SOU 2014:56

Genomförande av Omnibus II-direktivet

Till statsrådet Peter Norman

Regeringen beslutade¹ den 21 mars 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till en ny rörelsereglering för tjänstepensionsinstitut.

Tord Gransbo förordnades att från den 1 april 2013 vara särskild utredare. Även sekreterarna förordnades från detta datum. Experterna förordnades från den 9 september 2013. Utredningen antog namnet Tjänstepensionsföretagsutredningen (Fi 2013:03).

Den 12 december 2013 beslutade²regeringen tilläggsdirektiv till utredningen. Uppdraget utvidgades bl.a. till att föreslå hur Omnibus II-direktivet ska genomföras. Den 19 juni beslutade³regeringen tilläggsdirektiv om ytterligare förlängning av utredningstiden.

I arbetet har som experter medverkat Tomas Bern, Gunnar Brännstam, Charlotta Erikson, Tomas Flodén, Eva Furberg, Anita Johansson, Magnus Landare, Camilla Melander Gustafsson och Matilda Nyström Arnek. Stefan Pärlhem har medverkat fram till den 27 januari 2014 och Erik Hällströmer från och med sistnämnt datum.

Sekreterare har varit Patric Thomsson och Greta Wennerberg. Härmed överlämnas delbetänkandet Genomförande av Omnibus II-direktivet (SOU 2014:56).

Stockholm i augusti 2014

Tord Gransbo /Patric Thomsson /Greta Wennerberg

¹ Dir. 2013:32. ² Dir. 2013:117. ³ Dir. 2014:92.

5

Innehåll

Sammanfattning ................................................................ 11

1 Författningsförslag ................................................. 13

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ..................................... 13 1.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ......................................................................... 14

1.3 Förslag till lag om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ................................. 36

2 Bakgrund .............................................................. 43

2.1 Den nya tillsynsstrukturen ................................................. 43

2.2 Översiktligt om Omnibus II-direktivet ............................ 46

3 Allmänna utgångspunkter ....................................... 49

4 Överväganden och förslag – Prospektdirektivet .......... 51

4.1 Prospektets utformning ..................................................... 51

4.2 Övriga ändringar i Prospektdirektivet ............................... 52

5 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet ........ 53

Nya definitioner .................................................................. 53 5.1

Kvalificerad central motpart ................................. 53 5.1.1

Externt kreditvärderingsinstitut .......................... 53 5.1.2

Innehåll SOU 2014:56

6

5.2 Anmälan om tillstånd och återkallelse av tillstånd ............ 54 5.3 Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat ...................... 54

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheten .......... 56 5.4

Syftet med tillsynsmyndighetens inhämtning 5.4.1

av information ....................................................... 56 Möjlighet för Finansinspektionen att besluta 5.4.2

om begränsningar i, och undantag från, kraven på tillsynsrapportering ............................. 57

5.5 Kapitaltillägg när matchnings-, volatilitetsjustering eller övergångsregler används ............................................. 61 5.6 Tillsyn över funktion och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal .................................................................. 62

5.7 Nya krav på riskhanteringen .............................................. 64 5.8 Användande av externa kreditvärderingsinstitut............... 68

5.9 Särskilda krav på ett försäkringsföretags egen bedömning av solvensbehov (ORSA) ............................... 69 5.10 Särskild information i solvens- och verksamhetsrapporten ......................................................... 70

5.11 Försäkringsföretagens offentliggörande av kapitaltillägg och användning av företagsspecifika parametrar ............................................................................ 71 5.12 Samarbete med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten .............................................. 72

Försäkringstekniska avsättningar ....................................... 73 5.13

5.13.1 Extrapolering av den riskfria räntestrukturen ..... 73 5.13.2 Matchningsjustering av den riskfria räntestrukturen ..................................................... 75 5.13.3 När förutsättningarna för en tillämpning av matchningsjustering inte längre är uppfyllda ...... 77 Matchningsjustering i relation till andra 5.13.4 justeringar av den riskfria räntan ......................... 77 Beräkning av matchningsjusteringen ................... 78 5.13.5

SOU 2014:56

Innehåll

7

Volatilitetsjustering av den riskfria 5.13.6

räntestrukturen ..................................................... 78 Nya regler om vad Europeiska försäkrings- 5.13.7

och tjänstepensionsmyndigheten ska fastställa i fråga om riskfri räntestruktur m.m. ....................................................................... 80 Rapporteringskrav och översyner ........................ 80 5.13.8 Minimikapitalkravet ............................................................ 81 5.14

5.14.1 Garantibelopp ........................................................ 81 5.14.2 Beräkning av minimikapitalkravet ....................... 82 5.14.3 Övergångsregler för uppfyllelsen av minimikapitalkravet .............................................. 83

5.15 Särbestämmelser vid exceptionella förhållanden............... 84

5.16 Ändrade uppgifter vid gränsöverskridande verksamhet .......................................................................... 86 Försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte 5.17 följer rättsregler .................................................................. 87

5.18 Statistik kring verksamhet över gränserna ........................ 88 5.19 Ekvivalens (återförsäkringsföretag) .................................. 89

Information om tillstånd m.m. .......................................... 90 5.20

Information om behandlingen av svenska 5.21

försäkringsföretag som bedriver verksamhet utanför EES ....................................................................................... 91

5.22 Definition av tillsynskollegium .......................................... 91 5.23 Grupptillsyn i toppen av en grupp i Sverige ...................... 92

5.24 Allmänna bestämmelser om gruppsolvens ........................ 95 5.25 Interna modeller för en grupp............................................ 98

5.26 Kapitaltillägg på gruppnivå ............................................... 106 5.27 Särskild tillsynsordning .................................................... 108

5.28 Grupptillsynsmyndighet .................................................. 112 Tillsynskollegier ................................................................ 115 5.29

Innehåll SOU 2014:56

8

5.30 Samarbete, utbyte av information och samråd ................ 116 5.31 Tillgång till information .................................................... 117

5.32 Kontroll av information .................................................... 119 5.33 Offentliggörande av strukturen på en grupp ................... 122

Tredjelandsregler ............................................................... 122 5.34

Moderföretag utanför gemenskapen – 5.34.1

kontroll av likvärdighet ...................................... 122 Moderföretag utanför gemenskapen – om 5.34.2

likvärdighet inte föreligger ................................. 125

5.35 Indexeringar ....................................................................... 126

5.36 Ikraftträdande och infasningsperiod ................................ 127 Övergångsreglering ........................................................... 130 5.37

Företag som har upphört med sin 5.37.1

verksamhet (s.k. run off) .................................... 130

5.37.2 Senaste tidpunkt för rapportering ...................... 132 5.37.3 Behandlingen av kapitalbasposter som har emitterats före lagens ikraftträdande ................. 133 5.37.4 Tillämpliga bestämmelser för vissa typer av lån som har utgetts före den 1 januari 2011 ...... 135 5.37.5 Beräkningen av kapitalkravet för aktiekurs- och räntedifferensrisk enligt standardformeln .................................................. 136 5.37.6 Ytterligare övergångsregler för beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisken enligt standardformeln .................................................. 137 5.37.7 Efterlevnaden av solvenskapitalkravet ............... 138 5.37.8 Försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar .............. 140 5.37.9 Riskfria räntor ..................................................... 143 5.37.10 Försäkringstekniska avsättningar ....................... 145 5.37.11 Interna modeller för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet .................. 147 5.37.12 Övergångsbestämmelser för grupp .................... 148 5.37.13 Krav på plan för infasning m.m. ......................... 151 Ändringar i bilagor till direktivet ..................................... 153 5.38

SOU 2014:56

Innehåll

9

Ändringar i Eiopa-förordningen ...................................... 153 5.39

Genomförande- och ikraftträdanderegler för 5.40

Omnibus II-direktivet ...................................................... 153

6 Ekonomiska konsekvenser ..................................... 155

7 Författningskommentar ......................................... 157

7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ................................... 157 7.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ....................................................................... 157

7.3 Förslaget till lag om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ............................... 167

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2013:32 ............................................... 175

Bilaga 2 Kommittédirektiv 2013:117 ............................................. 189 Bilaga 3 Kommittédirektiv ............................................................. 193

Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU

av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) .................... 195

Innehåll SOU 2014:56

10

11

Sammanfattning

En ny struktur har skapats inom EU för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet är att uppnå en väsentlig förbättring av möjligheterna att följa och analysera utvecklingen och att vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU.

I den nya strukturen för finansiell tillsyn ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Myndigheterna och nämnden inrättades genom särskilda EU-förordningar.

De nya myndigheterna ska bl.a. utveckla bindande tekniska standarder, verka för en enhetlig tillämpning av det EU-gemensamma regelverket på finansmarknadsområdet, kunna fatta bindande medlingsbeslut vid tvister mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter, övervaka att medlemsländernas tillsynsmyndigheter följer antagna EU-regler och vid behov utfärda rekommendationer.

Genom förslagen i detta betänkande genomförs det s.k. Omnibus II-direktivet. Direktivet innehåller ändringar i Prospektdirektivet och Solvens II-direktivet. Ändringarna i dessa direktiv innebär i huvudsak preciseringar av de befogenheter för Esma och Eiopa som ursprungligen fastställdes i nämnda EU-förordningar samt ändringar syftande till ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn.

Omnibus II-direktivet innehåller även ändringar i Solvens IIdirektivet som syftar till att underlätta tillhandahållandet av försäkringsprodukter med långfristiga garantier, samtidigt som omfattande infasnings- och övergångsbestämmelser läggs fast.

13

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1991:980 ) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.¹

2 kap.

17 §

Om ett grundprospekt eller ett tillägg till detta inte innehåller de slutliga villkoren för ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten ska emittenten så snart det är möjligt ge in villkoren till Finansinspektionen för registrering och offentliggöra dessa enligt 29 §.

De slutliga villkoren ska endast innehålla information som rör innehållet i värdepappersnoten.

Finansinspektionen ska så snart det är möjligt underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om villkoren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

¹ Efter genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) – Omnibus II-direktivet, som ändrar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upptill handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG –

prospektdirektivet. Lagtexten avser endast den nya föreslagna lydelsen.

Författningsförslag SOU 2014:56

14

1.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 14 §, 5 kap.6 a, 6 b och 13 §§, 8 kap.15–18 §§, 10 kap.5–5 c, 7 och 18 §§, 16 kap. 2 §, 17 kap.3, 3 a, 6 a, 6 b och 23–26 §§, 20 kap. 7 §, 21 kap.5–5 b, 19–21 b, 23, 30–50, 50 b, 50 c, 50 e, 54 samt 57–62 §§försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.²

Definitioner

1 kap.

14 §

I denna lag betyder

[1..............]

2. kvalificerad central motpart: en central motpart som har fått tillstånd enligt artikel 14 i EU-förordningen 648/20, eller som är godkänd i enlighet med artikel 25 i samma förordning,

3. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt EU-förordningen 1060/2009, eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar men som är undantagen från tillämpningsområdet för samma förordning,

4. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och

² Efter genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) – Omnibus II-direktivet och genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 26 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) – Solvens II-direktivet samt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat – ändringsdirektivet. Lagtexten avser endast ny före-

slagen lydelse för samtliga paragrafer. De föreslagna paragrafernas placering i respektive kapitel är provisoriska och hänvisar till andra provisoriskt placerade paragrafer. För tydlighetens skull anges kapitelrubriker. Förslag till nya mellanrubriker och ändrade sådana rubriker – i förhållande till det kommande utkastet till förslag till genomförande av Solvens II-direktivet – anges.

SOU 2014:56 Författningsförslag

15

en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 21 kap.

Tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar

5 kap.

6a §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag ska använda en matchningsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt första stycket får inte återgå till att använda en riskfri räntestruktur utan matchningsjustering.

Ett försäkringsföretag som har fått ett föreläggande enligt 17 kap. 6 b § att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering, får inte beviljas tillstånd enligt första stycket inom två år från föreläggandet.

6b §

Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 4, 6 samt 7–11 §§,

2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda matchningsjustering enligt 6a §, och

3. hur en volatilitetsjustering enligt 6b § ska fastställas.

Författningsförslag SOU 2014:56

16

Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav

8 kap.

15 §

För skadeförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 2,5 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager. Om rörelsen omfattar försäkring eller risk som hänför sig till någon av klasserna 10–15 som anges i 2 kap. 11 § första stycket ska dock garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.

16 §

För livförsäkringsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 3,7 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.

17 §

För återförsäkringsbolag, som inte är captivebolag, ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar minst 3,6 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.

18 §

För captivebolag som meddelar återförsäkring ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som minst motsvarar 1,2 miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.

SOU 2014:56 Författningsförslag

17

Företagsstyrning

10 kap.

5 §

Ett försäkringsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av solvenskapitalkravet som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta

1. försäkringsrisker,

2. matchningsrisker,

3. placeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,

4. likviditets- och koncentrationsrisker,

5. operativa risker,

6. risker för intressekonflikter

7. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, samt

8. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Ett försäkringsföretags styrdokument för riskhantering enligt 2 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–7.

I ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 6 b § ska styrdokument för riskhantering också innehålla riktlinjer för volatilitetsjusteringen.

5a §

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a § eller volatilitetsjustering enligt 5 kap. 6 b § ska

1. upprätta en likviditetsplan, och

2. regelbundet utvärdera sin användning av justeringar.

5b §

Ett försäkringsföretag ska regelbundet utvärdera företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av en ränta som används vid beräkningen av den bästa skattningen.

Författningsförslag SOU 2014:56

18

5c §

Ett försäkringsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller solvenskapitalkravet ska göra en egen bedömning av de externa bedömningarna.

7 §

Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska försäkringsföretaget göra en bedömning av

1. företagets solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven samt försäkringstekniska avsättningar, samt

3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska försäkringsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.

Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a §, volatilitetsjustering enligt 5 kap. 6 b § eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntestrukturen enligt 11 eller 12 §§ lagen om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) , ska i den bedömning som avses i andra stycket 2 göra en bedömning av efterlevnaden av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven, såväl med som utan användning av matchnings- eller volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

SOU 2014:56 Författningsförslag

19

18 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad funktionen för riskhantering enligt 5 § ska svara för när ett försäkringsföretag fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell,

2. innehållet i de riktlinjer för volatilitetsjustering som avses i 5 § fjärde stycket,

3. innehållet i en sådan likviditetsplan som avses i 5 a § 1,

4. de närmare kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjustering enligt 5 a § 2,

5. de närmare kraven på regelbundna utvärderingar som ska göras av försäkringsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen enligt 5 b §,

6. hur en sådan egen bedömning som avses i 5 c § ska genomföras,

7. rapportering av resultat av den egna risk- och solvensbedömning enligt 9 §, och

8. villkor och behörighet för den som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen enligt 13 §.

Offentliggörande

16 kap.

2 §

Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets

1. verksamhet och resultat,

2. företagsstyrningssystem,

3. riskprofil,

4. värderingsmetoder för solvensändamål, och

5. solvenssituation. Ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a § ska beskriva denna och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används, samt kvantifiera effekterna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella ställning. Beskrivningen ska även innehålla information om huruvida företaget använder

Författningsförslag SOU 2014:56

20

volatilitetsjustering enligt 5 kap. 6 b § och en kvantifiering av effekterna av en slopad volatilitetsjustering på företagets finansiella ställning.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att de uppgifter som ska offentliggöras i rapporten helt eller delvis lämnas genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga både till art och till omfattning.

Tillsyn

17 kap.

3 §

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

3 a §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

Åtgärder vid bristande efterlevnad av villkoren för användning av matchningsjustering

6 a §

Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller villkoren för användning av matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a §. Av underrättelsen ska framgå när villkoren inte längre var uppfyllda.

SOU 2014:56 Författningsförslag

21

6 b §

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för tillstånd att använda matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a §, ska Finansinspektionen förelägga företaget att åtgärda bristerna inom två månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda.

Om bristerna inte åtgärdas inom den tid som anges i första stycket ska företaget föreläggas att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering.

23 §

Finansinspektionen får efter granskning besluta om ett tillägg till solvenskapitalkravet (kapitaltillägg) för ett försäkringsföretag om

1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, och ett beslut om användning av en intern modell enligt 22 § är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas,

2. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil,

3. företaget använder volatilitetsjustering enligt 5 kap. 6 b §, matchningsjustering enligt 5 kap. 6 a § eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntestrukturen enligt 11 eller 12 §§ lagen om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen, eller

4. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 10 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att exponeras för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

Författningsförslag SOU 2014:56

22

24 §

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller solvenskapitalkravet.

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 3 ska vara proportionellt till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har föranlett kapitaltillägget.

Ett kapitaltillägg som avses i 23 § 4 ska beräknas så att det är proportionerligt mot de risker som föreligger på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

25 §

Efter ett beslut om kapitaltillägg ska försäkringsföretagets solvenskapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln eller, om företaget har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell, enligt denna. Ett kapitaltillägg som beslutats med stöd av 23 § 4 ska inte ingå i solvenskapitalkravet vid beräkning av riskmarginalen i ett företag som värderar bästa skattningen och riskmarginalen separat.

26 §

När kapitaltillägg beslutats enligt 23 § 2 eller 4 ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

Ingripanden

20 kap.

Förlängd tidsfrist vid exceptionella förhållanden

7 §

Om den Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för åtgärder enligt 6 §, får Finansinspektionen förlänga den tidsfrist som avses i 6 § 2 med en period på högst sju år.

SOU 2014:56 Författningsförslag

23

Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist var tredje månad ge in en lägesrapport avseende vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån solvenskapitalkravet åter uppfyllts.

Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet från den dag då bristen på uppfyllande av solvenskapitalkravet konstaterades till den dag då lägesrapporten gavs in, ska den förlängda tidsfristen upphöra att gälla.

Grupptillsyn

21 kap.

5 §

När Finansinspektionen enligt 4 § ska vara grupptillsynsmyndighet får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.

Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, får Finansinspektionen komma överens om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.

Ett gemensamt beslut enligt en överenskommelse enligt första eller andra stycket får fattas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd behörig myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen ska följa en sådan överenskommelse. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet ska inspektionen överlämna beslutet till gruppen.

Författningsförslag SOU 2014:56

24

5 a §

Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 5 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna skjuta upp sitt gemensamma beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska tillsammans med berörda behöriga myndigheter fatta ett gemensamt beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet ska inspektionen till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet som ska innehålla de skäl som bestämt utgången.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter att tremånadersperioden löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

5 b §

Om ett gemensamt beslut enligt 5 och 5 a §§ inte kan fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den behöriga myndighet som följer av 4 §.

19 §

En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan ska göras gemensamt av ett försäkringsföretag som finns i toppen av en grupp och de andra försäkringsföretagen samt EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen. Om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av en grupp, ska ansökan göras gemensamt av de försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet för en grupp ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de för-

SOU 2014:56 Författningsförslag

25

säkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs

1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 1 § första stycket 1–2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller

2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 1 § första stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Om en annan behörig myndighet inom EES är grupptillsynsmyndighet för en grupp, ska den myndigheten ta emot sådana ansökningar som avses i första och andra stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i den gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet mottagit en sådan ansökan ska den vidarebefordras till grupptillsynsmyndigheten.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål vidarebefordra ansökningar enligt första och andra stycket till de berörda behöriga myndigheterna.

20 §

När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 19 § första och andra styckena tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

21 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen inom sex månader från det att en komplett ansökan enligt 19 § har lämnats in komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.

Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer

Författningsförslag SOU 2014:56

26

från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.

21 a §

Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 21 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt 21 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

21 b §

Ett beslut som fattats av en annan behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anledning av en ansökan att använda en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet eller solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som ingår i en grupp, eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader, gäller i Sverige. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

23 §

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta om kapitaltillägg till det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil.

Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt

SOU 2014:56 Författningsförslag

27

beakta om sådana omständigheter som avses i 17 kap. 23 § föreligger med avseende på gruppen.

Det som sägs i 17 kap. 24–27 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

30 §

Ett försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag får ansöka om tillstånd för dotterföretag att omfattas av bestämmelserna om särskild tillsynsordning i 32–39 §§. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen.

När Finansinspektionen mottagit en ansökan enligt första stycket ska inspektionen utan dröjsmål överlämna den till övriga medlemmar i tillsynskollegiet.

31 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen inom tre månader från den dag då alla medlemmar i tillsynskollegiet fått del av en ansökan enligt 30 § komma överens med övriga medlemmar i tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas. Finansinspektionen ska fatta beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången.

Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om

1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att undanta dotterföretaget från grupptillsyn enligt 6 §,

2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda behöriga myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 29 § andra stycket att göra en samtidig egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget, och

4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt 52 § att offentliggöra en enda rapport om solvens och finansiell ställning för gruppen på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.

Författningsförslag SOU 2014:56

28

32 §

Ett moderföretag som fått tillstånd enligt 31 § ska beräkna solvenskapitalkravet för ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning enligt 33–39 §§. Beräkningarna ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i 19, 21 och 23 §§.

33 §

Om solvenskapitalkravet för ett dotterföretag beräknas med en intern modell som beslutats enligt 21 §, får Finansinspektionen, om inspektionen mottagit en ansökan enligt 30 §, i de fall som avses i 17 kap. 23 §, lämna ett förslag till övriga medlemmar i tillsynskollegiet att det fastställs ett kapitaltillägg för dotterföretaget utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av den interna modellen. Finansinspektionen får föreslå ett sådant kapitaltillägg endast under förutsättning att

1. dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från den interna modellen, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat modellen till sin riskprofil.

Om ett sådant kapitaltillägg som avses i första stycket på grund av särskilda omständigheter inte är en lämplig åtgärd, får Finansinspektionen i stället föreslå tillsynskollegiet att dotterföretaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardformeln enligt 8 kap. 1–3 och 5– 11 §§.

34 §

Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en standardformel får Finansinspektionen, om inspektionen mottagit en ansökan enligt 30 §, i undantagsfall föreslå tillsynskollegiet att företaget ersätter en undergrupp av parametrar enligt standardformeln med företagsspecifika parametrar när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med 17 kap. 21 §. Finansinspektionen får lämna ett sådant förslag, endast under förutsättning att

1. dotterföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, och

2. företaget inte inom skälig tid efter inspektionens underrättelse om avvikelsen har anpassat antagandena till sin riskprofil.

SOU 2014:56 Författningsförslag

29

Finansinspektionen får under de förutsättningar som anges i första stycket, i de fall som avses i 17 kap. 23 §, föreslå tillsynskollegiet kapitaltillägg för dotterföretaget utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

35 §

Finansinspektionen ska redovisa skälen för de förslag som avses i 33 och 34 §§ för dotterföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen ska komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anledning av de föreslagna åtgärderna. Finansinspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen.

36 §

Om ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning inte uppfyller solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen, utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den åtgärdsplan som dotterföretaget efter föreläggande enligt 20 kap. 6 § överlämnat till inspektionen, för att inom sex månader från dagen för bristens konstaterande åter uppfylla solvenskapitalkravet. Finansinspektionen ska även lämna ett förslag till godkännande av planen till tillsynskollegiet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestämmelse ska inte påverka motsvarande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäkringsföretag.

Finansinspektionen ska inom fyra månader från dagen då bristen konstaterades träffa en överenskommelse inom tillsynskollegiet om inspektionens förslag till godkännande av åtgärdsplanen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen.

37 §

Om Finansinspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena i ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning ska inspektionen utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgärder som inspektionen föreslår. De föreslagna åtgärderna ska diskuteras i tillsynskollegiet om det inte föreligger en krissituation.

Finansinspektionen ska inom en månad från underrättelsen komma överens med övriga myndigheter inom tillsynskollegiet om vilket beslut som ska fattas med anledning av de föreslagna åtgärderna.

Författningsförslag SOU 2014:56

30

38 §

Om en sådan överenskommelse som avses i 36 § andra stycket eller 37 § andra stycket inte kan träffas inom den angivna perioden ska Finansinspektionen ensam fatta ett beslut om godkännande av åtgärdsplanen. Beslutet ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från berörda behöriga myndigheter som kommit till uttryck under perioden.

39 §

Om ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning inte uppfyller minimikapitalkravet ska Finansinspektionen utan dröjsmål till tillsynskollegiet överlämna den finansiella saneringsplan som dotterföretaget enligt 20 kap. 9 § överlämnat till inspektionen för godkännande. Finansinspektionen ska även informera tillsynskollegiet om varje åtgärd som dotterföretaget ska vidta för att åter uppfylla minimikapitalkravet. Finansinspektionens skyldigheter enligt denna bestämmelse ska inte påverka motsvarande bestämmelser som gäller för tillsynen av ett enskilt försäkringsföretag.

40 §

Finansinspektionen eller en behörig myndighet får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 31 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

41 §

Finansinspektionen eller en behörig myndighet får hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, om inspektionen inte i

SOU 2014:56 Författningsförslag

31

angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 33, 34, 36 och 37 §§.

Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Gäller ett ärende ett förslag enligt 33 och 34 §§ får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 36 eller 37 §§ till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om det föreligger en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 36 § andra stycket eller enmånadsperioden i 37 § andra stycket har löpt ut.

42 §

Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 40–41 §§ ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

43 §

Ett beslut om särskild tillsynsordning enligt 31 § ska upphöra att gälla om de villkor som föreskrivs i 31 § 1, 3 eller 4 inte längre är uppfyllda eller om villkoret i 31 § 2 inte längre är uppfyllt och bristen inte åtgärdas inom rimlig tid.

44 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen i de fall som avses i 31 § 1 omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten och moderföretaget om inspektionen beslutar att enligt 6 § undanta dotterföretaget från grupptillsyn.

Författningsförslag SOU 2014:56

32

45 §

Moderföretaget för ett dotterföretag som omfattas av särskild tillsynsordning ansvarar för att villkoren i 31 § 2–4 är uppfyllda. Om villkoren inte är uppfyllda ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om inspektionen är grupptillsynsmyndighet och den berörda behöriga myndigheten för dotterföretaget. Moderföretaget ska även lägga fram en plan för att åtgärda den bristande uppfyllelsen inom rimlig tid.

46 §

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen minst en gång per år kontrollera att de villkor som avses i 45 § är uppfyllda. Inspektionen ska även genomföra en sådan kontroll på begäran av en berörd behörig myndighet om den myndigheten har skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.

Om Finansinspektionen vid kontroll enligt första stycket finner brister i uppfyllelsen ska inspektionen kräva att moderföretaget lägger fram en handlingsplan för att åtgärda bristen inom rimlig tid.

47 §

Om Finansinspektionen bedömer att en plan som avses i 45 eller 46 §§ är otillräcklig eller om en sådan handlingsplan inte genomförs i rimlig tid ska inspektionen betrakta detta som bristande uppfyllelse av villkoren i 31 § 2–4 och omedelbart underrätta den berörda behöriga myndigheten.

48 §

Om ett beslut om särskild tillsynsordning upphört att gälla enligt 43 § får moderföretaget lämna in en ny ansökan om tillstånd till att dotterföretaget ska omfattas av särskild tillsynsordning enligt 30 §. Om ansökan leder till ett beslut om sådant tillstånd ska bestämmelserna i 32– 39 §§ tillämpas på nytt.

SOU 2014:56 Författningsförslag

33

49 §

När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 30 § ska denna lag tillämpas. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

50 §

Ett beslut som fattats av en behörig myndighet inom EES efter en överenskommelse med anledning av en ansökan eller ett förslag som avses i 30–39 §§ gäller i Sverige. Beslutet är bindande för de berörda företagen och för Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

50 b §

Det försäkringsföretag som är i toppen av en grupp som avses i 1 § ska på begäran av Finansinspektionen lämna de uppgifter som behövs för grupptillsynen.

