • fördelat på stöd till energiforskning (för vilket avsattes 2 800 mkr under de sju åren), energiteknikstöd (dvs. utvecklingsinsatser, 870 mkr), stöd till introduktion av ny energiteknik (dvs. demonstrationsinsatser, 1 610 mkr), samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser (350 mkr).

Energimyndigheten har huvudansvaret för att genomföra åtgärderna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Verket för innovationssystem (Vinnova), Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) ansvarar för vissa åtgärder inom programmet.

1

För de kortsiktiga åtgärderna anvisades 3,1 miljarder kronor under fem år (1998

Åtgärderna, som syftade till att ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket, skulle leda till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. Därtill avsattes 400 mkr för särskilda åtgärder avseende el- och värmeförsörjning i Sydsverige.

Huvuddelen av medlen i det långsiktiga programmet är avsedda att finansiera projektverksamhet. Fördelningen sker i huvudsak genom att de fyra myndigheterna inrättar program med olika tematisk inriktning under vilka projektgrupper kan söka finansiering för sin verksamhet. Det totala antalet projekt som bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program under åren 1998

  • kan grovt uppskattas till totalt ca 1 700−1 900 projekt, fördelade på ca 1 300
  • 400 för Energimyndigheten, ca 230−250 för Vetenskapsrådet, ca 100
  • för Formas, och ca 40−60 för

Vinnova. Många av projekten utgör delar av sammanhållna forsknings- och utvecklingsprogram. Till exempel bedriver Energimyndigheten omkring ett 50-tal sådana program.

Utgångspunkt för utredningens överväganden

I 1997 års energipolitiska beslut fästes stor vikt vid den satsning som gjordes på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD). Enligt propositionen krävdes en omfattande och målmedveten satsning på teknisk utveckling inom energiområdet för att genomföra den långsiktiga omställningen av energisystemet. En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration sades vara basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem.

Mycket talar dock enligt LångEn-utredningen för att det i beslutet fästes alltför stor tilltro till EFUD:s möjligheter att driva på omställningen av energisystemet. Såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid. Man måste därför ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD. På åtminstone 10

  • års sikt har andra samhälleliga styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar (såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.) större betydelse för omställningen av energisystemet enligt utredningens mening. Sammantaget menar LångEn-utredningen att insatser för forskning, utveckling och demonstration visserligen utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet, men att EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet.

Utredningen har därför valt att anlägga två olika perspektiv i sin analys av insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Dels att, som utgångspunkt för ett nytt EFUD-program,

mera avgränsat värdera de EFUD-insatser som gjorts och styrningen av desamma, samt bedöma vilka förbättringar som kan göras. Därvid har utredningen bl.a. haft som ambition att identifiera förändringar som möjliggör att EFUD i ökad grad kan bidra till omställningen. Dels att med ett vidare perspektiv analysera vad som kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet.

I det följande sammanfattas utredningens överväganden och förslag utifrån dessa två perspektiv. Avslutningsvis behandlas även energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

Utredningens överväganden kring EFUD-insatserna och deras styrning

Utredningen har strukturerat sin analys av de resultat som uppnåtts med EFUD-satsningarna i 1997 års långsiktiga energipolitiska program utifrån fem aspekter (EFUD:s inriktning, EFUD:s kvalitet och relevans, EFUD:s organisation, programmets administration, samt programmets måluppfyllelse), vilka nedan behandlas i tur och ordning.

EFUD:s inriktning

Med detta avser vi aspekter såsom exempelvis om EFUD-satsningarna sker inom rätt områden (tematiskt och i termer av F, U och D) och med rätt balans mellan olika områden. LångEn-utredningen har valt att lägga sin analys på en relativt övergripande nivå, och har inte haft som ambition att närmare granska verksamheten i de enskilda forskningsprogram/-projekt som ingår i 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

Inom ramen för programmet sker mycket värdefullt och användbart arbete, och byggs även upp relevanta kompetenser och förmågor. En betydande andel av energiforskarna bedömer att deras forskningsresultat har kommersiell potential. De projektledare som är engagerade i EFUD-projekt förväntar sig dock ofta att resultaten kommer att realiseras först på 5

  • års sikt. Detta understryker att det gäller att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning.

