SOU 2023:2
En inre marknad för digitala tjänster – ansvarsfördelning mellan myndigheter
Till statsrådet Erik Slottner
Den 2 juni 2022 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag lämna förslag på åtgärder med anledning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (Digital Service Act, DSA). Hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt förordnades den 7 juni 2022 att vara särskild utredare. Den 8 juni förordnades rådgivaren Maria Wieslander och kanslirådet Helena Bäckström som sekreterare i utredningen.
Som experter att ingå i utredningen förordnades den 5 september 2022 rättssakkunniga Ani Arevian Sjöstedt (Justitiedepartementet), rådgivaren Jan Bergdahl, Post- och telestyrelsen, juristen Ulrika Bergström, Integritetsskyddsmyndigheten, departementssekreteraren Fredrik Blomström (Infrastrukturdepartementet), expert digital policy Carola Ekblad, Svenskt Näringsliv, juristen Emy Gustavsson, Konsumentverket, departementssekreteraren Mattias Karlson Jernbäcker (Utrikesdepartementet), kanslirådet Felisa Krzyzanski (Finansdepartementet), juristen Rebecca Parman, Myndigheten för press, radio och tv, kanslirådet Martin Persson (Kulturdepartementet), f.d. kanslirådet Helena Ramqvist Engellau, departementssekretaren Nils Sigfrid (Finansdepartementet) och kanslirådet Patrik Sundberg (Justitiedepartementet).
Med verkan från och med den 20 december 2022 entledigades departementssekreteraren Fredrik Blomström och departementssekreteraren Henrik Hultberg (Finansdepartementet) förordnades i hans ställe att vara expert i utredningen.
Härmed överlämnas delbetänkandet En inre marknad för digitala
tjänster – ansvarsfördelningen mellan myndigheter (SOU 2023:02). De
återstående frågor som omfattas av uppdraget kommer att behandlas i det slutbetänkande som ska redovisas senast den 7 april 2023.
Stockholm i januari 2023
Ulrika Ihrfelt
/Helena Bäckström Maria Wieslander
Sammanfattning
Förordningen om digitala tjänster
EU har antagit en förordning om den inre marknaden för digitala tjänster, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster, nedan kallad DSA). I förordningen fastställs harmoniserade regler för tillhandahållandet av förmedlingstjänster på den inre marknaden. Den innehåller bestämmelser om villkorat undantag från ansvar för leverantörer av sådana tjänster och om särskilda krav på tillbörlig aktsamhet som är anpassade för specifika kategorier av leverantörer. Den innehåller även regler för genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av förordningen, även vad gäller samarbete och samordning mellan behöriga myndigheter. Slutligen fastställer den ett ramverk för samarbete och efterlevnadskontroll mellan Europeiska kommissionen och nationella myndigheter.
Tillämpningsområde
DSA är tillämplig på förmedlingstjänster, i synnerhet tjänster för enbart vidarebefordran (mere conduit), cachningstjänster och värdtjänster. Värdtjänster kan inkludera till exempel onlineplattformar, såsom sociala nätverk eller onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare. DSA är tilllämplig på leverantörer oavsett etableringsställe eller var de befinner sig, i den mån de erbjuder tjänster i unionen.
Ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster
Det finns ett villkorat undantag för ansvar för förmedlingstjänster, där företag som vidarebefordrar eller lagrar information som tillhandahålls av tjänstemottagarna på deras begäran inte ansvarar för innehållet. Leverantörer av värdtjänster kan endast dra nytta av undantaget om de inte har kännedom om olagligt innehåll eller olaglig verksamhet eller om de vidtar åtgärder så snart de fått kännedom om olagligheten. Det finns inga allmänna skyldigheter avseende övervakning eller aktivt faktasökande.
En procedur införs för att följa upp förelägganden till leverantörer av förmedlingstjänster att vidta åtgärder med anledning av olagligt innehåll eller att tillhandahålla specifik information om tjänstemottagare.
Krav på tillbörlig aktsamhet för en transparent och säker onlinemiljö
Kraven på aktsamhet varierar beroende på förmedlingstjänstens kategori och storlek. Vissa undantag görs för mikroföretag och små företag. Nedan ges exempel på sådana krav.
Alla leverantörer av förmedlingstjänster måste utse kontaktpunkter för myndigheter och för tjänstemottagare. Leverantörer som inte har ett etableringsställe i unionen ska utse en juridisk eller fysisk person i unionen som ska agera som deras rättsliga företrädare. Allmänna villkor ska vara tydliga vad gäller begränsningar som tillämpas på användningen av deras tjänster och när de tillämpas ska leverantören ta hänsyn till alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, inbegripet tjänstemottagarnas grundläggande rättigheter, till exempel yttrandefriheten och mediernas frihet och mångfald. Leverantörerna ska publicera rapporter om klagomål och moderering.
Leverantörer av värdtjänster, inklusive onlineplattformsleverantörer, ska införa mekanismer som gör det möjligt att anmäla förekomster av olagligt innehåll på deras tjänst. Leverantören ska meddela anmälaren sitt beslut med anledning av anmälningen, och tillhandahålla information om möjligheter till prövning av beslutet. Alla berörda tjänstemottagare ska informeras om beslutet, som ska motiveras och som ska innehålla information om hur beslutet kan prövas. Leverantörer av värdtjänster ska även, om de får kännedom om in-
formation som ger upphov till misstanke om att ett brott som inbegriper ett hot mot en eller flera människors liv har skett, håller på att ske eller sannolikt kommer att ske, underrätta brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter.
Onlineplattformsleverantörer ska ge tjänstemottagare tillgång till ett internt system för hantering av klagomål rörande beslut om begränsningar av tjänsten, samarbeta med organ för tvistlösning utanför domstol, ge prioritet till anmälningar från betrodda anmälare och vidta åtgärder och skydd mot missbruk. De ska även publicera information om tvister, avbrytanden och det genomsnittliga antalet tjänstemottagare per månad i unionen. Leverantörerna får inte utforma eller organisera sina onlinegränssnitt på ett sätt som försämrar tjänstemottagarnas förmåga att fatta fria och välgrundade beslut. Onlineplattformsleverantörerna ska följa skyldigheter om annonsering, vara transparenta om sina rekommendationssystem och vidta åtgärder för att skydda minderåriga på deras plattformstjänster.
Särskilda bestämmelser tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, närmare bestämt näringsidkares spårbarhet, inbyggd överensstämmelse och konsumenters rätt till information om olagliga produkter eller tjänster.
Ytterligare krav ställs på leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer (med 45 miljoner eller fler månatliga tjänstemottagare i genomsnitt), särskilt med syfte att åtgärda och förebygga systemiska risker.
Det finns även bestämmelser om bland annat standarder och uppförandekoder för till exempel onlineannonsering och tillgänglighet.
Implementering, samarbete, sanktioner och efterlevandekontroll
Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillsynen av leverantörerna av förmedlingstjänster och kontrollen av efterlevnaden av DSA. En av de behöriga myndigheterna ska utses till samordnare för digitala tjänster. Samordnaren för digitala tjänster ska ansvara för alla frågor som rör tillsynen över och kontrollen av efterlevnaden av denna förordning i den medlemsstaten, om inte den berörda medlemsstaten har gett andra behöriga myndigheter ansvar för vissa specifika uppgifter eller sektorer. Det
ska säkerställa samordningen på nationell nivå. Samordnarna för digitala tjänster ska samarbete med varandra, andra nationella behöriga myndigheter, den europeiska nämnden för digitala tjänster och Europeiska kommissionen. Medlemsstaterna ska offentliggöra och meddela Europeiska kommissionen och den europeiska nämnden vilka myndigheter som ska vara samordnare respektive behöriga myndigheter senast den 17 februari 2024.
Samordnaren för digitala tjänster och de andra behöriga myndigheterna ska ha särskilda undersökningsbefogenheter och befogenheter vad gäller efterlevnadskontroll. Medlemsstater ska fastställa regler för sanktioner för överträdelser. Tjänstemottagare och bemyndigade organ, organisationer eller sammanslutningar ska ha rätt att lämna in klagomål om påstådda överträdelser mot leverantörer av förmedlingstjänster. Tjänstemottagare ska ha rätt att begära skadestånd i enlighet med unionsrätt och nationell rätt.
Medlemsstaten där förmedlingstjänsten har sitt huvudsakliga etableringsställe ska ha exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av DSA, med några få undantag.
Europeiska kommissionen ska ha exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av vissa bestämmelser som endast tilllämpas på leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Europeiska kommissionen ska ha rätt att utöva tillsyn och efterlevnadskontroll över övriga delar av DSA mot leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Om kommissionen inte har inlett förfaranden för samma överträdelse ska den medlemsstat där leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller den mycket stora onlinesökmotorn är etablerad ha denna befogenhet.
Samordnarna för digitala tjänster och Europeiska kommissionen ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd. En oberoende rådgivande grupp av samordnare för digitala tjänster, den europeiska nämnden för digitala tjänster, inrättas. Nämnden ska ge råd till samordnarna för digitala tjänster och till kommissionen.
En samordnare för digitala tjänster i destinationslandet eller den europeiska nämnden för digitala tjänster får begära att samordnaren i etableringslandet bedömer ärendet och vidtar undersöknings- och efterlevnadsåtgärder. Nämnden kan hänskjuta ett ärende till Europeiska Kommissionen. Samordnare får inleda och leda gemensamma undersökningar med deltagande av andra samordnare.
Europeiska kommissionen får be samordnarna för digitala tjänster och den europeiska nämnden för digitala tjänster att stödja bedömningen av systemfrågor och nya aspekter i hela unionen enligt DSA. Medlemsstater ska samarbeta med kommissionen, bland annat genom att ställa sin sakkunskap och kapacitet till förfogande.
Ikraftträdande och tillämpning av DSA
DSA trädde i kraft den 16 november 2022 och vissa bestämmelser började tillämpas då. Onlineplattformar och onlinesökmotorer ska offentliggöra information som genomsnittligt antal tjänstemottagare i EU senast den 17 februari 2023. Förordningen ska tillämpas på leverantörer som utses till mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer från och med fyra månader efter att den fått denna status (om tiden infaller tidigare än 17 februari 2024). Övriga bestämmelser tillämpas från den 17 februari 2024.
Utredningens uppdrag och resultat
Utredningen ska analysera och föreslå åtgärder för tillämpningen av DSA i Sverige och lämna de författningsförslag som är nödvändiga eller annars bedöms lämpliga för att komplettera förordningen.
Uppdraget i detta delbetänkande är att föreslå vilken svensk myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster. Det ska vidare analysera huruvida ansvaret bör fördelas på flera behöriga myndigheter och, om så är fallet, föreslå vilka andra behöriga myndigheter som bör utses och hur ansvarsområdena rörande tillsyn och efterlevnadskontroll bör delas upp.
Utredningen föreslår att Post- och telestyrelsen utses till behörig myndighet och samordnare för digitala tjänster och att Konsumentverket och Myndigheten för press, radio och tv utses till behöriga myndigheter.
Många skyldigheter i DSA har anknytning till eller klara beröringspunkter med vissa svenska myndigheters nuvarande ansvarsområden. Andra skyldigheter som är av mer organisatorisk eller informationsrelaterad art, liksom skyldigheter att motverka brott och missbruk, har inte samma tydliga anknytning till befintlig materiell rätt. Utredningen anser att bestämmelser som åtminstone till viss
del relaterar till befintliga myndigheters uppdrag i första hand bör fördelas till dessa myndigheter. I några få fall bör en myndighets ansvarsområde utvidgas. I andra fall bör samordnaren för digitala tjänster ansvara för tillsyn och efterlevnadskontroll.
I sin roll som samordnare för digitala tjänster bör Post- och telestyrelsen ansvara för all tillsyn och efterlevnadskontroll i de delar som inte ges i uppgift till andra behöriga myndigheter. Post- och telestyrelsens ansvarsområde ska inkludera organisatoriska skyldigheter, informationsrelaterade skyldigheter och skyldigheter att motverka brott och missbruk.
Konsumentverket bör ansvara för tillsyn och efterlevnadskontroll avseende bestämmelser som direkt eller indirekt rör konsumentskydd, inklusive annonser med kommersiellt syfte som riktas till konsumenter, avtalsvillkor mellan näringsidkare och konsument, produktsäkerhet och bestämmelser vars bakomliggande syfte är konsumentskydd.
Myndigheten för press, radio och tv bör ansvara för tillsyn och efterlevnadskontroll avseende bestämmelser som rör i synnerhet yttrandefrihet, mediers mångfald och andra grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, annonser utan kommersiellt syfte, annonser med kommersiellt syfte som riktar sig mot andra än konsumenter, mörka mönster som påverkar andra än konsumenter, rekommendationssystem som inte påverkar konsumenter och vissa frågor rörande minderåriga.
Efter en tid, när tillsyn och efterlevnadskontroll har pågått en period och andra rättsakter som har beröringspunkter med DSA har antagits, bör ansvarsfördelningen mellan myndigheterna utvärderas. Det kan då även bedömas om ytterligare resurser behöver tillföras samt hur dessa i så fall bör finansieras. Utredningen anser att en utvärdering om ansvarsfördelning, resursbehov och finansiering bör göras senast i februari 2027.
Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 7 april 2023.
Summary
Digital Services Act
The EU has adopted a regulation on the provision of intermediary services, Regulation (EU) 2022/2065 of the European Parliament and of the Council of 19 October 2022 on a Single Market For Digital Services and amending Directive 2000/31/EC, (the Digital Services Act or the DSA). The regulation lays down harmonised rules on the provision of intermediary services in the internal market. It establishes a framework for the conditional exemption from liability of providers of intermediary services and rules on specific due diligence obligations tailored to certain specific categories of providers of intermediary services. In addition, it contains rules on the implementation and enforcement of the regulation, including as regards the cooperation of and coordination between the competent authorities and establishes a framework for cooperation and enforcement between the European Commission and national authorities.
Scope
The DSA applies to certain intermediary services, in particular services known as “mere conduit”, “caching”, and “hosting” services. Hosting services may include for example online platforms, such as social networks or online platforms allowing consumers to conclude distance contracts with traders. The DSA applies to providers irrespective of their place of establishment or location, in so far as they offer services in the Union.
Liability of providers of intermediary services
There is a conditional liability exemption for intermediaries, whereby companies that transmit or store information provided by the recipients of the service at their request are not liable for the content. Providers of hosting services can only benefit from the exemption if they are not aware of illegal content or illegal activities if they, upon obtaining such knowledge, act. There are no general monitoring or active fact-finding obligations.
Orders to providers of intermediary services in accordance with national or union law to act against illegal content or to provide information about specific recipients of the service will entail a followup procedure.
Due diligence obligations for a transparent and safe online environment
Obligations vary according to the category and size of the intermediary service. The following contains a non-exhaustive list of such obligations. Certain exceptions are made for micro and small enterprises.
All providers of intermediary services must designate points of contact for authorities and for the recipients of the service. If they are not established in the EU, they must designate a legal representative who is. Terms and conditions shall be clear and transparent as regards information on restrictions imposed in relation to the use of their services and when they are enforced, the provider shall consider the rights of all parties, including the fundamental rights of the recipient of the service, such as freedom of expression and freedom and pluralism of the media. Further, the providers shall publish reports on complaints and content moderation.
Hosting providers, including online platform providers, shall put mechanisms in place to allow anyone to notify the provider of the presence on their service of specific potentially illegal content. The individual or entity concerned shall be notified of the decision and the possibilities of redress. Any affected recipients of the service shall be notified, provided with a statement of reasons by the provider regarding restrictions as well as possibilities for redress. Hosting providers shall also notify law enforcement or judicial authorities of the
Member State if it is aware of information giving rise to a suspicion that a criminal offence involving a threat to the life or safety of a person or persons has, is or is likely to take place.
Providers of online platforms shall provide recipients of the service with an internalsystem to handle complaints regarding decisions on restrictions in the service. Further, the providers shall cooperate with out-of-court dispute settlement, give priority to notices by trusted flaggers and take measures against misuse. In addition, they shall publish information on disputes, suspensions and the average monthly active recipients of the service in the Union. The providers shall not design, organise or operate their online interfaces in a way that impairs the ability of the recipients of their service to make free and informed decisions. The online platform providers shall adhere to obligations on advertising. They shall be transparent about their recommender systems and take measures to protect minors on their platforms.
Specific provisions apply to providers of online platforms allowing consumers to conclude distance contracts with traders, specifically obligations regarding traceability of traders, compliance by design and consumers’ right to information regarding illegal products and services.
Additional obligations apply to providers of very large online platforms and of very large online search engines (with 45 million or more monthly recipients of the service on average), especially aiming to manage systemic risks.
Other provisions pertain to for example standards and codes of conduct e.g. for online advertising and accessibility.
Implementation, cooperation, penalties and enforcement
Member States shall designate one or more competent authorities to be responsible for supervision and enforcement of the DSA. One of the competent authorities shall be designated as the national Digital Services Coordinator, the DSC. The DSC shall be responsible for all matters relating to supervision and enforcement of the DSA, unless the Member State has assigned certain specific tasks or sectors to other competent authorities. It shall ensure coordination at national level. The DSCs shall cooperate with each other, other national competent authorities, the European board for digital services and the commission. Member States shall make publicly available and com-
municate to the European Commission and the Board for digital services the names of the DSC and the competent authorities by 17 February 2024.
The DSC and the other competent authorities shall have certain powers of investigation and of enforcement. Member States shall lay down rules on penalties. Recipients of the service and mandated bodies, organisations and associations shall have the right to lodge complaints against providers of intermediary services alleging an infringement. Recipients of the service shall have the right to seek compensation in accordance with Union and national law.
The Member State in which the main establishment of the provider of intermediary services is located shall have exclusive powers to supervise and enforce the DSA, with a few exceptions. The European Commission shall have exclusive powers to supervise and enforce certain provisions which only apply to providers of very large online platforms and very large online search engines. The Commission shall have powers to supervise and enforce other parts of the DSA against providers of very large online platforms and very large online search engines. If the Commission has not initiated proceedings for the same infringement, the Member State in which the provider of the very large online platform or very large online serarch engine is located shall have powers to supervise and enforce.
The DSCs and the European Commission shall cooperate closely and provide each other with mutual assistance. An independent advisory group of DSCs, the European Board for Digital Services, is established. The Board shall advise the DSCs and the Commission.
A DSC of destination or the European Board for digital services may request the DSC of establishment to assess a specific matter and take investigatory and enforcement measures. The Board may refer a case to the European Commission. DSCs may launch joint investigations.
The European Commission may ask the DSCs and the European Board for digital services for support in assessment of systemic and emerging issues across the EU under the DSA. Member States shall cooperate with the Commission, including by making available their expertise and capabilities.
Entry into force and application of the DSA
The DSA entered into force on 16 November 2022 and certain provisions apply from that date. Online platforms and online search engines shall publish information on the average monthly active recipients of the service in the Union by 17 February 2023. The regulation shall apply to providers who are designated very large online platforms or very large online search engines from four months after the notification to the provider (if it is earlier than 17 February 2024). The remaining provisions shall apply from 17 February 2024.
Remit and results of this Inquiry
The Inquiry shall analyze and propose measures for the application of DSA in Swedenpropose necessary and appropriate amendments to national legislation.
The remit of this first part of the Inquiry is to propose which Swedish authority should be designated DSC. It shall analyse whether the responsibility should be divided onto several competent authorities and, if so, propose which other competent authorities should be designated and how the supervision and enforcement should be allocated.
The Inquiry proposes that the Swedish Post and Telecom Authority be designated DSC and that the Swedish Consumer Authority and the Swedish Press and Broadcasting Authority be designated competent authorities.
Many obligations relate to the present responsibilities of certain authorities. Others do not relate to existing substantial law in the same way and are to some degree administrative: they relate to the organisation of the provider of intermediary services, transparency or other information obligations and obligations regarding reporting notification of suspicions on criminal offences or measures and protection against misuse. The Inquiry finds that authorities with similar or overlapping responsibilities should be assigned the supervision and enforcement of provisions that relate to their area of expertise. In a few cases, an authority is proposed to expand its responsibilities. In other cases, the DSC should be tasked with certain supervision and enforcement.
The Swedish Post and Telecom authority should, as the DSC, be responsible for all enforcement and supervision which is not assigned to another competent authority. This includes obligations regarding the organisation of the providers of intermediary services, obligations regarding information and transparency and obligations regarding reporting notification of suspicions on criminal offences and measures and protection against misuse.
The Swedish Consumer Authority should be responsible for all supervision and enforcement regarding articles that directly or indirectly pertain to consumer protection, including but not limited to advertising for commercial purposes addressed to consumers, terms and conditions in business-to-consumer relationships, product safety and provisions, the primary purpose of which is consumer protection.
The Swedish Press and Broadcasting Authority should be responsible for supervision and enforcement regarding articles relating to in particular freedom of speech, media plurality and other fundamental freedoms and human rights, advertising for non-commercial purposes, advertising for commercial purposes addressing other recipients than consumers, as well as dark patterns affecting others than consumers, recommender systems that do not affect consumers and certain provisions relating to minors.
After some time of supervision and enforcement of the DSA and other Union Acts relating to the DSA have been adopted, the division of competencies between the authorities should be evaluated. At that time, the allocation of funds and alternative types of funding could be reassessed. The Inquiry proposes a reevaluation of the allocation of responsibilities, the need for resources and the financing no later than February 2027.
A report on the Inquiry’s remaining tasks regarding the preparations for the application of the DSA will be presented no later than 7 April 2023.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen att det ska införas en ny paragraf, X §, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
X §
Post- och telestyrelsen har till uppgift att vara behörig myndighet och nationell samordnare för digitala tjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster).
Post- och telestyrelsen har enligt artikel 49 i förordningen ansvar för tillsyn och efterlevnadskontroll av förordningen i Sverige, i den mån inte andra behöriga myndigheter givits särskilt ansvar för vissa uppgifter enligt förordningen.
I förordningen ( 2009:607 ) med instruktion för Konsumentverket och i förordningen ( 2020:879 ) med
instruktion för Myndigheten för press, radio och tv utses respektive myndighet till behörig myndighet med ansvar för vissa uppgifter enligt förordningen för digitala tjänster. Dessa uppgifter ingår därför inte i Post- och telestyrelsens ansvar för tillsyn och efterlevnadskontroll.
1.2. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket att det ska införas en ny paragraf, X §, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
X §
Konsumentverket har till uppgift att vara behörig myndighet för tillsyn och efterlevnadskontroll avseende följande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster):
– artikel 25 när det gäller förbud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar konsumenters förmåga att fatta fria och välgrundade beslut,
– artiklarna 26.1 och 26.3 när det gäller annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen till konsumenter,
– artikel 27 när det gäller rekommendationssystem som främst riktar sig till konsumenter,
– artikel 28.2 när det gäller annonser med kommersiellt syfte samt artiklarna 30–32.
Konsumentverket ska besvara frågor och hantera ärenden som direkt eller via samordnaren för digitala tjänster inkommer från Europeiska kommissionen enligt artiklarna 9–42 och den europeiska nämnden för digitala tjänster enligt artiklarna 44, 45 och 48. Konsumentverkets ansvarsområden därvid ska överensstämma med den generella ansvarsfördelningen för nationell tillsyn och efterlevnadskontroll i artiklarna 11–32 och myndighetens sakområden i övrigt såsom de uttrycks i denna förordning. Verket ska bistå Europeiska kommissionen på begäran enligt artiklarna 64, 66, 67, 69 och 72.
1.3. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2020:879) med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2020:879) med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv att det ska införas en ny paragraf, X §, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
X §
Myndigheten för press, radio och tv har till uppgift att vara behörig myndighet för tillsyn och efterlevnadskontroll avseende följande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster):
– artikel 14, artikel 26.2, artikel 28.1, artikel 25 när det gäller förbud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar andra tjänstemottagare än konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar sådana tjänstemottagares förmåga att fatta fria och välgrundade beslut,
– artiklarna 26.1 och 26.3 när det gäller dels annonser som saknar kommersiellt syfte, dels annonser som, oavsett syfte, inte riktar sig huvudsakligen till konsumenter,
– artikel 27 när det gäller rekommendationssystem som främst
riktar sig till andra än konsumenter och artikel 28.2 när det gäller annonser som saknar kommersiellt syfte.
Myndigheten för press, radio och tv ska besvara frågor och hantera ärenden som direkt eller via samordnaren för digitala tjänster inkommer från Europeiska kommissionen enligt artiklarna 11–42 och den europeiska nämnden för digitala tjänster enligt artiklarna 44, 45 och 48. Myndighetens ansvarsområden därvid ska överensstämma med den generella ansvarsfördelningen för nationell tillsyn och efterlevnadskontroll i artiklarna 9–32 och myndighetens sakområden i övrigt såsom de uttrycks i denna förordning. Myndigheten ska bistå Europeiska kommissionen på begäran enligt artiklarna 64, 66, 67, 69 och 72.
2. Uppdraget och dess genomförande
2.1. Bakgrund
Den 2 juni 2022 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på åtgärder med anledning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster, DSA) och om ändring av direktiv 2000/31/EG.
Uppdraget till utredaren inbegriper att ta ställning till vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster för Sveriges räkning. Vidare ska utredaren analysera om ansvaret bör fördelas mellan flera behöriga myndigheter och i sådant fall föreslå vilka ytterligare myndigheter som bör utses till behöriga myndigheter och ansvarsfördelningen mellan dem.
I utredarens uppdrag ingår också att ta ställning till om, och i så fall hur, ett organ för tvistlösning utanför domstol ska inrättas i Sverige enligt DSA.
Vidare ska utredaren kartlägga vilka svenska bestämmelser som kan omfattas av tillämpningsområdet för DSA:s bestämmelser om förelägganden och analysera behovet av att upphäva, ändra eller komplettera dessa. Frågan om lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) bör upphävas eller ändras samt ansvarsfrågor som hör samman med BBS-lagens reglering ska särskilt övervägas.
Uppdraget omfattar även en analys av vilka sanktioner som behövs för att uppfylla DSA:s krav på sanktioner vid överträdelser.
I alla dessa delar av uppdraget ska utredaren lämna nödvändiga författningsförslag. Härutöver ska utredaren analysera i vilken utsträckning det är nödvändigt eller lämpligt att ändra eller komplettera svensk rätt i andra avseenden och i så fall lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget att lämna förslag på vilken eller vilka
myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster skulle enligt det ursprungliga beslutet ha redovisats senast den 30 november 2022. Genom beslut den 13 oktober 2023 beslutade regeringen dock att förlänga utredningstiden i denna del till senast den 31 januari 2023. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 7 april 2023.
I detta delbetänkande lämnar utredningen förslag på vilka myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster enligt DSA.
2.2. Uppdraget
DSA innebär en skyldighet för EU:s medlemsstater att utse en eller flera nationella behöriga myndigheter som ska ansvara för tillsynen av leverantörerna av förmedlingstjänster och kontrollen av efterlevnaden av förordningen (behöriga myndigheter).1
En av de behöriga myndigheterna ska utses till nationell samordnare för digitala tjänster. Samordnaren för digitala tjänster ska ansvara för att säkerställa samordningen på nationell nivå och bidra till effektiv och konsekvent tillsyn över och kontroll av efterlevnaden av DSA i hela unionen. Samordnarna för digitala tjänster inom EU ska samarbeta med varandra, med andra nationella myndigheter, med den europeiska nämnden för digitala tjänster (nämnden) och med Europeiska kommissionen (kommissionen).
Senast den 17 februari 2024 ska EU:s medlemsstater utse sina samordnare för digitala tjänster. Medlemsstaterna ska offentliggöra och meddela kommissionen och nämnden namnet på den behöriga myndighet de utsett till sin samordnare för digitala tjänster. Utöver detta ska medlemsstaterna meddela kommissionen och nämnden namnet på de andra behöriga myndigheter som har utsetts liksom deras respektive uppgifter.
Den del av utredningens uppdrag som ska redovisas i detta delbetänkande är att:
- ta ställning till vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster för Sveriges räkning,
1 Artikel 49.
- analysera om samtliga ansvarsområden enligt förordningen bör tillfalla den digitala samordnaren, eller om ansvaret bör fördelas mellan flera behöriga myndigheter, och i sådant fall föreslå vilka ytterligare myndigheter som bör utses till behöriga myndigheter och ansvarsfördelningen mellan dem,
- vid sina överväganden ta hänsyn till att myndigheten eller myndigheterna på sikt kan få uppgifter enligt andra befintliga och kommande rättsakter som reglerar frågor om olagligt innehåll på internet och tillhandahållande av information,
- föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som krävs för att den föreslagna myndigheten eller myndigheterna ska kunna vidta de åtgärder som åläggs en samordnare för digitala tjänster och annan behörig myndighet enligt förordningen.
Utredningens direktiv finns bifogat till betänkandet, bilaga 1 och 2, tillsammans med förordningen, bilaga 3.
2.3. Utredningens arbete
Utredningen påbörjade arbetet i juni 2022. Utredningen har inhämtat underlag i form av offentliga utredningar och propositioner samt andra relevanta publikationer.
Till utredningen har utsetts en expertgrupp och denna har inför utarbetandet av detta delbetänkande sammanträtt vid tre tillfällen.
Utredningen har haft flertalet kontakter med företrädare för Post- och telestyrelsen, Myndigheten för press, radio och tv och Konsumentverket. Vidare har utredningen inhämtat information och kunskap om ämnesområdet bland annat genom möten med branschföreträdare och andra intresseorganisationer.
Utredningen har följt det pågående arbetet med att genomföra DSA i övriga medlemsstater bland annat genom att delta i EUgemensamma workshops och ha direkta kontakter med representanter från andra medlemsstater för att efterhöra vilka överväganden som gjorts, och görs, i frågan om valet av behörig myndighet och samordnare för digitala tjänster.
3. Förordningen om en inre marknad för digitala tjänster
3.1. Bakgrund
Det övergripande syftet med förordningen om en inre marknad för digitala tjänster ( DSA) är enligt artikel 1 att bidra till en korrekt fungerande inre marknad för förmedlingstjänster (vad som avses med förmedlingstjänster behandlas i avsnitt 3.2.2). I DSA fastställs harmoniserade regler för en säker, förutsebar och förtroendeskapande onlinemiljö som främjar innovation. De grundläggande rättigheterna i den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), däribland principen om yttrandefrihet och informationsfrihet samt principen om konsumentskydd, ska skyddas på ett effektivt sätt.
DSA sätter ramarna för förmedlingstjänstleverantörers ansvar, reglerar särskilda krav på tillbörlig aktsamhet för specifika kategorier av leverantörer samt reglerar genomförande och kontroll av efterlevnaden av förordningen. Förordningen tillämpas enligt artikel 2 på förmedlingstjänster som erbjuds till tjänstemottagare, som har sitt etableringsställe eller befinner sig i unionen, oavsett var de leverantörer som tillhandahåller förmedlingstjänsterna har sitt etableringsställe.
3.1.1. Ökad användning av digitala tjänster
Den digitala utvecklingen har skapat möjligheter till snabb och enkel kommunikation mellan människor oavsett var de befinner sig i världen. Utvecklingen har gått fort och år 2020 uppskattades att 60 procent av världens befolkning eller 4,7 miljarder människor använde internet, jämfört med 2,4 miljarder år 2018.1 De allra flesta svenskar
1 Nationalencyklopedin, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/internet (sökning 2022-11-01).
använder internet och dess tjänster; 94 procent av befolkningen använder internet och av dem gör nästan alla det dagligen.2
Hittills har den inre marknaden för digitala tjänster i vissa delar reglerats av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster (e-handelsdirektivet), som bland annat reglerar tjänsteleverantörers ansvar för innehåll som tjänstemottagare lagrar hos leverantörer. Under de dryga tjugo år som gått sedan e-handelsdirektivet antogs har marknaden för digitala tjänster genomgått en omfattande utveckling. Nya och innovativa affärsmodeller och tjänster, såsom sociala nätverk och andra onlineplattformar, som gör det möjligt för konsumenter att sprida och att få åtkomst till information och utföra transaktioner på nya sätt, har skapats. Den digitala omvandlingen och den ökade användningen av dessa tjänster har dock lett till vissa risker för enskilda tjänstemottagare, företag och hela samhället.3 Till dessa risker hör att olagligt innehåll kan spridas till mycket stora grupper av tjänstemottagare via förmedlingstjänsterna.
3.1.2. Närmare om E-handelsdirektivet
E-handelsdirektivet innehåller harmoniserande bestämmelser om
informationssamhällets tjänster (behandlas närmare i avsnitt 3.2.2)
och om dess tjänsteleverantörer. Informationssamhällets tjänster är enligt artikel 2 alla tjänster som normalt utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Tjänsteleverantörer är varje fysisk eller juridisk person som tillhandahåller någon av informationssamhällets tjänster.
E-handelsdirektivet fortsätter att gälla, men ersätts delvis och kompletteras av DSA. Nedan behandlas några artiklar i e-handelsdirektivet som i olika aspekter är av särskilt intresse för DSA.
I artikel 4 i direktivet uppställs ett förbud för medlemsstaterna mot krav på förhandstillstånd eller andra krav som har motsvarande effekt för att tillhandahålla tjänsterna. Detta påverkar hur en avgiftsfinansiering av DSA-tillsyn kan utformas, se vidare 8.2.1.
Artiklarna 12–14 innehåller skyldigheter för medlemsstaterna att se till att leverantörer av enbart vidarebefordran (mere conduit),
2 Svenskarna och Internet, Internetstiftelsen. 11 oktober 2022. 3 Skäl 1.
cachning respektive värdtjänster som huvudregel inte ska vara ansvariga för information som tillhandahålls av tjänstemottagare och som vidarebefordras respektive lagras för deras räkning. Här förutsätts bland annat att leverantörerna i fråga inte har kännedom om någon olaglig verksamhet eller olagligt innehåll på tjänsten. Enligt artikel 15 får inte medlemsstaterna ålägga tjänsteleverantörerna att övervaka information som de överför eller lagrar eller att på annat sätt aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet, det så kallade förbudet mot allmän övervakningsskyldighet. Av artikel 89 i DSA framgår att artiklarna 12–15 i e-handelsdirektivet ska utgå, det vill säga upphöra att gälla. I stället ska artiklarna 4, 5, 6 och 8 i DSA (se vidare avsnitt 3.4) tillämpas och alltså ersätta de bestämmelser som hittills gällt i dessa frågor enligt e-handelsdirektivet.
3.2. Syfte och tillämpningsområde
3.2.1. Syfte
Av artikel 1 framgår i korthet att syftena med DSA är att bidra till en korrekt fungerande inre marknad för förmedlingstjänster genom att fastställa harmoniserade regler för en säker, förutsebar och förtroendeskapande onlinemiljö som främjar innovation. Det anges vidare att i denna miljö skyddas de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, däribland principen om konsumentskydd.
Enligt artikeln fastställer förordningen harmoniserade regler för tillhandahållandet av förmedlingstjänster på den inre marknaden. I synnerhet fastställs:
a) en ram för ett villkorat undantag från ansvar för leverantörer av
förmedlingstjänster,
b) regler om särskilda krav på tillbörlig aktsamhet som är skräddar-
sydda för specifika kategorier av leverantörer av förmedlingstjänster, och
c) regler för genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av denna
förordning, även vad gäller samarbete och samordning mellan behöriga myndigheter.
Med DSA möter EU den pågående digitala utvecklingen och harmoniserar regler om förmedlingstjänstleverantörers ansvar på den inre marknaden. Informationssamhällets tjänster och i synnerhet förmedlingstjänsterna är en viktig del av unionens ekonomi och unionsmedborgarnas vardag. Den digitala omvandlingen och den ökade användningen medför som anges i avsnitt 3.1.1 vissa risker.4 Medlemsstater håller i allt högre grad på att införa nationell lagstiftning för att åtgärda dessa risker. Det har lett till att lagstiftningen på det digitala området inom EU divergerar, vilket har en negativ effekt på den
inre marknaden.5 Genom att DSA är en förordning har reglerna direkt
tillämpning i hela EU, vilket innebär att samma skyldigheter och ansvarsregler gäller i alla 27 medlemsstater. Genom DSA bildas tillsynsmekanismer på EU-nivå. Harmoniserade regler kan främja och skapa förutsättningar för att innovativa digitala tjänster ska kunna växa
fram och skalas upp på den inre marknaden.6 Enhetliga regler för-
bättrar alltså den inre marknadens funktion, förhindrar fragmentering och åstadkommer stärkt rättssäkerhet.
Eftersom leverantörer av förmedlingstjänster spelar en så betydelsefull roll för tjänstemottagare och samhället i stort, är det viktigt att de agerar ansvarsfullt och aktsamt. Därigenom tillförsäkras en säker, förutsebar och tillförlitlig onlinemiljö och det blir möjligt för unionsmedborgare och andra personer att utöva sina grundläggande
rättigheter som garanteras i stadgan, särskilt yttrande- och informa-
tionsfriheten, näringsfriheten, rätten till icke-diskriminering och uppnåendet av en hög konsumentskyddsnivå.7
3.2.2. Tillämpningsområde
DSA är enligt artikel 2 tillämplig på leverantörer av sådana förmedlingstjänster som erbjuds till tjänstemottagare, fysiska eller juridiska personer i en eller flera medlemsstater, oavsett var de leverantörer som tillhandahåller dessa förmedlingstjänster har sitt etableringsställe.
Förmedlingstjänst är en av vissa särskilt angivna informationssamhällets tjänster. I DSA definieras informationssamhällets tjänst genom
en hänvisning till definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets
4 Skäl 1. 5 Skäl 2. 6 Skäl 4. 7 Skäl 3.
och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Informationssamhällets tjänster omfattar enligt direktivet alla tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare. Enligt definitionen avses med i) på distans: tjänster som tillhandahålls utan att parterna är närvarande samtidigt, ii) på elektronisk väg: en tjänst som sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av uppgifter, och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel, iii) på individuell begäran av en tjänstemottagare: en tjänst som tillhandahålls genom överföring av uppgifter på individuell begäran.
De förmedlingstjänster som omfattas av DSA är kategorierna en-
bart vidarebefordran (mere conduit), cachning, värdtjänster (varav
vissa är onlineplattformar av olika storlek) samt mycket stora online-
sökmotorer. Begreppet förmedlingstjänst kan förenklat beskrivas som
en tjänst som utgör en infrastruktur för tredje parts innehåll, vara eller tjänst, till exempel ett meddelande, en uppladdad video, ett blogginlägg eller en vara som bjuds ut till försäljning.
Av artikel 3 framgår följande definitioner av olika kategorier av förmedlingstjänster: – En tjänst som enbart avser vidarebefordran och som består av
överföring i ett kommunikationsnät av information som tillhandahållits av en tjänstemottagare, eller tillhandahållande av ett kommunikationsnät. Ett exempel kan vara internetoperatörer som erbjuder slutkundstjänster. – En cachningstjänst som består av överföring i ett kommunikations-
nät av information som tillhandahållits av en tjänstemottagare, som innefattar automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av information och som utförs enbart för att effektivisera den vidare överföringen av information till andra tjänstemottagare. – En värdtjänst som består av lagring av information som tillhanda-
hålls av en tjänstemottagare och som sker på dennes begäran. Exempel är molntjänster och webbhotell.
– Onlineplattform: en värdtjänst som på begäran av en tjänstemot-
tagare lagrar och sprider information till allmänheten, såvida inte denna verksamhet enbart utgör en extrafunktion av mindre betydelse inom en annan tjänst eller en funktion av mindre betydelse inom den huvudsakliga tjänsten och om denna extrafunktion eller funktion av objektiva och tekniska skäl inte kan användas utan denna andra tjänst, och integreringen av extrafunktionen eller funktionen inte är ett sätt att kringgå tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Exempel är sociala nätverk eller marknadsplatser. – Onlinesökmotor: en förmedlingstjänst som gör det möjligt för an-
vändare att mata in sökfraser för att göra sökningar på i princip alla webbplatser eller alla webbplatser på ett visst språk på grundval av en fråga om vilket ämne som helst i form av ett nyckelord, en röstbegäran, en fras eller någon annan inmatning, och som returnerar resultat i vilket format som helst som innehåller information om det begärda innehållet.
Tjänstemottagare är en fysisk eller juridisk person som använder en
förmedlingstjänst, i synnerhet för att söka information eller göra den tillgänglig.
Väsentlig anknytning till unionen anger förmedlingstjänstleveran-
törens anknytning till unionen och följer antingen av att denne är etablerad i unionen eller av särskilda faktiska kriterier, såsom ett betydande antal tjänstemottagare i en eller flera medlemsstater i förhållande till dess eller deras befolkning, eller verksamhet som riktas till en eller flera medlemsstater.
Enligt artikel 2 påverkar DSA inte tillämpningen av e-handelsdirektivet, förutom de ändringar av direktivet som angetts ovan. Förordningen påverkar heller inte tillämpningen av regler som fastställs i andra unionsrättsakter och som reglerar andra aspekter av tillhandahållandet av förmedlingstjänster eller som specificerar och kompletterar DSA, särskilt direktiv om audiovisuella tjänster,8 unionsrätten på
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster eller AV-direktivet).
området upphovsrätt och närstående rättigheter,9 förordningar om terrorisminnehåll online,10 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer,11 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster,12 unionsrätten om konsumentskydd13 och om skydd av personuppgifter,14unionsrätten på området civilrättsligt samarbete, unionsrätten på området straffrättsligt samarbete samt ett direktiv om fastställande av harmoniserade bestämmelser för utseende av rättsliga företrädare för insamling av bevisning i straffrättsliga förfaranden.
3.3. Olagligt innehåll online
I artikel 3 definieras olagligt innehåll som information, som i sig eller i förhållande till en verksamhet, däribland försäljning av produkter eller tillhandahållande av tjänster, inte är förenlig med unionsrätten eller gällande rätt i en medlemsstat som står i överensstämmelse med unionsrätten, oavsett denna rätts exakta sakinnehåll eller art. Begreppet
9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG. 10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online. 11 Förordning (EU) 2019/1148. 12 Förordning (EU) 2019/1150. 13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder). Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG. Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal. 14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
anges i skälen i vid bemärkelse spegla de regler som gäller för offlinemiljön.15 Exempel som anges är delning av bilder som visar sexuella övergrepp mot barn, olagligt utbyte av privata bilder utan samtycke, nätstalkning, försäljning av produkter som inte uppfyller kraven eller förfalskade produkter, försäljning av produkter eller tillhandahållande av tjänster i strid med konsumentskyddslagstiftningen, otillåten användning av upphovsrättsskyddat material, olagligt erbjudande av inkvarteringstjänster eller olaglig försäljning av levande djur.
Under beredningen och förhandlingen av rättsakten har det diskuterats huruvida DSA också borde innehålla bestämmelser om sådant skadligt innehåll som inte är direkt olagligt (till exempel mobbning och falska nyheter). Sådana bestämmelser ansågs dock vara svårförenliga med skyddet för den grundläggande rätten till yttrandefrihet.16
Möjligheten att förelägga leverantörer av förmedlingstjänster att vidta åtgärder mot visst olagligt innehåll eller att tillhandahålla viss specifik information är beroende av inte bara vad som har stipulerats i unionsrätt, utan även av varje medlemsstats nationella lagar. Det är främst nationella lagar i olika medlemsstater som utgör den rättsliga grunden för utfärdandet av sådana förelägganden. DSA reglerar däremot vilka uppgifter sådana förelägganden ska innehålla rent formellt och vilka åtgärder som sedan ska vidtas.
3.4. Ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster
Huvudregeln i DSA är att leverantörer av förmedlingstjänster inte ansvarar för information som tjänstemottagare tillhandahåller genom deras tjänster. Denna ansvarsfrihet förutsätter dock att vissa kriterier är uppfyllda och att leverantören tillhandahåller tjänsterna neutralt genom rent teknisk och automatisk behandling av någon annans information.17
Leverantörer av en tjänst som avser enbart vidarebefordran ska enligt artikel 4 inte ansvara för den överförda eller tillgängliggjorda informationen under förutsättning att tjänsteleverantören inte initierat överföringen, inte valt ut mottagaren och inte valt ut eller ändrat den information som överförts.
15 Skäl 12. 16 COM (2020) 825 final, s. 9. 17 Skäl 18.
Leverantörer av en cachningstjänst ska enligt artikel 5 inte ansvara för den automatiska, mellanliggande och tillfälliga lagring av informationen som utförs så länge de inte ändrar informationen, uppfyller villkoren för tillgång till informationen, följer branschpraxis för regler för att få fram uppgifter om hur information används och inte ingriper i den lagliga användningen av allmänt vedertagen teknik. Leverantören ska handla utan dröjsmål för att avlägsna eller göra oåtkomlig den information som tjänsteleverantören har lagrat så snart denne fått kännedom om att informationen har avlägsnats från nätet eller gjorts oåtkomlig, eller att en rättslig eller administrativ myndighet har bestämt att den ska avlägsnas eller göras oåtkomlig.
Leverantörer av värdtjänster ansvarar enligt artikel 6 inte för den information som tjänstemottagare har lagrat i tjänsten under förutsättning att tjänsteleverantören inte hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olagligt innehåll eller så snart den fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta handlat utan dröjsmål för att avlägsna det olagliga innehållet eller göra det oåtkomligt. Begränsningen gäller inte om tjänstemottagaren handlar under tjänsteleverantörens ledning eller överinseende. Om exempelvis leverantören av en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare bestämmer priset på de varor som näringsidkaren erbjuder, kan det anses att näringsidkaren agerar under den onlineplattformens överinseende eller kontroll.18 Begräsningen gäller inte heller ansvar inom ramen för konsumentlagstiftningen när onlineplattformar, som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal, presenterar transaktionen på ett sådant sätt att konsumenten förmås att tro att produkten eller tjänsten i fråga tillhandahålls av onlineplattformen själv eller av någon som agerar under dess kontroll. Ett exempel skulle kunna vara att en tjänsteleverantör av en marknadsplats ger ett falskt intryck av att denne är den faktiska säljaren av en olaglig produkt som erbjuds till försäljning på marknadsplatsen, eller om det för konsumenten framstår som att den faktiska säljaren på något sätt har bemyndigats av marknadsplatsen att sälja denna olagliga produkt.19
Enbart det faktum att leverantörer i god tro och aktsamt gör undersökningar på eget initiativ eller vidtar andra åtgärder för att upptäcka, identifiera och avlägsna olagligt innehåll alternativt göra det oåtkom-
18 Skäl 23. 19 Skäl 24.
ligt eller vidtar åtgärder som följer av lag innebär enligt artikel 7 inte att de inte omfattas av undantagen från ansvar i artiklarna 4–6.
Enligt artikel 8 ska leverantörer av förmedlingstjänster inte åläggas
någon allmän skyldighet att övervaka den information som de överför
eller lagrar, eller att undersöka fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet.
Artikel 9 handlar om förelägganden om att agera mot olagligt inne-
håll. När en leverantör av en förmedlingstjänst mottar ett föreläg-
gande att agera mot olagligt innehåll som har utfärdats av nationella rättsliga eller administrativa myndigheter ska leverantören informera föreläggande myndighet eller annan angiven myndighet om varje eventuell verkan det givits. Föreläggandena ska uppfylla vissa villkor. Den föreläggande myndigheten eller annan angiven myndighet ska översända förelägganden och informationen som mottagits från leverantören till samordnaren för digitala tjänster från den utfärdande myndighetens medlemsstat. Samordnaren ska sända en kopia av sådana förelägganden till samordnare för digitala tjänster i andra medlemsstater. Leverantören ska meddela den berörda tjänstemottagaren om det mottagna föreläggandet och den verkan det har givits.
I artikel 10 behandlas förelägganden om att tillhandahålla specifik
information om en eller flera specifika individuella tjänstemottagare.
Hanteringen av förelägganden som avses i artikel 10 ska vara densamma som av förelägganden som avses i artikel 9.
3.5. Krav på tillbörlig aktsamhet för en transparent och säker onlinemiljö
De skyldigheter som DSA innehåller är, som ovan nämnts asymmetriska, av lite olika karaktär och kan grupperas på olika sätt. Många skyldigheter rör organisatoriska frågor, andra innehåller krav på att information lämnas eller offentliggörs. Ytterligare andra är materiella skyldigheter med koppling till vissa rättsområden. Redan i artikel 1 anges att genom DSA fastställs regler om särskilda krav på tillbörlig aktsamhet som är skräddarsydda för specifika kategorier av leverantörer av förmedlingstjänster. Leverantörer av respektive tjänster åläggs alltså skyldigheter utifrån dels verksamhetens art, dels antalet användare.
Anpassningen till antalet användare innebär att små leverantörer åläggs färre och mindre betungande skyldigheter och att de aktörer som har störst användarbas, och som därmed kan göra mest relativ skada åläggs fler och mer betungande skyldigheter.
I förhållande till verksamhetens art åläggs sammanfattningsvis följande kumulativa skyldigheter. – Leverantörer av förmedlingstjänster av slagen enbart vidarebeford-
ran och cachning åläggs minst antal och minst betungande skyldigheter (artiklarna 4–15). – Leverantörer av värdtjänster (inbegripet onlineplattformar) åläggs
vissa ytterligare skyldigheter (artiklarna 16–18). – Leverantörer av onlineplattformar åläggs därutöver ett antal skyl-
digheter (artiklarna 20–28) men undantag från dessa finns för mikroföretag och små företag20 (artikel 19). – Onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare åläggs särskilda skyldigheter (artiklarna 30–32), även här med undantag för mikroföretag och små företag (artikel 29). – Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora
onlinesökmotorer åläggs ett antal skyldigheter därutöver (artikel 34–43).
Nedan följer en genomgång av dessa skyldigheter grupperade utifrån vilka leverantörer som träffas av skyldigheterna.
3.5.1. Bestämmelser som är tillämpliga på alla leverantörer av förmedlingstjänster
Det finns fem grundläggande skyldigheter som gäller för alla leverantörer av förmedlingstjänster. Dessa skyldigheter är följande.
Kontaktpunkt (artiklarna 11–12): För att göra det möjligt för natio-
nella myndigheter, Europeiska kommissionen (kommissionen) och tjänstemottagare att direkt komma i kontakt med leverantörerna på
20 Definieras i 2003/361/EG, Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
elektronisk väg åläggs leverantörerna en skyldighet att inrätta en kontaktpunkt.
Rättsliga företrädare inom EU (artikel 13): Eftersom DSA tilläm-
pas även på leverantörer av förmedlingstjänster som inte har ett etableringsställe i EU åläggs dessa en skyldighet att utse en rättslig företrädare. Den rättslige företrädaren ska hantera kontakterna med medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och den europeiska nämnden för digitala tjänster (nämnden) i alla frågor som rör mottagande, efterlevande och tillämpning av beslut. Den ska också kunna hållas juridiskt ansvarig för leverantörers bristande efterlevnad av DSA. Leverantörer omfattas av jurisdiktionen i den medlemsstat där dess EU-företrädare är etablerad och, beroende på storlek, även kommissionens jurisdiktion. Om leverantören underlåter att utse en rättslig företrädare kommer den att omfattas av varje medlemsstats jurisdiktion. Uppgifterna om leverantörernas rättsliga företrädare ska meddelas samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där företrädaren är etablerad.
Allmänna villkor (artikel 14): Förmedlingstjänstleverantörernas all-
männa villkor ska inkludera information om eventuella begränsningar som tillämpas på användningen av tjänsten när det gäller information som tillhandahålls av tjänstemottagarna, inklusive detaljer om eventuella policyer, förfaranden och verktyg som används för innehållsmoderering, inklusive algoritmbaserat beslutsfattande och mänsklig granskning samt arbetsordningen för deras interna system för hantering av klagomål. Innehållsmoderering är åtgärder som, automatiserade eller inte, vidtas för att upptäcka, identifiera och ta itu med olagligt innehåll eller information i strid med allmänna villkor. Informationen i de allmänna villkoren ska vara tydlig, klar, lättbegriplig, användarvänlig och, om en förmedlingstjänst främst riktar sig till minderåriga, utformad på ett sätt som minderåriga kan förstå. Leverantörerna ska agera på ett aktsamt, objektivt och proportionellt21sätt vid tillämpningen och kontrollen av efterlevnaden av begränsningarna och då ta hänsyn till alla berörda parters rättigheter och legitima intressen. Här inkluderas tjänstemottagarnas grundläggande rättigheter, såsom yttrandefrihet, mediernas frihet och mångfald och andra grundläggande rättigheter och friheter enligt stadgan. I skälen
21 I den svenska språkversionen av DSA används ordet proportionellt. Avsikten torde vara att uttrycka att tillämpningen ska ske på ett proportionerligt sätt.
anges att detta ska gälla inte bara vid tillämpningen av de allmänna villkoren utan redan vid utformningen av dem.22
Transparensrapporering (artikel 15): Minst en gång om året ska
leverantörerna offentliggöra rapporter om förelägganden, anmälningar och klagomål som kommit in och en sammanfattning av innehållsmoderering (inklusive användning av automatiserade metoder) som vidtagits. Undantag finns för mikroföretag och små företag som inte är mycket stora onlineplattformar.23
3.5.2. Ytterligare bestämmelser som gäller för leverantörer av värdtjänster, inbegripet onlineplattformar
Leverantörer av värdtjänster inbegripet onlineplattformar har, utöver skyldigheterna i föregående artiklar, följande skyldigheter.
Tillhandahålla mekanismer för anmälan och åtgärder (artikel 16):
Leverantörerna ska tillhandahålla en mekanism, där varje individ eller enhet på elektronisk väg kan anmäla förekomsten av sådant som denne anser utgör olagligt material. Som tidigare nämnts bygger reglerna om ansvarsfrihet i DSA på att leverantörerna får kännedom om förekomsten av ett visst material. Anmälningar enligt artikel 16 ska anses ge upphov till faktisk kunskap eller medvetenhet för tillämpningen av artikel 6 avseende den specifika informationen (se avsnitt 3.4). Av skälen framgår att om en anmälan innehåller tillräcklig information för att en aktsam leverantör ska kunna fastställa att det är uppenbart att innehållet är olagligt, bör anmälan anses ge upphov till faktisk kännedom eller medvetenhet om olagligheten. Alla anmälningar ska hanteras på ett snabbt, aktsamt, icke godtyckligt och objektivt sätt. Leverantören ska underrätta anmälaren om sitt beslut och tillhandahålla information om möjligheter till prövning av beslutet.
Motivera beslut (artikel 17): Om värdtjänstleverantörer beslutar
om att införa vissa begränsningar för innehåll som bedömts vara olagligt eller oförenligt med de allmänna villkoren, måste leverantören motivera detta. De begränsningar som avses är exempelvis att innehåll avlägsnas, synlighet begränsas, penningutbetalningar tillfälligt upp-
22 Skäl 47. 23 Ett företag kan vara ett mikroföretag eller ett litet företag (vilket baseras på främst antalet personer som är sysselsatta i företaget och vissa finansiella kriterier), men samtidigt vara en mycket stor onlineplattform (vilket baseras på antalet användare).
hävs eller konton stängs av. Motiveringen måste uppfylla vissa minimikrav och möjlighet till prövning av beslutet ska anges.
Anmäla misstanke om brott (artikel 18): Om värdtjänstleveran-
törer får kännedom om information som ger upphov till misstanke om att ett brott som inbegriper ett hot mot en eller flera människors liv eller säkerhet har skett, håller på att ske eller sannolikt kommer att ske, ska de till brottsbekämpande myndigheter anmäla misstanke om brott och tillhandahålla all relevant tillgänglig information.
3.5.3. Ytterligare bestämmelser som gäller för leverantörer av onlineplattformar
Utöver skyldigheterna ovan är onlineplattformar, med undantag för mikroföretag och små företag, skyldiga att iaktta följande.
Inrätta ett internt system för hantering av klagomål (artikel 20):
Tjänstemottagare, inbegripet individer eller enheter som har lämnat in en anmälan, ska ges tillgång till ett system för hantering av klagomål. Där ska de kunna lämna in klagomål på de beslut som onlineplattformsleverantören har fattat med anledning av en tidigare anmälan eller med anledning av beslut om begränsningar i tjänsten som fattats av leverantören på grund av att informationen som tillhandahölls av mottagaren utgör olagligt innehåll eller strider mot leverantörens allmänna villkor. Sådana beslut om begränsningar kan innebära att information avlägsnas, görs oåtkomlig eller dess synlighet begränsas, att tillhandahållande av tjänsten avbryts eller avslutas, att ett konto stängs eller avslutas eller att en möjlighet att monetarisera information upphävs, avslutas eller begränsas. Systemet ska vara lätttillgängligt. Leverantörer av onlineplattformar ska hantera klagomålen på ett snabbt och icke godtyckligt sätt. Besluten ska innehålla motivering och inte enbart baseras på automatiserades metoder. En klagande ska underrättas om beslutet utan onödigt dröjsmål och informeras om möjligheter till prövning.
Samarbeta med tvistlösningsorgan utanför domstol, om sådant finns (artikel 21): Medlemsstaterna kan välja att inrätta ett eller flera alter-
nativa tvistlösningsorgan utanför domstol. Tjänstemottagare, inbegripet individer eller enheter, som har lämnat in anmälningar och som fått ett beslut enligt artikel 20, ska kunna välja tvistlösningsorgan, om ärendet inte redan avgjorts i annan instans. Tvistlösningsorgan ska vara certifierade av samordnaren för digitala tjänster. Tvist-
lösningsorganens beslut är inte bindande och de kan inte heller överklagas. Avgifterna som tvistlösningsorganet får ta ut från leverantörerna ska vara skäliga och inte överstiga självkostnaden. För tjänstemottagare ska tvistlösning tillhandahållas kostnadsfritt eller mot en låg avgift.
Prioritera anmälningar från betrodda anmälare (artikel 22): Leve-
rantörerna ska genomföra tekniska och organisatoriska åtgärder för att prioritera anmälningar från så kallade betrodda anmälare. Sådana utses av samordnaren för digitala tjänster i respektive medlemsstat, som även kan besluta att dra tillbaka statusen. Betrodda anmälare ska ha särskild sakkunskap och kompetens gällande att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll och ska agera oberoende av samtliga onlineplattformar. Godkända betrodda anmälare ska listas i en offentlig databas som underhålls av kommissionen.
Vidta åtgärder mot missbruk (artikel 23): Leverantörerna ska in-
föra åtgärder för att under en rimlig tidsperiod och efter att ha utfärdat en förhandsvarning, tillfälligt avbryta tillhandahållandet av sina tjänster till tjänstemottagare som frekvent tillhandahåller uppenbart olagligt innehåll. Leverantörerna ska även tillfälligt avbryta behandling av anmälningar och klagomål från dem som ofta lämnar in uppenbart ogrundade anmälningar eller klagomål. De allmänna villkoren ska innehålla leverantörernas policy för sådant missbruk, inklusive de omständigheter som de tar hänsyn till vid bedömningen av om ett visst beteende utgör missbruk och varaktigheten av avstängningen. Leverantörerna ska inte behöva anlita juridisk rådgivare för att göra bedömningen; en lekman ska utan någon mer ingående analys kunna uppfatta om innehållet är olagligt respektive om anmälningarna och klagomålen är ogrundade.24
Tillhandahålla ytterligare och mer omfattande transparensrapportering (artikel 24): Leverantörer av onlineplattformar ska rapportera
vissa uppgifter om antal tvister enligt artikel 21 och antalet tillfälliga avbrytanden enligt artikel 23. Det säkerställer transparens och möjliggör granskning av beslut om innehållsmoderering.25 Alla onlineplattformsleverantörer och onlinesökmotorer, oavsett storlek, ska minst en gång var sjätte månad offentliggöra det genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare de har per månad i unionen, för att en bedömning av verksamhetens storlek ska kunna ske. Syftet är att fast-
24 Skäl 63. 25 Skäl 66.
ställa huruvida onlineplattformar och onlinesökmotorer kan anses vara mycket stora i förordningens mening, vilket utgör grund för kommissionen att fatta ett beslut om detta i enlighet med artikel 33.
Utforma, organisera eller driva onlinegränssnitt så att det inte har negativ inverkan på tjänstemottagarens valfrihet (artikel 25): Online-
gränssnitt definieras som programvara (inbegripet en webbplats eller en del av en sådan) och applikationer (inbegripet mobilappar). Onlinegränssnittet får inte utformas, organiseras eller drivas på ett sätt som vilseleder eller manipulerar tjänstemottagare. Detta kallas även mörka mönster eller vilseledande design av användargränssnitt. Här avses metoder som väsentligt snedvrider eller försämrar, antingen avsiktligt eller i praktiken, tjänstemottagarnas möjlighet att fatta självständiga och välgrundade beslut eller val.26
Vidta åtgärder vid annonsering på onlineplattformar (artikel 26):
Annonser ska märkas ut. Annonsören ska namnges och meningsfull information om de parametrar som används för att avgöra vem en annons visas för ska anges. En funktion för tjänstemottagarna att anmäla om det innehåll de tillhandahåller utgör eller innehåller kommersiella meddelanden ska inrättas. Onlineplattformsleverantörerna får inte för tjänstemottagare presentera annonser som bygger på profilering med hjälp av känsliga personuppgifter. Profilering är varje form av automatisk behandling av personuppgifter för att bedöma vissa personliga egenskaper hos en fysisk person, i synnerhet för att analysera eller förutsäga denna fysiska persons arbetsprestationer, ekonomiska situation, hälsa, personliga preferenser, intressen, pålitlighet, beteende, vistelseort eller förflyttningar.27
Informera om rekommendationssystem (artikel 27): De huvudpara-
metrar som används i rekommendationssystemet måste framgå av leverantörens allmänna villkor, liksom alla eventuella möjligheter som tjänstemottagarna har att modifiera eller påverka dessa huvudparametrar. Om parametrarnas rangordning kan ändras ska tjänstemottagaren ha rätt att göra det.