50 c §

Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 50 b § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna uppgifterna direkt till inspektionen.

50 e §

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 227, 248, 249, 255 och 260 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

Författningsförslag SOU 2014:56

34

54 §

Försäkringföretag, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska årligen offentliggöra

1. den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i,

2. en beskrivning av alla dotterföretag, filialer och väsentliga anknutna företag i gruppen, samt

3. gruppens organisations- och beslutsstruktur.

57 §

När ett moderföretag till ett försäkringsföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES enligt 1 § andra stycket, gäller bestämmelserna i 58–62 §§, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 4 § skulle ha varit grupptillsynsmyndighet. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

58 §

Finansinspektionen ska kontrollera om den tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet i tredjeland är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG .

Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av en EES-försäkringsgivare inom gruppen.

Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Finansinspektionen får fatta ett sådant beslut som avses i tredje stycket och som strider mot ett beslut som tidigare har fattats av en annan behörig tillsynsmyndighet, endast om det skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredjeland som avses.

Om Europeiska kommissionen bedömt att likvärdighet inte föreligger ska 62 och 63 §§ tillämpas.

SOU 2014:56 Författningsförslag

35

61 §

Grupptillsynen ska utövas av Finansinspektionen i de fall Europeiska kommissionen har fattat ett beslut enligt artikel 260.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om att den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är tillfälligt likvärdig, samtidigt som det finns ett försäkringsföretag som är dotterföretag till ett moderföretag utanför EES och dotterföretaget har en balansomslutning som är större än balansomslutningen för moderföretaget.

62 §

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen antingen besluta att bestämmelserna om grupptillsyn i 3–5 b och 14–57 §§ ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES, eller besluta att en sådan metod som avses i 63 § ska tillämpas på gruppen.

De allmänna principer och metoder som anges i 3–5 b och 14–57 §§ ska tillämpas på nivån för ett försäkringsholdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller en försäkringsgivare från tredjeland.

Vid beräkningen av gruppsolvens ska ett moderföretag i tredje land hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet som gäller enligt 7 kap. 1–10 §§.

Författningsförslag SOU 2014:56

36

1.3 Förslag till lag om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs följande.³

Ikraftträdande

1 §

Lagen om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) träder i kraft den 1 januari 2016. Detsamma gäller denna lag utom 2 och 3 §§, som träder ikraft den 1 juli 2015.

Infasningsperiod

2 §

Under tiden från och med den 1 juli 2015 till och med den 31 december 2015 ska Finansinspektionen, på begäran av ett försäkringsföretag, kunna göra en granskning och besluta om godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika parametrar, specialföretag, durationsbaserade aktiekursrisker eller de särskilda övergångsbestämmelserna kring beräkningen av bästa skattning och försäkringstekniska avsättningar.

Vid granskningen enligt första stycket ska de grundläggande krav beaktas som framgår av artiklarna 77b–77d, 90, 95.3, 104.7, 112, 113, 211, 226.2, 230, 231, 235.5, 304, 308c och 308d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG och de rättsakter som har meddelats med stöd av dessa.

³ Efter genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) – Omnibus II-direktivet och genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 26 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) – Solvens II-direktivet samt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat – ändringsdirektivet.

SOU 2014:56 Författningsförslag

37

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om grunderna för granskningarna.

3 §

Under tiden från och med den 1 juli 2015 till och med den 31 december 2015 ska Finansinspektionen, på begäran av ett försäkringsföretag, kunna göra en granskning och ha befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning, fastställa grupptillsynsmyndigheten, inrätta ett tillsynskollegium, dra av ägarintresse, fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens och fatta beslut om likvärdighet och tillfällig likvärdighet. Dessutom ha befogenhet att låta försäkringsföretaget omfattas av artiklarna 238 och 239, fatta beslut som avses i artiklarna 262 och 263 och fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser enligt artikel 308 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

Vid granskning och beslut enligt första stycket ska de grundläggande krav beaktas som framgår av avdelning III, avsnitt 2 och 3 samt artiklarna 220, 227, 228, 236, 247, 248, 260, 262, 263 och 308 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG och de rättsakter som har meddelats med stöd av dessa.

Beslut enligt första stycket ska inte gälla före den 1 januari 2016. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om grunderna för granskningarna.

Försäkringsföretag som har upphört med att teckna nya försäkringsavtal

4 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag, som senast den 1 januari 2016 upphört med att teckna nya försäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet, ska undantas från skyldigheten att tillämpa vissa delar av försäkringsrörelselagen (2010:2043) .

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de närmare villkoren för tillstånd och omfattningen av undantagen.

Författningsförslag SOU 2014:56

38

Behandlingen av kapitalbasposter som har emitterats före lagens ikraftträdande

5 §

Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 och som får ingå i kapitalbasen enligt 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) i dess lydelser den 31 december 2015, men som maximalt får utgöra 50 procent av kapitalbasen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 3 § försäkringsrörelselagen i samma lydelse, ska fram till den 31 december 2025 klassificeras som nivå 1 enligt 7 kap. 7 § i försäkringsrörelselagen .

Ett försäkringsföretags kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 och som får ingå i kapitalbasen enligt 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen i dess lydelse den 31 december 2015, men som maximalt får utgöra 25 procent av kapitalbasen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 3 § försäkringsrörelselagen i samma lydelse, ska fram till den 31 december 2025 klassificeras som nivå 2 enligt 7 kap. 7 § i försäkringsrörelselagen .

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka typer kapitalbasposter som ska omfattas av bestämmelserna i första och andra styckena.

Tillämpliga bestämmelser för vissa typer av lån som har utgetts före den 1 januari 2011

6 §

Bestämmelserna i xx EU-förordningen om villkor för att få använda ompaketerade lån gäller inte för lån som har utgetts före den 1 januari 2011, under förutsättning att den underliggande exponeringen inte har utökats eller blivit ersatt efter den 31 december 2014.

SOU 2014:56 Författningsförslag

39

Ingripande när kraven på tillräcklig kapitalbas inte är uppfyllda

7 §

För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) , men som uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen i dess lydelse den 31 december 2015, ska bestämmelserna i denna paragraf tillämpas i stället för bestämmelserna i 20 kap. 6 § försäkringsrörelselagen .

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017 och att var tredje månad överlämna en lägesrapport till Finansinspektionen som ska innehålla en beskrivning av vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortlöper med att uppfylla solvenskapitalkravet.

Om det är lämpligt får Finansinspektionen förlänga tidsfristen med tre månader.

Om lägesrapporten visar att det inte har skett några väsentliga framsteg när det gäller företagets möjlighet att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017, ska bestämmelserna om ingripande i försäkringsrörelselagen tillämpas.

8 §

För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) , men som uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen i dess lydelse den 31 december 2015, ska bestämmelserna i 20 kap. 9 § och 17 § 4 och 5 försäkringsrörelselagen inte tillämpas under det första året efter lagens ikraftträdande.

Justering av beräknat minimikapitalkrav

9 §

Från denna lags ikraftträdande till den 31 december 2017 får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag vid justering av beräkningen av minimikapitalkravet enligt 8 kap. 14 § försäkringsrörelse-

Författningsförslag SOU 2014:56

40

lagen ( 2010:2043 ) ska använda ett solvenskapitalkrav beräknat enligt standardformeln.

Försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar

10 §

Ett försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar ska, till den 31 december 2019, tillämpa bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ( 2010:2043 ) och lagen ( 1995:1559 ) om årsredovisning i försäkringsföretag i deras lydelse den 31 december 2015.

Tillfällig justering av riskfria räntor

11 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag övergångsvis ska använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de närmare kraven för tillstånd och den närmare beräkningen av den tillfälliga justeringen.

Tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

12 §

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag övergångsvis ska använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de närmare kraven för tillstånd och den närmare beräkningen av det tillfälliga avdraget.

SOU 2014:56 Författningsförslag

41

Tillfälliga åtgärder och ingripande m.m.

13 §

Ett försäkringsföretag som tillämpar 11 eller 12 §§ ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av dessa paragrafer.

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032, och att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska överlämna en årlig lägesrapport till Finansinspektionen.

14 §

Finansinspektionen ska återkalla tillstånd att använda en tillfällig justering av de riskfria räntesatserna enligt 11 § eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 12 § om den lägesrapport som avses i 13 § tredje stycket visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.

15 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en plan för infasning och en årlig lägesrapport.

Övergångsbestämmelser som är tillämpliga på gruppnivå

16 §

De övergångsbestämmelser som enligt 5, 6, 10, 11 och 13 §§ gäller för enskilda försäkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 21 kap. 14 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) i dess lydelse efter den 31 december 2015, i tillämpliga delar även på gruppnivå.

Författningsförslag SOU 2014:56

42

17 §

De övergångsbestämmelser som enligt 7 § gäller för enskilda försäkringsföretag gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i 21 kap. 14 § och 24 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) i dess lydelse efter den 31 december 2015, i tillämpliga delar även på gruppnivå om försäkringsföretagen i en grupp uppfyller de gruppbaserade kapitalkraven enligt 9 kap. 4 § försäkringsrörelselagen i dess lydelse den 31 december 2015, men inte uppfyller kapitalkravet på gruppnivå.

43

2 Bakgrund

2.1 Den nya tillsynsstrukturen

Bakgrund

I spåren av finanskrisen åren 2007 och 2008 blev det tydligt att det förekom brister i den finansiella tillsynen inom EU. Den främsta anledningen till detta var att tillsynsmodellerna fortfarande till stora delar var nationellt inriktade, trots en fortlöpande integrering av de europeiska finansmarknaderna med en mängd finansinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Samarbete och samordning mellan de nationella tillsynsmyndigheterna uppvisade också stora brister.

För att komma tillrätta med dessa problem beslutade Europaparlamentet och rådet den 24 november 2010 – genom förordningar (EU nr 1093–1095/2010 – ESA-förordningarna) – ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). Systemet består av tre europeiska tillsynsmyndigheter; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska intimt samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna i avsikt att förbättra den inre marknadens funktionssätt. De ska utveckla bindande tekniska standarder, verka för en enhetlig tillämpning av det gemenskapsrättsliga regelverket på finansmarknadsområdet, kunna fatta bindande medlingsbeslut vid tvister mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, övervaka att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter följer antagna EU-regler och vid behov utfärda rekommendationer.

Vidare inrättades en europeisk systemrisknämnd (ESRB; se Europaparlamentets och rådets förordning EU nr 1092/2010). Nämnden har till uppgift att ansvara för makrotillsynen inom EU genom att identifiera risker för den finansiella stabiliteten och vid

Bakgrund SOU 2014:56

44

behov utfärda riskvarningar och rekommendationer till åtgärder för att hantera sådana risker. Även nämnden ingår i ESFS.

Den 24 november 2010 beslutade Europaparlamentet och rådet även Omnibus I-direktivet.¹ Genom ändring av en rad sektorsdirektiv preciseras genom detta direktiv de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter. De sektorsdirektiv som omfattades var följande.

• Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj

1998 om slutlig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (Finalitydirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/87/EG) av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och av ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (Konglomeratdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den

28 januari

2003 om insiderhandel och otillbörlig marknads-

påverkan (marknadsmissbruk) (Marknadsmissbruksdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den

3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (Tjänstepensionsdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den

4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (Prospektdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (Direktivet om marknader för finansiella instrument)

¹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

SOU 2014:56

Bakgrund

45

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den

15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (Öppenhetsdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (Tredje penningtvättsdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (Kreditinstitutsdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den

14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (Kapitalkravsdirektivet)

• Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den

13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (omarbetning) (UCITS IV-direktivet)

Omnibus I-direktivet har genomförts genom propositionen om europeiskt tillsynssamarbete på finansmarknadsområdet (prop. 2011/12:70). Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 maj 2012.

Närmare om de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter

För att kunna fullgöra sina uppgifter har de europeiska tillsynsmyndigheterna utrustats med ett antal befogenheter som fastställts genom ESA-förordningarna. Förordningarna har direkt effekt, dvs. är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Dessa befogenheter är i huvudsak följande (se artikel 8.2 i förordningarna).

• utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn (artikel 10)

• utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande (artikel 15)

• utfärda riktlinjer och rekommendationer (artikel 16)

Bakgrund SOU 2014:56

46

• utfärda rekommendationer när det gäller överträdelser av unionsrätten (se artikel 17.3)

• fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter om krav på åtgärder i krissituationer och om lösning av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer (artiklarna 18.3 och 19.3)

• fatta enskilda beslut riktade till finansinstitut när det gäller direkt tillämpning av unionsrätten (artiklarna 17.6, 18.4 och 19.4).

• avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde (artikel 34)

• samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut så att de europeiska tillsynsmyndigheterna kan fullgöra sina verksamhetsuppgifter (artikel 35)

• utveckla gemensamma metoder för att utvärdera hur produktens särdrag och distributionsprocesserna inverkar på institutens finansiella ställning och konsumentskyddet

• tillhandahålla en centralt tillgänglig databas med registrerade finansinstitut inom sitt behörighetsområde (om detta följer av rättsakterna i artikel 1.2)

2.2 Översiktligt om Omnibus II-direktivet

Inledning

Den 16 april 2014 beslutade Europaparlamentet och rådet det s.k. Omnibus II-direktivet,²se bilaga 3.

Genom ändring av Prospektdirektivet³och Solvens II-direktivet⁴ preciseras genom Omnibus II-direktivet de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter som ursprungligen fastställts i

² Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). ³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upptill handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG. ⁴ Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 26 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).

SOU 2014:56

Bakgrund

47

ESA-förordningarna. Detta krävs för att det europeiska systemet för finansiell tillsyn ska fungera effektivt. Sådana ändringar avser fastställandet av räckvidden för vissa befogenheter som de europeiska tillsynsmyndigheterna har, precisering av andra befogenheter som föreskrivs i unionsrätten samt ändringar som syftar till att uppnå att de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet fungerar smidigt och effektivt inom ramen för det europeiska tillsynssystemet. Det är i huvudsak fråga om regler som säkerställer ett väl fungerande samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna (jfr Omnibus I-direktivet).

Mer i detalj innehåller Omnibus II-direktivet en delegering av befogenheter till kommissionen att anta genomförandeåtgärder, dvs. anta delegerade akter och genomförandeakter i enlighet med artikel 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Direktivet innehåller även bestämmelser om att skjuta fram datumen för införlivande, upphävande och tillämpning i Solvens IIdirektivet.

Ändringar i Solvens II-direktivet av annan art

Solvens II-direktivet innebär en reformering av den grundläggande regleringen på EU-nivå för försäkringsföretag. Det utgör en del av ett samlat regelverk som också innehåller en omfattande kompletterande detaljreglering.

Solvens II-direktivet innehåller bl.a. förändrade kapitalkrav för försäkringsföretagen, tydligare krav på företagsstyrning (riskhantering), förändrade regler för tillsynsprocesserna samt mer omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. Mer i detalj införs genom Solvens II-regelverket nya värderingsregler för solvensbalansräkningarna, riskkänsliga kapitalkrav och principbaserade regler kring företagens investeringar, mer sofistikerade kapitalkrav som är anpassade till det enskilda företagets risknivå, tydligare krav på försäkringsföretagens system och processer för hantering av samtliga risker – men också krav på att företagen regelbundet ska göra egna bedömningar av sitt kapitalbehov på kort och lång sikt. Dessutom införs genom direktivet en mer harmoniserad och proaktiv tillsyn. Genom ökad rapportering av olika slag kommer det att bli enklare för alla intressenter att bedöma ett försäkringsföretags verkliga situation.

Bakgrund SOU 2014:56

48

Det s.k. ändringsdirektivet⁵innehåller vissa ändringar av Solvens II-direktivet med avseende på grupptillsyn. Dessa ändringar hanteras i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet (se prop. 2012/13:160 s. 39).

Kommissonens förslag till Omnibus II-direktiv beslutades i februari 2011. Det innehöll de förslag som framgår av föregående avsnitt. Förhandlingarna mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen ledde dock inte till att någon politisk överenskommelse kunde träffas. Den mest kontroversiella frågan i dessa förhandlingar var införandet av åtgärder som rör behandling av försäkringsprodukter med långfristiga garantier enligt det nya Solvens IIregelverket (Long-term guarantee package eller LTG-paketet).

Efter en längre tids resultatlösa förhandlingar kring tillkommande regleringen av försäkringsprodukter med långfristiga garantier, lämnades ett uppdrag till Eiopa att göra en teknisk bedömning av åtgärderna, för att på så sätt få en ny utgångspunkt för en politisk överenskommelse om Omnibus II-direktivet.

Den 14 juni 2013 offentliggjorde Eiopa sin bedömning av hur produkter med långfristiga garantier lämpligen bör behandlas i Solvens II-regelverket. Dessa slutsatser bekräftar hur viktigt det är med långfristiga garantiåtgärder för många medlemsstater under perioder av finansiella påfrestningar, men även att det finns ett behov av olika åtgärder för att kunna hantera de skilda försäkringsprodukter som erbjuds i medlemsstaterna. Eiopa föreslog således i sina slutsatser ett antal åtgärder som syftar till att underlätta tillhandahållandet av försäkringsprodukter med långfristiga garantier – detta för att skydda mot att det uppstår artificiell volatilitet på finansmarknaderna. Dessa resultat och de förändringar i Omnibus IIdirektivet som Eiopas bedömning har lett till, utgjorde sedan grunden grunden för en politisk överenskommelse om Omnibus II-direktivet.

Tidsfristen för införlivande och tillämpning av Solvens II-direktivet var ursprungligen den 31 oktober 2012 respektive den 1 november 2012. I avvaktan på resultatet av de pågående förhandlingarna om Omnibus II-direktivet flyttades nu nämnda datum dock fram till den 30 juni 2013 respektive den 1 januari 2014 (se direktiv 2012/23/EU). Dessa datum har sedan flyttats fram ytterligare – denna gång till den 31 januari 2015 respektive den 1 januari 2016.

⁵ Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG i fråga om extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat.

49

3 Allmänna utgångspunkter

Bedömning: De ändringar som föreslås innebär ett genom-

förande av Solvens II-direktivets regler – i förekommande fall ändrat genom ändringsdirektivet – där Omnibus II-direktivets ändringar i förstnämnt direktiv har beaktats fullt ut.

Skälen för bedömningen: Genomförandet av Omnibus II-direk-

tivet medför behov av lagändringar i svensk rätt. Detta direktiv innehåller ändringar i Solvens II-direktivet och prospektdirektivet. Ändringarna är en konsekvens bl.a. av att en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet (Eiopa) och en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet (Esma) har inrättats. När det gäller ändringarna i Solvens II-direktivet är de även en konsekvens av Lissabonfördraget.

Ändringarna i prospektdirektivet avser i huvudsak att definiera lämplig räckvidd för tekniska standarder och lämpliga kanaler för informationsutbyte.

Ändringarna Solvens II-direktivet är dock av mer omfattande art. Utöver de ovan nämnda ändringarna – som avser regler på de områden där kommissionen ges befogenheter att meddela tekniska standarder och lämpliga kanaler för informationsutbyte – innehåller direktivet regler om tvistelösning mellan de nationella tillsynsmyndigheterna, regler om hur försäkringsföretag ska hantera och beräkna sina långa försäkringsåtaganden och möjligheter för kommissionen att meddela övergångsbestämmelser.

Tjänstepensionsföretagsutredningen har i tilläggsdirektiv¹fått i uppdrag att analysera och överväga ett antal frågor med anledning av Omnibus II-direktivet. Utredningen ska analysera vilka ändringar av den svenska lagstiftningen som behövs för att genomföra de regler som föreslås i direktivet och utarbeta nödvändiga lagförslag.

¹ Dir. 2013:117 Tilläggsdirektiv till Tjänstepensionsföretagsutredningen (Fi 2013:03).

Allmänna utgångspunkter SOU 2014:56

50

Solvens II-direktivet ska tillämpas från den 1 januari 2016. Detsamma gäller det s.k. ändringsdirektivet (se avsnitt 2.2) som innehåller vissa ändringar av Solvens II-direktivet med avseende på grupptillsyn. Frågan om genomförande av Solvens II-direktivet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Avsikten är att i mitten på juli 2014 remittera ett utkast till lagrådsremiss i saken. De förslag i detta delbetänkande som rör genomförandet av Solvens IIdirektivet har som grund de förslag och överväganden som kommer att presenteras i utkastet till lagrådsremiss om genomförande av detta direktiv.

Innebörden av detta är att det av utredningen lämnade lagförslaget innehåller ett genomförande av Solvens II-direktivets regler – i förekommande fall ändrat genom ändringsdirektivet – där Omnibus II-direktivets ändringar av förstnämnt direktiv har beaktats fullt ut. Det bör dock betonas att lagförslaget bara innehåller de paragrafer i försäkringsrörelselagen (2010:243), vilkas lydelse har påverkats av de nya reglerna i Omnibus II-direktivet.

51

4 Överväganden och förslag – Prospektdirektivet

4.1 Prospektets utformning

Förslag: Om ett grundprospekt eller ett tillägg till detta inte

innehåller de slutliga villkoren för ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ska emittenten så snart det är möjligt ge in villkoren till Finansinspektionen för registrering och offentliggöra dessa enligt ett visst förfarande.

Nu införs även en skyldighet för Finansinspektionen att så snart det är möjligt underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om villkoren.

Skälen för förslaget: Genom artikel 1.2 i Omnibus II-direktivet

ändras artikel 5.4 tredje stycket i prospektdirektivet. Där sägs att om det slutliga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras tillgängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behöriga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om det är möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de berörda värdepapperen tas upp till handel. I artikeln stadgas även att hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela de slutliga villkoren till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), att de slutliga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten och ska inte användas för att komplettera grundprospektet samt att artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.

Överväganden och förslag – Prospektdirektivet SOU 2014:56

52

Ändringen i artikel 5.4 innebär att det inte längre åligger emittenten att underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES om villkoren. I stället införs en skyldighet för hemmedlemsstatens behöriga myndighet att så snart det är möjligt underrätta berörd behörig myndighet i en annan stat inom EES och även Esma om villkoren.

Artikel 5.4 tredje stycket i prospektdirektivet har genomförts i 2 kap. 17 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Den paragrafen bör justeras så att den nya lydelsen av nu aktuell artikel i Prospektdirektivet genomförs.

4.2 Övriga ändringar i Prospektdirektivet

Bedömning: Övriga artiklar i Prospektdirektivet som ändras

genom Omnibus II-direktivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: Genom artikel 1.2–1.5 i Omnibus II-

direktivet ändras artikel 11.3, 13.7, 14.8 respektive 15.7 i Prospektdirektivet. I samtliga dessa fall åläggs Esma att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn inom vissa i respektive artikel preciserade områden. Dessa artiklar är således riktade till Esma och är inte föremål för genomförande i nationell lagstiftning.

Genom artikel 1.6 i Omnibus II-direktivet införs en ny artikel 31 a i Prospektdirektivet. Sistnämnd artikel behandlar Esmas personal och resurser och bör inte genomföras i nationell lagstiftning.

53

5 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

Nya definitioner 5.1

Kvalificerad central motpart 5.1.1

Förslag: I försäkringsrörelselagen införs en definition av vad

som avses med en kvalificerad central motpart.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.1 a i Omnibus II-direktivet

kompletteras den s.k. definitionskatalogen i artikel 13 i Solvens IIdirektivet med en definition av vad som ska avses med en kvali-

ficerad central motpart (artikel 32 a). Definitionen knyter an till den

terminologi som används i EU-förordningen 648/2012. Med en kvalificerad central motpart avses en central motpart som har fått tillstånd enligt artikel 14 i nyss nämnda EU-förordning, eller som är godkänd i enlighet med artikel 25 i samma förordning.

Definitionen av kvalificerad central motpart som nu införs i Solvens II-direktivet genom Omnibus II-direktivet bör tas in i försäkringsrörelselagen.

Externt kreditvärderingsinstitut 5.1.2

Förslag: I försäkringsrörelselagen införs en definition av vad

som avses med ett externt kreditvärderingsinstitut.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.1 b i Omnibus II-direktivet

kompletteras den s.k. definitionskatalogen i artikel 13 i Solvens IIdirektivet med en definition av vad som ska avses med ett externt

kreditvärderingsinstitut. Definitionen knyter an till den terminologi

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

54

som används i EU-förordningen 1060/2009. Med ett externt kreditvärderingsinstitut avses ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt EU-förordningen 1060/2009, eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar, men som är undantagen från tillämpningsområdet för EU-förordningen 1060/2009.

Definition av externt kreditvärderingsinstitut som nu införs i Solvens II-direktivet genom Omnibus II-direktivet bör tas in i försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL). Begreppet används i bestämmelserna om företagsstyrning, se avsnitt 5.8.

Anmälan om tillstånd och återkallelse av 5.2

tillstånd

Bedömning: Anmälan till Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten om beviljande respektive återkallelse av tillstånd att bedriva försäkringsrörelse föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: Genom artikel 2.3 i Omnibus II-direk-

tivet införs en ny artikel 25 a i Solvens II-direktivet. Där stadgas att varje auktorisation eller återkallelse av auktorisation ska anmälas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) som sedan ska föra en förteckning över detta. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.

Solvens II-direktivet innehåller regler för beviljande respektive återkallelse av tillstånd. Beslut om detta fattas enligt FRL av Finansinspektionen. Den anmälningsskyldighet till Eiopa beträffande dessa beslut som införs genom Solvens II-direktivet föranleder ingen lagstiftningsåtgärd. En sådan regel bör i stället införas på förordningsnivå.

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat 5.3

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspek-

tionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

55

tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller tillsyn över filialer i en annan medlemsstat.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet

införs två nya stycken i artikel 33 i Solvens II-direktivet. I sistnämnd artikel finns sedan tidigare regler om tillsyn över filialer (platsundersökning) i en annan medlemsstat. Där stadgas att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får – efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten – på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över filialen. Värdlandsmyndigheten får medverka i sådana kontroller.

I det första nya stycket stadgas att om tillsynsmyndigheten i värdlandet – efter en sådan begäran – inte kan eller vill medverka vid en sådan undersökning, kan tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten hänskjuta frågan till Eiopa som i enlighet med artikel 19 i förordningen om inrättandet av Eiopa kan ålägga den behöriga myndigheten att vidta en specifik åtgärd.

I det kommande utkastet till lagrådsremiss behålls en bestämmelse motsvarande nu gällande 14 kap. 6 § FRL om platsundersökning hos ett försäkringsföretag.

I FRL bör införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i det fall som framgår av artikel 33 i Solvens II-direktivet.

I det andra nya stycket hänvisas till artikel 21 i förordningen om inrättande av Eiopa när det gäller rätt för Eiopa att delta i behöriga myndigheters inspektioner på plats. Eftersom regeln följer redan av EU-förordningen, och för sin tillämpning inte tycks vara beroende av tillkommande regler, bör den inte genomföras nationellt. Stadgandet i Solvens II-direktivet är således endast av upplysningskaraktär (se prop. 2011/12:70 s. 56).

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

56

Uppgifter som ska lämnas till 5.4

tillsynsmyndigheten

Syftet med tillsynsmyndighetens inhämtning av 5.4.1

information

Bedömning: Det förtydligande av syftet med Finansinspek-

tionens inhämtning av information från försäkringsbolagen som införs genom Omnibus II-direktivet kräver ingen ytterligare lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: Av artikel 35.1 i Solvens II-direktivet

framgår att medlemsländerna ska kräva att försäkringsföretagen lämnar den information till tillsynsmyndigheterna som är nödvändig för tillsynen. I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet görs bedömningen att artikel 35.1 inte kräver några lagstiftningsåtgärder, mot bakgrund av den bestämmelse som finns i 14 kap. 5 § FRL och som föreskriver att ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär.