Fördelning mellan F, U och D samt mellan teknikområden

Ett grundläggande syfte med att ge stöd till EFUD är att ny och effektivare energiteknik skall nå marknaden. Det är därför viktigt att det finns ett nära och aktivt samarbete mellan forskarvärlden och näringslivet. Med avseende på fördelningen mellan F, U och D menar utredningen att verksamheten inom programmet har relativt stor koppling till näringslivet. Som exempel kan nämnas att mer än 50 procent av projekten i programmet leds av företrädare för industrin och att mer än 70 procent av projekten handlar om tillämpad forskning, utveckling eller demonstration. Vidare är erfarenheten av samverkan med näringslivet minst lika omfattande bland energiforskare som inom annan teknisk och naturvetenskaplig forskning.

Utredningen har funnit att det finns problem med fragmentering i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Ett effektivare resursutnyttjande skulle enligt utredningen uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. Samtidigt handlar både EFUD:s resultat och omställningen av energisystemet om mycket långsiktiga processer, varför det kan vara svårt att idag avgöra vilka tekniker som är de bästa på lång sikt. Även om programmet koncentreras finns därför skäl att upprätthålla en relativt hög grad av flexibilitet i statens satsningar. Mot denna bakgrund menar utredningen att satsningarna tydligare bör delas i två kategorier:

  • Områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet, t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta hem intressanta idéer.
  • Områden där Sverige utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar, såväl forskningsmässigt som industriellt. De områden som prioriteras bör vara sådana där vi

i) har eller kan förväntas bygga upp komparativa fördelar och kritisk massa i kunskapsskapandet, ii) har eller kan förväntas bygga upp fungerande industriella kluster, iii) har potential för nationella konkurrensfördelar, och som iv) kan ge ett bidrag till att uppnå de energipolitiska målen.

Valet av områden måste också ske med utgångspunkt i de övergripande strategier som beslutas för omställningen av energisystemet. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i upp-

drag att utreda hur en tydligare fokusering av programmet konkret bör ske. I uppdraget bör ingå att analysera hur prioriteringskriterierna mer i detalj bör utformas, vilka områden som bör prioriteras, vem som är bäst skickad att göra prioriteringarna, etc.

Mer detaljerade överväganden om satsningarna inom enskilda teknikområden bör så långt möjligt överlåtas till myndighetsnivån enligt utredningens mening. Dessa överväganden bör strikt ske med utgångspunkt i programmets syfte (att bidra till omställning av energisystemet), och inte à priori vara låsta vid vissa enskilda tekniker. Istället bör alla tänkbara alternativ (även sådana som inte idag ingår i EFUD-programmet) kunna värderas mot varandra utifrån deras förutsättningar att bidra till omställning

Kommersialisering av resultaten

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program betonas tillämpad forskning och att genererade idéer, via samarbete med näringslivet i utvecklings- och demonstrationsinsatser, skall omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad. Graden av kommersialisering från den verksamhet som bedrivs i programmet är dock relativt låg, åtminstone med avseende på alternativ energiproduktion. Delvis har detta strukturella orsaker. Till exempel handlar det inom energiområdet ofta om stora investeringar där en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden. Vidare stöds statsmakternas ambitioner att introducera ny energiteknik inte alltid av marknadskrafterna. Om staten fortsatt vill söka ställa om energisystemet genom att satsa på EFUD, vars resultat i slutändan skall omsättas i praktiska tillämpningar och nå ut på en marknad, så bör staten ta ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer. I betänkandet diskuterar utredningen flera tänkbara åtgärder som syftar till att öka kommersialiseringsgraden:

