Till statsrådet och chefen för Näringsdepartementet

Genom beslut vid regeringssammanträde den 6 december 2001 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att granska och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program och analysera behovet av förändringar. Utredaren skulle även lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003 samt redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

Till särskild utredare förordnades den 29 april 2002 dåvarande verkställande direktören vid Svensk Kärnbränslehantering AB Peter Nygårds.

Att som experter biträda utredningen förordnades den 17 februari 2003 avdelningschefen Josephine Bahr, miljöchefen Eva Bergius, professorn Lars Bergman, regionchefen Karima Björk, professorn Birgit Bodlund, verkställande direktören Gullvi Borgström, vice avdelningschefen Gunnel Dreborg, verkställande direktören Harry Frank, f.d. avdelningsdirektören Hedvig Froste, kanslirådet Lars Guldbrand, direktören Harald Haegermark, ämnesrådet Conny Hägg, ämnesrådet Mats Johnsson, professorn Arne Kaijser, professorn Bengt Kasemo, kanslichefen Iréne Kolare, forskningschefen Birgitta Lindblad, kanslirådet Lotta Medelius-Bredhe, departementssekreteraren Christopher Onajin, forskningssekreteraren Michael Rantil, docenten Jane Summerton, utvecklingsdirektören Lars Tegnér, förste forskningsadministratören Elisabeth Tehler och teknologie licentiaten Stephen Wallman.

Huvudsekreterare i utredningen har varit civilekonomen Svante Eriksson (från den 1 augusti 2002). Sekreterare har varit teknologie

doktorn Anna Bergek (från den 9 juli 2002), civilekonomen Annica Lindahl (från den 8 juli 2002) och civilingenjören Paul Westin (från den 16 juli 2002).

Utredningen har antagit namnet LångEn-utredningen. Enligt utredningens direktiv (dir. 2001:122) skulle uppdraget avslutas senast den 1 februari 2003. Med hänsyn till att utredningens start kom att fördröjas beslutade regeringen emellertid den 11 juli 2002 att arbetet skulle redovisas senast den 1 juni 2003. Genom regeringsbeslut den 22 maj 2003 gavs utredningen ytterligare förlängd tid för sitt arbete, till den 1 september 2003.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet EFUD – en del i omställningen av energisystemet.

Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm i augusti 2003

Peter Nygårds

/ Svante Eriksson

Anna Bergek Annica Lindahl Paul Westin

Sammanfattning

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för omställningsprogrammet. Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor

1

, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energi-

system samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

Utredningens uppdrag avser de två senare delarna, vilka tillsammans bildar 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Utredningen om det långsiktiga energipolitiska programmet (LångEnutredningen) skall således granska och utvärdera insatserna inom programmet och analysera behovet av förändringar. Utredningen skall också lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003 och redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

För 1997 års långsiktiga energipolitiska program avsattes drygt 5,6 miljarder kronor under sju år (1998

  • fördelat på stöd till energiforskning (för vilket avsattes 2 800 mkr under de sju åren), energiteknikstöd (dvs. utvecklingsinsatser, 870 mkr), stöd till introduktion av ny energiteknik (dvs. demonstrationsinsatser, 1 610 mkr), samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser (350 mkr).

Energimyndigheten har huvudansvaret för att genomföra åtgärderna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Verket för innovationssystem (Vinnova), Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) ansvarar för vissa åtgärder inom programmet.

1

För de kortsiktiga åtgärderna anvisades 3,1 miljarder kronor under fem år (1998

Åtgärderna, som syftade till att ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket, skulle leda till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. Därtill avsattes 400 mkr för särskilda åtgärder avseende el- och värmeförsörjning i Sydsverige.

Huvuddelen av medlen i det långsiktiga programmet är avsedda att finansiera projektverksamhet. Fördelningen sker i huvudsak genom att de fyra myndigheterna inrättar program med olika tematisk inriktning under vilka projektgrupper kan söka finansiering för sin verksamhet. Det totala antalet projekt som bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program under åren 1998

  • kan grovt uppskattas till totalt ca 1 700−1 900 projekt, fördelade på ca 1 300
  • 400 för Energimyndigheten, ca 230−250 för Vetenskapsrådet, ca 100
  • för Formas, och ca 40−60 för

Vinnova. Många av projekten utgör delar av sammanhållna forsknings- och utvecklingsprogram. Till exempel bedriver Energimyndigheten omkring ett 50-tal sådana program.

Utgångspunkt för utredningens överväganden

I 1997 års energipolitiska beslut fästes stor vikt vid den satsning som gjordes på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD). Enligt propositionen krävdes en omfattande och målmedveten satsning på teknisk utveckling inom energiområdet för att genomföra den långsiktiga omställningen av energisystemet. En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration sades vara basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem.

Mycket talar dock enligt LångEn-utredningen för att det i beslutet fästes alltför stor tilltro till EFUD:s möjligheter att driva på omställningen av energisystemet. Såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid. Man måste därför ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD. På åtminstone 10

  • års sikt har andra samhälleliga styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar (såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.) större betydelse för omställningen av energisystemet enligt utredningens mening. Sammantaget menar LångEn-utredningen att insatser för forskning, utveckling och demonstration visserligen utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet, men att EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet.

Utredningen har därför valt att anlägga två olika perspektiv i sin analys av insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Dels att, som utgångspunkt för ett nytt EFUD-program,

mera avgränsat värdera de EFUD-insatser som gjorts och styrningen av desamma, samt bedöma vilka förbättringar som kan göras. Därvid har utredningen bl.a. haft som ambition att identifiera förändringar som möjliggör att EFUD i ökad grad kan bidra till omställningen. Dels att med ett vidare perspektiv analysera vad som kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet.

I det följande sammanfattas utredningens överväganden och förslag utifrån dessa två perspektiv. Avslutningsvis behandlas även energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

Utredningens överväganden kring EFUD-insatserna och deras styrning

Utredningen har strukturerat sin analys av de resultat som uppnåtts med EFUD-satsningarna i 1997 års långsiktiga energipolitiska program utifrån fem aspekter (EFUD:s inriktning, EFUD:s kvalitet och relevans, EFUD:s organisation, programmets administration, samt programmets måluppfyllelse), vilka nedan behandlas i tur och ordning.

EFUD:s inriktning

Med detta avser vi aspekter såsom exempelvis om EFUD-satsningarna sker inom rätt områden (tematiskt och i termer av F, U och D) och med rätt balans mellan olika områden. LångEn-utredningen har valt att lägga sin analys på en relativt övergripande nivå, och har inte haft som ambition att närmare granska verksamheten i de enskilda forskningsprogram/-projekt som ingår i 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

Inom ramen för programmet sker mycket värdefullt och användbart arbete, och byggs även upp relevanta kompetenser och förmågor. En betydande andel av energiforskarna bedömer att deras forskningsresultat har kommersiell potential. De projektledare som är engagerade i EFUD-projekt förväntar sig dock ofta att resultaten kommer att realiseras först på 5

  • års sikt. Detta understryker att det gäller att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning.

Fördelning mellan F, U och D samt mellan teknikområden

Ett grundläggande syfte med att ge stöd till EFUD är att ny och effektivare energiteknik skall nå marknaden. Det är därför viktigt att det finns ett nära och aktivt samarbete mellan forskarvärlden och näringslivet. Med avseende på fördelningen mellan F, U och D menar utredningen att verksamheten inom programmet har relativt stor koppling till näringslivet. Som exempel kan nämnas att mer än 50 procent av projekten i programmet leds av företrädare för industrin och att mer än 70 procent av projekten handlar om tillämpad forskning, utveckling eller demonstration. Vidare är erfarenheten av samverkan med näringslivet minst lika omfattande bland energiforskare som inom annan teknisk och naturvetenskaplig forskning.

Utredningen har funnit att det finns problem med fragmentering i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Ett effektivare resursutnyttjande skulle enligt utredningen uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. Samtidigt handlar både EFUD:s resultat och omställningen av energisystemet om mycket långsiktiga processer, varför det kan vara svårt att idag avgöra vilka tekniker som är de bästa på lång sikt. Även om programmet koncentreras finns därför skäl att upprätthålla en relativt hög grad av flexibilitet i statens satsningar. Mot denna bakgrund menar utredningen att satsningarna tydligare bör delas i två kategorier:

  • Områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet, t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta hem intressanta idéer.
  • Områden där Sverige utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar, såväl forskningsmässigt som industriellt. De områden som prioriteras bör vara sådana där vi

i) har eller kan förväntas bygga upp komparativa fördelar och kritisk massa i kunskapsskapandet, ii) har eller kan förväntas bygga upp fungerande industriella kluster, iii) har potential för nationella konkurrensfördelar, och som iv) kan ge ett bidrag till att uppnå de energipolitiska målen.

Valet av områden måste också ske med utgångspunkt i de övergripande strategier som beslutas för omställningen av energisystemet. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i upp-

drag att utreda hur en tydligare fokusering av programmet konkret bör ske. I uppdraget bör ingå att analysera hur prioriteringskriterierna mer i detalj bör utformas, vilka områden som bör prioriteras, vem som är bäst skickad att göra prioriteringarna, etc.

Mer detaljerade överväganden om satsningarna inom enskilda teknikområden bör så långt möjligt överlåtas till myndighetsnivån enligt utredningens mening. Dessa överväganden bör strikt ske med utgångspunkt i programmets syfte (att bidra till omställning av energisystemet), och inte à priori vara låsta vid vissa enskilda tekniker. Istället bör alla tänkbara alternativ (även sådana som inte idag ingår i EFUD-programmet) kunna värderas mot varandra utifrån deras förutsättningar att bidra till omställning

Kommersialisering av resultaten

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program betonas tillämpad forskning och att genererade idéer, via samarbete med näringslivet i utvecklings- och demonstrationsinsatser, skall omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad. Graden av kommersialisering från den verksamhet som bedrivs i programmet är dock relativt låg, åtminstone med avseende på alternativ energiproduktion. Delvis har detta strukturella orsaker. Till exempel handlar det inom energiområdet ofta om stora investeringar där en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden. Vidare stöds statsmakternas ambitioner att introducera ny energiteknik inte alltid av marknadskrafterna. Om staten fortsatt vill söka ställa om energisystemet genom att satsa på EFUD, vars resultat i slutändan skall omsättas i praktiska tillämpningar och nå ut på en marknad, så bör staten ta ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer. I betänkandet diskuterar utredningen flera tänkbara åtgärder som syftar till att öka kommersialiseringsgraden:

  • Utredningen föreslår att det tydligare i Energimyndighetens uppdrag betonas att myndigheten skall beakta nyttiggörandet av EFUD på marknaden. Detta innebär bl.a. att kommersialiseringsåtgärder bör planeras in i myndighetens bedömningar av EFUD-projekt.
  • Därtill finns eventuellt skäl att ge Energimyndigheten ett ansvar för att de projekt som bedöms ha kommersiell potential

även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. Energimyndighetens roll skulle då främst vara att driva på kommersialiseringsprocessen och fungera som länk till andra aktörer. Myndigheten bör alltså inte bygga upp en stor egen organisation för denna uppgift, utan använda extern kompetens i möjligaste mån. Om det är lämpligt att ge Energimyndigheten ett sådant ansvar behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att i samråd med NUTEK och Vinnova genomföra denna analys. Om det visar sig vara lämpligt att ge Energimyndigheten ett sådant ansvar bör anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet kunna användas för ändamålet.

  • Staten bör mer aktivt kunna utnyttja privata investerares vilja att bidra med riskvilligt kapital. Utredningen har mött ett visst intresse från privata investerare för att etablera en venture capital-fond på energiområdet. Sannolikt krävs dock ett politiskt beslutat marknadsingrepp för att få med privatinvesterarna, t.ex. genom att staten bidrar med en viss andel av fondens kapital.

EFUD:s kvalitet och relevans

Med kvalitet avses i detta fall hur väl verksamheten utförs, dvs. i huvudsak vetenskaplig kvalitet, medan relevans tar sikte på verksamhetens nytta. Då verksamheten i 1997 års långsiktiga energipolitiska program till stor del är tänkt att i slutändan omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad handlar relevans i detta fall mycket om verksamhetens nytta för näringslivet.

Tidigare gjorda utvärderingar av delar av programmet talar för att den vetenskapliga kvaliteten i de program och projekt som finansieras i allmänhet är god. Däremot pekar dessa utvärderingar på att verksamhetens relevans är lägre. LångEn-utredningen anser dock, som framgått ovan, att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har relativt stor koppling till näringslivet, och därmed rimligen också har förhållandevis hög grad av relevans. Ett tecken på det är även energiforskarnas ovan nämnda erfarenheter av samverkan med näringslivet och deras syn på projektens kommersiella potential. Sammantaget bedömer utredningen att verksamheten inom ramen för programmet är av rimlig kvalitet och relevans.

EFUD:s organisation

Dagens organisation av EFUD (med vilket vi avser hur verksamheten är organiserad vid universitet och högskolor, i vilka former samverkan sker med näringslivet, etc.) uppvisar inte några grundläggande fel. Men i syfte att bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta anser utredningen att det ändå bör ske en organisatorisk koncentration i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

En utgångspunkt bör vara att FoU-resurserna i högre grad skall koncentreras till sådana platser där forskarsamhället och näringslivet enkelt kan interagera. En form för samverkan som tycks fungera väl, och som det enligt utredningens mening finns skäl att satsa vidare på, är kompetenscentrum. Frågan bör dock hållas öppen om en fortsatt satsning på kompetenscentrum bör avse de fem kompetenscentra som i dag finns inom energiområdet eller om en ny satsning bör inledas på andra områden. Utformningen av en fortsatt satsning på kompetenscentra inom energiområdet bör överlåtas till Energimyndigheten att avgöra.

Sverige är ett för litet land för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden. Sverige bör verka för en effektiv rollfördelning mellan olika länder, med utgångspunkten att EFUDsatsningar bör ske där de komparativa fördelarna är störst. Utredningen anser att EFUD-programmet skall ge möjligheter för att med lämpliga samarbetsländer bygga upp bilaterala och multilaterala samarbeten inom forskning, utveckling och demonstration. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att kartlägga vilka styrkor och svagheter som finns hos olika potentiella samarbetsländer. I ett kommande EFUD-program, och i styrningen av detsamma, måste hänsyn tas till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram för forskning. Bland annat bör Sverige vara pådrivande beträffande de möjligheter som finns till samordning av EU-ländernas FoUsatsningar inom ERA-NET.

Beträffande programmets längd är utredningens intryck att den förhållandevis långa tidsperiod som gäller för det innevarande programmet (sju år) har varit positiv. Bland annat tycks den ha skapat bättre planeringsförutsättningar och kontinuitet i verksamheten. Utredningen anser att även ett kommande program bör löpa under relativt många år. Utredningen anser dock att möjlighet bör finnas att pröva programmet och dess inriktning m.m. efter halva

löptiden, varvid Energimyndigheten till regeringen bör redovisa en analys av programmets resultat. En möjlighet skulle härmed kunna vara att låta programmet omfatta två treårsperioder med en utvärdering i halvtid, alltså inalles sex år.

Utredningen har inte sökt precisera exakt hur stort – i pengar räknat – ett kommande program bör vara. Sannolikt är dagens nivå i stort sett rimlig. Enligt utredningens mening bör de tre förordningar och anslag som styr finansieringen av EFUD ses över, i syfte att införa ett samlat anslag, vilket skulle öka flexibiliteten i handhavandet av programmet. I översynen måste bl.a. beaktas om en sammanläggning till ett anslag är förenlig med EU:s statsstödsregler.

Administrationen av 1997 års långsiktiga energipolitiska program

De fyra myndigheternas administration av programmet tycks i många stycken fungera väl, även om det finns utrymme för förbättringar avseende bl.a. samordningen mellan myndigheterna m.m. Mot bakgrund av att utredningen anser att Sveriges EFUDsatsningar bör koncentreras till färre områden anser utredningen ändå att utflödet av programmet skulle bli större om det för administrationen av statens EFUD-satsningar skapas en samlad arena, dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentreras. Att ge en myndighet hela ansvaret bör nämligen skapa bäst förutsättningar för att prioritera mellan olika områden. Utredningen föreslår därför att Energimyndigheten görs till ensamt ansvarig för hela EFUD-programmet.

Uppfylls programmets mål?

I bedömningen av de resultat som uppnåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har utredningen främst utgått från de mål som explicit formulerades för programmet, de övergripande målen för energiforskningen samt de mål i Energimyndighetens regleringsbrev som avser forskningens inomvetenskapliga kvalitet och relevans. Dessa mål innebär sammantaget att EFUD skall:

  • sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag,
  • under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering,
  • bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet,
  • bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin,
  • bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen, samt att

  • forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara hög och insatserna skall vara relevanta.

Givet hur målen är formulerade anser utredningen att de till stor del kan sägas ha uppfyllts. Sålunda kan verksamheten inom programmet sägas vara av rimlig kvalitet och relevans, samtidigt som det också finns fog för att hävda att EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har bidragit till (i) att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag, (ii) att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet, (iii) att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin, och (iv) ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Däremot har inte EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program i någon större utsträckning bidragit till Sveriges möjligheter ”att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering”.

Målen är dock överlag oprecist formulerade (”bidra till” o.d.) och svåra att följa upp. Regeringen bör ta initiativ till att skapa bättre förutsättningar att följa upp och utvärdera resultaten från EFUD-insatserna, t.ex. bör såväl målen som systemen för uppföljning utvecklas.

Sammanfattande bedömning av EFUD-insatserna och deras styrning

Enligt utredningen kan arbetet med EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program sammantaget beskrivas på följande sätt:

  • Vad beträffar EFUD:s inriktning finns problem i form av bl.a. fragmentering och för litet fokus på kommersialisering. I huvudsak förefaller dock inriktningen vara rimlig.
  • Viss tveksamhet finns kring EFUD:s relevans, framför allt beträffande EFUD:s förmåga att leda till kommersialisering. Sammantaget tycks dock EFUD:s kvalitet och relevans vara rimlig.
  • Beträffande EFUD:s organisation anser utredningen att en koncentration av FoU-resurser bör ske för att i större utsträckning bygga upp kritiska massor inom de områden som är relevanta. I övrigt uppvisar organisationen inte några grundläggande fel.
  • Programmets utflöde skulle enligt utredningens mening bli större om det skapas en samlad arena för administrationen av statens EFUD-satsningar. Samtidigt bör beträffande programmets administration påpekas att de fyra ansvariga myndigheternas arbete i många stycken tycks fungera väl.
  • De mål som i första hand är relevanta för bedömningen av programmets resultat är överlag formulerade på ett oprecist sätt och är svåra att följa upp. Givet hur målen ändå är formulerade kan de dock till stor del sägas ha uppfyllts.

Slutsatsen av utvärderingen är att LångEn-utredningen inte ser behov av att i grunden förändra omfattningen av statens satsningar på EFUD. För att få större utväxling på insatta resurser menar dock utredningen, som framgått, att det på flera punkter bör ske förbättringar av EFUD och av styrningen av densamma. Förbättringarna bör dock i huvudsak kunna ske inom ramen för det befintliga EFUD-systemet. Med de förslag som redovisats menar utredningen att EFUD:s bidrag till omställningen framöver bör öka. Enligt utredningen är det dock väsentligt att samordna mer kortsiktiga åtgärder med långsiktiga strategier och mål, varför EFUD också i ökad grad måste styras upp mot denna långsiktighet.

Viktigt att EFUD harmonierar med övriga styrmedel

Det är väsentligt att satsningarna på EFUD harmonierar med övriga styrmedel som används för att uppnå omställning av energisystemet. På mer övergripande nivå handlar det om att satsningarna måste utformas i samklang med styrmedel som formar de allmänna ramvillkoren för företagande och aktörernas agerande, såsom t.ex. olika typer av skatter, avgifter och stöd. Vidare handlar det om att de långsiktigt inriktade satsningarna på EFUD måste harmoniera med omställningsstimulerande åtgärder av mer kortsiktig art. Eventuellt finns skäl att integrera flera styrmedel i ett långsiktigt EFUD-program. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att analysera om en breddning av programmet eventuellt skulle kunna öka utbytet av de resurser staten sätter in i verksamheten och hur en sådan integration i sådana fall mer konkret bör gå till.

Utredningens överväganden kring generella förutsättningar för omställning

2

Mot bakgrund av att EFUD enligt utredningens mening inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet, har utredningen även sökt identifiera och ge sin syn på vad som – i ett vidare perspektiv än EFUD – kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet. Eftersom utredningsuppdraget främst handlat om att analysera den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är analysen och förslagen i denna del av övergripande karaktär.

Vad menas med omställning av energisystemet?

Omställning handlar om att förändra ett energisystems befintliga sammansättning till någon annan sammansättning. Enligt gällande energipolitik skall energisystemet bli långsiktigt uthålligt. Detta

2

Resonemangen tangerar delvis det arbete som görs inom ramen för den statliga förhand-

lingsmannens (generaldirektör Bo Bylund) uppdrag kring den fortsatta omställningen av energisystemet, innefattande fortsatt drift och successiv avveckling av kärnkraften. Uppdragen skiljer sig dock åt. LångEn-utredningen är inriktad på att utvärdera 1997 års långsiktiga energipolitiska program och lämna förslag till riktlinjer för kommande program, medan Bo Bylunds uppdrag rör förhandlingar om omställningen av det befintliga energisystemet.

kan sägas handla om att balansera ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter, nu och i framtiden, samt om att skapa större jämlikhet i fördelningen av resurser. Fyra särskilt relevanta dimensioner av uthållighet kan identifieras: 1) ekologisk uthållighet, 2) försörjningstrygghet, 3) konkurrenskraftiga energipriser samt 4) möjligheter till utveckling och förnyelse för näringslivet.

Att precisera ett exakt slutstadium där energisystemet en gång för alla har uppnått ”uthållighet” är inte meningsfullt, eftersom all energianvändning har konsekvenser för miljö, ekonomi, samhälle och kultur, och dessa aspekter dessutom interagerar i ett dynamiskt förlopp. LångEn-utredningen tolkar emellertid den långsiktigt önskvärda situationen som att energibehoven inom samhällets olika sektorer helt skall täckas av klimatmässigt hållbara produktionsformer.

3

Dit är det dock mycket långt – ett energisystem som helt

bygger på förnybara energislag kan enligt utredningens mening inte antas bli en realitet ens på 50 års sikt, bl.a. på grund av följande omständigheter:

  • I dagens läge – och sannolikt ett antal år framåt – är de förnybara alternativ som måste introduceras för att omställningen skall komma till stånd ofta inte konkurrenskraftiga och/eller inte tillgängliga i den stora skala som behövs för att hela energisystemet skall kunna ställas om.
  • Energisystemet är förhållandevis trögrörligt (även om graden av trögrörlighet varierar mellan olika delar).
  • Möjligheterna för staten att aktivt ingripa och, så att säga,

”kommendera fram” omställning, har minskat genom bl.a. avregleringarna av el- och gasmarknaderna, ökad teknisk integrering av t.ex. elsystemet i en europeisk struktur, EU-medlemskapet och annan internationalisering, nya konkurrensregler m.m.

Vilka åtgärder krävs för att uppnå genomgripande omställning?

Två förutsättningar är särskilt viktiga för att en strategi för långsiktig omställning skall lyckas. För det första krävs att statsmakternas omställningsambitioner och de förutsättningar som skall gälla för omställningen är trovärdiga och därför bl.a. så långt

3

Hänsyn måste också tas till övriga miljökvalitetsmål. Man bör heller inte låsa sig till

en

framtida lösning, utan ge möjlighet till successiv anpassning i förhållande till utvecklingen.

möjligt görs uthålliga över tiden. För det andra måste ett antal åtgärder iscensättas i närtid med utgångspunkt i ett långsiktigt mål som är definierat och bekantgjort. I det följande pekas på några sådana åtgärder som kan utgöra ett första steg på vägen.

En vision som tydliggör att omställningen är en nationell utmaning

Enligt utredningens mening förutsätter ett målmedvetet, trovärdigt omställningsarbete att det som utgångspunkt formuleras en tydlig, övergripande vision om vad omställning och ett långsiktigt uthålligt energisystem bör innebära.

Ett av huvudsyftena med en vision, och med det arbete som måste till för att formulera den, skulle vara att skapa, etablera och levandegöra ett långsiktigt tänkande i omställningsarbetet. Som underlag för att formulera visionen bör ett brett analysarbete initieras kring vad som är det/de mest troliga utvecklingsscenariot/-na för energisystemet. I ett sådant analysarbete, som lämpligen bör kunna ledas av Energimyndigheten, är det väsentligt att få med en mångfald av olika aktörer.

En vision är inte ett konkret handlingsprogram. Men med en vision som utgångspunkt bör det vara lättare att utveckla en mer detaljerad kortsiktig strategi för omställningen av energisystemet. Den kortsiktiga strategin måste vara så pass öppen att åtgärderna på ett flexibelt sätt kan anpassas till omvärldsförändringar, eventuella teknikgenombrott m.m. som sker på kortare sikt, även om det långsiktiga omställningsmålet bör ligga fast. En svensk strategi för omställning måste även beakta att villkoren för energipolitiken i hög

  • och ökande − grad formas i internationellt samarbete, i synnerhet på europanivå. Det svenska omställningsarbetet kommer framöver att i allt större utsträckning behöva ske i samarbete med andra länder. Det gäller både energiföretag och teknikutvecklande företag. Detta gör det svårt att avvika alltför mycket från omvärlden. Ett omställningsarbete måste således innefatta även ett nordeuropeiskt perspektiv.

Enligt utredningen är det viktigt att det fortsatta arbetet med omställningen av energisystemet genomsyras av en positiv och offensiv förändringskraft, och att detta också avspeglas i den föreslagna visionen. Ambitionen bör vara att omställningen skall ses som en möjlighet att öka tillväxten, utveckla svenskt näringsliv och förbättra Sveriges konkurrenskraft – istället för att uppfattas som

en motvillig reträtt från dagens energisystem. Energiomställning är också ett område där Sverige skulle kunna ta en ledande roll i Europa. Det finns en rad förutsättningar för detta, t.ex.:

  • Kompetensen i energiteknik och infrastrukturteknik är god i

Sverige.

  • Elnätet behöver byggas ut mellan länderna, så att t.ex. dansk vindkraft bättre kan samregleras med vattenkraft i Norge och Sverige vid snabba förändringar i väderläget.
  • Det finns ett starkt nordeuropeiskt biobränslekluster.
  • Den nordeuropeiska fordonsmarknaden är tillräckligt stor för att samordnade upphandlingar av fordon med ny teknik skall kunna komma till stånd.

Visionen och strategin för omställning måste ha brett stöd såväl politiskt som inom andra relevanta samhällsgrupper, t.ex. näringslivet, konsumenter och miljörörelsen, vilket kanske kan beskrivas som att det behövs ett partnerskap för omställningen till ett hållbart energisystem.

En energiomställningsberedning för att betona omställningsarbetets vikt

Utredningen anser att det behövs en arena på högre nivå än myndighetsnivån, där strategiska diskussioner kring inriktningen av arbetet med att ställa om energisystemet kan föras. I syfte att betona omställningsarbetets vikt föreslår utredningen att regeringen låter inrätta en särskild energiomställningsberedning under Näringsdepartementet.

Det är väsentligt att bl.a. näringslivet ingår i beredningen och aktivt deltar i dess arbete. I beredningen bör ingå representanter på hög nivå från berörda myndigheter, berörda branscher och övriga relevanta intressegrupper, under ledning av ansvarig minister eller statssekreterare.

Ett ökat engagemang i omställningen från näringslivet

På samma sätt som näringslivets engagemang är viktigt för att öka utflödet av EFUD förutsätter en genomgripande omställning av energisystemet näringslivets medverkan mer generellt. Enligt ut-

redningens mening bör staten aktivt söka stärka näringslivets engagemang, såväl inom EFUD som mer generellt.

Hur näringslivets engagemang i omställningen av energisystemet kan ökas har utredningen inte analyserat mer i detalj, men vi rekommenderar att en sådan analys görs. En utgångspunkt kan vara att söka identifiera de problem, av teknisk och annan karaktär, som eventuellt hindrar innovationsprocessen för ny och i omställningsperspektivet av samhället önskvärd teknik. Framför allt är det viktigt att identifiera flaskhalsar i olika delar av innovationssystemet och analysera om samhälleliga ingripanden kan krävas för att minska eller ta bort de hinder som påverkar systemet. Ingripanden kan särskilt behövas för att stimulera/skapa marknader för i omställningsperspektivet önskvärd teknik. Den här typen av samhälleliga insatser måste dock bygga på att det offentliga inte skall utföra sådant som företagen självklart har långt större kompetens på, såsom t.ex. kostnads- och konkurrensbedömningar, analyser av marknadsförhållanden, m.m.

Harmonierade styrmedel

Påpekandet ovan att det är väsentligt att olika styrmedel harmonierar kan göras mer vidsträckt än att bara omfatta EFUD och dess kopplingar till andra styrmedel. För närvarande bereds, eller har redan beslutats, ett antal förslag kring olika styrmedel med syfte att bidra till att nå uppställda miljömål. Det handlar t.ex. om handel med utsläppsrätter, förslag till ny energiskattelagstiftning, långsiktiga avtal mellan staten och industrin om reduktion av växthusgaser, och certifikatshandel för förnybar elproduktion. För att skapa goda förutsättningar för en strategi för omställningen av energisystemet menar utredningen att ökad samordning behöver ske av olika befintliga och föreslagna styrmedel inom energi- och miljöområdet.

Utredningens överväganden kring energipolitiskt motiverade klimatinsatser

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program ingår, utöver stöd till EFUD, även en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn i form av åtgärder i internationellt samarbete och stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara.

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser

Målet med de internationella klimatinsatserna är att de skall bidra till att utveckla Kyotoprotokollets flexibla mekanismer till trovärdiga och effektiva element i det internationella klimatsamarbetet. Framför allt handlar det om de s.k. projektbaserade mekanismerna, dvs. gemensamt genomförande (joint implementation, JI) och mekanismen för ren utveckling (clean development mechanism, CDM).

Kostnaderna för koldioxidreducering är avsevärt lägre i de samarbetsländer Energimyndigheten verkar i än i Sverige. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att regelverken för de projektbaserade mekanismerna först på senare tid börjat komma in i en fas då det blir möjligt att teckna avtal om projekt med projektägare och ramavtal med länder med vilka Sverige kan vilja samarbeta, har utredningen kommit till följande slutsatser:

  • Sverige bör arbeta vidare med att genomföra projekt inom de projektbaserade mekanismerna.
  • Energimyndigheten bör fortsatt ha en aktiv roll via initiering och genomförande av sådana projekt.
  • Ett ökat samarbete bör ske mellan Energimyndigheten och övriga svenska myndigheter som är engagerade i tangerande verksamhet på området, dvs. främst SIDA. Detta kan bl.a. innebära att Energimyndigheten bör inhämta råd från SIDA när det gäller samarbeten i utvecklingsländer och kapacitetsuppbyggande insatser kan övervägas i anslutning till projekten.

Hur arbetet med de projektbaserade mekanismerna mer konkret bör bedrivas i fortsättningen behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att genomföra en sådan analys. I uppdraget, som bör utföras efter samråd med SIDA, bör även ingå att överväga om, som nu är fallet, arbetet med de projektbaserade mekanismerna bör inrymmas i ett långsiktigt energipolitiskt program eller inte.

Etanolprogrammet

En utvärdering av etanolprogrammets relevans pågår i Energimyndighetens regi och skall färdigställas under tredje kvartalet 2003. I avvaktan på den har LångEn-utredningen svårt att uttala sig

om det finns skäl att fortsatt driva etanolprogrammet. Om den kommande utvärderingen uppvisar sådant resultat att FoU kring etanolproduktion från skogsråvara fortsatt bör ges stöd menar utredningen dock att verksamheten fortsättningsvis bör inrymmas i det långsiktiga energipolitiska forskningsprogrammet. Helst bör etanolprogrammet också behandlas på helt jämställd fot med övrig EFUD, och inte som nu ha särskilda förbehåll i form av specialdestinerade medel.

Summary

Under the 1997 resolution on Swedish energy policy, a programme for an ecologically and economically sustainable energy system was adopted (Bill 1996/97:84, Report 1996/97:NU12, Govt. Comm. 1996/97:272). Altogether, just over SEK 9 billion was allocated to the restructuring programme. This programme comprises (a) shortterm energy measures aimed at reducing electricity use and supplementing electricity production with new energy produced from renewable sources

1

, (b) action to make the energy system

sustainable in the long term and (c) climate initiatives prompted by energy-policy considerations.

The assignment of the Commission on Energy Research, Development and Demonstration (the ERDD Commission) relates to the latter two parts. Together, they form the 1997 Long-Term Energy Programme. The Commission’s task is to examine and evaluate measures included in this programme, and analyse the need for changes. The Commission is also to submit draft guidelines for long-term energy policy for the planning period that commences in 2003, and to advise on action to bring about an energy supply that is sustainable in the long term.

Just over SEK 5.6 billion was allocated for the 1997 Long-Term Energy Programme over a seven-year period (1998

This comprised support for energy research (for which SEK 2,800 million was allocated for the seven years); energy technology (i.e. development measures, for a total of SEK 870m), introduction of new energy technology (i.e. demonstration measures, for

1

For the short-term measures, SEK 3.1 billion was allocated for the first five years

(1998

  • These measures, which were aimed at compensating for the shortfall in electricity production from the Barsebäck nuclear-power plant, were intended to bring about an expansion of electricity and heat production, and to boost electricity saving and efficiency in the housing sector. In addition, SEK 400m was earmarked for special measures relating to the supply of electricity and heat in Southern Sweden.

SEK 1,610m), and climate initiatives prompted by energy-policy considerations (SEK 350m).

The Swedish Energy Agency bears primary responsibility for implementing measures under the 1997 Long-Term Energy Programme. Three other agencies

  • the Swedish Agency for

Innovation Systems (Vinnova), the Swedish Research Council and the Swedish Research Council for Environment, Agricultural Sciences and Spatial Planning (Formas)

  • are responsible for certain measures laid down in the programme.

Most of the funds for the Long-Term Energy Programme are intended to finance project activities. Distribution takes place mainly through programmes set up by the four public agencies. Through these programmes, which vary in subject orientation, project groups can apply for funding for their activities. A rough estimate of the total number of projects conducted within the framework of the 1997 Long-Term Energy Programme in the years 1998

  • is 1,700−1,900. This total comprises some 1,300−1,400 for the Swedish Energy Agency, 230
  • for the Swedish Research

Council, 100

  • for Formas and 40−60 for Vinnova.

Premises of the Commission’s work

The energy-policy resolution of 1997 attached great importance to initiatives in energy-related research, development and demonstration (ERDD). Under the Bill, large-scale, deliberate efforts to boost technical development in the energy sector were required to implement the long-term restructuring of the energy system. A purposeful expansion of research, development and demonstration was said to be the foundation of the long-term strategy for an ecologically and economically sustainable energy system.

However, in the ERDD Commission’s opinion, there is abundant evidence that excessive faith was placed, in the energypolicy resolution, on the capacity of ERDD to bring about the restructuring of the energy system. Both R&D and energy-system restructuring take time. Expectations of what can be accomplished through ERDD initiatives must therefore be reasonable. For at least the next 10

  • years, as the Commission sees it, other macroeconomic measures designed, for example, to generate incentives for investments (e.g. taxes, general framework conditions for enterprise and various forms of support) have more of a bearing on

restructuring the energy system. Overall, the ERDD Commission believes that although ERDD measures constitute an important precondition for making long-term restructuring of the energy system feasible, that ERDD cannot serve as the primary driving force in energy-system restructuring.

The Commission has therefore opted for two approaches in its analysis of measures laid down in the 1997 Long-Term Energy Programme. First, as the point of departure for a new ERDD programme, it has appraised the ERDD measures to date and their management in a more closely defined way, and assessed what improvements can be made. In this context, one of the Commission’s ambitions has been to identify changes that enable ERDD to contribute to the restructuring to a higher degree. Secondly, the Commission has analysed, in broader terms, what may be required to make a more comprehensive restructuring of the energy system feasible.

Below, the Commission’s viewpoints and proposals regarding these two approaches are summarised. By way of conclusion, climate initiatives prompted by energy-policy considerations are also dealt with.

The Commission’s viewpoints concerning ERDD measures and their management

The Commission’s analysis of the results attained from ERDD measures under the 1997 Long-Term Energy Programme was structured on the basis of five aspects: the orientation of ERDD; its quality and relevance; its organisation; the administration of the programme; and fulfilment of the programme targets. These are dealt with in turn below.

Orientation of ERDD

Here, we refer to such aspects as whether ERDD measures are being applied to the right sectors (in subject terms and in terms of research, development and demonstration) and with the right balance between sectors. The ERDD Commission has opted to engage in analysis at a relatively broad level, and has not aspired to

examine in detail activities in the individual research programmes and projects included in the 1997 Long-Term Energy Programme.

Within the framework of the programme, highly valuable and useful work is being done, and relevant skills and abilities are also being established. A substantial proportion of energy researchers consider that their research findings have commercial potential. However, the project leaders engaged in ERDD projects often do not expect results to be realised until five or ten years have passed. This underlines the fact that it is essential to have the right expectations and not believe that a certain quantity of resources devoted to ERDD can rapidly bring about system restructuring.

Allocation among research, development and demonstration and between technology sectors

One basic purpose of providing support for ERDD is to help new and more efficient energy technology to reach the market. Close, active collaboration between the research community and the business sector is therefore important. In terms of their distribution among research, development and demonstration, the Commission believes that activities in the programme have a relatively close connection with the business sector. For example, more than 50 per cent of the projects in the programme are headed by representatives of industry, and more than 70 per cent consist in applied research, development or demonstration. Moreover, experience of collaborating with the business sector is just as extensive among energy researchers as in other technical and scientific research fields.

The Commission has found that there are problems of fragmentation in the activities conducted within the framework of the 1997 Long-Term Energy Programme. More efficient resource use would, according to the Commission, be attainable if Sweden’s ERDD inputs were concentrated in fewer sectors than today. At the same time, both the results of ERDD and the restructuring of the energy system entail very long-term processes. Accordingly, it may be difficult to determine at present which technologies are best in the long term. Even if the programme is concentrated, there is therefore reason to maintain a relatively high degree of flexibility in the central government’s measures. Given these considerations,

the Commission believes that it would be appropriate to divide the measures more clearly into two categories:

  • Sectors where retaining a minimal national capacity, e.g. sufficient skills to be able to assimilate interesting ideas, may be enough.
  • Sectors where Sweden, from a strategic perspective, should provide more substantial inputs, in both research and industrial terms. The sectors given priority should be those where (i) we have, or may be expected to establish, comparative advantages and critical mass in generating knowledge, (ii) we have or may be expected to establish functioning industrial clusters and (iii) we have the potential for national competitive advantages, and (iv) sectors that can make a contribution to the attainment of Sweden’s energy-policy objectives.

The sectors must also be chosen on the basis of the overall strategies adopted for the restructuring of the energy system. The Commission proposes that the Energy Agency be assigned to investigate how a clearer programme focus should, in practical terms, be achieved. This assignment should include analysing the detailed content of priority criteria; which sectors should be given priority; who is best able to set priorities, etc.

The detailed aspects of measures to be taken in individual technological sectors should as far as possible, in the Commission’s view, be entrusted to public agencies. These considerations should, strictly speaking, have the purpose of the programme (contributing to the restructuring of the energy system) as their premise, and not a priori be confined to certain individual technologies. Instead, it should be possible for all the conceivable alternatives (including those that are not currently included in the ERDD programme) to be evaluated in relation to one another in terms of their capacity to contribute to energy-system restructuring.

Commercialisation of results

The 1997 Long-Term Energy Programme emphasises applied research and the need for ideas thereby generated to culminate, through collaboration with the business sector in development and demonstration inputs, in commercially viable technologies on a

market. The degree of commercialisation of activities conducted in the programme is, however, relatively low, at least with respect to alternative energy production. In part, this has structural causes. For example, in the energy sector major investments, in which any return is far ahead in time, are often involved. Moreover, the Government’s ambitions to introduce new energy technology are not always supported by market forces. If the state continues to seek to restructure the energy system by concentrating on ERDD whose results are ultimately to culminate in practical applications and reach a market, it is reasonable for the state to assume special responsibility for supporting commercialisation of the ideas, products etc that emerge. In its report, the Commission discusses several conceivable measures aimed at promoting commercialisation:

  • The Commission proposes that it should be emphasised more clearly in the Energy Agency’s assignment that this agency is to take into account the benefits of ERDD on the market. One implication of this is that planning of commercialisation measures should be included in the Agency’s assessments of ERDD projects.
  • In addition, there may be reason to entrust the Energy Agency with responsibility for ensuring that the projects considered to have commercial potential are also given sufficient support to put their marketability to the test. The Energy Agency’s role would then be primarily to promote the commercialisation process and serve as a link to other actors. The Agency should thus not establish a major in-house organisation for this task but, rather, use external skills as far as possible. The question of whether giving the Agency this responsibility is appropriate should be analysed further. The Commission proposes that the Energy Agency be assigned, in consultation with the Swedish Business Development Agency (NUTEK) and Vinnova, to perform this analysis. If it proves appropriate to give the Energy Agency this responsibility, it should be possible for funds included in the long-term programme to be used for this purpose.
  • The central government should be able to make more active use of private investors’ willingness to contribute venture capital. The Commission has encountered some interest among private

investors in establishing a venture-capital fund in the energy sector. However, political adoption of market measures is probably required to induce private investors to contribute. This could be done, for example, by the central government providing a certain portion of the fund’s capital.

Quality and relevance of ERDD

‘Quality’ refers, in this case, to how well activities are performed, i.e.

  • broadly speaking − scientific quality. ‘Relevance’, on the other hand, is a matter of the usefulness of activities. Since activities in the 1997 Long-Term Energy Programme were largely conceived as being ultimately convertible into commercially viable technologies on a market, relevance in this case is very much a matter of how the activities benefit the business sector.

Previous evaluations of parts of the programme indicate that the scientific quality of the programmes and projects financed to date is, in general, high. On the other hand, these evaluations show that the relevance of activities is somewhat less convincing. However, as stated above, the ERDD Commission considers that activities within the scope of the 1997 Long-Term Energy Programme have relatively close links with the business sector and may therefore be reasonably assumed to have a relatively high degree of relevance. Indications of this are the energy researchers’ own abovementioned experience of collaboration with the business sector and their view of the commercial potential of the projects. All in all, the Commission considers that activities within the framework of the Programme are of reasonable quality and relevance.

Organisation of ERDD

The present-day organisation of ERDD (by which we mean the manner in which activities are organised at universities and colleges, the forms in which collaboration with the business sector takes place, etc) exhibits no fundamental defects. But for the purpose of establishing critical masses in the R&D fields that are relevant, efforts should nonetheless be made, in the Commission’s opinion, to bring about an organisational concentration of

activities conducted within the scope of the 1997 Long-Term Energy Programme.

One starting point should be that the R&D resources should be concentrated to a higher degree in places where the research community and the business sector can interact easily. One form of collaboration that appears to function well and, in the Commission’s opinion, is worth engaging in further, is ‘Competence Centres’. However, the question of whether further efforts regarding Competence Centres should focus on the five centres that already exist in the energy sector, or whether new centres should be started in other areas of the energy sector, should be kept open. The Energy Agency should be given the task of deciding on the nature of further measures relating to Competence Centres in the energy sector.

Sweden is too small a country to have critical masses in very many ERDD sectors. Sweden should, instead, work for an effective division of labour between different countries, with the premise that ERDD measures should be applied where the comparative advantages are largest. The Commission considers that the ERDD programme should afford opportunities to establish, with suitable partner countries, bilateral and multilateral joint projects in research, development and demonstration. The Commission therefore proposes assigning the Energy Agency to survey the strengths and weaknesses of various potential partner countries. In a future ERDD programme and its management, changes in Sweden’s international environment

  • such as the EU Sixth

Framework Research Programme

  • should be taken into account.

Regarding the duration of the programme, the Commission’s impression is that the relatively long term of the present programme (seven years) has been favourable. One advantage is that it appears to have generated better planning scope and continuity in activities. The Commission considers that a future programme, too, should run for relatively many years. However, the Commission believes that there should be scope for reviewing the programme, its orientation, etc after half the term and that the Energy Agency should then analyse and report to the Government on the results of the programme. One option might be to let the programme cover two three-year periods with a mid-term evaluation, i.e. a total of six years.

The Commission has not sought to define exactly the scale

  • in

monetary terms

  • of a forthcoming programme. The present-day level is probably reasonable, on the whole. In the Commission’s opinion, an overview of the three ordinances and appropriations governing the financing of ERDD should be carried out for the purpose of introducing a collective appropriation. This could bring about greater flexibility in the administration of the programme. This overview must take into account such issues as whether combining the various types of project in one appropriation is compatible with EU state-aid regulations.

Administration of the 1997 Long-Term Energy Programme

The four agencies’ administration of the programme appears to have largely worked well, although there is room for improvement in such aspects as inter-agency coordination. Given that the Commission considers that Sweden’s ERDD measures should be concentrated in fewer sectors, the Commission nonetheless considers that the impact of the programme could be greater if, for the administration of state ERDD measures, a single arena were created and relevant sectorial knowledge and analytical capacity concentrated therein. This is because giving an agency full responsibility should afford the best scope for assigning priorities between different sectors. The Commission therefore proposes making the Energy Agency solely responsible for the entire ERDD programme.

Are the objectives of the programme being fulfilled?

In assessing the results attained within the framework of the 1997 Long-Term Energy Programme, the Commission has taken as its primary starting point the objectives that were explicitly defined for the programme, the overall aims of energy research and the objectives in the Energy Agency’s official appropriation document that relate to the intrinsic scientific quality and relevance of the research. Altogether, these objectives mean that ERDD should:

  • Reduce the costs of energy technology, and introduce new energy technology based on renewable types of energy.
  • During the next 10–15 years, bring about a substantial increase in electricity and heat production from renewable energy sources, and develop commercially profitable technology for boosting energy efficiency.
  • Accumulate scientific and technical knowledge and skills in higher education institutions and the business sector for development and the restructuring of the energy system.
  • Help to create stable preconditions for a competitive business sector and for revitalisation and development of Swedish industry.
  • Contribute to more extensive energy, environmental and climate cooperation in the Baltic region.
  • Ensure that the intrinsic scientific value of research is high and that the measures taken are relevant.

Given the wording of these objectives, the Commission considers that they may be largely said to have been fulfilled. Activities in the programme may thus be said to be of reasonable quality and relevance, while it is also justifiable to assert that ERDD, within the scope of the 1997 Long-Term Energy Programme, has helped to:

(i) lower the costs of, and introduce, new energy technology

based on renewable types of energy

(ii) establish scientific and technical knowledge and skills in

higher education institutions and in the business sector

(iii) create stable preconditions for a competitive business sector

and for revitalisation and development of Swedish industry

(iv) expand joint efforts regarding energy, the environment and

climate in the Baltic region.

On the other hand, within the framework of the 1997 Long-Term Energy Programme, ERDD has not to any large extent contributed to Sweden’s scope ‘during the next 10

  • years, [to] bring about a substantial increase in electricity and heat production from renewable energy sources, and develop commercially profitable technology for boosting energy efficiency’.

However, the objectives are generally worded in an imprecise manner (‘contribute to’ etc) and difficult to follow up. The Government should take the initiative in creating better scope for following up and evaluating the results from ERDD measures.

Both the objectives themselves and the follow-up systems should, for example, be developed.

Summary assessment of ERDD measures and their management

As described by the Commission, work on ERDD within the scope of the 1997 Long-Term Energy Programme may be summarised as follows:

  • The orientation of ERDD appears, broadly speaking, reasonable. Nonetheless, there are problems in the form, for example, of fragmentation and insufficient focus on commercialisation.
  • The quality and relevance of ERDD appear, overall, to be reasonable. However, there is some doubt regarding relevance, especially concerning the capacity of ERDD to result in commercialisation.
  • The organisation of ERDD shows no fundamental defects, although the Commission considers that there should be greater organisational concentration of R&D resources in order to establish critical masses to a larger extent in the R&D sectors that are relevant.
  • The impact of the programme would, in the Commission’s estimation, be greater if a single arena for administration of state ERDD measures were created. Simultaneously, regarding the administration of the programme, it should be pointed out that much of the work carried out by the four public agencies responsible appears to be going well.
  • The objectives that are primarily relevant to an assessment of the results of the programme may be said to have been largely fulfilled. However, they are worded imprecisely and hard to follow up.

The conclusion of this evaluation is that the ERDD Commission does not see any need to make any fundamental change in the scale of state ERDD measures. For the input resources to have a greater impact, however, the Commission thinks that improvements in ERDD and its management are attainable. Nevertheless, it should be possible for these improvements to take place mainly within the

framework of the existing ERDD system. With the proposals put forward here, the Commission believes that ERDD should henceforth make a growing contribution to restructuring.

Harmony between ERDD and other instruments important

It is essential for ERDD measures to be harmonised with other instruments used to achieve restructuring of the energy system. Overall, this is a matter of the need for ERDD to be designed to fit in with instruments that shape the general framework conditions for enterprise and participants’ conduct, such as various types of taxes, charges or contributions, and support. In addition, it is a matter of the need to harmonise ERDD measures oriented towards the long term with the more short-term measures to stimulate restructuring. There may possibly also be reasons to integrate more instruments in a long-term ERDD programme. The Commission proposes that the Energy Agency be assigned to analyse, first, whether broadening the programme could possibly make the resources allocated by the state to these activities more effective, and, secondly, the specific manner in which such integration should take place in such cases.

The Commission’s views on general preconditions for restructuring

Considering that ERDD, in the Commission’s opinion, cannot constitute the primary driving force for the restructuring of the energy system, the Commission has also sought to identify and express its view of what

  • in a broader perspective than ERDD − more comprehensive restructuring of the energy system may require. Since the Commission’s assignment was, above all, a matter of analysing the ERDD conducted within the scope of the 1997 Long-Term Energy Programme, the analysis and proposals in this part of the report are general in nature.

What does ‘restructuring of the energy system’ mean?

Restructuring entails altering the existing composition of an energy system so that it is composed differently. Under the current energy policy, the energy system must be made sustainable in the long term. This may be said to involve balancing ecological, economic, social and cultural aspects, now and in the future, and enhancing equality in the distribution of resources. Four especially relevant dimensions of sustainability are identifiable: (1) ecological sustainability, (2) secure supply, (3) competitive energy prices and (4) opportunities for development and revitalisation of the business sector.

Attempting to define the exact final stage at which the energy system, once and for all, would attain ‘sustainability’ is pointless, since all energy use has repercussions on the environment, the economy, society and culture, and there is also dynamic interaction among these aspects. Nevertheless, the ERDD Commission interprets the situation that is desirable in the long term as being one in which energy needs in the various sectors of society are entirely met by production forms that are sustainable in climatic terms.

2

However, to reach this point we have a very long way to go.

An energy system based entirely on renewable types of energy cannot, in the Commission’s view, be expected to become a reality even over the next 50 years, for reasons that include the following:

  • In the present-day situation − and probably for some years to come
  • the renewable alternative energy sources that must be introduced in order to make the restructuring feasible are often not competitive, and/or not available on the large scale required if the entire energy system is to be restructured.
  • The energy system is relatively resistant to change (although this varies from one part of the system to another).
  • The scope for active state intervention and the central government’s power to ‘command’ the restructuring has diminished, owing to such developments as deregulation of the electricity and gas markets; increased technical integration of, for example, the electricity system in a European structure; Sweden’s EU membership and other internationalisation; and new regulations governing competition.

2

Other environmental-quality objectives must also be taken into account.

What measures does comprehensive restructuring require?

Two requirements are particularly important to the success of a strategy for long-term restructuring. First, the Government’s restructuring ambitions and the preconditions applying to the restructuring must be credible and they must therefore, as far as possible, be made sustainable over time. Secondly, a number of measures must be implemented in the near future, with a long-term objective that is well-defined and familiar as the starting point. Below, we pinpoint some measures of this kind that could constitute a first step in the right direction.

Vision that clearly identifies restructuring as a national challenge

In the Commission’s estimation, for purposeful and credible restructuring work to be feasible, there must first be a clearly formulated overall vision of what the restructuring and an energy system that is sustainable in the long term should entail.

A vision is not a practical action programme. But with a vision as the point of departure, it should be easier to develop a more detailed short-term strategy for the restructuring of the energy system. We wish to emphasise that one of the main purposes of a vision

  • and the work that formulating it involves − should be to create, establish and inject life into long-term thinking in the restructuring work. As a basis for defining the vision, wide-ranging analytical work should be initiated concerning the most probable development scenario(s) for the energy system. In this kind of analysis, which the Energy Agency might be the appropriate agency to direct, it is essential to get a broad variety of actors involved.

The short-term strategy for restructuring must be so open as to enable measures to be flexibly adapted to changes in the international environment and any technological breakthroughs etc that take place in the short term, although the long-term restructuring objective should remain unchanged. A Swedish strategy for restructuring must also take into consideration the fact that the conditions of our energy policy are shaped largely

  • and

increasingly

  • in international collaboration, especially at the

European level. Swedish restructuring work in the years ahead will increasingly need to take place in cooperation with other countries.

This applies both to energy enterprises and to companies engaged in technological development. This makes it difficult to deviate too far from the surrounding world. The restructuring work must therefore include a Northern European perspective as well.

As the Commission sees it, it is vital for further work to restructure the energy system to be imbued with a positive, proactive force for change, and for this also to be reflected in the proposed vision. The ambition should be for restructuring to be perceived as an opportunity of boosting growth, developing the Swedish business sector and improving Swedish competitiveness, instead of as a reluctant retreat from the present-day energy system. Energy restructuring is also an area in which Sweden could assume a leading role in Europe. A range of factors point to this, for example:

  • Sweden has advanced expertise in the technology of energy and infrastructure.
  • The electricity grid needs extending between European countries so that, for example, Danish wind power can be regulated in conjunction with hydropower in Norway and Sweden during rapid weather changes.
  • There is a distinct Northern European biofuel cluster.
  • The Northern European vehicle market is sufficiently large for coordinated purchasing of vehicles that incorporate new technology to be feasible.

The vision and strategy for restructuring must be broadly supported both by politicians and in other relevant segments of society, such as the business sector, consumers and the environmental movement. This support may perhaps be described as a necessary partnership for restructuring to bring about a sustainable energy system.

Committee on energy restructuring to emphasise the importance of the work

The Commission considers that an arena at a higher level than that of government agencies is required. There, strategic discussions concerning the orientation of the work of restructuring the energy system could be conducted. To underline the importance of the restructuring work, the Commission proposes that the Govern-

ment set up a special energy-restructuring committee under the Ministry of Industry, Employment and Communications.

One essential requirement is for this committee to include representatives of the business sector; another is that they should play an active part in its work. The committee should also contain high-level representatives from the agencies, sectors and other relevant interest groups concerned, and be headed by the minister or state secretary responsible.

Greater commitment to the restructuring on the business sector’s part

Just as the involvement of the business sector is important to boost the impact of ERDD, comprehensive restructuring of the energy system calls for a more general commitment on the sector’s part. In the Commission’s view, the state should actively seek to increase this commitment, both in ERDD and in a more general context.

The Commission has not analysed in detail how to increase the business sector’s involvement in restructuring of the energy system, but we recommend that this analysis be performed. One starting point may be to attempt to identify the problems

technical and otherwise

  • that may impede the innovation process for new and, in the restructuring perspective, socially desirable technology. Above all, it is important to identify bottlenecks in various parts of the innovation system and analyse whether public intervention may be required to reduce or remove obstacles affecting the system. Such intervention may be necessary, in particular, to stimulate and/or create markets for technology that is desirable in the restructuring perspective. Public inputs of this type must, however, be based on the principle that the government should not carry out the kind of task that companies are clearly far more skilled in performing, such as cost and market assessments, analyses of factors in the competition, etc.

Harmonised instruments

The above observation that it is essential for various instruments to work in harmony may be extended to include more than just ERDD and its links with other instruments. At present, a number

of proposals are being prepared, or have already been adopted, concerning various instruments, the purpose being to help attain existing environmental objectives. These proposals relate, for example, to trading in emission rights, new energy-tax legislation, long-term agreements between the state and industry to reduce greenhouse gases, and certificate trading for renewable electricity production. To create ample scope for a strategy for restructuring of the energy system, the Commission believes that various existing and proposed instruments in the energy and environmental sectors need to be coordinated.

The Commission’s consideration of climate initiatives prompted by energy policy

The 1997 Long-Term Energy Programme includes, besides support for ERDD, a strategy for reducing the climatic impact of the energy sector in the form of measures in international collaboration and support for R&D concerning production of ethanol from forest raw materials.

International climate initiatives prompted by energy policy

The objective of international climate initiatives is that they should help to develop the Kyoto Protocol’s flexible mechanisms into credible, effective elements in international climate cooperation. Above all, the two project-based mechanisms are involved, i.e. Joint Implementation and the Clean Development Mechanism.

The costs of reducing carbon dioxide (CO

2

) emissions are

considerably lower in Sweden’s partner countries than in Sweden itself. Given this fact and since the regulations for the projectbased mechanisms have only recently entered a phase in which it is possible to sign agreements with project owners and framework agreements with countries Sweden may wish to collaborate with, the Commission has drawn the following conclusions:

  • Sweden should make further efforts to implement projects relating to the project-based mechanisms.
  • The Energy Agency should continue to play an active part in initiating and implementing these projects.
  • There should be increased collaboration between the Energy

Agency and the other Swedish agencies involved in related activities in the sector, i.e. SIDA in particular. One implication may be that the Energy Agency should obtain SIDA’s advice regarding cooperative ventures in developing countries, and that capacity-building measures may be considered in conjunction with the projects.

Further analysis is needed of the practical means whereby work on the project-based mechanisms should be conducted. The Commission proposes that the Energy Agency be assigned to carry out this analysis. This assignment, which should be performed according to consultations with SIDA, should also include considering whether

  • as is now the case − work on the projectbased mechanisms should be incorporated into a long-term energy programme.

Ethanol programme

An evaluation of the relevance of the ethanol programme, under the auspices of the Energy Agency, is under way and due to be completed during the third quarter of 2003. Meanwhile, it is difficult for the ERDD Commission to express any opinion on whether continuing to run the ethanol programme is justified. If the results of the forthcoming evaluation indicate that support for R&D concerning ethanol production from forest raw materials should continue, the Commission’s view is that these activities should form part of the long-term energy-policy research programme. The ethanol programme, too, should preferably be treated on entirely the same basis as the rest of ERDD rather than being, as now, subject to special reservations in the form of earmarked funds.

1. Bakgrund

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser. Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för omställningsprogrammet.

För de kortsiktiga energipolitiska åtgärderna, som syftade till att ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket, anvisades 3,1 miljarder kronor under en femårsperiod (1998

  • Åtgärderna skulle leda till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. Därtill avsattes 400 mkr för särskilda åtgärder avseende el- och värmeförsörjning i Sydsverige.

LångEn-utredningens uppdrag avser de långsiktiga delarna av omställningsprogrammet. För dessa avsattes drygt 5,6 miljarder kronor under en sjuårsperiod (1998

  • De långsiktiga delarna av 1997 års energipolitiska program omfattar stöd till energiforskning, energiteknikstöd (dvs. utvecklingsinsatser), stöd till introduktion av ny energiteknik (dvs. demonstrationsinsatser), samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

I detta kapitel beskrivs utredningens direktiv (avsnitt 1.1), utredningsarbetets genomförande (1.2), annat utredningsarbete inom energiområdet (1.3) och betänkandets disposition (1.4).

1.1. LångEn-utredningens direktiv

Utredningens uppdrag framgår av de direktiv (dir. 2001:122) som antogs av regeringen i december 2001.

Regeringen har även vid två tillfällen givit utredningen tilläggsdirektiv. Dels i december 2002 (dir. 2002:169) då Riksrevisionsverket av regeringen gavs i uppdrag att biträda utredningen med att analysera vissa frågor. Dels i maj 2003 (dir. 2003:64) då utredningen gavs förlängd utredningstid till den 1 september 2003. Med hänsyn till att tilläggsdirektiven inte behandlar innehållet i utredningens uppdrag beskrivs de dock inte vidare i det följande.

En utgångspunkt för utredningens arbete skall enligt direktiven vara den svenska energipolitikens mål, dvs. att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor, och att skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

I sammanfattning är LångEn-utredningens uppdrag enligt direktiven att:

  • granska och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program och analysera behovet av förändringar,
  • lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003, och
  • redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning.

Vidare anger direktiven att LångEn-utredningen skall göra en fördjupad analys av de resultat som nåtts inom ramen för det långsiktiga energipolitiska programmet och särskilt granska i vilken utsträckning omvärldsförändringar har påverkat förutsättningarna för genomförandet av programmet.

I direktiven anges att uppdraget skall vara avslutat senast den 1 februari 2003. Med hänsyn till att utredningens start kom att fördröjas beslutade regeringen emellertid den 11 juli 2002 att arbetet skulle redovisas senast den 1 juni 2003. Genom regeringsbeslut den 22 maj 2003 gavs utredningen ytterligare förlängd tid för sitt arbete, till den 1 september 2003.

Enligt direktiven skall utredningen i sitt arbete samråda med berörda myndigheter och organisationer och i tillämpliga delar med den delegation som regeringen beslutade tillkalla den 5 juli 2001

med uppgift att föreslå ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.

I direktiven formuleras även vissa mer detaljerade delfrågor som utredningen skall behandla. Dessa sammanfattas nedan, med de rubriker som anges i direktiven. Direktiven återges också i sin helhet i bilagorna 1–3.

Avnämare till resultaten

Enligt direktiven är ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet en grundläggande förutsättning för att de statliga insatserna skall ge långsiktigt uthålliga resultat. Sådant samarbete finns också etablerat mellan staten och viktiga aktörer inom området, t.ex. energi- och energiteknikföretagen.

Mot denna bakgrund skall utredningen enligt direktiven analysera hur det statliga stödet bör utformas. En sådan analys bör avse dels energirelaterad forskning, dels ny energiteknik som behöver utvecklas genom att provas i full skala och demonstreras med reducerad risk för företagen samt hur introduktionen av ny energiteknik kan påskyndas. Utredningen skall bl.a. bedöma om avvägningen mellan forskning och utveckling är lämplig vad gäller ny energiteknik samt om nya former av samarbete på klimat- och energiområdet kan stärka förankringen hos näringslivet.

Energipolitiskt motiverade klimatinsatser

Riksdagen lade i samband med 1997 års energipolitiska överenskommelse fast en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn. Med utgångspunkt i Kyotoprotokollet och arbetet i EU bör utredningen enligt direktiven utarbeta förslag till förändringar och ytterligare åtgärder som kan bidra till utvecklingen av en svensk strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn.

Energiframsyn

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har genomfört projektet Energiframsyn Sverige i Europa i samarbete med bl.a. Energimyndigheten. Målet med projektet har varit att skapa insikt och visioner om utvecklingen i Sverige på energiområdet med ett

tydligt internationellt perspektiv, samt ge framtidsbilder av det svenska energisystemet i ett internationellt perspektiv och identifiera områden att prioritera för utvecklingsinsatser. IVA slutrapporterade projektet i mitten av februari 2003.

Enligt direktiven skall projektet Energiframsyn Sverige i Europa vara en av utgångspunkterna i beredningen av förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför planeringsperioden som inleds 2003. Utredningen skall i detta sammanhang belysa de förnybara energikällornas roll och energieffektiviseringens möjligheter att tillgodose de mål som ställts för energipolitiken.

Internationellt samarbete

I 1997 års energipolitiska beslut framhålls att en aktiv internationell samverkan är nödvändig för att Sverige skall kunna tillgodogöra sig fördelarna med internationaliseringen. De centrala internationella samarbetsformerna på energiforskningsområdet är EU:s ramprogram för forskning och utveckling, samt samarbetet inom International Energy Agency (IEA). Det nordiska energiforskningssamarbetet har förstärkts då det 1999 bildades en nordisk projekt- och programförvaltande institution. Vidare har samarbetet utökats till att också omfatta Nordens närområde, framför allt Baltikum och västra Ryssland. En överenskommelse träffades 1999 mellan Sverige och Ryssland om samarbete inom områdena energieffektivisering och förnybara energikällor.

Enligt direktiven skall utredningen analysera behovet av nya initiativ för att utveckla den nationella forskningsfinansieringen på energiområdet för att underlätta deltagande i det internationella samarbetet. Behovet av förstärkta insatser för att underlätta harmoniseringen av energimarknaderna i närområdet skall analyseras. Möjligheten att integrera EU-programmen i det nationella stödet till forskning och utveckling för att underlätta samfinansiering bör analyseras. Även frågan om särskilda initiativ behövs för bilateralt samarbete bör utredas.

Det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet

Genom 1997 års energipolitiska beslut skapades möjligheter för Sverige att samverka med länderna i Östersjöregionen rörande forskning och utveckling på energiområdet. Syftet är att insatserna i första hand skall underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa. Utifrån de Nordiska statsministrarnas deklaration i Bergen 1997 startade de nordiska och baltiska länderna samt Polen, Ryssland och Tyskland tillsammans med Europeiska kommissionen ett Östersjöprogram. Efter energiministerkonferensen i Helsingfors 1999 har energisamarbetet formaliserats i en mellanstatlig samarbetsgrupp där samtliga Östersjöstater och EU-kommissionen deltar. Utredningen skall enligt direktiven analysera behovet av förändringar och nya nationella initiativ för att kunna delta aktivt i det regionala energisamarbetet.

1.2. Utredningens genomförande

Som framgår av direktiven omfattar LångEn-utredningens uppdrag endast de långsiktiga delarna av 1997 års energipolitiska program, dvs. de dryga 5,6 miljarder kronor som under sju år avsatts för energiforskning, energiteknikstöd, introduktion av ny energiteknik och energipolitiskt motiverade klimatinsatser. Däremot ingår inte i LångEn-utredningens uppdrag att utvärdera det kortsiktiga programmet. Mot denna bakgrund har utredningen så långt möjligt sökt avgränsa sitt arbete till den verksamhet som bedrivs inom ramen för det långsiktiga programmet. Eftersom de kortsiktiga och långsiktiga åtgärderna inte sällan kan behöva ses samlat har det dock varit nödvändigt för utredningen att, på sätt som framgår av den löpande texten i betänkandet, då och då betrakta även de kortsiktiga åtgärderna.

Som underlag för sitt arbete har utredningen inhämtat synpunkter från ett stort antal intressenter. Detta har skett i olika former:

  • Utredningen har löpande diskuterat sitt arbete med en grupp av representanter för de närmast berörda departementen, dvs. Närings-, Finans-, Miljö- och Utbildningsdepartementen. Tre möten har hållits med denna grupp.
  • Utredningen har knutit till sig en större referensgrupp, med ett

25-tal företrädare för samhälle (inklusive ovannämnda departe-

mentsföreträdare), näringsliv och forskarvärlden. Tre möten har hållits med denna grupp.

  • Utredningen har haft bilaterala kontakter med ett 80-tal personer representerande ett 30-tal organisationer. Kontakterna har främst varit med svenska intressenter, men utredningen har även gjort studiebesök vid i sammanhanget relevanta organ i Finland.

De personer utredningen varit i kontakt med i departements- och referensgrupper och bilateralt framgår av bilaga 4.

Utredningen har uppdragit åt ett antal konsulter att belysa vissa avgränsade frågeställningar. Vid utförandet av dessa uppdrag har synpunkter från ett stort antal forskare och andra intressenter inhämtats genom enkäter och intervjuer. Uppdragen har redovisats i följande underlagsrapporter, som kan läsas via utredningens hemsida (www.sou.gov.se/langen):

  • ECON AB: Översikt av det regionala energisamarbetet i

Östersjöområdet

  • Nordleden: En målinriktad analys för LångEn-utredningen med stöd av Nordledenprojektet
  • Riksrevisionsverket: Samverkan och kommersialisering inom den långsiktiga energipolitiken (RRV 2003:12)
  • Roland Steen Konsult AB: Energipolitiken och energisystemet

drivkraft eller frikoppling?

  • Technopolis Ltd: Evaluation of the Swedish Long Range Energy

Research Programme 1998

2004

ÅF-Energikonsult AB: Kartläggning av genomförda klimatinsatser inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program

Vilken litteratur som i övrigt har använts framgår av bilaga 5.

Utredningen har via sitt sekretariat haft löpande kontakter med Utredningen om ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (”FlexMex2-utredningen”, dir. 2001:56). Sekretariatet har även haft kontakt med Statskontoret, som på regeringens uppdrag ser över inriktning och organisation av de verksamheter som ligger inom Energimyndighetens ansvarsområde. Utredningen har också haft ett flertal möten med förhandlaren på kärnkraftsområdet och dennes sekretariat.

1.3. Annat utredningsarbete inom energiområdet

Parallellt med LångEn-utredningen bedrivs, eller har nyligen avslutats, ett antal utredningar som kan ha betydelse för förutsättningarna att bedriva energirelaterad forskning, utveckling och demonstration. Nedan ges en överblick över de utredningar som bedömts som mest relevanta utifrån LångEn-utredningens utgångspunkter.

1.3.1. Långsiktiga avtal om energieffektivisering

I augusti 2000 beslutade regeringen att en förhandlare och expertgrupp skulle tillsättas med uppgift att ta fram program för långsiktiga avtal om energieffektivisering (N2000/6745/ESB). Syftet med dessa långsiktiga avtal är att stimulera industrin att genomföra kostnadseffektiva åtgärder som leder till minskad energianvändning och minskade utsläpp av växthusgaser. Flera av de länder svensk industri konkurrerar med utnyttjar långsiktiga avtal som ett komplement till framför allt skatter.

Förhandlingsmannen lämnade den 31 oktober 2001 ett principförslag till ett program för långsiktiga avtal på 5

  • år om energieffektivisering och andra klimatpåverkande åtgärder inom energiintensiv industri.

1

1.3.2. Skattenedsättningskommittén

I april 2001 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning om översyn av regler för nedsättning av energiskatter för vissa sektorer (dir. 2001:29, ”SNED-utredningen”). Uppdraget var enligt direktiven att:

  • Utreda förutsättningarna för en annan avgränsning av området för energiskattenedsättning för de konkurrensutsatta sektorerna än vad som gäller idag.
  • Analysera och föreslå lämpliga kriterier för vad som bör anses vara konkurrensutsatt verksamhet och i vad mån detta bör motivera energiskattelättnader
  • Basera analysen på de EG-rättsliga förutsättningarna. Därvid skulle utredningen särskilt beakta EG:s regler om statligt stöd

1

Ds 2001:65, Förslag till program för långsiktiga avtal med energiintensiv industri.

vid utformningen av förslag som innefattar särregler för den svenska industrins och jordbrukets energibeskattning.

Den allmänna utgångspunkten för SNED-utredningens uppdrag var i princip att energi så långt möjligt skall beskattas likartat oavsett användningsområden, eftersom detta främjar en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning där incitamenten för energieffektivisering och miljöstyrning blir likartade i olika samhällssektorer. En viktig aspekt av uppdraget var att belysa samspelet mellan en generellt lägre skattenivå för energiförbrukning inom en brett avgränsad del av samhället och behovet av individuella nedsättningsregler. Analyserna skulle omfatta beskattningen av såväl fossila bränslen som el.

Utredningens arbete avrapporterades i april 2003 i betänkandet Svåra skatter!.

2

1.3.3. Introduktion av förnybara fordonsbränslen

Regeringen har nyligen tillsatt en utredare (dir. 2003:89) med uppgift att föreslå mål och strategier för en fortsatt introduktion av förnybara fordonsbränslen mot bakgrund av den referensnivå på 2 procent år 2005 och 5,75 procent år 2010 som antagits i EG:s biodrivmedelsdirektiv (2003/30/EG). Utredarens förslag bör vara teknikneutralt och främja en kostnadseffektiv produktion och introduktion av förnybara fordonsbränslen.

I uppdraget ingår att med förtur utreda frågan om skyldighet för bensinstationer att tillhandahålla minst ett förnybart fordonsbränsle år 2005 och presentera ett författningsförslag till ett sådant system. Även frågan om det vägledande nationella målet för år 2005 skall utredas med förtur. Utredaren skall även analysera möjligheten att införa någon form av drivmedelscertifikat (s.k. gröna certifikat) för att främja introduktion av förnybara fordonsbränslen. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur ett sådant system lagtekniskt kan utformas. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31 december 2004. Ett delbetänkande skall lämnas senast den 1 februari 2004.

2

SOU 2003:38.

1.3.4. Användning av skogsråvara

Regeringen har nyligen uppdragit åt Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att analysera de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för fortsatt ökad användning av biobränslen i Sverige. Utredningen skall bl.a. göra en samhällsekonomisk analys av skogsråvarans användning inom energisektorn respektive inom skogs- och träindustrin.

SLU skall även studera förutsättningarna för en positiv utveckling för trä- och skogsindustrin, som är beroende av skogen som råvara. I uppdraget ingår också att titta på möjligheter till bland annat ökad röjning i skogsbruket, vilket skulle kunna ge mer biobränsle. SLU skall redovisa uppdraget senast den 30 juni 2004.

1.3.5. Energimyndighetens förslag till nästa energiforskningsprogram

Inför kommande energiforskningsprogram som planeras att gälla från år 2005 har Energimyndigheten till LångEn-utredningen inkommit med ett förslag till utformning av programmet. Energimyndighetens förslag kan sammanfattas enligt följande:

En ökad målmedvetenhet och ett strategiskt arbete

  • Energiforskningen skall vägledas av ett övergripande mål.
  • Arbetet inom den svenska långsiktiga teknikutvecklingen skall bedrivas målmedvetet. Till detta erfordras mätbara mål, regelbunden uppföljning mot mål och korrigerande åtgärder i en kontinuerlig, lärande process.
  • Strategin innebär att i samklang med övriga styrmedel inom energipolitiken göra kraftfulla insatser inom forskning och utveckling för att ställa om energisystemet så att miljömålen nås samtidigt som naturresurserna utnyttjas effektivt, samhället har tillgång till energi till konkurrenskraftigt pris och ett näringsliv kring förnybar energi och effektivare energianvändning kan fortsätta att utvecklas.

Kommande satsningar

Utvärderingarna av det nuvarande energiforskningsprogrammet visar enligt Energimyndigheten att det till stora delar fungerar bra, men att vissa delar behöver förstärkas och att viss omprioritering måste göras:

  • För att förstå hur energisystemet skall kunna utvecklas på ett önskvärt sätt krävs ytterligare systemkunnande. En ökad kunskap krävs om de nationella möjligheterna att påverka utvecklingen då denna delvis utformas överstatligt. I sammanhanget får inte heller försummas studier om den enskilda människans möjligheter att klara och styra betydande förändringar i sin omgivning.
  • Innovationssystemet betonas tydligare i Energimyndighetens förslag än tidigare. Utgångspunkten är att prioritet ges åt att öka förutsättningarna för näringslivsutveckling i Sverige baserat på utveckling/kunskap som kommit fram inom landet. Formerna för stöd till sådan verksamhet behöver utvecklas. Ett innovationsstöd föreslås bli infört.
  • Lokal och regional energisamverkan mellan t.ex. företag och kommuner bedöms ha en stor möjlighet att bidra till hållbar utveckling. Även här behöver formerna för stöd ses över.
  • Successivt anpassas det nuvarande svenska energisystemet mot en hållbar riktning. Kraven på att vidmakthålla kunskaper och kompetens inom etablerade områden ökar då. Idag utgör vattenkraften den enskilt största hållbara energikällan samtidigt som kunskapsbasen håller på att urholkas. Stöd behöver därför kunna ges till områden av stor betydelse för det svenska energisystemet.
  • Kravet på resurseffektivitet betonas tydligare i Energimyndighetens förslag än tidigare. För att nå målet år 2050 sägs det t.ex. vara mycket viktigt att bioenergiresursen används på ett effektivt sätt.
  • Två tydliga mål kan ses för teknisk forskning och utveckling.

Det första är att ha en bred kunskapsbas för att kunna tillämpa energiteknik som utvecklas i världen. Det andra är att bygga upp kunskap och utveckla teknik där industriell utveckling kan ske i Sverige.

Medelstilldelning för flexibilitet och kontinuitet

  • För att möjliggöra mer konstruktiva prioriteringar mellan den långsiktiga teknikutvecklingens olika områden är det enligt Energimyndigheten ändamålsenligt om resurser på ett sammanhållet sätt tilldelas verksamheten.
  • Energiforskningsprogrammet bör ha en varaktighet som medför att långsiktiga åtgärder kan planeras och utvärderas inom perioden. Sju år är en lämplig längd på nästa program enligt Energimyndigheten.

1.3.6. Förhandlingar med industrin om kärnkraftens avveckling

I 2002 års energipolitiska proposition (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317) aviserade regeringen att företrädare för industrin skulle inbjudas till överläggningar i syfte att nå en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik för den fortsatta omställningen av energisystemet. Mot denna bakgrund beslutade regeringen i juni 2002 att förordna en förhandlare med uppdrag att för statens del genomföra dessa överläggningar. Förhandlaren, generaldirektören vid Banverket Bo Bylund, inledde sitt arbete i slutet av år 2002.

1.3.7. Fjärrvärme på värmemarknaden

Regeringen tillsatte våren 2003 (dir. 2002:160) en utredning med uppdrag att belysa fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna och särskilt beakta effekterna av förändringarna i regelverket för kommunala fjärrvärmeföretag som genomfördes år 1996. Utredaren skall även belysa de affärsmässiga riskerna med att bedriva fjärrvärmeverksamhet, exempelvis hur behovet av bränsleflexibilitet påverkar värmepriserna. Vidare skall utredningen bl.a. belysa och föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme och analysera om det är lämpligt att införa tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden, t.ex. vilka tekniska och andra begränsningar som finns för tredjepartstillträde. Utredningen skall också genomföra den kompletterande analys på el- och värmeområdet som riksdagen tillkännagivit när det gäller åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrens-

utsatt verksamhet på elmarknaden såvitt avser avgränsningen till fjärrvärmeverksamhet och om det behövs föreslå reglering eller andra åtgärder. Uppdraget skall vara avslutat senast den 30 juni 2004.