Genom artikel 2.7 a i Omnibus II-direktivet kompletteras artikel 35.1 i Solvens II-direktivet med ett förtydligande om att den information som tillsynsmyndigheterna kräver in ska vara nödvändig med hänsyn till huvudsyftet med tillsynen (artikel 27 i Solvens IIdirektivet) och behovet av finansiell stabilitet och procyklikalitet (artikel 28 i Solvens II-direktivet).

Det förtydligande av artikel 35.1 som införs genom Omnibus IIdirektivet är inte av sådan art att det behöver framgå av lag. Det får anses självklart att Finansinspektionen inom ramen för sin tillsyn endast begär sådan information av försäkringsföretagen som Finansinspektionen behöver för att utföra sin tillsyn. Det får anses vara lika självklart att detta behov ytterst styrs av huvudsyftet med tillsynen, dvs. skyddet av försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.

Slutligen får det inte anses nödvändigt att i lag införa bestämmelser om att Finansinspektionen får kräva in uppgifter som myndigheten behöver för utförande av uppgifter som rör stabilitetsfrågor, eller att inspektionen även i sin verksamhet som rör informationsinhämtning ska ta nödvändig hänsyn till stabilitetsfrågor och

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

57

eventuella procykliska effekter (se även 5 § 2 förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen).

Möjlighet för Finansinspektionen att besluta om 5.4.2

begränsningar i, och undantag från, kraven på tillsynsrapportering

Bedömning: Bestämmelserna om möjlighet för tillsynsmyndig-

heterna att medge begränsningar i, eller undantag från, krav på viss rapportering kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 35.2–35.4 i Solvens II-direktivet

finns bl.a. bestämmelser om att tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att bestämma omfattning och periodicitet för den s.k. tillsynsrapportering som ska lämnas av försäkringsföretagen. De mer detaljerade kraven på tillsynsrapporteringen återfinns i allt väsentligt i detaljregleringen på lägre nivå, jfr t.ex. artiklarna 294–302bis i EUförordningen på nivå II.

I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet görs bedömningen att artiklarna 35.2–35.4 inte kräver några lagstiftningsåtgärder, mot bakgrund av bestämmelsen i 14 kap. 5 § om att ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Däremot utökas bemyndigandet i 14 kap. 18 § andra stycket 1 om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen till att även avse när och hur de ska lämnas.

Genom artikel 2.7 b i Omnibus II-direktivet införs det – genom de nya artiklarna 35.6–35.8 i Solvens II-direktivet – helt nya bestämmelser om tillsynsmyndigheternas möjlighet att, under vissa närmare angivna förutsättningar, besluta om begränsningar i den rapportering som ska ske till tillsynsmyndigheterna. Enligt de nya bestämmelserna är möjligheterna att begränsa tillsynsrapporteringen något olika beroende på vilken typ av rapportering det är fråga om.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

58

Möjlighet till begränsning av de krav på tillsynsrapportering som ska ske tätare än årligen

Genom den nya artikel 35.6 i Solvens II-direktivet införs möjlighet för de nationella tillsynsmyndigheterna att besluta om begränsningar i de krav på sådan tillsynsrapportering som ska ske med en tätare periodicitet än årligen, om kravet på rapporteringen skulle vara onödigt betungande med hänsyn till arten, storleken och komplexititeten hos riskerna i företagets verksamhet och informationen rapporteras minst årligen (se artikel 35.6 första stycket).

Av de närmare bestämmelserna – se artikel 35.6 tredje stycket –framgår att begränsningar endast får medges för företag vars marknadsandel understiger 20 procent av den nationella marknaden för liv-, skade- respektive återförsäkring, och att beräkningen av marknadsandel för skadeförsäkring ska ske genom användning av bruttopremier, och för livförsäkring ska ske genom användning av försäkringstekniska avsättningar brutto. Här kan nämnas att det av de föreslagna bestämmelserna – se artikel 35.11 – framgår att Eiopa ska ta fram riktlinjer som ytterligare preciserar de metoder som ska användas för att bestämma marknadsandelar.

Av inledningen till bestämmelserna (se artikel 35.6 första stycket) framgår att begränsningar inte får medges från kravet på att ett försäkringsföretag varje kvartal ska rapportera uppgifter om sitt minimikapitalkrav till tillsynsmyndigheterna. Av artikel 35.6 andra stycket framgår vidare att begränsningar inte heller får medges för försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp av det slag som avses i artikel 212.1 c, såvida inte försäkringsföretaget kan visa att en tätare rapportering än ett år är onödig med hänsyn till art, omfattning och komplexitet av riskerna i gruppen.

Av artikel 35.6 fjärde stycket framgår slutligen att tillsynsmyndigheterna vid sin prövning av om begränsningar ska medges ska prioritera de minsta försäkringsföretagen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

59

Möjlighet till begränsning av kraven på periodisk rapportering i andra fall och möjlighet till undantag från ”post för post”-rapportering

Genom den nya artikel 35.7 införs möjlighet för tillsynsmyndigheterna att – även i andra fall än de fall som avses i 35.6¹ – begränsa kraven på regelbunden tillsynsrapportering, samt att också helt undanta försäkringsföretag från kraven på ”post för post”-rapportering (se 35.7 första stycket). Begränsningar och undantag i nu aktuell rapportering får endast ske om

rapporteringen skulle vara onödigt betungande i relation till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i försäkringsförertagets verksamhet,

rapporteringen inte är nödvändig för en effektiv tillsyn,

undantagen inte underminerar stabiliteten i de berörda finansiella systemen inom den europeiska unionen, och

försäkringsföretaget har möjlighet att lämna informationen om det skulle begäras.

Av bestämmelserna – se 35.7 tredje stycket – framgår vidare att undantag endast får medges för företag vars marknadsandel understiger 20 procent av den nationella marknaden för liv-, skade- respektive återförsäkring, och att beräkningen av marknadsandel för skadeförsäkring ska ske genom användning av bruttopremier, och för livförsäkring ska ske genom användning av försäkringstekniska avsättningar brutto. Här kan nämnas att det av de föreslagna bestämmelserna – se punkt 11 – framgår att Eiopa ska ta fram riktlinjer som ytterligare preciserar de metoder som ska användas för att bestämma marknadsandelar.

Enligt 35.7 andra stycket får undantag från ”post för post”rapportering inte medges för försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp av det slag som avses i artikel 212.1 c, såvida inte försäkringsföretaget kan visa att en ”post för post”-rapportering är onödig med hänsyn till art, omfattning och komplexitet av riskerna i gruppen varvid hänsyn ska tas till behovet av finansiell stabilitet.

Av artikel 35.7 fjärde stycket framgår slutligen att tillsynsmyndigheterna vid sin prövning av om undantag ska medges ska prioritera de minsta försäkringsföretagen.

¹ I praktiken torde bestämmelserna i punkten 7 i första hand omfatta årsrapporteringen, medan bestämmelserna i punkten 6 i första hand omfattar kvartalsrapporteringen.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

60

Prövning ska ske inom ramen för den s.k. tillsynsprocessen

I 35.8 finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheterna inom ramen för den s.k. tillsynsprocessen (SRP) ska bedöma om tillsynsrapporteringen är onödigt betungande i relation till arten, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i ett försäkringsföretags verksamhet. Bestämmelsen innehåller även en uppräkning av vad tillsynsmyndigheterna minst ska ta hänsyn till vid deras bedömningar. Bland de omständigheter som ska beaktas finns t.ex. verksamhetens omfattning, risker kopplade till verksamheten, företagets system och processer, tillgänglig kapitalbas och huruvida företaget är ett captiveföretag.

Utformningen av den nationella regleringen

De nya bestämmelserna om möjligheter till lättnader i tillsynsrapporteringen har en tydlig koppling till proportionalitetsprincipen. Mot bakgrund av att det i det kommande utkastet till lagrådsremiss föreslås att proportionalitetsprincipen ska genomföras genom en – visserligen preciserad till omfattning men ändå – portalparagraf, kan det möjligen hävdas att bestämmelserna i Omnibus II-direktivet om möjligheterna till lättnader i tillsynsrapporteringen inte behöver – eller bör – tas in i vare sig lag eller föreskrifter på lägre nivå. Detta eftersom möjligheterna till lättnader kan sägas vara exempel på den praktiska tillämpningen av proportionalitetsprincipen.

Samtidigt kan det konstateras att möjligheterna till begränsningar och undantag från tillsynsrapporteringen är kringgärdade av mycket detaljerade förutsättningar och villkor, och att det skulle kunna ifrågasättas om Sverige har genomfört Omnibus II-direktivet på ett korrekt sätt om Sverige väljer att helt avstå från att i den nationella rätten ta in några uttryckliga bestämmelser om möjligheten till begränsningar och undantag från tillsynsrapporteringen. Detta talar för att bestämmelserna bör tas in i lag eller föreskrifter.

Mot bakgrund av det förslag till genomförande av artikel 35 som lämnas i utkastet till lagrådsremiss – dvs. en allmän bestämmelse om försäkringsföretagens skyldighet att lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas samt när och hur de ska lämnas – kräver ändringarna i artikel 35 till

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

61

följd av Omnibus II-direktivet dock inte några ytterligare lagstiftningsåtgärder. I praktiken torde förutsättningarna för begränsningar och undantag från rapporteringskraven kunna tas in som generella undantag i Finansinspektionens föreskrifter om rapportering, eller ges formen av dispensförfarande i enskilda fall. Den omständigheten att det av bestämmelserna i Omnibus II-direktivet framgår att prövningen av eventuella undantag från tillsynsrapporteringen ska göras inom ramen för tillsynsprocessen talar för att prövningen ska göras i enskilda fall, dvs. genom ett dispensförfarande.

Kapitaltillägg när matchnings-, 5.5

volatilitetsjustering eller övergångsregler används

Förslag: Om ett försäkringsföretag använder matchningsjustering,

volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntan får Finansinspektionen besluta om kapitaltillägg, om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen.

Kapitaltillägget ska vara proportionellt till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har föranlett kapitaltillägget.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 37 i Solvens II-direktivet får

tillsynsmyndigheten i vissa särskilt uppräknade fall besluta om krav på s.k. kapitaltillägg. I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförandet av Solvens II-direktivet föreslås att dessa bestämmelser tas in i lag.

Genom artikel 2.8 a och b i Omnibus II-direktivet införs det genom nya bestämmelser i artiklarna 37.1 d och 37.2 i Solvens IIdirektivet en möjlighet att besluta om kapitaltillägg också i de fall då ett försäkringsföretag tillämpar matchningsjustering, volatilitetsjustering eller den särskilda övergångsregleringen för den riskfria räntestrukturen (i artikel 37.1 b görs endast en mindre justering av lydelsen). Enligt de nya bestämmelserna (37.1 d i Solvens II-direktivet) får kapitaltillägg beslutas om tillsynsmyndigheten gör bedömningen att företagets riskprofil väsentligt avviker från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen. Av de nya bestämmelserna (37.2 andra stycket) framgår

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

62

att kapitaltillägget ska vara proportionellt till de väsentliga risker som uppstår till följd av de avvikelser som har föranlett kapitaltillägget.

Den nya grund för kapitaltillägg som införs genom Omnibus IIdirektivet ska tas in i lag, i likhet med vad som i utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet har föreslagits när det gäller de övriga grunderna för kapitaltillägg. Lagtekniskt bör detta lämpligen ske genom ett tillägg i den bestämmelse om kapitaltillägg som föreslås i utkastet till lagrådsremiss. Av tillägget bör tydligt framgå att kapitaltillägget är avsett att utgöra en form av justering av kapitalkravet på grund av att företagets riskprofil väsentligt avviker från de antaganden som ligger till grund

för justeringarna eller övergångsregleringen, till skillnad från kapital-

tillägg som är avsett att utgöra en form av justering av kapitalkravet på grund av att företagets riskprofil väsentligt avviker från de

antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln.

Tillsyn över funktion och verksamhet som 5.6

omfattas av uppdragsavtal

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspek-

tionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller kontroll av information.

Skälen för förslaget

Kontroll av information efter begäran av annan tillsynsmyndighet

Artikel 38 i Solvens II-direktivet innehåller regler om tillsyn över funktion och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal.

Av artikel 34.5 och 7 i Solvens II-direktivet följer att tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra undersökningar på plats i försäkringsföretagets lokaler och att detta även ska gälla hos företag som omfattas av uppdragsavtal.

Artikel 38.2 första stycket i Solvens II-direktivet innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheters rätt att genomföra inspek-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

63

tioner på plats i en tjänsteleverantörs lokaler, krav på underrättelse från en tillsynsmyndighet till de relevanta myndigheterna i en tjänsteleverantörs medlemsstat innan den genomför inspektionen samt en upplysning om att medlemsstatens tillsynsmyndighet ska anses vara den relevanta myndigheten om tjänsteleverantören inte är föremål för tillsyn. Andra stycket i artikel 38.2 innehåller bestämmelser om möjligheten för en tillsynsmyndighet att delegera utförandet av sådana inspektioner som avses i första stycket till tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

Artikel 38.1 c innehåller en bestämmelse om tillsynsmyndigheters faktiska förmåga att kunna utöva sina tillträdesrättigheter hos en tjänsteleverantör.

Det kan konstateras att det är mycket vanligt förekommande att försäkringsföretag lägger ut delar av sin verksamhet till uppdragstagare inom eller utom koncernen. Den utlagda verksamheten avser ofta väsentliga delar av rörelsen, såsom kapitalförvaltning, administration, skadereglering eller IT-drift. Många uppdragstagare är inte finansiella institut och står därmed inte under tillsyn. Om Finansinspektionen i framtiden skulle sakna en uttrycklig rätt att göra platsundersökningar hos uppdragstagare på motsvarande sätt som hos försäkringsföretagen, skulle inspektionens tillsyn försvåras avsevärt.

Bestämmelserna i artikel 38.2 har ingen motsvarighet i de äldre direktiven. Utredningen har förslagit att bestämmelserna bör tas in i föreskrifter på lägre nivå. I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet sägs däremot att det bör framgå av lag att Finansinspektionen får göra platsbesök hos uppdragstagare som försäkringsföretagen har lagt ut sin verksamhet till och att en bestämmelse om detta således bör införas i anslutning till stadgandet om platsundersökning i tillsynskapitlet (se 14 kap. 6 § FRL).

Bestämmelserna i direktivet om tillsynsmyndigheters underrättelser till behöriga myndigheter i det land där en tjänsteleverantör är etablerad innan tillsyn genomförs hos denne och om en tillsynsmyndighets begäran av biträde av tillsynsmyndigheten i det land där tjänsteleverantören är etablerad för genomförande av en inspektion hos leverantören tillgodoses redan i gällande rätt (se 14 kap. 3 § FRL).

När det gäller bestämmelsen i artikel 38.1 c – i den del den avser en tillsynsmyndighets möjlighet att kunna utöva de angivna till-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

64

trädesrättigheterna – hanteras den frågan i avsnittet om företagsstyrning. Där föreslås att det i lag stadgas att ett försäkringsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren ger tillsynsmyndigheterna faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

I artikel 2.9 i Omnibus II-direktivet läggs nu till två stycken i artikel 38.2 i Solvens II-direktivet. Som nämnts får tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten – efter att ha underrättat tjänsteleverantörens tillsynsmyndighet – på plats utföra kontroller. Värdlandsmyndigheten får medverka i sådana kontroller. I det första nya stycket stadgas att om tillsynsmyndigheten i värdlandet – efter en sådan begäran – inte kan medverka vid en undersökning, kan tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten hänskjuta frågan till Eiopa som i enlighet med artikel 19 i förordningen om inrättandet av Eiopa kan ålägga den behöriga myndigheten att vidta en specifik åtgärd.

I FRL bör införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i det fall som framgår av artikel 38 i Solvens II-direktivet.

I det andra nya stycket hänvisas till artikel 21 i förordningen om inrättande av Eiopa när det gäller rätt för Eiopa att delta i behöriga myndigheters inspektioner på plats. Eftersom regeln följer redan av EU-förordningen, och för sin tillämpning inte tycks vara beroende av tillkommande regler, bör den inte genomföras nationellt. Stadgandet i Solvens II-direktivet är således endast av upplysningskaraktär (se prop. 2011/12:70 s. 56).

Nya krav på riskhanteringen 5.7

Förslag: Ett försäkringsföretag ska regelbundet utvärdera före-

tagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett försäkringsföretag som använder matchnings- eller volatilitetsjustering ska upprätta en särskild likviditetsplan och ska regelbundet utvärdera användningen av justeringar.

I ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjusteringen ska styrdokument för riskhantering innehålla riktlinjer för volatilitetsjusteringen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

65

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en särskild likviditetsplan, de närmare kraven på regelbundna utvärderingar och om innehållet i styrdokument för volatilitetsjustering.

Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt artikel 41.1 i

Solvens II-direktivet ska ett försäkringsföretag ha ett företagsstyrningssystem, och enligt artikel 44.1 ska företaget ha ett riskhanteringssystem. Enligt artikel 41.3 ska företaget bl.a. ha styrdokument för riskhantering, och enligt artikel 44.2 tredje stycket ska styrdokumentet för riskhantering innehålla riktlinjer för ett antal olika ”områden”, bl.a. matchningsrisker (eng. asset-liability management, ALM). I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås dessa bestämmelser genomföras i lag.

Likviditetsplan vid användning av volatilitets- eller matchningsjustering

Genom artikel 2.10 a i Omnibus II-direktivet införs det genom ett nytt stycke efter tredje stycket i artikel 44.2 i Solvens II-direktivet, krav på att försäkringsföretag som använder volatilitets- eller matchningsjustering ska upprätta en likviditetsplan. Likviditetsplanen ska innehålla prognoser över ingående och utgående kassaflöden i relation till de tillgångar och åtaganden som omfattas av justeringarna.

Kravet på likviditetsplan vid användning av volatilitets- eller matchningsjustering får anses vara av samma art som kraven på vissa styrdokument och riktlinjer, och den nya bestämmelsen bör därför tas in i lag och placeras tillsammans med övriga bestämmelser om styrdokument. Av lagen behöver dock inte framgå att likviditetsplanen ska innehålla en prognos över ingående och utgående kassaflöden i relation till de tillgångar och åtaganden som omfattas av justeringarna. Detta kan med fördel meddelas genom föreskrifter på lägre nivå.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

66

Utvärdering av känslighet för antaganden bakom den s.k. extrapoleringen

Genom artikel 2.10 b i Omnibus II-direktivet införs det i en ny artikel 44.2a a) i Solvens II-direktivet krav på att alla försäkringsföretag inom ramen för deras riskhanteringsarbete på det s.k. ALM-området, regelbundet ska utvärdera känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och medräkningsbara kapitalbasmedel för de antaganden som ligger till grund för extrapoleringen av den relevanta riskfria räntestrukturen.

Bestämmelserna utgör i praktiken en detaljreglering kring vissa av de åtgärder som ska genomföras inom ramen för ett av flera riskhanteringsområden, vilket talar för att bestämmelserna ska genomföras genom en övergripande bestämmelse i lag i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter (jfr den uppräkning av ”policies” inom ALM-området som finns i EUförordningen på nivå II, artikel 252 SG4.)

Utvärdering vid användning av matchningsjustering

Genom artikel 2.10 b i Omnibus II-direktivet införs det i en ny artikel 44.2a b) i Solvens II-direktivet krav på att försäkringsföretag

som använder matchningsjustering – inom ramen för sitt riskhante-

ringsarbete på det s.k. ALM-området – regelbundet ska utvärdera

i) känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och

medräkningsbara kapitalbasmedel för de antaganden som ligger till grund för matchningsjusteringen, inkluderande beräkningen av den grundläggande räntedifferensen (spreaden) och de möjliga effekterna på medräkningsbara kapitalbasmedel av en framtvingad försäljning av tillgångar, ii) känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och med-

räkningsbara kapitalbasmedel för ändringar i sammansättningen av portföljer med avsatta tillgångar, och iii) effekten av minskningen av matchningsjusteringen till noll.

I likhet med vad som anförts ovan under rubriken ”Utvärdering av känslighet för antaganden bakom den s.k. extrapoleringen” kan det konstateras att bestämmelserna i praktiken utgör en detaljreglering

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

67

kring vissa av de åtgärder som ska genomföras inom ramen för ett av flera riskhanteringsområden. Därför bör bestämmelserna genomföras genom en övergripande bestämmelse i lag, i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om detta.

Utvärdering vid användning av volatilitetsjustering

Genom artikel 2.10 c i Omnibus II-direktivet införs det krav i artikel 44.2a c) i Solvens II-direktivet på att försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering – inom ramen för sitt riskhanteringsarbete på det s.k. ALM-området – regelbundet ska utvärdera

i) känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och

medräkningsbara kapitalbasmedel för de antaganden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen och de möjliga effekterna på medräkningsbara kapitalbasmedel av en framtvingad försäljning av tillgångar, ii) hur en reduktion av matchningsjusteringen till noll skulle på-

verka företaget.

I likhet med vad som anförts ovan under rubriken ”Utvärdering av känslighet för antaganden bakom den s.k. extrapoleringen” kan det konstateras att bestämmelserna i praktiken utgör en detaljreglering kring vissa av de åtgärder som ska genomföras inom ramen för ett av flera riskhanteringsområden. Därför bör bestämmelserna genomföras genom en övergripande bestämmelse i lag i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter.

Rapportering

Av artikel 2.10 b andra stycket i Omnibus II-direktivet införs nya bestämmelser i artikel 44.2a c) andra stycket i Solvens II-direktivet om att försäkringsföretagen – inom ramen för den s.k. tillsynsrapporteringen – årligen till tillsynsmyndigheten ska rapportera de olika typer av utvärderingar som behandlats ovan. Av den nu aktuella bestämmelsen framgår vidare att om en reducering av matchnings- eller volatilitetsjusteringen skulle medföra att företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet ska försäkringsföretaget också

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

68

lämna in en analys av de åtgärder företaget kan vidta i en sådan situation för att återställa nivån på medräkningsbara kapitalbasmedel till täckande av solvenskapitalkravet eller för att minska riskprofilen i syfte att återigen uppfylla kraven på efterlevnad av solvenskapitalkravet.

De nya bestämmelserna om rapportering kräver inga lagstiftningsåtgärder, jfr bedömningen i avsnitt 5.4.2 när det gäller begränsningar och undantag från kraven på rapportering.

Riktlinjer för volatilitetsjustering

Av artikel 2.10 b tredje stycket i Omnibus II-direktivet framgår att det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 i Solvens II-direktivet i ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering även ska innehålla riktlinjer med de kriterier som används för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.

Enligt utredningens bedömning är kravet på riktlinjer vid användning av volatilitetsjustering av samma art som kraven på riktlinjer för olika riskområden. Därför bör den nya bestämmelsen tas in i lag och placeras bland övriga bestämmelser om styrdokument. Av lagen behöver dock inte framgå att riktlinjerna ska innehålla de kriterier som används för tillämpningen av volatilitetsjusteringen. Detta kan med fördel meddelas genom föreskrifter på lägre nivå.

Användande av externa kreditvärderingsinstitut 5.8

Förslag: Ett försäkringsföretag som använder bedömningar från

externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller solvenskapitalkravet ska göra en egen bedömning av de externa bedömningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges bemyndigande att meddela föreskrifter om hur ett försäkringsföretag ska göra en sådan egen bedömning.

Skälen för förslaget: I artikel 44 i Solvens II-direktivet finns

grundläggande bestämmelser kring riskhanteringen i ett försäkringsföretag. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

69

direktivet föreslås artikel 44 genomföras genom bestämmelser i lag, se 10 kap. 4 och 5 §§.

Genom artikel 2.10 c i Omnibus II-direktivet införs en ny bestämmelse genom artikel 44.4a om att ett försäkringsföretag som använder information från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller vid beräkningen av solvenskapitalkravet – inom ramen för sitt riskhanteringsarbete och närhelst det är praktiskt möjligt – ska bedöma lämpligheten i de externa bedömningarna genom att göra ytterligare bedömningar i syfte att undvika olämpligt (automatiskt) beroende av externa bedömningar (första stycket). Av artikel 44.4a andra stycket framgår det att Eiopa ska ta fram förslag till tekniska standarder för genomförande när det gäller krav på processer vid bedömning av externa bedömningar.

Den nya bestämmelsen i artikel 44.4a första stycket ska tas in i lag, men bör lämpligen formuleras som ett mer övergripande krav på att ett försäkringsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller solvenskapitalkravet ska göra en egen bedömning av de externa bedömningarna. Hur den egna bedömningen ska ske i praktiken torde till stor del komma att regleras genom tekniska standarder för genomförande, men det kan också komma att finnas behov av kompletterande föreskrifter från Finansinspektionen. Mot denna bakgrund föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges bemyndigande att meddela föreskrifter om hur ett försäkringsföretag ska göra en sådan egen bedömning.

Särskilda krav på ett försäkringsföretags egen 5.9

bedömning av solvensbehov (ORSA)

Förslag: Ett försäkringsföretag som använder matchnings-,

volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntestrukturen ska inom ramen för sin egen bedömning av solvensbehov (ORSA) göra en bedömning av om företaget lever upp till solvenskapitalkravet såväl med som utan tillämpning av matchnings-, volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

70

Skälen för förslaget: I artikel 45 i Solvens II-direktivet finns bestäm-

melser om att ett försäkringsföretag ska göra en egen bedömning av företagets solvensbehov. Inom ramen för den egna bedömningen ska bl.a. göras en jämförelse mellan förstagets solvensbehov och solvenskapitalkravet enligt standardformeln eller en intern modell. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet genomförs bestämmelserna i artikel 45 i lag.

Enligt artikel 2.11 i Omnibus II-direktivet införs det i artikel 45.2a i Solvens II-direktivet en bestämmelse om att ett försäkringsföretag som använder matchnings-, volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna för den riskfria räntestrukturen i sin egna bedömning av solvensbehov (ORSA) ska göra en bedömning av om företaget lever upp till solvenskapitalkravet respektive bestämmelserna om de försäkringstekniska avsättningarna såväl med som utan tillämpning av matchnings-, volatilitetsjustering eller de särskilda övergångsreglerna.

Bestämmelsen bör tas in i lag, och placeras bland övriga bestämmelser om den egna risk- och solvensbedömningen.

Särskild information i solvens- och 5.10

verksamhetsrapporten

Bedömning: Ett försäkringsföretag som använder matchnings-

justering ska i sin solvens- och verksamhetsrapport beskriva

matchningsjusteringen och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används, samt kvantifiera effekterna av en slopad matchningsjustering på företagets finansiella position.

Beskrivningen ska även innehålla information om huruvida företaget använder volatilitetsjustering och en kvantifiering av effekterna av en slopad volatilitetsjustering på företagets finansiella position.

Skälen för bedömningen: I artikel 51 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om att försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport. Enligt artikel 51.1 andra stycket d ska rapporten bl.a. innehålla en beskrivning av tillgångar och försäkringstekniska avsättningar och värderingen av dessa. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

71

bestämmelserna i artikel 51 bli genomförda genom lagbestämmelser i kombination med bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. innehållet i rapporten.

Genom artikel 2.13 a i Omnibus II-direktivet införs det genom en ny artikel 51.1a i Solvens II-direktivet krav på särskild information i solvens- och verksamhetsrapporten för ett försäkringsföretag som använder matchningsjustering.