  • Utredningen föreslår att det tydligare i Energimyndighetens uppdrag betonas att myndigheten skall beakta nyttiggörandet av EFUD på marknaden. Detta innebär bl.a. att kommersialiseringsåtgärder bör planeras in i myndighetens bedömningar av EFUD-projekt.
  • Därtill finns eventuellt skäl att ge Energimyndigheten ett ansvar för att de projekt som bedöms ha kommersiell potential

även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. Energimyndighetens roll skulle då främst vara att driva på kommersialiseringsprocessen och fungera som länk till andra aktörer. Myndigheten bör alltså inte bygga upp en stor egen organisation för denna uppgift, utan använda extern kompetens i möjligaste mån. Om det är lämpligt att ge Energimyndigheten ett sådant ansvar behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att i samråd med NUTEK och Vinnova genomföra denna analys. Om det visar sig vara lämpligt att ge Energimyndigheten ett sådant ansvar bör anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet kunna användas för ändamålet.

  • Staten bör mer aktivt kunna utnyttja privata investerares vilja att bidra med riskvilligt kapital. Utredningen har mött ett visst intresse från privata investerare för att etablera en venture capital-fond på energiområdet. Sannolikt krävs dock ett politiskt beslutat marknadsingrepp för att få med privatinvesterarna, t.ex. genom att staten bidrar med en viss andel av fondens kapital.

EFUD:s kvalitet och relevans

Med kvalitet avses i detta fall hur väl verksamheten utförs, dvs. i huvudsak vetenskaplig kvalitet, medan relevans tar sikte på verksamhetens nytta. Då verksamheten i 1997 års långsiktiga energipolitiska program till stor del är tänkt att i slutändan omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad handlar relevans i detta fall mycket om verksamhetens nytta för näringslivet.

Tidigare gjorda utvärderingar av delar av programmet talar för att den vetenskapliga kvaliteten i de program och projekt som finansieras i allmänhet är god. Däremot pekar dessa utvärderingar på att verksamhetens relevans är lägre. LångEn-utredningen anser dock, som framgått ovan, att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har relativt stor koppling till näringslivet, och därmed rimligen också har förhållandevis hög grad av relevans. Ett tecken på det är även energiforskarnas ovan nämnda erfarenheter av samverkan med näringslivet och deras syn på projektens kommersiella potential. Sammantaget bedömer utredningen att verksamheten inom ramen för programmet är av rimlig kvalitet och relevans.

EFUD:s organisation

Dagens organisation av EFUD (med vilket vi avser hur verksamheten är organiserad vid universitet och högskolor, i vilka former samverkan sker med näringslivet, etc.) uppvisar inte några grundläggande fel. Men i syfte att bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta anser utredningen att det ändå bör ske en organisatorisk koncentration i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

En utgångspunkt bör vara att FoU-resurserna i högre grad skall koncentreras till sådana platser där forskarsamhället och näringslivet enkelt kan interagera. En form för samverkan som tycks fungera väl, och som det enligt utredningens mening finns skäl att satsa vidare på, är kompetenscentrum. Frågan bör dock hållas öppen om en fortsatt satsning på kompetenscentrum bör avse de fem kompetenscentra som i dag finns inom energiområdet eller om en ny satsning bör inledas på andra områden. Utformningen av en fortsatt satsning på kompetenscentra inom energiområdet bör överlåtas till Energimyndigheten att avgöra.

Sverige är ett för litet land för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden. Sverige bör verka för en effektiv rollfördelning mellan olika länder, med utgångspunkten att EFUDsatsningar bör ske där de komparativa fördelarna är störst. Utredningen anser att EFUD-programmet skall ge möjligheter för att med lämpliga samarbetsländer bygga upp bilaterala och multilaterala samarbeten inom forskning, utveckling och demonstration. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att kartlägga vilka styrkor och svagheter som finns hos olika potentiella samarbetsländer. I ett kommande EFUD-program, och i styrningen av detsamma, måste hänsyn tas till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram för forskning. Bland annat bör Sverige vara pådrivande beträffande de möjligheter som finns till samordning av EU-ländernas FoUsatsningar inom ERA-NET.