Vidta särskilda skyddsåtgärder för minderåriga (artikel 28): Leve-
rantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga ska införa lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa en hög
26 Skäl 67. 27 Artikel 4.4 i den allmänna dataskyddsförordningen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga. Det gäller till exempel vid utformning av onlinegränssnitt.28 Profilering med hjälp av tjänstemottagarens personuppgifter får inte användas vid presentation av annonser när leverantörerna av onlineplattformar är medvetna om att tjänstemottagaren är minderårig.
3.5.4. Ytterligare bestämmelser som gäller för leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare
Utöver skyldigheterna ovan är onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare skyldiga att iaktta följande. Undantag görs enligt artikel 29 för företag som innehar statusen mikroföretag och små företag samt för dem som uppfyllt den statusen för högst ett år sedan. Undantaget gäller dock inte mikroföretag eller små företag som är mycket stora onlineplattformar.
Se till att näringsidkare går att spåra (artikel 30): Leverantörerna
ska, innan deras tjänster används, säkerställa att näringsidkare tillhandahåller viss information såsom kontaktuppgifter, registeruppgifter och information om självcertifiering ska finnas tillgänglig på onlinegränssnittet. I självcertifieringen förbinder sig näringsidkaren att endast erbjuda varor och tjänster som är förenliga med unionsrätten. Detta innebär bland annat att produkterna och tjänsterna som erbjuds ska följa EU:s regler om produktsäkerhet och immaterialrätt. Annan information som samlas in men inte tillgängliggörs på onlinegränssnittet ska endast röjas till tredje part när detta krävs i enlighet med tillämplig rätt. Om onlineplattformsleverantören har skäl att tro att information som den har fått är oriktig, ofullständig eller inaktuell ska leverantören begära att näringsidkaren åtgärdar situationen. Om så inte sker ska leverantören avbryta tillhandahållandet av tjänsten till näringsidkaren, som kan lämna in ett klagomål till leverantören.
Onlinegränssnitt med inbyggd överrensstämmelse – compliance by design (artikel 31): Onlinegränssnittet ska göra det möjligt för när-
ingsidkarna att fullgöra sina skyldigheter (mot konsumenten) vad avser förhandsinformation, överensstämmelse (etikettering) och pro-
28 Skäl 71.
duktsäkerhetsinformation. Näringsidkaren ansvarar för att informationen som ges är korrekt. Om informationen inte är fullständig ska onlineplattformsleverantören se till att produkterna eller tjänsterna inte erbjuds.29 Leverantörerna av förmedlingstjänster ska göra rimliga ansträngningar för att genom stickprov i fritt tillgängliga onlinedatabaser och onlinegränssnitt kontrollera om produkter eller tjänster har identifierats som olagliga.
Informera konsumenter (artikel 32): När leverantörer av online-
plattformar får kännedom om att en olaglig produkt eller tjänst har erbjudits av en näringsidkare till konsumenter i unionen via onlineplattformen, ska de, i den mån den har kontaktuppgifter, informera de konsumenter som köpt den olagliga produkten eller tjänsten om att produkten eller tjänsten är olaglig, näringsidkarens identitet och eventuella möjligheter till rättslig prövning.
3.5.5. Ytterligare bestämmelser som gäller för leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer
Som nämnts ovan omfattas denna kategori av förmedlingstjänstleverantörer, det vill säga de mycket stora onlineplattformarna (som tillgängliggör information på tjänstemottagarens begäran) och de mycket stora onlinesökmotorer (som möjliggör tjänstemottagare att göra sökningar) av de mest betungande skyldigheterna enligt DSA. Onlineplattformar och onlinesökmotorer som har 45 miljoner eller fler aktiva tjänstemottagare i EU i genomsnitt per månad kan utses av kommissionen till mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer (artikel 33). För dessa tillkommer följande förpliktelser, utöver dem som tidigare behandlats. Artikel 38 gäller dock endast mycket stora leverantörer av onlineplattformar, inte mycket stora leverantörer av onlinesökmotorer.
Genomföra riskbedömningar av sina tjänster inom EU (artikel 34):
En riskbedömning ska genomföras minst en gång om året med avseende på alla betydande systemrisker som härrör från tjänsternas utformning eller hur den fungerar, inklusive algoritmer, risk för spridning av innehåll samt effekter på grundläggande rättigheter med mera. Dessa bedömningar måste ta hänsyn till bland annat risk för sprid-
29 Skäl 74.
ning av olagligt innehåll, eventuella förutsebara negativa effekter på bland annat de grundläggande rättigheterna, integritet, och minderårigas rättigheter samt vissa negativa samhällseffekter.
Vidta åtgärder för att minska dessa risker (artikel 35): Åtgärderna
ska vara rimliga, proportionella och effektiva och anpassade för de specifika systemrisker som identifierats enligt artikel 34, med särskilt beaktande av dessa åtgärders konsekvenser för grundläggande rättigheter. Åtgärderna får exempelvis innefatta anpassningar av utformning av tjänsten, de allmänna villkoren, processerna för innehållsmoderering, rekommendationssystemen eller systemen för annonsering. De kan även innefatta verktyg för ålderskontroll och föräldrakontroll, verktyg för att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp. Ytterligare möjliga åtgärder är säkerställande att information som liknar befintliga personer, föremål, platser med mera och som felaktigt framstår som autentiska eller sanningsenliga går att särskilja genom märkning och ett verktyg för att göra det möjligt för tjänstemottagarna att markera sådan information. Nämnden och kommissionen ska årligen offentliggöra övergripande rapporter om identifiering av systemrisker och bästa praxis för leverantörerna för att begränsa dessa.
Vid kris vidta åtgärder (artikel 36): På kommissionens begäran, i
en krissituation, ska leverantörerna bedöma om deras tjänster på betydande sätt bidrar till allvarligt hot. Om så är fallet ska leverantörerna vidta förebyggande respektive begränsande åtgärder.
Genomföra oberoende revisioner minst en gång om året (på egen bekostnad) (artikel 37): Revisionen genomförs för att bedöma efter-
levnaden av skyldigheterna 11–43, samt 45, 46 och 48. Leverantörerna måste, inom en månad efter att ha mottagit rekommendationer i en negativ revisionsrapport, anta en rapport om genomförandet av revisionen med åtgärder för att följa dessa rekommendationer eller motiveringar till varför åtgärderna inte följs.
Rekommendationssystem (artikel 38): Mycket stora onlineplatt-
formar som använder rekommendationssystem ska erbjuda minst ett alternativ för varje rekommendationssystem som inte baseras på profilering av känsliga personuppgifter.
Offentliggöra datakatalog rörande annonsering online (artikel 39):
Leverantörer som presenterar annonsering online ska sammanställa och på sitt onlinegränssnitt offentliggöra en datakatalog med presentation av viss information om annonsering. Katalogen ska vara sökbar genom ett sökbart verktyg som medger flerkriteriesökningar.
Artikeln innehåller en lista på de uppgifter som måste finnas i datakatalogen.
Ge tillgång till data (artikel 40): Åtkomst till data, som behövs för
att övervaka och bedöma efterlevnaden av DSA, ska ges på motiverad begäran från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen. I vissa fall ska leverantörer av mycket stora onlineplattformar dessutom redogöra för utformningen av och logiken i hur deras algoritmiska system, inbegripet deras rekommendationssystem, fungerar och testas. På motiverad begäran av samordnaren ska mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer ge utvalda forskare åtkomst till data i syfte att bedriva forskning som bidrar till upptäckt och förståelse av systemrisker och åtgärder för att minska dem. Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet kan ge forskare status som utvald forskare efter ansökan och om vissa villkor är uppfyllda.
Inrätta en funktion för efterlevnad (artikel 41): Funktionens upp-
drag är att övervaka tjänsteleverantörens efterlevnad av DSA. Den ska vara oberoende av operativa funktioner och ge interna råd om hur skyldigheter ska uppfyllas. Den ska samarbeta med samordnaren och säkerställa korrekt rapportering av risker och att rimliga riskminskningsåtgärder vidtas. Den ska övervaka verksamheterna i samband med den oberoende revisionen enligt artikel 37.
Lämna ytterligare information (artikel 42): Leverantörerna ska, minst
var sjätte månad, offentliggöra rapporterna om innehållsmoderering, mottagna förelägganden, inkomna klagomål och anmälningar som beskrivits ovan (artiklarna 15 och 24). Härutöver ska de i rapporten specificera uppgifter om personalresurser och genomsnittligt antalet tjänstemottagare per månad för varje medlemsstat. Leverantörerna ska även lämna en rapport till samordnaren i etableringslandet och till kommissionen om resultatet av riskbedömningen (artikel 34), riskbegränsningsåtgärder (artikel 35) och om revisionen (artikel 37).
Betala tillsynsavgift (artikel 43): Kommissionen ska ta ut en årlig
tillsynsavgift av leverantörerna. Det totala beloppet ska täcka de beräknade kostnaderna för kommissionens tillsynsverksamhet. Leverantörerna ska årligen debiteras en tillsynsavgift för varje tjänst som de har utsetts för i enlighet med artikel 33.
3.5.6. Andra bestämmelser avseende krav på tillbörlig aktsamhet
Enligt artikel 44 ska kommissionen samråda med nämnden och stödja och främja utvecklingen av frivilliga standarder som fastställs av relevanta europeiska och internationella standardiseringsorgan på en rad områden, exempelvis elektronisk inlämning av anmälningar enligt artikel 16 och standarder för mallar, utformning och processer för användarvänlig kommunikation med tjänstemottagarna om begränsningar till följd av allmänna villkor.
Kommissionen och nämnden ska enligt artikel 45 uppmuntra och främja utarbetandet av frivilliga uppförandekoder på unionsnivå för att bidra till en korrekt tillämpning av DSA, med beaktande av i synnerhet utmaningarna med att hantera olika typer av olagligt innehåll och systemrisker.
Enligt artikel 46 ska kommissionen uppmuntra och främja utarbetandet av frivilliga uppförandekoder för annonsering online på unionsnivå av leverantörer av onlineplattformar och andra relevanta tjänsteleverantörer för att bidra till ytterligare transparens utöver artiklarna 26 och 39.
Kommissionen ska enligt artikel 47 uppmuntra och främja utarbetandet av uppförandekoder på unionsnivå för tillgänglighet. Dessa ska främja fullständigt och verkningsfullt deltagande på lika villkor genom att förbättra tillgången till onlinetjänster som, genom ursprunglig utformning eller senare anpassning, tillgodoser de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning.
Enligt artikel 48 får nämnden rekommendera att kommissionen initierar utarbetandet av frivilliga krisprotokoll för hantering av kris-
situationer. Dessa situationer ska vara strikt begränsade till extra-
ordinära omständigheter som påverkar den allmänna säkerheten eller folkhälsan.
3.6. Tjänstemottagares möjligheter att klaga
I detta avsnitt följer en kort genomgång av möjligheterna att göra anmälningar och att lämna klagomål till leverantörer samt möjligheter till tvistlösning eller rättslig prövning.
3.6.1. Anmälningar och klagomål till leverantören
Alla leverantörer av förmedlingstjänster måste som anges ovan ha en angiven kontaktpunkt som tjänstemottagare ska kunna kommunicera med (artikel 12). Leverantörer av värdtjänster, inbegripet onlineplattformar, ska dessutom enligt artikel 16 införa mekanismer för anmälan av sådan information som någon individ eller enhet anser är olagligt. I artikel 22 anges att anmälningar från betrodda anmälare ska prioriteras. När leverantören har fattat beslut om begränsningar i tjänsten ska denne enligt artikel 17 motivera sitt beslut till berörda tjänstemottagare. Det ska då anges om den information som tjänstemottagaren lämnat utgör olagligt innehåll eller är oförenlig med leverantörens allmänna villkor. Leverantörer av onlineplattformar ska därutöver inrätta ett internt klagomålssystem (artikel 20) dit tjänstemottagare kan lämna klagomål om beslut om begränsningar i tjänsten som leverantören har fattat på eget initiativ eller efter en anmälan i enlighet med artikel 16. Det interna systemet för klagomålshantering som onlineplattformar ska inrätta ska ge möjlighet att bestrida beslut om att information ska avlägsnas, göras oåtkomlig eller dess synlighet begränsas, att tillhandahållande av tjänsten ska avbrytas eller avslutas, att ett konto ska stängas eller avslutas eller att en möjlighet att monetarisera information upphävs, avslutas eller begränsas. Tjänstemottagare kan välja att företrädas av organisationer, som då måste uppfylla särskilda krav (artikel 86).
3.6.2. Tvistlösning utanför domstol
Medlemsstaterna kan välja att inrätta organ för tvistlösning utanför domstol (artikel 21). Tjänstemottagare, till vilka ett beslut i enlighet med artikel 20 om begränsningar i tjänsten riktas ska ha rätt att välja varje organ för tvistlösning utanför domstol som samordnaren för digitala tjänster har certifierat. Tvisten kan lösas inom ramen för sådan tvistlösning. Även tvist rörande klagomål som inte har hanterats genom det interna systemet för klagomål i artikel 20 kan lösas inom ramen för tvistlösningen.
Tvistlösningsorganens beslut är inte rättsligt bindande. Eftersom resultatet av förfarandet för tvistlösning utanför domstol inte är bindande, hindras inte parterna från att inleda rättsliga förfaranden i samma ärende enligt nedan.
I skälen till artikel 21 om tvistlösningsorgan anges att tjänstemottagare bör kunna välja mellan den interna klagomålsmekanismen, tvistlösning utanför domstol (gäller onlineplattformar) och möjligheten att när som helst inleda rättsliga förfaranden.30
3.6.3. Klagomål till myndighet
Tjänstemottagare, organ, organisationer eller sammanslutningar som har bemyndigats att på deras vägnar utöva rättigheter som följer av DSA ska enligt artikel 53 ha rätt att lämna in ett klagomål mot leverantörer av förmedlingstjänster om påstådda överträdelser till samordnaren för digitala tjänster. Samordnaren ska bedöma ärendet och när så är lämpligt överlämna det till samordnaren i det land där leverantören är eller anses vara etablerad. Omfattas klagomålet av ansvarsområdet för en annan behörig myndighet i den egna medlemsstaten ska samordnaren för digitala tjänster överlämna det till den myndigheten. Båda parterna ska ha rätt att bli hörda och få lämplig information om hur klagomålsförfarandet framskrider, i enlighet med nationell rätt. I skälen framhålls att klagomålen kan ge en tillförlitlig översikt över farhågor om efterlevnad hos en viss leverantör av förmedlingstjänster och kan också ge samordnaren underlag angående eventuella mer övergripande frågor.31
3.7. Tillsyn
3.7.1. Tillsynsansvar
Tillsyn och efterlevnadskontroll (hädanefter används vanligtvis endast ordet tillsyn trots att både tillsyn och efterlevnadskontroll avses) enligt DSA delas mellan kommissionen och nationella myndigheter.
På nationell nivå ska enligt artikel 49 en eller flera behöriga myndigheter, varav en samordnare, ansvara för tillsynen och kontrollera efterlevnaden av förordningen.
Den medlemsstat där det huvudsakliga etableringsstället för leverantören av förmedlingstjänster finns (alternativt dess rättsliga företrädare) ska enligt artikel 56 ha exklusiv befogenhet att utöva tillsyn.
30 Skäl 59. 31 Skäl 118.
Kommissionen ska ha exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över artiklarna 34–42, som tillämpas på mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Kommissionen ska även utöva tillsyn över leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer när det gäller de skyldigheter som fastställs i artiklarna 11–32. Har kommissionen inte initierat något ärende i enlighet med artiklarna 11–32, har nationella behöriga myndigheter i etableringslandet rätt att göra det.
Om en leverantör av förmedlingstjänster varken har något etableringsställe eller någon rättslig företrädare i unionen har alla medlemsstater, och när det gäller en leverantör av en mycket stor onlineplattform eller en mycket stor onlinesökmotor, kommissionen befogenhet att utöva tillsyn. Vid sin tillsyn kan kommissionen begära stöd från medlemsstaterna.
3.7.2. Nationell tillsyn – samordnare för digitala tjänster och behöriga myndigheter
Som ovan nämnts ska en eller flera behöriga myndigheter enligt artikel 49, inom ramen för sitt ansvarsområde, utöva tillsyn över leverantörer av förmedlingstjänster och kontrollera efterlevnaden av DSA. En behörig myndighet ska utses till nationell samordnare för digitala tjänster. Samordnaren ska säkerställa samordning på nationell nivå och bidra till en effektiv och konsekvent tillsyn över och kontroll av efterlevnaden av förordningen inom EU. I det syftet ska samordnare samarbeta med varandra, med andra nationella myndigheter, med nämnden och kommissionen. Samordnaren deltar i nämnden.
Behöriga myndigheters undersökningsbefogenheter och befogenheter avseende efterlevnadskontroll följer av artikel 51. Artikeln nämner samordnare, men enligt artikel 49.4 gäller det som står i artiklarna 50, 51 och 56 även behöriga myndigheter. Som exempel på undersökningsbefogenheter kan nämnas att ålägga leverantörer och andra relevanta personer att tillhandahålla information och att utföra eller begära att annan rättslig myndighet beordrar inspektion leverantörernas lokaler. Vid efterlevnadskontroll kan till exempel den behöriga myndigheten själv beordra eller begära att en rättslig myndighet beordrar att en överträdelse upphör, föreskriva avhjälpande åtgärder och/eller ålägga vite. Det är medlemsstaterna som i sin nationella rätt ska fastställa detaljerade villkor och gränser för när samord-
naren för digitala tjänster och andra behöriga myndigheter utövar sina undersökningsbefogenheter eller befogenheter för efterlevnadskontroll.32 Dessa bestämmelser bör särskilt säkerställa att den grundläggande rätten till effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol respekteras.33 Beslut som fattas inom ramen för myndigheters undersökningsbefogenhet eller befogenhet vid efterlevnadskontroll kan alltså prövas. Vilken prövning som aktualiseras, genom att ett myndighetsbeslut (om det är myndigheten som har befogenheten) överklagas eller genom att en dom fastställer en åtgärd, är avhängigt nationell lagstiftning.
Även ett sanktionssystem för nationell tillämpning ska utformas på nationell nivå (artikel 52).34
Samordnare för digitala tjänster och i viss mån behöriga myndigheter ska enligt artikel 57 samarbeta med övriga medlemsstater och övervaka att leverantörerna under dess jurisdiktion följer de skyldigheter som framgår av DSA.
3.7.3. Tillsyn och samverkan på EU-nivå – Europeiska kommissionen och den europeiska nämnden för digitala tjänster
Innan kommissionen inleder ett förfarande om bristande efterlevnad och böter ska den enligt artikel 66 underrätta nämnden och de nationella samordnarna för digitala tjänster.
Nämnden utgör enligt artikel 61 en oberoende rådgivande grupp bestående av de nationella samordnarna. Enligt artikel 62 kan även nationella behöriga myndigheter delta i nämnden, om nationell rätt så föreskriver. Nämndens uppgift är att ge råd till de nationella samordnarna och kommissionen och att bidra till riktlinjer och till analys, nationellt och internationellt. Den ska också verka för harmonisering av tillämpning och effektivt samarbete mellan samordnare och kommissionen. Den ska bistå kommissionen i tillsynen av leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Nämnden kan begära att en samordnare i en viss medlemsstat bedömer ett ärende och vidtar nödvändiga åtgärder (artikel 58). I vissa fall, som anges i artikel 59, kan nämnden sedan hänskjuta samma
32 Skäl 115. Detaljer och villkor kommer att behandlas i slutbetänkandet. 33 Skäl 116. 34 Sanktionssystem kommer att behandlas i slutbetänkandet.
ärende till kommissionen. På begäran av minst tre samordnare för digitala tjänster i destinationsländer (där tjänstemottagare finns) kan nämnden begära att samordnaren i etableringslandet bedömer och vidtar åtgärder i ärendet.
Behöriga myndigheter kan även, när så är lämpligt, komma att involveras av sin samordnare i en undersökning eller lämna information i utredningar i andra medlemsstater enligt artikel 57. De behöriga myndigheterna ska på förfrågan bistå kommissionen genom att ställa sin sakkunskap och kapacitet till förfogande (artikel 64), vid undersökningar (artikel 66), då information begärs (artikel 67), vid inspektion på plats (artikel 69) och vid övervakning av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer (artikel 72).
4. Myndigheter med ansvar av relevans för DSA-frågor
4.1. Inledning
Utredningen har att överväga vilken eller vilka svenska myndigheter som lämpligen kan utöva tillsyn och efterlevnadskontroll över DSA:s skyldigheter (avsnitt 5) respektive utföra de uppgifter som faller på samordnaren för digitala tjänster (avsnitt 6).
I detta avsnitt redogörs för de myndigheter som i dag har sakansvar som åtminstone delvis sammanfaller med eller som är närliggande de skyldigheter som finns i DSA, eller som har samma skyddssyfte. De skyddssyften som avses är konsumentskydd, produktsäkerhet, yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter samt fri åsiktsbildning. Även myndigheter som enligt sitt nuvarande uppdrag utövar särskild tillsyn över vissa typer av aktörer som åläggs skyldigheter enligt DSA är av relevans eller den digitala kommunikation som utgör basen för förmedlingstjänsterna. Detta stämmer vad gäller exempelvis operatörer vars tjänster i DSA benämns ”enbart vidarebefordran” och till viss del videodelningsplattformar som i DSA:s mening utgör onlineplattformar.
För uppdraget som samordnare av digitala tjänster är det vidare viktigt att ha erfarenhet av tillsynsarbete och internationellt samarbete. I redogörelsen för myndigheter med relevant ansvarsområde kommer därför även att beröras i vad mån myndigheterna i fråga har sådan erfarenhet.
De myndigheter som kan vara av särskild relevans är Integritetsskyddsmyndigheten (IMY), Kommerskollegium, Konsumentverket, Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen (PTS) och Statens Medieråd. Utöver Konsumentverket finns det ett flertal myndigheter med ansvar för marknadskontroll som bör beaktas vid övervägandena. Med marknadskontroll
avses den verksamhet en statlig myndighet bedriver och de åtgärder som den vidtar för att se till att en vara som tillhandahålls på marknaden uppfyller gällande krav (se vidare avsnitt 4.2.4).
4.2. Befintliga myndigheter av relevans i Sverige
4.2.1. Integritetsskyddsmyndigheten
IMY är en förvaltningsmyndighet med uppgift att bland annat arbeta för att människors grundläggande fri- och rättigheter skyddas i samband med behandling av personuppgifter och att underlätta det fria flödet av sådana uppgifter inom Europeiska unionen.1
IMY utövar tillsyn över bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG), den allmänna dataskyddsförordningen.
IMY medverkar i det internationella samarbetet i flera olika sammanhang om dataskyddsfrågor bland annat genom medverkan i den Europeiska dataskyddsstyrelsen.
Relevant för DSA är myndighetens uppdrag som tillsynsmyndighet för den allmänna dataskyddsförordningen i synnerhet och myndighetens kunskaper om integritetsfrågor i allmänhet.
4.2.2. Kommerskollegium
Kommerskollegium är förvaltningsmyndighet för frågor som rör utrikeshandel, EU:s inre marknad och EU:s handelspolitik. Kommerskollegium ska verka för frihandel, fri rörlighet på EU:s inre marknad samt utgå ifrån det samlade svenska ekonomiska intresset mot bakgrund av regeringens övergripande mål för tillväxt och sysselsättning. Myndigheten ska även beakta näringslivets och konsumenternas intressen.2
Ett av DSA:s syften är att bidra till en korrekt fungerande inre marknad för förmedlingstjänster, vilket har framförts av en bransch-
11 § förordning (2007:975) med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten. 21 § förordning (2012:990) med instruktion för Kommerskollegium.
organisation som ett argument för att Kommerskollegium skulle vara lämplig som samordnare, se vidare i avsnitt 6.2.
4.2.3. Konsumentverket
Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med ansvar för att bland annat utöva tillsyn, inklusive marknadskontroll, enligt de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde. Verket ska även tillgängliggöra information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter samt annan information som ger konsumenter goda förutsättningar att ta till vara sina intressen, om ingen annan myndighet har den uppgiften. Utöver detta ska verket stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer och i det arbetet bland annat tillhandahålla information om de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde, ingå branschöverenskommelser och genomföra insatser på standardiseringsområdet. Konsumentverket är i dag kontaktmyndighet inom EU för samarbete i konsumentrelaterade frågor som rör informationssamhällets tjänster enligt lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (e-handelslagen) och utövar tillsyn enligt samma lag.3 Konsumentombudsmannafunktionen, som är en del av Konsumentverkets organisation,4 bevakar marknaden och företräder konsumenternas intressen i domstol. Om en näringsidkare vid sin marknadsföring bryter mot god marknadsföringssed eller om marknadsföringen anses otillbörlig på annat sätt, kan Konsumentombudsmannen väcka talan vid Patent- och marknadsdomstolen och yrka förbud mot att marknadsföringen fortsätter.
I relation till DSA:s skyldigheter kan särskilt betonas Konsumentverkets ansvar för konsumentskydd inklusive granskning av företags marknadsföring och avtalsvillkor, samt för viss marknadskontroll.
31 och 3 §§ förordning (2009:607) med instruktion för Konsumentverket. 4 Generaldirektören är enligt 10 § i instruktionen myndighetschef och Konsumentombudsman.
4.2.4. Marknadskontrollmyndigheter
Myndigheter får uppdrag inom marknadskontroll via sektorslagstiftning, exempelvis i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. De marknadskontrollmyndigheter som finns i Sverige är Konsumentverket, Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Folkhälsomyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg, Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, PTS, Statens energimyndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Transportstyrelsen.
Marknadskontrollmyndigheterna är relevanta för DSA:s skyldigheter i fråga om identifiering av olagliga produkter.
4.2.5. Myndigheten för press, radio och tv
Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) ska enligt sin instruktion5 verka för yttrandefrihet inom sitt verksamhetsområde och främja möjligheterna till mångfald och tillgänglighet inom press, radio och tv. MPRT ansvarar för frågor om registrering, tillstånd, avgifter och tillsyn när det gäller radio, tv och videodelningsplattformar, i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan myndighet. Myndigheten beslutar också i frågor om utgivningsbevis och press- och mediestöd.
MPRT har uppgifter enligt bland annat lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden samt radio-_och_tv-lagen (2010:696). MPRT utövar enligt radio-_och_tv-lagen bland annat tillsyn vad avser leverantörer av videodelningsplattformar och den skyldighet som åligger dessa leverantörer att vidta lämpliga åtgärder för att skydda barn och allmänheten från bland annat brottsligt innehåll.
MPRT är vidare nationell tillsynsmyndighet enligt artikel 30 i AV-direktivet, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2018/1808 (ändrings-
5 Förordning med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv (2020:879).
direktivet)6 och ska delta i den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänsters (ERGA:s) arbete, där tillsynsmyndigheterna på AV-direktivets område samarbetar för ett enhetligt genomförande av AV-direktivet och bidrar med teknisk sakkunskap till kommissionen. Myndigheten ska även medverka till informationsutbyte med andra behöriga tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 30a i AV-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
Inom MPRT finns ett särskilt beslutsorgan som benämns granskningsnämnden för radio och tv (granskningsnämnden). Granskningsnämnden övervakar genom granskning i efterhand om program som har sänts eller tillhandahållits i radio eller tv står i överensstämmelse med radio-_och_tv-lagen och de programrelaterade villkor som kan gälla för tjänsterna. Granskningsnämnden har bland annat tillsyn över att bestämmelserna om produktplacering sponsring och reklam följs. Nämnden har även tillsyn över att leverantörer av medietjänster följer bestämmelserna om skydd av barn i radio-_och_tv-lagen. Granskningsnämnden har vidare tillsyn över att leverantörer av videodelningsplattformar följer bestämmelserna om produktplacering och sponsring samt vissa bestämmelser om reklam i radio-_och_tv-lagen.
I förhållande till DSA:s bestämmelser är MPRT:s ansvar för frågor om yttrandefrihet och möjligheter till mångfald inom press, radio och tv särskilt relevant. Det är även MPRT:s och granskningsnämndens tillsynsansvar avseende regler om bland annat annonsering och skydd av barn, särskilt vad avser videodelningsplattformar.
4.2.6. Polismyndigheten
Polismyndighetens huvudsakliga uppgifter och ansvar regleras i polislagen (1984:387). Myndighetens uppgifter och ansvar anges också i polisförordningen (2014:1104) och i andra författningar.7 Myndigheten ska bland annat utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal.8
DSA innehåller bestämmelser som på olika sätt avser att motverka olagligt innehåll eller olaglig verksamhet som förekommer på
6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden. 71 § förordning (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten. 8 2 § punkt 3 polislagen (1984:387).
förmedlingstjänsterna. Eftersom utredning av frågor om olagligt innehåll och olaglig verksamhet i vissa fall omfattas av Polismyndighetens ansvarsområde, bör myndigheten beaktas vid övervägandena om vilken eller vilka myndigheter som kan komma i fråga som behöriga myndigheter enligt DSA.
4.2.7. Post- och telestyrelsen
PTS är förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar inom postområdet och området för elektronisk kommunikation. PTS är även beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Myndigheten ska verka för att målen inom politiken för informationssamhället uppnås. Myndigheten ska, inom ramen för sina uppgifter enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation (LEK), verka för att de mål som anges i lagen uppnås.9 Av PTS instruktion framgår även att myndigheten ska delta i nationellt och internationellt standardiseringsarbete.10 Som nämns i avsnitt 4.2.4 är PTS en marknadskontrollmyndighet.
Myndigheten utövar tillsyn över ett flertal lagar, EU-förordningar och egna regleringsbeslut på följande områden: post, den svenska toppdomänen.se, konkurrens, integritet, radiostörningar, driftstörningar och avbrott, säkerhetsskydd, samhällsviktiga tjänster inom sektorn digital infrastruktur samt för digitala tjänster och marknadskontroll av radioutrustning.11
Myndigheten har, inom ramen för sina uppgifter enligt LEK, omfattande kontakter med leverantörer av förmedlingstjänster som benämns enbart vidarebefordran enligt DSA.
Av relevans för DSA är även PTS omfattande och mångåriga erfarenhet av internationella samarbeten och internationell samordning, inte minst inom ramen för Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation, där även kommissionen deltar. Se vidare under 6.2.2.
91 § förordning (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen. 10 7 § p. 3. 11 https://pts.se/sv/bransch/regler/tillsyn/, 2022-12-27.
4.2.8. Statens medieråd
Statens medieråd ska bland annat verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan. Myndigheten ska följa medieutvecklingen när det gäller barn och unga samt sprida information och ge vägledning om barns och ungas mediesituation.12
DSA innehåller bestämmelser om skydd för minderåriga online, vilket har vissa beröringspunkter med myndighetens uppdrag.
Regeringskansliet uppdrog i mars 2022 åt en utredare att utreda konsekvenserna av ett inordnande av uppgifterna vid Statens medieråd i Myndigheten för press, radio och tv. Enligt utredarens förslag ska en ny instruktion för den sammanslagna myndigheten träda i kraft den 1 januari 2024.13
4.3. Andra medlemsstaters val av behörig myndighet och samordnare för digitala tjänster
Som ett led i utredningsarbetet har utredningen på informell väg fått upplysningar från andra medlemsstater om deras preliminära överväganden i fråga om valet av behörig myndighet och samordnare för digitala tjänster. Det har skett genom deltagande i möten i större och mindre grupper av medlemsstater, vissa möten under ledning av kommissionen.
Enligt dessa uppgifter arbetar samtliga medlemsstater aktivt med att bereda valet av behöriga myndigheter och samordnare för digitala tjänster. Vissa medlemsstater har inte uppgett något alls om sina överväganden medan andra har nämnt en eller flera myndigheter som lämpliga för roller som samordnare eller behörig myndighet. Eftersom medlemsstaterna inte har tagit slutlig ställning i frågorna finns det i skrivande stund inte några offentliga uppgifter att tillgå.
De nationella myndighetsstrukturerna skiljer sig åt inom EU. I vissa medlemsstater finns det en myndighet för varje sakområde, i andra medlemsstater har myndigheterna kombinerade kompetensområden; exempelvis kan en myndighet ha ansvar för såväl media och elektronisk kommunikation som konsumentskydd. Olika varianter av sådana kombinationer förekommer i medlemsstaterna.
121 § förordning (2010:1923) med instruktion för Statens medieråd. 13Ds 2022:17 – Inordnande av Statens medieråd i Myndigheten för press, radio och tv.
De myndigheter som av medlemsstater nämnts mest frekvent som lämpade för tillsyns- eller samordningsansvar enligt DSA är regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation respektive media, konsumentskyddsmyndigheter och integritetsskyddsmyndigheter. I ett fåtal fall nämns konkurrensmyndigheter. De tre första överensstämmer med de myndigheter som nämns i skäl 109 i DSA.
4.4. Bedömning om behov av flera behöriga myndigheter
Utredningens bedömning: Flera myndigheter som redan är en
del av den svenska myndighetsorganisationen bör utses som behöriga myndigheter enligt DSA.
Utredningen konstaterar att det inte finns någon svensk myndighet som i dag har ansvar för alla sakområden som DSA aktualiserar. Det finns dock flera myndigheter som har uppdrag inom relevanta sakområden. För att befintliga kunskaper inom de olika relevanta myndigheterna ska komma till nytta bör en modell med flera behöriga myndigheter föreslås. Vilka dessa myndigheter är behandlas i avsnitt 5.
5. Behöriga myndigheter
5.1. Särskilt om behöriga myndigheter enligt DSA
5.1.1. Uppgifter
Behöriga myndigheters huvuduppgift är att utöva tillsyn och kontrollera efterlevnaden av förordningen hos leverantörer av förmedlingstjänster i den egna medlemsstaten i enlighet med artiklarna 9–32.
Behöriga myndigheter kan även, när så är lämpligt, komma att involveras av sin samordnare i undersökningar eller lämna information i utredningar i andra medlemsstater enligt artikel 57. De behöriga myndigheterna ska på förfrågan bistå kommissionen genom att ställa sin sakkunskap och kapacitet till förfogande (artikel 64), vid undersökningar (artikel 66), då information begärs (artikel 67), vid inspektion på plats (artikel 69) samt vid övervakning av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer (artikel 72). Artiklarna 34–42 innehåller skyldigheter som endast gäller för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Tillsynsansvaret för dessa artiklar vilar på kommissionen, men behöriga myndigheter kan behöva bistå kommissionen på olika sätt. Kommissionen har tillsynsansvar över artiklarna 11–32 när det gäller mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer och kan inom ramen för detta begära bistånd från nationella behöriga myndigheter.
Om så föreskrivs i nationell rätt, kan behöriga myndigheter delta i nämnden (artikel 62). Inom ramen för nämndens arbete kan även uppgifter i enlighet med artiklarna 44, 45 och 48 bli aktuella.
5.1.2. Jurisdiktion
Behörighet att utöva tillsyn enligt DSA regleras i artikel 56. Medlemsstaterna ska utöva tillsyn över leverantörer av förmedlingstjänster som har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller vars rättsliga företrädare är etablerad i den egna medlemsstaten. Om en leverantör varken har sitt verksamhetsställe eller har en rättslig företrädare i unionen, har alla medlemsstater rätt att utöva tillsyn. Medlemsstaterna har behörighet att på egen hand utöva tillsyn över skyldigheterna i artiklarna 9–32.
Tillsyn av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer kan ske både på medlemsstatsnivå och på unionsnivå. Kommissionen är behörig att utöva tillsyn över skyldigheterna i artiklarna 11–32 mot nämnda aktörer. Om kommissionen inte har inlett förfaranden för samma överträdelse, ska den medlemsstat där etableringsstället för leverantören finns ha befogenhet att utöva tillsyn enligt alla andra skyldigheter än dem som anges i artiklarna 11–32. Kommissionen har däremot exklusiv rätt att utöva tillsyn över skyldigheterna i artiklarna 34–42 med avseende på leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Som närmare berörs senare i detta avsnitt kan kommissionen i samband med sin tillsyn begära sakkunskap och resurser av medlemsstater.
5.2. Ansvarsområden för behöriga myndigheter
5.2.1. Principiella utgångspunkter för ansvarsfördelningen
Många skyldigheter i DSA har anknytning till eller klara beröringspunkter med vissa svenska myndigheters nuvarande ansvarsområden. Andra skyldigheter som är av mer organisatorisk eller informationsrelaterad art, liksom skyldigheter att motverka brott och missbruk, har inte samma tydliga anknytning till någon befintlig myndighets ansvarsområde. Vid övervägande av vilka myndigheter som bör vara behöriga inom varje kategori anser utredningen att flera olika faktorer bör beaktas.
Skyldigheter som åtminstone till viss del relaterar till befintliga myndigheters uppdrag bör i första hand fördelas till dessa myndigheter. Utredningen utgår därför från respektive myndighets nuvarande uppdrag och föreslår att myndigheten får tillsynsansvar för både skyldigheter som kräver viss materiell sakkunskap, till exempel artikel 26.1
och skyldigheter som är av mer administrativ art, men som har samband med en myndighets generella ansvarsområde, till exempel artikel 30. Dessa skyldigheter listas i avsnitt 5.2.2.
Andra skyldigheter som åligger leverantörer av förmedlingstjänster hör inte tydligt till ett visst rättsområde. Sådana bestämmelser kan ange hur leverantörer av förmedlingstjänster ska organisera sig (exempelvis att de ska ha en kontaktpunkt). De kan även innebära att leverantörerna ska offentliggöra viss information, så att tjänstemottagare och myndigheter får information om hur förmedlingstjänstleverantören agerar i fråga om exempelvis innehållsmoderering. Slutligen finns skyldigheter att motverka brott och missbruk, exempelvis att leverantörer av förmedlingstjänster ska anmäla misstanke om vissa brott. När en myndighet ska föreslås som behörig att utöva tillsyn över organisatoriska skyldigheter, informationsskyldigheter och skyldigheter att motverka brott och missbruk som inte har samma nära samband med sådana materiella rättsområden som konsumentskydd eller fri åsiktsbildning, som redan ligger inom någon myndighets ansvarsområde, finns i stället skäl att rikta blicken mot en myndighet som har särskild kunskap om den digitala kommunikation som utgör basen för förmedlingstjänsterna. Det gör utredningen i avsnitt 5.2.3.
Artikel 49 i DSA ger stort utrymme för medlemsstaterna att själva välja hur fördelningen av uppgifter ska göras. Det går att fördela tillsynsansvar för skyldigheter på så sätt att vissa myndigheter ansvarar endast för frågor som ligger klart inom gränserna för deras hittillsvarande ansvarsområden och att alla övriga frågor fördelas på samordnaren för digitala tjänster. Utredningen anser att det ger fler samordningsvinster och framstår som mer ändamålsenligt att en myndighet som har särskilda kunskaper på ett visst område får utvidga sitt ansvarsområde i någon mån för att även hantera närliggande frågor, än att samordnaren får ansvar för en mängd skiftande uppgifter utan inbördes samband i sak.
Nedan diskuteras först de faktorer som enligt utredningens åsikt är av vikt vid tillsyn av skyldigheter som relaterar till specifika rättsområden och vilka myndigheter som bör föreslås för tillsyn över dessa. Sedan diskuteras de faktorer som kan vara av vikt vid tillsyn av organisatoriska och informationsrelaterade skyldigheter samt skyldigheter att motverka brott och missbruk. En behörig myndighet föreslås för tillsyn av dessa.
5.2.2. Överväganden rörande skyldigheter knutna till vissa rättsområden eller myndighetsuppdrag
Utredningens förslag:
Konsumentverket utses till behörig myndighet för tillsyn och efter-
levnadskontroll av följande bestämmelser: artikel 25 när det gäller förbud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar konsumenters förmåga att fatta fria och välgrundade beslut, – artiklarna 26.1 och 26.3 när det gäller annonser med kommer-
siellt syfte som riktar sig huvudsakligen till konsumenter, – artikel 27 när det gäller rekommendationssystem som främst
riktar sig till konsumenter, – artikel 28.2 när det gäller annonser med kommersiellt syfte samt
artiklarna 30–32.
Konsumentverket ska besvara frågor och hantera ärenden som direkt eller via samordnaren för digitala tjänster inkommer från Europeiska kommissionen enligt artiklarna 9–42 och den Europeiska nämnden för digitala tjänster enligt artiklarna 44, 45 och 48. Konsumentverkets ansvarsområden därvid ska överensstämma med den generella ansvarsfördelningen för nationell tillsyn och efterlevnadskontroll i artiklarna 11–32 och myndighetens sakområden i övrigt såsom de uttrycks i denna förordning. Verket ska bistå Europeiska kommissionen på begäran enligt artiklarna 64, 66, 67, 69 och 72.
Myndigheten för press, radio och tv utses till behörig myndighet
för tillsyn och efterlevnadskontroll av följande bestämmelser: – artikel 14, artikel 26.2, artikel 28.1, artikel 25 när det gäller för-
bud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar andra tjänstemottagare än konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar sådana tjänstemottagares förmåga att fatta fria och välgrundade beslut,
– artiklarna 26.1 och 26.3 när det gäller dels annonser som sak-
nar kommersiellt syfte, dels annonser som, oavsett syfte, inte riktar sig huvudsakligen till konsumenter, – artikel 27 när det gäller rekommendationssystem som främst
riktar sig till andra än konsumenter och artikel 28.2 när det gäller annonser som saknar kommersiellt syfte.
Myndigheten för press, radio och tv ska besvara frågor och hantera ärenden som direkt eller via samordnaren för digitala tjänster inkommer från Europeiska kommissionen enligt artiklarna 11–42 och den europeiska nämnden för digitala tjänster enligt artiklarna 44, 45 och 48. Myndighetens ansvarsområden därvid ska överensstämma med den generella ansvarsfördelningen för nationell tillsyn och efterlevnadskontroll i artiklarna 9–32 och myndighetens sakområden i övrigt såsom de uttrycks i denna förordning. Myndigheten ska bistå Europeiska kommissionen på begäran enligt artiklarna 64, 66, 67, 69 och 72.
Om det visar sig att behovet av stöd från Integritetsskydds-
myndigheten vid tillsyn och efterlevnadskontroll av artiklarna 26.3
och 28.2 är särskilt vanligt förekommande eller av särskilt stor vikt för den behöriga myndigheten bör det övervägas att föra in ett särskilt uppdrag i Integritetsskyddsmyndighetens instruktion om detta.
Utgångspunkter för bedömningen
De materiella skyldigheter som finns i DSA rör främst områdena konsumentskydd, produktsäkerhet, marknadsföring samt yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter. Utredningen anser det vara viktigt och värdefullt att ta vara på myndigheternas kunskaper och kompetens inom deras sakområden såsom de beskrivs i avsnitt 4. I den mån tillsyn av en viss skyldighet inte faller inom någon myndighets nuvarande sakområde har utredningen övervägt vilken myndighet som har mest närliggande uppgifter i dag eller vars nuvarande ansvarsområde åtminstone till någon del har samband med skyldigheten. Finns det särskilda skäl att inte fördela tillsynsansvaret för en viss skyldighet på myndigheten med de mest närliggande uppgifterna har utredningen i stället valt en myndighet där det kan uppstå
någon form av samordningsfördelar med anledning av nytt tillsynsansvar.
Det kan vara resurskrävande för en myndighet att börja utöva tillsyn med tillämpning av en ny rättsakt. Kunskap behöver byggas upp hos handläggare, processförare och beslutsfattare. Därtill behöver interna rutiner upprättas. För effektivitetens skull har utredningen därför, så långt som möjligt, försökt att fördela tillsynsansvar över skyldigheter i DSA mellan ett fåtal behöriga myndigheter. Det kommer sannolikt att uppstå frågor om gränsdragning mellan tillsynsmyndigheternas respektive ansvarsområde. Tillsynen kan komma att behöva samordnas, för att gränsdragningsproblem ska lösas och för att säkerställa en enhetlig rättstillämpning. Samordnaren för digitala tjänster har ett samordnande ansvar om tillsynen i ett särskilt fall kommer att beröra flera myndigheters verksamhet. Därutöver kan en behörig myndighet, som har behov av en annan myndighets sakkunskap, kontakta den sakkunniga myndigheten och begära samverkan. Se vidare om samverkan i avsnitt 7.
Huvudsaklig fördelning
Konsumentverket
Konsumentverkets generella ansvarsområden av betydelse för DSA är myndighetens uppgift att utöva tillsyn, inklusive marknadskontroll, enligt de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde som gäller för marknadsföring, avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt produkters säkerhet.
När det gäller tillsyn över annonser aktualiseras bland annat frågor om så kallad profilering. Profilering är en automatisk behandling av personuppgifter som används för att bedöma en individs personliga egenskaper. Profilering kan användas till exempel vid marknadsföring och annan annonsering för att analysera en persons preferenser, intressen och beteende och därmed skapa bättre förutsättningar för genomslag. I Konsumentverkets arbete med tillsyn över marknadsföring som bygger på profilering av konsumenter, inklusive minderåriga, har verket utvecklat metoder och verktyg som kan vara användbara i arbetet med att identifiera vilken målgrupp en viss annons riktar sig mot eller vilka konsumenter som faktiskt tar del av en viss annons.
Verkets ansvar för tillsyn enligt konsumentskyddande regelverk omfattar endast kommersiella sammanhang där marknadsföringen riktar sig huvudsakligen mot konsumenter. Det skulle kunna ge påtagliga effektivitetsvinster att förlägga alla frågor om marknadsföring hos Konsumentverket. Verket har dock inte ansvar för tillsyn av marknadsföring som riktar sig mot andra än konsumenter, till exempel näringsidkare. Utredningen anser därför att det finns skäl att avgränsa Konsumentverkets ansvarsområde enligt DSA till just skydd för konsumenter och att inte utvidga verkets tillsynsansvar till andra gruppers intressen när dessa är målgrupp för annonser med kommersiellt syfte. Utredningen ser också att det finns en annan myndighet, MPRT, som enligt resonemanget i nästa avsnitt kan utöka sitt uppdrag till att även ansvara för tillsyn avseende annonser med kommersiellt syfte riktade mot andra än konsumenter.
Vid en sammantagen bedömning föreslår utredningen därför att Konsumentverket även i fråga om DSA i huvudsak får tillsynsansvar för skyldigheter som direkt eller indirekt rör konsumentskydd, inbegripet annonser med kommersiellt syfte riktade mot konsumenter och produktsäkerhet.
Vissa av de skyldigheter som DSA ålägger leverantörer av förmedlingstjänster kan stärka rättigheter eller ge andra fördelar för både konsumenter och tredje part som inte är konsument, till exempel konkurrerande företag eller immaterialrättsinnehavare. I den mån konsumenter som grupp utgör det primära skyddsintresset för föreskrivna skyldigheter, anser utredningen att Konsumentverket bör få tillsynsansvar för dessa skyldigheter. Verket bör alltså ansvara för bestämmelser som i första hand rör konsumenter på så sätt att konsumentskyddet är ett bakomliggande skäl för regleringen, även om den rent lagtekniskt inte utformats så att konsumenter tillerkänns en rättighet.
Ansvaret bör omfatta alla sorters skyldigheter inom dessa utpekade sakområden, även om det inte behövs specialistkunskaper inom områdena för att kunna utöva tillsyn. Syftet är att hålla samman myndighetens ansvarsområde och undvika att skapa en splittrad struktur.
Myndigheten för press, radio och tv
MPRT har ett särskilt ansvar att verka för yttrandefrihet och främja mediernas mångfald. MPRT och granskningsnämnden (se avsnitt 4.2.5) har dessutom redan ett tillsynsansvar vad avser regler om bland annat annonsering och skydd av barn. Granskningsnämnden utövar vidare i dag tillsyn över bestämmelser enligt radio-_och_tv-lagen som rör så kallade åsiktsannonser, det vill säga meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.
Utredningen har ovan gjort bedömningen att Konsumentverkets uppdrag inte bör ändras till att avse tillsyn rörande skyldigheter som inte primärt syftar till att tillgodose ett konsumentskyddsintresse. Vad avser annonsering är det därför inte bara icke-kommersiella annonser såsom åsiktsannonsering utan även kommersiella annonser riktade mot andra än konsumenter, till exempel näringsidkare, som kommer att falla utanför Konsumentverkets uppdrag. MPRT granskar redan i dag åsiktsannonser riktade mot användare som kan vara näringsidkare. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att MPRT får i uppdrag att utöva tillsyn över tjänsteleverantörers skyldigheter avseende både annonser utan kommersiellt syfte och annonser med kommersiellt syfte riktade mot annan än konsument. Förutom när det gäller annonser uppkommer motsvarande fråga om uppdelningen i tillsynsansvar mellan skydd av konsumenter och skydd av andra tjänstemottagare beträffanderegleringen av rekommendationssystem och så kallade mörka mönster.
I likhet med vad som sägs om Konsumentverket ovan bör MPRT:s tillsynsansvar omfatta alla sorters skyldigheter inom dessa utpekade sakområden, även om det inte behövs specialistkunskaper inom områdena för att kunna utöva tillsyn.
Integritetsskyddsmyndigheten
IMY utövar tillsyn över dataskyddsförordningen. Myndighetens kunskaper om dataskyddsförordningen är av särskild relevans i förhållande till DSA.
Som framgår av övervägandena i samband med relevanta artiklar om användning av profilering vid annonsering tillgodoses integritetsskyddet genom skyldigheter som avser själva annonseringen, vilket i
första hand berör Konsumentverkets respektive MPRT:s ansvarsområden. IMY föreslås därför inte bli behörig myndighet, men utredningen vill betona vikten av att IMY:s kompetens tas till vara och att myndigheten samverkar med Konsumentverket och MPRT vid behov.
Marknadskontrollmyndigheterna och Polismyndigheten
Marknadskontrollmyndigheterna (se 4.2.4) och i viss mån Polismyndigheten har kunskap om produkter och tjänster som är olagliga, vilket är relevant för ett flertal skyldigheter. Behöriga myndigheter kan komma att behöva samverka med dem för att föra allmänna resonemang om vissa produkter eller tjänster, men samverkan bedöms inte behöva gå så långt att marknadskontrollmyndigheterna eller Polismyndigheten öppnar egen tillsyn eller utredning. Polismyndigheten kan, i undantagsfall, behöva samverka för att klargöra huruvida visst innehåll är uppenbart olagligt.
Statens medieråd
Statens medieråd kan i form av samverkan bidra med kunskap om skydd för minderåriga. Myndigheten har i dag ingen tillsynsverksamhet. Givet att det finns andra myndigheter som kan utföra de aktuella tillsynsuppgifterna på området anser utredningen inte att Statens medieråd bör vara aktuell som behörig myndighet, men myndighetens kunskap kan komma att behöva tas tillvara inom ramen för samverkan med den behöriga myndigheten MPRT. Som framgår av avsnitt 4.2.8 har ett arbete inletts för att inordna Statens medieråd i MPRT.
Kommerskollegium
Kommerskollegium har stor kunskap om den inre marknaden. De uppgifter som en behörig myndighet ska utföra enligt DSA rör tillsyn. Kommerskollegiums främsta uppgift är att på olika sätt förbättra möjligheterna för företag till internationell handel. Myndigheten arbetar inte med tillsyn av företag på det sätt som fordras under DSA. Utred-
ningen bedömer att det finns andra myndigheter som kan utföra de aktuella tillsynsuppgifterna, vilket innebär att utredningen inte anser att Kommerskollegium bör vara aktuell som behörig myndighet. Se även en hänvisning till Kommerskollegium i avsnitt 6 om samordnare för digitala tjänster.
Detaljerad fördelning av ansvarsområden
Fördelningen av tillsynsansvaret för de materiella skyldigheterna och även vissa andra skyldigheter, som hänger samman med de materiella skyldigheterna eller berör samma rättsområden och därför behandlas tillsammans, följer nedan.
Artikel 14
Artikel 14 innehåller skyldigheter om allmänna villkors utformning, innehåll, tillämpning och tillgängliggörande. Särskilt kan nämnas artikel 14.3 som anger att en förmedlingstjänst som främst eller till övervägande del riktar sig mot minderåriga ska förklara villkoren och eventuella begränsningar i användningen av tjänsten så att minderåriga kan förstå. En annan artikel som bör uppmärksammas är artikel 14.4 som innehåller en skyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster att agera aktsamt, objektivt och proportionellt vid tilllämpningen och kontrollen av efterlevnaden av de begränsningar av tjänsten som följer av de allmänna villkoren. Leverantören ska då ta vederbörlig hänsyn till alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, inbegripet tjänstemottagarnas grundläggande rättigheter, såsom yttrandefriheten, mediernas frihet och mångfald och andra grundläggande rättigheter och friheter i enlighet med stadgan.
MPRT har sedan tidigare uppgifter rörande skydd av barn, vilket
gör att myndigheten redan torde ha viss kompetens som kan vara värdefull vid tillsyn av artikel 14.3. Myndighetens särskilda ansvar att verka för yttrandefrihet och bland annat främja mediernas mångfald gör myndigheten lämpad att utöva tillsyn över artikel 14.4. Eftersom MPRT i samband med tillsynen i enlighet med artikel 14.3 och 14.4 granskar de allmänna villkoren är det mest effektivt och ändamålsenligt att myndigheten samtidigt får tillsynsansvar för hela artikel 14 om allmänna villkor.
Artikel 25
Artikel 25 innehåller bestämmelser angående utformning och organisering av onlinegränssnitt, det vill säga programvara inklusive webbplatser och mobilapplikationer. Enligt artikel 25.1 får leverantörer av onlineplattformar inte vilseleda eller manipulera tjänstemottagare eller på annat sätt via sina onlinegränssnitt försämra tjänstemottagarnas förmåga att fatta fria och välgrundade beslut (så kallade mörka mönster eller vilseledande design av användargränssnitt). Förbudet ska inte tillämpas på metoder som omfattas av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden1 eller dataskyddsförordningen.
Mörka mönster kan förekomma på olika former av onlineplattformar, inklusive marknadsplatser och sociala medier. De har till syfte att förmå en tjänstemottagare att fatta beslut som inte nödvändigtvis ligger i dennes intresse och som främst gynnar en annan tjänstemottagare, till exempel en säljare av en produkt, eller leverantören av onlineplattformen. Det finns många olika sorters mörka mönster, till exempel exploaterande konstruktionsval, där vissa alternativ presenteras mer framträdande än andra alternativ.2 Detta kan i kommersiella situationer exempelvis leda till köp som en tjänstemottagare inte har tänkt att göra eller att det blir orimligt komplicerat för en tjänstemottagare att avsluta ett abonnemang. I icke-kommersiella situationer kan mörka mönster leda till att en tjänstemottagare luras att ge uttryck för en åsikt som inte motsvarar tjänstemottagarens verkliga uppfattning eller att tjänstemottagaren utan avsikt ansluts till en viss (politisk) grupp. Mörka mönster kan även göra att en tjänstemottagare inte kan använda en tjänst om denne vill begränsa mängden personuppgifter den lämnar.
Ansvarsfördelningen bör ta sin utgångspunkt i vem som påverkas av onlinegränssnittet. Konsumentverket utövar i dag tillsyn över situationer där så kallade mörka mönster påverkar en konsument, exempelvis gör det orimligt svårt för en konsument att avsluta en tjänst.
1 Det pågår diskussioner bland konsumentskyddsmyndigheter om hur undantaget för fall som faller under direktiv 2005/29/EG ska tolkas. Om undantaget ska tolkas brett kommer sannolikt mörka mönster som är aktuella på konsumentområdet inte att träffas av förbudet i artikel 25. Om undantaget däremot ska tolkas snävare kan förbudet i artikel 25 fungera som ett säkerhetsnät där metoder som inte bedöms vara otillbörliga enligt direktiv 2005/29/EG kan fångas upp av förbudet. 2 Skäl 67.
Med anledning av detta befintliga tillsynsansvar föreslås att Konsumentverket även inom ramen för DSA utövar sådan tillsyn.
Mörka mönster kan även påverka andra än konsumenter. Så är fallet i kommersiella situationer där tjänstemottagaren är exempelvis en näringsidkare. Som framgått tidigare kan mörka mönster tillämpas även i icke-kommersiella sammanhang.
Konsumentverket föreslås bli behörig myndighet enligt artikel 25
avseende förbud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar konsumenters förmåga att fatta fria och välgrundade beslut.
MPRT föreslås, mot bakgrund av sina föreslagna ansvarsområden
i artikel 26.1 nedan om dels annonser utan kommersiellt syfte, dels annonser som oavsett syfte inte vänder sig huvudsakligen till konsumenter, bli behörig myndighet enligt artikel 25 när det gäller förbud mot utformning, organisation och drift av onlinegränssnitt på sätt som vilseleder eller manipulerar andra tjänstemottagare än konsumenter eller på sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar sådana tjänstemottagares förmåga att fatta fria och välgrundade beslut.
Artikel 26
Artikel 26 innehåller bestämmelser om annonsering på onlineplattformar.
Artikel 26.1
I artikel 26.1 regleras identifiering av annonser.
Annonser kan ha kommersiellt syfte och är då riktade mot huvudsakligen konsumenter eller näringsidkare. De kan även ha icke-kommersiellt syfte (artikel 3 r), till exempel politiska annonser och samhällsinformation, och är då riktade till tjänstemottagare i allmänhet.
Vid fördelning av ansvar mellan de behöriga myndigheterna finner utredningen att en åtskillnad mellan annonser med kommersiellt respektive icke-kommersiellt syfte är ändamålsenlig.
Vid fördelning av ansvarsområden enligt DSA utgår utredningen i detta delbetänkande ifrån att begreppet annons med kommersiellt
syfte ska avse reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter, det vill säga varor och tjänster.
Konsumentverket har expertis och erfarenhet av tillsyn över bland annat regler om reklammarkeringar och hur information kan ges till konsumenter på ett klart och tydligt sätt. Utredningen anser därför att verket är bäst lämpat att ansvara för tillsyn avseende annonser som har ett kommersiellt syfte och som vänder sig huvudsakligen till konsumenter. Häri inbegrips även annonser på sociala medieplattformar, exempelvis då influerare förespråkar varor och får någon form av betalning för detta.
Artikel 26.1 omfattar även annonser med kommersiellt syfte som riktar sig mot andra än konsumenter, till exempel näringsidkare. Konsumentverket har närliggande kompetens och skulle kunna utföra uppdraget. Med hänsyn tagen till Konsumentverkets specifikt konsumentskyddande uppdrag föreslår utredningen dock att verket inte ges i uppdrag att utöva tillsyn över annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen mot andra än konsumenter. I stället bör en annan myndighet utöva sådan tillsyn. Härvid överväger utredningen om den myndighet som får i uppdrag att utöva tillsyn över annonser med icke-kommersiellt syfte även kan vara lämplig att utöva tillsyn över annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen mot annan än konsument. Utredningen behandlar därför först frågan om icke-kommersiella annonser och återkommer sedan till frågan om kommersiella annonser som riktar sig till bland andra näringsidkare.
Annonser utan kommersiellt syfte kan inbegripa bland annat politisk reklam. Annonserna riktar sig till tjänstemottagare, oavsett vilka dessa är. Uppdelning görs alltså inte mellan tjänstemottagare som är konsumenter och sådana som inte är det, eftersom annonserna inte visas i kommersiellt syfte och tjänstemottagarna därmed inte har kommersiella roller.
MPRT och granskningsnämnden har redan i dag ett tillsynsansvar enligt radio-_och_tv-lagen när det gäller regler om annonsering, inklusive tillsyn av krav på annonssignatur i radio och tv som tydligt skiljer annonserna från det övriga innehållet. Granskningsnämnden utövar i dag tillsyn över bestämmelser som rör politisk reklam i radio-_och_tv-lagen. Den prövar om innehållet i radio- och tv-sändningar följer de regler som finns i sändningstillstånden och radio- och tv-
lagen. Inom ramen för sin tillsyn ska Granskningsnämnden granska att annonser som inte är reklam (sådana som enligt utredningens uppdelning utgör annonser utan kommersiellt syfte) identifieras och att det framgår i vems intresse en sändning eller tillhandahållande i radio och tv sker. I public service får så kallade åsiktsannonser (bland annat det som kan kallas politisk reklam) inte förekomma. På unionsnivå förhandlas för närvarande ett förslag till förordning om transparens och inriktning för politisk reklam.3 Artikel 7.1 i kommissionens förslag till förordning påminner i stort om artikel 26.1 i DSA. I skäl 58 i förslaget nämns medlemmarna i ERGA som möjliga tillsynsmyndigheter. ERGA nämns även i bland annat skäl 60. I artikel 15 nämns DSA och det konstateras att de behöriga myndigheter som utsetts enligt DSA också kan vara en av de behöriga myndigheter som utses för att utöva tillsyn över artiklarna 5–11 och 14 i förordningen om politisk reklam. Hänvisningen till medlemmarna i ERGA innebär alltså att MPRT kan komma att få tillsynsansvar i enlighet med den kommande förordningen om politisk reklam. Om MPRT utses som tillsynsmyndighet för förordningen om politisk reklam och dessutom behörig myndighet för DSA med tillsynsansvar enligt artikel 26.1 för annonser med icke-kommersiellt syfte (inbegripet bland annat politisk reklam), skulle samordningsvinster kunna uppnås.
I enlighet med vad som tidigare nämnts om att Konsumentverkets ansvar bör begränsas till annonser med kommersiellt syfte som riktar sig mot konsumenter bör det här övervägas om MPRT är lämplig att utöva tillsyn enligt artikel 26.1 även över annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen mot andra än konsumenter, till exempel näringsidkare. Mot bakgrund av att MPRT föreslås få tillsynsuppdrag rörande artikel 26.1 när det gäller annonser med ickekommersiellt syfte, oavsett vilken målgruppen är för annonserna, bedömer utredningen att myndighetens uppdrag kan utvidgas till att även utöva tillsyn över annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen till andra än konsumenter.