1.3.8. Fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna

Regeringen utsåg i mars 2003 en utredare (dir. 2003:22) med tudelat uppdrag. Det första uppdraget innebär att följa det pågående arbetet inom EU med den inre marknaden för el och naturgas och lämna förslag till de ändringar som krävs i svensk lagstiftning för att genomföra EU:s reviderade el- och naturgasmarknadsdirektiv. Den delen av utredningen skall vara avslutad senast den 31 oktober 2003.

Utredningens andra uppdrag gäller konkurrens och kundinflytande på el- och naturgasmarknaderna. Utredningen skall analysera om det finns förbättringar att göra på de marknaderna och om så är fallet föreslå åtgärder för detta. I uppdraget ingår att utvärdera hur strukturförändringarna har påverkat konkurrensen på elmarknaden samt att utreda behovet av vissa specifika krav på och/eller sanktioner mot elhandels- och elnätsföretag. Även frågan om skärpta krav på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet skall utredas. Vidare skall de bestämmelser som innebär reducerad nättariff för småskaliga elproducenter ses över. Denna del av utredningen skall vara avslutad senast den 14 september 2004.

1.3.9. Översyn av Statens energimyndighet

På regeringens uppdrag genomför Statskontoret för närvarande en översyn av inriktning och organisation av de verksamheter som ligger inom Energimyndighetens ansvarsområde. Myndighetens tillsynsuppgifter på energimarknaderna skall särskilt ställas i fokus. Vid behov skall förslag lämnas om Energimyndighetens inriktning och organisation, myndighetsstrukturen på området och förändringar i regelverk. Planerad avrapportering är i oktober 2003.

1.3.10. Ett svenskt system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

Hösten 2001 tillsatte regeringen en parlamentarisk delegation (dir. 2001:56, ”FlexMex2-utredningen”) med uppdrag att ta fram förslag till ett svenskt system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. Utredningen har i sitt första steg, som avrapporterades i början av juni 2003, analyserat konsekvenser för Sverige av det förslag till direktiv avseende ett system för handel med utsläppsrätter som EG-kommissionen lade fram hösten 2001 (KOM(2001) 581).

3

Direktivförslaget innebär att handel med

utsläppsrätter sannolikt kommer att införas inom EU den 1 januari 2005. Inledningsvis kommer systemet endast att omfatta koldioxidutsläpp och avse anläggningar inom energisektorn och viss elintensiv industri.

1.3.11. Underlag för 2004 års kontrollstation inom klimatområdet

Enligt 2002 års klimatpolitiska beslut (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163) skall som nationellt klimatmål gälla att de svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde för perioden 2008

  • skall vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokollets och IPCC:s definitioner. Enligt det klimatpolitiska beslutet skall det nationella målet uppnås utan kompensation för upptag i sänkor och utan användning av flexibla mekanismer. Vid en kontrollstation år 2004 avser regeringen att överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna.

Regeringen beslutade i mars 2003 att ge Naturvårdsverket och Energimyndigheten i uppdrag att ta fram underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid 2004 års kontrollstation. Vid kontrollstationen kommer regeringen att utvärdera vilka resultat klimatpolitiken gett, hur utsläppstrenden ser ut och om det behövs ytterligare åtgärder för att nå de mål som satts upp. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.

3

Handla för bättre klimat (SOU 2003:60).

1.3.12. Utredningen med uppgift att lämna förslag till ramavtal i enlighet med artikel 6 i Kyotoprotokollet

Regeringen tillsatte i december 2001 (dir. 2001:101) en förhandlare med uppgift att ta fram underlag och förslag till ramavtal mellan Sverige och aktuella länder för gemensamt genomförande enligt artikel 6 i Kyotoprotokollet.

Ramavtalen skall ange generella förutsättningar och villkor för kreditering av projektaktiviteterna i värdlandet samt ta upp principerna för projektavtalen. Ramavtalen bör bland annat behandla vilka projekttyper som kan komma ifråga, former för granskning och godkännande av projekt samt principer för finansiering av enskilda projekt.

Uppdraget slutrapporterades i december 2002 i betänkandet Gemensamt genomförande – avtal för bättre klimat.

4

1.3.13. Bygga bo

I maj 2003 undertecknade miljöministern, tillsammans med 15 företag och fyra kommuner, en överenskommelse om åtgärder för att skapa en hållbar bygg- och fastighetssektor. Överenskommelsen hade framtagits i en dialog (”Bygga-bo-dialogen”) mellan regering, företag och kommuner under tre år.

Dialogen, som hade siktet inställt på en hållbar bygg- och fastighetssektor 25 år fram i tiden, genomfördes i två skeden. Under det första skedet togs visioner, mål och strategier fram i en dialog mellan 20 företag, tre kommuner och Miljövårdsberedningen. I det andra skedet arbetade 6 arbetsgrupper, med deltagare från företag och kommuner, med att fördjupa dialogen och ta fram konkreta förslag på åtgärder och frivilliga överenskommelser för att nå en hållbar bygg- och fastighetssektor. Samordningen av arbetet har skett i en informationsgrupp. Ansvaret för denna del av dialogen har legat på Miljödepartement.

I överenskommelsen i maj 2003 förbinder sig aktörerna att arbeta för att bidra till att uppnå Bygga-bo-dialogens mål samt att göra ett antal åtaganden om konkreta insatser. Aktörerna skriver också under på att medverka i uppföljning och utvärdering av Bygga-bo-dialogen. Överenskommelsen innebär att tre områden prioriteras i arbetet med att skapa en hållbar utveckling inom bygg-

4

SOU 2002:114.

och fastighetsektorn: i) Effektiv energianvändning, ii) Effektiv resursanvändning, och iii) Hälsosam innemiljö. Dessutom kommer åtaganden att göras inom samhällsplanering, upphandling av byggnadsdelar, garantiformer, nya sätt att arbeta inom bygg- och förvaltningsprocessen, fastighetsförvaltning, miljöklassning av byggnader, forskning, utveckling och utbildning.

1.4. Betänkandets disposition

Den fortsatta framställningen har disponerats på följande sätt.

För att sätta in utredningens uppdrag i sitt sammanhang ges i kapitel 2 en redogörelse för utvecklingen av det svenska energisystemet, av svensk energipolitik och av statens satsningar på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD).

I kapitel 3 beskrivs innehållet i 1997 års långsiktiga energipolitiska program mer i detalj.

I kapitel 4 behandlas internationella förhållanden, bl.a. EFUD i andra länder och internationellt forskningssamarbete på energiområdet.

Kapitel 5 behandlar de klimatinsatser som initierades genom 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

I kapitel 6 ges bilder av hur framtidens energisystem kan komma att te sig.

I kapitel 7 görs en fördjupad analys av de resultat som nåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, vilken i huvudsak bygger på det arbete Technopolis har utfört på uppdrag av utredningen.

I kapitel 8 analyseras samarbetet mellan staten och näringslivet på detta område. Kapitlet bygger i huvudsak på det arbete Riksrevisionsverket (RRV) har utfört på uppdrag av utredningen.

I kapitel 9 redogörs för vilka egenskaper forskning och utveckling (FoU) har och vilken roll EFUD kan spela för omställning, samt för de omvärldsförändringar som har påverkat förutsättningarna för genomförandet av programmet sedan tiden för programmets beslutande år 1997.

Kapitel 10 och kapitel 11 utgör utredningens överväganden och förslag. I kapitel 10 redovisas överväganden och förslag avseende EFUD och de klimatinsatser som ingår i 1997 års långsiktiga energipolitiska program. I kapitel 11 söker utredningen att identifiera och ge sin syn på vad som – i ett vidare perspektiv än EFUD –

kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet.

Som bilagor till betänkandet har fogats utredningens direktiv (bilagorna 1

  • en lista på personer utredningen varit i kontakt med (bilaga 4), en referenslista (bilaga 5), samt konsekvensbeskrivningar (bilaga 6).

2. Utvecklingen av energisystemet, energipolitiken och svensk EFUD

För att sätta in utredningens uppdrag i sitt sammanhang redogörs i detta kapitel för utvecklingen av det svenska energisystemet (avsnitt 2.1), av svensk energipolitik (avsnitt 2.2) och av statens satsningar på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD, avsnitt 2.3).

2.1. Energisystemets utveckling

Detta avsnitt innehåller en översikt över det svenska energisystemets utveckling under perioden 1970

  • Alla data är hämtade från Energimyndighetens skrift Energiläget i siffror 2002.

2.1.1. Energianvändningen

Den totala energianvändningen i Sverige har ökat med 35 procent sedan år 1970, från 457 TWh till 616 TWh (se figur 2.1). Ökningen består dock till största delen av förluster i kärnkraften, som idag utgör ca 22 procent av den totala användningen. Den totala slutliga energianvändningen, dvs. användningen i sektorerna industri, transporter samt bostäder och service m.m., har ökat med ca 6 procent mellan åren 1970 och 2001 och dess andel av den totala energianvändningen uppgår idag till ca 65 procent. Övriga omvandlings- och distributionsförluster har minskat med nästan 20 procent sedan år 1970 och utgör idag drygt 6 procent av energianvändningen. Utrikes sjöfart och användning för icke energiändamål har ökat med 20 procent under perioden och motsvarar idag ca 6 procent av energianvändningen.

1

1

Utgörs av bunkeroljor till utrikes sjöfart samt råvaror till plastindustrin, smörjoljor och

oljor till byggnads- och anläggningsverksamhet (asfalt och vägoljor).

Figur 2.1. Sveriges totala energianvändning 1970

Den totala slutliga energianvändningen har ökat från 375 TWh år 1970 till 398 TWh år 2001 (se figur 2.2). Utvecklingen beror på att energianvändningen inom transportsektorn har ökat med ca 64 procent under perioden. Inom godstrafiken har vägtrafiken under senare år ökat sin andel på bekostnad av järnvägstrafiken och sjöfarten. Användningen inom industrin samt bostads- och servicesektorn har samtidigt minskat med 2 respektive 5 procent. Därtill har bostadsytan ökat, vilket innebär att minskningen per kvadratmeter i bostadssektorn är större. Till viss del kan den minskade energianvändningen antas vara ett resultat av framgångsrika effektiviseringsåtgärder under 1970- och 80-talen, till följd dels av ökande oljepriser och dels av bidrag för hushållning och införandet av byggnormer.

2

2

Steen (2002).

0 100 200 300 400 500 600 700

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

TWh

Utrikes sjöfart och anv för icke energiändamål Omvandlings- och distributionsförluster exkl. kärnkraft Förluster i kärnkraft Total slutlig användning

Figur 2.2. Den totala slutliga energianvändningen i Sverige år 1970 och år 2001

2.1.2. Energitillförseln

Under de senaste trettio åren har Sveriges energitillförsel ökat med 35 procent, från 457 TWh år 1970 till 616 TWh år 2001. Samtidigt har betydande förändringar skett i tillförselns sammansättning (se figur 2.3). År 1970 utgjorde råolja och oljeprodukter 77 procent av energitillförseln, vilket kan jämföras med 31 procent år 2001. Kärnkraften började byggas ut i början av 1970-talet och bidrar idag med ca 34 procent brutto av den totala tillförseln.

3

Andelen bio-

bränslen, torv m.m. av den totala energitillförseln har ökat från ca 9 procent år 1970 till knappt 16 procent år 2001.

4

Även andelen

vattenkraft har ökat, från knappt 9 procent år 1970 till 13 procent år 2001.

5

Kol och koks bidrar med lika stor del av tillförseln idag

som år 1970, dvs. 4 procent. Övriga energikällor – naturgas, värmepumpar i fjärrvärmeverk och vindkraft – står fortfarande för en liten del (mindre än 3 procent totalt) av den totala tillförseln.

6

3

Här måste observeras att cirka två tredjedelar av det tillförda bränslet i ett kärnkraftverk

omvandlas till värme, vilken inte tillvaratas.

4

Biobränslen används till el- och värmeproduktion inom industrin (55 procent), värme-

produktion i fjärrvärmeverken (31 procent), enskild uppvärmning i småhus (knappt 10 procent) och elproduktion (drygt 4 procent).

5

Vid normala nederbördsförhållanden skulle vattenkraftens bidrag dock ha motsvarat

ca 10 procent av energitillförseln år 2001.

6

Naturgasen är dock av större betydelse lokalt i de delar av landet, i Syd- och Västsverige,

där gasnätet byggts ut.

0 100 200 300 400 500

TWh

Inrikes transporter

56

92

Industri

154

150

Bostäder, service m m

165

156

1970

2001

Figur 2.3. Sveriges totala energitillförsel 1970

Sammanfattningsvis har introduktionen av nya tillförselformer hållit relativt högt tempo under denna period i jämförelse med perioden före år 1970. Det är dock viktigt att poängtera att det ändå handlar om mycket långsamma förlopp. En annan viktig poäng är att energipriset har haft stor inverkan på utvecklingen. Oljeprischockerna på 1970-talet tillhörde t.ex. de främsta drivkrafterna bakom såväl effektivisering som konvertering från olja till andra bränslen (biobränslen) och energibärare (el och fjärrvärme) på 1970- och 80-talen.

2.1.3. Användning och produktion av el

Mellan åren 1970 och 1987 ökade Sveriges elanvändning mycket kraftigt, i genomsnitt med ca 5 procent per år. Totalt mer än fördubblades elanvändningen under denna period. Därefter har elanvändningen ökat med i genomsnitt 0,65 procent per år och uppgår nu till drygt 150 TWh (se figur 2.4). En anledning till den relativt höga elanvändningen kan vara att drivkrafterna för effek-

0 100 200 300 400 500 600 700

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

TWh

Råolja och oljeprodukter Kärnkraft, brutto Biobränslen, torv m m Vattenkraft, brutto Kol och koks Naturgas, stadsgas Värmepumpar i fjärrvärmeverk Vindkraft

tivisering av elanvändningen har varit svaga på grund av det låga elpriset.

7

Merparten av elen används idag inom bostadssektorn (50 procent) och industrisektorn (37 procent). Resten används i fjärrvärmeverk och raffinaderier (3 procent) och transportsektorn (2 procent) eller utgörs av distributionsförluster (8 procent). Inom bostads- och servicesektorn har elanvändningen mer än trefaldigats under perioden, från 22 TWh år 1970 till 75 TWh år 2001. Den största ökningen skedde fram till år 1987 och var starkt kopplad till övergången från olja till el för uppvärmning. De senaste åren är det främst användningen av hushållsel och driftel som har ökat. Industrins elanvändning har ökat med 67 procent, från 33 TWh år 1970 till 55 TWh år 2001. Elanvändningen inom denna sektor är starkt kopplad till ett fåtal branscher, t.ex. massa- och pappersindustrin som står för ca 40 procent.

Figur 2.4. Sveriges elanvändning 1970

7

Steen (2002).

0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 100,0 120,0 140,0 160,0

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

TWh

Bostäder, service m m

Industri

Fjärrvärme, raffinaderier Transporter Distributionsförluster

Den svenska elproduktionen har under de senaste 30 åren genomgått stora förändringar. Dels har produktionen ökat totalt, från 59 TWh år 1970 till 158 TWh år 2001. Dels har sammansättningen av kraftslag förändrats (se figur 2.5). I början av 1970-talet stod vattenkraft och kondenskraft för den största delen av elproduktionen, 69 respektive 20 procent, och kraftvärmen stod för de resterande 10 procenten. Idag svarar vatten- och kärnkraften vardera för knappt hälften av elproduktionen. Övrig produktion sker i huvudsak i kraftvärmeanläggningar i fjärrvärmenäten och inom industrin (ca 3 procent vardera). Oljekondenskraftverk och gasturbiner utgör främst en reservkapacitet. Totalt utgörs bränslet för förbränningsbaserad elproduktion av 35 procent kol, 35 procent biobränslen, 26 procent olja och 4 procent naturgas och gasol.

Figur 2.5. Sveriges elproduktion 1970

2.1.4. Användning och produktion av fjärrvärme

Fjärrvärme har funnits i Sverige sedan 1950-talet, men började expandera kraftigt först under perioden 1975

  • och kom då att till relativt stor del ersätta individuell oljeuppvärmning. År 2001 producerades 52 TWh fjärrvärme, vilket skall jämföras med

0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 100,0 120,0 140,0 160,0 180,0

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

TWh

Vattenkraft och vindkraft Vindkraft (fr om 1997) Kärnkraft Kraftvärme i industrin Kraftvärme Kondenskraft Gasturbiner

15 TWh år 1970. Totalt står fjärrvärmen för drygt 40 procent av det totala uppvärmningsbehovet för bostäder och lokaler i Sverige. Av de totala leveranserna går ca 60 procent till bostadsuppvärmning, 30 procent till uppvärmning inom servicesektorn och drygt 10 procent till industrin. Fjärrvärmens bränslesammansättning har varierat över tiden (se figur 2.6). År 1970 stod olja för 98 procent av den tillförda energin i fjärrvärmeverken och biobränslen för resten. Numera är oljans andel bara 8 procent och biobränslen svarar för drygt 57 procent av tillförseln. Resten utgörs av värmepumpar (14 procent), spillvärme (8 procent), naturgas (6 procent), kol (4 procent) och elpannor (3 procent).

Figur 2.6. Tillförd energi i fjärrvärme 1970

  • uppdelad på

energibärare

0 10 20 30 40 50 60

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

TWh

Olja Naturgas inkl gasol Energikol inkl hyttgas Biobränslen, torv m m Elpannor Värmepumpar Spillvärme m m

2.2. Energipolitikens utveckling

Energipolitiken är ganska ung som särskilt politikområde. Således var det först i början av 1970-talet som energifrågorna blev föremål för mer samlade politiska överväganden. Redan tidigare deltog dock staten i utvecklingen av energimarknaderna, men energiförsörjningen betraktades snarast som en del av den allmänna näringspolitiken. Framför allt var staten aktiv på elmarknaden, och tog aktiv del i uppförande av kraftstationer och så småningom även ägaransvar för stamlinjenätet via det statliga Vattenfallsverket.

Sedan energipolitiken inrättades som särskilt politikområde i början av 1970-talet har åtskilliga energipolitiska program införts i syfte att styra energisystemets utveckling i önskvärd riktning, och nuvarande program kan också i mycket härledas från den tidigare förda politiken. Med hänsyn till detta ges i det följande en redogörelse för energipolitikens utveckling sedan början av 1970-talet.

2.2.1. Tiden före år 1997

En utlösande faktor till att energipolitiken etablerades som särskilt politikområde var den första oljekrisen år 1973.

8

Oljan svarade för

drygt 70 procent av Sveriges totala energitillförsel, och det fanns behov av att minska energikonsumtionen och oljeberoendet. Samtidigt började också den just inledda utbyggnaden av kärnkraften att ifrågasättas och hamna på den politiska dagordningen.

Flera energipolitiska styrmedel inrättades vid denna tid i syfte att minska energikonsumtionen och oljeberoendet. Några exempel är att det inrättades en energisparkommitté med uppgift att bl.a. informera om olika sätt att minska energianvändningen, att det infördes olika former av statliga bidrag till energihushållning, och att det första statliga energiforskningsprogrammet påbörjades. Därtill inrättades särskilda myndighetsfunktioner på området, som från år 1983 samlades i Statens energiverk. Verksamheten kom från år 1991 att utgöra en del av NUTEK, och har från år 1998 åter organiserats i en fristående myndighet (Statens energimyndighet).

I slutet av 1970-talet steg oljepriset kraftigt ännu en gång. Att minska oljeberoendet blev i än högre grad ett prioriterat energipolitiskt mål, och nya styrmedel kom till. Bland annat gavs bidrag

8

Oljekrisen initierade för övrigt omfattande statliga, energipolitiska satsningar i alla väst-

länder. Inom ramen för OECD-samarbetet bildades också år 1974 International Energy Agency (IEA) för att bl.a. initiera forskningsinsatser för att minska oljeberoendet.

till investeringar för att ersätta oljan med inhemska bränslen, kol, värmepumpar och elpannor. Bidragen riktades i första hand till fjärrvärmesystemen, där oljeberoendet var nästan totalt i slutet av 1970-talet.

I början av 1980-talet skiftade energipolitikens fokus från att minska oljeberoendet till att i första hand handla om att avveckla kärnkraften. Till det bidrog dels Harrisburgolyckan år 1979 som ledde till att en rådgivande folkomröstning i kärnkraftsfrågan hölls i Sverige i mars 1980, dels att oljeberoendet minskat som en följd av de åtgärder som vidtagits under 70-talet. Riskerna med oljeberoendet och behovet av att eftersträva oljeersättning minskade dessutom ytterligare när priset på råolja halverades åren 1985

  • 1986.

9

1980 års folkomröstning om kärnkraften resulterade i beslut om att ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. I den aktuella propositionen (prop. 1979/80:170) bedömde regeringen att reaktorernas tekniska livslängd var 25 år, men satte däremot inte något bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av näringsutskottet uttalade dock riksdagen att den sista svenska reaktorn skulle tas ur drift senast år 2010, baserat på bedömningen att reaktorernas tekniska livslängd var 25 år.

Under perioden 1981

  • lade regeringen vid flera tillfällen fram förslag till riksdagen om övergripande riktlinjer för energipolitiken. Första gången var år 1981 (prop. 1980/81:90). Centrala mål var att skapa förutsättningar för minskat oljeberoende samt kärnkraftsavveckling. En successiv utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.

En rad beslut om olika stödformer, beskattningsåtgärder m.m. tillkom under de närmast följande åren. År 1985 avlämnade regeringen på nytt en proposition om riktlinjer för energipolitiken. Regeringens förslag innebar att de tidigare riktlinjerna skulle ligga fast. Frågor som aktualiserades gällde bl.a. energihushållning – inte minst en ändamålsenlig elanvändning, fjärrvärmeuppbyggnad,

9

Det kan nämnas att minskningen av oljepriset fick konsekvenser för de energipolitiska

styrmedlen. Investeringsstöden för oljeersättning från 1975 till 1980-talets början hade t.ex. medfört att pannor för fasta bränslen (för kol, torv och bioenergi) uppförts främst i den kommunala sektorn. Dessa blev mindre ekonomiska när oljepriset sjönk, och kompensationskrav förekom.

införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling.

I april 1986 inträffade Tjernobylolyckan, vilken ledde till att svensk kärnkraftsavveckling blev ett än viktigare politiskt mål. År 1987 beslutade statsmakterna ånyo att avvecklingen av kärnkraften i enlighet med tidigare riktlinjer skulle vara genomförd senast år 2010 (prop. 1986/87:158, bet. 1987/88:NU7). Tillförseln av ny energiproduktion och hushållningens resultat skulle dock avgöra när avvecklingen av reaktorerna kunde börja.

En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i propositionen Energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90). I denna föreslogs att kärnkraftsavvecklingen skulle inledas med att en första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och en andra år 1996.

Under 1980-talet uppmärksammades också energisektorns inverkan på miljön, och att minska dess skadliga miljöpåverkan blev ett nytt mål för energipolitiken. I 1987 års beslut om miljöpolitiken inför 1990-talet gavs exempelvis för första gången stor uppmärksamhet åt frågan om risken för långsiktiga klimatförändringar till följd av bl.a. koldioxidutsläpp vid förbränning av fossila bränslen (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23). Som ett nationellt delmål angavs att utsläppen av koldioxid inte borde öka utöver 1988 års nivå.

1991 års omställningsprogram

I januari 1991 träffades en överenskommelse om energipolitiken mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Överenskommelsen låg till grund för en proposition om energipolitiken och för ett följande riksdagsbeslut i juni 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40).

I propositionen sades energipolitikens mål vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Detta angavs främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Vidare sades att energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

1991 års energipolitiska riktlinjer angav att landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor, samt en effektiv energihushållning. Vidare angavs att

omställningen av energisystemet, vid sidan av säkerhetskraven, måste ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Tidpunkten för kärnkraftsavvecklingens start och dess takt skulle avgöras av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

Det energipolitiska beslutet år 1991 omfattade tre delar: investeringsstöd, effektivare energianvändning och energiteknikfonden.

Syftet med investeringsstöden var att främja introduktion av vindkraft och solvärme samt investeringar i kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen. Stöden gällde ursprungligen för perioden 1991

  • men förlängdes senare med ett år. För insatserna, som administrerades av NUTEK, avsattes totalt 1 miljard kronor.

Riksdagen beslutade år 1988 om ett program för effektivare elanvändning och ersättning av el. Genom ett riksdagsbeslut budgetåret 1992/93 förlängdes 1991 års program med två år till den 1 juli 1998. Den sammanlagda ramen för programmet uppgick till 965 miljoner kronor. Programmet bestod huvudsakligen av två delar, teknikupphandling och demonstrationsprojekt. Enheten för effektivare energianvändning vid NUTEK genomförde större delen av programmet.

Energiteknikfonden stödde projekt vars ändamål var att utveckla och förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. Utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande motoralkoholer skulle ges ökad prioritet jämfört med tidigare. Stöd kunde även lämnas till programorienterad forskning och kollektivforskning. Fonden finansierades ursprungligen via en särskild skatt på olja. Sedan denna skatt avskaffades år 1991 finansierades fonden via den allmänna energiskatten. Under budgetåren 1991/92 till 1996/97 tilldelades Energiteknikfonden ca 190 miljoner kronor per år.

I 1991 års omställningsprogram ingick också att en biobränslekommission skulle tillkallas för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen. Som ett resultat av detta inrättades den 1 juli 1992 ett fjärde omställningsprogram för främjandet av biobränslebaserad elproduktionsteknik (FABEL). Anslaget var under en femårsperiod 625 miljoner kronor.

År 1993 fattade riksdagen ett klimatpolitiskt beslut (prop. 1992/93:179 bil.1, s. 33, bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361).

I detta angavs att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skulle stabiliseras år 2000 på 1990 års nivå för att därefter minska.

2.2.2 1997 års energipolitiska program

Sommaren 1994 tillsattes en parlamentarisk kommission, Energikommissionen, med uppgift att granska de pågående energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen överlämnade sitt slutbetänkande Omställning av energisystemet (SOU 1995:139) till regeringen i december 1995.

Regeringen inbjöd våren 1996 riksdagspartierna till överläggningar om energipolitiken på grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta. Överläggningarna slutfördes i februari år 1997 med en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Mot bakgrund av överenskommelsen lade regeringen våren 1997 fram en energipolitisk proposition, En uthållig energiförsörjning, vilken antogs av riksdagen i juni samma år (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272).

I propositionen sades den svenska energipolitikens mål vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Vidare angavs att energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Detta sades främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige.

I propositionen sades att de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skulle ställas av. Förhandlingar skulle inledas med ägaren av Barsebäcksverket om att stänga en reaktor före den 1 juli 1998 och en andra reaktor före den 1 juli 2001. Något årtal då den sista kärnkraftsreaktorn skulle tas ur drift borde däremot enligt propositionen inte fastställas.

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt (1998

  • syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energi-

system samt energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (1998

  • 2004).

10

Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för omställningsprogrammet, varav drygt 5,6 miljarder kronor för de långsiktiga delarna, dvs. för energiforskning, energiteknikstöd, introduktion av ny energiteknik, samt för energipolitiskt motiverade klimatinsatser. Dessa långsiktiga åtgärder syftar till att främja utvecklingen och kommersialiseringen av ny, renare och effektivare energiteknik.

Fördelningen mellan olika åtgärder framgår av tabell 2.1 nedan.

Tabell 2.1. Anvisade medel för 1997 års omställningsprogram

Typ av åtgärd Anvisade medel (mkr)

El- och värmeförsörjning i Sydsverige

400

a

Kortsiktiga åtgärder under fem år för att ersätta bortfallet av Barsebäck: 3 100 - Minskad elanvändning/ökad fjärrvärme 1 650 - Ökad tillförsel av el från förnybara energikällor (biobränsle- baserad kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft)

1 000

- Effektivare energianvändning (info, teknikupphandling, provning och märkning samt kommunal energirådgivning)

450

Långsiktiga åtgärder under sju år:

5 630

- Energiforskning, varav:

2 800

- energiforskning

2 310

- forskningssamarbete med länder i Östeuropa

- forskning om energisystemet

210

- etanolproduktion från skogsråvara

b

210

- Energiteknikstöd (Stöd till FoU som är strategisk för teknik-

utvecklingen på energiområdet)

c

870

- Introduktion av ny energiteknik (demonstrationsstöd)

1 610

- Energipolitiskt motiverade klimatinsatser

350

Summa

9 130

a) Till disposition för Delegationen för el- och värmeförsörjning i Sydsverige.

b) Definieras enligt prop. 1996/97:84 som en klimatpolitisk åtgärd.

c) Motsvarar den tidigare Energiteknikfondens verksamhet, endast ett namnbyte har skett.

10

Vissa energieffektiviseringsåtgärder liknande de som ingått i det kortsiktiga programmet har även givits stöd via de statligt finansierade s.k. lokala investeringsprogrammen (LIP). Syftet med LIP var att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle genom att utgå från det lokala perspektivet. Efter förslag i prop. 2001/02:55, Sveriges klimatstrategi, ersattes LIP av ett likartat stöd med fokus på investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser. För stöd till lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp) har således 900 mkr avsatts under åren 2002

Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av energiteknik är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering.

Programmets EFUD-insatser riktas främst mot ökad tillförsel av biobränslen, men även mot teknikutveckling inom vind- och vattenkraften, teknik för värmelagring m.m. Satsningar görs även med en längre tidshorisont för t.ex. bränslecells- och batteriteknik, artificiell fotosyntes, solceller och solvärme.

Energiforskningen skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

Energimyndigheten har huvudansvaret för att genomföra åtgärderna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Verket för innovationssystem (Vinnova), Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) ansvarar för vissa åtgärder inom programmet.

1997 års långsiktiga energipolitiska program beskrivs mer i detalj i kapitel 3.

2.2.3. Tiden efter år 1997

Energipolitiken har efter år 1997 fortsatt präglats av ambitionerna att avveckla kärnkraften. Ett första steg togs när Barsebäck 1 ställdes av den 30 november 1999, efter det att ett avtal om ersättning till kraftverkets ägare hade slutits mellan företrädare för staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB.

Den andra reaktorn i Barsebäck skulle enligt 1997 års energipolitiska beslut stängas före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn är dock att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el, så att stängningen inte medför påtagligt negativa effekter för elpriset, tillgången på el för industrin, effektbalansen eller för miljön och klimatet. Vid de kontrollstationer som hölls hösten 2000 och hösten 2001 bedömde regeringen att riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före den 1 juli 2001 ännu inte var uppfyllda (skr. 2000/01:15, skr. 2002/02:22). I den energipolitiska proposition som framlades våren 2002, Samverkan för en

trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning, bedömde regeringen att en stängning av den andra Barsebäcksreaktorn borde kunna genomföras senast under år 2003 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317). Våren 2003 gjorde dock regeringen bedömningen att riksdagens villkor för en stängning av Barsebäck 2 före utgången av år 2003 ännu inte är helt uppfyllda vad avser effektbalansen och påverkan på miljön och klimatet (prop. 2002/03:85).

Mot denna bakgrund föreslogs i prop. 2002/03:85, Vissa elmarknadsfrågor, att frågan om stängning av Barsebäck 2 bör hanteras tillsammans med förhandlingarna om de övriga kvarvarande reaktorerna och frågan om energiomställningen i sin helhet.

11

I 2002 års

energipolitiska proposition aviserade regeringen nämligen att företrädare för industrin skulle inbjudas till överläggningar i syfte att nå en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik för den fortsatta omställningen av energisystemet. Mot denna bakgrund beslutade regeringen i juni 2002 att förordna en förhandlare med uppdrag att för statens del genomföra dessa överläggningar. Förhandlaren

12

inledde sitt arbete i slutet av år 2002.

Den fortsatta avvecklingen av svensk kärnkraft är således tänkt att ske genom särskilda avtal med näringslivet. Därmed utnyttjas en liknande metod som den som används i Tyskland. Den tyska regeringen träffade i juni 2000 ett avtal med kraftindustrin om stängning av de tyska kärnkraftverken. Avtalet fastställer den maximala energimängd som får produceras i befintliga reaktorer under deras återstående livslängd. När denna avtalade volym är uppnådd skall samtliga tyska reaktorer vara utfasade. Produktionsvolymen kan dock relativt fritt fördelas i tiden och mellan de tyska kärnkraftverken. Hur lång tid den svenska avvecklingen kommer att ta med den nya förhandlingsmetoden är oklart.

I vissa avseenden har energipolitikens förutsättningar genomgått stora förändringar jämfört med vad som gällde inför 1997 års energipolitiska beslut. Framför allt har öppnandet av elmarknaden för konkurrens den 1 januari 1996 och utvecklingen av den gemensamma nordiska elmarknaden inneburit stora förändringar. Detta gäller såväl produktionssystemets utnyttjande, miljöpåverkan,

11

I propositionen sägs att möjligheterna till en snabb stängning av Barsebäck 2 inom ramen för en förhandlingslösning särskilt bör prövas. Om en förhandlingslösning för stängningen av Barsebäck 2 inte kan åstadkommas säger sig dock regeringen ha ambitionen att besluta om stängning av reaktorn med stöd av lagen om kärnkraftens avveckling, efter det att erforderliga åtgärder har genomförts.

12

Generaldirektör Bo Bylund.

framtida utbyggnadsbehov och förväntad elprisutveckling som förutsättningarna för konsumenternas agerande. Öppnandet för konkurrens har också medfört att många företag inom området dragit ned sina FoU-investeringar. Sedan några år tillbaka sker omreglering och konkurrensutsättning även av naturgasmarknaden.

I 2002 års energipolitiska proposition sades att de energipolitiska riktlinjerna i 1997 års uppgörelse, liksom inriktningen av det långsiktiga energipolitiska programmet, ligger fast. Eftersom de kortsiktiga åtgärder som i 1997 års energipolitiska program vidtagits för att kompensera för bortfallet från kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skulle upphöra vid utgången av år 2002 lämnades däremot i propositionen förslag till åtgärder som avsåg att ersätta dessa åtgärder. I syfte att stimulera effektivare energianvändning initierades bl.a. satsningar på information, utbildning, kommunal energirådgivning, teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik.

Vidare presenterades i 2002 års energiproposition ett nytt stödsystem för att främja miljövänlig elproduktion, som infördes den 1 maj 2003. I det nya stödsystemet, som i princip är tänkt att ersätta bidrag och andra mer traditionella styrmedel, tilldelas producenter av el från förnybara energikällor s.k. elcertifikat av staten. Samtidigt blir elleverantörer och elförbrukare skyldiga att till staten inge en viss kvot elcertifikat i förhållande till den mängd el man förbrukat eller sålt (s.k. kvotplikt). Genom att de kvotpliktiga härmed måste köpa elcertifikat åsätts dessa ett värde för producenterna. För att skydda producenterna mot för låga certifikatpriser föreslog regeringen i propositionen att fri prissättning inledningsvis inte skall gälla för certifikaten, utan att ett garantipris skall införas. Övergångsvis har vindkraften även givits ett särskilt skydd genom att den s.k. miljöbonusen behållits. Den skall dock successivt avtrappas under sju år. Den elintensiva industrin har undantagits från kvotplikt.

I 2002 års energiproposition presenterades också en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn. En viktig utgångspunkt för denna är den klimatpolitiska proposition som regeringen presenterade hösten 2001 och som riksdagen antog i mars 2002 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163). Enligt 2002 års klimatpolitiska beslut skall som nationellt klimatmål gälla att de svenska utsläppen av växthusgaser räknat som ett medelvärde för perioden 2008

  • skall vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Detta kan jämföras med Sveriges åtagande enligt

den inbördes fördelning av utsläppen av växthusgaser inom EU som skett efter Kyotoprotokollet, dvs. att de svenska utsläppen får uppgå till 104 procent av 1990 års nivå. Enligt det klimatpolitiska beslutet skall det nationella klimatmålet uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Vid en kontrollstation år 2004 avser regeringen att som komplement överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna.

2.3. Utvecklingen av svensk EFUD

13

Ända sedan energipolitiken inrättades som ett särskilt politikområde i början av 1970-talet har en viktig del varit statligt finansierad energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD). Givetvis hade energiteknisk FoU bedrivits inom landet redan långt tidigare.

14

Energiforskning som ett sammanhållet

begrepp uppstod dock först år 1975 när det statliga energiforskningsprogrammet startade.

Energiforskningsprogrammet har – och har hela tiden haft – som syfte att förändra energisystemet enligt de energipolitiska riktlinjer som statsmakterna beslutar om. Fokus för energiforskningsprogrammet har därmed kontinuerligt skiftats med hänsyn till hur energipolitiken utvecklats.

Ursprungligen rullade energiforskningsprogrammet i treårsperioder. Från slutet av 1980-talet kom EFUD-frågorna att hanteras inom ramen för mer allmänna energipolitiska överenskommelser. Bland annat mot denna bakgrund har programperioderna sträckts ut i tiden – t.ex. omfattar det nu gällande 1997 års långsiktiga energipolitiska program en sjuårsperiod.

Satsningarnas inriktning har i viss mån förändrats över tiden. Slutet av 1970-talet var något av en pionjärtid, då man satsade brett och prövande, i syfte att finna vilka tekniker och vägar som var mest framkomliga för svensk del. Det främsta syftet var att minska oljeberoendet genom konvertering från olja till andra energikällor och mer effektiv användning av energi. Förhoppningarna var att en stor satsning på forskning skulle vara ett bland flera sätt att få fram snabba lösningar på de akuta problemen. Dessa förhoppningar

13

Avsnittet bygger främst på Energikommissionens slutbetänkande (SOU 1995:139) och dess underlagsbilaga 32, kring energiforskning, (SOU 1995:140), Haegermark (2001), samt Energimyndighetens rapport Energiforskningen i verkligheten (ER 6:2003).

14

T.ex. gjorde Asea, nuvarande ABB, banbrytande insatser inom elgenerering redan för drygt hundra år sedan.

infriades inte. Sedan dess har insikten successivt ökat om att forskning dels tar tid, dels bara är en av många faktorer som behöver fungera för att förändra ett energisystem radikalt.

15

Med tiden har

också viss avgränsning skett av energiforskningsprogrammet.

Som sägs i föregående stycke startade det svenska energiforskningsprogrammet brett och nästan alla tänkbara möjligheter inrymdes i programmet. Redan vid början av 1980-talet fick dock programmet en profil som skiljer sig från många andra länders genom att ha en koncentration mot förnybara energiformer och effektiv energianvändning. I andra länder, främst de stora industriländerna, utgör teknik för fossila bränslen och kärnkraft (fission och fusion) betydande andelar av energiforskningsprogrammen (se kapitel 4).

Det svenska EFUD-programmet har hela tiden omfattat såväl forskning som utveckling och demonstration. Från slutet av 1980talet tycks dock fokus i ökad grad ha lagts på tidigare skeden i innovationskedjan, med relativt sett ökade satsningar på långsiktig forskning vid universitet och högskolor.

Under åtminstone det senaste decenniet har det övergripande målet för energiforskningen varit relativt beständigt. Som övergripande mål gäller att EFUD skall

bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997. Energiforskningen skall bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

16

I tillämpliga delar överensstämmer det med hur målet var formulerat i början av 1990-talet.

De statliga anslagen till energirelaterad forskning, utveckling och demonstration ökade successivt under de första åren av programmet. En topp nåddes i början av 1980-talet, bl.a. till följd av omfattande insatser för demonstration av ny teknik. Därefter minskade anslagen under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Genom 1997 års långsiktiga energipolitiska program skedde dock

15

Som kommer att framgå av avsnitt 9.2 menar utredningen dock att det i 1997 års energipolitiska beslut fästes alltför stor tilltro till EFUD:s möjligheter att fungera som motor för omställningen av energisystemet.

16

Citerat efter LångEn-utredningens direktiv.

en förstärkning av insatserna. Utvecklingen illustreras i figur 2.7 nedan.

Figur 2.7. Anslag till energiforskningsprogrammet 1975

(treårsperioder), löpande penningvärde respektive 1998 års penningvärde (mkr)

Källa: Energimyndigheten.

I figur 2.8 nedan visas hur de statliga anslagen under 1990-talet fördelat sig mellan programmets stora delar, dvs. energihushållning, förnybar energi, elkraftteknik och energilagring och basteknik. I begreppet basteknik ingår bl.a. teknik för förbränning och förgasning, gasturbiner, bränsleceller samt material- och strömningsteknik för energiområdet. Som kommentar till figur 2.8 kan också sägas att störst andel av anslagen till FoU om förnybar energi har gått till bioenergi, följt av vind och solvärme.

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000

1975/78 1978/81 1981/84 1984/87 1987/90 1990/93 1993/96 1997-99 P2000-02

Löpande priser exkl fusion 1998-års priser

Figur 2.8. Fördelning av statliga EFUD-anslag mellan olika områden (mkr)

Källa: Energimyndigheten.

Kärnteknisk forskning ligger utanför energiforskningsprogrammet. Trots det ingår viss sådan forskning i figur 2.8, av, som Energimyndigheten anger i källan till figuren, ”statistiska skäl”. Det bör dock noteras att staten således finansierar viss kärnteknisk/kärnkraftsrelaterad forskning. Till exempel stödjer Vetenskapsrådet fusionsrelaterad forskning inom fysik- och teknikområdet med ca 12 mkr per år inom sitt vanliga forskningsanslag. Till detta kommer även EU-bidrag inom fusionsområdet. Vidare finansierar Statens strålskyddsinstitut (SSI) forskning om strålning och strålskydd för att få underlag för sin myndighetsutövning och för att upprätthålla den svenska kompetensen inom relevanta områden. År 2001 uppgick SSI:s totala projektkostnader till drygt 20 mkr. Även Statens kärnkraftsinspektion (SKI) finansierar forskningsverksamhet som skall ge underlag för verkets tillsyns- och granskningsverksamhet, bidra till att bibehålla och utveckla svensk kärnsäkerhetskompetens samt bidra till säkerhetsarbetet i svensk kärn-

0,0 100,0 200,0 300,0 400,0 500,0 600,0 700,0 800,0 900,0

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1997 1998 1999 2000 2001

Energihushållning Fossila bränslen Förnybar energi Fission och Fusion Elkraftteknik och energilagring Basteknik

teknisk verksamhet. År 2002 uppgick SKI:s kostnader för kärnsäkerhetsforskning till ca 70 mkr. Via Vattenfalls delägarskap i Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) kan staten också indirekt sägas bidra till SKB:s forskning kring främst hantering och slutförvaring av radioaktivt avfall. År 2002 uppgick SKB:s forskningskostnader till ca 280 mkr.

Figurerna ovan avser statens satsningar på EFUD. Utöver staten har genom åren framför allt kraft- och tillverkningsindustrierna varit stora finansiärer av energirelaterad forskning, utveckling och demonstration. Enligt uppskattningar som gjorts av IVA och Elforsk uppgick statens, kraftindustrins respektive tillverkningsindustrins årliga satsningar på EFUD till vardera ca 600

  • mkr i

början av 1990-talet.

17

Med hänsyn till att öppnandet av elmark-

naden för konkurrens medfört att många företag inom området dragit ned sina FoU-investeringar kan möjligen antas att näringslivets satsningar sedan början av 1990-talet minskat något relativt statens.

Vid mitten av 1990-talet uppskattade NUTEK att energiforskningen vid svenska högskolor engagerade mellan 500 och 800 personer.

18

Av dessa bedömdes omkring 30 procent vara

forskarutbildade, 55 procent vara doktorander och 15 procent utgöras av övrig teknisk personal. Därtill bedömdes färre än 100 personer vara engagerade i energiforskning vid industriforskningsinstituten. Enligt NUTEK kunde antas att ca 35

  • procent av alla forskarutbildade inom energiteknikområdet var verksamma inom universitet, högskolor och institut. Mellan 50 och 65 procent av de forskarutbildade inom energiteknikområdet var således vid denna tid verksamma i näringslivet, myndigheter, m.m. Med hänsyn till att anslagen till EFUD ökat genom 1997 års långsiktiga energipolitiska program bör kunna antas att såväl antalet personer engagerade i energiforskning vid svenska högskolor som antalet forskarutbildade med anställning utanför universitet, högskolor och institut är något högre i dag än vid tiden för NUTEK:s rapport.

I sammanhanget bör påpekas att statligt stödd forskning om energi bedrivs även inom andra statliga program än energiforskningsprogrammet. Vissa områden som legat inom detta program har också förts över till andra program. Det finns också akademisk naturvetenskaplig och teknisk grundforskning med energianknytning som bedrivs med andra anslag än energiforskningsprogram-

17

Haegermark (2001).

18

Uppgifterna hämtade ur NUTEK:s rapport Aktörsanalys energiteknik (R 1996:22).

met. Även de forskningsstiftelser som tillkom under 1990-talet med medel från de tidigare löntagarfonderna har drivit program av energikaraktär. Den Strategiska Forskningsstiftelsen har haft program om elkrafttekniska material och supraledning, och initierade även Forskarskolan Energisystem som sedan övertagits av Energimyndigheten. Den miljöstrategiska forskningsstiftelsen MISTRA har drivit flera program i samarbete med Energimyndigheten, vilka även har finansierats inom energiforskningsprogrammet.

Inom energiforskningen har internationellt samarbete alltid förekommit, t.ex. via det år 1974 inrättade IEA och ett år 1985 inrättat nordiskt energiforskningsprogram. Genom att Sverige blev medlem i den europeiska gemenskapen år 1995 fick det internationella samarbetet ökad betydelse. De internationella samarbetena beskrivs mer i detalj i kapitel 4.

Vad beträffar resultaten av energiforskningsprogrammet finns skäl att i det här sammanhanget referera vad som sades av 1995 års energikommission. Kommissionen gick igenom utvärderingar som gjorts av energiforskningsprogrammet och redovisade mot bakgrund av dessa bl.a. följande slutsatser kring vilka resultat av programmet som kunde avläsas vid mitten av 1990-talet:

Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 lett till en ökad kunskap och kompetens inom energiområdet. Exempelvis har förnybar energi och ny miljövänlig teknik för förbränning utvecklats och kommit till användning. Utveckling av ny elproduktionsteknik t.ex. från biobränslen, vind och sol pågår. Energieffektiv teknik, bl.a. processoptimering, har kommit till användning inom den tyngre energikrävande processindustrin och bebyggelsesektorn. Vidare har kunskap och kompetens byggts upp, främst inom universitet och högskola, när det gäller teknik som kan få en praktisk eller kommersiell tillämpning under de kommande decennierna. I dag finns också en ökad kunskap om trögheten i en omställningsprocess och de hinder som fördröjer introduktionen av ny teknik. Energiforskningsprogrammet har alltså bidragit till en betydande kompetensuppbyggnad inom skilda energirelaterade områden. Programmet har däremot inte i avgörande grad bidragit till de förändringar av energisystemet som skett under de senaste decennierna och på kort sikt kan inte heller sådana direkta effekter förväntas. Ledtiden för utveckling av ny teknik är lång och det tar också lång tid från det att ny teknik introduceras på marknaden till dess att mer betydande marknadsandelar uppnås. 20

  • år är normal tid för ny teknik att nå från pilot- och demonstrationsstadiet till introduktion och användning i större skala. Samtidigt har vissa satsningar misslyckats och ett antal

tekniska förslag har i efterhand visat sig vara återvändsgränder, tekniskt eller ekonomiskt. Energiforskningsprogrammet har resulterat i en omfattande kompetensuppbyggnad, nya forskningsmiljöer och kunskaper, som har bidragit till ökad handlingsfrihet inför de energipolitiska besluten. Flera utvärderingar ger belägg för att forskningen, särskilt under senare år, har varit av god kvalitet. Genom programmet har kunskapen om de specifikt svenska förhållandena, om de olika energislagens möjligheter och om teknikens förutsättningar lett till en fokusering på insatsområden med goda framtidsutsikter. Dessa insatsområden kan bli strategiskt viktiga för Sverige i omställningen av energisystemet. (SOU 1995:139, s. 223 f.)

Hur resultaten av EFUD idag ter sig återkommer LångEn-utredningen till i senare kapitel.

3 1997 års långsiktiga energipolitiska program

I detta kapitel beskrivs innehållet i 1997 års långsiktiga energipolitiska program mer detaljerat. Först ges i avsnitt 3.1 en översiktlig redogörelse för programmets innehåll, i första hand utifrån de riktlinjer som gavs i den aktuella propositionen. Därefter beskrivs i avsnitt 3.2 mer detaljerat hur programmet i praktiken kommit att gestalta sig.

Kapitlets huvudfokus är energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD) inom programmet. Flertalet energipolitiskt motiverade klimatinsatser behandlas översiktligt i detta sammanhang, och tas upp mer ingående i kapitel 5.

3.1. Översiktlig beskrivning av 1997 års långsiktiga energipolitiska program

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på kort sikt syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor, åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem samt energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser. Totalt anvisades drygt 9 miljarder kronor för omställningsprogrammet.

För de kortsiktiga energipolitiska åtgärderna, som syftade till att ersätta bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket, anvisades 3,1 miljarder kronor under en femårsperiod (1998

  • 2002).

1

Åtgär-

derna skulle leda till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt effektivisering och minskad användning av el i bostadssektorn. Åtgärderna omfattade bl.a. investeringsstöd till befintlig teknik för effektivare energianvändning och stöd för utbyggnad av biobränslebaserad kraftvärme, vindkraft och småskalig vattenkraft.

1

Därtill avsattes 400 mkr för särskilda åtgärder avseende el- och värmeförsörjning i

Sydsverige.

Vidare avsågs utvecklingen och användningen av energieffektiv teknik att stimuleras genom särskilda åtgärder för information, rådgivning, utbildning samt provning och testning av varor och utrustning. Insatserna omfattade också stöd till introduktion av energieffektiv teknik, förstärkt lokal energirådgivning i kommunerna, samt åtgärder i syfte att minska användningen av el i fjärrvärmesystemet.

För de långsiktiga delarna av omställningsprogrammet, dvs. de delar som LångEn-utredningen har att behandla, avsattes drygt 5,6 miljarder kronor under en sjuårsperiod (1998

  • De långsiktiga delarna av 1997 års energipolitiska program omfattar stöd till energiforskning, energiteknikstöd, stöd till introduktion av ny energiteknik, samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

3.1.1. Inriktning och mål

I den aktuella propositionen

2

sades en målmedveten satsning på

forskning, utveckling och demonstration vara basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Bakgrunden till satsningen på forskning, utveckling och demonstration var bl.a. att 1995 års energikommission analyserat de resultat som nåtts genom 1991 års energipolitiska beslut, och därvid konstaterat att forskning och utveckling är en förutsättning för att möjliggöra en ekologiskt hållbar tillväxt. Kommissionen förordade därför att energiforskningen borde ges större resurser. I propositionen redovisade regeringen även följande resonemang kring statens motiv för att satsa på EFUD och kring lämplig rollfördelning mellan stat och näringsliv:

Staten har ansvaret för att ange och upprätthålla de ramar inom vilka övriga aktörer på energiområdet fattar sina beslut. En viktig del i detta ramverk är det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration av ny miljöanpassad och effektiv energiteknik. Statens roll är att garantera långsiktigheten samt att vara en katalysator för näringslivets medverkan. Staten måste vidare ta ansvar för att skapa sådana förutsättningar att prisbildningen på energimarknaderna kan utgöra ett stöd för de investeringar som krävs. Näringslivet måste ha den avgörande rollen när det gäller att identifiera de produkter och processer som kan bli lönsamma på marknaden. Det är också näringslivet som bör genomföra de investeringar som är nödvändiga för omställning och utveckling av energisystemet.

2

Prop. 1996/97:84, En uthållig energiförsörjning.

Ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet är en grundläggande förutsättning för att de statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt uthålliga resultat. Ett livskraftigt näringsliv avsätter betydande resurser för produktutveckling. Viktiga inslag är att utveckla och demonstrera nya produkter, processer och system. Staten understödjer denna verksamhet genom bl.a. stöd till grundläggande energiforskning, kollektivforskning och produktutveckling samt till utveckling, provning och demonstration av ny teknik i fullskale- och försöksanläggningar. Dessa insatser bör nu förstärkas i samtliga led i utvecklingsprocessen, dvs. från grundforskning till teknikutveckling och introduktion på marknaden. (prop. 1996/97:84, s. 49 f.)

Målet för satsningen på forskning, utveckling och demonstration av energiteknik sades i propositionen vara att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag. Ambitionen är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering.

De övergripande målen för energiforskningen är att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997. Energiforskningen skall bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energiforskningen skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

3.1.2. Anslagets fördelning

Hur de 5,6 miljarder kronor som avsattes för 1997 års långsiktiga energipolitiska program fördelas mellan olika områden framgår av tabell 3.1 nedan.

Tabell 3.1. Långsiktiga åtgärder i 1997 års energipolitiska program

Typ av åtgärd Huvudsakligt syfte Ekonomisk planeringsram 1998-2004 (mkr)

Energiforskning, varav

2 800

c

- Energiforskning Bygga vetenskaplig och teknisk kompetens inom universitet, högskolor och näringslivet

2 310

- Forskningssamarbete med

länder i Östeuropa

Bygga upp forskningskompetens inom ett antal nyckelområden

70

- Forskning om energisystemet Studier i energisystemets funktionssätt

210

- Etanolproduktion från

skogsråvara

a

Stöd till FoU av etanolprocess baserad på cellulosa

210

Energiteknikstöd

b

Stödja FoU-insatser som är strategiska för teknikutvecklingen på energiområdet

870

c

Introduktion av ny energiteknik Demonstrationsstöd 1 610

d

Energipolitiskt motiverade klimatinsatser

Kunskap om förutsättningar och kostnadsförhållanden för s.k. gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen

350

SUMMA

5 630

a) Etanolprogrammet definieras enligt prop. 1996/97:84 som en klimatpolitisk åtgärd.

b) Motsvarar den tidigare Energiteknikfonden, endast ett namnbyte har skett.

c) Genom indexuppräkningar har under programmets gång anslaget till Energiforskning ökats med 41 mkr och anslaget till Energiteknikstöd med 2 mkr.

d) Genom regeringsbeslut i december 2002 minskades anslaget till Introduktion av ny energiteknik med 175 mkr genom indragning av anslagssparande.

Som framgår av tabell 3.1 definieras i propositionen stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara som en energipolitiskt motiverad klimatinsats. Sakligt sett skiljer sig dock inte denna typ av FoU-stöd från annat stöd till EFUD, t.ex. prövas bidragsansökningar i samma forum (Energimyndigheten och dess energiutvecklingsnämnd) som flertalet andra ansökningar, låt vara med specialdestinerade medel. I Energimyndighetens redovisningar av EFUD:s resultat behandlas också etanolprogrammet på jämställd fot med övrig EFUD.

3

Mot denna bakgrund har LångEn-utred-

ningen valt att ta med FoU kring etanolproduktion från skogs-

3

Se t.ex. Energimyndighetens rapport Forskning och utveckling inom energiområdet

resul-

tatredovisning 2003 (ER 5:2003).

råvara i genomgången av den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. För att ge en komplett bild av de energipolitiskt motiverade klimatinsatserna i det långsiktiga programmet berörs dock etanolprogrammet även när klimatinsatserna behandlas (se kapitel 5).

Regeringen gav i den aktuella propositionen inte några detaljerade instruktioner om hur de medel som anslagits för 1997 års långsiktiga energipolitiska program borde fördelas mellan olika teknikområden. Dock redovisade regeringen följande ”exempel på områden som kan bli aktuella för insatser”:

Kraftvärme baserad på biobränslen är en viktig utvecklingslinje. En storskalig utbyggnad av biobränslebaserad kraftproduktion förutsätter högre elutbyte och lägre produktionskostnader än vad dagens teknik medger. Betydande forsknings- och utvecklingsinsatser har gjorts i Sverige vad gäller bränsleförsörjning och teknik för elproduktion baserad på biobränsle. Det finns dock fortfarande kunskapsluckor beträffande resurser, ekonomi och miljöpåverkan i delar av biobränslekedjan, inklusive hantering och nyttiggörande av askor. Mycket omfattande försök har gjorts för att utveckla teknik för bl.a. förgasning av biobränsle. Det är viktigt att åtgärder vidtas för att minska koldioxidutsläppen i trafiksektorn. En intressant möjlighet är att kombinera etanolframställning för fordonsbränsle med elgenerering. För att öka tillförseln av biobränslebaserade drivmedel bedrivs forskning och utveckling för att ta fram en ny process baserad på cellulosahaltiga råvaror, t.ex. skogsråvara. Därigenom kan produktionskostnaden sänkas. Forskning och utveckling måste påskyndas för att möjliggöra en snabb introduktion av etanol i transportsektorn.

  • − −

Den svenska utvecklingslinjen på vindkraftområdet bör föras till introduktion på marknaden. Stordriftsfördelar som ges i goda vindlägen och i havsbaserad vindkraft bör tas till vara genom provning i full skala med reducerad risk för företagen. Den kunskap som har genererats vid befintliga försöksanläggningar skall omsättas i nya effektivare fullskaleanläggningar. Forskning och utveckling rörande solceller befinner sig i dag i en genombrottssituation. Framgångsrika laboratorieförsök visar att det finns förutsättningar för tillverkning av tunnfilmsbaserade applikationer i industriell skala. Sverige bedriver internationellt sett framgångsrik forskning på detta område av solenergitekniken. Vidare utvecklar tillverkare av solvärmefångare teknik för bl.a. rationalisering av tillverkningsprocessen. Förbättrad teknik för överföring, distribution och lagring av energi kan bidra till en effektivare och säkrare tillförsel av energi i ledningsbundna system. Elöverföring och eldistribution i såväl stor som i liten skala är ett centralt område. En utvecklad teknik för lagring av värme

och el kommer drastiskt att förbättra förutsättningarna för solenergi och vindkraft. (prop. 1996/97:84, s. 50 f.)

3.1.3. Programmets administration

Huvuddelen av de medel som det långsiktiga programmet omfattar är avsedda att finansiera projektverksamhet. Fördelningen sker i huvudsak genom att de fyra myndigheter som disponerar anslagsmedlen (Energimyndigheten, Vetenskapsrådet, Vinnova respektive Formas) inrättar program med olika tematisk inriktning under vilka projektgrupper kan söka finansiering för sin verksamhet.

Huvudansvaret för administrationen av det långsiktiga energipolitiska programmet lades på, och innehas alltjämt av, den per den 1 januari 1998 inrättade Energimyndigheten.

Enligt Energimyndighetens instruktion (1997:868) skall vid myndigheten finnas en beslutande nämnd, Energiutvecklingsnämnden. Nämnden har till uppgift att inom myndighetens verksamhetsområde verka för fördjupad samverkan med näringslivet om forskning, utveckling och demonstration. Vidare skall nämnden besluta om stöd till forskning, utveckling och demonstration, samt besluta i ärenden om energiteknikbidrag, statligt stöd ur energiteknikfonden, statligt stöd till energiforskning och statligt bidrag till vissa investeringar inom energiområdet, till teknikupphandling av ny och effektivare energiteknik samt upphandling av ny elproduktionsteknik med förnybara energislag.

Energiutvecklingsnämnden består av myndighetens generaldirektör och tio andra ledamöter, vilka representerar forskarvärlden och näringslivet. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden sammanträder ca sex gånger per år. Nämnden får överlåta åt generaldirektören, eller åt den tjänsteman denne sätter i sitt ställe, att avgöra ärenden eller grupper av ärenden. Beträffande EFUD-stöd har nämnden delegerat beslutsrätten i enskilda ärenden upp till 5 mkr vad gäller projekt som inte ingår i program och 10 mkr vad gäller andra ärenden, förutsatt att besluten sker utifrån riktlinjer och andra beslut som fattats av nämnden. Program skall dock beslutas av nämnden, liksom principiellt intressanta projekt som inte ingår i program. Nämnden får också vid varje sammanträde information om inneliggande ansökningar och kan begära att ett visst projektförslag tas upp till beslut i nämnden även om det ligger under delegationsgränserna.

Utöver till Energimyndigheten gavs ansvar för vissa åtgärder inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program även till Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga Forskningsrådet (TFR), Byggforskningsrådet (BFR) samt Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Genom den reformering av statens forskningsfinansiering som skedde den 1 januari 2001 avvecklades emellertid dessa myndigheter. Istället övergick uppgifterna på de nybildade myndigheterna Vetenskapsrådet (NFR:s och TFR:s uppgifter), Verket för innovationssystem (Vinnova, KFB:s uppgifter), samt Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas, BFR:s uppgifter). Om dessa myndigheters hantering av insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program kan följande nämnas.

Vetenskapsrådet ansvarar för att stödja grundläggande forskning inom alla vetenskapsområden. Inom Vetenskapsrådet finns olika ämnesråd, bl.a. ett för natur- och teknikvetenskap, vilket beslutar i ansökningar som avser de medel som Vetenskapsrådet ansvarar för inom det långsiktiga programmet. I ämnesrådet finns representanter från staten, forskarvärlden och näringslivet. Forskarsamhället utser majoriteten av ledamöterna (sju ordinarie och deras ersättare), men regeringen utser ordförande och ytterligare tre ledamöter och deras ersättare.

Till ansökningar som riktas till Vetenskapsrådet inom det natur- och teknikvetenskapliga området skall bifogas en blankett för ”energirelevans”, om så är tillämpligt. Relevansprövning sker sedan genom att samtliga medlemmar i den särskilda beredningsgruppen för energiforskning (15 medlemmar, varav Energimyndigheten har en representant och resten är forskare) sätter betyg på en skala 1

för energirelevans.

4

För att kunna tilldelas medel måste de ansök-

ningar som klarar relevansprövningen sedan klara av en bedömning av den inomvetenskapliga kvaliteten.

Formas stödjer grundforskning och behovsstyrd forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program berör främst bebyggelseinriktad energiforskning och -utveckling. Formas styrelse fattar beslut i ansökningsärenden. Styrelsen består av 13 ledamöter. Av dessa utser regeringen ordförande och fem ytterligare ledamöter, medan övriga ledamöter

4

Ansökningar som inte bedöms ha tillräcklig energirelevans kan ändå bedömas hålla till-

räckligt god inomvetenskaplig kvalitet för att tas upp till förnyad prövning inom någon av Vetenskapsrådets övriga disciplinära beredningsgrupper.

utses av en elektorsförsamling bestående av forskare vid landets universitet och högskolor. Beredning och prioritering av inkomna ansökningar om forskningsmedel sker i olika beredningsgrupper, för energifrågor i första hand i beredningsgruppen för energi i byggd miljö.

Vinnova har till uppgift att främja hållbar tillväxt för näringsliv, samhälle och arbetsliv genom utveckling av effektiva innovationssystem och finansiering av behovsmotiverad forskning och utveckling. Merparten av de delar av 1997 års långsiktiga energipolitiska program som Vinnova ansvarar för handläggs av Programrådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF), som är administrativt knutet till verket.

Samordning mellan myndigheterna sker på olika sätt. Ett exempel är att det för de poster som övriga myndigheter disponerar i många fall står inskrivet i regleringsbrevet, som villkor för anslagsutnyttjandet, att samråd skall ske med Energimyndigheten. Mellan myndigheterna finns också olika samverkansgrupper på olika nivåer. Att döma av den rapport Technopolis (se kapitel 7) gjort på uppdrag av utredningen handlar samverkan i mycket om att myndigheterna informerar varandra om vad man gör.

3.2. Mer detaljerat om EFUD i 1997 års långsiktiga energipolitiska program

5

I det följande ges en mer detaljerad redovisning av statens insatser för energiforskning, energiteknikstöd och introduktion av ny energiteknik inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

Inledningsvis bör påpekas att statens finansieringsandel varierar mellan de olika typerna av insatser, enligt följande:

  • Energiforskning. Staten stödjer forskningsprogram och forskningsprojekt som främst genomförs vid universitet och högskolor. Syftet är att bygga upp kompetens och sammanhållen kunskap till stöd för det långsiktiga arbetet med att skapa ett uthålligt energisystem. Vanligen finansieras dessa forskningsprogram helt med statliga medel, men viss medfinansiering från andra finansiärer eller näringsliv kan förekomma.

5

Avsnittet bygger främst på budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/2003:1, utgifts-

område 21 Energi) samt Energimyndighetens rapport Forskning och utveckling inom energiområdet

resultatredovisning 2003 (ER 5:2003).

  • Energiteknikstöd. Detta avser mer tillämpade forsknings- och utvecklingsinsatser, och används för delfinansiering av fristående teknikutvecklingsprojekt, utvecklingsprogram och verksamhet vid industriforskningsinstitut. Ofta sker utförandet vid universitet och högskolor. Stödet lämnas främst i form av bidrag, men det finns även möjlighet att bevilja stöd i form av villkorslån. Stödnivån varierar utifrån de tekniska och även i viss mån ekonomiska risker som bedöms vara förenade med genomförandet av projektet, men kan uppgå till högst 50 procent av projektkostnaden. En stor andel av energiteknikstödet används för att stödja sammanhållna utvecklingsprogram som finansieras med 40 procent av staten och 60 procent av branschorgan/företag. Även fem s.k. kompetenscentra vid universitet och högskolor finansieras genom energiteknikstödet.

6

  • Stöd till introduktion av ny energiteknik (energiteknikbidrag).

Stödet lämnas för att främja utvecklingen av teknik baserad på förnybara energislag och effektiv energianvändning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanläggningar. Bidraget syftar till att reducera den ekonomiska risk ett företag tar när tidigare oprövad teknik skall etableras i fullskaleanläggningar. Energiteknikbidrag får lämnas till enskilda projekt samt till svenskt och internationellt forsknings- och utvecklingssamarbete. Energiteknikbidrag får uppgå till högst 50 procent av kostnaden för projektet. Energiteknikbidraget används dessutom för att fullfölja ekonomiska åtaganden som beslutats inom programmet för främjande av biobränslebaserad elproduktion, FABEL, vilket avslutades den 1 juli 1997.

3.2.1. Insatsernas omfattning

Energimyndigheten har utvecklat en modell för redovisning och analys av de insatser inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program som myndigheten ansvarar för, dvs. huvuddelen av programmet. I modellen delas insatserna in i fem temaområden (Bränsle-

6

Kompetenscentrum är en specifik form av forskningssamarbete mellan högskola och före-

tag. En grundtanke är att utveckla högskolan i dess roll som forskningsresurs för näringslivet genom att skapa attraktiva och internationellt konkurrenskraftiga forskningsmiljöer där företagen deltar aktivt i forskningen. I Sverige finns totalt 28 kompetenscentra, inom olika teknikområden. De fem kompetenscentra som finansieras via energiteknikstödet är Förbränningsmotorteknik (CERC), Högtemperaturkorrosion (HTC), Katalys (KCK), Elkraftteknik (EKC) och Förbränningsprocesser (KCFP).

baserade energisystem, Transporter, Elproduktion och kraftöverföring, Industri, samt Bebyggelse), med sexton underliggande utvecklingsområden. Med utvecklingsområde avses ett väl avgränsat område med gemensamt mål och någorlunda likartad bedömd tid till kommersialisering.

I figur 3.1 nedan visas totala beviljade medel till forskning, utveckling och demonstration inom Energimyndighetens temaområden för åren 1998

  • Som framgår av figuren varierar storleken på beviljade medel relativt kraftigt mellan olika områden.

Figur 3.1. Beviljade medel per temaområde samt till systemstudier, internationellt m.m. för åren 1998

I tabell 3.2 visas mer detaljerat, för tema- och utvecklingsområdena, beviljade medel under de år som programmet verkat. I tabellen visas även motsvarande uppgifter för övergripande systemstudier och internationellt samarbete, som Energimyndigheten också ansvarar för, samt för de insatser som administreras av Vetenskapsrådet, Formas och Vinnova. Redovisningen avser således statens samlade insatser för forskning, utveckling och demonstration på energiområdet från anslagen för energiforskning, energiteknikstöd och för introduktion av ny energiteknik. Som framgått av avsnitt 2.3 finns dock viss statligt stödd energiforskning även utanför programmet.

0 50 100 150 200 250 300

BRÄNSL EBASE RA DE

ENERGISYST EM

TR ANSPORT

ELPROD UKTI ON &

KRAFT ÖVERFÖ RING

INDU ST RI

BEBYGGEL SE

SYSTEM, INT ERNAT

M. M.

1998 1999 2000 2001 2002

milj. kr

0 50 100 150 200 250 300

BRÄNSL EBASE RA DE

ENERGISYST EM

TR ANSPORT

ELPROD UKTI ON &

KRAFT ÖVERFÖ RING

INDU ST RI

BEBYGGEL SE

SYSTEM, INT ERNAT

M. M.

1998 1999 2000 2001 2002

milj. kr

Tabell 3.2. Beviljade statliga medel för åren 1998

  • (mkr)

Temaområden/utvecklingsområden (Uo) 1998 1999 2000 2001 2002

Tema Bränslebaserade Energisystem, varav: 231,4 274,8 207,4 219,4 212,5 Uo Uthållig produktion av biobränsle inkl. askåterföring

44,4 64,6 43,8 44,8 50,4

Uo Avfallsbränslen inkl. biogas

10,8 10,2 8,0 11,4 13,4

Uo Kraftvärme 129,0 120,9 106,1 105,3 87,4 Uo Storskalig värmeproduktion 40,9 67,7 32,0 43,5 55,3 Uo Vätgasbaserade energisystem 6,2 11,4 17,5 14,4 6,0

Tema Transport, varav:

34,3 91,5 49,5 79,4 149,9

Uo Produktion av biodrivmedel

13,6 22,2 20,8 21,0 95,2

Uo Förbränningsmotorer m.m. 20,7 52,8 24,7 39,8 30,0 Uo Elektriska drivsystem --- 16,5 4,0 18,6 24,7

Tema Elproduktion och kraftöverföring, varav:

84,6 66,5 86,4 77,9 75,3

Uo Vattenkraft 2,0 4,2 8,4 8,0 7,6 Uo Vindkraft 29,9 26,0 39,9 34,3 27,5 Uo Solcellssystem 0,3 5,9 9,3 11,8 12,7 Uo Kraftöverföring och distribution 52,5 30,4 28,8 23,8 27,5

Tema Industri, varav: 32,1 62,9 53,8 46,8 70,6 Uo Enhetsprocesser inom industrin 31,4 61,5 50,5 45,4 70,6 Uo Hjälpsystem inom industrin 0,7 1,4 3,3 1,4 0,0

Tema Bebyggelse, varav: 45,4 64,7 56,8 95,4 114,6 Uo Uppvärmning, kylning och klimatskal 24,8 56,5 44,3 78,3 91,1 Uo Komponenter och hjälpsystem 20,6 8,2 12,5 17,1 23,5

System/Internationellt/m.m., varav: 12,4 27,4 38,4 48,1 60,9 Energisystemstudier, m.m. 6,6 6,5 20,2 23,5 24,0 Övergripande internationellt samarbete 5,8 20,9 18,2 24,6 36,9

Totalt Energimyndighetens ansvar 440,3 587,8 492,3 567,0 683,8

Natur- och teknikvetenskaplig grundforskning (Vetenskapsrådet)

28,3 35,4 46,2 47,7 50,4

a

Bebyggelse (Formas) 18,9 20,0 20,0 22,0 24,9

a

Transporter (Vinnova) 5,2 9,8 4,6 10,1 12,2

a

Samverkansprogrammet för miljöanpassad fordonsteknik (Vinnova)

--- --- 21,1 53,2 70,0

a

SUMMA 492,7 652,9 584,1 700,1 841,3

a) Avser till myndigheterna anvisade medel, vilket även påverkar totalsumman.

Som kommentar till tabell 3.2 bör poängteras att sammanställningen avser just årliga beviljade medel. De projekt som ges stöd löper ofta över flera år, men beviljas formellt sett medel på årsbasis och registreras i t.ex. Energimyndighetens redovisning som ”nya” projekt vid varje årligt beviljningstillfälle. Att ur redovisningen få fram en bild av exakt hur många projekt som bedrivs/bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är därför inte helt enkelt. Till svårigheterna bidrar även att det inte finns någon samlad databas över programmets verksamhet. Att döma av Technopolis rapport till utredningen kan dock antalet projekt under åren 1998

  • grovt uppskattas ha handlat om

totalt ca 1 700

  • 900 projekt, fördelade på ca 1 300−1 400 för

Energimyndigheten, ca 230

  • för Vetenskapsrådet, ca 100−200

för Formas, och ca 40

  • för Vinnova. Många av projekten utgör delar av sammanhållna forsknings- och utvecklingsprogram. Till exempel bedriver Energimyndigheten omkring ett femtiotal sådana program.

Vidare bör som kommentar till tabell 3.2 även sägas att projekt som avser forskning tenderar att vara både fler och mindre i pengar räknat än projekt som finansieras via energiteknikstödet och, i synnerhet, stödet till introduktion av ny energiteknik. Detta är naturligt med hänsyn till att den senare typen av projekt kan handla om demonstration av t.ex. elproduktionsanläggningar i full skala. Variationen i storlek mellan olika typer av projekt kan illustreras med att Technopolis i sin rapport till utredningen beräknat att under åren 1998

  • forskningsprojekt i genomsnitt tilldelats ca 1,5 mkr/projekt, utvecklingsprojekt ca 3 mkr/projekt och demonstrationsprojekt ca 4,5 mkr/projekt.

I sammanhanget bör också framhållas att efterfrågan på medlen varierat mellan stödet till energiforskning, energiteknikstödet och stödet till introduktion av ny energiteknik. Framför allt har relativt stora anslagssparanden uppstått på anslaget för stöd till introduktion av ny energiteknik, dvs. till demonstrationsanläggningar. Som framgått av avsnitt 3.1 minskades den ursprungliga planeringsramen för detta anslag (1 610 mkr under 1998

  • i december 2002 med 175 mkr genom indragning av anslagssparande. Trots detta var det utgående anslagssparandet avseende detta stöd ca 450 mkr vid utgången av år 2002.

Tabell 3.2 visar de medel staten via 1997 års långsiktiga energipolitiska program satt in i EFUD under åren 1998

  • Som framgått förutsätter dock både energiteknikstödet och stödet till

introduktion av ny energiteknik en medfinansiär. De totala insatserna i de projekt som medlen i tabellen gått till är därför större än vad som visas i tabellen. En illustration till detta, avseende de delar av 1997 års långsiktiga energipolitiska program som Energimyndigheten ansvarar för och åren 2000

  • ges i tabell 3.3 nedan.

Tabell 3.3. Företags eller branschorgans motfinansiering av EFUD finansierad via Energimyndigheten (STEM)

Finansiering 2000

(mkr)

2000

(%)

2001 (mkr)

2001

(%)

2002 (mkr)

2002

(%)

Staten (via STEM) 492 56 % 567 54 % 684 50 % Företag/branschorgan 386 44 % 480 46 % 678 50 %

SUMMA

878 100 % 1 047 100 % 1 362 100 %

Omfattning och karaktär på samverkan mellan forskning, myndigheter och näringslivet kommer att beskrivas närmare i kapitel 7 och, framför allt, i kapitel 8. Här finns dock skäl att nämna ett par aspekter på detta. Dels att det under årens lopp tagits olika initiativ för att skapa former som underlättar möten samt kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan forskning och företag. Vad beträffar EFUD torde de viktigaste vara industriforskningsinstituten – visserligen finns inget renodlat energiforskningsinstitut, men ett tiotal institut har ändå beviljats medel ur 1997 års långsiktiga energipolitiska program – och de tidigare nämnda kompetenscentra. Dels att branschorganisationer och branschägda företag är viktiga aktörer när det gäller FoU-verksamhet. Bland sådana aktörer som beviljats medel ur det långsiktiga programmet kan nämnas Elforsk, Jernkontoret, Värmeforsk, Svenska Fjärrvärmeföringen och Svenskt Gastekniskt center. I allmänhet kanaliseras medlen som dessa aktörer tilldelas vidare till industriforskningsinstitut, företag eller högskolor.

Mottagare av medlen inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program har främst varit företag, branschorgan och institut samt universitet och högskolor. Under programmets första år var företag, branschorgan och institut den mottagarkategori som fick störst andel av de pengar som delades ut. På senare år har det varit universitet och högskolor. Fördelningen mellan olika mottagarkategorier under åren 1998

  • avseende de delar av programmet

som Energimyndigheten ansvarar för och totalt för stöden till forskning, utveckling och demonstration, framgår av tabell 3.4 nedan.

Tabell 3.4. Anslagsmottagare för statliga medel som utbetalats via Energimyndigheten under åren 1998

  • (procentuell andel)

Anslagsmottagare 1998 1999 2000 2001

Företag/branschorgan/institut 62 %

66 %

50 %

44 %

Offentliga organ

4 %

3 %

4 % 4,5 %

Universitet och högskolor

32 %

28 %

43 %

49 %

Internationella

2 %

3 %

3 % 2,5 %

SUMMA

100 % 100 % 100 % 100 %

Av naturliga skäl har dock fördelningen mellan olika mottagarkategorier sett olika ut för stödet till energiforskning, energiteknikstödet och stödet till introduktion av ny energiteknik. Detta illustreras av tabell 3.5 nedan. Observera att åren inte är desamma som i föregående tabell, och att även mottagarkategorierna delvis är annorlunda definierade.

Tabell 3.5. Anslagsmottagare för statliga medel som via Energimyndigheten utbetalats till forskning, utveckling respektive demonstration under åren 2000

  • (procentuell andel)

Anslag Universitet och

högskolor

Företag Branschorgan/institut

Övriga, inkl internationella

Summa

Energiforskning

71 % 14 %

7 %

8 %

100 %

Energiteknikstöd

41 % 23 %

30 %

6 %

100 %

Introduktion av ny energiteknik

3 % 62 %

31 %

4 %

100 %

3.2.2. Insatsernas inriktning

I det följande beskrivs inriktningen på de insatser som sker med stöd av 1997 års långsiktiga energipolitiska program, disponerat utifrån respektive stödgivande myndighet. Programmet omfattar

ett mycket stort antal projekt. Av naturliga skäl kan därför i detta sammanhang inte ges någon uttömmande beskrivning, utan ambitionen är endast att ge en översiktlig bild av programmets inriktning. Det bör också framhållas att framställningen syftar till att illustrera verksamhetens tematiska inriktning. I detta fall är det således inte av primärt intresse om verksamheten är att betrakta som forskning, utveckling eller demonstration.