Beträffande programmets längd är utredningens intryck att den förhållandevis långa tidsperiod som gäller för det innevarande programmet (sju år) har varit positiv. Bland annat tycks den ha skapat bättre planeringsförutsättningar och kontinuitet i verksamheten. Utredningen anser att även ett kommande program bör löpa under relativt många år. Utredningen anser dock att möjlighet bör finnas att pröva programmet och dess inriktning m.m. efter halva

löptiden, varvid Energimyndigheten till regeringen bör redovisa en analys av programmets resultat. En möjlighet skulle härmed kunna vara att låta programmet omfatta två treårsperioder med en utvärdering i halvtid, alltså inalles sex år.

Utredningen har inte sökt precisera exakt hur stort – i pengar räknat – ett kommande program bör vara. Sannolikt är dagens nivå i stort sett rimlig. Enligt utredningens mening bör de tre förordningar och anslag som styr finansieringen av EFUD ses över, i syfte att införa ett samlat anslag, vilket skulle öka flexibiliteten i handhavandet av programmet. I översynen måste bl.a. beaktas om en sammanläggning till ett anslag är förenlig med EU:s statsstödsregler.

Administrationen av 1997 års långsiktiga energipolitiska program

De fyra myndigheternas administration av programmet tycks i många stycken fungera väl, även om det finns utrymme för förbättringar avseende bl.a. samordningen mellan myndigheterna m.m. Mot bakgrund av att utredningen anser att Sveriges EFUDsatsningar bör koncentreras till färre områden anser utredningen ändå att utflödet av programmet skulle bli större om det för administrationen av statens EFUD-satsningar skapas en samlad arena, dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentreras. Att ge en myndighet hela ansvaret bör nämligen skapa bäst förutsättningar för att prioritera mellan olika områden. Utredningen föreslår därför att Energimyndigheten görs till ensamt ansvarig för hela EFUD-programmet.

Uppfylls programmets mål?

I bedömningen av de resultat som uppnåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har utredningen främst utgått från de mål som explicit formulerades för programmet, de övergripande målen för energiforskningen samt de mål i Energimyndighetens regleringsbrev som avser forskningens inomvetenskapliga kvalitet och relevans. Dessa mål innebär sammantaget att EFUD skall:

  • sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag,
  • under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering,
  • bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet,
  • bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin,
  • bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen, samt att

  • forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara hög och insatserna skall vara relevanta.

Givet hur målen är formulerade anser utredningen att de till stor del kan sägas ha uppfyllts. Sålunda kan verksamheten inom programmet sägas vara av rimlig kvalitet och relevans, samtidigt som det också finns fog för att hävda att EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har bidragit till (i) att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag, (ii) att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet, (iii) att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin, och (iv) ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Däremot har inte EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program i någon större utsträckning bidragit till Sveriges möjligheter ”att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering”.

Målen är dock överlag oprecist formulerade (”bidra till” o.d.) och svåra att följa upp. Regeringen bör ta initiativ till att skapa bättre förutsättningar att följa upp och utvärdera resultaten från EFUD-insatserna, t.ex. bör såväl målen som systemen för uppföljning utvecklas.

Sammanfattande bedömning av EFUD-insatserna och deras styrning

Enligt utredningen kan arbetet med EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program sammantaget beskrivas på följande sätt:

  • Vad beträffar EFUD:s inriktning finns problem i form av bl.a. fragmentering och för litet fokus på kommersialisering. I huvudsak förefaller dock inriktningen vara rimlig.
  • Viss tveksamhet finns kring EFUD:s relevans, framför allt beträffande EFUD:s förmåga att leda till kommersialisering. Sammantaget tycks dock EFUD:s kvalitet och relevans vara rimlig.
  • Beträffande EFUD:s organisation anser utredningen att en koncentration av FoU-resurser bör ske för att i större utsträckning bygga upp kritiska massor inom de områden som är relevanta. I övrigt uppvisar organisationen inte några grundläggande fel.
  • Programmets utflöde skulle enligt utredningens mening bli större om det skapas en samlad arena för administrationen av statens EFUD-satsningar. Samtidigt bör beträffande programmets administration påpekas att de fyra ansvariga myndigheternas arbete i många stycken tycks fungera väl.
  • De mål som i första hand är relevanta för bedömningen av programmets resultat är överlag formulerade på ett oprecist sätt och är svåra att följa upp. Givet hur målen ändå är formulerade kan de dock till stor del sägas ha uppfyllts.