Enligt artikel 51.1a första stycket ska de aktuella företagen i sin beskrivning av tillgångar och försäkringstekniska avsättningar inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj av åtaganden och motsvarande tillgångar på vilka justeringen används, samt en kvantifiering av effekterna på företagets finansiella position av en förändring av matchningsjusteringen till noll.

Av den nya artikel 51.1a andra stycket framgår det att beskrivningen även ska innehålla information (statement) om huruvida företaget använder volatilitetsjustering, och en kvantifiering av effekterna på företagets finansiella position av en förändring av volatilitetsjusteringen till noll.

Bestämmelsen bör tas in i lag. Enligt utredningen kan en förändring av matchnings- eller volatilitetsjusteringen till noll bättre uttryckas som en slopad matchnings- eller volatilitetsjustering.

Försäkringsföretagens offentliggörande av 5.11

kapitaltillägg och användning av företagsspecifika parametrar

Bedömning: Bestämmelserna om övergångsvisa undantag från

kraven på offentliggörande av eventuella kapitaltillägg och effekter av användningen av förestagspecifika parametrar kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för förslaget: Enligt artikel 51.1 andra stycket e i Solvens II-

direktivet ska ett försäkringsföretags solvens- och verksamhetsrapport bl.a. innehålla en beskrivning av solvenskapitalkravet. Enligt artikel 51.2 andra stycket ska beskrivningen av solvenskapitalkravet innehålla en separat redovisning av eventuellt beslutat kapitaltillägg och en separat redovisning av effekten av användningen av s.k. företagsspecifika parametrar. I utkastet till lagråds-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

72

remiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås artiklarna genomföras genom en kombination av bestämmelser i lag och ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten.

Genom artikel 2.13 b i Omnibus II-direktivet får medlemsländerna, genom ett nytt tredje stycke i artikel 51.2 i Solvens IIdirektivet, möjlighet att under en övergångsperiod avstå från att införa krav på separat redovisning av kapitaltillägg och separat redovisning av effekten av användningen av företagsspecifika parametrar. Övergångsperioden får som längst pågå till den 31 december 2020. Det har inte framkommit några skäl som talar emot att Sverige ska utnyttja denna möjlighet. Bestämmelsen bör kunna genomföras inom ramen för det normgivningsbemyndigande beträffande innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten som har föreslagits i utkastet till lagrådsremissen.

Här bör särskilt noteras att övergångsbestämmelsen endast innebär en lättnad i rapporteringskraven för försäkringsföretagen, och inte någon möjlighet att dölja eventuella beslut om kapitaltillägg eller användning av företagsspecifika parameterar för marknaden eller bolagets olika intressenter. Enligt svensk rätt blir eventuella beslut om kapitaltillägg och eventuella beslut om tillstånd att tillämpa företagsspecifika parametrar offentliga i samband med att beslut fattas.

Samarbete med Europeiska försäkrings- 5.12

och tjänstepensionsmyndigheten

Förslag: Den allmänna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen

som innebär att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen utvidgas till att även omfatta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Skälen för förslaget: I artikel 52 i Solvens II-direktivet finns bestäm-

melser om att tillsynsmyndigheterna årligen till Eiopa ska lämna vissa uppgifter kring användningen av kapitaltillägg.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

73

Genom artikel 2.14 i Omnibus II-direktivet utvidgas informationskraven i artikel 52 i Solvens II-direktivet till att även omfatta uppgifter kopplade till eventuella lättnader i tillsynsrapporteringen till Eiopa.

Genom artikel 2.17 i Omnibus II-direktivet införs en ny artikel 65 a i Solvens II-direktivet som innebär att medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpningen av det direktivet och även ser till att tillsynsmyndigheterna förser Eiopa med uppgifter som den behöver för att utföra sina uppgifter enligt förordningen om inrättandet av Eiopa.

De nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet bör medföra en ändring i 14 kap. 3 § FRL. Enligt gällande lydelse ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås ingen ändring av den bestämmelsen. I bestämmelsen bör nu infogas att samarbete och utbyte av information även ska ske med Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Beträffande sekretess vid uppgiftslämnande mellan Finansinspektionen och Eiopa, se prop. 2011/12:70 s. 76 och 77.

Försäkringstekniska avsättningar 5.13

Extrapolering av den riskfria räntestrukturen 5.13.1

Bedömning: De nya bestämmelserna om att den riskfria ränte-

strukturen ska bygga på information från relevanta finansiella instrument, och att extrapolering av räntestrukturen ska ske för de löptider där marknaderna för de finansiella instrumenten eller för obligationer inte är tillräckligt djup, likvid eller transparent kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Bestämmelserna om vilka uppgifter kring de riskfria räntesatserna som ska fastställas och offentliggöras av Eiopa kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: Av artikel 77.2 första stycket i Solvens II-

direktivet framgår att bästa skattningen ska fastställas med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer (löptider). I

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

74

utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att de mer detaljerade bestämmelserna kring bl.a. beräkningen av den bästa skattningen ska meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna i artikel 77.2 första stycket har tagits in i lag utan någon uttrycklig hänvisning till den ”riskfria räntestrukturen”.

Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet införs det bestämmelser i Solvens II-direktivet om principerna för hur den riskfria räntan närmare ska bestämmas, särskilt vid långa löptider. Enligt de nya bestämmelserna – artikel 77a första stycket i Solvens II-direktivet – ska förfarandet för fastställandet av den relevanta riskfria räntestrukturen utnyttja och vara förenlig med information som erhålls från relevanta finansiella instrument. Vid fastställandet ska hänsyn tas till relevanta finansiella instrument för aktuella löptider där marknaderna för såväl finansiella instrument som obligationer är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för obligationer inte är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna extrapoleras.

Enligt den nya artikel 77a andra stycket ska den extrapolerade delen av den riskfria räntestrukturen bygga på terminskurser som konvergerar smidigt från en eller flera räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig terminskurs.

Av artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet framgår att Eiopa kvartalsvis och för varje relevant valuta ska fastställa och offentliggöra riskfria räntesatser för relevanta löptider, jfr nya artikel 77e1a i Solvens II-direktivet.

De nya bestämmelserna – som är riktade till såväl Eiopa som till försäkringsföretagen – kring fastställandet av de riskfria räntesatserna är av sådan teknisk karaktär att de inte behöver framgå av lag, utan i stället kan meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Mot bakgrund av att det i utkastet till lagrådsremiss föreslagits ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning, kräver de nya bestämmelserna i artikel 77a inga ytterligare lagstiftningsåtgärder.

I detta sammanhang kan göras en jämförelse med förslaget till genomförande av artikel 77.5 andra och tredje styckena i Solvens IIdirektivet, som handlar om fastställandet av den räntesats som ska

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

75

användas vid beräkningen av riskmarginalen. I utkastet till lagrådsremiss har det förutsatts att dessa mer tekniska bestämmelser meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Bestämmelserna i den nya artikel 77e är riktade till Eiopa och kommissionen och kräver därför inga lagstiftningsåtgärder.

Matchningsjustering av den riskfria räntestrukturen 5.13.2

Förslag: Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett

försäkringsföretag ska använda en matchningsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en matchningsjusterad riskfri räntestruktur får inte återgå till att använda en riskfri räntestruktur utan matchningsjustering.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda matchningsjustering.

Skälen för förslaget: Av artikel 77.2 i Solvens II-direktivet framgår

att beräkningen av bästa skattningen ska ske med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer (löptider). I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet har artikel 77.2 genomförts genom en lagbestämmelse om att den bästa skattningen ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal och ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

Möjlighet att matchningsjustera de riskfria räntesatserna

Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet införs det – genom en ny artikel 77b i Solvens II-direktivet – en möjlighet för försäkringsföretagen att, efter tillstånd från tillsynsmyndigheten, på vissa typer av åtaganden tillämpa en s.k. matchningsjusterad riskfri ränta. Bakgrunden till bestämmelserna om matchningsjustering behandlas i skäl 31, där det bl.a. framgår att bestämmelserna har sin grund i att obligationer och andra liknande tillgångar som ägs under hela

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

76

dess löptid inte ger upphov till s.k. spreadrisk. För att undvika att denna spreadrisk – som uppstår till följd av kraven på värdering till verkligt värde – ”felaktigt” påverkar ett försäkringsföretags kapitalbas, ska företagen ha möjlighet att på visst sätt justera de riskfria räntesatserna som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Av skäl 31 framgår vidare att tillämpningen av matchningsjusteringen ska vara föremål för tillståndsprövning och att det ska ställas strikta krav i syfte att säkerställa att företaget kan behålla tillgångarna under hela dess löptid.

Förutsättningarna för tillstånd

I den nya artikel 77b.1 första stycket anges de närmare förutsättningar (kraven) som måste vara uppfyllda för att tillsynsmyndigheterna ska kunna tillåta att ett försäkringsföretag använder matchningsjusterade riskfria räntesatser. Kraven, som är relativt detaljerade, kan sammanfattningsvis och förenklat sägas handla om att ringa in vilka typer av ”portföljer” (tillgångar och åtaganden) som medför behov av justeringar i de riskfria räntesatser som ska användas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Enligt utredningens bedömning bör möjligheten att få tillstånd till matchningsjustering framgå av lag, medan de närmare kraven för tillstånd kan tas in i föreskrifter på lägre nivå. En liknande lagstiftningsteknik har i utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet använts när det gäller t.ex. möjligheten att använda s.k. företagsspecifika parameterar.

Här bör särskilt nämnas att det av skäl 37 i Omnibus II-direktivet framgår att matchningsjusteringen inte bör innebära krav på att medlemsländerna har något juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella regleringen.

Förbud mot att återgå till en räntestruktur utan matchningsjustering

Genom den nya artikeln 77b.2 första meningen införs en bestämmelse om att ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda matchningsjustering inte får återgå till att använda riskfria räntesatser utan matchningsjustering.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

77

Utredningen anser att bestämmelsen bör tas in i lag, efter mönster från den lagstiftningsteknik som har valts i utkastet till kommande lagrådsremiss när det gäller s.k. återgång till standardmodell.

När förutsättningarna för en tillämpning av 5.13.3

matchningsjustering inte längre är uppfyllda

Förslag: Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finans-

inspektionen om företaget inte uppfyller villkoren för användning av matchningsjustering.

Om ett försäkringsföretag inte längre uppfyller villkoren för användning av matchningsjustering ska Finansinspektionen förelägga företaget att åtgärda bristerna inom två månader från dagen då villkoren inte längre var uppfyllda. Om bristerna inte åtgärdas inom två månader ska företaget föreläggas att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering.

Ett företag som har fått ett föreläggande att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering får inte beviljas nytt tillstånd inom två år från föreläggandet.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet

införs det – genom den nya artikel 77b.2 andra och tredje meningarna i Solvens II-direktivet – bestämmelser om vad som ska gälla när ett försäkringsföretag inte längre uppfyller kraven för att få tillämpa matchningsjusteringen.

Eftersom de nya bestämmelserna har karaktär av tillsynsåtgärd av korrigerande natur bör de tas in lag. Bestämmelserna bör utformas efter mönster från övriga sådana bestämmelser om tillsyn.

Matchningsjustering i relation till andra justeringar av 5.13.4

den riskfria räntan

Bedömning: Bestämmelserna om att matchningsjustering inte

får användas på en riskfri räntestruktur som är volatilitetsjusterad enligt bestämmelserna om detta, eller som är justerad enligt de särskilda övergångsbestämmelserna om den riskfria räntestrukturen bör tas in i föreskrifter på lägre nivå än lagnivå.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

78

Skälen för bedömningen: Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direk-

tivet införs det – genom den nya artikel 77b.3 i Solvens II-direktivet – bestämmelser om att matchningsjustering inte får användas i kombination med volatilitetsjustering eller den justering av de riskfria räntestrukturen som kan ske enligt de särskilda övergångsreglerna.

Bestämmelserna är av teknisk karaktär och bör därför genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå. De aktuella bestämmelserna kan meddela med stöd av det förslag till bemyndigande som lämnas i kommande förslag till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet beträffande de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

Beräkning av matchningsjusteringen 5.13.5

Bedömning: Bestämmelserna om de principer som ska gälla vid

beräkningen av matchningsjusteringen bör tas in i föreskrifter på lägre nivå än lagnivå.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet

införs det – genom den nya artikel 77c i Solvens II-direktivet – bestämmelser om de principer som ska gälla vid beräkningen av matchningsjusteringen.

Dessa principer, som är av teknisk karaktär, bör lämpligen genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå. De aktuella bestämmelserna kan meddela med stöd av det förslag till bemyndigande som lämnas i kommande förslag till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet beträffande de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

Volatilitetsjustering av den riskfria räntestrukturen 5.13.6

Förslag: Ett försäkringsföretag får använda en volatilitets-

justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur volatilitetsjusteringen ska fastställas.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

79

Skälen för förslaget: Av artikel 77.2 i Solvens II-direktivet framgår

det att bästa skattningen ska beräknas med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer (löptider). I utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet har artikel 77.2 införlivats genom en lagbestämmelse om att den bästa skattningen ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal och ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.

Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direktivet införs det en ny artikel 77.d i Solvens II-direktivet som innehåller bestämmelser om möjligheten att använda s.k. volatilitetsjustering av den riskfria räntestrukturen. Av skäl 32 i Omnibus II-direktivet framgår att syftet med bestämmelserna om volatilitetsjustering är att är att motverka s.k. procykliskt agerande i investeringsprocesserna. Genom volatilitetsjusteringen mildras effekterna av överdrivna/mycket stora räntedifferenser/spreadar för obligationer. Det framgår också att volatilitetsjusteringen ska bygga på olika referensportföljer, och att effekterna av volatilitetsjusteringar på företagens finansiella position bör offentliggöras. Av skäl 33 i Omnibus II-direktivet framgår att det att det – med hänsyn till vikten av diskontering – bör fastställas enhetliga villkor för företagens val av diskonteringsränta, och att detta ska ske genom att ge kommissionen rätt att fastställa riskfria räntesatser och de grundläggande räntedifferenser som ska användas för beräkningen av matchnings- och volatilitetsjusteringarna.

Enligt den nya artikel 77d.1 får medlemsländerna kräva att volatilitetsjustering endast får användas efter tillstånd (förhandsgodkännande) från tillsynsmyndigheten. Det är svårt att se några skäl för att införa krav på särskilda tillstånd för volatilitetsjustering. Av lag bör i stället framgå att det finns en möjlighet för försäkringsföretaget att använda volatilitetsjustering. En sådan bestämmelse bör placeras i anslutning till bestämmelserna om matchningsjustering.

Bestämmelserna om hur volatilitetsjusteringen närmare ska fastställas – se artikel 77d.2–4 – är av sådan teknisk karaktär att de lämpligen bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå. Här bör nämnas att fastställandet av volatilitetsjusteringen delvis kommer att bygga på uppgifter som ska fastställas av kommissionen och Eiopa (se artikel 77e).

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

80

Även bestämmelserna om hur en användning av volatilitetsjustering förhåller sig till användningen av matchningsjustering och solvenskapitalkravet – se artikel 77d.4a och 4b – kan meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

De bestämmelser som nu föreslås bli genomförda genom föreskrifter på lägre nivå kräver – enligt utredningens bedömning – ett särskilt bemyndigande, som lämpligen bör placeras i anslutning till de bemyndiganden som har föreslagits kring matchningsjusteringen.

Nya regler om vad Europeiska försäkrings- och 5.13.7

tjänstepensionsmyndigheten ska fastställa i fråga om riskfri räntestruktur m.m.

Bedömning: Bestämmelser om vad Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten ska fastställa och offentliggöra i fråga om riskfria räntesatser, grundläggande räntedifferenser och volatilitetsjusteringar föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: Genom artikel 2.23 i Omnibus II-

direktivet införs det genom en ny artikel 77e i Solvens II-direktivet bestämmelser om att Eiopa för varje relevant valuta ska lägga fast – och med vissa intervall offentliggöra – riskfria räntesatser, grundläggande räntedifferenser som ska använda vid beräkningen av matchningsjusteringar och en volatilitetsjustering för respektive nationell marknad och löptid.

Bestämmelser som riktar sig till Eiopa behöver inte genomföras i nationell lagstiftning.

Rapporteringskrav och översyner 5.13.8

Bedömning: Bestämmelser om vilken rapportering som ska

lämnas av de olika EU-institutionerna föranleder inga lagstiftningsåtgärder.

Skyldigheten för Finansinspektionen att rapportera vissa uppgifter till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten omfattas av den utvidgade samarbetsbestämmelsen i försäkringsrörelselagen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

81

Skälen för bedömningen: Genom artikel 2.23 i Omnibus II-direk-

tivet införs det genom en ny artikel 77f i Solvens II-direktivet bestämmelser om vissa översyner och krav på lämnande av rapporter med anledning av det s.k. LTGA-paketet (åtgärder som rör behandling av försäkringsprodukter med långfristiga garantier) som införs genom Omnibus II-direktivet. Bestämmelserna är i huvudsak riktade till Eiopa och kommissionen, men det finns också krav som är riktade till de nationella tillsynsmyndigheterna.

Bestämmelser som riktar sig till Eiopa behöver inte genomföras i nationell lagstiftning.

Skyldigheten för Finansinspektionen att rapportera vissa uppgifter till Eiopa omfattas av den utvidgade samarbetsbestämmelsen i försäkringsrörelselagen (se avsnitt 5.12).

Minimikapitalkravet 5.14

Garantibelopp 5.14.1

Förslag: Garantibeloppet för skadeförsäkringsföretag ska ändras

från 2,2 miljoner euro till 2,5 miljoner euro. I de fall rörelsen omfattar vissa särskilda risker ska garantibeloppet ändras från 3,2 miljoner euro till 3,7 miljoner euro.

Garantibeloppet för livförsäkringsföretag ska ändras från 3,2 miljoner euro till 3,7 miljoner euro.

Garantibeloppet för återförsäkringsbolag ska ändras från 3,2 miljoner euro till 3,6 miljoner euro.

Garantibeloppet för captivebolag som meddelar återförsäkring ska ändras från 1 miljon euro till 1,2 miljoner euro.

Skälen för förslaget: I artikel 129.1d i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om ett s.k. lägsta golv för minimikapitalkravet. I utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet förslås bestämmelserna bli genomförda genom lagbestämmelser om s.k. garantibelopp.

Genom artikel 2.32 a i Omnibus II-direktivet justeras de olika beloppen i artikel 129.1d i Solvens II-direktivet. Motsvarande justeringar bör göras i den föreslagna lagen.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

82

Beräkning av minimikapitalkravet 5.14.2

Förslag: De övergångsvisa möjligheterna för Finansinspek-

tionen att kräva att ett försäkringsföretag vid beräkning av minimikapitalkravet ska tillämpa de s.k. gränsvärdena i relation till det solvenskapitalkrav som fås genom tillämpning av standardformeln förlängs till den 31 december 2017.

Bedömning: Vissa ändrade regler med anknytning till

rapporteringskrav för försäkringsföretag och Europeiska kommissionen föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: Enligt artikel 129.1c i Solvens II-direk-

tivet ska minimikapitalkravet kalibreras till ett värde för Value-at-Risk med ett konfidensintervall på 85 procent för en ettårsperiod. Av artikel 129.3 första stycket följer att minimikapitalkravet inte får underskrida 25 procent eller överskrida 45 procent av företagets solvenskapitalkrav (de s.k. gränsvärdena).

Enligt artikel 129.3 andra stycket ska medlemsstaterna tillåta att tillsynsmyndigheterna – under en övergångsperiod fram till den 31 december 2015 – kräver att ett försäkringsföretag tillämpar gränsvärdena på det solvenskapitalkrav som fås genom tillämpning av standardformeln.

Enligt artikel 129.4 ska minimikapitalkravet beräknas minst varje kvartal och rapporteras till tillsynsmyndigheterna.

I utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås merparten av bestämmelserna i nyss nämnda artiklar bli genomförda genom bestämmelser i kapitlet om solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav. Bestämmelserna i 129.3 andra stycket genomförs i övergångsbestämmelserna. Kravet på regelbunden rapportering till tillsynsmyndigheten av minimikapitalkravet anses genomfört genom den allmänna upplysningsbestämmelsen i 14 kap. 5 § FRL tillsammans med en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen samt när och hur de ska lämnas (som i kommande lagrådsremiss föreslås bestå).

Genom artikel 2.32 b i Omnibus II-direktivet ändras artikel 129.3 andra stycket i Solvens II-direktivet på det sättet att övergångsperioden förlängs från den 31 oktober 2014 till den 31 december 2017. Övergångsbestämmelserna bör justeras på detta sätt.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

83

Genom artikel 2.32 c i Omnibus II-direktivet ändras artikel 129.4 i Solvens II-direktivet på det sättet att det klargörs att bestämmelserna om tillsynsmyndighetens möjlighet att kräva att procentsatserna ska relateras till det solvenskapitalkrav som fås genom tillämpning av standardformel inte i sig innebär något krav på att solvenskapitalkravet ska beräknas varje kvartal. Bakgrunden till förtydligandet torde vara att minimikapitalkravet enligt artikel 129.4 ska beräknas minst varje kvartal, medan solvenskapitalkravet enligt artikel 102.1 ska beräknas minst årligen. Denna ändring bör hanteras inom ramen för nyss nämnt bemyndigande.

Bestämmelsen i artikel 2.32 d i Omnibus II-direktivet ändrar artikel 129.5 i Solvens II-direktivet på bl.a. det sättet att den tidpunkt då kommissionen senast ska lämna en viss rapport till parlamentet ändras från den 31 oktober 2017 till den 31 december 2020. De nya bestämmelserna i artikel 129.5 kräver ingen lagstiftningsåtgärd, eftersom bestämmelserna är riktade till kommissionen.

Övergångsregler för uppfyllelsen av minimikapitalkravet 5.14.3

Förslag: För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande

inte uppfyller de nya minimikapitalkraven, men som uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt äldre rätt, ska bestämmelserna om ingripande vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet inte tillämpas under år 2016.

Skälen för förslaget: I artikel 131 i Solvens II-direktivet finns

särskilda övergångsbestämmelser när det gäller bestämmelserna om krav på medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet (se artikel 128) och ingripande mot företag som inte uppfyller kraven (se artikel 139 och 144). Bestämmelserna i artikel 131 får förstås på det sättet att försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande klarar de solvenskrav som gäller enligt den s.k. solvens Iregleringen – dvs. de krav som gäller enligt försäkringsrörelselagen i dess lydelse per den 31 december 2015 – får ett år på sig att uppfylla de minimikapitalkrav som ska gälla enligt Solvens II-regleringen. Om minimikapitalkravet inte är uppfyllt senast ett år efter det att Solvens II-regleringen har börjat tillämpas ska företagets tillstånd återkallas.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

84

Genom artikel 2.34 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 131 i Solvens II-direktivet på det sättet att den tidpunkt då minimikapitalkravet senast ska vara uppfyllt ändras från den 31 oktober 2013 till den 31 december 2016. Övergångsreglerna för uppfyllelsen av minimikapitalkravet bör justeras på detta sätt.

Särbestämmelser vid exceptionella förhållanden 5.15

Förslag: Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensions-

myndigheten har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden – och dessa förhållanden påverkar ett försäkringsföretag som är föremål för tillsynsåtgärder med anledning av att företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet – får Finansinspektionen förlänga den tidsperiod inom vilken företaget återigen ska uppfylla solvenskapitalkravet med högst sju år.

Skälen för förslaget: Av artikel 138.3 första stycket i Solvens II-

direktivet framgår att tillsynsmyndigheten ska kräva att ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet ska vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupprätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskprofil för att följa solvenskapitalkravet. Av artikeln 138.3 andra stycket framgår att tillsynsmyndigheten får förlänga tidsfristen med tre månader, om så är lämpligt.

Enligt artikel 138.4 första stycket i Solvens II-direktivet får tillsynsmyndigheten vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna förlänga den tidsperiod som avses i artikel 138.3 andra stycket med en lämplig period. Vid en sådan förlängning ska alla relevanta faktorer beaktas.

Av bestämmelsen i artikel 138.4 andra stycket framgår att det berörda försäkringsföretaget var tredje månad ska lämna in en lägesrapport till sin tillsynsmyndighet. I lägesrapporten ska företaget redogöra för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

85

Enligt bestämmelsen i artikel 138.4 tredje stycket framgår att en förlängning av tidsfristen i första stycket inte längre ska gälla om en inlämnad lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, från det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades till det datum då lägesrapporten inlämnades.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås bestämmelserna i artiklarna 138.3 och 138.4 genomföras genom bestämmelser i lag.

Genom artikel 2.36 i Omnibus II-direktivet sker ett flertal ändringar av, och tillägg till, de bestämmelser som finns i artikel 138.4 i Solvens II-direktivet.

Genom ett nytt första stycke i artikel 138.4 sker fem olika förändringar. För det första ersätts hänvisningen till ”exceptionellt kursfall på finansmarknaderna” med en hänvisning till ”exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörds försäkringsklasser”. För det andra är det Eiopa (och inte de nationella tillsynsmyndigheterna) som – efter samråd med ESRB när så är lämpligt – ska fastställa när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden. För det tredje klarläggs det att den förlängda tidsfristen endast ska gälla för de ”berörda företagen”. För det fjärde införs det ett klarläggande som innebär att tillsynsmyndigheten får förlänga den tidsperiod om tre månader som anges i artikel 148.3 andra stycket med en period på högst sju år. För det femte klargörs det att kravet på ”hänsyn till alla relevanta faktorer” inkluderar att hänsyn också tas till den genomsnittliga durationen i de försäkringstekniska avsättningarna.

Genom ett nytt andra stycke i artikel 138.4 klargörs det att Eiopa – efter begäran från en berörd nationell tillsynsmyndighet – ska fastställa om det föreligger ”exceptionellt svåra förhållanden”. I samma stycke finns även bestämmelser om under vilka förutsättningar en nationell tillsynsmyndighet får begära ett fasställande av att det föreligger ”exceptionellt svåra förhållanden”, nämligen om de försäkringsföretag som representerar en betydande del av marknaden eller berörda affärsgrenar sannolikt inte kommer att kunna avhjälpa den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet. I det nya andra stycket klargörs också när sådana förhållanden ska anses föreligga.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

86

I ett nytt tredje stycke finns bestämmelser om att Eiopa och de nationella tillsynsmyndigheterna regelbundet ska analysera om det föreligger ”exceptionellt svåra förhållanden”, och att Eiopa – i samarbete med berörda nationella tillsynsmyndigheter – ska fastställa när dessa förhållanden ska anses ha upphört.

Det nya fjärde stycket i artikel 138.4 motsvarar det tidigare andra stycket i samma artikel, och det nya femte stycket motsvarar det tidigare tredje stycket.

I de delar ändringarna i artikel 138 rör förutsättningarna för Finansinspektionens beslut om förlängning av tidsfristen ska ändringarna tas in i lag. Nyheterna i övrigt i denna artikel rör Eiopas samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna. För Finansinspektionens del regleras detta samarbete i den utvidgade samarbetsbestämmelsen(tidigare 14 kap. 3 § FRL – beträffande utvidgningen, se avsnitt 5.12).

Ändrade uppgifter vid gränsöverskridande 5.16

verksamhet

Bedömning: Den ändring i Solvens II-direktivets bestämmelser

om friheten att tillhandahålla tjänster som görs genom Omnibus II-direktivet kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: I artikel 145 och 146 i Solvens II-

direktivet finns bestämmelser om s.k. sekundäretablering. Enligt artikel 145.1 ska ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium underrätta tillsynsmyndigheten i hemlandet om detta, och i artikel 145.2 och 145.3 finns närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i samband med en sådan underrättelse. I artikel 145.4 finns bestämmelser om vad som ska gälla om de uppgifter som har lämnats i underrättelsen ändras. Enligt artikel 146 ska tillsynsmyndigheten i hemlandet – efter prövning – överföra uppgifterna till tillsynsmyndigheten i värdlandet.