Verksamhet som Energimyndigheten ansvarar för

Temaområde Bränslebaserade energisystem

Inom området genomförs bl.a. insatser för att främja en Uthållig produktion och användning av biobränslen. Verksamheten bidrar till ökad kunskap om effekterna av ett ökat bränsleuttag, samt om skogens möjliga roll i klimatarbetet. Verksamheten bidrar också till att ny kostnadseffektiv teknik kan introduceras för uttag av bränslen och för återföring av aska från biobränslen. Fortsatta utvecklingsinsatser omfattar bl.a. utnyttjande av nya råvaror för pelletproduktion. Fortsatt forskning och utveckling riktas även mot ökad kostnadseffektivitet i alla produktions- och hanteringsled för att möjliggöra en fortsatt expansion av användningen av skogsbränslen och energigrödor.

Inom utvecklingsområdet Avfallsbränslen inklusive biogas bedrivs flera projekt för att klarlägga och minska miljöpåverkan. De vanligaste avnämarna till de systemstudier som genomförs är avfallsföretag och kommuner som använder metodiken för att planera avfallshanteringen och för uppföljning av avfallsströmmarnas användning ur miljö-, energi- och ekonomiaspekter. När det gäller biogas är merparten av den forskning som bedrivs nära kopplad till kommunala anläggningar i fullskala. Arbetet är främst inriktat på miljöriskerna samt mot utveckling av förbättrad teknik för hygienisering.

Kraftvärme är ett utvecklingsområde där teknik finns väl etablerad på marknaden. Inom det långsiktiga programmet ingår flera forskningsprogram, utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt med inriktning på kraftvärmeprocesser, förbränning, materialfrågor m.m. Målet är att utveckla nödvändig kunskap för att dels effektivisera i dag kommersiella tekniker, dels etablera nya kraftvärmetekniker med högre verkningsgrad och lägre miljöpåverkan med på

sikt konkurrenskraftig kostnadsnivå relativt befintliga tekniker. Insatserna omfattar bl.a. utveckling av gasturbiner som förväntas minska emissionerna av kväveoxider och kolmonoxid. Särskilda insatser har gjorts för att hitta lösningar för att begränsa problem med bl.a. korrosion och därmed öka såväl tillgängligheten som elverkningsgraden på anläggningarna.

Även på området Storskalig värmeproduktion är tekniken väl etablerad såväl inom fjärrvärmesektorn som inom industrins hetvatten- och processångproduktion. I dag bedöms inga nya tekniker vad gäller storskalig värmeproduktion vara aktuella, utan inriktningen är att effektivisera förbränningsprocesser och pannors utformning liksom att åstadkomma minskad miljöbelastning. Andra insatser inriktas mot att utveckla designverktyg som skall leda fram till effektiva cykler för kraftproduktion. Av de nya tekniker som är under utveckling ligger s.k. evaporativ gasturbincykel närmast introduktion på marknaden. Insatser görs också för att förstärka innovationssystemet för utveckling av teknik för småskalig kraftvärme.

Inom utvecklingsområdet Vätgasbaserade energisystem är frågan om vätgaslagring central för möjligheterna att använda vätgas i energisystemet. Vätgas för stationära bränsleceller befinner sig relativt tidigt i utvecklingskedjan. Bränslecellstekniken bedöms gå starkt framåt inom de närmaste åren. Vätgasbaserade energisystem kan komma att spela en betydande roll på den framtida energimarknaden. Långsiktiga forskningsinsatser inriktas även särskilt på artificiell fotosyntes, dvs. teknik för att producera vätgas från vatten med hjälp av solljus i en process motsvarande den som sker i gröna växter. I dagsläget är denna forskning av grundläggande karaktär och vägen till marknaden mycket lång.

Temaområde Transport

Den största enskilda insatsen inom utvecklingsområdet Produktion av biodrivmedel utgörs av programmet för att utveckla processer för att framställa etanol ur skogsråvara. Insatserna är främst inriktade på att sänka produktionskostnaderna för att möjliggöra en introduktion av etanol som drivmedel i större skala. I december 2001 fattades beslut om att uppföra en pilotanläggning för etanolproduktion i Örnsköldsvik, vilken beräknas vara färdigbyggd mot slutet av år 2003. Bland övriga biodrivmedel som är föremål

för studier kan nämnas metanol och dimetyleter (DME). Biogas som drivmedel studeras inom utvecklingsområdet Avfallsbränslen inkl. biogas.

Verksamheten kring Teknikutveckling av förbränningsmotorer syftar till att höja effektiviteten och minska emissioner som kväveoxider, kolväten och partiklar. Insatser görs för att vidareutveckla och effektivisera konventionella kolvmotorer, t.ex. genom att införa variabel kompression, men även för att utveckla nya alternativa motorkoncept som gasturbiner, frikolvsmotorer och stirlingmotorer. Särskilda insatser görs bl.a. för att utveckla den s.k. HCCI-motorn (Homogeneouos Charge Combustion Ignition) med målet att få en motor med hög verkningsgrad samtidigt som utsläppen av kväveoxider är extremt låga.

Elektriska drivsystem är av centralt intresse för framtidens vägfordon vare sig dessa blir rena elfordon, s.k. hybridfordon eller fordon med bränsleceller som kraftkälla. De närmaste åren väntas större delen av världens fordonstillverkare lansera elhybrider. Inom forskningsprogrammet Energisystem i vägfordon genomförs insatser kring batteri- och bränslecellsteknik, superkondensatorer, avancerad elmotorteknik samt styr- och reglerteknik.

Temaområde Elproduktion och kraftöverföring

Insatserna inom detta temaområde avser sådan teknik som inte bygger på förbränning, dvs. främst vindkraft, vattenkraft och solceller. Beträffande Vindkraften fokuseras insatserna på att främja effektivare och billigare teknik. Verksamheten inriktas särskilt mot forskning och utveckling för att påskynda utvecklingen mot en effektiv och konkurrenskraftig teknik till havs. Energimyndigheten har också ökat andelen forskning inom beteende- och acceptansfrågor rörande vindkraft.

Insatserna på Vattenkraftsområdet syftar till att bygga upp och långsiktigt vidmakthålla nödvändig kunskap och kompetens för att säkerställa en fortsatt vattenkraftproduktion på minst dagens nivå. Ambitionen är även att utveckla vattenkraften så att den blir effektivare och mer miljöanpassad. Åtgärdsinriktade insatser genomförs bl.a. för att förbättra förutsättningarna för småskalig vattenkraft.

Kring Solceller genomförs FoU med syfte att få fram effektivare solceller till en lägre produktionskostnad och med låg miljöbelast-

ning. Forskningen är inriktad på att hitta material och metoder som kan leda till konkurrenskraftig storskalig produktion.

Insatserna inom utvecklingsområdet Kraftöverföring och distribution är främst inriktade på att stödja övergången till system med en ökande andel decentraliserad kraftproduktion, t.ex. från småskaliga anläggningar baserade på förnybara energikällor.

Temaområde Industri

Verksamheten är inriktad dels på att effektivisera och utveckla strategiskt viktiga och energikrävande Enhetsprocesser inom t.ex. massa- och pappersindustrin eller stålindustrin, dels mot effektiviseringar vad gäller Hjälpsystem som pumpar, fläktar, tryckluft och belysning. En teknik som kan vara intressant för pappers- och massaindustrin är svartlutsförgasning, som ger möjligheter för industrin att bidra till ökad egen elproduktion. Omfattande insatser genomförs även inom järn- och stålindustrin.

Temaområde Bebyggelse

En väsentlig del av insatserna inom temaområdet avser Uppvärmning, kylning och klimatskal, och inriktas mot småskalig användning av biobränslen, fjärrvärme, solvärme, värmepumpsteknik och småskalig kraftvärme samt mot byggnadskomponenter och klimatskal (väggar, tak, m.m.). Insatserna fokuseras mot att minska beroendet av el och olja för uppvärmning. Energimyndigheten prioriterar särskilt forskning för att öka kunskapen om bioenergins hälsoeffekter och hur styrmedel samt samhällsplanering bör ta hänsyn till dessa. Insatser för utvecklingen av teknik för pelleteldning ges stort utrymme inom temaområdet.

Sverige är det värmepumptätaste landet i Europa, och Energimyndigheten satsar även på utveckling av ny teknik för värmepumpar. Insatserna inom utvecklingsområdet Komponenter och hjälpsystem syftar till att effektivisera exempelvis ventilation, belysning, vitvaror, hemelektronik och kontorsutrustning.

Energisystemstudier m.m.

7

Forskningsprogrammet Allmänna energisystemstudier (AES) har funnits med sedan det första statliga forskningsprogrammet för energiområdet formulerades i mitten av 70-talet. Programmet kom till för att vara ett komplement till den tekniska systemforskningen.

Inom AES-programmet pågår forskning som analyserar delar av energisystemet med syfte att peka på dess effektivitet och förbättringsutrymme. Programmets roll, eller ansvarsområde, är att anlägga ett övergripande systemperspektiv på energiområdet. Forskningsresultaten kan bl.a. användas som ett underlag vid prioritering av insatser inom det energipolitiska programmet.

Under årens lopp har programmets inriktning förändrats från period till period men den röda tråden har varit att ge finansiering till forskning om frågeställningar som berör kopplingen mellan ekonomi, miljö, teknik och människa. Under programperioden 1999

  • har stöd givits till forskning inom följande prioriterade områden:
  • Modeller för arbete med prognoser, utredningar och utvärderingar
  • Förändringsmekanismer som följd av förändringar i energisystemet, inklusive konsekvensbeskrivningar och åtgärder mot bakgrund av dessa
  • Beteendeforskning, acceptansfrågor, organisation och former för implementering av ny teknik
  • Styrmedelsforskning
  • Scenariobeskrivningar
  • Riskanalyser

I AES-programmet har för perioden 1999-2002 sammanlagt 40 mkr beviljats, dvs. i genomsnitt 10 mkr per år. Chalmers, Lunds universitet, Linköpings universitet, samt Handelshögskolan i Stockholm har beviljats ca 70 procent av det totala AES-anslaget.

Energimyndigheten driver också andra forskningsprogram som kan sägas anlägga ett mer övergripande systemperspektiv, t.ex. Program Energisystem. Detta är en forskarskola med det grundläggande målet att skapa kompetens som gör det möjligt att etablera hållbara och resurssnåla energisystem. Programmets inrikt-

7

Detta avsnitt bygger i första hand på Energimyndighetens PM Energimyndighetens forsk-

ningsprogram – Allmänna energisystemstudier.

ning är tvärvetenskaplig där doktorander från tekniska och samhällsvetenskapliga ämnen samarbetar. Forskningen är organiserad i tre konsortier: Byggnaden som ett energisystem, Industriella energisystem samt Lokala och regionala energisystem.

Verksamhet som Vetenskapsrådet ansvarar för

De delar av 1997 års långsiktiga energipolitiska program som Vetenskapsrådet ansvarar för avser energirelaterad grundforskning inom de naturvetenskapliga och teknikvetenskapliga områdena. Under år 2002 finansierades 107 projekt inom energiområdet, till ett värde av totalt ca 51 mkr. Ungefär tre fjärdedelar av projektmedlen går till att finansiera doktorandarbeten och resten till att finansiera post docs. Mellan olika energiteknikområden fördelade sig de medel Vetenskapsrådet delade ut år 2002 enligt följande: bränslen 39,3 procent, elproduktion 31,2 procent, transport 20,3 procent, miljöeffekter och systemfrågor 5,8 procent samt industri 3,3 procent.

Verksamhet som Formas ansvarar för

Formas har ansvar för ”Bebyggelse” inom energiforskningsprogrammet. Forskningen avser frågor om omställning av det svenska energisystemet och sambanden mellan den byggda miljön och energisystemen. Den forskning Formas finansierar är i stor utsträckning systeminriktad och fokuserad främst på energianvändningsaspekter. Dessa behandlas integrerade med andra byggnads- och bebyggelseaspekter. Formas samverkar med byggsektorn bl.a. genom gemensamma utlysningar av forskningsmedel.

Verksamhet som Vinnova ansvarar för

Vinnova har i huvudsak två arbetsområden inom EFUD. Energirelaterad transportforskning avser grundläggande forskning med relativt bred inriktning, som kan röra sig om teknik men även om beteendevetenskap o.d. Vidare finansieras inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program delar av det särskilda Samverkansprogrammet för miljöanpassad fordonsteknik, som initierades år 2000 genom ett avtal mellan svenska staten och fordonstillverkarna (den s.k.

Gröna Bilen-satsningen). Programmets syfte är att främja utvecklingen i Sverige av mer miljöanpassad teknik så att den svenska fordonsindustrins tillväxt och konkurrenskraft på sikt främjas. Gröna Bilen omfattar tre delar, ett forsknings- och utvecklingsprogram, en utbildningssatsning och samrådsgrupper. Målet för FoU-programmet är att genom forskning och utveckling få fram fordonsteknik som kan byggas in i framtida produkter och ge dessa bättre miljöegenskaper och därigenom bättre konkurrenskraft. Sedan starten våren 2000 har ett femtiotal forskningsprojekt initierats. Samverkansprogrammets totalbudget uppgår till ca 1,8 miljarder kronor. Statens insats uppgår till högst 500 mkr beroende på fordonsindustrins insats. Satsningen på Gröna Bilen finansieras delvis via 1997 års långsiktiga energipolitiska program (som framgått av tabell 3.2 anvisades t.ex. 70 mkr för detta ändamål år 2002), men de statliga medlen kommer även från andra håll, t.ex. från Vägverket. De statliga medlen administreras av Vinnova.

Programrådet för Fordonsteknisk Forskning (PFF), som är administrativt knutet till Vinnova, ansvarar för att genomföra samverkansprogrammet. PFF etablerades år 1994 med syfte att underlätta samverkan mellan fordonsindustrin och berörda myndigheter. PFF:s övergripande mål är att svara för genomförandet av program inom det fordonstekniska området (i dagsläget genomför PFF två forskningsprogram: Gröna bilen och det s.k. Fordonsforskningsprogrammet), underlätta koordinering av medverkande myndigheters FoU-insatser inom fordonstekniska området samt vara ett forum för diskussion om och analys av aktuella frågor inom fordonssektorn. Parter i PFF är AB Volvo, FordonsKomponent-Gruppen AB, Saab Automobile AB, Scania CV AB, Volvo Personvagnar AB, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Vinnova och Vägverket. Programrådet leds av en av staten utsedd oberoende ordförande.

3.2.3. Kommersiell mognad i de delar Energimyndigheten ansvarar för

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program finns framför allt fokus på tillämpad forskning och på att genererade idéer, via samarbete med näringslivet i utvecklings- och demonstrationsinsatser, skall omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad. Som framgått av bl.a. avsnitt 3.2.2 handlar också de insatser som

görs inom ramen för programmet inte sällan om att kontinuerligt söka göra kända tekniker bättre, snarare än om att finna nya, revolutionerande tekniker.

Mot bakgrund av programmets tillämpningsfokus har Energimyndigheten sökt bedöma tänkbara tidpunkter för de 16 utvecklingsområdenas kommersiella genombrott.

8

I sammanhanget

poängterar myndigheten att de årtal som redovisas inte bör ses som någon exakt kunskap, bl.a. med hänsyn till att den kommersiella mognaden för en teknik är avhängig flera andra faktorer än när den är tekniskt tillämpbar. Faktorer som avgör om marknaden tar till sig tekniken kan vara behov, priset, alternativen, kunskap, miljökrav samt graden av acceptans. De redovisade årtalen sägs dock vara en bedömning givet dagens kunskap, dagens samhällssystem och förväntad utvecklingstakt.

I figur 3.2 nedan sammanfattas de av Energimyndigheten uppskattade genomsnittliga tiderna för kommersiellt genombrott för respektive utvecklingsområde. De svarta respektive vita staplarna visar hur spridningen är inom utvecklingsområdet för tiden för genombrott.

Figur 3.2. Av Energimyndigheten uppskattad genomsnittlig tid för kommersiellt genombrott för respektive utvecklingsområde

8

Se rapporten Forskning och utveckling inom energiområdet

resultatredovisning 2003

(ER 5:2003).

Ut vecklin g sstad iu m - Gen o mb ro tt

(s amm anfat t ning)

U th ållig pro du ktion a v b iob rä n sle n in kl a skå terfö rin g

Avfa lls brän s len inkl b io ga s

Kra ftvä rm e

Stors kalig vä rm ep ro d uktio n

Vätg as b as e ra de e ne rg is ys tem

Pr od u ktion av bio drivm ed el

Fö rb rä n nin gs m o to re r

Ele ktris ka drivs ys tem

Va tte nkr aft

Vin dkr aft

So lel

Kr a ftöverförin g (e j b e dö m d )

E nh ets p ro ces s er ( Pap p er -, Ma s sa - o Ge m e ns am ind .)

E nh e tsp ro ce ss er ( Stå l-, Gju ter i- , K em iind .)

H jälp s ys tem

U pp vä rm nin g, kylnin g o ch klim ats kal

Ko m po n en ter o ch h jälp s ys tem

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

13 (1 ) 13

(2 ) 14 15 16

Kommers iellt genom brott -->

2000 2 010 20 20 2 030 20 40 205 0

M edelvärde för genom brot t Tidigt genombrot t Sent genom brot t

Som framgår av figuren bedömer Energimyndigheten att vissa tekniker redan i dag har nått kommersiell mognad. Enligt myndigheten är det ändå angeläget att fortsatt stödja FoU inom dessa områden, eftersom förbättrad prestanda, nya materialval, nya styr- och reglermöjligheter, m.m. kan medföra väsentliga förbättringar av etablerad teknik. Andra utvecklingsområden (t.ex. artificiell fotosyntes) är enligt Energimyndigheten på sådan grundläggande forskningsnivå i dag att bedömningen av när, eller ens om, det kommersiella genombrottet kommer endast blir en gissning.

Andra områden befinner sig längre fram i utvecklingen, men bedöms av Energimyndigheten ändå behöva 15

  • år innan tekniken är ute på marknaden, förutsatt att gällande energi- och miljöskatter bibehålls eller att bränslepriset är på samma nivå som i dag, relativt sett. Häremellan finns de områden som om ca tio år bedöms få sitt kommersiella genombrott. Som exempel bedömer Energimyndigheten bl.a. att ett flertal teknikområden inom stål- och gjuteriindustrin inom utvecklingsområdet Enhetsprocesser kan ha nått fullt kommersiellt genombrott till år 2012.

4. Internationella förhållanden

Syftet med detta kapitel är att sätta in Sveriges satsningar på EFUD i ett internationellt sammanhang. I kapitlet redovisas först på en aggregerad nivå IEA-ländernas energitillförsel och -användning (4.1), därefter ländernas satsningar på EFUD och EFUD:s organisering i några särskilt utvalda länder (4.2). Kapitlet avslutas med ett avsnitt som redovisar Sveriges internationella forskningssamarbete på energiområdet i Norden, inom EU och inom IEA (4.3).

4.1. Energianvändning och energitillförsel inom IEA

1

I detta avsnitt redovisas strukturen på energitillförsel och energianvändning i de olika IEA-länderna, främst inom EU- och EESområdet. Figur 4.1 illustrerar mycket aggregerat att Nordamerikas energianvändning (USA och Kanada) är avsevärd totalt sett. USA:s och Kanadas drygt 300 miljoner invånare förbrukar dessutom lika mycket energi som de knappt 670 miljoner invånarna

2

i övriga IEA-

länder.

1

OECD (2001).

2

Befolkningssiffror för år 1999 enligt OECD (2003).

Figur 4.1. Energitillförsel i IEA-regioner år 1999 uppdelat på energislag

Kommentar: Nordamerika är USA och Kanada, Stilla Havsregionen är Japan, Australien, Sydkorea och Nya Zeeland, Europa är EU-länderna samt Norge, Schweiz, Tjeckien, Ungern och Turkiet. Kategorin ”förnybart m.m.” omfattar även el- och värmehandel mellan länder. Kärnkraft redovisas brutto, dvs. inklusive värmeförluster.

I figur 4.2 nedan visas EU/EES-ländernas energitillförsel i relativa tal år 1999. Den totala tillförseln för de redovisade länderna var 17 000 TWh. Länderna med högst andel förnybar energitillförsel, dvs. vattenkraft, bioenergi, vind, sol, m.m. återfinns överst i figuren. Observera att kategorin förnybart m.m. även inkluderar handel med energi, därav Luxemburgs position.

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000

Nordamerika

Stilla Havsregionen

Europa

TWh

Kol Olja Gas Kärnbränsle Förnybart m.m.

Figur 4.2. EU- och EES-ländernas energitillförsel i relativa mått år 1999

Som framgår av figur 4.2 är Europa relativt oljeberoende. Speciellt gäller detta Medelhavsländerna, Irland och Luxemburg. Storbritannien och Nederländerna är mest beroende av gas. Frankrike, Sverige, Schweiz och Belgien har störst andel kärnbränsle i sin energitillförsel.

3

Störst kolberoende har Grekland, Danmark och

Tyskland.

Att EU/EES-länderna i allmänhet är starkt fossilberoende illustreras ännu tydligare av figur 4.3 nedan, som visar den slutliga

3

Kärnkraften beräknas med sin bruttotillförsel, dvs. inkl. värmeförluster (ca en tredjedel av

den tillförda energin blir el, vilket är lågt jämfört med många andra omvandlingstekniker).

0%

20%

40%

60%

80% 100%

Belgien

Storbritannien

Tyskland

Irland

Nederländerna

Frankrike

Spanien

Grekland

Italien Portugal

Danmark Luxemburg

Schweiz

Österrike

Finland Sverige

Norge

Förnybart m.m. Kol Olja Gas Kärnbränsle

energianvändningen år 1999 för länder inom IEA. Länderna med lägst andel oljeanvändning återfinns högst upp i figuren.

Figur 4.3. Relativ energianvändning i IEA-länder år 1999, fördelat på slutlig energibärare

Huvuddelen av oljan används i EU-/EES-länderna i transportsektorn, men även till stor del för uppvärmning och inom industrin. Gas används i huvudsak för kraftproduktion, uppvärmning och

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Portugal Grekland

Irland Spanien Luxemburg

Japan Schweiz

USA Belgien Frankrike Tyskland Australien

Danmark

Italien Turkiet

Storbritannien

Österrike Nya Zeeland

Kanada

Norge Sverige

Nederländerna

Finland

Olja Gas Kol (och torv) Förnybart Elektricitet Fjärrvärme

som stadsgas. Som framgår av figur 4.3 använder Finland minst andel olja. Sverige har dock lägst andel slutanvändning av fossila bränslen (olja, gas, kol) av alla länder inom IEA. Detta gäller även om hänsyn tas till el och fjärrvärme, eftersom ingen av dessa energibärare i någon större utsträckning produceras med fossila bränslen i Sverige. De förnybara bränslenas stora andel av slutanvändningen i Sverige och Finland härrör i huvudsak från skogsindustrins egenanvändning, men även småhussektorns förbrukning av t.ex. pellets och ved.

Det är också värt att notera skillnaden mellan kärnbränslets stora andel av tillförseln för de kärnkraftsberoende länderna (figur 4.2) och elektricitetens andel som slutlig energibärare (figur 4.3). I Sverige produceras ca 45 procent av elektriciteten med kärnkraft, vilket motsvarar ca 15 procent av total slutlig energianvändning, medan kärnbränslet i nationell och internationell statistik utgör närmare 40 procent av den svenska primärenergitillförseln.

Som framgått var den totala energitillförseln för EU-/EESländerna år 1999 ca 17 000 TWh. Den slutliga användningen fördelat på energibärare var samma år ca 12 500 TWh. Skillnaden, ca 4 500 TWh, utgjordes av omvandlings- och distributionsförluster eller gick till användning som ej redovisas i statistiken, t.ex. som bunkeroljor eller som insatsvaror i petrokemisk industri.

Vid en betraktelse av kvoten mellan slutlig energianvändning och primärenergitillförsel (figur 4.4) kan man konstatera att det finns en spridning inom IEA mellan 0,85 (Österrike) och ca 0,65 (Australien och USA). Kvoten kan med försiktighet tolkas som ett mått på effektiviteten i omvandlingen från primärenergi till användbara energibärare. Länder med stor andel kärnkraft har i regel sämre effektivitet i energiomvandlingen än genomsnittet, undantaget Schweiz. Länder med stor andel kraftvärme (exempelvis Danmark) har en relativt hög systemeffektivitet i denna bemärkelse. Länder med hög energiintensitet per capita är USA, Kanada, de nordiska länderna exklusive Danmark, samt Belgien och Australien. Den höga energiintensiteten beror delvis på klimatet, men i högre grad av förekomsten av energiintensiv industri, energisystemets och transportsektorns struktur, den allmänna levnadsstandarden och energiprisnivåer. Kondenskraft och kärnkraft leder till hög primärenergitillförsel per capita, liksom en stor mängd transporter, särskilt vägtransporter.

Figur 4.4. Kvot mellan slutlig energianvändning och primärenergitillförsel som funktion av primärenergitillförsel per capita

De ovan redovisade diagrammen syftar till att sätta Sveriges energisystem i relation till andra länders energisystem. Energipolitikens mål är bl.a. att ställa om energisystemet i en hållbar riktning. Som framgår av figurerna 4.2 och 4.3 har Sverige ett utgångsläge med en relativt hög andel förnybara energikällor, men också ett stort elberoende. När tillförsel och användning relateras till effektivitet i omvandling kan figur 4.4 ge ett kompletterande perspektiv på problematiken. Det finns en ”effektiviseringspotential” i det svenska systemet. Mer el skulle kunna produceras genom t.ex. kraftvärme samtidigt som elberoendet på längre sikt också skulle kunna minskas något, genom t.ex. ökad användning av fjärrvärme, eller annan omställning från eluppvärmning. Figur 4.4 tar inte hänsyn till utsläpp av växthusgaser. Inom IEA som helhet, även i Sverige, står dock fossil energianvändning, som till största del sker i transportsektorn, för den dominerande andelen av koldioxidutsläppen.

USA

Japan

Tyskl.

Frankr.

Kanada

Storbr.

Italien

Spanien

Australien

Nederl.

Turkiet

Belgien Sverige

Finland

Österrike

Grekl.

Schweiz

Norge

Portugal

Danm.

Nya Zeel.

Irland

IEA

0,50 0,55 0,60 0,65 0,70 0,75 0,80 0,85 0,90

0

20

40

60

80

100

120

Primärenergitillförsel per capita (MWh/capita)

Slutlig använding / Primärenergitillförsel

4.2. EFUD i olika länder

Nedan görs först en jämförande beskrivning av statliga EFUDsatsningar i IEA-länderna (4.2.1). Därefter beskrivs energipolitiska mål och EFUD:s organisering i ett urval länder (4.2.2).

4.2.1. Översikt över statliga EFUD-satsningar i IEA-länder

4

De statliga EFUD-anslagen i IEA:s medlemsländer var som störst år 1980, med ca 15 miljarder dollar, och har sedan dess i stort sett halverats (se figur 4.5). En anledning till att insatserna avmattades var att oljepriserna sjönk under 1980-talet.

Figur 4.5. Total EFUD-budget inom IEA:s medlemsländer 1974

  • (miljoner US dollar)

Kommentar: Data saknas för IEA som helhet efter 1999. Observera att posten ”Europa” enbart inkluderar de länder som inrapporterat data till IEA och att data saknas vissa år (särskilt efter år 1998) för några av länderna. EU-kommissionen har inte rapporterat till IEA, men har genom de fjärde och femte ramprogrammen (åren 1994-2002) bidragit med ca 200-250 miljoner dollar per år till energiforskning i vid mening.

4

För jämförbarhets skull är alla data i avsnittet hämtade från IEA:s databas över EFUD-sats-

ningar i medlemsländerna (www.iea.org). Varje land har rapporterat in data i sin valuta, som sedan har räknats om centralt till 2001 års priser och växelkurser. Då IEA:s siffror används kan det finnas vissa avvikelser jämfört med de data som presenteras i kapitel 3 för Sverige.

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

Japan Europa USA Totalt IEA

Som framgår av figuren gjordes år 1999 störst insatser i Japan och USA, med 3,5 respektive 2,4 miljarder dollar. Europas länder satsade 1,6 miljarder dollar samma år. Sedan år 1980 har Japans satsningar ökat med 17 procent, medan satsningarna i Europa (exklusive vad som kanaliseras via EU) och USA år 1999 hade minskat med 57 respektive 68 procent jämfört med år 1980.

I Europa är Frankrike, Italien, Tyskland, Nederländerna och Schweiz de länder som i absoluta tal gör störst statliga EFUDsatsningar (se figur 4.6).

5

År 1999 investerade Frankrike över 560

miljoner dollar, Italien 225 miljoner dollar och Tyskland 170 miljoner dollar. Sveriges anslag uppgick samma år till 59 miljoner dollar.

6

Figur 4.6. EFUD-satsningar år 1999 inom EU och EES

Kommentar: Observera att några länder (Grekland, Portugal, Irland och Luxemburg) saknas p.g.a. att deras EFUD-satsningar var små eller mycket små. Data för Italien saknas för år 1999. Här har antagits att utvecklingen var linjär 1998-2000.

5

Senare data saknas, men det är rimligt att anta att Frankrike och Nederländerna har behållit

sina toppositioner. Dels har deras satsningar varit konstanta (NL) eller ökande (FR) sedan 1995 och dels har inga större förändringar skett i övriga länders satsningar.

6

Sveriges satsning inom det energipolitiska programmet uppgick år 1999 till 653 mkr (se ka-

pitel 3), varav Energimyndighetens andel var 588 mkr. IEA använder 2001 års växelkurs (10 kronor per dollar), vilket kan förklara avvikelsen om endast Energimyndighetens andel av statens satsningar på EFUD inrapporterats till IEA.

566

226

170

134 109

64

59

52 52

47 46

40 24

0 100 200 300 400 500 600

Miljoner US dollar

Österrike Danmark Belgien Spanien Norge Finland Sverige Storbritannien Schweiz Nederländerna Tyskland Italien Frankrike

Aggregerat för samtliga här studerade länder har fördelningen mellan de olika energislagen varit relativt konstant över åren (se figur 4.7). En övervägande del av investeringarna går, liksom tidigare, till kärnkraft (framför allt fission), trots att anslagen till detta område har minskat något mer än genomsnittet. Även finansieringen till fossila bränslen och förnybara energikällor har minskat, medan anslagen till energieffektivisering har ökat något.

Figur 4.7. Uppdelning mellan olika teknikområden 1974

(total EFUD-budget, alla IEA:s medlemsländer)

Inom området förnybara energikällor syns samma trend som för den övergripande bilden (se figur 4.8), även om minskningen sedan år 1980 har varit betydligt större inom detta område (ca 77 procent). Totalt har ca 50 procent av investeringarna gått till solenergiområdet, som dock har minskat mer än genomsnittet sedan år 1980. Framför allt är det områdena solvärme och termisk solelproduktion som fått minskade anslag. Även övriga områden har minskat, med undantag av biomassa som har ökat med ca 20 procent.

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

Miljoner US dollar, 2001 års priser och växelkurser

Effektivisering Fossila bränslen Förnybar energi Fission Fusion Kraft och lagring Annan teknik/forskning

Figur 4.8. EFUD-budget för förnybara energikällor i IEA:s medlemsländer 1974

Inriktningen på EFUD-satsningarna varierar dock mellan olika länder, med avseende på såväl graden av diversifiering som fördelningen mellan olika teknikområden/energislag (se figur 4.9).

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998

Miljoner US dollar, 2001 års priser och växelkurser

Solenergi -- värme och kyla Solenergi -- fotoelektrisk Solenergi -- termoelektrisk Vindkraft Havsenergi Biomassa Geotermisk energi Vattenkraft

Figur 4.9. Fördelning av EFUD-investeringar per teknikområde och land

Kommentar: Med undantag av Belgien (1999), Frankrike (1999), Sverige (1999), Österrike (1999) och Nederländerna (2000) är data från 2001. (För alla länder är data senast tillgängliga för respektive land.)

Som framgår av figuren har Sverige och Kanada fler än tre relativt stora (mer än 20 procent av investeringarna) insatsområden, medan flertalet övriga länder har ett eller ett par stora områden där ett står för mer än 40 procent av de totala investeringarna. Frankrike, där fissionsområdet får över 80 procent, är det mest extrema exemplet på det senare. Andra länder som fokuserar på samma område är Belgien och Japan. Energieffektivisering är ett viktigt område framför allt i Nederländerna, Finland och Sverige. Förnybar energi är relativt sett störst i Danmark, Spanien och Nederländerna. Fusionsområdet är i fokus i Tyskland, Storbritannien och Italien.

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Belgien

Norge Österrike

Kanada

Storbritannien

Sverige Finland Frankrike

Spanien

Danmark

Italien Schweiz

Nederländerna

Tyskland

Japan

USA

IEA Totalt

Energieffektivisering

Fossila bränslen

Förnybar energi

Fission

Fusion

Kraft och lagring

Annan teknik/forskning

Italien tillhör även de länder som satsar störst andel av anslagen på kraft- och lagringstekniker. Slutligen går en stor del av investeringarna i bl.a. USA och Storbritannien till andra tekniker.

Figuren har konstruerats så att länderna ordnats uppifrån och ner utifrån de absoluta belopp som satsas på forskning om förnybar energi. Trots en relativt stor andel sådan forskning satsar Sverige alltså ändå mindre än exempelvis Finland och Danmark, men mer än t.ex. Kanada.

4.2.2. Energipolitiska mål och EFUD:s organisering i några länder

De viktigaste övergripande energipolitiska målen för flertalet IEAländer är försörjningstrygghet och säkerhet, begränsad klimat- och miljöpåverkan, industriell konkurrenskraft, samt utveckling av energiteknisk exportindustri. Detta överensstämmer för övrigt med IEA:s gemensamma mål.

Som framgår av nedanstående redogörelse skiljer sig dock målen i viss mån åt mellan olika länder, på grund av exempelvis varierande naturgeografiska förutsättningar, skilda politiska och förvaltningsmässiga traditioner, m.m.. Det finns knappast något land som har energipolitiska mål som helt överensstämmer med de svenska. Länderna har valts på grundval av att de är våra grannländer, att de dominerar EFUD i absoluta tal eller att de har en EFUD-politik av särskilt intresse.

Energipolitiska mål

I Finland har energiteknisk export, inte omställning, varit ett högt prioriterat mål. På senare år har dock klimatfrågan tagit över som den viktigaste frågan, och energipolitiken ses som en del av klimatpolitiken. Finland skiljer sig från många andra europeiska länder genom att investera i ny kärnkraft.

Norge har ett omställningsprogram som går ut på att minska fossilberoende och öka tillförseln av förnybar energi, samt att minska elanvändningen för uppvärmning. Energipolitiken präglas av att Norge är en stor nettoexportör av fossil energi samtidigt som man har mycket stora vattenkraftstillgångar.

Danmarks övergripande energipolitiska mål är att minska klimatpåverkan genom att fasa ut kol ur elproduktionen. Danmark har därför ett tydligt omställningsmål, om än med andra förtecken än det svenska.

Tyskland nämner varken ekonomi eller försörjningstrygghet i sina övergripande mål. Tysklands energipolitik har två övergripande mål: att skapa konsensus kring framtida energisäkerhet och energianvändning, framför allt med avseende på kolets, kärnkraftens, energieffektiviseringens och de förnybara energikällornas framtida roller, och att säkerställa miljövänlig energitillförsel och energianvändning

Frankrike har historiskt fokuserat starkt på försörjningstrygghet och nationellt oberoende. Detta ledde till ett omfattande kärnkraftsprogram och idag har Frankrike, efter USA, flest kärnkraftsreaktorer i världen och störst kärnkraftsberoende per capita. Ytterligare ett mycket viktigt energipolitiskt mål, eller snarare överordnat statligt förvaltningsmål, är att värna om”public service”.

Storbritannien betonar konkurrensfrågor inom energimarknaderna och var tillsammans med de nordiska länderna, speciellt Norge och Sverige, föregångare kring avreglering av elmarknaden. En högre ambitionsnivå när det gäller förnybar energi och klimatåtgärder har annonserats. Energiforskning har det senaste decenniet i mycket hög grad lämnats till marknadens aktörer.

Även Nederländerna företräder konkurrensutsatta energimarknader. Genom Nederländernas naturgasberoende tydliggörs en konflikt mellan höga ambitioner såväl i miljöpolitiken som kring avreglerade energimarknader.

USA och Kanada betonar energisektorns bidrag till ländernas ekonomiska utveckling. USA:s övergripande mål är att öka antalet framtida valmöjligheter inom energiområdet och att skapa en ”portfölj” av rena tekniker för framtida generationer att välja bland. Kanada betonar miljöfrågor och nämner även mänsklig hälsa som en egen dimension. Energisektorns konkurrenskraft och innovativitet betonas i den kanadensiska energipolitiken.

Målen i Japan är starkt inriktade på försörjningstrygghet och energieffektivisering då landet saknar inhemska energikällor. EFUD har länge varit högt prioriterad i Japan.

EFUD-organisering i några IEA-länder

Nedan ges en översiktlig beskrivning av hur EFUD organiseras i de länder vars övergripande energipolitiska mål redovisades i avsnittet ovan. Av genomgången framgår bl.a. att det är tämligen vanligt att man i andra IEA-länder har ett (eller flera) energiinriktade forskningsinstitut.

Finland

Den finska forskningsstrukturen är relativ sammanhållen, med Tekniska Utvecklingscentralen (Tekes), Finlands Akademi och Statens Tekniska Forskningsanstalt (VTT) som de mest betydelsefulla aktörerna inom energiområdet. Handels- och industriministeriet (HIM) har ett övergripande ansvar för kommersialisering.

Tabell 4.1. Ansvarsfördelning för FUD i Finland

Typ av aktivitet Statlig stödorganisation Utförare

Grundforskning Finlands Akademi Universitet Tillämpad forskning Tekes Universitet/företag Produktutveckling Tekes Företag/VTT Demonstration Tekes/HIM Företag Kommersialisering HIM Företag

Tekes bildades år 1983 och är länken mellan HIM och de företag och institut som utför tillämpad forskning och utveckling. De officiella målen är att stimulera den finska industrins och tjänstesektorns konkurrenskraft med teknologiska medel. Energiavdelningen har tillhört Tekes sedan år 1995, då den flyttades från ministeriet.

VTT är ett statligt ägt institut med ca 3 000 anställda. VTT Processes är den enhet som har hand om huvuddelen av den energirelaterade verksamheten. VTT Processes bildades i januari 2002 som en sammanslagning av enheterna VTT Energy och VTT Chemicals och har nu sex institut och 650 anställda.

Norge

Ansvaret för energipolitiken ligger i första hand på Olje- och energidepartementet, medan Norges forskningsråd har huvudansvaret för forskning.

Enova är ett helägt statligt företag som bildats för att förverkliga Norges energipolitik. Enovas uppdrag liknar till vissa delar den svenska Energimyndighetens, men företaget har delvis mer operativa mål. Enovas övergripande mål är att bidra till att ytterligare 10 TWh kapacitet finns tillgänglig före år 2010, antingen genom effektivisering eller ny produktionskapacitet. Energiförbrukningen skall reduceras väsentligt mer än om marknaden lämnats utan åtgärder. Produktionen av förnybara energikällor skall öka, liksom den miljövänliga användningen av naturgas. Stortingets mål om ytterligare 3 TWh vindkraft och 4 TWh vattenburen värme inkluderas i målet om 10 TWh ny energiproduktion.

En av Norges viktigare energiforskningsmiljöer är Sintef Energiforskning. Det är ett av åtta forskningsinstitut i Sintef-gruppen. Sintef är Skandinaviens största oberoende forskningsorganisation med 1 600 anställda.

Danmark

I Danmark har Energistyrelsen det övergripande myndighetsansvaret för energifrågor. Myndigheten sorterar sedan år 1991 under Ekonomi- och näringsministeriet. Forskning och utveckling hanteras av Ministeriet för vetenskap, teknologi och utveckling. Energistyrelsen administrerar det nationella Energiforskningsprogrammet.

En huvudsaklig utförare av EFUD i Danmark är Risø-laboratoriet, som är ett nationellt forskningsinstitut under Minsteriet för vetenskap, teknologi och utveckling. Risø är med ca 800 anställda ett ledande kunskapscentrum för vindkraftsteknologier.

Tyskland

På federal nivå ansvarar näringsministeriet för energipolitiken, inklusive energieffektivisering och stöd till förnybara energikällor.

FoU-aktiviteter koordineras av utbildnings- och forskningsministeriet (Bundesministerium für Bildung und Forschung, BMBF), som även stödjer de flesta energirelaterade FoU-projekt.

BMBF administrerar det fjärde programmet för energiforskning och energiteknik. Den praktiska projektledningen av energiprogrammet sköts av en särskild organisation, PTJ (Projektträger Jülich) vid Forschungszentrum Jülich GmbH.

Tyskland har 16 större institutioner som utför FoU som kräver gränsöverskridande samarbete, koncentration av personal och resurser samt specialiserad utrustning. Dessa nationella forskningslaboratorier ägs till 90 procent av BMBF och till 10 procent av förbundsländerna. Finansieringen fördelas med samma proportioner.

Fraunhoferinstituten, som är Tysklands primära utförare av tillämpad FoU, består av mer än 50 forskningsinstitutioner. De erhåller viss finansiering från federal nivå och förbundsstatsnivå, men ca 70 procent kommer via industrikontrakt. BMBF äger även 90 procent av Fraunhofersällskapet.

Nederländerna

Det övergripande ansvaret för energipolitiken ligger på det nederländska närings- och finansdepartementet. EFUD finansieras främst från detta departement (med ca två tredjedelar) och större delen av återstående medel administreras av utbildningsdepartementet (knappt en tredjedel).

Novem är den viktigaste aktören för att implementera forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet. Novem administrerar huvuddelen av EFUD-budgeten (dock inte naturgas- och kärnkraftsrelaterad forskning) och finansierar därigenom forskningsprojekt, studier och demonstrationsprojekt. Budgeten fördelas ungefär 70

  • mellan FoU och demonstration.

I Nederländerna finns ett relativt stort antal organisationer som utför energiforskning. De är oberoende, men samverkar kring gemensamma intressen. Sådan samverkan främjas även av staten. De flesta statliga FoU-program kräver att privata företag deltar och samverkar med andra aktörer och den privata sektorn utför 30 procent av all offentligt finansierad EFUD. Privata företag samarbetar med någon annan aktör i 30 procent av FoU-projekten avseende energi. I 90 procent av dessa fall är samarbetspartnern ett annat privat företag.

De halvoffentliga forskningsinstituten är också viktiga samarbetspartners. Ett sådant är Energieonderzoek Centrum Nederland (ECN), som är inriktat på långsiktig forskning och utveckling på medellång sikt inom energiområdet samt på tjänster och kunskapsöverföring inom relaterade områden. Forskningsprogrammet följer statliga riktlinjer och omfattar energieffektivitet, policystudier, solenergi, vindkraft, bioenergi, kärnkraft, fossila bränslen, energiomvandling och miljö. ECN är internationellt ledande inom bl.a. solenergi och vindkraftteknik.

Frankrike

Sedan år 1999 har departementet för Ekonomi, finans och industri ansvaret för energifrågor i Frankrike. Under detta ansvarar generaldirektoratet för energi och naturresurser för energipolitik och organisationer inom området, särskilt de nationella energiföretagen: Électricité de France, Gaz de France och Charbonnages de France, samt myndigheten ADEME.

7

Den senares uppgift är att

genomföra politik inom energieffektiviseringar, förnybara energikällor och miljöskydd.

Energiforskning är den fjärde största forskningssektorn i Frankrike efter ”allmän kunskapsutveckling”, rymdforskning och medicin (inkl. bioteknik). De viktigaste aktörerna är ADEME, Atomenergikommisariatet (CEA), Vetenskapsrådet (CNRS) och Petroleuminstitutet (IFP). Dessutom finns organisationer för byggnadsforskning, geologi och gruvdrift samt utnyttjande av havsbaserade resurser som ägnar sig åt energirelaterad forskning.

Storbritannien

I Storbritannien ansvarar Industri- och handelsdepartementet för energipolitiken. I början av år 2003 presenterade regeringen en vitbok för energipolitiken, där det förutskickas att ett nytt energiinstitut med ansvar för att genomföra EFUD skall bildas med hjälp av forskningsråden i Storbritannien.

Den statliga finansieringen av EFUD har varit blygsam under många år. År 1992 försvann Energidepartementet, som tidigare finansierat energiforskning i stor omfattning. Idag finns det ingen

7

Agence de l’Environnement et de la Maîtrise de l’Energie.

myndighet vid sidan av Industri- och handelsdepartementet med särskilt ansvar för EFUD. Energiforskningsprogrammet om förnybar energi administreras av ett privat företag, Future Energy Solutions, på departementets uppdrag.

Fusionsforskning finansieras också av Industri- och handelsdepartementet och administreras av Storbritanniens atomenergimyndighet.

Kanada

Kanada är en federation av tio provinser och tre territorier. Ansvaret för energipolitiken delas mellan provinserna och den federala ledningen, både geografiskt och funktionellt. De provinsiella myndigheterna har bl.a. ansvar för naturresurser inom provinsgränserna, reglering och lagstiftning med avseende på el- och gasmarknaderna samt policy inom områden av provinsiellt intresse, som t.ex. energiforskning och energiteknik.

Den ledande federala myndigheten inom energipolitik och internationella energifrågor är Energy Policy Branch inom Natural Resources Canada (NRC).

Av uppdelningen följer att den federala energipolitikens makt att påverka är begränsad. För många åtgärder gäller att de endast kan implementeras med stöd från provinserna.

Den statliga finansieringen av icke-kärnkraftsrelaterad EFUD koordineras i huvudsak via Office of Energy Research and Development, en avdelning inom NRC, i samarbete med andra statliga departement, den privata sektorn och andra organisationer och enheter.

Programme for Energy Research and Development (PERD) koordinerar federal EFUD och står för nästan 30 procent av den federala finansieringen. Pengarna förbrukas genom tio federala avdelningar, som använder dem till att finansiera en mångfald av projekt inom privat sektor, universitet, provinsledningar, forskningsorganisationer och sina egna forskningslaboratorier.

NRC:s Energy Technology Branch (ETB) är den största federala deltagaren i icke-kärnkraftsrelaterade FoU-program och får en stor del av PERD:s pengar. Till skillnad från resten av PERD är ETB:s aktiviteter avsedda att sträcka sig mer mot demonstration och kommersialisering än mot tillämpad FoU. Verksamheten inklu-

derar tre laboratorier i Canada Centre for Mineral and Energy Technology, vilka har mer än 550 anställda.

USA

Energipolitik, lagstiftning och regleringar sker både på federal nivå och på delstatsnivå. Department of Energy (DOE) har ansvar för att implementera den federala energipolitiken och bidrar med 94 procent av den federala EFUD-finansieringen. Forskningsprogram hos Tennessee Valley Authority och Nuclear Regulatory Commission bidrar med resten. Därutöver ryms en del energiforskning inom budgetposten ”Naturresurser och miljö”.

DOE har 23 forskningslaboratorier och teknikcentra där mer än 30 000 forskare och ingenjörer bedriver forskning och utveckling inom en mängd olika områden. De flesta laboratorier drivs av universitet, forskningsinstitut eller företag.

Utöver nationella energiforskningslaboratorier finns en mängd branschforskningsinstitut och oberoende forskningsinstitut, t.ex. Electric Power Research Institut, Gas Technology Institute och Rocky Mountain Institute i Colorado.

Japan

I Japan ansvarar sedan år 1980 New Energy and Industrial Technology Development Organization (NEDO) för energiforskningen. NEDO är en halvstatlig organisation under ”superdepartementet” Ministry of Economy, Trade and Industry (METI), tidigare känt som MITI.

NEDO:s verksamhetsområden inkluderar förnybar energiteknik, energieffektivisering, omstrukturering av Japans kolindustri, produktion av energialkoholer och återställande av kolgruveområden. NEDO verkar även utomlands och har kontor i Sydney, Paris, Washington, Bangkok, Beijing och Jakarta.

En annan myndighet under METI är Agency for Natural Resources and Energy, som har operativt ansvar för den övergripande energipolitiken. Kärnkrafts- och industriellt miljöskydd hanteras av Nuclear and Industrial Safety Agency.

Japan har således en uppdelning av ansvaret för EFUD och andra energipolitiska åtgärder på olika myndigheter.

Bland utförarna av EFUD är de statliga industriforskningsinstituten och forskningscentra, som sedan år 2001 organiseras under National Institute of Advanced Industrial Science and Technology, särskilt betydelsefulla. Verksamheten är uppdelad i fyra kategorier:

  • forskningscentra: 30 stycken varav fyra har energi- och klimatfrågor i fokus
  • forskningsinstitut: 21 stycken, varav fem med tydlig energiinriktning
  • specialdivisioner: två stycken, varav den ena med inriktning mot energi- och miljö
  • särskilda forskningsinitiativ: nio stycken, varav två är energiforskningsinitiativ – tunnfilmssolceller och bioenergi.

4.3. Internationellt forskningssamarbete inom energiområdet

Svensk forskning har omfattande internationella kontakter. Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom att enskilda forskare eller forskargrupper samarbetar med forskare i andra länder. Inom Nordiska Ministerrådet, EU och IEA sker samråd över nationsgränserna för utbyte av idéer och rekommendationer om energiforskningspolitik utarbetas.

Sverige deltar också sedan länge i internationella forskningsorganisationer, varav ett flertal med starka energiforskningsprogram. Samarbete sker också inom ramen för storskaliga projekt. Sådana är t.ex. den europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program, EU:s fusionsforskning genom EURATOM, den internationella kärnforskningsorganisationen CERN, det europeiska sydobservatoriet ESO m.fl.

4.3.1. Energirelaterat forskningssamarbete inom Norden

Det officiella nordiska samarbetet kanaliseras genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Nordiska rådet bildades år 1952 och är parlamentarikernas samarbetsforum. Nordiska ministerrådet, som bildades år 1971, är de nordiska regeringarnas samarbetsorgan. Inom ministerrådets budget för år 2003 (som totalt uppgår till 787 miljoner danska kronor, DKK) har till miljö-,

resurspolitik och närområdesaktiviteter avsatts 195 miljoner DKK, varav energiområdet får 6,1 miljoner DKK. Det nordiska energiforskningsprogrammet (NEFP) finansieras dock till största delen direkt från länderna (se nedan).

Nordiska ministerrådets budget för energiområdet fördelar sig på projektmedel, drygt 5 miljoner DKK och bidrag till NEFP, drygt en miljon DKK. Ministerrådets projektmedel används för att ta fram utredningar, analyser och förslag samt för att driva energisamarbetet inom Norden och närliggande områden.

Ministerrådet har pekat ut tre kärnområden för det nordiska energisamarbetet: elmarknadsfrågor, klimatfrågor och regionalt samarbete inom Östersjöområdet. Dessa tre kärnområden är också vägledande i den fortsatta utformningen av det nordiska energiforskningsprogrammet.

Det nordiska energiforskningsprogrammet

De nordiska länderna har samarbetat om energiforskning genom det Nordiska energiforskningsprogrammet (NEFP) sedan år 1985. År 2000 etablerades Nordisk Energiforskning som en nordisk institution med huvuduppgiften att ansvara för verksamheten inom NEFP. Institutionen har dock även andra uppgifter, t.ex. som projektförvaltare för viss verksamhet utanför programmet.

Sedan år 1985 har NEFP haft fyra programperioder med inriktningar som förändrats i takt med omvärldens utveckling. En handlingsplan för perioden 2003

  • antogs av energiministrarna i

Helsingfors i september 2001.

NEFP skall bidra till en gemensam strategi för forskning, utveckling och demonstration inom de delar av energiområdet som är av gemensamt nordiskt intresse. Verksamheten skall stärka de nationella energiforskningsprogrammen och institutionerna i Norden, samt öka konkurrenskraften inom energiområden av gemensamt nordiskt intresse för näringslivet. Samarbetet med länderna i närområdet skall utvecklas.

Det övergripande målet för NEFP är att åstadkomma en effektiv och miljöriktig energiproduktion, energidistribution och energianvändning i Östersjöområdet.

Programmet finansieras med 25 miljoner norska kronor (NOK) per år från de nordiska länderna och 1 miljon DKK från den gemensamma nordiska budgeten. Dessutom tillkommer 2,5 mil-

joner NOK från de nordiska länderna för närområdesaktiviteter. Tillsammans med anslagssparande och externa intäkter har det gjort att verksamhetens aktiva omsättning år 2001 kunde uppgå till ca 30 miljoner NOK.

För föregående fyraårsperiod (1999

  • mottog NEFP 74 ansökningar med ett totalt belopp på 586 miljoner NOK. Den totala budgeten för fyraårsperioden låg på ca 125 miljoner NOK. Det svenska bidraget finansieras via det långsiktiga energiforskningsprogrammet.

Tabell 4.2. Sveriges bidrag till nordiska energiforskningsprogrammet under 1999

Bidrag i miljoner NOK

1999 2000 2001 2002

Programdel 8,525 8,525 8,425 8,575

Till närområdet

0,852

0,852

0,842

0,857

Som framgår av tabellen används 10 procent av årliga medel till närområdet, dvs. de baltiska staterna och nordvästra Ryssland. Dessa medel betalas ut via Energimyndigheten.

Den största delen av det nordiska energiforskningsprogrammets medel används till stipendier till doktorander och till lönebidrag till seniorforskare. Bland övriga aktiviteter finns bl.a. nätverksbyggande, forskarrörlighet, stöd till nordiska FoU-förslag till EU och andra internationella program.

Forskningsinsatserna genomförs genom olika typer av aktiviteter och projekt. Tyngdpunkten har till och med år 2002 legat inom s.k. fackkollegier. Inför programperioden 2003–2006 har verksamheten omorganiserats för att uppnå ökad flexibilitet. Verksamheten har organiserats inom fem insatsområden:

  • Integration av energimarknaderna
  • Förnyelsebara energikällor
  • Energieffektivisering
  • Vätgassamhället
  • Konsekvenser av klimatförändringar på energiområdet

Genom verksamhet inom dessa fem insatsområden skall NEFP bidra till utvecklingen inom de tre kärnområden som Ministerrådet pekat ut. NEFP hade i början av år 2003 totalt 88 stipendiater engagerade i fackprogrammen varav 14 kom från de baltiska länderna. Sverige hade 17 stipendiater (dvs. 23 procent av de nordiska stipendiaterna).

8

Med ett huvudsakligt stöd från NEFP avlades under

år 2001 åtta doktors- och licentiatexamina, medan ett 30-tal kurser och seminarier arrangerades.

9

Generellt sett har fackprogrammen resulterat i 150 utexaminerade doktorer från år 1986 och ca 100 årsverk som används för forskning varje år. Under de senaste fyra åren har dessutom 25 doktorer från Baltikum och Ryssland utexaminerats.

4.3.2. Energiforskning inom Östersjösamarbetet

Genom det långsiktiga energipolitiska programmet inrättades ett särskilt anslag för forskningssamarbete med länderna i Östeuropa. För åren 1998

  • uppgår anslaget till 70 miljoner kronor, dvs. i genomsnitt 10 miljoner kronor per år. Ansvarig myndighet är Energimyndigheten. Genom insatserna skall forskningskompetens byggas upp inom ett antal nyckelområden för Sverige och samarbetsländerna. Insatserna är inriktade mot samverkan kring forskning och metodutveckling avseende kreditering av gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen. Även frågor rörande överlåtbara utsläppsrätter analyseras inom ramen för anslaget. Förutom gemensamma forskningsprojekt kan programmet även finansiera forskningsseminarier och kurser för forskare och forskarstuderande från samarbetsländerna samt informationsinsatser inriktade på forskningens avnämare.

Programmet syftar till utbyte av kunskap och erfarenheter på det klimatpolitiska området mellan svenska forskare och forskningens intressenter. Programmet skall dessutom bidra till omställningen av energisystemen i Östersjöregionen.

På längre sikt är tanken att bygga upp svensk forskningskompetens på det klimatpolitiska området, samt att inom centrala forskningsområden bygga upp fungerande forskarnätverk mellan svenska och andra forskare i Östersjöregionen. Målet på kort sikt är att engagera ytterligare 2

  • svenska samt 2−3 bilaterala forsk-

8

http://www.nordiskenergiforskning.org, 2003-02-17.

9

Nordisk Energiforskning. (2002)

ningsprojekt med svenska forskare och forskare från Estland, Lettland, Litauen, Polen eller Ryssland samt att genomföra seminarier med forskare och experter från dessa länder inom relevanta forskningsområden.

Omfattning och finansiering

De 70 miljoner kronor som i det långsiktiga energipolitiska programmet avsattes för forskningssamarbete i Östersjöområdet är tänkta att fördelas av Energimyndigheten med ca 10 miljoner kronor per år under perioden 1998

  • Programmet startade emellertid sent och dessa medel började i praktiken utnyttjas först år 2001. Medlen förbrukas i huvudsak för:
  • Direktutbetalning för delfinansiering av Nordisk Energiforsknings verksamhet (ca 1 miljon kronor per år), som beskrivits ovan
  • Klimatrelaterad nationell forskning
  • Bilateralt forskningssamarbete

Under hösten 2001 gick Energimyndigheten ut med en inbjudan till forskare att söka medel till ett klimatpolitiskt forskningsprogram för perioden 2002

  • Programmet utformades som två delprogram, dels ett för klimatpolitik, dels ett för bilaterala forskningssamarbeten. Det sistnämnda vänder sig till grannländer i Östersjöområdet (Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland) och baseras på erfarenheter från Energimyndighetens arbete i Baltikum och Östeuropa.

Sedan år 2000 stödjer Energimyndigheten inom det klimatpolitiska delprogrammet projekt vid bl.a. Stockholms universitet, Chalmers, samt Göteborgs universitet. Projekten handlar om handel med utsläppsrätter, övriga flexibla mekanismer samt legala aspekter på Kyotoprotokollets ratificering. Bilaterala projekt kunde starta först år 2001. Forskningssamarbetsprojekt med länder i Baltikum, Polen och Ryssland som initierats till och med november 2002 framgår av tabell 4.3 nedan.

Tabell 4.3. Samarbetsprojekt för bilateralt samarbete

Svensk samarbetspartner

Mottagande samarbetspartner Projektbenämning

Medel mkr

Nordisk Energiforskning Nordiska energiforskningsprogrammets närområdesaktiviteter 1999-2002

4,0

Lunds tekniska högskola

Tekniska universitet i Gdansk och Baltic Renewable Energy Center i Warszawa (EC BREC)

Biobränslepotential i Polen

4,0

Luleå tekniska universitet

Kola Energy Efficiency Center och Murmansk State Technical University

Energieffektiviseringar genom integration av industriprocesser och samhällen i Murmansk

1,7

Det Norske Veritas Metodutveckling för verifiering av klimatprojekt

1,1

Linköpings universitet

Latvia Technical Universitet i Riga

Metan från avfallsupplag i Lettland 0,3

Linköpings universitet

Kaunas Universitet och Institute of Environmental Engineering i Litauen

Minskad klimatpåverkan genom integrerad kommunal energiplanering

0,3

Statens Provningsanstalt Analys av mätteknik mm för rapportering av växthusgaser

0,3

Summa

11,7

Som kommentar till tabellen bör sägas att det projekt som hade Det Norske Veritas som mottagare har avslutats, medan övriga pågår. Projekten finansieras i sin helhet av Energimyndigheten, med undantag av Biobränslepotential i Polen som också stöds av Vattenfall med totalt 2,8 miljoner kronor varav 800 000 kronor genom egna insatser.

Som framgår av tabellen hade till och med november 2002 bilaterala projekt uppgående till 11,7 miljoner kronor beviljats inom ramen för de avsatta medlen på 70 miljoner kronor. För de nationella insatserna hade vid denna tid därtill utnyttjats 19 miljoner kronor, dvs. sammanlagt hade anslaget utnyttjat 30,7 mkr.

4.3.3. Energiforskningssamarbete inom EU

EU:s forskningsstöd, som administreras av generaldirektoratet för forskning, genomförs i så kallade ramprogram som sträcker sig över fyraårsperioder. EU:s forsknings- och utvecklingsstöd kräver oftast nationella åtaganden i form av motfinansiering för att beviljas.

Sveriges deltagande i samarbetet ökade kraftigt under det fjärde ramprogrammet (1994

  • och fördubblades tack vare EUmedlemskapet i jämförelse med det tredje ramprogrammet (1990
  • EU:s femte ramprogram, som gällde under perioden

1998

  • var det första ramprogram som Sverige hade möjlighet att vara med att utforma. Sverige betonade bland annat behovet av forskning om miljö och energi, landtransporter, skog samt humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Från och med år 2003 gäller det sjätte ramprogrammet. En viktig utgångspunkt för detta är att bidra till förverkligandet av en mer integrerad europeisk forskning, European Research Area, ERA. I vidareutvecklingen av ERA har kommissionen tagit fram en handlingsplan för investeringar i forskning.

Europeisk handlingsplan för investeringar i forskning

I mars 2003 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att lägga fram en handlingsplan som anger de initiativ som behöver tas för att Europa skall få en starkare offentlig forskningsbas och bli attraktivare för privata investeringar i forskning och innovation. Målet är att investeringarna i forskning i genomsnitt skall öka från 1,9 procent av BNP idag till 3 procent av BNP senast år 2010 och att den privata sektorn skall finansiera två tredjedelar. Handlingsplanen lades fram av kommissionen i juni år 2003.

10

Det offentliga stödet till forskning och teknisk innovation behöver förbättras enligt handlingsplanen. För att företagen skall investera i forskning i Europa måste det enligt kommissionen finnas ett stort utbud av framstående forskarlag. Industrin efterfrågar starka forskarmiljöer, förbättrade offentliga instrument och gynnsam lagstiftning. Handlingsplanen poängterar dels att det offentliga stödet måste öka och dels att det måste göras effektivare. Hävstångseffekter på privata investeringar kan uppnås om offentlig

10

EG-kommissionen (2003).

forskningsfinansiering kombineras med andra offentliga styrmedel, skatteincitament, garantisystem och stöd av riskkapital. Kommissionen pekar på att utmaningen ligger i att se till att finansieringssystemen kompletterar varandra i sitt stöd till forskning och utveckling, exempelvis sjätte ramprogrammet, strukturfonderna och Europeiska investeringsbankens finansieringsinstrument. Medlemsstaterna bör enligt handlingsplanen sträva efter att kombinera styrmedlen med hänsyn till särdragen i de egna forsknings- och innovationssystemen.

Handlingsplanen uppmanar därutöver staterna att ta bort hinder för europatäckande samarbete och tekniköverföring som beror på regler och praxis i de nationella offentliga finansieringssystemen.

Ramprogrammens innehåll

Det femte ramprogrammet gällde mellan åren 1999 och 2002 och hade som övergripande mål att stärka den europeiska industrins internationella konkurrenskraft, ge incitament för att bibehålla och skapa arbetstillfällen och främja en hållbar utveckling. Den totala budgeten var närmare 15 miljarder euro. I femte ramprogrammet organiserades forskningen i ”tematiska” respektive ”horisontella” program med följande underrubriker:

Tematiska program:

  • Livskvalitet och förvaltning av levande resurser (2 400 miljoner euro)
  • Informationssamhället (3 600 miljoner euro)
  • Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt (2 700 miljoner euro)
  • Energi, miljö och hållbar utveckling (2 100 miljoner euro)

Horisontella program:

  • Internationellt samarbete med tredje land (475 miljoner euro)
  • Innovation och främjande av små- och medelstora företags deltagande (363 miljoner euro)
  • Forskarrörlighet och socioekonomisk forskning (128 miljoner euro)

Inom femte ramprogrammet finansierades även EURATOM (1 260 miljoner euro) och Joint Research Centre (JRC, 739 miljoner euro). JRC består av sammanlagt sju specialiserade forskningsinstitut i fem medlemsländer.

11

EURATOM är samarbetsorgan för

medlemsländerna i syfte att underlätta användandet av kärnkraft. EURATOM har utöver forskningsprogram också regler om kärnkraftssäkerhet och övervakning för att garantera att kärnämnen inte används för otillåtna ändamål.

12

Totalbudgeten för det sjätte ramprogrammet, som inletts år 2003, är 17,5 miljarder euro. Det svarar mot 4 procent av hela EU:s budget och är det tredje största utgiftsområdet efter jordbruksstödet och strukturfonderna. Med det sjätte ramprogrammet följer en ny indelning av forskningsområdena i tre delar: 1) ”Integrera”, 2) ”Strukturera” och 3) ”Förstärka”. Det största området är att ”integrera EU:s forskningsverksamhet” med en budget på 13 miljarder euro, varav sju tematiska områden tilldelas 11 miljarder euro. Som framgår av tabell 4.3 ingår energiforskning (med 810 miljoner euro) inom det prioriterade tematiska området ”Hållbar utveckling”.

11

Bland andra Institute for Energy (IE) och Institute for Environment and Sustainability (IES).

12

Här kan också nämnas ITER, dvs. ett internationellt samverkansprojekt kring utveckling av fusionsenergi, mer specifikt den s.k. Tokamak-reaktorn. Sovjet tog initiativ till ITER i mitten av 80-talet och lyckades samla Japan, USA (som dock hoppade av år 1999) och Europa (EURATOM) kring utvecklingen. Senare har bl.a. Kanada och Kina tillkommit. Sverige deltar genom EURATOM-samarbetet. Syftet med ITER är att demonstrera en framkomlig teknisk lösning för fusion. Hittills har fusionsenergi inte kunnat produceras med varaktighet och till nyligen inte utan att mer energi gått åt än vad som producerats. Forskarna tror dock att Tokamak-reaktorn skall kunna överbrygga dessa svårigheter inom en inte alltför avlägsen framtid. Förhandlingar pågår f.n. om lokalisering av en reaktor. Konstruktionsfasen förväntas ta cirka åtta år och direkt investeringskostnad antas bli 3,8 miljarder US dollar. (Källa: www.iter.org).

Tabell 4.4. EU:s sjätte ramprogram – områden och budget

Verksamhetsområde Budget

(miljoner euro)

1. Integrera EU:s forskningsverksamhet

13 345

Prioriterade tematiska områden

11 285

  • Genforskning och bioteknik

2 255

  • Informationssamhällets teknik

3 625

  • Nanoteknik, multifunktionella material, nya produktionsprocesser

1 300

  • Hållbar utveckling, global förändring och ekosystem, varav:
  • energi
  • transport
  • globala förändringar och ekosystem

2 120

810 610 700

  • Medborgare och styrelseformer i ett öppet samhälle

225

Särskild verksamhet inom bredare forskningsområden

1 300

  • Att förutse EU:s tekniska och vetenskapliga behov

555

  • Särskilda forskningsinsatser för små och medelstora företag

430

  • Särskild verksamhet för internationellt samarbete

315

  • JRC, gemensamma forskningscentret, icke-nukleära aktiviteter

760

2. Att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet

2 605

  • Forskning och innovation

290

  • Mänskliga resurser och rörlighet

1 580

  • Forskningsinfrastruktur

655

  • Vetenskap / samhälle

80

3. Att förstärka grunden till det europeiska området för forskningsverksamhet

320

Stöd till samordningen av verksamheten

270

Stöd till en samstämmig utveckling av politiken

50

EURATOM 1 230 TOTALT 17 500 Källa: EU/FoU-rådet.

De dedicerade FoU-medlen till energi har minskat både absolut och i relativa tal under senare år, från 1,1 miljarder euro (av 14 miljarder) i det fjärde ramprogrammet till 800 miljoner euro (av 17 miljarder) i det sjätte ramprogrammet. Även för det större tematiska området Hållbar utveckling (inklusive energi) har en minskning skett från 2,4 miljarder euro till 2,1 miljarder euro i det sjätte ramprogrammet.

Inom det sjätte ramprogrammet introduceras också s.k. ”Networks of excellence” och ”Integrated projects” som ett sätt att motverka den fragmentering som upplevts inom de tidigare ramprogrammen. De excellenta nätverken skall koppla samman

forskare, näringsliv, institut och andra aktörer i syfte att stödja implementeringen av forskningsresultat i nya produkter och tjänster. Budgeten för ett nätverk skall ligga på mellan 3

  • miljoner euro. De integrerade projekten spänner över större områden än tidigare EU-finansierade forskningsprojekt och tvärvetenskap, teknikutveckling, utbildnings- och marknadsaspekter är viktiga, liksom industrirelevansen. Budgeten för ett integrerat projekt ligger på ca 20
  • miljoner euro, varav EU:s finansiering uppgår till ca 10 miljoner euro.

Även om den totala budgeten i sjätte ramprogrammet är stor, utgör EU:s bidrag till den europeiska forskningen uppskattningsvis bara 5 procent av de offentliga (icke-militära) forskningsutgifterna i Europa. Inom energiområdet utgör EU:s forskningsmedel dock en större andel av den offentligt tillgängliga finansieringen, uppskattningsvis drygt 10 procent (se figur 4.5 med kommentar). Dessutom tillkommer näringslivets motfinansiering inom EFUD i Sverige, som uppgår till så mycket som 50 procent (se kapitel 3).

Sveriges deltagande inom EU-programmen

Av EU:s totala budget svarar Sverige för ca 3 procent. Sverige är nettobetalare till EU och av den totala EU-avgiften återbetalas omkring hälften, den största delen till jordbrukssektorn.

Beträffande forskningsfinansiering blir bilden en annan. Sveriges andel av forskningsbidragen för tredje och fjärde ramprogrammen uppgick till ca 3,3 procent, dvs. mer än inbetalningen och väsentligt mer än andelen för återbetalningarna av EU-bidrag totalt sett. För femte ramprogrammet har Sveriges andel ökat ytterligare, till omkring 4 procent enligt EU/FoU-rådets preliminära analys.

13

I Sverige deltog totalt cirka 1 100 forskargrupper inom det fjärde ramprogrammet, varav 450 tillhörde högskolesektorn. Deltagandet var störst inom bioteknik och biomedicin samt inom socioekonomisk forskning.

Omkring en miljard kronor gick till Sverige under fjärde ramprogrammet, varav ca 400 miljoner kronor till högskolesektorn. Det femte ramprogrammet avslutades år 2002, men statistik av god kvalitet för det sista året finns ännu inte tillgänglig. Enligt EU/FoU-rådet deltog Sverige i ca 1 200 projekt, vilket motsvarar

13

EU/FoU-rådet (2002), Svenskt deltagande i femte ramprogrammet. Rådet är den svenska myndighet som har till uppgift att följa och analysera Sveriges deltagande i EU-forskningen.

15 procent av alla projekt. Det är en ökning med tre procentenheter sedan fjärde ramprogrammet. Endast Danmark och Finland har ett högre relativt deltagande än Sverige. Projekt där Sverige deltar är större än genomsnittsprojekten och får totalt ca 27 procent av forskningsbidragen. Det genomsnittliga antalet deltagare är 10. Svenska forskare har etablerat samarbete med nätverk som omfattar ca 10 000 forskningsdeltagare. Vanligaste samarbetsländer är Tyskland, England, Frankrike och Italien, men även de nordiska grannarna är vanligt förekommande. Som framgår av tabell 4.5 har Sverige ett deltagande inom ”Hållbar utveckling” (inklusive energi) som motsvarar budgetfördelningen inom femte ramprogrammet.

Tabell 4.5. Budgetfördelning på delprogram samt förbrukning inom projekt med svenskt deltagande

Delprogram EU:s budgetfördelning

%

Bidrag till projekt med svenskt deltagande %

Livskvalitet 17,3 23,3 Informationssamhället 25,8 16,6 Tillväxt 19,4 34,8 Hållbar utveckling 15,2 14,8 Internationellt samarbete 3,4 0,5 Innovation och småföretagande 2,6 0,0 Socioekonomisk 9,2 6,3 EURATOM 7,0 3,6 Summa 100 100 Källa: EU/FoU-rådet.

Sverige tycks, trots högt deltagande, inte ta någon starkt ledande roll i projekten. Av de projekt Sverige deltar i är en svensk organisation koordinator

14

endast i vart femte, vilket är näst lägst andel i

hela EU.

Vid sökning i forskningsdatabasen CORDIS fann LångEnutredningen inom området ”Hållbar utveckling” 282 projekt.

15

Svensk koordinator fanns i 42 projekt och där deltog 98 svenska

14

En nyckelfunktion i projekt inom ramprogrammet innehas av projektkoordinatorn, som är projektledare. Den organisation som har detta ansvar får en unik överblick av arbetet och resultaten i projektet.

15

http://www.cordis.lu (per den 13 januari 2003). Det bör observeras att sökning i CORDIS databas endast är möjlig för femte ramprogrammets RTD-projekt, dvs. programdelen som kallades Joule. Femte ramprogrammets demonstrationsprojekt, dvs. programdelen som kallades Thermie, ingår ej i databasen.

organisationer. Uppskattningsvis utbetalades knappt 300 miljoner euro till dessa projekt under tiden för det femte ramprogrammet. EU/FoU-rådet uppskattar att i genomsnitt en tiondel av medlen från projekt med svenskt deltagande återförs till Sverige (eftersom genomsnittligt antal deltagare är 10 per projekt) vilket betyder omkring 10 miljoner euro per år eller ungefär 90 miljoner kronor inom området ”Hållbar utveckling.”

4.3.4. Övrigt energisamarbete inom EU och andra EU-initiativ som berör energiområdet

Utöver medel som avsätts för energiforskning inom EU-systemet finns även ett flertal program för energisamarbete, som det finns skäl att nämna i sammanhanget. Dessa program, som administreras av generaldirektoratet för transport och energi (TREN), kan sägas omfatta åtgärder som påminner om delar av såväl de kortsiktiga som långsiktiga åtgärderna i det svenska energipolitiska programmet från 1997. Under åren 1998

  • omfattade EU:s ramprogram

för energi sex delprogram:

  • ALTENER II: om introduktion av förnybara energikällor
  • CARNOT: inriktat på fasta bränslen med syftet att främja en renare och effektivare användning av dessa inom EU
  • ETAP: stöder framtidsstudier, utredningar, analyser och liknande arbete inom EU:s energisektor
  • SAVE: om främjande av energieffektivisering i industrin, tjänstesektorn, hushållssektorn och transportsektorn
  • SURE: om att säkerställa trygga transporter av radioaktivt material i Europa och kärnsäkerhet i östra Europa och Ryssland
  • SYNERGY: om främjande av internationellt samarbete.

Under år 2002 antog kommissionen ett förslag till ett nytt och större program inom ovan beskrivna områden, ramprogrammet ”Intelligent energi för Europa”. Budgeten för perioden 2003

  • är 200 miljoner euro. De ovan nämnda programmen konsolideras inom Intelligent energi för Europa i fyra program:
  • ALTENER: förnybar energi
  • COOPENER: internationellt energisamarbete
  • SAVE: energieffektivisering
  • STEER: transportsektorns energianvändning.

I samband med att EU:s energisamarbete beskrivs bör även nämnas följande direktiv m.m. som kan sägas påverka ramförutsättningarna för EFUD:

  • TEN. Ett stort antal projekt av gemensamt EU-intresse har fått finansiellt stöd från gemenskapens budget för TEN (s.k. transeuropeiska nätverk) samt från strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Europeiska investeringsbanken (EIB) har också till stor del hjälpt till att finansiera dessa projekt genom lån. Inom energisektorerna handlar TEN främst om elöverföring mellan länder, internationella gasnät och oljepipelines. Europaparlamentet beslöt i juni 2003 att europeisk finansiering av TEN endast skall ske i extrema undantagsfall.
  • Öppnande av energimarknaderna. EU-parlamentet godkände i juni 2003 kommissionens förslag till lagstiftning om ett komplett öppnande av energimarknaderna (el och gas) till år 2004 för den kommersiella sektorn och till år 2007 för konsumentsektorn.
  • Förnybar energi. För främjande av förnybar energi gäller Direktiv 2001/77/EG. Målet är att öka andelen förnybar energi från sex procent till 12 procent och el producerad med förnybara energikällor från 14 procent till 22 procent till år 2010. Nationella mål och stödverksamheter skall utvecklas för att nå EU:s gemensamma mål och tillgänglighet till elnäten skall garanteras. Målet är indikativt, ej tvingande. Implementeringen av direktivet skall utvärderas baserat på nationell rapportering år 2005.
  • Förnybara drivmedel. Under våren 2003 har en överenskommelse arbetats fram mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet rörande ett direktiv om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel. Direktivet

16

innebär att vissa andelar av den totala försäljningen av bensin och diesel skall utgöras av biodrivmedel. Som referensnivåer för gemenskapen som helhet anges att minst 2 procent, räknat på energiinnehållet, av försålda drivmedel senast den 31 december 2005 skall utgöras av biodrivmedel. År 2010 skall den totala andelen biodrivmedel utgöra 5,75 procent av försålda drivmedel. Direktivet säger däremot ingenting om på vilket sätt medlemsländerna skall främja användningen av biodrivmedel.

16

Direktivet (2003/30/EG) publicerades i EUT den 17 maj 2003.

Utifrån dessa referensnivåer skall varje medlemsland sätta egna indikativa mål. Målen får avvika från referensnivåerna om detta kan motiveras, t.ex. utifrån ett medlemslands begränsade potential för produktion av biomassa, eller de resurser som används för produktion av biomassa för andra energiändamål. Det nationella, vägledande målet för första fasen skall rapporteras till Kommissionen senast den 1 juli det första året efter att direktivet trätt i kraft, dvs. senast den 1 juli 2004. Det nationella målet för den andra fasen (år 2010) skall anges i rapporten för år 2006. Målet är att substituera 20 procent av de fossila drivmedlen till år 2020.

  • Främjande av kraftvärme. Energiministrarna beslöt i maj 2003 att följa EU-parlamentets tillägg avseende kommissionens förslag om främjande av kraftvärme. Parlamentet gör tillägget till EU-kommissionens förslag att alla EU-länder till år 2010 skall producera minst 18 procent av sin elektricitet genom kraftvärme.
  • Byggnaders energiprestanda. Ett direktiv om byggnaders energiprestanda antogs i december 2002.