Slutsatsen av utvärderingen är att LångEn-utredningen inte ser behov av att i grunden förändra omfattningen av statens satsningar på EFUD. För att få större utväxling på insatta resurser menar dock utredningen, som framgått, att det på flera punkter bör ske förbättringar av EFUD och av styrningen av densamma. Förbättringarna bör dock i huvudsak kunna ske inom ramen för det befintliga EFUD-systemet. Med de förslag som redovisats menar utredningen att EFUD:s bidrag till omställningen framöver bör öka. Enligt utredningen är det dock väsentligt att samordna mer kortsiktiga åtgärder med långsiktiga strategier och mål, varför EFUD också i ökad grad måste styras upp mot denna långsiktighet.

Viktigt att EFUD harmonierar med övriga styrmedel

Det är väsentligt att satsningarna på EFUD harmonierar med övriga styrmedel som används för att uppnå omställning av energisystemet. På mer övergripande nivå handlar det om att satsningarna måste utformas i samklang med styrmedel som formar de allmänna ramvillkoren för företagande och aktörernas agerande, såsom t.ex. olika typer av skatter, avgifter och stöd. Vidare handlar det om att de långsiktigt inriktade satsningarna på EFUD måste harmoniera med omställningsstimulerande åtgärder av mer kortsiktig art. Eventuellt finns skäl att integrera flera styrmedel i ett långsiktigt EFUD-program. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att analysera om en breddning av programmet eventuellt skulle kunna öka utbytet av de resurser staten sätter in i verksamheten och hur en sådan integration i sådana fall mer konkret bör gå till.

Utredningens överväganden kring generella förutsättningar för omställning

2

Mot bakgrund av att EFUD enligt utredningens mening inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet, har utredningen även sökt identifiera och ge sin syn på vad som – i ett vidare perspektiv än EFUD – kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet. Eftersom utredningsuppdraget främst handlat om att analysera den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är analysen och förslagen i denna del av övergripande karaktär.

Vad menas med omställning av energisystemet?

Omställning handlar om att förändra ett energisystems befintliga sammansättning till någon annan sammansättning. Enligt gällande energipolitik skall energisystemet bli långsiktigt uthålligt. Detta

2

Resonemangen tangerar delvis det arbete som görs inom ramen för den statliga förhand-

lingsmannens (generaldirektör Bo Bylund) uppdrag kring den fortsatta omställningen av energisystemet, innefattande fortsatt drift och successiv avveckling av kärnkraften. Uppdragen skiljer sig dock åt. LångEn-utredningen är inriktad på att utvärdera 1997 års långsiktiga energipolitiska program och lämna förslag till riktlinjer för kommande program, medan Bo Bylunds uppdrag rör förhandlingar om omställningen av det befintliga energisystemet.

kan sägas handla om att balansera ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter, nu och i framtiden, samt om att skapa större jämlikhet i fördelningen av resurser. Fyra särskilt relevanta dimensioner av uthållighet kan identifieras: 1) ekologisk uthållighet, 2) försörjningstrygghet, 3) konkurrenskraftiga energipriser samt 4) möjligheter till utveckling och förnyelse för näringslivet.

Att precisera ett exakt slutstadium där energisystemet en gång för alla har uppnått ”uthållighet” är inte meningsfullt, eftersom all energianvändning har konsekvenser för miljö, ekonomi, samhälle och kultur, och dessa aspekter dessutom interagerar i ett dynamiskt förlopp. LångEn-utredningen tolkar emellertid den långsiktigt önskvärda situationen som att energibehoven inom samhällets olika sektorer helt skall täckas av klimatmässigt hållbara produktionsformer.