Sammanfattningsvis föreslås Konsumentverket bli behörig myndighet för artikel 26.1 för annonser med kommersiellt syfte som vänder sig huvudsakligen till konsumenter. MPRT föreslås bli behörig myn-
3 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam (COM/2021/731 final).
dighet för dels annonser utan kommersiellt syfte, dels annonser som, oavsett syfte, huvudsakligen vänder sig till andra än konsumenter.
Artikel 26.2
Artikel 26.2 innehåller krav på leverantörerna att erbjuda tjänstemottagarna en funktion för att dessa ska kunna anmäla om det innehåll de tillhandahåller utgör eller innehåller kommersiella meddelanden.
DSA kompletterar i det här fallet tillämpningen av AV-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, som föreskriver åtgärder för att göra det möjligt för användare att uppge audiovisuella kommersiella meddelanden i användargenererade videor på videodelningsplattformar (skäl 68 i DSA). MPRT har redan i dag i uppgift att i enlighet med AV-direktivet och radio-_och_tv-lagen se till att leverantörer av videodelningsplattformar vidtar lämpliga åtgärder för att skydda barn och allmänheten från vissa typer av innehåll, exempelvis genom att ha en funktion genom vilken användare kan uppge om videor innehåller audiovisuella kommersiella meddelanden. Tillsyn över samma funktioner kan komma att ske enligt både AV-direktivet och DSA. Det är därför lämpligt att MPRT blir behörig myndighet även för artikel 26.2 i DSA.
Artikel 26.3
I artikel 26.3 återfinns ett förbud mot att presentera annonser som bygger på profilering med användning av känsliga personuppgifter. Bestämmelsens syfte är att skydda tjänstemottagarna från personanpassade annonser som bygger på känsliga personuppgifter.
Hänvisningen till känsliga personuppgifter väcker frågan om IMY skulle vara den mest lämpliga myndigheten för tillsyn av bestämmelsen. Det är dock inte profileringen i sig som är förbjuden enligt DSA. Förbudet avser användning av profilering i samband med presentation av annonser. Konsumentverket och MPRT föreslås, som tidigare nämnts, bli behöriga myndigheter för olika kategorier av annonser i artikel 26.1. Konsumentverket föreslås där bli behörig myndighet för annonser med kommersiellt syfte som riktar sig huvudsakligen till konsumenter och MPRT för övriga annonser. Om ansvarsfördel-
ningen som föreslås för artikel 26.3 följer samma mönster som enligt 26.1 finns möjlighet till samordningsvinster.
Konsumentverket bör därför bli behörig myndighet för artikel 26.3
för annonser med kommersiellt syfte som vänder sig huvudsakligen till konsumenter. MPRT föreslås bli behörig myndighet för artikel 26.3 avseende dels annonser utan kommersiellt syfte, dels annonser som oavsett syfte huvudsakligen vänder sig till andra än konsumenter.
Myndigheterna kan dock komma att behöva stöd i form av samverkan från IMY, eftersom vissa materiella bedömningar rörande personuppgifternas art behöver göras. Om det visar sig att behovet av stöd från IMY är särskilt vanligt förekommande eller av särskilt stor vikt för den behöriga myndigheten bör det övervägas att föra in ett särskilt uppdrag i IMY:s instruktion om detta.
Artikel 27
Artikel 27 innehåller krav på transparens i rekommendationssystem. Den innehåller en skyldighet för leverantörer av onlineplattformar som använder rekommendationssystem att i sina allmänna villkor ange de huvudparametrar som används i deras rekommendationssystem, det vill säga en förklaring till varför en tjänstemottagare blir föreslagen vissa varor, visst innehåll från andra tjänstemottagare, vissa videofilmer från andra tjänstemottagare och så vidare. Finns det flera alternativ för huvudparametrar i rekommendationssystem tillgängliga, ska leverantörerna av onlineplattformar också tillhandahålla en lättillgänglig funktion som gör det möjligt för tjänstemottagare att ändra alternativen.
Med hänsyn till att Konsumentverket är en förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och redan i dag har visst tillsynsansvar avseende vilken information näringsidkare ska lämna konsumenter om de kriterier som ligger till grund för rankning av produkter vid sökningar online, föreslås Konsumentverket bli behörig myndighet avseende artikel 27 i fråga om rekommendationssystem som främst riktar sig till konsumenter.
Mot bakgrund av sina föreslagna ansvarsområden i artikel 26.1 föreslås MPRT bli behörig myndighet avseende artikel 27 i fråga om rekommendationssystem som främst riktar sig till andra än konsumenter.
Artikel 28
Denna artikel rör skydd av minderåriga online. Den består av dels en mer generell bestämmelse om säkerhet för barn som använder onlineplattformar, dels ett förbud mot att använda sig av profilering vid presentation av annonser för barn.
Artikel 28.1
Bestämmelsen innehåller en skyldighet för leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga att se till att tjänsterna har en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.
MPRT har sedan tidigare uppgifter rörande skydd av barn, vilket
gör att myndigheten är lämplig som behörig myndighet för artikel 28.1. Myndigheten har bland annat i uppgift att, i enlighet med AV-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, se till att leverantörer av videodelningsplattformar inom svensk jurisdiktion vidtar lämpliga åtgärder för att skydda minderåriga från program, användargenererade videor och audiovisuella kommersiella meddelanden som kan skada deras fysiska, mentala eller moraliska utveckling.4
Statens medieråd ska verka för att stärka barn och unga som med-
vetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan. Som framgår av avsnitt 4.2.8 har ett arbete inletts för att inordna Statens medieråd i MPRT. Skulle detta inte slutföras kan MPRT ändå utföra uppdraget och vid behov samverka med Statens medieråd.
Utredningen föreslår mot denna bakgrund att MPRT blir behörig myndighet för tillsyn av artikel 28.1.
Artikel 28.2
Bestämmelsen innebär att leverantörer av onlineplattformar inte får presentera annonser som bygger på profilering vid annonsering till minderåriga. Syftet är att skydda barn mot personanpassade annonser. I likhet med resonemanget som fördes rörande artikel 26.3 är det inte profileringen i sig som förbjuds enligt DSA, utan användningen av profilering i samband med marknadsföring.
4 Jämför 9 a kapitlet 1 § radio-_och_tv-lagen.
Konsumentverket bedriver redan i dag tillsyn över personanpassad
marknadsföring riktad till barn, vilket talar för att verket bör föreslås få tillsynsansvar för artikel 28.2 för annonser med kommersiellt syfte som vänder sig till minderåriga. Med hänvisning till fördelningen av ansvaret i artikel 26.1 och 26.3 föreslås MPRT bli behörig myndighet för artikel 28.2 när det gäller annonser utan kommersiellt syfte, som vänder sig till minderåriga.
Artikel 30
Artikel 30 innehåller bestämmelser om näringsidkares spårbarhet. Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare åläggs en skyldighet att säkerställa att näringsidkare endast kan använda plattformen, för att till exempel sälja produkter, om leverantören först har erhållit vissa uppgifter om näringsidkaren (s.k. Know your business customer
principle). Uppgifterna är namn, kontaktuppgifter, identitetshand-
ling, kontouppgifter, identifieringsuppgifter i handelsregister eller liknande och en självcertifiering där näringsidkaren förbinder sig att endast erbjuda produkter eller tjänster som överensstämmer med tillämpliga regler i unionsrätten. Några av uppgifterna ska publiceras på onlineplattformens onlinegränssnitt, andra uppgifter ska onlineplattformsleverantören lämna ut till myndigheter och privata parter med legitimt intresse i enlighet med gällande rätt och förelägganden. Artikeln syftar till att bidra till säker, tillförlitlig och öppen onlinemiljö för konsumenter liksom för andra berörda parter, såsom konkurrerande näringsidkare och innehavare av immateriella rättigheter. Den ska även avhålla näringsidkare från att sälja produkter eller tjänster i strid med tillämpliga regler.5
Vid övervägande om vilken myndighet som bör bli behörig kan både form och syfte övervägas. Formen kan ge intrycket av en unionsrättslig reglering av rättsförhållandet (inklusive avtalsförhållandet) mellan två näringsidkare när det gäller vilka villkor som måste uppfyllas för att den näringsidkare som avser att sälja varor eller tjänster ska få tillgång till onlineplattformen. Utredningen konstaterar emellertid att bestämmelsen inte tillerkänner någon av näringsidkarna rättigheter utan ålägger onlineplattformsleverantörerna skyldighet att se
5 Skäl 72.
till att näringsidkare inte släpps in om de inte har lämnat de nämnda uppgifterna. Syftet är att tillgodose tredje mans intressen. Utredningen anser att det finns skäl att fokusera på detta syfte, att framför allt konsumenter generellt ska få bättre möjligheter att nå näringsidkarna för att kunna ta tillvara sina rättigheter och att minska risken för försäljning av varor och tjänster i strid med tillämpliga regler.
Bestämmelsen kan, utöver konsumentintressen, skydda även konkurrensen och andra intressen avseende enhetliga spelregler på marknaden, såsom skydd för immateriella rättigheter. Artikelns främsta syfte är dock konsumentskydd, vilket talar för att Konsumentverket bör bli behörig myndighet. Att även andra marknadsaktörer än konsumenter kan få vissa fördelar av regleringen i artikel 30 ser utredningen inte som ett skäl att utse någon annan myndighet till behörig myndighet för tillsyn av artikeln.
Artikel 31
Bestämmelsen handlar om inbyggd överensstämmelse. Skyldigheten innebär att leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska möjliggöra för näringsidkare att fullgöra sina skyldigheter (mot konsumenten) i fråga om kontaktinformation, förhandsinformation om produkten eller tjänsten, överensstämmelse (etikettering) och produktsäkerhetsinformation. Om informationen inte är fullständig ska den berörda onlineplattformsleverantören se till att produkterna eller tjänsterna inte erbjuds.6 Onlineplattformsleverantörer ska göra rimliga ansträngningar för att genom stickprov i officiella och fritt tillgängliga databaser kontrollera huruvida de erbjudna produkterna eller tjänsterna har identifierats som olagliga.
Inbyggd överensstämmelse, eller på engelska ”compliance by design”, skulle kunna anses falla utanför området konsumentskyddslagstiftning. Utredningen fäster även här främst vikt vid att skyldigheten syftar till att skydda konsumenter. Konsumenter ska lätt kunna få viss nödvändig information och onlinegränssnitten ska därför vara utformade så att informationen kan lämnas. Likaså anser utredningen att skyldigheten att kontrollera om produkter eller tjänster har identi-
6 Skäl 74.
fierats som olagliga i officiella databaser, är ett betydelsefullt verktyg i upprätthållandet av produktsäkerhet.
Konsumentverket besitter kunskaper om hur förköpsinformation
bör presenteras för konsumenter samt kunskap om viss produktsäkerhetsinformation. Verket ansvarar dock inte för annan produktlagstiftning, som ekodesignlagstiftning och dess energimärkningar och produktblad, eller sådan produktsäkerhetsinformation som faller utanför myndighetens marknadskontrollsansvar. Det faller sig trots detta sammantaget mest naturligt att Konsumentverket får tillsynsansvar enligt artikeln och att myndigheten vid behov tar hjälp via samverkan av andra relevanta marknadskontrollmyndigheter, se 4.2.4.
Artikel 32
Bestämmelsen ger konsumenter rätt till viss information. Om en leverantör av en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare får kännedom om att en olaglig produkt eller tjänst har erbjudits av en näringsidkare via plattformen ska onlineplattformsleverantören om möjligt informera de konsumenter som köpt den olagliga produkten eller tjänsten de senaste sex månaderna eller, om kontaktuppgifter till alla konsumenter inte finns, lägga ut informationen på sitt onlinegränssnitt. Konsumenterna ska även få information om näringsidkarens identitet och eventuella möjligheter till rättslig prövning.
Utredningen tolkning av artikeln är inte att den behöriga myndigheten har något direkt ansvar för att på förhand se till att olagliga varor, till exempel varor som inte uppfyller produktsäkerhetskraven inom unionen, inte säljs via onlineplattformen. Den betyder snarare att myndigheten ska kontrollera att onlineplattformsleverantören som fått kännedom om att en vara är olaglig har informerat tidigare köpare (som är konsumenter) om olagligheten.
Varor och tjänster kan vara olagliga på många sätt. Exempel som kan ges berör produktsäkerhet (produkter som inte uppfyller produktsäkerhetsregler), immaterialrätt (piratkopierade varor) och straffrätt, men det exakta tillämpningsområdet för artikel 32 kan med tiden komma att klargöras i domstol.
Konsumentverket har ansvar för vissa produktsäkerhetsfrågor och kan därför anses vara väl skickat att hantera frågor om vissa produk-
ter som är olagliga på så sätt att de strider mot unionens produktsäkerhetsregler. Konsumentverket är dock inte ensamt ansvarig myndighet i Sverige på produktsäkerhetsområdet. En statlig myndighet som har tillsyn över efterlevnaden av särskilda bestämmelser om produktsäkerhet i fråga om vissa varor, tjänster eller risker är tillsynsmyndighet även enligt produktsäkerhetslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (se 3 § produktsäkerhetsförordningen (2006:469)). Det finns även ett antal marknadskontrollmyndigheter med olika ansvarsområden, se 4.2.4. Dessa kan behöva samverka med den behöriga myndigheten och ge upplysningar om olagliga varor inom deras respektive ansvarsområden.
Produkter och tjänster kan, som nämnts ovan, vara olagliga på så sätt att försäljningen av dem bryter mot immaterialrättsliga regler. Här finns ingen tillsynsmyndighet, men uppsåtliga och grovt oaktsamma intrång kan anmälas till Polismyndigheten och medföra straffansvar. Rättighetshavaren kan för egen del föra talan i Patent- och marknadsdomstolen om bland annat förbud vid vite mot fortsatt intrång.
Utöver detta kan produkter och tjänster vara olagliga i olika avseenden från ett straffrättsligt perspektiv, vilket är Polismyndighetens ansvar. Bestämmelsen torde främst kunna få betydelse i sådana sammanhang där det för konsumenten inte är tydligt att det som erbjuds omfattas av kriminalisering. Så kan vara fallet när till exempel självförsvarsprodukter som är klassade som vapen säljs öppet via onlineplattformar.
Denna uppräkning är exemplifierande och utredningen vill understryka att produkter och tjänster kan vara olagliga även i andra avseenden än de nu berörda.
Utredningen konstaterar att breda kunskaper kan behövas för att utöva tillsyn över artikel 32. Ingen myndighet har i dag uppdrag inom samtliga områden. Konsumentverket har som nämnts ansvar inom produktsäkerhet och är den myndighet som har det främsta ansvaret för konsumentskyddsfrågor i Sverige. Utredningen anser sammantaget att Konsumentverket bör utses till behörig myndighet, men konstaterar samtidigt att verket kan komma att behöva stöd i form av samverkan med andra myndigheter inklusive Polismyndigheten.
Som framgår ovan föreslår utredningen att Konsumentverket utses till behörig myndighet enligt artiklarna 30–32. Utredningen anser
att det samlade ansvaret kan ge goda förutsättningar för enhetlighet i tillämpningen och samordningsvinster för tillsynen.
5.2.3. Överväganden rörande organisatoriska och informationsrelaterade skyldigheter samt skyldigheter att motverka brott och missbruk
Utredningens bedömning: Post- och telestyrelsen är väl lämpad
för tillsyn och efterlevnadskontroll avseende artiklarna 9.1, 9.5, 10.1, 10.5, 11–13, 15–18 och 20–24.
Utgångspunkter för bedömningen
Som nämnts tidigare föreskriver DSA vissa skyldigheter som inte är knutna eller angränsar till ett visst sakområde eller en viss myndighets uppdrag. Typiskt sett innehåller dessa skyldigheter krav på hur ett förmedlingsföretag ska organisera sig och rapportera om sin verksamhet, men även skyldigheter att anmäla misstankar om vissa brott och förhindra olagliga beteenden och vissa störande beteenden kan inkluderas i kategorin. Här finns i stället skäl att rikta blicken mot tillsynsobjekten, leverantörer av förmedlingstjänster, och överväga om det finns någon myndighet som i sin övriga verksamhet har särskild kunskap om dem och om den digitala kommunikation som utgör basen för deras verksamhet.
Organisatoriska skyldigheter
Följande skyldigheter rör hur tjänsteleverantörerna ska organisera sig internt och vilka funktioner eller mekanismer som ska finnas.
Artiklarna 11 och 12
Dessa bestämmelser ställer krav på att leverantörer av förmedlingstjänster inrättar kontaktpunkter och offentliggör dessa för myndigheter respektive tjänstemottagare.
Artikel 13
Enligt artikel 13 måste leverantörer av förmedlingstjänster som saknar etableringsställe i unionen men som erbjuder tjänster i unionen utse en rättslig företrädare i en av medlemsstaterna där de erbjuder sina tjänster. De rättsliga företrädarna ska bemyndigas att hantera kontakterna med behöriga myndigheter, kommissionen och nämnden och ska kunna hållas ansvariga vid bristande efterlevnad av skyldigheter enligt DSA.
Artikel 16
Artikel 16 anger att leverantörer av förmedlingstjänster ska införa lättillgängliga och användarvänliga mekanismer för anmälan och åtgärder, så att varje individ eller enhet kan anmäla det den anser utgör olagligt innehåll. Hur sådana mekanismer ska utformas regleras närmare i artikeln.
Artikel 20
Enligt artikel 20 ska leverantörer av onlineplattformar inrätta ett internt system för hantering av klagomål så att tjänstemottagare kan klaga på en onlineplattformsleverantörs beslut om att begränsa tillgång till eller monetarisering av innehåll och beslut om att stänga ett konto. Sådana beslut kan fattas efter att leverantören mottagit en anmälan eller på leverantörens eget initiativ, med motivering att informationen utgör olagligt innehåll eller är oförenlig med plattformens allmänna villkor. Tjänstemottagare ska ha tillgång till systemet i minst sex månader efter onlineplattformsleverantörens beslut. Klagomålen ska hanteras snabbt, aktsamt och på ett icke-diskriminerande och icke godtyckligt sätt. Besluten ska fattas under tillsyn av lämpligt kvalificerad personal. Den klagande ska informeras om möjligheter till prövning.
Artikel 22
Artikel 22 uppställer krav på leverantörer av onlineplattformar att vidta åtgärder för att säkerställa att anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare ges prioritet.
Informationsrelaterade skyldigheter
Leverantörerna blir genom DSA skyldiga att lämna viss information om sin verksamhet. Viss information ska riktas till en särskild mottagare, annan information ska sammanställas i rapporter.
Artiklarna 9 och 10
Artiklarna 9.1, 9.5, 10.1 och 10.5 innehåller följande bestämmelser. En skyldighet riktas mot en leverantör av förmedlingstjänster som har mottagit ett föreläggande att agera mot olagligt innehåll (artikel 9) eller ett föreläggande om att tillhanda information (artikel 10). Leverantören ska informera den föreläggande myndigheten (eller annan eventuell angiven myndighet) och tjänstemottagaren om varje eventuell verkan som föreläggandet har givits. Rättsliga eller administrativa myndigheter ska skicka föreläggandet till samordnaren. Denne ska skicka vidare en kopia av föreläggandet till alla andra samordnare och infoga en notering i sin verksamhetsrapport enligt artikel 55.
Artikel 15
Artikel 15 innehåller skyldigheter för leverantörer av förmedlingstjänster att redogöra för sin innehållsmoderering. Leverantörerna ska åtminstone årligen offentliggöra rapporter om den innehållsmoderering som de har bedrivit under perioden. Hur utförliga rapporterna ska vara och vilka punkter som ska inkluderas beror på vilken sorts förmedlingstjänst det handlar om. Exempel kan vara verkan av mottagna förelägganden som utfärdats i enlighet med artiklarna 9 och 10, moderering som har gjorts på eget initiativ, inkomna klagomål i enlighet med de allmänna villkoren, anmälningar som inkommit via anmälningsmekanismen, automatiserade metoder för innehållsmoderering och modereringsbeslut som fattats med anledning av klagomål
som inkommit via det interna systemet för klagomål. Undantag finns för mikroföretag och små företag som inte är mycket stora onlineplattformar.
Artikel 17
Artikel 17 innehåller en skyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster att till berörda tjänstemottagare motivera begränsningar som har införts på grund av att information som tjänstemottagaren har lämnat utgör olagligt innehåll eller är oförenlig med deras allmänna villkor.
Det finns skäl som talar för att MPRT skulle vara lämplig som behörig myndighet avseende artikel 17. Den information som ges i motiveringarna i enlighet med artikel 17 kan troligen vara till nytta i MPRT:s tillsyn i enlighet med artikel 14 i allmänhet och artikel 14.4 i synnerhet. I motiveringarna till beslut i modereringsfrågor kan behörig myndighet få information om risk för begränsning av yttrandefrihet och för mediernas frihet och mångfald, som nämns särskilt i artikel 14.4. Samtidigt kan motiveringarna även ge PTS värdefull information, till exempel om huruvida tjänstemottagare ofta tillhandahåller uppenbart olagligt innehåll. Detta har betydelse vid tillämpningen av artikel 23, se nedan.
Vid en samlad bedömning väljer utredningen att prioritera de samordningsvinster som kan göras i förhållande till tillsynen i enlighet med artikel 23. Utredningen vill dock framhålla att det kan vara av nytta att även MPRT, så långt sekretessreglerna tillåter, får ta del av den information i motiveringarna som kan vara av vikt för dess tillsyn avseende artikel 14.
Artikel 21
Enligt artikel 21 ska leverantörer av onlineplattformar på sitt onlinegränssnitt informera om möjlighet till tvistlösning utanför domstol. Artikeln innehåller även krav på hur och under vilka förutsättningar parterna i tvistlösningen ska samarbeta med tvistlösningsorganet, samt vilka kostnader som kan belasta respektive part.
Artikel 24
Artikel 24 innehåller krav på att leverantörer av onlineplattformar ska utfärda rapporter om tvister som hänskjutits till tvistlösning utanför domstol och antalet tillfälliga avbrytanden på grund av artikel 23 (åtgärder och skydd mot missbruk). Artikel 24 innehåller även en skyldighet för leverantörer av onlineplattformar och onlinesökmotorer att offentliggöra antalet tjänstemottagare.
Skyldigheter att motverka brott och missbruk
DSA innehåller även skyldigheter som varken avser organisatoriska krav eller krav på information eller har uppenbar närhet till de rättsområden som nämns i 5.2.2. Dessa skyldigheter rör hur misstanke om brott respektive hur missbruk av plattformen för olagligheter eller missbruk av anmälnings- och klagomålsfunktioner ska hanteras.
Artikel 18
Artikel 18 innehåller en skyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster att enligt vad som närmare anges i artikeln anmäla misstanke om brott som inbegriper ett hot mot människors liv eller säkerhet.
Artikel 23
Enligt artikel 23 om åtgärder och skydd mot missbruk ska leverantörer av onlineplattformar tillfälligt avbryta tillhandahållandet av sina tjänster till tjänstemottagare som ofta tillhandahåller uppenbart olagligt innehåll. Om det finns individer, enheter eller klagande som ofta lämnar in anmälningar eller klagomål som är uppenbart ogrundade ska leverantörerna av onlineplattformar tillfälligt avbryta behandlingen av anmälningar och klagomål. Leverantörerna ska i sina allmänna villkor ange exempel på vad som utgör sådant missbruk som kan föranleda dessa åtgärder.
Övervägande
PTS utövar tillsyn över ett flertal lagar och EU–förordningar, bland
annat lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, där vissa av tillsynsobjekten är leverantörer av sådana förmedlingstjänster som utgör enbart vidarebefordran. PTS har alltså redan god kännedom om ett antal aktörer som åläggs skyldigheter och då särskilt de organisatoriska skyldigheterna och vissa informationsskyldigheter i enlighet med DSA.
PTS bör därför få tillsynsansvaret för organisatoriska och informationsrelaterade skyldigheter utan koppling till andra myndigheters ansvarsområden samt skyldigheter att motverka brott och missbruk. Administrativa skyldigheter och informationsskyldigheter med sådan koppling har i avsnitt 5.2.2 föreslagits i största möjliga mån fördelas till relevant myndighet. Dessutom kan konstateras att PTS i avsnitt 6 föreslås bli samordnare för digitala tjänster och att vissa av skyldigheterna, exempelvis dem i artiklarna 9 och 10, nedan har anknytning till samordnarens uppdrag.
5.2.4. Överväganden rörande skyldigheter som kommissionen har behörighet över och nämndens arbete
Utredningens förslag: Konsumentverket, Myndigheten för press,
radio och tv samt Post- och telestyrelsen ska handlägga ärenden och frågor som inkommer från Europeiska kommissionen och Europeiska nämnden för digitala tjänster.
Ärenden och frågor från Europeiska kommissionen
Utredningens bedömning är att tyngdpunkten för de behöriga myndigheternas arbete kommer att utgöra nationell tillsyn och efterlevnadskontroll av artiklarna 9–32. Kommissionen har dock, i samband med sin tillsyn och efterlevnadskontroll av ärenden som enligt artikel 56 faller inom dess jurisdiktion, möjlighet att begära assistans från nationella myndigheter.
Uppgiftsfördelningen för ärenden om tillsyn i enlighet med artiklarna 11–32 bör överensstämma med den uppdelning som anges i 5.2.2 och 5.2.3.
Artiklarna 34–42 innehåller skyldigheter som åläggs mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. De ligger under kommissionens exklusiva jurisdiktion, men kommissionen har även möjlighet att kontakta samordnare i onlineplattformens eller onlinesökmotorns etableringsland för att begära assistans. Om kommissionen begär det ska samordnaren och de behöriga myndigheterna ställa sin sakkunskap och kapacitet till förfogande (artikel 64), vid undersökningar (artikel 66), då information begärs (artikel 67), vid inspektion på plats (artikel 69) och vid övervakning av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer (artikel 72).
Bestämmelserna har följande ungefärliga innehåll, starkt förkortat och med visst urval för att i detta sammanhang påvisa sakområdenas bredd och därmed relevans för de behöriga myndigheternas ansvarsområden.
Storleken av en mycket stor onlineplattform eller en mycket stor onlinesökmotor behöver bedömas för att motsvarande skyldigheter i artiklarna 34–43 ska bli blir tillämpliga (artikel 33).
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer ska göra en riskbedömning av eventuella systemrisker rörande utformningen av tjänsten eller hur den fungerar, inklusive till exempel algoritmer, risk för spridning av olagligt innehåll samt effekter på grundläggande rättigheter, skydd av personuppgifter, barns rättigheter, konsumentskyddsnivån, valprocessen, den allmänna säkerheten, folkhälsan, minderåriga samt personens fysiska och psykiska välbefinnande (artikel 34).
De ska vidare vidta åtgärder för riskbegränsning anpassade efter systemriskerna i artikel 34 (artikel 35).
Om en kris uppstår, kan det beslutas att leverantörerna under en begränsad tid ska bedöma om deras tjänster på betydande sätt kan bidra till ett allvarligt hot och välja ut och tillämpa förebyggande eller begränsande åtgärder (artikel 36).
Leverantörerna ska på egen bekostnad och minst årligen granskas av oberoende revisorer för att granska om de uppfyller skyldigheterna i artiklarna 11–43 och eventuella åtaganden som gjorts enligt uppförandekoderna i artiklarna 45 och 46 och enligt krisprotokoll i artikel 48. Leverantörerna ska vidare ta hänsyn till operativa rekommendationer om rapporten inte är positiv och redovisa åtgärder som ska vidtas eller motivera varför de inte ska vidtas (artikel 37).
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar ska erbjuda minst ett alternativ för vart och ett av sina rekommendationssystem som inte är baserat på profilering av känsliga personuppgifter (artikel 38).
Leverantörer som presenterar annonsering online ska sammanställa och offentliggöra en datakatalog med presentation av viss information om annonsering (artikel 39).
På motiverad begäran från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen ska leverantörer ge dessa åtkomst till de data som behövs för att övervaka och bedöma efterlevnaden av DSA och i vissa fall redogöra för utformningen av och logiken i hur deras algoritmiska system, inbegripet deras rekommendationssystem, fungerar. Forskare, som har givits status av utvald forskare av samordnare för digitala tjänster i etableringslandet, ska på motiverad begäran av samordnaren för digitala tjänster eller kommissionen ges åtkomst till data i syfte att bedriva forskning som bidrar till upptäckt och förståelse av systemrisker i unionen och bedömning av om riskminskningsåtgärder är lämpliga och effektiva (artikel 40).
Leverantörerna ska också inrätta en funktion för regelefterlevnad. Funktionen ska vara oberoende av operativa funktioner och ge råd om hur skyldigheter ska uppfyllas. De regelefterlevnadsansvariga ska samarbeta med samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet samt säkerställa korrekt rapportering av risker och att rimliga riskminskningsåtgärder vidtas. De ska vidare övervaka sina verksamheter i samband med den oberoende revisionen. Ledningsorganet för respektive leverantör av en mycket stor onlineplattform eller en mycket stor onlinesökmotor ska minst en gång om året se över strategier och policies för övervakning och minskning av identifierade risker (artikel 41). Leverantörerna ska offentliggöra rapporter om innehållsmoderering, information om bland annat mottagna förelägganden och antalet inkomna klagomål och anmälningar, personalresurser för innehållsmoderering för varje medlemsstats officiella språk och antal tjänstemottagare per månad. Till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och kommissionen ska leverantören lämna bland annat resultatet av riskbedömningen, en rapport om vidtagna riskbegränsning åtgärder och revisionsrapporten (artikel 42).
En leverantör av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor sökmotor kan enligt artikel 71 göra åtaganden som säkerställer efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna i DSA. Kommissionen kan besluta om att göra dessa åtaganden bindande.
Med tanke på den stora bredd i frågorna där kommissionen kan begära sakkunskap och resurser ser utredningen ingen möjlighet att i detalj förutse varje situation som kan komma att uppstå för att i förväg fördela ansvaret mellan behöriga myndigheter. Förslaget är därför i stället att samordnaren för digitala tjänster ska fördela inkomna ärenden som avser tillämpningen av artiklarna 34–42 mellan Konsumentverket, MPRT och PTS utefter de sakområden som nämns och fördelningen som anges i 5.2.2 och 5.2.3 ovan. Samordnaren kan även välja att fördela ett ärende till sig själv och begära samverkan inom ramen för den samordningsfunktion som nämns i avsnitt 7. Det kan vara ett sätt att hantera ärenden där mer än en behörig myndighets ansvarsområde eller sakkunskap aktualiseras och ärendet därför inte bör fördelas på bara en av dem.
Arbete i eller i samarbete med den europeiska nämnden för digitala tjänster
Behöriga myndigheter kan även fylla en roll i nämndens arbete med artiklarna 44, 45 och 48, vilket gör att även dessa bör nämnas i sammanhanget.
Kommissionen ska samråda med nämnden om utveckling och genomförande av frivilliga standarder som fastställs av relevanta europeiska och internationella standardiseringsorgan rörande bland annat elektronisk inlämning av anmälningar enligt artiklarna 16 och 22 och standarder för mallar och processer för användarvänlig kommunikation med tjänstemottagare om begränsningar till följd av allmänna villkor (artikel 44).
Kommissionen och nämnden ska uppmuntra och främja utarbetandet av frivilliga uppförandekoder på unionsnivå för att bidra till korrekt tillämpning av förordningen. Sedan ska kommissionen och nämnden bland annat övervaka, utvärdera och offentliggöra hur uppförandekodernas mål uppnås (artikel 45).
Nämnden får rekommendera att kommissionen initierar utarbetandet av frivilliga krisprotokoll för hantering av krissituationer. Kommissionen ska vid behov involvera medlemsstaternas myndigheter i arbetet med att utarbeta, testa och övervaka tillämpningen av dessa protokoll (artikel 48).
Ansvarsområdena vid arbete i eller i samarbete med nämnden bör överensstämma med de ansvarsområden som föreslås i 5.2.2 och 5.2.3 och de behöriga myndigheternas sakområden som framgår av övrig lagstiftning och myndighetsinstruktionerna.
6. Samordnare för digitala tjänster
6.1. Uppgifter för samordnare för digitala tjänster
Medlemsstaterna ska enligt artikel 49 i DSA utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillsynen av leverantörerna av förmedlingstjänster och kontrollen av efterlevnaden av förordningen. En av dessa myndigheter ska även utses till samordnare för digitala tjänster. Samordnaren ansvarar för alla frågor som rör tillsynen över och kontrollen av efterlevnaden där inte andra utpekade behöriga myndigheter ansvarar för vissa specifika uppgifter eller sektorer. Samordnaren för digitala tjänster ansvarar också för att säkerställa samordning på nationell nivå, att bidra till en effektiv och konsekvent tillsyn över och kontroll av efterlevnaden av förordningen inom EU och för att samarbeta med övriga samordnare, nationella myndigheter, med nämnden och kommissionen samt för deltagande i nämnden.
En samordnare för digitala tjänster har vissa uppgifter inom nationell tillsyn, exempelvis att ta mot information om onlineplattformars och onlinesökmotorers tjänstemottagare (artikel 24) och namn på rättslig företrädare (artikel 13), ta emot klagomål och fördela dem mellan behöriga myndigheter (artikel 53), samt se till att samarbetet i tillsynen är nära och effektivt (artikel 49).
Samordnaren för digitala tjänster ska sammanställa och offentliggöra verksamhetsrapporter om bland annat klagomålshantering och förelägganden om att agera mot olagligt innehåll (artikel 55).
Samordnaren för digitala tjänster certifierar både betrodda anmälare (artikel 22) och, i förekommande fall, tvistlösningsorgan utanför domstol (artikel 21) och kan återkalla certifieringarna.
I sin roll som kontaktyta mot samordnare i andra medlemsstater, kommissionen och nämnden har den alla internationella kontakter som rör tillämpning (artikel 56) och informationsutbyte (artikel 57).
Den deltar i nämndens arbete (artikel 61–63), samarbetar med andra samordnare (artikel 58) och kommissionen (artikel 66) samt utför gemensamma undersökningar med andra samordnare (artikel 60). Den ska även utveckla sakkunskap tillsammans med kommissionen och nämnden, ibland genom utstationering av personal, och vid behov ställa sakkunskap och kapacitet till förfogande (artikel 64).
6.2. Lämplig myndighet att utses till samordnare för digitala tjänster
Utredningens förslag: Post- och telestyrelsen utses till behörig
myndighet och samordnare för digitala tjänster.
Utredningen har övervägt vilka aspekter som är viktigast för att en myndighet på ett högkvalitativt och effektivt sätt ska utföra de uppgifter som åligger en samordnare för digitala tjänster. Eftersom samordnarens uppgifter även innefattar all tillsyn och efterlevnadskontroll som inte har fördelats på andra myndigheter, är det av stor vikt att myndigheten har vana av att utöva tillsyn. Det är också positivt om samordnaren har kännedom om marknader för tillhandahållande av liknande tjänster. Utöver detta är en viktig del av uppdraget att samverka nationellt med andra myndigheter och att samverka kring tillsynsfrågor internationellt med samordnare för digitala tjänster i andra medlemsstater och med kommissionen. Tidigare erfarenhet av liknande samverkan är därför önskvärt. Erfarenhet av harmoniseringsarbete är också prioriterat.
Utredningen har i avsnitt 5 inventerat vilka myndigheter som utövar tillsyn inom områden eller över aktörer som är relevanta för DSA och har konstaterat att de tre myndigheter som i avsnitt 5 föreslås få tillsynsansvar, det vill säga PTS, Konsumentverket och MPRT, i något hänseende redan är tillsynsmyndigheter.
Utredningen har övervägt ett förslag från Näringslivets Delegation för Marknadsrätt (NMD)1 om att Kommerskollegium ska utses till samordnare för digitala tjänster. NMD anser att DSA främst
1 NMD är en paraplyorganisation inom näringslivet för gemensamma frågor inom reklam, marknadsföring och personlig integritet. Organisationen samlar tjugo näringslivsorganisationer, däribland Svensk Näringsliv, Svensk Handel, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tidningsutgivarna.
handlar om spelreglerna på den inre marknaden och att ett brett angreppssätt behövs, vilket enligt organisationen innebär att Kommerskollegium skulle vara en lämplig samordnare. I detta avseende vill utredningen framhålla att Kommerskollegiums främsta uppgift är att på olika sätt förbättra möjligheterna för företag till internationell handel. Myndigheten arbetar inte med tillsyn av företag på det sätt som fordras enligt DSA för att utöva samordning av tillsyn och efterlevnadskontroll. Utredningen anser därför inte att Kommerskollegium bör föreslås som samordnare för digitala tjänster.
Var och en av PTS, Konsumentverket och MPRT har vana av tillsyn och nationell samverkan med andra nationella myndigheter och samverkar i minst ett europeiskt samverkansorgan. De har även erfarenhet av harmoniseringsarbete inom sina respektive områden och har omfattande kontakt med kommissionen. Alla tre skulle i det avseendet vara lämpliga som samordnare.
Det kan konstateras att PTS deltar i ett flertal internationella organisationer.2 Myndigheten arbetar även med harmonisering av marknadsreglering via samarbetet inom Berec,3 där även kommissionen deltar. Berec har särskilt som mål att säkerställa ett konsekvent genomförande av regelverket för elektronisk kommunikation.4 Förutom sin medverkan i Berec har PTS i sitt regleringsarbete omfattande kontakter med kommissionen i specifika ärenden, vilket inkluderar harmoniseringsdiskussioner. Det internationella arbetet är väl utvecklat hos myndigheten. PTS har med anledning av sina nuvarande uppgifter särskilt god kännedom om leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, av vilka vissa är tillsynsobjekt under DSA. Ett antal av de skyldigheter i DSA som PTS i avsnitt 5.2.3 bedöms vara lämplig att utöva tillsyn över har ett nära samband med samordnarrollen, vilket torde ge samordningsvinster. Därutöver är PTS den största myndigheten av de tre med 386 anställda5 i jämförelse med Konsumentverkets 1926 och MPRT:s 40.7 PTS har i dagsläget en väl utbyggd tillsynsorganisation över ett brett spektrum av den digitala
2 https://pts.se/sv/om-pts/verksamhet/internationellt-arbete/ 2022-12-18. 3 Se definition i avsnitt 4. 4 Artikel 3.2 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och Byrån för stöd till Berec (Berecbyrån), om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av förordning (EG) nr 1211/2009. 5 PTS årsredovisning 2021. 6 Konsumentverkets årsredovisning 2021. 7 MPRT:s årsredovisning 2021.
infrastrukturen. PTS förefaller därmed ha bättre organisatoriska förutsättningar och ha lättare att snabbt ställa om och ta sig an uppdraget, om myndigheten ges tillräckliga resurser.
Sammantaget anser utredningen att alla tre myndigheterna var för sig skulle vara kompetenta att utföra de uppgifter som en samordnare för digitala tjänster har, men att PTS med anledning av sin stora erfarenhet av samverkan och harmoniseringsarbete inom EU, sitt föreslagna ansvarsområde som tillsynsmyndighet för DSA, i kombination med sin breda tillsynsorganisation och möjlighet till snabb omställning framstår som särskilt lämpad för uppgiften. PTS bör därför föreslås som samordnare för digitala tjänster. Detta innebär att PTS enligt artikel 49 ska ansvara för alla frågor som rör tillsynen över och kontrollen av efterlevnaden av förordningen i Sverige, där inte andra behöriga myndigheter har pekats ut som ansvariga för vissa specifika uppgifter. PTS kommer alltså enligt utredningens förslag att få ansvar för alla frågor som rör tillsynen över och kontrollen av efterlevnaden av DSA i de delar som inte omfattas av Konsumentverkets och MPRT:s föreslagna ansvarsområden (se avsnitt 5.2.2).
6.3. Fråga om inrättande av ny myndighet
Utredningens bedömning: Det är inte nödvändigt att inrätta en
ny myndighet för att utöva samordning, tillsyn eller efterlevandekontroll avseende regelverket i DSA.
Som framgår i avsnitten 5 och 6.2 finns det redan myndigheter som har eller kan bygga upp den kompetens som krävs för att utföra de uppgifter som åligger behöriga myndigheter respektive samordnare för digitala tjänster enligt DSA. Utredningen ser därför inte att det för närvarande finns något behov att inrätta en ny myndighet med anledning av DSA.
6.4. Samband med andra rättsakter
Enligt kommittédirektivet ska utredaren vid sina överväganden ta hänsyn till att myndigheten eller myndigheterna på sikt kan få uppgifter enligt andra befintliga och kommande rättsakter som reglerar
frågor om olagligt innehåll på internet och tillhandahållande av information. Utredningen överväger därför om sambandet mellan DSA och andra rättsakter kan påverka valet av PTS som behörig myndighet och samordnare eller valet av Konsumentverket och MPRT som behöriga myndigheter.
I gällande svensk rätt finns endast ett begränsat antal bestämmelser som reglerar tjänsteleverantörers ansvar för olagligt innehåll på internet. Utredningen kommer i slutbetänkandet att återkomma till vilka bestämmelser i nationell rätt som berörs av DSA.
På unionsnivå kan exempelvis nämnas den redan antagna rättsakten Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (TCO-förordningen), det tidigare nämnda förslaget till förordning om politisk reklam samt förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn (2022/0155 [COD]), även kallad CSAM. Beträffande TCO-förordningen är Polismyndigheten utsedd till behörig myndighet.
Det är svårt att i förväg uppskatta hur stor arbetsbördan för tillsynen enligt DSA blir, se avsnitt 8). Det är även svårt att uppskatta den kommande ärendemängden med anledning av TCO-förordningen. Det har ännu inte beslutats vilka myndigheter som kommer att få tillsynsansvar i enlighet med sådana rättsakter som ännu inte har trätt i kraft eller ens antagits. Det förekommer dock att vissa kategorier av myndigheter nämns i förslagen eller rättsakterna.
Det finns mot denna bakgrund inte möjlighet för utredningen att, vid bedömningen av skälen för det uppdrag som nu ska redovisas, beakta ett eventuellt myndighetsansvar enligt andra befintliga och kommande unionsrättsakter. Utredningen stannar alltså vid en bedömning av vilka myndigheter som är lämpliga att anförtros ett ansvar enligt DSA. Detta utesluter naturligtvis inte att dessa myndigheter i framtiden kan bedömas lämpliga att få behörighet att utöva tillsyn även enligt andra rättsakter. Inte heller utesluter det att en annan ansvarsfördelning beträffande DSA kan framstå som mer ändamålsenlig allteftersom regelverket avseende olagligt innehåll online utvecklas. Det kan därför finnas skäl att vid ett senare datum, då det finns mer kunskap om DSA-ärendenas mängd, karaktär, komplexitet och beröringspunkter med andra rättsakter, göra en översyn av myndigheternas ansvarsområden som innefattar både DSA och övriga rättsakter.
7. Samverkan
7.1. Bakgrund
Uppgifterna som utförs av en medlemsstats behöriga myndigheter ska enligt artikel 49 vara tydligt definierade och utföras i nära och effektivt samarbete. Myndigheterna är alltså självständiga men kan samverka i utredningar.
Ansvaret för att utöva tillsyn enligt DSA vilar på respektive behörig myndighet i enlighet med dess utpekade tillsynsansvar. Enligt DSA ska myndigheterna utföra sitt uppdrag utan att efterfråga eller ta emot anvisningar från någon annan aktör (artikel 50.2). Myndigheterna ska vara självständiga och oberoende i sin myndighetsutövning. När flera behöriga myndigheter anförtros uppgifter enligt DSA, bör samordnaren för digitala tjänster samordna och samarbeta med myndigheterna i enlighet med nationell rätt utan att det påverkar de andra behöriga myndigheternas oberoende bedömning.1 I linje med allmänna förvaltningsrättsliga principer utgör kravet på oberoende inte något hinder mot att myndigheter informerar varandra om pågående utredningar och efterfrågar eller erbjuder oförbindande synpunkter. Det finns ett behov av samordning mellan de behöriga myndigheterna för att uppnå målsättningen med en enhetlig tillämpning av DSA.
Det är samordnarens ansvar att se till att andra behöriga myndigheter, när de utför sina uppgifter, deltar på ett ändamålsenligt sätt såväl i samarbetet om tillsyn och efterlevnadskontroll på unionsnivå som i det nationella arbetet (artikel 49 och skäl 110).
1 Skäl 110.
7.2. Överväganden rörande samverkan mellan svenska behöriga myndigheter
Utredningens bedömning: En samverkansfunktion bestående
av samordnaren för digitala tjänster och övriga behöriga myndigheter bör bildas. Samordnaren bör leda arbetet och alla behöriga myndigheter bör delta. Samordnaren och de behöriga myndigheterna bör hålla varandra informerade om vilka ärenden som utreds och vilka ärenden som avslutas. Tillämpningsdiskussioner bör ske inom ramen för funktionen, men varje myndighet är oberoende i sitt beslutsfattande. Samordnaren bör informera övriga behöriga myndigheter om den internationella delen av sitt uppdrag.
För en effektiv och enhetlig hantering av ärenden bör det införas en funktion för samverkan mellan de behöriga myndigheterna. Om andra myndigheter, som inte ges behörighet enligt DSA, har kompetens att tillföra i ett ärende kan även dessa vid behov delta i samordningsfunktionen.
Utredningen ser att det finns risk för bristande enhetlighet i rättstillämpningen och bristande effektivitet när mer än en behörig myndighet utses att utöva tillsyn över samma artikel på så sätt som föreslås i avsnitt 5.2.2. Det är av stor vikt att framför allt MPRT och Konsumentverket respektive MPRT och PTS, så långt tillämpliga sekretessbestämmelser tillåter, diskuterar sina respektive tillsynsärenden både i sak och i metod. Utredningen konstaterar även att samtliga behöriga myndigheter till viss del kan komma att behöva göra samma utredningsarbete för att fastställa att en viss aktör ska anses vara en leverantör av en förmedlingstjänst, vilken typ av förmedlingstjänst det rör sig om och var leverantören är etablerad. Det kan skapa effektivitetsvinster för alla behöriga myndigheter att samverka om denna del av arbetet.
De behöriga myndigheterna bör, för att underlätta samverkan, hålla varandra informerade om vilka ärenden som utreds och avslutas. En sådan överblick skulle underlätta även för samordnaren för digitala tjänster att utföra sitt uppdrag.
Utredningens bedömning är att samordnaren för digitala tjänster och de övriga behöriga myndigheterna bör bilda en samverkansfunktion ledd av samordnaren. Deltagande bör vara obligatoriskt för alla
behöriga myndigheter. Varje myndighet arbetar självständigt och har full egen beslutanderätt, vilket inte hindrar diskussion om koordinerade tillsynsinsatser. Inom ramen för samverkan kan exempelvis ett gemensamt metodstöd utvecklas. Dessutom bör samordnaren i detta forum informera om det internationella arbetet.
Utredningen anser inte att det är nödvändigt att i detalj författningsreglera samverkansgruppens arbete. Utredningen återkommer i slutbetänkandet med eventuella författningsförslag som kan behövas för samverkansfunktionen.
7.3. Överväganden rörande samverkan med andra svenska myndigheter
Utredningens bedömning: Svenska myndigheter ska enligt gällande
rätt samverka med varandra och, om resurser finns, bistå den myndighet som efterfrågar hjälp. Utredningen utgår ifrån att redan gällande regler är tillräckliga för att behovet av samverkan med andra myndigheter än de behöriga ska tillgodoses. Skulle det på sikt visa sig att tillräcklig samverkan ändå inte sker eller om uppgiften blir mycket omfattande för någon samverkande myndighet, bör det övervägas att införa krav på samverkan i den berörda myndighetens instruktion.
Myndigheter har enligt 8 § förvaltningslagen (2017:90) en generell skyldighet att inom sitt verksamhetsområde samverka med andra myndigheter. Skyldigheten är inte obegränsad. Den tillfrågade myndigheten ska i första hand prioritera myndighetens egna huvuduppgifter och avgöra om det finns resurser tillgängliga för att bistå den myndighet som efterfrågar hjälp. Bestämmelsen i 8 § förvaltningslagen kan inte åberopas som stöd för samverkan utanför myndighetens verksamhetsområde eller för att det bildas särskilda samarbetsorgan mellan myndigheter, utan det måste i sådana fall regleras i specialförfattningar eller i myndighetsinstruktioner.2 En behörig myndighet kan däremot inom ramen för sitt utredningsansvar begära ett yttrande från en annan myndighet, remiss (26 § förvaltningslagen). Befogenheten att använda remiss följer av ansvaret i 23 § förvaltningslagen
2Prop. 2016/17:180 s. 71 och 293.
för att se till att ett ärende blir tillräckligt utrett.3 Syftet kan vara att få synpunkter på befintligt material eller tillgodogöra sig den speciella sakkunskap en myndighet besitter. Enligt 6 § myndighetsförordningen (2007:515) ska en myndighet verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Myndigheten ska tillhandahålla information om myndighetens verksamhet och följa sådana förhållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten.
Inom ramen för tillsynen och efterlevnadskontrollen enligt DSA kan behöriga myndigheter ha behov av att rådgöra med, inte bara övriga behöriga myndigheter, utan även andra myndigheter som inte utpekats som behöriga. Ett exempel på detta är om Konsumentverket behöver inhämta information från marknadskontrollmyndigheter om olagliga varor i sin tillsyn av de skyldigheter som följer av artikel 32. Samverkanskraven i förvaltningslagen och i myndighetsförordningen medför inte krav på att de tillfrågade myndigheterna ska vidta egna utredningsåtgärder gentemot tillsynsobjektet eller lämna anvisningar som binder de behöriga myndigheterna i deras myndighetsutövning. De tillfrågade myndigheterna bör snarare, genom exempelvis ett oförbindande yttrande, inta en expertroll eller en rådgivande funktion gentemot de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna ges därigenom en möjlighet att inhämta kunskap och underlag som kan utgöra grund för en självständig tillsyn.
Utredningen utgår ifrån att gällande regler är tillräckliga för att tillförsäkra att samverkansbehovet med andra myndigheter än de behöriga tillgodoses. Skulle det på sikt visa sig att tillräcklig samverkan ändå inte sker eller om uppgiften blir mycket omfattande för någon samverkande myndighet, bör det övervägas att införa krav på samverkan i den berörda myndighetens instruktion.
3Prop. 2016/17:180 s. 71 och 293.
8. Förslagets konsekvenser
8.1. Konsekvensutredningens innehåll
En särskild utredare ska redovisa vilka konsekvenser i olika avseenden som förslagen i ett betänkande kan få (1 § andra stycket kommittéförordningen [1998:1474]). Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, regioner, företag eller andra enskilda, ska enligt 14 § en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Innebär förslagen samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt ska dessa redovisas. Vid kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller regioner ska utredaren föreslå en finansiering.
I 15 § anges att om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företag, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen ska konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Om ett betänkande innehåller förslag till nya regler ska, enligt 15 a §, förslagens kostnadsmässiga och andra konsekvenser anges i betänkandet.
De största konsekvenserna av tillämpningen av DSA i Sverige för alla berörda är i huvudsak en följd av DSA i sig och de skyldigheter som följer av förordningen, inte av utredningens förslag i delbetänkandet. Delbetänkandets förslag får dock ekonomiska konsekvenser för samordnaren för digitala tjänster och för behöriga myndigheter, vilket redovisas nedan.
8.2. Ekonomiska konsekvenser
8.2.1. Ekonomiska konsekvenser för samordnare för digitala tjänster och behöriga myndigheter
Utredningens bedömning: Förslagen i delbetänkandet kan upp-
skattas initialt kräva 24 miljoner kronor per år, i huvudsak för nyrekrytering, kompetensuppbyggnad och utbildningsinsatser hos samordnaren för digitala tjänster och de behöriga myndigheter som ska utöva tillsyn enligt DSA. Visst resursbehov för förberedelsearbete kan uppstå redan 2023.
Myndigheternas resursbehov bör, åtminstone initialt, tillgodoses genom ökade anslag. Verksamheten bör, i vart fall under den initiala period som utredningen nu kan överblicka, inte vara avgiftsfinansierad. Utredningen har därför inga möjligheter att i inom ramen för det här uppdraget föreslå annan finansiering än anslagsökning genom tillskott.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 50 i DSA säkerställa att de behöriga myndigheterna och samordnaren för digitala tjänster har tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna utföra de uppgifter de tilldelas och därmed uppnå förordningens mål. De behöriga myndigheterna (inklusive samordnare för digitala tjänster) bör förses med de tekniska och finansiella resurser samt de personalresurser som de behöver för att på ett effektivt sätt kunna utföra de uppgifter som de tilldelas och därmed uppnå förordningens syfte. Frågan är således hur stor arbetsbörda den löpande tillsynen över DSA kommer att innebära för myndigheterna. Utgångspunkten är till följd av regleringen i artikel 56 att de behöriga myndigheterna i Sverige kommer att ha befogenhet att utöva tillsyn över leverantörer av förmedlingstjänster som är etablerade eller har en rättslig företrädare registrerad här i landet. Leverantörer av förmedlingstjänster som varken är etablerade eller har rättsliga företrädare inom EU faller inom alla medlemsstaters och kommissionens jurisdiktion.
I detta delbetänkande föreslår utredningen att PTS, utses till behörig myndighet, tillika samordnare för digitala tjänster i Sverige. Utredningen föreslår vidare att MPRT och Konsumentverket utses till behöriga myndigheter. Hur stora konsekvenser uppdraget kom-
mer att innebära i fråga om ärendebörda för respektive myndighet är inte möjligt för utredningen att med precision bedöma.
Uppgifterna som de behöriga myndigheterna ska utföra enligt DSA är att ta emot klagomål, utreda ärenden i enlighet med de befogenheter som följer av artikel 51 och vidta åtgärder vid bristande efterlevnad. Det kan bli aktuellt att föra process i domstol, något som kommer att analyseras närmare i slutbetänkandet. Alla behöriga myndigheter ska samverka för ökad harmonisering och i viss utsträckning delta i internationellt samarbete.
Det finns en rad osäkra parametrar som påverkar bedömningen av myndigheternas arbetsbörda till följd av uppdraget.
Osäkerhetsfaktorer
Antal leverantörer av förmedlingstjänster under svensk jurisdiktion
För det första är antalet och storleken av de leverantörer av förmedlingstjänster som är etablerade i Sverige osäkert. Bedömningen av vilka förmedlingstjänster som omfattas av förordningen och faller under svenskt tillsynsansvar kräver en kartläggning av vilka leverantörer av förmedlingstjänster som är etablerade i Sverige.
Det krävs alltså en faktisk utredning för att klarlägga vilka leverantörer av förmedlingstjänster som har sitt verksamhetsställe i Sverige. En sådan kartläggning framstår som en omfattande och utmanande uppgift, men det kommer finnas bättre möjligheter att utreda frågan när utredningsbefogenheter finns hos myndigheterna.
Skyldigheten för företag etablerade utanför EU att utse rättslig företrädare har ännu inte trätt i kraft, så det kan inte förutses vilka företag som kommer att ange en rättslig företrädare i Sverige eller på annan plats i unionen och inte heller hur stor grupp av leverantörer av förmedlingstjänster som samtliga medlemsstater kommer att ha jurisdiktion över. Efter ikraftträdandet av alla skyldigheter finns bättre förutsättningar att få en överblick över vilka utländska aktörer som kommer falla under svensk jurisdiktion.
Utredningen saknar uppgifter om uppskattat antal tjänstemottagare för de olika leverantörerna, vilket har påverkan på frågan om en leverantör faller under svensk jurisdiktion eller under kommissionens jurisdiktion trots etableringsställe här i landet. Skyldigheten för
publicering av varje onlineplattforms eller onlinesökmotors användarantal har ännu inte trätt i kraft.
När det gäller underlag för att göra en ungefärlig uppskattning av antalet företag under svenskt tillsynsansvar kan utredningen konstatera följande.
Varken organisationer (inklusive branschorganisationer) eller myndigheter som utredningen har varit i kontakt med har kunnat ge en bild av antalet leverantörer av förmedlingstjänster i Sverige. De har inte heller kunnat lämna några uppgifter om företagens storlek. Uppgifter om svenska företag finns att tillgå hos Bolagsverket, Skatteverket och Statistiska centralbyrån. Bolagsverket registrerar och tillgängliggör företagsinformation på grundval av de uppgifter som lämnats av företagen. Vid registrering hos Bolagsverket beskrivs den verksamhet som företaget bedriver i fritext. Vid anmälan för registrering hos Skatteverket anger den som bedriver näringsverksamhet vilket slags verksamhet företaget ska bedriva. Svenska företagsverksamheter indelas i näringsgrenskoder, så kallade SNI-koder, vilka används av Skatteverket. SNI är en standard för svensk näringsgrensindelning och beskriver den verksamhet ett företag bedriver. SNI är en viktig klassifikation för bland annat ekonomisk statistik men har i sig inte någon koppling till olika tillsynsområden och kan inte ensamt användas för att avgöra vilka företag som faller in under respektive kategori i DSA. Det är dock med hjälp av koderna möjligt att ta fram data på hur många företag som registrerats inom en viss kategori. Företag som skulle kunna vara relevanta för DSA är till exempel vissa företag registrerade inom kategorierna ”telekommunikationstjänster”, ”databehandling, hosting o dyl”, ”webbportaler”, ”mediebyråverksamhet och annonsförsäljning”, liksom ”postorderhandel och detaljhandel på internet med brett sortiment”. Bland exemplen på verksamheter som omfattas av respektive kategori finns verksamheter där tjänster tillhandahålls, som är av det slag som exemplifieras som leverantörer av förmedlingstjänster i DSA (se ovan avsnitt 3.2.2).
En sökning i SNI-databasen visar att drygt 3 000 företag är registrerade i kategorin ”databehandling, hosting o dyl och webbportaler” (november 2022).1 Kategorin omfattar tillhandahållandet av infrastruktur för webbhotellverksamhet, tjänster i samband med databehandling och tillhörande verksamheter, samt tillhandahållandet av
1 Statistiska centralbyrån (sökning på SNI-kod 63.110 2022-11-30), https://www.foretagsregistret.scb.se/Rakna?RakneTyp=RAKNA_FORETAG.
sökmotorer och andra portaler för Internet.2 Kategorin omfattar sannolikt leverantörer av förmedlingstjänster men också flera andra slags företag såsom till exempel it-konsulter. Ännu ett exempel är kategorin ”postorderhandel och detaljhandel på internet” där antalet registrerade bolag är cirka 17 500 (november 2022).3 Kategorin omfattar detaljhandelsverksamhet via postorderföretag eller via internet, det vill säga där köparen gör sitt val utifrån annonser, kataloger, information på en webbplats, modeller eller annan slags annonsering och gör sin beställning via brev, telefon eller internet (omfattar inte detaljhandel med motorfordon, motorcyklar och reservdelar och tillbehör till dessa över internet).4
Ett antal företag som är registrerade i en viss kategori utgör alltså företag som skulle kunna omfattas av DSA, men långt ifrån alla dessa
är leverantörer av förmedlingstjänster i DSA:s mening. Inom kate-
gorin postorderhandel och detaljhandel på internet kan leverantörer av onlineplattformar ingå. Enligt artikel 3 är en onlineplattform en värdtjänst som på begäran av en tjänstemottagare lagrar och sprider
information till allmänheten. Dock undantas vissa fall där lagringen
eller spridningen är av mindre betydelse för tjänsten enligt kriterier som närmare anges i artikeln.
I exemplet med postorderhandel och detaljhandel på internet finns många företag som endast säljer egna varor. Andra företag bedriver verksamhet där de säljer sina egna varor och ger möjlighet för konsumenter att ingå distansavtal med andra näringsidkare. Verksamheten kan också vara inriktad enbart på att ge möjlighet för konsumenter att ingå distansavtal med andra näringsidkare. Antalet företag i kategorin postorderhandel och detaljhandel på internet speglar alltså inte antalet leverantörer av onlineplattformar som förmedlar varor till konsumenter eller andra tjänstemottagare i DSA:s mening. Viktigt i sammanhanget är att det är företagen själva som anger vilken kategori som de anser att stämmer bäst in på den verksamhet de i huvudsak bedriver. Vissa bolag är dessutom registrerade i flera kategorier, vilket också kan bli missvisande.
2 Statistiska centralbyrån (sökning 2002-11-30), https://sni2007.scb.se/snihierarki2007.asp?sniniva=3&snikod=631%20%20&test=20. 3 Statistiska centralbyrån (sökning på SNI-kod 47.911, 47.912, 47.913, 47.914, 47.915, 47, 916, 47.917, 47.919, 2022-11-30), https://www.foretagsregistret.scb.se/Rakna?RakneTyp=RAKNA_FORETAG. 4 Statistiska centralbyrån (sökning 2022-11-30),
https://sni2007.scb.se/snihierarki2007.asp?sniniva=4&snikod=4791&test=20.
Marknaden för förmedlingstjänster är ett område i ständig förändring – nya företag tillkommer, affärsutveckling sker och nya affärsmodeller börjar tillämpas. Ett företag som utvecklar sin verksamhet i en ny riktning och erbjuder en ny tjänst, kan plötsligt få stor påverkan på ärendebördan. Detsamma gäller om en ny större aktör etablerar sig på den svenska marknaden eller om en befintlig större aktör lämnar den. Uppgifter om företagen på marknaden blir därför snabbt inaktuella.
Härutöver har det betydelse för jurisdiktionsfrågan hur olika koncernförhållanden ska bedömas, om inte samtliga bolag i en koncern har säte i Sverige. På denna punkt kan det, enligt utredningens bedömning, uppkomma tolkningsfrågor som slutligen måste avgöras i domstol.