I artikel 147 och 148 i Solvens II-direktivet finns bestämmelser om s.k. gränsöverskridande verksamhet utan sekundäretablering. Enligt artikel 147 ska försäkringsföretag som har för avsikt att börja bedriva gränsöverskridande verksamhet anmäla detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet, som sedan i sin tur ska lämna en

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

87

anmälan till tillsynsmyndigheten i värdlandet. Enligt artikel 148 ska tillsynsmyndigheten i hemlandet – efter prövning – överföra vissa uppgifter till tillsynsmyndigheten i värdlandet.

Enligt artikel 149 i Solvens II-direktivet ska ändringar i de uppgifter som har lämnats vid sekundäretablering enligt artikel 145 omfattas av det system med förhandsanmälan och anmälan som finns för gränsöverskridande verksamhet utan sekundäretblering i

artikel 147 och 148. Hänvisningen till artikel 145 i artikel 149 synes

vara en uppenbar felskrivning.

Genom artikel 2.38 i Omnibus II-direktivet ersätts hänvisningen i artikel 149 till artikel 145 med en hänvisning till artikel 147. Eftersom det svenska genomförandet av de nu aktuella bestämmelserna har grundats på de ”riktiga” bestämmelserna i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet och det tredje skadeförsäkringsdirektivet, och alltså inte på den felaktiga konsolideringen i Solvens II-direktivet finns det inget behov av att genomföra den ”rättelse” av Solvens II-direktivet som sker genom Omnibus IIdirektivet.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte 5.17

följer rättsregler

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen och i lagen om

utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige att Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller överträdelse av beslut om rättelse.

Skälen för förslaget: I artikel 155 och 158 i Solvens II-direktivet

finns regler om rättelse när ett försäkrings- respektive återförsäkringsförtetag inte följer rättsregler i en värdmedlemsstat (företaget bedriver direkt gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet i värdmedlemsstaten genom filial).

Genom artikel 2.39 och 2.40 i Omnibus II-direktivet införs tvistlösningsmöjligheter i artikel 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Där sägs att tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten får hänskjuta ärendet till Eiopa.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

88

I FRL och i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller överträdelse av beslut om rättelse.

Statistik kring verksamhet över gränserna 5.18

Bedömning: Förändringar i den närmare uppdelningen av den

statistik kring verksamhet över gränserna som ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen kan genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Skälen för bedömningen: I artikel 159 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om att försäkringsföretag som bedriver verksamhet över gränserna ska lämna viss statistik kring sin verksamhet till sin tillsynsmyndighet. Uppgifterna ska vara uppdelade efter de indelningar av olika slag som finns i bilagorna II och V till direktivet.

Bestämmelsen är genomförd i svensk rätt genom bestämmelserna 14 kap. 5 § FRL om att ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. I utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet utökas dessutom bemyndigandet i 14 kap. 18 § andra stycket 1 – om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt den bestämmelsen – med föreskriftsrätt även beträffande när och hur de ska lämnas.

Genom artikel 2.41 i Omnibus II-direktivet ersätts hänvisningar till bilagorna II och V i Solvens II-direktivet med hänvisningar till den indelning i affärsgrenar som finns i bilaga I till EU-förordningen.

Som framgått ovan framgår skyldigheten för försäkringsföretag att lämna statistiska uppgifter till Finansinspektionen av 14 kap. 5 § försäkringsrörelselagen i kombination med föreskrifter som meddelas av Finansinspektionen. De förändringar i uppdelningen av statistik som införs genom Omnibus II-direktivet kräver ändringar i Finansinspektionens föreskrifter, men ingen lagstiftningsåtgärd.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

89

Ekvivalens (återförsäkringsföretag) 5.19

Bedömning: De justerade bestämmelserna om s.k. ekvivalens

för återförsäkringsföretag som införs genom Omnibus II-direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 172 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om behandlingen av återförsäkringsverksamhet som bedrivs av företag med huvudkontor i ett land utanför EES. Enligt artikel 172.1 ska kommissionen anta genomförandeåtgärder som specificerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som ett land utanför EES tillämpar på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av företag med huvudkontor i det landet ska anses vara likvärdig (ekvivalent) med den solvensordning som gäller enligt Solvens II-direktivet. Enligt artikel 172.3 ska återförsäkringsavtal som ingås med företag som har huvudkontor i ett land utanför EES (tredjelandsföretag) vars solvensordning har bedömts vara likvärdig med den solvensordning som gäller enligt Solvens II-direktivet behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal som har ingåtts med företag som har fått tillstånd enligt Solvens II-direktivet (EES-företag).

I utkastet till kommande lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås bestämmelserna bli genomförda genom att det i FRL tas in en uttrycklig bestämmelse om likabehandling vid beslut om ekvivalens.

Genom artikel 2.42 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 172 i Solvens II-direktivet genom nya bestämmelser om kommissionens och Eiopas uppgifter i samband med beslut om ekvivalens (172.1 och 172.2). Det genomförs också vad som synes vara endast språkliga ändringar i artikel 172.3, där det stadgas att återförsäkringskontrakt som sluts med ett företag från tredje land vars solvensordning har ansetts vara ekvivalent med den solvensordning som finns i Solvens II-direktivet ska behandlas på samma sätt som återförsäkringskontrakt som sluts med företag som har fått tillstånd enligt Solvens II-direktivet.

Genom Omnibus II-direktivet införs det även tre helt nya artiklar i Solvens II-direktivet; artiklarna 172.4–172.6. Enligt artiklarna 172.4 och 172.5 införs en möjlighet för kommissionen att besluta om ekvivalens under en begränsad tidsperiod. Enligt artikel 172.6 ska återförsäkringskontrakt som sluts med företag vars

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

90

solvensordning ansetts vara ekvivalent under en begränsad tidsperiod behandlas på samma sätt som återförsäkringskontrakt som sluts med företag vars solvensordning ansetts vara ekvivalent.

Enligt utredningens bedömning behöver den föreslagna bestämmelsen i utkastet till lagrådsremiss inte justeras för att den ska anses omfatta även sådana återförsäkringskontrakt som har slutits med företag vars solvensordning har ansetts vara ekvivalent under

en begränsad tidsperiod, eftersom det i båda fallen krävs ett beslut

om ekvivalens från kommissionen.

Information om tillstånd m.m. 5.20

Bedömning: Ändringar i bestämmelserna om Finansinspek-

tionens informationsgivning i samband med att tillstånd ges till dotterföretag vars moderföretag har huvudkontor utanför EES, omfattas av den allmänna samarbetsbestämmelsen i försäkringsrörelselagen.

Skälen för bedömningen: I artikel 176 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om att medlemsländernas tillsynsmyndigheter ska lämna information till kommissionen och till andra länders tillsynsmyndigheter om de tillstånd som har lämnats till företag vars moderbolag är hemmahörande i ett land utanför EES. Regler av denna art – dvs. bestämmelser om samarbete och utbyte av information mellan behöriga myndigheter samt mellan dessa myndigheter och kommissionen – omfattas av 14 kap. 3 § FRL.

Genom artikel 2.43 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 176 endast på det sättet att även Eiopa ska underrättas. I och med att den allmänna samarbetsbestämmelsen utvidgas till att även omfatta Eiopa genomförs ändringen i art 176 i Solvens II-direktivet (se avsnitt 5.12).

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

91

Information om behandlingen av svenska 5.21

försäkringsföretag som bedriver verksamhet utanför EES

Bedömning: Ändringarna i bestämmelserna om den informa-

tion som ska lämnas till EU-institutioner kring behandlingen av försäkringsföretag som bedriver verksamhet utanför EES kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 177.1 i Solvens II-direktivet

finns bestämmelser om att medlemsländerna ska underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.

Genom artikel 2.44 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 177.1 i Solvens II-direktivet på det sättet att medlemländerna – förutom att underrätta kommissionen om eventuella svårigheter i tredje land – även ska underrätta Eiopa. Ändringen kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Definition av tillsynskollegium 5.22

Förslag: Ändringen av definitionen av tillsynskollegium införs i

lag.

Skälen för förslaget: I artikel 212.1 e i Solvens II-direktivet definieras

tillsynskollegium som en permanent med flexibel struktur för samarbete och samordning mellan tillsyns myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet tas denna definition in i lag.

Genom artikel 2.47 i Omnibus II-direktivet ändras definitionen av tillsynskollegium till ”en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp”.

Ändringen av definitionen bör införas i lag.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

92

Grupptillsyn i toppen av en grupp i Sverige 5.23

Bedömning: Ändringarna i reglerna om samarbete mellan grupp-

tillsynsmyndigheten och tillsynskollegiet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Skälen för förslaget

Grupptillsyn i toppen av en grupp inom Sverige (nationell undergrupptillsyn)

Artikel 216 i Solvens II-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att införa regler om s.k. nationell undergrupptillsyn. Det innebär att medlemsstaten ger den nationella tillsynsmyndigheten rätt att besluta att reglerna om grupptillsyn ska tillämpas på det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som finns i toppen av en grupp i det egna landet. För att den rätten ska föreligga krävs enligt direktivartikeln att det företag som finns i toppen av gruppen inom EES finns i ett annat land än det företag som reglerna om grupptillsyn annars skulle tillämpas på enligt artikel 213.

Artikel 216.1 ställer krav på samråd med grupptillsynsmyndigheten innan ett beslut om nationell undergrupptillsyn fattas. Samråd ska även ske med det företag som finns i toppen av gruppen inom EES, dvs. det företag som reglerna om grupptillsyn annars skulle tillämpas på.

Det följer av artikeln, utan att det sägs uttryckligen, att det endast är möjligt för den nationella tillsynsmyndigheten att besluta om nationell undergrupptillsyn då denna myndighet inte är grupptillsynsmyndighet. Dels skulle det saknas skäl att i direktivartikeln föreskriva om samråd med grupptillsynsmyndigheten om den beslutande tillsynsmyndigheten själv är grupptillsynsmyndighet, dels saknas behov av ett särskilt beslut om grupptillsyn på nationell nivå om den nationella tillsynsmyndigheten redan har ansvaret för grupptillsynen. Det bör noteras att tillsynen över de enskilda företagen – på s.k. solo-nivå – alltid åvilar tillsynsmyndigheten i det land auktorisationen meddelats (se artikel 213.1 andra stycket).

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

93

Enligt artikel 216.2 får tillsynsmyndigheten begränsa ett beslut om undergrupptillsyn till att avse endast en av grupptillsynens tre delar:

1. gruppsolvens,

2. riskkoncentrationer och interna transaktioner, samt

3. riskhantering och internkontroll.

För den situationen att beslut om undergruppstillsyn fattats innehåller artikel 216.3 och 216.4 regler om hur gruppsolvensen ska beräknas under vissa förutsättningar.

Vidare regleras i artikeln hur ett beslut om nationell undergrupptillsyn ska förhålla sig till den särskilda tillsynsordning som anges i artiklarna 236–243 i Solvens II-direktivet (se artikel 216.5– 6). Om en tillsynsmyndighet fattar ett beslut om att det ska ske nationell undergrupptillsyn med avseende på gruppsolvens, får det företag som finns i toppen av gruppen i det aktuella landet inte ansöka om att dess dotterföretag ska omfattas av den särskilda tillsynsordningen. Om det företag som finns i toppen av en grupp inom EES har fått tillstånd att tillämpa den särskilda tillsynsordningen på det företag som finns i toppen av en grupp inom en medlemsstat, får den medlemsstaten inte tillåta att beslut om nationell undergrupptillsyn fattas. Ett redan fattat beslut om undergrupptillsyn får inte kvarstå om företaget i toppen av gruppen inom EES får tillstånd att tillämpa den särskilda tillsynsordningen på det dotterföretag som finns i toppen av en grupp i den aktuella medlemsstaten.

Om en medlemsstat väljer att ge den nationella tillsynsmyndigheten möjlighet att besluta om nationell undergrupptillsyn framgår det av artikel 217 att medlemsstaten också måste ge tillsynsmyndigheten möjlighet att ingå vissa överenskommelser med behöriga myndigheter i andra EES-länder. Det handlar om situationen då Finansinspektionen och någon annan behörig myndighet båda har beslutat om nationell undergrupptillsyn med stöd av den nationella lagstiftning som genomför artikel 216 i Solvens II-direktivet. Besluten har fattats med avseende på de delar av en internationell grupp som finns inom respektive medlemsstat, de s.k. nationella undergrupperna. I ett sådant fall har inspektionen och en annan behörig myndighet möjlighet att besluta om samordnad

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

94

grupptillsyn med avseende på de nationella undergrupper som finns inom Sverige och en eller flera andra relevanta EES-länder.

I artikel 2.48 och 2.49 i Omnibus II-direktivet införs ändringar i artikel 216 och 217 i Solvens II-direktivet av följande innehåll.

I artikel 216.1 och 216.4 tredje stycket läggs till att grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

I artikel 217.1 läggs till att tillsynsmyndigheten ska ange motivet till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Även i dessa fall ska grupptillsynsmyndigheten underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

Enligt 14 kap. 3 § FRL är Finansinspektionen skyldig att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. En bestämmelse som nu dessutom föreslås utökas till att även omfatta Eiopa (se avsnitt 5.12). Det innebär att alla sådana skyldigheter avseende samarbete och informationsutbyte i direktiv på försäkringsområdet omfattas (se prop. 1992/93:257 s. 201). Finansinspektionen har således en skyldighet att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter enligt artiklarna därom i Solvens II-direktivet. I dessa delar kommer det därför generellt inte att krävas några särskilda lagstiftningsåtgärder.

Begreppet tillsynskollegium definieras i artikel 212.1 e i Solvens IIdirektivet som en permanent men flexibel struktur för samarbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Definitionen får betydelse främst för delar av den tämligen ingående regleringen av hur samarbete ska ske mellan myndigheter i artiklarna 236–240, 247–253 och 260–263 i Solvens IIdirektivet.

Enligt artikel 248.2–3 ska ett tillsynskollegium inrättas, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, för att underlätta grupptillsynsuppgifterna. Syftet beskrivs närmare vara att åstadkomma samstämmighet i processerna för samarbete, informationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna. Av artikeln framgår även vilka myndigheter som har rätt att delta, hur arbetet ska fördelas och att verksamheten ska baseras på så kallade samordningsöverenskommelser. Att Finansinspektionen har att beakta Solvens II-direktivets bestämmelser om tillsynskollegier följer som konstaterats ovan av 14 kap. 3 § FRL.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

95

I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet genomförs reglerna i artikel 216 och 217 om undergruppstillsyn. Nu tillkommande ändringar om samarbete mellan grupptillsynsmyndigheten och tillsynskollegiet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Allmänna bestämmelser om gruppsolvens 5.24

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspek-

tionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland.

Skälen för bedömningen

Allmänna bestämmelser om gruppsolvens som inte bör införas i lag

I Avdelning III, kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 2–3 i Solvens IIdirektivet (artiklarna 218–229) finns ett antal bestämmelser om gruppsolvens utöver de bestämmelser som redan berörts. I artikel 224 finns en bestämmelse om värdering av tillgångar och skulder vid gruppsolvensberäkningen. Artikel 225 beskriver hur bl.a. dotterföretag ska beaktas i vissa situationer. Det finns i artikel 226 regler om hur hänsyn ska tas i gruppsolvenssammanhang till innehav av andelar i dotterföretag genom ett mellanliggande holdingföretag (försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag). Artikel 227 reglerar hur försäkringsföretag från tredje land ska beaktas vid gruppsolvensberäkningen. Det beaktandet skiljer sig åt beroende på om solvensordningen i det tredje landet kan anses likvärdig eller inte med den som gäller enligt den s.k. första pelaren i Solvens II-direktivet. Slutligen finns i artikel 229 bestämmelser om hur gruppsolvensberäkningen ska utföras för det fall det saknas tillräcklig information om ett företag i gruppen. Detta företags bokförda värde ska då dras av vid gruppsolvensberäkningen.

Den värderingsbestämmelse som finns i artikel 224 i Solvens IIdirektivet består av en hänvisning till den allmänna värderings-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

96

bestämmelse som finns i artikel 75 i direktivet. Den sistnämnda artikeln genomförs i förslaget till 5 kap. 1 § FRL, som gäller även vid beräkningen av gruppsolvens enligt 11 kap. Det fordras mot den bakgrunden, till skillnad från vad utredningen föreslagit, ingen särskild lagbestämmelse motsvarande artikel 224 i Solvens IIdirektivet.

Artiklarna 225–227 och 229 har sakliga motsvarigheter i försäkringsgruppdirektivet (se punkterna 2.1–5 i bilaga I till försäkringsgruppdirektivet). Endast mindre ändringar har skett för att anpassa bestämmelserna till Solvens II-direktivets övriga bestämmelser. Vid genomförandet av det direktivet gjordes bedömningen att de bestämmelserna kunde genomföras genom myndighetsföreskrifter (prop. 1999/2000:99 s. 36–38). Sådant genomförande har därefter skett (Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2011:10 Gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag som ingår i en grupp).

I artikel 2.50 i Omnibus II-direktivet införs ändringar i artikel 227 i Solvens II-direktivet. Där fastställs ett reviderat förfarande för fastställande av likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland som följer av Lissabonfördraget. Artikel 227 har följande lydelse.

1. När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemsstaterna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010. Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

97

tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huruvida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.

4. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI. De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet. Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

5. Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:

a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.

b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.

e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

6. Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

98

a) den delegerade akten har återkallats,

b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.

Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfarande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.

7. När det i enlighet med punkt 5, har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.

I det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet sägs att det saknas skäl att frångå den bedömning som gjordes beträffande bestämmelserna i artikel 225– 227 och 229 vid genomförandet av försäkringsgruppdirektivet och att dessa även framöver bör genomföras genom myndighetsföreskrifter med stöd av bemyndigande i lag. Genom det bemyndigande som föreslås i 14–18 §§ skapas utrymme för sådant genomförande. Nu tillkommande ändringar i artikel 227 föranleder endast den ändringen att det bör anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning när det gäller likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland.

Interna modeller för en grupp 5.25

Förslag: Processen för beviljande av tillstånd till användning av

interna modeller på gruppnivå ska anpassas efter den nya europeiska tillsynsordningen. En sådan ordning införs i försäkringsrörelselagen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

99

Skälen för förslaget

Interna modeller för en grupp

I likhet med vad som gäller för solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag finns möjlighet att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet med användning av en intern modell (en gruppbaserad intern modell). Det gäller dock endast om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas med konsolideringsmetoden. Detta framgår av att den bestämmelse – artikel 230.2 – som anvisar standardformeln och intern modell som två alternativa sätt att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet, endast gäller när konsolideringsmetoden används. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i artikel 233, som reglerar beräkningen av gruppsolvens med sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Om sammanläggnings- och avräkningsmetoden används kan de försäkringsföretag som ingår i en grupp beräkna sina enskilda solvenskapitalkrav med användning av en intern modell, vilket berörs nedan.

Det framgår av skäl 102 till Solvens II-direktivet och av artikel 231.1 i Solvens II-direktivet att en gruppbaserad intern modell även kan användas för beräkningen av solvenskapitalkravet för de enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Den kan också användas endast för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Vidare kan tillämpningsområdet för en intern modell på gruppnivå avgränsas till att endast omfatta vissa av försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna i en grupp, både såvitt avser det gruppbaserade solvenskapitalkravet och såvitt avser ett enskilt företags solvenskapitalkrav. Detta framgår bl.a. av tillgängliga utkast till nivå II-föreskrifter².

Genom en hänvisning i artikel 230.2 i Solvens II-direktivet anges att reglerna för en intern modell som används för att beräkna solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag (på s.k. solonivå) även gäller för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Av den hänvisningen följer att en gruppbaserad intern modell kan vara fullständig eller partiell, dvs. antingen omfatta alla risker i alla verksamheter i de försäkringsföretag som modellen gäller för eller endast omfatta vissa risker eller vissa verksamheter (se artikel 230.2 jämförd med artikel 112.1–2 i Solvens II-direktivet). I likhet med en intern modell som används för beräkningen av ett enskilt försäkringsföretags

² Se t.ex. artikel 332.2 i Draft Implementing Measures Solvency II av den 31 oktober 2011.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

100

solvenskapitalkrav kan en gruppbaserad intern modell också vara avgränsad både med avseende på risker och med avseende på verksamheter. Till detta kommer att en gruppbaserad intern modell, som angetts ovan, kan vara avgränsad till vissa företag inom en grupp. Sammantaget innebär det att en mängd olika tillämpningsområden är tänkbara för en gruppbaserad intern modell.

Hänvisningen till reglerna för interna modeller för enskilda försäkringsföretag har också betydelse i fråga om ändringar av den interna modellen och för de materiella kraven på den. Även dessa regler för interna modeller för enskilda försäkringsföretag gäller för en gruppbaserad intern modell (se artikel 230.2 i Solvens II-direktivet jämförd med artiklarna 115 samt 120–125 i Solvens IIdirektivet). Som exempel på en situation då reglerna om ändring av en intern modell får betydelse i gruppsammanhang kan nämnas att en gruppbaserad intern modell som används för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet görs tillämplig på ett företag inom gruppen som inte till en början omfattats av modellen. Detta betraktas som en ändring av den interna modellen i fråga (se artikel 328.2 och 205 i Draft Implementing Measures Solvency II av den 31 oktober 2011).

För ansökningar om tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell gäller särskilda regler enligt artikel 231 i Solvens IIdirektivet. Det reglerna är tillämpliga både om ansökan avser användning endast på gruppnivå av en gruppbaserad intern modell och om ansökan avser användning av en gruppbaserad intern modell även för beräkningen av solvenskapitalkravet för ett eller flera försäkringsföretag som ingår i gruppen.

En ansökan om tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell ska göras gemensamt av ett försäkringsföretag som finns i toppen av en grupp och de företag som detta företag är moderföretag till, har ett ägarintresse i, eller har en gemensam ledning med (se artikel 231.1 första stycket i Solvens II-direktivet). Om ett holdingföretag (försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag) finns i toppen av gruppen görs ansökan gemensamt av de företag som på samma sätt är knutna till holdingföretaget. Detta innebär att de företag som gör ansökan alltid är företag som omfattas av Solvens II-direktivet, dvs. företag som med FRL:s terminologi antingen är försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. En snarlik reglering finns i kreditinstitutsdirektivet³. Där

³ Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstut, senast ändrat genom Europaparlamentets och

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

101

finns i artikel 129 regler om gruppbaserade ansökningar om att få använda enhetliga metoder för att beräkna kapitalkrav. De reglerna finns genomförda i 10 kap. 5–6 §§ kapitaltäckningslagen (se prop. 2006/07:5 s. 332–338).

En ansökan om tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell ska ges in till grupptillsynsmyndigheten (se artikel 231.1 andra stycket i Solvens II-direktivet). Det gäller oavsett om modellen ska användas enbart för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet eller om den också ska användas för beräkning av solvenskapitalkravet för något eller några av de företag som ingår i gruppen. I detta avseende gäller alltså en annan ordning än om ansökan gäller en intern modell för ett försäkringsföretag som inte ingår i en grupp. I det fallet ska ansökan göras hos den tillsynsmyndighet som auktoriserat företaget i fråga (se skäl 86 till Solvens IIdirektivet och dess artikel 112).

Det kan hända att enskilt försäkringsföretag som ingår i en grupp redan har fått tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av sitt solvenskapitalkrav när ansökan om tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell lämnas in. För det fall ansökan avser tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet måste ansökan innehålla en förklaring av hur den gruppbaserade interna modellen ska samordnas med den interna modell som finns på plats sedan tidigare (se artikel 327.6 a iv i Draft Implementing Measures Solvency II av den 31 oktober 2011).

I den omvända situationen, att en gruppbaserad intern modell redan används för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet, kan det inte komma i fråga att godkänna en separat intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för ett enskilt företag som ingår i en grupp. Den lösning som Solvens IIdirektivet erbjuder i det läget när ett bolag inom en grupp vill byta från standardformeln till en intern modell är att den gruppbaserade interna modellens användningsområde utsträcks till att även omfatta beräkningen av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag som ingår i gruppen (se artikel 231.1 i Solvens IIdirektivet och artikel 328.3 i Draft Implementing Measures Solvency II av den 31 oktober 2011).

rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

102

När sammanläggnings- och avräkningsmetoden används kan det, som nämnts ovan, inte komma i fråga att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en intern modell. Däremot kan solvenskapitalkravet för de enskilda företag som ingår i gruppen beräknas med en intern modell, efter att tillstånd till det har getts. Om ansökan görs gemensamt av de försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i en grupp ska ansökan enligt artikel 233.5 handläggas i den ordning som följer av artikel 231, bl.a. ska ansökan ges in till grupptillsynsmyndigheten. Motsatsvis följer att en ansökan av ett enskilt företag inom en sådan grupp om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av det företagets solvenskapitalkrav ska handläggas enligt Solvens II-direktivets allmänna regler interna modeller (se artikel 112 i Solvens II-direktivet).

Särskilt om prövning av ansökningar

Genom artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet införs en helt ny lydelse av artikel 231.1–6 i Solvens II-direktivet.

Prövningen av de ansökningar som enligt artikel 231.1 och 233.5 ska göras hos grupptillsynsmyndigheten ska nämligen ske enligt den särskilda ordning som beskrivs i artikel 231.1–6. Processen har anpassats till den nya europeiska tillsynsordningen. Ändringarna innebär i huvudsak att Ceiops roll har övertagits av Eiopa. En viktig skillnad är att Eiopa har möjlighet att fatta ett bindande beslut i fråga om tillstånd till användning av en intern modell, medan Ceiops endast kunde avge rekommendationer.

När en ansökan om tillstånd till användning av en gruppbaserad intern modell eller en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet för något eller några av de företag som ingår i en grupp kommer in, ska grupptillsynsmyndigheten omedelbart vidarebefordra den till övriga berörda tillsynsmyndigheter och till Eiopa.

Enligt artikel 231.2 ska de behöriga myndigheter som berörs av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, gruppbaserad eller avsedd för ett enskilt företags solvenskapitalkravsberäkning, göra allt de kan för inom sex månader att nå fram till ett gemensamt beslut med anledning av ansökan. Om myndigheterna inte kan enas åligger det grupptillsynsmyndigheten att själv besluta om tillstånd ska ges eller inte. Alla de berörda behöriga myndigheterna har möjlighet att inom den angivna sexmånadersperioden hänskjuta

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

103

ärendet till Eiopa för avgörande. Grupptillsynsmyndigheten ska då skjuta upp sitt beslut om avvakta Eiopas avgörande. Ett sådant avgörande är bindande och ska följas av de berörda behöriga myndigheterna. En snarlik ordning gäller i dag i fråga om ansökningar om tillstånd till användning av vissa metoder för kapitalkravsberäkning i kreditinstitut (se bl.a. artikel 129.1 i kreditinstitutsdirektivet i den lydelse det fått genom artikel 9.15 a och 9.32 i det s.k. Omnibus I-direktivet⁴, prop. 2011/12:70 s. 66–68 och 10 kap. 6 § kapitaltäckningslagen).

Förslag i det kommande utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet

Solvens II-direktivets regler om interna modeller i gruppsammanhang bör i huvudsak införas i lag. Liksom frågan om val av metod för gruppsolvensberäkningen är frågor om tillstånd att inom en grupp använda en intern modell av principiell natur. De förutsättningar som ska gälla för tillståndsprövningen är också av stor betydelse för försäkringsföretagens riskhantering. En intern modell utgör en betydande investering för ett försäkringsföretag. Regleringen av interna modeller för enskilda försäkringsföretag föreslås också ske i lag. Det framstår mot denna bakgrund som lämpligast med en lagreglering och inte, som utredningen föreslagit, en reglering i allt väsentligt på lägre normhierarkisk nivå.