3

Dit är det dock mycket långt – ett energisystem som helt

bygger på förnybara energislag kan enligt utredningens mening inte antas bli en realitet ens på 50 års sikt, bl.a. på grund av följande omständigheter:

  • I dagens läge – och sannolikt ett antal år framåt – är de förnybara alternativ som måste introduceras för att omställningen skall komma till stånd ofta inte konkurrenskraftiga och/eller inte tillgängliga i den stora skala som behövs för att hela energisystemet skall kunna ställas om.
  • Energisystemet är förhållandevis trögrörligt (även om graden av trögrörlighet varierar mellan olika delar).
  • Möjligheterna för staten att aktivt ingripa och, så att säga,

”kommendera fram” omställning, har minskat genom bl.a. avregleringarna av el- och gasmarknaderna, ökad teknisk integrering av t.ex. elsystemet i en europeisk struktur, EU-medlemskapet och annan internationalisering, nya konkurrensregler m.m.

Vilka åtgärder krävs för att uppnå genomgripande omställning?

Två förutsättningar är särskilt viktiga för att en strategi för långsiktig omställning skall lyckas. För det första krävs att statsmakternas omställningsambitioner och de förutsättningar som skall gälla för omställningen är trovärdiga och därför bl.a. så långt

3

Hänsyn måste också tas till övriga miljökvalitetsmål. Man bör heller inte låsa sig till

en

framtida lösning, utan ge möjlighet till successiv anpassning i förhållande till utvecklingen.

möjligt görs uthålliga över tiden. För det andra måste ett antal åtgärder iscensättas i närtid med utgångspunkt i ett långsiktigt mål som är definierat och bekantgjort. I det följande pekas på några sådana åtgärder som kan utgöra ett första steg på vägen.

En vision som tydliggör att omställningen är en nationell utmaning

Enligt utredningens mening förutsätter ett målmedvetet, trovärdigt omställningsarbete att det som utgångspunkt formuleras en tydlig, övergripande vision om vad omställning och ett långsiktigt uthålligt energisystem bör innebära.

Ett av huvudsyftena med en vision, och med det arbete som måste till för att formulera den, skulle vara att skapa, etablera och levandegöra ett långsiktigt tänkande i omställningsarbetet. Som underlag för att formulera visionen bör ett brett analysarbete initieras kring vad som är det/de mest troliga utvecklingsscenariot/-na för energisystemet. I ett sådant analysarbete, som lämpligen bör kunna ledas av Energimyndigheten, är det väsentligt att få med en mångfald av olika aktörer.

En vision är inte ett konkret handlingsprogram. Men med en vision som utgångspunkt bör det vara lättare att utveckla en mer detaljerad kortsiktig strategi för omställningen av energisystemet. Den kortsiktiga strategin måste vara så pass öppen att åtgärderna på ett flexibelt sätt kan anpassas till omvärldsförändringar, eventuella teknikgenombrott m.m. som sker på kortare sikt, även om det långsiktiga omställningsmålet bör ligga fast. En svensk strategi för omställning måste även beakta att villkoren för energipolitiken i hög

  • och ökande − grad formas i internationellt samarbete, i synnerhet på europanivå. Det svenska omställningsarbetet kommer framöver att i allt större utsträckning behöva ske i samarbete med andra länder. Det gäller både energiföretag och teknikutvecklande företag. Detta gör det svårt att avvika alltför mycket från omvärlden. Ett omställningsarbete måste således innefatta även ett nordeuropeiskt perspektiv.

Enligt utredningen är det viktigt att det fortsatta arbetet med omställningen av energisystemet genomsyras av en positiv och offensiv förändringskraft, och att detta också avspeglas i den föreslagna visionen. Ambitionen bör vara att omställningen skall ses som en möjlighet att öka tillväxten, utveckla svenskt näringsliv och förbättra Sveriges konkurrenskraft – istället för att uppfattas som

en motvillig reträtt från dagens energisystem. Energiomställning är också ett område där Sverige skulle kunna ta en ledande roll i Europa. Det finns en rad förutsättningar för detta, t.ex.:

  • Kompetensen i energiteknik och infrastrukturteknik är god i

Sverige.