Detta innebär sammantaget att det saknas möjligheter att ta fram tillförlitliga beräkningar av antal företag relevanta för tillämpningen av DSA i Sverige med stöd av SNI-koder. Det finns inte heller något annat robust underlag tillgängligt för en sådan beräkning.
Antalet anmälningar och klagomål till leverantörer av förmedlingstjänster
Antalet leverantörer av förmedlingstjänster är dock inte nödvändigtvis en indikator för antalet ärenden som de behöriga myndigheterna kan komma att handlägga.
Ett enskilt företag kan till exempel ha sådan stor omfattning eller sådan inriktning på sin verksamhet att det ger upphov till ett större antal anmälningar eller klagomål. För omfattningen av de behöriga myndigheternas tillsyn är det även av betydelse i vilken utsträckning anmälningarna eller klagomålen slutligt hanteras inom leverantörens interna system utan att klagomål lämnas till myndighet.
Ärenden som löses via eventuell tvistlösning utanför domstol
Ärendebördan påverkas även av hur många anmälningar som kan komma att lösas till parternas belåtenhet via tvistlösning utanför domstol, om en sådan funktion inrättas.
Benägenhet att inlämna klagomål till myndighet
Benägenheten att, berättigat eller oberättigat, inlämna klagomål på förmedlingstjänster till myndigheterna på grund av bristande efterlevnad av regelverket är bland annat beroende av tjänstemottagarnas kunskap om förordningen. Uppmärksamhet i media kring ett visst ärende kan påverka tjänstemottagarnas kännedom om DSA och höja deras benägenhet att lämna in klagomål.
Ärenden som öppnas på myndigheters initiativ
Antalet ärenden påverkas inte bara av antalet inkomna klagomål utan även av hur många ärenden som öppnas på tillsynsmyndighetens eget initiativ.
Ärendenas komplexitet
Även ärendenas komplexitet är en osäkerhetsfaktor av betydelse för myndigheternas arbetsbörda och därmed för resursbehovet. Hur mycket tid som myndigheterna behöver ägna åt varje ärende beror dels på hur komplicerade ärendena är, dels på om själva informationsinhämtningen och övriga utredningsåtgärder är okomplicerade eller om mer arbetskrävande utredningsåtgärder enligt artikel 51 behöver användas.
Gränsöverskridande tillsyn och samverkan
Förmedlingstjänsterna är till sin natur gränsöverskridande. Svenska tjänstemottagare nyttjar tjänsteleverantörer etablerade i andra länder och andra länders tjänstemottagare använder svenska tjänsteleverantörer. Mängden ärenden och deras komplexitet är därför svåröverskådlig. Även omfattningen på den samverkan mellan samordnare som ska ske inom ramen för förordningen är svår att bedöma.
Bedömning med utgångspunkt från ansvarsfördelning
Det är utredningens bedömning att förslaget till fördelning av ansvar för uppgifterna enligt DSA kommer att få ekonomiska konsekvenser för myndigheterna. Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som har berörts är det emellertid svårt att bedöma nivån på dessa konsekvenser för respektive myndighet. Trots denna utmaning har utredningen att göra en bedömning av de ekonomiska behov som väntas uppstå, i vilken utsträckning behoven kan tillgodoses inom befintliga ramar och i vilken utsträckning finansiering krävs. Utredningen gör en sammantagen bedömning som tar avstamp i hur många skyldigheter enligt förordningen som varje myndighet blir behörig att utöva tillsyn över och huruvida skyldigheterna gäller alla förmedlingstjänster eller endast en avgränsad grupp. I avsnitt 5 föreslås att PTS får det mest omfattande ansvaret medan MPRT:s och Konsumentverkets ansvar är mer begränsat.
När behovet av nya resurser ska bedömas bör det beaktas att det kan finnas samordningsfördelar med befintlig verksamhet. Myndigheterna i fråga bedriver redan i sin nuvarande verksamhet tillsynsarbete inom vissa sakområden och arbetar i internationella sammanhang inom EU och med andra aktörer. Myndigheterna har tillgång till personal med juridisk och annan relevant kompetens, som kan skalas upp genom exempelvis nyrekrytering. De kan utgöra en resurs vid tillsyn och processföring.
Det är dock tveksamt om någon av myndigheterna för närvarande har resurser som vid behov kan användas i tillsynsuppdraget som följer av den ansvarsfördelning som utredningen föreslår. De uppdrag som föreslås ges till PTS, MPRT och Konsumentverket kommer alltså att få budgetära konsekvenser för samtliga, men i varierande grad. Utredningens bedömningar när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av förslagen är, som framgått, uppskattningar förenade med flera osäkerhetsfaktorer. Utredningen utesluter därför inte att kostnaderna kan falla ut på annat sätt och utgår från att berörda myndigheter kan komma att belysa frågan inom ramen för den sedvanliga budgetprocessen.
Det är också möjligt att resonemangen kan utvecklas ytterligare i samband med utredningens slutbetänkande. I slutbetänkandet kommer utredningen bland annat att analysera och ta ställning till om och i så fall hur ett organ för tvistlösning utanför domstol ska in-
rättas, vilket framför allt kan påverka uppdraget för samordnaren för digitala tjänster. Ytterligare ett exempel är att utredningen i slutbetänkandet ska analysera vilka sanktionsbestämmelser som behövs för att uppfylla kravet på sanktioner vid överträdelser, vilket påverkar alla behöriga myndigheter. Utredningen bedömer också att resursbehovet delvis uppstår redan 2023 eftersom myndigheterna behöver förbereda sig inför uppdragen. Vissa skyldigheter träder i kraft tidigare, men från och med den 17 februari 2024 gäller samtliga skyldigheter enligt DSA. Senast vid samma tidpunkt ska medlemsstaterna utse sina samordnare för digitala tjänster. Medlemsstaterna ska då offentliggöra och meddela kommissionen och nämnden namnet på den behöriga myndighet de utsett till sin samordnare för digitala tjänster. Medlemsstaterna ska också meddela namnet på andra behöriga myndigheter som har utsetts.
Efter hand, när tillsynen pågått en period, finns sannolikt bättre möjligheter att utvärdera ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och att avgöra om ytterligare resurser behöver tillföras samt hur dessa i så fall bör finansieras. Även mot bakgrund av den i hög grad föränderliga marknaden finns skäl till utvärdering. Utredningen bedömer att en sådan utvärdering bör göras tre år efter att förordningens börjat tillämpas, det vill säga i februari 2027. Härutöver torde det finnas skäl att löpande eller regelbundet se över ansvarsfördelning och resursbehov.
Finansiering
När det gäller frågan om hur det ökade resursbehovet ska finansieras så finns det i förordningen en möjlighet att inrätta finansieringsmekanismer baserade på en tillsynsavgift som tas ut från leverantörer av förmedlingstjänster enligt nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, i den mån de tas ut från leverantörer av förmedlingstjänster som har sitt huvudsakliga etableringsställe i medlemsstaten i fråga. Avgiften ska i så fall vara strikt begränsad till vad som är nödvändigt och proportionerligt för att täcka kostnaderna för fullgörandet av de uppgifter som tilldelats de behöriga myndigheterna.5
Det finns olika möjligheter till utformning av avgiftssystem. Avgifter kan exempelvis vara baserade på att ett företag omfattas av
5 Skäl 111.
skyldigheter i DSA och därmed kan bli föremål för tillsyn. Vid utformning av ett eventuellt avgiftssystem bör man beakta bestämmelsen i artikel 4.1 i e-handelsdirektivet. Där anges att medlemsstaterna ska säkerställa att start och bedrivande av verksamhet som leverantör av informationssamhällets tjänster inte underkastas bestämmelser om förhandstillstånd eller andra krav som har motsvarande effekt. Det innebär att ett avgiftssystem som kan ge samma effekt som ett krav på förhandstillstånd inte är tillåtet. Avgiftssystem kan också vara baserade på faktiska tillsynsåtgärder. Eftersom ärendemängden i ett initialt skede inte kan förutses är det åtminstone till en början enligt utredningens åsikt inte realistiskt att föreslå en finansieringslösning baserad på avgifter.
Utredningens bedömning är att erfarenheten från tillsynen på sikt kan ge ett underlag för fortsatta överväganden av förutsättningarna för ett avgiftsuttag.
Sammanfattningsvis är utredningens bedömning att finansiering bör ske via anslag åtminstone till dess en utvärdering kan göras utifrån de parametrar som blivit kända genom tillämpning av DSA. En sådan utvärdering kan övervägas i samband med översynen av de behöriga myndigheternas ansvarsfördelning. Utredningen har mot bakgrund av ovanstående inom ramen för det här uppdraget ingen möjlighet att föreslå annan finansiering än utökade anslag.
Bedömning
Post- och telestyrelsen
Utredningens bedömning: Förslagen innebär utökade och nya
arbetsuppgifter för Post- och telestyrelsen. Det medför initialt ett ökat finansieringsbehov motsvarande 17 miljoner kronor per år.
Finansieringen bör, åtminstone initialt, ske genom att myndighetens anslag ökas.
Utredningens förslag innebär att PTS ska vara samordnare för digitala tjänster. PTS ska i den rollen ansvara för att säkerställa samordning på nationell nivå, att bidra till en effektiv och konsekvent tillsyn över och kontroll av efterlevnaden av förordningen inom EU och för att samarbeta med övriga samordnare, nationella myndigheter, den
europeiska nämnden för digitala tjänster och kommissionen. Samordnaren ska även delta i nämnden.
Ärendebördan för samordnarens del påverkas dels av antalet nationella förelägganden enligt artikel 9 och 10 som ska noteras och vidarebefordras, dels av flödet av ärenden från svenska tjänstemottagare gentemot leverantörer av förmedlingstjänster som faller under annan medlemsstats eller kommissionens jurisdiktion och hur mycket arbete uppföljningen av dessa kommer att kräva av samordnaren. Ärendeflödet från tjänstemottagare i andra medlemsstater avseende leverantörer under svensk jurisdiktion har också betydelse. Även omfattningen av arbetet i nämnden och samarbete med kommissionen kan påverka arbetsbördan för både samordnaren och de behöriga myndigheter som berörs. Ärendebördan påverkas även av om tvistlösningsorgan inrättas och hur många betrodda anmälare som utses, samt hur omfattande samordningen nationellt blir. PTS deltar i ett flertal internationella organisationer6 och har också erfarenhet av harmoniseringsarbete inom EU, vilket enligt utredningens bedömning ger goda förutsättningar för att vissa effektivitetsvinster i uppdraget som samordnare kan uppstå.
PTS:s tillsynsuppdrag omfattar ett större antal skyldigheter enligt förordningen. Det är skyldigheter som innehåller krav på hur leverantörer av förmedlingstjänster ska organisera sig och rapportera om sin verksamhet, men även skyldigheter att motverka brott och missbruk. PTS har god kännedom om många av de aktörer som åläggs särskilda organisatoriska skyldigheter och vissa informationsskyldigheter.
Även om PTS har erfarenhet av internationellt arbete och kännedom om en viss kategori av tillsynsobjekt enligt DSA, innebär utredningens förslag utökade och nya arbetsuppgifter för PTS. Inga av arbetsuppgifterna ingår i myndighetens nuvarande uppdrag. Initialt behöver samordnaruppdraget förberedas och etableras, metodstöd behöver utarbetas tillsammans med övriga behöriga myndigheter och formen för samverkansfunktionen utarbetas. Efter det initiala skedet kommer det löpande samordningsuppdraget att kontinuerligt kräva resurser och eventuellt öka. Till detta kommer uppdraget som behörig myndighet avseende vissa av förmedlingstjänsteleverantörernas skyldigheter enligt DSA.
För nationell och internationell samordning, harmoniseringsarbete, och tillsynsuppgifterna som behörig myndighet krävs resurser för
6 https://pts.se/sv/om-pts/verksamhet/internationellt-arbete/, sökning 2022-12-18.
nyrekrytering och kompetensuppbyggnad. Utredningen gör den sammantagna bedömningen att cirka 12 årsarbetskrafter krävs initialt för uppdragets genomförande men vill betona att bedömningen är baserad på ett underlag som inte är robust och att den därför är förenad med stor osäkerhet. Resursbehovet kan inte finansieras inom befintlig ram och myndigheten beräknas initialt behöva tillföras 17 miljoner kronor per år.7
Övriga behöriga myndigheter
Utredningens bedömning: Förslagen innebär utökade och del-
vis nya arbetsuppgifter för Myndigheten för press, radio och tv och Konsumentverket. Det medför initialt ett ökat finanseringsbehov motsvarande sammantaget sju miljoner kronor per år.
Finansieringen bör, åtminstone initialt, tillgodoses genom att myndigheternas anslag ökas.
Utredningen gör bedömningen att förslagen innebär ett ökat resursbehov för MPRT och ett visst ökat resursbehov för Konsumentverket. Myndigheterna utövar redan i dag tillsyn inom delvis samma eller angränsande områden, men nyrekrytering och kompetensuppbyggnad kommer att behövas. Hur stora kostnaderna blir är enligt utredningen förenade med stora osäkerhetsfaktorer. Utredningen anser även att det finns samordningsvinster eftersom vissa närliggande uppgifter enligt svensk rätt eller unionsrätt till någon del redan åligger myndigheterna. Också de behöriga myndigheterna behöver förbereda uppdraget och delta när samverkansfunktionen utarbetas. Uppskattningen av resursbehoven inkluderar kostnader för samverkan.
7 Beräkning utifrån driftskostnad per årsarbetskraft såsom angivet i PTS årsredovisning 2021, PTS-ER-2022:1, 2022-02-18, s. 75.
Myndigheten för press, radio och tv
Utredningens bedömning: Förslagen innebär utökade och del-
vis nya arbetsuppgifter för Myndigheten för press, radio och tv. Det medför initialtett ökat finansieringsbehov motsvarande fem miljoner kronor per år.
Finansieringen bör, åtminstone initialt, ske genom att myndighetens anslag ökas.
Utredningens förslag innebär att MPRT ska bli behörig myndighet och utöva tillsyn över skyldigheter som rör grundläggande rättigheter, vissa frågor om minderåriga och frågor om onlineplattformars onlinegränssnitt och rekommendationssystem som inte rör konsumenter. Tillsynsuppgiften som rör frågor om tjänstemottagares grundläggande rättigheter i artikel 14 ligger delvis i linje med myndighetens befintliga ansvarsområde. Tillsynsuppgifter enligt artikel 25 om onlinegränssnitt och artikel 27 om transparens i rekommendationssystemet innebär dock helt nya uppgifter. Tillsynsuppgifter enligt artikel 26.1 avseende dels annonser som saknar kommersiellt syfte, dels annonser som, oavsett syfte, inte riktar sig huvudsakligen till konsumenter och artikel 26.2 om krav på funktion för anmälan av kommersiella meddelanden är delvis nya. Tillsynsuppgifter i enlighet med artikel 26.3 avseende dels annonser som saknar kommersiellt syfte, dels annonser som, oavsett syfte, inte riktar sig huvudsakligen till konsumenter är nya. Artikel 28 om skydd av minderåriga och artikel 14 om allmänna villkor har beröringspunkter med MPRT:s ansvarsområde. För samtliga tillsynsuppgifter vidgas kretsen av tillsynsobjekt jämfört med myndighetens nuvarande uppdrag.
Även om tillsynsuppgifter i vissa fall ligger i linje med MPRT:s befintliga ansvarsområden innebär utredningens förslag utökade och delvis nya arbetsuppgifter för myndigheten.
För tillsynsuppdraget krävs resurser för nyrekrytering och kompetensuppbyggnad. Utredningen gör den sammantagna bedömningen att cirka fyra årsarbetskrafter initialt krävs för uppdragets genomförande men vill betona att den är förenad med stor osäkerhet. Resursbehovet kan bara i begränsad omfattning hanteras inom befintlig ram
och myndigheten beräknas initialt behöva tillföras fem miljoner kronor per år.8
Konsumentverket
Utredningens bedömning: Förslagen innebär att utökade och
delvis nya arbetsuppgifter påförs Konsumentverket. Det medför initialt ett ökat finansieringsbehov motsvarande två miljoner kronor per år.
Resursbehovet bör, åtminstone initialt, tillgodoses genom att myndighetens anslag ökas.
Utredningens förslag innebär att Konsumentverket ska bli behörig myndighet och utöva tillsyn över skyldigheter som innebär att konsumentskyddet värnas när det gäller annonsmärkning, annonsering med hjälp av profilering, utformning av onlinegränssnitt och transparens om rekommendationssystem. Tillsynsuppgiften i artikel 25 om onlinegränssnitt, artikel 26 om annonsering, artikel 27 om transparens i rekommendationssystemet och artikel 28 om minderåriga motsvarar i hög grad den tillsyn som myndigheten redan i dag bedriver. Tillsynsuppgifterna enligt artikel 30 om näringsidkares spårbarhet, artikel 31 om inbyggd överensstämmelse och artikel 32 om konsumentens rätt till information är däremot nya för myndigheten, vilket kan komma att kräva vissa resurser. Till viss del begränsas behovet genom möjligheten till samverkan med andra myndigheter vid bedömning av frågan om olaglighet i ärenden enligt artikel 32.
Samtliga tillsynsuppgifter rör alltså direkt eller indirekt, helt eller delvis, konsumentskydd, marknadsföring riktad mot konsumenter eller produktsäkerhet.
Även om Konsumentverket redan i stort besitter kompetens att utöva aktuell tillsyn och driva eventuella processer och att de föreslagna arbetsuppgifterna till och med kan ge samordningsvinster inom konsumentskyddsområdet, kan ärendebördan förväntas öka. Som redan framgått innebär uppdraget till viss del nya arbetsuppgifter.
För tillsynsuppdraget krävs resurser för nyrekrytering och kompetensuppbyggnad. Utredningen gör den sammantagna bedömningen
8 Beräkning utifrån driftskostnad per årsarbetskraft såsom angivet i MPRT:s årsredovisning 2021, s. 65.
att cirka två årsarbetskrafter krävs initialt för uppdragets genomförande men vill betona att den är förenad med stor osäkerhet. Utredningen gör vidare bedömningen att dessa resursbehov bara i begränsad omfattning kan hanteras inom befintlig ram och att myndigheten beräknas initialt behöva tillföras två miljoner kronor per år.9
8.3. Konsekvenser för leverantörer av förmedlingstjänster och övriga näringsidkare
DSA innehåller skyldigheter för leverantörer av förmedlingstjänster och kan därför väntas ge ekonomiska konsekvenser för sådana leverantörer. Förordningens innehåll och konsekvenser i sig ingår dock inte i utredningens uppdrag att bedöma.
De förslag som utredningen lämnar i detta delbetänkande om behöriga myndigheter och samordnare för digitala tjänster antas i sig inte ge några ekonomiska konsekvenser för leverantörer av förmedlingstjänster. Modellen med ett fåtal behöriga myndigheter och ett aktivt harmoniseringsarbete väntas bidra till sakkunnig tillsyn och efterlevnadskontroll, effektivitet och förutsebarhet för både leverantörer av förmedlingstjänster och de näringsidkare som har avtal med leverantörerna. Myndigheterna väntas på effektivt sätt upprätthålla spelreglerna på marknaden och därmed bidra till ett sunt affärsklimat för alla aktörer.
Förslaget väntas inte påverka företag i andra avseenden.
8.4. Konsekvenser för brottslighet och det brottsförebyggande arbetet
DSA kan i sig leda till att näringsidkare avskräcks från att sälja produkter eller tjänster i strid med tillämpliga regler10 och att möjligheterna att upptäcka och åtgärda olagligt innehåll på förmedlingstjänsterna ökar. Dessutom inrättas en skyldighet att anmäla misstanke om brott, vilket kan förhindra brott eller hjälpa till att klara upp dem. Detta är dock en konsekvens av DSA, inte av utredningens förslag.
9 Beräkning utifrån driftskostnad per årsarbetskraft såsom angivet i KOV:s årsredovisning 2021, s. 74. 10 Skäl 72.
Utredningens förslag om vilka myndigheter som bör utses till behöriga myndigheter respektive samordnare för digitala tjänster förväntas bidra till en effektiv tillämpning av de bestämmelser i DSA som syftar till att förhindra olaglig verksamhet. I övrigt bedöms förslagen i detta delbetänkande inte ha särskilda konsekvenser för brottslighet och det brottsförebyggande arbetet.
8.5. Övriga konsekvenser
Utredningens förslag överensstämmer med EU-rätten och följer kravet i artikel 49 att medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillsynen av leverantörerna av förmedlingstjänster och kontrollen av efterlevnaden av förordningen.
Förslaget väntas inte få några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män, för de nationella klimat- och miljömålen eller för de integrationspolitiska målen.
Konsekvenserna för grundläggande fri- och rättigheter är snarare en följd av DSA än av utredningens förslag i detta delbetänkande. Genom det föreslagna uppdraget till MPRT kommer dock en myndighet med hög kompetens på området att behandla frågor om yttrandefrihet. Det är utredningens bedömning att detta är ägnat att bidra till upprätthållandet av grundläggande fri- och rättigheter.
Utredningen återkommer i slutbetänkandet med en mer detaljerad redogörelse för samtliga förslags konsekvenser (bland annat avseende konsekvenser för domstolar).
Kommittédirektiv 2022:49
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster
Beslut vid regeringssammanträde den 2 juni 2022
Sammanfattning
Inom kort förväntas EU besluta om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG (Digtial Service Act – DSA). En särskild utredare ska föreslå dels vilken eller vilka myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken av dessa som bör utses till samordnare för digitala tjänster för Sveriges räkning, delsnödvändiga ändringar och kompletteringar av svensk rätt.
Utredaren ska dessutom bl.a.
- analysera och ta ställning till om, och i sådana fall hur, ett organ för tvistlösning som inte är en domstol ska inrättas i Sverige enligt förordningen,
- kartlägga vilka bestämmelser som kan anses omfattas av tillämpningsområdet för förordningens bestämmelser om förelägganden, analysera om bestämmelserna behöver upphävas, ändras eller om nya bestämmelser behövs med anledning av förordningen samt lämna nödvändiga författningsförslag,
- analysera vilka sanktionsbestämmelser som behövs för att uppfylla kravet på sanktioner vid överträdelser av förordningen och lämna nödvändiga författningsförslag, och
- lämna de författningsförslag i övrigt som är nödvändiga eller annars bedöms lämpliga för att komplettera förordningen.
Uppdraget att lämna förslag på vilken eller vilka myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster, ska redovisas senast den 30 november 2022. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 7 april 2023.
EU-förordningen
Förslaget till DSA presenterades i december 2020 i ett lagstiftningspaket där också förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn (rättsakten om digitala marknader) ingår. Regleringarna syftar till att förbättra konkurrensvillkoren på den digitala marknaden och stärka användarnas intressen vid nyttjande av digitala tjänster.
DSA syftar till att skapa en inre marknad för digitala tjänster genom att harmonisera reglerna för tillhandahållandet av förmedlingstjänster. Förslaget innefattar regler om förfarandet för hantering av innehåll som förekommer i dessa tjänster, motivering av beslut avseende sådant innehåll, överklagandemekanismer, transparens och informationsutbyte mellan medlemsstater. Det innefattar vidare regler om tillsyn och sanktioner för att säkerställa tillämpningen av reglerna.
DSA är tänkt att utgöra en ramlag i förhållande till annan unionslagstiftning och nationell lagstiftning. DSA lägger därför inte fast några befogenheter för nationella myndigheter att utfärda exempelvis förelägganden om borttagande av visst olagligt innehåll. DSA innehåller inte heller någon reglering om ett sådant föreläggandes territoriella effekt och ger inte heller någon grund för gränsöverskridande verkställighetsåtgärder. Inte heller definieras det i DSA vad som ska utgöra olagligt innehåll, utan det överlämnas till annan unionslagstiftning och nationell rätt. Däremot läggs det i DSA fast grundläggande procedurkrav och formella krav för de åtgärder som vidtas mot olagligt innehåll.
För leverantörer av förmedlingstjänster innebär förordningen bl.a. krav på att ha en kontaktpunkt och en rättslig företrädare inom unionen, tillhandahålla ett system för anmälan av påstått olagligt innehåll och interna klagomålsmekanismer. Förordningen innehåller också ett
regelverk för utformningen och hanteringen av förelägganden att agera mot olagligt innehåll eller tillhandahålla viss information som rättsliga och administrativa myndigheter riktar mot förmedlingstjänster. Förordningen ställer upp vissa krav som avser samtliga förmedlingstjänster, särskilda krav för onlineplattformar och onlinemarknadsplatser samt ytterligare skyldigheter för mycket stora onlineplattformar och mycket stora sökmotorer.
Varje medlemsstat är vidare skyldig att utse en samordnare för digitala tjänster. Samordnaren ska bland annat ansvara för ett gränsöverskridande samarbete för vissa delar av tillsynen och för hanteringen av klagomål från användare.
Förordningen kommer att vara direkt tillämplig i medlemsstaterna men kommer både att möjliggöra och förutsätta kompletterande nationella bestämmelser. Förordningen kommer sannolikt att träda i kraft under tidig höst 2022 och börja tillämpas vid den tidpunkt som infaller senast, antingen 15 månader efter ikraftträdandet eller 1 januari 2024.
Olagligt innehåll på internet
Det pågår för närvarande en rättslig utveckling på EU-nivå som rör digitala tjänster och avlägsnande av olagligt innehåll på internet. Det handlar om ett flertal befintliga och kommande rättsakter som lägger fast dels befogenheter för nationella myndigheter att agera mot olagligt innehåll, dels krav på förmedlingstjänster och värdtjänster. Den 7 juni 2022 börjar exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (TCOförordningen) att tillämpas och under våren 2022 har kommissionen presenterat ett förslag till förordning om att förebygga och bekämpa sexualbrott mot barn online. DSA innehåller bestämmelser som i vissa avseenden kommer att gälla tillsammans med de mer specifika bestämmelserna i övriga rättsakter.
I likhet med DSA innehåller TCO-förordningen ett krav på att medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter. Även kommande förordningar förväntas innefatta ett sådant krav. För TCOförordningens del har regeringen beslutat att utse Polismyndigheten till behörig myndighet.
Den nuvarande svenska regleringen
DSA innehåller bestämmelser om ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster. Dessa bestämmelser ersätter bestämmelserna om tjänstelevererande mellanhänders ansvar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), i fortsättningen kallat e-handelsdirektivet. Bestämmelserna i e-handelsdirektivet som ersätts av DSA upphävs. Ehandelsdirektivet har i svensk rätt huvudsakligen genomförts i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, den s.k. e-handelslagen, se propositionen Lag om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, m.m. (prop. 2001/02:150). Ehandelslagens bestämmelser om ansvar för mellanhänder innebär en viss ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra. Sådana leverantörer får inte på grund av innehållet i informationen bli skyldiga att ersätta skada eller betala sanktionsavgift. Detta förutsätter dock bl.a. att leverantören inte väljer ut eller ändrar informationen. Leverantörer får vidare endast dömas till ansvar för brott som avser innehållet i informationen om brottet begåtts uppsåtligen.
Leverantörer av förmedlingstjänster förmedlar inte sällan innehåll via en webbplats eller applikation. Som huvudregel endast vidareförmedlar de innehåll, ofta s.k. användargenererat innehåll. Någon möjlighet för svenska myndigheter att stänga ned eller kräva nedstängning av en webbplats finns inte. På vissa specifika områden finns det möjligheter att utfärda förelägganden eller order om att innehåll ska tas bort eller på annat sätt ska göras otillgängligt. Rättsligt stöd att utfärda förelägganden till förmedlingstjänster att plocka bort terrorisminnehåll finns i TCOförordningen. I den immaterialrättsliga lagstiftningen finns bestämmelser om vitesförelägganden och informationsförelägganden. Med stöd av dessa bestämmelser kan t.ex. en internetoperatör bli skyldig att blockera sina användares tillgång till sajter med intrångsgörande material, eller förpliktigas att ge rättighetshavare uppgifter om vem som står bakom en viss ip-adress som misstänks ha begått ett intrång på nätet.
Innehåll på internet faller i princip utanför yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde. Det finns dock undantag. Grundlags-
skyddet gäller till exempel för uttalanden som publiceras på webbplatser som har så kallat utgivningsbevis. Skyddet enligt yttrandefrihetsgrundlagen innebär bland annat att myndigheter eller andra allmänna organ inte får förhandsgranska publicering av innehåll på webbplatser. Eventuella ingripanden får endast göras mot offentliggöranden i efterhand. Ansvar för innehållet i en publicering kan komma i fråga endast för vissa uppräknade brott i yttrandefrihetsgrundlagen, bland annat ett antal brott mot rikets säkerhet. Yttrandefrihetsgrundlagen bygger på principen om ensamansvar. Ansvaret för innehållet på en grundlagsskyddad webbplats ligger i första hand på utgivaren.
Ingripanden med anledning av innehållet i en publicering som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen får endast ske på det sätt som anges i grundlagen. Det finns dock undantag från tillämpningsområdet som avgränsas genom materiella krav. Det gäller till exempel vissa typer av kommersiella annonser, upphovsrätt och barnpornografi. Vidare har ändamålstolkningar av yttrandefrihetsgrundlagens syfte medfört vissa ytterligare undantag. Renodlade kommersiella reklambudskap, förfalskningar eller olovlig användning av varumärken kan med stöd av en sådan tolkning falla utanför grundlagens tillämpningsområde.
Yttrandefriheten och informationsfriheten är vidare grundläggande fri- och rättigheter som var och en är tillförsäkrad gentemot det allmänna enligt regeringsformen. Begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten får enligt regeringsformen göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Den får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. För yttrandefriheten och informationsfriheten gäller dessutom särskilda begränsningsändamål. Dessa fri- och rättigheter får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott och i övrigt endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.
Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBSlagen) gäller för elektroniska anslagstavlor, det vill säga tjänster för elektronisk förmedling av meddelanden. Lagen föreskriver en skyldighet för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla att ta bort vissa meddelanden från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet. En förutsättning för detta är att meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i bl.a. bestämmelserna om olaga hot, olaga integritetsintrång, uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott eller olaga våldsskildring i brottsbalken. Skyldigheten gäller också om det är uppenbart att användaren genom att sända in meddelandet har gjort intrång i upphovsrätt eller i en rättighet som skyddas genom en föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. För att kunna fullgöra sin skyldighet enligt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor ska tillhandahållaren ha en sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot dessa bestämmelser kan dömas till böter eller fängelse. Något ansvar enligt lagen blir dock inte aktuellt om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt bl.a. brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen gäller inte för sådana tjänster som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen.
Uppdraget
Behörig myndighet och samordnare för digitala tjänster
Förordningen kommer att innebära en skyldighet för varje medlemsstat att utse en eller flera behöriga myndigheter. Sådana myndigheter ska anförtros befogenheter att hantera klagomål, delta i ett gränsöverskridande samarbete med andra medlemsstaters myndigheter, Europeiska kommissionen och den nämnd som ska inrättas enligt förordningen samt utöva tillsyn över att förordningens regler följs. En av dessa behöriga myndigheter ska utses som samordnare för digitala tjänster för Sveriges räkning. Förordningen lämnar även utrymme för att utse en eller flera behöriga myndigheter utöver samordnaren för digitala tjänster.
Vid valet av behöriga myndigheter enligt DSA är det viktigt att ta hänsyn till den rättsliga utvecklingen på EU-nivå, med ett flertal befintliga och kommande rättsakter som reglerar frågor om hantering av olagligt innehåll på internet samt tillhandahållande av information. Det kan finnas uppgifter enligt olika rättsakter som på sikt bör samlas hos en myndighet. Det är tänkbart att sådana uppgifter bör samlas hos en myndighet som är behörig myndighet enligt DSA.
Utredaren ska därför
- ta ställning till vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster för Sveriges räkning,
- analysera om samtliga ansvarsområden enligt förordningen bör tillfalla den digitala samordnaren, eller om ansvaret bör fördelas mellan flera behöriga myndigheter, och i sådant fall föreslå vilka ytterligare myndigheter som bör utses till behöriga myndigheter och ansvarsfördelningen mellan dem,
- vid sina överväganden ta hänsyn till att myndigheten eller myndigheterna på sikt kan få uppgifter enligt andra befintliga och kommande rättsakter som reglerar frågor om olagligt innehåll på internet och tillhandahållande av information,
- föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som krävs för att den föreslagna myndigheten eller myndigheterna ska kunna vidta de åtgärder som åläggs en samordnare för digitala tjänster och annan behörig myndighet enligt förordningen.
Tvistlösning utanför domstol
Användare av onlineplattformar ska enligt förordningen ha rätt att vända sig till ett certifierat tvistlösningsorgan för att lösa tvister som gäller plattformens beslut. Det kan bl.a. röra sig om avlägsnande av information som användaren har laddat upp på plattformen, inklusive klagomål som inte har kunnat lösas genom plattformens interna system för hantering av klagomål. Tvistlösningsorganet kan vara en befintlig aktör som certifierats eller ett organ som en medlemsstat väljer att inrätta särskilt för ändamålet. Certifieringen görs av den digitala samordnaren i den medlemsstat där organet är etablerat.
Utredaren ska därför
- analysera och ta ställning till om, och i så fall hur, ett organ för tvistlösning utanför domstol ska inrättas i Sverige enligt förordningen.
Kartläggning av berörda svenska regelverk i vissa fall
DSA innehåller bestämmelser om hanteringen och utformningen av förelägganden som utfärdas mot leverantörer av förmedlingstjänster för att agera mot olagligt innehåll eller tillhandahålla viss information. Bestämmelserna avser förelägganden som utfärdas av nationella rättsliga eller administrativa myndigheter. Vad som utgör olagligt innehåll anges dock inte i förordningen utan regleras i nationell rätt eller annan unionslagstiftning. Förordningens bestämmelser omfattar även förelägganden som utfärdas med stöd av annan lagstiftning inom olika rättsområden.
Det finns ett behov av att identifiera vilka svenska bestämmelser som berörs, samt om och hur dessa behöver upphävas, anpassas eller om nya bestämmelser behövs med anledning av förordningen.
Det finns exempelvis bestämmelser om förelägganden som kan riktas mot leverantörer av förmedlingstjänster i de immaterialrättsliga lagarna, se bestämmelserna om vitesförelägganden och informationsförelägganden i samtliga immaterialrättsliga lagar, t.ex. i 53 b och 53 c §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Även marknadsföringslagen (2008:486) innehåller bestämmelser om ålägganden och informationsförelägganden som angränsar till förordningens tillämpningsområde.
Vidare finns det i BBS-lagen en skyldighet för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor att hålla viss uppsikt över tjänsten och ta bort eller på annat sätt förhindra spridning av vissa meddelanden.
Utredaren ska därför
- kartlägga vilka svenska bestämmelser som kan anses omfattas av tillämpningsområdet för förordningens bestämmelser om förelägganden,
- analysera om bestämmelserna behöver upphävas, ändras eller om nya bestämmelser behövs med anledning av förordningen,
- för det fall BBS-lagen bör upphävas eller ändras överväga hur ansvaret för förmedlingstjänster att plocka bort sådant innehåll som omfattas av den i stället bör regleras med utgångspunkt i DSA,
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Sanktionsbestämmelser
Förordningen föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att ta fram nationella bestämmelser om sanktioner för tillhandahållare av förmedlingstjänster vid överträdelser av förordningen.
Utredaren ska därför
- analysera vilka sanktioner som behövs för att uppfylla kravet på sanktioner vid överträdelser av förordningen, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Författningsförslag som behövs i övrigt
En analys av förordningen kan ge vid handen att befintliga svenska bestämmelser behöver ändras eller att nya bestämmelser behövs med anledning av förordningen. Det kan inte heller uteslutas att regeländringar eller kompletteringar av regelverket är lämpligt i övrigt med anledning av förordningen.
Utredaren ska därför
- analysera i vilken utsträckning det är nödvändigt eller lämpligt att ändra eller komplettera svensk rätt i andra avseenden än de som berörs ovan, och
- lämna nödvändiga författningsförslag.
Allmänna utgångspunkter för uppdragets genomförande
I uppdraget ingår inte att lämna förslag till ändring i grundlag. Utredaren ska dock vid sina överväganden noga beakta skyddet för grundläggande fri- och rättigheter, däribland yttrande- och informationsfriheten.
Utredarens förslag ska utformas utifrån kostnadseffektivitet och så att företagens och myndigheternas totala regelbörda och kostnader inte ökar mer än nödvändigt.
Om det som en följd av utredarens förslag i övrigt bedöms nödvändigt, får utredaren ta upp och lämna förslag i näraliggande frågor.
Utredaren får, om det bedöms lämpligt och främjar uppdraget, också undersöka hur andra medlemsstater planerar att genomföra förordningen.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska analysera och redovisa konsekvenserna av förslagen i enlighet med kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska vidare redovisa förslagens konsekvenser för företagen, med särskild redovisning av hur små och medelstora företag påverkas. Utredaren ska även redovisa om, och i så fall hur, förslagen får konsekvenser för grundläggande fri- och rättigheter.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska ha en dialog med och inhämta upplysningar från Post- och telestyrelsen. Utredaren ska även, i den utsträckning som det bedöms lämpligt, ha en dialog med och inhämta upplysningar från andra myndigheter, näringslivet och organisationer som berörs av uppdraget.
Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta annat relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och utredningsväsendet samt inom EU och andra internationella forum.
Uppdraget att lämna förslag på vilken eller vilka myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster, ska redovisas senast den 30 november 2022. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 7 april 2023.
(Infrastrukturdepartementet)
Kommittédirektiv 2022:133
Tilläggsdirektiv till Utredningen om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster (I 2022:02)
Beslut vid regeringssammanträde den 13 oktober 2022
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 2 juni 2022 kommittédirektiv om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en inre marknad för digitala tjänster (dir. 2022:49).
Enligt kommittédirektiven ska utredningen senast den 30 november 2022 lämna förslag på vilken eller vilka myndigheter som bör utses till behörig myndighet, inbegripet vilken myndighet som bör utses till samordnare för digitala tjänster.
Utredningstiden för den delen av uppdraget förlängs. Förslaget ska i stället lämnas senast den 31 januari 2023.
(Infrastrukturdepartementet)
Bilaga 3
Europeiska unionens
L 277
officiella tidning
sextiofemte årgången
Svensk utgåva
27 oktober 2022
Lagstiftning
Innehållsförteckning
I Lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
★
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre
marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala
tjänster) (1)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
II Icke-lagstiftningsakter
INTERNATIONELLA AVTAL
★
Rådets beslut (EU) 2022/2066 av den 21 februari 2022 om ingående på Europeiska unionens
vägnar av genomförandeprotokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon
och Europeiska gemenskapen (2021–2026)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
103
FÖRORDNINGAR
★
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2067 av den 25 oktober 2022 om ändring av
bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 om särskilda åtgärder för bekämpning av
afrikansk svinpest (1)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
106
★
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2068 av den 26 oktober 2022 om införande
av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med
ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen efter en översyn vid giltighetstidens
utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036
. . . .
149
(
1
) Text av betydelse för EES.
SV
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av
jordbrukspolitiska frågor. De har normalt begränsad giltighetstid.
Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fet stil och föregås av en asterisk.
135
1
Bilaga 3
SOU 2023:2
BESLUT
★
Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/2069 av den 30 september 2022 om beviljande
av ett undantag på begäran av Nederländerna i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om
skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket [delgivet med nr C(2022) 6859]
. . . . . . . . . . . . . .
195
★
Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/2070 av den 26 oktober 2022 om att inte
tillfälligt upphäva de slutgiltiga antidumpningstullar på import av blandningar av karbamid och
ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater
som införts genom genomförandeförordning (EU) 2019/1688
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
208
★
Europeiska centralbankens beslut (EU) 2022/2071 av den 20 oktober 2022 om
övergångsbestämmelser för Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver
(kassakrav) efter införandet av euron i Kroatien (ECB/2022/36)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
215
III Andra akter
EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
★
Beslut av eftas övervakningsmyndighet nr 029/22/KOL av den 9 februari 2022 om ändring av de
materiella reglerna inom området för statligt stöd genom införande av nya riktlinjer för statligt
stöd till klimat, miljöskydd och energi för 2022 [2022/2072]
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
218
Rättelser
★
Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 av den 29 april 2015 om
ändring av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell
trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom
gemenskapen (EUT L 115, 6.5.2015)
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
314
136
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/1
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2022/2065
av den 19 oktober 2022
om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om
digitala tjänster)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Informationssamhällets tjänster och i synnerhet förmedlingstjänster har blivit en viktig del av unionens ekonomi och
unionsmedborgarnas vardag. Tjugo år efter antagandet av den befintliga rättsliga ram som är tillämplig på sådana
tjänster som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (4) har nya och innovativa
affärsmodeller och tjänster, såsom sociala nätverk och onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att
ingå distansavtal med näringsidkare, gjort det möjligt för företagsanvändare och konsumenter att sprida och få
åtkomst till information och utföra transaktioner på nya sätt. En majoritet av unionens medborgare använder nu
dessa tjänster dagligen. Den digitala omvandlingen och den ökade användningen av dessa tjänster har dock också
lett till nya risker och utmaningar för enskilda mottagare av relevanta tjänster, för företag och för samhället som
helhet.
(2)
Medlemsstaterna håller i allt högre grad på att införa, eller överväger att införa, nationell lagstiftning om de frågor
som omfattas av denna förordning, särskilt genom att införa krav på aktsamhet för leverantörer av förmedlings
tjänster när det gäller hur de bör ta itu med olagligt innehåll, desinformation online eller andra samhällsrisker.
Dessa sinsemellan olika nationella lagstiftningar har en negativ inverkan på den inre marknaden, som enligt
artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) omfattar ett område utan inre gränser,
där fri rörlighet för varor och tjänster samt etableringsfrihet säkerställs, med beaktande av den inneboende
gränsöverskridande karaktären av internet, som i allmänhet används för att tillhandahålla dessa tjänster. Villkoren
för tillhandahållande av förmedlingstjänster på hela den inre marknaden bör harmoniseras för att ge företag tillträde
(
1
) EUT C 286, 16.7.2021, s. 70.
(
2
) EUT C 440, 29.10.2021, s. 67.
(
3
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2022 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 4 oktober 2022.
(
4
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster,
särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
137
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/2
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
till nya marknader och möjligheter att utnyttja fördelarna med den inre marknaden, samtidigt som konsumenterna
och andra tjänstemottagare ges större valmöjligheter. Företagsanvändare, konsumenter och andra användare anses
vara tjänstemottagare vid tillämpningen av denna förordning.
(3)
Att leverantörer av förmedlingstjänster agerar ansvarsfullt och aktsamt är avgörande för en säker, förutsebar och
tillförlitlig onlinemiljö och för att göra det möjligt för unionsmedborgare och andra personer att utöva sina
grundläggande rättigheter som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
(stadgan), särskilt yttrande- och informationsfriheten, näringsfriheten, rätten till icke-diskriminering och uppnåendet
av en hög konsumentskyddsnivå.
(4)
För att skydda och förbättra den inre marknadens funktion bör därför en målinriktad uppsättning enhetliga, effektiva
och proportionella bindande regler fastställas på unionsnivå. Denna förordning skapar förutsättningar för att
innovativa digitala tjänster ska kunna växa fram och skalas upp på den inre marknaden. En tillnärmning av
nationella regleringsåtgärder på unionsnivå när det gäller kraven på leverantörer av förmedlingstjänster är
nödvändig för att undvika och sätta stopp för fragmenteringen av den inre marknaden och för att säkerställa
rättssäkerhet, och därigenom minska osäkerheten för utvecklare och främja interoperabilitet. Genom användning av
teknikneutrala krav bör innovation inte hindras utan i stället stimuleras.
(5)
Denna förordning bör tillämpas på leverantörer av vissa av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 (5), dvs. tjänster som normalt utförs mot ersättning, på
distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en mottagare. Denna förordning bör särskilt tillämpas på
leverantörer av förmedlingstjänster, och särskilt förmedlingstjänster som består av tjänster för enbart vidarebefordran
(mere conduit), cachningstjänster och värdtjänster, med tanke på att den exponentiella ökningen av användningen av
dessa tjänster, huvudsakligen för legitima och samhällsnyttiga ändamål av alla slag, också har ökat deras roll när det
gäller förmedling och spridning av olaglig eller på annat sätt skadlig information och verksamhet.
(6)
I praktiken tillhandahåller vissa leverantörer av förmedlingstjänster förmedling i samband med tjänster som antingen
kan eller inte kan tillhandahållas på elektronisk väg, såsom it-tjänster på distans, transport, inkvartering eller
leveranstjänster. Denna förordning bör endast tillämpas på förmedlingstjänster och inte påverka de krav som
fastställs i unionsrätten eller nationell rätt för produkter eller tjänster som förmedlas genom förmedlingstjänster,
inbegripet i situationer där förmedlingstjänsten utgör en integrerad del av en annan tjänst som inte är en
förmedlingstjänst enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis.
(7)
För att säkerställa att reglerna i denna förordning är ändamålsenliga och att det råder likvärdiga förutsättningar på
den inre marknaden, bör dessa regler gälla för leverantörer av förmedlingstjänster oavsett etableringsställe eller var
de befinner sig, i den mån de erbjuder tjänster i unionen, vilket bevisas genom en väsentlig anknytning till unionen.
(8)
En sådan väsentlig anknytning till unionen bör anses föreligga om tjänsteleverantören har ett etableringsställe i
unionen eller, i avsaknad av ett sådant etableringsställe, om antalet tjänstemottagare i en eller flera medlemsstater är
betydande i förhållande till deras befolkning, eller baserat på att verksamheten riktas mot en eller flera
medlemsstater. Verksamhetens inriktning på en eller flera medlemsstater kan fastställas på grundval av alla relevanta
omständigheter, inbegripet faktorer som användningen av ett språk eller en valuta som vanligen används i den
medlemsstaten, eller möjligheten att beställa varor eller tjänster eller användningen av en relevant toppdomän.
Verksamhetens inriktning på en medlemsstat skulle också kunna härledas från tillgången till en app i den berörda
nationella appbutiken, från tillhandahållande av lokal annonsering eller annonsering på ett språk som används i
(
5
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
138
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/3
medlemsstaten, eller om kundkontakter, till exempel kundtjänst, sköts på ett språk som vanligen används i den
medlemsstaten. En väsentlig anknytning bör också antas föreligga när en tjänsteleverantör riktar sin verksamhet till
en eller flera medlemsstater i den mening som avses i artikel 17.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1215/2012 (6). Däremot kan enbart teknisk åtkomst till en webbplats i unionen inte i sig anses utgöra en
väsentlig anknytning till unionen.
(9)
Genom denna förordning harmoniseras fullt ut de regler som är tillämpliga på förmedlingstjänster på den inre
marknaden i syfte att säkerställa en säker, förutsebar och tillförlitlig onlinemiljö och ta itu med spridningen av
olagligt innehåll online och de samhällsrisker som spridning av desinformation eller annat innehåll kan medföra, en
onlinemiljö inom vilken de grundläggande rättigheterna i stadgan skyddas på ett effektivt sätt och innovation
underlättas. Medlemsstaterna bör inte anta eller behålla ytterligare nationella krav i de frågor som omfattas av denna
förordning, såvida detta inte uttryckligen föreskrivs i denna förordning, eftersom detta skulle påverka den direkta och
enhetliga tillämpningen av de till fullo harmoniserade regler som är tillämpliga på leverantörer av förmedlings
tjänster i enlighet med målen för denna förordning. Detta bör inte utesluta möjligheten att tillämpa annan nationell
lagstiftning som är tillämplig på leverantörer av förmedlingstjänster, i överensstämmelse med unionsrätten,
inbegripet direktiv 2000/31/EG, särskilt artikel 3 i det direktivet, om bestämmelserna i nationell rätt eftersträvar
andra legitima mål av allmänt intresse än de som eftersträvas med denna förordning.
(10) Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av andra unionsrättsakter som reglerar tillhandahållande av
informationssamhällets tjänster i allmänhet, som reglerar andra aspekter av tillhandahållande av förmedlingstjänster
på den inre marknaden eller som specificerar och kompletterar de harmoniserade regler som fastställs i denna
förordning, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (7), inbegripet bestämmelserna däri med
avseende på videodelningsplattformar. Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/1148 (8), (EU)
2019/1150 (9), (EU) 2021/784 (10) och (EU) 2021/1232 (11) samt Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/58/EG (12) och bestämmelser i unionsrätten som anges i en förordning om europeiska produktions- och
bevarandeförelägganden för elektroniska bevis i brottmål och i ett direktiv som fastställer harmoniserade regler om
utnämningen av juridiska ombud i syftet att samla in bevis i brottmål.
(
6
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om
erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
(
7
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella
medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
(
8
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnespre
kursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 (EUT L 186, 11.7.2019,
s. 1).
(
9
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för
företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 11.7.2019, s. 57).
(
10
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll
online (EUT L 172, 17.5.2021, s. 79).
(
11
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1232 av den 14 juli 2021 om ett tillfälligt undantag från vissa bestämmelser i
direktiv 2002/58/EG vad gäller användning av teknik hos tillhandahållare av nummeroberoende interpersonella kommunikations
tjänster för behandling av personuppgifter och andra uppgifter i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet (EUT L 274,
30.7.2021, s. 41).
(
12
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd
inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
139
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/4
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
På samma sätt bör av tydlighetsskäl den här förordningen inte påverka tillämpningen av unionsrätten om
konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2017/2394 (13) och (EU)
2019/1020 (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG (15), 2005/29/EG (16), 2011/83/EU (17)
och 2013/11/EU (18) och rådets direktiv 93/13/EEG (19), och om skydd av personuppgifter, särskilt Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (20).
Den här förordningen bör inte heller påverka tillämpningen av unionens regler om internationell privaträtt, särskilt
sådana regler som rör behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som
förordning (EU) nr 1215/2012, samt regler om tillämplig rätt för avtalsförpliktelser och utomobligatoriska
förpliktelser. Skyddet för individer med avseende på behandling av personuppgifter regleras endast av unionsrättens
regler på området, särskilt förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG. Den här förordningen bör inte heller
påverka tillämpningen av unionsrätten om arbetsvillkor eller unionsrätten på området civil- och straffrättsligt
samarbete. I den mån de unionsrättsakterna eftersträvar samma mål som fastställs i den här förordningen bör
reglerna i den här förordningen emellertid vara tillämpliga på frågor som inte tas upp eller bara delvis tas upp i
dessa andra rättsakter samt på frågor där dessa andra rättsakter ger medlemsstaterna möjlighet att anta vissa
åtgärder på nationell nivå.
(11) Det bör klargöras att denna förordning inte påverkar tillämpningen av unionsrätten om upphovsrätt och närstående
rättigheter, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (21), 2004/48/EG (22) och (EU)
2019/790 (23), som fastställer särskilda regler och förfaranden som inte bör påverkas.
(12) För att uppnå målet att säkerställa en säker, förutsebar och tillförlitlig onlinemiljö bör begreppet olagligt innehåll i
denna förordning i vid bemärkelse spegla de regler som gäller för offlinemiljön. I synnerhet bör begreppet olagligt
innehåll definieras så vitt som möjligt så att det omfattar information om olagligt innehåll, olagliga produkter,
olagliga tjänster och olaglig verksamhet. Detta begrepp bör särskilt förstås som att det omfattar information, oavsett
form, som enligt tillämplig rätt antingen i sig är olaglig, såsom olaglig hatpropaganda eller terrorisminnehåll och
olagligt diskriminerande innehåll, eller som blir olaglig genom de regler som är tillämpliga eftersom den avser
olaglig verksamhet. Belysande exempel är bland annat delning av bilder som visar sexuella övergrepp mot barn,
olagligt utbyte av privata bilder utan samtycke, nätstalkning, försäljning av produkter som inte uppfyller kraven eller
(
13
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella
myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004
(EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).
(
14
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för
produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169,
25.6.2019, s. 1).
(
15
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002,
s. 4).
(
16
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av
näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv
om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).
(
17
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets
direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och
Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(
18
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om
ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).
(
19
) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).
(
20
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(
21
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och
närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).
(
22
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter
(EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).
(
23
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den
digitala inre marknaden och om ändring av direktiven 96/9/EG och 2001/29/EG (EUT L 130, 17.5.2019, s. 92).
140
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/5
förfalskade produkter, försäljning av produkter eller tillhandahållande av tjänster i strid med konsumentskyddslag
stiftningen, otillåten användning av upphovsrättsskyddat material, olagligt erbjudande av inkvarteringstjänster eller
olaglig försäljning av levande djur. Däremot bör en ögonvittnesvideo av ett potentiellt brott inte betraktas som
olagligt innehåll bara för att det avbildar en olaglig handling, om inspelningen eller spridningen av en sådan video
till allmänheten inte är olaglig enligt nationell rätt eller unionsrätten. I detta avseende saknar det betydelse huruvida
informationens eller verksamhetens olaglighet följer av unionsrätten eller av nationell rätt som är förenlig med
unionsrätten och vad den berörda lagstiftningens exakta innehåll och karaktär är.
(13) Med tanke på de berörda tjänsternas särskilda egenskaper och det motsvarande behovet av att göra leverantörerna av
dessa tjänster föremål för vissa specifika skyldigheter är det nödvändigt att, inom den bredare kategorin av
värdtjänstleverantörer enligt definitionen i denna förordning, särskilja underkategorin onlineplattformar.
Onlineplattformar, såsom sociala nätverk eller onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare, bör definieras som värdtjänstleverantörer som inte bara lagrar information som
tillhandahålls av tjänstemottagarna på deras begäran, utan även sprider denna information till allmänheten, på
begäran av tjänstemottagarna. För att undvika att ålägga alltför omfattande skyldigheter bör dock värdtjänstleve
rantörer inte betraktas som onlineplattformar om spridningen till allmänheten enbart är en extrafunktion av mindre
betydelse som är nära kopplad till en annan tjänst, eller en funktion av mindre betydelse inom den huvudsakliga
tjänsten, och om denna extrafunktion eller funktion av objektiva tekniska skäl inte kan användas utan den andra
tjänsten eller den huvudsakliga tjänsten, och integreringen av extrafunktionen eller funktionen inte är ett sätt att
kringgå tillämpningen av de regler i denna förordning som gäller onlineplattformar. Till exempel skulle kommentar
savsnittet i en nättidning kunna utgöra en sådan funktion, om det står klart att den är en extrafunktion till den
huvudsakliga tjänst som utgörs av utgivningen av nyheter under förläggarens redaktionella ansvar. Däremot bör
lagring av kommentarer i ett socialt nätverk betraktas som en onlineplattformstjänst om det står klart att den inte
utgör en extrafunktion av mindre betydelse inom den tjänst som erbjuds, även om den är underordnad
publiceringen av tjänstemottagares inlägg. Vid tillämpningen av denna förordning bör molntjänster eller
webbvärdtjänster inte anses utgöra en onlineplattform om spridning av specifik information till allmänheten utgör
en extrafunktion av mindre betydelse eller en funktion av mindre betydelse inom sådana tjänster.
Vidare bör molntjänster och webbvärdtjänster när de används som infrastruktur, till exempel som underliggande
infrastrukturlagrings- och datatjänst för en internetbaserad applikation, webbplats eller onlineplattform, inte i sig
anses sprida information till allmänheten som lagras eller behandlas på begäran av en mottagare hos den
applikation, den webbplats eller den onlineplattform som de fungerar som värdtjänst för.
(14) Begreppet spridning till allmänheten, såsom det används i denna förordning, bör innebära att information görs
tillgänglig för ett potentiellt obegränsat antal personer, dvs. att informationen görs lättillgänglig för tjänstemottagare
i allmänhet utan att det krävs ytterligare åtgärder av den tjänstemottagare som tillhandahåller informationen, oavsett
om dessa personer faktiskt utnyttjar möjligheten att få åtkomst till informationen i fråga. När tillgång till information
kräver registrering eller tillträde till en grupp av tjänstemottagare bör denna information följaktligen anses ha
spridits till allmänheten endast om tjänstemottagare som vill få tillgång till informationen automatiskt registreras
eller godkänns utan något mänskligt beslut eller utan något val av vem som ska beviljas tillgång. Interpersonella
kommunikationstjänster, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (24), såsom
e-post eller privata meddelandetjänster, ligger utanför definitionen av onlineplattformar eftersom de används för
interpersonell kommunikation mellan ett begränsat antal personer som fastställs av kommunikationens avsändare.
De skyldigheter som fastställs i denna förordning för leverantörer av onlineplattformar kan dock tillämpas på
tjänster som möjliggör tillgängliggörande av information för ett potentiellt obegränsat antal mottagare, som inte
fastställs av kommunikationens avsändare, däribland genom offentliga grupper eller öppna kanaler. Information
bör anses spridas till allmänheten i den mening som avses i denna förordning endast om den spridningen sker
direkt på begäran av den tjänstemottagare som tillhandahöll informationen.
(
24
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för
elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).
141
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(15) Om vissa av de tjänster som tillhandahålls av en leverantör omfattas av denna förordning medan andra inte omfattas,
eller om de tjänster som tillhandahålls av en leverantör omfattas av olika avsnitt i denna förordning, bör de relevanta
bestämmelserna i denna förordning endast tillämpas på de tjänster som omfattas av deras tillämpningsområde.
(16) Den rättsliga säkerhet som skapas genom den övergripande ram för villkorade undantag från ansvar för leverantörer
av förmedlingstjänster som fastställs i direktiv 2000/31/EG har gjort det möjligt för många nya tjänster att växa fram
och skalas upp på den inre marknaden. Den ramen bör därför bibehållas. Med tanke på skillnaderna vid införlivandet
och tillämpningen av relevanta regler på nationell nivå, och av tydlighets- och konsekvensskäl, bör dock den ramen
införlivas i denna förordning. Det är också nödvändigt att klargöra vissa delar av ramen, med beaktande av
Europeiska unionens domstols rättspraxis.
(17) Reglerna om ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster som anges i denna förordning bör endast fastställa när
den berörda leverantören av förmedlingstjänster inte kan hållas ansvarig för olagligt innehåll som tillhandahålls av
tjänstemottagarna. Dessa regler bör inte omvänt tolkas för att fastställa när en leverantör kan hållas ansvarig, utan
detta ska fastställas genom de regler i unionsrätt eller nationell rätt som är tillämpliga. Dessutom bör de undantag
från ansvar som fastställs i denna förordning gälla för alla typer av ansvar för alla typer av olagligt innehåll,
oberoende av den lagstiftningens exakta sakinnehåll eller karaktär.
(18) De undantag från ansvar som fastställs i denna förordning bör inte tillämpas om leverantören av förmedlings
tjänsterna, i stället för att begränsa sig till att tillhandahålla tjänsterna neutralt genom en rent teknisk och
automatisk behandling av den information som tillhandahålls av tjänstemottagaren, spelar en aktiv roll av ett sådant
slag att leverantören får kännedom om eller kontroll över denna information. Dessa undantag bör därför inte gälla
ansvar för information som inte tillhandahålls av tjänstemottagaren utan av leverantören av förmedlingstjänsten
själv, inbegripet när informationen har tagits fram under denna leverantörs redaktionella ansvar.
(19) Med tanke på att enbart vidarebefordran (mere conduit), cachning och värdtjänster har olika karaktär och att leverantörerna
av tjänsterna i fråga har olika ställning och förmåga, är det nödvändigt att skilja mellan de regler som är tillämpliga
på dessa verksamheter, i den mån de enligt denna förordning omfattas av olika krav och villkor och deras räckvidd
skiljer sig åt, såsom det tolkats av Europeiska unionens domstol.
(20) Om en leverantör av förmedlingstjänster avsiktligt samarbetar med en tjänstemottagare för att bedriva olaglig
verksamhet bör tjänsterna inte anses ha tillhandahållits på ett neutralt sätt och leverantören bör därför inte kunna
omfattas av de undantag från ansvar som föreskrivs i denna förordning. Detta bör exempelvis vara fallet när
leverantören erbjuder sin tjänst i det huvudsakliga syftet att underlätta olaglig verksamhet, till exempel genom att
klargöra att syftet är att underlätta olaglig verksamhet eller att dennes tjänster är lämpliga för detta ändamål. Enbart
det faktum att en tjänst erbjuder krypterade överföringar eller något annat system som omöjliggör identifiering av
användaren bör inte i sig betraktas som underlättande av olaglig verksamhet.
(21) En leverantör bör kunna utnyttja undantagen från ansvar för tjänster för enbart vidarebefordran (mere conduit) och
cachningstjänster när leverantören på intet sätt befattar sig med den överförda eller tillgängliggjorda informationen.
Detta kräver bland annat att leverantören inte ändrar den information som den överför eller till vilken den ger
tillgång. Detta krav bör dock inte förstås som att det omfattar manipulationer av teknisk natur som sker under
överföringen eller tillgängliggörandet, så länge de manipulationerna inte ändrar den överförda eller tillgängliggjorda
informationens integritet.
(22) För att kunna dra nytta av undantaget från ansvar för värdtjänster bör leverantören, efter att ha fått faktisk kännedom
om eller blivit medveten om olaglig verksamhet eller olagligt innehåll, agera snabbt för att avlägsna innehållet eller
göra det oåtkomligt. Tjänstemottagarnas grundläggande rättigheter, däribland rätten till yttrandefrihet och till
information, bör iakttas när innehåll avlägsnas eller görs oåtkomligt. Leverantören kan skaffa sig sådan faktisk
kännedom eller medvetenhet om innehållets olagliga karaktär genom, bland annat, undersökningar på eget initiativ
eller anmälningar som lämnats till den av individer eller enheter i enlighet med denna förordning, i den mån dessa
142
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/7
anmälningar är tillräckligt exakta och tillräckligt väl underbyggda för att en aktsam ekonomisk aktör på ett rimligt
sätt ska kunna identifiera, bedöma och när så är lämpligt agera mot det påstått olagliga innehållet. En sådan faktisk
kännedom eller medvetenhet kan emellertid inte anses ha skaffats enbart på grund av att leverantören i allmänhet är
medveten om att dennes tjänst även används för att lagra olagligt innehåll. Den omständigheten att leverantören
automatiskt indexerar information som laddats upp till dennes tjänst, att den har en sökfunktion eller att den
rekommenderar information på grundval av tjänstemottagarnas profiler eller preferenser räcker inte för att
leverantören i fråga ska anses ha specifik kännedom om olaglig verksamhet som bedrivs på plattformen eller om
olagligt innehåll som lagras på den.