Av FRL bör därför framgå att det gruppbaserade solvenskapitalkravet kan beräknas antingen med standardformeln eller med en intern modell, när konsolideringsmetoden används för gruppsolvensberäkningen. Genom en hänvisning till reglerna om interna modeller som gäller för enskilda försäkringsföretag ska det framgå att bestämmelserna för sådana interna modeller i allt väsentligt även gäller i gruppsammanhang. Det ska också anges i lag att en gruppbaserad intern modell även kan användas för beräkningen av solvenskapitalkravet för de enskilda försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen.

⁴ Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

104

Med förebild i kapitaltäckningslagen (se framförallt 10 kap. 6 § kapitaltäckningslagen) bör det regleras i FRL hur förfarandet ska utformas för prövningen av ansökningar om tillstånd att använda en gruppbaserad intern modell, både för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för de enskilda företag som ingår i en grupp. Den regleringen ska även gälla då försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i en grupp där sammanläggnings- och avräkningsmetoden används för gruppsolvensberäkningen, ansöker om tillstånd till användning av en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet på företagsnivå (se artikel 233.5 i Solvens II-direktivet).

I FRL ska därför anges att Finansinspektionen, när inspektionen har uppdrag att vara grupptillsynsmyndighet, ska ta emot nyss nämnda typer av tillståndsansökningar, vilket motsvarar artikel 231.1 och 233.5 i Solvens II-direktivet. I FRL ska vidare, efter mönster från 10 kap. 6 § kapitaltäckningslagen, tas in föreskrifter motsvarande 231.2–6 i Solvens II-direktivet, som beskriver i vilken ordning grupptillsynsmyndigheten, övriga berörda behöriga myndigheter samt Eiopa ska handlägga en tillståndsansökan avseende en intern modell i gruppsammanhang.

Det bör också särskilt anges i FRL att ett Finansinspektionen ska följa ett beslut av Eiopa med anledning av sådan ansökan, på samma sätt som detta i dag anges i kapitaltäckningslagen beträffande beslut av Europeiska bankmyndigheten (se 10 kap. 6 § tredje stycket kapitaltäckningslagen och prop. 2011/12:70 s. 67 f.). Det innebär att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet och en tillståndsansökan har prövats genom ett beslut av Eiopa, är förpliktad att fatta ett särskilt beslut av samma innehåll som Eiopas beslut. Eiopas beslut kan överklagas enligt artikel 60 i Eiopa-förordningen. Finansinspektionens motsvarande beslut kan överklagas till domstol i vanlig ordning. Två parallella processer rörande samma sak kan då föras. Om detta läge skulle uppkomma kan en rimlig utgångspunkt vara att den svenska domstolen förklarar målet vilande i avvaktan på att ett lagakraftvunnet avgörande föreligger med anledning av överklagandet av Eiopas beslut (a. prop. s. 68).

När Finansinspektionen, tillsammans med sina systermyndigheter inom EES, deltar i prövningen av en ansökan om tillstånd till användning av en intern modell i gruppsammanhang, uppkommer frågan om vilket lands lag som ska tillämpas vid tillståndsprövningen. De ansökande företagen kan vara såväl försäkringsföretag

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

105

som EES-försäkringsgivare. Som regeringen uttalat i samband med genomförandet av kreditinstitutsdirektivet (prop. 2006/07:5 s. 335) står det klart att Finansinspektionen, när inspektionen tar emot ansökan, i avsaknad av särskilda lagstadgade undantag ska tillämpa svenska regler.

En förutsättning för att de behöriga myndigheterna gemensamt ska kunna komma överens om vilket beslut en ansökan ska föranleda – vilket krävs enligt artikel 231.2 i Solvens II-direktivet – är emellertid att de har flexibla ramar för sitt agerande. De måste kunna gå varandra till mötes när de nationella rättsreglerna ser olika ut. På samma sätt som skett i kapitaltäckningslagen (se prop. 2006/07:5 s. 336–337 och 10 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen) bör därför Finansinspektionen kunna tillämpa utländsk rätt. Detta bör kunna ske fritt i de fall inspektionen inte har tagit emot ansökan och förhandlar om en ett gemensamt beslut med bl.a. grupptillsynsmyndigheten, som i det fallet inte är Finansinspektionen. När emellertid Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet har tagit emot en ansökan bör samma begränsning för tillämpning av utländsk rätt gälla som enligt 10 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen, dvs. att det krävs för en effektiv tillsyn över företagen i fråga.

Möjligheten för Finansinspektionen att i vissa fall tillämpa utländsk rätt och de begränsningar som gäller därvidlag bör framgå av FRL.

En överenskommelse mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som föranleds av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp, utgör en internationell överenskommelse enligt 10 kap. regeringsformen. Finansinspektionen som förvaltningsmyndighet kan endast ingå en sådan överenskommelse om den har ett särskilt uppdrag att göra det (se 10 kap. 3 § regeringsformen). När det gäller överenskommelser om beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, framgår det direkt av FRL att inspektionen får ingå dem.

Genom att ingå en överenskommelse om att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell ska föranleda ett visst beslut, åtar sig inspektionen, när den är grupptillsynsmyndighet, att fatta ett nationellt beslut vars innehåll motsvarar innehållet i överenskommelsen. Den internationella överenskommelsen är dock inte direkt bindande för de ansökande företagen utan det är först genom det nationella beslutet som rättsverkningar för företagen

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

106

uppkommer. När Finansinspektionen har fattat ett beslut på grundval av en internationell överenskommelse, är beslutet på vanligt sätt bindande för den som det riktar sig till och ska kunna överklagas till domstol (se prop. 2005/06:45 s. 115 f., jfr bet. 2005/06FiU22 s. 12 f.)

Om det inte är Finansinspektionen som är grupptillsynsmyndighet kommer beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp att fattas av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Finansinspektionen kan då, om svenska företag ingår i den aktuella gruppen, delta vid tillståndsprövningen i form av samråd med grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda behöriga myndigheter. Det beslut som sedan fattas ska dock gälla i Sverige på samma sätt som om det fattats av Finansinspektionen. Detta förhållande bör framgå av FRL, i likhet med vad som redan i dag är fallet i kapitaltäckningslagen (se 10 kap. 6 § femte stycket nämnda lag och prop. 2006/07:5 s. 338).

Sammanfattningsvis införs genom artikel 2.51 i Omnibus II-

direktivet en helt ny lydelse av artikel 231.1–6 i Solvens II-direktivet. Den innebär att processen för beviljande av tillstånd till användning av interna modeller på gruppnivå ska anpassas efter den nya europeiska tillsynsordningen. En sådan ordning bör införas i FRL.

Kapitaltillägg på gruppnivå 5.26

Förslag: I försäkringsrörelselagen tas in en bestämmelse om att

Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får besluta om kapitaltillägg till det gruppbaserade solvenskapitalkravet om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil samt vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid denna bedömning.

I det fallet ska även beaktas om ett försäkringsföretag använder matchningsjustering, volatilitetsjustering eller övergångsreglering och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

107

Skälen för förslaget

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade solvenskapitalkravet

Genom artikel 2.52 och artikel 2.53 i Omnibus II-direktivet justeras artikel 232 första och tredje stycket.

Av artikel 232 första stycket i Solvens II-direktivet, i dess lydelse enligt Omnibus II-direktivet (jfr avsnitt 5.5), framgår att vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:

a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte

skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att kvantifiera.

b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna

försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.

Enligt andra stycket i samma artikel får, om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, ett kapitaltillägg på gruppnivå beslutas.

Av tredje stycket i samma artikel följer att artikel 37.1–37.5, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 ska gälla i tillämpliga delar.

För att genomföra artikel 232 bör det – enligt utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet – tas in en bestämmelse i FRL om att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får besluta om kapitaltillägg till det gruppbaserade solvenskapitalkravet om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil samt vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid denna bedömning. I det fallet ska även beaktas om ett försäkringsföretag använder matchningsjustering, volatilitetsjustering eller övergångsreglering och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsregleringen.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

108

Särskild tillsynsordning 5.27

Förslag: Processen för beslut om särskild tillsynsordning och

beslutsordningen inom ramen för denna, ska anpassas efter den nya europeiska tillsynsordningen. Regler om detta införs i försäkringsrörelselagen.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.56 i Omnibus II-direktivet

införs en helt ny lydelse av artikel 237 i Solvens II-direktivet. Genom artikel 2.57 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 238.4 i Solvens II-direktivet. Genom artikel 2.58 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 238.5 i Solvens II-direktivet. Genom artikel 2.59 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 239.4 i Solvens II-direktivet.

Ansökningar om tillstånd för dotterföretag att omfattas av särskild tillsynsordning

Av artikel 236, 237.1 andra stycket och 243 i Solvens II-direktivet framgår att försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag får ansöka om tillstånd för dotterföretag att omfattas av särskild tillsynsordning (bestämmelserna i artikel 238– 239). Ansökan ska ges in till den tillsynsmyndighet auktoriserat dotterföretaget som i sin tur utan dröjsmål ska överlämna den till övriga medlemmar i tillsynskollegiet.

Av artikel 237.1 första stycket framgår att de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet i fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning ska samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det. Av artikel 237.2 framgår att de berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan. Vidare framgår av artikel 237.5 att om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut ska den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

109

Av artikel 236 i Solvens II-direktivet framgår vilka villkor som ska vara uppfyllda för att ansökan om att omfattas av det särskilda samrådsförfarandet mellan tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet ska kunna godkännas. Det första kravet är att grupptillsynsmyndigheten inte får ha beslutat att undanta dotterföretaget från grupptillsynen. Det andra är att dotterföretaget ska omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll och att de berörda tillsynsmyndigheterna ska ha förvissat sig om att moderföretaget visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget. Det tredje kravet är att moderföretaget måste ha fått godkännande från grupptillsynsmyndigheten att få göra en enda risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. Det fjärde kravet som artikel 236 ställer är att moderföretaget ska ha fått godkännande att offentligöra en enda rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att bestämmelser motsvarande artikel 236, 237.1 första och andra stycket, 237.2, 237.5 och 243 genomförs i lag.

Beslut efter överenskommelse inom tillsynskollegiet efter åtgärdsförslag

Av artikel 238.2 sista meningen och 238.3 andra stycket följer att tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag enligt respektive artikel i tillsynskollegiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet. Av artikel 238.4 följer att tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om ett förslag från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder (beslut efter överenskommelse inom tillsynskollegiet efter åtgärdsförslag). Vidare stadgar artikeln att överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att en bestämmelse motsvarande artikel 238.2 sista meningen och 238.3 andra stycket samt 238.4 bör genomföras i lag.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

110

Hänskjutande till Eiopa vid oenighet om ansökningar

Av art 237.3 följer av första stycket att om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i artikel 237.2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Eiopa ska enligt artikel 237.3 andra stycket fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Enligt artikel 237.3 tredje stycket gäller att om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna, 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att en bestämmelse motsvarande artikel 237.3 bör genomföras i lag (med undantag för den del av direktivartikeln som riktas till Eiopa).

Hänskjutande till Eiopa vid oenighet om åtgärdsförslag

Av artikel 238.5 framgår att om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening angående förslag som avses i artikel 238.2–238.4 får endera tillsynsmyndigheten inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Denna period på en månad ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskommelse har uppnåtts inom till-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

111

synskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut.

Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

Av artikel 239.4 framgår att tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar

a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje för-

längning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller

b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period

på en månad som avses i punkt 2. I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet.

Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa

a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad

som avses i första stycket har löpt ut,

b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet

i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket,

c) i krissituationer som avses i punkt 2.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att en gemensam bestämmelse motsvarande artikel 238.5 och 239.4 bör genomföras i lag (med undantag från de delar som uteslutande riktar sig till Eiopa och som därför inte ska genomföras i nationell rätt).

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

112

Finansinspektionen ska skjuta upp sitt beslut om hänskjutande har skett

Av artikel 237.3, 238.5 andra och tredje styckena och 239.4 femte stycket framgår på samma sätt i alla tre artiklarna att om hänskjutande skett till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska grupptillsynsmyndigheten respektive den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det berörda dotterföretaget uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen. Det framgår även att den myndigheten ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att en bestämmelse motsvarande artiklarna 237.3, 238.5 andra och tredje styckena samt 239.4 femte stycket bör genomföras i lag.

När det gäller artikel 238 och 239 finns även krav på att beslutet ska innehålla en fullständig motivering och att det ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet. I dessa delar behöver artiklarna inte genomföras eftersom skyldigheterna i dessa avseenden följer av förvaltningslagens 20 § när det gäller det berörda dotterföretaget. Att Finansinspektionen i förhållandet till andra behöriga myndigheter är skyldig att följa alla bestämmelser i Solvens II-direktivet om samarbete mellan myndigheter, däri inbegripet skyldigheten att sända ett motiverat beslut till tillsynskollegiet följer redan av 14 kap. 3 § FRL.

Grupptillsynsmyndighet 5.28

Förslag: Processen för beslut om grupptillsynsmyndighet ska

anpassas efter den nya europeiska tillsynsordningen. Regler om detta införs i försäkringsrörelselagen.

Skälen för förslaget I artikel 2.65 i Omnibus II-direktivet refor-

meras den beslutsordning som regleras i artikel 247.3–247.7 i Solvens II-direktivet.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

113

Allmänt

Artikel 247.3 i Solvens II-direktivet ger berörda behöriga myndigheter möjlighet att fatta ett gemensamt beslut om att en annan behörig myndighet än den som avses i artikel 247.2 ska utses till grupptillsynsmyndighet. En förutsättning för att ett sådant beslut ska få fattas är att det inte är lämpligt att låta den myndighet som utpekas av artikel 247.2 att vara grupptillsynsmyndighet. Lämpligheten ska bedömas med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av den försäkringsverksamhet som bedrivs i gruppen i olika länder.

Reglerna har sin motsvarighet i konglomeratlagen och det bakomliggande konglomeratdirektivet. Där finns möjlighet för inblandade myndigheter att genom en särskild överenskommelse på utse en annan myndighet till samordnare av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat än den myndighet som utpekas av direktivets regler (se artikel 10.3 i konglomeratdirektivet och 4 kap. 3 § första stycket konglomeratlagen).

De bakomliggande direktivbestämmelserna i Solvens II-direktivet och konglomeratdirektivet ligger varandra nära både sakligt och i fråga om utformning. I utkastet till lagrådsremiss föreslås att de aktuella reglerna i Solvens II-direktivet bör genomföras med förebild i de nämnda reglerna i konglomeratlagen.

Internationell överenskommelse om vilken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet

En skillnad mellan art 247.3 i Solvens II-direktivet och motsvarande bestämmelse i konglomeratdirektivet är att konglomeratdirektivet talar om en överenskommelse mellan de berörda behöriga myndigheterna medan Solvens II-direktivet i stället använder uttrycket gemensamt beslut. I realiteten bedöms någon skillnad inte föreligga. Det handlar om att de inblandade myndigheterna enas om vilken av dem som ska fungera som grupptillsynsmyndighet, dvs. träffar en överenskommelse. Det föreslås därför att begreppet överenskommelse ska användas i den svenska lagtexten.

En sådan överenskommelse om vilken myndighet som ska ha uppdraget att vara grupptillsynsmyndighet utgör en internationell överenskommelse i regeringsformens mening (se prop. 2005/06:45 s. 115). Sådana överenskommelser ingås enligt 10 kap. 1 § regerings-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

114

formen av regeringen. Det finns dock möjlighet för regeringen att ge i uppdrag åt en förvaltningsmyndighet att ingå en överenskommelse som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (se 10 kap. 2 § regeringsformen). Riksdagens medverkan krävs bl.a. när en internationell överenskommelse förutsätter lagändringar.

De överenskommelser som nu är aktuella förutsätter inte lagändringar, eftersom gruppreglerna i FRL föreslås bli utformade så att de tar hänsyn till att Finansinspektionen i vissa fall är grupptillsynsmyndighet och vissa fall inte är det. Inte heller i övrigt bedöms sådana överenskommelser kräva riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan. Därför kan Finansinspektionen ges i uppdrag att ingå sådana internationella överenskommelser som krävs.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att en bestämmelse motsvarande art 247.3 bör tas in i FRL men det uttryckliga bemyndigandet bör ges i förordning, på samma sätt som skett i 1 § förordningen (2006:627) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndighet till Eiopa

Av artikel 247.4 följer att om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyndigheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

Av artikel 247.5 följer att Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

115

Av artikel 247.6 följer att om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att bestämmelser motsvarande artikel 247.4–6 bör genomföras i lag. (med undantag från de delar som uteslutande riktar sig till Eiopa och som därför inte ska genomföras i nationell rätt).

Tillsynskollegier 5.29

Förslag: Processen för vissa beslut om samarbetet inom tillsyns-

kollegier ska anpassas efter den nya europeiska tillsynsordningen. Regler om detta införs i försäkringsrörelselagen.

Skälen för förslaget: I artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet refor-

meras punkterna 2–7 i artikel 248 i Solvens II-direktivet. Det är fråga om beslutsordning (punkt 2 och 4), tillsynskollegiets sammansättning (punkt 3), samordningsöverenskommelsens innehåll (punkt 5) och anvisningar till Eiopa (punkt 6 och 7).

Tillsynskollegier och hänskjutande till Eiopa

Begreppet tillsynskollegium definieras i artikel 212.1 e i Solvens IIdirektivet som en permanent men flexibel struktur för samarbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Definitionen får betydelse främst för delar av den tämligen ingående regleringen av hur samarbete ska ske mellan myndigheter i artiklarna 236–240, 247–253 och 260–263 i Solvens IIdirektivet.

Enligt artikel 248.2–3 ska ett tillsynskollegium inrättas, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, för att underlätta grupptillsynsuppgifterna. Syftet beskrivs närmare vara att åstadkomma samstämmighet i processerna för samarbete, informationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna. Av artikeln framgår även vilka myndigheter som har rätt att delta, hur arbetet ska fördelas och att verksamheten ska baseras på så kallade samordningsöverenskommelser. Att Finansinspektionen har att beakta

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

116

Solvens II-direktivets bestämmelser om tillsynskollegier följer som konstaterats ovan av 14 kap. 3 § FRL.

I förarbetena till kapitaltäckningslagen har, med hänvisning till bestämmelser motsvarande 14 kap. 3 § FRL, bedömningen gjorts att reglering av samarbete inom tillsynskollegier ryms inom befintlig lagreglering (prop. 2010/11:110 s. 84–85). Motsvarande gäller för Solvens II-direktivets reglering av samarbetet inom tillsynskollegier. För att underlätta utformningen av de relativt omfattande bestämmelserna i direktivet om samarbete mellan tillsynsmyndigheter bör dock en definition av tillsynskollegium införas i FRL.

Artikel 248.2–5 innehåller vidare reglering av möjligheten för medlemmar av tillsynskollegiet att hänskjuta tvistiga frågor till Eiopa. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att dessa bestämmelser genomförs i lag.

Samarbete, utbyte av information och samråd 5.30

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspek-

tionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller samarbete och utbyte av information.

Skälen för förslaget: I artikel 2.67 i Omnibus II-direktivet refor-

meras bestämmelserna om samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter i artikel 249 i Solvens II-direktivet. I

artikel 2.68 i Omnibus II-direktivet införs en ny lydelse av arti-

kel 250 i Solvens II-direktivet.

Särskilt samarbete och utbyte av information

Enligt Solvens II-direktivets artikel 249 ska tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten för försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i en grupp ha ett nära samarbete och utbyta information. Skyldigheterna gäller generellt men preciseras närmare för vissa situationer. Till exempel gäller vid närmare angivna överträdelser av solvenskapitalkravet att de ansvariga myndigheterna omedelbart ska kalla samtliga berörda tillsynsmyndigheter till ett möte. I en ny punkt 1 a stadgas att när en tillsynsmyndighet inte

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

117

har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.

Bestämmelsen i artikel 250 ålägger tillsynsmyndigheter en skyldighet att samråda med andra tillsynsmyndigheter i vissa frågor innan de fattar beslut som har betydelse för de andra myndigheternas tillsyn. Enligt artikel 251 får grupptillsynsmyndigheten uppmana tillsynsmyndigheter att inhämta viss information från företag och vidarebefordra den till grupptillsynsmyndigheten. Artikel 252 reglerar samarbete med tillsynsmyndigheter som ansvarar för kreditinstitut och värdepappersföretag.

I utkastet till lagrådsremiss konstateras att även dessa närmare preciserade skyldigheter om samarbete och utbyte av information i Solvens II-direktivet är Finansinspektionen skyldig att beakta på grund av 14 kap. 3 § FRL. Artikel 249–252 ryms därför inom befintlig lagreglering. Motsvarande bedömningar har gjorts i tidigare lagstiftningsärende (prop. 2005/06:45 s. 153–156). Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning när det gäller samarbete och utbyte av information bör dock tas in i lag.

Tillgång till information 5.31

Förslag: Det försäkringsföretag som är i toppen av en grupp ska

på begäran av Finansinspektionen lämna de uppgifter som behövs för grupptillsynen.

Om försäkringsföretaget inte fullgör sin uppgiftsskyldighet inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna uppgifterna direkt till inspektionen.

Skälen för förslaget: I artikel 2.69 i Omnibus II-direktivet ändras

artikel 254.2. I första stycket läggs fast att även artikel 35.2–35.5 ska gälla i tillämpliga delar. I ett nytt stycke stadgas dessutom att grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen och annan rapportering på visst sätt (jfr artikel 35.6).

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

118

Tillgång till information

Enligt artikel 254.1 i Solvens II-direktivet ska medlemsstaterna se till att fysiska och juridiska personer som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle kunna vara relevant för grupptillsynen.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att det för att genomföra artikel 254.1 bör införas en bestämmelse i FRL. Bestämmelsen bör utformas som en skyldighet för ett företag som ingår i en grupp och fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen att till försäkringsföretaget i toppen av gruppen lämna de uppgifter som behövs för grupptillsynen.

Av artikel 254.2 första stycket första meningen framgår att medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Av andra meningen i samma stycke framgår att artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.

Enligt andra stycket i artikel 254.2 får grupptillsynsmyndigheten begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Enligt tredje stycket i artikel 254.2 får grupptillsynsmyndigheten bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.

Artikel 35 reglerar vilka uppgifter som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska lämna till tillsynsmyndigheter som inte är grupptillsynsmyndigheter.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att artikel 254.2 första stycket första meningen – som reglerar uppgiftsskyldigheten som sådan – bör genomföras i FRL i form av en bestämmelse som innebär att det försäkrings-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

119

företag som är i toppen av en grupp på begäran av Finansinspektionen ska lämna de uppgifter som behövs för grupptillsynen.

Artikel 254.2. första stycket andra meningen (vad uppgifterna ska innehålla) samt andra och tredje styckena i samma punkt (som innebär att grupptillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen och bevilja undantag från kravet på rapportering) bör genomföras på lägre normnivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas.

Det fjärde stycket i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet stadgar att de berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företagen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om denna information har begärts från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhandahållits inom rimlig tid. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i FRL. Enligt utredningen är det en lämplig ordning att Finansinspektionen i gruppsammanhang i första hand ska vända sig till det försäkringsföretag som är i toppen av gruppen och först om information inte erhålls inom skälig tid får vända sig till ett annat företag i gruppen. Den nya bestämmelsen i gruppkapitlet i FRL bör utformas på detta sätt. I bestämmelsen bör dock anges att skälig tid ska ha förflutit för att begäran ska få ställas till annat företag i gruppen. Vad som är skälig tid måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin uppgiftsskyldighet inom skälig tid, bör således Finansinspektionen få förelägga ett annat företag än det försäkringsföretag som är i toppen av gruppen att lämna uppgifterna direkt till inspektionen.

Kontroll av information 5.32

Förslag: Det anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspek-

tionen får hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller kontroll av information för grupptillsyn.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

120

Skälen för förslaget: I artikel 2.70 i Omnibus II-direktivet ändras

artikel 255.2 i Solvens II-direktivet. Där införs en ny beslutsordning och möjlighet för Eiopa att delta i platsundersökningar i vissa fall. I sistnämnt fall hänvisas till artikel 21 i förordningen om inrättandet av Eiopa. Eftersom regeln redan följer av EU-förordningen, och för sin tillämpning inte tycks vara beroende av tillkommande regler, bör den inte genomföras nationellt. Stadgandet i Solvens IIdirektivet är således endast av upplysningskaraktär.

Kontroll av information på plats

Enligt artikel 255.1 i Solvens II-direktivet ska medlemsstaterna se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av följande företag:

a) det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av

grupptillsyn,

b) företag som är anknutna till detta försäkrings- eller återförsäk-

ringsföretag,

c) moderföretag till detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag,

d) företag som är anknutna till ett moderföretag till detta försäk-

rings- eller återförsäkringsföretag.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att för att genomföra artikel 255.1 bör det föras in en bestämmelse i FRL av vilken det framgår att Finansinspektionen på plats får kontrollera information som behövs för grupptillsynen och hos vilka företag som kontrollen får ske.

Kontroll av information på plats efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES

Enligt artikel 255.2. första stycket i Solvens II-direktivet ska, om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag (reglerat eller ej) som ingår i en grupp och är beläget i en annan medlemsstat, de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför kontrollen.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

121

Enligt andra stycket i samma artikel ska myndigheter som tar emot en sådan begäran inom ramen för sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Enligt tredje stycket i samma artikel får den tillsynsmyndighet som framställde begäran, om den så önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Av fjärde stycket i samma artikel framgår att när en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

Enligt femte stycket i samma artikel ska Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet har föreslagits att det bör föras in en bestämmelse i FRL om att Finansinspektionen, på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES, får samarbeta med den utländska myndigheten på det sätt som anges i artikel 255.2, t.ex. genom att låta den utländska myndigheten delta i eller själv utföra kontroller på plats i Sverige.

I FRL bör införas en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning när det gäller kontroll av information för grupptillsyn.

Där införs en ny beslutsordning och möjlighet för Eiopa att delta i platsundersökningar i vissa fall. I sistnämnt fall hänvisas till artikel 21 i förordningen om inrättandet av Eiopa. Eftersom regeln redan följer av EU-förordningen, och för sin tillämpning inte tycks vara beroende av tillkommande regler, bör den inte genomföras nationellt. Stadgandet är således endast av upplysningskaraktär.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

122

Offentliggörande av strukturen på en grupp 5.33

Förslag: I försäkringsrörelselagen införs en bestämmelse om att

försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen ska offentliggöra den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i, en beskrivning av alla dotterföretag, filialer och väsentliga anknutna företag i gruppen samt gruppens struktur för styrning och organisation.

Skälen för förslaget: I artikel 2.72 i Omnibus II-direktivet införs

en ny artikel 256 a om offentliggörande av strukturen på en grupp. Av artikel 256 a framgår att medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att det i FRL bör införas en bestämmelse om offentligörande av strukturen i en grupp.

Tredjelandsregler 5.34

Moderföretag utanför gemenskapen – 5.34.1

kontroll av likvärdighet

Förslag: När ett moderföretag till ett försäkringsföretag är en

försäkringsgivare från tredje land, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES, ska Finansinspektionen kontrollera om den tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet i tredje land är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Solvens II-direktivet, förutsatt att Finansinspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i Solvens II-direktivet för utseende av grupptillsynsmyndighet hade varit tillämpliga.

Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit grupptillsynsmyndighet ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

123

Finansinspektionen är skyldig att utföra en sådan kontroll på begäran av moderföretaget eller av en EES-försäkringsgivare inom gruppen.

Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Finansinspektionen får fatta ett beslut om likvärdighet och som strider mot ett beslut som tidigare har fattats av en annan behörig tillsynsmyndighet, endast om det skett väsentliga förändringar i tillsynsordningen i det tredje land som avses. Om andra tillsynsmyndigheter inte samtycker till ett sådant beslut, får Finansinspektionen hänskjuta ärendet till Eiopa.

Om kommissionen har beslutat att tillsynen inte är likvärdig, ska Finansinspektionen besluta att tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn analogt på gruppen.

I de fall Europeiska kommissionen har fattat ett beslut om att den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är tillfälligt likvärdig, men det finns ett försäkringsföretag som är dotterföretag till ett moderföretag utanför EES och dotterföretaget har en balansomslutning som är större än balansomslutningen för moderföretaget ska grupptillsyn utövas av Finansinspektionen.

Skälen för förslaget: I artikel 2.75 i Omnibus II-direktivet införs

en ny lydelse av artikel 260 i Solvens II-direktivet.

Tillsyn som utövas av en myndighet i tredje land

Solvens II-direktivet innehåller särskilda bestämmelser som syftar till att tillsynen över försäkringsföretag som har sitt moderföretag utanför EES ska bli tillfredsställande. Av artikel 260.1 första stycket i Solvens II-direktivet framgår det att de berörda tillsynsmyndigheterna ska kontrollera om ett moderföretag i tredje land står under tillsyn som är likvärdig med den extra tillsyn över grupper som föreskrivs i Solvens II-direktivet.

Av artikel 260.1 andra stycket framgår att om ingen delegerad akt avseende likvärdighet av tillsynsordningen i ett visst lands utanför EES har antagits av Europeiska kommissionen enligt punkterna 2,

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

124

3 eller 5 i artikeln, ska kontrollen utföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit tillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 om utseende av grupptillsynsmyndighet i Solvens II-direktivet hade varit tillämpliga (se avsnitt 21.1.4). Den behöriga myndigheten, som i detta sammanhang kallas för den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten, kan göra en sådan kontroll på eget initiativ och på begäran av moderföretaget eller någon av de EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

I tredje stycket uppställs krav på att Finansinspektionens ska samråda med de övriga berörda behöriga myndigheterna och rådfråga Eiopa innan ett beslut om likvärdighet fattas (även möjlighet att hänskjuta ärendet till Eiopa för tvistlösning). Bedömningen av tillsynens likvärdighet ska göras i enlighet med, kriterier som fastställs i delegerade akter antagna av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 260.2.

Bestämmelserna om kontroll av likvärdighet är utformade med förebild i 8 kap. lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de, enligt artikel 260.1 fjärde stycket hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet.

Artikel 260.2 ger Kommissionen möjlighet att anta delegerade akter som specificerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredje land är likvärdig med den som föreskrivs i Solvens II-direktivet. Av 260.3 framgår att om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 har uppfyllts av ett tredje land får kommissionen, med bistånd av Eiopa, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredje landet är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

Kommissionen kan även anta delegerade akter enligt artikel 260.5 där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredje land tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är tillfälligt likvärdig om detta tredje land uppfyller de i artikeln uppräknade kriterierna. Beslut om tillfällig likvärdighet kan, enligt direktivets utformning endast fattas av kommissionen och inte av de behöriga tillsynsmyndigheterna. Kriterierna för bedömning av huruvida tillfällig likvärdighet före-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

125

ligger är fastslagna i direktivet och således inte delegerade till kommissionen.

I artikel 260.4 stadgas att om kommissionen inte har antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 och 5 ska artikel 262 tillämpas (likvärdighet inte föreligger).

I artikel 260.7 anges att när en delegerad akt antas i vilken det beslutas att tillsynsordningen i ett tredje land är tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 5 ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkringsföretag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att bestämmelser motsvarande artikel 260.1, 260.4 och 260.7 bör genomföras i lag. Där konstateras också att artikel 260.2 och 3 samt artikel 260.5 och 6 riktar sig till kommissionen. Någon genomförandeåtgärd är därför inte nödvändig i dessa fall.

Moderföretag utanför gemenskapen – om likvärdighet 5.34.2

inte föreligger

Förslag: Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspek-

tionen besluta att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om grupptillsyn avseende gruppsolvens, riskkoncentrationer, interna transaktioner, riskhantering och intern kontroll ska tillämpas på gruppen på samma sätt som om företaget i toppen av gruppen hade haft sitt huvudkontor inom EES, eller besluta att använda andra tillsynsmetoder, om dessa metoder säkerställer att tillsynen över företagen i gruppen är tillräcklig.

Vid beräkningen av gruppsolvens ska moderföretaget i tredjeland hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka solvenskapitalkravet.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

126

Skälen för förslaget: I artikel 2.76 i Omnibus II-direktivet införs

en ny lydelse av artikel 262.1 första stycket i Solvens II-direktivet.

Om den tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land inte är likvärdig med den grupptillsyn som föreskrivs i Solvens IIdirektivet måste Finansinspektionen välja en lösning. Huvudregeln i artikel 262.1 i Solvens II-direktivet är att tillämpa de allmänna principer och metoder om grupptillsyn i artiklarna 218–235 och 244–258 på nivån för försäkringsholdingföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget eller försäkringsföretag i tredje land, eller en av de metoder som fastställs i artikel 262.2.

Enligt artikel 262.2 får Finansinspektionen, efter samråd med övriga berörda behöriga myndigheter välja andra metoder för att säkerställa en tillräcklig tillsyn över försäkringsföretagen i gruppen.

Som ett exempel på andra metoder för tillsynen än tillämpning av bestämmelserna om grupptillsyn på nivån för moderföretaget i tredjeland nämns specifikt i direktivet att tillsynen utövas över den inom EES hemmahörande undergruppen som leds av ett, för ändamålet särskilt bildat, försäkringsholdingbolag eller blandat finansiellt holdingbolag.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås att bestämmelser motsvarande artikel 262.1 första och andra stycket samt artikel 262.2 bör genomföras i lag. Artikel 262.1 tredje stycket innehåller regler om beräkning av gruppsolvens som är av detaljerad art, dessa bör däremot inte genomföras i lag utan lämpar sig för genomförande genom myndighetsföreskrifter.

Indexeringar 5.35

Bedömning: Ändringar i bestämmelserna om indexering av de

belopp i euro som finns i direktivet kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Skälen för bedömningen: I artikel 300 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om indexering av belopp i euro som anges i direktivet. Bestämmelsen har bl.a. betydelse i regleringen av tillämpningsområdet (artikel 4) och regleringen av minimikapitalkravet (artikel 129).

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

127

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet innehåller regleringen av garantibeloppen hänvisningar till det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.

Genom artikel 2.77 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 300 i Solvens II-direktivet på det sättet att starttidpunkten för indexeringarna ändras från den 31 oktober 2012 till den 31 december 2015. Det klargörs också att det är kommissionen, genom Eurostat som offentliggör förändringarna i index.

Eftersom ändringarna till följd av Omnibus II-direktivet inte påverkar den föreslagna svenska lagregleringen krävs det inga lagstiftningsåtgärder.

Ikraftträdande och infasningsperiod 5.36

Förslag: Förändringarna i försäkringsrörelselagen och övriga

lagar till följd av Solvens II-direktivet ska träda i kraft den 1 januari 2016.

Under tiden från och med den 1 juli 2015 till och med den 31 december 2015 ska Finansinspektionen, på begäran av ett försäkringsföretag, kunna göra granskningar och besluta om godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika parametrar, specialföretag, durationsbaserade aktiekursrisker och de särskilda övergångsbestämmelserna kring beräkningen av bästa skattning och försäkringstekniska avsättningar. Finansinspektionen ska även under motsvarande tid kunna göra en granskning och ha befogenhet att fatta beslut i vissa grupprelaterade frågor. Dessa beslut ska inte gälla förrän den 1 januari 2016.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om grunderna för granskningarna.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

128

Skälen för förslaget

Ikraftträdandet

Enligt artikel 311 i Solvens II-direktivet ska ett antal uppräknade artiklar i direktivet tillämpas från och med den 1 januari 2014. De uppräknade artiklarna är de artiklar som anses ingå i den s.k. konsolideringen. Enligt artikel 309.1 första stycket i Solvens IIdirektivet ska medlemsländerna genomföra den normgivning som behövs för att följa ett antal uppräknade artiklar senast den 30 juni 2013. De uppräknade artiklarna motsvarar de s.k. egentliga Solvens IIartiklarna. Av artikel 309.1 andra stycket framgår att den nationella normgivningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. Alla dessa datum har ändrats flera gånger genom olika rättsakter.

De artiklar som ingår i den s.k. konsolideringen ska redan vara genomförda i svensk rätt, vilket innebär att bestämmelsen i artikel 311 inte kräver några lagstiftningsåtgärder. Merparten av de s.k. egentliga Solvens II-artiklarna – dvs. de artiklar som finns med i uppräkningen i artikel 309.1 första stycket – föreslås bli införda genom ändringar i FRL.

Genom artikel 2.83 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 311 i Solvens II-direktivet på det sättet att de aktuella artiklarna ska tillämpas från och med den 1 januari 2016 i stället för från och med den 1 januari 2014. Som framgått ovan krävs det inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 311, vilket innebär att det inte heller krävs några lagstiftningsåtgärder med anledning av ändringen i artikel 311. Det kan noteras att ändringen genom Omnibus II-direktivet också innebär att artiklarna 56 och 143 i Solvens II-direktivet inte längre finns med i uppräkningen av ”konsolideringsartiklarna” i artikel 311. Ändringen är svårtolkad, mot bakgrund av att de aktuella artiklarna inte heller finns med i den uppräkning av de egentliga Solvens II-artiklarna som finns i artikel 309.1. Det kan dock antas att ändringen saknar praktisk betydelse för det svenska genomförandet.

Genom artikel 2.81 i Omnibus II-direktivet ändras artikel 309.1

första stycket i Solvens II-direktivet på det sättet att det datum då

den nationella normgivning som behövs för att följa de aktuella artiklarna ska sättas i kraft ändras från den 30 juni 2013 till den 31 mars 2015. Vidare införs det ett nytt andra stycke där det anges att den normgivning som är nödvändig för att följa artikel 308a (de särskilda s.k. infasningsreglerna som behandlas under nästa rubrik)

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

129

ska tillämpas från och med den 1 april 2015. Det får antas att även det nuvarande andra stycket i Solvens II-direktivet ändras på det sättet att det datum då de egentliga Solvens II-artiklarna ska börja tillämpas ändras från den 1 januari 2014 till den 1 januari 2016.

De ändringar i Solvens II-direktivet som genomförs genom Omnibus II-direktivet innebär i praktiken att de ändringar som med anledning av Solvens II-direktivet genomförs i framförallt FRL, men också i bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska ”sättas i kraft” senast den 31 mars 2015, och börja tillämpas från och med den 1 januari 2016. Utredningen gör bedömningen att den svenska normgivningen kan anses ha ”satts i kraft” när riksdagen har fattat beslut om de aktuella lagändringarna. Detta kommer dock att ske först den 1 juli 2015.

Särskild infasningsperiod före ikraftträdandet

Som framgått ovan ska bestämmelserna i Solvens II-direktivet vara genomförda senast den 31 mars 2015, och börja tillämpas senast den 1 januari 2016.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det en ny artikel 308a i Solvens II-direktivet, som innehåller bestämmelser om en s.k. infasningsperioden. Enligt artikel 308a.1 ska medlemsländerna se till att tillsynsmyndigheterna från och med den 1 april 2015 har rätt att fatta beslut om godkännande i vissa utpekade frågor – t.ex. när det gäller frågor kring godkännande av s.k. tilläggskapital, företagsspecifika parametrar, interna modeller och övergångsregler.

Enligt artikel 308a.2 och 308a.3 ska tillsynsmyndigheterna även, fr.o.m. den 1 juli 2015, ha befogenhet att vidta vissa uppräknade åtgärder i grupprelaterade frågor. Enligt 308a.4 ska medlemsländerna när det gäller de s.k. grupprelaterade frågorna ålägga tillsynsmyndigheterna att pröva ansökningar om godkännande eller tillstånd som lämnas in av försäkringsföretagen. Tillsynsmyndigheternas beslut med anledning av dessa ansökningar ska dock inte börja gälla före den 1 januari 2016.

Enligt artikel 311 i Solvens II-direktivet ska artikel 308a gälla från och med den 1 april 2015.

Syftet med den särskilda infasningsperioden från den 1 april respektive den 1 juli 2015 till den 31 december 2015 är att den ska möjliggöra för såväl företag som tillsynsmyndigheterna att kunna

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

130

börja tillämpa Solvens II-regelverket fr.o.m. den 1 januari 2016. Utredningen anser att de särskilda infasningsbestämmelserna ska tas in i en separat lag om införande av lagen om ändring i försäkringsrörelselagen. De närmare bestämmelserna bör utformas efter mönster från den reglering som i dag finns kring förhandsgodkännande av interna modeller, se 14 kap. 17 § och 18 § FRL. Det är i detta fall emellertid fråga om en granskning med följande ”slutligt” beslut och inte en förhandsgranskning. Infasningsperioden bör i samtliga fall gälla från den 1 juli 2015.

Övergångsreglering 5.37

Företag som har upphört med sin verksamhet 5.37.1

(s.k. run off)

Förslag: Ett försäkringsföretag, som senast den 1 januari 2016

upphört med att teckna nya försäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet, får efter tillstånd av Finansinspektionen, undantas från skyldigheten att tillämpa delar av försäkringsrörelselagen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de närmare villkoren för tillstånd och omfattningen av undantagen.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet

införs det en ny artikel i Solvens II-direktivet – artikel 308b.1– 308 b.3 – som tar direkt sikte på vissa typer av s.k. run off-företag, dvs. företag som inte tecknar nya försäkringsavtal utan som endast förvaltar äldre bestånd.

Enligt artikel 308b ska försäkringsföretag som senast den 1 januari 2016 har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande administrerar sina existerande portföljer i syfte att avsluta sin verksamhet under vissa närmare angivna förutsättningar inte vara skyldiga att tillämpa de bestämmelser som finns i avdelningarna I, II och III i Solvens II-direktivet. Regleringen innebär motsatsvis att dessa företag endast ska lyda under den reglering som finns i avdelning IV (bestämmelser om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag), avdelning V (bestämmelser om domstolsprövning, samarbets- och förfaranderegler, valuta och indexeringar, särskilda övergångsregler för ägar-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

131

prövningsreglerna, följdändringar i tjänstepensionsdirektivet och bestämmelser om s.k. durationsbaserad aktiekursrisk) och avdelning VI (övergångsbestämmelser och slutbestämmelser).

När det gäller de närmare förutsättningarna för att omfattas av övergångsregleringen framgår det av artikel 308b.1 att företaget antingen ska ha visat för tillsynsmyndigheten att verksamheten kommer att avslutas före den 1 januari 2019, eller att företaget är föremål för rekonstruktion och att det har utsetts en likvidator. För de olika kategorierna av företag (företag där verksamheten ska avslutas senast den 31 december 2018 eller företag som är föremål för rekonstruktion) gäller olika bestämmelser för tiden från och med den 1 januari 2019, se artikel 308b.2.

Dessutom ställs det i artikel 308b.3 vissa ytterligare särskilda villkor för att få tillämpa övergångsregleringen. Ett villkor är att företaget inte ingår i en grupp, eller – om företaget ingår i en grupp – alla företag i gruppen upphör med att teckna nya försäkringsavtal. De övriga villkoren är att ett företag som tillämpar den särskilda övergångsregleringen ska ha underrättat tillsynsmyndigheten om detta, samt att företaget lämnar en årlig rapport till tillsynsmyndigheten om hur avvecklingen av verksamheten fortskrider.

Enligt artikel 308b.4 ska medlemsländerna upprätta en förteckning över de företag som berörs av övergångsregleringen och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsländer.

De nya bestämmelserna i artikel 308b i Solvens II-direktivet har vissa likheter med den särskilda reglering för återförsäkringsföretag som har upphört med sin verksamhet som finns i artikel 12 i Solvens II-direktivet. När det gäller artikel 12 har bedömningen gjorts att det inte finns några företag av detta slag i Sverige, och att artikel 12 därför inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. När det gäller den nya artikel 308b måste en annan bedömning göras, eftersom det kan finnas svenska försäkringsföretag som mot bakgrund av den nya övergångsreglering som nu införs väljer att senast den 1 januari 2016 upphöra med sin verksamhet på det sätt som krävs enligt den särskilda övergångsregleringen. Den särskilda övergångsregleringen bör således genomföras i svensk rätt för run off-företag.

När det gäller den närmare utformningen av de svenska reglerna anser utredningen att artikeln bör genomföras genom en övergripande bestämmelse i den särskilda ikraftträdandelagen, i kombination med ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som ska gälla för de företag som omfattas av övergångsregleringen. Bedöm-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

132

ningen grundas på att den särskilda regleringen är av relativt teknisk karaktär och att bestämmelserna inte torde komma att bli relevanta för mer än ett fåtal företag.

Bestämmelsen om att medlemsländerna ska upprätta en lista över de företag som tillämpar övergångsregleringen kan genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, och kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Senaste tidpunkt för rapportering 5.37.2

Bedömning: Övergångsbestämmelserna om senaste tidpunkter

för försäkringsföretagens olika rapporteringar till tillsynsmyndigheterna och försäkringsföretagens olika offentliggöranden av information kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 35 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om att försäkringsföretagen ska vara skyldiga att lämna viss information till tillsynsmyndigheterna och i artikel 51 i Solvens II-direktivet finns bestämmelser om att försäkringsföretagen ska vara skyldiga att offentliggöra viss information i en s.k. lägesrapportom verksamhet och solvens.

I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens IIdirektivet föreslås bestämmelserna i artikel 35 bli genomförda genom bestämmelserna 14 kap. 5 § om att ett försäkringsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär och det justerade bemyndigandet i 14 kap. 18 § andra stycket 1 om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § samt när och hur de ska lämnas. Bestämmelserna i artikel 51 föreslås bli genomförda genom lagbestämmelser i kombination med bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det fyra nya artiklar i Solvens II-direktivet – 308b.5–308b.8 – med övergångsregler för tillsynsrapportering respektive offentliggörande.

Enligt artikel 308b.5 ska medlemsländerna – under en period som inte får överstiga fyra år – se till att den senaste dagen för den

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

133

årliga eller mer frekventa rapportering som ska ske enligt artikel 35.1– 35.4 i Solvens II-direktivet minskar med två veckor för varje räkenskapsår, med början från 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår när denna tidpunkt infaller mellan den 30 juni 2016 och den 31 december 2016 till senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår när denna tidpunkt infaller mellan den 30 juni 2019 och den 31 december 2020.

I artikel 308b.6 finns motsvarande reglering för det offentliggörande som ska ske enligt artikel 51 i Solvens II-direktivet.

Vidare finns det i artikel 308b.7 motsvarande bestämmelser när det gäller kvartalsrapportering som avser informationen i artikel 35.1– 35.4 i Solvens II-direktivet, med den skillnaden att minskningen ska ske med en vecka per räkenskapsår med början från åtta veckor efter respektive kvartal som avslutas under 2016 till senast 5 veckor efter respektive kvartal som avslutas under 2019.

Av artikel 308b.8 framgår slutligen att motsvarande övergångsreglering också ska gälla för den rapportering och det offentliggörande som gäller för försäkringsgrupper, med den skillnaden att det ska läggas till ytterligare sex veckor i respektive bestämmelse. Artikel 308b.8 hanteras nedan i avsnitt 5.37.12 i samband med övriga övergångsregler som har samband med grupp.

När det gäller artiklarna 308b.5–308b.7 gäller, mot bakgrund av det förslag till genomförande av artikel 35 och artikel 51 som finns i utkastet till lagrådsremiss, att de senaste tidpunkterna för olika former av inrapportering och offentliggörande kommer att bestämmas av Finansinspektionen med stöd av det bemyndigande som föreslås i 17 kap. 30 § andra stycket 1 respektive verkställighetsföreskrifter. Den särskilda övergångsregleringen i artiklarna 308b.5– 308b.7 avseende senaste tidpunkter för inrapportering respektive offentliggörande som införs genom Omnibus II-direktivet kräver alltså inte några lagstiftningsåtgärder.

Behandlingen av kapitalbasposter som har emitterats 5.37.3

före lagens ikraftträdande

Förslag: I den särskilda ikraftträdandelagen ska införas en

bestämmelse om att kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 och som enligt den reglering som gäller per den 31 december 2015 får ingå i ett försäkringsföretags kapitalbas, men maximalt utgöra 50 procent av kapital-

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

134

basen, ska klassificeras som s.k. nivå 1-kapital fram till den 31 december 2025.

Kapitalbasposter i primärkapitalet som har emitterats före den 1 januari 2016 men som enligt den reglering som gäller per den 31 december 2015 maximalt får utgöra 25 procent av kapitalbasen ska klassificeras som s.k. nivå 2-kapital fram till den 31 december 2025.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka typer kapitalbasposter som ska omfattas av bestämmelserna.

Skälen för förslaget: I artikel 94 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om klassificeringen av s.k. kapitalbasposter. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås artikel 94 bli genomförd genom bestämmelser i 7 kap. 7 § FRL i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid indelning av kapitalbasen, se 7 kap. 12 § 2.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det två nya artiklar i Solvens II-direktivet – 308b.9 och 308b.10 – med övergångsregler kring klassificeringen av vissa kapitalbasposter.

Enligt artikel 308b.9 ska s.k. primärkapitalposter – som har utfärdats före vissa datum och som per den 31 december 2015 enligt då gällande rätt på visst sätt får användas för att uppfylla (de äldre) solvenskraven men som inte annars klassificeras som s.k. nivå 1 – eller nivå 2-kapital enligt de nya kapitalkravsreglerna (Solvens II-regelverket) – kunna klassificeras som s.k. nivå 1-kapital under en period om maximalt 10 år räknat från den 1 januari 2016.

I artikel 308b.10 finns motsvarande reglering för vissa andra typer av kapitalbasposter, som under en period om maximalt 10 år ska klassificeras som s.k. klass 2-kapital.

Utredningen kan för sin del inte se några skäl för att inte utnyttja den maximala övergångstiden.

Bestämmelserna är av teknisk karaktär och bör därför genomföras genom en övergripande bestämmelse i kombination med föreskrifter på lägre nivå än lagnivå. Enligt utredningen krävs det ett särskilt bemyndigande, utöver det bemyndigande som föreslås i 7 kap. 12 § 2 FRL.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

135

Tillämpliga bestämmelser för vissa typer av lån som har 5.37.4

utgetts före den 1 januari 2011

Förslag: Bestämmelserna i EU-förordningen om villkor för att

få använda ompaketerade lån gäller inte för lån som har utfärdats före den 1 januari 2011, under förutsättning att den underliggande exponeringen inte har utökats eller blivit ersatt efter den 31 december 2014.

Skälen för förslaget: I artikel 132–134 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om investeringar och i artikel 135 finns bestämmelser om s.k. genomförandeåtgärder. Enligt artikel 135.2 ska kommissionen anta genomförandeåtgärder kring behandlingen av s.k. ompaketerade lån. Enligt bestämmelserna ska kommissionen anta genomförandeåtgärder när det gäller vilka krav de företag (ursprungliga sponsorn) som pakterar lån till värdepapper måste uppfylla för att försäkringsföretag ska få lov att investera i denna typ av värdepapper eller instrument som har getts ut efter den 1 januari 2011. Kommissionen ska också anta genomförandeåtgärder kring vilka kvalitativa krav som ska gälla för försäkringsföretag som investerar i denna typ av tillgångar.

Genom artikel 2.35 i Omnibus II-direktivet ges kommissionen – via ändringar i artikel 135.2 i Solvens II-direktivet – rätt att meddela delegerade akter på de områden där kommissionen enligt ovan hade rätt att vidta genomförandeåtgärder, men kommissionen ges nu också rätt att närmare reglera förutsättningarna för ytterligare kapitaltillägg när kraven kring ompaketerade lån inte efterlevs. De nu nämnda ändringarna i artikel 135.2 föranleder inte i sig några lagstiftningsåtgärder, eftersom bestämmelserna riktar sig till kommissionen.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det emellertid också en ny artikel i Solvens II-direktivet – 308b.11 – som innehåller övergångsregler kring vad som ska gälla för ompaketerade lån som har utfärdats före den 1 januari 2011.

Enligt artikel 308b.11 ska – när det gäller ompaketerade lån som har utfärdats före den 1 januari 2011 – de krav som införs med stöd av artikel 135.2 i Solvens II-direktivet/Omnibus II-direktivet endast tillämpas i de fall där den underliggande exponeringen har utökats eller blivit ersatt efter den 31 december 2014.

Bestämmelserna bör tas in i den särskilda ikraftträdandelagen.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

136

Beräkningen av kapitalkravet för aktiekurs- 5.37.5

och räntedifferensrisk enligt standardformeln

Bedömning: De övergångsvisa justeringar av standardformeln

såvitt avser beräkningen av kapitalkravet för aktiekurs- och räntedifferensrisk som införs genom Omnibus II-direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artiklarna 100, 101.3 och 104 i Solvens II-

direktivet finns bestämmelser om solvenskapitalkravet och hur solvenskapitalkravet ska närmare beräknas. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås artiklarna om solvenskapitalkrav bli genomförda genom lagbestämmelser i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hur det s.k. primära solvenskapitalkravet ska beräknas, se bl.a. 8 kap. 6 och 20 §§ FRL.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom en ny artikel 308b.12 i Solvens II-direktivet – särskilda övergångsregler kring fastställandet av vissa av de parametrar som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Av övergångsbestämmelserna i artikel 308b.12 framgår sammanfattningsvis och förenklat följande.

Fram till den 31 december 2017 ska vissa av de standardparametrar som används vid beräkningen av kapitalkravet för undergrupperna aktiekursrisk och räntedifferensrisk bestämmas utifrån svenska förhållanden.

Under år 2018 ska de nu aktuella standardparametrarna reduceras med 80 procent när det gäller exponeringar mot tillgångar uttryckta i ett annat EES-lands valuta.

Under år 2019 ska de nu aktuella standardparametrarna reduceras med 50 procent när det gäller exponeringar mot tillgångar uttryckta i ett annat EES-lands valuta.

Från år 2020 ska ingen reduktion ske av de nu aktuella standardparametrarna.