  • Elnätet behöver byggas ut mellan länderna, så att t.ex. dansk vindkraft bättre kan samregleras med vattenkraft i Norge och Sverige vid snabba förändringar i väderläget.
  • Det finns ett starkt nordeuropeiskt biobränslekluster.
  • Den nordeuropeiska fordonsmarknaden är tillräckligt stor för att samordnade upphandlingar av fordon med ny teknik skall kunna komma till stånd.

Visionen och strategin för omställning måste ha brett stöd såväl politiskt som inom andra relevanta samhällsgrupper, t.ex. näringslivet, konsumenter och miljörörelsen, vilket kanske kan beskrivas som att det behövs ett partnerskap för omställningen till ett hållbart energisystem.

En energiomställningsberedning för att betona omställningsarbetets vikt

Utredningen anser att det behövs en arena på högre nivå än myndighetsnivån, där strategiska diskussioner kring inriktningen av arbetet med att ställa om energisystemet kan föras. I syfte att betona omställningsarbetets vikt föreslår utredningen att regeringen låter inrätta en särskild energiomställningsberedning under Näringsdepartementet.

Det är väsentligt att bl.a. näringslivet ingår i beredningen och aktivt deltar i dess arbete. I beredningen bör ingå representanter på hög nivå från berörda myndigheter, berörda branscher och övriga relevanta intressegrupper, under ledning av ansvarig minister eller statssekreterare.

Ett ökat engagemang i omställningen från näringslivet

På samma sätt som näringslivets engagemang är viktigt för att öka utflödet av EFUD förutsätter en genomgripande omställning av energisystemet näringslivets medverkan mer generellt. Enligt ut-

redningens mening bör staten aktivt söka stärka näringslivets engagemang, såväl inom EFUD som mer generellt.

Hur näringslivets engagemang i omställningen av energisystemet kan ökas har utredningen inte analyserat mer i detalj, men vi rekommenderar att en sådan analys görs. En utgångspunkt kan vara att söka identifiera de problem, av teknisk och annan karaktär, som eventuellt hindrar innovationsprocessen för ny och i omställningsperspektivet av samhället önskvärd teknik. Framför allt är det viktigt att identifiera flaskhalsar i olika delar av innovationssystemet och analysera om samhälleliga ingripanden kan krävas för att minska eller ta bort de hinder som påverkar systemet. Ingripanden kan särskilt behövas för att stimulera/skapa marknader för i omställningsperspektivet önskvärd teknik. Den här typen av samhälleliga insatser måste dock bygga på att det offentliga inte skall utföra sådant som företagen självklart har långt större kompetens på, såsom t.ex. kostnads- och konkurrensbedömningar, analyser av marknadsförhållanden, m.m.

Harmonierade styrmedel

Påpekandet ovan att det är väsentligt att olika styrmedel harmonierar kan göras mer vidsträckt än att bara omfatta EFUD och dess kopplingar till andra styrmedel. För närvarande bereds, eller har redan beslutats, ett antal förslag kring olika styrmedel med syfte att bidra till att nå uppställda miljömål. Det handlar t.ex. om handel med utsläppsrätter, förslag till ny energiskattelagstiftning, långsiktiga avtal mellan staten och industrin om reduktion av växthusgaser, och certifikatshandel för förnybar elproduktion. För att skapa goda förutsättningar för en strategi för omställningen av energisystemet menar utredningen att ökad samordning behöver ske av olika befintliga och föreslagna styrmedel inom energi- och miljöområdet.

Utredningens överväganden kring energipolitiskt motiverade klimatinsatser

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program ingår, utöver stöd till EFUD, även en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn i form av åtgärder i internationellt samarbete och stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara.