17

Direktivet innehåller

detaljerade bestämmelser för att minska energiförbrukningen i byggnader, vilken utgör 40 procent av EU:s totala förbrukning. Genom energisparande och effektiviserande åtgärder kan man enligt Kommissionen minska denna förbrukning med cirka 22 procent.

  • Handel med utsläppsrätter. En europeisk lagstiftning när det gäller handel med utsläppsrätter är nära förestående. Den 9 december 2002 uppnådde rådet en enhällig politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Rådets formella antagande skedde den 18 mars 2003. Det allmänna målet för det föreslagna direktivet är att upprätta ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen genom att en EU-ram fastställs och en EU-täckande marknad säkras för utsläppsrätter.
  • Energigrödor. I översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken föreslår kommissionen införande av stöd till energigrödor om 45 euro per hektar med en budgetbegränsning på 1 500 000 hektar.

17

Direktiv 2002/91/EG.

4.3.5. International Energy Agency

  • IEA

International Energy Agency (IEA) är en organisation för energisamarbete mellan OECD-länder som etablerades år 1974, i samband med den första oljekrisen. Sverige är en av de mest aktiva av IEA:s 26 medlemmar.

18

Sverige deltar i styrningen av IEA-arbetet

främst genom representanter från Näringsdepartementet, Energimyndigheten och i några fall från Formas.

En grundläggande målsättning inom IEA-samarbetet är att minska medlemsländernas oljeberoende genom effektivare energianvändning och utveckling av ny energiteknik. Organisationen arbetar också med beredskapsfrågor för att minska sårbarheten vid en eventuell oljekris.

En viktig skillnad mellan IEA:s forskningsinsatser och EU:s är att IEA:s arbete syftar till att knyta samman forskare och utveckla nätverk, men utan att IEA förfogar över forskningsmedel. Istället står de deltagande länderna helt för kostnaderna. Projektkostnaderna delas mellan deltagarna. Vinsterna uppstår i form av breddade kontaktytor och att dubbelarbete undviks.

När det gäller energiforskning sker arbetet under två av IEA:s fem kommittéer, Standing Group on Long-term Cooperation (SLT, om energipolitik och styrmedel) och Committee on Energy Research and Technology (CERT, om energiforskning och utveckling). Som framgår av figuren nedan organiseras arbetet vidare i olika arbetsgrupper (Working Party) och s.k. Implementing Agreements.

18

Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA, Österrike.

Figur 4.10. IEA:s organisationsstruktur

De huvudsakliga aktiviteterna avseende forskning och forskningsutbyte sker inom Implementing Agreements, IA. Ett IA är ett tidsbegränsat projekt inom vilket forskare och experter från såväl medlemsländer i IEA som icke-medlemsländer kan delta i syfte att lösa gemensamma problem och sprida kunskap om utveckling av energiteknik. Regeringen beslutar om Sverige skall ansluta sig till ett IA, dvs. bli en s.k. Contracting Party.

Varje IA är en juridisk enhet. Utformningen av avtalen varierar, liksom upplägg av aktiviteter och uppgifter. Gemensamt är dock att staten är huvudsaklig finansiär av både forskningsaktiviteter och administrativa avgifter. Som svensk Contracting Party uppträder oftast Energimyndigheten, i några fall Formas, men det finns även exempel på att ett enskilt energiföretag varit Contracting Party i ett IA.

Sedan början av programmet år 1974 har nästan 60 IA etablerats och för närvarande är 42 IA aktiva. Erfarenheter har visat att det stora intresset att driva nya projekt inom ramen för befintliga IA gjort att endast ett knappt 20-tal IA har avslutats. Budgeten för arbetet inom IA uppgår till omkring 200 miljoner euro.

Secretariat

Energy Efficiency

Working Party

(EEWP)

Standing Group on Long Term Co-operation

(SLT)

Standing Group on Emergency Questions

(SEQ)

Implementing

Agreements

End-Use Working Party

(EUWP)

Implementing

Agreements Renewable Energy

Working Party

(REWP)

Implementing

Agreements Fossile Fuel

Working Party

(FFWP)

Committee on Energy Research and Technology

(CERT)

Standing Group on

Oil Market

(SOM)

Committee on

non-Member Countries

(CNMC)

Governing Board

Näst efter USA är Sverige det land som engagerat sig i flest IA. Sverige deltar (år 2003) i 36 av totalt 42 IA. Inom IEA kallas tidsbegränsade projekt inom avgränsade områden för tasks eller annex. I slutet av år 2001 fanns närmare 140 planerade eller pågående projekt. Sverige deltog då i två tredjedelar av samtliga aktiviteter.

19

Omfattningen är i dagsläget ungefär densamma (se tabell 4.6).

Ett IA styrs genom en Executive Committee som nomineras av samtliga Contracting Parties. Denna kommitté består av en representant från vardera deltagarland. Kommittén utser en ansvarig, Operating Agent, ofta en nationell energimyndighet, ett universitet eller en branschförening, som administrerar arbetet inom ett IA eller inom annex och tasks.

I tabell 4.6 visas Sveriges nuvarande deltagande inom IEA:s IA. Som framgår av tabellen indelas arbetet i underrubrikerna informationscenter och energimodellering, fossila bränslen, etc. Dessa överensstämmer med IEA:s Working Parties.

19

IEA (2003).

Tabell 4.6. Sveriges deltagande inom IEA:s Implementing Agreements

a)

Implementing Agreement Svensk Contracting Party

Antal annex, tasks / Svenskt deltagande

Informationscenter och Energimodellering

Energy & Env. Tech. Info Centres (EETIC)

Formas

3 / 2

Energy Tech. Data Exchange (ETDE)

STEM

1 / 1

Clean Coal Center (CCC)

STEM

1 / 1

Energy Technology System Analysis (ETSAP) STEM

1 / 1

Fossila bränslen Fluidised Bed Combustion

STEM

1 / 1

Greenhous Gases

STEM

1 / 1

Förnybar energiteknik

Bioenergy

STEM

12 / 12

Hydrogen

STEM

4 / 4

Hydropower

STEM

8 / 8?

Photovoltaic Power Systems

STEM

8 / 5

Solar Heating and cooling

Formas

10 /8

Wind Turbine Systems

STEM

5 / 3

Energianvändningstekniker

Advanced Fuel Cells

STEM

5 / 4

Advanced Motor Fuels

STEM

10 / 9

Energy Conservation in Buildings & Community Systems

Formas

7 / 5

Energy Conservation and Emissions Reduction in Combustion

STEM

5 / 3

Demand Side Management

STEM

7 / 5

District Heating and Cooling

STEM

1 / 1

Hybrid and Electric Vehicles

STEM

4 / 3

Energy Conservation Through Energy Storage Formas

4 / 4

Heat Pumping Technologies

Formas

5 / 4

Heat Transfer and Exchangers

STEM

2 / 2

Advanced Materials for Transportation

STEM

2 / 2

Process Integration

STEM

3 / 3

Pulp and Paper

STEM

2 / 2

Superconductivity

STEM

1 / 1

Fusion

b)

9 IA

EURATOM

13 / 13

SUMMA Aktiva Annex,Tasks / Svenskt deltagande: exkl. EURATOM 123 / 94 SUMMA Aktiva Annex,Tasks / Svenskt deltagande: inkl. EURATOM 136 / 107

Kommentar: a) IA utan svenskt deltagande: International Centre for Gas Technology Information (ICGTI), Enhanced Recovery of Oil, Multiphase Flow Sciences, Geothermal, SolarPACES, Ocean Energy Systems. b) Sverige deltar i alla 9 IA inom fusion genom medlemsskapet i EURATOM (se forskningssamarbete inom EU ovan). Källor: IEA (2002): Brief Status Report on Implementing Agreements., Energimyndigheten (2001): Energimyndighetens verksamhet inom IEA:s Implementing Agreements, http://www.iea.org

Omfattar ombyggnad eller omisolering av yttertak, installation av undercentraler, värmeväxlare, mät- och reglerutrustning, systemreglering samt tätning av fönster och dörrar.

Tabell 5.2. Resultat av olika typer av projekt

Typ av projekt Antal

projekt

Investeringskostnad (mkr)

Transaktions- kostnad (mkr)

Summa kostnader (mkr)

CO

2

-reduktion år 2001 (ton)

Ackumulerad CO

2

-reduktion under projektens bedömda livs- längd (ton)

Konvertering 37 158,3

52,5 210,8 202 700

3 676 000

Distribution

14

21,0

11,3 32,3 14 800

265 000

Energieffektivisering

11

17,0

9,9 26,9

3 840

62 800

Summa

62 196,3

73,7 270,0 221 340

4 003 800

Källa: Energimyndigheten.

”Investeringskostnad” i tabellen utgörs främst av lån som skall återbetalas till Sverige, medan ”transaktionskostnad” består av konsultstöd och administrativa kostnader samt i vissa fall avskrivningar av lån eller räntefordringar. Enligt vad ÅF-Energikonsult muntligen inhämtat från Energimyndigheten utgörs transaktionskostnaderna till mellan 10 och 30 procent av konsultkostnader, varav störst andel till svenska konsulter. Lokala konsulter har anlitats som underkonsulter samt under de senare åren av programmet för uppföljning, datainsamling och rapportering.

Kostnader per ton reducerad koldioxid

Av ÅF-Energikonsults rapport framgår – mot bakgrund av de projekt som genomförts inom ramen för EAES-programmet och 1997 års långsiktiga energipolitiska program – att kostnaderna för att begränsa utsläppen i Baltikum är betydligt lägre än i Sverige. De kostnader som uppkommit i form av investerings- och transaktionskostnader redovisas i tabell 5.3. Värdena gäller kostnaden utslagen på projektens livslängd, som beräknas variera mellan 10 och 25 år. Tabellen inkluderar inte eventuella intäkter från värdlandet i form av minskade kostnader för bränslen till följd av konvertering eller energibesparande åtgärder. Inte heller minskade driftkostnader är inkluderade i kalkylen. Om dessa faktorer tas med i beräkningen blir totalkostnaden lägre i de flesta fall.

Tabell 5.3. Investerings- och transaktionskostnad per ton reducerad koldioxid

Typ av projekt Investeringskostnad kr/ ton CO

2

-reduktion

Transaktionskostnad kr/ton CO

2

-reduktion

Summa kr/ton CO

2

-

reduktion

Konvertering 43 14 57 Distribution 79 43 122 Energieffektivisering 270 160 430 Totalt 49 18 67

Källa: Energimyndigheten.

Som visas i tabellen är kostnaderna för koldioxidreducering avsevärt lägre än den svenska koldioxidskatten. Således kan genomsnittskostnaden 67 kr per ton koldioxid jämföras med att den svenska skatten idag är 760 kr per ton. Nivån på den svenska koldioxidskatten kan ses som ett mått på marginalkostnaden för att ytterligare begränsa utsläppen i Sverige, eftersom man genom att vidta åtgärder upp till denna kostnadsnivå kan undgå en beskattning som är högre än åtgärdskostnaden.

Enligt Utredningen om Gemensamt Genomförande är kostnaden för att begränsa utsläppen i de östeuropeiska länderna upp till en faktor tio lägre än för att vidta åtgärder i Sverige.

10

5.2.3 Annat klimatsamarbete i Baltikum och Östeuropa

Insatser av Energimyndigheten

Utöver de insatser som beskrivits ovan har Energimyndigheten även haft uppdrag från regeringen avseende insatser i Baltikum och Ryssland med finansiering från den första Östersjömiljarden.

Totalt uppgår dessa medel till ca 41 mkr som myndigheten disponerat under åren 1999

Insatser av SIDA

Sverige är en av de baltiska ländernas största bilaterala samarbetspartners och huvuddelen av det svenska stödet kanaliseras via SIDA. Åtgärder i SIDA:s regi genomförs även i bl.a. Ryssland. Verksamheten berör flertalet sektorer i samarbetsländerna, däribland energisektorn i form av rehabilitering av fjärrvärmesystem och andra energiprojekt. Bland sådana projekt kan en uppdelning ske i följande grupper:

10

Se betänkandet Gemensamt genomförande – avtal för bättre klimat (SOU 2002:114). Antagandet om lägre kostnader i Baltikum gäller inte åtgärder för att minska utsläppen av deponigas, för vilka kostnaderna bedöms vara lika låga i de nordiska länderna som i Östeuropa.

En konsultstudie som genomfördes på SIDA:s uppdrag år 2002, identifierade 28 projekt inom dessa fyra grupper. Enligt utredningen har SIDA:s finansiering till dessa projekt uppgått till totalt ca 130 mkr. Därtill har SIDA finansierat delar av investeringsprogrammen som genomförts tillsammans med bl.a. Världsbanken.

SIDA:s energirelaterade projekt har till stora delar lokaliserats till städer med mer än 100 000 invånare, och har därmed varit inriktade mot större värmeproduktionsanläggningar och distributionsnät. Exempel är Arkhangelsk i Ryssland, Vilnius i Litauen och Riga i Lettland. Detta kan jämföras med Energimyndighetens projekt som främst varit inriktade mot små och medelstora värmeproduktionsanläggningar i effektintervallet 3

5.2.4 Gjorda utvärderingar och ÅF-Energikonsults slutsatser

ÅF-Energikonsult har gått igenom ett antal utvärderingar som gjorts beträffande de energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser som bedrivits med stöd av EAES-programmet och 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

11

De utvärderingar

som gjorts avser Energimyndighetens klimatinsatser i Baltikum och Östeuropa. Enligt ÅF-Energikonsult har några utvärderingar av PCF:s projekt ännu inte genomförts.

Med hänsyn till att merparten av de projekt som genomförts i Baltikum och Östeuropa har tillkommit under EAES-programmet, dvs. före starten av 1997 års långsiktiga energipolitiska program, avser slutsatserna i gjorda utvärderingar främst resultat ur EAESprogrammet.

11

Av störst intresse bland de utvärderingar ÅF-Energikonsult studerat torde vara Energimyndighetens rapporter ER 9:2001 och ER 10:2001 samt SOU 2002:114.

De studerade utvärderingarna pekar enligt ÅF-Energikonsult entydigt på att de svenska insatserna i Baltikum och Östeuropa har gett positiva resultat. I sammanfattning pekar utvärderingarna bl.a. på att ny kunskap för att initiera och genomföra projekt för gemensamt genomförande har utvecklats i såväl Sverige som värdländerna. Vidare sägs projekten ha lett till kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad i berörda länder genom att lokala experter för klimatrapporteringen har deltagit i arbetet. En erfarenhet från projekten sägs också vara att fungerande institutioner i värdlandet som arbetar efter fastlagda rutiner är en nödvändig förutsättning för gemensamt genomförande.

På mer detaljerad nivå lyfter ÅF-Energikonsult främst fram följande iakttagelser ur de studerade utvärderingarna:

haft nytta av utvecklingen, bl.a. genom nya erfarenheter av arbetsförhållanden i andra länder och möjlighet att utveckla sina produkter i konkurrens med företag i övriga Norden och Baltikum. Dock konstateras i betänkandet av Utredningen om Gemensamt Genomförande att det idag inte finns något större intresse bland svenska företag att initiera och genomföra JIprojekt.

ÅF-Energikonsult studerat framhålls i övrigt positiva effekter främst kopplade till den lokala utvecklingen. Dels nämns minskade utsläpp i närmiljön, dels att försörjningstryggheten för uppvärmning av bostadshus har ökat. Aktiviteterna sägs också ha bidragit till att nya samarbetskonstellationer bildats mellan lokala och svenska företag. Programmet anges också ha haft en positiv inverkan på energipolitiken i stort i mottagarländerna.

ÅF-Energikonsults slutsatser

Mot bakgrund av bl.a. de utvärderingar som studerats redovisar ÅF-Energikonsult följande idéer om fortsatt utveckling av de internationella klimatinsatserna.:

bland svenska företag att initiera och genomföra JI-projekt

12

,

och att projekt för gemensamt genomförande därför främst torde behöva ske genom Energimyndighetens försorg, menar ÅF-Energikonsult att Energimyndigheten även i fortsättningen bör ges en aktiv roll på området. Utredningen om Gemensamt Genomförande har också föreslagit att Energimyndigheten bör ges i uppdrag av regeringen att utarbeta nationella riktlinjer för JI samt ges ett övergripande ansvar för utveckling och samordning av gemensamt genomförande.

5.2.5 Energimyndighetens förslag till program för JI och CDM

Energimyndigheten har till LångEn-utredningen lämnat ett förslag till svenskt program för gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling för perioden 2005

nedan.

12

Enligt Utredningen om Gemensamt Genomförande beror detta bl.a. på att företagen är osäkra på regeringens inställning i frågan och att det inte finns tillräckliga incitament för sådana projekt.

Energimyndigheten föreslår att 440 miljoner kronor avsätts för perioden 2005

5.3 Etanolproduktion från skogsråvara

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program avsattes 210 mkr under åren 1998

visserligen inte från annat stöd till EFUD, men för att ge en komplett bild av de energipolitiskt motiverade klimatinsatserna i det långsiktiga programmet har LångEn-utredningen ändå valt att ge en mer utförlig beskrivning av etanolprogrammet i detta kapitel.

Etanolprogrammet syftar till att ta fram etanol för fordonsdrift inom transportsektorn. Programmet omfattar grundläggande forskningsfrågor, teknikutveckling och arbete i pilotskala. Områden som tas upp inom programmet är bl.a. hydrolys med hjälp av enzymer och syra, jäsning av socker, utnyttjande av ligninrester samt processteknisk utveckling.

Stöd till etanolforskning med utnyttjande av cellulosahaltiga råvaror initierades omkring år 1980, då forskningsaktiviteter påbörjades inom Lunds universitet. En andra fas startade i och med tillkomsten av det s.k. etanolutvecklingsprogrammet, som löpte under perioden 1993–1997 med en totalbudget på 45 mkr.

Riksdagens energipolitiska beslut år 1997 markerade starten av en tredje fas där totalt 210 mkr avsattes till ett program för utveckling av etanolproduktion från skogsråvara under perioden 1998–2004. Ungefär 6 mkr av de 210 mkr kronor som ingår i dagens etanolprogram har av olika anledningar utdelats som överbryggningsanslag för projekt som finansierats under det tidigare etanolutvecklingsprogrammet.

Etanolprogrammet har resulterat i ett 30-tal nya forskningsprojekt fördelade på ett tiotal universitet och högskolor. Totalt beviljade medel till forskningsprojekten uppgår till drygt 70 mkr. En stor del av de anslagna medlen (ca 20 procent) har gått till Lunds universitet, där etanolforskning med utnyttjande av cellulosahaltiga råvaror som framgått har en relativt lång tradition.

Inom ramen för etanolprogrammet har Energimyndigheten även delfinansierat ett pilotprojekt i Örnsköldsvik. I maj 1998 gav Energimyndigheten 3 mkr i stöd till ETEK Etanolteknik AB (f.d. Energi-Centrum Norr) för att förprojektera en anläggning för etanolproduktion på Svensk Etanolkemi AB:s (SEKAB) fabriksområde i Örnsköldsvik. Syftet med anläggningen är att verifiera olika tekniker för hydrolys av cellulosa samt att testa de resultat som framkommit vid etanolforskning.

Bakom ETEK Etanolteknik AB står Övik Energi, Skellefteå Kraft, Umeå Energi, Piteå Energi samt Luleå Energi. ETEK inkom i maj 1999 med en ansökan om stöd för att bygga en pilotanläggning i Örnsköldsvik och efter omfattande diskussioner om främst finansiering, drift och huvudmannaskap för projektet inkom i

november 2001 en slutgiltig ansökan från Umeå universitet. Som huvudman för projektet står Etanol Pilot Sverige AB (EPAB), som ägs av Umeå universitet, Luleå tekniska universitet och Mitthögskolan. Energimyndigheten lämnade stöd med ca 75 procent av projektets totala budget, dvs. drygt 110 mkr av totalt närmare 150 mkr. Övriga finansiärer var EU:s strukturfond mål 1, Knut och Alice Wallenbergs fond, ETEK samt SEKAB. Totalt har ca 50 procent av den totala medelstilldelningen för etanolprogrammet tilldelats pilotanläggningen i Örnsköldsvik.

Ej beslutade medel inom etanolprogrammet uppgick i november 2002 till ca 15 mkr.

Utvärderingar av etanolprogrammet

Enligt vad ÅF-Energikonsult inhämtat från Energimyndigheten har inga utvärderingar genomförts i myndighetens regi, eller av andra aktörer, av de projekt som omfattas av programmet för etanolproduktion från skogsråvara. Däremot har de projekt som omfattades av etanolutvecklingsprogrammet tidigare utvärderats. I Energimyndighetens verksamhetsplan för år 2003 anges emellertid att en utvärdering av etanolprogrammets relevans skall ske under år 2003, med färdigställande under tredje kvartalet.

Efter kontakter med ett antal av de forskare som fått medel från etanolprogrammet bedömer ÅF-Energikonsult i sin rapport till LångEn-utredningen att den övervägande delen av insatserna inte hade kommit till stånd om inte finansiering skett via programmet.

5.4 LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer

LångEn-utredningen delar i allt väsentligt ÅF-Energikonsults slutsatser. Mot bakgrund av att kostnaderna för koldioxidreducering är avsevärt lägre i de samarbetsländer Energimyndigheten verkar i än i Sverige, och att regelverken för de projektbaserade mekanismerna först på senare tid börjat komma in i en fas då det blir möjligt att teckna avtal om projekt med projektägare och ramavtal med länder med vilka Sverige kan vilja samarbeta, anser utredningen således i linje med ÅF-Energikonsult:

Hur arbetet med de projektbaserade mekanismerna fortsatt skall bedrivas bör analyseras vidare, lämpligen av Energimyndigheten. En sådan analys bör utgå från det förslag till program för arbetet med de projektbaserade mekanismerna som Energimyndigheten inkommit med till utredningen (se avsnitt 5.2.5). I ett sådant analysarbete bör även ingå att överväga om, som nu är fallet, arbetet med de projektbaserade mekanismerna bör inrymmas i ett långsiktigt energipolitiskt program eller inte.

Om det finns skäl att fortsatt driva etanolprogrammet torde visa sig när resultaten föreligger från den utvärdering av etanolprogrammets relevans som enligt Energimyndighetens verksamhetsplan för år 2003 skall ske till tredje kvartalet i år. I det fall etanolprogrammet bör fortsätta bör det enligt utredningens mening fortsättningsvis inrymmas i det långsiktiga energipolitiska forskningsprogrammet. Helst bör etanolprogrammet då behandlas på helt jämställd fot med övrig EFUD, och inte som nu ha särskilda förbehåll i form av specialdestinerade medel. För bedömningen av om en sådan nyordning i praktiken är lämplig finns dock skäl att avvakta den ovannämnda utvärderingen av programmets relevans.

I sammanhanget bör även nämnas att förutsättningarna för etanolprogrammet påverkas av det faktum att en överenskommelse under våren 2003 har arbetats fram mellan EU-kommissionen, rådet och parlamentet rörande ett direktiv om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel (se avsnitt 4.3.4). Mot bakgrund av direktivet tillsatte regeringen nyligen en utredning (dir. 2003:89) med uppgift att föreslå mål och strategier för en fortsatt introduktion av förnybara fordonsbränslen. Utredningen skall vara klar senast den 31 december 2004.

6. Bilder av framtidens energisystem

LångEn-utredningen skall granska och utvärdera den energirelaterade forskning, utveckling och demonstration (EFUD) som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, analysera behovet av förändringar samt lämna förslag till riktlinjer för kommande program.

Som underlag för överväganden om den framtida EFUD-inriktningen är det givetvis väsentligt att fundera kring hur framtidens energisystem kan komma att se ut. Exakt hur framtiden blir är naturligtvis omöjligt att säga. Till en del torde det också bero på vilken inriktning som väljs för energiforskningsprogrammet, vars syfte, som sades i avsnitt 2.3, bl.a. är att söka förändra energisystemet enligt energipolitikens riktlinjer.

I detta kapitel ges några bilder av hur framtidens energisystem kan komma att te sig. Att ingående analysera den framtida utvecklingen av energisystemet är ett både tids- och resurskrävande arbete. LångEn-utredningen har därför inte gjort någon egen analys av detta, utan i linje med vad som sägs i utredningens direktiv använt Ingenjörsvetenskapsakademiens projekt Energiframsyn Sverige i Europa för att identifiera aspekter av betydelse för den framtida utvecklingen. Projektet Energiframsyn beskrivs i avsnitt 6.1. Som komplement till detta redovisas i avsnitt 6.2 också några framtidsbilder gjorda av andra organisationer. I avsnitt 6.3 redovisas utredningens sammanfattande kommentarer.

6.1. Projektet Energiframsyn Sverige i Europa

6.1.1. Bakgrund

Från hösten 2001 till februari 2003 genomförde Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) projektet Energiframsyn Sverige i Europa, med finansiering bl.a. från de för 1997 års långsiktiga energi-

politiska program ansvariga myndigheterna Energimyndigheten, Vinnova och Formas.

1

Energiframsyn hade följande syfte:

  • Med utgångspunkt i Teknisk Framsyns

2

framtidsbilder för

Sverige fördjupa diskussionen om konsekvenserna för energisystem och energirelaterad verksamhet inom näringslivet och samhället i övrigt.

  • Skapa insikt och visioner om utvecklingen i Sverige på energiområdet med ett tydligt internationellt perspektiv och göra detta för de närmaste 10
  • åren samt med vissa utblickar 50 år

framåt.

  • Genom att betrakta energiområdet som en helhet underlätta förutsättningarna för att energiområdets olika aktörer skall förstå och lära av varandra och belysa hur området påverkar och påverkas av andra sektorer.
  • Belysa hur olika framtidsbilder i Energiframsynen bör påverka utbildning, forskning och utveckling för att öka handlingsberedskapen och främja konkurrensförmågan för svenskt näringsliv.
  • Ge underlag för en bred information och diskussion om möjligheter och problem på energiområdet för en hållbar utveckling av det svenska samhället.

I Energiframsyn var ett drygt hundratal personer från näringsliv, forskning och offentlig sektor engagerade på olika sätt. Det huvudsakliga arbetet skedde i fyra grupper (paneler) om 10

  • experter som löpande diskuterade energisystemets utveckling ur olika aspekter: panelen för systemframsyn, panelen för användarframsyn, panelen för strukturframsyn och panelen för långsiktig framsyn.

Projektets utgångspunkt var utvecklingen i Europa och världen i stort samt hur denna utveckling kan antas påverka Sveriges energiframtid. Med tidsperspektivet dels tjugo år framåt, dels med utblickar femtio år framåt, tecknades i Energiframsyn bilder (scenarier) av Sveriges framtida energisystem med Europas som bakgrund. Energiframsyn använde två scenarier (ett revolutionärt och ett evolutionärt), mellan vilka skillnaderna framför allt var olika syn på klimatfrågans vikt:

1

Övriga finansiärer var Svensk Energi, ÅF:s forskningsstiftelse, Fjärrvärmeföreningen,

Svenska byggbranschens utvecklingsfond, Svenskt Näringsliv och SKGS samt LRF.

2

Teknisk Framsyn pågick åren 1998

  • och var ett nationellt projekt som skulle ge

visioner om teknikutvecklingen på 10

  • års sikt inom områdena hälsa, medicin och vård, biologiska naturresurser, samhällets infrastruktur, produktionssystem, informations- och kommunikationssystem, material och materialflöden, tjänster samt utbildning och lärande.
  • I det revolutionära scenariet (”Klimatet i fokus”) är klimatet den dominerande drivkraften för utvecklingen av framtida energisystem. Det finns en uppslutning i världssamfundet bakom uppfattningen att de växande koldioxidutsläppen är ett allvarligt miljöhot och det ingås internationella överenskommelser om en global begränsning av dessa utsläpp. ”Klimatet i fokus” förutsätter att en halvering av CO

2

-utsläppen i industri-

länderna skall ske till år 2050, vilket antas kräva stora förändringar av energitillförseln fram till dess.

  • I det evolutionära scenariet (”Klimatet – en faktor bland flera”) är klimatet inte en övergripande drivkraft för framtidens energisystem. Det globala samfundet accepterar att de växande utsläppen av koldioxid är ett allvarligt problem, men inga ytterligare världsomspännande internationella överenskommelser bortom Kyoto kommer till stånd för att begränsa utsläppen. Scenariet förutsätter inte stora minskningar av CO

2

-utsläppen,

men den tekniska utvecklingen antas ändå komma att medföra omfattande förändringar i energitillförseln fram till år 2050, bl.a. på grund av ökade krav på tillförselsäkerhet och låga kostnader.

Energiframsyns arbete har redovisats i en s.k. syntesrapport som gjordes av projektets styrgrupp, fyra panelrapporter samt ett drygt tiotal faktarapporter om t.ex. olika energislags framtidsutsikter, energianvändning i olika sektorer och styrmedel inom energiområdet.

Syntesrapporten och de fyra panelrapporterna befinner sig inte i något hierarkiskt förhållande till varandra, utan ger olika bilder av framtiden utifrån sina respektive utgångspunkter. Energiframsyns framtidsbild kan därmed sägas bestå av den samlade bild som ges i dessa rapporter. LångEn-utredningen har därför valt att i det följande sammanfatta innehållet i syntesrapporten (avsnitt 6.1.2) och de fyra panelrapporterna (i avsnitten 6.1.3 till 6.1.6). Av naturliga skäl kan här inte återges allt som behandlats inom projektet Energiframsyn, utan LångEn-utredningen har valt att koncentrera sig på sådant som vi bedömt vara av särskilt intresse för utredningens uppdrag.

6.1.2. Energiframsyns syntesrapport

I rapporten Syntes och sammanfattning redovisar Energiframsyns styrgrupp utgångspunkter och drivkrafter samt belyser vad man bedömt vara ett antal prioriterade frågor för energisystemets utveckling. I rapporten diskuteras tre prioriterade områden: energibehovets nivå och sammansättning, alternativ för ersättning av nuvarande kärnkraft samt ersättning/reduktion av fossila bränslen inom transportsektorn.

På riktigt lång sikt (bortom år 2050) pekar syntesrapporten på att ett ”sol- och vätgassamhälle” bör vara målet för utvecklingen av energisystemet, dvs. att energibehoven inom olika sektorer täcks av klimatmässigt hållbara produktionsformer.

3

På vilket sätt och hur

fort vi kommer till ”sol- och vätgassamhället”, liksom hur långt på väg vi kan antas ha kommit år 2020 respektive år 2050, skiljer sig åt i Energiframsyns två scenarier. Mot denna bakgrund redovisas i syntesrapporten några bilder av möjlig energitillförsel i EU och Sverige år 2050, se faktaruta 6.1 nedan.

4

Som framgår av faktarutan kan det svenska energisystemet på femtio års sikt anta relativt olikartade utvecklingsbanor beroende på vilka vägval som görs idag och under de närmaste åren, med avseende på om man väljer att betona klimatfrågan eller se den som en faktor bland flera. Till exempel kan noteras hur behoven av att introducera naturgas och förutsättningarna för att fasa ut kärnkraften varierar i de två scenarierna.

3

”Sol- och vätgassamhället” kan beskrivas som ett samhälle där primärenergin utgörs av sol-

energi omvandlad genom vind-, vatten- och vågkraft, solel, solvärme samt bioenergi som ”energikällor”, med elektricitet som den viktigaste energibäraren och vätgas (från elektrolys av vatten, artificiell fotosyntes eller bakteriell produktion) som en energibärare som möjliggör lagring av energi och omvandling till el och värme i bränsleceller som bl.a. kan användas i fordon. Även geotermisk energi torde kunna omfattas, även om det inte i strikt mening är solenergi.

4

Dessa bilder har styrgruppen lämnat ”som ett för panelerna gemensamt underlag”. I syntes-

rapporten poängterar styrgruppen att bilderna inte gör anspråk på att vara de mest sannolika eller önskvärda, och att panelerna har haft frihet att komplettera med egna bilder.

Faktaruta 6.1. Möjlig energitillförsel i EU och Sverige år 2050 med Energiframsyns två scenarier

Klimatet i fokus EU 2050

  • Solbaserad el (t.ex. från vindkraftverk, solceller, biobränslen) och vätgasdrivna bränsleceller har en betydande och växande marknadsandel.
  • I ett antal länder har nuvarande kärnkraftsreaktorer ersatts efter 60 års drift. En ny generation säkrare kärnkraft erbjuder en bro till ett sol- och vätgassamhälle.
  • Naturgas med koldioxidavskiljning är det dominerande fossila bränslet för elproduktion.
  • En majoritet av fordon har bränsleceller med vätgas producerad från naturgas med koldioxidavskiljning och från förnybar energi. Vätgassamhällets infrastruktur är på plats.
  • Uppvärmning och kylning med naturgas och el. Klimatet i fokus Sverige 2050
  • Vattenkraft som idag.
  • Solbaserad el annan än vattenkraft (se ovan) och vätgasdrivna bränsleceller har en betydande och växande marknadsandel.
  • Nuvarande kärnkraftsreaktorer har efter 60 års drift delvis ersatts av en ny generation säkrare kärnkraftsteknologi, som erbjuder en bro till ett sol- och vätgassamhälle.
  • En majoritet av fordon har bränsleceller med vätgas producerad från naturgas med koldioxidavskiljning och från förnybar energi.
  • Uppvärmning med biobränslen, värmepumpar och el (lågenergihus). Klimatet – en faktor bland flera EU 2050
  • Solbaserad el (se ovan) har en begränsad, men växande marknadsandel.
  • Nuvarande kärnkraftsreaktorer avvecklade efter 40 års drift.
  • Elproduktion med naturgas och i högeffektiva koleldade kraftverk med koldioxidavskiljning.
  • Flertalet fordon använder fossila bränslen med stort inslag av naturgas och flytande bränslen från naturgas. Bara fordon utan avgasutsläpp är tillåtna i centrala delar av urbana områden.
  • Uppvärmning och kylning med naturgas och el. Klimatet – en faktor bland flera Sverige 2050
  • Vattenkraft som idag.
  • Solbaserad el annan än vattenkraft (se ovan) och vätgasdrivna bränsleceller har en begränsad, men växande marknadsandel.
  • Nuvarande kärnkraftsreaktorer avvecklade efter 40 års drift och ersatta med naturgasbaserad el.
  • Flertalet fordon använder fossila bränslen, varav en viss del naturgasbaserade flytande bränslen och naturgas. Bara fordon utan avgasutsläpp är tillåtna i centrala delar av urbana områden.
  • Uppvärmning med bioenergi, naturgas, värmepumpar och el (lågenergihus).

Även om, som framgår av faktarutan ovan, utvecklingen kan se olika ut på 50 års sikt, så konstateras i projektet Energiframsyn att energianvändningen däremot blir ganska likartad till år 2020 oavsett om man väljer projektets revolutionära eller evolutionära scenario. Det som skiljer är snarast vilken väg man slagit in på och vilka teknikskiften som år 2020 bör vara på gång för att den valda vägen skall infalla till år 2050. Detta kan illustreras med den sammanfattande bild av utvecklingstrender till år 2020 som ges i syntesrapportens inledning:

Vad skymtar man i energiframsynen till 2020?

Möjligheter till effektivare energianvändning utnyttjas

  • Hybridfordon ger i tätortsområden lägre bränsleförbrukning och kraftigt förbättrad lokal luftkvalitet. Bränslecellfordon under introduktion i stor skala.
  • Den nya biologin och materialtekniken skapar förutsättningar för starka och lätta kompositer och för materialsnåla förpackningar, som i ett livscykelpespektiv minskar energibehovet för transporter.
  • Ny belysningsteknik med lysdioder sänker radikalt elbehovet för belysning.
  • Både bas- och tillverkningsindustri går mot ökad förädling och en omställning av produktionssystemen, vilket tillsammans med effektivare processer i energiintensiv industri begränsar ökningen i elanvändning.
  • Ny teknik för mätning och styrning av värme och ventilation,

”smarta” fönster och energisnåla apparater ger minskad energianvändning i ny och äldre bebyggelse.

Olja för uppvärmning minskar

  • Skogsbränslen i fjärrvärmeverk, pellets i flerfamiljshus samt värmepumpar och pellets i småhus ersätter olja och medför minskade koldioxidutsläpp inom uppvärmningssektorn. Till detta bidrar också ökad användning av solvärme och bränsleceller samt i vissa områden naturgas.

Solbaserad el får ökad betydelse

  • Vattenkraft förblir den viktigaste komponenten i det svenska elsystemet, men el från biobränsle, vind och sol vinner marknadsandelar.

Kärnkraft – vara eller icke vara

  • Om nuvarande kärnkraft finns kvar bortom 2020 studeras kostnader och acceptans för en ny generation reaktorer med utvecklad

säkerhet och med sikte på ”förbränning” av radioaktivt avfall genom transmutation.

  • Om nuvarande kärnkraft befinner sig under avveckling år 2020

pågår utbyggnad av naturgasnät och uppförande av naturgaskombi (NGCC).

”Gammal” energiteknik får nytt liv

  • Fossilbränslebaserad elproduktion ”klimatanpassas” genom in-

fångning av koldioxid, som ges säkert förvar i lämpliga geologiska formationer. Koleldade kraftverk med denna teknik finns i drift i Europa.

  • Förbränningsmotorn har utvecklats ytterligare och kan i kom-

bination med eldrift i hybridfordon erbjuda starkt förbättrad energieffektivitet och avgasfrihet vid låga hastigheter, t.ex. i stadstrafik.

Breddad bas för flytande bränslen

  • Inom transportsektorn dominerar fortfarande flytande bränslen,

som i ökad utsträckning skräddarsys från naturgas och börjar tillverkas från biobränslen i s.k. kombinat inom massafabriker.

Vätgassamhället på väg

  • Bränslecellsbilar används i lokala fordonsflottor, men ett genom-

slag i den svenska bilparken dröjer i avvaktan på en utbyggd infrastruktur för vätgas.

  • En internationell forskningssatsning på utveckling av bränsleceller

för fordon har gjort tekniken intressant även för vissa stationära tillämpningar, t.ex. lokal elproduktion med höga krav på tillgänglighet, för mikroelektronik och bärbara tillämpningar.

Strukturer inom energiområdet förändras

  • Avreglering av gas- och elmarknader, harmoniserade regelverk

inom EU och utbyggd överföringskapacitet för el och gas mellan länder, möjliggör att användning och tillförsel kan balanseras med import och export, skapar nya affärsstrukturer och minskar behovet av nationell energipolitik av traditionellt snitt.

Ny energiteknik ett tillväxtområde

  • Det faktum att Sverige ligger i forskningsfronten inom tre om-

råden med stor global marknadspotential, nämligen utveckling av solceller, komponenter för bränsleceller och förgasning av biobränslen samt besitter stor erfarenhet och kunskap om produktion och användning av skogsbränslen, ger förutsättningar för en framgångsrik svensk industrisatsning.” (Energiframsyn, Syntes och sammanfattning, s. 4 f.)

6.1.3. Panelen för Systemframsyn

Panelen presenterar sina slutsatser i rapporten Energin – mot en ny era!. Panelen konstaterar att det kommer att krävas stora omställningar i energisystemet för att radikalt minska klimatpåverkan och samtidigt sörja för en växande världsbefolknings behov av energi. En utveckling mot ett mer uthålligt energisystem i ett globalt och långsiktigt perspektiv kräver enligt panelens åsikt ett brett genomslag för förnybara energikällor – även om det finns utrymme att använda vissa mängder fossila bränslen och ny kärnkraft blir de knappast dominerande i ett globalt perspektiv. Panelen ser framför sig en utveckling mot ett system med el och vätgas som energibärare, på sikt helt baserat på förnybara energikällor som t.ex. solenergi, vindkraft, bioenergi, vattenkraft och vågkraft.

I ”klimatet i fokus” bedömer panelen att konturerna av ett vätgassystem blir synliga till år 2020 och att väsentliga omställningar sker till år 2050. Övergången till vätgas i transportsektorn förväntas äga rum någon gång mellan år 2040 och år 2060. I ”klimatet en faktor bland flera” leder bland annat luftkvalitets- och sårbarhetsaspekter mot sol och vätgas, men de fossila bränslena behåller sin dominerande roll under en lång period. Panelen betonar utmaningen i att på sikt producera helt koldioxidfri vätgas och menar att pressen att göra detta blir väsentligt starkare i ”klimatet i fokus”.

Steget är dock långt från dagens energisystem till ett system med sol och vätgas i fokus. Panelen konstaterar att det kan ta många decennier att utveckla ny infrastruktur och ännu längre innan den uppnår mognad. Vilka olika energislag som blir viktiga under en övergångsperiod avgörs enligt panelen av spelreglerna på el- och gasmarknaderna samt de styrmedel som införs: regler som är långsiktigt stabila och förutsägbara skapar bättre förutsättningar för mer investeringstunga och långsiktiga alternativ.

I Europaperspektivet kan man enligt panelens bedömning för ”klimatet i fokus” vänta dels en ökad naturgasanvändning och dels en ökad användning av biobränslen, sol och vind. I ”klimatet en faktor bland flera” får kolkraftverken en större roll, medan utvecklingen mot förnybara energislag och vätgas går långsammare.

För Sveriges del bedömer panelen att biobränslen, värmepumpar och vattenkraft utgör basen för värme- och elproduktion i ”klimatet i fokus”. Övriga tillskott – t.ex. naturgas och decentraliserade alternativ – är beroende av hur länge kärnkraftverken för-

blir i drift. I ”klimatet en faktor bland flera” är det, enligt panelen, mer sannolikt att ett naturgasnät byggs ut i centrala Sverige. Biobränslen används i kraftvärme och fjärrvärmenät, främst utanför gasnäten. Ett begränsat men växande bidrag kommer även här från sol och vind.

Naturligt nog betonar panelen att övergången till ett system med sol/vätgas i fokus reser en rad systemfrågor. Till exempel behöver nya energibärare och energitekniker ett väl genomtänkt regelverk och en professionell kultur kring risk- och säkerhetsfrågor. Materialproblem behöver tänkas igenom. Stora satsningar i kompanjonskap mellan politiker och industri kan bli nödvändiga för att utveckla infrastruktur för lagring och distribution, särskilt i transportsektorn.

Med avseende på elsystemet menar panelen att en viktig systemfråga är hur balansen mellan olika nättyper kommer att se ut i framtiden. Lokala nät, matade med solceller, vätgas etc. utgör enligt panelens åsikt mycket lockande alternativ eller komplement till det heltäckande nätet. Ackumulatorer och små ”miniatyrelverk” drivna av bränslen eller sol kan enligt panelen bli ytterligare komponenter i ett distribuerat elsystem.

Med avseende på vätgassystemet är en global fråga hur storskalig och centraliserad en framtida vätgasregim kommer att kunna bli. Enligt panelen är det oklart vem som skall finansiera investeringarna och vem som skall ta initiativet och driva utvecklingen. Panelen menar t.ex. att det är naturligt att tänka sig att initiativet till en övergång till vätgasdrivna fordon skall komma från fordonsindustrin, som har ett uppenbart egenintresse att lösa bilismens miljöproblem för att kunna bevara en struktur med massbilism. Samtidigt innebär vätgas- och bränslecellsdrift ett radikalt tekniksprång som industrin inte självklart klarar av eller är intresserad av. Panelen menar att det därför är möjligt att mindre radikala lösningar som hybridbilar och naturgasdrift föredras på medellång sikt och då försenar vätgaslösningen.

Den sistnämnda aspekten väcker frågan om naturgasen kan verka som en ”bro” till ett system med vätgas som energibärare. Panelen menar att en utbyggnad av naturgasen i Europa skulle kunna underlätta övergången till vätgas som energibärare och att både naturgas och, i vissa länder, kärnkraft sannolikt kommer att vara viktiga element under en övergångsperiod.

En sista systemfråga rör energianvändningen. Panelen konstaterar att även om tekniken ger stora möjligheter till energieffekti-

visering krävs det att den används för att den skall ge minskade koldioxidutsläpp. Det krävs alltså ett förändrat beteende hos användarna, vilket bara kan komma till stånd genom en kombination av styrmedel och lämpligt utformade institutioner samt ändrade livsstilar och värderingar.

Panelen konstaterar att om en långsiktig och genomgripande förändring av energisystemet skall kunna ske krävs förändrade institutioner och organisationer, förankring i starka organisationer, professioner, nätverk och intressegrupper samt ett samförstånd och partnerskap mellan staten och näringslivet. Enligt panelens åsikt skulle ett europeiskt ”vägvisarprojekt” kring vätgas vara ett steg på vägen genom att ge möjlighet att i en bred krets av intressenter diskutera forskningsbehov, tänkbara utvecklingssamarbeten, balansen mellan nationella åtgärder samt åtgärder på EU-nivå.

För Sverige gäller det, enligt panelen, att ha en genomtänkt strategi för agerandet på det europeiska planet samtidigt som man måste hantera nationella och lokala frågor kring energiförsörjningsstruktur, säkerhetstänkande m.m. Panelen understryker att en stor systemförändring tar tid och kräver konsekvens och att det finns goda argument för en tidig start, inte minst det att svensk industri kan skaffa sig intressanta högtekniska nischer i den framväxande vätgasekonomin.

Den skisserade omställningen av systemen ställer också krav på en ny forskningsstrategi. Panelen pekar, naturligt nog, särskilt på att systemaspekterna måste uppmärksammas i energiforskningen. Kopplingarna mellan det gamla och det nya behöver belysas. Det behövs forskning kring regelverk och institutioner. Småskaliga system kan kräva en delvis ny affärslogik och nya regelverk – överstatliga system likaså. Standarder, säkerhet och ekonomi kräver uppmärksamhet för alla nya system. Dessutom måste forskningsstrategin enligt panelen bli bredare och mer aktiv (med avseende både på geografiskt fokus och på val av tekniker och system att studera), samtidigt som en kraftsamling kring större enheter med internationell slagkraft behövs. Panelen betonar även att det är angeläget att samarbetet mellan olika myndigheter utvecklas och förstärks samt kombineras med samverkan inom EU:s olika program och andra internationella organ. Det är även viktigt att resurser finns för såväl marknadsintroduktion som FoU.

Avslutningsvis påpekar panelen att mycket måste ha hänt fram till år 2020 och att det nu krävs en bred dialog i samhället, pålitliga regelverk för bland annat koldioxidutsläpp samt svenska, euro-

peiska och internationella organisationer som kan bära upp de stora förändringarna över de kommande årtiondena. Panelen betonar att ambitionsnivån i scenariot ”klimatet i fokus” kan visa sig vara otillräcklig, men scenariot håller i alla fall möjligheten öppen att vid behov höja ambitionsnivån. En utveckling enligt scenariot ”klimatet en faktor bland flera” riskerar, enligt Systempanelen, att stänga framtida handlingsalternativ och att låsa kommande generationer till mer genomgripande klimateffekter.

6.1.4. Panelen för Användarframsyn

I rapporten Vad hände sen? beskriver panelen sina framtidsbilder av hur energianvändningen kan se ut om 20 år i form av en återblick från år 2022, där ”utfallet” jämförs med vad panelen trodde år 2002. Att redovisa panelens utförliga diskussion kring dessa båda bilder är inte möjligt här. Istället fokuserar vi sammanfattningen nedan på två områden, dels panelens bilder av framtidens energianvändning i industrin, transportsektorn och bostadssektorn för Energiframsyns två scenarier, dels panelens beskrivning av ”utfallet” år 2022.

Bilder av energianvändningen i scenarierna

Panelen tar sin utgångspunkt i en diskussion kring vilka trender som präglar samtiden. På en övergripande nivå pekas på nyckelord som globalisering, urbanisering och ökad sårbarhet. En aspekt av globaliseringen som särskilt lyfts fram är att nationalstaterna kommer att splittras upp och gemenskap bildas mellan likartade regioner i ett gränslöst Europa. Utvecklingen förväntas leda till hårdare konkurrens mellan företag och regioner, men också till ökad rörlighet och kulturell mångfald. Sveriges befolkning blir äldre och befolkningstillväxten minskar. Företagen specialiserar sig för att nå lönsamhet och etiska ställningstaganden, t.ex. om barnarbete och vapenförsäljning, blir en allt viktigare del av profileringen.

Sammanfattningsvis bedömer panelen att energianvändningen i scenariot ”klimatet i fokus” stannar på dagens nivå tack vare kraftiga effektiviseringar inom bebyggelse och industri som uppväger en ökning inom transportsektorn. I ”klimatet en faktor bland

flera” ökar energianvändningen trots en fortlöpande effektivisering, vilket främst beror på ökningen inom transportsektorn.

Med avseende på energianvändningen i byggnader anser panelen att långtgående effektiviseringar är möjliga, men konstaterar samtidigt att effekten på hela bebyggelsen är begränsad på 20 år sikt på grund av husens långa livslängd. Trots detta bedömer panelen att den totala energianvändningen minskar i båda scenarierna. I ”klimatet i fokus” blir minskningen ca 20 procent och i ”klimatet en faktor bland flera” ungefär hälften så stor.

Som tidigare nämnts utgår panelen från att det inom industrin sker en fortsatt specialisering med ökad förädling, vilket leder till en ökad efterfrågan på el och andra förädlade energiformer. Energipriserna stiger i båda scenarierna och stimulerar till energieffektivisering och ett ökat systemtänkande. Till exempel ökar processindustriernas leverans av spillvärme till omgivande bebyggelse. Betydelsen av effektiviseringar varierar dock mellan scenarierna. I ”klimatet i fokus” är det möjligt att uppnå en oförändrad energianvändning. I ”klimatet en faktor bland flera” ökar såväl industrins totala energianvändning som dess användning av el.

Enligt panelens bedömning kommer behovet av transporter att fortsätta att öka, men de kan effektiviseras avsevärt, t.ex. genom bättre logistik och kollektivtrafik. Trots detta bedömer panelen att energianvändningen i ”klimatet en faktor bland flera” ökar ”i tangentens riktning” (dvs. med ca 25 procent till år 2022). I ”klimatet i fokus” kan ökningstakten halveras. Miljöbelastningen minskar dock genom ny teknik och nya drivmedel (främst genom inblandning). T.ex. kommer personbilarnas genomsnittliga energiförbrukning att minska i båda scenarierna, med 20 procent i ”klimatet en faktor bland flera” och med 30

  • procent i ”klimatet

i fokus”.

Återblick från år 2022

När användarpanelen ”blickar tillbaka” från år 2022 beskriver man bilder av storstadsregioner, klusterregioner och landsbygd, samtidigt som man konstaterar att var man bor och arbetar inte längre är lika geografiskt bundet som år 2002.

I användarpanelens storstadsregion kännetecknas boendet och bebyggelsen dels av nybyggande och förtätning, dels av längre pendlingsavstånd som möjliggjorts genom utbyggd infrastruktur. Ett

resultat är en minskad överhettning inom vissa bostadsområden. Den totala energianvändningen har minskat trots att den totala byggnadsarean har ökat. Effektiviseringarna har dock inte främst skett genom ny teknik utan genom ökade kunskaper om hur redan känd teknik bör anpassas och användas för att skapa genomtänkta systemlösningar. Genom förbättrade standarder och energisnål teknik har antalet apparater och elvändningen för underhållning och arbete i hemmen kunnat minskas. Fjärrvärmen har fortsatt att expandera och har bidragit till ökad kraftvärmeproduktion. Naturgasen finns tillgänglig i stora delar av landet och används till såväl uppvärmning och el som matlagning. Stationära bränsleceller för lokal el- och värmeproduktion, drivna av naturgas, har slagit igenom stort.

Näringslivet utanför storstadsregionerna är mer differentierat, vilket är ett resultat av den ökade pendlingen. Inom stadsregionerna består näringslivet till stor del av närservice, byggprojekt, lättare industri och hantverkare. Energianvändningen har effektiviserats, men totalt sett fortsatt att öka.

Även transporterna har fortsatt att öka, trots utbyggd och effektivare kollektivtrafik som omfattar både person- och godstransporter. De har dock blivit mer miljövänliga. Stadsbilarna har blivit allt mindre och är extremt bränslesnåla. Nya drivmedel och bilmotorer har vunnit mark, samtidigt som de traditionella motorerna har förbättrats. I personbilarna används inte längre bensinmotorer utan kraftigt förbättrade dieselmotorer som går på bensin/diesel, naturgas, etanol eller nya syntetiska bränslen. Alla oljebaserade drivmedel är utblandade med 10

  • procent alkohol. Det finns även en del elhybridbilar och bränslecellsbilar.

Utanför storstadsregionerna har klusterregioner, dvs. regioner med hög tillväxt, vuxit fram kring befintlig infrastruktur. Där ligger energianvändningen i byggnader på samma nivå som år 2002, vilket är ett resultat av effektiviseringar genom god förvaltning av byggnader, ökad medvetenhet, värmeåtervinning och renoveringar. Bebyggelsens energiförsörjning har förändrats. En hel del elvärme har konverterats till naturgas. Fjärrvärmen har byggts ut och använder främst bioenergi och spillvärme från klustrens industrier. Även stationära bränsleceller används. Det byggs dock en del mycket energisnåla hus med elvärme, och värmepumpar är ännu populära.

Industristrukturen ser väldigt olika ut i olika klusterregioner. Några exempel är kluster kring några större, tyngre industrier, småföretagarregioner samt kluster av avknoppningsföretag kring högskolor. Industrins erfarenheter av långa, tunga transporter har givit en kompetens inom området logistik som är en konkurrensfördel. Energianvändningen har fortsatt att öka på grund av den fortsatta tillväxten. Oljeanvändningen är dock mindre eftersom biobränslen och naturgas används i högre grad än år 2002.

När det gäller transporter konstaterar panelen att de framgångsrika klusterregionerna har satsat stort på infrastrukturen, främst i form av tåg. Energianvändningen har effektiviserats kraftigt. Industrin använder i högre grad tåg och fartyg, och lastbilarna har en hög fyllnadsgrad eftersom transporterna samordnas. Som ett resultat har trenden med en årligen ökande energianvändning brutits. De totala transporterna (inklusive bilåkandet) har dock ökat, och den totala energianvändningen har därmed inte minskat nämnvärt.

De regioner som ligger utanför tillväxtregionerna – landsbygden – är varken homogena eller enhetliga. Befolkningen har minskat utanför de mer urbana regionerna, men eftersom dubbelboendet har ökat kvarstår bebyggelsen ändå i stor utsträckning. De som inte bor permanent vidtar dock inga större åtgärder för energieffektivisering, och energianvändningen har därför ökat. Husen i glesbygden använder framförallt ved- och pelletspannor för uppvärmning, ibland kompletterade med solceller, solvärme och nya värmepumpar. I vissa områden är det vanligt med vindkraftverk för egen elproduktion.

Inom industrin/näringslivet har det inte hänt så mycket under de senaste 20 åren. Attraktionskraften är fortfarande lägre priser på mark och arbetskraft och möjligheter till alternativ sysselsättning i form av jakt, fiske och bärplockning. Jordbruk och skogsbruk är viktiga näringar vid sidan av en och annan industri. Turistnäringen är viktig för vissa regioner, men är starkt säsongsbetonad och utgör därför bara ett komplement till andra näringar.

Eftersom människor pendlar mer ökar även transporterna. Bilåkandet ökar och så även den totala energianvändningen.

Avslutningsvis betonar användarpanelen att det finns många möjligheter till energieffektivisering inom alla områden. Många av dem kommer dock inte att förverkligas, särskilt inte i klimatet en faktor bland flera. Inom många områden krävs även ökad kunskap och medvetenhet hos dem som fattar investeringsbeslut eller på

annat sätt påverkar energianvändningen genom sitt beteende. Särskilt viktigt är det att ha en förståelse för helheten. Det behövs även olika typer av incitament för effektivisering och sparande.

6.1.5. Panelen för Strukturframsyn

Strukturpanelen presenterar sina resultat i rapporten Kan framtiden påverkas? – framtidsbilder för Energieuropa. Panelens uppgift var att presentera bilder av hur strukturer relevanta för energisystemen i Europa skulle kunna förändras på 20 års sikt. Panelen identifierar tre strukturer: institutionella strukturer, industriella strukturer och tekniska strukturer, vilka växelverkar med varandra och är ömsesidigt beroende.

Energiframsyns två scenarier ”klimatet i fokus” och ”klimatet en faktor bland flera” ansågs inte ge tillräckligt stora skillnader för de studerade strukturerna. De drivkrafter som istället valdes var ”Europas gemensamma utveckling” och ”IT:s betydelse i samhället”. Genom att kombinera dessa drivkrafter uppstod en matris med fyra olika scenarier (se tabell 6.1) utifrån vilka panelen tagit fram konsekvenser för de tre strukturerna och för energisystemens aktörer. Som framgår av tabellen gavs de fyra scenarierna namn utifrån historiska miljöer, och med kunskap om de samhällen scenarierna representerar är namnen tänkta att fungera associativt.

Tabell 6.1. Strukturpanelens fyra scenarier

EU-gemenskap styr EU-gemenskap styr ej

IT-struktur avgörande Rom Amsterdam IT-struktur ej avgörande Habsburg Sherwood

En utgångspunkt för strukturpanelens resonemang är att det är samhället och den tekniska utvecklingen som bestämmer energifrågornas utveckling och att energiföretagen, politiken och övriga aktörer agerar inom det utrymme som skapas.

När EU utvecklas i riktning mot en alltmer gemensam marknad och eventuellt mot en federation gynnas stora aktörer. Detta

beskrivs i scenarierna Habsburg

5

och Rom

6

. Om pendeln kring EU:s gemensamma utveckling svänger mot en svagare centralmakt och färre gemensamma regler på energimarknaderna gynnas företag som förmår utnyttja lokala förutsättningar. Detta beskrivs i scenarierna Sherwood

7

och Amsterdam

8

.

Fri och tillgänglig information ökar insyn och transparens, vilket sätter press på företagen att förändra sig, samtidigt som det ger upphov till nya affärsmöjligheter. Detta är drivande i Rom- och Amsterdamscenarierna. Om IT däremot inte fortsätter att förändra samhället blir företag som kan dra nytta av existerande strukturer vinnare. T.ex. kan elmarknaden då i allt högre utsträckning karakteriseras som en oligopolmarknad, vilket kan gälla Habsburgscenariot. Om marknaderna dessutom blir starkt avgränsade och beroende av politik kan de karakteriseras genom Sherwoodscenariot.

Strukturpanelen har dessutom försökt koppla sina scenarier till ”klimatet i fokus” och ”klimatet en faktor bland flera” (se tabell 6.2). Som framgår av tabellen är likheten störst mellan ”klimatet i fokus” och Habsburg. Vissa likheter finns även mellan ”klimatet en faktor bland flera” och Sherwood.

5

Habsburg representerar den österrikiska dubbelmonarkin som ”kom att fastna i sin egen

form”. Man ville inte rubba balansen utan så länge som möjligt bibehålla det som varit.

6

I Romarriket var mycket standardiserat, men centralmakten delegerade avsevärt till pro-

vinserna. Utvecklade kommunikationssystem möjliggjorde detta.

7

”I Nottingham rådde lag och ordning, men bara så långt sheriffens makt nådde.” I Sher-

woodskogen rådde andra normer och det gick att profitera på skillnaderna i regelsystemen.

8

Amsterdam representerar den merkantila idén, bäst illustrerad av Ostindiska kompaniets

handelsskepp som förde hem varor och idéer till Europa från världens alla hörn. Amsterdam var en ”hub” för att använda modernt språkbruk.

Tabell 6.2. Strukturpanelens fyra scenarier och relation till Energiframsyns scenarier ”Klimatet i fokus” respektive ”Klimatet en faktor bland flera

Habsburg Amsterdam Rom Sherwood Klimatet i fokus

Klimatet en faktor bland andra

Vilken betydelse har EU?

EU växer i omfattning och betydelse för allt fler områden i samhället

EU-idén börjar bli föråldrad

EU reformeras och blir starkare.

EU minskar i betydelse

Stor betydelse för att etablera gemensamma samhällssystem, t.ex. regler och standarder.

Framgår ej

Hur hanteras klimatfrågan?

EU-gemensamma system med interna förhandlingar

Olika prioritet i olika länder. Handelssyste m vanliga.

Företagen tar eget ansvar för att lösa problemet. EU övervakar.

Olika i olika länder. Lokala miljöopinioner ger lokala miljöåtgärder.

EU är pådrivande internationellt och går före med åtgärder.

Främst genom lokala initiativ och genom samarbeten mellan grupper av länder.

Hur etableras ny infrastruktur?

Stora, delvis EU-finansierade projekt som knyter samman de europeiska delsystemen

Lokalt anpassade projekt. Investeringsbehoven synliggörs tack vare bättre kunskaper om systemen.

Stora projekt med liten EUinblandning. EU sätter reglerna.

Lokalt utformade projekt utformade i samverkan mellan stat och näringsliv.

Genom samarbeten mellan stat och företag.

Genom lokala initiativ.

Den fråga som strukturpanelen vill besvara genom sina scenarier är: Hur utövar Energisverige

9

inflytande över det svenska och nord-

europeiska energisystemets strukturer idag och om 20 år?

De institutionella strukturerna sammanfattas av Strukturpanelen som myndigheter, regleringar, avtal, lagar, handelsplatser och aktörer, sedvänjor och praxis, standarder och patent, ägandeformer samt driftsformer. Många av dessa har förändrats under de senaste 20 åren. Till exempel har Energimyndigheten inrättats, energimarknader omreglerats, nya lagar och styrmedel tillkommit, ägandeformer och driftsformer förändrats.

Strukturpanelen menar att mycket talar för att makten förskjutits från staten till marknaden och marknadens aktörer. Tidigare kunde (den svenska) staten agera genom investeringsbeslut

9

”Energisverige” är en omskrivning för Energiframsyns målgrupp, dvs. beslutsfattare inom, i

vid mening, förvaltning, näringsliv och forskning.

och planering och direkt uppskatta konsekvenser av ingripanden i energisystemen. Detsamma gällde de kommunala energibolagen. Idag är bilden mer heterogen och staten ingriper mer indirekt genom styrmedel och följer utvecklingen på energimarknaderna genom sina myndigheter Energimyndigheten, Konkurrensverket och Konsumentverket. En ökad harmonisering av styrmedel inom EU kan ytterligare beskära den svenska statens möjligheter att styra energisystemen. Ett indirekt styre försöker man också åstadkomma genom satsningar på EFUD. Strukturpanelen menar dock att det i verkligheten är svårt att utöva ett sådant indirekt styre.

De industriella strukturerna inom energiområdet har förändrats under 1990-talet genom avregleringarna på el- och gasmarknaderna. Marknadsanpassning, integration av olika verksamheter, rationaliseringar, outsourcing, IT-stöd för drift och handel, är faktorer som påverkar de fortsatta förändringsprocesserna inom de (energi-) industriella strukturerna. Externa drivkrafter för förändring som är särskilt viktiga inom energiområdet är kapitaltillgång och kapitalkostnad, genomslag av ny teknik och ändrade spelregler på marknaderna. Strukturpanelen har inte analyserat interna drivkrafter som ägarnas mål eller företagens traditioner.

Koncentrationstendenser och förvärv är en del i förändringarna av de industriella strukturerna som skett på senare tid. Kostnad för kapital skiljer sig ofta mellan å ena sidan statligt och kommunalt ägda företag och å andra sidan privata aktörer, där de förra genom lägre avkastningskrav eller garantier har en lägre kostnad. Strukturpanelen pekar på detta som en förklaring till att statligt ägda kraftföretag (exempelvis EdF, Fortum och Vattenfall) varit framgångsrika i att växa genom förvärv. När hemmamarknaden dessutom avreglerats sent (som i EdF:s fall) kan företaget agera på andra marknader som en ”vinnare”. Å andra sidan kan en rationaliseringsprocess, när den väl inträffar, vara smärtsam.

Ny teknik, som exempelvis datoriserad drift och övervakning av energianläggningar, har betydelse för förändringar av de industriella strukturerna. Den tekniska bemanningen både hos energiproducenter och hos användare kan förändras och övervakning kan ske på distans. Dessutom läggs detta allt oftare ut på entreprenad. Entreprenörsföretagen blir nya aktörer inom energibranschen, den industriella strukturen har därmed förändrats, bl.a. tack vare ny teknik.

Marknadsplatser som uppstått genom avregleringarna lockar också till sig nya aktörer. Företag som är duktiga på handel med

traditionella värdepapper och mäklade produkter ser också affärsmöjligheter inom energiområdet. På detta område är inträdeshindren låga och nya industriella strukturer skapas. När det gäller investeringar i anläggningar och överföringskapacitet är däremot inträdeshindren stora. Endast aktörer med god tillgång till kapital har en förmåga att etablera sig.

Tekniska strukturer är den tredje kategorin som analyserats av strukturpanelen. Med en utblick till år 2020 ser panelen två typer av tekniska strukturer att ta hänsyn till: de som finns kvar och de som kan tänkas byggas ut. Till den första kategorin kan räknas ledningsbundna energistrukturer och industritomter för energianläggningar. Nya tekniska strukturer som byggs ut är olika slag av kommunikationsnätverk.

Geografiska platser som redan idag används för energiändamål antas ha stor betydelse även framgent, inte minst med hänsyn taget till en allt bredare samhällelig diskussion i prövningsärenden för nya anläggningar.

De äldre energisystemen (el, gas, fjärrvärme) länkades ihop genom de fysiska ledningsnäten, vilket naturligt nog gav geografiska uppdelningar av systemen. När kommunikationsstrukturer istället länkar samman fastigheter, producenter och användare kan energianvändningsmönster istället utgöra grund för sammankopplingen. Likartade energianvändningsmönster ger likartade övervaknings- och kontrollbehov. Till detta kommer att en ökad användning av distribuerad småskalig energiteknik kan ge upphov till nya kombinationer av lokal energiomvandling och lokal energianvändning. De existerande elnäten är konstruerade för ett enkelriktat ”flöde” från centrala produktionsanläggningar till lokala användare. Distribuerad kraftvärme och trigeneration

10

ger nya möjligheter till

effektiv matchning av produktion och efterfrågan av el, värme och kyla på lokal nivå, samtidigt som det kan uppstå svårigheter i styrning av elnäten då ”flödena” dubbelriktas.

Strukturpanelen pekar till sist på ytterligare en typ av struktur, nämligen kompetensstrukturer. En förutsättning för genombrott av ny teknik är att det finns en mottagningsförmåga i samhället för att omvandla kunskap till affärsidéer och produkter. Även det omvända kan gälla, att en viss typ av kompetens i ett samhälle ger

10

Trigeneration (eng.) definieras ofta som produktion av el, värme och kyla med hjälp av en kombination av energiomvandlingsapparater försörjda med energi från en källa, vanligtvis naturgas. Gasturbin ger el, avgasvärmen ger värme. Kyla produceras antingen från gasturbinens rotationsenergi (eller el) i kompressorkylmaskiner eller genom att använda avgasvärme i absorptionskylmaskiner.

en viss teknik större förutsättningar att etablera sig. Det svenska kompetensklustret kring storskalig elektroteknik är ett känt exempel. Strukturpanelen frågar sig om Sverige har tillräcklig industriell kompetens inom andra nya energitekniska områden, t.ex. solcellsområdet, där forskningen i Uppsala är framgångsrik, men frågetecken kring industriell mottagningsförmåga finns.

6.1.6. Panelen för Långsiktig framsyn

I rapporten Energi 2050 – närmare solen presenterar Panelen för långsiktig framsyn två framtidsbilder av Sveriges energisystem år 2050 och beskriver utvecklingen dit. Panelen poängterar dock att det är omöjligt att förutsäga utvecklingen i ett så långt perspektiv. Panelen koncentrerar sig på den tekniska utvecklingen, men med utblickar till övriga samhället.

Energiframsyn utgår från att den ekonomiska utvecklingen blir gynnsam. Detta antas av långsiktspanelen i sin tur medföra ökat välstånd, ökad konsumtion och eventuellt ökat resande. Samtidigt ökar befolkningen måttligt och det sker en koncentration av befolkningen till tillväxtregioner i Europa, liksom en fortsatt urbanisering i Sverige.

Energianvändningen (per capita) kan minska tack vare effektiviseringar inom alla sektorer (bostäder, industri och transporter). Störst effektivisering erhålls vid scenariot ”klimatet i fokus”. Vid ”klimatet en faktor bland flera” sker en relativ minskning av energianvändningen, men den motverkas av befolkningsökningen så att den totala energianvändningen hamnar ungefär på dagens nivå.

Gemensamt för båda scenarierna är att fossila bränslen minskar i bebyggelsens energianvändning, mer markant i ”klimatet i fokus”. Industrins energianvändning är relativt konstant jämfört med idag, men det har skett en stark produktivitetsökning i relation till den tillförda energin, då båda scenarierna utgår från en god tillväxt i ekonomin.

Den största skillnaden i energianvändning mellan scenarierna rör transportsektorn. I ”klimatet i fokus” har förnybara och ”koldioxidfria” drivmedel till stor del ersatt fossila bränslen. Transportsektorns totala energianvändning minskar i båda scenarierna på grund av kraftiga effektiviseringar och trots en eventuell ökning i både resande och godstransporter.

Den största skillnaden när det gäller energitillförsel gäller huruvida naturgas får en större omfattning i det svenska energisystemet. Vid ”klimatet en faktor bland flera” blir det så. Den kommer då att användas både för kraftvärme och som källa för naturgasbaserade drivmedel. I scenariot ”klimatet i fokus” expanderar naturgasen inte nämnvärt utanför de områden där den redan finns idag. Dagens kärnkraftsreaktorer avvecklas i ”klimatet i fokus” långsamt och ersätts framför allt med förnybar energi och tack vare effektiviseringar. Ny kärnkraft ses inte som ett förstahandsalternativ, men skall heller inte uteslutas.

Långsiktspanelen har en teknikoptimistisk syn på framtiden. Informationstekniken fortsätter att utvecklas och det gäller också dess energieffektivitet. Lättare och mer mobila funktioner inom en mängd områden kommer i sig kräva energisnåla apparater. Nya material och bioteknik kan ge upphov till lätta men starka material i fordon, förpackningar m.m. En minskad användning av metaller ger lägre energianvändning både tack vare minskad (men förädlad) stålproduktion samt effektiviseringar i stålindustrin och tack vare lägre vikt i fordon och produkter. Materialanvändningen kommer generellt sett att minska, särskilt när det gäller ”jungfruliga” material. Återvunna material ökar i betydelse.

Informationsteknik och automatisering ger förutsättningar för en radikalt effektivare energianvändning i bebyggelsen. Bebyggelsen har också delvis förändrats på 50 års sikt, även om det stora flertalet av dagens byggnader fortfarande är i användning. Så kallade ”smarta fönster”, diodbelysning, och effektivare vitvaror m.m. minskar energianvändningen samtidigt som kravet på högre komfort kan motverka minskningen genom en ökad efterfrågan på t.ex. luftkonditionering och golvvärme.

Inom industrin förväntar sig långsiktspanelen att elanvändningen fortsätter att öka samtidigt som det finns goda möjligheter till effektiviseringar genom ökad automatisering och styrning av energianvändningen både i processer och för kringtjänster som belysning, uppvärmning och ventilation. Strukturförändringar i näringslivet påverkar enligt långsiktspanelen inte efterfrågan på energi i någon större omfattning. Skogsindustrin kommer fortsatt vara den mest energikrävande industrigrenen, men den kan komma att utvecklas till en nettoexportör av energi tack vare utveckling av s.k. bioenergikombinat. Stålindustrin förväntas bli mer skrotbaserad och elberoende, men med en fortsatt utveckling mot förädling och produktion av specialstål.

Nya arbetsformer som distansarbete kan å ena sidan minska antalet resor i tjänsten, men å andra sidan kan ett ökat fritidsresande och regional arbetspendling ta ut den effekten. De svenska persontransporterna väntas å ena sidan öka starkt, men på sikt mättas ökningen på grund av trängsel. Å andra sidan kan en stor andel äldre i befolkningen ge minskade transportbehov samtidigt som en större andel aktiva pensionärer och en ökad turism ger upphov till andra resmönster. Långsiktspanelen pekar således på att det finns tendenser i utvecklingen av de framtida transportbehoven som går i olika riktningar.

Detsamma gäller godstransporterna. Trender med olika innebörd finns, vilket försvårar en analys över de totala effekterna. Internethandel kan ge ökad efterfrågan på direktleveranser samtidigt som informationstekniken också kan bidra till effektivare logistikhantering och trafikstyrning.

Dominansen av personbilar respektive lastbilar inom transportsystemen väntas dock bestå, även om trängsel i kombination med satsningar på kollektivtrafik och järnvägar kan leda till energieffektivare transporter.

Fordonsparkerna kommer att förändras radikalt på 50 års sikt. Miljö- och konsumentkrav kommer att driva fram alternativa bränslen, först redan introducerade bränslen som naturgas, biogas och etanol, och senare genom en successiv övergång till vätgas i bränslecellsfordon. Den senare tekniken förväntas inte vara dominant ens på 50 års sikt, men har då börjat etableras. Hybridbilar har redan idag introducerats på marknaden och förväntas också få ett större genomslag på lång sikt.

Vätgasen kan produceras ur förnyelsebara energikällor på flera olika sätt, antingen genom traditionell elektrolys (från vind-, vatten-, eller solenergi), på biologisk väg (s.k. artificiell fotosyntes) eller genom förgasning av biomassa. Det senare kan ge upphov till en mängd olika bränslen beroende på hur processerna konstrueras.

Om vätgas och bränsleceller representerar ett första systemskifte, som på lång sikt får betydelse kan ett annat vara koldioxidavskiljning från fossila bränslen. Ett tredje systemskifte som pekas ut gäller att småskalig teknik kan ta en större plats i produktionen av el och värme. Informationsteknik, energilagringstekniker och förändrade spelregler på energimarknaderna är faktorer som på olika sätt verkar för småskalig el- och värmeproduktion i kundens närhet.

Exempel på lovande elproduktionstekniker för framtiden där teknikgenombrott kan ske är enligt långsiktspanelen solcellsteknik, fusionsenergi, vågenergi och energi från strömmande vatten. ”Gammal teknik” som vattenkraft nämns som ett reellt alternativ på lång sikt, även för ”miljövänlig utbyggnad” av skyddade älvar. Vindkraft och kraftvärme är närmast självklara alternativ för ytterligare elproduktion, där kraftvärmen har en stor potential tack vare ett stort värmeunderlag i befintlig fjärrvärme. Kraftvärmen kan baseras både på biobränslen och naturgas.

Värmeförsörjningen förändras genom en fortsatt utbyggnad av fjärrvärmen. Biobränslen, både från skog och från åkermark, kommer att kunna försörja en ännu större del av Sveriges bostäder än idag. Avfall kommer också att kunna utnyttjas mer än idag för värmeproduktion, liksom spillvärme från industrin. Värmepumpar och naturgas kommer också spela en ännu större roll i framtidens uppvärmning som ersättning för el och olja.

För vägen fram till år 2050 pekar långsiktspanelen ut styrmedel och andra klimatinriktade åtgärder som särskiljande. I ”klimatet i fokus” leder val av styrmedel till högre energikostnader, vilket snabbar på effektiviseringar och omställningen. Samtidigt skall detta ske harmoniserat med övriga Europa, varför den svenska industrins relativa konkurrenskraft i stort sett blir oförändrad. I ”klimatet en faktor bland flera” har tillförselsäkerhet, ekonomi och lokala miljökrav större betydelse som drivkrafter. Det ger lägre krav på effektivisering och lägre takt i utvecklingen av energisnål teknik.

Långsiktspanelen menar att samhället genom politiken avgör vägvalen. Energi- och klimatpolitik har en avgörande roll för att skapa spelregler och incitament som kan stimulera utveckling av teknik och investeringar i infrastruktur, globalt, i Europa och i Sverige. Tillfälligt ökade energikostnader behöver inte vara negativt för tillväxt i ett längre perspektiv. Övergångsvis är det snarare värt att ta högre kostnader för att stimulera utveckling och etablering av ny teknik på marknaden.

Tidigare nämnda systemskiften och teknikgenombrott kan få stor betydelse, inte minst i Sverige när det gäller transportsektorn. Drivmedelsfrågan är en nyckelfråga för svensk klimatpolitik.

När det gäller energitillförseln har vattenkraften även framgent en nyckelroll. Den kommer under överskådlig tid utgöra basen i Sveriges elförsörjning. Den stora skillnaden mellan de två scenarierna gäller balansen mellan bioenergi, kärnkraft och naturgas.

Det är också intressant att konstatera att panelen inte ger någon direkt vägledning för vilka områden Sverige bör satsa på inom EFUD, vilket kan illustreras med följande citat:

Vilka satsningar på forskning, utveckling och demonstration som bör göras med anledning av panelens slutsatser har inte funnits utrymme att diskutera. (Energi 2050 – närmare solen, s. 48)

Panelen konstaterar dock att Sverige är en liten aktör i den internationella utvecklingen inom de centrala områden som pekas ut i rapporten. När det gäller industrialisering (kommersialisering) av forskningsresultat menar panelen att ett område med särskild nordisk relevans rör effektivare utnyttjande av skogsresursen för förädlade produkter och energi, samt teknik för att producera el och värme från bioenergi. Panelen gör dock tillägget att det i en global marknad inte finns anledning att begränsa intresset till lokala energikällor eller den nordiska energimarknaden

.

6.2. Andra framtidsbilder

Även om IVA:s projekt Energiframsyn Sverige i Europa enligt LångEn-utredningens direktiv skall vara en av utgångspunkterna i utredningens beredning av förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet, är det väsentligt att också beakta andra uppfattningar om hur det framtida energisystemet kan komma att se ut. Mot denna bakgrund refereras i detta avsnitt framtidsbilder som nyligen gjorts av det s.k. Nordleden-projektet (6.2.1), EGkommissionen (6.2.2) och IEA (6.2.3).