(23) Undantaget från ansvar bör inte tillämpas om tjänstemottagaren handlar under en värdtjänstleverantörs
överinseende eller kontroll. Om exempelvis leverantören av en onlineplattform som gör det möjligt för
konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare bestämmer priset på de varor eller tjänster som
näringsidkaren erbjuder, kan det anses att näringsidkaren agerar under den onlineplattformens överinseende eller
kontroll.
(24) För att säkerställa ett effektivt skydd för konsumenter när de deltar i förmedlade kommersiella transaktioner online
bör vissa värdtjänstleverantörer, nämligen onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare, inte kunna dra nytta av det undantag från ansvar för värdtjänstleverantörer som
fastställs i denna förordning, i den mån dessa onlineplattformar presenterar relevant information om
transaktionerna i fråga på ett sådant sätt att konsumenterna tror att den informationen tillhandahålls av dessa
onlineplattformar själva eller av näringsidkare som agerar under deras överinseende eller kontroll, och att dessa
onlineplattformar sålunda har kännedom om eller kontroll över informationen, även om detta eventuellt i själva
verket inte stämmer. Exempel på sådant beteende skulle kunna vara om en onlineplattform underlåter att tydligt
visa en näringsidkares identitet, enligt kraven i denna förordning, om en sådan onlineplattform undanhåller
näringsidkarens identitet eller kontaktuppgifter fram till efter det att ett avtal ingåtts mellan näringsidkaren och
konsumenten, eller om en onlineplattform marknadsför produkten eller tjänsten i sitt eget namn i stället för att
använda namnet på den näringsidkare som kommer att tillhandahålla den produkten eller tjänsten. I så fall bör det
på grundval av samtliga relevanta omständigheter objektivt fastställas, huruvida presentationen skulle kunna leda
till att en genomsnittskonsument tror att informationen i fråga tillhandahålls av onlineplattformen själv eller av
näringsidkare som agerar under dess överinseende eller kontroll.
(25) De undantag från ansvar som fastställs i denna förordning bör inte påverka möjligheten till olika typer av
förelägganden mot leverantörer av förmedlingstjänster, även om de uppfyller de villkor som fastställs som en del av
dessa undantag. Sådana förelägganden kan särskilt bestå av förelägganden från domstolar eller administrativa
myndigheter, som utfärdats i överensstämmelse med unionsrätten, som kräver att alla överträdelser ska upphöra
eller förhindras, inbegripet att olaglig information som angetts i dessa förelägganden avlägsnas eller görs oåtkomlig.
(26) För att skapa rättssäkerhet och inte avskräcka från verksamhet som syftar till att upptäcka, identifiera och agera mot
olagligt innehåll, som leverantörer av alla kategorier av förmedlingstjänster åtar sig på frivillig basis, bör det klargöras
att enbart det faktum att leverantörerna bedriver sådan verksamhet inte gör att de undantag från ansvar som
fastställs i denna förordning inte blir tillgängliga, förutsatt att denna verksamhet utförs i god tro och aktsamt.
Villkoret att agera i god tro och aktsamt bör inbegripa att agera på ett objektivt, icke-diskriminerande och
proportionellt sätt, med vederbörlig hänsyn till alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, och
tillhandahålla nödvändiga skyddsåtgärder mot omotiverat avlägsnande av lagligt innehåll, i enlighet med målet för
och kraven i denna förordning. I detta syfte bör de berörda leverantörerna till exempel vidta rimliga åtgärder för att
säkerställa att den relevanta tekniken, när automatiska verktyg används för att utföra sådan verksamhet, är
tillräckligt tillförlitlig för att i största möjliga utsträckning begränsa felfrekvensen. Det är dessutom lämpligt att
klargöra att enbart det faktum att dessa leverantörer i god tro vidtar åtgärder för att uppfylla kraven i unionsrätten,
inbegripet kraven i denna förordning när det gäller genomförandet av deras allmänna villkor, inte bör göra att de
undantag från ansvar som fastställs i denna förordning inte blir tillgängliga. Sådana verksamheter och åtgärder som
en leverantör kan ha bedrivit eller vidtagit bör därför inte beaktas vid fastställandet av huruvida leverantören kan
åberopa ett undantag från ansvar, särskilt när det gäller huruvida leverantören tillhandahåller sin tjänst på ett
neutralt sätt och därför kan omfattas av den relevanta bestämmelsen, men utan att denna regel innebär att
leverantören nödvändigtvis kan åberopa undantaget. Frivilliga åtgärder bör inte användas för att kringgå
skyldigheterna för leverantörer av förmedlingstjänster enligt denna förordning.
143
i
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(27) Även om de regler om ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster som anges i denna förordning är inriktade på
undantag från ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster är det viktigt att komma ihåg att problemet med
olagligt innehåll och olaglig verksamhet online, trots den allmänt viktiga roll som spelas av sådana leverantörer, inte
bör hanteras genom att enbart fokusera på deras ansvar och skyldigheter. Om möjligt bör tredje parter som berörs av
olagligt innehåll som överförs eller lagras online försöka lösa konflikter som rör sådant innehåll utan att involvera de
berörda leverantörerna av förmedlingstjänster. Tjänstemottagare bör hållas ansvariga för det olagliga innehåll som de
tillhandahåller och eventuellt sprider till allmänheten genom förmedlingstjänster, om de tillämpliga regler
unionsrätten och nationell rätt som fastställer sådant ansvar föreskriver det. När så är lämpligt bör andra aktörer,
såsom gruppmoderatorer i slutna onlinemiljöer, särskilt när det gäller stora grupper, också bidra till att förhindra
spridning av olagligt innehåll online i enlighet med tillämplig rätt. När det är nödvändigt att involvera leverantörer
av informationssamhällets tjänster, inbegripet leverantörer av förmedlingstjänster, bör dessutom varje begäran eller
föreläggande om sådan medverkan som en allmän regel riktas till den specifika leverantör som har teknisk och
operativ förmåga att agera mot specifika delar av olagligt innehåll, i syfte att förebygga och minimera eventuella
negativa effekter på åtkomsten till och tillgängligheten av information som inte är olagligt innehåll.
(28) Sedan 2000 har ny teknik utvecklats som förbättrar tillgängligheten, effektiviteten, hastigheten, tillförlitligheten,
kapaciteten och säkerheten för system som används för överföring och lagring av data online och deras sökbarhet,
vilket har lett till ett alltmer komplext ekosystem online. I detta avseende bör det erinras om att tjänsteleverantörer
som upprättar och underlättar den underliggande logiska arkitekturen och ett väl fungerande internet, inbegripet
tekniska hjälpfunktioner, också kan omfattas av de undantag från ansvar som fastställs i denna förordning, i den
mån deras tjänster klassificeras som tjänster för enbart vidarebefordran (mere conduit), cachningstjänster eller värdtjänster.
Sådana tjänster omfattar, alltefter omständigheterna, trådlösa lokala nät, DNS-tjänster, toppdomänregister,
registratorer, certifieringsmyndigheter som utfärdar digitala certifikat, virtuella privata nätverk, onlinesökmotorer,
molninfrastrukturtjänster eller innehållsleveransnätverk som möjliggör, lokaliserar eller förbättrar funktionerna för
andra leverantörer av förmedlingstjänster. På samma sätt har tjänster som används för kommunikationsändamål
och de tekniska leveranssätten också utvecklats avsevärt, vilket har gett upphov till onlinetjänster såsom ip-telefoni,
meddelandetjänster och webbaserade e-posttjänster, där kommunikationen levereras via en internetanslut
ningstjänst. Även dessa tjänster kan omfattas av undantagen från ansvar, i den mån de räknas som tjänster för enbart
vidarebefordran (mere conduit), cachningstjänster eller värdtjänster.
(29) Förmedlingstjänster spänner över ett brett spektrum av ekonomiska verksamheter som äger rum online och som
kontinuerligt utvecklas för att möjliggöra snabb, säker och trygg överföring av information och för att säkerställa
bekvämligheten för alla deltagare i ekosystemet online. Förmedlingstjänster för enbart vidarebefordran (mere conduit)
omfattar till exempel allmänna kategorier av tjänster såsom internetknutpunkter, trådlösa åtkomstpunkter, virtuella
privata nätverk, DNS-tjänster och DNS-resolvrar, toppdomänregister, registratorer, certifieringsmyndigheter som
utfärdar digitala certifikat, ip-telefoni och andra interpersonella kommunikationstjänster, medan allmänna exempel
på förmedlingstjänster för cachning omfattar ett rent tillhandahållande av innehållsleveransnätverk, omvända
proxyservrar eller proxyservrar för anpassning av innehåll. Sådana tjänster är avgörande för att säkerställa en smidig
och effektiv överföring av information som tillhandahålls på internet. Exempel på värdtjänster omfattar kategorier av
tjänster såsom molntjänster, webbhotell, avgiftsbelagda annonseringstjänster eller tjänster som möjliggör utbyte av
information och innehåll online, inbegripet fillagring och fildelning. Förmedlingstjänster kan tillhandahållas separat,
som en del av en annan typ av förmedlingstjänst, eller samtidigt med andra förmedlingstjänster. Huruvida en viss
tjänst utgör en tjänst för enbart vidarebefordran (mere conduit), en cachningstjänst eller en värdtjänst beror uteslutande på
dess tekniska funktioner, som kan utvecklas över tid, och bör bedömas från fall till fall.
(30) Leverantörer av förmedlingstjänster bör inte, vare sig rättsligt eller de facto, omfattas av en övervakningsskyldighet
när det gäller skyldigheter av allmän karaktär. Detta berör inte övervakningsskyldigheter i ett specifikt fall och, i
synnerhet, påverkar inte förelägganden från nationella myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning,
överensstämmelse med unionsrätten såsom den tolkats av Europeiska unionens domstol, och i enlighet med de
villkor som fastställs i denna förordning. Ingenting i denna förordning bör tolkas som ett åläggande av en allmän
övervakningsskyldighet eller en allmän aktiv undersökningsplikt eller som en allmän skyldighet för leverantörer att
vidta proaktiva åtgärder mot olagligt innehåll.
144
i
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/9
(31) Beroende på varje medlemsstats rättssystem och det aktuella rättsområdet kan nationella rättsliga eller administrativa
myndigheter, inbegripet brottsbekämpande myndigheter, förelägga leverantörer av förmedlingstjänster att agera mot
en eller flera specifika delar av olagligt innehåll eller att tillhandahålla viss specifik information. De nationella lagar
som ligger till grund för utfärdandet av sådana förelägganden skiljer sig åt avsevärt, och dessa förelägganden
behandlas allt oftare i gränsöverskridande situationer. För att säkerställa att dessa förelägganden kan följas på ett
effektivt och ändamålsenligt sätt, i synnerhet i ett gränsöverskridande sammanhang, så att de berörda offentliga
myndigheterna kan utföra sina uppgifter och leverantörerna inte utsätts för oproportionella bördor, utan att
otillbörligt påverka tredje parters rättigheter och legitima intressen, är det nödvändigt att fastställa vissa villkor som
dessa förelägganden bör uppfylla och vissa kompletterande krav avseende behandlingen av dessa förelägganden.
Följaktligen bör denna förordning harmonisera endast vissa särskilda minimivillkor som sådana förelägganden bör
uppfylla för att ge upphov till en skyldighet för leverantörer av förmedlingstjänster att informera de berörda
myndigheterna om den verkan som givits dessa förelägganden. Därför tillhandahåller denna förordning inte den
rättsliga grunden för utfärdande av sådana förelägganden, och den reglerar inte heller deras territoriella
tillämpningsområde eller gränsöverskridande verkställighet.
(32) Den tillämpliga unionsrätt eller nationella rätt som ligger till grund för utfärdande av dessa förelägganden kan kräva
ytterligare villkor och bör ligga till grund för respektive föreläggandes verkställighet. I händelse av att sådana
förelägganden inte följs bör den utfärdande medlemsstaten kunna verkställa dem i enlighet med sin nationella rätt.
Tillämplig nationell rätt bör vara förenlig med unionsrätten, inbegripet stadgan och EUF-fördragets bestämmelser
om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster inom unionen, särskilt när det gäller onlinespeltjänster och
vadhållningstjänster. På motsvarande sätt påverkar inte tillämpningen av sådan nationell rätt för verkställighet av
respektive föreläggande tillämpliga unionsrättsakter eller internationella avtal som ingåtts av unionen eller
medlemsstaterna om gränsöverskridande erkännande, genomförande och verkställighet av dessa förelägganden,
särskilt i civilrättsliga och straffrättsliga frågor. Å andra sidan bör kontrollen av efterlevnaden av skyldigheten att
informera de berörda myndigheterna om den verkan som givits till de föreläggandena, till skillnad från
verkställigheten av föreläggandena själva, omfattas av de regler som anges denna förordning.
(33) Leverantören av förmedlingstjänster bör utan onödigt dröjsmål informera den utfärdande myndigheten om eventuell
uppföljning av sådana förelägganden i enlighet med de tidsfrister som anges i relevant unionsrätt eller nationell rätt.
(34) Berörda nationella myndigheter bör kunna utfärda sådana förelägganden mot innehåll som anses olagligt eller
förelägganden om att tillhandahålla information på grundval av unionsrätten eller nationell rätt i överensstämmelse
med unionsrätten, i synnerhet stadgan, och att rikta dem till leverantörer av förmedlingstjänster, även sådana som är
etablerade i en annan medlemsstat. Denna förordning bör dock inte påverka unionsrätten på området civil- och
straffrättsligt samarbete, inbegripet förordning (EU) nr 1215/2012 och en förordning om europeiska
utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden, och inte heller nationell
straffprocessrätt eller civilprocessrätt. Om dessa lagar i samband med straffrättsliga eller civilrättsliga förfaranden
föreskriver villkor som går utöver eller är oförenliga med de villkor som föreskrivs i den här förordningen när det
gäller förelägganden om att agera mot olagligt innehåll eller tillhandahålla information, kan de villkor som
föreskrivs i den här förordningen därför inte vara tillämpliga eller kan anpassas. I synnerhet kan skyldigheten för
samordnaren för digitala tjänster från den utfärdande myndighetens medlemsstat att översända en kopia av
föreläggandena till alla andra samordnare för digitala tjänster inte vara tillämplig i samband med straffrättsliga
förfaranden eller kan anpassas, om så föreskrivs i tillämplig nationell straffprocessrätt.
Skyldigheten att föreläggandena ska innehålla en motivering som förklarar varför informationen utgör olagligt
innehåll bör vid behov anpassas enligt tillämplig nationell straffprocessrätt i syfte att förebygga, förhindra, utreda,
avslöja och lagföra brott. Slutligen kan skyldigheten för leverantörer av förmedlingstjänster att informera
tjänstemottagaren senareläggas i enlighet med tillämplig unionsrätt eller nationell rätt, särskilt i samband med
straffrättsliga, civilrättsliga eller administrativa förfaranden. Föreläggandena bör dessutom utfärdas
överensstämmelse med förordning (EU) 2016/679 och förbudet mot en allmän skyldighet att övervaka information
eller att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet enligt den här förordningen.
De villkor och krav som fastställs i den här förordningen och som är tillämpliga på förelägganden om att agera mot
olagligt innehåll påverkar inte andra unionsakter som föreskriver liknande system för att agera mot särskilda typer av
olagligt innehåll, såsom förordning (EU) 2021/784, förordning (EU) 2019/1020 eller förordning (EU) 2017/2394,
som ger särskilda befogenheter att förelägga om tillhandahållande av information till medlemsstaternas tillsynsmyn
145
i
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
digheter för konsumentskyddslagstiftning, medan de villkor och krav som gäller för förelägganden om att
tillhandahålla information inte påverkar andra unionsakter som föreskriver liknande relevanta regler för specifika
sektorer. De villkoren och kraven bör inte påverka reglerna om lagring och bevarande enligt tillämplig nationell rätt,
i överensstämmelse med unionsrätten och de brottsbekämpande myndigheternas begäranden om konfidentiell
behandling när det gäller att inte lämna ut information. De villkoren och kraven bör inte påverka medlemsstaternas
möjlighet att kräva att en leverantör av förmedlingstjänster förhindrar en överträdelse, i överensstämmelse med
unionsrätten, inbegripet den här förordningen, och i synnerhet med förbudet mot allmänna övervakningsskyl
digheter.
(35) De villkor och krav som fastställs i denna förordning bör vara uppfyllda senast när föreläggandet översänds till den
berörda leverantören. Föreläggandet får därför utfärdas på ett av de officiella språken för den berörda
medlemsstatens utfärdande myndighet. Om det språket skiljer sig från det språk som angetts av leverantören av
förmedlingstjänster, eller från ett annat officiellt språk i medlemsstaterna som den myndighet som utfärdar
föreläggandet och leverantören av förmedlingstjänster har kommit överens om, bör emellertid översändandet av
föreläggandet åtföljas av en översättning av åtminstone de delar av föreläggandet som anges i denna förordning. Om
en leverantör av förmedlingstjänster har kommit överens med myndigheterna i en medlemsstat om att använda ett
visst språk, bör den uppmuntras att godta förelägganden på samma språk utfärdade av myndigheter i andra
medlemsstater. Föreläggandena bör innehålla uppgifter som gör det möjligt för adressaten att identifiera den
utfärdande myndigheten, i tillämpliga fall inbegripet kontaktuppgifter till en kontaktpunkt inom den myndigheten,
och att kontrollera föreläggandets äkthet.
(36) Det territoriella tillämpningsområdet för sådana förelägganden om att agera mot olagligt innehåll bör fastställas
tydligt på grundval av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt som möjliggör utfärdandet av föreläggandet och bör
inte gå utöver vad som är strikt nödvändigt för att uppnå dess mål. I detta avseende bör den nationella rättsliga eller
administrativa myndighet, vilket kan vara en brottsbekämpande myndighet, som utfärdar föreläggandet göra en
avvägning mellan det mål som föreläggandet syftar till att uppnå, i enlighet med den rättsliga grund som gör det
möjligt att utfärda föreläggandet, och de rättigheter och legitima intressen som tillkommer alla tredje parter som
kan påverkas av föreläggandet, särskilt deras grundläggande rättigheter enligt stadgan. Föreläggandets verkan bör, i
synnerhet i ett gränsöverskridande sammanhang, i princip begränsas till den utfärdande medlemsstatens
territorium, såvida inte innehållets olaglighet härrör direkt från unionsrätten eller den utfärdande myndigheten
anser att de rättigheter som står på spel kräver ett bredare territoriellt tillämpningsområde, i enlighet med
unionsrätten och internationell rätt, samtidigt som principen om internationell hövlighet beaktas.
(37) De förelägganden om att tillhandahålla information som regleras i denna förordning avser framtagande av specifik
information om enskilda mottagare av den berörda förmedlingstjänsten som identifieras i dessa förelägganden, i
syfte att avgöra om tjänstemottagarna följer tillämpliga unionsregler eller nationella regler. Sådana förelägganden
bör begära information i syfte att göra det möjligt att identifiera de berörda tjänstemottagarna. Därför omfattas
förelägganden om att tillhandahålla information om en grupp tjänstemottagare som inte är specifikt identifierade,
inbegripet förelägganden om tillhandahållande av aggregerad information som krävs för statistiska ändamål eller
evidensbaserat beslutsfattande, inte av kraven på tillhandahållande av information i denna förordning.
(38) Förelägganden om att agera mot olagligt innehåll och om att tillhandahålla information omfattas av de regler som
säkerställer behörigheten för den medlemsstat där den mottagande tjänsteleverantören är etablerad och de regler
som föreskriver eventuella undantag från denna behörighet i vissa fall, som anges i artikel 3 i direktiv 2000/31/EG,
endast om villkoren i den artikeln är uppfyllda. Mot bakgrund av att dessa förelägganden är kopplade till specifika
delar av olagligt innehåll respektive olaglig information, innebär de inte någon principiell inskränkning av friheten
för leverantörer av förmedlingstjänster att tillhandahålla sina tjänster över gränserna när de riktar sig till
leverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat. Reglerna i artikel 3 i direktiv 2000/31/EG, inbegripet om
behovet av att motivera åtgärder som avviker från behörigheten för den medlemsstat i vilken tjänsteleverantören är
etablerad på vissa angivna grunder och om anmälan av sådana åtgärder, är därför inte tillämpliga på dessa
förelägganden.
146
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/11
(39) Kraven på att tillhandahålla information om prövningsmekanismer som är tillgängliga för leverantören av
förmedlingstjänster och den tjänstemottagare som tillhandahöll innehållet inbegriper ett krav på att tillhandahålla
information om administrativa mekanismer för hantering av klagomål och rättslig prövning, inbegripet
överklaganden av förelägganden som utfärdats av rättsliga myndigheter. Dessutom kan samordnarna för digitala
tjänster utveckla nationella verktyg och vägledning för klagomåls- och prövningsmekanismer som är tillämpliga på
deras respektive territorium, i syfte att underlätta tillgången till sådana mekanismer för tjänstemottagarna. Slutligen
bör medlemsstaterna vid tillämpningen av denna förordning respektera den grundläggande rätten till ett effektivt
rättsmedel och till en opartisk domstol i enlighet med artikel 47 i stadgan. Denna förordning bör därför inte hindra
de relevanta nationella rättsliga eller administrativa myndigheterna från att, på grundval av tillämplig unionsrätt eller
nationell rätt, utfärda ett föreläggande om att återställa innehåll, om sådant innehåll överensstämde med de allmänna
villkoren för leverantören av förmedlingstjänsten, men av den leverantören felaktigt har betraktats som olagligt och
avlägsnats.
(40) För att uppnå målen för denna förordning, och särskilt för att förbättra den inre marknadens funktion och säkerställa
en säker och transparent onlinemiljö, är det nödvändigt att fastställa en tydlig, effektiv, förutsebar och balanserad
uppsättning harmoniserade krav på tillbörlig aktsamhet för leverantörer av förmedlingstjänster. Dessa skyldigheter
bör särskilt syfta till att garantera olika mål för den offentliga politiken, såsom att skapa säkerhet för och förtroende
hos tjänstemottagarna, inbegripet konsumenter, minderåriga och användare som löper särskild risk att utsättas för
hatpropaganda, sexuella trakasserier eller andra diskriminerande åtgärder, skydda de relevanta grundläggande
rättigheter som fastställs i stadgan, säkerställa en meningsfull ansvarsskyldighet för dessa leverantörer och ge
tjänstemottagare och andra berörda parter egenmakt, samtidigt som den nödvändiga tillsynen från de behöriga
myndigheternas sida underlättas.
(41) I detta avseende är det viktigt att kraven på tillbörlig aktsamhet anpassas till typen, storleken och arten av den
berörda förmedlingstjänsten. I denna förordning fastställs därför grundläggande skyldigheter som är tillämpliga på
alla leverantörer av förmedlingstjänster samt ytterligare skyldigheter för värdtjänstleverantörer och, mer specifikt,
leverantörer av onlineplattformar och av mycket stora onlineplattformar samt av mycket stora onlinesökmotorer. I
den mån leverantörer av förmedlingstjänster omfattas av ett antal olika kategorier med hänsyn till deras tjänsters art
och deras storlek bör de fullgöra alla motsvarande skyldigheter i denna förordning med avseende på dessa tjänster.
Dessa harmoniserade krav på tillbörlig aktsamhet, som bör vara rimliga och icke godtyckliga, behövs för att
adressera identifierade allmänintressen, såsom att skydda tjänstemottagarnas legitima intressen, ta itu med olagliga
metoder och skydda grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan. Kraven på tillbörlig aktsamhet är oberoende
av frågan om ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster, som därför måste bedömas separat.
(42) För att underlätta smidig och effektiv tvåvägskommunikation, inbegripet, i förekommande fall, genom
mottagningsbevis för sådan kommunikation, i frågor som omfattas av denna förordning bör leverantörer av
förmedlingstjänster åläggas att utse en enda elektronisk kontaktpunkt och att offentliggöra och uppdatera relevant
information om den kontaktpunkten, inbegripet vilka språk som ska användas i sådan kommunikation. Den
elektroniska kontaktpunkten kan också användas av betrodda anmälare och av professionella enheter som står i en
särskild relation till leverantören av förmedlingstjänster. Till skillnad från den rättsliga företrädaren bör den
elektroniska kontaktpunkten tjäna operativa syften och bör inte vara skyldig att ha en fysisk plats. Leverantörer av
förmedlingstjänster kan utse samma enda kontaktpunkt för att uppfylla kraven i denna förordning som för
tillämpningen av andra unionsrättsakter. Leverantörer av förmedlingstjänster uppmuntras att, i samband med att
kommunikationsspråken anges, säkerställa att de språk som väljs inte i sig utgör ett hinder för kommunikationen.
Vid behov bör det vara möjligt för leverantörer av förmedlingstjänster och medlemsstaternas myndigheter att nå en
separat överenskommelse om kommunikationsspråket eller söka alternativa sätt att övervinna språkbarriären, bland
annat genom att använda alla tillgängliga tekniska medel eller interna och externa personalresurser.
(43) Leverantörer av förmedlingstjänster bör också vara skyldiga att utse en enda kontaktpunkt för tjänstemottagarna
som möjliggör snabb, direkt och effektiv kommunikation, i synnerhet med lättillgängliga medel såsom
telefonnummer, e-postadresser, elektroniska kontaktformulär, dialogrobotar eller snabbmeddelandetjänster. Det bör
uttryckligen anges när en tjänstemottagare kommunicerar med dialogrobotar. Leverantörer av förmedlingstjänster
bör göra det möjligt för tjänstemottagare att välja ett direkt och effektivt kommunikationssätt som inte enbart
förlitar sig på automatiska verktyg. Leverantörer av förmedlingstjänster bör göra alla rimliga ansträngningar för att
garantera att tillräckliga personalresurser och ekonomiska resurser anslås så att denna kommunikation kan
tillhandahållas på ett snabbt och effektivt sätt.
147
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(44) Leverantörer av förmedlingstjänster som är etablerade i ett tredjeland och som erbjuder tjänster i unionen bör utse
en tillräckligt bemyndigad rättslig företrädare i unionen och tillhandahålla information om sina rättsliga företrädare
till de berörda myndigheterna samt offentliggöra den. För att fullgöra den skyldigheten bör sådana leverantörer av
förmedlingstjänster säkerställa att den utsedda rättsliga företrädaren har de befogenheter och resurser som krävs för
att samarbeta med de berörda myndigheterna. Detta kan till exempel vara fallet när en leverantör av förmedlings
tjänster utser ett dotterföretag tillhörande samma grupp som leverantören, eller leverantörens moderföretag, om det
dotterföretaget eller moderföretaget är etablerat i unionen. Det kan dock hända att detta inte är fallet, till exempel när
den rättsliga företrädaren är föremål för rekonstruktionsförfaranden, konkurs eller ett insolvensförfarande för
privatpersoner eller företag. Den skyldigheten bör innebära att denna förordning kan övervakas och, vid behov, dess
efterlevnad försäkras effektivt i förhållande till dessa leverantörer. Det bör vara möjligt för en rättslig företrädare att
vara bemyndigad av fler än en leverantör av förmedlingstjänster, i enlighet med nationell rätt. Det bör vara möjligt
för den rättsliga företrädaren att även fungera som kontaktpunkt, förutsatt att de relevanta kraven i denna
förordning uppfylls.
(45) Även om avtalsfriheten för leverantörer av förmedlingstjänster i princip bör respekteras, är det lämpligt att fastställa
vissa regler om innehållet i, tillämpningen av och efterlevnaden av dessa leverantörers allmänna villkor, i syfte att
värna om transparensen, skydda tjänstemottagarna och undvika orättvisa eller godtyckliga resultat. Leverantörer av
förmedlingstjänster bör i sina allmänna villkor tydligt ange och uppdatera information om de skäl på grundval av
vilka de kan begränsa tillhandahållandet av sina tjänster. De bör i synnerhet inkludera information om eventuella
policyer, förfaranden, åtgärder och verktyg som används för innehållsmoderering, däribland algoritmbaserat
beslutsfattande och mänsklig granskning samt arbetsordningen för leverantörens interna system för hantering av
klagomål. De bör också tillhandahålla lättillgänglig information om rätten att avsluta användningen av tjänsten.
Leverantörer av förmedlingstjänster kan i sina villkor för tjänsten använda grafiska element, såsom ikoner eller
bilder, för att illustrera de viktigaste inslagen i informationskraven enligt denna förordning. Leverantörer bör på
lämpligt sätt informera tjänstemottagarna om betydande ändringar av de allmänna villkoren, till exempel när de
ändrar reglerna om information som är tillåten inom ramen för deras tjänst, eller andra sådana ändringar som
direkt kan påverka tjänstemottagarnas möjlighet att använda tjänsten.
(46) Leverantörer av förmedlingstjänster som främst riktar sig till minderåriga, till exempel genom utformning eller
marknadsföring av tjänsten, eller som till övervägande del används av minderåriga, bör göra särskilda
ansträngningar för att göra förklaringen av sina allmänna villkor lättbegriplig för minderåriga.
(47) När dessa begränsningar utformas, tillämpas och upprätthålls bör leverantörer av förmedlingstjänster agera på ett
icke godtyckligt och icke-diskriminerande sätt och ta hänsyn till tjänstemottagarnas rättigheter och legitima
intressen, inbegripet de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan. Leverantörer av mycket stora
onlineplattformar bör till exempel i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till yttrande- och informationsfriheten,
inbegripet mediernas frihet och mångfald. Alla leverantörer av förmedlingstjänster bör också ta vederbörlig hänsyn
till relevanta internationella normer för skydd av de mänskliga rättigheterna, såsom Förenta nationernas vägledande
principer för företag och mänskliga rättigheter.
(48) Med tanke på mycket stora onlineplattformars och mycket stora onlinesökmotorers särskilda roll och räckvidd är det
lämpligt att ålägga dem ytterligare krav på information och transparens i deras allmänna villkor. Följaktligen bör
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer tillhandahålla sina allmänna
villkor på de officiella språken i alla medlemsstater där de erbjuder sina tjänster och även ge tjänstemottagarna en
koncis och lättläst sammanfattning av de viktigaste inslagen i de allmänna villkoren. I sammanfattningen bör de
viktigaste inslagen i informationskraven anges, inbegripet möjligheten att lätt kunna välja bort frivilliga klausuler.
148
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/13
(49) För att säkerställa en lämplig nivå av transparens och ansvarsskyldighet bör leverantörer av förmedlingstjänster, i
enlighet med de harmoniserade kraven i denna förordning, i ett maskinläsbart format, offentliggöra en årlig rapport
om den innehållsmoderering som de gör, inbegripet de åtgärder som vidtas till följd av tillämpningen och
efterlevnaden av deras allmänna villkor. För att undvika oproportionella bördor bör dessa transparensrapporterings
skyldigheter dock inte gälla för leverantörer som är mikroföretag eller små företag enligt definitionen i
kommissionens rekommendation 2003/361/EG (25) och som inte är mycket stora onlineplattformar i den mening
som avses i denna förordning.
(50) Värdtjänstleverantörer spelar en särskilt viktig roll när det gäller att bekämpa olagligt innehåll online, eftersom de
lagrar information som tillhandahålls av tjänstemottagarna och på deras begäran och ofta ger andra mottagare
åtkomst till den informationen, ibland i stor skala. Det är viktigt att alla värdtjänstleverantörer, oavsett deras storlek,
inför lättillgängliga och användarvänliga anmälnings- och åtgärdsmekanismer som underlättar anmälan av specifik
information som den anmälande parten anser vara olagligt innehåll till den berörda värdtjänstleverantören
(anmälan), enligt vilka leverantören kan besluta huruvida den samtycker till denna bedömning och vill avlägsna
innehållet eller göra det oåtkomligt (åtgärd). Sådana mekanismer bör vara tydligt identifierbara, placerade nära
informationen i fråga och minst lika lätta att hitta och använda som anmälningsmekanismer för innehåll som
strider mot värdtjänstleverantörens allmänna villkor. Förutsatt att kraven på anmälningar är uppfyllda bör det vara
möjligt för individer eller enheter att anmäla flera specifika delar med påstått olagligt innehåll genom en enda
anmälan för att säkerställa att anmälnings- och åtgärdsmekanismerna fungerar på ändamålsenligt sätt. Anmälnings
mekanismen bör möjliggöra, men inte kräva, identifiering av den individ eller enhet som lämnar in en anmälan. För
vissa typer av information som anmäls kan det vara nödvändigt att säkerställa identiteten på den individ eller enhet
som lämnar in en anmälan för att avgöra om informationen i fråga innehåller olagligt innehåll, i enlighet med det
som påstås. Skyldigheten att införa mekanismer för anmälan och åtgärder bör till exempel gälla för fillagrings- och
fildelningstjänster, webbvärdtjänster, annonseringsservrar och paste bin-tjänster, i den mån de kan betraktas som
värdtjänster som omfattas av denna förordning.
(51) Med beaktande av behovet att ta vederbörlig hänsyn till alla berörda parters grundläggande rättigheter som
garanteras i stadgan, bör åtgärder som vidtas av en värdtjänstleverantör till följd av mottagandet av en anmälan vara
strikt riktade, i den meningen att de bör syfta till att avlägsna specifik information som anses utgöra olagligt innehåll
eller göra den oåtkomlig, utan att på ett otillbörligt sätt påverka yttrandefriheten och informationsfriheten för
tjänstemottagarna. Anmälningar bör därför som allmän regel riktas till de värdtjänstleverantörer som rimligen kan
förväntas ha den tekniska och operativa förmågan att agera mot sådan specifik information. De värdtjänstleve
rantörer som mottar en anmälan för vilken de av tekniska eller operativa skäl inte kan avlägsna den specifika
informationen bör informera den individ eller enhet som lämnade in anmälan.
(52) Reglerna om sådana anmälnings- och åtgärdsmekanismer bör harmoniseras på unionsnivå för att möjliggöra en
snabb, aktsam och icke godtycklig behandling av anmälningar på grundval av regler som är enhetliga, transparenta
och tydliga och som ger robusta garantier för att skydda alla berörda parters rättigheter och legitima intressen,
särskilt deras grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan, oavsett i vilken medlemsstat dessa parter är
etablerade eller bosatta och vilket rättsområde det gäller. De grundläggande rättigheterna omfattar, men är inte
begränsade till, för tjänstemottagare: rätten till yttrandefrihet och till informationsfrihet, rätten till respekt för
privatlivet och familjelivet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till icke-diskriminering och rätt till ett
effektivt rättsmedel; för tjänsteleverantörer: näringsfrihet och avtalsfrihet; för parter som påverkas av olagligt
innehåll: rätten till mänsklig värdighet, barnets rättigheter, rätten till skydd av egendom, inbegripet immateriella
rättigheter, och rätten till icke-diskriminering. Värdtjänstleverantörer bör reagera på anmälningar i god tid, särskilt
genom att beakta vilken typ av olagligt innehåll som anmälts och hur brådskande det är att vidta åtgärder. Sådana
leverantörer kan till exempel förväntas agera utan dröjsmål när det påstått olagliga innehåll som anmälts innebär ett
hot mot människors liv eller säkerhet. Värdtjänstleverantören bör utan onödigt dröjsmål informera den individ eller
enhet som anmält det specifika innehållet efter att ha fattat ett beslut om huruvida åtgärder ska vidtas med anledning
av anmälan.
(
25
) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora
företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
149
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(53) Anmälnings- och åtgärdsmekanismerna bör göra det möjligt att lämna in anmälningar som är tillräckligt exakta och
tillräckligt väl underbyggda för att den berörda värdtjänstleverantören ska kunna fatta ett välgrundat och
omsorgsfullt beslut – förenligt med yttrandefriheten och informationsfriheten – om det innehåll som anmälan
avser, särskilt huruvida innehållet ska betraktas som olagligt innehåll och avlägsnas eller göras oåtkomligt. Dessa
mekanismer bör vara utformade så att de gör det lätt att lämna in anmälningar som innehåller en redogörelse för
skälen till att den individ eller enhet som lämnar in en anmälan anser att innehållet utgör olagligt innehåll och en
tydlig anvisning om var innehållet finns. Om en anmälan innehåller tillräcklig information för att en aktsam
värdtjänstleverantör utan en ingående rättslig prövning ska kunna fastställa att det är uppenbart att innehållet är
olagligt, bör anmälan anses ge upphov till faktisk kännedom eller medvetenhet om olagligheten. Med undantag för
inlämning av anmälningar om brott som avses i artiklarna 3–7 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/93/EU (26) bör dessa mekanismer uppmana den individ eller enhet som lämnar in en anmälan att ange sin
identitet, för att undvika missbruk.
(54) Om en värdtjänstleverantör, på grund av att den information som tillhandahålls av mottagarna utgör olagligt
innehåll eller är oförenlig med dess allmänna villkor, beslutar att avlägsna eller oåtkomliggöra information som
tillhandahållits av en tjänstemottagare eller på annat sätt begränsa dess synlighet eller monetarisering, till exempel
efter mottagande av en anmälan eller på eget initiativ, inbegripet enbart med hjälp av automatiserade metoder, bör
leverantören på ett klart och lättbegripligt sätt informera mottagaren om sitt beslut, skälen för sitt beslut och de
tillgängliga möjligheterna att få beslutet prövat, med hänsyn till de negativa konsekvenser sådana beslut kan få för
mottagaren, inbegripet för utövandet av dennes grundläggande rätt till yttrandefrihet. Denna skyldighet bör gälla
oberoende av skälen till beslutet, särskilt oberoende av om åtgärden har vidtagits på grund av att den anmälda
informationen anses utgöra olagligt innehåll eller bedöms vara oförenlig med de tillämpliga allmänna villkoren. Om
beslutet fattades efter mottagande av en anmälan bör värdtjänstleverantören uppge identiteten på den person eller
enhet som lämnade in anmälan till tjänstemottagaren endast om denna information är nödvändig för att fastställa
att innehållet är olagligt, till exempel i fall av intrång i immateriella rättigheter.
(55) Begränsningar av synligheten kan bestå i degradering i rangordning eller i rekommendationssystem samt
begränsning av tillgängligheten för en eller flera tjänstemottagare eller blockering av användaren från en
nätgemenskap utan användarens vetskap (shadow banning). Monetariseringen via annonseringsintäkter från
information som tillhandahålls av tjänstemottagaren kan begränsas genom att den penningutbetalning eller de
intäkter som är kopplade till denna information skjuts upp eller avslutas. Skyldigheten att lämna en motivering bör
dock inte gälla för omfattande vilseledande kommersiellt innehåll som sprids genom avsiktlig manipulering av
tjänsten, särskilt icke-autentisk användning av tjänsten, till exempel användning av bottar eller falska konton eller
annan bedräglig användning av tjänsten. Oberoende av andra möjligheter att invända mot värdtjänstleverantörens
beslut bör tjänstemottagaren alltid ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol i enlighet med nationell rätt.
(56) En värdtjänstleverantör kan i vissa fall, till exempel genom en anmälan från en anmälande part eller genom egna
frivilliga åtgärder, bli medveten om information om delar av en tjänstemottagares verksamhet, såsom tillhanda
hållande av vissa typer av olagligt innehåll, som rimligen, med beaktande av alla relevanta omständigheter som
värdtjänstleverantören är medveten om, motiverar misstanken om att den mottagaren kan ha begått, kan vara i färd
med att begå eller sannolikt kommer att begå ett brott som inbegriper ett hot mot människors liv eller säkerhet,
såsom brott som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (27), direktiv 2011/93/EU eller
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 (28). Till exempel kan specifikt innehåll ge upphov till
misstanke om ett hot mot allmänheten, såsom anstiftan till terrorism i den mening som avses i artikel 21 i direktiv
(EU) 2017/541. I sådana fall bör värdtjänstleverantören utan dröjsmål informera de behöriga brottsbekämpande
myndigheterna om sådana misstankar. Värdtjänstleverantören bör tillhandahålla all relevant information som den
(
26
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn,
sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 17.12.2011, s. 1).
(
27
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om
skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
(
28
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets
rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (EUT L 88, 31.3.2017, s. 6).
150
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/15
har tillgång till, inbegripet i förekommande fall innehållet i fråga och, om den finns tillgänglig, tidpunkten för
offentliggörandet av innehållet, inbegripet den angivna tidszonen, en förklaring av misstanken och den information
som krävs för att lokalisera och identifiera den berörda tjänstemottagaren. Denna förordning utgör inte rättslig
grund för en profilering av tjänstemottagare i syfte att värdtjänstleverantörer eventuellt ska kunna identifiera brott.
När värdtjänstleverantörer informerar brottsbekämpande myndigheter bör de också respektera andra tillämpliga
regler i unionsrätt eller nationell rätt som skyddar individers rättigheter och friheter.
(57) För att undvika oproportionella bördor bör de ytterligare skyldigheter som införs enligt denna förordning för
leverantörer av onlineplattformar, inbegripet plattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal
med näringsidkare, inte gälla leverantörer som utgör mikroföretag eller små företag enligt definitionen i
rekommendation 2003/361/EG. Av samma skäl bör dessa ytterligare skyldigheter inte heller gälla leverantörer av
onlineplattformar som tidigare uppfyllde kraven för status som mikroföretag eller små företag under en period på
tolv månader efter det att de förlorar den statusen. Sådana leverantörer bör inte undantas från skyldigheten att på
begäran av samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen tillhandahålla information om
det genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare per månad. Med tanke på att mycket stora onlineplattformar eller
mycket stora onlinesökmotorer har en större räckvidd och en större inverkan när det gäller att påverka hur
tjänstemottagare erhåller information och kommunicerar online, bör sådana leverantörer emellertid inte kunna dra
nytta av det undantaget, oavsett om de utgör mikroföretag eller små företag eller kommit att göra det nyligen. De
konsolideringsregler som fastställs i rekommendation 2003/361/EG bidrar till att säkerställa att ett kringgående av
dessa ytterligare skyldigheter förhindras. Ingenting i denna förordning hindrar leverantörer av onlineplattformar
som omfattas av det undantaget från att på frivillig basis inrätta ett system som uppfyller en eller flera av dessa
skyldigheter.
(58) Tjänstemottagarna bör enkelt och effektivt kunna bestrida vissa beslut av leverantörer av onlineplattformar –
gällande innehålls olaglighet eller dess oförenlighet med de allmänna villkoren – som påverkar dem negativt. Därför
bör leverantörer av onlineplattformar åläggas att tillhandahålla interna system för hantering av klagomål som
uppfyller vissa villkor som syftar till att säkerställa att systemen är lättillgängliga och leder till snabba, icke-
diskriminerande, icke godtyckliga samt rättvisa resultat, och blir föremål för mänsklig granskning om
automatiserade metoder används. Sådana system bör göra det möjligt för alla tjänstemottagare att lämna in
klagomål och bör inte fastställa formella krav, såsom hänvisning till specifika, relevanta rättsliga bestämmelser eller
avancerade rättsliga förklaringar. Tjänstemottagare som har lämnat in en anmälan via den anmälnings- och
åtgärdsmekanism som föreskrivs i denna förordning eller genom anmälningsmekanismen för innehåll som strider
mot leverantören av onlineplattformars allmänna villkor bör ha rätt att använda klagomålsmekanismen för att
bestrida det beslut som leverantören av onlineplattformar fattat om deras anmälningar, även när de anser att den
åtgärd som vidtagits av leverantören inte var tillräcklig. Det bör vara möjligt att lämna in ett klagomål om
upphävande av de bestridda besluten i minst sex månader, räknat från den tidpunkt då leverantören av
onlineplattformar informerade tjänstemottagaren om beslutet.
(59) Dessutom bör det ges möjlighet att interagera i god tro för att lösa sådana tvister utanför domstol, även tvister som
inte kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt genom de interna systemen för hantering av klagomål, av certifierade
organ som har det oberoende, de resurser och den sakkunskap som krävs för att de ska kunna utföra sin verksamhet
på ett rättvist, snabbt och kostnadseffektivt sätt. Oberoendet för tvistlösningsorgan utanför domstol bör säkerställas
även när det gäller de fysiska personer som ansvarar för att lösa tvister, bland annat genom regler om
intressekonflikter. De avgifter som tas ut av organ för tvistlösning utanför domstol bör vara rimliga, tillgängliga,
attraktiva, billiga för konsumenter och proportionella, och avgöras från fall till fall. Om ett organ för tvistlösning
utanför domstol certifieras av den behöriga samordnaren för digitala tjänster bör certifieringen vara giltig i samtliga
medlemsstater. Leverantörer av onlineplattformar bör kunna vägra att delta i förfaranden för tvistlösning utanför
domstol enligt denna förordning, om samma tvist – särskilt när det gäller den berörda informationen och skälen för
att fatta det bestridda beslutet, effekterna av beslutet och de grunder som åberopats för att bestrida beslutet – redan
har lösts av eller redan är föremål för ett pågående förfarande vid den behöriga domstolen eller vid ett annat
151
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
behörigt organ för tvistlösning utanför domstol. Tjänstemottagare bör kunna välja mellan den interna klagomålsme
kanismen, tvistlösning utanför domstol och möjligheten att när som helst inleda rättsliga förfaranden. Eftersom
resultatet av förfarandet för tvistlösning utanför domstol inte är bindande bör parterna inte hindras från att inleda
rättsliga förfaranden avseende samma tvist. Möjligheterna att bestrida beslut från leverantörer av onlineplattformar
på detta sätt bör inte på något sätt påverka möjligheten att söka rättslig prövning i enlighet med lagstiftningen i den
berörda medlemsstaten, och bör därmed inte påverka möjligheten att utöva rätten till ett effektivt rättsmedel enligt
artikel 47 i stadgan. Bestämmelserna i denna förordning om tvistlösning utanför domstol bör inte ålägga
medlemsstaterna att inrätta sådana organ för tvistlösning utanför domstol.
(60) Vid avtalstvister mellan konsumenter och företag gällande inköp av varor eller tjänster säkerställer direktiv
2013/11/EU att unionens konsumenter och företag i unionen har tillgång till kvalitetscertifierade alternativa
tvistlösningsorgan. I detta avseende bör det klargöras att reglerna om tvistlösning utanför domstol i denna
förordning inte påverkar tillämpningen av det direktivet, inbegripet konsumenternas rätt enligt det direktivet att när
som helst dra sig ur förfarandet om de är missnöjda med hur förfarandet genomförs eller fungerar.
(61) Åtgärder mot olagligt innehåll kan vidtas snabbare och mer tillförlitligt om leverantörer av onlineplattformar vidtar
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare, som agerar inom sitt
särskilda sakkunskapsområde, genom de anmälnings- och åtgärdsmekanismer som krävs enligt denna förordning
prioriteras, utan att det påverkar kravet att behandla och fatta beslut om alla anmälningar som lämnas in inom
ramen för dessa mekanismer på ett snabbt, aktsamt och icke godtyckligt sätt. Statusen som betrodd anmälare bör
tilldelas av samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där sökanden är etablerad och bör erkännas av alla
leverantörer av onlineplattformar som omfattas av denna förordning. Statusen som betrodd anmälare bör endast
tilldelas enheter, och inte individer, som bland annat har visat att de har särskild sakkunskap och kompetens när det
gäller att bekämpa olagligt innehåll och att de arbetar aktsamt, korrekt och objektivt. Sådana enheter kan vara
offentliga, till exempel för terrorisminnehåll enheter för anmälan av internetinnehåll vid nationella
brottsbekämpande myndigheter eller Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol),
eller vara icke-statliga organisationer och privata eller halvoffentliga organ, såsom de organisationer som ingår i
INHOPE-nätverket för telefonjourer för rapportering av material med sexuella övergrepp mot barn och
organisationer som har åtagit sig att anmäla olagliga rasistiska och främlingsfientliga uttryck online. För att inte
minska mervärdet av en sådan mekanism bör det totala antalet betrodda anmälare som tilldelas denna status i
enlighet med denna förordning vara begränsat. I synnerhet uppmuntras branschorganisationer som företräder sina
medlemmars intressen att ansöka om status som betrodda anmälare, utan att det påverkar privata enheters eller
enskilda personers rätt att ingå bilaterala avtal med leverantörer av onlineplattformar.
(62) Betrodda anmälare bör offentliggöra lättbegripliga och detaljerade rapporter om anmälningar som lämnats in i
enlighet med denna förordning. Dessa rapporter bör innehålla information om till exempel antalet anmälningar
som kategoriserats av värdtjänstleverantören, typen av innehåll och de åtgärder som leverantören vidtagit. Under
förutsättning att betrodda anmälare har visat sakkunskap och kompetens kan behandlingen av anmälningar som
lämnats in av betrodda anmälare förväntas bli mindre betungande och därför snabbare än anmälningar som
lämnats in av andra tjänstemottagare. Den genomsnittliga behandlingstiden kan dock variera beroende på faktorer
som typen av olagligt innehåll, anmälningarnas kvalitet och de faktiska tekniska förfaranden som införts för att
lämna in sådana anmälningar.
I uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet från 2016 fastställs till exempel ett riktmärke för
de deltagande företagen när det gäller den tid som krävs för att behandla giltiga anmälningar för avlägsnande av
olaglig hatpropaganda, men behandlingstiden för andra typer av olagligt innehåll kan variera avsevärt, beroende på
specifika fakta och omständigheter och vilken typ av olagligt innehåll det rör sig om. För att undvika missbruk av
statusen som betrodd anmälare bör det vara möjligt att tillfälligt upphäva denna status när en samordnare för
digitala tjänster i etableringslandet har inlett en utredning av legitima skäl. Reglerna om betrodda anmälare i den här
152
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/17
förordningen bör inte tolkas så att de hindrar leverantörer av onlineplattformar från att på liknande sätt behandla
anmälningar som lämnats in av enheter eller individer som inte har tilldelats status som betrodda anmälare enligt
denna förordning eller från att på annat sätt samarbeta med andra enheter, i enlighet med tillämplig rätt, inbegripet
denna förordning och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 (29). Reglerna i den här
förordningen bör inte hindra leverantörer av onlineplattformar från att använda en sådan betrodd anmälare eller
liknande mekanismer för att snabbt och tillförlitligt vidta åtgärder mot innehåll som är oförenligt med deras
allmänna villkor, särskilt mot innehåll som är skadligt för sårbara tjänstemottagare, såsom minderåriga.
(63) Missbruk av onlineplattformar genom att ofta tillhandahålla uppenbart olagligt innehåll eller genom att ofta lämna
in uppenbart ogrundade anmälningar eller klagomål inom ramen för de mekanismer respektive system som inrättas
genom denna förordning, undergräver förtroendet och skadar de berörda parternas rättigheter och legitima
intressen. Det finns därför ett behov av att införa lämpliga, proportionella och effektiva skyddsåtgärder mot sådant
missbruk, med respekt för alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, inbegripet tillämpliga
grundläggande rättigheter och friheter enligt stadgan, i synnerhet yttrandefriheten. Information bör betraktas som
uppenbart olagligt innehåll och anmälningar eller klagomål bör betraktas som uppenbart ogrundade om det är
uppenbart för en lekman, utan någon ingående analys, att innehållet är olagligt respektive att anmälningarna eller
klagomålen är ogrundade.
(64) Under särskilda omständigheter bör leverantörer av onlineplattformar tillfälligt avbryta sin relevanta verksamhet
med avseende på den person som ägnar sig åt oegentligt beteende. Detta påverkar inte friheten för leverantörer av
onlineplattformar att fastställa sina allmänna villkor och införa strängare åtgärder när det gäller uppenbart olagligt
innehåll i anknytning till allvarliga brott, däribland material med sexuella övergrepp mot barn. Av transparensskäl
bör denna möjlighet anges tydligt och tillräckligt detaljerat i onlineplattformarnas allmänna villkor. De beslut som
fattas av leverantörer av onlineplattformar i detta avseende bör alltid kunna prövas och de bör stå under tillsyn av
den behöriga samordnaren för digitala tjänster. Leverantörer av onlineplattformar bör innan de fattar beslut om
tillfälligt avbrott skicka en föregående varning, som bör innehålla skälen till det eventuella avbrottet och
möjligheterna att överklaga det beslut som fattas av leverantören av onlineplattformen. När leverantörer av
onlineplattformar fattar beslut om tillfälligt avbrott bör de skicka motiveringar i enlighet med de regler som anges i
denna förordning. Reglerna om missbruk i denna förordning bör inte hindra leverantörer av onlineplattformar från
att vidta andra åtgärder för att ta itu med tillhandahållande av olagligt innehåll från tjänstemottagarnas sida eller
annat missbruk av deras tjänster, inbegripet i form av överträdelser av deras allmänna villkor, i enlighet med
tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Dessa regler påverkar inte en eventuell möjlighet att hålla personer
inblandade i missbruk ansvariga, inbegripet för skador, som föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt.
(65) Med tanke på de särskilda ansvarsområdena och skyldigheterna för leverantörer av onlineplattformar bör de
omfattas av transparensrapporteringsskyldigheter, som är tillämpliga utöver de transparensrapporteringsskyl
digheter som är tillämpliga på alla leverantörer av förmedlingstjänster enligt denna förordning. För att fastställa
huruvida onlineplattformar och onlinesökmotorer kan vara mycket stora onlineplattformar respektive mycket stora
onlinesökmotorer som omfattas av vissa ytterligare skyldigheter enligt denna förordning, bör onlineplattformarnas
och onlinesökmotorernas transparensrapporteringsskyldigheter omfatta vissa skyldigheter som rör offentliggörande
och vidarebefordran av information om det genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare per månad i unionen.
(66) För att säkerställa transparens och för att möjliggöra granskning av beslut om innehållsmoderering av leverantörerna
av onlineplattformar och övervakning av spridningen av olagligt innehåll online bör kommissionen upprätthålla och
offentliggöra en databas som innehåller beslut och motiveringar från leverantörer av onlineplattformar när de
avlägsnar eller på annat sätt begränsar tillgången och åtkomsten till information. För att fortlöpande hålla databasen
(
29
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom
brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF,
2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).
153
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/18
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
uppdaterad bör leverantörerna av onlineplattformar, i ett standardformat, lämna in besluten och motiveringarna
utan onödigt dröjsmål efter antagandet av beslutet, för att möjliggöra realtidsuppdateringar om detta är tekniskt
möjligt och står i proportion till den berörda onlineplattformens resurser. Den strukturerade databasen bör göra det
möjligt att få tillgång till och söka efter relevant information, särskilt när det gäller den typ av påstått olagligt innehåll
som det rör sig om.
(67) Mörka mönster i onlineplattformarnas onlinegränssnitt är metoder som avsevärt snedvrider eller försämrar,
antingen avsiktligt eller i praktiken, tjänstemottagarnas möjlighet att fatta självständiga och välgrundade beslut eller
val. Dessa metoder kan användas för att förmå tjänstemottagarna att ägna sig åt oönskade beteenden eller fatta
oönskade beslut som får negativa konsekvenser för dem. Leverantörer av onlineplattformar bör därför förbjudas att
vilseleda eller puffa tjänstemottagare och att förvränga eller undergräva tjänstemottagarnas oberoende,
beslutsfattande eller val via strukturen, utformningen eller funktionen hos ett onlinegränssnitt eller en del av detta.
Detta bör omfatta, men inte vara begränsat till, exploaterande konstruktionsval som får tjänstemottagaren att agera
på ett sätt som gynnar leverantören av onlineplattformar, men som kanske inte ligger i mottagarens intresse, genom
att valen presenteras på ett icke-neutralt sätt, bland annat genom att ge vissa alternativ en mer framträdande position
genom synliga, hörbara eller andra inslag när tjänstemottagaren uppmanas att fatta ett beslut.
Det bör också omfatta att vid upprepade tillfällen begära att tjänstemottagaren ska göra ett val när ett sådant val
redan har gjorts, göra förfarandet för att avbryta en tjänst betydligt krångligare än att anmäla sig till den, eller göra
vissa val svårare eller mer tidskrävande än andra, göra det orimligt svårt att avbryta köp eller logga ut från en viss
onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, och vilseleda
tjänstemottagarna genom att puffa dem till beslut om transaktioner, eller genom standardinställningar som är
mycket svåra att ändra, och på så sätt snedvrida tjänstemottagarens beslutsfattande på ett orimligt sätt, så att
tjänstemottagarnas oberoende, beslutsfattande och val förvrängs och undergrävs. Regler som förhindrar mörka
mönster bör dock inte tolkas som att de hindrar leverantörer från att interagera direkt med tjänstemottagare och
erbjuda dem nya eller kompletterande tjänster. Legitima metoder, till exempel när det gäller annonsering, som är
förenliga med unionsrätten bör inte i sig betraktas som mörka mönster. Dessa regler om mörka mönster bör tolkas
som att de omfattar förbjudna metoder som omfattas av denna förordning i den mån dessa metoder inte redan
omfattas av direktiv 2005/29/EG eller förordning (EU) 2016/679.
(68) Annonsering online spelar en viktig roll i onlinemiljön, bland annat när det gäller tillhandahållandet av
onlineplattformar, där tillhandahållandet av tjänsten ibland, helt eller delvis, ersätts direkt eller indirekt genom
annonseringsintäkter. Annonsering online kan bidra till betydande risker, från annonser som i sig utgör olagligt
innehåll till att bidra till ekonomiska incitament för publicering eller utbredning av olagligt eller på andra sätt
skadligt innehåll och agerande på nätet, eller diskriminerande presentation av annonser som påverkar
medborgarnas lika behandling och möjligheter. Utöver de krav som följer av artikel 6 i direktiv 2000/31/EG bör
leverantörer av onlineplattformar därför vara skyldiga att se till att tjänstemottagarna har viss individualiserad
information som behövs för att förstå när och för vems räkning annonsen presenteras. De bör säkerställa att
informationen är framträdande, inbegripet genom standardiserade visuella märken eller ljudmärken, klart
identifierbar och otvetydig för en genomsnittlig tjänstemottagare, och anpassad till arten av den enskilda tjänstens
onlinegränssnitt. Dessutom bör tjänstemottagarna ha information – direkt tillgänglig från det onlinegränssnitt där
annonsen presenteras – om de viktigaste parametrar som används för att fastställa att en specifik annons presenteras
för dem, med meningsfulla förklaringar av den logik som används för detta ändamål, inbegripet när detta grundar sig
på profilering.
Sådana förklaringar bör inbegripa information om den metod som använts för att presentera annonsen – exempelvis
om det rör sig om kontextuell eller annan typ av annonsering – och, i tillämpliga fall, de huvudsakliga profilering
skriterier som använts; de bör också informera mottagaren om alla medel som står till deras förfogande för att
ändra sådana kriterier. Kraven i denna förordning om tillhandahållande av information om annonsering påverkar
inte tillämpningen av relevanta bestämmelser i förordning (EU) 2016/679, särskilt de som rör rätten att göra
invändningar, automatiserat individuellt beslutsfattande, inbegripet profilering, och särskilt behovet av att inhämta
den registrerades samtycke innan personuppgifter behandlas för riktad annonsering. Kraven i den här förordningen
påverkar inte heller bestämmelserna i direktiv 2002/58/EG, särskilt bestämmelserna om lagring av information i
154
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/19
terminalutrustning och tillgång till information som lagras där. Slutligen kompletterar den här förordningen
tillämpningen av direktiv 2010/13/EU, som föreskriver åtgärder för att göra det möjligt för användare att uppge
audiovisuella kommersiella meddelanden i användargenererade videor. Den kompletterar också de skyldigheter för
näringsidkare angående tillhandahållande av kommersiella meddelanden som följer av direktiv 2005/29/EG.
(69) Om tjänstemottagare får annonser presenterade för sig som bygger på målinriktade tekniker optimerade för att
matcha deras intressen och potentiellt appellera till deras sårbarheter, kan detta få särskilt allvarliga negativa effekter.
I vissa fall kan manipulativa tekniker påverka hela grupper negativt och öka de samhälleliga skadorna, till exempel
genom att bidra till desinformationskampanjer eller genom att diskriminera vissa grupper. Onlineplattformar är
särskilt känsliga miljöer för sådana metoder, och de utgör en större samhällsrisk. Följaktligen bör leverantörer av
onlineplattformar inte presentera annonser som bygger på profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning
(EU) 2016/679, med användning av särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i den
förordningen, inbegripet genom att använda profileringskategorier baserade på de särskilda kategorierna. Detta
förbud påverkar inte skyldigheterna för leverantörer av onlineplattformar eller andra tjänsteleverantörer eller
annonsörer som deltar i spridningen av annonserna enligt unionsrätten om skydd av personuppgifter.