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser

Målet med de internationella klimatinsatserna är att de skall bidra till att utveckla Kyotoprotokollets flexibla mekanismer till trovärdiga och effektiva element i det internationella klimatsamarbetet. Framför allt handlar det om de s.k. projektbaserade mekanismerna, dvs. gemensamt genomförande (joint implementation, JI) och mekanismen för ren utveckling (clean development mechanism, CDM).

Kostnaderna för koldioxidreducering är avsevärt lägre i de samarbetsländer Energimyndigheten verkar i än i Sverige. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att regelverken för de projektbaserade mekanismerna först på senare tid börjat komma in i en fas då det blir möjligt att teckna avtal om projekt med projektägare och ramavtal med länder med vilka Sverige kan vilja samarbeta, har utredningen kommit till följande slutsatser:

  • Sverige bör arbeta vidare med att genomföra projekt inom de projektbaserade mekanismerna.
  • Energimyndigheten bör fortsatt ha en aktiv roll via initiering och genomförande av sådana projekt.
  • Ett ökat samarbete bör ske mellan Energimyndigheten och övriga svenska myndigheter som är engagerade i tangerande verksamhet på området, dvs. främst SIDA. Detta kan bl.a. innebära att Energimyndigheten bör inhämta råd från SIDA när det gäller samarbeten i utvecklingsländer och kapacitetsuppbyggande insatser kan övervägas i anslutning till projekten.

Hur arbetet med de projektbaserade mekanismerna mer konkret bör bedrivas i fortsättningen behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att genomföra en sådan analys. I uppdraget, som bör utföras efter samråd med SIDA, bör även ingå att överväga om, som nu är fallet, arbetet med de projektbaserade mekanismerna bör inrymmas i ett långsiktigt energipolitiskt program eller inte.

Etanolprogrammet

En utvärdering av etanolprogrammets relevans pågår i Energimyndighetens regi och skall färdigställas under tredje kvartalet 2003. I avvaktan på den har LångEn-utredningen svårt att uttala sig

om det finns skäl att fortsatt driva etanolprogrammet. Om den kommande utvärderingen uppvisar sådant resultat att FoU kring etanolproduktion från skogsråvara fortsatt bör ges stöd menar utredningen dock att verksamheten fortsättningsvis bör inrymmas i det långsiktiga energipolitiska forskningsprogrammet. Helst bör etanolprogrammet också behandlas på helt jämställd fot med övrig EFUD, och inte som nu ha särskilda förbehåll i form av specialdestinerade medel.

Summary

Under the 1997 resolution on Swedish energy policy, a programme for an ecologically and economically sustainable energy system was adopted (Bill 1996/97:84, Report 1996/97:NU12, Govt. Comm. 1996/97:272). Altogether, just over SEK 9 billion was allocated to the restructuring programme. This programme comprises (a) shortterm energy measures aimed at reducing electricity use and supplementing electricity production with new energy produced from renewable sources

1

, (b) action to make the energy system

sustainable in the long term and (c) climate initiatives prompted by energy-policy considerations.

The assignment of the Commission on Energy Research, Development and Demonstration (the ERDD Commission) relates to the latter two parts. Together, they form the 1997 Long-Term Energy Programme. The Commission’s task is to examine and evaluate measures included in this programme, and analyse the need for changes. The Commission is also to submit draft guidelines for long-term energy policy for the planning period that commences in 2003, and to advise on action to bring about an energy supply that is sustainable in the long term.

Just over SEK 5.6 billion was allocated for the 1997 Long-Term Energy Programme over a seven-year period (1998

This comprised support for energy research (for which SEK 2,800 million was allocated for the seven years); energy technology (i.e. development measures, for a total of SEK 870m), introduction of new energy technology (i.e. demonstration measures, for

1

For the short-term measures, SEK 3.1 billion was allocated for the first five years

(1998

  • These measures, which were aimed at compensating for the shortfall in electricity production from the Barsebäck nuclear-power plant, were intended to bring about an expansion of electricity and heat production, and to boost electricity saving and efficiency in the housing sector. In addition, SEK 400m was earmarked for special measures relating to the supply of electricity and heat in Southern Sweden.

SEK 1,610m)