Som framgått ovan innebär förslagen i utkastet till lagrådsremiss att bestämmelserna i Solvens II-direktivet om vilka närmare parametrar som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, jfr 8 kap. 6 § och 8 kap. 20 § 1 FRL. Det

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

137

bemyndigande som föreslås i 8 kap. 20 § 1 – för föreskrifter om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 § – kan enligt utredningen också användas för genomförandet av den nu aktuella övergångsregleringen. Den särskilda övergångsregleringen kring hur kapitalkravet för aktiekurs- och räntedifferensrisk ska beräknas under de första fyra åren efter det att Solvens II-regelverket har trätt ikraft kräver alltså inga ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Ytterligare övergångsregler för beräkningen av 5.37.6

kapitalkravet för aktiekursrisken enligt standardformeln

Bedömning: De ytterligare övergångsvisa justeringar av standard-

formeln såvitt avser beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisken med hänsyn till den särskilda regleringen för s.k. långa åtaganden som införs genom Omnibus II-direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artiklarna 100, 101.3 och 104 i

Solvens II-direktivet finns bestämmelser om solvenskapitalkravet och hur solvenskapitalkravet ska närmare beräknas. I artikel 304 i Solvens II-direktivet finns en option för medlemsländerna som möjliggör införandet av särskilda kapitalkravsbestämmelser såvitt avser aktiekursrisker för livförsäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet eller erbjuder pensionsförmåner. I utkastet till lagrådsremiss om genomförandet av Solvens II-direktivet föreslås artiklarna om solvenskapitalkrav bli genomförda genom lagbestämmelser i kombination med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hur det s.k. primära solvenskapitalkravet ska beräknas, se bl.a. 8 kap. 6 och 20 §§ FRL.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom en ny artikel 308b.13 i Solvens II-direktivet – särskilda övergångsbestämmelser för aktier som ett försäkringsföretag har förvärvat senast den 1 januari 2016. För denna typ av aktier ska den standardparameter som används vid beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisken enligt standardformeln utan tillämpning av optionen i artikel 304 beräknas utifrån ett vägt genomsnitt av den standardparameter för aktiekursrisken som ska användas vid utnyttjande av

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

138

optionen i artikel 304 och den standardparameter för aktiekursrisken som ska användas utan utnyttjande av optionen i artikel 304. Viktningen av den standardparameter för aktiekursrisken som ska användas utan utnyttjande av optionen i artikel 304 ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023. Kommissionen ska anta delegerade akter som detaljerar kriterier som ska vara uppfyllda, inklusive aktier som kan bli föremål för övergångsperioden. Eiopa ska ta fram förslag till tekniska standarder om rutinerna för tillämpning av denna artikel.

Som framgått ovan innebär förslagen i utkastet till lagrådsremiss att bestämmelserna i Solvens II-direktivet om vilka närmare parametrar som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, jfr 8 kap. 6 § och 8 kap. 20 § 1 FRL. Det bemyndigande som föreslås i 8 kap. 20 § 1 – för föreskrifter om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 § – kan enligt utredningen också användas för genomförandet av den nu aktuella övergångsregleringen. Den särskilda övergångsregleringen kring hur beräkningen av kapitalkravet för aktiekursrisken ska justeras, med hänsyn till den särskilda regleringen för s.k. långa åtaganden, under de första sju åren efter det att Solvens II-regelverket har trätt ikraft kräver alltså inga ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Efterlevnaden av solvenskapitalkravet 5.37.7

Förslag: För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande

inte uppfyller de nya solvenskapitalkraven, men som uppfyller kraven på tillräcklig kapitalbas enligt äldre rätt, ska bestämmelserna om ingripande vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet inte tillämpas under år 2016 och 2017. Under de två första åren efter lagens ikraftträdande ska i stället särskilda bestämmelser om ingripande vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet tillämpas.

Enligt de särskilda bestämmelserna ska Finansinspektionen vid lagens ikraftträdande förelägga de aktuella försäkringsföretagen att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

139

Under den period då de särskilda bestämmelserna gäller ska företaget var tredje månad ge in en lägesrapport till Finansinspektionen avseende vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortlöper med att uppfylla solvenskapitalkravet.

Om ett försäkringsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg när det gäller företagets möjlighet att uppfylla solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017, ska de nya bestämmelserna om ingripande i försäkringsrörelselagen tillämpas.

Skälen för förslaget: I artikel 138.3 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om tillsynsmyndigheternas ingripande vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås artikeln bli genomförd genom bestämmelser i lag, se 20 kap. 6 och 7 §§ FRL.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom artikel 308b.14 i Solvens II-direktivet – bestämmelser som i praktiken innebär att tillsynsmyndigheterna, under en övergångsperiod om två år, inte ska tillämpa bestämmelserna om ingripande i artikel 138.4 när det gäller försäkringsföretag som uppfyller de kapitalkrav som gäller vid tidpunkten för ikraftträdandet av de nya reglerna. När det gäller dessa företag ska tillsynsmyndigheterna kräva att företagen vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla solvenskapitalkraven senast den 31 december 2017. Enligt bestämmelserna ska berörda företag var tredje månad lämna in en lägesrapport till tillsynsmyndigheten. De särskilda övergångsreglerna ska upphöra att gälla om lägesrapporten visar att det inte skett några väsentliga framsteg.

De särskilda övergångsreglerna vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet har vissa likheter med de särskilda övergångsregler som ska gälla vid bristande efterlevnad av minimikapitalkravet. I likhet med den bedömning som har gjorts när det gäller genomförandet av övergångsregleringen för minimikapitalkravet bör övergångsregleringen för solvenskapitalkravet tas in i lag.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

140

Försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser 5.37.8

tjänstepensionsförsäkringar

Förslag: Ett försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande

bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar ska, till den 31 december 2019, tillämpa bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag i den lydelse dessa lagar har den 31 december 2015

.

Skälen för förslaget

Bakgrund

Enligt artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna välja att tillämpa vissa av bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamheten hos försäkringsföretag som omfattas av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. De bestämmelser i tjänstepensionsdirektivet som får tillämpas på tjänstepensionsverksamheten hos försäkringsföretag är bestämmelserna om villkoren för att bedriva verksamhet (artikel 9), årsbokslut och förvaltningsberättelser (artikel 10), information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare (artikel 11), riktlinjer för placeringsverksamheten (artikel 12), uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna (artikel 13), de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser (artikel 14), tekniska avsättningar (artikel 15), skuldtäckning av tekniska avsättningar (artikel 16), investeringsregler (artikel 18) och om förvaltning och förvaring (artikel 19). I sådana fall, och endast när det gäller tjänstepensionsverksamheten, ska försäkringsföretaget inte omfattas av vissa bestämmelser i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. De bestämmelser i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet som

inte ska tillämpas när det gäller tjänstepensionsverksamheten är

bestämmelserna om tekniska avsättningar och om tillgångar som ska motsvara dessa (artiklarna 20–26), om tillgångar som inte används för att täcka tekniska avsättningar (artikel 31) och om information till försäkringstagare (artikel 36).

Sverige har valt att utnyttja möjligheten enligt artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet. De nu aktuella direktivbestämmelserna har genomförts i svensk rätt genom att det i FRL har införts vissa särskilda bestämmelser för verksamhet som avser tjänstepensions-

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

141

försäkring. Särskilda bestämmelser finns bl.a. när det gäller regleringen kring sekundäretablering och (annan) gränsöverskridande verksamhet, information till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade, upplåning, ställande av säkerhet för tredje man, separation av tjänstepensionsförsäkring, beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna, bestämmande av premier, placering av tillgångar och placeringsriktlinjer.

Det svenska genomförandet av tjänstepensionsdirektivet kan sägas innebära att hela den nuvarande FRL utgör den samlade regleringen för försäkringsföretag som helt eller delvis bedriver tjänstepensionsverksamhet.

Övergångsregleringen

I skäl 30 i Omnibus II-direktivet anges att det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsföretag med stöd av artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet under den tid som kommissionen utför sin översyn av det direktivet, och att övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna av tjänstepensionsdirektivet träder i kraft.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet (artikel 308 b.15 i Solvens II-direktivet) införs det en särskild övergångsreglering för de medlemsländer som vid lagens ikraftträdande tillämpar artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet. Enligt övergångsregleringen får dessa medlemsländer – som längst till den 31 december 2019 – fortsätta att tillämpa den nationella normgivning som gäller den 31 december 2015 och som har antagits för att uppfylla ett antal uppräknade artiklar i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. I uppräkningen återfinns samtliga artiklar i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet, förutom artiklarna 20–26 (bestämmelserna om tekniska avsättningar och om tillgångar som ska motsvara dessa), artikel 31 (tillgångar som inte används för att täcka tekniska avsättningar), artikel 36 (information till försäkringstagare) och artiklarna 68–74 (vissa av de s.k. slutbestämmelserna).

Enligt artikel 308 b.15 andra stycket i Solvens II-direktivet får kommissionen anta delegerade akter som justerar övergångsperioden, om ändringar av de artiklar som reglerar kapitalkraven i tjänstepensionsdirektivet har blivit antagna innan den 31 december 2019.

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

142

Genomförandet av övergångsregleringen

Enligt utredningens mening innebär övergångsregleringen att Sverige har en möjlighet att föreskriva att försäkringsföretag, som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar – under en period om maximalt fyra år – får fortsätta att tillämpa den samlade svenska normgivning som gäller för dessa företag vid lagens ikraftträdande. Mot bakgrund av att artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet endast tillåter särreglering för tjänstepensionsverksamhet kan övergångsregleringen emellertid inte anses innebära någon möjlighet för Sverige att tillämpa äldre bestämmelser också på sådan verksamhet i försäkringsföretaget som inte avser tjänstepensionsförsäkring.

Mot denna bakgrund bör den svenska övergångsregleringen utformas med utgångspunkt i att den samlade äldre regleringen – dvs. hela försäkringsrörelselagen i dess lydelse per den 31 december 2015 – ska tillämpas av försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och att försäkringsföretaget samtidigt tillämpar de bestämmelser som införs till följd av Solvens IIdirektivet på verksamhet som inte avser tjänstepensionsförsäkring.

Det kan samtidigt ifrågasättas om det är rimligt med en övergångsreglering som tvingar försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring att – utan anpassningar – tillämpa äldre rätt under fyra år efter det att en ny och ”bättre” reglering har trätt ikraft. Rimligheten kan ifrågasättas med hänsyn till såväl kundskydd som konkurrensaspekter.

Den föreslagna övergångsregleringen innebär att vissa företag under en övergångsperiod kommer att tillämpa äldre reglering på vissa delar av verksamheten och den nya regleringen på övriga delar av verksamheten. Denna typ av övergångsreglering är visserligen inte ovanlig – jämför t.ex. övergångsregleringen såvitt avser skälighetsprincipen – men mot bakgrund av de stora principiella skillnader som finns mellan framförallt den äldre solvensregleringen och den solvensreglering i kombination med s.k. pelare 2- och pelare 3reglering som införs till följd av Solvens II-direktivet, kan det uppstå besvärliga tillämpningsproblem under övergångsperioden. Ett exempel på de tillämpningsproblem som kan komma att uppstå är hur Solvens II-direktivets bestämmelser om en särskild solvensbalansräkning och ett riskbaserat solvenskapitalkrav ska tillämpas på en viss del av verksamheten, samtidigt som kapitalkravet för andra delar av verksamheten ska beräknas på ett helt annat sätt.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

143

Det kan samtidigt noteras att även den nuvarande regleringen av försäkringsföretag bygger på en tillämpning av olika regelverk för tjänstepensionsverksamheten respektive annan verksamhet, varvid det dock ska understrykas att skillnaderna mellan tjänstepensionsdirektivet och det konsoliderade livförsäkringsdirektivet är betydligt mindre än skillnaderna mellan det konsoliderade livförsäkringsdirektivet och Solvens II-direktivet. Likaså kan det noteras att Solvens II-direktivet innehåller delvis olika regler för olika typer av verksamhet, t.ex. såvitt avser delberäkningar av solvenskapitalkravet, varvid det dock ska understrykas att reglerna i Solvens IIdirektivet – även om de kan skilja sig åt för olika typer av verksamhet – bygger på en gemensam grund.

Nu redovisade tillämpningssvårigheter får vägas mot alternativet att avstå från att införa särskild övergångsreglering för tjänstepensionsverksamhet (eller begränsa tiden för denna). Här bör dock understrykas att olika former av tillämpningsproblem torde komma att uppstå även utan övergångsreglering, såvida inte Sverige väljer att avstå från att utnyttja optionen i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet från och med den 1 januari 2016.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen alltså att Sverige ska utnyttja den möjlighet att införa övergångsreglering för tjänstepensionsverksamhet som finns enligt artikel 2.80 i Omnibus IIdirektivet (artikel 308 b.15 i Solvens II-direktivet). Bestämmelsen i artikel 308 b.15 andra stycket kräver inga lagstiftningsåtgärder, eftersom den är riktad till kommissionen.

Riskfria räntor 5.37.9

Förslag: Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett

försäkringsföretag övergångsvis ska använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de närmare kraven för tillstånd och den närmare beräkningen av övergångsjusteringen.

Bedömning: Bestämmelserna om att försäkringsföretag som

har fått tillstånd att använda den övergångsvisa justeringen av den riskfria räntestrukturen ska – som en del av sin solvens- och verksamhetsrapport – offentliggöra företagets användning av den övergångsvisa justeringen och då även kvantifiera effekterna

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

144

på den finansiella ställningen av att inte tillämpa justeringen, kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för förslaget och bedömningen: Av artikel 77.2 första

stycket i Solvens II-direktivet framgår att bästa skattningen ska fastställas med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta durationer (löptider). I förslaget till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att de mer detaljerade bestämmelserna kring bl.a. beräkningen av den bästa skattningen ska meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, se 5 kap. 13 §. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna i artikel 77.2 första stycket har tagits in i lag utan någon uttrycklig hänvisning till den ”riskfria räntestrukturen”.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom artikel 308c i Solvens II-direktivet – särskilda övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna.

Enligt artikel 308c.1 får försäkringsföretag, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

Enligt artikel 308c.2 ska justeringen av räntesatserna för varje valuta beräknas med utgångspunkt i skillnaden mellan den räntesats som företaget ska tillämpa enligt de regler som gäller per den 31 december 2015 och en räntesats som härleds ur de regler som gäller enligt Solvens II-direktivet. Den ursprungliga justeringen – som alltså utgörs av skillnaden mellan de båda räntesatserna vid dagen för ikraftträdandet – ska vara 100 procent under år 2016 för att sedan linjärt minska till 0 procent under år 2032. I artikel 308c.2 finns vidare vissa detaljbestämmelser kring vilka räntor som ska ligga till grund för beräkningen av den övergångsvisa justeringen.

Som framgått ovan får den övergångsvisa justeringen av räntesatserna endast användas i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser, och i artikel 308c.3 finns bestämmelser om vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att försäkrings- eller återförsäkringsåtaganden ska kunna ”godkännas”. I nyss nämnda artikel finns även bestämmelser om förhållandet till s.k. matchningsjustering. I artikel 308c.4 a och b finns bestämmelser om hur den övergångsvisa justeringen förhåller sig till s.k. volatilitetsjustering och till den särskilda övergångsregleringen för de försäkringstekniska avsättningarna (artikel 308d). Slutligen finns

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

145

det i artikel 308c.4 c bestämmelser om att försäkringsföretag som använder den övergångsvisa justeringen av de riskfria räntesatserna ska offentliggöra viss information kring detta i sin solvens- och verksamhetsrapport.

Enligt utredningens mening bör möjligheten att få tillstånd till övergångsvis justering av de riskfria räntesatserna framgå av den särskilda ikraftträdandelagen, medan de närmare kraven för tillstånd kan tas in i föreskrifter på lägre nivå. En liknande lagstiftningsteknik har använts i den nu gällande regleringen när det gäller t.ex. möjligheten att använda s.k. företagsspecifika parameterar, se 8 kap. 7 § och 8 kap. 20 § 2 FRL. Det finns därför anledning att föreslår en liknande lagstiftningsteknik när det gäller regleringen av de s.k. matchnings- och volatilitetsjusteringarna.

När det särskilt gäller de krav på offentliggörande som införs genom artikel 308c.4 c anser utredningen att bestämmelserna lämpligen bör införas genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, med stöd av det bemyndigande att meddela föreskrifter om innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten som föreslås i utkastet till lagrådsremiss, se 16 kap. 9 § 1 FRL. Enligt utredningens mening får uppgifter om företagets användning av övergångsvisa justeringar av de riskfria räntesatserna anses vara detaljkrav på beskrivningen av företagets ”värderingsmetoder för solvensändamål”, jfr 16 kap. 2 § första stycket 4 FRL i utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet.

Försäkringstekniska avsättningar 5.37.10

Förslag: Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finans-

inspektionen, övergångsvis använda ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de närmare kraven för tillstånd och den närmare beräkningen av övergångsjusteringen.

Bedömning: Bestämmelserna om att försäkringsföretag som

har fått tillstånd att använda särskilda avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska – som en del av sin solvens- och verksamhetsrapport – offentliggöra företagets användning av de särskilda avdragen och då även kvantifiera

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

146

effekterna på den finansiella ställningen av att inte tillämpa avdragen, kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Skälen för förslaget: I artikel 76 i Solvens II-direktivet finns

bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar. I förslaget till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att merparten de mer detaljerade bestämmelserna kring beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, se 5 kap. 13 § FRL.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom artikel 308b i Solvens II-direktivet – särskilda övergångsåtgärder för de försäkringstekniska avsättningarna.

Enligt artikel 308b.1 får försäkringsföretag, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på ”affärsgrensnivå”.

Enligt artikel 308b.2 ska det tillfälliga avdraget mostavara en andel av skillnaden mellan försäkringstekniska avsättningar beräknade enligt artikel 76 i Solvens II-direktivet och försäkringstekniska avsättningar beräknade enligt den reglering som gäller per den 31 december 2015. Den maximala andelen som kan dras av ska minska linjärt från 100 procent under år 2016 till noll procent under år 2032. I artikel 308b.2 andra stycket finns bestämmelser om hur det tillfälliga avdraget förhåller sig till s.k. volatilitetsjustering.

I artikel 308b.3 finns bestämmelser om att försäkringsföretaget, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får göra vissa justeringar av de belopp som används vid beräkningen av det tillfälliga avdraget. Justeringarna får göras vartannat år, eller oftare om företagets riskprofil har ändrats väsentligt.

I artikel 308b.4 finns bestämmelser om att det tillfälliga avdraget får begränsas av tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar, nämligen om en tillämpning av det tillfälliga avdraget kan leda till en minskning av de krav på finansiella medel som skulle gälla vid en tillämpning av de regler som gäller per den 31 december 2015.

Enligt artikel 308b.5 a får ett försäkringsföretag inte tillämpa det tillfälliga avdraget i kombination med den övergångsvisa justeringen av de riskfria räntesatserna. Enligt artikel 308b.5 b ska ett försäkringsföretag som använder det tillfälliga avdraget och som inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

147

tillfälliga avdraget lämna in en årlig lägesrapport. I lägesrapporten ska företaget redogöra för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att senast den 1 januari 2031 uppfylla solvenskapitalkravet. Slutligen finns det i artikel 308b.5 c bestämmelser om att försäkringsföretag som använder tillfälliga avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna ska offentliggöra viss information kring detta i sin solvens- och verksamhetsrapport.

Enligt utredningens mening ska möjligheten att få tillstånd till tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna framgå av den särskilda ikraftträdandelagen, medan bestämmelserna kring de närmare villkoren för tillstånd och beräkning av det tillfälliga avdraget kan tas in i föreskrifter på lägre nivå. Detsamma gäller bestämmelserna om möjligheterna till justerade beräkningar och bestämmelserna kring vad som ska gälla när det tillfälliga avdraget är en förutsättning för att försäkringsföretaget ska uppfylla solvenskapitalkravet. En liknande lagstiftningsteknik har använts i den nu gällande regleringen när det gäller t.ex. möjligheten att använda s.k. företagsspecifika parameterar, se 8 kap. 7 § och 8 kap. 20 § 2 FRL, och utredningen föreslår en liknande lagstiftningsteknik även när det gäller regleringen av de s.k. matchnings- och volatilitetsjusteringarna.

När det särskilt gäller de krav på offentliggörande som införs genom artikel 308b.5 c anser utredningen att bestämmelserna lämpligen bör införas genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, med stöd av det bemyndigande att meddela föreskrifter om innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten som föreslås i utkastet till lagrådsremiss, se 16 kap. 9 § 1 FRL. Enligt utredningens mening får uppgifter om företagets användning av övergångsvisa justeringar av de riskfria räntesatserna anses vara detaljkrav på beskrivningen av företagets ”värderingsmetoder för solvensändamål”, jfr 16 kap. 2 § första stycket 4 FRL i utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet.

Interna modeller för beräkning av det gruppbaserade 5.37.11

solvenskapitalkravet

Bedömning: Det bör inte införas någon övergångsregel av inne-

börd att ett försäkringsföretag, som är moderföretag och finns i toppen av en grupp, fram till den 31 mars 2022 får ansöka om

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

148

godkännande av en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet på en urskiljbar del av en grupp som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga företagen i gruppen.

Skälen för bedömningen: I artikel 230-231 i Solvens II-direktivet

finns bestämmelser om interna modeller för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I förslaget till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet föreslås att delar av dessa bestämmelser genomförs genom nya bestämmelser i lag, men att bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas ska meddelas genom föreskrifter på lägre nivå.

Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet införs det – genom artikel 308b.16 i Solvens II-direktivet – en möjlighet för medlemsländerna att tillämpa en särskild övergångsregel avseende ansökningar för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

Enligt artikel 308b.16 får medlemsstaterna ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarintresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga i gruppen.

Artikeln ställer således inte något krav på att övergångsregeln ska införas utan lämnar till medlemsstaterna att välja om den ska införas eller inte. Med utgångspunkt i svenska förhållanden saknas det enligt utredningens bedömning anledning att införa övergångsbestämmelsen.

Övergångsbestämmelser för grupp 5.37.12

Förslag: De övergångsbestämmelser som gäller för enskilda

försäkringsföretag avseende behandlingen av kapitalbasposter som har emitterats före lagens ikraftträdande, tillämpliga bestämmelser för vissa typer av lån som har utgetts före den 1 januari 2011, försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar, tillfällig justering av riskfria räntor,

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

149

och tillfälliga åtgärder samt ingripanden gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i försäkringsrörelselagens lydelse efter den 31 december 2015, i tillämpliga delar även på gruppnivå.

De övergångsbestämmelser som gäller för enskilda försäkringsföretag avseende ingripande när kraven på tillräcklig kapitalbas inte är uppfyllda gäller, utan hinder av bestämmelserna om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå i försäkringsrörelselagens lydelse efter den 31 december 2015, i tillämpliga delar även på gruppnivå om försäkringsföretagen i en grupp uppfyller de gruppbaserade kapitalkraven i försäkringsrörelselagens lydelse den 31 december 2015 men inte uppfyller kapitalkravet på gruppnivå.

Skälen för förslaget: Genom artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet

införs – genom artikel 308b.17 i Solvens II-direktivet – bestämmelser om att vissa övergångsbestämmelser som gäller för enskilda försäkringsföretag även ska gälla på gruppnivå.

Enligt artikel 308b.17 första stycket ska, utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3 i Solvens II-direktivet, de övergångsbestämmelser som avses i artikel 308b punkterna 8–12 och 15 och artiklarna 308c, 308d och 308e i Solvens II-direktivet gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Enligt artikel 308b.17 andra stycket ska, utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4 i Solvens II-direktivet, de övergångsbestämmelser som avses i artikel 308b.14 gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.

Av artikel 308b.8 (vartill 308b.17 första stycket hänvisar) framgår att övergångsbestämmelserna i artiklarna 308b.5–308b.7 inte bara ska gälla för enskilda försäkringsföretag utan dessutom i tillämpliga delar ska gälla för försäkringsföretag med ägarintresse, försäkringholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256 i Solvens IIdirektivet, varvid de frister som anges i artiklarna 308b.5–308b.7 ska förlängas med sex veckor.

Övergångsbestämmelserna i artiklarna 308b.5–308b.7 har behandlats ovan i avsnitt 5.37.2. Där konstateras att enligt förslaget till

Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet SOU 2014:56

150

genomförande av artikel 35 och artikel 51 som finns i utkastet till lagrådsremiss kommer de senaste tidpunkterna för olika former av inrapportering och offentliggörande att bestämmas av Finansinspektionen med stöd av det bemyndigande som föreslås i 17 kap. 30 § andra stycket FRL. De särskilda övergångsbestämmelserna i artiklarna 308b.5–308b.7 avseende tidpunkter för inrapportering respektive offentliggörande som införs genom Omnibus II-direktivet kräver alltså inte några lagstiftningsåtgärder.

Bemyndigandet i 17 kap. 30 § andra stycket FRL omfattar dock inte den del av artikel 308b.17 som avser tillämpligheten av artikel 308.b.8 på gruppnivå. I utkastet till lagrådsremiss om genomförande av Solvens II-direktivet finns däremot ett motsvarande bemyndigande för gruppnivå i 21 kap. 65 § FRL. På grund av detta bemyndigande krävs inte några lagstiftningsåtgärder för den del av artikel 308b.17 som avser artikel 308b.8.

När det gäller artikel 308b.12 i Solvens II-direktivet innehåller särskilda övergångsbestämmelser kring fastställandet av vissa av de parametrar som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, se avsnitt 5.37.5. Som framgått där innebär förslagen i utkastet till lagrådsremiss att bestämmelserna i Solvens II-direktivet om vilka närmare parametrar som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, jfr 8 kap. 6 § och 8 kap. 20 § 1 FRL. Det bemyndigande som föreslås i 8 kap. 20 § 1 – för föreskrifter om hur det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt 6 § – kan som konstaterats ovan enligt utredningen också användas för genomförandet av den nu aktuella övergångsbestämmelsen. Den särskilda övergångsbestämmelsen avseende hur kapitalkravet för aktiekurs- och räntedifferensrisk ska beräknas under de första fyra åren efter det att Solvens II-regelverket har trätt ikraft kräver alltså inga ytterligare lagstiftningsåtgärder såvitt avser enskilda försäkringsföretag.

Artikel 308b.17 innehåller som nyss konstaterats ett krav på att övergångsbestämmelserna i artikel 308b.12 ska gälla även på gruppnivå. I utkastet till lagrådsremiss föreslås ett motsvarande bemyndigande för gruppnivå i 21 kap. 65 § 1 FRL. Det bemyndigandet avser hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 14–18 §§ i samma kapitel. På grund av detta bemyndigande krävs inte några lagstiftningsåtgärder för den del av artikel 308b.17 som avser artikel 308b.12.

SOU 2014:56 Överväganden och förslag – Solvens II-direktivet

151

Artikel 308b.17 innebär även ett krav på att artikel 308d som reglerar övergångsbestämmelser avseende försäkringstekniska avsättningar ska gälla på gruppnivå. Såvitt avser enskilda försäkringsföretag har artikel 308d behandlats i avsnitt 5.37.9 där det konstaterats att artikel 308d inte föranleder några lagstiftningsåtgärder avseende enskilda försäkringsföretag eftersom bemyndiganden att meddela föreskrifter omfattar hela artikeln. I utkastet till lagrådsremiss föreslås ett bemyndigande för gruppnivå som omfattar de detaljerade bestämmelserna i artikel 308d, se 21 kap. 65 §. På grund av detta bemyndigande krävs inte några lagstiftningsåtgärder för den del av artikel 308b.17 som avser artikel 308d.

Med ovan nämnda undantag för de delar av artikel 308b.17 som avser tillämpning på gruppnivå av artikel 308.b.8, 308b.12 och 308d bör bestämmelser motsvarande artikel 308b.17 första och andra stycket införas i lag.

Artikel 308b.17 tredje stycket är riktad endast till kommissionen och ska därför inte genomföras.

Krav på plan för infasning m.m. 5.37.13

Förslag: Ett försäkringsföretag som tillämpar övergångsbestäm-

melserna om justering av de riskfria räntesatserna eller om ett tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan en tillämpning av övergångsbestämmelserna.

Finansinspektionen ska förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032, och att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning till inspektionen.

Företaget ska överlämna en årlig lägesrapport till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska återkalla tillstånd att använda den övergångsvisa regleringen kring justering av de riskfria räntesatserna eller ett tillfälligt avdrag för de försäkringstekniska avsättningarna om lägesrapporten visar att företaget inte kommer att kunna uppfylla solvenskapitalkravet senast den 1 januari 2032.