(70) En central del av en onlineplattforms verksamhet är det sätt på vilket information prioriteras och presenteras i dess
onlinegränssnitt för att underlätta och optimera tillgången till information för tjänstemottagarna. Detta görs till
exempel genom att algoritmiskt föreslå, rangordna och prioritera information, särskilja den med hjälp av text eller
andra visuella representationer eller på annat sätt kuratera information som tillhandahålls av mottagarna. Sådana
rekommendationssystem kan ha en betydande inverkan på mottagarnas möjlighet att hämta och interagera med
information online, bland annat när det gäller att underlätta sökningar efter relevant information för
tjänstemottagarna och bidra till en förbättrad användarupplevelse. De spelar också en viktig roll för att förstärka
vissa budskap, sprida information och stimulera onlinebeteende. Onlineplattformarna bör därför konsekvent
säkerställa att mottagarna av deras tjänst har informerats på lämpligt sätt om hur rekommendationssystem påverkar
det sätt på vilket information visas och att de kan påverka hur information presenteras för dem. De bör tydligt
presentera parametrarna för sådana rekommendationssystem på ett lättbegripligt sätt för att säkerställa att
tjänstemottagarna förstår hur information prioriteras för dem. De parametrarna bör omfatta åtminstone de
viktigaste kriterierna för att fastställa den information som föreslås tjänstemottagaren och skälen till deras
respektive betydelse, inbegripet när information prioriteras på grundval av profilering och deras onlinebeteende.
(71) Skyddet av minderåriga är ett viktigt politiskt mål för unionen. En onlineplattform kan anses vara tillgänglig för
minderåriga när dess allmänna villkor tillåter minderåriga att använda tjänsten, när dess tjänst är riktad till eller till
övervägande del används av minderåriga, eller om leverantören på annat sätt är medveten om att vissa av
tjänstemottagarna är minderåriga, till exempel genom att den redan, för andra ändamål, behandlar personuppgifter
från tjänstemottagare som avslöjar deras ålder. Leverantörer av onlineplattformar som används av minderåriga bör
vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att skydda minderåriga, till exempel genom att utforma sina
onlinegränssnitt eller delar av dem med största möjliga integritet, trygghet och säkerhet för minderåriga som
standard när så är lämpligt eller genom att anta standarder för skydd av minderåriga, eller följa uppförandekoder för
att skydda minderåriga. De bör beakta bästa praxis och tillgänglig vägledning, såsom den som ges i kommissionens
meddelande Ett digitalt decennium för barn och ungdomar: den nya europeiska strategin för ett bättre internet för
barn (BIK+). Leverantörer av onlineplattformar bör inte presentera annonser som bygger på profilering med hjälp
av tjänstemottagarens personuppgifter när de med rimlig säkerhet är medvetna om att tjänstemottagaren är
minderårig. I enlighet med förordning (EU) 2016/679, särskilt principen om uppgiftsminimering enligt artikel 5.1 c
i den förordningen, bör detta förbud inte leda till att leverantören av onlineplattformen bevarar, förvärvar eller
behandlar fler personuppgifter än den redan har för att bedöma om tjänstemottagaren är minderårig. Denna
skyldighet bör därför inte uppmuntra leverantörer av onlineplattformar att samla in uppgifter om tjänstemot
tagarens ålder innan de används. Detta bör inte påverka tillämpningen av unionsrätten om skydd av personuppgifter.
155
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(72) För att bidra till en säker, tillförlitlig och öppen onlinemiljö för konsumenter, liksom för andra berörda parter såsom
konkurrerande näringsidkare och innehavare av immateriella rättigheter, och för att avskräcka näringsidkare från att
sälja produkter eller tjänster i strid med tillämpliga regler, bör onlineplattformar som gör det möjligt för
konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare säkerställa att sådana näringsidkare är spårbara.
Näringsidkaren bör därför vara skyldig att tillhandahålla viss väsentlig information till leverantörerna av
onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, bland annat för att
dela information om produkter eller erbjuda produkter. Detta krav bör också vara tillämpligt på näringsidkare som
delar information om produkter eller tjänster för varumärkens räkning, på grundval av underliggande avtal. De
leverantörerna av onlineplattformar bör lagra all information på ett säkert sätt under hela löptiden för deras
avtalsförhållande med näringsidkaren och sex månader därefter, så att eventuella krav mot näringsidkaren eller
förelägganden som rör näringsidkaren kan uppfyllas.
Denna skyldighet är nödvändig och proportionell, så att offentliga myndigheter och privata parter med ett legitimt
intresse kan få tillgång till informationen, i enlighet med tillämplig rätt, däribland rätt om skydd av personuppgifter,
inbegripet genom de förelägganden om att tillhandahålla information som avses i denna förordning. Denna
skyldighet påverkar inte eventuella skyldigheter att bevara visst innehåll under längre perioder, på grundval av
annan unionsrätt eller nationell lagstiftning, i överensstämmelse med unionsrätten. Utan att det påverkar
definitionen i denna förordning bör alla näringsidkare, oavsett om de är en fysisk eller en juridisk person, som
identifierats på grundval av artikel 6a.1 b i direktiv 2011/83/EU och artikel 7.4 f i direktiv 2005/29/EG, vara
spårbara när de erbjuder en produkt eller tjänst via en onlineplattform. Enligt direktiv 2000/31/EG är alla
leverantörer av informationssamhällets tjänster skyldiga att tillse att det för tjänstemottagare och behöriga
myndigheter ska vara möjligt att enkelt, direkt och stadigvarande ha tillgång till viss information som gör det
möjligt att identifiera alla leverantörer. De spårbarhetskrav för leverantörer av onlineplattformar som gör det
möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, som fastställs i denna förordning påverkar inte
tillämpningen av rådets direktiv (EU) 2021/514 (30), som eftersträvar andra legitima mål av allmänt intresse.
(73) För att säkerställa en effektiv och adekvat tillämpning av denna skyldighet utan att det medför några oproportionella
bördor bör leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med
näringsidkare göra sitt bästa för att bedöma tillförlitligheten hos den information som tillhandahålls av de berörda
näringsidkarna, särskilt genom att använda fritt tillgängliga officiella onlinedatabaser och onlinegränssnitt, såsom
nationella handelsregister och systemet för utbyte av information om mervärdesskatt, eller begära att de berörda
näringsidkarna tillhandahåller tillförlitliga styrkande handlingar, såsom kopior av identitetshandlingar, bestyrkta
utdrag från betalkonton, företagscertifikat och handelsregisterintyg. För att fullgöra denna skyldighet får de också
använda andra källor som är tillgängliga för användning på distans och som erbjuder en liknande grad av
tillförlitlighet. De berörda leverantörerna av onlineplattformar bör dock inte vara skyldiga att genomföra onödigt
utförliga eller kostsamma undersökningar online eller utföra oproportionella kontroller på plats. Det bör inte heller
antas att de leverantörer som har gjort sitt bästa, i enlighet med kraven i denna förordning, garanterar att
informationen till konsumenter eller andra berörda parter är tillförlitlig.
(74) Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare bör
utforma och organisera sitt onlinegränssnitt på ett sätt som gör det möjligt för näringsidkare att fullgöra sina
skyldigheter enligt relevant unionsrätt, särskilt de krav som anges i artiklarna 6 och 8 i direktiv 2011/83/EU,
artikel 7 i direktiv 2005/29/EG, artiklarna 5 och 6 i direktiv 2000/31/EG och artikel 3 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/6/EG (31). I detta syfte bör berörda leverantörer av onlineplattformar göra sitt bästa för att bedöma
huruvida de näringsidkare som använder deras tjänster har laddat upp fullständig information på deras
onlinegränssnitt, i enlighet med relevant tillämplig unionsrätt. Leverantörerna av onlineplattformar bör säkerställa
att produkter eller tjänster inte erbjuds så länge sådan information inte är fullständig. Detta bör inte innebära en
skyldighet för de berörda leverantörerna av onlineplattformar att allmänt övervaka de produkter eller tjänster som
erbjuds av näringsidkare genom deras tjänster eller en allmän undersökningsplikt, i synnerhet inte att bedöma
korrektheten hos den information som näringsidkarna tillhandahåller. Onlinegränssnitten bör vara användarvänliga
(
30
) Rådets direktiv (EU) 2021/514 av den 22 mars 2021 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om
beskattning (EUT L 104, 25.3.2021, s. 1).
(
31
) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor
som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).
156
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/21
och lättillgängliga för näringsidkare och konsumenter. Dessutom bör de berörda leverantörerna av
onlineplattformar, efter att ha gjort det möjligt för näringsidkaren att erbjuda produkten eller tjänsten, göra rimliga
ansträngningar för att genom stickprov kontrollera huruvida de erbjudna produkterna eller tjänsterna har
identifierats som olagliga i de officiella, fritt tillgängliga och maskinläsbara onlinedatabaser eller onlinegränssnitt
som finns att tillgå i en medlemsstat eller i unionen. Kommissionen bör också uppmuntra produkters spårbarhet
genom tekniska lösningar såsom digitalt signerade Quick Response-koder (eller QR-koder) eller icke-fungibla objekt.
Kommissionen bör främja utvecklingen av standarder och, i avsaknad av sådana, marknadslösningar som kan
godtas av de berörda parterna.
(75) Med tanke på hur viktiga mycket stora onlineplattformar är, vilket beror på deras räckvidd, särskilt uttryckt i antalet
tjänstemottagare, vad gäller underlättande av offentlig debatt, ekonomiska transaktioner och spridning av
information, åsikter och idéer till allmänheten samt för att påverka hur mottagare får och förmedlar information
online, är det nödvändigt att införa särskilda skyldigheter för leverantörerna av dessa plattformar, utöver de
skyldigheter som gäller för alla onlineplattformar. På grund av den avgörande roll som leverantörer av mycket stora
onlinesökmotorer spelar när det gäller att lokalisera och göra information tillgänglig online är det också nödvändigt
att införa dessa skyldigheter, i den mån de är tillämpliga, för dessa leverantörer. Dessa ytterligare skyldigheter för
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer är nödvändiga för att hantera
dessa frågor av allmänintresse, eftersom det inte finns några alternativa och mindre restriktiva åtgärder som i
praktiken skulle leda till samma resultat.
(76) Mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer kan orsaka samhällsrisker vars omfattning och
konsekvenser inte kan jämföras med dem som orsakas av mindre plattformar. Leverantörer av sådana mycket stora
onlineplattformar och av sådana mycket stora onlinesökmotorer bör därför uppfylla högsta möjliga standard när
det gäller krav på tillbörlig aktsamhet, i proportion till deras samhällseffekter. När antalet aktiva mottagare som en
onlineplattform eller aktiva sökmotormottagare som en onlinesökmotor har, beräknat som genomsnittet under en
sexmånadersperiod, når en betydande andel av unionens befolkning kan de systemrisker som onlineplattformen
eller onlinesökmotorn ger upphov till få oproportionella effekter i unionen. En sådan betydande andel bör anses
föreligga om antalet överstiger en operativ tröskel som har fastställts till 45 miljoner personer, dvs. ett antal som
motsvarar 10 % av unionens befolkning. Detta operativa tröskelvärde bör hållas uppdaterat och därför bör
kommissionen ges befogenhet att vid behov komplettera bestämmelserna i denna förordning genom att anta
delegerade akter.
(77) För att fastställa räckvidden för en viss onlineplattform eller onlinesökmotor är det nödvändigt att fastställa det
genomsnittliga antalet aktiva mottagare av varje tjänst separat. Följaktligen bör det genomsnittliga antalet aktiva
mottagare per månad för en onlineplattform återspegla alla mottagare som faktiskt interagerar med tjänsten minst
en gång under en viss tidsperiod, genom att exponeras för information som sprids på onlineplattformens gränssnitt,
till exempel genom att se det eller lyssna på det eller genom att tillhandahålla information, såsom näringsidkare på en
onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare.
Vid tillämpningen av denna förordning är interaktion inte begränsat till att interagera med information genom att
klicka på, kommentera, länka, dela, köpa eller utföra transaktioner på en onlineplattform. Följaktligen sammanfaller
begreppet aktiv tjänstemottagare inte nödvändigtvis med begreppet registrerad användare av en tjänst. Vad gäller
onlinesökmotorer bör begreppet aktiv tjänstemottagare omfatta dem som ser information på sitt onlinegränssnitt,
men inte till exempel ägarna av de webbplatser som indexeras av en onlinesökmotor, eftersom de inte aktivt
interagerar med tjänsten. Antalet aktiva mottagare av en tjänst bör omfatta alla unika tjänstemottagare som
interagerar med den specifika tjänsten. I detta syfte bör en tjänstemottagare som använder olika onlinegränssnitt –
såsom webbplatser eller applikationer, även om tjänsterna är åtkomliga via olika enhetliga webbadresser (URL:er)
eller domännamn – om möjligt räknas bara en gång. Begreppet aktiv tjänstemottagare bör dock inte inbegripa
tillfällig användning av tjänsten för mottagare hos andra leverantörer av förmedlingstjänster som indirekt
tillgängliggör information som innehas av leverantören av onlineplattformar genom att en leverantör av en
onlinesökmotor länkar till eller indexerar innehållet. Denna förordning kräver inte heller att leverantörer av
onlineplattformar eller onlinesökmotorer utför specifik spårning av enskilda personer online. Om sådana
leverantörer kan bortse från automatiserade användare, såsom bottar eller skrapor, utan ytterligare behandling av
157
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
personuppgifter och spårning, får de göra det. Fastställandet av antalet aktiva tjänstemottagare kan påverkas av
marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen, och kommissionen bör därför ges befogenhet att komplettera
bestämmelserna i denna förordning genom att anta delegerade akter för att fastställa metoden för fastställande av
aktiva mottagare av en onlineplattform eller aktiva onlinesökmotormottagare, när så är nödvändigt, med hänsyn till
tjänstens art och hur tjänstemottagarna interagerar med den.
(78) Med tanke på de nätverkseffekter som kännetecknar plattformsekonomin kan en onlineplattforms eller en
onlinesökmotors användarbas snabbt expandera och nå tröskelvärdet för en mycket stor onlineplattform eller en
mycket stor onlinesökmotor, med därmed sammanhängande konsekvenser för den inre marknaden. Detta kan vara
fallet vid exponentiell tillväxt under en kort tidsperiod eller vid en stor global närvaro och omsättning som gör det
möjligt för onlineplattformen eller onlinesökmotorn att fullt ut utnyttja nätverkseffekter och stordriftsfördelar. En
hög årsomsättning eller ett högt börsvärde kan i synnerhet vara tecken på snabb skalbarhet när det gäller att nå ut
till användare. I dessa fall bör samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen kunna begära
mer frekvent rapportering om antalet aktiva tjänstemottagare från leverantören av onlineplattformen eller
onlinesökmotorn för att i god tid kunna fastställa vid vilken tidpunkt den plattformen eller sökmotorn bör anses
utgöra en mycket stor onlineplattform respektive en mycket stor onlinesökmotor vid tillämpningen av denna
förordning.
(79) Mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer kan användas på ett sätt som starkt påverkar
säkerheten online, hur den allmänna opinionen och debatten formas samt onlinehandeln. Det sätt på vilket de
utformar sina tjänster optimeras i allmänhet för att gynna deras ofta annonseringsdrivna affärsmodeller, vilket kan
leda till samhällsproblem. Effektiv reglering och kontroll av efterlevnaden behövs för att effektivt identifiera och
minska riskerna och den samhälleliga och ekonomiska skada som kan uppstå. Enligt denna förordning bör därför
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bedöma de systemrisker som
härrör från utformningen, driften och användningen av deras tjänster, liksom från eventuell felaktig användning från
tjänstemottagarnas sida, och bör vidta lämpliga motåtgärder, med respekt för grundläggande rättigheter. När
leverantörerna fastställer betydelsen av potentiella negativa effekter bör de beakta hur allvarlig den potentiella
effekten är och sannolikheten för alla sådana systemrisker. De skulle till exempel kunna bedöma om den potentiella
negativa effekten kan beröra ett stort antal personer, dess potentiella oåterkallelighet eller hur svårt det är att åtgärda
och återställa situationen såsom den var före den potentiella effekten.
(80) Fyra kategorier av systemrisker bör bedömas ingående av leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av
mycket stora onlinesökmotorer. En första kategori rör de risker som är förknippade med spridning av olagligt
innehåll, såsom spridning av material med sexuella övergrepp mot barn eller olaglig hatpropaganda eller andra
typer av missbruk av deras tjänster för brottslig verksamhet, och olaglig verksamhet, såsom försäljning av produkter
eller tjänster som är förbjudna enligt unionsrätten eller nationell rätt, inbegripet farliga eller förfalskade produkter,
eller olaglig handel med djur. Sådan spridning eller sådan verksamhet kan till exempel utgöra en betydande
systemrisk om tillgången till olagligt innehåll kan utökas snabbt och med stor utbredning genom konton med
särskilt stor räckvidd eller andra förstärkningsmetoder. Leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av
mycket stora onlinesökmotorer bör bedöma risken för spridning av olagligt innehåll oberoende av huruvida
informationen också är oförenlig med deras allmänna villkor. Denna bedömning påverkar inte det personliga
ansvaret för mycket stora onlineplattformars tjänstemottagare eller ägarna av webbplatser som indexerats av mycket
stora onlinesökmotorer för eventuell olaglig verksamhet enligt tillämplig rätt.
(81) En andra kategori rör tjänstens faktiska eller förutsebara inverkan på utövandet av grundläggande rättigheter som
skyddas av stadgan, inbegripet men inte begränsat till människans värdighet, yttrande- och informationsfrihet,
inklusive mediernas frihet och mångfald, rätten till privatliv, dataskydd, rätten till icke-diskriminering, barnets
rättigheter och konsumentskydd. Sådana risker kan exempelvis uppstå i samband med utformningen av de
algoritmiska system som används av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora
onlinesökmotorn eller missbruk av deras tjänster genom inlämning av oskäliga anmälningar eller andra metoder för
158
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/23
att tysta åsikter eller hämma konkurrens. Vid bedömningen av riskerna för barnets rättigheter bör leverantörerna av
mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer beakta till exempel hur lätt det är för
minderåriga att förstå tjänstens utformning och funktion samt hur minderåriga genom tjänsten kan exponeras för
innehåll som kan skada minderårigas hälsa och deras fysiska, mentala och moraliska utveckling. Sådana risker kan
exempelvis uppstå i samband med utformningen av onlinegränssnitt som avsiktligt eller oavsiktligt utnyttjar
minderårigas svagheter och oerfarenhet eller som kan orsaka beroendebeteende.
(82) En tredje riskkategori rör de faktiska eller förutsebara negativa effekterna på demokratiska processer,
samhällsdebatten och valprocesser samt den allmänna säkerheten.
(83) En fjärde riskkategori härrör från liknande farhågor som rör utformning, funktion eller användning, även genom
manipulering, av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer med en faktisk eller
förutsebar negativ effekt på skyddet av folkhälsan och minderåriga och allvarliga negativa konsekvenser för en
persons fysiska och psykiska välbefinnande eller för könsrelaterat våld. Sådana risker kan också härröra från
samordnade desinformationskampanjer som rör folkhälsan, eller från utformning av onlinegränssnitt som kan
bidra till beroendebeteende hos tjänstemottagarna.
(84) Vid bedömningen av sådana systemrisker bör leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer fokusera på de system eller andra inslag som kan bidra till riskerna, inbegripet alla algoritmiska
system som kan vara relevanta, särskilt deras rekommendationssystem och system för annonsering, med beaktande
av tillhörande datainsamlings- och användningsmetoder. De bör också bedöma huruvida deras allmänna villkor och
upprätthållandet av dem är lämpliga, liksom deras processer för innehållsmoderering, tekniska verktyg och anslagna
medel. Vid bedömningen av de systemrisker som identifieras i denna förordning bör de leverantörerna också
fokusera på information som inte är olaglig men som bidrar till de systemrisker som identifieras i denna förordning.
Sådana leverantörer bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt hur deras tjänster används för att sprida eller
förstärka vilseledande eller bedrägligt innehåll, inbegripet desinformation. Om den algoritmiska förstärkningen av
information bidrar till systemriskerna bör de leverantörerna vederbörligen återspegla detta i sina riskbedömningar.
Om riskerna lokaliserats eller om det föreligger språkliga skillnader bör de leverantörerna också ta hänsyn till detta i
sina riskbedömningar. Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör i
synnerhet bedöma hur deras tjänsters utformning och funktion samt den avsiktliga och, i många fall, samordnade
manipuleringen och användningen av deras tjänster, eller systemiska överträdelser av deras villkor för tjänsten,
bidrar till sådana risker. Sådana risker kan exempelvis uppstå genom icke-autentisk användning av tjänsten, såsom
skapande av falska konton, användning av bottar eller vilseledande användning av en tjänst, och andra
automatiserade eller delvis automatiserade beteenden, vilket kan leda till snabb och omfattande spridning till
allmänheten av information som utgör olagligt innehåll eller som är oförenlig med de allmänna villkoren för en
onlineplattform eller onlinesökmotor och som bidrar till desinformationskampanjer.
(85) För att möjliggöra att efterföljande riskbedömningar bygger på varandra och visar hur de identifierade riskerna
utvecklas, samt för att underlätta undersökningar och åtgärder för efterlevnadskontroll, bör leverantörer av mycket
stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bevara alla styrkande handlingar som rör de
riskbedömningar som de har utfört, såsom information om utarbetandet av dessa, underliggande data och data om
testningen av deras algoritmiska system.
(86) Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör använda nödvändiga
medel för att aktsamt minska de systemrisker som identifierats i riskbedömningarna, med respekt för
grundläggande rättigheter. Alla åtgärder som antas bör respektera kraven på tillbörlig aktsamhet i denna förordning
och vara rimliga och ändamålsenliga när det gäller att minska de specifika systemrisker som identifierats. De bör vara
proportionella mot bakgrund av den ekonomiska kapaciteten hos leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn och behovet att undvika onödiga begränsningar av
användningen av deras tjänster, med vederbörlig hänsyn till potentiella negativa effekter på dessa grundläggande
rättigheter. De leverantörerna bör särskilt beakta inverkan på yttrandefriheten.
159
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(87) Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör inom ramen för sådana
riskreducerande åtgärder överväga exempelvis att anpassa varje nödvändig utformning, extrafunktion eller funktion
hos sina tjänster, såsom onlinegränssnittets utformning. De bör vid behov anpassa och tillämpa sina allmänna villkor
i enlighet med reglerna i denna förordning om allmänna villkor. Andra lämpliga åtgärder skulle kunna vara att
anpassa systemen och de interna processerna för innehållsmoderering eller att anpassa beslutsprocesserna och
resurserna, inbegripet personal för innehållsmoderering, utbildning för personalen samt lokal sakkunskap. Detta
gäller särskilt hur snabbt och med vilken kvalitet som behandlingen av anmälningar sker. I detta avseende fastställs
till exempel i uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet från 2016 ett riktmärke på mindre
än 24 timmar för att behandla giltiga anmälningar för avlägsnande av olaglig hatpropaganda. Leverantörer av
mycket stora onlineplattformar, särskilt sådana som främst används för spridning av pornografiskt innehåll till
allmänheten, bör aktsamt fullgöra alla sina skyldigheter enligt denna förordning med avseende på olagligt innehåll
som utgör cybervåld, inbegripet olagligt pornografiskt innehåll, särskilt när det gäller att säkerställa att offren
effektivt kan utöva sina rättigheter rörande innehåll som utgör delning av intimt eller manipulerat material utan
samtycke genom snabb behandling av anmälningar och avlägsnande av sådant innehåll utan onödigt dröjsmål.
Andra typer av olagligt innehåll kan kräva längre eller kortare tidsfrister för behandling av anmälningar, beroende
på fakta, omständigheter och typen av olagligt innehåll. De leverantörerna kan också inleda samarbete eller utöka
samarbetet med betrodda anmälare och anordna utbildningstillfällen och utbyten med organisationer för betrodda
anmälare.
(88) Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör också vara aktsamma i de
åtgärder de vidtar för att testa och vid behov anpassa sina algoritmiska system, inte minst sina rekommenda
tionssystem. De kan behöva begränsa de negativa effekterna av individanpassade rekommendationer och korrigera
kriterierna i sina rekommendationer. De system för annonsering som används av leverantörer av mycket stora
onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer kan också utgöra en katalysator för systemrisker. De
leverantörerna bör överväga korrigerande åtgärder, såsom att stoppa annonseringsintäkter för viss information,
eller andra åtgärder, till exempel att förbättra synligheten för tillförlitliga informationskällor, eller på ett mer
strukturerat sätt anpassa sina system för annonsering. Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av
mycket stora onlinesökmotorer kan behöva stärka sina interna processer eller den interna tillsynen över sin
verksamhet, i synnerhet vad gäller upptäckten av systemrisker, och genomföra mer frekventa eller riktade
riskbedömningar i samband med nya funktioner. I synnerhet när riskerna delas mellan olika onlineplattformar eller
onlinesökmotorer bör de samarbeta med andra tjänsteleverantörer, bland annat genom att initiera eller ansluta sig till
befintliga uppförandekoder eller andra självreglerande åtgärder. De bör också överväga medvetandehöjande åtgärder,
särskilt när riskerna rör desinformationskampanjer.
(89) Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör ta hänsyn till
minderårigas bästa när de vidtar åtgärder som gäller exempelvis anpassning av utformningen av sin tjänst och sitt
onlinegränssnitt, särskilt när deras tjänster riktar sig till minderåriga eller till övervägande del används av dem. De
bör säkerställa att deras tjänster är organiserade på ett sätt som gör det lätt för minderåriga att få tillgång till de
mekanismer som föreskrivs i denna förordning, i tillämpliga fall, inbegripet anmälnings-, åtgärds- och klagomålsme
kanismer. De bör också vidta åtgärder för att skydda minderåriga från innehåll som kan skada deras fysiska, mentala
eller moraliska utveckling och tillhandahålla verktyg som möjliggör villkorad tillgång till sådan information. Vid
valet av lämpliga riskreducerande åtgärder kan leverantörerna, när så är lämpligt, beakta bästa praxis i branschen,
däribland sådan som fastlagts genom självreglerande samarbete, till exempel uppförandekoder, och bör ta
riktlinjerna från kommissionen i beaktande.
(90) Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör säkerställa att deras
strategi för riskbedömning och riskreducering bygger på bästa tillgängliga information och vetenskapliga rön och
att de testar sina antaganden på de grupper som påverkas mest av riskerna och de åtgärder de vidtar. I detta syfte
bör de, när så är lämpligt, genomföra sina riskbedömningar och utforma sina riskreducerande åtgärder tillsammans
med företrädare för tjänstemottagarna, företrädare för grupper som potentiellt påverkas av deras tjänster, oberoende
experter och civilsamhällesorganisationer. De bör sträva efter att integrera sådana samråd i sina metoder för
160
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/25
riskbedömning och utformning av riskreducerande åtgärder, inbegripet, när så är lämpligt, undersökningar,
fokusgrupper, rundabordssamtal och andra samråds- och utformningsmetoder. Vid bedömningen av huruvida en
åtgärd är rimlig, proportionell och effektiv bör särskild hänsyn tas till rätten till yttrandefrihet.
(91) I kristider kan leverantörer av mycket stora onlineplattformar omgående behöva vidta vissa specifika åtgärder, utöver
åtgärder som de skulle vidta med tanke på sina andra skyldigheter enligt denna förordning. I det avseendet bör en
kris anses ha inträffat om extraordinära omständigheter uppstår som kan leda till ett allvarligt hot mot den
allmänna säkerheten eller folkhälsan i unionen eller i betydande delar av unionen. Sådana kriser kan uppstå till följd
av väpnade konflikter eller terroristdåd, inbegripet hotande konflikter eller terroristdåd, naturkatastrofer som
jordbävningar och orkaner, samt pandemier och andra allvarliga gränsöverskridande hot mot folkhälsan.
Kommissionen bör på rekommendation av den europeiska nämnden för digitala tjänster (nämnden) kunna kräva att
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och leverantörer av mycket stora onlinesökmotorer omgående
inleder krishantering. Åtgärder som de leverantörerna kan identifiera och överväga att tillämpa kan till exempel
omfatta anpassning av processerna för innehållsmoderering och ökade resurser för innehållsmoderering,
anpassning av de allmänna villkoren, relevanta algoritmiska system och system för annonsering, ytterligare
intensifiering av samarbetet med betrodda anmälare, vidtagande av medvetandehöjande åtgärder och främjande av
tillförlitlig information samt anpassning av utformningen av deras onlinegränssnitt. Nödvändiga krav bör fastställas
för att säkerställa att sådana åtgärder vidtas mycket snabbt och att krishanteringsmekanismen används endast om
och i den utsträckning som detta är absolut nödvändigt och att alla åtgärder som vidtas inom ramen för denna
mekanism är effektiva och proportionella, med vederbörlig hänsyn till alla berörda parters rättigheter och legitima
intressen. Användningen av mekanismen bör inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser i denna
förordning, såsom bestämmelserna om riskbedömningar och riskreducerande åtgärder och verkställandet av dessa
och bestämmelserna om krisprotokoll.
(92) Med tanke på behovet av att säkerställa oberoende experters kontroll bör leverantörer av mycket stora
onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer genom oberoende revision hållas ansvariga för att de
fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning och, i förekommande fall, eventuella kompletterande
åtaganden som görs enligt uppförandekoder och krisprotokoll. För att säkerställa att revisioner utförs på ett
ändamålsenligt och effektivt sätt i rätt tid bör leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer på det sätt som krävs samarbeta med och stödja de organisationer som utför revisionerna, bland
annat genom att ge revisorn tillgång till alla relevanta uppgifter och lokaler som krävs för att revisionen ska kunna
utföras korrekt, inbegripet, när så är lämpligt, uppgifter som rör algoritmiska system, och genom att besvara
muntliga eller skriftliga frågor. Revisorerna bör också kunna använda sig av andra objektiva informationskällor,
däribland studier utförda av utvalda forskare. Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer bör inte undergräva utförandet av revisionen. Revisionerna bör utföras i enlighet med bästa
praxis i branschen och hög yrkesetik och objektivitet, i förekommande fall med vederbörlig hänsyn till revisions
standarder och uppförandekoder. Revisorerna bör garantera konfidentialiteten, säkerheten och integriteten för den
information, såsom företagshemligheter, som de erhåller när de utför sina uppgifter. Denna garanti bör inte utgöra
ett sätt att kringgå tillämpligheten av revisionsskyldigheterna i denna förordning. Revisorerna bör ha nödvändig
sakkunskap inom riskhantering och teknisk kompetens för att granska algoritmer. De bör vara oberoende så att de
kan utföra sina uppgifter på ett lämpligt och tillförlitligt sätt. De bör uppfylla grundläggande krav på oberoende
med avseende på att andra tjänster än revision är förbjudna, byte av revisionsföretag och icke resultatbaserade
arvoden. Om deras oberoende och tekniska kompetens inte är ställda utom allt tvivel bör de avsäga sig eller avstå
från revisionsuppdraget.
(93) Revisionsberättelsen bör vara välgrundad så att den ger en meningsfull redogörelse för den verksamhet som bedrivits
och de slutsatser som dragits. Den bör bidra till att ge underlag till och vid behov föreslå förbättringar av de åtgärder
som vidtas av leverantörerna av den mycket stora onlineplattformen och av den mycket stora onlinesökmotorn för
att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning. Revisionsberättelsen bör, efter mottagandet av revisionsbe
rättelsen, översändas till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, kommissionen och nämnden.
Leverantörer bör också utan onödigt dröjsmål efter slutförandet översända var och en av rapporterna om
riskbedömningen och de riskreducerande åtgärderna, samt den genomföranderapport från leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller den mycket stora onlinesökmotorn som visar hur de har följt revisionens
161
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
rekommendationer. Revisionsberättelsen bör innehålla ett revisionsuttalande baserat på de slutsatser som dragits av
de revisionsbevis som inhämtats. Ett positivt uttalande bör avges om alla uppgifter talar för att leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn uppfyller de skyldigheter som fastställs i
denna förordning eller, i tillämpliga fall, eventuella åtaganden som den har gjort enligt en uppförandekod eller ett
krisprotokoll, särskilt genom att identifiera, utvärdera och minska de systemrisker som dess system och tjänster
utgör. Ett positivt uttalande bör åtföljas av kommentarer om revisorn vill inkludera anmärkningar som inte har någon
väsentlig inverkan på resultatet av revisionen. Ett negativt uttalande bör avges om revisorn anser att leverantören av
den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn inte uppfyller kraven i denna
förordning eller de åtaganden som gjorts. Om det i revisionsuttalandet inte varit möjligt att dra någon slutsats
angående specifika element som omfattas av revisionen bör en motivering till varför detta inte varit möjligt ingå i
revisionsuttalandet. I tillämpliga fall bör rapporten innehålla en redogörelse av specifika element som inte kunnat
granskas och en förklaring till varför de inte kunnat granskas.
(94) Skyldigheterna att bedöma och reducera risker bör, från fall till fall, ge upphov till ett krav på att leverantörer av
mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bedömer och, vid behov, anpassar
utformningen av sina rekommendationssystem, till exempel genom att vidta åtgärder för att förebygga eller
minimera snedvridningar som leder till diskriminering av personer i utsatta situationer, särskilt när sådan
anpassning är i enlighet med dataskyddslagstiftningen och när informationen individanpassas på grundval av de
särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i förordning (EU) 2016/679. Dessutom, och som
komplement till de transparenskrav som gäller för onlineplattformar avseende deras rekommendationssystem, bör
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer konsekvent säkerställa att
mottagarna av deras tjänster har andra alternativ som inte bygger på profilering, i den mening som avses i
förordning (EU) 2016/679, för de viktigaste parametrarna i deras rekommendationssystem. Sådana val bör vara
direkt tillgängliga från det onlinegränssnitt där rekommendationerna presenteras.
(95) System för annonsering som används av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer medför
särskilda risker och kräver ytterligare offentlig och rättslig tillsyn på grund av deras omfattning och förmåga att rikta
sig till och nå tjänstemottagarna på grundval av deras beteende inom och utanför plattformens eller sökmotorns
onlinegränssnitt. Mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer bör säkerställa allmänhetens
tillgång till datakataloger för annonser som presenteras i deras onlinegränssnitt för att underlätta övervakning och
forskning om framväxande risker till följd av spridning av annonsering online, till exempel olagliga annonser eller
manipulativ teknik och desinformation med en verklig och förutsebar negativ inverkan på folkhälsan, den allmänna
säkerheten, samhällsdebatten, det politiska deltagandet och jämställdheten. Datakatalogerna bör omfatta innehållet i
annonser, inbegripet namnet på produkten, tjänsten eller varumärket och annonsens ämne, tillhörande uppgifter om
annonsören och den fysiska eller juridiska person som betalade för annonsen, om detta är en annan person, samt om
hur annonsen levereras, särskilt när det gäller riktad annonsering. Denna information bör omfatta uppgifter om både
riktningskriterier och leveranskriterier, särskilt när annonser levereras till personer i utsatta situationer, såsom
minderåriga.
(96) För att på lämpligt sätt övervaka och bedöma huruvida mycket stora onlineplattformar och mycket stora
onlinesökmotorer fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning kan samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet eller kommissionen kräva tillgång till eller rapportering av specifika uppgifter, inbegripet uppgifter
som rör algoritmer. Ett sådant krav kan till exempel omfatta de uppgifter som krävs för att bedöma de risker och
eventuella skador som orsakas av den mycket stora onlineplattformens eller den mycket stora onlinesökmotorns
system, uppgifter om noggrannhet, funktion och testning med avseende på algoritmiska system för innehållsmo
derering, rekommendationssystem eller system för annonsering, inbegripet, när så är lämpligt, träningsdata och
algoritmer, eller uppgifter om processer för och resultat av innehållsmoderering eller av interna system för
hantering av klagomål i den mening som avses i denna förordning. Sådana begäranden om tillgång till uppgifter bör
162
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/27
inte omfatta begäranden om att förete specifik information om enskilda tjänstemottagare i syfte att fastställa sådana
mottagares efterlevnad av annan tillämplig unionsrätt eller nationell rätt. Forskares undersökningar av hur
systemrisker online utvecklas och deras allvarlighetsgrad är särskilt viktiga för att överbrygga informations
asymmetrier och inrätta ett motståndskraftigt system för riskreducering samt informera leverantörer av
onlineplattformar, leverantörer av onlinesökmotorer, samordnare för digitala tjänster, andra behöriga myndigheter,
kommissionen och allmänheten.
(97) Denna förordning utgör därför en ram för tvingande tillgång till uppgifter från mycket stora onlineplattformar och
mycket stora onlinesökmotorer för utvalda forskare som är knutna till en forskningsorganisation i den mening som
avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2019/790, vilket vid tillämpningen av denna förordning kan inbegripa civilsamhälle
sorganisationer som primärt bedriver vetenskaplig forskning till stöd för sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Alla
begäranden om tillgång till uppgifter inom den ramen bör vara proportionella och på lämpligt sätt skydda de
mycket stora onlineplattformarnas och de mycket stora onlinesökmotorernas och andra berörda parters, däribland
tjänstemottagarnas, rättigheter och legitima intressen, inbegripet skydd av personuppgifter, affärshemligheter och
annan konfidentiell information. För att säkerställa att målet med denna förordning uppnås bör dock hänsyn till
leverantörernas kommersiella intressen inte leda till en vägran att ge tillgång till uppgifter som krävs för det
specifika forskningssyftet till följd av en begäran enligt denna förordning. I detta avseende bör leverantörerna, utan
att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (32), säkerställa lämplig
tillgång för forskare, inbegripet, vid behov, genom tekniskt skydd, till exempel genom datamagasinering.
Begäranden om tillgång till uppgifter kan till exempel omfatta antalet visningar eller, i förekommande fall, andra
typer av tillgång till innehåll för tjänstemottagarna innan det avlägsnas av leverantörerna av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer.
(98) Om uppgifter är allmänt tillgängliga bör sådana leverantörer dessutom inte hindra forskare som uppfyller en lämplig
undergrupp av kriterier från att använda dessa uppgifter för forskningsändamål som bidrar till att upptäcka,
identifiera och förstå systemrisker. De bör ge sådana forskare tillgång, inbegripet i realtid om det är tekniskt möjligt,
till allmänt tillgängliga uppgifter, till exempel om aggregerad interaktion med innehåll från offentliga sidor, offentliga
grupper eller offentliga personer, däribland uppgifter om sidexponering och interaktion, såsom antalet reaktioner,
delningar och kommentarer från tjänstemottagarna. Leverantörerna av mycket stora onlineplattformar eller av
mycket stora onlinesökmotorer bör uppmuntras att samarbeta med forskare och ge bredare tillgång till uppgifter
för övervakning av samhälleliga frågor genom frivilliga insatser, bland annat genom åtaganden och förfaranden som
överenskommits inom ramen för uppförandekoder eller krisprotokoll. De leverantörerna och forskarna bör ägna
särskild uppmärksamhet åt skyddet av personuppgifter och säkerställa att all behandling av personuppgifter är
förenlig med förordning (EU) 2016/679. Leverantörer bör anonymisera eller pseudonymisera personuppgifter utom
i de fall detta skulle omöjliggöra det forskningssyfte som eftersträvas.
(99) Med tanke på komplexiteten hos de system som används och de systemrisker de utgör för samhället bör leverantörer
av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer inrätta en funktion för regelefterlevnad,
som bör vara oberoende av de leverantörernas operativa funktioner. Chefen för funktionen för regelefterlevnad bör
rapportera direkt till de leverantörernas ledning, inbegripet i frågor som rör bristande efterlevnad av denna
förordning. De regelefterlevnadsansvariga som ingår i funktionen för regelefterlevnad bör ha de kvalifikationer och
den kunskap, de erfarenheter och den förmåga som krävs för att genomföra åtgärderna och övervaka efterlevnaden
av denna förordning inom organisationen för leverantörerna av mycket stora onlineplattformar eller av mycket
stora onlinesökmotorer. Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer bör
säkerställa att funktionen för regelefterlevnad på ett korrekt sätt och i god tid involveras i alla frågor som rör denna
förordning, inbegripet i strategin för riskbedömning och riskreducering och i specifika åtgärder samt, i tillämpliga
fall, i bedömningen av efterlevnaden av åtaganden som gjorts av de leverantörerna enligt de uppförandekoder och
krisprotokoll som de är anslutna till.
(
32
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsin
formation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).
163
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(100) Med tanke på de ytterligare risker som är förknippade med deras verksamhet och med hänsyn till deras ytterligare
skyldigheter enligt denna förordning bör ytterligare transparenskrav gälla särskilt för mycket stora onlineplattformar
och mycket stora onlinesökmotorer, särskilt att utförligt rapportera om de riskbedömningar som gjorts och
efterföljande åtgärder som vidtagits i enlighet med denna förordning.
(101) Kommissionen bör ha de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att den ska
kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning. För att säkerställa tillgången till de resurser som krävs för
adekvat tillsyn på unionsnivå enligt denna förordning, och med tanke på att medlemsstaterna bör ha rätt att ta ut en
tillsynsavgift från leverantörer som är etablerade på deras territorium med avseende på de uppgifter avseende tillsyn
och kontroll av efterlevnad som deras myndigheter utför, bör kommissionen ta ut en tillsynsavgift, vars nivå bör
fastställas årligen, för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer. Det totala beloppet för
den årliga tillsynsavgift som tas ut bör fastställas på grundval av de totala kostnader som kommissionen ådrar sig
för att utföra sina tillsynsuppgifter enligt denna förordning, enligt en rimlig uppskattning på förhand. Detta belopp
bör omfatta kostnader för utövandet av de särskilda befogenheterna och utförandet av de särskilda uppgifterna när
det gäller tillsyn, undersökning, kontroll av efterlevnaden och övervakning med avseende på leverantörer av mycket
stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer, inbegripet kostnader för att utse mycket stora
onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer eller för att inrätta, underhålla och driva de databaser som
avses i denna förordning.
Det bör också omfatta kostnader för att inrätta, underhålla och driva grundläggande informationsinfrastruktur och
institutionell infrastruktur för samarbetet mellan samordnarna för digitala tjänster, nämnden och kommissionen,
med tanke på att mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer i och med sin storlek och
räckvidd har en betydande inverkan på de resurser som behövs för att stödja sådan infrastruktur. Uppskattningen av
de totala kostnaderna bör ta hänsyn till tillsynskostnaderna under det föregående året, inklusive, i tillämpliga fall, de
kostnader som överstiger den enskilda årliga tillsynsavgift som tagits ut under det föregående året. Externa inkomster
avsatta för särskilda ändamål som härrör från den årliga tillsynsavgiften skulle kunna användas för att finansiera
ytterligare personalresurser, såsom kontraktsanställda och utstationerade nationella experter, och andra utgifter i
samband med fullgörandet av de uppgifter som anförtrotts kommissionen genom denna förordning. Den årliga
tillsynsavgift som tas ut från leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer bör
stå i proportion till tjänstens storlek såsom den återspeglas av antalet aktiva tjänstemottagare i unionen. Dessutom
bör den enskilda årliga tillsynsavgiften inte överstiga ett övergripande tak för varje leverantör av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer, med beaktande av den ekonomiska kapaciteten hos
leverantören av den eller de utsedda tjänsterna.
(102) För att underlätta en effektiv och konsekvent tillämpning av de skyldigheter i denna förordning som kan kräva
genomförande med hjälp av tekniska medel är det viktigt att främja frivilliga standarder som omfattar vissa tekniska
förfaranden, där branschen kan bidra till att utveckla standardiserade metoder för att hjälpa leverantörer av
förmedlingstjänster att efterleva denna förordning, till exempel genom att tillåta inlämning av anmälningar,
inbegripet genom gränssnitt för tillämpningsprogram, eller standarder som rör allmänna villkor eller revisioner,
eller standarder som gäller interoperabiliteten mellan datakataloger för annonser. Dessutom skulle sådana
standarder kunna omfatta standarder för annonsering online, rekommendationssystem, tillgänglighet och skydd av
minderåriga online. Det står leverantörer av förmedlingstjänster fritt att anta standarderna, men antagandet av dem
innebär inte att det presumeras att denna förordning efterlevs. Genom att tillhandahålla bästa praxis skulle sådana
standarder samtidigt särskilt kunna vara användbara för relativt små leverantörer av förmedlingstjänster.
Standarderna skulle kunna skilja mellan olika typer av olagligt innehåll eller olika typer av förmedlingstjänster,
beroende på vad som är lämpligt.
(103) Kommissionen och nämnden bör uppmuntra utarbetandet av frivilliga uppförandekoder, liksom genomförandet av
bestämmelserna i de uppförandekoderna, för att bidra till tillämpningen av denna förordning. Kommissionen och
nämnden bör sträva efter att uppförandekoderna tydligt ska definiera naturen av de mål av allmänt intresse som de
är avsedda att eftersträva, att de ska innehålla mekanismer för oberoende utvärdering av uppnåendet av dessa mål
och att de berörda myndigheternas roll ska vara tydligt definierad. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att
undvika negativa effekter på säkerheten, skyddet av privatlivet och av personuppgifter samt förbudet mot att införa
allmänna övervakningsskyldigheter. Genomförandet av uppförandekoder bör vara mätbart och omfattas av
164
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/29
offentlig tillsyn, men detta bör inte påverka sådana uppförandekoders frivilliga karaktär och berörda parters frihet att
besluta om de ska delta. Under vissa omständigheter är det viktigt att mycket stora onlineplattformar samarbetar vid
utarbetandet av och följer särskilda uppförandekoder. Ingenting i denna förordning hindrar andra tjänsteleverantörer
från att följa samma standarder för tillbörlig aktsamhet, anta bästa praxis och dra nytta av de riktlinjer som
tillhandahålls av kommissionen och nämnden genom att följa samma uppförandekoder.
(104) Det är lämpligt att i denna förordning identifiera vissa områden där sådana uppförandekoder bör övervägas. I
synnerhet bör det undersökas om riskreducerande åtgärder för specifika typer av olagligt innehåll kan uppnås
genom själv- och samregleringsavtal. Ett annat område som bör övervägas är de möjliga negativa effekterna av
systemrisker för samhället och demokratin, såsom desinformation eller manipulativ och otillbörlig verksamhet eller
eventuella negativa effekter för minderåriga. Detta inbegriper samordnade insatser som syftar till att utöka
information, inbegripet desinformation, såsom användning av bottar eller falska konton för att skapa avsiktligt
oriktig eller vilseledande information, ibland i syfte att uppnå ekonomisk vinning, vilket är särskilt skadligt för
sårbara tjänstemottagare, såsom minderåriga. När det gäller sådana områden kan det förhållandet att en mycket stor
onlineplattform eller en mycket stor onlinesökmotor ansluter sig till och efterlever en viss uppförandekod betraktas
som en lämplig riskreducerande åtgärd. Om en leverantör av en onlineplattform eller av en onlinesökmotor utan
tillräckliga förklaringar vägrar att på kommissionens inbjudan att delta i tillämpningen av en sådan uppförandekod
skulle detta i förekommande fall kunna beaktas vid fastställandet av huruvida onlineplattformen eller
onlinesökmotorn har åsidosatt de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Enbart det förhållandet att man
deltar i och genomför en viss uppförandekod bör i sig inte innebära att det presumeras att denna förordning
efterlevs.
(105) Uppförandekoderna bör underlätta tillgången till mycket stora onlineplattformar och mycket stora
onlinesökmotorer, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, för att underlätta förutsebar användning bland
personer med funktionsnedsättning. I synnerhet bör uppförandekoderna säkerställa att information presenteras på
ett robust sätt som är möjligt att uppfatta, hantera och begripa, och att formulär och åtgärder som tillhandahålls
enligt denna förordning görs tillgängliga på ett sådant sätt att de är lätta att hitta och tillgängliga för personer med
funktionsnedsättning.
(106) Reglerna om uppförandekoder i denna förordning skulle kunna ligga till grund för redan etablerade självreglerande
insatser på unionsnivå, inbegripet produktsäkerhetslöftet, samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesför
falskade varor via internet, uppförandekoden för att motverka olaglig hatpropaganda på nätet samt
uppförandekoden om desinformation. I synnerhet när det gäller den sistnämnda har uppförandekoden om
desinformation stärkts i enlighet med kommissionens vägledning såsom angavs i den europeiska handlingsplanen
för demokrati.
(107) Tillhandahållandet av annonsering online involverar i allmänhet flera aktörer, däribland förmedlingstjänster som
kopplar samman utgivare av annonser med annonsörer. Uppförandekoder bör stödja och komplettera de
transparenskrav avseende annonsering för leverantörer av onlineplattformar, av mycket stora onlineplattformar och
av mycket stora onlinesökmotorer som fastställs i denna förordning i syfte att tillhandahålla flexibla och effektiva
mekanismer för att underlätta och förbättra efterlevnaden av dessa krav, särskilt när det gäller formerna för
överföring av relevant information. Detta bör inbegripa att underlätta överföringen av information om den
annonsör som betalar för annonsen är någon annan än den fysiska eller juridiska person för vars räkning annonsen
presenteras i en onlineplattforms onlinegränssnitt. Uppförandekoderna bör också omfatta åtgärder för att säkerställa
att meningsfull information om monetarisering av data delas på lämpligt sätt i hela värdekedjan. Att ett brett
spektrum av berörda parter deltar bör säkerställa att dessa uppförandekoder får brett stöd, är tekniskt sunda, är
effektiva och ger största möjliga användarvänlighet för att säkerställa att transparenskraven fyller sina syften. För att
säkerställa uppförandekodernas ändamålsenlighet bör kommissionen inkludera utvärderingsmekanismer vid
utarbetandet av uppförandekoderna. När så är lämpligt får kommissionen uppmana Europeiska unionens byrå för
grundläggande rättigheter eller Europeiska datatillsynsmannen att yttra sig om respektive uppförandekod.
165
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/30
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(108) Utöver krishanteringsmekanismen för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer kan
kommissionen inleda utarbetandet av frivilliga krisprotokoll för att samordna snabba, kollektiva och gränsöver
skridande insatser i onlinemiljön. Detta kan vara fallet exempelvis om onlineplattformar missbrukas för att snabbt
sprida olagligt innehåll eller desinformation eller om det uppstår ett behov att snabbt sprida tillförlitlig information.
Med tanke på den viktiga roll som mycket stora onlineplattformar spelar när det gäller att sprida information i våra
samhällen och över gränserna bör leverantörer av sådana plattformar uppmuntras till att utarbeta och tillämpa
specifika krisprotokoll. Sådana krisprotokoll bör endast aktiveras under en begränsad tidsperiod, och de åtgärder
som antas bör också begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att hantera de extraordinära
omständigheterna. Dessa åtgärder bör vara förenliga med denna förordning och bör inte innebära en allmän
skyldighet för de deltagande leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer att övervaka den information som de överför eller lagrar, eller att aktivt söka efter fakta eller
omständigheter som tyder på olagligt innehåll.
(109) För att säkerställa adekvat tillsyn och efterlevnadskontroll av de skyldigheter som fastställs i denna förordning bör
medlemsstaterna utse minst en myndighet med uppgift att utöva tillsyn över tillämpningen och kontrollera
efterlevnaden av denna förordning, utan att det påverkar möjligheten att utse en befintlig myndighet och utan att
det påverkar dess rättsliga form i enlighet med nationell rätt. Medlemsstaterna bör dock kunna anförtro mer än en
behörig myndighet särskilda uppgifter och befogenheter för tillsyn eller efterlevnadskontroll när det gäller
tillämpningen av denna förordning, till exempel för specifika sektorer där även befintliga myndigheter kan anförtros
dessa uppgifter och befogenheter, såsom tillsynsmyndigheter för elektronisk kommunikation, tillsynsmyndigheter
för medier eller konsumentskyddsmyndigheter, som återspeglar deras nationella konstitutionella, organisatoriska
och administrativa struktur. När de utför sina uppgifter bör alla behöriga myndigheter bidra till att målen för denna
förordning uppnås, nämligen en väl fungerande inre marknad för förmedlingstjänster där de harmoniserade reglerna
för en säker, förutsebar och förtroendeskapande onlinemiljö som främjar innovation, särskilt de krav på tillbörlig
aktsamhet som gäller för olika kategorier av leverantörer av förmedlingstjänster, är föremål för effektiv tillsyn och
efterlevnadskontroll, i syfte att säkerställa att de grundläggande rättigheterna i stadgan, inbegripet principen om
konsumentskydd, skyddas på ett effektivt sätt. Denna förordning kräver inte att medlemsstaterna ska ge behöriga
myndigheter i uppgift att pröva lagenligheten av specifikt innehåll.
(110) Med tanke på de berörda tjänsternas gränsöverskridande karaktär och det övergripande spektrum av skyldigheter
som införs genom denna förordning bör en myndighet som utses för att utöva tillsyn över tillämpningen och vid
behov kontrollera efterlevnaden av denna förordning identifieras som samordnare för digitala tjänster i varje
medlemsstat. Om mer än en behörig myndighet utses för att utöva tillsyn över tillämpningen och kontrollera
efterlevnaden av denna förordning bör endast en myndighet i den medlemsstaten utses till samordnare för digitala
tjänster. Samordnaren för digitala tjänster bör fungera som gemensam kontaktpunkt för alla frågor som rör
tillämpningen av denna förordning för kommissionen, nämnden och samordnarna för digitala tjänster i andra
medlemsstater samt för andra behöriga myndigheter i den berörda medlemsstaten. I synnerhet om flera behöriga
myndigheter anförtros uppgifter enligt denna förordning i en viss medlemsstat bör samordnaren för digitala tjänster
samordna och samarbeta med dessa myndigheter i enlighet med den nationella rätt som fastställer deras respektive
uppgifter och utan att det påverkar de andra behöriga myndigheternas oberoende bedömning. Även om
samordnaren för digitala tjänster inte har någon hierarkiskt överordnad ställning i förhållande till andra behöriga
myndigheter när de utför sina uppgifter, bör denna säkerställa att alla relevanta behöriga myndigheter deltar på ett
ändamålsenligt sätt i – och bör i god tid rapportera om deras bedömning inom ramen för – samarbetet om tillsyn
och efterlevnadskontroll på unionsnivå. Utöver de särskilda mekanismer som föreskrivs i denna förordning när det
gäller samarbete på unionsnivå, bör medlemsstaterna dessutom säkerställa samarbete mellan samordnaren för
digitala tjänster och andra behöriga myndigheter som utsetts på nationell nivå, i tillämpliga fall, genom lämpliga
verktyg såsom sammanslagning av resurser, gemensamma arbetsgrupper, gemensamma undersökningar och
mekanismer för ömsesidigt bistånd.
(111) Samordnaren för digitala tjänster och andra behöriga myndigheter som utsetts enligt denna förordning spelar en
avgörande roll för att säkerställa att de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning är
ändamålsenliga och att dess mål uppnås. Det är därför nödvändigt att säkerställa att dessa myndigheter har de
medel som krävs, inbegripet ekonomiska resurser och personalresurser, för att utöva tillsyn över alla leverantörer av
förmedlingstjänster som omfattas av deras behörighet, i alla unionsmedborgares intresse. Med hänsyn till
mångfalden av leverantörer av förmedlingstjänster och till att de använder avancerad teknik för att tillhandahålla
sina tjänster, är det också mycket viktigt att samordnaren för digitala tjänster och de relevanta behöriga
myndigheterna har tillräckligt med personal och experter med specialiserade färdigheter och avancerade tekniska
166
i
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/31
medel och att de självständigt förvaltar ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter. Dessutom bör
resursnivån vara anpassad till de leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av deras behörighet, med
avseende på leverantörernas storlek, komplexitet och potentiella samhällseffekter samt räckvidden för deras tjänster
i unionen. Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att inrätta finansieringsmekanismer
baserade på en tillsynsavgift som tas ut från leverantörer av förmedlingstjänster enligt nationell rätt
överensstämmelse med unionsrätten, i den mån den tas ut från leverantörer av förmedlingstjänster som har sitt
huvudsakliga etableringsställe i medlemsstaten i fråga, att den är strikt begränsad till vad som är nödvändigt och
proportionellt för att täcka kostnaderna för fullgörandet av de uppgifter som tilldelats de behöriga myndigheterna
enligt denna förordning, med undantag för de uppgifter som tilldelats kommissionen, och att tillräcklig transparens
säkerställs när det gäller uttag och användning av en sådan tillsynsavgift.
(112) De behöriga myndigheter som utsetts enligt denna förordning bör också agera helt oberoende av privata och
offentliga organ, utan skyldighet eller möjlighet att begära eller ta emot instruktioner, inbegripet från regeringen,
och utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheterna att samarbeta med andra behöriga
myndigheter, samordnarna för digitala tjänster, nämnden och kommissionen. Å andra sidan bör dessa myndigheters
oberoende ställning inte innebära att de, i enlighet med nationella författningar och utan att äventyra uppnåendet av
målen i denna förordning, inte kan bli föremål för proportionella ansvarsskyldighetsmekanismer avseende den
allmänna verksamhet som utförs av samordnarna för digitala tjänster, såsom deras finansiella utgifter eller deras
rapportering till de nationella parlamenten. Kravet på oberoende bör inte heller hindra utövandet av rättslig
prövning, eller möjligheten att samråda eller regelbundet utbyta åsikter med andra nationella myndigheter,
inbegripet brottsbekämpande myndigheter, krishanteringsmyndigheter eller konsumentskyddsmyndigheter, när så
är lämpligt, för att informera varandra om pågående undersökningar, utan att det påverkar utövandet av deras
respektive befogenheter.
(113) Medlemsstaterna kan utse en befintlig nationell myndighet till samordnare för digitala tjänster eller med särskilda
uppgifter att utöva tillsyn över tillämpningen och kontrollera efterlevnaden av denna förordning, förutsatt att en
sådan utsedd myndighet uppfyller kraven i denna förordning, till exempel när det gäller dess oberoende. Dessutom
är medlemsstaterna i princip inte förhindrade att slå samman funktioner inom en befintlig myndighet, i enlighet
med unionsrätten. Åtgärder i detta avseende kan bland annat omfatta hinder mot att avsätta ordföranden eller en
styrelseledamot i ett kollegialt organ inom en befintlig myndighet innan deras mandat löper ut, enbart på grund av
att en institutionell reform har genomförts som innebär en sammanslagning av olika funktioner inom en
myndighet, i avsaknad av regler som garanterar att sådana avsättningar inte äventyrar dessa ledamöters oberoende
och opartiskhet.
(114) Medlemsstaterna bör ge samordnaren för digitala tjänster och andra behöriga myndigheter som utsetts enligt denna
förordning tillräckliga befogenheter och resurser för att säkerställa en effektiv undersökning och efterlevnads
kontroll, i enlighet med de uppgifter som anförtrotts dem. Detta inbegriper behöriga myndigheters befogenhet att
anta interimistiska åtgärder i enlighet med nationell rätt i händelse av risk för allvarlig skada. Sådana interimistiska
åtgärder, som kan inbegripa förelägganden om att upphöra med eller avhjälpa en viss påstådd överträdelse, bör inte
gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa att allvarlig skada förhindras i avvaktan på det slutliga beslutet.
Samordnarna för digitala tjänster bör i synnerhet kunna söka efter och inhämta information som finns på dess
territorium, även i samband med gemensamma undersökningar, med vederbörlig hänsyn till att tillsyns- och
efterlevnadsåtgärder som gäller en leverantör under en annan medlemsstats jurisdiktion eller under kommissionens
jurisdiktion bör antas av samordnaren för digitala tjänster i den andra medlemsstaten, i tillämpliga fall i enlighet
med förfarandena för gränsöverskridande samarbete eller, i tillämpliga fall, av kommissionen.
(115) Medlemsstaterna bör i sin nationella rätt, i enlighet med unionsrätten och i synnerhet denna förordning och stadgan,
fastställa detaljerade villkor och gränser för när deras samordnare för digitala tjänster utövar sina undersökningsbefo
genheter och befogenheter vad gäller efterlevnadskontroll och, i förekommande fall, andra behöriga myndigheter
enligt denna förordning.
167
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(116) Vid utövandet av dessa befogenheter bör de behöriga myndigheterna följa tillämpliga nationella regler om
förfaranden och frågor såsom kravet på förhandstillstånd från rättsliga myndigheter för att få tillträde till vissa
lokaler och lagstadgad tystnadsplikt. Dessa bestämmelser bör särskilt säkerställa att den grundläggande rätten till ett
effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol respekteras, inbegripet rätten till försvar, och rätten till respekt för
privatlivet. I detta avseende skulle de garantier som föreskrivs i samband med kommissionens förfaranden enligt
denna förordning kunna fungera som en lämplig referenspunkt. Ett föregående, rättvist och opartiskt förfarande bör
garanteras innan ett slutligt beslut fattas, inbegripet de berörda personernas rätt att bli hörda och rätten att få tillgång
till handlingar i ärendet, samtidigt som konfidentialitet, tystnadsplikt och affärshemligheter respekteras, liksom
skyldigheten att på ett meningsfullt sätt motivera besluten. Detta bör dock inte hindra vidtagandet av åtgärder i
vederbörligen motiverade brådskande fall och med förbehåll för lämpliga villkor och förfaranden. Utövandet av
befogenheter bör också stå i proportion till bland annat arten av överträdelsen och den totala faktiska eller
potentiella skada som orsakats av överträdelsen eller den misstänkta överträdelsen. De behöriga myndigheterna bör
beakta alla relevanta fakta och omständigheter i fallet, inbegripet information som samlats in av behöriga
myndigheter i andra medlemsstater.
(117) Medlemsstaterna bör säkerställa att överträdelser av de skyldigheter som fastställs i denna förordning kan leda till
effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, med beaktande av vilken typ av överträdelse det rör sig om,
hur allvarlig den är, om den är återkommande och hur länge den pågått, med hänsyn till det allmänintresse som
eftersträvas, omfattningen och typen av verksamhet som bedrivs samt den ekonomiska kapaciteten hos den som
begått överträdelsen. Sanktionerna bör särskilt ta hänsyn till huruvida leverantören av förmedlingstjänster
systematiskt eller återkommande underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning samt, om så är
lämpligt, antalet berörda tjänstemottagare, huruvida överträdelsen är avsiktlig eller beror på försumlighet och
huruvida leverantören är verksam i flera medlemsstater. Om det i denna förordning föreskrivs ett högsta belopp för
böter eller viten bör detta högsta belopp gälla per överträdelse av denna förordning och utan att det påverkar
anpassningen av bötes- eller vitesbeloppen för specifika överträdelser. Medlemsstaterna bör säkerställa att
föreläggandet av böter eller viten för överträdelser i varje enskilt fall är ändamålsenligt, proportionellt och
avskräckande genom att fastställa nationella regler och förfaranden i enlighet med denna förordning, med
beaktande av samtliga kriterier avseende de allmänna villkoren för åläggande av böter eller viten.