11

6.2.1. Nordleden

Nordleden är ett tvärvetenskapligt nordiskt forskningsprojekt om energi och miljö. I projektet analyseras utvecklingen av Sveriges och Nordens energiförsörjning, exklusive transportsektorn, på kort och lång sikt i ett nordeuropeiskt perspektiv. Projektet har bedrivits i två etapper, åren 1996

  • respektive åren 2000−2003

11

Givetvis har under senare år visioner om det framtida energisystemet tagits fram också av andra organisationer. Några exempel är arbeten gjorda av USA:s Department of Energy, den svenska elbranschens gemensamma forskningsbolag Elforsk (se t.ex. Ett uthålligt elsystem för Sverige; en vision för år 2050 (Elforsk, 1996), och det finska tekniska forskningsinstitutet VTT. Det senare presenterades år 2002 i boken Energy Visions 2030 for Finland (VTT, 2002), och delgavs även LångEn-utredningen vid ett studiebesök i Finland.

och skall avlämna en slutrapport i september 2003. I syfte att bredda LångEn-utredningens underlag har utredningen uppdragit åt de ansvariga för Nordleden att redogöra för projektets syn på det nordiska energisystemets utveckling på lång sikt.

12

Ett syfte med Nordleden har varit att skapa en mötesplats för faktagrundad diskussion och dialog mellan beslutsfattare och andra energiaktörer från olika discipliner och olika länder. Således medverkar ett stort antal aktörer på energi- och miljöområdet i Sverige och Norden på olika sätt i projektet. Olika typer av forskningsprojekt bedrivs av representanter för nordiska institutioner för energisystemteknik, nationalekonomi, företagsekonomi, beteendevetenskap och acceptansforskning. Andra typer av aktörer deltar dels i Nordledens styrelse som består av representanter för projektets största finansiärer (däribland Energimyndigheten), dels i en bredare referensgrupp, i vilken ingår representanter för olika, främst svenska och norska, departement, myndigheter, branschorgan och företag.

På övergripande nivå har Nordledens problemfokus i mycket handlat om möjliga effekter av en omställning av de nordiska energisystemen från att vara baserade på fossil- och kärnbränslen till att vara baserade på förnybara energislag. Huvudfrågorna har varit vilka alternativ som, på ett kostnads- och miljöriktigt sätt, bör ersätta de konventionella fossilbränsleanläggningarna och kärnkraften, och under vilka tidsperioder de olika alternativen bör utnyttjas. Nordledens slutsats är att fyra kategorier står till buds för omställningen (se tabell 6.3 nedan).

12

Uppdraget har redovisats i rapporten En målinriktad analys för LångEn-utredningen med stöd av Nordledenprojektet (Nordleden, 2003).

Tabell 6.3. Fyra av Nordleden utpekade kategorier för omställning

Kategori Exempel på teknik Metod för genombrott Tidshorisont

A) Förnybar teknik som är etablerad på marknaden

Fliskraftvärme, vindkraft Ekonomiska styrmedel, stöd och FoU

  • år

B) Förnybar teknik som ännu inte etablerats på marknaden

Biogaskraftvärme, solceller

FoU 30-50 år

C) Fossilbränslebaserad teknik som är etablerad på marknaden

Naturgaskombikraftvärme Ekonomiska styrmedel

och FoU

  • år

D) Fossilbränslebaserad teknik som ännu inte etablerats på marknaden

CO

2

-avskiljning, naturgaseldade bränsleceller

FoU 30

  • år

Som framgår av tabellen torde enligt Nordleden de olika kategorierna (A-D) skilja sig åt beträffande såväl tidpunkt för genombrott som lämpliga styrmedel och metoder för att uppnå genombrottet. Bland annat kan noteras hur styrmedelsbehoven kan variera, som framgår av tabellen menar Nordleden t.ex. att även andra styrmedel än satsningar på forskning och utveckling behövs för att uppnå genombrott i kategorierna A och C.

I Nordleden har slutsatsen dragits att alternativ från samtliga de fyra kategorierna i tabellen (A

  • bör utnyttjas om man vill uppnå en kostnadseffektiv och miljöriktig omställning av energisystemen i de nordiska länderna. På vägen mot det förnybara energisystemet bör dock alternativen i de olika kategorierna (A
  • spela olika roller enligt Nordleden. Enligt Nordledens rapport till LångEnutredningen finns starka skäl att tro att omställningen mot det förnybara energisystemet i Norden kommer att ta två vägar. Dels en ”bas”, som innebär en successiv expansion av de förnybara alternativen. Dels en ”bro”, dvs. ett tidsbegränsat utnyttjande av nya fossilbränslebaserade alternativ som kan antas vara bättre än dagens konventionella anläggningar.

”Basen” och ”bron” illustreras i figur 6.1 nedan. Figuren, som avser hela Norden, omfattar el, värme och industrins processer, men däremot inte transporter. De energislag som medtagits är de som enligt Nordleden är centrala i omställningen, dvs. de som minskar eller ökar kraftigt (kol, olja, kärnkraft, naturgas, biobränsle och vindkraft). Av detta skäl ingår inte storskalig vattenkraft. Med hänsyn till att vissa faktorer således utelämnats bör noteras att om

figuren skulle ha omfattat all Nordens energiåtgång så skulle den vertikala axeln ha varit längre.

Figur 6.1. Nordledens bild av olika alternativs roller i energiomställningen

Den omställning av de nordiska energisystemen som visas i figuren är resultatet av i Nordleden gjorda analyser av hur en kostnadseffektiv utveckling av energisystemen kan tänkas te sig givet vissa antaganden om politiska beslut och andra förutsättningar. Några exempel på sådana antaganden som gjorts av Nordleden är:

  • Att en avveckling av kärnkraften i Sverige sker i enlighet med riksdagsbeslut (40 års teknisk livslängd antagen). I Finland finns dock en utbyggnad med en femte kärnkraftsreaktor med i analyserna.
  • Att en reduktion av klimatgaser skall ske i enlighet med Kyoto till år 2010 och (minst) i samma takt därefter.
  • Att ingen ytterligare storskalig utbyggnad sker av den svenska eller norska vattenkraften.
  • Att betydande energieffektivisering fortsatt sker i alla led i energisystemet, från tillförsel till användning.
  • Att det sker en fortsatt teknisk utveckling av teknikerna i alla fyra kategorierna ovan (A

Som kommentar till figur 6.1 kan vidare sägas att det enligt Nordleden vore kostsamt (både ekonomiskt och miljömässigt) att avstå från ett eller flera av alternativen på ”bron”. Enligt Nordleden

TWh

2000

2050

Icke-förnybar energi (nya alternativ: C-D)

Icke-förnybar energi (konv. teknik)

Förnybar energi (all teknik, inkl. A-B)

skulle exempelvis ett ”förbud” mot naturgas – om någon skulle vilja införa ett sådant t.ex. på grund av att naturgasen är ett fossilt bränsle – främst fördröja reduktionen av konventionell kol- och oljebaserad teknik. Mot denna bakgrund menar Nordleden att det borde finnas ett stort värde i att kraftfullt stödja en utveckling av den teknik som finns på ”bron”, istället för att enbart ge stöd till den förnybara tekniken i ”basen”.

6.2.2. EU:s grönbok Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning

Den europeiska kommissionen framlade i november 2000 grönboken Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning. Mot bakgrund av medlemsländernas synpunkter på grönboken lämnades sedan en slutrapport om grönboken i juni 2002.

13

Ett motiv för att ta fram grönboken var att EU-länderna utnyttjar alltmer energi, i huvudsak fossila bränslen. Således utgör olja, kol och naturgas ca 80 procent av EU-ländernas totala energiförbrukning, varav nästan två tredjedelar importeras. Enligt grönboken kommer användningen av fossila bränslen att öka om ingenting görs före år 2030. I grönboken konstateras dock att det är omöjligt att uppnå självförsörjning på energiområdet inom EU. Även om energiförbrukningen sedan den första oljekrisen inte utvecklats i samma takt som Europas ekonomiska tillväxt, innebär bristen på tillfredsställande inhemska energialternativ ett problem för unionens växande behov. Både dagens union, och en kommande utvidgad, förbrukar mycket mer energi än den kan producera.

Figur 6.2 visar den av Kommissionen antagna utvecklingen av energikonsumtionen inom EU.

13

KOM (2000) 769 respektive KOM (2002) 321 slutlig.

Figur 6.2. Energikonsumtion i slutledet 1990

  • (mtoe)

14

Kommissionen drar i grönboken följande tre slutsatser:

1. EU blir alltmer beroende av externa energikällor. Detta faktum ändras inte på något sätt av utvidgningen. Enligt aktuella prognoser kommer importberoendet att nå 70 procent år 2030.

2. EU har litet manöverutrymme på energiförsörjningens utbudssida. Det är främst på efterfrågesidan som unionen kan agera, och då särskilt genom energibesparing i byggnader och transporter.

3. Utan ambitiösa insatser kan EU inte att ta itu med frågan om klimatförändringar på lång sikt eller uppfylla de åtaganden som den i detta avseende gjorde i Kyoto.

EU-kommissionen säger i grönboken att importberoendet och dess växande storlek i och för sig är oroande, men att det vore felaktigt och alltför enkelt att endast betrakta försörjningstryggheten som en fråga om att minska importberoendet och främja den inhemska produktionen. En trygg energiförsörjning kräver enligt grönboken snarare en hel serie politiska åtgärder.

De förslag som läggs i grönboken anger en strategi med tonvikt på åtgärder på efterfrågesidan. I slutrapporten från juni 2002 kon-

14

Uppgifterna baseras på de prognoser som görs i grönboken del 3, avsnitt IB och avser ett EU med 30 medlemsstater.

Hushåll,tjänste-

sektorn Industri Transporter

0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800

1990

2000

2010

2020

2030

År

mtoe

stateras att nästan alla som lämnat synpunkter på grönboken varit överens om att man bör koncentrera strategin på efterfrågesidan. Denna prioritering fick också ett tydligt politiskt stöd vid rådsmötet i Barcelona i mars 2002.

Som framgått av avsnitt 4.3.4 finns också flera andra energirelaterade EG-direktiv och insatser från de senaste åren som kan sägas påverka ramförutsättningarna för EFUD.

6.2.3. IEA – World Energy Outlook 2002

International Energy Agency (IEA) gör vartannat år en ”World Energy Outlook”. I den senaste, publicerad hösten 2002, pekas på trender i energitillförsel och energianvändning, priser, handel och koldioxidutsläpp från i dag och fram till år 2030.

I rapporten görs, som framgår av namnet, förutsägelser på global nivå. IEA utgår från ett ”referensscenario”. I detta har hänsyn tagits till politiska beslut och åtgärder som hade antagits, men inte alltid ännu fullt ut implementerats, till och med mitten av år 2002. I ett ”Alternative Policy Scenario” beskrivs konsekvenserna av en situation där även tänkbara kommande energi- och miljöåtgärder inom OECD-länderna genomförs och där det sker en snabbare etablering av nya energitekniker än vad referensscenariot bygger på.

Att döma av World Energy Outlook 2002 torde världens totala energianvändning komma att uppvisa en fortsatt snabb tillväxttakt. I referensscenariot antas energiåtgången öka med 1,7 procent per år fram till år 2030, vilket innebär att energiåtgången i världen skulle vara två tredjedelar högre år 2030 än i dag. Under perioden fram till år 2030 antas fossila bränslen fortsatt vara den viktigaste energikällan, och stå för mer än 90 procent av efterfrågeökningen. Vidare antas att utvecklingsländerna, i synnerhet i Asien, kommer att stå för mer än 60 procent av världens ökade efterfrågan på energi. Efterfrågan på el förväntas fördubblas fram till år 2030, även i detta fall kommer den största ökningen att ske i utvecklingsländerna.

Enligt World Energy Outlook 2002 är världens energireserver tillräckliga för att möta den ökning i energianvändningen som förväntas ske fram till år 2030. Oljereserverna är relativt omfattande enligt rapporten, men ytterligare reserver antas dock behöva upptäckas för att tillgodose den förväntade efterfrågeökningen fram till år 2030. Merparten av den förväntade ökningen i oljekonsumtion kommer att behöva tillgodoses av producenter inom OPEC, i

synnerhet från Mellanöstern, medan oljeutvinningen i Nordamerika och Nordsjön gradvis förväntas minska. Vidare är reserverna av naturgas och, framför allt, kol omfattande, och tillgången på uran för kärnkraftproduktion tillräcklig.

I rapportens referensscenario pekas i övrigt på bl.a. följande utvecklingstendenser:

  • Den globala efterfrågan på olja antas komma att öka med

1,6 procent per år, vilket innebär att produktionen skulle vara 120 miljoner fat per dag år 2030, att jämföra med 75 miljoner fat per dag år 2000. Omkring 75 procent av efterfrågeökningen antas komma från transportsektorn.

  • Samtidigt som utvinningen av olja förväntas öka antas i referensscenariot också att oljepriset ökar. Under åren 2002 till 2010 antas priset komma att i genomsnitt ligga på 21 USD per fat, vilket grovt sett motsvarar genomsnittet under åren 1986 till 2001. Efter år 2010 antas en linjär ökning av priset, till 25 USD per fat år 2020 och till 29 USD per fat år 2030. (Priserna är uttryckta i penningvärdet år 2000.)
  • Användningen av naturgas antas komma att fördubblas fram till år 2030. Den ökade användningen kommer till stor del (mer än 60 procent) att härröra från ny elproduktion. De flesta nya, naturgasbaserade anläggningar antas komma att bli av typen gaskombi, dvs. gasturbiner i kombination med ångturbin.
  • Konsumtionen av kol antas också öka fram till år 2030, men dock långsammare än konsumtionen av olja och gas.
  • Kärnkraftens roll förväntas minska kraftigt. Få nya kärnkraftsanläggningar förväntas byggas (en ökning förutspås främst i Asien), medan vissa anläggningar förväntas avvecklas. Sammantaget antas detta medföra att elproduktionen från kärnkraft når sin topp vid slutet av innevarande decennium, för att därefter minska. Kärnkraftens andel av jordens totala elproduktion antas minska från 17 procent år 2000 till 9 procent år 2030.
  • Förnybara energikällor kommer att få en allt större vikt för världens energitillförsel. Vattenkraften förväntas bli kvar på ungefär nuvarande nivå. Andra typer av förnybar produktion förväntas öka med i genomsnitt 3,3 procent per år fram till år 2030, dvs. snabbast av alla energislag. Biobränslen och vindkraft förväntas ha den snabbaste tillväxttakten. Trots den

snabba tillväxten förväntas dock förnybara energikällor, med undantag för vattenkraft, alltjämt utgöra en liten del av energianvändningen år 2030, på grund av dagens relativt sett låga nivåer.

  • Transportsektorn förväntas vara den sektor där energianvändningen växer snabbast.
  • Den ökade energianvändningen och den ökade användningen av fossila bränslen medför att CO

2

-utsläppen ökar i referens-

scenariot, till en nivå ca 70 procent högre än dagens. Inte heller i det alternativa scenariot, i vilket framför allt OECD-länderna antas uppnå relativt sett större minskningar av sina utsläpp, antas det emellertid bli enkelt att nå målen i Kyoto-protokollet.

I referensscenariot antas statligt stöd till forskning, utveckling och demonstration fortsatt komma att spela en viktig roll i världens jakt på teknologisk utveckling inom energiområdet. Vissa nya energitekniker, som på sikt kan bli betydande, förväntas också enligt IEA introduceras under perioden fram till år 2030. Ett exempel är att bränsleceller efter år 2020 antas komma att ge ett, låt vara blygsamt, tillskott i framför allt decentraliserad elproduktion. Bränsleceller i fordon kan enligt IEA förväntas bli kommersiellt lönsamma tidigast mot slutet av perioden upp till år 2030. Avskiljning och lagring av koldioxid kommer enligt World Energy Outlook 2002 sannolikt inte att introduceras i större skala före år 2030. Denna teknik antas dock kunna få stor betydelse för energitillförseln på lång sikt, om kostnaden för tekniken kan sänkas snabbare än förväntat kanske redan före år 2030.

6.3. LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer

De framtidsbilder som refererats i avsnitten 6.1 och 6.2 är omfattande, mångtydiga och inte i alla avseenden likalydande. LångEnutredningen har dock sett det som värdefullt att hellre söka spegla denna mångfald än att av de olika framtidsbilderna skapa en egen och enhetlig. Mångfalden speglar också att det, av naturliga skäl, är fundamentalt svårt att göra säkra förutsägelser av hur framtiden kommer att te sig. Till exempel bör man vid betraktandet av de i kapitlet refererade framtidsbilderna ha i åtanke att de i allmänhet

utgår från att exempelvis djupgående internationella konflikter eller stora globala katastrofer inte kommer att ske, dvs. inte väger in skeenden som skulle få stor betydelse om de inträffade, men vars sannolikhet kan anses vara förhållandevis liten.

Mot bakgrund av de framtidsbilder som presenterats finns skäl att peka på några aspekter som vi utifrån utredningens utgångspunkter bedömer som särskilt relevanta att beakta:

  • Jämfört med många andra delar av samhället är energisystemet förhållandevis trögrörligt. Ett tecken på det är att, som framgått av avsnitt 6.1.2, projektet Energiframsyn konstaterar att energianvändningen blir ganska likartad på tjugo års sikt oavsett om man väljer projektets revolutionära eller evolutionära scenario. Samtidigt bör man ha i åtanke att ”energisystemet” består av olika delar och branscher, och att graden av trögrörlighet sannolikt varierar. Som framgått av den historiska genomgången i kapitel 2 var fjärrvärmen i början av 1970-talet nästan helt beroende av olja, medan andelen olja i fjärrvärmens bränslesammansättning idag är mindre än 10 procent. Detta talar för att värmesystemet kan gå relativt snabbt att ställa om (åtminstone vad beträffar vilka bränslen som används), medan det sannolikt tar längre tid att ställa om transportsystemet och, i synnerhet, elsystemet. Svensk elproduktion är trots allt i hög grad beroende av de storskaliga och kostsamma investeringar som gjorts i vattenkraft och kärnkraft.
  • I anslutning till föregående punkt bör även sägas att ”energisystemet” inte bara bör ses som ett tekniskt system. I vidare bemärkelse kan man tala om ett sociotekniskt system, som utöver den tekniska hårdvaran även består av institutionell mjukvara i form av ägarförhållanden, organisationsstruktur samt lagar och regelverk.

15

Som t.ex. visats av utvecklingen efter

att den svenska elmarknaden öppnades för konkurrens år 1996 kan den här typen av institutionella förhållanden förändras snabbare än det förhållandevis trögrörliga tekniska systemet.

  • En omställning av energisystemet kommer att behöva ske, i

Sverige likaväl som globalt. Till detta bidrar bl.a. att de fossila bränslena är ändliga (i synnerhet oljan är en relativt begränsad tillgång), att kärnkraften skall fasas ut (åtminstone med nu-

15

Se Kaijser (1994).

varande teknik och i Sverige), samt att utsläppen av växthusgaser skall reduceras med hänsyn till klimatet.

  • Det svenska energisystemet har under senare år i ökande grad påverkats av internationalisering. Detta gäller i synnerhet för elsystemet – i andra delar (bl.a. beträffande tillgången på fossila bränslen) har energisystemet sedan länge präglats av internationellt beroende. Internationaliseringstendensen kan antas komma att förstärkas under kommande år.
  • Ett energisystem som helt bygger på förnybara energislag, dvs. i vilket energibehoven inom samhällets olika sektorer helt täcks av klimatmässigt hållbara produktionsformer, kan inte antas bli en realitet ens på 50 års sikt.
  • Projektet Energiframsyn har visat att det svenska energisystemet på lång sikt (50 år) torde kunna anta relativt olikartade utvecklingsbanor, beroende på vilka vägval som görs idag och under de närmaste åren. Avgörande är t.ex. om man i frågan om energisystemets utveckling väljer att betona klimataspekterna eller ekonomisk utveckling.

16

  • Eventuellt kan det behövas någon form av övergångslösning från dagens fossil- och kärnbränsledominerade energisystem till framtidens energisystem helt byggt på förnybara energislag (t.ex. en sådan ”bro” med ökat utnyttjande av naturgas som Nordleden pekar på, se avsnitt 6.2.1). En sådan övergångslösning skulle kunna se ut på många olika sätt, beträffande sådant som t.ex. vilka tekniker den skulle omfatta, dess tidsmässiga utsträckning, respektive om den i huvudsak skulle bygga på en storskaligt implementerad ”övergångsteknik” som sedan byttes mot den/de långsiktigt uthålliga eller mera skulle bygga på att olika förnybara energislag gradvis införs, etc. För svensk del beror också behovet av övergångslösningen, och dess karaktär, mycket på hur länge kärnkraften i praktiken blir kvar.
  • Några stora teknikgenombrott, som radikalt skulle ändra ovanstående framtidsbedömningar, bedöms i dag vara osannolika på åtminstone 10
  • års sikt. Det finns dock tekniker som kan medföra en sådan radikal förändring på längre sikt, och kanske

16

Naturligtvis är det dock för enkelt att beskriva det som att vi har att välja mellan klimat eller ekonomisk utveckling. I praktiken handlar det om att båda dessa aspekter (och även andra) måste tillgodoses på ett acceptabelt sätt.

även i ett kortare perspektiv om kostnaden för teknikerna kan sänkas snabbare än förväntat. Ett exempel är avskiljning och lagring av koldioxid, som för övrigt också är en teknik som torde kunna ändra synen på önskvärdheten av fossila bränslen, i synnerhet kol.

  • Energieffektivisering i alla led i energisystemet, från tillförsel till användning, är väsentligt för omställningen av systemet.
  • Energipriserna torde komma att stiga under de närmaste

10

  • åren, på grund av bl.a. ökad knapphet på olja och mer internationaliserade marknader (framför allt beträffande el). Förutsättningarna för att introducera relativt sett dyrbara förnybara alternativ förbättras därmed.
  • Satsningar på EFUD är ett styrmedel som kan antas påskynda omställningsprocessen. Dock torde EFUD ha liten betydelse för energisystemets förändring på åtminstone 10
  • års sikt.

Andra styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar (såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.) är viktigare.

Vilka konsekvenser får dessa iakttagelser för EFUD och statens ambitioner att styra densamma, dvs. för de frågeställningar LångEn-utredningen har att behandla? Bland annat följande slutsatser torde kunna dras:

  • Insatser för forskning, utveckling och demonstration utgör rimligen en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet. Såväl FoU som omställning av energisystemet tar dock tid. Det gäller därför att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning.
  • Att andra styrmedel kan vara viktigare än satsningar på EFUD bör beaktas. Dels bör olika styrmedel vara rimligt harmoniserade med varandra. Dels finns kanske områden där inte mer EFUD är lösningen, utan där andra åtgärder främst bör vidtas?
  • Med hänsyn till den ovan gjorda iakttagelsen att energisystemet bör ses som ett sociotekniskt system, dvs. något vidare än att endast omfatta den tekniska hårdvaran, kan finnas skäl att bredda EFUD till att omfatta mer av policy- och styrmedelsforskning, forskning om statens roll i omställningen, forskning

om omvärldsförändringar o.d. Med sådan kunskap torde det bl.a. vara lättare att förstå hur satsningar på EFUD kan fås att bättre harmoniera med andra styrmedel. I syfte att få bättre överblick över gjorda insatser kan också finnas skäl att göra flera forskningsöversikter, sammanställningar över vad som gjorts inom EFUD:s olika områden, systemstudier med helikopterperspektiv m.m.

  • Med hänsyn till energieffektiviseringens vikt för omställningen av energisystemet bör värdet av FoU-insatser med sådan inriktning understrykas.
  • Att säga exakt hur framtiden kommer att bli är naturligtvis omöjligt, och som framgått av kapitlet finns också många olika åsikter om hur framtidens energisystem kan komma att se ut. Som underlag för att formulera en vision för omställningen av energisystemet finns det därför enligt LångEn-utredningens mening skäl att initiera ett brett analysarbete kring vad som är det/de mest troliga utvecklingsscenariot/-na för energisystemet. I ett sådant analysarbete är det väsentligt att få med en mångfald av olika aktörer.

7. Resultatutvärdering av EFUD i 1997 års program

Enligt direktiven skall LångEn-utredningen göra en fördjupad analys av de resultat som uppnåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Som underlag för detta har utredningen bl.a. uppdragit åt det brittiska konsultföretaget Technopolis Ltd. att utvärdera resultaten av det långsiktiga energipolitiska programmet.

1

Uppdraget har avsett energirelaterad forskning, utveck-

ling och demonstration (EFUD) inom programmet, men däremot inte energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser.

I detta kapitel återges huvuddragen i Technopolis resultatutvärdering. Som underlag för arbetet har Technopolis bl.a. genomfört en stor enkät bland projektledare som fått stöd från programmet (resultaten från enkäten refereras i avsnitt 7.1), gjort en metautvärdering av tidigare gjorda utvärderingar som tittat på delar av programmet och låtit en panel av internationella experter analysera programmets innehåll och sammansättning (avsnitt 7.2), samt analyserat programmets administration (avsnitt 7.3). Technopolis slutsatser sammanfattas i avsnitt 7.4. I avsnitt 7.5 redovisas LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer.

7.1. Technopolis enkät till projektledare

Technopolis har genomfört en skriftlig enkätundersökning bland projektledare i projekt som givits stöd via 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Undersökningen genomfördes under perioden december 2002 till februari 2003.

2

Som framgått av kapitel 3 kan det totala antalet projekt som bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska pro-

1

Uppdraget har redovisats i rapporten Evaluation of the Swedish Long Range Energy Research

Programme 1998

2004 (april 2003).

2

Som kommer att framgå av kapitel 8 gjordes en gemensam enkät av Technopolis och

Riksrevisionsverket.

gram under åren 1998

  • grovt uppskattas till ca 1 700−1 900,

fördelat på ca 1 300

  • 400 för Energimyndigheten (STEM), ca 230-250 för Vetenskapsrådet (VR), ca 100
  • för Formas och

ca 40

  • för Vinnova. Technopolis enkät skickades ut till projektledare för sammanlagt 1 214 projekt. Totalt inkom 562 användbara enkätsvar, med följande fördelning mellan de olika myndigheterna: 429 svar avsåg projekt finansierade av Energimyndigheten, 79 avsåg Vetenskapsrådet, 34 avsåg Formas och 20 avsåg Vinnova. I rapporten bedömer Technopolis att det urval av enkätsvar som inkommit är representativt för helheten.

3

7.1.1. Projektstatus

Något över hälften av projekten (52 procent) pågick vid tiden för enkäten enligt projektledarna. Ytterligare 34 procent av projekten hade officiellt avslutats, men visst utvecklingsarbete pågick fortfarande. I 14 procent av fallen indikerade projektledaren att projektet var helt avslutat, dvs. inget vidare utvecklingsarbete pågick eller var planerat.

De flesta projekten lanseras som treåriga. Trots det indikerade omkring en fjärdedel av projektledarna att insatserna sträckte sig över fyra år eller längre. Tio procent av projektledarna menade att insatsen omfattade en period på 5

  • år. Inte sällan ser projektledarna således de avgränsade treårsprojekten som delar av en samordnad långsiktig insats, där varje treårsperiod är att betrakta som en mer eller mindre direkt fortsättning på tidigare utförd forskning. Att de tillfrågade anser att insatserna inom det långsiktiga forskningsprogrammet ofta handlar om en fortsättning på tidigare insatser illustreras också av figur 7.1 nedan.

3

Det bör noteras att en del av de projekt som avser Formas i enkäten initierades av före-

gångaren Byggforskningsrådet. Såvitt LångEn-utredningen förstått har efter ombildningen till Formas projekturvalsprocessen delvis förändrats, mot mer betoning på akademisk forskning och mindre på marknadskoppling. Möjligen innebär detta att vissa av de resultat som redovisas inte är helt representativa för dagens projektstock vid Formas.

Figur 7.1. I vilken mån är projektet en följd av tidigare utförd FUD inom samma organisation (n=550)

4

7.1.2. Projektformulering och motiv för projektet

De tillfrågade projektledarna ombads uppge var idén till projektet ursprungligen uppstått. I 68 procent av projekten formulerades idén inom den organisation som var huvudansvarig för projektet – i fyra femtedelar av dessa fall formulerades idén av huvudorganisationen ensam och i en femtedel av fallen tillsammans med andra intressenter. I övriga 32 procent av fallen hade projektidén inte genererats av den grupp som utförde arbetet utan av någon utomstående, ungefär jämnt fördelat mellan personer i industrin, de fyra forskningsfinansierande myndigheterna och forskare vid universitet/forskningsinstitut.

Vidare ombads projektledarna att klassificera ett antal tänkbara motiv för att utföra projekten enligt skalan ”mycket viktigt”, ”ganska viktigt” respektive ”inte viktigt”. Svaren avseende detta framgår av figur 7.2 nedan.

4

”n=550” betyder att informationen i figuren bygger på svar avseende 550 projekt.

Övrigt

3%

I hög grad

60%

I viss grad

29%

Inte alls

8%

Figur 7.2. Motiv för att utföra projekten (n=547)

Som framgår av figuren var de viktigaste motiven för att delta i det långsiktiga programmet att utveckla nya eller förbättrade metoder och verktyg, att säkra finansiering för att utföra FUD-insatser inom befintliga kompetensområden och att forma nya forskningsnätverk och forskningssamverkan. Minst viktiga motiv enligt de tillfrågade projektledarna var att sträva efter att söka patent eller sälja licens på sin idé eller andra aktiviteter starkare förknippade med kommersialisering.

Det bör dock poängteras att figur 7.2 visar den samlade motivbilden för projektledare från såväl universitet och högskolor som

0% 20% 40% 60% 80% 100% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Mycket viktigt Ganska viktigt

Inte viktigt

Utveckling av nya eller förbättrade metoder och verktyg

Säkra finansiering för utförande av ytterligare FoU inom

samma kompetensområde

Skapa nya partnerskap och nätverk

Säkra finansiering för utförande av FoU inom nya

områden

Utveckling av nya eller förbättrade produkter, processer

och tjänster

Få tillgång till kompletterande källor till kompetens och

expertis

Demonstration av nya eller förbättrade produkter,

processer eller tjänster

Utbildning av forskarstuderande

Förbättra sitt rykte/image

Kommersialisering av forskning genom t.ex.

avknoppning

Production of patents and licenses

Skapa patent och licenser

Andel av svaren

näringslivet. Av samtliga projekt som myndigheterna finansierat har fler än hälften letts av industriföreträdare.

5

En annan bild än i

figur 7.2 ges om man särstuderar svaren från projektledare från näringslivet. De tre motiv som av dessa sades vara viktigast var i) att utveckla nya eller förbättrade metoder och verktyg, ii) att utveckla nya eller förbättrade produkter, processer och tjänster, samt iii) demonstration av nya eller förbättrade produkter, processer eller tjänster.

7.1.3. Typ av projekt

I enkäten ombads projektledarna att beskriva karaktären på sitt projekt längs en skala från grundforskning i ena änden till demonstration i den andra. Figur 7.3 nedan visar resultaten. Observera att projektledarna i enkäten ombads att svara längs en sjugradig skala, och att de icke namngivna staplarna i denna figur och i de kommande figurerna 7.4 och 7.5 endast är ”mellansteg” på denna skala.

Figur 7.3. Fördelning av projekt längs innovationskedjan (n=547)

Som framgår av figuren är det vanligaste svaret att det handlar om tillämpad forskning. Av naturliga skäl skiljer sig dock svarsbilden mellan projekt som leds av företrädare för den akademiska världen och industriledda projekt, se figur 7.4 nedan.

5

Technopolis anger att fördelningen av projektledare i samtliga projekt är 56 % industri-

företrädare och 44 % företrädare för universitet/institut.

0% 10% 20% 30% 40%

Grundforskning

Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

Procent av projekten

Figur 7.4. Fördelning längs innovationskedjan per typ av projektledare

Fördelningen längs innovationskedjan skiljer sig också mellan projekt som finansierats av de olika myndigheterna (se figur 7.5 nedan). Som kan förväntas är projekt finansierade av Vetenskapsrådet fokuserade mot grundforskning, medan övriga myndigheter uppvisar en större spridning.

Industri (n=235)

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Grundforskning

Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

Universitet /forskningsinstitut (n=312)

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Grundforskning

Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

Figur 7.5. Fördelning längs innovationskedjan per myndighet

FORMAS (n=27)

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Grundforskning Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

STEM (n=422)

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Grundforskning Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

Vinnova (n=20)

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Grundforskning Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

7.1.4. Samverkan

I en klar majoritet av de tillfrågade projekten (89 procent) har samverkan skett mellan minst två olika organisationer. Figur 7.6 visar andelen projekt som involverar samverkan mellan de tre huvudgrupperna industri, universitet/forskningsinstitut och statliga organ eller branschorganisationer.

Figur 7.6. Samverkan inom projekt (n=562)

VR (n=78)

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Grundforskning Tillämpad forskning

Teknisk utveckling

Demonstration

University / Research Institute

Industry

Public Body /

Trade Body

7%

20%

38%

13%

5%

5%

0%

11%

Universitet/FI

Industri

Off. eller branschorgan

Som kommentar till figur 7.6 kan också sägas att enkäten visade att strax över hälften (53 procent) av den samverkan som idag finns mellan organisationer har etablerats under 1997 års långsiktiga energipolitiska programs ramverk. Samverkansrelationerna existerade således inte innan de aktuella projekten kom till stånd.

I undersökningen försökte Technopolis även få en bild av vilken typ av samverkan det rörde sig om. (Se figur 7.7).

Figur 7.7. Typ av samverkansform (n=514)

I enkäten undersöktes också i vilken grad den finansierande myndigheten betonade samverkan i dialogen med presumtiva projektansökare, eller som en del av sin information om det långsiktiga programmet. Ungefär hälften av projektledarna (51 procent) angav att den finansierande myndigheten betonat att samverkan var mycket viktigt, medan 29 procent angav att samverkan diskuterats i kontakten med myndigheten men inte varit utslagsgivande och 20 procent angav att samverkan inte diskuterats eller ansetts mindre viktigt.

0% 20% 40% 60% 80%

Kunskapsutbyte Olika delar av

projektet genomförda gemensamt

Gemensam utveckling av

projektidén

Gemensam finansiering av

projektet

Olika delar av

projektet genomförda av

olika aktörer

Procent av svaren

Att samverkan betonats av myndigheten var klart vanligare i projekt som finansierats av Energimyndigheten, Vinnova och Formas (i samtliga dessa fall angav över hälften av projektledarna att samverkan hade betonats) än i projekt som finansierats av Vetenskapsrådet (där motsvarande siffra var en fjärdedel).

7.1.5. Vikten av slutprodukter/resultat

Som framgår av figur 7.8 nedan menar de tillfrågade projektledarna att i en bedömning av hur väl projekten lyckats så är publicering i vetenskapliga tidskrifter och böcker de viktigaste slutresultaten. Figuren visar också att mer industriinriktade resultat från projekt (t.ex. nya processer, tillämpningar eller produkter) totalt bland de tillfrågade bedömdes som mindre viktiga.

Som kommentar till figuren bör dock sägas att, liksom fallet var beträffande motiven för att utföra projekten, en uppdelning av svaren från projektledare från industrin respektive från universitet, högskolor och forskningsinstitut visar att den förstnämnda typen av projektledare ser mer marknadsnära resultat som viktigare än den senare.

Figur 7.8. Viktiga slutresultat av projekt (n=544)

I enkäten undersöktes också i vilken grad den finansierande myndigheten betonat vikten av kommersiell eller industriell inriktning i de föreslagna projekten under dialogen med presumtiva ansökare, eller som en del av sin information om det långsiktiga programmet. Strax under hälften av projektledarna (47 procent) uppgav att kommersiell nytta av projekten varit mycket viktigt vid urvalsprocessen. I 29 procent av fallen sade projektledaren att frågan hade diskuterats, men inte varit utslagsgivande i beviljandeprocessen. Strax under en fjärdedel (24 procent) av projektledarna uppgav att detta

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Procent av projektledarna som uppgivit olika

projektresultat som Mycket Viktiga

Publicering i vetenskapliga tidskrifter och

böcker

Nya metoder, instrument och tester

Utbildning av forskarstudenter

Finna möjligheter till tekniska eller ekonomiska

förbättringar

Nya processer

Nya tillämpningar

Nya produkter

Andra publikationer (t.ex. fackpress)

Publicering i tekniska tidskrifter

Nya prototyper

Nya standarder

Patentansökningar

antingen inte hade diskuterats eller utgjort endast en liten del av de samtal som förts med den finansierande myndigheten.

Sett till de olika myndigheterna uppgav 53 procent av projektledarna för Energimyndighetens projekt att vikten av kommersiell nytta av projektet hade betonats i samtalen med myndigheten. Motsvarande siffror för Vinnova, Formas och Vetenskapsrådet var 47 procent, 42 procent respektive 4 procent.

I enkäten tillfrågades projektledarna också om den finansierande myndigheten hade vidtagit mått och steg för att påverka den kommersiella potentialen för projektet. Endast en liten grupp (15 procent) indikerade att detta hade skett. Formas uppgavs vara den myndighet som oftast gjort detta (24 procent av fallen) följt av Energimyndigheten (17 procent av fallen). Vinnova och Vetenskapsrådet sades ha påverkat den kommersiella potentialen i mindre än 10 procent av de finansierade projekten.

7.1.6. Projektens bidrag till det långsiktiga programmets mål

Projektledarna tillfrågades om vilka bidrag deras projekt förväntas ge till förverkligandet av målen i det långsiktiga energipolitiska programmet. Resultaten framgår av figur 7.9 nedan.

Figur 7.9. Projektens förväntade bidrag till måluppfyllelse i det långsiktiga energipolitiska programmet (n=514)

Vidare ombads projektledarna att uppskatta inom vilken tid dessa bidrag torde realiseras. Ökad kunskap och kompetens sades vara den form av bidrag som tidigast skulle realiseras, dock först om i genomsnitt 4 år inom universiteten och 5 år i industrin. Förbättrad effektivitet i produktion och användning av energi samt förändrad energitillförsel (t.ex. mindre av fossila bränslen och mer av biobränslen) förväntas inte bli verklighet ännu på 7

  • år i genomsnitt. Även om projektledarna i allmänhet ser positivt på projektens

0% 20% 40% 60% 80% 100% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Andel av svaren

Stort bidrag Litet bidrag

Inget bidrag

Ökad kunskap och kompetens inom energiteknik

vid universiteten

Ökad kunskap och kompetens om energiteknik

inom industrin

Effektivare energiproduktion

Hållbarare energiproduktion

Lägre användning av fossila bränslen

Ökad användning av biobränslen

Ökad användning av andra förnybara energikällor

(t.ex. vind, sol, vatten etc)

Effektivare energianvändning i bostäder

Effektivare energianvändning i industrin

Effektivare energianvändning inom transporter

bidrag till att uppnå målen i det långsiktiga programmet, bedömer de således att bidragen inte blir verklighet förrän flera år efter det att de aktuella projekten avslutats.

7.1.7. Programmets organisation och administration

Projektledarna ombads ge sin syn på olika rutiner i programmets administration. Som framgår av figur 7.10 nedan var projektledarna i huvudsak positiva till administrationen.

Figur 7.10. Projektledarnas syn på programmets administrativa rutiner

Bedömning av rutiner för projekturval (n=441)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Bedömning av rutiner för uppföljning och avrapportering av projekt (n =460)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Bedömning av rutiner för projektutbetalningar (n=460)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Bedömning av mekanismer för kunskapsöverföring mellan projekt (n=447)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Bedömning av spridningen av resultat utanför programmet (n=447)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Vidare tillfrågades projektledarna om de använde sig av resultat från andra projekt inom programmet. Svaren fördelar sig relativt jämnt mellan de som använde andra projektresultat (38 procent), de som inte gjorde det (30 procent) och de som svarat vet ej (32 procent). På motsvarande sätt tillfrågades projektledarna även om de trodde att andra projekt i programmet skulle komma att använda resultat från deras eget projekt. De flesta (59 procent) var osäkra på detta. Endast en mycket liten minoritet av de tillfrågade (5 procent) uppgav att andra projekt inte skulle kunna dra nytta av deras arbete, medan resterande (36 procent) var av uppfattningen att andra projekt skulle kunna använda deras resultat.

7.1.8. De tillfrågades syn på Sveriges konkurrenskraft inom FoU och industri

I enkäten ombads projektledarna att ge sin syn på hur väl Sveriges forskningskompetens står sig i ett internationellt perspektiv inom de områden som täcks av programmet. Endast hälften av de tillfrågade kände sig kvalificerade att uttala sig om Sveriges position inom ett specifikt forskningsområde. Resultaten från inkomna svar återfinns i figur 7.11.

Bedömning av verktyg för att främja upptagningen av resultat (n=418)

0% 20% 40% 60%

Mycket dåligt Dåligt Godtagbart Bra Mycket bra

Figur 7.11. Projektledarnas betyg på svensk forskningskompetens (n=322)

1,00

2,00

3,00

4,00

5,00

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

Vattenkraft

Uthållig produktion av biobränslen inkl.

askåterföring

Storskalig värmeproduktion

Kraftöverföring och distribution

Uppvärmning, kylning och klimatskal

Fjärrvärme

Avfallsbränslen inkl. biogas

Förbränningsmotorer

Enhetsprocesser inom industrin

Systemstudier

Solcellssystem

Hjälpsystem inom industrin

Elektriska drivsystem

Komponenter och hjälpsystem

Produktion av biodrivmedel

Vindkraft

Vätgasbaserade energisystem

Mycket

låg

Under internationellt

genomsnitt

Internationellt

genomsnitt

Över

internationellt

genomsnitt

Världsledande

Som jämförelse ombads projektledarna också att betygsätta den svenska industrins förmåga att utveckla och kommersialisera nya teknologier inom de berörda områdena. Svaren uppvisade en liknande profil som den som avsåg svensk forskningskompetens, men betygen är överlag något lägre.

7.1.9. Resultat från avslutade projekt

Projektledare för avslutade projekt ombads beskriva karaktär och antal på de resultat som projekten hade producerat (se figur 7.12 nedan). Genomsnittligt antal resultat per projekt är i runda tal 15, men denna siffra är kraftigt påverkad av ett litet antal svarande som angivit att deras projekt genererat fler än 100 vetenskapliga dokument (artiklar).

Figur 7.12. Antal producerade resultat per avslutat projekt (n=240)

Antal producerade resultat

Resultatkategori

0 1

  • 3−5 5−10 >10

Medeltal

Publiceringar i vetenskapliga tidskrifter och böcker

23 % 29 % 18 % 17 % 13 % 6,1

Andra publikationer (t.ex. branschpress) 49 % 29 % 12 % 5 % 5 % 3,6 Publiceringar i tekniska tidskrifter 54 % 25 % 15 % 4 % 2 % 1,8 Doktorsavhandlingar 52 % 39 % 5 % 4 % 0 % 1,1 Nya metoder, instrument och tester 62 % 31 % 5 % 2 % 1 % 0,7 Nya applikationer 74 % 20 % 5 % 2 % 1 % 0,6 Demonstrationsanläggningar 74 % 21 % 4 % 2 % 0 % 0,5 Nya pilotanläggningar och prototyper 78 % 19 % 2 % 1 % 0 % 0,4 Nya produkter 78 % 19 % 2 % 1 % 0 % 0,4 Patentansökningar 88 % 9 % 2 % 0 % 0 % 0,4 Beviljade patent 91 % 7 % 2 % 0 % 1 % 0,3 Nya processer 83 % 16 % 2 % 0 % 0 % 0,3 Nya standarder 90 % 10 % 1 % 0 % 0 % 0,1

Som jämförelse ställdes resultaten ovan mot dem som presenterades i figur 7.8, om projektledarnas uppfattning om vikten av olika typer av projektresultat. I de flesta fall är andelen projektledare som ger en viss kategori ett högt betyg densamma som andelen projekt som givit minst ett sådant resultat. Variationer finns dock, enligt följande:

  • En större andel projekt producerar publicering i tekniska tidskrifter eller branschtidskrifter (46 respektive 51 procent) än som anser att detta är ”mycket viktiga” resultat av projekt (17 respektive 20 procent).
  • En mindre andel projekt producerar nya processer (17 procent) än den andel som anser att detta är en ”mycket viktig” resultatkategori (29 procent).

7.1.10. Ekonomiska effekter av avslutade projekt

Enkäten sökte fånga in i vilken mån projektledarna i avslutade projekt förväntade sig att deras projekt skulle leda till konkreta ekonomiska vinster. Svaren visade att nästan två tredjedelar (65 procent) av projektledarna trodde att deras avslutade projekt skulle generera positiva ekonomiska resultat. Strax under en fjärdedel (24 procent) är osäkra på resultatet, medan 11 procent av projektledarna inte förväntar sig att deras projekt skall ge ekonomisk nytta.

Ytterligare analys visar att 55 procent av de industriledda projekten förväntas leda till positiva ekonomiska resultat, att jämföra med 33 procent för projekt som leds av forskare på universitet eller institut. Svaren visar också att en större andel av projekten finansierade av Energimyndigheten och Formas (69 respektive 67 procent) förväntas leda till konkreta ekonomiska vinster än vad fallet är för projekten finansierade av Vinnova och Vetenskapsrådet (50 respektive 38 procent).

De projektledare som förväntade sig positiva ekonomiska resultat av sina avslutade projekt ombads även bedöma inom vilken tidsrymd dessa vinster skulle realiseras (se figur 7.13 nedan).

Figur 7.13. Tid till realisering av ekonomiska resultat i avslutade projekt där sådana resultat förväntas

Som kommentar till figuren kan sägas att industriledda projekt förväntas generera vinster snabbare än projekt ledda av forskare från universitet eller institut. En analys per finansierande myndighet visar att Formasprojekt förväntas ha den kortaste tiden fram till förväntade ekonomiska vinster (genomsnittligt kortare än två år). Vinster från projekt finansierade av Energimyndigheten förväntas uppstå inom 5 år, medan Vinnovas projekt kan ta upp till 10 år att ge positiva ekonomiska resultat. De projekt som finansieras av Vetenskapsrådet förväntas ta längst tid att uppvisa ekonomiska vinster – i genomsnitt mer än 10 år.

Projektledarna i avslutade projekt tillfrågades även om de förväntade att deras projekt skulle resultera i någon produkt eller tjänst på marknaden. Svaren visar att nästan hälften av alla projekt (43 procent) förväntas leda till en ny produkt eller tjänst, något mindre än en tredjedel förväntas inte ge dessa resultat och för resterande projekt är situationen oviss. En analys per finansierande myndighet visar att 63 procent av avslutade projekt finansierade av Formas förväntas leda till en produkt eller tjänst. Motsvarande för övriga myndigheter är Energimyndigheten 46 procent, Vinnova 43 procent och Vetenskapsrådet 18 procent.

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Har redan lett till

ekonomiska

vinster

Inom 2 år Inom 5 år Inom 10 år Om mer än 10 år

Procent av projekten

Projektledarna i avslutade projekt tillfrågades även om tidsrymden för marknadsintroduktion av produkten eller tjänsten (se figur 7.14 nedan).

Figur 7.14. Tid till marknadsintroduktion i avslutade projekt

I enkäten ställdes även frågan om det var ett befintligt företag som skulle marknadsföra produkten/tjänsten eller om ett nytt företag torde komma att etableras. Det stora flertalet (86 procent) uppgav att ett befintligt företag skulle introducera produkten.

Något mer än hälften av projektledarna med avslutade projekt (55 procent) indikerade att ytterligare FoU-stöd skulle krävas innan de ekonomiska vinsterna eller produkt-/processutvecklingen kunde realiseras. Endast 13 procent uppgav att stöd till kommersialisering skulle behövas innan de förväntade vinsterna kunde realiseras. En tredjedel av projektledarna (32 procent) ansåg sig inte behöva ytterligare stöd för att uppnå förväntade vinster.

0% 10% 20% 30% 40% 50%

Redan på

marknaden

Inom 2 år Inom 5 år Inom 10 år Om mer än 10 år

Procent av projekte n

7.2. Metautvärdering och granskning av internationella experter

Technopolis har även studerat 31 tidigare utvärderingar av program/projekt inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, vilka alla utförts på uppdrag av Energimyndigheten eller NUTEK.

6

Av de 31 utvärderingarna är 20 av typen peer-review, medan övriga gjorts av konsulter. Allmänt sett kan sägas att de utvärderingar som gjordes av ”peers” avsåg att ge en bild av den vetenskapliga kvaliteten (och även en del annat), medan de utvärderingar som gjordes av konsulter fokuserade på relevans. Om utvärderingarna bör även sägas att 18 stycken involverade utländska forskare, och att fyra stycken var delar av en större aktivitet att utvärdera kompetenscentra och därför hade följt ett annat format än de övriga.

Den samlade bilden i de tidigare gjorda utvärderingar som Technopolis studerat är att den vetenskapliga kvaliteten bedömts som Bra och relevansen som Rimlig. I de 18 utvärderingar som omfattar utländska ”peers” har enligt Technopolis bl.a. följande kommentarer förekommit flera gånger:

  • Fragmentering genom små projekt.
  • Fragmentering bland involverade universitet och högskolor, med program som inte förmår samla och integrera forskargrupper.
  • Fokus på forskarutbildning på bekostnad av skapandet av större projekt och forskarlag där seniora forskare deltar.
  • En tendens från forskare vid universitet och högskolor att bestämma sin egen agenda, ibland på bekostnad av relevans.
  • Många internationella kontakter, men lite samarbete med utländska forskare.

Enligt Technopolis har liknande kritik förekommit även i andra utvärderingar av svensk forskning. Ett märkbart undantag finns dock i kritiken från de utländska utvärderarna, nämligen avseende kompetenscentra som i allmänhet får beröm.

Bilden som framkom i metautvärderingen av tidigare utvärderingar kan jämföras med vad som framkom när Technopolis i december 2002 lät en panel bestående av fem internationella exper-

6

I sin rapport anger Technopolis att man bett de fyra myndigheterna att tillhandahålla samt-

liga utvärderingar som gjorts avseende program/projekt inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, men att endast Energimyndigheten lämnat sådant underlag.

ter inom energiforskning och energipolitik resa till Sverige för att studera det långsiktiga energipolitiska programmet. Panelen hade försetts med bakgrundsmaterial i förväg och tillbringade två dagar med att bli informerade om och diskutera programmets sammansättning med de ansvariga myndigheterna.

7

Den internationella

panelen lyfte bl.a. fram följande punkter:

  • Det långsiktiga energipolitiska programmet är uppdelat (fragmenterat) i för många och för små program och projekt.
  • Stort svenskt deltagande i internationella nätverk, men begränsat samarbete på projektnivå.
  • Svårigheter att identifiera resultat av aktiviteter utöver ”produktionen” av doktorander.
  • Behov av fokusering av aktiviteter på områden där Sverige har unika problem eller särskilda fördelar, eftersom det är inom sådana områden som den globalt sett begränsade svenska energiforskningsbudgeten borde ge särskilt värdefulla resultat.
  • Behov av att skapa större kluster av FoU-aktiviteter, gärna med kompetenscentra som förebild.
  • Slöseri med resurser att forska på områden inom vilka det inte finns någon industriell bas som kan ta vid för kommersialisering/exploatering av resultaten.
  • Särskilt lyckade resultat, t.ex. minskningen av energiförbrukning i byggnader, har skett i nära samarbete med näringslivet.
  • Väsentligt att bedriva systemstudier, framtidsinriktade visionsstudier m.m. som stöd för hela forskningsprogrammet.

7.3. Technopolis analys av programmets administration

Inom ramen för sitt arbete har Technopolis intervjuat ett antal tjänstemän med ansvar för upplägg och hantering av program på de ansvariga myndigheterna. Mot bakgrund av bl.a. dessa intervjuer redovisar Technopolis i sin rapport följande iakttagelser om programmets administration:

  • Alla fyra myndigheterna har kvalitetssäkringsprocesser, om än varierande i omfattning beroende på myndigheternas respektive

7

Panelen bestod av John Chesshire, professor SPRU Environment and Energy Programme,

Storbritannien, Mikko Kara, direktör VTT Processes, Finland, George Marsh, chef för Future Energy Systems AEA Technology plc, UK, Ralph McGill, Oak Ridge National Laboratory, USA och Wim Turkenburg, forskningsdirektör, Utrecht Energy Research Centre, Nederländerna.

roller. På detaljnivå verkar processerna fungera bra, och Technopolis fann inte skäl att ifrågasätta effektiviteten i dem.

  • På det stora hela arbetar myndigheterna efter god praxis och med ett minimum av onödig byråkrati.
  • Enligt Technopolis är ett genomgående drag i utvärderingen att det saknas tydliga mål och förmedling av vad som skall uppnås med programmet och vid vilken tidpunkt, vilket begränsar möjligheten att visa upp konkreta resultat och att lära sig av vad som har hänt.
  • Personalen på myndigheterna är hängiven och professionell och har god kompetens att handlägga och styra programmen på ett effektivt sätt.
  • Energimyndigheten lägger mycket möda på att förankra programmen hos samtliga intressenter och att ge dem möjlighet att vara med och forma och delta i programmen. Trots detta skulle det enligt Technopolis eventuellt gå lättare att nå resultat om myndigheten på ett mer oberoende sätt tog ledningen i planeringsprocessen och vid upplägget av forskningsprogrammen.
  • Energimyndigheten klarar av att arbeta utan betungande regelverk som tynger ner det dagliga arbetet, och har samtidigt tillräckligt god kontroll över såväl projekt som de som arbetar inom projekten för att säkerställa tillfredsställande resultat.
  • Trots att det finns många exempel på bra arbetsrutiner är det enligt Technopolis oklart om det finns mekanismer som ser till att dessa rutiner sprids inom Energimyndigheten, och mellan Energimyndigheten och de övriga tre myndigheterna.

7.4. Technopolis slutsatser och rekommendationer

7.4.1. Technopolis övergripande slutsatser

Technopolis har identifierat ett antal problem i samband med 1997 års långsiktiga energipolitiska program. I rapporten sägs att de långsiktiga energipolitiska programmen under årens lopp till stor del varit skapelser av och offer för symbolpolitik. Enligt Technopolis beror också några av de problem man iakttagit på att 1997 års program har skapats på hög politisk nivå och aldrig egentligen har kopplats till den verklighet i vilken det skall genomföras.

Enligt Technopolis saknas en tydlig koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningspro-

grammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt. Enligt Technopolis har programmet dock fått ett eget momentum genom långvariga relationer med forskarmiljöer som bevarats genom energipolitikens svängningar. På lägre nivå (forskningsprogram/-projekt) sker kontinuerligt utvärderingar och anpassningar, men programmen/projekten fortsätter ändå att behandla frågor som varit i fokus under lång tid.

Technopolis pekar på att det under de senaste två decennierna har skett stora förändringar i den omvärld energiforskningsprogrammet verkar i. Några exempel är att vi har haft oväntat låga energipriser, bl.a. till följd av att OPEC:s makt har minskat och att det funnits en överkapacitet i elproduktionen. Detta har undergrävt de ekonomiska förutsättningarna för många av de nya lösningar som staten sökt etablera med hjälp av energiforskningsprogrammet. Vidare har avregleringarna under 1990-talet medfört att många företag inom området dragit ned sina FoU-investeringar. Med avregleringar, EU-medlemskap och nya konkurrensregler har också de utvecklingsblock som tidigare fanns i Sverige inom t.ex. vatten- och kärnkraftsområdet försvunnit. Technopolis menar att dessa omvärldsförändringar dock inte har avspeglats i motsvarande förändringar av energiforskningsprogrammet.

Vidare säger Technopolis att programmets fokus på forskning, utveckling och demonstration är bra, men inte tillräckligt för att kunna åstadkomma den typ av förändringar som den politiska nivån vill se. Insatserna måste även kopplas ihop till större innovationskluster eller utvecklingsblock, både direkt och genom förändringar i ramvillkoren avseende sådant som regler, skatter och andra incitamentsskapande åtgärder. Enligt Technopolis behövs en starkare sammankoppling mellan EFUD och andra politikområden, i synnerhet till allmän näringspolitik.

En framgångsrik integration av EFUD med andra insatser kan dock enligt Technopolis inte ske genom traditionella forskningsfinansierande kanaler, som Vetenskapsrådet. Istället behövs enligt Technopolis en samlad arena där relevant sektorskunskap och analytisk förmåga samlas för att skapa maximal förståelse för innovationssystemet inom energiområdet. Technopolis anser också att satsningarna på grundläggande forskning inom energiområdet måste ske så att vissa utvalda energiproblem beforskas, medan andra inte satsas på. Således anser Technopolis att finansieringen av energirelaterad grundforskning inte som idag bör ske via Veten-

skapsrådet, utan istället ingå i en samlad EFUD-strategi, som bör administreras av ett organ (Energimyndigheten).

Sveriges satsningar på EFUD utgör bara 0,8 procent av världens samlade satsningar på området. Enligt Technopolis talar detta för att de svenska satsningarna bör fokuseras bättre, och att man bör vinnlägga sig om att ha tillräcklig hemtagningskompetens för att kunna ta till sig värdefulla idéer som genereras i andra länder.

Jämfört med många andra länder är Sveriges EFUD-satsningar relativt specialiserade på förnybar energi och därför avsedda tekniker. I rapporten pekar Technopolis dock på att det ofta har varit svårt att förmå svenska företag att delta, t.ex. som medfinansiärer till staten, i projekt som handlat om nya och oprövade tekniker. Till en inte ringa del beror företagens ovilja enligt Technopolis på att det på många av de nya områdena saknas starka industriella kluster eller utvecklingsblock. På sådana områden menar Technopolis att statliga styrmedel som tar sikte på att skapa efterfrågan på de nya teknikerna, minska riskerna för investerare, m.m., är minst lika viktiga som ytterligare EFUD-satsningar.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet sker mycket värdefullt och användbart arbete enligt Technopolis, och byggs även upp relevanta kompetenser och förmågor. Enligt Technopolis är dock EFUD-satsningarna mer inriktade på forskning än vad som var tänkt. Technopolis menar även att projektportföljen är väldigt bred och att programmet och dess aktiviteter bör koncentreras.

Enligt Technopolis har forskarna som får stöd från energiforskningsprogrammet i allmänhet varit mottagare av sådant stöd under lång tid, och i rapporten sägs också att deras projekt tenderar att pågå (i olika skepnader) under en följd av år och med kontinuerlig följdfinansiering. Technopolis enkät visar att idéerna till projekten oftast genereras inom den egna organisationen.

Enligt Technopolis spelar energiforskningsprogrammet en viktig roll för att skapa nätverk inom och mellan forskargrupper och näringsliv. Däremot saknar programmet enligt Technopolis en egen sammanhållen identitet.

De fyra myndigheternas administration av det långsiktiga programmet sker enligt Technopolis överlag på ett kompetent sätt. Vidare menar Technopolis att Energimyndigheten med tiden har utvecklat en imponerande resultatuppföljning. I rapporten efterlyses dock en tydligare och mer systematisk koppling mellan mål och resultat på lägre nivå (enskilda forskningsprogram/-projekt) och till de övergripande mål som gäller för energiforsknings-

programmet. Technopolis ser positivt på Energimyndighetens ambition att med hjälp av olika verktyg (framsynsstudier, ”road mapping”, m.m.) i ökande grad söka brett inhämta olika intressentgruppers syn på hur de framtida strategierna skall utformas. Technopolis efterlyser dock en mer explicit strategi för hur, mot bakgrund av de övergripande målen, prioriteringar skall ske på lägre nivå (mellan olika forskningsprogram/-projekt).

Technopolis menar också att Sverige måste bli bättre på att prioritera mellan områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet (t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta hem intressanta idéer) och sådana områden där Sverige utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar, såväl forskningsmässigt som industriellt.

Technopolis pekar på vikten av att systematiskt utvärdera den verksamhet som bedrivs, och menar att svenska energimyndigheter traditionellt har varit duktiga på detta. Technopolis metautvärdering av tidigare gjorda utvärderingar av delar av energiforskningsprogrammet visar att Energimyndigheten finansierar EFUD av god kvalitet som dock genomsnittligt sett är av lägre relevans för industrin, låt vara att många exempel på motsatsen till det senare också finns. Technopolis menar också att det finns problem med fragmentering och en överfokusering på doktorandbaserad forskning såväl i själva medelstilldelningsmodellen som i de institutioner inom vilka forskningen utförs.

7.4.2. Technopolis rekommendationer

Mot bakgrund av rapportens iakttagelser och övergripande slutsatser ger Technopolis bl.a. följande rekommendationer.

Rekommendationer till politiska nivån (riksdag och regering)

Enligt Technopolis behövs en ny strategisk inriktning för programmet som explicit tar sikte på den roll forskning, utveckling och demonstration kan spela för att förändra innovationssystemet på energiområdet. Utan en sådan tydlig strategi finns det enligt Technopolis skäl att tro att vi – liksom hittills – inte kommer att få se så mycket mer än små, inkrementella förändringar (vilka i sig dock är värdefulla) under de närmaste 25 åren.

Technopolis anser att det behövs ett fungerande ramverk för att teknologiska landvinningar också skall medföra förändringar i samhället. Förståelsen för och utformandet av sådana ramvillkor (skatter, institutionella strukturer, systemeffekter, m.m.) måste integreras bättre i utformandet och administrationen av energiforskningsprogrammet. Enligt Technopolis måste det även finnas en kontinuerlig dialog mellan dem som utformar ramvillkoren och dem som gör strategiska vägval beträffande programmet.

Enligt Technopolis behövs nya styrmedel som komplement till satsningarna på EFUD, t.ex. att för nya oprövade tekniker skapa en samlad efterfrågan (”demand clustering”) och bättre instrument för riskdelning. Enligt Technopolis finns också utrymme för mera kreativt tänkande på detta område än idag, även med de restriktioner som sätts av EU. Beträffande kommersiellt riskabla nya tekniker (som t.ex. svartlutsförgasning) skulle staten enligt Technopolis exempelvis kunna bygga och äga en anläggning, och sedan driva den under en övergångsperiod tills det är kommersiellt möjligt att överföra den till privata intressen.

8

Rekommendationer avseende det långsiktiga energiforskningsprogrammets innehåll och administration

Enligt Technopolis skulle ett effektivare resursutnyttjande uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. I valet av områden att satsa på bör följande kriterier användas enligt Technopolis:

Sverige bör satsa på EFUD-områden

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp komparativa fördelar i kunskapsskapande (”knowledge generation”),
  • där vi har tillräcklig kritisk massa för kunskapsskapande

(”knowledge generation”),

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp fungerande industriella kluster,
  • där vi har potential för nationella konkurrensfördelar, och
  • som kan ge ett bidrag till att uppnå de energipolitiska målen.

9

8

I rapporten uttrycks detta på engelska som ”build, own, operate, transfer (BOOT)”.

9

Det vill säga

att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med om-

världen konkurrenskraftiga villkor, och

att skapa villkoren för en effektiv energianvändning

och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Utöver att genom samråd inhämta intressenternas synpunkter menar Technopolis att analytiska hjälpmedel (framsynsstudier, ”road mapping”, m.m.) behöver utnyttjas mer som underlag för att formulera strategin för programmet. Utan sådana analytiska hjälpmedel menar Technopolis att det kommer att bli svårt att koncentrera resurserna i programmet, eftersom en sådan fokusering ofrånkomligen kommer att gå emot några intressenters önskemål. Enligt Technopolis förstärker behovet av analytiska hjälpmedel också behovet av att låta en myndighet ansvara för programmet, eftersom det då blir lättare att bygga upp den analyskompetens som krävs.

Enligt Technopolis är det nödvändigt att i grunden överväga programmets strategi för att motverka det inbyggda momentum som har skapats under andra förhållanden än dagens. Det kan därför enligt Technopolis finnas skäl att göra en ”nollbasbudgetering” av programmet. En sådan övning borde enligt Technopolis underlätta skapandet av en tydligare strategi som bättre kopplar samman de övergripande energipolitiska mål som gäller för statens EFUDsatsningar med de aktiviteter som bedrivs på den lägre nivån (enskilda forskningsprogram/-projekt).

Technopolis anser att Energimyndigheten, som redan idag ansvarar för huvuddelen av energiforskningsprogrammet, ensam bör ansvara för hela programmet. Även som ensamt ansvarig myndighet kan det dock enligt Technopolis finnas anledning för Energimyndigheten att lägga ut delar av utförandet på underleverantörer i form av de andra myndigheterna. Ett förstärkt ansvar för Energimyndigheten kan enligt Technopolis komma att kräva en förstärkning av myndighetens kompetens och förmågor.

För närvarande är kopplingen mellan den energirelaterade forskning Vetenskapsrådet finansierar och resten av de statliga EFUDsatsningarna mycket svag enligt Technopolis. Visserligen kan det enligt Technopolis vara motiverat att avsätta en viss del av de resurser staten lägger på EFUD på riktad, grundläggande (”oriented basic”) eller strategisk forskning. Men då måste det enligt Technopolis finnas en tydligare koppling mellan dessa insatser och resten av programmet. Enligt Technopolis kan en sådan koppling inte uppnås med Vetenskapsrådet som finansiär, eftersom rådet skall finansiera fri, nyfikenhetsstyrd forskning.

I rapporten sägs att energiforskningsprogrammet bör utformas och administreras på ett sätt som reducerar de problem med fragmentering som enligt Technopolis finns i svensk FoU. Att

bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta är nödvändigt enligt Technopolis. Projekten måste bli färre och större. En större koncentration av FoU-resurser bör ske till platser där forskarsamhället och näringslivet enkelt kan interagera. Detta skulle enligt Technopolis t.ex. kunna innebära ökade satsningar på kompetenscentra eller ökad användning av forskningsinstitut.

Enligt Technopolis är Sverige för litet för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden. Energiforskningsprogrammet behöver därför enligt Technopolis ge öppningar för och stöd till att bygga upp bilaterala och multilaterala grupper såväl inom forskning som utveckling och demonstration. I första hand torde den typen av aktiviteter komma att ha Norden/Baltikum i fokus, men ibland kan även samarbeten med aktörer längre bort behövas enligt Technopolis. Enligt Technopolis måste en ny strategi även ta hänsyn till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram.

7.5. LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer

En av de viktigaste delarna i LångEn-utredningens arbete är att analysera de resultat som nåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Det mest omfattande och betydande underlaget för LångEn-utredningens resultatanalys har utgjorts av det arbete Technopolis utfört på utredningens uppdrag. Vi har därför ansett att en relativt utförlig redogörelse för Technopolis rapport har varit på sin plats.

Givetvis måste dock LångEn-utredningens analys av den EFUD som bedrivits baseras på det samlade underlagsmaterial som tas fram inom ramen för utredningen. Således måste, utöver Technopolis arbete, hänsyn även tas till bl.a. det arbete RRV utfört på uppdrag av utredningen (se kapitel 8), vilket delvis tangerar det område Technopolis belyst, samt till de iakttagelser utredningen själv gjort vid intervjuer och studiebesök och de synpunkter som framförts av utredningens referensgrupp.

Vi vill också peka på att det finns skäl att anlägga viss försiktighet i tolkningen av det underlagsmaterial Technopolis presenterat, i synnerhet som svarsfrekvensen i den enkät som gjorts var relativt begränsad. Visserligen inkom 562 stycken användbara enkätsvar, men dessa utgör dock inte mer än ca 30

  • procent av

det totala antalet projekt som under åren 1998

  • bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program.

Mot bakgrund av den redogörelse för Technopolis arbete som presenterats i kapitlet menar vi att det utifrån utredningens utgångspunkter i övrigt finns skäl att särskilt peka på följande.

Technopolis menar att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program blivit mer inriktad på forskning än vad som var tänkt, på bekostnad av utveckling och demonstration. Såvitt LångEn-utredningen kan bedöma har dock verksamheten större kopplingar till näringslivet än vad Technopolis hävdar. För det talar enligt vår mening ett antal omständigheter som lyfts fram i Technopolis rapport:

  • Visserligen tyder den meta-utvärdering av tidigare gjorda utvärderingar som Technopolis gjort på att EFUD-verksamhetens relevans för näringslivet genomsnittligt sett är relativt låg. Men bl.a. det faktum att mer än 50 procent av projekten leds av företrädare för industrin, vilket rimligen bör avspegla att åtminstone dessa projekt har industrirelevans, talar ändå för att den genomsnittliga bilden inte ger hela sanningen. Ett annat skäl till att den genomsnittliga bilden bör nyanseras är att det, att döma av enkäten, finns en klar skillnad mellan hur projektledare från industrin respektive från den akademiska världen ser på motiven för att bedriva, och hur man värderar resultaten från, EFUD. Naturligt nog tyder enkäten också på att senare led i innovationskedjan (utveckling och demonstration) är avsevärt mer accentuerade i industriledda projekt än i projekt som leds av företrädare för den akademiska världen.
  • Technopolis beskriver i rapporten den av projektledarna angivna fördelningen av projekten längs innovationskedjan (se figur 7.3) som att verksamheten totalt sett har en kraftig övervikt för forskning. Ett alternativt sätt att beskriva figur 7.3 är att mer än 70 procent av projekten handlar om tillämpad forskning eller senare led i innovationskedjan, dvs. att verksamheten i relativt liten utsträckning handlar om fri, nyfikenhetsstyrd forskning. Naturligt nog tyder enkäten också på att projekt avseende grundforskning främst är finansierade av Vetenskapsrådet.
  • Att döma av Technopolis enkät tycks samverkan mellan de tre huvudgrupperna industri, universitet/forskningsinstitut samt

statliga organ/branschorganisationer vara relativt väl utvecklad. Mer än hälften av den samverkan som finns idag har också etablerats under 1997 års långsiktiga energipolitiska programs ramverk.

Vi menar således att verksamheten sannolikt har större industrirelevans än vad Technopolis hävdar. Samtidigt tycks det dock, att döma av enkäten, som att de industriledda projekten inom programmet ofta är mera inriktade på mellansteg på väg till marknaden – som att ta fram nya metoder och kunskap, o.d. – än på att ta fram färdiga produkter som direkt kan introduceras på marknaden. En viktig fråga att fundera över är om man bör söka flytta fokus i EFUD-satsningarna mot senare steg i innovationskedjan, och hur man i sådana fall bör gå tillväga.

Att det, som Technopolis hävdar, saknas en tydlig koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningsprogrammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt håller utredningen med om. Härmed kan det även vara svårt att utvärdera om de övergripande målen uppnåtts.

Såväl Technopolis meta-utvärdering som rapporten i övrigt tyder på att den vetenskapliga kvaliteten i forskningen är bra.

LångEn-utredningen delar Technopolis åsikt att tydligare fokusering behövs i programmet och att ett effektivare resursutnyttjande sannolikt skulle kunna uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. De kriterier Technopolis föreslår torde vara en bra utgångspunkt för en diskussion om hur sådana prioriteringar kan ske. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför de svårigheter som det skulle innebära att prioritera hårdare: Vem är kapabel att göra de nödvändiga bedömningarna? Kan man idag avgöra vilka tekniker som är de bästa på lång sikt? Osv. Kanske skulle ett komplement till att tydligare prioritera mellan områden också kunna vara att utpeka ett par områden som särskilt betydelsefulla nationella projekt?

Oavsett om man bör prioritera bland de områden som satsas på eller ej, så kan det finnas skäl att, som Technopolis är inne på, minska den organisatoriska fragmenteringen. Att bygga upp kritiska massor inom FoU-områden som är relevanta och att sträva efter färre och större projekt kan vara en rimlig väg att gå, liksom att fortsatt satsa på kompetenscentra som form. Sannolikt finns också mycket som talar för att man, som Technopolis föreslår, för administrationen av statens EFUD-satsningar bör skapa en samlad

arena dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentreras. Vid en sådan förändring måste dock bl.a. beaktas att nödvändig grundforskning fortsatt ges rimliga förutsättningar.

Om en samlad arena tillskapas för administrationen av statens EFUD-satsningar är rimligen Energimyndigheten bäst lämpad för att åläggas en sådan uppgift. Detta skulle dock eventuellt, som Technopolis pekar på, kräva en förstärkning av myndighetens kompetens och förmågor. I sammanhanget bör samtidigt påpekas att såväl den enkät Technopolis genomfört som Technopolis egen analys av programmets administration tyder på att de fyra myndigheternas administration av programmet i många stycken verkar fungera väl.

LångEn-utredningen delar Technopolis åsikt att forskning, utveckling och demonstration är bra, men inte tillräckligt för att kunna åstadkomma den typ av förändringar som den politiska nivån vill se. Således behövs även andra styrmedel än EFUD för att uppnå omställning av energisystemet, t.ex. styrmedel som syftar till att skapa incitament för investeringar (såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.). Den här typen av andra styrmedel, som måste vara uthålliga för att vara verksamma, är väsentliga på både kort och lång sikt, och i åtminstone det korta perspektivet förmodligen viktigare än EFUD. Satsningar på EFUD måste harmoniera med övriga styrmedel som vidtas i syfte att uppnå omställning av energisystemet. Sannolikt kan det också, som Technopolis är inne på, behövas nya instrument och idéer för att hantera gränssnittet stat/näringsliv.

Att döma av Technopolis enkät förväntar sig projektledarna själva att resultaten av projekten inte kommer att realiseras på kort sikt, utan snarare på 5

  • års sikt. Detta gäller i synnerhet för

”intellektuella” rön, men i hög grad även i de fall där projektledarna förväntar sig direkta ekonomiska effekter. Detta förstärker den iakttagelse som gjordes i kapitel 6 om att såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid, och att det därför gäller att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning.

8. Samarbete mellan staten och näringslivet

Av 1997 års energipolitiska beslut

1

framgår att teknisk utveckling

och marknadsutveckling bör främjas samtidigt. I propositionen betonade regeringen bl.a. vikten av branschgemensam forskning, att ny energiteknik blir kommersiellt tillgänglig samt att det finns ett nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet.

Mot denna bakgrund skall LångEn-utredningen bl.a. bedöma om nya former av samarbete kan stärka insatsernas förankring hos näringslivet. Som underlag för detta gavs genom tilläggsdirektiv till utredningen i december 2002 Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att biträda utredningen genom att analysera vissa frågor kring samverkan mellan staten, högskolan och näringslivet avseende energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD).

Uppdraget resulterade i rapporten Samverkan och kommersialisering inom den långsiktiga energipolitiken, vilken kapitlet i huvudsak bygger på.

2

I avsnitt 8.1 beskrivs syfte och metod för RRV:s

studie. Därefter behandlas kort energiteknikmarknader och näringslivsstrukturer (8.2), användningen av de långsiktiga medlen i projekt (8.3) och stöd till samverkan och kommersialisering (8.4). I avsnitt 8.5 jämförs samverkan mellan akademi och näringsliv inom energisektorn med motsvarande samverkan inom andra områden, och i avsnitt 8.6 analyseras samverkan och resultat inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Slutligen redovisas RRV:s slutsatser och förslag (8.7) och LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer (8.8).

1

Prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272.

2

Riksrevisionsverket, Effektivitetsrevisionen (RRV 2003:12).

8.1. Syfte och metod för RRV:s studie

Samarbetet mellan stat och näringsliv – som sker vid bl.a. företag, högskolor och universitet, forskningsinstitut, kompetenscentra samt andra typer av offentliga organisationer – anses ofta öka möjligheterna för att ny kunskap skall komma till stånd och framför allt leda till tillämpbara resultat. De nätverk som uppstår mellan de inblandade parterna när ny kunskap skapas och omsätts i praktisk användning brukar betecknas som ett innovationssystem, vilket också inkluderar t.ex. underleverantörer, kunder samt olika typer av offentliga och privata stödaktörer. Hur effektivt innovationssystemet fungerar beror dels på samspelet mellan aktörerna, dels på mer institutionella faktorer som t.ex. lagar, regler och konkurrensförhållanden. De statliga insatserna i innovationssystemet kring det långsiktiga programmet är av stor betydelse och kan indelas i sex olika typer av roller:

  • Staten som finansiär av forskning, utveckling och demonstration.
  • Staten som utförare av forskning.
  • Staten som stödaktör.
  • Staten som användare.
  • Staten som skapare av lagar, regler och policies.
  • Staten som aktör på energimarknaderna (Vattenfall, Svenska

Kraftnät).

Ur ett systemperspektiv är det dock inte de enskilda uppgifterna som är de mest intressanta, utan snarare det samspel som sker mellan statens olika roller vid utförandet av dessa uppgifter. Det är dessa gränsytor som utgjort fokus i RRV:s granskning.

RRV har koncentrerat sig dels på den samverkan som sker mellan forskarsamhället och näringslivet inom energisektorn, dels de processer som leder till att energirelaterad forskning, utveckling och demonstration resulterar i produkter, tjänster etc. som kan introduceras på en marknad. Det övergripande syftet har varit att beskriva, analysera och värdera hur samverkans- och kommersialiseringsprocesserna fungerar beträffande EFUD.

Inom ramen för arbetet har RRV bl.a. gjort intervjuer

3

, doku-

mentstudier, databasbearbetningar samt två enkätundersökningar.

3

Under perioden november 2002 till februari 2003 genomfördes drygt tio intervjuer med

bl.a. affärsrådgivare, forskare, statliga stödaktörer, branschföreträdare samt handläggare eller representanter för ledningen vid Energimyndigheten och Vinnova.

Databasbearbetningen innebär att RRV har upprättat en egen projektdatabas baserat på information ur Energimyndighetens databas. Drygt 1 500 unika projekt har identifierats. Stödmottagarna har delats in i lärosäten, privata företag och övriga organisationer.

Enkät till stödmottagare i det långsiktiga programmet

Technopolis och RRV:s uppdrag har i viss mån tangerat varandra. För att få mer information om de projekt som bedrivits inom ramen för det långsiktiga programmet har RRV och Technopolis valt att skicka ut en gemensam enkät. Antal utskick, svarsfrekvens m.m. framgår av kapitel 7.

RRV har koncentrerat analysen beträffande den gemensamma enkäten till de svar som inkommit från projekt som erhållit stöd från Energimyndigheten. För projekten som finansierats av Energimyndigheten har RRV fört samman den information som erhölls via den databas RRV upprättat med de svar som lämnats i enkäten. Av enkätsvaren från projektledare i projekt finansierade av Energimyndigheten ansågs 414 stycken vara användbara för analysen. Av dessa ansåg RRV att 202 tillhörde gruppen lärosäten, 104 privata företag och 108 gruppen övriga.