(118) För att säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i denna förordning bör
enskilda personer eller representativa organisationer kunna lämna in klagomål som rör efterlevnaden av dessa
skyldigheter till samordnaren för digitala tjänster på det territorium där de tog emot tjänsten, utan att det påverkar
tillämpningen av reglerna i denna förordning om fördelning av behörighet eller de tillämpliga reglerna om
hantering av klagomål i enlighet med nationella principer om god förvaltning. Klagomålen kan ge en tillförlitlig
översikt över farhågor om efterlevnaden hos en viss leverantör av förmedlingstjänster och kan också ge
samordnaren för digitala tjänster underlag angående eventuella mer övergripande frågor. Samordnaren för digitala
tjänster bör involvera andra nationella behöriga myndigheter samt samordnaren för digitala tjänster i en annan
medlemsstat och särskilt samordnaren i den medlemsstat där leverantören av förmedlingstjänster är etablerad, om
frågan kräver gränsöverskridande samarbete.
(119) Medlemsstaterna bör säkerställa att samordnarna för digitala tjänster kan vidta åtgärder som är effektiva och
proportionella när det gäller att hantera vissa särskilt allvarliga och ihållande överträdelser av denna förordning.
Särskilt när dessa åtgärder kan påverka tredje parters rättigheter och intressen, vilket kan vara fallet särskilt när
tillgången till onlinegränssnitt begränsas, är det lämpligt att kräva att åtgärderna omfattas av ytterligare
skyddsåtgärder. I synnerhet bör tredje parter som potentiellt berörs ges möjlighet att höras, och sådana
förelägganden bör endast utfärdas när befogenheter att vidta sådana åtgärder som föreskrivs i andra unionsrättsakter
eller nationell rätt inte rimligen är tillgängliga, till exempel för att skydda konsumenters kollektiva intressen,
säkerställa ett snabbt avlägsnande av webbsidor som innehåller eller sprider barnpornografi eller förhindra åtkomst
till tjänster som används av en tredje part för att göra intrång i en immateriell rättighet.
168
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/33
(120) Ett sådant föreläggande att förhindra åtkomst bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet med
föreläggandet. I detta syfte bör föreläggandet vara tillfälligt och i princip rikta sig till en leverantör av förmedlings
tjänster, såsom den berörda värdtjänstleverantören, internetleverantören, domänregistret eller registratorn, som har
rimliga möjligheter att uppnå detta mål utan att otillbörligt begränsa tillgången till laglig information.
(121) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om undantag från ansvar enligt denna förordning när det
gäller information som överförs eller lagras på begäran av en tjänstemottagare bör en leverantör av förmedlings
tjänster hållas ansvarig för skada som tjänstemottagarna lidit till följd av att den leverantören av förmedlingstjänster
åsidosatt de skyldigheter som anges i denna förordning. Sådan ersättning bör ske i enlighet med de regler och
förfaranden som fastställs i tillämplig nationell rätt och utan att det påverkar andra möjligheter till prövning enligt
konsumentskyddsregler.
(122) Samordnaren för digitala tjänster bör regelbundet offentliggöra, till exempel på sin webbplats, en rapport om den
verksamhet som bedrivs enligt denna förordning. I synnerhet bör rapporten offentliggöras i ett maskinläsbart
format och innehålla en översikt över mottagna klagomål och uppföljningen av dem, såsom det sammanlagda
antalet mottagna klagomål och antalet klagomål som ledde till att en formell undersökning inleddes eller till
överföring till andra samordnare för digitala tjänster, utan att hänvisning sker till några personuppgifter. Med tanke
på att samordnaren för digitala tjänster också görs uppmärksam på förelägganden om att vidta åtgärder mot olagligt
innehåll eller att tillhandahålla information som regleras genom denna förordning genom systemet för
informationsutbyte, bör samordnaren för digitala tjänster i sin årsrapport inkludera antalet och kategorierna av
sådana förelägganden riktade till leverantörer av förmedlingstjänster som utfärdats av rättsliga och administrativa
myndigheter i den egna medlemsstaten.
(123) För tydlighetens, enkelhetens och ändamålsenlighetens skull bör befogenheten att utöva tillsyn över och kontrollera
efterlevnaden av skyldigheterna enligt denna förordning tilldelas de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där
det huvudsakliga etableringsstället för leverantören av förmedlingstjänster är beläget, dvs. där leverantören har sitt
huvudkontor eller sitt registrerade säte där de huvudsakliga finansiella funktionerna och den operativa ledningen
utövas. När det gäller leverantörer som inte är etablerade i unionen men som erbjuder tjänster i unionen och därför
omfattas av denna förordning, bör den medlemsstat där dessa leverantörer har utsett sin rättsliga företrädare ha
behörighet, med beaktande av funktionen som rättslig företrädare enligt denna förordning. För att denna förordning
ska kunna tillämpas effektivt bör dock alla medlemsstater, eller kommissionen i tillämpliga fall, ha behörighet i fråga
om leverantörer som har underlåtit att utse en rättslig företrädare. Denna behörighet får utövas av vilken som helst
av de behöriga myndigheterna eller av kommissionen, förutsatt att leverantören inte är föremål för verkställighets
förfaranden avseende samma sakförhållanden som inletts av en annan behörig myndighet eller kommissionen. För
att säkerställa att principen ne bis in idem respekteras, och framför allt för att undvika att samma överträdelse av de
skyldigheter som fastställs i denna förordning bestraffas mer än en gång, bör varje medlemsstat som avser att utöva
sin behörighet med avseende på sådana leverantörer utan onödigt dröjsmål underrätta alla andra myndigheter,
inbegripet kommissionen, genom det system för informationsutbyte som inrättas för tillämpningen av denna
förordning.
(124) Med tanke på den potentiella inverkan av leverantörer av mycket stora onlineplattformar och mycket stora
onlinesökmotorer och utmaningarna med att effektivt utöva tillsyn över dem behövs särskilda regler för tillsyn och
kontroll av efterlevnaden när det gäller dessa leverantörer. Kommissionen bör, med stöd av nationella behöriga
myndigheter när så är lämpligt, ansvara för tillsyn och offentlig övervakning av systemfrågor, såsom frågor med
stor inverkan på tjänstemottagarnas kollektiva intressen. Kommissionen bör därför ha exklusiva befogenheter att
utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av de ytterligare skyldigheter att hantera systemrisker som åläggs
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer enligt denna förordning.
Kommissionens exklusiva befogenheter bör inte påverka vissa administrativa uppgifter som enligt denna förordning
tilldelas de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten, såsom urval av forskare.
169
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(125) Befogenheterna att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av andra skyldigheter avseende tillbörlig
aktsamhet än de ytterligare skyldigheter att hantera systemrisker som åläggs leverantörer av mycket stora
onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer enligt denna förordning, bör delas mellan kommissionen
och de nationella behöriga myndigheterna. Å ena sidan kan kommissionen i många fall vara bättre lämpad att
hantera systemiska överträdelser som begås av dessa leverantörer, exempelvis sådana som påverkar flera
medlemsstater, allvarliga upprepade överträdelser eller sådana som rör underlåtenhet att inrätta effektiva
mekanismer som krävs enligt denna förordning. Å andra sidan kan de behöriga myndigheterna i den medlemsstat
där det huvudsakliga etableringsstället för en leverantör av en mycket stor onlineplattform eller av en mycket stor
onlinesökmotor är beläget vara bättre lämpade att hantera enskilda överträdelser som begås av dessa leverantörer
och som inte ger upphov till några systemiska eller gränsöverskridande problem. Av effektivitetsskäl, för att undvika
dubbelarbete och för att säkerställa efterlevnad av principen ne bis in idem, bör det vara kommissionens sak att
bedöma om den anser det lämpligt att utöva dessa delade befogenheter i ett visst fall, och när den väl har inlett ett
förfarande bör medlemsstaterna inte längre ha möjlighet att göra detta. Medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete
både sinsemellan och med kommissionen, och kommissionen bör ha ett nära samarbete med medlemsstaterna för
att säkerställa att det system för tillsyn och kontroll av efterlevnaden som inrättas genom denna förordning fungerar
smidigt och effektivt.
(126) Bestämmelserna i denna förordning om fördelningen av behörighet bör inte påverka tillämpningen av
bestämmelserna i unionsrätten och nationella bestämmelser om internationell privaträtt beträffande domstols
behörighet och tillämplig lag på privaträttens område, såsom förfaranden som inletts av konsumenter vid
domstolarna i den medlemsstat där de har hemvist i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten. När det
gäller de skyldigheter som genom denna förordning åläggs leverantörer av förmedlingstjänster att informera den
utfärdande myndigheten om den verkan som givits förelägganden om att agera mot olagligt innehåll och
förelägganden om att tillhandahålla information, bör reglerna om fördelning av behörighet endast tillämpas på
övervakningen av efterlevnaden av dessa skyldigheter, men inte på andra frågor som rör föreläggandet, såsom
behörigheten att utfärda föreläggandet.
(127) Med hänsyn till förmedlingstjänsters gränsöverskridande och sektorsövergripande relevans är en hög nivå av
samarbete nödvändig för att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna förordning och tillgången till relevant
information för utförandet av uppgifter för efterlevnadskontroll genom systemet för informationsutbyte.
Samarbetet kan ha olika former beroende på vilka frågor det rör sig om, utan att det påverkar specifika
gemensamma undersökningar. Det är under alla omständigheter nödvändigt att samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet för en leverantör av förmedlingstjänster informerar andra samordnare för digitala tjänster om
frågor, undersökningar och åtgärder som kommer att vidtas gentemot en sådan leverantör. När en behörig
myndighet i en medlemsstat förfogar över information som är relevant för en undersökning som genomförs av de
behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten, eller kan samla in sådan information som finns på dess
territorium och som de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten inte har tillgång till, bör samordnaren
för digitala tjänster i destinationslandet dessutom i god tid bistå samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet,
bland annat genom att utöva sina undersökningsbefogenheter i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden och
stadgan. Den som sådana undersökningsåtgärder riktar sig till bör följa åtgärderna och bör hållas ansvarig vid
underlåtenhet att följa dem, och de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten bör kunna förlita sig på den
information som samlats in genom ömsesidigt bistånd, för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.
(128) Samordnaren för digitala tjänster i destinationslandet bör kunna begära att samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet vidtar undersökningsåtgärder eller åtgärder för efterlevnadskontroll med avseende på en
leverantör som omfattas av dess behörighet, särskilt på grundval av klagomål som mottagits eller bidrag från andra
nationella behöriga myndigheter, i tillämpliga fall, eller nämnden i fall som involverar minst tre medlemsstater. En
sådan begäran om åtgärder bör grundas på väl underbyggda bevis som visar att det föreligger en påstådd
överträdelse som har en negativ inverkan på tjänstemottagarnas kollektiva intressen i medlemsstaten eller som har
en negativ inverkan på samhället. Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet bör kunna förlita sig på
ömsesidigt bistånd eller bjuda in den samordnare för digitala tjänster som lämnar begäran att delta i en gemensam
undersökning om ytterligare information behövs för att fatta ett beslut, utan att det påverkar möjligheten att begära
att kommissionen ska bedöma ärendet om det finns anledning att misstänka att det kan röra sig om en systemisk
överträdelse som begåtts av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor.
170
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/35
(129) Nämnden bör kunna hänskjuta ärendet till kommissionen om det råder oenighet om bedömningarna eller de
åtgärder som vidtagits eller föreslagits eller om åtgärder inte har vidtagits i enlighet med denna förordning efter en
begäran om gränsöverskridande samarbete eller en gemensam undersökning. Om kommissionen på grundval av
den information som gjorts tillgänglig av de berörda myndigheterna anser att de föreslagna åtgärderna, inbegripet
den föreslagna bötesnivån, inte kan säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs
i denna förordning, bör den följaktligen kunna uttrycka sina allvarliga tvivel och begära att den behöriga
samordnaren för digitala tjänster gör en ny bedömning av ärendet och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa
efterlevnad av denna förordning inom en fastställd tidsperiod. Denna möjlighet påverkar inte kommissionens
allmänna skyldighet att övervaka tillämpningen av och vid behov kontrollera efterlevnaden av unionsrätten under
Europeiska unionens domstols kontroll i enlighet med fördragen.
(130) För att underlätta gränsöverskridande tillsyn och undersökningar av skyldigheter som föreskrivs i denna förordning
som involverar flera medlemsstater, bör samordnarna för digitala tjänster i etableringsländerna genom systemet för
informationsutbyte, kunna bjuda in andra samordnare för digitala tjänster till en gemensam undersökning om en
påstådd överträdelse av denna förordning. Andra samordnare för digitala tjänster, och andra behöriga myndigheter
när så är lämpligt, bör kunna ansluta sig till den undersökning som föreslås av samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet, såvida inte den sistnämnda anser att ett alltför stort antal deltagande myndigheter kan påverka
undersökningens effektivitet med beaktande av den påstådda överträdelsens särdrag och avsaknaden av direkta
följder för tjänstemottagarna i dessa medlemsstater. Gemensam undersökningsverksamhet kan inbegripa en rad
olika åtgärder som bör samordnas av samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet i enlighet med de
deltagande myndigheternas möjligheter, såsom samordnade datainsamlingsövningar, sammanslagning av resurser,
arbetsgrupper, samordnade begäranden om information eller gemensamma inspektioner av lokaler. Alla behöriga
myndigheter som deltar i en gemensam undersökning bör samarbeta med samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet, inbegripet genom att utöva sina undersökningsbefogenheter inom sitt territorium, i enlighet med
tillämpliga nationella förfaranden. Den gemensamma undersökningen bör avslutas inom en viss tidsram med en
slutrapport som tar hänsyn till bidraget från alla deltagande behöriga myndigheter. Nämnden får också, om detta
begärs av minst tre samordnare för digitala tjänster i destinationsländerna rekommendera en samordnare för
digitala tjänster i etableringslandet att inleda en sådan gemensam undersökning och ge anvisningar om hur den ska
organiseras. För att undvika dödlägen bör nämnden kunna hänskjuta ärendet till kommissionen i särskilda fall,
inbegripet om samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet vägrar att inleda undersökningen och nämnden
inte instämmer i den motivering som lämnats.
(131) För att säkerställa en konsekvent tillämpning av denna förordning är det nödvändigt att inrätta en oberoende
rådgivande grupp på unionsnivå, en europeisk nämnd för digitala tjänster, som bör stödja kommissionen och bidra
till samordningen av de åtgärder som utförs av samordnarna för digitala tjänster. Nämnden bör bestå av
samordnarna för digitala tjänster, om sådana har utsetts, utan att det påverkar möjligheten för samordnarna för
digitala tjänster att bjuda in till sina möten eller utse tillfälliga delegater från andra behöriga myndigheter som
anförtrotts särskilda uppgifter enligt denna förordning, om detta krävs enligt deras nationella fördelning av
uppgifter och behörighet. Om flera deltagare från en medlemsstat deltar bör rösträtten begränsas till en företrädare
per medlemsstat.
(132) Nämnden bör bidra till att uppnå ett gemensamt unionsperspektiv på den konsekventa tillämpningen av denna
förordning och samarbetet mellan behöriga myndigheter, bland annat genom att ge råd till kommissionen och
samordnarna för digitala tjänster om lämpliga undersökningsåtgärder och åtgärder för efterlevnadskontroll, särskilt
gentemot leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer och med
beaktande av framför allt friheten för leverantörer av förmedlingstjänster att tillhandahålla tjänster i hela unionen.
Nämnden bör också bidra till utarbetandet av relevanta mallar och uppförandekoder och till analysen av
framväxande allmänna trender för utvecklingen av digitala tjänster inom unionen, inbegripet genom att utfärda
yttranden eller rekommendationer om frågor som rör standarder.
171
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(133) För det ändamålet bör nämnden kunna anta yttranden, begäranden och rekommendationer riktade till samordnare
för digitala tjänster eller andra behöriga nationella myndigheter. Även om det inte är rättsligt bindande bör ett beslut
om att avvika från dem motiveras ordentligt och kan komma att beaktas av kommissionen vid bedömningen av den
berörda medlemsstatens efterlevnad av denna förordning.
(134) Nämnden bör sammanföra företrädare för samordnarna för digitala tjänster och eventuella andra behöriga
myndigheter under kommissionens ordförandeskap, i syfte att säkerställa en bedömning av de frågor som läggs
fram för den i en fullständigt europeisk dimension. Med tanke på eventuella övergripande inslag som kan vara
relevanta för andra regelverk på unionsnivå bör nämnden, i den utsträckning som krävs för att den ska kunna utföra
sina uppgifter, tillåtas att samarbeta med andra av unionens organ, byråer och rådgivande grupper med ansvar på
områden såsom jämlikhet, inbegripet jämställdhet, icke-diskriminering, dataskydd, elektronisk kommunikation,
audiovisuella tjänster, upptäckt och undersökning av bedrägerier som rör tullar som riktar sig mot unionens budget,
konsumentskydd eller konkurrensrätt.
(135) Kommissionen bör genom rollen som ordförande delta i nämndens verksamhet utan rösträtt. Genom rollen som
ordförande bör kommissionen se till att dagordningen för mötena fastställs enligt begäranden från styrelsens
ledamöter i enlighet med arbetsordningen och i överensstämmelse med nämndens uppgifter enligt denna
förordning.
(136) Med tanke på behovet av att säkerställa stöd för nämndens verksamhet bör nämnden kunna förlita sig på
kommissionens och de behöriga nationella myndigheternas sakkunskap och personalresurser. De särskilda
operativa arrangemang som rör nämndens interna verksamhet bör specificeras närmare i nämndens arbetsordning.
(137) Med tanke stora onlineplattformars eller mycket stora onlinesökmotorers betydelse i fråga om räckvidd och
inverkan, kan deras underlåtenhet att fullgöra de särskilda skyldigheter som är tillämpliga på dem påverka ett stort
antal tjänstemottagare i olika medlemsstater och orsaka stora samhälleliga skador, samtidigt som sådana
underlåtenheter också kan vara särskilt komplexa att identifiera och hantera. Därför bör kommissionen, i samarbete
med samordnarna för digitala tjänster och nämnden, utveckla unionens sakkunskap och kapacitet när det gäller
tillsyn över mycket stora onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer. Kommissionen bör därför kunna
samordna och förlita sig på sådana myndigheters sakkunskap och resurser, till exempel genom att på permanent
eller tillfällig basis analysera specifika trender eller frågor som uppstår med avseende på en eller flera mycket stora
onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer. Medlemsstaterna bör samarbeta med kommissionen för att
utveckla sådan kapacitet, bland annat genom utstationering av personal när så är lämpligt, och för att bidra till
skapandet av en gemensam tillsynskapacitet för unionen. För att utveckla unionens sakkunskap och kapacitet kan
kommissionen också utnyttja sakkunskapen och kapaciteten hos det observationscentrum för onlineplattform
sekonomin som inrättats genom kommissionens beslut av den 26 april 2018 om inrättande av en expertgrupp för
observationscentrumet för onlineplattformsekonomin, relevanta expertorgan samt olika kompetenscentrum.
Kommissionen kan bjuda in experter med särskild sakkunskap, särskilt utvalda forskare, företrädare för unionens
byråer och organ, företrädare för näringslivet, sammanslutningar som företräder användare eller civilsamhället,
internationella organisationer, sakkunniga från den privata sektorn samt andra berörda parter.
(138) Kommissionen bör kunna undersöka överträdelser på eget initiativ i enlighet med de befogenheter som föreskrivs i
denna förordning, inbegripet genom att begära tillgång till uppgifter, begära information eller genomföra
inspektioner, samt genom att utnyttja stöd från samordnarna för digitala tjänster. Om de behöriga nationella
myndigheternas tillsyn över enskilda påstådda överträdelser av leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller
mycket stora onlinesökmotorer pekar på systemproblem, såsom problem med stor inverkan på tjänstemottagarnas
kollektiva intressen, bör samordnarna för digitala tjänster, på grundval av en vederbörligen motiverad begäran,
kunna hänskjuta sådana frågor till kommissionen. En sådan begäran bör åtminstone omfatta alla nödvändiga fakta
och omständigheter som ligger till grund för den påstådda överträdelsen och dess systemomfattande karaktär.
Kommissionen bör beroende på resultatet av sin egen bedömning kunna vidta nödvändiga undersökningsåtgärder
och åtgärder för efterlevnadskontroll enligt denna förordning, däribland i förekommande fall inleda en
undersökning eller anta interimistiska åtgärder.
172
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/37
(139) För att effektivt kunna utföra sina uppgifter bör kommissionen ha ett utrymme för skönsmässig bedömning när det
gäller beslutet om att inleda ett förfarande mot leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora
onlinesökmotorer. När kommissionen har inlett förfarandet bör de berörda samordnarna för digitala tjänster i
etableringsländerna vara förhindrade att utöva sina undersökningsbefogenheter och befogenheter vad gäller
efterlevnadskontroll med avseende på det berörda agerandet av leverantören av den mycket stora onlineplattformen
eller av den mycket stora onlinesökmotorn, i syfte att undvika dubbelarbete, inkonsekvenser och risker med
avseende på principen ne bis in idem. Kommissionen bör dock kunna begära att samordnarna för digitala tjänster
lämnar individuella eller gemensamma bidrag till undersökningen. I enlighet med principen om lojalt samarbete bör
samordnaren för digitala tjänster göra sitt bästa för att tillmötesgå motiverade och proportionella begäranden från
kommissionen i samband med en undersökning. Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, liksom
nämnden och eventuella andra samordnare för digitala tjänster bör dessutom, där så är relevant, förse
kommissionen med all nödvändig information och hjälp så att den kan utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt,
inbegripet information som har samlats in i samband med förfaranden för datainsamling eller åtkomst till data, i
den mån den rättsliga grund enligt vilken informationen har samlats in tillåter detta. Kommissionen bör å sin sida
hålla samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och nämnden informerade om hur kommissionen utövar
sina befogenheter och särskilt när den avser att inleda ett förfarande och utöva sina undersökningsbefogenheter.
Dessutom bör kommissionen, när den meddelar de berörda leverantörerna av mycket stora onlineplattformar eller
av mycket stora onlinesökmotorer sina preliminära slutsatser, inbegripet eventuella frågor där den har invändningar,
också meddela nämnden dessa. Nämnden bör yttra sig över kommissionens invändningar och bedömning, och
kommissionen bör beakta detta yttrande i den motivering som ligger till grund för dess slutliga beslut.
(140) Med tanke på både de särskilda utmaningar som kan uppstå när det gäller att säkerställa efterlevnad för leverantörer
av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer och vikten av att göra detta på ett effektivt
sätt, med tanke på deras storlek och inverkan och de skador de kan orsaka, bör kommissionen ha starka
undersökningsbefogenheter och befogenheter vad gäller efterlevnadskontroll så att den kan undersöka, verkställa
och övervaka efterlevnaden av reglerna i denna förordning, med full respekt för den grundläggande rätten att höras
och att få tillgång till handlingar i ärendet i samband med verkställighetsförfaranden, proportionalitetsprincipen och
de berörda parternas rättigheter och intressen.
(141) Kommissionen bör kunna begära den information som krävs för att säkerställa ett effektivt genomförande och en
effektiv efterlevnad av de skyldigheter som fastställs i denna förordning, i hela unionen. Kommissionen bör i
synnerhet ha tillgång till alla relevanta handlingar och uppgifter och all relevant information som behövs för att
inleda och genomföra undersökningar och för att övervaka efterlevnaden av de relevanta skyldigheter som fastställs
i denna förordning, oavsett vem som innehar handlingarna, uppgifterna eller informationen i fråga, och oavsett
form, format, lagringsmedium eller exakt var de lagras. Kommissionen bör genom en vederbörligen motiverad
begäran om information direkt kunna kräva att leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den
mycket stora onlinesökmotorn i fråga samt varje eventuell annan fysisk eller juridisk person som agerar för
ändamål som rör deras handels-, närings-, hantverks- eller yrkesverksamhet och som rimligen kan ha kännedom
om information om den misstänkta överträdelsen eller överträdelsen, beroende på vad som är tillämpligt,
tillhandahåller alla relevanta bevis och uppgifter och all relevant information. Dessutom bör kommissionen kunna
begära all relevant information från offentliga myndigheter, organ eller byråer i medlemsstaten för tillämpningen av
denna förordning. Kommissionen bör kunna kräva tillgång till, och genom utövande av undersökningsbefogenheter,
såsom begäranden om information eller utfrågningar, förklaringar av, handlingar, uppgifter, information, databaser
och algoritmer för relevanta personer, och att med deras samtycke höra fysiska eller juridiska personer som kan ha
användbar information och att protokollföra de uttalanden som gjorts med alla tekniska medel. Kommissionen bör
också ges befogenhet att utföra inspektioner som är nödvändiga för att kontrollera efterlevnaden av relevanta
bestämmelser i denna förordning. Dessa undersökningsbefogenheter syftar till att komplettera kommissionens
möjlighet att be samordnare för digitala tjänster och andra myndigheter i medlemsstaterna om hjälp till exempel
med att tillhandahålla information eller utövandet av dessa befogenheter.
173
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(142) Interimistiska åtgärder kan vara ett viktigt verktyg för att under pågående undersökning säkerställa att den
överträdelse som undersöks inte medför någon risk för allvarlig skada för tjänstemottagarna. Detta verktyg är
viktigt för att undvika en utveckling som kan vara mycket svår för kommissionen att vända genom ett beslut fattat
vid förfarandets slut. Kommissionen bör därför ha befogenhet att införa interimistiska åtgärder genom beslut inom
ramen för förfaranden som inletts med sikte på ett eventuellt antagande av ett beslut om bristande efterlevnad.
Denna befogenhet bör gälla i fall då kommissionen har gjort ett prima facie-konstaterande att leverantören av en
mycket stor onlineplattform eller av en mycket stor onlinesökmotor har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna
förordning. Ett beslut om interimistiska åtgärder bör endast vara tillämpligt under en angiven tidsperiod, som
antingen upphör när kommissionen har avslutat förfarandet eller omfattar en bestämd period som kan förnyas i
den mån detta är nödvändigt och lämpligt.
(143) Kommissionen bör kunna vidta nödvändiga åtgärder för att övervaka det faktiska genomförandet och fullgörandet
av de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Sådana åtgärder bör inbegripa möjligheten att utse oberoende
externa sakkunniga och revisorer för att bistå kommissionen i denna process, i förekommande fall även från
medlemsstaternas behöriga myndigheter, såsom dataskydds- eller konsumentskyddsmyndigheter. När
kommissionen utser revisorer bör den säkerställa tillräcklig rotation.
(144) Efterlevnaden av de relevanta skyldigheter som åläggs enligt denna förordning bör kunna verkställas genom böter
och viten. Därför bör det även fastställas lämpliga nivåer för böter och viten för bristande fullgörande av
skyldigheterna och överträdelser av förfarandereglerna, med förbehåll för lämpliga preskriptionsfrister i enlighet
med proportionalitetsprincipen och principen ne bis in idem. Kommissionen och de berörda nationella
myndigheterna bör samordna sina åtgärder för efterlevnadskontroll för att säkerställa att dessa principer
respekteras. I synnerhet bör kommissionen beakta eventuella böter och viten som åläggs samma juridiska person
för samma sakförhållanden genom ett slutligt beslut i förfaranden som rör en överträdelse av andra unionsregler
eller nationella regler, för att säkerställa att de totala böter och viten som utdöms är proportionella och motsvarar
de begångna överträdelsernas allvar. Alla beslut som kommissionen fattar enligt denna förordning kan prövas av
Europeiska unionens domstol i enlighet med EUF-fördraget. Europeiska unionens domstol bör i enlighet med
artikel 261 i EUF-fördraget ha obegränsad behörighet i fråga om böter och viten.
(145) Med hänsyn till de potentiellt betydande samhällseffekterna av en överträdelse av de ytterligare skyldigheter att
hantera systemrisker som endast gäller mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer, och för
att hantera dessa frågor av allmänintresse, är det nödvändigt att införa ett system för förstärkt tillsyn av åtgärder
som vidtas för att på ett effektivt sätt få överträdelser av denna förordning att upphöra eller att avhjälpa dem. När en
överträdelse av en av de bestämmelser i denna förordning som endast är tillämplig på mycket stora
onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer har fastställts och, när så krävs, blivit föremål för sanktioner,
bör kommissionen därför begära att leverantören av en sådan plattform eller av en sådan sökmotor utarbetar en
detaljerad handlingsplan för att åtgärda överträdelsens eventuella effekter i framtiden och inom en tidsfrist fastställd
av kommissionen, samordnarna för digitala tjänster, kommissionen och nämnden. Kommissionen bör med
beaktande av nämndens yttrande fastställa huruvida de åtgärder som ingår i handlingsplanen är tillräckliga för att
komma till rätta med överträdelsen, och även beakta om anslutning till en relevant uppförandekod ingår bland de
föreslagna åtgärderna. Kommissionen bör också övervaka eventuella efterföljande åtgärder som vidtas av
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn i enlighet med dess
handlingsplan, även med beaktande av en oberoende revision av leverantören. Om kommissionen efter
genomförandet av handlingsplanen fortfarande anser att överträdelsen inte har åtgärdats fullt ut, eller om
handlingsplanen inte har lämnats in eller om den inte anses lämplig, bör den kunna använda alla undersökningsbefo
genheter eller befogenheter vad gäller efterlevnadskontroll enligt denna förordning, inbegripet befogenheten att
ålägga vite och inledande av förfarandet för att göra den tjänst som är föremål för överträdelsen oåtkomlig.
174
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/39
(146) Leverantören av den mycket stora onlineplattform eller av den mycket stora onlinesökmotor som berörs och andra
personer som omfattas av utövandet av kommissionens befogenheter, och vars intressen kan påverkas av ett beslut,
bör ges möjlighet att lämna synpunkter på förhand, och de beslut som fattas bör offentliggöras på ett omfattande
sätt. Samtidigt som de berörda parternas rätt till försvar säkerställs, särskilt rätten att få tillgång till handlingarna i
ärendet, är det mycket viktigt att konfidentiella uppgifter skyddas. Dessutom bör kommissionen, med respekt för
informationens konfidentialitet, se till att all information som den stöder sig på för sitt beslut lämnas ut i en
omfattning som gör det möjligt för den som beslutet riktar sig till att förstå de fakta och överväganden som låg till
grund för beslutet.
(147) För att slå vakt om en samordnad tillämpning och efterlevnadskontroll av denna förordning är det viktigt att
säkerställa att nationella myndigheter, inbegripet nationella domstolar, har all information som krävs för att
säkerställa att deras beslut inte strider mot något beslut som kommissionen har antagit enligt denna förordning.
Detta påverkar inte tillämpningen av artikel 267 i EUF-fördraget.
(148) En effektiv efterlevnadskontroll och övervakning av denna förordning kräver ett smidigt informationsutbyte i realtid
mellan samordnarna för digitala tjänster, nämnden och kommissionen, på grundval av de informationsflöden och
förfaranden som anges i denna förordning. Detta kan också vid behov motivera att andra behöriga myndigheter får
tillgång till detta system. Med tanke på att den information som utbyts kan vara konfidentiell eller omfatta
personuppgifter, bör den samtidigt skyddas från obehörig åtkomst i enlighet med de ändamål för vilka
informationen har samlats in. Därför bör all kommunikation mellan dessa myndigheter ske på grundval av ett
tillförlitligt och säkert system för informationsutbyte, vars närmare bestämmelser bör fastställas i en
genomförandeakt. Systemet för informationsutbyte kan baseras på befintliga verktyg för den inre marknaden, i den
mån de kan uppfylla målen för denna förordning på ett kostnadseffektivt sätt.
(149) Utan att det påverkar tjänstemottagarnas rätt att vända sig till ett ombud i enlighet med Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2020/1828 (33) eller någon annan form av representation enligt nationell rätt, bör
tjänstemottagarna också ha rätt att bemyndiga en juridisk person eller ett offentligt organ att utöva de rättigheter
som föreskrivs i denna förordning. Det kan vara fråga om rättigheter i samband med inlämnande av anmälningar,
invändningar mot beslut som fattats av leverantörer av förmedlingstjänster och inlämnande av klagomål mot
leverantörerna för överträdelser av denna förordning. Vissa organ, organisationer och sammanslutningar har
särskild sakkunskap och kompetens när det gäller att upptäcka och anmäla felaktiga eller omotiverade beslut om
innehållsmoderering, och deras klagomål på tjänstemottagarnas vägnar kan ha en positiv inverkan på
yttrandefriheten och på informationsfriheten i allmänhet, och leverantörer av onlineplattformar bör därför
behandla de klagomålen utan onödigt dröjsmål.
(150) För att förordningen ska vara ändamålsenlig och effektiv bör kommissionen genomföra en allmän utvärdering av
denna förordning. I synnerhet bör den allmänna utvärdering gälla bland annat räckvidden av de tjänster som
omfattas av denna förordning, samspelet med andra rättsakter, denna förordnings inverkan på den inre marknadens
funktionssätt, särskilt när det gäller digitala tjänster, genomförandet av uppförandekoder, skyldigheten att utse en
rättslig företrädare som är etablerad i unionen, hur skyldigheterna påverkar små företag och mikroföretag,
effektiviteten i mekanismen för tillsyn och kontroll av efterlevnaden och hur rätten till yttrandefrihet och
informationsfrihet påverkats. För att undvika oproportionella bördor och säkerställa att denna förordning förblir
ändamålsenlig bör kommissionen dessutom göra en utvärdering av hur de skyldigheter som anges i denna
förordning påverkar små och medelstora företag inom tre år från det att den började tillämpas och en utvärdering
av dess räckvidd för de tjänster som omfattas av denna förordning, särskilt för mycket stora onlineplattformar och
för mycket stora onlinesökmotorer, och samspelet med andra rättsakter inom tre år från dess ikraftträdande.
(
33
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters
kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (EUT L 409, 4.12.2020, s. 1).
175
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(151) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomföran
debefogenheter att fastställa mallar för form, innehåll och andra detaljer för rapporter om innehållsmoderering, att
fastställa storleken på den årliga tillsynsavgift som tas ut från leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av
mycket stora onlinesökmotorer, att fastställa de praktiska arrangemangen för förfarandena, utfrågningarna och det
förhandlade utlämnandet av information som genomförs i samband med tillsyn, undersökning, efterlevnadskontroll
och övervakning när det gäller leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer, samt att fastställa de praktiska och operativa arrangemangen för driften av systemet för
informationsutbyte och dess interoperabilitet med andra relevanta system. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (34).
(152) För att uppnå målen för denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget
delegeras till kommissionen i syfte att komplettera denna förordning med avseende på kriterierna för identifiering av
mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer, förfarandestegen, metoderna och rapporterings
mallarna för revisionerna, de tekniska specifikationerna för begäranden om åtkomst och den detaljerade metoden
och förfarandena för fastställande av tillsynsavgiften. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga
samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med
principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (35). För att säkerställa lika
stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt
som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens
expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
(153) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter som erkänns i stadgan och de
grundläggande rättigheter som utgör allmänna principer i unionsrätten. Denna förordning bör således tolkas och
tillämpas i enlighet med dessa grundläggande rättigheter, inbegripet yttrande- och informationsfriheten samt
mediernas frihet och mångfald. Vid utövandet av de befogenheter som fastställs i denna förordning bör alla berörda
offentliga myndigheter, i situationer där de relevanta grundläggande rättigheterna står i strid med varandra, uppnå en
rättvis balans mellan de berörda rättigheterna, i enlighet med proportionalitetsprincipen.
(154) Med tanke på omfattningen och konsekvenserna av de samhällsrisker som kan orsakas av mycket stora
onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer, behovet av att prioritera hanteringen av dessa risker och
förmågan att vidta nödvändiga åtgärder, är det motiverat att begränsa den tidsperiod efter vilken denna förordning
blir tillämplig på leverantörer av sådana tjänster.
(155) Eftersom målen för denna förordning, närmare bestämt att bidra till en väl fungerande inre marknad och säkerställandet
av en säker, förutsebar och tillförlitlig onlinemiljö i vilken de grundläggande rättigheterna enligt stadgan vederbörligen
skyddas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eftersom de inte kan nå den nödvändiga graden av
harmonisering och samarbete genom att agera på egen hand, utan snarare, på grund av territoriellt tillämpningsområde
och de personer som omfattas, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets
principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går
denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.
(156) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2018/1725 (36) och avgav ett yttrande den 10 februari 2021 (37).
(
34
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och
principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011,
s. 13).
(
35
) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(
36
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt
om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(
37
) EUT C 149, 27.4.2021, s. 3.
176
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/41
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Innehåll
1.
Denna förordning syftar till att bidra till en korrekt fungerande inre marknad för förmedlingstjänster genom att
fastställa harmoniserade regler för en säker, förutsebar och förtroendeskapande onlinemiljö som främjar innovation, och i
vilken de grundläggande rättigheterna i stadgan, däribland principen om konsumentskydd, skyddas på ett effektivt sätt.
2.
I denna förordning fastställs harmoniserade regler för tillhandahållandet av förmedlingstjänster på den inre
marknaden. I synnerhet fastställs följande:
a) En ram för ett villkorat undantag från ansvar för leverantörer av förmedlingstjänster.
b) Regler om särskilda krav på tillbörlig aktsamhet som är skräddarsydda för specifika kategorier av leverantörer av
förmedlingstjänster.
c) Regler för genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av denna förordning, även vad gäller samarbete och
samordning mellan behöriga myndigheter.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Denna förordning är tillämplig på förmedlingstjänster som erbjuds till tjänstemottagare som har sitt etableringsställe
eller befinner sig i unionen, oavsett var de leverantörer som tillhandahåller dessa förmedlingstjänster har sitt
etableringsställe.
2.
Denna förordning är inte tillämplig på sådana tjänster som inte utgör förmedlingstjänster eller på eventuella krav som
införs för sådana tjänster, oavsett om tjänsten tillhandahålls med användning av en förmedlingstjänst.
3.
Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2000/31/EG.
4.
Denna förordning påverkar inte tillämpningen av de regler som fastställs i andra unionsrättsakter som reglerar andra
aspekter av tillhandahållandet av förmedlingstjänster på den inre marknaden eller som specificerar och kompletterar denna
förordning, särskilt
a) direktiv 2010/13/EU,
b) unionsrätten på området upphovsrätt och närstående rättigheter,
c) förordning (EU) 2021/784,
d) förordning (EU) 2019/1148,
e) förordning (EU) 2019/1150,
f) unionsrätten på området konsumentskydd och produktsäkerhet, inklusive förordningarna (EU) 2017/2394 och (EU)
2019/1020 och direktiven 2001/95/EG och 2013/11/EU,
g) unionsrätten om skydd av personuppgifter, särskilt förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG,
177
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
h) unionsrätten på området civilrättsligt samarbete, särskilt förordning (EU) nr 1215/2012 eller varje unionsrättsakt som
fastställer regler om tillämplig rätt när det gäller avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser,
i) unionsrätten på området straffrättsligt samarbete, särskilt en förordning om europeiska utlämnandeorder och
bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden,
j) ett direktiv om fastställande av harmoniserade bestämmelser för utseende av rättsliga företrädare för insamling av
bevisning i straffrättsliga förfaranden.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
a) informationssamhällestjänst: en tjänst enligt definitionen i artikel 1.1 b i direktiv (EU) 2015/1535.
b) tjänstemottagare: fysisk eller juridisk person som använder en förmedlingstjänst, i synnerhet för att söka information
eller göra den tillgänglig.
c) konsument: fysisk person som agerar utanför ramen för sin handels-, närings-, hantverks- eller yrkesverksamhet.
d) erbjuda tjänster i unionen: att göra det möjligt för fysiska eller juridiska personer i en eller flera medlemsstater att använda
de tjänster som tillhandahålls av en leverantör av förmedlingstjänster som har en väsentlig anknytning till unionen.
e) väsentlig anknytning till unionen: en förmedlingstjänstsleverantörs anknytning till unionen som antingen följer av att
denne är etablerad i unionen eller av särskilda faktiska kriterier, såsom
— ett betydande antal tjänstemottagare i en eller flera medlemsstater i förhållande till dess eller deras befolkning, eller
— verksamhet som riktas till en eller flera medlemsstater.
f) näringsidkare: en fysisk person, eller en juridisk person oavsett om den är offentligägd eller privatägd, som agerar för
ändamål som faller inom ramen för den egna handels-, närings-, hantverks- eller yrkesverksamheten, inklusive när
detta sker genom en person som agerar i dennes namn eller på dennes vägnar.
g) förmedlingstjänst: en av följande informationssamhällestjänster:
i) En tjänst för enbart vidarefordran (mere conduit) som består av överföring i ett kommunikationsnät av information
som tillhandahållits av en tjänstemottagare, eller tillhandahållande av tillgång till ett kommunikationsnät.
ii) En cachningstjänst som består av överföring i ett kommunikationsnät av information som tillhandahållits av en
tjänstemottagare, som innefattar automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av informationen och som utförs
enbart för att effektivisera den vidare överföringen av informationen till andra tjänstemottagare på deras begäran.
iii) En värdtjänst som består av lagring av information som tillhandahålls av en tjänstemottagare och som sker på
dennes begäran.
h) olagligt innehåll: information som i sig eller i förhållande till en verksamhet, däribland försäljning av produkter eller
tillhandahållande av tjänster, inte är förenlig med unionsrätten eller gällande rätt i en medlemsstat som står i
överensstämmelse med unionsrätten, oavsett denna rätts exakta sakinnehåll eller art.
178
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/43
i) onlineplattform: en värdtjänst som på begäran av en tjänstemottagare lagrar och sprider information till allmänheten,
såvida inte denna verksamhet enbart utgör en extrafunktion av mindre betydelse inom en annan tjänst eller en
funktion av mindre betydelse inom den huvudsakliga tjänsten och om denna extrafunktion eller funktion av objektiva
och tekniska skäl inte kan användas utan denna andra tjänst, och integreringen av extrafunktionen eller funktionen
inte är ett sätt att kringgå tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning.
j) onlinesökmotor: en förmedlingstjänst som gör det möjligt för användare att mata in sökfraser för att göra sökningar på i
princip alla webbplatser eller alla webbplatser på ett visst språk på grundval av en fråga om vilket ämne som helst i
form av ett nyckelord, en röstbegäran, en fras eller någon annan inmatning, och som returnerar resultat i vilket format
som helst som innehåller information om det begärda innehållet.
k) spridning till allmänheten: att på begäran av den tjänstemottagare som tillhandahållit informationen göra den tillgänglig
för ett potentiellt obegränsat antal tredje parter.
l) distansavtal: ett distansavtal enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2011/83/EU.
m) onlinegränssnitt: programvara, inbegripet en webbplats eller en del av en sådan, och applikationer, inbegripet
mobilappar.
n) samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet: samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där det
huvudsakliga etableringsstället för en leverantör av en förmedlingstjänst är beläget eller där leverantörens rättsliga
företrädare har sin hemvist eller är etablerad.
o) samordnaren för digitala tjänster i destinationslandet: samordnaren för digitala tjänster i en medlemsstat där förmedlings
tjänsten tillhandahålls.
p) aktiv mottagare av en onlineplattform: en tjänstemottagare som interagerat med en onlineplattform antingen genom att be
onlineplattformen att agera värd för information eller genom att exponeras för information som onlineplattformen
agerar värd för och som sprids via dess onlinegränssnitt.
q) aktiv mottagare av en onlinesökmotor: en tjänstemottagare som har lämnat in en fråga till en onlinesökmotor och blivit
exponerad för indexerad information som presenteras på dess onlinegränssnitt.
r) annons: information utformad för att främja ett meddelande från en juridisk eller fysisk person, oavsett om det handlar
om att uppnå kommersiella eller icke-kommersiella syften, och som presenteras på en onlineplattform på dess
onlinegränssnitt mot betalning för att särskilt lyfta fram denna information.
s) rekommendationssystem: ett helt eller delvis automatiserat system som en onlineplattform använder för att i sitt
onlinegränssnitt föreslå tjänstemottagarna specifik information eller prioritera den informationen, inbegripet till följd
av en sökning som gjorts av tjänstemottagaren eller på annat sätt fastställa den relativa ordningsföljden eller
synligheten för den information som visas.
t) innehållsmoderering: åtgärder, oavsett om dessa är automatiserade eller inte, som vidtas av leverantörer av förmedlings
tjänster, och som särskilt syftar till att upptäcka, identifiera och ta itu med olagligt innehåll eller information som är
oförenlig med leverantörens allmänna villkor, som tillhandahålls av tjänstemottagarna, inbegripet åtgärder som vidtas
vilka påverkar tillgången, synligheten och tillgängligheten för detta olagliga innehåll eller denna information,
exempelvis genom nedprioritering, demonetisering eller genom att det görs oåtkomligt eller avlägsnas, eller åtgärder
som påverkar tjänstemottagarnas förmåga att tillhandahålla informationen, exempelvis genom avslutande eller
tillfällig stängning av en mottagares konto.
u) allmänna villkor: alla klausuler, oavsett beteckning eller form, som reglerar avtalsförhållandet mellan leverantören av
förmedlingstjänster och tjänstemottagare.
179
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
v) personer med funktionsnedsättning: personer med funktionsnedsättning i den mening som avses i artikel 3.1 i Europapar
lamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 (38).
w) kommersiellt meddelande: kommersiellt meddelande enligt definitionen i artikel 2 f i direktiv 2000/31/EG.
x) omsättning: ett företags intäkter i den mening som avses i artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (39).
KAPITEL II
ANSVAR FÖR LEVERANTÖRER AV FÖRMEDLINGSTJÄNSTER
Artikel 4
Enbart vidarefordran (mere conduit)
1.
Om en av informationssamhällets tjänster tillhandahålls och den utgörs av överföring i ett kommunikationsnät av
information som tillhandahållits av en tjänstemottagare, eller tillgång till ett kommunikationsnät tillhandahålls, ska
tjänsteleverantören inte vara ansvarig för den överförda eller tillgängliggjorda informationen under förutsättning att
tjänsteleverantören
a) inte initierat överföringen,
b) inte valt ut mottagaren av den överförda informationen, och
c) inte valt ut eller ändrat den information som överförts.
2.
Överföringen och tillhandahållandet av sådan tillgång som avses i punkt 1 omfattar automatisk, mellanliggande och
tillfällig lagring av den överförda informationen, i den mån lagringen enbart görs för att genomföra överföringen i
kommunikationsnätet och under förutsättning att informationen inte lagras längre än vad som rimligtvis krävs för
överföringen.
3.
Denna artikel ska inte påverka möjligheterna för en rättslig eller administrativ myndighet att i enlighet med
medlemsstaternas rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse.
Artikel 5
Cachning
1.
Vid tillhandahållandet av en informationssamhällestjänst som utgörs av överföring inom ett kommunikationsnät av
information som tillhandahållits av en tjänstemottagare ska tjänsteleverantören inte vara ansvarig för den automatiska,
mellanliggande och tillfälliga lagring av informationen som utförs enbart för att effektivisera eller göra vidare överföring av
informationen till andra tjänstemottagare på deras begäran mer säker, under förutsättning att tjänsteleverantören
a) inte ändrar informationen,
b) uppfyller villkoren för tillgång till informationen,
c) följer regler för uppdatering av informationen, vilka fastställts på ett sätt som är allmänt vedertaget och använt inom
branschen,
(
38
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster
(EUT L 151, 7.6.2019, s. 70).
(
39
) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).
180
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/45
d) inte ingriper i den lagliga användningen av den teknik som är allmänt vedertagen och som används inom branschen för
att få fram uppgifter om hur informationen används, och
e) handlar utan dröjsmål för att avlägsna den information som tjänsteleverantören har lagrat eller göra den oåtkomlig så
snart denne fått kännedom om att den information som ursprungligen överfördes har avlägsnats från nätet eller gjorts
oåtkomlig, eller att en rättslig eller administrativ myndighet har bestämt att den ska avlägsnas eller göras oåtkomlig.
2.
Denna artikel ska inte påverka möjligheterna för en rättslig eller administrativ myndighet att i enlighet med en
medlemsstats rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse.
Artikel 6
Värdtjänster
1.
Vid tillhandahållandet av en informationssamhällestjänst som utgörs av lagring av information som tillhandahållits av
en tjänstemottagare ska tjänsteleverantören inte vara ansvarig för information som lagrats på tjänstemottagarens begäran,
under förutsättning att tjänsteleverantören
a) inte hade kännedom om förekomsten av olaglig verksamhet eller olagligt innehåll och, beträffande skadeståndsanspråk,
inte var medveten om fakta eller omständigheter som gjort förekomsten av den olagliga verksamheten eller det olagliga
innehållet uppenbar, eller
b) så snart den fått sådan kännedom eller blivit medveten om detta handlat utan dröjsmål för att avlägsna det olagliga
innehållet eller göra det oåtkomligt.
2.
Punkt 1 är inte tillämplig om tjänstemottagaren handlar under tjänsteleverantörens ledning eller överinseende.
3.
Punkt 1 ska inte tillämpas med avseende på ansvar inom ramen för konsumentskyddslagstiftningen för
onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, när en sådan
onlineplattform visar den specifika informationen, eller på annat sätt möjliggör den specifika transaktionen i fråga, på ett
sådant sätt att en genomsnittlig konsument fås att tro att denna information, eller den produkt eller tjänst som är föremål
för transaktionen, tillhandahålls antingen av själva onlineplattformen eller av en tjänstemottagare som handlar under dess
överinseende eller kontroll.
4.
Denna artikel ska inte påverka möjligheterna för en rättslig eller administrativ myndighet att i enlighet med en
medlemsstats rättssystem kräva att tjänsteleverantören upphör med eller förhindrar en överträdelse.
Artikel 7
Frivilliga undersökningar på eget initiativ och regelefterlevnad
Enbart det faktum att leverantörer av förmedlingstjänster i god tro och aktsamt utför frivilliga undersökningar på eget
initiativ eller vidtar andra åtgärder som syftar till att upptäcka, identifiera och avlägsna olagligt innehåll, eller göra det
oåtkomligt, eller vidtar åtgärder som är nödvändiga för att uppfylla kraven i unionsrätten och nationell rätt, i
överensstämmelse med unionsrätten, däribland de krav som fastställs i denna förordning, innebär inte att de inte ska vara
berättigade att omfattas av de undantag från ansvar som avses i artiklarna 4, 5 och 6.
Artikel 8
Inga allmänna skyldigheter avseende övervakning eller aktivt faktasökande
Leverantörer av förmedlingstjänster ska inte åläggas någon allmän skyldighet att övervaka den information som de överför
eller lagrar, eller att undersöka fakta eller omständigheter som tyder på olaglig verksamhet.
181
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 9
Förelägganden om att agera mot olagligt innehåll
1.
Vid mottagandet av ett föreläggande att agera mot en eller flera specifika delar av olagligt innehåll vilket utfärdats av
de berörda nationella rättsliga eller administrativa myndigheterna, på grundval av tillämplig unionsrätt eller nationell rätt i
överensstämmelse med unionsrätten, ska leverantörer av förmedlingstjänster utan onödigt dröjsmål informera den
myndighet som utfärdade föreläggandet eller annan eventuell myndighet som anges i föreläggandet om varje eventuell
verkan det givits, med angivande av om och när föreläggandet getts verkan.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett föreläggande som avses i punkt 1 när det översänds till leverantören, uppfyller
åtminstone följande villkor:
a) Föreläggandet innehåller följande:
i) En hänvisning till den rättsliga grunden för föreläggandet, i unionsrätt eller nationell rätt.
ii) En motivering som förklarar varför informationen utgör olagligt innehåll, med hänvisning till en eller flera specifika
bestämmelser i unionsrätt eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten.
iii) Information som identifierar den utfärdande myndigheten.
iv) Tydlig information som gör det möjligt för leverantören av förmedlingstjänster att identifiera och lokalisera det
berörda olagliga innehållet, såsom en eller flera URL och, när så är nödvändigt, ytterligare information.
v) Information om de prövningsmekanismer som finns tillgängliga för leverantören av förmedlingstjänster och för den
tjänstemottagare som tillhandahållit innehållet.
vi) I tillämpliga fall, upplysningar om vilken myndighet som ska få informationen om den verkan som ges åt
föreläggandena.
b) Föreläggandets territoriella tillämpningsområde, på grundval av de tillämpliga reglerna i unionsrätt och nationell rätt,
inbegripet stadgan, och, i förekommande fall, allmänna principer i internationell rätt, är begränsat till vad som är strikt
nödvändigt för att uppnå dess mål.
c) Föreläggandet översänds på ett av de språk som angetts av leverantören av förmedlingstjänster enligt artikel 11.3 eller
på något annat av medlemsstaternas officiella språk, som den myndighet som utfärdar föreläggandet och den
leverantören kommit överens om, och sänds till den elektroniska kontaktpunkt som utsetts av den leverantören i
enlighet med artikel 11; om föreläggandet inte är avfattat på det språk som angetts av leverantören av förmedlings
tjänster eller på något annat språk som överenskommits bilateralt, får det översändas på det språk den utfärdande
myndigheten använder, förutsatt att det åtföljs av en översättning till ett sådant språk som angetts eller som har
överenskommits bilateralt av åtminstone de uppgifter som anges i leden a och b i denna punkt.
3.
Den myndighet som utfärdar föreläggandet eller, i tillämpliga fall, den myndighet som anges i föreläggandet, ska
översända föreläggandet och den information som mottagits från leverantören av förmedlingstjänster om den verkan
föreläggandet givits till samordnaren för digitala tjänster från den utfärdande myndighetens medlemsstat.
4.
Efter att ha tagit emot föreläggandet från den rättsliga eller administrativa myndigheten ska samordnaren för digitala
tjänster i den berörda medlemsstaten utan onödigt dröjsmål sända en kopia av de förelägganden som avses i punkt 1 i
denna artikel till alla andra samordnare för digitala tjänster via det system som upprättas i enlighet med artikel 85.
5.
Senast vid den tidpunkt då föreläggandet ges verkan eller, i förekommande fall, vid den tidpunkt som den utfärdande
myndigheten anger i sitt föreläggande, ska leverantörer av förmedlingstjänster informera den berörda tjänstemottagaren om
det mottagna föreläggandet och den verkan det givits. Sådan information som tillhandahålls tjänstemottagaren ska
innehålla en motivering, ange de möjligheter till prövning som finns och en beskrivning av det territoriella
tillämpningsområdet för föreläggandet, i enlighet med punkt 2.
182
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/47
6.
De villkor och krav som fastställs i denna artikel ska inte påverka nationell civilprocessrätt och straffprocessrätt.
Artikel 10
Förelägganden om att tillhandahålla information
1.
Vid mottagandet av ett föreläggande om att tillhandahålla specifik information om en eller flera specifika individuella
tjänstemottagare vilket utfärdats av de berörda nationella rättsliga eller administrativa myndigheterna på grundval av
tillämplig unionsrätt eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, ska leverantörer av förmedlingstjänster utan
onödigt dröjsmål underrätta den myndighet som utfärdat föreläggandet eller annan myndighet som anges i föreläggandet
om att föreläggandet tagits emot och den verkan som det givits, med angivande av om föreläggandet getts verkan och när
detta i så fall skett.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett föreläggande som avses i punkt 1 när det överlämnas till leverantören
åtminstone uppfyller följande villkor:
a) Föreläggandet innehåller följande:
i) En hänvisning till den rättsliga grunden för föreläggandet, i unionsrätt eller nationell rätt.
ii) Information som identifierar den utfärdande myndigheten.
iii) Tydlig information som gör det möjligt för leverantören av förmedlingstjänster att identifiera den eller de specifika
mottagare om vilka information begärs, såsom ett eller flera kontonamn eller unika identifierare.
iv) En motivering som förklarar för vilket ändamål som informationen behövs och varför kravet på tillhandahållande
av information är nödvändigt och proportionellt för att avgöra om mottagarna av förmedlingstjänsterna följer
tillämplig unionsrätt eller nationell rätt i överensstämmelse med unionsrätten, om det inte är omöjligt att
tillhandahålla en sådan motivering av skäl förbundna med förebyggande, förhindrande, utredning, avslöjande eller
lagföring av brott.
v) Information om de prövningsmekanismer som finns tillgängliga för leverantören och för de berörda
tjänstemottagarna.
vi) I tillämpliga fall, information om till vilken myndighet informationen om den verkan som givits föreläggandena ska
sändas.
b) Föreläggandet ålägger endast leverantören att tillhandahålla information som redan samlats in för syftet att
tillhandahålla tjänsten och som är inom leverantörens kontroll.
c) Föreläggandet översänds på ett av de språk som angetts av leverantören av förmedlingstjänster enligt artikel 11.3 eller
på något annat av medlemsstaternas officiella språk, som den myndighet som utfärdar föreläggandet och leverantören
kommit överens om, och sänds till den elektroniska kontaktpunkt som utsetts av leverantören i enlighet med
artikel 11; om föreläggandet inte är avfattat på det språk som angetts av leverantören av förmedlingstjänster eller på
något annat språk som överenskommits bilateralt, får det översändas på det språk den utfärdande myndigheten
använder, förutsatt att det åtföljs av en översättning till ett sådant språk som angetts eller som har överenskommits
bilateralt av åtminstone de uppgifter som anges i leden a och b i denna punkt.
3.
Den myndighet som utfärdar föreläggandet eller, i tillämpliga fall, den myndighet som anges i föreläggandet, ska
översända det och eventuell information som mottagits från leverantören av förmedlingstjänster om den verkan
föreläggandet givits till samordnaren för digitala tjänster från den utfärdande myndighetens medlemsstat.
4.
Efter att ha tagit emot föreläggandet från den rättsliga eller administrativa myndigheten ska samordnaren för digitala
tjänster i den berörda medlemsstaten utan onödigt dröjsmål sända en kopia av det föreläggande som avses i punkt 1 i
denna artikel till alla samordnare för digitala tjänster via det system som upprättas i enlighet med artikel 85.
183
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
5.
Senast då föreläggandet ges verkan, eller i förekommande fall vid den tidpunkt som den utfärdande myndigheten
angav i sitt föreläggande, ska leverantörer av förmedlingstjänster informera den berörda tjänstemottagaren om det
mottagna föreläggandet och den verkan det givits. Sådan information som tillhandahålls tjänstemottagaren ska innehålla
en motivering och ange de möjligheter till prövning som finns, i enlighet med punkt 2.
6.
De villkor och krav som fastställs i denna artikel ska inte påverka nationell civilprocessrätt och straffprocessrätt.
KAPITEL III
KRAV PÅ TILLBÖRLIG AKTSAMHET FÖR EN TRANSPARENT OCH SÄKER ONLINEMILJÖ
AVSNITT 1
Bestämmelser som är tillämpliga på alla leverantörer av förmedlingstjänster
Artikel 11
Kontaktpunkter för medlemsstaternas myndigheter, kommissionen och nämnden
1.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska utse en enda kontaktpunkt för att göra det möjligt för dem att kommunicera
direkt, på elektronisk väg, med medlemsstaternas myndigheter, kommissionen och den nämnd som avses i artikel 61 för
tillämpningen av denna förordning.
2.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska offentliggöra den information som behövs för att enkelt identifiera och
kommunicera med deras enda kontaktpunkter. Den informationen ska vara lätt tillgänglig och ska hållas uppdaterad.
3.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska i den information som avses i punkt 2 ange vilket eller vilka av
medlemsstaternas officiella språk som, utöver ett språk som i huvudsak förstås av största möjliga antal medborgare i
unionen, kan användas för kommunikation med deras kontaktpunkter, och dessa språk ska innefatta minst ett av de
officiella språken i den medlemsstat där leverantören av förmedlingstjänster har sitt huvudsakliga etableringsställe eller där
dess rättsliga företrädare har sin hemvist eller är etablerad.
Artikel 12
Kontaktpunkter för tjänstemottagare
1.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska utse en enda kontaktpunkt för att göra det möjligt för tjänstemottagare att
kommunicera direkt och snabbt med dem, på elektronisk väg och på ett användarvänligt sätt, inbegripet genom att göra
det möjligt för tjänstemottagarna att välja kommunikationsmedel, som inte enbart ska förlita sig på automatiserade verktyg.
2.
Utöver de skyldigheter som föreskrivs enligt direktiv 2000/31/EG ska leverantörer av förmedlingstjänster
offentliggöra den information som behövs för att tjänstemottagarna enkelt ska kunna identifiera sina enda kontaktpunkter
och kommunicera med dem. Den informationen ska vara lätt tillgänglig och ska hållas uppdaterad.
Artikel 13
Rättsliga företrädare
1.
Leverantörer av förmedlingstjänster som inte har ett etableringsställe i unionen men som erbjuder tjänster i unionen
ska skriftligen utse en juridisk eller fysisk person att agera som deras rättsliga företrädare i en av de medlemsstater där de
erbjuder sina tjänster.
184
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/49
2.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska bemyndiga sina rättsliga företrädare att vid sidan av eller i stället för sådana
leverantörer hantera kontakterna med medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och nämnden när det
gäller alla frågor som är nödvändiga för mottagande, efterlevnad och tillämpning av beslut som utfärdas i samband med
denna förordning. Leverantörer av förmedlingstjänster ska förse sina rättsliga företrädare med de befogenheter som är
nödvändiga och tillräckliga resurser för att garantera ett effektivt och lämpligt samarbete med medlemsstaternas behöriga
myndigheter, kommissionen och nämnden och för att följa sådana beslut.