Enkät till energiforskare

Som en del i arbetet har RRV också gjort en uppföljning av en enkätundersökning som verket gjorde inom ramen för en annan studie år 2001.

4

Den tidigare enkätundersökningen riktade sig till

samtliga forskare vid tekniska, naturvetenskapliga och medicinska fakulteter vid de 11 universitet och högskolor som då hade ett holdingbolag. Enkäten vände sig till ca 10 000 forskare varav 2 761 besvarade enkäten. I enkäten ställdes frågor om forskarnas syn på och erfarenheter av samverkan och kommersialisering. Den uppföljning RRV nu gjort innebär att vissa av frågorna i 2001 års enkät har ställts i en e-postenkät till 494 energiforskare vid institutioner vid Chalmers tekniska högskola, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Lunds universitet där energiforskning utgör en betydande del av verksamheten. Analysen baseras på 205 svar och

4

Från forskning till tillväxt – statligt stöd till samverkan mellan högskola och näringsliv (RRV

2001:11).

innebär att svaren från e-postenkäten jämförts med svaren i enkäten från år 2001 i syfte att undersöka eventuella skillnader mellan gruppen energiforskare och samtliga forskare vid de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska fakulteterna när det gäller samverkan och kommersialisering av forskningsresultat.

8.2. Energiteknikmarknader och näringslivsstrukturer

Ett grundläggande syfte med att ge stöd till forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet är att ny och effektivare energiteknik skall nå marknaden. För att kunna sälja en vara eller tjänst på marknaden måste den produceras inom ett nytt eller befintligt företag. Även i de fall där projekten leder till effektiviseringsåtgärder som inte säljs på en marknad är företag vanligen mottagare av resultaten. Hur näringslivsstrukturen inom energiområdet ser ut har därför betydelse för förutsättningarna för att det långsiktiga programmet skall kunna nå önskade resultat.

Marknaden för produktion och distribution av el och värme är den marknad där FoU-verksamheten kring förnybar energi i huvudsak skall finna sin avsättning. Avregleringen av den svenska elmarknaden år 1996 har inneburit omfattande strukturförändringar inom energibranschen. Strukturförändringarna har främst inneburit att de stora aktörerna har växt ytterligare och att internationella energiföretag har ökat sitt ägande på den svenska marknaden. Även fjärrvärmebranschen har påverkats av de institutionella förändringarna och en viss koncentration har skett även där.

Ett grundproblem med utvecklingen mot en långsiktigt hållbar energiproduktion är att denna process till stor del inte primärt är marknadsdriven. Det saknas ofta en tydlig efterfrågebild av den nya tekniken. Incitamenten att producera energi via förnybara processer som oftast är dyrare än de befintliga teknikerna blir följaktligen svaga. Beträffande introduktionen av ny energiproduktion bygger utvecklingen därför i högre grad än inom många andra områden på politiska initiativ. Det finns olika vägar att gå för att på politisk väg skapa marknader som har svårt att etablera sig. En är den satsning som utgör fokus för LångEn-utredningen, nämligen att med statliga medel ge stöd till forskning, utveckling och demonstration av nya tekniska lösningar för att på detta sätt underlätta för nya produkter och tjänster att nå marknaden.

Många av de EFUD-projekt som genomförs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program syftar dock till att i vid bemärkelse åstadkomma effektivisering av såväl produktion som användning av energi, vilket också är viktigt för att uppnå målen med programmet. Den FoU som är inriktad på energieffektivisering täcker ett mycket brett fält, vilket innebär att företag även inom andra branscher än energibranschen blir intressant som målgrupp för det långsiktiga programmet. Ett viktigt fält är effektivisering av energikrävande industriella processer – särskilt betydelsefulla är fordons-, metall- samt pappers- och massaindustrierna, i vilka en eventuell energibesparing får stora effekter i processerna eller produkterna. Men även åtgärder för att effektivisera energianvändningen i t.ex. bostäder och inom kommunikationer kan ge väsentliga bidrag i en omställning av energisystemet. Att energiområdet berör många olika branscher innebär också att det inte alltid går att tala generaliserande om näringslivets engagemang i t.ex. EFUD, vilket man bör ha i åtanke när vi i det följande diskuterar samverkan mellan forskning och näringsliv samt förutsättningar för kommersialisering av forskningsresultat.

8.3. Användningen av de långsiktiga medlen i projekt

För perioden 1998

  • avsattes 5,3 miljarder kronor för forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Medlen anvisas under anslagen Energiforskning (ram 2 800 mkr), Energiteknikstöd (ram 870 mkr) och Introduktion av ny energiteknik (ram 1 610 mkr). En närmare beskrivning av innehållet i 1997 års långsiktiga energipolitiska program ges i kapitel 3.

Huvuddelen av medlen i det långsiktiga programmet är avsedda att finansiera projektverksamhet. Då Energimyndigheten disponerar majoriteten av de långsiktiga medlen, ca 80 procent år 2003, är det följaktligen denna myndighet som beslutar om flertalet projekt. RRV har därför valt att närmare studera hur Energimyndighetens projektdatabas fördelar sig på olika mottagartyper. RRV har identifierat drygt 1 500 unika projekt som sedan år 1998 har beviljats medel inom det långsiktiga programmet från Energimyndigheten. Dessa projekt fördelar sig på mottagartyper enligt figur 8.1 nedan.

Figur 8.1. Fördelning på typer av mottagare (procent)

Gruppen ”övriga organisationer”, där bl.a. branschorganisationer ingår, bedriver dock inte alltid projekt själva. Istället kanaliseras en del av de medel som ovanstående redovisning bygger på vidare till ett antal utförare som genomför det faktiska projektarbetet, vilket beskrivs närmare i nästa avsnitt. Som framgår av figuren är universitet och högskolor den vanligaste mottagaren av projektfinansiering från Energimyndigheten. Privata företag driver en dryg fjärdedel av projekten. Representanter från övriga sektorer av samhället står för mindre än en tredjedel av projekten.

Ett annat sätt att belysa hur de långsiktiga medlen används i direkt projektverksamhet är att studera hur de tre anslagstyperna, eller om man så vill syftena med den statliga finansieringen av EFUD, fördelas mellan olika typer av mottagare. Detta framgår av figur 8.2 nedan.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

Lärosäten

Företag

Statliga

myndigheter Statliga

bolag/affärsverk

Kommun/landsting

Internationell

verksamhet

Övriga

organisationer

Figur 8.2. Andel projekt efter anslagstyp och mottagare (procent)

Föga förvånande är den absoluta majoriteten av projekten som drivs av universitet och högskolor finansierade via Energiforskningsanslaget. Detsamma gäller de projekt som genomförs av statliga myndigheter och inom internationell verksamhet. Vad som inte framgår av figuren är att en stor andel av de projekt som finansieras med anslagen för Energiteknikstöd och Introduktion av ny energiteknik utförs av privata företag.

8.4. Stöd till samverkan och kommersialisering

Samverkan mellan högskola och näringsliv sker i en mängd olika former inom ramen för den FoU-verksamhet som bedrivs inom energiområdet. I detta avsnitt diskuteras några av de viktigare stödgivarna samt görs en bedömning av vilken betydelse dessa har för att samverkan mellan högskola och näringsliv skall komma till stånd inom energiområdet och för att denna samverkan skall leda till konkreta resultat i form av ekonomisk nytta.

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Lärosäten

Företag

Statliga

myndigheter Statliga

bolag/affärsverk

Kommun/ landsting

Internationell

verksamhet

Övriga

organisationer

Energiforskning

Energiteknikstöd

Introduktion av ny energiteknik

8.4.1. Branschorganisationer

Branschorganisationer och branschägda företag är vanligtvis viktiga aktörer när det gäller FoU-verksamhet inom sina respektive verksamhetsområden. Branschorgan och branschägda företag får årligen betydande stödbelopp av Energimyndigheten. I allmänhet kanaliseras dessa medel vidare till industriforskningsinstitut, företag eller högskolor. I tabell 8.1 nedan redovisas de branschorganisationer som beviljats större stödbelopp.

Tabell 8.1. Beviljat stöd från det långsiktiga programmet (tkr)

Stödmottagare Beviljat 1998

2006

Elforsk AB

155 044

Jernkontoret 152 285 Värmeforsk AB 73 312 Svenska Fjärrvärmeföreningen 51 603 Svenskt Gastekniskt center 15 000 Totalt 447 244

8.4.2. Stödaktörer som riktar sig till forskarna

De insatser som sker i högskolemiljön och som syftar till att stödja och uppmuntra forskarna att närma sig näringslivet, utförs framför allt av högskolorna själva. En annan viktig aktör i detta sammanhang är de sju teknikbrostiftelserna som förutom att de stöder samverkansprocessen direkt, även finansierat viss verksamhet vid högskolornas bolag. Inga av aktörerna inom denna sektor tar något specifikt ansvar för enskilda sakområden.

Högskolan

Högskolan har, efter införandet av den tredje uppgiften i högskolelagen (1992:1434, ändring 1996:1392), statsmakternas uppdrag att ansvara för att en väl fungerande och effektiv samverkansprocess kommer till stånd. Någon särskild finansiering för denna uppgift finns dock inte. Arbetet med dessa frågor får resursmässigt konkurrera med huvuduppgifterna att bedriva utbildning och forskning. När det gäller arbetet med den näringslivsinriktade delen av

den tredje uppgiften går det, att döma av RRV:s rapport, en genomgående skiljelinje mellan tekniskt och medicinskt inriktade lärosäten och övriga. De förra har i allmänhet lång tradition av samverkan med näringslivet och de har därför haft enklare att ta sig an den tredje uppgiften. Inom dessa lärosäten är näringslivssamverkan tydligare kopplad till utbildningen och forskningen och i högre grad förankrad ute på institutioner och hos de enskilda forskarna.

När det gäller att bygga upp organisatoriska stödstrukturer är det enligt RRV framför allt kontaktsekretariatsfunktioner som man har satsat på, dvs. en samlad ingång till lärosätet för företagen. Flertalet universitet och högskolor har byggt upp en sådan organisation, även om inriktning och ambitioner varierar.

När det gäller stöd till kommersialisering av forskningsresultat inom lärosätena är bilden mer varierad. Samtliga lärosäten har administrativa och juridiska funktioner som till viss del kan nyttjas för detta ändamål. Ett särskilt organiserat stöd för i första hand affärsrådgivning och idésökning ute på institutionerna återfinns i flera fall antingen inom kontaktsekretariatsfunktionen eller inom ramen för särskilda holdingbolags verksamhet.

Holdingbolagen

Holdingbolagen har till uppgift att stärka lärosätenas förmåga att leva upp till kraven på samverkan. Elva lärosäten fick rätt att bilda holdingbolag under åren 1994 och 1995. Ytterligare tre högskolor bemyndigades att bilda ett holdingbolag under år 2002. Holdingbolagen har tilldelats mellan fyra och tio miljoner kronor vardera i aktiekapital. I praktiken kan de sägas ha två uppgifter, dels att fungera som såddfinansiär för avknoppningar från lärosätena, dels att härbärgera diverse stödfunktioner för samverkansuppgiften som t.ex. kontaktsekretariat eller teknikparker. Hur finansieringen lösts har enligt RRV:s rapport varit den avgörande faktorn för holdingbolagens aktivitet. Det är enligt RRV endast bolag som har lyckats finna extern finansiering, antingen via teknikbrostiftelsen eller via andra aktörer, som kan uppvisa någon större volym på verksamheten.

Teknikbrostiftelserna

Teknikbrostiftelserna har en bredare uppgift att på olika sätt verka som smörjmedel i samverkansprocessen. Detta innebär enligt RRV att det varit möjligt att välja roller alltifrån att agera såddfinansiär till att understödja lärosätenas utvecklande av tredje uppgiften. De sju stiftelserna återfinns också enligt RRV längs hela denna skala när det gäller valet av verksamhetsinriktning. Profilerna skiljer sig enligt RRV för det första vad gäller inriktningen mot antingen samverkans- eller kommersialiseringsuppgiften. Den andra viktiga frågan är enligt RRV huruvida fokus för insatserna ligger på att stödja högskolan eller aktörer utanför myndigheterna, dvs. om insatserna syftar till att stödja forskarna i sig eller till att stärka lärosätenas egen kapacitet att stödja sin personal.

De sju Teknikbrostiftelserna tilldelades ett ursprungligt stiftelsekapital på mellan 86 och 216 miljoner kronor vardera. Av detta kapital har man endast möjlighet att använda den reala avkastningen. När stiftelserna upphör år 2007 skall det värdesäkrade grundkapitalet återlämnas till staten. Under åren av gynnsam börsutveckling blev stiftelserna starka aktörer i sina respektive regioner. De senaste åren har den situationen förändrats. För att underlätta bedrivandet av verksamheten har stiftelserna givits möjlighet att återlämna delar av stiftelsekapitalet i form av onoterade aktier. Innebörden av detta är att teknikbroarna kan använda sitt kapital för att gå in med såddfinansiering i nystartade företag.

8.4.3. Särskilda samverkansformer

I syfte att stärka incitamenten till samverkan mellan forskning och företag har under årens lopp ett antal initiativ tagits för att skapa former som underlättar möten samt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. De viktigaste av dessa initiativ är den struktur av kompetenscentra som har etablerats under 1990-talet samt den organisation av industriforskningsinstitut som har byggts upp genom åren.

Kompetenscentra

Initiativet till kompetenscentra togs av NUTEK år 1992. Sedan den 1 januari 2001 har dock Vinnova övertagit ansvaret för programmet från NUTEK.

Verksamheten startade under åren 1995

  • och är en tioårig satsning. Kompetenscentras verksamhet regleras av avtal mellan ett lärosäte, Vinnova eller Energimyndigheten och ett antal företag. I avtalet regleras forskningsprogrammet och dess finansiering, centrats organisation och samarbetsformer, rättigheter till resultat m.m. Under tio år (1995
  • satsar det svenska näringslivet och staten tillsammans 4,7 miljarder på kompetenscentra, där näringslivet står för 1,7 miljarder kronor, högskolorna för 1,5 miljarder kronor samt Vinnova och Energimyndigheten för 1,5 miljarder kronor.

Sammanlagt finns 28 kompetenscentra fördelade på åtta universitet och högskolor. Fem av dessa finansieras av Energimyndigheten med 30 mkr årligen. Samtliga centra skall vara väl förankrade inom högskolan samt ha ett deltagande från näringslivet i ledning, genomförande och finansiering av forskningsprogrammen.

De fem kompetenscentra som verkar inom energiområdet är:

  • Elkraftteknik vid KTH
  • Högtemperaturkorrosion vid Chalmers tekniska högskola
  • Förbränningsprocesser vid Lunds tekniska högskola
  • Förbränningsmotorteknik vid Chalmers tekniska högskola
  • Katalys vid Chalmers tekniska högskola

Totalt inom samtliga 28 kompetenscentra samarbetar för närvarande ca 220 företag med forskargrupper vid ca 130 institutioner/avdelningar vid åtta universitet/högskolor och nio industriforskningsinstitut. Omkring 50 av företagen medverkar i flera centra och ca 20 procent av företagen är små företag med färre än 250 anställda och som inte ingår i någon koncern. När det gäller de fem kompetenscentra som delfinansieras av Energimyndigheten deltar för närvarande 55 företag som avtalspartner. Nio av företagen är små eller medelstora (SME-företag). 150 personer från företagen deltar aktivt i arbetet. Som framgår av tabell 8.2 nedan kan vissa skillnader konstateras mellan de fem energiinriktade kompetenscentra och de övriga.

Tabell 8.2. Jämförelse av Kompetenscentra finansierade av Vinnova respektive av Energimyndigheten

Vinnovas KC. Antal per centrum Energimyndighetens KC. Antal per centrum

Deltagande företag

7,2

11,0

Deltagande SME-företag

3,1

1,8

Nystartade företag

0,9

0,4

Sökta patent

4,7

1,2

Utländska gästforskare

4,8

2,0

Utländska avtalspartners

0,3

1,2

Examinerade doktorander/ licentiater

13,7

17,0

Källa: RRV, baserat på Kompetenscentrum i siffror utgiven av Energimyndigheten och Vinnova år 2002.

På uppdrag av NUTEK/Vinnova genomförde ett antal internationella experter år 2000 utvärderingar av flertalet kompetenscentra. Bedömningen av verksamheten var sammantaget positiv, men utvärderarna hade en del synpunkter på de kompetenscentra som arbetar med energifrågor.

Industriforskningsinstitut

Industriforskningsinstitut är ett samlingsbegrepp för ca 30 forskningsinstitut som bedriver forskningsverksamhet. Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP) är helstatligt. Även flertalet av övriga institut har någon form av statlig finansiering och ägande. Den svenska institutssektorn för FoU är totalt sett liten jämfört med andra OECD-länder. Industriforskningsinstituten bedriver tillämpad forskning och deras främsta roll är att anpassa, omvandla och tillämpa forskningsresultat för industriell användning.

IRECO Holding AB bildades år 1997 för att förvalta statens minoritetsägande i ett antal industriforskningsinstitut. IRECO ägs till 55 procent av Näringsdepartementet och till 45 procent av Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling. IRECO svarar för basfinansiering och för kompetensutveckling medan Vinnova svarar för verksamhetsutveckling genom stöd till kollektiv forskning, medverkan i EU-projekt, samverkan med små/medelstora företag och anslag inom olika programområden.

Det finns inte något institut som primärt verkar inom energisektorn, men flera av instituten arbetar inom sitt respektive sakområde med frågor som rör energi. Vid SP utgör energi ett av sex verksamhetsområden. I tabell 8.3 nedan redovisas de forskningsinstitut som har beviljats medel av Energimyndigheten från det långsiktiga programmet.

Tabell 8.3. Forskningsinstitut som har beviljats medel ur det långsiktiga programmet (tkr)

Institut Beviljade medel

STFI, Skogsind tekniska forskningsinstitut

69 414

SP, Sveriges forsknings- och provningsinstitut

47 085

MEFOS, stift för metallurgisk forskning

23 545

JTI, jordbrukstekniska institutet

13 573

Skogforsk 10 868 IVL, Svenska miljöinstitutet 7 784 Svenska gjuteriföreningen 7 517 IVF, Industriforskning och utveckling 5 151 GLAFO, glasforsk 4 060 SIK, Institutet för Livsmedel och bioteknik 3 438 SCI, Svenska Keraminstitutet 1 580 Trätek 700 CBI, Cement- och betonginstitutet 500 TOTALT 195 215

Källa: Energimyndighetens projektdatabas.

Som framgår av tabellen har Energimyndigheten hittills beviljat stöd till FoU-projekt hos forskningsinstituten uppgående till närmare 200 mkr inom ramen för det långsiktiga programmet. Det faktum att mer än hälften av forskningsinstituten bedriver sådana projekt att de bedömts passa in i det långsiktiga programmet visar på bredden i energiforskningen. Enligt RRV utgör denna bredd dock inte bara en fördel, utan medför även svårigheter att skapa ett fokus i de insatser som genomförs. Vid några av RRV:s intervjuer har också framhållits att det är en brist att det inte finns ett forskningsinstitut med ett renodlat energiforskningsuppdrag.

8.4.4. Aktörer som stöder och finansierar nyföretagande

För att projekt skall kunna utvecklas och leda till nya företag krävs i många fall stöd från en offentlig eller privat finansiär. Dessa finansiärer bidrar med exempelvis utvecklingsstöd, managementkunskaper och ägarkapital. Nedan presenteras ett antal viktiga aktörer, utöver de tidigare nämnda, som stöder och finansierar nyföretagande. Observera att de kvantitativa uppgifter som redovisas avser alla typer av teknik, inte enbart energiområdet.

Offentliga aktörer

De offentligt finansierade aktörerna ger främst ekonomiskt stöd till företag i tidiga skeden. Det finns inte några formella krav från dessa aktörer att utvecklingsprojekten skall bedrivas i samverkan. Ingen av dessa aktörer har något speciellt ansvar för energiområdet.

Genom såddfinansiering till teknikutvecklingsprojekt i tidiga skeden kan NUTEK delfinansiera företag som grundar sin verksamhet på FoU-resultat. Statens medverkan är begränsad till 50 procent av projektkostnaden. Under åren 1998 till 2001 beviljade NUTEK mellan 90 och 120 stöd per år. År 2002 sjönk denna siffra till 50 beviljade stöd. Stödbeloppen framgår av tabell 8.4.

Tabell 8.4. NUTEK:s såddfinansiering (beviljat stöd)

År Villkorslån, mkr Bidrag, mkr Totalt, mkr Genomsnitt/ ärende, tkr

1998 58,3 2,5 60,5 665 1999 85,2 5,1 90,3 765 2000 51,9 13,7 65,6 576 2001 73,0 3,6 76,6 806 2002 13,5 9,3 22,8 456

Från och med år 2002 har en stor del av besluten om såddfinansiering flyttats över till Industrifonden. Industrifonden beviljade endast två såddfinansieringsstöd under år 2002. Industrifonden vänder sig främst till företag som kommit en bit på väg och som skall börja utveckla eller börja sälja en produkt. Inriktningen ligger därmed inte på såddfinansiering. Det skall också finnas en teknisk höjd i de projekt och verksamheter som Industrifonden finansierar.

I Industrifondens förteckning över finansierade projekt finns en handfull projekt inom energisektorn.

Stiftelsen Innovationscentrum (SIC) är en statlig stiftelse med uppdrag att ge stöd till affärsmässigt intressanta innovationer. SIC stöder innovatörer med finansiellt kapital i form av kreditgivning och bidrag samt intellektuellt kapital i form av rådgivning och nätverk. Stiftelsen förfogar över ca 200 mkr som skall fördelas fram till halvårsskiftet 2004 då SIC skall upphöra. Grundfakta för SIC framgår av tabell 8.5 nedan.

Tabell 8.5. Stiftelsen Innovationscentrum

2001 2000

Ansökningar (antal)

894

913

Beviljade bidrag/stipendier (antal)

65

67

Beviljade lån (antal)

481

414

Snittbidrag/stipendium (tkr)

50

43

Snittlån (tkr)

167

162

Privata aktörer

Det privata riskkapitalet står för en stor del av det kapital som investeras i skedet före kommersialisering. Svenska Riskkapitalföreningen och NUTEK inledde i början av år 2001 ett samarbete för att varje kvartal undersöka händelseutvecklingen på riskkapitalmarknaden. Enligt den gemensamma publikationen Riskkapitalbolagens aktiviteter är energisektorn en mycket liten sektor i riskkapitalsammanhang, med få satsningar. Sektorn omfattade under de tre första kvartalen 2002 mellan noll och två procent av antalet investeringar. Energi finns inte heller med som en av de branscher som riskkapitalbolagen tror mest på för framtida investeringar. Endast ett fåtal av riskkapitalföreningens 140 medlemsföretag anger att man är intresserad av att satsa inom energisektorn.

8.5. Samverkan inom energisektorn jämfört med andra områden

Samverkan mellan akademi och näringsliv sker inom de flesta forskningsområden. I detta avsnitt studeras om omfattningen eller karaktären av den samverkan som sker mellan energiforskare och företag inom energiområdet skiljer sig från andra sakområden inom den tekniska och naturvetenskapliga forskningen. Likaså studeras om det finns skillnader beträffande förutsättningarna att kommersialisera resultat från forskningen i nya eller befintliga företag.

Analysen bygger på den enkätundersökning RRV genomförde år 2001 bland forskare inom universitet och högskolor med tekniska och naturvetenskapliga forskningsområden, och den uppföljande enkätundersökning RRV genomförde i december 2002 riktad till forskare inom energiområdet verksamma på KTH, Chalmers och Lunds universitet.

Ett par skillnader kan noteras mellan de två populationerna. Dels utgör forskarstuderande en större andel bland energiforskarna. Dels är energiforskarna i betydligt högre grad inriktade mot tillämpad forskning än den andra gruppen (77 mot 38 procent).

8.5.1. Samverkan med näringslivet

Båda RRV:s enkäter visar att forskarnas intresse av att samverka med näringslivet är stort. Två tredjedelar av forskarna instämmer helt i påståendet att samverkan är viktig. En lika stor andel menar att man skulle satsa än mer på sina kontakter med näringslivet om man hade mer tid till förfogande. På dessa punkter skiljer sig heller inte energiforskarnas uppfattning från samtliga tekniska och naturvetenskapliga forskare.

Denna bild förändras inte om man istället studerar de faktiska erfarenheterna av att samverka med näringslivet. Av samtliga forskare anger 84 procent att de har konkret erfarenhet av företagssamarbete i någon form. Bland energiforskarna är motsvarande andel hela 93 procent. Som framgår av figur 8.3 nedan kan dock samverkan ta sig olika uttryck. Figuren avser hur stor andel av energiforskarna och gruppen samtliga forskare som har erfarenheter av respektive samarbetsform.

Figur 8.3. Erfarenheter av samverkan (procent)

Av figur 8.4 nedan framgår hur forskarnas kontaktmönster såg ut vid tidpunkten för enkäten samt med vilken typ av företag man har kontakt. Det bör noteras att figuren avser andelen av de svarande som bedrev forskning vid frågetillfället och som uppgav att de hade (eller inte hade) en etablerad samverkan med stora respektive små eller medelstora företag. Av frågeställningen framgick även att den angivna företagskontakten skulle vara relaterad till de svarandes egen forskning.

Figur 8.4. Aktuella företagskontakter (procent)

0 20 40 60 80 100

Ingen kontakt Stora företag SME-företag Både stora och SME

Energiforskare Samtliga forskare

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Forskningssamarbete Konkret problemlösning Föreläsningar Allmänna kontakter

Energiforskare Samtliga forskare

I enkäterna fick forskarna också ta ställning till vilken kontaktväg de ansåg vara den viktigaste. Som framgår av figur 8.5 förefaller forskarna i de två grupperna att i lika hög grad anse att det ligger lika mycket på den egna gruppen som på företagen att ta ansvar för att kontakter tas. Det bör också noteras att det är väldigt få forskare som angivit att de stödaktörer som finns både inom och utanför lärosätena, vars syfte är att underlätta samverkan mellan forskare och näringsliv, är de viktigaste typerna av aktörer för att det skall etableras samverkan.

Figur 8.5. Viktigaste kontaktväg mellan forskare och företag (procent)

8.5.2. Kommersialisering av forskningsresultat

I båda RRV:s enkätundersökningar tillfrågades forskarna om hur de bedömde möjligheterna att kommersialisera sina forskningsresultat. Svaren framgår av tabell 8.6 nedan.

0 10 20 30 40 50 60

Företaget Forskaren Kontaktsekretariat

Extern stödaktör Vet ej

Energiforskare Samtliga forskare

Tabell 8.6. Bedömning av möjligheterna att kommersialisera forskningsresultat (procent)

Energi- forskare

Samtliga forskare

Har redan kommersialiserat forskningsresultat

7

13

Har för avsikt att kommersialisera forskningsresultat

8

7

Kommersiell potential finns men någon kommersialisering har inte skett

51 34

Saknar ägande/patenteringsrätt varför kommersialisering inte är aktuell

12 11

Bedömer att det inte finns kommersiella tillämpningar inom överskådlig framtid

22 36

Totalt 100 100

Som framgår av tabellen bedömer över hälften av forskarna att deras forskning har kommersiell potential. Det är dock endast en mindre del som faktiskt har genomfört eller står i begrepp att genomföra en kommersialisering. Här finns även några intressanta skillnader mellan de bägge undersökta grupperna. Det är å ena sidan bara en hälften så stor andel energiforskare som faktiskt har kommersialiserat sina forskningsresultat medan det å andra sidan är betydligt vanligare att energiforskarna bedömer att deras forskning har en kommersiell potential.

Bland de forskare som har genomfört en kommersialisering anser ungefär hälften av såväl samtliga forskare som energiforskarna att det varit en medveten strävan i forskningsarbetet att finna kommersiella tillämpningar. En tydligare skillnad mellan de bägge grupperna framgår av figur 8.6 nedan, som visar i vilken mån kommersialiseringen skedde i ett företag där forskaren hade ägarintressen.

Figur 8.6. Var kommersialiserades forskningsresultaten? (procent)

Kommentar: Med ”eget företag” avses hel- eller delägt företag.

Som framgår av figur 8.6 är det för bägge grupperna vanligare att kommersialiseringen sker via ett företag där forskaren saknar inflytande som ägare. Detta sker vanligen genom att forskarens patent licensieras ut till företaget eller att företaget på annat sätt förvärvar rätten att marknadsföra innovationen.

En central faktor för att kunna genomföra en kommersialisering är tillgången till finansiering. I den mån det går att dra några slutsatser beträffande energiforskarnas villkor förefaller de, att döma av RRV:s rapport, härvidlag inte avvika från övriga forskares i någon högre grad. Möjligen finns det en tendens att energiforskarna i mindre grad än de övriga har haft tillgång till privat riskkapital.

8.6. Samverkan och resultat inom det långsiktiga programmet

Som framgick av föregående avsnitt samverkar forskare inom energiområdet i åtminstone samma utsträckning som forskare inom andra tekniska och naturvetenskapliga sektorer. Däremot förefaller det vara svårare att åstadkomma resultat i form av kommersiella tillämpningar. I det här avsnittet analyseras vad som framkommit om samverkan och resultat i Technopolis och RRV:s gemensamma enkät till projektledare i projekt som fått stöd från

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Inom ett eget företag I ett annat företag

Energiforskare Samtliga forskare

1997 års långsiktiga energipolitiska program. Viss upprepning av information som tidigare redovisats i kapitel 7 är därvid ofrånkomlig.

Eftersom Energimyndigheten ansvarar för ungefär tre fjärdedelar av såväl projekt som anslag som ingår i programmet har RRV koncentrerat analysen på resultaten av Energimyndighetens projekt.

8.6.1. Samverkan och konkret tillämpning av projektresultaten

I RRV:s urval ingår 414 projekt vars resultat i rapporten huvudsakligen redovisas utifrån anslag, projekttyp och huvudman inom projektet. Den aktör som ansöker om stöd definieras som huvudman av RRV, även om andra parter deltar med finansiering och i genomförandet av projektet. Huvudmännen är indelade i tre grupper: lärosäten, privata företag och övriga. I gruppen övriga ingår bl.a. branschorganisationer, kommuner, myndigheter samt statliga och kommunala bolag.

Det långsiktiga programmet syftar till att stödja forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Programmets medel är fördelade på tre anslag som mer eller mindre tydligt korresponderar med dessa tre syften. I figur 8.7 nedan har de ansvariga projektledarnas bedömning av projektens inriktning kopplats till vilket anslag som utgjort finansieringskälla. Som framgått av kapi- tel 7 ombads projektledarna i enkäten att beträffande detta svara längs en sjugradig skala, vilket innebär att de icke namngivna staplarna i denna och nästkommande figur endast är ”mellansteg” på skalan.

Figur 8.7. Projekttyp per anslag (procent)

Det bör noteras att figuren endast tar upp projekt som uteslutande fått medel från ett av de redovisade anslagen. Detta gäller dock för 90 procent av RRV:s urval av 414 projek.t

5

Som framgår av figur 8.7

är ca 80 procent av de projekt som uteslutande fått medel från anslaget för Energiforskning forskningsinriktade. För i stort sett samtliga projekt som enbart finansierats med anslaget för Energiteknikstöd sträcker sig bedömningarna mellan tillämpad forskning och demonstration eller användande av ny energiteknik. Anslaget för Introduktion av ny energiteknik är än mer utspritt längs skalan av projekttyper. Det är också en relativt liten andel av projekten som finansieras via detta anslag som av de svarande i huvudsak anses handla om demonstration.

Ett annat sätt att karakterisera de projekt som genomförs inom det långsiktiga programmet är att se vilken inriktning projekten bedöms ha inom var och en av de tre grupperna av huvudmän, dvs. de aktörer som står som mottagare av stödet.

5

Bland de projekt som ingår i urvalet har 60 procent finansierats uteslutande med medel från

anslaget för Energiforskning, 15 procent uteslutande från anslaget för Energiteknikstöd och ytterligare 15 procent har endast finansierats medel för Introduktion av ny energiteknik. Tio procent av projekten har fått medel från flera av anslagen.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Grundforskning

Tillämpad forskning

Utveckling Demonstration

eller

användande av befintlig teknik

Energiforskning Energiteknikstöd Introduktion av ny energiteknik

Figur 8.8. Projekttyp per stödmottagare (procent)

Kommentar: N= 414 (Lärosäten 202, Privata företag 104 och Övriga 108).

Av figur 8.8 framgår att huvuddelen av de projekt som bedrivs av lärosätena är forskningsinriktade. Andelen ren grundforskning är dock liten. Företagen är i högre grad inriktade mot utveckling och demonstration, men i ungefär vart fjärde projekt har huvudinriktningen varit tillämpad forskning.

Samverkan inom programmet

Att det samverkas inom EFUD-projekten är i sig inget mål. Däremot anses det vara en viktig aspekt för att de projekt som genomförs i största möjliga mån skall uppnå syftet att överföra den kunskap som genereras inom universitet och högskolor till praktiskt användbara resultat i samhället och på marknaden. Samverkan mellan akademi och näringsliv är också viktig för att garantera ett återflöde av kunskap tillbaka till forskningen.

Att samverkan med andra anses betydelsefull framgår även av att 80 procent av projektledarna i enkäten svarade att ett mycket eller ganska viktigt motiv var att projektet skulle skapa nya samarbeten eller nätverk. Nio av tio projektledare uppgav även att projektet bedrivits i samverkan med någon annan. Med vem lärosätena, företagen respektive gruppen övriga samverkar framgår av tabell 8.7.

0 20 40 60

Grundforskning

Tillämpad forskning

Utveckling Demonstration

eller

användande av befintlig teknik

Lärosäten Privata företag Övriga

I den vänstra kolumnen anges huvudmannen för projekten och deras totala samverkansgrad. I den översta raden återfinns vem man samverkar med.

Tabell 8.7. Samverkan mellan olika aktörer (procent)

Lärosäten Privata företag Övriga

Lärosäten (89)

66

43

43

Privat företag (89)

55

66

51

Övriga (94)

58

53

61

Kommentar: N = 414 (Lärosäten 202, Privata företag 104, Övriga 108.

Det är mycket vanligt att man samverkar med mer än en annan aktör. Totalt sett är den vanligaste samverkansparten i projekten ett universitet eller högskola. Vidare kan man konstatera att det är vanligare att privata företag samverkar med andra privata företag än att de samverkar med ett lärosäte. Likaså samverkar lärosäten oftare med andra lärosäten än med privata företag.

I figur 8.9 visas vilken typ av samverkan som förekommit i projekten. Figuren avser andelen av det totala antalet projekt (414) där respektive samverkansform har förekommit.

Figur 8.9. Typ av samverkan (procent)

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Gemensamt framtagande av

projektidén

Gemensam finansiering

Genomfört gemensamma delar av projektet

Genomfört separata delar av

projektet

Kunskapsutbyte

Övriga Lärosäten Privata företag

I mer än vartannat projekt genomför, som framgår av figuren, parterna gemensamma delar av projektet och i drygt en tredjedel genomför man separata delar. Vad som inte framgår av figuren är att samverkansparterna i 58 procent av samtliga projekt är involverade i det faktiska genomförandet av projektet, antingen gemensamt eller var för sig.

Av svaren framgår också att det är ungefär lika vanligt att den samverkan som sker i projekten är etablerad sedan tidigare som att den är ny. Att samverkan etableras i samband med projektet är vanligast bland de projekt som finansierats med anslaget för Energiteknikstöd och bland de projekt där de svarande uppgivit att projektet varit inriktat mot utveckling.

Resultat av projekten i det långsiktiga programmet

När projektens tillämpningsmöjligheter skall belysas är det naturligtvis av intresse att veta om syftet överhuvudtaget har varit att åstadkomma någon form av ekonomisk nytta. Som framgått av kapitel 7 fick de svarande i enkäten ta ställning till hur viktiga 11 olika motiv har varit för genomförandet. I figur 8.10 framgår hur viktiga de motiv som tydligt syftar till någon form av ekonomiskt nyttiggörande varit för de olika huvudmännen. I figuren visas de tre motiv som av RRV bedömts ligga närmast ekonomisk nytta eller kommersialisering. De svarande fick ange om motivet varit ”mycket viktigt”, ”ganska viktigt” eller ”ej viktigt” för genomförandet av projektet.

Figur 8.10. Motiv för genomförandet (procent)

Ett viktigt motiv har i många projekt varit att man skall utveckla nya produkter, processer och tjänster. Det är ungefär dubbelt så vanligt att detta varit ett mycket viktigt motiv för företagen som för lärosätena. Av de elva möjliga motiven som det gick att ta ställning till i enkäten var emellertid det viktigaste att få fram nya metoder, verktyg eller instrument. Åtminstone de två sistnämnda resultaten kan tänkas syfta mot en konkret tillämpning av projektet. Eftersom såväl metoder, verktyg som instrument även kan tolkas som inomvetenskapliga resultat går det dock inte att avgöra vilken de svarandes verkliga avsikt varit.

Av tabell 8.8 framgår i hur stor andel av avslutade projekt (dvs. 201 stycken i RRV:s urval) som minst ett av de angivna resultaten har uppnåtts. Det är värt att notera att i ca hälften av alla avslutade projekt har inget av resultaten som redovisas i tabellen uppnåtts.

0 20 40 60 80 100

Lärosäten Privata företag

Övriga Lärosäten Privata företag

Övriga Lärosäten Privata företag

Övriga

Framtagande av patent och

licenser

Utveckling av nya

produkter,processer och tjänster

Kommersialisera forskning

genom t.ex. spin-offs

Ganska viktigt Mycket viktigt

Tabell 8.8. Uppnådda resultat i de avslutade projekten (procent)

Beviljade patent

3,5

Patentansökningar 6,5 Nya processer 9,5 Nya produkter 11,9 Nya pilotanläggningar eller prototyper 14,9 Nya applikationer 16,4 Nya metoder, instrument eller tester

22,9

Bland projektledare i de avslutade projekten angav 65 procent att projektets resultat sannolikt kommer att leda till ekonomisk nytta i form av t.ex. en besparing eller effektivisering av en befintlig verksamhet och 42 procent att det sannolikt kommer att leda till en produkt eller tjänst på en marknad. I tabell 8.9 nedan visas hur svaren fördelar sig beroende på från vilket anslag projektet fått stöd.

Tabell 8.9. Förväntade resultat per anslag (procent)

Energi- forskning

Energi- teknikstöd

Introduktion av ny energiteknik

Ekonomisk nytta

61 70 79

Produkt eller tjänst på en marknad 33

54

67

Av de projektledare som enligt tabell 8.9 bedömt att projektet sannolikt kommer att leda till ekonomisk nytta är det dock endast 22 procent som anger att denna nytta redan uppstått, vilket motsvarar ungefär 15 procent av samtliga avslutade projekt. Bland de projekt som förväntas leda till en produkt eller tjänst på en marknad har detta redan skett i 28 procent av fallen, vilket motsvarar drygt 10 procent av alla avslutade projekt.

Förväntningarna på att projekten skall leda till ekonomisk nytta är ungefär lika stora oavsett vem som är huvudman. Vad gäller huruvida projektet kommer att leda till introduktion av en produkt eller tjänst på en marknad är förväntningarna på detta betydligt högre vid företagen än hos forskarna.

Betydelsen av samverkan

Resultaten av RRV:s enkät antyder att förväntningarna på att projekten skall leda till någon form av ekonomisk tillämpning är betydligt högre bland projekt som bedrivs i samverkan. Jämförelsen är emellertid osäker eftersom det bara är 10 procent av projekten som inte genomförs i samverkan mellan flera aktörer. De svarande fick dock ta ställning till vilken påverkan som samverkan med andra haft på projektens utfall. Bland de avslutade projekten där det skett samverkan angav mindre än fem procent att samverkan hade haft negativ påverkan för utfallet medan 65 procent menade att samverkan varit positiv för utfallet.

6

En annan faktor som kan tänkas påverka projektens resultat är mellan vilka parter som samverkan sker. När det gäller den ekonomiska nyttan finns det inga signifikanta skillnader. Beträffande om projektet förväntas leda till en produkt eller tjänst på en marknad anser lärosätena dubbelt så ofta att så kommer att ske när de samverkar med ett företag än när de samverkar med annat lärosäte. RRV har även frågat vilken typ av samverkan som förekommit i projekten. Det tycks emellertid inte finnas någon uppenbar koppling mellan olika typer av samverkan och resultat i form av ekonomisk nytta respektive nya produkter och tjänster på en marknad.

Demonstration av ny energiteknik

Att demonstrera ny energiteknik är ett av de tydligt uttryckta syftena med det stöd som ges inom det långsiktiga programmet. Med tanke på att demonstrationsprojekten rimligen bör ligga betydligt närmare en marknadsintroduktion än flertalet andra projekt har RRV särskilt studerat dessa projekt.

Demonstrationsprojekten är ofta stora och stödbeloppen är vanligtvis högre än vad de är till forsknings- och utvecklingsprojekten, låt vara att det bland demonstrationsprojekten även ryms mindre projekt som exempelvis syftar till att demonstrera alternativa drivmedel i olika transportsystem. Som framgått av kapitel 3 har Energimyndigheten inte förbrukat de tillgängliga medlen inom anslaget för Introduktion av ny energiteknik, det

6

Samverkans betydelse för utfallet kunde anges på en femgradig skala: Mycket negativ (1%),

Negativ (3%), Ingen påverkan (31%), Positiv (50 %), Mycket positiv (15%).

anslag som framför allt förknippats med just demonstrationsprojekten.

Enligt RRV är det inte möjligt att ur Energimyndighetens projektdatabas få fram exakta uppgifter om vilka projekt som avser demonstration. RRV har dock kunnat identifiera 51 demonstrationsprojekt som Energimyndigheten beviljat stöd. Av dessa är 29 avslutade och i ungefär vartannat av dessa har projektledarna angivit att det är sannolikt att projektet kommer att resultera i en produkt eller tjänst på en marknad. Med tanke på att dessa projekt per definition bör ligga nära en marknadsintroduktion menar RRV att resultaten knappast kan ses som tillräckliga.

8.6.2. Myndigheternas administration

Energimyndigheten har en central roll i genomförandet av det långsiktiga programmet. Eftersom myndigheten disponerar majoriteten av de medel som avsatts för EFUD har den följaktligen ett avgörande inflytande på de resultat som uppnås inom programmet. Den viktigaste uppgiften för Energimyndigheten i detta sammanhang är valet av de projekt som faktiskt skall få stöd, eftersom kvaliteten i detta arbete är avgörande för resultatet av det långsiktiga programmet. Myndigheten kan dock även spela andra viktiga roller i denna process. Det gäller t.ex. hur man engagerar sig i och följer upp de projekt som genomförs. Det handlar även om styrning och kvalitetskontroll av pågående processer.

Enkätens bild av vilka krav Energimyndigheten, och övriga tre myndigheter, ställer på samverkan och i vilken mån man betonar projektets möjligheter att leda till ekonomisk nytta har redovisats i kapitel 7. Där framgick att 51 procent av projektledarna angav att den finansierande myndigheten betonat att samverkan var mycket viktigt, medan 29 procent angav att samverkan diskuterats i kontakten med myndigheten men inte varit utslagsgivande och 20 procent angav att samverkan inte diskuterats eller ansetts mindre viktigt. Att samverkan betonats av myndigheten var klart vanligare i projekt finansierade av Energimyndigheten, Vinnova och Formas än i projekt finansierade av Vetenskapsrådet. Vidare uppgav 47 procent av projektledarna att kommersiell nytta av projekten varit mycket viktigt vid urvalsprocessen. I 29 procent av fallen sade projektledaren att frågan hade diskuterats, men inte varit utslagsgivande i beviljandeprocessen. Knappt en fjärdedel (24 procent) av

projektledarna uppgav att detta antingen inte hade diskuterats eller utgjort endast en liten del av de samtal som förts med den finansierande myndigheten. Sett till de olika myndigheterna uppgav 53 procent av projektledarna för Energimyndighetens projekt att vikten av kommersiell nytta av projektet hade betonats i samtalen med myndigheten. Motsvarande siffror för Vinnova, Formas och Vetenskapsrådet var 47 procent, 42 procent respektive 4 procent.

I det här sammanhanget kan tilläggas att för de 51 projekt som i förra avsnittet beskrevs som demonstrationsprojekt har frågan om samverkan varit av stor betydelse vid handläggningen i hälften av fallen vilket alltså är detsamma som för samtliga projekt. Det är emellertid något fler demonstrationsprojekt (60 procent) som uppger att frågan om projektets potential att leda till ekonomisk nytta varit av stor betydelse vid beslutstillfället.

8.7. RRV:s slutsatser och förslag

8.7.1. Samverkan mellan olika aktörer

I den proposition som låg till grund för det långsiktiga programmet uttryckte regeringen vikten av att staten, högskolan och näringslivet samverkar med varandra. RRV:s granskning visar att detta synsätt delas av energiforskarna och att en stor majoritet av dem också har erfarenhet av samarbete och samverkan med näringslivet. Erfarenheterna är dessutom minst lika omfattande inom energiforskningen som inom annan teknisk och naturvetenskaplig forskning. En skillnad är dock att när energiforskare samverkar med näringslivet sker det i större utsträckning än inom andra tekniska sektorer tillsammans med stora företag.

I en stor andel av projekten sker det också samverkan mellan minst två parter. Såväl RRV:s enkätundersökning som intervjuer visar att behovet av att bedriva projekten i samverkan även uppmärksammas av Energimyndigheten vid handläggningen av ärenden. Det är exempelvis inte ovanligt att myndigheten fungerar som en kontaktförmedlare mellan olika intressenter. RRV:s granskning har också visat att den samverkan som sker i relativt hög grad består av forskningssamarbete, problemlösning och gemensamt utförande av olika uppgifter.

Trots att de allra flesta energiforskare har erfarenhet av att samarbeta med företag och att omfattningen av samverkan i det lång-

siktiga programmet är hög finns det enligt RRV också resultat som tyder på att det finns utrymme för ett ökat samarbete mellan näringsliv och akademi. Ett exempel på detta är enligt RRV att endast i hälften av de projekt som drivs av ett privat företag samverkas det med ett lärosäte. Motsvarande förhållande gäller även för de projekt där ett lärosäte är huvudman.

8.7.2. Kommersialisering av projektresultat

Enligt RRV är det inget självändamål att forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt bedrivs i samverkan, utan avsikten är att den skall öka möjligheterna för lyckade resultat. Ibland är ett lyckat resultat att man, åtminstone på kort sikt, endast fördjupar kunskaperna inom något specifikt eller avgränsat område. För att en omställning av energisystemet skall bli verklighet räcker det emellertid inte med att den allmänna kunskapsmassan ökar. Det slutliga målet är snarare att ny, renare och effektivare energiteknik skall utvecklas och komma till konkret användning. Den mest påtagliga formen av detta är att resultaten når ut på en marknad, dvs. att resultaten kommersialiseras.

RRV:s studie visar att en betydande andel av energiforskarna bedömer att deras forskningsresultat har en kommersiell potential. Denna andel har också visat sig vara högre bland energiforskarna än vad motsvarande andel är bland övriga tekniska och naturvetenskapliga forskare. Det är däremot relativt få forskare inom energiområdet, färre än inom övrig teknisk forskning, som har kommersialiserat sina resultat i ett nytt eller befintligt företag. Enligt RRV finns sålunda en betydligt större diskrepans mellan den upplevda potentialen och de faktiskt genomförda kommersialiseringarna inom energiforskningen än vad det gör inom annan tekniskt relaterad forskning. Dessa skillnader framträder även när de avslutade projekten inom det långsiktiga programmet studeras.

Att svenska forskare inte startar egna företag i tillräcklig utsträckning är ett problem som ofta dyker upp i den innovationspolitiska diskussionen. Enligt RRV är detta extra påtagligt inom energiforskningen, dels beroende på att energiforskarna kommersialiserar sina resultat i lägre utsträckning, dels beroende på att det ofta är fråga om stora investeringar vilket medför att när väl en kommersialisering genomförs sker den vanligtvis i redan existerande företag där forskaren inte har några ägarintressen.

Att endast undersöka kommersialiseringsgraden är dock enligt RRV ett för begränsat sätt att beskriva resultaten inom det långsiktiga programmet. Resultat som exempelvis leder till en effektivisering eller en besparing inom en befintlig verksamhet är också eftersträvansvärda ur ett innovationsperspektiv. I RRV:s granskning har detta bredare sätt att beskriva tillämpningen av projektresultaten benämnts som ekonomisk nytta. Bland de avslutade projekten är det en mindre andel, 15 procent, som redan har lett till ekonomisk nytta samtidigt som ytterligare 50 procent förväntar sig att detta kommer att ske.

När RRV undersökt utfallet av projekten utifrån stödmottagare och anslagstyp visar det sig att de projekt som bedrivs av företagen oftare leder till en produkt eller tjänst på en marknad och att de projekt som finansierats med anslagen för Energiteknikstöd och Introduktion av ny energiteknik i högre grad leder till ekonomisk nytta eller en marknadstillämpning. Av detta följer dock enligt RRV inte slutsatsen att färre forsknings- och lärosätesanknutna projekt skulle leda till större ekonomisk nytta, eftersom lyckosamma utvecklings- och demonstrationsprojekt ofta bygger på den forskning som bedrivs vid lärosätena. För att kunna bilda sig en uppfattning om vad som är en rimlig fördelning av medlen behövs enligt RRV dessutom betydligt bättre kunskaper om vilka resultat som uppnås i de olika projekten. Att denna kunskap saknas beror enligt RRV till stor del på att det inte görs någon systematisk projektuppföljning och samlad analys av resultaten samt att anslagsförordningarna inte korrelerar fullt ut med de olika projekttyperna.

Enligt RRV spelar Energimyndigheten inte någon tydlig roll för att projektresultaten skall få en kommersiell tillämpning. Ett viktigt skäl till detta är enligt RRV att myndigheten inom ramen för programmet inte har till uppgift att stödja produktutveckling och kommersialisering. Man kan heller inte använda de medel man disponerar inom det långsiktiga programmet till detta ändamål.

8.7.3. Stödet till samverkan och kommersialisering

En del av förklaringen till att det är svårt att kommersialisera resultat inom energisektorn är enligt RRV de förutsättningar som finns i form av exempelvis den befintliga näringslivsstrukturen och att omställningen av energisystemet inte i alla stycken drivs av marknadskrafterna. Detta medför emellertid inte att stödet till

samverkans- och kommersialiseringsprocesserna är betydelselöst enligt RRV, utan snarare att det är än viktigare att det fungerar. En ytterligare anledning till att fundera på hur detta stöd är utformat är enligt RRV att en relativt stor andel av de projekt som avslutats inom ramen för det långsiktiga programmet anger att de behöver ytterligare finansiellt stöd för att utvecklas vidare.

RRV menar att även branschorganisationer och branschägda företag är betydelsefulla aktörer för att stödja kunskapsöverföringen till företagen och att en viktig uppgift för dem är att samordna och effektivisera forskningsinsatserna inom området de verkar i. Det innebär att en betydande del av medlen de får via det långsiktiga programmet kanaliseras vidare till andra aktörer som utför det faktiska FoU-arbetet. En utförare som finansieras både av branschaktörerna och av myndigheterna är industriforskningsinstituten. Deras huvuduppgift är att anpassa, omvandla, och tillämpa forskningsresultat för industriell användning. Det finns dock inget institut som primärt är inriktat mot energifrågor. Flera av instituten arbetar däremot inom sitt sakområde med frågor som rör energi och inom ramen för det långsiktiga programmet har Energimyndigheten beviljat projektmedel till minst 13 olika institut. Jämfört med flertalet andra OECD-länder är den svenska institutsektorn relativt liten och under senare år har såväl ägandeförhållanden ändrats som diskussioner förts om att instituten bör omstruktureras.

RRV har även studerat de kompetenscentra som startade i mitten av 1990-talet. Genom att jämföra de fem energiinriktade centra med de 23 övriga centra har RRV konstaterat att andelen engagerade små- och medelstora företag, patentansökningar och nystartade företag är lägre vid de energiinriktade kompetenscentra. De utvärderingar som gjorts av kompetenscentra har dock sammantaget varit positiva till den verksamhet som bedrivs och RRV anser att de något sämre resultat som förefaller uppnås bör ses i ljuset av energibranschens särskilda strukturella förutsättningar.

Liksom inom andra branscher finns det enligt RRV brist på tidigt privat kapital och stöd till exempelvis vidare forskning, produktutveckling och förberedelser inför en marknadsintroduktion inom energibranschen. Det finns dock enligt RRV tecken som tyder på att energibranschen relativt sett är mindre attraktiv för det privata riskkapitalet vilket sannolikt beror på att det ofta krävs stora investeringar och att en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden. Av detta följer enligt RRV att det offentliga stödet, där

vinst och avkastning inte är det överordnade målet i samma utsträckning, har en viktig uppgift. Det finns dock ingen aktör, varken statlig eller privat, som satsar specifikt på energibranschen. Detta gäller oavsett om det rör sig om de tidiga eller sena delarna av kommersialiseringsprocessen.

Energirelaterad forskning och utveckling som behöver ytterligare stöd hänvisas i hög grad till offentliga stödaktörer som inte specialiserat sig på enskilda branscher. Enligt RRV är dock dessa aktörers möjligheter att ge stöd relativt begränsade och det finns enligt RRV även tecken på att stödet håller på att försvagas.

8.7.4. RRV:s förslag

RRV menar att förutsättningarna för att ny och renare energiteknik skall kunna leda till ekonomiska tillämpningar är sämre jämfört med motsvarande tillämpningsmöjligheter inom andra forskningsområden. Även om samverkansgraden mellan akademi och näringsliv är relativ hög, finns det därför enligt RRV anledning att finna vägar för att öka den ytterligare. Ett sätt är enligt RRV att utveckla de institutionaliserade samverkansformerna. Att de energiinriktade kompetenscentra inte nått lika goda resultat som andra centra i form av t.ex. nya patent eller företag bör inte ses som misslyckanden utan snarare som uttryck för energisektorns speciella förutsättningar och behov. RRV anser därför att satsningen på kompetenscentra inom energiområdet bör ges förutsättningar att fortsätta i någon form även efter år 2005.

Eftersom det inte finns något industriforskningsinstitut i Sverige som inriktats mot energi finns det enligt RRV risk för att energifrågorna inom denna typ av verksamhet inte tillräckligt uppmärksammas. Ett energiinriktat forskningsinstitut skulle enligt RRV ge möjligheter för en ökad fokusering och samordning av de energirelaterade insatserna. Enligt RRV bör det övervägas om inte den energiinriktade verksamhet som nu är utspridd på flera forskningsinstitut borde samlas inom ett institut. RRV föreslår att frågan om ett energiinriktat industriforskningsinstitut bör prövas inom ramen för det pågående omstruktureringsarbetet av instituten.

Enligt RRV finns det möjligheter att förbättra det stödsystem som syftar till att fler resultat skall nå en marknadstillämpning. Energimyndigheten skulle enligt RRV kunna ta ett större ansvar på detta område är Energimyndigheten. En förutsättning för detta är

dock enligt RRV att det finns kunskap i myndigheten kring frågor som rör bl.a. produktutveckling och marknadsmöjligheter. Det krävs även insikter i hur stödbehoven för projekt i dessa utvecklingsstadier ser ut. Enligt RRV saknas denna typ av kunskap till stor del inom Energimyndigheten idag och uppgiften ingår heller inte på ett tydligt sätt i myndighetens uppdrag. Detsamma gäller enligt RRV i viss utsträckning analyser kring innovationssystem och marknadsutveckling inom energiområdet. Det finns enligt RRV också behov av bättre uppföljningar av de resultat som produceras inom ramen för det långsiktiga programmet. Enligt RRV är det idag exempelvis svårt att bedöma om fördelningen mellan olika typer av projekt eller stödmottagare är riktig ur ett innovationsperspektiv.

Mot denna bakgrund föreslår RRV att nyttiggörandet av energirelaterad forskning och utveckling på marknaden betonas tydligt i Energimyndighetens uppdrag. Myndigheten bör enligt RRV även ges i uppdrag att utforma ett system för uppföljning av resultaten av det långsiktiga programmet som även möjliggör innovationspolitiska analyser och utvärderingar.

RRV anser att det vore önskvärt att det inom ramen för de resurser som satsas på långsiktiga åtgärder även fanns möjlighet att ge stöd till kommersialisering av ny energiteknik, vilket för att lyckas kräver att förberedelser för kommersialisering kommer in tidigt i projekten och att stödet blir så sammanhållet som möjligt. Förutsatt att Energimyndigheten kan bygga upp den nödvändiga kompetensen finns det enligt RRV uppenbara fördelar med att det inom energiområdet finns en ansvarig sektormyndighet som skulle kunna förena det energitekniska kunnandet med stöd i kommersialiseringsfasen för lämpliga projekt. RRV föreslår att Energimyndigheten bör ges ett tydligt ansvar för att de projekt som bedöms ha en kommersiell potential ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. För detta stöd bör Energimyndigheten ha möjlighet att använda anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet. Om Energimyndigheten får i uppgift att särskilt stödja sådana projekt kan det dock enligt RRV vara lämpligt att myndigheten använder sig av extern kompetens när marknadsmöjligheterna för enskilda projekt skall prövas. RRV påpekar även att uppgiften ställer speciella krav ur konkurrenshänseende.

Enligt RRV är det svårt att se någon tydlig koppling mellan å ena sidan ambitionerna att ge stöd till EFUD i enlighet med de förordningar som kan kopplas till dessa syften och å andra sidan

användningen av de tre anslag som finansierar projektverksamheten inom det långsiktiga programmet. Denna brist på samstämmighet gör, tillsammans med en relativt otydlig uppföljning, att RRV anser att statsmakternas underlag för att bedöma ändamålsenligheten med det samlade statliga stödet till EFUD blir bristfälligt. Kvaliteten på detta underlag kan enligt RRV höjas på olika sätt, bl.a. genom en förbättring av Energimyndighetens uppföljningssystem och genom en översyn av de förordningar och anslag som styr finansieringen av projektverksamheten. En möjlighet vore enligt RRV att sammanföra de tre anslagen till ett och att i en gemensam förordning samt i myndigheternas regleringsbrev styra användningen av anslagen genom bl.a. tydliga mål och återrapporteringskrav. Detta skulle enligt RRV även underlätta möjligheterna att styra användningen av anslagsmedlen så att de hittillsvarande problemen med stora anslagssparanden kan minskas. Mot denna bakgrund föreslår RRV att regeringen bör låta göra en översyn av de tre förordningar och anslag som styr finansieringen av det långsiktiga programmet vad gäller mål och användning.

8.8. LångEn-utredningens sammanfattande kommentarer

LångEn-utredningen delar i stort RRV:s uppfattning om och beskrivning av hur samarbetet mellan staten och näringslivet inom EFUD-området ser ut. Det är t.ex. intressant att notera att samverkan mellan forskare och företag inom energisektorn inte är av mindre omfattning än inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena i allmänhet. Samtidigt tyder dock RRV:s rapport på att det finns utrymme för förbättringar, t.ex. beträffande insatser för kommersialisering.

Särskilda former av samverkan är kompetenscentrum och industriforskningsinstitut. Beträffande kompetenscentrum stöder utredningens intryck från egna intervjuer, deltagande vid konferenser m.m. RRV:s uppfattning att det är en väl fungerande form för samverkan. Att fortsatt driva samverkan i denna form förefaller rimligt enligt utredningens mening. Däremot bör frågan hållas öppen om det i sådana fall fortsatt bör handla om de fem kompetenscentra som i dag finns inom energiområdet eller om en ny satsning bör inledas på andra områden. För att avveckla statens engagemang i dagens kompetenscentra, och istället helt överlåta ansvaret för

dessa på involverade högskolor och företag, talar att satsningarna var avsedda att begränsas till tio år och att aktörerna var väl medvetna om detta. Det kan därför krävas starka skäl för att staten skall fortsätta att bidra med finansiering till befintliga kompetenscentra.

Däremot är utredningen tveksam till RRV:s idé att eventuellt samla den energiinriktade forskningen som är utspridd på flera forskningsinstitut inom ett särskilt industriforskningsinstitut med inriktning mot energi. Mot RRV:s idé talar att energi inte är en enskild disciplin utan genomsyrar samhället i alla dess funktioner, vilket dagens ordning där energiforskning utförs i nära anslutning till de branscher och organisationer som har kunskap om sina respektive verksamhetsområden får antas svara upp emot. RRV:s idé har också i stort sett samfällt avfärdats av utredningens experter. Om ett särskilt energiforskningsinstitut skall inrättas uppstår också frågor om vilken inriktning ett sådant institut bör ha, samt vilka intressenter som skall kopplas till institutet.

RRV:s iakttagelse att det råder en stor skillnad mellan förväntade respektive uppnådda resultat inom energisektorn är intressant och stöder iakttagelser LångEn-utredningen själv gjort i sitt arbete. Utredningen anser att det är viktigt att understryka att utveckling av energiteknik, liksom betydande förändringar av energisystemet både med avseende på tillförsel och användning är tidskrävande processer. Det krävs ofta decennier för att betydande förändringar skall komma till stånd.

Beträffande kommersialiseringen av uppnådda resultat är det intressant, som RRV pekar på, att en större andel av energiforskare, än av forskare inom de tekniska och naturvetenskapliga områdena i allmänhet, bedömer att deras forskning har kommersiell potential, samtidigt som det är en mindre andel som faktiskt har genomfört eller står i begrepp att genomföra en kommersialisering. I viss mån delar utredningen också RRV:s syn att det finns speciella strukturella förutsättningar inom energiområdet som försvårar kommersialisering, och som kan tala för ett särskilt stort behov av offentligt stöd. Således menar vi i likhet med RRV att det har betydelse att det inom energiområdet ofta handlar om stora investeringar där en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden och att statsmakternas ambitioner att introducera ny energiteknik inte alltid stöds av marknadskrafterna.

Samtidigt bör dock i synnerhet det senare påståendet nyanseras enligt LångEn-utredningens mening. Att omställningen av energisystemet inte stöds av marknadskrafterna torde framför allt vara

giltigt beträffande samhällets önskemål att introducera alternativ energiproduktion. Om även energieffektivisering och energianvändning omfattas av begreppet omställning, vilket RRV också anser att de bör göra, stöds omställningen i hög grad av marknadskrafterna. Företag och konsumenter är intresserade av att minska sina energikostnader och konsumenterna påverkar genom sina val företagen att agera i en miljövänlig riktning, vilket också påverkar företagens val av investeringar. Utredningens bild av den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är också att den till ganska stor del handlar just om energieffektivisering och energianvändning. Möjligen kan detta också innebära att graden av kommersialisering framstår som lägre än vad den egentligen är, i så måtto att EFUD-insatser som t.ex. hjälper företag att göra sina processer energieffektivare, och därmed företagen lönsammare, inte på samma sätt som exempelvis en ny typ av elproduktionsanläggning ger ett konkret avtryck på marknaden.

RRV har visat att tillgången till riskkapital och såddfinansiering för energiinnovationer är begränsad och att bl.a. de senaste årens svaga börsutveckling minskat tillgången på riskkapital. Detta är ett allmänt problem och inte specifikt för energiområdet. RRV pekar dock även på att privata riskkapitalister inte prioriterar energiinnovationer. RRV:s slutsats är att det offentliga stödet därför har en viktig uppgift. Utredningen delar denna åsikt.

Om staten fortsatt vill söka ställa om energisystemet genom att satsa på forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt vars resultat i slutändan skall omsättas i praktiska tillämpningar och nå ut på en marknad, så förefaller det också rimligt att, som RRV är inne på, staten bör ta ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer. Med hänsyn till att RRV visar att det finns vissa strukturella orsaker till varför de kommersiella resultaten av energiinriktad FoU-verksamhet framstår som svagare än inom andra områden kan det finnas skäl att beträffande sådant stöd hantera energiområdet i särskild ordning, och inte endast inom ramen för det ordinarie statliga stödsystemet. Att det åtminstone, som RRV föreslår, starkare bör betonas i Energimyndighetens uppdrag att myndigheten skall beakta nyttiggörandet av EFUD på marknaden förefaller rimligt

enligt utredningen. Initiativ i den riktningen tas också redan idag av Energimyndigheten, t.ex. inom ramen för det s.k. Euforiprojektet.

7

LångEn-utredningen delar också RRV:s åsikt att det kan finnas skäl att överväga att ge Energimyndigheten ett tydligt ansvar för att de projekt som bedöms ha en kommersiell potential även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas, och att anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet i sådana fall bör kunna användas för detta. Vi vill dock betona att Energimyndighetens roll då främst bör vara att fungera som länk till andra aktörer. Myndigheten bör alltså inte bygga upp en stor egen organisation. Istället bör ett samarbete kunna ske med t.ex. myndigheter som NUTEK och Vinnova och med andra aktörer som t.ex. Industrifonden och teknikbrostiftelserna m.fl.

LångEn-utredningen delar RRV åsikt att det bör göras en översyn av de tre förordningar och anslag som styr finansieringen i syfte att undersöka om ett samlat anslag kan införas, eftersom ett samlat anslag skulle ge större flexibilitet i handhavandet av programmet.

7

Genom detta projekt söker Energimyndigheten bl.a. att anta en aktiv roll i utvecklingen av

energianknutet näringsliv och samhälle och påtagligt öka sin aktiva närvaro i regionala och lokala innovationssystem. Vidare har projektet också som mål att bl.a. skapa affärsmässiga förutsättningar för en kommersiell expansion av svensk energi-FoU samt att ”katalysera innovations- och affärsklimatet”.

9. Vissa aspekter på forskning, innovationssystem, EFUD:s roll för omställning samt omvärldsförändringar

LångEn-utredningens överväganden och förslag kring den energirelaterade forskning, utveckling och demonstration (EFUD) som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program redovisas i nästföljande kapitel. Som bakgrund till de resonemang som där förs behandlas i det här kapitlet vissa omständigheter som kan ha betydelse för förutsättningarna att bedriva och styra EFUD. I avsnitt 9.1 redogörs översiktligt för några olika perspektiv på vetenskap, forskning m.m. i syfte att sätta in den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program i ett vidare sammanhang. Mot bakgrund av detta görs sedan i avsnitt 9.2 ett försök att problematisera i vilken utsträckning EFUD kan bidra till omställning av energisystemet. Slutligen ges i avsnitt 9.3 en kortfattad redogörelse för omvärldsförändringar som det torde finnas skäl att ta hänsyn till i utformningen av ett nytt energiforskningsprogram.

9.1. Perspektiv på vetenskap, forskning m.m.

Enligt definitioner som utvecklats inom OECD är forskning och utveckling (FoU) verksamhet som sker på systematisk grundval för att öka fonden av vetande (inkluderande kunskap om människa, kultur och samhälle) samt att utnyttja detta vetande för nya användningsområden och för att åstadkomma nya eller förbättrade produkter, system eller metoder.

Forskning kan dock ta sig många olika uttryck och använda sig av en mängd metoder. Variationer mellan olika typer av forskning, och olika forskare, har mycket att göra med hur forskarna uppfattar världen och vetenskapen, deras synsätt på kunskapsbildning,

vilka forskningstraditioner de tillhör och inte minst vilka problem och frågeställningar de intresserar sig för.

1

9.1.1. Verklighetsuppfattning, vetenskapsuppfattning och förklaringsmönster

2

Olika forskare har olika syn på verkligheten, vetenskapen och hur man bäst går tillväga för att nå kunskap. Grundläggande skillnader i verklighetsuppfattning handlar t.ex. om hur mycket av världen som är möjligt att förstå, hur mycket och vad som är möjligt att beskriva, osv.

Vetenskapsuppfattning handlar bland annat om synen på kunskaper, vilka ideal som styr forskningen (vad som är värt att veta och vilka frågeställningar som är relevanta att studera) och vilka metoder som är acceptabla för att bilda kunskap. Här föreligger vissa kulturskillnader mellan olika vetenskapsområden. T.ex. brukar den naturvetenskapliga vetenskapsuppfattningen betecknas som positivistisk, medan den humanistiska vetenskapstraditionen till övervägande del är hermeneutisk. Även inom humanvetenskaperna, särskilt inom vissa delar av samhällsvetenskaperna, har dock den s.k. logiska positivismen anammats som medel för att skänka legitimitet, bl.a. genom imitation av naturvetenskapsliknande metoder på samhällsvetenskapliga frågeställningar. Under senare hälften av 1900-talet har dock denna vetenskapsuppfattning försvagats inom human- och samhällsvetenskaperna till förmån för en syn på vetenskapen som leder till mer kvalitativa studier och hermeneutik.

På liknande sätt kan sägas att förklaringsmönstret i en vetenskaplig tradition är grundläggande för hur forskningen bedrivs. Enligt Nordenstam (1994) finns två huvudsakliga förklaringsmönster: det deduktivt-nomologiska (orsak-verkan) och det teleologiska (avsiktsförklaring). Naturvetenskaperna och de positivistiska delarna av samhällsvetenskaperna är i huvudsak del av den deduktivt-nomologiska traditionen medan övriga humanveten-

1

Naturligtvis påverkas variationer mellan olika typer av forskning även av sådant som exem-

pelvis hur forskningen styrs och finansieras.

2

Inom vetenskapsteorin används många olika begrepp och modeller. Utredningen har inte

haft ambitionen att göra en fullständig genomgång av dessa, utan har valt ut vissa modeller för att ge en bild av vad forskning är och hur den bedrivs inom olika vetenskapsgrenar m.m.

skaper i första hand väljer avsiktsförklaringar för att förstå sina studieobjekt.

3

Energiforskningen är dock varken naturvetenskap eller humanvetenskap, utan tillhör i huvudsak en tredje vetenskapsgren, teknikvetenskapen. En inte ovanlig missuppfattning är att teknik forskas fram enbart på basis av naturvetenskapliga upptäckter och därmed är att betrakta som tillämpad naturvetenskap. I själva verket finns en skillnad mellan teknik- och naturvetenskaperna i det att teknik är direkt avsedd att komma till användning, medan viljan till förklaring och förståelse av fenomen ofta är överordnade nyttoaspekterna inom naturvetenskapen.

4

Tekniken finns alltså i högre grad i ett socialt sammanhang, vilket ger förutsättningar och begränsningar för tekniken i sig och för forskningen om den. Det sociala sammanhanget innebär att det i teknikvetenskapen, till skillnad från naturvetenskapen, alltid finns ett mått av mänskliga avsikter inbäddade i studieobjekten. Naturen kan inte ha några avsikter, men när människor är inblandade – oavsett om det är som studieobjekt i sig (som individer, grupper eller organisationer) eller som t.ex. användare eller konstruktörer av teknik – kommer deras avsikter och mål att påverka studieobjektet. Den teknikvetenskapliga forskningen har därför ofta även inslag av olika former av samhällsvetenskap (t.ex. beteendevetenskap och ekonomi).

Energiområdet är mångfacetterat och rör i allt väsentligt teknik i användning. Detta kan illustreras med nedanstående citat från den senaste forskningspropositionen (prop. 2000/01:3). Om forskningsfältet miljö och hållbar utveckling, till vilket energiforskning kan knytas, sägs i propositionen:

Forskningsfältet är i hög grad mångdisciplinärt. Det omfattar frågeställningar av både grundläggande och mer problemorienterad karaktär och spänner över ett stort antal vetenskapliga discipliner från teknik och naturvetenskap till ekonomi, humaniora och samhällsvetenskap och har relevans för alla samhällssektorer. Av detta följer att mång- eller tvärvetenskapligt samarbete ofta är nödvändigt.

5

3

Dessa generaliseringar av olika vetenskapsgrenar är naturligtvis grova. Det är varken givet

att alla humanvetenskaper är rent förstående eller att det som betecknas ”tillämpad naturvetenskap” är enbart deduktivt-nomologiskt.

4

Under det senaste seklet har det vuxit fram vissa teknikområden där det går att se en tyd-

ligare riktning från naturvetenskap till tillämpad forskning och utveckling. Detta gäller dock främst områden där gränsen mellan natur- och teknikvetenskap är hårfin, t.ex. bioteknik och IT.

5

Prop. 2000/01:3, Forskning och förnyelse, s. 10.

Traditionellt sett har energiforskning i hög grad bedrivits genom experimentellt och laborativt arbete. Under senare år har emellertid den allt billigare och kraftfullare datortekniken gjort det möjligt att använda simuleringar och matematisk modellering i allt högre grad. Metoderna har sina respektive fördelar och nackdelar och är komplementära.

9.1.2. Vetenskaplig specialisering, problemformulering och tvärvetenskaplighet

En sedan länge pågående trend är att vetenskaperna blir allt mer specialiserade. Allt fler och smalare ämnen har etablerats under de senaste seklen och universitet och högskolor är i dag i stort sett ämnesuppdelade. Vid de första universiteten fanns endast juridisk, teologisk och medicinsk fakultet. Den filosofiska, som också omfattade det vi idag kallar naturvetenskap, hade lägre status. Under 1800-talet växte det moderna universitetet fram, medan teknisk och ekonomisk högre utbildning länge var yrkesutbildningar vid särskilda institut. Först under 1900-talet fick dessa institut examinationsrätt för doktorsgrad,

6

och så sent som under

1990-talet erhöll de tekniska högskolorna i Sverige rätten att examinera annan doktorsgrad än teknologie doktor.

Utvecklingen tycks leda till att även ingenjörsvetenskapen och den tekniska forskningen blir alltmer specialiserad och naturvetenskaplig, och därmed delvis frikopplad från sitt sociala sammanhang:

Med ett fokus på naturvetenskap följer ett fokus på forskning snarare än tillämpning av teknik, på teknik i användning eller på utbildning. Detta leder i sin tur till specialisering eftersom forskarna gräver djupare och djupare inom sina ämnen – under det att de studerade fenomenen blir smalare.

7

Att teknikvetenskaperna specialiseras och alltmer söker sina problem och frågeställningar inomvetenskapligt medför starkare vetenskaplig kvalitet och en väg till vetenskaplig meritering, samtidigt som kopplingen till samhällets behov riskerar att minska.

Med tanke på att den energirelaterade teknikvetenskapen enligt ovan är särskilt beroende av tvär- och mångdisciplinär forskning och utveckling kan en alltför snäv specialisering leda till en miss-

6

Den teknologie doktorsgraden inrättades av riksdagen år 1927.

7

Danielsson (1998), s. 122.

anpassning mellan samhällets behov av kunskap och de inomvetenskapliga resultat som uppnås. Energiforskning sker dock i huvudsak disciplinärt (inomvetenskapligt) inom t.ex. kemi-, maskin- eller elektroteknik, inom fysik, kemi eller biologi, inom nationalekonomi, företagsekonomi eller statsvetenskap etc. Ur den enskilde forskarens perspektiv kan det därför vara ett problem om finansiären efterfrågar nyttoinriktad forskning (som ofta behöver vara tvärvetenskaplig) medan universitetsvärlden i allmänhet premierar inomvetenskaplig meritering.

Vissa försök till större samverkan över ämnes- och fakultetsgränser har dock gjorts inom ramen för t.ex. forskarskolan i Energisystem och projekt som Nordleden. På vissa av de tekniska högskolorna finns också initiativ till att samverka mellan de institutioner som bedriver energiforskning, t.ex. det virtuella centret för energiomvandlingsteknik (CETET) vid KTH eller i gruppen av energiinstitutioner på Chalmers, Chalmers energicentrum (CEC). Industriell samverkan har även prioriterats starkt i energiforskningen på senare år som ett medel att se till att problemformuleringen är relevant och kopplad till samhällets behov.

9.1.3. Forskningens roll i innovationsprocessen

Forskning delas ofta upp i grundforskning och tillämpad forskning. Uppdelningen fick först genomslag i USA och spreds sedan till Europa. OECD har utvecklat denna definition till att omfatta tre kategorier av FoU:

  • Grundforskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning.
  • Tillämpad forskning: att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte.
  • Experimentellt utvecklingsarbete: att systematiskt och metodiskt utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, nya processer och nya system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana.

Med utgångspunkt i denna uppdelning kom forskningspolitiken efter andra världskriget att präglas av en linjär innovationsmodell, där satsningar på grundforskning förväntades leda till tillämpad forskning, industriell utveckling och i förlängningen ett ökat väl-

stånd genom kommersialisering och försäljning. Som svar på denna s.k. ”technology-push”-modell utvecklades en alternativ ”marketpull”-modell, där marknadsefterfrågan – på ett lika linjärt sätt – stimulerar utvecklingen av nya produkter.

Med tiden insåg såväl forskare inom innovationsområdet som olika typer av praktiker (t.ex. politiker, företagare och forskare) att de linjära modellerna ger en alltför förenklad bild av verkligheten. Idag utgår man följaktligen ifrån att det finns många återkopplingar i innovationsprocessen. Till exempel får företag inte bara idéer till nya innovationer från forskning utan även från användarnas erfarenheter av befintliga produkter, och problem som upptäcks under tillverkning och användning ger uppslag till vidare forskning och utveckling. Istället för en linjär innovationsprocess är det mer korrekt att tala om en kedjekopplad innovationsprocess,

8

där kun-

skap inte skapas enbart genom FoU utan även under produktion, spridning och användning av tekniken. Genom återkopplingarna i processen kan dock FoU spela en viktig roll även i senare delar av innovationskedjan.

Vad som sägs i föregående stycke kan exemplifieras med termodynamiken, dvs. energiområdets grundläggande vetenskapliga tradition, som utvecklades som vetenskapsområde först efter tillkomsten av ångmaskinen och var ett svar på behovet av att försöka förstå denna uppfinning. När Carnot, Kelvin, Joule m.fl. hade lyckats bygga en hållbar teori kring värmeöverföring och arbete kunde de teoretiska insikterna användas för att förbättra tekniken. Således skedde ett växelspel mellan teoribildning och praktisk tillämpning.

En viktig skillnad mellan den linjära och den kedjekopplade innovationsmodellen är synen på spridning och användning av teknik. I den linjära modellen går en produkt från forskning till utveckling och är sedan ”färdig” för marknadsintroduktion och spridning på en i förväg definierad marknad (underförstått en massmarknad), och under spridningen antas produkten i princip inte förändras. I den kedjekopplade modellen fortsätter produkter däremot att utvecklas även under spridningen. De kan därmed

8

En kedjekopplad innovationsmodell utesluter inte att innovationsprocessen i vissa fall kan

vara i huvudsak linjär. De olika modellerna av innovationsprocessen är verktyg för att studera verkligheten, och kan liknas vid ”glasögon” som avgör vad man ser och hur man tolkar det. Skillnaden mellan modellerna är att den kedjekopplade uppmärksammar att det kan finnas återkopplingar i processen, medan den linjära på förhand har valt bort denna möjlighet och därmed även möjligheten att identifiera återkopplingar vid studier av verkliga innovationer.

successivt attrahera och anpassas till nya marknadssegment, vartefter kostnaden sjunker och prestanda förbättras till följd av självförstärkande processer som t.ex. skal- och erfarenhetsfördelar.

9

Vanligen är det under spridning och användning som mer betydande förbättringar med avseende på kostnad och prestanda kan göras.

I energitekniska sammanhang är många produkter inte avsedda för massmarknader. Ofta handlar det istället om kundanpassade enstycks- eller fåtalsprodukter avsedda för en producentmarknad snarare än för en konsumentmarknad. För sådana produkter är inte förutsättningarna lika goda för ett gradvis lärande genom återkopplingar från produktion och användning. En delvis liknande effekt kan dock uppnås genom gradvis uppskalning via pilot- och demonstrationsprojekt.

Som torde ha framgått av resonemanget ovan finns det anledning att förhålla sig kritiskt till den linjära modellen. Att helt bortse från det linjära synsättet är dock inte meningsfullt, särskilt som själva begreppet ”EFUD” i viss mån kan sägas vara ett exempel på detta synsätt – energiforskning förväntades leda till utveckling som i sin tur förväntades leda till demonstration och därefter kommersialisering av ny energiteknik.

10

Även om synen på EFUD har utvecklats

beskriver dessutom aktörer inom området inte sällan sin verksamhet utifrån detta synsätt, varför också LångEn-utredningen ibland diskuterar i dessa termer.

9.1.4. Innovationssystem

I sluten av 1980-talet började forskare inom innovationsområdet att uppmärksamma att innovations- och spridningsprocesser inte enbart är en angelägenhet för enskilda företag. Istället äger de rum inom ramen för större innovationssystem som styr och stödjer de enskilda aktörerna och begränsar deras handlingsutrymme.

11

Innovationssystem kan definieras på många olika sätt. Nationella innovationssystem kan definieras som

9

Skalfördelar innebär att kostnaden per producerad enhet minskar med ökande produk-

tionsvolymer eftersom de fasta kostnaderna kan slås ut på fler enheter. Erfarenhetsfördelar kan beskrivas som i prop. 1996/97:84: ”För varje anläggning som byggs minskar /…/ produktionskostnaden i takt med att kunskapen om tekniken ökar” (s. 84).

10

Det sista steget, kommersialiseringen, lämnas dock i hög grad underförstått både i begreppet och i praktiken, såtillvida att ansvaret främst vilar på marknadens aktörer.

11

Jacobsson och Johnson (2000).

den uppsättning institutioner som var för sig och tillsammans bidrar till utveckling och spridning av ny teknik, och som utgör det ramverk inom vilket regeringar utformar och genomför politiska ingrepp för att påverka innovationsprocessen.

12

Nationella innovationssystem anses påverka lärandeprocesserna inom olika länder och används t.ex. för att förklara varför det finns nationella skillnader i termer av industriell struktur, specialisering, produktivitet och innovationsbenägenhet.

Eftersom energisystemets omvandling rör innovationsprocesser kring specifika teknologier och produkter inom en specifik sektor snarare än generella lärandeprocesser inom ett land kan det dock vara mer relevant att studera teknologispecifika innovationssystem, s.k. teknologiska system.

13

Ett teknologiskt system kan sägas inne-

hålla alla faktorer som påverkar utvecklingen, spridningen och användningen av en viss teknologi eller produkt, dvs. faktorer som är helt teknologispecifika såväl som faktorer som delas mellan flera olika teknologiska system.

14

Delade faktorer kan vara av sektoriell,

regional eller nationell karaktär.

15

”Komponenterna” i ett teknologiskt system utgörs av aktörer (t.ex. användare, teknikleverantörer, riskkapitalister, universitet och politiker), marknader (där aktörerna utbyter varor och tjänster), nätverk mellan aktörer samt de institutioner som reglerar aktörernas interaktioner (t.ex. normer, värderingar, regler och lagar). En särskilt viktig roll spelas av teknikleverantörerna, till viss del därför att de bidrar med utveckling etc. av ny teknik, men också därför att närvaron av en stark, inhemsk industri kan stimulera teknikspridningen inom ett nytt område på den inhemska marknaden.

16

Innovationsprocessens resultat påverkas dock inte främst av enskilda komponenter, utan av hur systemet som helhet fungerar (dvs. av systemets prestanda). Här bör noteras att kunskapsskapande, t.ex. via FUD, bara utgör en av många systemfunktioner. Till exempel är legitimitet, stimulering av marknader och incitament för aktörer att engagera sig i innovationsprocessen också viktiga. Sammantaget innebär detta att ramvillkor, styrmedel, insti-

12

Förnybar energi idag och om tio år – forskning för ett framtida energisystem (Energimyndigheten, 2001, s. 12).

13

Carlsson och Stankiewicz (1991), Jacobsson och Johnson (2000).

14

Johnson och Jacobsson (2001).

15

Innovationsprocessen för en ny energiteknik kan t.ex. påverkas av teknikspecifik FoU, sektoriell beskattning (energiskatt) och nationell tillgång till riskkapital.

16

Carlsson och Jacobsson (1993), Rosenberg (1985).

tutioner m.m. är minst lika viktiga, om inte viktigare, än enbart de olika stegen forskning, utveckling och demonstration för att ta fram, sprida och använda ny teknik och nya användningsmönster.

17

9.1.5. Forskningens motiv: förståelse eller nytta?

Ytterligare ett sätt att beskriva forskning är utifrån motiv för genomförande. Två typer av drivkrafter kan identifieras: en strävan efter förståelse respektive efter nytta. Utifrån detta kan vi, som i figur 9.1 nedan, skapa ett schema med fyra typer av forskning.

Figur 9.1. Schema över forskningsmotiv och forskningskaraktär

Forskningen inspirerad av:

Strävan efter nytta

Nej Ja

Ja Ren grundforskning Strategisk forskning

Strävan efter fundamental förståelse

Nej Förstudier, explorativ

forskning, klassificering m.m.

Riktad forskning

Källa: Fritt efter Degerblad, J-E m.fl. (2002).

Visserligen var ett antal av de naturvetenskapliga upptäckterna under 1900-talet en oväntad frukt av nyfikenhetsdriven forskning, men många tekniska framsteg har dock snarare varit resultat av målmedveten forskning och utveckling med klart specificerade resultat. Det mest kända exemplet är det s.k. Manhattan-projektet, dvs. utvecklandet av atombomben i USA under andra världskriget. Här handlade det om en riktad och problemorienterad forskningsinsats med ett klart syfte, som dock ofta missuppfattats som ett resultat av ren grundforskning.

Trots detta har den rena grundforskningen ofta framstått som idealet. Som ett exempel kan nämnas följande formulering ur den senaste forskningspropositionen (prop. 2000/01:3):

Forskningen utgör själva grunden för kunskapsutvecklingen i samhället. Utvecklingen drivs framåt av forskarnas nyfikenhet, önskan att

17

Detta lyfts även fram i Technopolis rapport till utredningen.

lösa praktiska och teoretiska problem och den ständiga omprövningen och kritiska granskningen av känd kunskap och etablerade sanningar. Även när den är som bäst levererar forskningen endast provisorisk kunskap. Att forskningsresultat kommer till praktisk användning är också något som motiverar forskarna och driver forskningen framåt.

18

Här frammanas en bild av nyfikenhetsdriven forskning, en idealbild av den ”fria forskningen”, även om regeringen också skriver att nyttiggörande av resultat kan vara en drivkraft för forskarna.

Skillnaden mellan kategorierna i figur 9.1 gäller också kraven på resultat, vilket bör återspeglas i de utvärderingar som genomförs. Grundforskning bör utvärderas mot vetenskaplig kvalitet. Strategisk forskning bör utvärderas mot exempelvis sin förmåga att skapa nya resurser av strategisk betydelse. Den riktade, problemlösande, forskningen bör utvärderas mot sin förmåga att lösa specificerade problem.

Det långsiktiga energipolitiska programmet innehåller samtliga av de kategorier som finns i figur 9.1. Mål, resultat och utvärderingar bör rimligen anpassas utifrån de skilda syften som verksamheten inom programmet har.

En annan skillnad mellan forskningskategorierna gäller tidsperspektivet. Från grundforskning till strategisk forskning till riktad forskning får vi en successivt kortare tidsskala, och en utvärdering måste ta hänsyn till de olika kategoriernas anspråk på att producera resultat inom en viss tid.

I citatet ovan lyftes den kritiska granskningen och omprövningen av känd kunskap och etablerade sanningar fram som särskilt viktig. Det är dock värt att notera att forskare ofta är trogna sitt vetenskapliga eller teknologiska ”paradigm”, dvs. vetenskaps- eller teknikområdets etablerade åsikter om vilka problem som är relevanta att studera samt dess etablerade förklaringsmönster och forskningsmetoder.

19

Det är därmed ovanligt att den ”kritiska

granskningen” omfattar en förnyelse av mer grundläggande antaganden och metoder.

18

Prop. 2000/01:3, Forskning och förnyelse, s. 78.

19

Se t.ex. Kuhn (1962) och Dosi (1982).

9.1.6. Den svenska forskningspolitikens tre skikt

Den forskningspolitik som bedrivs i Sverige kan beskrivas som uppbyggd av tre skikt, där varje skikt har etablerats under olika tidsperioder. Forskningspolitiken utgör inte något homogent system utan kan beskrivas som kumulativt uppbyggd – ett sedimenterat system.

De skikt som kan urskiljas är forskning som framstegets motor, forskning som problemlösare och forskning som en källa till strategiska möjligheter.

20

Skikten representerar såväl olika sätt att bedriva

forskning (balansen mellan grundforskning, tillämpad forskning och strategisk forskning) som olika finansieringssystem (t.ex. vetenskapliga råd, sektorsmyndigheter och stiftelser) och olika institutionella arrangemang (universitetsforskning, företagsforskning och institutsforskning).

Framstegsoptimismens 1950-tal gick hand i hand med den tidens syn på forskning. Tilltron till den linjära innovationsmodellen var stark och satsningarna på grundforskning skedde relativt brett. Under 1960-talet förändrades synen på forskning. I samhället uppmärksammades allt fler problem, t.ex. miljöproblem, energiförsörjningsproblem och hälsoproblem, och forskningen sågs som en nyckel till problemlösning. Sektorsforskning blev allt vanligare.

I slutet på 1970-talet började bilden så sakteliga förändras. En drivkraft för förändring var kritik från delar av forskarkollektivet om att sektorsforskningen inte alltid var av tillräckligt hög vetenskaplig kvalitet och att den alltför mycket var politiskt styrd. Staten började kräva av sektorsmyndigheterna att använda en ny form av styrning för forskningsfinansiering där vetenskaplig kvalitet och peer reviews skulle få större tyngd. Därmed ifrågasattes grundläggande föreställningar och funktioner hos sektorsmyndigheterna.

21

Genom den omstrukturering av forskningsfinansieringen som trädde i kraft i januari 2001 kom de flesta sektorsmyndigheter med ansvar för forskningsfinansiering att försvinna.

22

I det senast skapade forskningspolitiska skiktet ses forskning som en källa till strategiska möjligheter. Forskningen skall i detta sammanhang vara långsiktig och grundläggande, men inriktas mot sådana områden som är av stor vikt för samhället (hälsa, försvar,

20

Degerblad m.fl. (2002).

21

Persson (2001).

22

Ett undantag är försvarsforskningen.

energi, bioteknik, IT, m.m.). Forskningsstiftelserna skapades och kompetenscentra inrättades i denna anda.

Energiforskning har funnits tillräckligt länge för att ha drag av samtliga forskningspolitiska skikt. Energiforskningsprogrammet har följaktligen över tiden påverkats av den allmänna forskningspolitiska utvecklingen och därmed i viss mån formats av tidsandan. Givetvis bör i en utvärdering av ett långsiktigt energipolitiskt program också beaktas att olika delar av programmet tagit form under delvis skilda förutsättningar och med olika motiv.

9.1.7. Logiken bakom EFUD

De statliga satsningarna på EFUD bygger på ett traditionellt mikroekonomiskt synsätt, och motiveras i första hand med förekomsten av brister i marknadens funktion.

23

Grundantagandet är att

marknaden inte fördelar resurser på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt, att investeringar och teknikval därmed inte styrs i den riktning som är önskvärd och att det därför krävs en statlig intervention.

Som förklaring till marknadens bristande funktion, och som skäl till statens ingripande, är kostnadsmotivet mest dominerande. Detta bygger på tanken att ny teknik och nya energikällor kostar för mycket jämfört med konventionell teknik och därför inte kan konkurrera utan särskilda åtgärder. En orsak till detta sägs ibland vara att de konventionella energikällorna inte bär sina fulla kostnader på grund av s.k. externa effekter.

24

Det är dock vanligare att skillnaden

i kostnader antas bero på att de nya alternativen är för outvecklade för att kunna konkurrera. I linje med detta synsätt är det logiskt att satsningar på FoU sker med kostnadssänkning som motiv. I den proposition där 1997 års långsiktiga energipolitiska program lanserades sades således:

En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration är basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt

23

Vanligen används begreppet ”marknadsmisslyckande” (eng. ”market failure”), som rent teoretiskt innebär att det enda optimala jämviktsläget mellan utbud och efterfrågan inte uppnås. Här avses dock mer allmänna problem på marknaden snarare än avvikelser från ett optimalt tillstånd, varför begreppet ”brister i marknadens funktion” har valts istället.

24

Se t.ex. SOU 2001:2. Externa effekter är kostnader eller fördelar som uppstår genom en ekonomisk aktivitet och som inte återspeglas fullt ut i marknadspriset eftersom de påverkar någon annan än dem som är inblandade i aktiviteten. Inom miljö- och energiområdet är det främst kostnader för påverkan på miljö och hälsa som avses.

uthålligt energisystem. Målet är att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag.

25

Ett annat framträdande motiv för EFUD och liknande insatser inom energiområdet är underinvesteringsmotivet. I detta fall antas privata företag sakna incitament att investera i FoU eftersom de inte är garanterade någon ekonomisk avkastning eller ensamrätt på eventuella tekniska framsteg. Den privata sektorn förväntas därmed inte investera i den utsträckning som behövs inom nya energitekniska områden som t.ex. effektivisering eller förnybar energi. Detta kan sägas vara en ”klassisk” marknadsbrist, som också ligger till grund för alla statliga FoU-satsningar. Även detta motiv kan utläsas ur den proposition som låg till grund för det långsiktiga energipolitiska programmet:

Staten har ansvaret för att ange och upprätthålla de ramar inom vilka övriga aktörer på energiområdet fattar sina beslut. En viktig del i detta ramverk är det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration av ny miljöanpassad och effektiv energiteknik. Statens roll är att garantera långsiktigheten samt att vara en katalysator för näringslivets medverkan. Staten måste vidare ta ansvar för att skapa sådana förutsättningar att prisbildningen på energimarknaderna kan utgöra ett stöd för de investeringar som krävs.

26

Att enbart i marknadens funktion söka förklaringar till ny energitekniks bristande förmåga att utvecklas och spridas i av samhället önskad omfattning är dock en för snäv ansats enligt utredningens mening. Mot bakgrund av den komplexa sammansättningen hos olika typer av innovationssystem som beskrevs ovan framstår det närmast som självklart att problem i innovationsprocessen även kan ha andra orsaker än brister i marknadens funktion. Bland annat kan etablerade aktörer antas bevaka sina system och utöva kontroll över såväl marknader som innovationssystemet som helhet. Följaktligen är de etablerade motiven för statliga insatser inom energiområdet (kostnads- och underinvesteringsmotiven) knappast de enda tänkbara motiven för statliga insatser av typen EFUD o.d.

25

Prop. 1996/97:84, s. 49, med LångEn-utredningens kursivering.

26

ibid.

9.2. EFUD:s roll för omställning av energisystemet

Genom 1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) fastlades en strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet. Strategin innebar till stor del en fortsättning på tidigare politik, bl.a. de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen beslutade om år 1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40). Enligt prop. 1996/97:84 skulle strategin särskilt avse elproduktionen och en effektiv energianvändning. Ett mål sades vara att energisystemet skall bli ekologiskt och ekonomiskt uthålligt, och att energiförsörjningen i huvudsak skall baseras på förnybara energikällor.

Enligt prop. 1996/97:84 skulle det energipolitiska programmet som fastlades genom 1997 års energipolitiska beslut ses som:

… en betydelsefull investering i den ekologiskt hållbara utvecklingen av Sverige. En hållbar utveckling innebär att vi skall klara dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationers liv och välfärd. Ekonomisk utveckling och social välfärd skall gå hand i hand med skydd av miljön och naturresurserna. En ekologiskt hållbar utveckling handlar i grunden om att skydda miljön och att hushålla med naturresurserna. För att Sverige skall kunna nå en ekologiskt hållbar utveckling krävs aktiva åtgärder för att förändra samhället och produktionen. Med detta perspektiv kan utvecklingen inte lämnas till att avgöras enbart på marknaderna. (prop. 1996/97:84, s. 29)

Stor vikt fästes i beslutet vid den satsning som gjordes på EFUD. För att genomföra den långsiktiga omställningen av energisystemet sades det krävas en omfattande och målmedveten satsning på teknisk utveckling inom energiområdet. En målmedveten satsning på forskning, utveckling och demonstration sades vara

basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem (prop. 1996/97:84, s. 49).

Som framgått av kapitel 3 var bakgrunden till satsningen på forskning, utveckling och demonstration bl.a. att 1995 års energikommission analyserat de resultat som nåtts genom 1991 års energipolitiska beslut, och därvid konstaterat att forskning och utveckling är en förutsättning för att möjliggöra en ekologiskt hållbar tillväxt. Kommissionen förordade därför att energiforskningen borde ges större resurser.

Gavs då i 1997 års energipolitiska beslut en realistisk bild av EFUD:s förutsättningar att bidra till omställningen av energi-

systemet? Med hänsyn till att satsningen på EFUD, att döma av det senare av ovanstående citat, skulle utgöra själva basen i den långsiktiga strategin för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem, kan det enligt LångEn-utredningen ifrågasättas om så är fallet. Mycket talar enligt utredningens mening för att det i 1997 års energipolitiska beslut fästes alltför stor tilltro till EFUD:s möjligheter att fungera som en motor för omställningen.

Visserligen menar LångEn-utredningen, i likhet med t.ex. 1995 års energikommission, att insatser för forskning, utveckling och demonstration rimligen utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet. Förutom nyttan av de direkta resultaten i form av nya och förbättrade tekniker, produkter och processer etc. vill utredningen här peka på några av de indirekta bidragen. EFUD-insatserna lägger i många fall grunden för undervisning inom forskar- och grundutbildning och skapar därmed förutsättningar för kompetensuppbyggnad inom industrin. De bidrar även till att ta fram instrument och utvecklingsverktyg, vilket inom vissa teknikområden är avgörande för den vidare utvecklingen av tekniker och produkter. Technopolis utvärdering av programmet visar även att utveckling av nya och förbättrade verktyg och metoder är ett av de viktigaste motiven bakom och slutresultaten av projekt inom programmet (se kapi- tel 7).

27

Som påpekats i bl.a. kapitel 6 bör man emellertid vara medveten om att såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid. Det gäller därför att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning. Som sades i kapitel 6 är satsningar på EFUD ett styrmedel som torde ha relativt liten betydelse för energisystemets förändring på 10

  • års sikt, men som kan antas påskynda omställningsprocessen i ett längre tidsperspektiv. Andra styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar (såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.) är enligt utredningens mening viktigare,

28

inte minst med tanke på mark-

nadsutvecklingens betydelse för att skapa förutsättningar för fortsatt lärande (i vilket EFUD dock spelar en viktig roll).

27

För en mer utförlig diskussion av de indirekta resultaten av forskning inom universitet och högskolor, se Jacobsson (2002).

28

Som utredningen återkommer till i kapitel 10 och, framför allt, kapitel 11 finns även andra styrmedel som kan bidra till omställning.

Att EFUD inte ensamt kan leda till omställning, eller sannolikt ens är den enskilt viktigaste komponenten, påpekades för övrigt även av 1995 års energikommission. Som framgått av kapitel 2 menade kommissionen således att energiforskningsprogrammet kunde anses ha:

… bidragit till en betydande kompetensuppbyggnad inom skilda energirelaterade områden. Programmet har däremot inte i avgörande grad bidragit till de förändringar av energisystemet som skett under de senaste decennierna och på kort sikt kan inte heller sådana direkta effekter förväntas. Ledtiden för utveckling av ny teknik är lång och det tar också lång tid från det att ny teknik introduceras på marknaden till dess att mer betydande marknadsandelar uppnås. 20-30 år är normal tid för ny teknik att nå från pilot- och demonstrationsstadiet till introduktion och användning i större skala.

29

Att det är viktigt att ha realistiska förväntningar om vad forskning kan åstadkomma har även framförts av Energimyndigheten i olika sammanhang. I en rapport från år 2003 säger myndigheten t.ex. att:

… forskningen (kan) inte ensam förnya energisystemet, utan andra komponenter är lika viktiga. Forskningen gör det dock möjligt att lansera ny teknik när samhället och energiaktörer efterfrågar den.

30

Mot bakgrund av ovanstående – och med hänsyn taget till vad som tidigare sagts om innovationssystems komplexa struktur – menar LångEn-utredningen sammantaget att insatser för forskning, utveckling och demonstration visserligen utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet, men att EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet.

9.3. Omvärldsförändringar

Enligt direktiven skall utredningen göra en fördjupad analys av de resultat som nåtts inom ramen för det långsiktiga energipolitiska programmet och särskilt granska i vilken utsträckning omvärldsförändringar har påverkat förutsättningarna för genomförandet av programmet. Utredningen tolkar i detta fall omvärldsförändringar som förändringar i det långsiktiga energipolitiska programmets

29

SOU 1995:139, s. 223.

30

Växande energi – bioenergin i Sverige, en marknad i utveckling (Energimyndigheten, 2003, s. 71).

omvärld, dvs. det kan handla om förändringar såväl inom som utom Sverige.

Utan svårighet torde ett ganska stort antal tänkbara omvärldsförändringar kunna räknas upp. Olika faktorer påverkar dock rimligen förutsättningarna för genomförandet av programmet både på olika sätt och olika mycket. I syfte att försöka förstå sådana variationer tror vi att det kan vara lämpligt att gruppera de omvärldsförändringar som kan vara relevanta i sammanhanget i följande två grupper:

  • förändringar som påverkat den energipolitik i vilken programmet skall fungera och de utgångspunkter som programmet byggde på, samt
  • förändringar som påverkat hur EFUD inom programmet bedrivs.

9.3.1. Förändringar som påverkat energipolitiken och de utgångspunkter som programmet byggde på

Som framgått av den historiska genomgången i kapitel 2 har energipolitikens förutsättningar i vissa avseenden genomgått stora förändringar jämfört med vad som gällde inför 1997 års energipolitiska beslut. Ett exempel är att öppnandet av elmarknaden för konkurrens den 1 januari 1996 och utvecklingen av den gemensamma nordiska elmarknaden har inneburit stora förändringar – för såväl produktionssystemets utnyttjande, miljöpåverkan, framtida utbyggnadsbehov och förväntad elprisutveckling som förutsättningarna för konsumenternas agerande. Ett annat exempel är att flera nya och mer marknadskopplade styrmedel har införts eller är på väg att införas, bl.a. elcertifikat (dvs. ett nytt stödsystem för att främja miljövänlig elproduktion som infördes den 1 maj 2003)

31

och handel med utsläppsrätter. Därtill har förslag framlagts om bl.a. ny energiskattelagstiftning och om långsiktiga avtal mellan staten och industrin om reduktion av växthusgaser.

Trots dessa exempel på att energipolitikens förutsättningar i vissa avseenden genomgått stora förändringar jämfört med vad som gällde inför 1997 års energipolitiska beslut, så är de utgångspunkter som gällde för det långsiktiga energipolitiska programmet såvitt utredningen kan bedöma i huvudsak fortfarande aktuella.

31

Systemet med elcertifikat är tänkt att i princip ersätta bidrag och andra mer traditionella styrmedel, därmed bl.a. de investeringsbidrag som ingick i 1997 års kortsiktiga program.

Exemplen som ges i föregående stycke handlar nämligen i första hand om nya medel för att verkställa energipolitiken, medan däremot målen – såväl för energipolitiken i stort som för energiforskningen – i allt väsentligt är desamma i dag som inför 1997 års energipolitiska beslut.

Beträffande avregleringen av elmarknaden bör också sägas att denna reform ju genomfördes redan året innan 1997 års energipolitiska beslut, och därför knappast kan sägas vara en förändring som väsentligt påverkat de utgångspunkter som programmet byggde på. Marknaden för de flesta hushåll blev dock i praktiken tillgänglig först när kravet på timmätning togs bort den 1 november 1999. Man lyckades vid tiden för 1997 års energipolitiska beslut kanske inte heller att förutspå alla förändringar som sedan skett, t.ex. den relativt snabba och omfattande strukturomvandling som skett i elproduktion och elhandel.

En utgångspunkt som däremot förändrades ganska snart efter 1997 års energipolitiska beslut var prognoserna om elprisets utveckling. 1997 års energipolitiska beslut byggde på den av 1995 års energikommission gjorda bedömningen att elpriset skulle stiga till ca 30 öre/kWh fram till år 2010. Mot bakgrund av den utveckling som skedde efter elmarknadens avreglering reviderades dock dessa prognoser tämligen omgående, och år 1999 bedömde Energimyndigheten att elpriset snarare skulle komma att ligga på nivån omkring 20 öre/kWh fram till år 2010.

32

Eftersom de senaste

åren har varit relativt torra har dock elpriserna stigit och elprisprognoserna uppjusterats. Som framgått av kapitel 6 finns också skäl att tro att energipriserna generellt sett kommer att stiga under de närmaste 10

  • åren, på grund av bl.a. ökande knapphet på olja och mer internationaliserade marknader (framför allt beträffande el).

9.3.2. Förändringar som påverkat hur EFUD inom programmet bedrivs

1997 års långsiktiga energipolitiska program löper under sju år, från år 1998 t.o.m. år 2004. Såvitt utredningen kan bedöma har under programmets hittillsvarande existens inte skett några betydande tekniska genombrott inom programmets områden – i Sverige eller

32

Uppgifterna om elprisprognoserna är hämtade ur LEKO-utredningens slutbetänkande Småskalig elproduktion samt mätning och debitering av elförbrukning (SOU 1999:95).

andra delar av världen – som på ett avgörande sätt har förändrat förutsättningarna för valet av inriktning på programmet. Däremot menar vi att följande förändringar i, så att säga, ”ramvillkoren” för EFUD på olika sätt har påverkat hur verksamheten bedrivs, och fortsatt kan bedrivas:

  • IT-utvecklingen. Sedan mitten av 1990-talet har IT kommit att spela en allt viktigare roll i samhället i stort och rimligen också för hur EFUD bedrivs. Ett exempel är att olika typer av ITlösningar för styrning, övervakning m.m. alltmer byggs in i energisystemen, vilket rimligen också bör påverka innehållet i den FoU som bedrivs. Ett par andra exempel är att den successiva utbyggnaden av Internet rimligen bör förbättra förutsättningarna för internationellt samarbete, och att alltmer avancerade datorer bör underlätta simulering och testning av ny teknik, vilket som tidigare nämnts innebär en förändring från den traditionella experiment- och laborationsbaserade forskningsverksamheten.
  • EU-medlemskapet. Visserligen var Sverige redan medlem i EU vid tiden för 1997 års energipolitiska beslut, men det bör ändå nämnas att EU:s femte ramprogram, som gällde under perioden 1998
  • var det första ramprogram som Sverige hade möjlighet att aktivt vara med och utforma. Som utgångspunkt för ett kommande energiforskningsprogram är det även väsentligt att beakta de förändringar som sker genom det sjätte ramprogrammet, som gäller från och med år 2003. Som framgått av kapitel 4 är en viktig utgångspunkt för detta att bidra till förverkligandet av en mer integrerad europeisk forskning, European Research Area, ERA. EU-medlemskapet innebär även ett behov av att anpassa stöd till EFUD m.m. till de befintliga och nya direktiv som rör energiområdet (se kapi- tel 4).
  • Ny organisation för statens forskningsfinansiering. Som framgått av kapitel 3 genomfördes från och med den 1 januari 2001 en reformering av statens forskningsfinansiering. I samband med detta avvecklades några av de myndigheter som ursprungligen givits ansvar för åtgärder inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program, nämligen de naturvetenskapliga- och teknikvetenskapliga forskningsråden, vars uppgifter inom programmet övergick på den nybildade myndigheten Vetenskapsrådet,

Byggforskningsrådet (BFR), vars uppgifter övergick på den nybildade myndigheten Formas, samt Kommunikationsforskningsberedningen, vars uppgifter övergick på den nybildade myndigheten Vinnova. Åtminstone den verksamhet som tidigare bedrevs av BFR tycks till viss del ha påverkats av omorganisationen, i så måtto att projekturvalsprocessen delvis har förändrats efter ombildningen till Formas, mot mer betoning på akademisk forskning och mindre på marknadskoppling.

  • Avreglering av el- och gasmarknaderna. Som framgått av kapi- tel 2 tycks öppnandet av elmarknaden för konkurrens bl.a. ha resulterat i att energiföretagen gör mer strikta och affärsstrategiska bedömningar av vilken EFUD man går in i, vilket har medfört såväl minskade totala EFUD-insatser som ändrad profil på insatserna.
  • Internationaliseringen av energiföretagen. Parallellt med avregleringen har en internationalisering skett inom energiområdet. Leverantörsindustrin har länge haft ett exportinriktat perspektiv, men under de senaste åren har trenden även nått energiföretagen. Genom uppköp och fusioner är nu flera svenska energiföretag i utländsk ägo, och det är knappast självklart för energiföretagen varken att förlägga sin EFUD-verksamhet i Sverige eller att samarbeta med svenska aktörer. Förutsättningarna för att bilda svenska ”utvecklingsblock” inom energiområdet har därmed radikalt förändrats.

33

9.3.3. Betydelse av diskuterade förändringar

Enligt utredningens mening är den kanske viktigaste implikationen av avsnittet att flera av de omständigheter som berörts – avregleringarna av el- och gasmarknaderna, EU-medlemskapet och annan internationalisering, nya konkurrensregler m.m. – sammantaget har medfört att statens möjligheter att aktivt ingripa och, så att säga, ”kommendera fram” omställning av energisystemet är sämre idag än tidigare och att de utvecklingsblock som tidigare fanns i Sverige inom bl.a. vatten- och kärnkraftsområdet har försvunnit. Det bör

33

Denna omvärldsförändring är i fokus i IVA:s pågående projekt Samverkan för tillväxt – teknikutveckling på omreglerade marknader som bl.a. syftar till att studera hur innovationskraften och innovationssystemet har förändrats efter de offentliga monopolens omreglering. Projektet förväntas avslutas under våren 2004.

dock sägas att denna utveckling till stor del redan hade inletts vid tiden för 1997 års energipolitiska beslut.

10. Överväganden och förslag avseende EFUD m.m.

Genom 1997 års energipolitiska beslut lade statsmakterna fast en strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet. Som sades i kapitel 9 fästes i 1997 års energipolitiska beslut stor vikt vid den satsning som gjordes på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration (EFUD). Denna satsning sades utgöra själva basen i den långsiktiga strategin för att uppnå ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem.

Enligt direktiven skall LångEn-utredningen granska och utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program och analysera behovet av förändringar, lämna förslag till riktlinjer för det långsiktiga energipolitiska programmet inför den planeringsperiod som inleds 2003, och redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning. 1997 års långsiktiga energipolitiska program omfattar stöd till energiforskning, energiteknikstöd (dvs. utvecklingsinsatser), stöd till introduktion av ny energiteknik (dvs. demonstrationsinsatser), samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser. För programmet avsattes drygt 5,6 miljarder kronor under sjuårsperioden 1998

Som sades i kapitel 9 menar LångEn-utredningen att insatser för forskning, utveckling och demonstration utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet. Samtidigt tar såväl FoU som omställning av energisystemet tid och det är därför väsentligt att ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD. Sammantaget menar utredningen att satsningar på EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet. På åtminstone 10

  • års sikt är andra samhälleliga styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar (såsom skatter,

allmänna ramvillkor för företagande, olika former av stöd, etc.) viktigare enligt utredningens mening.

1

Mot denna bakgrund har utredningen valt att anlägga två olika perspektiv i sin analys av insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program:

  • Att som utgångspunkt för ett nytt energiforskningsprogram

2

mera avgränsat värdera de EFUD-insatser som gjorts och styrningen av desamma, samt bedöma vilka förbättringar som kan göras. Därvid har utredningen bl.a. haft som ambition att identifiera förändringar som möjliggör att EFUD i ökad grad kan bidra till omställningen.

  • Att med ett vidare perspektiv analysera vad som kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet.

Underlagsmaterialet för analysen har redovisats i kapitlen 1

  • I detta kapitel behandlas den förstnämnda av ovanstående ansatser, i det att utredningen redovisar sina överväganden och förslag beträffande EFUD och övriga delar av 1997 års långsiktiga energipolitiska program, dvs. energipolitiskt motiverade klimatinsatser. Klimatinsatserna, som givits en utförlig genomgång i kapitel 5, behandlas dock mer kortfattat. Den senare av de ovannämnda ansatserna behandlas i det nästföljande kapitel 11.

Först i det här kapitlet analyseras resultatet av den satsning på energirelaterad forskning, utveckling och demonstration som gjordes i 1997 års långsiktiga energipolitiska program. I avsnitt 10.1 diskuteras vad programmet förväntas uppnå, dvs. mot vilka mål resultatet bör värderas. I avsnitt 10.2 diskuteras graden av måluppfyllelse. Sedan redovisas i avsnitt 10.3 utredningens slutsatser och förslag.

1

Det bör påpekas att incitament för investeringar är väsentliga även i ett längre tidsperspek-

tiv. Ambitionen bör dock rimligen vara att den samhälleliga inblandningen, utöver skatter och liknande allmänna ramvillkor, på längre sikt skall kunna minska, och att det istället skall finnas en självständigt fungerande marknad för nya tekniker etc. som i sig utgör incitament.

2

Eftersom dagens program omfattar stöd till forskning, utveckling och demonstration

inkluderar vi alla tre formerna i begreppet “energiforskningsprogram”. I fortsättningen används också ofta begreppet EFUD-program som synonym till energiforskningsprogram.

10.1. Mål för EFUD

10.1.1. Vilka mål kan vara aktuella för utredningens utvärdering?

De mål som kan vara aktuella som utgångspunkt för en utvärdering av insatserna inom 1997 års långsiktiga energipolitiska program kan grovt sett sägas bestå av tre nivåer: i) mål för energipolitiken, ii) mål för 1997 års långsiktiga energipolitiska program och övergripande mål för EFUD, samt iii) mål för enskilda forskningsprogram/-projekt. Nedan beskrivs dessa mål.

3

De energipolitiska målen

Enligt budgetpropositionen för år 2003

4

är den svenska energi-

politikens mål:

  • att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor, och
  • att skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Enligt regeringen främjas härigenom en god ekonomisk och social utveckling i hela Sverige. Enligt propositionen skall energipolitiken vidare bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken skall även utformas så att energimarknaderna ger en säker tillgång på energi – el, värme, bränslen och drivmedel – till rimliga priser.

Mål för 1997 års långsiktiga energipolitiska program och för EFUD

I den proposition där 1997 års långsiktiga energipolitiska program presenterades

5

angavs att målet för satsningen på forskning,

utveckling och demonstration är:

3

Att det därutöver eventuellt kan finnas regionalpolitiska och andra motiv för vissa av de

insatser som ingår i 1997 års långsiktiga energipolitiska program bortses ifrån här.

4

Prop. 2002/03:1, Förslag till statsbudget för 2003. Utgiftsområde 21 Energi.

5

Prop. 1996/97:84, En uthållig energiförsörjning.

  • att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag. Ambitionen är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering.

Detta mål har sedan justerats i så måtto att, med hänsyn till den tid som förflutit, tidsangivelsen ”de närmaste tio till femton åren” begränsats till de närmaste tio åren.

6

Vidare gäller som övergripande mål för energiforskningen att den skall:

  • bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997,
  • bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin, samt
  • bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen.

Beträffande insatserna för att stödja energiforskning, energiteknikstöd och introduktion av ny energiteknik ges vissa ytterligare preciseringar i regleringsbrevet till Energimyndigheten

7

, i vilket

följande mål anges:

  • att bidra till ökad kunskap om de vetenskapliga grunderna för tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi med samtidig omsorg om hälsa och miljö,
  • att främja utvecklingen av ny energiteknik som bidrar till utvecklingen av ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt energisystem,
  • att forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet skall bidra till ökad användning av renare och effektivare energiteknik,
  • att stöd till forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet skall bidra till att skapa vetenskaplig och teknisk kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet,

6

Se t.ex. prop. 2002/03:1, Förslag till statsbudget för 2003. Utgiftsområde 21 Energi.

7

Regleringsbrev för Statens energimyndighet för budgetåret 2002.

  • att forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara hög och att insatserna skall vara relevanta,
  • att metodutvecklingen som finansieras inom ramen för programmet för energisystemstudier med tiden skall integreras med den löpande utrednings-, prognos- och redovisningsverksamheten.

Mål för enskilda forskningsprogram/-projekt

Som framgått av kapitel 3 kan det totala antalet projekt som bedrivits inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program under åren 1998

  • grovt uppskattas till totalt ca 1 700−1 900 projekt, fördelade på ca 1 300
  • 400 för Energimyndigheten, ca 230-250 för Vetenskapsrådet, ca 100
  • för Formas, och

ca 40

  • för Vinnova. Många av projekten utgör delar av sammanhållna forsknings- och utvecklingsprogram, t.ex. bedriver Energimyndigheten omkring ett femtiotal sådana program.

För att illustrera hur målen kan vara formulerade på denna nivå redovisas några exempel i rutan nedan. Exemplen, som är hämtade ur en rapport från Energimyndigheten

8

, är helt slumpmässigt valda

och är endast avsedda just som illustrationer.

Faktaruta 10.1. Exempel på mål för enskilda forskningsprogram/ -projekt

Forskningsprogram Systemstudier Bioenergi Mål på längre sikt Målet på längre sikt är att klarlägga de olika produktions-, omvandlings- och slutanvändningssystemens tekniska, ekonomiska och miljömässiga kopplingar till varandra och till andra delsystem i det svenska energisystemet. Mål på kort sikt Programmets mål är att:

  • öka kunskapen om bioenergisystemets alla delar och därigenom stärka underlaget för kommande energipolitiska beslut
  • utveckla olika metoder för analys och utvärdering av bioenergisystem, samt att bygga upp systemvetenskaplig kompetens inom bioenergiområdet
  • påvisa vilka FoU-insatser inom det tekniska energiforskningsprogrammet med anknytning till bioenergi som bör prioriteras

8

Forsknings- och utvecklingsprogram finansierade av Energimyndigheten (ET 11:2002).

Utvecklingsprogram avseende Stiftelsen Svensk Torvforskning Mål på längre sikt

  • Minska torvbrukets påverkan på natur och miljö.
  • Utveckla torvbruket så att torv blir en betydelsefull energikälla i det svenska energiförsörjningssystemet.

Mål på kort sikt

  • Utveckla produktion och hantering av energitorv så att denna kan produceras på ett rationellt, kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. Forskningsprogram Förbränning och förgasning av fasta bränslen för kraftvärmeproduktion Mål på längre sikt Målen på längre sikt är att öka konkurrenskraften för biobränslebaserad kraftvärmeproduktion med hänsyn till människa och miljö.

Mål på kort sikt Målen på kort sikt är att:

  • ta fram experimentell kunskap och beräkningsmodeller inom programområdet till förmån för den svenska energirelaterade industrins utveckling
  • förse svenskt näringsliv med kompetent personal inom områdena fluidförbränning och förgasning
  • upprätthålla en hög internationell nivå på forskningen vid de svenska universiteten
  • förstärka samverkan mellan universitet och industri i Sverige liksom samarbete mellan olika universitetsgrupper
  • medverka i europeiskt och övrigt internationellt samarbete inom områden av betydelse för den svenska industrin Forskningsprogram Energisystem i vägfordon Mål på längre sikt På längre sikt är målet att tillsammans med andra aktörers (nationella och internationella) satsningar inom området nå fram till teknik som gör det möjligt att:
  • reducera den genomsnittliga bränsleförbrukningen i nya personbilar med 50 % och i nya tyngre fordon med 20 % (villkor i båda fallen är också att gällande lagkrav när det gäller emissioner uppfylls)
  • producera fordon drivna med olika biobaserade alternativa drivmedel till näst intill samma kostnad som fordon drivna med dieselolja och bensin

Mål på kort sikt Målet på kort sikt är att frambringa och upprätthålla en god inhemsk kompetens inom området Energisystem i vägfordon.

10.1.2. Mål som beaktas i utredningens resultatbedömning

För en bedömning av EFUD:s inriktning och kvalitet m.m. är naturligtvis målen på alla nivåer, och även i vilken mån de är inbördes konsistenta, av intresse. Som norm för den direkta bedömning LångEn-utredningen skall göra av de resultat som uppnåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program torde dock i första hand de mål som explicit formulerades för 1997 års program samt de övergripande målen för energiforskningen vara relevanta. Dock finns skäl att i detta sammanhang även särskilt uppmärksamma det mål i Energimyndighetens regleringsbrev som avser forskningens inomvetenskapliga kvalitet och relevans.

Detta innebär således att när utredningen i följande avsnitt diskuterar resultaten av 1997 års långsiktiga energipolitiska program görs det med utgångspunkt i följande mål:

Mål för EFUD – norm för bedömning av resultat

  • Sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag
  • Under de närmaste tio (till femton) åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering
  • Bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997
  • Bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin
  • Bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen
  • Forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara hög och insatserna skall vara relevanta

Som nämndes i kapitel 9 är det dock även viktigt att beakta att olika delar av programmet tagit form under delvis skilda förutsättningar och med olika motiv samt att grundforskning, strategisk forskning och riktad forskning vanligen inte strävar efter samma saker och därmed inte kan förväntas ge samma typ av resultat. Utredningen har också haft dessa aspekter i åtanke under arbetet.

10.2. Resultat av 1997 års långsiktiga energipolitiska program

Verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program bedrivs i ett mycket stort antal projekt, varav många ingår i sammanhållna forsknings- och utvecklingsprogram. Som torde ha framgått av föregående avsnitts resonemang kring vilka mål som utredningen beaktar i sin resultatbedömning har utredningen inte som ambition att närmare granska verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt, utan har valt att lägga sin granskning på en relativt övergripande nivå.

Även om utredningens bedömning av resultaten är tänkt att ske med utgångspunkt i de mål som listas ovan, så är dessa mål inte i sig särskilt väl lämpade att använda som utgångspunkt för att strukturera resultatdiskussionen. Utredningen har därför valt att istället diskutera 1997 års långsiktiga energipolitiska program utifrån följande fyra aspekter:

  • EFUD:s inriktning, med vilket vi avser aspekter såsom exempelvis om EFUD-satsningarna sker inom rätt områden (tematiskt och i termer av F, U och D) och med rätt balans mellan olika områden. (Detta behandlas i avsnitt 10.2.1)
  • EFUD:s kvalitet och relevans. Med kvalitet avses i detta fall hur väl verksamheten utförs, dvs. i huvudsak vetenskaplig kvalitet. Begreppet relevans tar sikte på verksamhetens nytta. 1997 års långsiktiga energipolitiska program har framför allt fokus på tillämpad forskning och på att genererade idéer, via samarbete med näringslivet i utvecklings- och demonstrationsinsatser, skall omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad. I EFUD handlar relevans därför mycket om verksamhetens nytta för näringslivet.

9

För delar bestående av strategisk

forskning är, som nämndes i kapitel 9, dock även skapandet av nya resurser ett relevanskriterium. (Avsnitt 10.2.2)

  • EFUD:s organisation, med vilket vi avser hur verksamheten är organiserad vid universitet och högskolor, i vilka former samverkan sker med näringslivet, etc. (Avsnitt 10.2.3)

9

De delar av programmet som avser ”ren” grundforskning strävar emellertid inte, som sades

i kapitel 9, efter nytta och utvärderas därmed framför allt med avseende på vetenskaplig kvalitet. Som framgått av kapitel 7 utgör dock ”ren” grundforskning sannolikt inte mer än ca 10 procent av programmet.

  • Programmets administration. Med detta avser vi myndigheternas handhavande av verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. (Avsnitt 10.2.4)

Resultatbedömningen bygger i mycket på de arbeten Technopolis och Riksrevisionsverket (RRV) gjort på uppdrag av utredningen (se kapitlen 7 och 8 för mer utförliga resonemang). I avsnitten 10.2.1

  • ges därför först en kort redogörelse för vad Technopolis och RRV kommit fram till, och sedan redovisas LångEnutredningens kommentarer. Merparten av de kommentarer som redovisas har också lämnats i anslutning till kapitlen 7 och 8. I avsnitt 10.2.5 görs en bedömning av om målen uppfyllts. Utredningens mer förslagsinriktade resonemang redovisas i första hand i det avslutande avsnittet 10.3.

10.2.1. EFUD:s inriktning

Technopolis iakttagelser kring EFUD:s inriktning

Inom ramen för energiforskningsprogrammet sker mycket värdefullt och användbart arbete enligt Technopolis, och det byggs även upp relevanta kompetenser och förmågor.

Enligt Technopolis saknas dock en tydlig koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningsprogrammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt. Technopolis efterlyser också en mer explicit strategi för hur, mot bakgrund av de övergripande målen, prioriteringar skall ske på lägre nivå (mellan olika forskningsprogram/-projekt).

Technopolis menar att det finns problem med fragmentering i verksamheten och en överfokusering på doktorandbaserad forskning såväl i modellen för medelstilldelning som hos de institutioner inom vilka forskningen utförs. Enligt Technopolis har också EFUD-satsningarna i praktiken fått ett större fokus på forskning – på bekostnad av utvecklings- och demonstrationsverksamhet – än vad som var tänkt.

Enligt Technopolis skulle ett effektivare resursutnyttjande uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. Technopolis menar att Sverige måste bli bättre på att prioritera mellan områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet (t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta

hem intressanta idéer) och sådana områden där Sverige utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar, såväl forskningsmässigt som industriellt. I valet av områden att satsa på bör följande kriterier användas enligt Technopolis:

Sverige bör satsa på EFUD-områden

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp komparativa fördelar i kunskapsskapande (”knowledge generation”),
  • där vi har tillräcklig kritisk massa för kunskapsskapande

(”knowledge generation”),

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp fungerande industriella kluster,
  • där vi har potential för nationella konkurrensfördelar, och
  • som kan ge ett bidrag till att uppnå de energipolitiska målen

Technopolis säger inte explicit hur programmets sammansättning kan antas komma att förändras om kriterierna tillämpas. En viss vägledning ges dock möjligen av uttalanden som gjorts av Technopolis internationella expertpanel. Denna har således förordat att Sverige borde satsa mer på forskning, utveckling och demonstration inom exempelvis områden som biobränslen, reducerad bränsleanvändning i transporter samt byggnaders energianvändning, och mindre inom områden som exempelvis solceller. Samtidigt bör dock påpekas att expertpanelen inte gjort en djupgående och uttömmande utvärdering av i vilken mån olika teknikområden uppfyller Technopolis kriterier.

Technopolis betonar starkt att programmets fokus på forskning, utveckling och demonstration visserligen är bra, men inte tillräckligt för att kunna åstadkomma den typ av förändringar som den politiska nivån vill se. Technopolis anser att det också behövs ett fungerande ramverk för att teknologiska landvinningar skall medföra förändringar i samhället. Förståelsen för och utformandet av sådana ramvillkor (såsom skatter, institutionella strukturer, systemeffekter, m.m.) måste enligt Technopolis integreras bättre i utformandet och administrationen av energiforskningsprogrammet.

RRV:s iakttagelser kring EFUD:s inriktning

I den proposition som låg till grund för det långsiktiga programmet uttryckte regeringen vikten av att staten, högskolan och näringslivet samverkar med varandra. RRV:s studie visar att detta synsätt delas av energiforskarna och att en stor majoritet av dem också har erfarenhet av samarbete och samverkan med näringslivet. Erfarenheterna är minst lika omfattande inom energiforskningen som inom annan teknisk och naturvetenskaplig forskning.

RRV:s studie visar att en betydande andel av energiforskarna bedömer att deras forskningsresultat har kommersiell potential. Denna andel har också visat sig vara högre bland energiforskarna än vad motsvarande andel är bland övriga tekniska och naturvetenskapliga forskare. Det är däremot relativt få forskare inom energiområdet, färre än inom övrig teknisk forskning, som har kommersialiserat sina resultat.

En del av förklaringen till att det är svårt att kommersialisera resultat inom energisektorn är enligt RRV att utvecklingen mot en långsiktigt hållbar energiproduktion primärt inte är marknadsdriven, i den bemärkelsen att det saknas en tydlig efterfrågan på den nya tekniken. Incitamenten att producera energi via förnybara processer som i allt väsentligt är dyrare än de befintliga teknikerna blir följaktligen svaga och därmed menar RRV att utvecklingen i högre grad än inom andra områden bygger på politiska initiativ. RRV pekar också på att den befintliga näringslivsstrukturen utgör ett hinder för kommersialisering av resultaten. Det finns enligt RRV också tecken på att energibranschen relativt sett är mindre attraktiv för det privata riskkapitalet än andra branscher. Av detta följer enligt RRV att det offentliga stödet, där vinst och avkastning inte är det överordnade målet i samma utsträckning, har en viktig uppgift.

LångEn-utredningens kommentarer kring EFUD:s inriktning

Först av allt finns det enligt LångEn-utredningen skäl att betona att det, som framgår av Technopolis studie, inom ramen för energiforskningsprogrammet sker mycket värdefullt och användbart arbete, och byggs upp relevanta kompetenser och förmågor. Samtidigt pekar såväl Technopolis som RRV på att de projektledare som är engagerade i EFUD-projekt ofta förväntar sig att resultaten

av projekten inte kommer att realiseras i närtid, utan snarare på 5-10 års sikt. Detta understryker enligt utredningen att det gäller att ha rätt förväntningar och inte tro att en viss mängd resurser som sätts in i EFUD snabbt skulle kunna ge en systemomställning.

Enligt LångEn-utredningens mening ger Technopolis en något skev bild när man säger att det finns en överfokusering på doktorandbaserad forskning och att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program blivit mer inriktad på forskning än vad som var tänkt, av bl.a. följande skäl:

  • Den doktorandbaserade forskningen kan till viss del sägas vara av strategisk karaktär och bör därmed utvärderas även med avseende på de resurser som skapas (se kapitel 9). Värdet av den doktorandutbildning som sker inom ramen för verksamheten bör alltså inte underskattas, utan får sägas ligga väl i linje med att EFUD, som framgått av avsnitt 10.1.1, bl.a. skall ”bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997”. En brist i dagens system är dock, såvitt utredningen kunnat utröna, att kunskapen är alltför dålig bland ansvariga aktörer om vart doktoranderna tar vägen efter avslutad utbildning. Sådan kunskap borde dock vara värdefull för att kunna följa i vilken mån doktoranderna fortsatt kan påverka Energisverige.
  • Vi menar att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har större kopplingar till näringslivet än vad Technopolis hävdar, och alltså inte har den överfokusering på forskning som Technopolis gör gällande. För det talar bl.a. att, som framgått av kapitel 7, mer än 50 procent av projekten i programmet leds av företrädare för industrin och att mer än 70 procent av projekten handlar om tillämpad forskning eller senare led i innovationskedjan. Ett annat tecken i samma riktning är att RRV visar att erfarenheten av samarbete och samverkan med näringslivet är utbredd bland energiforskarna.

LångEn-utredningen delar Technopolis åsikt att det finns problem med fragmentering i verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, och att ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag. Ett aktivt val av områden

att djupsatsa på måste därför göras. Samtidigt menar vi att man också bör vara ödmjuk inför de svårigheter som det skulle innebära att prioritera hårdare, t.ex.: Vem är kapabel att göra de nödvändiga bedömningarna? Kan man idag avgöra vilka tekniker som är de bästa på lång sikt? Även om en koncentration av programmet sker finns det därför skäl att upprätthålla en relativt hög grad av flexibilitet i statens satsningar på EFUD.

Att hitta den perfekta balanspunkten mellan de två perspektiv som anges i föregående stycke (koncentration vs. flexibilitet) är naturligtvis inte lätt. Enligt utredningens mening pekar dock Technopolis ut två lämpliga utgångspunkter för en sådan strävan. För det första att en tydligare tudelning enligt Technopolis bör ske i satsningarna, i så måtto att Sverige måste bli bättre på att prioritera mellan områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet (t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta hem intressanta idéer) och sådana områden där Sverige utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar. För det andra genom det förslag man lämnar till kriterier för valet av områden att djupsatsa på. Hur programmets sammansättning skulle påverkas om kriterierna användes ger dock Technopolis, som framgått, ingen tydlig bild av. Valet av områden måste också ske med utgångspunkt i de övergripande strategier som beslutas för omställningen av energisystemet, vilket utredningen återkommer till i kapitel 11.

Inledningsvis angavs ju som utgångspunkt för LångEn-utredningens överväganden att utredningen inte tror att satsningar på EFUD kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet. Utredningen delar således Technopolis åsikt att forskning, utveckling och demonstration är bra, men inte tillräckligt för att kunna åstadkomma den typ av förändringar som den politiska nivån vill se. Vilka ytterligare initiativ än satsningar på EFUD som kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet återkommer utredningen till i kapitel 11. I det nu aktuella kapitlet – som mer avgränsat handlar om att som utgångspunkt för ett nytt energiforskningsprogram värdera de EFUD-insatser som gjorts och styrningen av desamma samt bedöma vilka förbättringar som eventuellt kan göras – finns mot bakgrund av Technopolis iakttagelser skäl att särskilt lyfta fram vikten av att satsningar på EFUD måste harmoniera med övriga styrmedel som vidtas i syfte att uppnå omställning av energisystemet.

RRV pekar på att graden av kommersialisering från den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är relativt låg. I viss mån delar utredningen RRV:s åsikt att det finns strukturella orsaker till varför de kommersiella resultaten av energiinriktad FoU-verksamhet framstår som svagare än inom andra områden. Till exempel handlar det inom energiområdet ofta om stora investeringar där en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden. Vidare stöds statsmakternas ambitioner att introducera ny energiteknik inte alltid av marknadskrafterna.

Samtidigt vill vi dock understryka att de speciella strukturella förhållanden som RRV pekar på inte kan sägas gälla för all den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Att omställningen av energisystemet inte stöds av marknadskrafterna torde således framför allt vara giltigt beträffande samhällets önskemål att introducera alternativ energiproduktion. Om även energieffektivisering och energianvändning omfattas stöds omställningen i hög grad av marknadskrafterna. RRV pekar också på värdet av effektiviseringar som nyttiga resultat från det energipolitiska programmet, även ur ett innovationsperspektiv. LångEn-utredningens bild av den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är för övrigt att den till ganska stor del handlar just om energieffektivisering och energianvändning. Möjligen kan detta också innebära att graden av kommersialisering framstår som lägre än vad den egentligen är, i så måtto att EFUD-insatser som t.ex. hjälper företag att göra deras processer energieffektivare inte på samma sätt som exempelvis en ny typ av elproduktionsanläggning ger ett konkret avtryck på marknaden.

10

När det gäller energiproduktion vill utredningen även påpeka att energisystemen idag inte byggs ut i samma takt som under föregående decennier. Behovet av ny produktionskapacitet är mindre, vilket efter avregleringen av elmarknaden också visat sig genom att elproducenterna avvecklat reservkapacitet i stället för att investera i ny produktionskapacitet. Att införa ny, alternativ energiproduktionsteknik torde vara enklare i ett expanderande system, än i ett

10

Ett område där EFUD har bidragit till energieffektivisering är massa- och pappersindustrin, vars specifika energianvändning (kWh per krona produktionsvärde) minskade mellan åren 1970 och 2000 från 0,71 till 0,32. Ett annat exempel är att fjärrvärmesystemets verkningsgrad (levererad energi i relation till tillförd energi) mellan åren 1980 och 2000 ökade från ca 80 % till 90 %, bl.a. som en följd av utvecklings- och effektiviseringsarbete baserat på kunskap från EFUD-programmen. (Källa: Energimyndigheten, Energiläget i siffror 2002)

system präglat av rationaliseringar föranledda av avreglering och ökad konkurrens. Bilden av en stagnerande utbyggnad är dock inte giltig för alla delar energisystemet. Till exempel har det inom fjärrvärmeproduktionen funnits en investeringsvilja även på senare tid. Detta torde bl.a. kunna förklaras med, utöver att det alltjämt finns ett expansionsutrymme för fjärrvärmen, att styrmedel såsom koldioxidskatt och investeringsbidrag främjat biobränslebaserad värmeproduktion och att fjärrvärmen har en fri prissättning men att systemen ej är konkurrensutsatta, annat än av andra värmealternativ.

I sammanhanget finns också skäl att peka på att, som diskuterats i kapitel 9, energiforskningen kan sägas bestå av olika ”skikt” med olika syften (grundforskning, tillämpad forskning, sektorsforskning, strategisk forskning), och att all verksamhet inte syftar till kommersialisering.

10.2.2. EFUD:s kvalitet och relevans

Technopolis iakttagelser kring EFUD:s kvalitet och relevans

Enligt Technopolis visar tidigare gjorda utvärderingar av delar av energiforskningsprogrammet att den vetenskapliga kvaliteten i de program och projekt som finansieras i allmänhet är god, medan verksamhetens relevans genomsnittligt sett är lägre.

RRV:s iakttagelser kring EFUD:s kvalitet och relevans

RRV uttalar sig inte direkt om EFUD:s kvalitet och relevans. Däremot ges indirekt en bild av verksamhetens relevans i det att RRV visar att en stor majoritet av energiforskarna har erfarenhet av samarbete och samverkan med näringslivet, och att dessa erfarenheter är minst lika omfattande som inom annan teknisk och naturvetenskaplig forskning. Som framgått av föregående avsnitt visar RRV också att en betydande andel av energiforskarna, fler än bland övriga tekniska och naturvetenskapliga forskare, bedömer att deras forskningsresultat har en kommersiell potential, men att relativt få forskare inom energiområdet, färre än inom övrig teknisk forskning, har kommersialiserat sina resultat.

LångEn-utredningens kommentarer kring EFUD:s kvalitet och relevans

Sammantaget tyder Technopolis och RRV:s studier enligt utredningens mening på att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är av rimlig kvalitet och relevans. Technopolis genomgång av tidigare gjorda utvärderingar talar för att den vetenskapliga kvaliteten i de program och projekt som finansieras i allmänhet är god. Visserligen visar denna genomgång att verksamhetens relevans genomsnittligt sett är lägre. Men som framgått av föregående avsnitt menar LångEn-utredningen att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har större kopplingar till näringslivet än vad Technopolis hävdar, och därmed rimligen också högre grad av relevans. Ett tecken på det är också RRV:s redovisning av energiforskarnas erfarenheter av samverkan med näringslivet och av deras – låt vara subjektiva – bedömningar av projektens kommersiella potential.

11

10.2.3. EFUD:s organisation

Technopolis iakttagelser kring EFUD:s organisation

Technopolis anser att EFUD framgent bör organiseras på ett sätt som reducerar de problem med fragmentering som man menar finns generellt i svensk FoU. Att bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta är nödvändigt enligt Technopolis. Projekten måste bli färre och större. En större koncentration av FoU-resurser bör ske till platser där forskarsamhället och näringslivet enkelt kan interagera. Detta skulle enligt Technopolis t.ex. kunna innebära ökade satsningar på kompetenscentra eller ökad användning av forskningsinstitut.

Enligt Technopolis är Sverige för litet för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden. Energiforskningsprogrammet behöver därför enligt Technopolis ge öppningar för och stöd till att bygga upp bilaterala och multilaterala grupper såväl inom forskning som utveckling och demonstration. I första hand torde

11

Dessutom anser LångEn-utredningen att kommersialisering av forskningsresultat inte alltid bör vara det enda relevanskriteriet, särskilt som forskningen vid sidan av forskningsresultat även ger indirekta bidrag till omställningen (se kapitel 9). Ett exempel som tidigare nämnts är att den doktorandbaserade forskningen bidrar till industrins kompetensförsörjning och därmed kan vara relevant ur ett strategiskt perspektiv även i de fall den inte leder till direkt nytta.

den typen av aktiviteter komma att ha Norden/Baltikum i fokus, men ibland kan även samarbeten med aktörer längre bort behövas enligt Technopolis. Enligt Technopolis måste en ny strategi även ta hänsyn till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram.

RRV:s iakttagelser kring EFUD:s organisation

Som framgått ovan pekar RRV på att samverkansgraden mellan akademi och näringsliv är relativt hög inom energiområdet. Samtidigt säger dock RRV även att samverkansgraden bör kunna öka ytterligare, t.ex. genom en vidareutveckling av de institutionaliserade samverkansformerna. RRV anser därför att satsningen på kompetenscentra inom energiområdet bör ges förutsättningar att fortsätta i någon form även efter år 2005.

Vidare menar RRV att inrättandet av ett energiinriktat industriforskningsinstitut i Sverige skulle ge möjligheter för en ökad fokusering och samordning av de energirelaterade insatserna. Enligt RRV bör därför övervägas om inte den energiinriktade verksamhet som nu är utspridd på flera forskningsinstitut borde samlas inom ett institut.

LångEn-utredningens kommentarer kring EFUD:s organisation

LångEn-utredningen delar Technopolis åsikt att det är väsentligt att bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta, och att en större koncentration av FoU-resurser bör ske till platser där forskarsamhället och näringslivet enkelt kan interagera. Sådana ”platser” torde kunna se ut på många olika sätt, men en form för samverkan som tycks vara välfungerande, och som det enligt utredningens mening finns skäl att satsa vidare på, är kompetenscentrum.

Däremot är utredningen tveksam till RRV:s idé att eventuellt samla den energiinriktade forskningen som är utspridd på flera forskningsinstitut inom ett särskilt industriforskningsinstitut med inriktning mot energi. Detta därför att energi inte är en enskild disciplin utan genomsyrar samhället i alla dess funktioner, vilket dagens ordning där energiforskning utförs i nära anslutning till de branscher och organisationer som har kunskap om sina respektive

verksamhetsområden får antas svara upp emot. Denna uppfattning har också i stort sett samfällt givits stöd av utredningens experter.

Vidare ligger det enligt utredningen mycket i att, som Technopolis säger, Sverige är för litet för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden, och att energiforskningsprogrammet därför bör ge möjligheter för att med lämpliga samarbetsländer bygga upp bilaterala och multilaterala grupper såväl inom forskning som utveckling och demonstration. Vi delar också Technopolis åsikt att det i ett kommande EFUD-program, och i styrningen av detsamma, även måste tas hänsyn till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram. Sverige bör också verka för en effektiv rollfördelning mellan olika länder, med utgångspunkten att EFUD-satsningar bör ske där de komparativa fördelarna är störst. Vidare bör Sverige vara pådrivande beträffande de möjligheter som finns till samordning av EU-ländernas FoUsatsningar inom ERA-NET.

10.2.4. Programmets administration

Technopolis iakttagelser kring programmets administration

De fyra myndigheternas administration av det långsiktiga programmet sker enligt Technopolis i huvudsak på ett kompetent sätt i dag.

För att skapa maximal förståelse för innovationssystemet inom energiområdet borde det dock enligt Technopolis tillskapas en arena där relevant sektorskunskap och analytisk förmåga samlas. Mot denna bakgrund anser Technopolis att Energimyndigheten ensam bör ansvara för hela programmet. Även som ensamt ansvarig myndighet kan det dock enligt Technopolis finnas anledning för Energimyndigheten att lägga ut delar av utförandet på underleverantörer i form av de andra myndigheterna.

RRV:s iakttagelser kring programmets administration

Enligt RRV finns det möjligheter att förbättra det stödsystem som syftar till att fler resultat skall nå en marknadstillämpning. En aktör som enligt RRV kan ta ett större ansvar på detta område är Energimyndigheten. En förutsättning för detta är dock enligt RRV att det finns kunskap i myndigheten kring frågor som rör bl.a. produktutveckling och marknadsmöjligheter. Det krävs även insikter i hur

stödbehoven för projekt i dessa utvecklingsstadier ser ut. Enligt RRV saknas denna typ av kunskap till stor del inom Energimyndigheten idag och uppgiften ingår heller inte på ett tydligt sätt i myndighetens uppdrag. Detsamma gäller enligt RRV i viss utsträckning analyser kring innovationssystem och marknadsutveckling inom energiområdet.

RRV föreslår att nyttiggörandet av energirelaterad forskning och utveckling på marknaden betonas tydligt i Energimyndighetens uppdrag. Under förutsättning att myndigheten kan bygga upp nödvändig kompetens bör den enligt RRV också ges ett tydligt ansvar för att de projekt som bedöms ha en kommersiell potential ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. För detta stöd bör Energimyndigheten enligt RRV:s mening ha möjlighet att använda anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet. Om Energimyndigheten får i uppgift att särskilt stödja sådana projekt kan det dock enligt RRV vara lämpligt att den använder sig av extern kompetens när marknadsmöjligheterna för enskilda projekt skall prövas.

RRV pekar på att det kan finnas fördelar med att sammanföra de tre anslagen som styr programmet till ett. RRV föreslår därför att regeringen bör låta göra en översyn av de tre förordningar och anslag som styr finansieringen av det långsiktiga programmet vad gäller mål och användning.

LångEn-utredningens kommentarer kring programmets administration

Till att börja med finns skäl att understryka att de fyra myndigheternas administration av programmet – att döma av Technopolis studie – i många stycken tycks fungera väl, även om det finns utrymme för förbättringar avseende bl.a. samordningen mellan myndigheterna m.m. Denna bild överensstämmer också med utredningens egna intryck från intervjuer och studiebesök.

Trots detta delar LångEn-utredningen Technopolis åsikt att utflödet av programmet skulle bli större om det för administrationen av statens EFUD-satsningar skapades en samlad arena dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentrerades. Om ansvaret för programmet ges till en myndighet är Energimyndigheten bäst lämpad för denna uppgift enligt utredningens mening. I likhet med Technopolis anser vi dock att de andra tre

myndigheterna då i vissa delar bör kunna användas som ”underleverantörer” till Energimyndigheten. En sådan ordning torde dock kräva att regeringen ger särskilda uppdrag till såväl Energimyndigheten som övriga myndigheter som preciserar hur arbetsfördelningen bör se ut och på vilka villkor Energimyndigheten kan nyttja de övriga myndigheternas tjänster.

Om staten fortsatt vill söka ställa om energisystemet genom att satsa på forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt vars resultat i slutändan skall omsättas i praktiska tillämpningar och nå ut på en marknad, så förefaller det också rimligt att, som RRV är inne på, staten bör ta ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer. Att det åtminstone, som RRV föreslår, starkare bör betonas i Energimyndighetens uppdrag att myndigheten skall beakta nyttiggörandet av EFUD på marknaden förefaller rimligt enligt LångEn-utredningen. Utredningen delar också RRV:s åsikt att det kan finnas skäl att överväga att ge Energimyndigheten ett tydligt ansvar för att de projekt som bedöms ha en kommersiell potential även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas, och att anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet i sådana fall bör kunna användas för detta.

LångEn-utredningen delar också RRV åsikt att det bör göras en översyn av de tre förordningar och anslag som styr finansieringen i syfte att undersöka om ett samlat anslag kan införas, eftersom ett samlat anslag skulle ge större flexibilitet i handhavandet av programmet.

10.2.5. Uppfylls målen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program och EFUD?

I avsnitt 10.1.2 sades att i första hand nedanstående mål är relevanta för den direkta bedömning LångEn-utredningen skall göra av de resultat som uppnåtts inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program:

Mål för EFUD – norm för bedömning av resultat

  • Sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag
  • Under de närmaste tio (till femton) åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering
  • Bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens energipolitiska beslut 1997
  • Bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin
  • Bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen

  • Forskningens inomvetenskapliga kvalitet skall vara hög och insatserna skall vara relevanta

Att med säkerhet svara på om dessa mål har uppfyllts är svårt enligt utredningens mening, med hänsyn till att målen överlag är formulerade på ett oprecist sätt (”bidra till” o.d.) och därför är svåra att följa upp. Technopolis säger i sin rapport till LångEn-utredningen att målen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är formulerade på en hög abstraktionsnivå och med otydliga tidsperspektiv. Målen sägs inte uppfylla de s.k. SMART-kriterierna, dvs. att mål idealiskt sett skall vara Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidsatta. Enligt Technopolis saknas också en tydlig koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningsprogrammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt. Som framgått av kapitel 7 håller LångEn-utredningen i stort med Technopolis om detta. Enligt utredningen bör förbättringar kunna ske i dessa avseenden, oavsett vilka eventuella förändringar som i övrigt företas av EFUD och styrningen av denna.

Å andra sidan menar utredningen också att det – givet hur målen nu är formulerade – ändå går att hävda att målen till stor del har uppfyllts, mot bakgrund av den redovisning som gjorts i avsnitt 10.2 och tidigare kapitel. Som framgått av avsnitt 10.2.2 menar utredningen således att verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program sammantaget kan sägas vara av rimlig kvalitet och relevans, låt vara att viss tveksamhet finns kring relevansen. Vidare finns det enligt utredningens mening också fog för att hävda att EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har bidragit till (i) att sänka kostnaderna för och introducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag, (ii) att bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet, (iii) att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en

förnyelse och utveckling av den svenska industrin, och (iv) ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.

När vi säger att dessa mål till stor del har uppfyllts vill vi dock poängtera att målen avser just att EFUD skall bidra till (motsv.) att exempelvis ”skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin”. Det vill säga måluppfyllelsen kan inte primärt mätas av t.ex. graden av stabila förutsättningar – även om sådana aspekter givetvis har betydelse för att bedöma EFUD:s bidrag – utan av EFUD:s bidrag till denna. Det förtjänar dock att upprepas att målformuleringar av typen ”bidra till” varken är precisa eller lätta att följa upp.

Däremot kan man enligt utredningens mening inte hävda att EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program på ett signifikant sätt har bidragit till Sveriges möjligheter ”att under de närmaste tio (till femton) åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering”. Låt vara att ”kraftigt öka” inte är närmare preciserat.

Som sades ovan delar utredningen Technopolis åsikt att man bör utveckla målen och skapa en tydligare koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningsprogrammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt. Samtidigt finns det dock beträffande förutsättningarna för att utveckla målen och målhierarkin på det sätt som Technopolis efterlyser skäl att göra tre nyanserande kommentarer:

För det första bör man komma ihåg att Technopolis anser att ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna uppnås om Sveriges EFUD-satsningar koncentrerades till färre områden än idag, vilket bl.a. torde kräva hårdare styrande mål än dagens. Om man däremot vill ha en stor bredd i EFUD, utan starkare prioriteringar mellan olika områden, och vill lämna ett relativt öppet mandat till de handhavande myndigheterna att välja inriktning kan dagens mål sannolikt fungera förhållandevis väl.

För det andra bör man ha i åtanke att de olika delarna i energipolitikens övergripande mål

12

innebär en avvägning mellan olika

intressen och att det därför är svårt att undvika att de olika delarna i viss mån är motstridiga. Vid en utvärdering av måluppfyllelsen av satsningarna på EFUD bör man därför inte förvänta sig att se lika

12

Som framgått av avsnitt 10.1.1 kan de energipolitiska målen sägas ha tre dimensioner: konkurrenskraftiga priser, leveranssäkerhet och låg miljöpåverkan.

långtgående resultat i en enskild dimension som vore möjligt om energipolitikens målstruktur mer renodlat betonade just den dimensionen.

För det tredje vill utredningen också upprepa vad som sagts flera gånger tidigare i betänkandet, nämligen att såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid och att det därför är väsentligt att ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD. På åtminstone 10

  • års sikt är andra styrmedel med syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar viktigare enligt utredningens mening.

Enligt utredningens mening finns också andra omständigheter som talar för att man inte bör ha överdrivna förväntningar på utflödet från EFUD. En sådan omständighet är att Sverige är ett litet land och att våra EFUD-satsningar globalt sett är av marginell betydelse. Sannolikt får de verkligt betydande drivkrafterna till förändring av det svenska energisystemet sökas utanför vårt lands gränser. Således torde internationella EFUD-resultat i, så att säga, ”absoluta tal” ha större betydelse för den svenska utvecklingen än svenska EFUD-resultat, låt vara att – som framgått av kapitlen 2 och 4 – svensk EFUD har en profil som skiljer sig från många andra länders genom sin koncentration mot förnybara energiformer och effektiv energianvändning.

13

Vidare torde mer genom-

gripande förändringar av energisystemet i allmänhet ske genom påverkan av andra, ofta internationella, faktorer än EFUD, såsom t.ex. 1970-talets oljekriser eller efterföljderna av olyckorna i Harrisburg och Tjernobyl.

En andra omständighet som talar för att man inte bör ha överdrivna förväntningar på utflödet från EFUD är att den svenska energipolitikens strävan efter omställning innebär att politiken i vissa avseenden kan sägas gå emot marknaden. Det politiska systemet vill påverka marknadsaktörernas beteende, och med hjälp av bl.a. EFUD skapa en ”push” ut på marknaden av ny teknik som ofta är dyrare än den etablerade och som ofta möter motstånd från etablerade aktörer.

14

Detta är av naturliga skäl betydligt svårare än

om marknadsaktörerna själva starkt efterfrågade den nya tekniken,

13

Svensk EFUD utgör dock ett incitament för aktörer att engagera sig i innovationsprocessen i Sverige, vilket är väsentligt för att stimulera spridningen och användningen av ny teknik etc. på den svenska marknaden (se kapitel 9).

14

Att den nya teknik som är tänkt att ”pushas” ut på marknaden är dyrare än etablerad gäller t.ex. i hög grad för ny elproduktionsteknik och alternativa drivmedel. De etablerade aktörerna inom dessa områden är dessutom starka i jämförelse med de aktörer som representerar alternativa tekniker och drivmedel.

dvs. om omställningsambitionen gick med marknaden och man kunde utnyttja den dynamik som skapas när ”push” och ”pull” förstärker varandra som i den kedjekopplade innovationsmodellen (se kapitel 9).

15

Att detta har betydelse visas t.ex. av att statsmakternas

framgångar med att bryta oljeberoendet på 1970- och 80-talen (se kapitel 2) till en inte oväsentlig del torde kunna förklaras just med att åtgärderna gick med marknaden, i så måtto att marknadsaktörerna hade ett egenintresse av att byta ut den dyra oljan mot andra bränslen.

Samtidigt vill dock utredningen poängtera att bristen på ”pull” i form av en efterfrågan långtifrån gäller för all verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Som sades i avsnitt 10.2.1 torde påståendet att omställningen av energisystemet inte stöds av marknadskrafterna framför allt vara giltigt beträffande samhällets önskemål att introducera alternativ energiproduktion. LångEn-utredningens bild av den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är dock att den till ganska stor del handlar om energieffektivisering och energianvändning. I dessa fall drivs utvecklingen i hög grad av en ”push” från marknadens aktörer – åtminstone när det handlar om industriell- och annan näringsverksamhet. (I konsumentledet är det mindre tydligt.) Denna verksamhet är, såvitt utredningen kan bedöma, överlag både relevant och av god kvalitet. Av naturliga skäl handlar dessa insatser dock snarare om att kontinuerligt söka göra kända tekniker bättre, än om att finna nya, revolutionerande tekniker. Sett till påverkan på omställningen bör man därför vara medveten om att det i dessa fall i allmänhet handlar om små, inkrementella steg, snarare än om ”det stora steget” som i ett slag kan ställa om energisystemet.

I figur 10.1 nedan illustreras programmets innehåll utifrån resonemanget kring ”push”/”pull” och små/stora steg. Mot bakgrund av vad som sagts ovan bör i detta fall ”marknaden” främst tolkas som industriell- och annan näringsverksamhet, medan det är mindre vanligt att konsumentledet medverkar.

16

15

Att begreppen ”push” och ”pull” används skall inte tolkas som en återgång till den linjära innovationsmodellen, utan beskriver här några av statens möjligheter att ingripa i innovationsprocessen.

16

Vi vill också poängtera att, som sades i kapitel 6, energisystemet består av olika delar och många olika branscher, varför det kan vara mer korrekt att tala om flera olika marknader än om “marknaden”.

Figur 10.1. Programmet i termer av ”push”/”pull” och små/stora steg

Resonemanget ovan handlade ju om att man måste ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD. Med figuren vill vi i detta avseende främst illustrera två poänger. Den ena är att programmet i mycket liten utsträckning (om ens någon) består av verksamhet som både avser stora, epokgörande steg och som kan sägas gå med marknaden. Detta avspeglar enligt vår mening just den gjorda iakttagelsen att man inte kan förvänta sig att EFUD på kort tid skall kunna bidra till en betydande omställning, trots att man av viss politisk retorik ibland skulle kunna förledas att tro att så är fallet. Den andra poängen, som också diskuterats i kapitel 9, är att verksamheten i programmet är heterogen och att det inte är rimligt att anlägga samma förvänt-

Åtgärder som ”går med marknaden” Marknaden utövar ”pull”

Programmets tyngdpunkt i praktiken

Idealet enligt den politiska retoriken

Små, inkrementella steg (ofta energieffektivisering)

Stora, epokgörande steg

En mindre del av programmet i praktiken

Åtgärder som ”går emot marknaden” Staten försöker utöva ”push” Åtgärder som ”går med marknaden” Marknaden utövar ”pull”

Programmets tyngdpunkt i praktiken

Idealet enligt den politiska retoriken

Små, inkrementella steg (ofta energieffektivisering)

Stora, epokgörande steg

En mindre del av programmet i praktiken

Åtgärder som ”går emot marknaden” Staten försöker utöva ”push”

ningar (på sådant som resultat, intresse från näringslivet att delta och medfinansiera, etc.) på alla delar.

Ambitionen bör vara att insatserna så långt möjligt skall gå med marknaden. Det kan dock inte förväntas ske automatiskt – marknader för ny teknik kan behöva stimuleras eller till och med skapas genom statliga styrmedel, särskilt inom områden där starka aktörer saknas. Avslutningsvis bör dock poängteras att det faktum att vissa åtgärder idag kan sägas gå emot marknaden inte innebär att de också självklart kommer att göra det i framtiden. För det talar flera omständigheter:

  • EFUD borde i sig kunna medverka till att förutsättningarna för att introducera ny teknik förbättras, genom att bättre och billigare lösningar utvecklas med tiden.

17

  • Samhälleliga insatser för att förbättra incitamenten för näringslivet att (med-) verka på området kan bidra till att öka företagens intresse. Här spelar, som tidigare nämnts, de övergripande ekonomiska ramvillkoren en stor roll.
  • Omvärldsförändringar torde på sikt förbättra den nya teknikens förutsättningar. Som sades i kapitel 6 kommer en omställning av energisystemet att behöva ske, i Sverige likaväl som globalt. Till detta bidrar bl.a. att de fossila bränslena är ändliga (i synnerhet oljan är en relativt begränsad tillgång), att kärnkraften skall fasas ut (åtminstone med nuvarande teknik och i Sverige), samt att utsläppen av växthusgaser skall reduceras med hänsyn till klimatet. Energipriserna torde också komma att stiga under de närmaste 10
  • åren, på grund av bl.a. ökande knapphet på olja och mer internationaliserade marknader (framför allt beträffande el). Förutsättningarna för att introducera relativt sett dyrbara förnybara alternativ torde därmed komma att förbättras.

17

Som nämndes i kapitel 9 uppstår dock vanligen större kostnads- och prestandaförbättringar till följd av skal- och erfarenhetsfördelar under spridningsprocessen.

10.3. Slutsatser och förslag

I inledningen till kapitlet angavs som en utgångspunkt för LångEnutredningens överväganden att utredningen anser att satsningar på EFUD utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet, men inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet.

Givet denna utgångspunkt – som kan sägas anlägga mer modesta pretentioner beträffande EFUD:s möjligheter att direkt påverka omställningen av energisystemet än vad som, åtminstone retoriskt, angavs i 1997 års energipolitiska beslut – kan konstateras att genomgången i avsnitt 10.2 sammantaget ger en ganska positiv bild av verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program:

  • EFUD:s inriktning är i huvudsak rimlig. Inom ramen för programmet sker mycket värdefullt och användbart arbete samt byggs upp relevanta kompetenser och förmågor. Dock finns problem, bl.a. i form av fragmentering och för litet fokus på kommersialisering.
  • EFUD:s kvalitet och relevans är sammantaget rimlig. Viss tveksamhet finns dock kring relevansen, framför allt beträffande EFUD:s förmåga att leda till kommersialisering.
  • EFUD:s organisation uppvisar inte några grundläggande fel, låt vara att en större organisatorisk koncentration av FoU-resurser enligt utredningens mening bör ske för att i större utsträckning bygga upp kritiska massor inom de FoU-områden som är relevanta.
  • Beträffande programmets administration bör påpekas att de fyra ansvariga myndigheternas arbete i många stycken tycks fungera väl, låt vara att utflödet av programmet skulle kunna bli större om det för administrationen av statens EFUD-satsningar skapades en samlad arena dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentrerades.
  • De mål som i första hand är relevanta för bedömningen av programmets resultat kan till stor del sägas ha uppfyllts, med undantag för att EFUD inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program knappast på ett signifikant sätt kan sägas ha bidragit till Sveriges möjligheter ”att under de närmaste tio (till femton) åren kraftigt öka el- och värmepro-

duktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering”. Målen är dock överlag formulerade på ett oprecist sätt och därför är svåra att följa upp.

Sammantaget innebär ovan redovisade utgångspunkter och iakttagelser att LångEn-utredningen inte ser något behov av att i grunden förändra statens satsningar på EFUD. Visserligen anser utredningen att det på flera punkter kan ske förbättringar av EFUD och av styrningen av densamma. Men det finns all anledning för staten att fortsatt driva EFUD-program, och förbättringarna bör i huvudsak kunna ske inom ramen för det befintliga EFUD-systemet. Utredningen förespråkar således en evolutionär snarare än en revolutionär utveckling beträffande EFUD-programmet, och anser inte som Technopolis (se kapitel 7) att det skulle vara nödvändigt att i grunden överväga programmets strategi och göra en ”nollbasbudgetering” av programmet.

Beträffande programmets längd är utredningens intryck att den förhållandevis långa tidsperiod som gäller för det innevarande programmet (sju år) har varit positiv, bl.a. tycks den ha skapat bättre planeringsförutsättningar och kontinuitet i verksamheten. Utredningen anser därför att det vore fördelaktigt om även ett kommande program tillåts löpa under relativt många år. Utredningen anser dock att möjlighet bör finnas att pröva programmet och dess inriktning m.m. efter halva löptiden, varvid Energimyndigheten till regeringen bör redovisa en analys av programmets resultat. En möjlighet skulle härmed kunna vara att låta programmet omfatta två treårsperioder med en utvärdering i halvtid, alltså inalles sex år.

Utredningen har inte sökt precisera exakt hur stort – i pengar räknat – ett kommande program bör vara. Sannolikt är dock dagens nivå i stort sett rimlig, och som framgått av kapitel 4 är Sveriges satsningar heller inte påfallande stora vid en internationell jämförelse. Med hänsyn till den av utredningen föreslagna tidsperioden skulle en möjlig resursnivå för ett kommande program härmed kunna vara sex sjundedelar av dagens.

18

LångEn-utredningens syn på hur förbättringar kan ske av EFUD och av styrningen av densamma, dvs. utredningens övriga förslag till utgångspunkter för kommande EFUD-program, redovisas

18

Innan resursramarna slutgiltigt beslutas bör dock närmare analyseras varför det, som framgått av kapitel 3, uppstått relativt stora anslagssparanden i delar av dagens program, främst beträffande demonstrationsprojekt.

nedan i avsnitten 10.3.1 till 10.3.6. Med hänsyn till att bakgrund och motiv till förslagen till stor del redovisats i avsnitt 10.2 (och även i de sammanfattande kommentarerna till tidigare kapitel) har framställningen i detta sammanhang gjorts relativt kortfattad. Utredningens överväganden beträffande energipolitiskt motiverade klimatinsatser, och även Östersjösamarbetet i övrigt, redovisas i avsnitt 10.3.7.

Inledningsvis bör poängteras att utredningen har valt att anlägga ett övergripande fokus i sina överväganden. Mer detaljerade överväganden, t.ex. kring hur satsningar bör ske inom enskilda teknikområden, bör enligt utredningens mening så långt möjligt överlåtas till myndighetsnivån att göra. Som utgångspunkt för de mer detaljerade övervägandena på myndighetsnivån bör för övrigt enligt utredningens mening gälla att de strikt skall utgå från syftet med programmet (att bidra till omställning av energisystemet), och inte a-priori vara låsta vid vissa enskilda tekniker. Istället bör alla tänkbara alternativ (även sådana som inte idag ingår i EFUD-programmet) kunna värderas mot varandra utifrån deras förutsättningar att bidra till omställning.

19

10.3.1. Förutsättningarna att följa upp EFUD:s resultat bör förbättras

Karakteristiskt för FoU-verksamhet är att mer konkreta resultat ofta realiseras först på relativt lång sikt.

20

Detta tycks i hög grad

gälla för den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Som framgått av kapitel 7 visar således Technopolis enkätundersökning bland projektledare i projekt som givits stöd via programmet, att projektledarna själva förväntar sig att resultaten av projekten ofta inte kommer att realiseras förrän på 5

  • års sikt. Detta gäller i synnerhet för “intellektuella” rön, men i stor utsträckning även i de fall där projektledarna förväntar sig direkta ekonomiska effekter. LångEn-utredningen har ju också flera gånger i det föregående påpekat att såväl FoU som omställning av energisystemet tar tid och att det därför är väsent-

19

Detta är också ett skäl till att utredningen anser, som kommer att framgå närmare av avsnitt 10.3.7, att stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara helst bör behandlas på helt jämställd fot med övrig EFUD, och inte som nu ha särskilda förbehåll i form av specialdestinerade medel.

20

Ibland uppstår aldrig några konkreta resultat. Åtminstone grundforskning innebär ju ett nyfikenhetsstyrt sökande efter ny kunskap, och självklart leder sådan verksamhet inte alltid till konkreta resultat.

ligt att ha rimliga förväntningar på vad som kan åstadkommas genom satsningar på EFUD.

Bland annat långsiktigheten medför att det kan vara svårare – eller åtminstone annorlunda – att i FoU följa upp och utvärdera resultaten än vad fallet är i många andra typer av verksamhet.

21

Detta hindrar dock inte att man bör försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för att följa upp och utvärdera även FoUresultat. Beträffande den FoU som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program bör förutsättningarna för att följa upp och utvärdera förbättras i åtminstone följande avseenden enligt utredningens mening.

Målen måste göras mer precisa och uppföljningsbara

Som framgått anser Technopolis att målen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program är formulerade på en hög abstraktionsnivå, har otydliga tidsperspektiv och inte uppfyller de s.k. SMART-kriterierna, dvs. att mål idealiskt sett skall vara Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidsatta. Enligt Technopolis saknas också en tydlig koppling mellan de övergripande mål som gäller för energipolitiken/energiforskningsprogrammet och verksamheten i enskilda forskningsprogram/-projekt. LångEn-utredningen håller med Technopolis om detta, även med hänsyn taget till det nyanserande resonemang som i avsnitt 10.2.5 fördes kring förutsättningarna för att utveckla målen och målhierarkin på det sätt som Technopolis efterlyser.

Det fortsatta arbetet med att utveckla målen – mot att bättre motsvara vad som efterlyses i föregående stycke – bör enligt utredningens mening ske i en iterativ process. Denna bör i huvudsak omfatta att regeringen först definierar de övergripande målen, varefter Energimyndigheten sedan ges i uppdrag att konkretisera vad detta bör innebära för målen på mer verksamhetsnära nivå, och regeringen slutligen slår fast den sammanhållna målhierarkin.

Utredningen har inte haft som ambition att redovisa förslag till konkreta målformuleringar. Men som vägledning för arbetet med att utveckla målen vill utredningen göra två kommentarer. Dels att det sannolikt inte är lämpligt att – mot bakgrund av utredningens syn på vilken roll EFUD kan spela och erfarenheterna av 1997 års

21

Se också kapitel 9 för en översiktlig diskussion kring bl.a. förutsättningar för uppföljning och utvärdering av FoU.

långsiktiga energipolitiska program – fortsatt använda målformuleringen att EFUD skall ”under de närmaste tio (till femton) åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för energieffektivisering”. Dels att en målsättning bör vara att den EFUD som bedrivs skall vara av hög kvalitet och ha stor relevans. Med hänsyn till att utredningen bedömt att den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program sammantaget är av rimlig kvalitet och relevans kan detta eventuellt kräva en ambitionshöjning.

Systemen för uppföljning bör förbättras

I utredningsarbetet har givits flera exempel på att de databaser vari registrering sker av de projekt som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program inte i tillräcklig grad möjliggör uppföljning av verksamheten. Ett exempel är att Technopolis haft svårt att få fram en exakt bild av hur många projekt som bedrivs/bedrivits inom ramen för programmet. Till detta har bl.a. bidragit att det inte finns någon samlad databas över programmets verksamhet. Ett annat exempel är att RRV haft svårt att identifiera de demonstrationsprojekt som bedrivs, till stor del därför att Energimyndighetens projektdatabas enligt RRV inte möjliggör en sådan uppföljning. Mot denna bakgrund bör regeringen ta ytterligare initiativ till att med hjälp av berörda myndigheter utveckla de tekniska systemen för uppföljning.

Uppföljning av utexaminerade doktorer bör ske

En brist i dagens uppföljningssystem – låt vara av mindre dignitet än de två ovanstående – är att kunskapen, såvitt utredningen kunnat utröna, är alltför dålig bland de ansvariga myndigheterna om vart de forskarstudenter som är engagerade i EFUD tar vägen efter avslutad utbildning. Sådan kunskap borde dock vara värdefull för att kunna följa i vilken mån doktoranderna fortsatt kan påverka Energisverige, vilket har betydelse för den doktorandbaserade forskningens relevans ur ett strategiskt resursperspektiv. Enligt utredningen borde därför något organ ges i uppgift att systematiskt följa upp detta. Det bör poängteras att en sådan uppföljning bör ge

en helhetsbild över energiområdet och omfatta samtliga i sammanhanget relevanta doktorer, inte bara de som finansierats via det långsiktiga programmet. Energimyndigheten, med sin sakkompetens på energiområdet, är ett möjligt alternativ för denna uppföljningsuppgift. En annan tänkbar utförare av denna arbetsuppgift är Högskoleverket, som gör liknande uppföljningar av mer generell karaktär, eller möjligen de båda myndigheterna i samarbete.

10.3.2. Förutsättningar för att koncentrera resurserna

Som framgått av avsnitt 10.2.1 delar utredningen Technopolis åsikt att det finns problem med fragmentering i verksamheten inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, och att ett effektivare resursutnyttjande skulle kunna uppnås om Sveriges EFUD-satsningar i högre grad koncentrerades till färre områden än idag. Att bestämma vilka områden som då bör prioriteras – och kanske ännu mer vilka som bör prioriteras ner – är dock inte okomplicerat. Detta bl.a. av det skälet att både EFUD:s resultat och omställningen av energisystemet kan handla om mycket långsiktiga processer

22

och det är svårt att idag avgöra vilka tekniker

som är de bästa på lång sikt. Även om en koncentration av programmet sker finns det därför skäl att ändå upprätthålla en relativt hög grad av flexibilitet i statens satsningar på EFUD. Ett komplement till att tydligare prioritera mellan områden kan också vara att utpeka några områden (kanske två

  • som särskilt betydelsefulla

nationella projekt.

Utredningen vill peka på två utgångspunkter för att söka hitta en rimlig avvägning mellan koncentration och flexibilitet:

För det första menar utredningen, i likhet med Technopolis, att Sverige bör kunna bli bättre på att prioritera mellan områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet (t.ex. tillräcklig kompetens för att kunna ta hem intressanta idéer) och sådana områden där vi utifrån ett strategiskt perspektiv bör göra mer betydande satsningar. Visserligen har programmet redan idag i viss mån utformats utifrån dessa utgångspunkter, som framgått av kapitel 3 är de satsningar som görs inom olika områden således av mycket varierande storlek. Men utredningen menar dock att en

22

Som sades i kapitel 6 kan ett energisystem som helt bygger på förnybara energislag, dvs. i vilket energibehoven inom samhällets olika sektorer helt täcks av klimatmässigt hållbara produktionsformer, knappast antas bli en realitet ens på 50 års sikt.

prövning av verksamheten utifrån det synsätt som här beskrivs bör göras på ett mer systematiskt sätt än vad som sker idag.

För det andra anser utredningen att Technopolis förslag till kriterier för valet av områden att djupsatsa på, är värt att överväga vidare, dvs. att Sverige bör satsa på EFUD-områden:

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp komparativa fördelar i kunskapsskapande (”knowledge generation”),
  • där vi har tillräcklig kritisk massa för kunskapsskapande

(”knowledge generation”),

  • där vi har eller kan förväntas bygga upp fungerande industriella kluster,
  • där vi har potential för nationella konkurrensfördelar, och
  • som kan ge ett bidrag till att uppnå de energipolitiska målen

Technopolis ger inte i sin rapport någon tydlig bild av hur programmets sammansättning skulle påverkas om kriterierna användes, och LångEn-utredningen har heller ingen klar uppfattning om detta. Vi menar också att ett arbete med att prioritera lämpligen inte bör ske utan att man först – eller åtminstone parallellt – analyserar lämplig utformning av EFUD:s målstruktur, i enlighet med vad sades i avsnitt 10.3.1. Valet av områden för mer betydande satsningar måste också ske med utgångspunkt i de övergripande strategier som beslutas för omställningen av energisystemet, vilket utredningen återkommer till i kapitel 11.

För att svara på frågan hur en tydligare fokusering av programmet konkret bör ske (dvs. hur kriterierna i praktiken bör utformas

23

, vilka områden som bör prioriteras, vem som är bäst skickad

att göra prioriteringarna, etc.) krävs ytterligare utvecklingsarbete. LångEn-utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att bedriva ett sådant utvecklingsarbete. För att Energimyndigheten är bäst lämpad för uppgiften talar både att

myndigheten

är

huvudansvarig för EFUD-programmet och att myndigheten sedan flera år tillbaka bedriver ett tangerande arbete i det att man söker utveckla resultatuppföljningen och den s.k. ATLAS-modellen.

I sammanhanget vill utredningen för övrigt påpeka att vi ser positivt på Energimyndighetens arbete med att utveckla ATLASmodellen. Samtidigt tror vi dock inte att modellen i sin nuvarande

23

I sammanhanget kan för övrigt finnas skäl att inte endast analysera kriterier för vilken verksamhet som skall bedrivas, utan även för när man bör avbryta pågående forskningsprojekt eller -program.

utformning

24

ensam kan fungera som ett effektivt instrument för

prioritering mellan olika områden.

I anslutning till frågan om koncentration av programmet vill LångEn-utredningen också peka på att – som Technopolis framfört i sin rapport till utredningen – Sverige är för litet för att ha kritiska massor inom särskilt många EFUD-områden, och att energiforskningsprogrammet därför måste ge möjligheter för att med lämpliga samarbetsländer bygga upp bilaterala och multilaterala grupper inom såväl forskning som utveckling och demonstration. Som sades i avsnitt 10.2.3 anser utredningen att Sverige också bör verka för en effektiv rollfördelning mellan olika länder, med utgångspunkten att EFUD-satsningar bör ske där de komparativa fördelarna är störst. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att kartlägga vilka styrkor och svagheter som finns hos olika potentiella samarbetsländer. För övrigt finns vissa möjligheter att bygga upp bilaterala och multilaterala grupper explicit i det innevarande programmet genom de 70 mkr som under sju år avsatts för forskningssamarbete med länder i Östersjöområdet. Att döma av den analys av erfarenheter av Östersjösamarbetet som konsultföretaget ECON gjort på utredningens uppdrag finns inget i dessa erfarenheter som talar emot att fortsatt satsa på att bygga upp bilaterala och multilaterala samarbeten.

25

Vidare delar utredningen Technopolis åsikt att det i ett kommande EFUD-program, och i styrningen av detsamma, även måste tas hänsyn till förändringar i den internationella omvärlden, såsom t.ex. EU:s sjätte ramprogram.

26

Enligt utredningen bör Sverige

också vara pådrivande beträffande de möjligheter som finns till samordning av EU-ländernas FoU-satsningar inom ERA-NET.

Inledningsvis sades att utredningen valt att anlägga ett övergripande fokus i sina överväganden, och att mer detaljerade överväganden kring hur satsningar bör ske inom enskilda teknik-

24

Som den beskrivs i Energimyndighetens rapport Forskning och utveckling inom energiområdet – resultatredovisning 2003 (ER 5:2003).

25

Uppdraget har redovisats i rapporten Översikt av det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet (januari 2003). Av rapporten framgår dock att de medel som avsattes för forskningssamarbetet i praktiken inte började utnyttjas förrän år 2001, varför erfarenheterna hittills är mindre omfattande än vad man kunde förvänta.

26

Här bör också sägas att utredningen enligt direktiven skall analysera vissa frågor kring om det finns behov av nya initiativ för att utveckla den nationella forskningsfinansieringen på energiområdet för att underlätta deltagande i det internationella samarbetet. Utredningen har dock i sitt arbete inte givits några starka indikationer på att detta skulle vara ett problem, och har därför heller inte gått djupare in på dessa frågor. Det finns dock skäl att vara uppmärksam på att EU-samarbetet inom området på sikt kan komma att omfatta större projekt, med större krav på svensk motfinansiering.

områden enligt utredningens mening så långt möjligt bör överlåtas till myndighetsnivån att göra. Dock vill vi det här sammanhanget lämna ett par mer detaljinriktade synpunkter:

  • Behov finns av förbättrad överblick över gjorda insatser. Ett flertal intressenter har till utredningen framfört att det jämfört med dagens situation borde göras såväl flera forskningsöversikter och sammanställningar över vad som gjorts inom EFUD:s olika områden som flera synteser och systemstudier med helikopterperspektiv, som bl.a. skulle kunna användas för att granska EFUD utifrån mer allmänna kriterier än rent disciplinära/inomvetenskapliga. Därvid har också framförts att det borde vara möjligt att finansiera sådan verksamhet via EFUD-programmet. Utredningen delar dessa åsikter.
  • Forskning med ett övergripande systemperspektiv på energiområdet är väsentlig. Vikten av sådan forskning framhölls i den proposition som låg till grund för det långsiktiga programmet, och som framgått av kapitel 3 finansierar Energimyndigheten sådan verksamhet via forskningsprogrammet Allmänna energisystemstudier (AES). Enligt utredningen bör det dock satsas ännu mer på sådan forskning. Ett skäl är att det genom den kunskap som kan vinnas med t.ex. policy- och styrmedelsforskning, forskning om statens roll i omställningen, forskning om omvärldsförändringar o.d. torde vara lättare att förstå hur satsningar på EFUD kan fås att bättre harmoniera med andra styrmedel. Ett annat skäl är att det tycks finnas behov av att öka ansträngningarna för att integrera resultaten från AES-programmet i Energimyndighetens löpande utrednings-, prognos- och redovisningsverksamhet, att döma av vad företrädare för myndigheten framfört till utredningen.

10.3.3. Förutsättningar för att öka kommersialiseringen

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program finns framför allt fokus på tillämpad forskning och på att genererade idéer, via samarbete med näringslivet i utvecklings- och demonstrationsinsatser, skall omsättas i kommersiellt fungerande tekniker på en marknad.

RRV pekar dock i sin rapport till utredningen på att graden av kommersialisering från den verksamhet som bedrivs inom ramen för programmet är relativt låg. Detta visas bl.a. av att det är relativt

få forskare inom energiområdet, färre än bland övriga tekniska och naturvetenskapliga forskare, som har kommersialiserat sina resultat i ett nytt eller befintligt företag. Detta trots att en betydande andel av energiforskarna – fler än bland övriga tekniska och naturvetenskapliga forskare – bedömer att deras forskningsresultat har kommersiell potential.

Att det kan förekomma svårigheter i kommersialiseringsfasen av FoU är i hög grad ett generellt problem, och inte specifikt för energiområdet. Ofta talas om en svensk paradox mellan till synes stora investeringar i FoU (input) och tveksamma resultat (output).

27

Samtidigt finns dock vissa strukturella faktorer som delvis kan förklara varför de kommersiella resultaten av energiinriktad FoUverksamhet framstår som svagare än inom andra områden. Dels handlar det inom energiområdet ofta om stora investeringar där en eventuell avkastning ligger långt fram i tiden. Dels – och framför allt – innebär, som sades i avsnitt 10.2.5, den svenska energipolitikens strävan efter omställning att politiken i vissa avseenden går emot marknaden, dvs. marknadens efterfrågan på ny, ”omställningsvänlig” energiteknik är inte alltid i paritet med statsmakternas omställningsambitioner.

28

Mot denna bakgrund är det enligt utredningens mening rimligt att staten – om statsmakterna fortsatt vill söka ställa om energisystemet genom att satsa på forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt vars resultat i slutändan skall omsättas i praktiska tillämpningar och nå ut på en marknad – tar ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer genom EFUD, särskilt inom områden där det saknas starka aktörer. Det torde finnas många olika möjligheter för hur ett sådant statligt ”särskilt ansvar för stöd till kommersialisering” kan utformas. Nedan pekas på två möjligheter, vilka rimligen bör kunna fungera parallellt, som enligt utredningen bör diskuteras vidare:

27

Se t.ex. rapporten Betydelsen av innovationssystem: utmaningar för samhället och för politiken, som Innovationspolitiska Expertgruppen (Thomas Andersson, Ola Asplund, Magnus Henrekson) våren 2002 redovisade till Närings- och Utbildningsdepartementen.

28

Vi vill dock upprepa att bilden av en omställning som inte stöds av marknadskrafterna framför allt torde vara giltig beträffande samhällets önskemål att introducera alternativ energiproduktion. Energieffektivisering och strävan efter minskad energianvändning drivs däremot i hög grad av marknadskrafterna.

En möjlighet kan vara att staten aktivt söker utnyttja privata investerares vilja att bidra med riskvilligt kapital. Tidigare tillhandahölls ofta nödvändigt kapital gemensamt av teknikleverantörer och teknikanvändare i gemensamma utvecklingsprojekt. Som beskrevs i kapitel 9 har den typen av ”utvecklingspar” i stort sett upphört att existera. Inom andra teknikområden står riskkapitalbolag för merparten av resurserna för kommersialisering, men som framgått av kapitel 8 är energisektorn en mycket liten sektor i riskkapitalsammanhang, med få satsningar och endast ett fåtal riskkapitalföretag som hittills har varit intresserade av att satsa. Av kontakter med venture capital-experter har utredningen dock fått intrycket att energiområdet av olika skäl kan vara på väg att bli mera intressant för privat riskkapital.

29

Vid kontakterna med venture capital-branschen har även uttryckts ett visst intresse för att etablera en venture capital-fond på energiområdet. Dock har framförts att då det inte finns några traditioner av sådana fonder på energiteknologiområdet i Sverige, så torde ett politiskt beslutat marknadsingrepp vara nödvändigt för att få med privatinvesterarna, t.ex. genom att staten bidrar med en viss andel av fondens kapital. Ambitionen bör i sådana fall vara att staten på sikt inte skall behöva engagera sig i verksamheten, vilket bl.a. torde bero på hur pass stabil incitamentsstrukturen upplevs från privata finansiärer. Utredningen har inte närmare analyserat vilka förutsättningar som i praktiken finns för den idé som här skisseras (t.ex. hur stort intresset är från privata investerare, vilka konkurrensrättsliga och andra legala förutsättningar som finns, vilka för- och nackdelar som i övrigt föreligger, etc.), men anser att det finns skäl att fortsatt studera frågan.

En annan möjlighet kan vara att – som RRV föreslagit i sin rapport till utredningen – ge Energimyndigheten nya arbetsuppgifter avseende stöd till kommersialisering. Som framgått av avsnitt 10.2.4 har RRV delat upp sina förslag kring detta i två led. Det första ledet innebär att det tydligt bör betonas i Energimyndighetens uppdrag att myndigheten skall beakta nyttiggörandet av

29

Bl.a. har nämnts att förstärkta incitament till introduktion av kostnadssänkande energiteknik uppstår både genom att den svenska/nordiska fördelen av låga komparativa kostnader för energikrävande industri håller på att försvinna som följd av stigande relativpriser och skatter, och genom att svenska hushåll upplevt en kombination av snabba relativprisstegringar på olja, bensin och el samtidigt som den relativa disponibla inkomsten snarast sjunkit jämfört med ledande länder. Ett annat skäl som nämnts är att det låga ränteläget markant sänker kraven på årlig avkastning och samtidigt möjliggör investeringar i mer tidskrävande objekt.

EFUD på marknaden.

30

LångEn-utredningen delar helt RRV:s åsikt

i detta fall. Bland annat bör det innebära att kommersialiseringsåtgärder skall planeras in i myndighetens bedömningar av EFUD-projekt.

Det andra ledet innebär att det kan finnas skäl att beträffande stöd till kommersialisering hantera energiområdet i särskild ordning, och inte endast inom ramen för det ordinarie statliga stödsystemet. Eventuellt bör Energimyndigheten därför ges ett särskilt ansvar för att de projekt som bedöms ha kommersiell potential även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. RRV anser att anslagsmedel som ingår i det långsiktiga programmet i sådana fall bör kunna användas för detta ändamål.

LångEn-utredningen ser i princip positivt på RRV:s förslag. Vi vill dock betona att Energimyndighetens roll då främst bör vara att driva på kommersialiseringsprocessen och fungera som länk till andra aktörer. Myndigheten bör alltså inte bygga upp en stor egen organisation för denna uppgift, utan använda extern kompetens i möjligaste mån, t.ex. konsulter m.fl. inom området när marknadsmöjligheterna för enskilda projekt skall prövas. Samarbete torde även kunna ske med myndigheter som NUTEK och Vinnova och med aktörer som Industrifonden och teknikbrostiftelserna m.fl.

För att kunna bedöma om det vore en lämplig lösning att ge Energimyndigheten ett särskilt ansvar för stöd till kommersialisering krävs dock en mer ingående analys än vad RRV – eller utredningen för den delen – haft möjlighet att göra. Utredningen föreslår därför att Energimyndigheten (lämpligen i samråd med NUTEK och Vinnova) ges i uppdrag att analysera för- och nackdelar med ett sådant ansvar och vad det mer konkret kan innebära.

10.3.4. EFUD:s organisation

Som sades i inledningen tycks inte dagens organisation av EFUD (på universitet och högskolor, i samverkan med näringslivet etc.) uppvisa några grundläggande fel. LångEn-utredningen menar dock att det ändå finns skäl att – på motsvarande sätt som att det kan

30

Energimyndigheten har för övrigt tagit vissa initiativ i den riktningen, t.ex. inom ramen för det s.k. Euforiprojektet. Genom detta söker myndigheten bl.a. att anta en aktiv roll i utvecklingen av energianknutet näringsliv och samhälle och påtagligt öka sin aktiva närvaro i regionala och lokala innovationssystem. Vidare har projektet också som mål att bl.a. skapa affärsmässiga förutsättningar för en kommersiell expansion av svensk energi-FoU samt att ”katalysera innovations- och affärsklimatet”.

finnas skäl att i högre grad koncentrera Sveriges EFUD-satsningar till färre områden – verka för en organisatorisk koncentration i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program. Som allmän regel torde nämligen gälla att utflödet av programmet blir bättre med få, men resursstarka forskningsmiljöer – ”få” bör här tolkas i bildlig mening, utredningen har ingen uppfattning om vilka precisa tal det lämpligen bör handla om – än med många, resurssvaga.

Kompetenscentrum är en form av kraftsamling som på senare år skett inom enskilda teknikområden. Ambitionen har i dessa fall även varit, vilket är positivt i perspektivet av det långsiktiga programmets mål, att underlätta samverkan mellan forskarsamhället och näringslivet. Såvitt utredningen kan bedöma är kompetenscentrum en välfungerande form för samverkan, och enligt utredningens mening finns det skäl att satsa vidare på denna form.

Som framgått av kapitel 8 menar utredningen dock att frågan bör hållas öppen om en fortsatt satsning på kompetenscentrum bör avse de fem kompetenscentra som i dag finns inom energiområdet eller om en ny satsning bör inledas på andra områden. För att avveckla statens engagemang i dagens kompetenscentra, och istället helt överlåta ansvaret för dessa på berörda högskolor och företag, talar att satsningarna var avsedda att begränsas till tio år och att aktörerna var väl medvetna om detta. Det kan därför krävas starka skäl för att staten skall fortsätta att bidra med finansiering till redan befintliga kompetenscentra. Enligt utredningens mening bör det överlåtas till Energimyndigheten att avgöra hur utformningen av en fortsatt satsning på kompetenscentra inom energiområdet bör göras. En fråga som det därvid kan finnas skäl att överväga är om ett kompetenscentrum bör kunna inkludera verksamhet på olika platser som knyts samman i ett organiserat samarbete.

RRV föreslår i sin rapport till utredningen att man bör överväga att samla den energiinriktade forskningen som är utspridd på flera forskningsinstitut inom ett särskilt industriforskningsinstitut med inriktning mot energi. LångEn-utredningen menar dock att denna lösning inte vore lämplig. För detta talar att energiområdet har en mycket heterogen karaktär. ”Energi” är inte en enskild disciplin utan genomsyrar samhället i alla dess funktioner, varför det vore svårt att avgöra vilken inriktning ett sådant institut borde ha. Enligt utredningens mening avspeglas energiområdets mångfald bättre av dagens ordning, i vilken energiforskning utförs i nära anslutning till de branscher och organisationer som har kunskap om sina respek-

tive verksamhetsområden. Denna uppfattning har också i stort sett samfällt givits stöd av utredningens experter.

10.3.5. Programmets administration

Idag är programmets administration uppdelad på fyra olika myndigheter. Energimyndigheten, som är huvudansvarig för programmet, disponerar dock majoriteten av de långsiktiga medlen (ca 80 procent år 2003). Utan tvivel finns det fördelar med att ha flera myndigheter engagerade i verksamheten. Med hänsyn till att energiområdet är ett tvärvetenskapligt, pluralistiskt område kan det t.ex. vara en fördel om detta även avspeglas i en bredd bland de finansierande myndigheterna bl.a. för att det skall finns flera ”ingångar” för forskare som söker finansiering. Att döma av Technopolis rapport till utredningen tycks de fyra myndigheternas administration av programmet också i många stycken fungera väl, även om det finns utrymme för förbättringar avseende bl.a. samordningen mellan myndigheterna m.m. Denna bild överensstämmer även med utredningens egna intryck från intervjuer och studiebesök.

Å andra sidan har utredningen ovan framhållit att man bör minska fragmenteringen i den verksamhet som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program genom att koncentrera Sveriges EFUD-satsningar till färre områden. Bäst förutsättningar för att prioritera mellan olika områden skulle enligt utredningens mening skapas om en myndighet gjordes ensamt ansvarig för programmets administration. T.ex. skulle gränsdragningsproblem som i dag kan finnas mellan myndigheterna då inte förekomma på samma sätt, och det skulle vara lättare att få ett helhetsperspektiv på verksamheten.

När utredningen vägt fördelarna med dagens administrativa lösning mot sannolikheten för att en ensamt ansvarig myndighet enklare skulle kunna prioritera mellan områden, har vi kommit till slutsatsen att behovet av att i högre grad koncentrera EFUDsatsningarna talar för att programmets administration bör förändras. LångEn-utredningen bedömer således, i likhet med Technopolis, att utflödet av programmet skulle bli större om det för administrationen av statens EFUD-satsningar skapades en samlad arena dit relevant sektorskunskap och analytisk förmåga koncentrerades. Vi föreslår därför att Energimyndigheten ensam

bör ansvara för hela EFUD-programmet. Ett förstärkt ansvar för Energimyndigheten torde kräva en förstärkning såväl av myndighetens kompetens och förmågor som av dess resurser.

Även med Energimyndigheten som ensamt ansvarig myndighet bör emellertid en del av dagens fördelar kunna upprätthållas om i vissa delar av verksamheten de andra tre myndigheterna används som ”underleverantörer” till Energimyndigheten. En sådan ordning torde dock kräva att regeringen ger särskilda uppdrag till såväl Energimyndigheten som övriga myndigheter, som preciserar hur arbetsfördelningen bör se ut och på vilka villkor Energimyndigheten kan nyttja de övriga myndigheternas tjänster.

Om Energimyndigheten görs till ensamt ansvarig för hela EFUD-programmet måste vid genomförandet av omorganisationen särskilt beaktas att nödvändig grundforskning ges fortsatt rimliga förutsättningar. Innan omorganisationen genomförs kan också finnas skäl att analysera om förändringen eventuellt skulle medföra negativa konsekvenser för FoU-systemet utanför EFUDprogrammet.

En annan form av förändring av programmets administration vore att ge Energimyndigheten ett uttalat ansvar för att ge stöd till kommersialisering av de idéer, produkter m.m. som framkommer genom EFUD. Denna fråga har tagits upp i avsnitt 10.3.3 och behandlas inte vidare här.

I likhet med RRV anser LångEn-utredningen vidare att de tre förordningar och anslag som styr finansieringen bör ses över, i syfte att införa ett samlat anslag, eftersom det skulle öka flexibiliteten i handhavandet av programmet. I översynen måste bl.a. beaktas i vilken mån en sammanläggning till ett anslag är förenlig med EU:s statsstödsregler.

10.3.6. Viktigt att harmoniera EFUD med andra styrmedel

En viktig utgångspunkt för LångEn-utredningens överväganden är, som sagts flera gånger i det föregående, att utredningen inte tror att satsningar på EFUD kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet. Men att forskning, utveckling och demonstration dock utgör en viktig förutsättning för att möjliggöra en långsiktig omställning av energisystemet. I nästföljande kapitel kommer utredningen att i ett vidare perspektiv diskutera vad som

kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet.

Innevarande kapitel har handlat om att – som utgångspunkt för ett nytt energiforskningsprogram – mera avgränsat värdera de EFUD-insatser som gjorts och styrningen av desamma, samt bedöma vilka förbättringar som kan göras. Oavsett hur ett kommande program utformas måste ambitionen vara att staten skall få så stort utbyte som möjligt av sina insatta resurser. För att möjliggöra detta är det enligt LångEn-utredningens mening väsentligt att satsningarna på EFUD harmonierar med övriga styrmedel som vidtas i syfte att uppnå omställning av energisystemet.

31

På en mer övergripande nivå handlar detta om att satsningarna på EFUD måste utformas i samklang med styrmedel som formar de allmänna ramvillkoren för företagande och aktörernas agerande, såsom t.ex. olika typer av skatter, avgifter och stöd. Den här typen av styrmedel måste vara uthålliga för att vara verksamma och är väsentliga på både kort och lång sikt.

Vidare handlar det om att de långsiktigt inriktade satsningarna på EFUD måste harmoniera med olika typer av omställningsstimulerande åtgärder av mer kortsiktig art. Detta manifesterades i 1997 års energipolitiska beslut, i vilket ju antogs ett program för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem omfattande både energipolitiska åtgärder på kort sikt syftande till att minska elanvändningen och tillföra ny elproduktion från förnybara energikällor (dessa åtgärder gällde åren 1998

  • och åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem, främst i form av satsningar på EFUD under åren 1998
  • I enlighet med utredningsdirektiven har LångEn-utredningen koncentrerat sig på de långsiktiga delarna av 1997 års energipolitiska program, och inte sökt utvärdera det kortsiktiga programmet. Vi vill dock betona vikten av att harmoniera dessa två typer av åtgärder.

Till viss del förväntas också olika energipolitiska styrmedel leda till liknande effekter på innovationssystemet, oavsett om det handlar om styrmedel kring övergripande ramvillkor, långsiktig EFUD eller kortsiktiga omställningsåtgärder. I tabell 10.1 nedan görs ett försök att illustrera vilka förväntade effekter det kan handla om. I tabellen anges även om de aktuella styrmedlen tillhör något av

31

Här syftar vi i första hand på harmonisering med andra styrmedel inom Sverige. Det bör dock poängteras att styrmedel på energiområdet också kan behöva vara internationellt harmoniserade, för att tillgodose andra krav såsom t.ex. konkurrensförmåga, likartade marknadsförhållanden, uppfyllande av EU:s statsstödsregler, etc.

programmen i 1997 års energipolitiska beslut (det kortsiktiga eller det långsiktiga) eller om de ligger utanför programstrukturen. Eftersom det kortsiktiga programmet löpte ut vid utgången av år 2002 ger tabellen härmed inte en helt aktuell bild. Som framgått av kapitel 2 har dock genom 2002 års energipolitiska beslut införts ett antal liknande åtgärder som ersatt delar av det kortsiktiga programmet, bl.a. satsningar på information, utbildning, kommunal energirådgivning, teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. En väsentlig skillnad mot tidigare, vilken också avspeglas i tabellen, är dock att det system med elcertifikat som infördes den 1 maj 2003 avser att ersätta investeringsbidragen i 1997 års kortsiktiga program.

Som kommentar till tabellen bör också sägas att den omfattar just energipolitiska styrmedel. Det finns dock tangerande åtgärder även inom andra politikområden, som framgått av kapitel 2 har t.ex. vissa energieffektiviseringsåtgärder, liknande de som ingått i det kortsiktiga energipolitiska programmet, givits stöd via de statligt finansierade s.k. lokala investeringsprogrammen (LIP).

32

Därtill finns också, som framgått av avsnitt 4.3.4, på EU-nivå ett antal direktiv och andra initiativ inom energiområdet som kan sägas påverka ramförutsättningarna för EFUD.

32

Efter förslag i prop. 2001/02:55, Sveriges klimatstrategi, ersattes för övrigt LIP av ett likartat stöd med fokus på investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser. För stöd till lokala klimatinvesteringsprogram (Klimp) har således avsatts 900 mkr under åren 2002-2004.

Tabell 10.1. Energipolitiska styrmedel och effekter på innovationssystemet

Effekt: Marknadsstimulerande för ”rena” energikällor, och/eller energieffektiv teknik Skatter

a

Utanför programmen

Avgifter Utanför programmen Miljöbonus till vindkraft Utanför programmen Certifikatsystem Utanför programmen Investeringsbidrag till biokraftvärme, vindkraft, småskalig vattenkraft och energieffektiv teknik

b

Kortsiktiga programmet

Effekt: Marknadsstimulerande för småskalig energiproduktion Reducerad elnätavgift för småproducenter Utanför programmen Driftsbidrag för småskalig elproduktion Utanför programmen Regler m.a.p. avgifter/ersättning för leverans till nätet Utanför programmen Effekt: Reducerar teknisk osäkerhet/risk för potentiella användare Krav på certifiering o. dyl. Utanför programmen Demonstrationsstöd

c

Långsiktiga programmet

Effekt: Skapar kunskap och kompetens Forskningsfinansiering (forskare och näringsliv) Långsiktiga programmet Energiteknikstöd (forskare, näringsliv) Långsiktiga programmet Demonstrationsstöd (näringsliv, användare) Långsiktiga programmet Informativa åtgärder

d

(konsumenter) Kortsiktiga programmet

Effekt: Stimulerar teknikutveckling Forskningsfinansiering Långsiktiga programmet Energiteknikstöd Långsiktiga programmet Demonstrationsstöd Långsiktiga programmet Övrigt Skattebefrielse etc. för industrin (Dämpar effekten av skatter och avgifter; skyddar industrin)

Utanför programmen

Reducerad energiskatt på bränslen som används till värmeproduktion i kraftvärmeverk

e

Utanför programmen

a) Dämpar även efterfrågan och har också ett fiskalt syfte.

b) Ersätts av certifikatsystemet.

c) Reducerar även ekonomisk risk för teknikleverantörerna.

d) Inkluderar bl.a. stöd till kommunala energirådgivare, teknikupphandling, samt provning, testning och märkning av varor och utrustning med avseende på energieffektivitet.

e) Kraftvärmebeskattningen är dock komplicerad och effekterna av denna del kan inte enkelt skiljas från helheten.

Som framgår av tabellen ligger många av de styrmedel som syftar till att stimulera investeringar i förnybar/småskalig energiteknik och energieffektiv teknik utanför programstrukturen och är administrativt skilda från programmen (t.ex. skatter, avgifter, subventioner och elcertifikatsystemet). Härmed kan det eventuellt finnas en risk för att de på grund av bristande samordning inte stödjer övriga åtgärder inom programmen (dvs. främst EFUDfinansieringen). Det kan också finnas risk för att styrmedel överlappar varandra eller att vissa tekniker upplevs som osäkra på grund av svårigheter att avgöra deras ekonomiska förutsättningar.

33

Mot denna bakgrund – och även med hänsyn till att styrmedlens förväntade effekter på innovationssystemet delvis tangerar varandra – förefaller det rimligt att söka eftersträva ökad samordning mellan EFUD-finansieringen och andra typer av styrmedel samt mellan de olika investeringsstimulerande styrmedlen så att de statliga insatserna inte får karaktären av isolerade ”push”- och ”pull”-åtgärder utan stimulerar dynamiken i en kedjekopplad innovationsprocess. Eventuellt finns det också skäl att integrera flera styrmedel i ett långsiktigt EFUD-program. Om en sådan integration bör ske, och hur den i sådana fall mer konkret bör gå till, har LångEn-utredningen inte studerat närmare. Utredningen anser dock att det finns skäl att fortsatt analysera om en breddning av programmet eventuellt skulle kunna öka utbytet av de resurser staten sätter in i verksamheten, och att Energimyndigheten lämpligen bör ges i uppdrag att göra en sådan analys.

Diskussionen om en eventuell breddning av EFUD-programmet bör baseras på en analys av förutsättningarna för olika styrmedel att bidra till att målet med programmet uppfylls. Särskilt samordningen mellan olika typer av styrmedel bör betonas. Därutöver menar utredningen att bl.a. följande utgångspunkter bör gälla för det föreslagna analysarbetet:

33

Visserligen har överblicken förbättrats genom att antalet styrmedel för att stimulera investeringar har minskat genom införandet av elcertifikatsystemet. Men det kvarstår vissa fristående beslut om driftstöd och investeringsbidrag till olika tekniker. Framför allt kompletteras certifikatsystemet med särskilda åtgärder för att stimulera utveckling och spridning av vindkraft. Den s.k. miljöbonusen behålls under en övergångsperiod på sju år samtidigt som en successiv nedtrappning sker från 18 öre/kWh år 2003 till 5 öre/kWh år 2009. Dessutom har 350 mkr avsatts för stöd till samverkansprojekt rörande teknikutveckling och marknadsintroduktion av storskaliga vindkraftstillämpningar i havs- och fjällområden under en femårsperiod från den 1 januari 2003.

  • Med ”program” bör enligt utredningens mening avses en sammanhållen portfölj av aktiviteter/åtgärder som har ett gemensamt syfte. Detta innebär att det för varje program måste formuleras en målsättning som definierar vad programmet syftar till samt en plan för hur målsättningen skall nås, dvs. vilka aktiviteter/åtgärder som krävs. Dessutom krävs koordination mellan aktiviteterna så att de kompletterar varandra på ett bra sätt. Enligt utredningens mening innebär detta att ett kommande EFUD-program säkerligen kan göras bredare än dagens, men inte hur brett som helst, eftersom ett program bör ha en tydlig, sammanhållen profil.
  • Enligt utredningens mening bör EFUD-programmet även fortsättningsvis i huvudsak syfta till långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad inom universitet och näringsliv, som med stöd av den övergripande incitamentsstrukturen ger möjlighet till utveckling och tillämpning av ny och förbättrad teknik. Även konsumentledet borde dock i högre grad än idag kunna inkluderas i denna ambition.
  • Alla styrmedel passar inte i en programportfölj. Detta gäller enligt utredningens mening särskilt för sådana styrmedel som bestämmer de övergripande ekonomiska och institutionella förutsättningarna för nya tekniker inom energiområdet, såsom skatter, avgifter, ersättning för energi producerad från förnybara energikällor, lagar, regler, tillstånd, m.m. För detta talar bl.a. att medan program måste kunna ändras över tiden behöver den övergripande incitamentsstrukturen ligga fast under långa tidsperioder för att minska osäkerheten i innovationssystemet. Ett annat skäl är att den programansvarige aktören bör ha full möjlighet att påverka de styrmedel som ingår i programstrukturen. Skatter och avgifter har dock vanligen även fiskala syften, vilket begränsar möjligheterna att använda dem fullt ut som styrmedel. Ett tredje skäl är att de direkta besluten kring skatter och avgifter knappast bör fattas av de aktörer som står för det mer praktiska handhavandet av programmet, dvs. besluten bör inte fattas av myndigheter utan av riksdag och regering.
  • Övriga styrmedel i tabellen skulle möjligen kunna anpassas bättre till de behov som finns för enskilda tekniker och för systemet som helhet om en aktör hade ansvaret och långt-

gående befogenhet att utforma dem. I föregående avsnitt förordade ju utredningen att Energimyndigheten ensam bör ansvara för hela EFUD-programmet, varför vi också anser att myndigheten lämpligen skulle kunna vara denna aktör. Som tidigare sagts bör dock myndigheten kunna använda andra aktörer, som har kompletterande kompetens, för att göra delar av arbetet.

  • Bäst effekt torde uppnås om den ensamt ansvariga aktören

(Energimyndigheten) i sådana fall ges relativt stor frihet att anpassa medelstilldelningen (dvs. inte vara helt bunden av uppdelning av anslag i forskning, utveckling, demonstration och information) och att komplettera ramverket med ytterligare styrmedel (t.ex. såddfinansiering som RRV föreslagit) om så krävs i det enskilda fallet för att få ut en ny teknik på marknaden. Möjligheten att kunna omdisponera medel på detta sätt torde underlättas om alla anslag är samlade inom ett program.

10.3.7. Överväganden avseende energipolitiskt motiverade klimatinsatser och kring Östersjösamarbetet

I 1997 års långsiktiga energipolitiska program ingår, utöver stöd till EFUD, även en strategi för minskad klimatpåverkan från energisektorn i form av åtgärder i internationellt samarbete och stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara. I detta avsnitt redovisas utredningens överväganden kring detta. I anslutning till de energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatserna behandlas också den fråga i utredningsdirektiven som avser det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet, då detta till stor del handlar just om klimatåtgärder.

Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser och övrigt Östersjösamarbete

För de energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatserna avsattes i programmet 350 mkr under åren 1998

  • Insatserna, som Energimyndigheten ansvarar för, skulle huvudsakligen inriktas på bilateralt och multilateralt samarbete avseende gemensamt genomförande inom ramen för klimatkonventionen, bl.a. ett fortsatt program för utveckling av energisystemet i Baltikum och Öst-

europa. Målet med de internationella klimatinsatserna är att de skall bidra till att utveckla Kyotoprotokollets flexibla mekanismer till trovärdiga och effektiva element i det internationella klimatsamarbetet. Framför allt handlar det om de s.k. projektbaserade mekanismerna, dvs. gemensamt genomförande (joint implementation, JI) och mekanismen för ren utveckling (clean development mechanism, CDM). Hur de anslagna medlen använts, resultat av insatserna m.m. har redovisats i kapitel 5.

Kostnaderna för koldioxidreducering är avsevärt lägre i de samarbetsländer Energimyndigheten verkar i än i Sverige. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att regelverken för de projektbaserade mekanismerna först på senare tid börjat komma in i en fas då det blir möjligt att teckna avtal om projekt med projektägare och ramavtal med länder med vilka Sverige kan vilja samarbeta, har utredningen – som framgått av kapitel 5 – kommit till följande slutsatser:

  • Sverige bör arbeta vidare med att genomföra projekt inom de projektbaserade mekanismerna.
  • Energimyndigheten bör fortsatt ha en aktiv roll via initiering och genomförande av sådana projekt.
  • Ett ökat samarbete bör ske mellan Energimyndigheten och övriga svenska myndigheter som är engagerade i tangerande verksamhet på området, dvs. främst SIDA. Detta kan bl.a. innebära att Energimyndigheten bör inhämta råd från SIDA när det gäller samarbeten i utvecklingsländer och kapacitetsuppbyggande insatser kan övervägas i anslutning till projekten.

Hur arbetet med de projektbaserade mekanismerna mer konkret bör bedrivas i fortsättningen behöver analyseras vidare. Utredningen föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att genomföra en sådan analys. En utgångspunkt för uppdraget bör vara det förslag till program för arbetet med de projektbaserade mekanismerna som Energimyndigheten lämnat till utredningen (se avsnitt 5.2.5). I uppdraget bör även ingå att analysera hur samarbetet med övriga berörda myndigheter (främst SIDA) kan utvecklas. Mot denna bakgrund bör uppdraget ske efter samråd med SIDA. I Energimyndighetens uppdrag bör även ingå att överväga om, som nu är fallet, arbetet med de projektbaserade mekanismerna bör inrymmas i ett långsiktigt energipolitiskt program eller inte.

Beträffande frågan om det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet skall utredningen enligt direktiven analysera behovet av förändringar och nya nationella initiativ för att kunna delta aktivt i det regionala energisamarbetet. Utredningen har uppdragit åt konsultföretaget ECON att analysera inriktningen på det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet och identifiera eventuella behov av förändringar.

34

ECON pekar på att Östersjösamarbetet

för närvarande befinner sig i ett omställningsskede. Till det bidrar bl.a. att SIDA:s utvecklingssamarbete håller på att ändra karaktär genom att samarbetet med EU-kandidatländerna fasas ut för att upphöra inom en snar framtid efter det att länderna blivit medlemmar i EU. Till omställningsprocessen bidrar också att större prioriteringar sker mot Ryssland samt att, som sagts ovan, regelverken för de projektbaserade mekanismerna nu börjar komma in i ny fas. Mot denna bakgrund har berörda myndigheter och aktörer vid samtal med ECON sagt sig vara i stort sett nöjda med den nuvarande inriktningen av Östersjösamarbetet, och något behov av större förändringar har inte påpekats. I sin rapport har ECON därför heller inte sett sig föranlåtet att redovisa några konkreta förslag till inriktningsförändringar av Östersjösamarbetet. Däremot redovisar ECON vissa mer generella åtgärdsförslag, bl.a. att en generell strategi behöver tas fram för Energimyndighetens och SIDA:s samarbete i Östersjöregionen.

Mot bakgrund av ECON:s rapport har LångEn-utredningen inte funnit skäl att gå vidare i analysen av om det eventuellt föreligger behov av förändringar och nya nationella initiativ för att kunna delta aktivt i energisamarbetet i Östersjöregionen. Frågan om det, som ECON menar, behöver tas fram en generell strategi för

Energimyndighetens

och SIDA:s samarbete i Östersjöregionen bör

kunna hanteras i det av utredningen ovan föreslagna uppdraget till Energimyndigheten att analysera hur de projektbaserade mekanismerna mer konkret bör bedrivas i fortsättningen.

34

Uppdraget har redovisats i rapporten Översikt av det regionala energisamarbetet i Östersjöområdet (januari 2003).

Etanolprogrammet

För stöd till FoU kring etanolproduktion från skogsråvara (”etanolprogrammet”) avsattes i 1997 års långsiktiga energipolitiska program 210 mkr under åren 1998

  • Hur de anslagna medlen använts, resultat av insatserna m.m. har redovisats i kapitel 5.

Som framgått av kapitel 5 har inga utvärderingar genomförts i Energimyndighetens regi, eller av andra aktörer, av de projekt som omfattas av det nuvarande etanolprogrammet. I Energimyndighetens verksamhetsplan för år 2003 anges emellertid att en utvärdering av etanolprogrammets relevans skall ske under år 2003, med färdigställande under tredje kvartalet.

I avvaktan på den kommande utvärderingen av etanolprogrammets relevans har LångEn-utredningen svårt att uttala sig om det finns skäl att fortsatt driva etanolprogrammet. Om den kommande utvärderingen uppvisar sådant resultat att FoU kring etanolproduktion från skogsråvara fortsatt bör ges stöd, menar utredningen dock att verksamheten i sådana fall fortsättningsvis bör inrymmas i det långsiktiga energipolitiska forskningsprogrammet. Helst bör etanolprogrammet också behandlas på helt jämställd fot med övrig EFUD, och inte som nu ha särskilda förbehåll i form av specialdestinerade medel. För bedömningen av om en sådan nyordning i praktiken är lämplig finns dock skäl att avvakta den ovannämnda relevansutvärderingen.

10.3.8. Utökad roll för Energimyndigheten i EFUD i sammandrag

I kapitlets inledning sades att utredningen har haft som ambition att identifiera förändringar som möjliggör att EFUD i ökad grad kan bidra till omställningen. Med de förslag som redovisats i kapitlet, om att bl.a. starkare prioritera mellan områden där det kan räcka med att hålla en minimal nationell kapacitet och sådana där vi bör djupsatsa, att öka den organisatoriska koncentrationen i EFUD, att öka fokuseringen på kommersialisering, att utveckla EFUD:s mål, och om att göra Energimyndigheten till ensamt ansvarig för programmets administration m.m., så menar utredningen att EFUD:s bidrag till omställningen framöver bör öka.

En del i detta är den utvecklade roll för Energimyndigheten som utredningen diskuterat. I kapitlet har ju utredningen föreslagit ett

antal nya arbetsuppgifter som Energimyndigheten direkt, eller eventuellt efter ytterligare utredningsarbete, bör få ansvar för beträffande EFUD.

35

Som avrundning på kapitlet vill utredningen

ge en samlad bild av vad de föreslagna nya arbetsuppgifterna sammantaget skulle innebära för Energimyndigheten.

Av mer övergripande natur är utredningens ställningstagande att regeringen bör skapa en samlad arena för administrationen av statens EFUD-satsningar, och därför bör ge Energimyndigheten ensamt ansvar för energiforskningsprogrammet. Många av de övriga nya arbetsuppgifter som utredningen föreslår faller naturligt ut av detta.

Några av utredningens förslag avser arbetsuppgifter av löpande karaktär (i några fall dock inklusive ett visst förberedande utredningsarbete), medan andra avser temporära analysuppdrag. Utifrån denna indelning kan de nya arbetsuppgifter – utöver att vara ensamt ansvarig för energiforskningsprogrammet – som utredningen föreslår för Energimyndigheten sammanfattas på följande sätt:

Löpande arbetsuppgifter

LångEn-utredningen anser att Energimyndigheten bör ges ansvar för:

  • att avgöra hur en fortsatt satsning på kompetenscentra inom energiområdet bör göras,
  • att mer aktivt beakta nyttiggörandet av EFUD på marknaden,
  • att, eventuellt, se till att de projekt som bedöms ha kommersiell potential även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas. Men innan det kan avgöras om detta vore en lämplig uppgift bör Energimyndigheten (i samråd med NUTEK och Vinnova) ges i uppdrag att analysera för- och nackdelar med ett sådant ansvar och vad det mer konkret kan innebära.
  • att bidra till att förbättra förutsättningarna för uppföljning genom att bl.a. utveckla de databaser vari registrering sker av projekt som bedrivs inom ramen för programmet, samt

35

I avsnitt 10.3.7 föreslås också vissa arbetsuppgifter avseende energipolitiskt motiverade klimatinsatser, som det dock inte finns skäl att behandla vidare i det här sammanhanget.

  • att, eventuellt, systematiskt följa upp vart utexaminerade doktorer inom energiområdet tar vägen efter avslutad utbildning. En annan tänkbar utförare av denna arbetsuppgift är dock Högskoleverket, eller möjligen de båda myndigheterna i samarbete.

Temporära analysuppgifter

36

LångEn-utredningen anser att regeringen bör ge Energimyndigheten i uppdrag:

  • att medverka i arbetet med att utveckla målen för EFUD,
  • att bedriva utvecklingsarbete med avseende på hur en fokusering av programmet konkret bör ske. Analysen bör bl.a. omfatta att föreslå kriterier för prioritering, tänkbara områden att prioritera, samt identifiering av vilken aktör som i praktiken bör göra prioriteringarna.
  • att kartlägga vilka styrkor och svagheter som finns hos olika potentiella samarbetsländer, med utgångspunkten att EFUDsatsningar bör ske där de komparativa fördelarna är störst, samt
  • att analysera om det finns skäl att integrera flera styrmedel

(t.ex. olika investeringsstimulerande styrmedel) i ett långsiktigt EFUD-program, i syfte att öka utbytet av de resurser staten sätter in i verksamheten.

37

Som framgått av avsnitt 10.3.5 menar utredningen att om Energimyndigheten görs till ensamt ansvarig för hela EFUD-programmet, så krävs sannolikt en förstärkning såväl av myndighetens kompetens och förmågor som av dess resurser. Kompetensmässiga förstärkningar torde i övrigt framför allt behövas för uppgiften att (eventuellt) ansvara för att de projekt som bedöms ha en kommersiell potential även ges ett sådant stöd att deras marknadsmässiga förutsättningar kan prövas, låt vara att myndigheten enligt utredningens mening inte bör bygga upp en stor egen organisation för denna uppgift utan i möjligaste mån använda extern kompetens.

36

Som kommer att framgå närmare av kapitel 11 anser utredningen dessutom att Energimyndigheten bör ges i uppdrag att leda ett brett analysarbete kring vad som är det/de mest troliga utvecklingsscenariot/-na för energisystemet, som underlag för att formulera en vision för omställningen av energisystemet.

37

Om man finner att så är fallet, och om i sådana fall en aktör bör ges ansvaret och befogenhet att utforma aktuella styrmedel, så menar utredningen att Energimyndigheten lämpligen skulle kunna vara denna aktör.

För övriga arbetsuppgifter som räknas upp ovan torde dagens kompetensnivå hos myndigheten vara tillräcklig, även om ytterligare resurser eventuellt behöver tillskjutas.

11. Förutsättningar för att uppnå omställning

LångEn-utredningens uppdrag är enligt direktiven att granska och utvärdera den energirelaterade forskning, utveckling och demonstration (EFUD) som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, analysera behovet av förändringar och lämna förslag till riktlinjer för kommande EFUD-program. Därtill skall utredningen redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Med hänsyn till uppdragets inriktning har utredningsarbetet i första hand kommit att handla om att göra olika typer av analyser kring EFUD:s inriktning, resultat och styrning m.m.

Som sades i kapitel 10 menar LångEn-utredningen emellertid att satsningar på EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet. Mot denna bakgrund har utredningen även sett det som angeläget att söka identifiera och ge sin syn på vad som – i ett vidare perspektiv än EFUD – kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet. Detta knyter också an till den i utredningsdirektiven angivna uppgiften att ”redovisa insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar energiförsörjning”. Utredningens iakttagelser kring dessa frågor redovisas i detta kapitel.

Utredningen vill inledningsvis poängtera att satsningar på EFUD är en av de åtgärder som är viktiga för att en mer genomgripande omställning av energisystemet skall kunna uppnås. Även om EFUD inte kan utgöra den primära motorn för omställningen av energisystemet, så utgör dock – som sades i kapitel 10 – satsningar på forskning, utveckling och demonstration enligt utredningens mening en viktig förutsättning för att möjliggöra en sådan omställning. Likaså är det viktigt, som också betonades i kapitel 10, att satsningarna på EFUD harmonierar med övriga styrmedel som vidtas i syfte att uppnå omställning av energisystemet. Eftersom dessa förhållanden diskuterats utförligt i kapitel 10 behandlas de emel-

lertid inte vidare här. Vi vill dock betona att de förslag som redovisades i kapitel 10 sammantaget bör leda till att EFUD:s bidrag till omställningen framöver ökar.

Framställningen i kapitlet har istället koncentrerats till att först söka slå fast vad som kan avses med omställning och ett långsiktigt uthålligt energisystem (avsnitt 11.1) och att sedan diskutera olika åtgärder – utöver EFUD – som kan krävas för att en mer genomgripande omställning av energisystemet skall uppnås (avsnitt 11.2).

Eftersom utredningsarbetet, i enlighet med direktiven, främst handlat om att analysera den EFUD som bedrivs inom ramen för 1997 års långsiktiga energipolitiska program, har utredningen inte haft möjlighet – eller ens som ambition – att göra en fullständigt uttömmande analys av vilka åtgärder som kan krävas för att uppnå en mer genomgripande omställning av energisystemet. Den diskussion som förs i kapitlet är därför av övergripande karaktär.

Inledningsvis bör sägas att de resonemang som förs i kapitlet delvis tangerar det arbete som görs inom ramen för den statliga förhandlingsmannens (generaldirektör Bo Bylund) uppdrag kring den fortsatta omställningen av energisystemet, innefattande fortsatt drift och successiv avveckling av kärnkraften (se av- snitt 1.3.6). Uppdragen skiljer sig dock åt. LångEn-utredningen är inriktad på att utvärdera 1997 års långsiktiga energipolitiska program och lämna förslag till riktlinjer för kommande program, medan Bo Bylunds uppdrag rör förhandlingar om omställningen av det befintliga energisystemet.

11.1. Vad menas med omställning och ett långsiktigt uthålligt energisystem?

I anslutning till de bilder av hur framtidens energisystem kan komma att se ut som presenterades i kapitel 6 konstaterade utredningen att en omställning av energisystemet kommer att behöva ske, i Sverige likaväl som globalt. Till detta bidrar bl.a. att de fossila bränslena är ändliga (i synnerhet oljan är en relativt begränsad tillgång), att kärnkraften skall fasas ut (åtminstone med nuvarande teknik och i Sverige), samt att utsläppen av växthusgaser skall reduceras med hänsyn till klimatet.

Vad menas då med omställning av energisystemet? Med en rent semantisk tolkning bör det handla om att ett energisystems befintliga sammansättning förändras till någon annan sammansättning.

Statsmakterna har ofta hyst ambitionen att förändra energisystemets struktur. Till exempel fastlades i 1997 års energipolitiska beslut en strategi för fortsatt omställning av energisystemet. Som framgått av den historiska genomgången i kapitel 2 har omställningsambitionerna emellertid haft varierande inriktning i olika tider. Lite förenklat kan huvuddragen i utvecklingen beskrivas på följande sätt:

  • I den mån man kan tala om omställningsambitioner före 1970talets oljekriser, så kan dessa ambitioner långt in på 1960-talet sägas ha handlat om att elektrifiera landet. Staten tog aktiv del i uppförande av kraftstationer och så småningom även ägaransvar för stamlinjenätet via Vattenfallsverket. Under i synnerhet de två första decennierna efter andra världskriget handlade den svenska energidebatten mycket om försörjningstrygghet

1

och elektrifieringen hade bl.a. till syfte att bryta Sveriges starka oljeberoende.

  • Mot bakgrund av 1970-talets oljekriser handlade omställningsambitionerna under 70-talet främst om att bryta oljeberoendet. Till att dessa strävanden var relativt framgångsrika bidrog i hög grad att kärnkraften började byggas ut i början av 70-talet, och därtill bl.a. att användningen av olja i värmeproduktionen minskade genom exempelvis åtgärder för energibesparing och energieffektivisering, övergång till fasta bränslen samt införande av värmepumpar och naturgas (regionalt).
  • Från slutet av 1970-talet, och i synnerhet efter 1980 års folkomröstning, har omställning av energisystemet i mycket blivit synonymt med ambitionerna att avveckla kärnkraften.
  • Från omkring mitten av 1990-talet har ambitionen att avveckla kärnkraften även breddats med en ambition att ställa om till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Denna omställningsambition uttrycks också explicit i de gällande energipolitiska målen.

2

1

Steen (2002).

2

Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och

annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor, och att skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle (vår kursivering).

Mot denna bakgrund finns skäl att i det här sammanhanget diskutera vad som kan menas med ett ekologiskt uthålligt samhälle och, framför allt, ett långsiktigt uthålligt energisystem. I den proposition där 1997 års långsiktiga energipolitiska program presenterades sades bl.a. att:

En hållbar utveckling innebär att vi skall klara dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för framtida generationers liv och välfärd. Ekonomisk utveckling och social välfärd skall gå hand i hand med skydd av miljön och naturresurserna. En ekologiskt hållbar utveckling handlar i grunden om att skydda miljön och att hushålla med naturresurserna. (prop. 1996/97:84, s. 29)

Ur dessa breda formuleringar kan enligt utredningens mening många olika aspekter på uthållighet härledas. Sammanfattningsvis kan uthållighet sägas handla om att balansera ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter, nu och i framtiden, samt om att skapa större jämlikhet i fördelningen av resurser. Ambitionen är att de olika dimensionerna skall samverka med varandra för att åstadkomma en hållbar utveckling. En framgångsrik strategi för ekologiskt hållbar utveckling måste därmed vara förenlig med en positiv social och ekonomisk utveckling.

3

Eftersom ekologisk, ekonomisk, social och kulturell uthållighet rimligen är lika viktiga, och dessutom förutsätter varandra, kräver en långsiktigt uthållig utveckling i princip ett energisystem som bidrar till att tillgodose alla dessa aspekter

4

, dvs.:

  • Ett ekologiskt uthålligt energisystem, som strävar efter att skydda miljön samt hushålla med naturresurserna.
  • Ett ekonomiskt uthålligt energisystem, som bidrar till den ekonomiska utvecklingen i Sverige genom hög tillförlitlighet och tillgänglighet samt genom att ge det svenska näringslivet möjligheter att konkurrera på inhemska och internationella marknader.
  • Ett socialt och kulturellt uthålligt energisystem, som tillgodoser hela befolkningens behov av energi till rimlig kostnad, utan att riskera människors hälsa, och bidrar till att utveckla och bevara kulturbygder och kulturmiljöer.

3

Prop. 2000/01:130. Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier.

4

På kortare sikt kan dock konflikter uppstå mellan de olika aspekterna så att det blir nöd-

vändigt att göra prioriteringar mellan dem.

De olika uthållighetsaspekterna är dock delvis överlappande. Till exempel förutsätter såväl ekologisk som social uthållighet att människors hälsa skyddas. På samma sätt innebär både ekologisk och kulturell uthållighet omsorg om kulturmiljöer. Enligt utredningens mening finns därför skäl att söka integrera de delar som hör samman snarare än att diskutera de olika aspekterna var för sig. Med denna utgångspunkt kan fyra särskilt relevanta dimensioner av uthållighet identifieras: 1) Ekologisk uthållighet, som även inkluderar sociala och kulturella aspekter i form av omsorg om människors hälsa och kulturmiljöer.

5

2) Försörjningstrygghet, som avser

tillgänglighet och tillförlitlighet för hela befolkningen och hela landet, och därmed påverkar de ekonomiska, sociala och kulturella aspekterna. 3) Konkurrenskraftiga energipriser, som främst är relevant för den sociala uthålligheten, men även inverkar på näringslivets konkurrenskraft. På lång sikt påverkas den sistnämnda dock främst av de 4) möjligheter till utveckling och förnyelse för näringslivet som energisystemet erbjuder.

Mot bakgrund av dessa fyra dimensioner kan ett uthålligt energisystem sägas kännetecknas dels av ett antal ramvillkor som säkerställer att systemet fungerar som avsett, dels av förändringar som kan behöva ske av systemets struktur med avseende på såväl användning som tillförsel. Detta illustreras av tabell 11.1 nedan.

5

En liknande, bred definition av ekologisk uthållighet användes vid formuleringen av de 15

svenska miljökvalitetsmålen (se prop. 2000/01:130).

Tabell 11.1. Kännetecken på ett uthålligt energisystem

Ramvillkor

  • tillfredsställande konkurrens på el-, bränsle- och värmetillförselmarknaderna (med avseende på antalet leverantörer samt prissättningen för verksamheter som inte är direkt konkurrensutsatta)
  • säkra distributionssystem
  • tillräcklig reservkapacitet
  • goda möjligheter till överföring av energi inom landet och till och från övriga, relevanta länder
  • icke snedvridande energibeskattning

Exempel på förändringar som kan behöva ske i energisystemets struktur

  • minskad energianvändning (bl.a. genom effektivisering av produkter, industriella processer, byggnader och transporter)
  • ökad inhemsk energitillförselkapacitet i en mångfald av anläggningar som är mer resurseffektiva och påverkar miljön mindre än de befintliga
  • minskad resursanvändning och miljöpåverkan samt övergång till förnybara resurser i befintliga energitillförselanläggningar
  • förnyelse i näringslivet genom utveckling av ny energiteknik och nya energirelaterade tjänster och exploatering av marknaderna för dessa tekniker och tjänster inom och utanför landet

Tabellen pekar på ett antal kännetecken på ett uthålligt energisystem. Att precisera ett exakt slutstadium där energisystemet en gång för alla har uppnått ”uthållighet” är däremot inte meningsfullt, eftersom all energianvändning har konsekvenser för miljö, ekonomi, samhälle och kultur, och dessa aspekter dessutom interagerar i ett dynamiskt förlopp.

Vad ett uthålligt energisystem mer konkret kan innebära framskymtar dock i de bilder av framtidens energisystem som presenterades i kapitel 6. Som sades där har LångEn-utredningen, i enlighet med utredningsdirektiven, inte gjort någon egen analys av den framtida utvecklingen av energisystemet, utan främst använt IVA:s projekt Energiframsyn Sverige i Europa för att identifiera aspekter av betydelse för detta.

6

Enligt Energiframsyn bör målet för utveck-

lingen av energisystemet på riktigt lång sikt (bortom år 2050) vara ett ”sol- och vätgassamhälle”. Som framgått av kapitel 6 tolkar LångEn-utredningen detta som att den långsiktigt önskvärda situa-

6

Energiframsyns analyser refereras utförligt i kapitel 6.

tionen bör vara att energibehoven inom samhällets olika sektorer helt skall täckas av klimatmässigt hållbara produktionsformer.

7

Dit är det dock mycket långt från dagens energisystem. Rimligen kan det ta många decennier att utveckla såväl konkurrenskraftiga produktionstekniker som fungerande och storskaligt utbyggd infrastruktur. Som framgått av kapitel 6 kan ett energisystem som helt bygger på förnybara energislag inte antas bli en realitet ens på 50 års sikt enligt utredningens mening. Härmed kan det eventuellt behövas någon form av övergångslösning från dagens fossil- och kärnbränsledominerade energisystem till framtidens energisystem helt byggt på förnybara energislag. En sådan övergångslösning skulle teoretiskt sett kunna se ut på många olika sätt, beträffande sådant som t.ex. vilka tekniker den skulle omfatta, dess tidsmässiga utsträckning, respektive om den i huvudsak skulle bygga på en storskaligt implementerad ”övergångsteknik” som sedan byttes mot den/de långsiktigt uthålliga eller mera skulle bygga på att olika förnybara energislag gradvis införs, etc. För svensk del beror också behovet av övergångslösningen, och dess karaktär, mycket på hur länge kärnkraften i praktiken blir kvar.

Som sägs i kapitel 6 är det osannolikt att det på åtminstone 10

  • års sikt kommer att ske några stora teknikgenombrott som radikalt skulle ändra ovanstående framtidsbedömningar. Det finns dock tekniker som kan medföra en sådan radikal förändring på längre sikt, och kanske även i ett kortare perspektiv om kostnaden för teknikerna kan sänkas snabbare än förväntat. Ett exempel är avskiljning och lagring av koldioxid, som för övrigt också är en teknik som torde kunna ändra synen på önskvärdheten av fossila bränslen, i synnerhet kol.

11.2. Åtgärder för att uppnå genomgripande omställning

Av föregående avsnitt framgår att vi bör utgå ifrån att omställningen till ett långsiktigt uthålligt energisystem kommer att ta mycket lång tid (förmodligen mer än 50 år). Till att processen kan förväntas bli så långdragen bidrar bl.a. följande omständigheter:

  • I dagens läge – och sannolikt ett antal år framåt – är de förnybara alternativ som måste introduceras för att omställningen skall komma till stånd ofta inte konkurrenskraftiga och/eller

7

Hänsyn måste också tas till övriga miljökvalitetsmål.

inte tillgängliga i den stora skala som behövs för att hela energisystemet skall kunna ställas om.

  • Energisystemet är förhållandevis trögrörligt, låt vara att systemet består av olika delar och många olika branscher, och att graden av trögrörlighet sannolikt varierar mellan olika delar. Som sades i kapitel 6 torde värmesystemet kunna gå relativt snabbt att ställa om (åtminstone vad beträffar vilka bränslen som används

8

), medan det sannolikt tar längre tid att ställa om

transportsystemet och elsystemet.

  • Möjligheterna för staten att aktivt ingripa och, så att säga,

”kommendera fram” omställning är sämre idag än tidigare.

9

Genom bl.a. avregleringarna av el- och gasmarknaderna, ökad teknisk integrering av t.ex. elsystemet i en europeisk struktur, EU-medlemskapet och annan internationalisering, nya konkurrensregler m.m. har förutsättningarna förändrats. Till exempel har de utvecklingsblock som tidigare fanns i Sverige inom bl.a. vatten- och kärnkraftsområdet försvunnit. Mot denna bakgrund är det inte troligt att vi inom överskådlig tid på nytt skulle kunna få uppleva en så pass snabb, storskalig – och av staten initierad och understödd – introduktion av en ny energiteknik som skedde med kärnkraften, som ju från början av 1970-talet till början av 80-talet expanderade från att stå för en försumbar andel av Sveriges elproduktion till att stå för omkring hälften av densamma.

Mot denna bakgrund är det givetvis inte lätt att slå fast exakt hur man bör gå tillväga och vilka åtgärder som behöver vidtas för att en mer genomgripande omställning av energisystemet skall uppnås. Osäkerheten förstärks också av det långa tidsperspektivet i sig, med hänsyn till att det torde vara i stort sett omöjligt att mer i detalj förutsäga utvecklingen i ett femtioårigt perspektiv. Samtidigt menar dock LångEn-utredningen att en framgångsrik strategi för långsiktig omställning kräver ett långsiktigt mål som är definierat och bekantgjort, ett antal åtgärder som iscensätts i närtid, samt att

8

Detta visas t.ex. av att, som framgått av den historiska genomgången i kapitel 2, fjärrvärmen

på 1970-talet nästan var helt beroende av olja, medan andelen olja i fjärrvärmens bränslesammansättning idag är mindre än 10 procent.

9

Det bör dock sägas att statens möjligheter att styra redan tidigare varierat mellan olika delar

av energisystemet, t.ex. var elsystemet länge ett i huvudsak nationellt system med stark samhällelig inblandning, medan stora delar av transportsystemet alltid har varit gränsöverskridande och den svenska utvecklingen (t.ex. i tekniskt hänseende) i hög grad styrts av den internationella utvecklingen.

de förutsättningar som skall gälla är trovärdiga och därför bl.a. så långt möjligt görs uthålliga över tiden. Trovärdighet är för övrigt ett nyckelord enligt utredningens mening. För att nödvändigt engagemang för omställningen skall kunna mobiliseras i samhällets olika delar krävs att statsmakternas omställningsambitioner upplevs just som trovärdiga.

Den i föregående stycke uppmålade kombinationen av å ena sidan en i vissa avseenden osäker planeringssituation och å andra sidan ett behov av att agera i närtid, innebär att en strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet kan behöva utformas iterativt och prövande. Vidare måste strategin, även om det långsiktiga omställningsmålet bör ligga fa