3.
Det ska vara möjligt för den utsedda rättsliga företrädaren att hållas ansvarig för bristande efterlevnad av skyldigheter
enligt denna förordning, utan att det påverkar de skadeståndskrav och rättsliga åtgärder som kan riktas mot leverantören av
förmedlingstjänster.
4.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska meddela den rättsliga företrädarens namn, postadress, e-postadress och
telefonnummer till samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där den rättsliga företrädaren har sin hemvist eller
är etablerad. De ska säkerställa att den informationen är allmänt tillgänglig, lättillgänglig, korrekt och hålls uppdaterad.
5.
Utseendet av en rättslig företrädare inom unionen enligt punkt 1 ska inte utgöra en etablering i unionen.
Artikel 14
Allmänna villkor
1.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera information om eventuella begränsningar de
tillämpar på användningen av deras tjänster när det gäller den information som tillhandahålls av tjänstemottagarna. Denna
information ska omfatta uppgifter om eventuella policyer, förfaranden, åtgärder och verktyg som används för innehållsmo
derering, inbegripet algoritmbaserat beslutsfattande och mänsklig granskning samt om arbetsordningen för deras interna
system för hantering av klagomål. Den ska vara formulerad i tydliga, klara, lättbegripliga, användarvänliga och entydiga
ordalag och finnas allmänt tillgänglig i ett lättillgängligt och maskinläsbart format.
2.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska underrätta tjänstemottagarna om varje betydande ändring av de allmänna
villkoren.
3.
Om en förmedlingstjänst främst riktar sig till minderåriga eller till övervägande del används av dem ska leverantören
av den förmedlartjänsten förklara villkoren och eventuella begränsningar för användningen av tjänsten på ett sätt som
minderåriga kan förstå.
4.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska agera på ett aktsamt, objektivt och proportionellt sätt vid tillämpningen och
kontrollen av efterlevnaden av de begränsningar som avses i punkt 1, med vederbörlig hänsyn till alla berörda parters
rättigheter och legitima intressen, inbegripet tjänstemottagarnas grundläggande rättigheter, såsom yttrandefriheten,
mediernas frihet och mångfald och andra grundläggande rättigheter och friheter enligt stadgan.
5.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska ge tjänstemottagarna en
koncis, lättillgänglig och maskinläsbar sammanfattning av de allmänna villkoren, inbegripet tillgängliga rättsmedel och
prövningsmekanismer, i klara och entydiga ordalag.
6.
Mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer i den mening som avses i artikel 33 ska
offentliggöra sina allmänna villkor på de officiella språken i samtliga medlemsstater där de erbjuder sina tjänster.
Artikel 15
Transparensrapporteringsskyldigheter för leverantörer av förmedlingstjänster
1.
Leverantörer av förmedlingstjänster ska minst en gång om året i ett maskinläsbart format samt på ett lättillgängligt
sätt offentliggöra tydliga, lättbegripliga rapporter om all innehållsmoderering som de bedrivit under den berörda perioden.
Dessa rapporter ska särskilt innehålla information om följande, beroende på vad som är tillämpligt:
185
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
a) För leverantörer av förmedlingstjänster: antalet förelägganden som mottagits från medlemsstaternas myndigheter,
inbegripet förelägganden som utfärdats i enlighet med artiklarna 9 och 10, kategoriserade efter typen av olagligt
innehåll, den medlemsstat som utfärdat föreläggandet och den mediantid som behövts för att informera den myndighet
som utfärdat föreläggandet, eller någon annan myndighet som angetts i föreläggandet, om mottagandet av
föreläggandet, och för att ge verkan åt föreläggandet.
b) För leverantörer av värdtjänster: antalet anmälningar som lämnats in i enlighet med artikel 16, kategoriserade enligt
typen av påstått olagligt innehåll, antalet anmälningar som lämnats in av betrodda anmälare, eventuella åtgärder som
vidtagits till följd av dessa anmälningar och med särskiljande av fall där åtgärder vidtagits baserat på lagstiftning och fall
där åtgärder vidtagits på grundval av leverantörens allmänna villkor, antalet anmälningar som behandlats uteslutande
med hjälp av automatiserade metoder samt mediantiden för vidtagande av åtgärder.
c) För leverantörer av förmedlingstjänster: meningsfull och begriplig information om den innehållsmoderering som görs
på leverantörens eget initiativ, inbegripet användningen av automatiserade verktyg, vilka åtgärder som vidtagits för att
tillhandahålla utbildning och stöd till personer med ansvar för innehållsmoderering, antalet och typen av vidtagna
åtgärder som påverkar tillgången, synligheten och tillgängligheten för information som tillhandahålls av
tjänstemottagarna och mottagarnas förmåga att tillhandahålla information genom tjänsten, samt andra relaterade
begränsningar av tjänsten. Den inrapporterade informationen ska vara kategoriserad efter typ av olagligt innehåll eller
överträdelse av tjänsteleverantörens allmänna villkor, detektionsmetod och typ av begränsning som tillämpas.
d) För leverantörer av förmedlingstjänster: antalet klagomål som inkommit via de interna systemen för hantering av
klagomål i enlighet med leverantörens allmänna villkor, och dessutom, för leverantörer av onlineplattformar, i enlighet
med artikel 20 grunden för dessa klagomål, beslut som fattats med avseende på dessa klagomål, mediantiden för att
fatta dessa beslut samt antal tillfällen då dessa beslut upphävts.
e) All användning av automatiserade metoder för innehållsmoderering, inbegripet en kvalitativ beskrivning, en
specificering av de exakta syftena och indikatorer på tillförlitligheten och den möjliga felprocenten för de
automatiserade metoder som används för uppnåendet av dessa syften samt eventuella skyddsåtgärder som tillämpas.
2.
Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på leverantörer av förmedlingstjänster som utgör mikroföretag eller små
företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EG och som inte är mycket stora onlineplattformar i den mening
som avses i artikel 33 i denna förordning.
3.
Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa mallar när det gäller formen på, innehållet i och andra
aspekter av rapporterna enligt punkt 1 i denna artikel, inbegripet harmoniserade rapporteringsperioder. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 88.
AVSNITT 2
Ytterligare bestämmelser som är tillämpliga på leverantörer av värdtjänster, inbegripet onlineplattformar
Artikel 16
Mekanismer för anmälan och åtgärder
1.
Leverantörer av värdtjänster ska införa mekanismer som gör det möjligt för varje individ eller enhet att till dem
anmäla förekomster på deras tjänst av specifik information som individen eller enheten anser utgöra olagligt innehåll.
Dessa mekanismer ska vara lättillgängliga och användarvänliga och det ska vara möjligt att lämna in anmälningar enbart
på elektronisk väg.
186
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/51
2.
De mekanismer som avses i punkt 1 ska vara sådana att de främjar inlämning av anmälningar som är tillräckligt
exakta och underbyggda. Därför ska leverantörerna av värdtjänster vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra och främja
inlämning av anmälningar som innehåller samtliga följande delar:
a) En tillräckligt underbyggd redogörelse för skälen till att individen eller enheten hävdar att informationen i fråga utgör
olagligt innehåll.
b) En tydlig angivelse av informationens exakta elektroniska lokalisering, exempelvis en eller flera exakta URL och, vid
behov, ytterligare information som gör det möjligt att identifiera det olagliga innehållet anpassat till typen av innehåll
och den specifika typen av värdtjänst.
c) Namn och e-postadress för den individ eller enhet som lämnar in anmälan, utom när det gäller information som anses
involvera ett av de brott som avses i artiklarna 3–7 i direktiv 2011/93/EU.
d) En förklaring där den individ eller enhet som lämnar in anmälan bekräftar sin övertygelse i ärligt uppsåt om att
informationen och påståendena i anmälan är korrekta och fullständiga.
3.
Anmälningar som avses i denna artikel ska anses ge upphov till faktisk kunskap eller medvetenhet för tillämpningen
av artikel 6 avseende den specifika information som berörs när de gör det möjligt för en aktsam leverantör av värdtjänster
att utan en detaljerad rättslig undersökning fastställa att den aktuella verksamheten eller informationen är olaglig.
4.
I de fall då anmälan innehåller de elektroniska kontaktuppgifterna för den individ eller enhet som gjort anmälan ska
leverantören av värdtjänster utan onödigt dröjsmål sända ett mottagningsbevis till den individen eller enheten.
5.
Leverantören ska också utan onödigt dröjsmål underrätta den individen eller enheten om sitt beslut avseende den
information som anmälan avser och tillhandahålla information om möjligheterna till prövning av beslutet.
6.
Leverantörer av värdtjänster ska behandla alla anmälningar som de tar emot genom de mekanismer som avses i punkt
1 och fatta sina beslut om den information som anmälningarna omfattar på ett snabbt, aktsamt, icke godtyckligt och
objektivt sätt. Om de använder automatiserade metoder för denna behandling eller detta beslutsfattande ska de inkludera
information om denna användning i det meddelande som avses i punkt 5.
Artikel 17
Motivering
1.
Leverantörer av värdtjänster ska tillhandahålla en tydlig och specifik motivering till berörda tjänstemottagare om
någon av följande begränsningar har införts på grund av att den information som tjänstemottagaren lämnat utgör olagligt
innehåll eller är oförenlig med deras allmänna villkor:
a) Begränsningar vad gäller synligheten för specifika delar av den information som tillhandahållits av tjänstemottagaren,
inbegripet att innehåll avlägsnas, att innehåll görs oåtkomligt eller att innehåll demonetiseras.
b) Tillfälligt upphävande, avslutande eller annan begränsning av penningutbetalningar.
c) Tillfälligt avbrytande eller avslutande av tillhandahållandet av tjänsten, helt eller delvis.
d) Tillfällig stängning eller avslutande av tjänstemottagarens konto.
2.
Punkt 1 ska endast tillämpas om leverantören känner till de relevanta elektroniska kontaktuppgifterna. Den ska
tillämpas senast från och med det datum då begränsningen införs, oavsett varför eller hur den infördes.
Punkt 1 ska inte tillämpas om informationen utgör vilseledande kommersiellt innehåll i stora volymer.
187
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.
Den motivering som avses i punkt 1 ska minst innehålla följande uppgifter:
a) Information om huruvida beslutet medför att informationen antingen avlägsnas, görs oåtkomlig, demonetiseras eller ges
begränsad synlighet, eller om betalningar kopplade till den tillfälligt upphävs eller avslutas, eller innebär att andra
åtgärder som avses i punkt 1 införs avseende informationen, och, om relevant, den territoriella omfattningen av
beslutet samt dess varaktighet.
b) De fakta och omständigheter som legat till grund för beslutet, inklusive, i förekommande fall, information om huruvida
beslutet fattats till följd av en anmälan i enlighet med artikel 16 eller på grundval av frivilliga undersökningar på eget
initiativ och, när så är strikt nödvändigt, anmälarens identitet.
c) Om tillämpligt, uppgifter om eventuell användning av automatiserade metoder vid beslutsfattandet, inbegripet
information om huruvida beslutet fattats med avseende på innehåll som upptäckts eller identifierats med hjälp av
automatiserade metoder.
d) Om beslutet rör påstått olagligt innehåll, en hänvisning till den rättsliga grund som använts och förklaringar till varför
informationen anses utgöra olagligt innehåll på denna grund.
e) Om beslutet fattats baserat på informationens påstådda oförenlighet med värdtjänstleverantörens allmänna villkor, en
hänvisning till den avtalsgrund som använts och en förklaring av varför informationen anses oförenlig med denna
grund.
f) Tydliga och användarvänliga uppgifter om de möjligheter till prövning som är tillgängliga för tjänstemottagaren med
avseende på beslutet, framför allt, om tillämpligt, genom interna mekanismer för hantering av klagomål, tvistlösning
utanför domstol och rättslig prövning.
4.
De uppgifter som leverantörer av värdtjänster tillhandahåller i enlighet med denna artikel ska vara tydliga och
lättbegripliga och så exakta och specifika som rimligen är möjligt under de givna omständigheterna. Uppgifterna ska i
synnerhet vara sådana att den berörda tjänstemottagaren har rimlig möjlighet att effektivt utöva de möjligheter till
prövning som avses i punkt 3 f.
5.
Denna artikel ska inte tillämpas på förelägganden som avses i artikel 9.
Artikel 18
Anmälan av misstanke om brott
1.
Om en leverantör av värdtjänster får kännedom om information som ger upphov till misstanke om att ett brott som
inbegriper ett hot mot en eller flera människors liv eller säkerhet har skett, håller på att ske eller sannolikt kommer att ske,
ska den omedelbart underrätta de brottsbekämpande eller rättsliga myndigheterna i den eller de berörda medlemsstaterna
om denna misstanke och tillhandahålla all relevant information som finns tillgänglig.
2.
Om en leverantör av värdtjänster inte med rimlig säkerhet kan fastställa vilken medlemsstat som berörs ska den
underrätta de brottsbekämpande myndigheterna i den medlemsstat där den är etablerad eller där dess rättsliga företrädare
har sin hemvist eller är etablerad, eller underrätta Europol, eller båda.
Vid tillämpningen av denna artikel ska den berörda medlemsstaten vara den medlemsstat i vilken brottet misstänks ha skett,
håller på att ske eller sannolikt kommer att ske, eller den medlemsstat där den brottsmisstänkte har sin hemvist eller
befinner sig, eller den medlemsstat där offret för det misstänkta brottet har sin hemvist eller befinner sig.
188
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/53
AVSNITT 3
Ytterligare bestämmelser som är tillämpliga på leverantörer av onlineplattformar
Artikel 19
Undantag för mikroföretag och små företag
1.
Detta avsnitt ska, med undantag för artikel 24.3, inte tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som utgör
mikroföretag eller små företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EG.
Detta avsnitt ska, med undantag för artikel 24.3, inte tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som tidigare har
uppfyllt kraven för status som mikroföretag eller små företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EG under
de tolv månader som följer efter det att de förlorat denna status enligt artikel 4.2 i den rekommendationen, förutom om de
är mycket stora onlineplattformar i enlighet med artikel 33.
2.
Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska detta avsnitt tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som har
betecknats som mycket stora onlineplattformar i enlighet med artikel 33, oavsett om de utgör mikroföretag eller små
företag.
Artikel 20
Internt system för hantering av klagomål
1.
Leverantörer av onlineplattformar ska, under en period på minst sex månader från det beslut som avses i denna
punkt, ge tjänstemottagare, inbegripet individer eller enheter som har lämnat in en anmälan, tillgång till ett effektivt internt
system för hantering av klagomål som gör det möjligt för dem att lämna in klagomål, på elektronisk väg och avgiftsfritt,
mot onlineplattformsleverantörens beslut efter att ha mottagit en anmälan eller mot följande beslut som fattas av
leverantören av onlineplattformen med motiveringen att den information som tillhandahålls av mottagaren utgör olagligt
innehåll eller är oförenlig med plattformens allmänna villkor:
a) Beslut om huruvida informationen ska avlägsnas eller göras oåtkomlig eller dess synlighet begränsas.
b) Beslut om huruvida tillhandahållandet av tjänsten till mottagarna, helt eller delvis, ska avbrytas tillfälligt eller avslutas.
c) Beslut om huruvida mottagarnas konto ska stängas tillfälligt eller avslutas.
d) Beslut om huruvida möjligheten att monetarisera information som tillhandahålls av mottagarna ska upphävas tillfälligt,
avslutas eller på annat sätt begränsas.
2.
Den period på minst sex månader som avses i punkt 1 i denna artikel ska anses börja löpa den dag då
tjänstemottagaren informerades om beslutet i enlighet med artikel 16.5 eller artikel 17.
3.
Leverantörer av onlineplattformar ska säkerställa att deras interna system för hantering av klagomål är lättillgängliga
och användarvänliga och underlättar inlämning av tillräckligt exakta och underbyggda klagomål.
4.
Leverantörer av onlineplattformar ska hantera klagomål som lämnas in via deras interna system för hantering av
klagomål på ett snabbt, icke-diskriminerande, aktsamt och icke godtyckligt sätt. När klagomålen omfattar ett tillräckligt
underlag för att leverantören av onlineplattformen ska anse att dess beslut att inte vidta några åtgärder efter att ha mottagit
en anmälan saknar grund eller att den information som klagomålet avser inte är olaglig eller oförenlig med dess allmänna
villkor, eller innehåller information som visar att den klagandes beteende inte motiverar den åtgärd som vidtagits, ska
onlineplattformen utan onödigt dröjsmål ändra sitt beslut enligt punkt 1.
189
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
5.
Leverantörer av onlineplattformar ska utan onödigt dröjsmål underrätta klagande om sitt motiverade beslut med
avseende på den information som klagomålet avser och om möjligheterna till tvistlösning utanför domstol enligt
artikel 21 samt om andra tillgängliga möjligheter till prövning.
6.
Leverantörer av onlineplattformar ska säkerställa att de beslut som avses i punkt 5 fattas under tillsyn av lämpligt
kvalificerad personal och inte enbart baserat på automatiserade metoder.
Artikel 21
Tvistlösning utanför domstol
1.
Tjänstemottagare, inbegripet individer eller enheter som har lämnat in anmälningar, till vilka de beslut som avses i
artikel 20.1 riktas ska ha rätt att välja varje organ för tvistlösning utanför domstol som har certifierats i enlighet med
punkt 3 i den här artikeln för att lösa tvister som rör dessa beslut, inklusive klagomål som inte har lösts genom det interna
system för hantering av klagomål som avses i den artikeln.
Leverantörer av onlineplattformar ska säkerställa att information om tjänstemottagarnas möjlighet att ha tillgång till
tvistlösning utanför domstol, som avses i första stycket, är lättillgänglig på deras onlinegränssnitt, tydligt och
användarvänligt.
Första stycket ska inte påverka rätten för den berörda tjänstemottagaren att i vilket skede som helst inleda förfaranden för att
inför domstol bestrida besluten från leverantörerna av onlineplattformar i enlighet med tillämplig rätt.
2.
Båda parterna ska i ärligt uppsåt samarbeta med det utvalda organet för tvistlösning utanför domstol i syfte att lösa
tvisten.
Leverantörer av onlineplattformar får vägra att samarbeta med ett sådant organ för tvistlösning utanför domstol, om en
tvist redan har lösts rörande samma information och samma grunder för innehållets påstådda olaglighet eller oförenlighet.
Det certifierade organet för tvistlösning utanför domstol ska inte ha befogenhet att ålägga parterna en bindande lösning av
tvisten.
3.
Samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där organet för tvistlösning utanför domstol är etablerat ska,
under en period på högst fem år som får förlängas, certifiera organet, på dess begäran, om organet har visat att det
uppfyller samtliga följande villkor:
a) Organet är opartiskt och oberoende, även oberoende i finansiellt hänseende, från leverantörer av onlineplattformar och
från mottagarna av den tjänst som tillhandahålls av leverantörer av onlineplattformar, inbegripet individer eller enheter
som har lämnat in anmälningar.
b) Organet har den sakkunskap som krävs för de frågor som uppstår inom ett eller flera enskilda områden av olagligt
innehåll, eller i förhållande till tillämpningen och kontrollen av efterlevnaden av de allmänna villkoren för en eller flera
typer av onlineplattformar, vilket gör att organet kan bidra effektivt till tvistlösningen.
c) Dess medlemmar får ersättning på ett sätt som inte är kopplat till resultatet av förfarandet.
d) Den tvistlösning utanför domstol som organet erbjuder är lättillgänglig, sker via elektronisk kommunikationsteknik och
tillåter möjligheten att inleda tvistlösningen och lämna in de styrkande handlingar som krävs online.
e) Organet klarar att lösa tvister på ett snabbt, effektivt och kostnadseffektivt sätt och på minst ett av unionsinstitu
tionernas officiella språk.
f) Den tvistlösning utanför domstol som organet erbjuder sker i enlighet med tydliga och rättvisa förfaranderegler som är
lättillgängliga för allmänheten och förenliga med tillämplig rätt, inbegripet denna artikel.
190
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/55
Samordnaren för digitala tjänster ska, när så är tillämpligt, i certifikatet ange
a) de specifika frågor som omfattas av organets sakkunskap, enligt första stycket b, och
b) det eller de unionsinstitutionernas officiella språk på vilka organet kan lösa tvister, enligt första stycket e.
4.
Certifierade organ för tvistlösning utanför domstol ska årligen rapportera om sin verksamhet till den samordnare för
digitala tjänster som certifierat dem, med angivande av åtminstone antalet tvister de tagit emot, information om resultaten
av dessa tvister, den genomsnittliga tiden för att lösa dem och eventuella brister eller svårigheter som uppstått. De ska
tillhandahålla ytterligare information på begäran av samordnaren för digitala tjänster.
Samordnarna för digitala tjänster ska vartannat år utarbeta en rapport om hur de organ för tvistlösning utanför domstol
som de certifierat fungerar. Rapporten ska särskilt
a) innehålla en förteckning över antalet tvister som varje certifierat organ för tvistlösning utanför domstol har mottagit
årligen,
b) ange resultatet av de förfaranden som inletts vid dessa organ och den genomsnittliga tid det tar att lösa tvisterna,
c) identifiera och förklara eventuella systematiska eller sektorsvisa brister eller svårigheter som uppstått i samband med
dessa organs funktion,
d) identifiera bästa praxis för den funktionen,
e) innehålla rekommendationer om hur den funktionen kan förbättras, när så är lämpligt.
Certifierade organ för tvistlösning utanför domstol ska göra sina beslut tillgängliga för parterna inom en rimlig tidsperiod
och senast 90 kalenderdagar efter mottagandet av klagomålet. Vid mycket komplicerade tvister får det certifierade organet
för tvistlösning utanför domstol efter eget gottfinnande förlänga tidsfristen på 90 kalenderdagar med en ytterligare period
som inte får överstiga 90 dagar, vilket resulterar i en maximal period på 180 dagar.
5.
Om organet för tvistlösning utanför domstol avgör tvisten till tjänstemottagarens fördel, inbegripet den individ eller
enhet som har lämnat in en anmälan, ska leverantören av onlineplattformen bära alla avgifter som tas ut av organet för
tvistlösning utanför domstol och ska ersätta den mottagaren, inbegripet individen eller enheten, för alla andra skäliga
utgifter som denne har betalat i samband med tvistlösningen. Om organet för tvistlösning utanför domstol avgör tvisten
till fördel för leverantören av onlineplattformen, ska tjänstemottagaren, inbegripet individen eller enheten, inte behöva stå
för några avgifter eller andra utgifter som leverantören av onlineplattformen har betalat eller ska betala i samband med
tvistlösningen, såvida inte organet för tvistlösning utanför domstol konstaterar att den mottagaren uppenbart agerat i ond
tro.
De avgifter som organet för tvistlösning utanför domstol tar ut från leverantörer av onlineplattformar för tvistlösning ska
vara skäliga och får i vart fall inte överstiga de kostnader som organet ådragit sig. För tjänstemottagare ska tvistlösnings
tjänster vara tillgängliga kostnadsfritt eller mot en låg avgift.
Certifierade organ för tvistlösning utanför domstol ska se till att tjänstemottagaren, inbegripet individer eller enheter som
har lämnat in en anmälan, och leverantören av den berörda onlineplattformen får kännedom om avgifterna, eller de
mekanismer som används för att fastställa avgifterna, innan tvistlösningen inleds.
6.
Medlemsstaterna får inrätta organ för tvistlösning utanför domstol för de syften som anges i punkt 1 eller stödja
verksamheten för vissa eller samtliga organ för tvistlösning utanför domstol som de har certifierat i enlighet med punkt 3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de åtgärder som de vidtar i enlighet med första stycket inte påverkar förmågan för deras
samordnare för digitala tjänster att certifiera de berörda organen i enlighet med punkt 3.
191
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
7.
En samordnare för digitala tjänster som har certifierat ett organ för tvistlösning utanför domstol ska återkalla
certifieringen om det efter en undersökning, antingen på dennes egna initiativ eller på grundval av information från tredje
parter fastställs att organet för tvistlösning utanför domstol inte längre uppfyller de villkor som anges i punkt 3. Innan
certifieringen återkallas ska samordnaren för digitala tjänster ge det organet möjlighet att reagera på resultatet av
undersökningen och samordnarens avsikt att återkalla certifieringen för organet för tvistlösning utanför domstol.
8.
Samordnarna för digitala tjänster ska till kommissionen anmäla de organ för tvistlösning utanför domstol som de har
certifierat i enlighet med punkt 3, i förekommande fall inklusive de specifikationer som avses i andra stycket i den punkten
samt de organ för tvistlösning utanför domstol för vilka de återkallat certifieringen. Kommissionen ska på en särskild och
lättillgänglig webbplats offentliggöra en förteckning över dessa organ, inklusive dessa specifikationer, och hålla den
uppdaterad.
9.
Denna artikel påverkar inte tillämpningen av direktiv 2013/11/EU eller alternativa tvistlösningsförfaranden och
tvistlösningsenheter för konsumenter som inrättats inom ramen för det direktivet.
Artikel 22
Betrodda anmälare
1.
Leverantörer av onlineplattformar ska vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att
säkerställa att de anmälningar som inom ramen för deras respektive särskilda sakkunskapsområde lämnas in av betrodda
anmälare via de mekanismer som avses i artikel 16 ges prioritet och behandlas och blir föremål för beslut utan onödigt
dröjsmål.
2.
Statusen betrodd anmälare enligt denna förordning ska, efter ansökan från en enhet, beviljas av samordnaren för
digitala tjänster i den medlemsstat där den sökande är etablerad, till en sökande som har visat att den uppfyller samtliga
följande villkor:
a) Den har särskild sakkunskap och kompetens när det gäller att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll.
b) Den är oberoende från leverantörer av onlineplattformar.
c) Den bedriver sin anmälningsrelaterade verksamhet aktsamt, korrekt och objektivt.
3.
Betrodda anmälare ska minst en gång om året offentliggöra lättbegripliga och detaljerade rapporter om anmälningar
som lämnats in i enlighet med artikel 16 under den berörda perioden. Rapporten ska åtminstone innehålla en förteckning
över antalet anmälningar som kategoriseras enligt följande:
a) Värdtjänstleverantörens identitet.
b) Typen av påstått olagligt innehåll som anmälts.
c) De åtgärder som vidtagits av leverantören.
Rapporterna ska innehålla en förklaring av de förfaranden som införts för att säkerställa att den betrodda anmälaren
behåller sitt oberoende.
Betrodda anmälare ska skicka rapporterna till den tilldelande samordnaren för digitala tjänster och ska offentliggöra dem.
Informationen i dessa rapporter får inte innehålla några personuppgifter.
4.
Samordnarna för digitala tjänster ska meddela kommissionen och nämnden namn, adresser och e-postadresser för de
enheter som de har beviljat statusen betrodd anmälare i enlighet med punkt 2 eller vars status som betrodd anmälare de har
dragit in tillfälligt i enlighet med punkt 6 eller återkallat i enlighet med punkt 7.
5.
Kommissionen ska offentliggöra den information som avses i punkt 4 i en allmänt tillgänglig databas, i ett
lättillgängligt och maskinläsbart format, och ska hålla denna databas uppdaterad.
192
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/57
6.
Om en leverantör av onlineplattformar har information som visar att en betrodd anmälare har lämnat in ett
betydande antal anmälningar som inte är tillräckligt exakta, som är inkorrekta eller som är bristfälligt underbyggda via de
mekanismer som avses i artikel 16, inbegripet information som samlats in i samband med behandlingen av klagomål via
det interna system för hantering av klagomål som avses i artikel 20.4, ska den överlämna denna information till den
samordnare för digitala tjänster som beviljade den berörda enheten status som betrodd anmälare och därvid tillhandahålla
de nödvändiga förklaringarna och styrkande handlingarna. Vid mottagandet av informationen från leverantörerna av
onlineplattformar och om samordnaren för digitala tjänster anser att det finns legitima skäl att inleda en undersökning ska
statusen som betrodd anmälare upphävas tillfälligt under den tid som undersökningen pågår. Undersökningen ska
genomföras utan onödigt dröjsmål.
7.
Den samordnare för digitala tjänster som beviljade enheten status som betrodd anmälare ska återkalla denna status
om den efter en undersökning, antingen på eget initiativ eller på grundval av information från tredje parter, inbegripet
information som tillhandahålls av en leverantör av onlineplattformar enligt punkt 6, fastställer att enheten inte längre
uppfyller de villkor som anges i punkt 2. Innan statusen återkallas ska samordnaren för digitala tjänster ge enheten
möjlighet att reagera på resultatet av undersökningen och samordnarens avsikt att återkalla enhetens status som betrodd
anmälare.
8.
Kommissionen ska, vid behov, efter samråd med nämnden utfärda riktlinjer för att bistå leverantörerna av
onlineplattformar och samordnarna för digitala tjänster vid tillämpningen av punkterna 2, 6 och 7.
Artikel 23
Åtgärder och skydd mot missbruk
1.
Leverantörer av onlineplattformar ska, under en rimlig tidsperiod och efter att ha utfärdat en förhandsvarning,
tillfälligt avbryta tillhandahållandet av sina tjänster till tjänstemottagare som ofta tillhandahåller innehåll som är uppenbart
olagligt.
2.
Leverantörer av onlineplattformar ska, under en rimlig tidsperiod och efter att ha utfärdat en förhandsvarning,
tillfälligt avbryta behandlingen av anmälningar och klagomål som lämnas in via de mekanismer för anmälan och åtgärder
och interna system för hantering av klagomål som avses i artiklarna 16 respektive 20, av individer eller enheter eller från
klagande som ofta lämnar in anmälningar eller klagomål som är uppenbart ogrundade.
3.
När de fattar beslut om tillfälligt avbrytande, ska leverantörer av onlineplattformar från fall till fall, i rätt tid och på ett
aktsamt och objektivt sätt bedöma om tjänstemottagaren, individen, enheten eller klaganden ägnar sig åt sådant missbruk
som avses i punkterna 1 och 2, med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter som framgår av den information
som leverantören av onlineplattformar har tillgång till. Dessa omständigheter ska innefatta minst följande:
a) Det absoluta antalet innehållsposter som är uppenbart olagliga eller anmälningar eller klagomål som är uppenbart
ogrundade, som lämnats in under en viss tidsperiod.
b) Deras relativa andel av det totala antalet uppgifter som tillhandahållits eller anmälningar som lämnats in under en viss
tidsperiod.
c) Graden av allvar i missbruket, inbegripet det berörda olagliga innehållets karaktär, och i dess konsekvenser.
d) Om denna kan fastställas: tjänstemottagarens, individens, enhetens eller den klagandes avsikt.
4.
Leverantörer av onlineplattformar ska i sina allmänna villkor på ett tydligt och detaljerat sätt ange sin policy när det
gäller sådant missbruk som avses i punkterna 1 och 2, och ska ge exempel på vilka sakförhållanden och omständigheter
som de beaktar när de bedömer om ett visst beteende utgör missbruk och fastställer det tillfälliga avbrytandets varaktighet.
193
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 24
Transparensrapporteringsskyldigheter för leverantörer av onlineplattformar
1.
Utöver den information som avses i artikel 15 ska leverantörer av onlineplattformar i de rapporter som avses i den
artikeln inkludera uppgifter om följande:
a) Antalet tvister som hänskjutits till de organ för tvistlösning utanför domstol som avses i artikel 21, resultaten av
tvistlösningarna och mediantidsåtgången för genomförandet av tvistlösningsförfarandena samt andelen tvister där
leverantören av onlineplattformen genomfört organets beslut.
b) Antalet tillfälliga avbrytanden som gjorts enligt artikel 23, varvid åtskillnad ska göras mellan tillfälliga avbrytanden som
gjorts till följd av tillhandahållande av innehåll som är uppenbart olagligt, inlämning av anmälningar som är uppenbart
ogrundade och inlämning av klagomål som är uppenbart ogrundade.
2.
Senast den 17 februari 2023 och minst en gång var sjätte månad därefter ska leverantörer offentliggöra för varje
onlineplattform eller onlinesökmotor, i en allmänt tillgänglig del av sitt onlinegränssnitt, information om det
genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare per månad i unionen, beräknat som ett genomsnitt under de senaste sex
månaderna och i enlighet med den metod som fastställs i de delegerade akter som avses i artikel 33.3, om de delegerade
akterna har antagits.
3.
Leverantörer av onlineplattformar eller av onlinesökmotorer ska meddela samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet och kommissionen, på dessas begäran och utan onödigt dröjsmål, den information som avses i punkt 2,
uppdaterad fram till den tidpunkt då denna begäran gjordes. Den samordnaren för digitala tjänster eller kommissionen får
begära att leverantören av onlineplattformen eller av onlinesökmotorn tillhandahåller ytterligare information om den
beräkning som avses i den punkten, inbegripet förklaringar och styrkande av de data som använts. Denna information får
inte innehålla några personuppgifter.
4.
När samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, på grundval av den information som mottagits enligt
punkterna 2 och 3 i denna artikel, har skäl att anse att en leverantör av onlineplattformar eller av onlinesökmotorer
uppnår det tröskelvärde för det genomsnittliga antalet aktiva tjänstemottagare per månad i unionen som fastställs i
artikel 33.1, ska denne informera kommissionen om detta.
5.
Leverantörer av onlineplattformar ska utan onödigt dröjsmål lämna in de beslut och motiveringar som avses i
artikel 17.1 till kommissionen för införande i en allmänt tillgänglig maskinläsbar databas som förvaltas av kommissionen.
Leverantörer av onlineplattformar ska säkerställa att den information som lämnas inte innehåller personuppgifter.
6.
Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa mallar när det gäller formen på, innehållet i och andra
aspekter av rapporterna enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande
förfarande som avses i artikel 88.
Artikel 25
Utformning och organisering av onlinegränssnitt
1.
Leverantörer av onlineplattformar får inte utforma, organisera eller driva sina onlinegränssnitt på ett sätt som
vilseleder eller manipulerar tjänstemottagare eller på ett sätt som på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar
tjänstemottagarnas förmåga att fatta fria och välgrundade beslut.
2.
Förbudet i punkt 1 ska inte tillämpas på metoder som omfattas av direktiv 2005/29/EG eller förordning (EU)
2016/679.
3.
Kommissionen får utfärda riktlinjer för hur punkt 1 ska tillämpas på specifika metoder, särskilt i fråga om att
a) ge större synlighet åt vissa val när tjänstemottagaren uppmanas att fatta ett beslut,
194
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/59
b) upprepade gånger begära att en tjänstemottagare gör ett val när det valet redan har gjorts, särskilt genom att presentera
ett popup-fönster som stör användarupplevelsen,
c) göra förfarandet för att avsluta en tjänst svårare än att ansluta sig till den.
Artikel 26
Annonsering på onlineplattformar
1.
Leverantörer av onlineplattformar som presenterar annonser på sina onlinegränssnitt ska, för varje enskild annons
som presenteras för varje enskild mottagare, säkerställa att tjänstemottagarna på ett klart, specifikt och entydigt sätt och i
realtid, kan identifiera följande:
a) Att informationen utgör en annons, bland annat med hjälp av tydliga markeringar vilka kan följa en standard enligt
artikel 44.
b) Den fysiska eller juridiska person för vars räkning annonsen presenterades.
c) Den fysiska eller juridiska person som betalat för annonsen, om den personen är en annan än den fysiska eller juridiska
person som avses i led b.
d) Meningsfull information som ska vara direkt och lätt tillgänglig via annonsen om de huvudparametrar som använts för
att fastställa vilka mottagare som annonsen ska presenteras för och hur dessa parametrar kan ändras.
2.
Leverantörer av onlineplattformar ska erbjuda tjänstemottagarna en funktion för att dessa ska kunna anmäla om det
innehåll de tillhandahåller utgör eller innehåller kommersiella meddelanden.
När tjänstemottagaren lämnar in en anmälan enligt denna punkt ska leverantören av onlineplattformar säkerställa att andra
tjänstemottagare på ett klart och entydigt sätt och i realtid, inbegripet genom tydliga markeringar, vilka kan följa en
standard enligt artikel 44, kan identifiera att det innehåll som tillhandahålls av tjänstemottagaren utgör eller innehåller ett
kommersiellt meddelande i enlighet med den anmälan.
3.
Leverantörer av onlineplattformar får inte för tjänstemottagare presentera annonser som bygger på profilering, enligt
definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679, med användning av särskilda kategorier av personuppgifter som avses
i artikel 9.1 i förordning (EU) 2016/679.
Artikel 27
Transparens i rekommendationssystemet
1.
Leverantörer av onlineplattformar som använder rekommendationssystem ska i sina allmänna villkor, på ett klart och
begripligt sätt, ange de huvudparametrar som används i deras rekommendationssystem, liksom alla eventuella möjligheter
som tjänstemottagarna har att modifiera eller påverka dessa huvudparametrar.
2.
De huvudparametrar som avses i punkt 1 ska förklara varför viss information föreslås tjänstemottagaren. De ska
åtminstone innehålla följande:
a) De kriterier som är av störst betydelse för att avgöra vilken information som föreslås tjänstemottagaren.
b) Skälen för dessa parametrars relativa vikt.
3.
Om flera alternativ finns tillgängliga enligt punkt 1 för rekommendationssystem som fastställer den relativa
ordningsföljden för information som presenteras för tjänstemottagarna, ska leverantörer av onlineplattformar också
tillhandahålla en funktion som gör det möjligt för tjänstemottagaren att när som helst välja och ändra det alternativ som
denne föredrar. Den funktionen ska vara direkt och lätt tillgänglig i den specifika del av onlineplattformens
onlinegränssnitt där informationen rangordnas.
195
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 28
Skydd av minderåriga online
1.
Leverantörer av onlineplattformar som är tillgängliga för minderåriga ska på sina tjänster införa lämpliga och
proportionella åtgärder för att säkerställa en hög nivå av integritet, säkerhet och trygghet för minderåriga.
2.
Leverantörer av onlineplattformar får inte presentera annonser på sina gränssnitt som bygger på profilering enligt
definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679 med hjälp av tjänstemottagarens personuppgifter när de med rimlig
säkerhet är medvetna om att tjänstemottagaren är minderårig.
3.
Efterlevnaden av de skyldigheter som fastställs i denna artikel ska inte ålägga leverantörer av onlineplattformar att
behandla ytterligare personuppgifter för att bedöma om tjänstemottagaren är minderårig.
4.
Kommissionen får efter samråd med nämnden utfärda riktlinjer för att bistå leverantörer av onlineplattformar vid
tillämpningen av punkt 1.
AVSNITT 4
Ytterligare bestämmelser tillämpliga på leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare
Artikel 29
Uteslutning för mikroföretag och små företag
1.
Detta avsnitt ska inte tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare som utgör mikroföretag eller små företag enligt definitionen i rekommendation
2003/361/EG.
Detta avsnitt ska inte tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå
distansavtal med näringsidkare som tidigare har uppfyllt kraven för status som mikroföretag eller små företag enligt
definitionen i rekommendation 2003/361/EG under de tolv månader som följer efter det att de har förlorat den statusen
enligt artikel 4.2 i den rekommendationen, utom när de är mycket stora onlineplattformar i enlighet med artikel 33.
2.
Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska detta avsnitt tillämpas på leverantörer av onlineplattformar som gör
det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare som har utsetts till mycket stora onlineplattformar i
enlighet med artikel 33, oavsett om de utgör mikroföretag eller små företag.
Artikel 30
Näringsidkares spårbarhet
1.
Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
säkerställa att näringsidkare endast kan använda de onlineplattformarna för att främja meddelanden eller erbjuda
produkter eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen om onlineplattformarna, innan deras tjänster används
för dessa ändamål, har erhållit följande information, när detta är tillämpligt på näringsidkaren:
a) Näringsidkarens namn, adress, telefonnummer och e-postadress.
b) En kopia av näringsidkarens identitetshandling eller annan elektronisk identifiering enligt artikel 3 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (40).
(
40
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster
för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).
196
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/61
c) Näringsidkarens betalkontouppgifter.
d) Om näringsidkaren är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register, det register i vilket näringsidkaren
är registrerad och dennes registreringsnummer eller motsvarande identifieringsuppgifter i detta register.
e) En självcertifiering där näringsidkaren förbinder sig att endast erbjuda produkter eller tjänster som överensstämmer
med tillämpliga regler i unionsrätten.
2.
Leverantören av den onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare
ska, vid mottagandet av den information som avses i punkt 1 och innan den berörda näringsidkaren tillåts använda dess
tjänster, genom att använda fritt tillgängliga officiella onlinedatabaser eller onlinegränssnitt som tillhandahålls av en
medlemsstat eller av unionen, eller genom att begära att näringsidkaren tillhandahåller styrkande handlingar från
tillförlitliga källor, göra sitt bästa för att bedöma om den information som avses i punkt 1 a–e är tillförlitlig och fullständig.
Vid tillämpning av denna förordning ska näringsidkare vara ansvariga för att den information som lämnas är korrekt.
När det gäller näringsidkare som för de ändamål som avses i punkt 1 redan den 17 februari 2024 använder tjänster från
leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, ska
leverantörerna göra sitt bästa för att erhålla den angivna informationen från de berörda näringsidkarna inom tolv månader.
Om de berörda näringsidkarna inte lämnar informationen inom denna period ska leverantörerna avbryta tillhandahållandet
av sina tjänster till dessa näringsidkare till dess att de har lämnat all information.
3.
Om leverantören av den onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med
näringsidkare får tillräckliga indikationer på eller har skäl att misstänka att någon del av den information enligt punkt 1
som erhållits från den berörda näringsidkaren är oriktig, ofullständig eller inaktuell ska den leverantören begära att
näringsidkaren åtgärdar den situationen utan dröjsmål eller inom den tidsfrist som fastställs i unionsrätten eller nationell
rätt.
Om näringsidkaren underlåter att rätta eller komplettera informationen ska leverantören av den onlineplattform som gör
det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare snabbt tillfälligt avbryta tillhandahållandet till den
näringsidkaren av sin tjänst vad avser erbjudandet av produkter eller tjänster till konsumenter i unionen till dess att denna
begäran har uppfyllts fullt ut.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i förordning (EU) 2019/1150 ska den berörda näringsidkaren, om en
leverantör av en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare nekar en
näringsidkare att använda sin tjänst enligt punkt 1, eller tillfälligt avbryter tillhandahållandet av sin tjänst enligt punkt 3 i
den här artikeln, ha rätt att lämna in ett klagomål i enlighet med artiklarna 20 och 21 i den här förordningen.
5.
Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
lagra den information som erhållits enligt punkterna 1 och 2 på ett säkert sätt under en period på sex månader efter det att
dess avtalsförhållande med den berörda näringsidkaren löpt ut. De ska sedan radera informationen.
6.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska leverantören av den onlineplattform som gör det
möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare endast röja informationen till tredje parter när detta krävs
i enlighet med tillämplig rätt, inbegripet de förelägganden som avses i artikel 10 och eventuella andra förelägganden som
utfärdats av medlemsstaternas behöriga myndigheter eller kommissionen för utövandet av deras uppgifter inom ramen för
denna förordning.
7.
Leverantören av den onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
på sin onlineplattform ge tjänstemottagarna tillgång till den information som avses i punkt 1 a, d och e, på ett tydligt,
lättillgängligt och begripligt sätt. Den informationen ska finnas tillgänglig åtminstone på onlineplattformens
onlinegränssnitt där informationen om produkten eller tjänsten presenteras.
197
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 31
Inbyggd överensstämmelse
1.
Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
säkerställa att deras onlinegränssnitt är utformat och organiserat på ett sådant sätt att näringsidkarna har möjlighet att
fullgöra sina skyldigheter när det gäller förhandsinformation, överensstämmelse och produktsäkerhetsinformation enligt
tillämplig unionsrätt.
I synnerhet ska den berörda leverantören säkerställa att dess onlinegränssnitt ger näringsidkare möjlighet att tillhandahålla
information om namn, adress, telefonnummer och e-postadress vad gäller den ekonomiska aktören, enligt definitionen i
artikel 3.13 i förordning (EU) 2019/1020 och annan unionsrätt.
2.
Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
säkerställa att deras onlinegränssnitt är utformat och organiserat på ett sådant sätt att näringsidkarna kan tillhandahålla
åtminstone
a) den information som krävs för en tydlig och otvetydig identifiering av de produkter eller tjänster som marknadsförs eller
erbjuds konsumenter i unionen genom leverantörernas tjänster,
b) eventuella tecken som identifierar näringsidkaren, såsom varumärket, symbolen eller logotypen, och
c) i tillämpliga fall, information om etikettering och märkning i enlighet med reglerna i tillämplig unionsrätt om
produktsäkerhet och produktöverensstämmelse.
3.
Leverantörer av onlineplattformar som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare ska
göra sitt bästa för att bedöma huruvida sådana näringsidkare har tillhandahållit den information som avses i punkterna 1
och 2 innan de tillåts att erbjuda produkter eller tjänster på de plattformarna. Efter att ha gjort det möjligt för
näringsidkaren att erbjuda produkterna eller tjänsterna på sin onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att
ingå distansavtal med näringsidkare, ska leverantören göra rimliga ansträngningar för att genom stickprov i officiella, fritt
tillgängliga och maskinläsbara onlinedatabaser eller onlinegränssnitt, kontrollera huruvida de erbjudna produkterna eller
tjänsterna har identifierats som olagliga.
Artikel 32
Rätt till information
1.
Om en leverantör av en onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare
får kännedom, oavsett hur, om att en olaglig produkt eller tjänst har erbjudits av en näringsidkare till konsumenter i
unionen genom dess tjänster, ska den leverantören, i den mån den har deras kontaktuppgifter, informera de konsumenter
som köpt den olagliga produkten eller tjänsten med hjälp av dess tjänster om följande:
a) Det faktum att produkten eller tjänsten är olaglig.
b) Näringsidkarens identitet.
c) Eventuella möjligheter till rättslig prövning.
Den skyldighet som fastställs i första stycket ska vara begränsad till köp av olagliga produkter eller tjänster som gjorts under
de sex månader som föregår den tidpunkt då leverantören fick kännedom om olagligheten.
2.
Om leverantören av den onlineplattform som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med
näringsidkare, i den situation som avses i punkt 1, inte har kontaktuppgifter till alla berörda konsumenter ska leverantören
göra informationen om de olagliga produkterna eller tjänsterna, näringsidkarens identitet och eventuella möjligheter till
rättslig prövning tillgänglig för allmänheten och lättåtkomlig på sitt onlinegränssnitt.
198
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/63
AVSNITT 5
Ytterligare skyldigheter för leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer att
hantera systemrisker
Artikel 33
Mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer
1.
Detta avsnitt ska tillämpas på onlineplattformar och onlinesökmotorer som har ett genomsnittligt antal aktiva
tjänstemottagare i unionen per månad som uppgår till 45 miljoner eller mer och som utses till mycket stora
onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer enligt punkt 4.
2.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 87 för att korrigera det genomsnittliga antalet aktiva
tjänstemottagare per månad i unionen enligt punkt 1, om unionens befolkning ökar eller minskar med minst 5 % jämfört
med dess befolkning 2020, eller dess befolkning, efter korrigering genom en delegerad akt, det år då den senaste
delegerade akten antogs. I ett sådant fall ska den justera antalet så att det motsvarar 10 % av unionens befolkning det år då
den antar den delegerade akten, avrundat uppåt eller nedåt så att siffran kan uttryckas i miljoner.
3.
Kommissionen får, efter samråd med nämnden, anta delegerade akter i enlighet med artikel 87 för att komplettera
bestämmelserna i denna förordning genom att fastställa metoden för beräkning av det genomsnittliga antalet aktiva
tjänstemottagare per månad i unionen, för tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln och artikel 24.2, så att det
säkerställs att metoden tar hänsyn till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen.
4.
Kommissionen ska, efter samråd med etableringsmedlemsstaten eller efter att ha beaktat den information som
tillhandahållits av samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet enligt artikel 24.4, anta ett beslut om att vid
tillämpningen av denna förordning utse till mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor den
onlineplattform eller den onlinesökmotor som har ett genomsnittligt antal aktiva tjänstemottagare per månad som är lika
med eller större än det antal som avses i punkt 1 i den här artikeln. Kommissionen ska fatta sitt beslut på grundval av de
uppgifter som rapporterats till kommissionen av leverantören av onlineplattformen eller onlinesökmotorn enligt
artikel 24.2 och information som begärts enligt artikel 24.3 eller eventuella andra tillförlitliga uppgifter som
kommissionen har tillgång till.
Underlåtenhet av leverantören av onlineplattformen eller av onlinesökmotorn att följa artikel 24.2 eller att hörsamma
begäran från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller från kommissionen enligt artikel 24.3 ska inte
hindra kommissionen från att utse den leverantören till leverantör av en mycket stora onlineplattform eller av en mycket
stor onlinesökmotor enligt denna punkt.
Om kommissionen grundar sitt beslut på annan information som är tillgänglig för kommissionen enligt första stycket i
denna punkt eller på grundval av ytterligare information som begärts enligt artikel 24.3, ska kommissionen ge den berörda
leverantören av onlineplattformen eller av onlinesökmotorn möjlighet att inom tio arbetsdagar lämna in sina synpunkter
på kommissionens preliminära slutsatser och att den avser att utse onlineplattformen eller onlinesökmotorn till en mycket
stor onlineplattform respektive en mycket stor onlinesökmotor. Kommissionen ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter
som lämnats in av den berörda leverantören.
Om leverantören av den berörda onlineplattformen eller onlinesökmotorn underlåter att lämna in sina synpunkter enligt
tredje stycket ska kommissionen inte vara förhindrad att utse den onlineplattformen eller den onlinesökmotorn till en
mycket stor onlineplattform respektive en mycket stor onlinesökmotor på grundval av andra uppgifter som är den har
tillgång till.
5.
Kommissionen ska avsluta utseendet om onlineplattformen eller onlinesökmotorn under en oavbruten period på ett
år inte har ett genomsnittligt antal aktiva tjänstemottagare per månad som är lika med eller större än det antal som avses i
punkt 1.
199
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/64
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
6.
Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål meddela leverantören av den berörda onlineplattformen eller
onlinesökmotorn, nämnden och samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet sina beslut enligt punkterna 4 och 5.
Kommissionen ska säkerställa att förteckningen över utsedda mycket stora onlineplattformar och mycket stora
onlinesökmotorer offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och ska hålla förteckningen uppdaterad. De
skyldigheter som fastställs i detta avsnitt ska börja gälla, eller upphöra att gälla, för de berörda mycket stora onlineplatt
formarna och mycket stora onlinesökmotorerna fyra månader efter det meddelande till den berörda leverantören som
avses i första stycket.
Artikel 34
Riskbedömning
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska noggrant identifiera,
analysera och bedöma alla eventuella systemrisker i unionen som härrör från utformningen av tjänsten eller hur deras
tjänst och relaterade system fungerar, inbegripet algoritmiska system, eller från användningen av deras tjänster.
De ska utföra riskbedömningarna senast den tillämpningsdag som avses i artikel 33.6 andra stycket och därefter minst en
gång om året, och under alla omständigheter innan införandet av funktioner som sannolikt kommer att ha en kritisk
inverkan på de risker som identifierats enligt den här artikeln. Riskbedömningen ska vara specifik för deras tjänster samt
stå i proportion till systemriskerna, med beaktande av deras allvarsgrad och sannolikheten för att de blir aktuella och ska
omfatta följande systemrisker:
a) Spridningen av olagligt innehåll via deras tjänster.
b) Faktiska eller förutsebara negativa effekter på utövandet av grundläggande rättigheter, särskilt den grundläggande rätten
till mänsklig värdighet i enlighet med artikel 1 i stadgan, till respekt för privatlivet och familjelivet i enlighet med
artikel 7 i stadgan, till skydd av personuppgifter i enlighet med artikel 8 i stadgan, till yttrandefrihet och
informationsfrihet, inbegripet mediernas frihet och mångfald, i enlighet med artikel 11 i stadgan, till icke-
diskriminering i enlighet med artikel 21 i stadgan, till respekt för barnets rättigheter i enlighet med artikel 24 i stadgan
och till en hög konsumentskyddsnivå i enlighet med artikel 38 i stadgan.
c) Eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten och valprocesser samt den allmänna
säkerheten.
d) Eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter avseende könsrelaterat våld, skydd av folkhälsan och minderåriga
och allvarliga negativa konsekvenser för personens fysiska och psykiska välbefinnande.
2.
När riskbedömningarna görs ska leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer särskilt beakta om och hur följande faktorer påverkar någon eller några av de systemrisker som avses i
punkt 1:
a) Utformningen av deras rekommendationssystem och andra eventuella relevanta algoritmiska system.
b) Deras system för innehållsmoderering.
c) Gällande allmänna villkor och tillämpningen av dem.
d) System för urval och presentation av annonser.
e) Leverantörens datarelaterade metoder.
Leverantörerna ska i bedömningarna också analysera om och hur riskerna enligt punkt 1 påverkas av avsiktlig
manipulering av deras tjänster, inbegripet genom icke-autentisk användning eller automatiserat utnyttjande av tjänsten,
samt förstärkning och potentiellt snabb och omfattande spridning av olagligt innehåll och information som är oförenlig
med deras allmänna villkor.
200
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/65
Bedömningen ska ta hänsyn till särskilda regionala eller språkliga aspekter, även när de är specifika för en medlemsstat.
3.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska behålla de styrkande
handlingarna från riskbedömningarna i minst tre år efter det att riskbedömningarna har utförts, och ska på begäran
översända dem till kommissionen och samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet.
Artikel 35
Riskbegränsning
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska införa rimliga,
proportionella och effektiva riskbegränsningsåtgärder som är anpassade för de specifika systemrisker som identifierats
enligt artikel 34, med särskilt beaktande av dessa åtgärders konsekvenser för grundläggande rättigheter. Sådana åtgärder
får, i tillämpliga fall, innefatta
a) anpassning av deras tjänsters utformning, funktioner eller funktionssätt, inbegripet deras onlinegränssnitt,
b) anpassning av deras allmänna villkor och tillämpningen av dem,
c) anpassning av innehållsmodereringsprocesserna, inbegripet hastigheten och kvaliteten på behandlingen av anmälningar
avseende specifika typer av olagligt innehåll och, i förekommande fall, avlägsnandet eller oåtkomliggörandet utan
dröjsmål av det anmälda innehållet, särskilt med avseende på olaglig hatpropaganda eller cybervåld, samt anpassning
av eventuella relevanta beslutsprocesser och särskilda resurser för innehållsmoderering,
d) testning och anpassning av deras algoritmiska system, inbegripet deras rekommendationssystem,
e) anpassning av deras system för annonsering och anpassning av riktade åtgärder som syftar till att begränsa eller justera
presentationen av annonser i samband med de tjänster som de tillhandahåller,
f) stärkande av interna processer, interna resurser, intern testning, intern dokumentation av eller intern tillsyn över deras
verksamhet, särskilt vad gäller upptäckt av systemrisk,
g) inledande eller anpassning av samarbetet med betrodda anmälare i enlighet med artikel 22, och genomförande av
beslutet om organ för tvistlösning utanför domstol enligt artikel 21,
h) inledande eller anpassning av samarbetet med andra leverantörer av onlineplattformar eller av onlinesökmotorer genom
de uppförandekoder och krisprotokoll som avses i artiklarna 45 respektive 48,
i) vidtagande av medvetandehöjande åtgärder och anpassning av deras onlinegränssnitt i syfte att ge tjänstemottagare mer
information,
j) vidtagande av riktade åtgärder för att skydda barnets rättigheter, inbegripet verktyg för ålderskontroll och
föräldrakontroll, verktyg avsedda att hjälpa minderåriga att anmäla övergrepp eller få stöd, beroende på vad som är
lämpligt.
k) säkerställande av att information, oavsett om denna utgör genererad eller manipulerad bild, ljud eller video som på ett
märkbart sätt liknar befintliga personer, föremål, platser eller andra enheter eller händelser och som felaktigt framstår
som autentiskt eller sanningsenligt går att särskilja genom framträdande märkning när den presenteras på deras
onlinegränssnitt samt, dessutom, tillhandahållande av en funktion som är lätt att använda och som gör det möjligt för
tjänstemottagarna att markera sådan information.
2.
Nämnden ska i samarbete med kommissionen offentliggöra övergripande rapporter en gång om året. Rapporterna
ska omfatta följande:
a) Identifiering och bedömning av de mest framträdande och återkommande systemrisker som rapporterats av
leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer eller identifierats genom andra
informationskällor, särskilt sådana som tillhandahållits i enlighet med artiklarna 39, 40 och 42.
201
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/66
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
b) Bästa praxis för leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer för att begränsa
de systemrisker som identifieras.
Dessa rapporter ska redogöra för systemrisker uppdelade på de medlemsstater där de uppstått och i unionen som helhet,
beroende på vad som är tillämpligt.
3.
Kommissionen får i samarbete med samordnarna för digitala tjänster utfärda riktlinjer för tillämpningen av punkt 1
med avseende på specifika risker, särskilt för att beskriva bästa praxis och rekommendera tänkbara åtgärder, med
vederbörlig hänsyn till de konsekvenser som åtgärderna kan ha på de grundläggande rättigheterna enligt stadgan, för alla
berörda parter. Vid utarbetandet av dessa riktlinjer ska kommissionen anordna offentliga samråd.
Artikel 36
Krisresponsmekanism
1.
Om en kris uppstår får kommissionen, på rekommendation av nämnden, anta ett beslut som ålägger en eller flera
leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer att vidta en eller flera av följande
åtgärder:
a) Bedöma om och, i så fall, i vilken utsträckning och på vilket sätt, driften och användningen av deras tjänster på ett
betydande sätt bidrar till ett allvarligt hot enligt punkt 2, eller sannolikt kommer att göra det.
b) Välja ut och tillämpa specifika, effektiva och proportionella åtgärder, såsom de som föreskrivs i artikel 35.1 eller
artikel 48.2, för att förebygga, undanröja eller begränsa sådana bidrag till det allvarliga hot som identifierats enligt led a
i denna punkt.
c) Senast ett visst datum, eller med i beslutet angivna regelbundna mellanrum, rapportera till kommissionen om de
bedömningar som avses i led a, om det exakta innehållet i, genomförandet av och de kvalitativa och kvantitativa
effekterna av de särskilda åtgärder som vidtagits enligt led b och om alla andra frågor som rör dessa bedömningar eller
åtgärder, enligt vad som anges i beslutet.
Vid val och tillämpning av åtgärder enligt led b i denna punkt ska tjänsteleverantören eller tjänsteleverantörerna ta
vederbörlig hänsyn till graden av allvar i det allvarliga hot som avses i punkt 2, till åtgärdernas brådskande karaktär och till
de faktiska eller potentiella konsekvenserna för alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, inbegripet eventuell
underlåtenhet att vidta åtgärder för att respektera de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan.
2.
Vid tillämpningen av denna artikel ska en kris anses föreligga om extraordinära omständigheter leder till ett allvarligt
hot mot den allmänna säkerheten eller folkhälsan i unionen eller i betydande delar av den.
3.
När kommissionen fattar det beslut som avses i punkt 1 ska den säkerställa att samtliga följande krav är uppfyllda:
a) De åtgärder som krävs enligt beslutet är absolut nödvändiga, motiverade och proportionella, med hänsyn särskilt till
graden av allvar i det allvarliga hot som avses i punkt 2, åtgärdernas brådskande karaktär och de faktiska eller
potentiella konsekvenserna för alla berörda parters rättigheter och legitima intressen, inbegripet eventuell
underlåtenhet att vidta åtgärder för att respektera de grundläggande rättigheter som fastställs i stadgan.
b) I beslutet anges en rimlig tidsperiod inom vilken de särskilda åtgärder som avses i punkt 1 b ska vidtas, med hänsyn
särskilt till hur brådskande åtgärderna är och den tid som behövs för att förbereda och genomföra dem.
c) De åtgärder som krävs enligt beslutet är begränsade till en period på högst tre månader.
4.
Efter att ha fattat det beslut som avses i punkt 1 ska kommissionen utan onödigt dröjsmål vidta följande åtgärder:
a) Meddela beslutet till den eller de leverantörer som beslutet riktar sig till.
202
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/67
b) Offentliggöra beslutet.
c) Informera nämnden om beslutet, uppmana den att lämna in synpunkter på det och hålla den underrättad om eventuell
senare utveckling angående beslutet.
5.
Valet av särskilda åtgärder som ska vidtas enligt punkt 1 b och punkt 7 andra stycket ska göras av den eller de
leverantörer som kommissionens beslut riktar sig till.
6.
Kommissionen får på eget initiativ eller på begäran av leverantören inleda en dialog med leverantören för att, mot
bakgrund av leverantörens särskilda omständigheter, avgöra om de planerade eller genomförda åtgärder som avses i punkt
1 b är effektiva och proportionella för att uppnå de eftersträvade målen. Kommissionen ska särskilt se till att de åtgärder
som tjänsteleverantören vidtar enligt punkt 1 b uppfyller de krav som avses i punkt 3 a och c.
7.
Kommissionen ska övervaka tillämpningen av de särskilda åtgärder som vidtas enligt det beslut som avses i punkt 1 i
denna artikel, på grundval av de rapporter som avses i led c i den punkten och all annan relevant information, inbegripet
information som den kan begära enligt artikel 40 eller 67, med beaktande av krisens utveckling. Kommissionen ska
regelbundet rapportera till nämnden om den övervakningen, minst en gång i månaden.
Om kommissionen anser att de planerade eller genomförda särskilda åtgärderna enligt punkt 1 b inte är effektiva eller
proportionella får den, efter samråd med nämnden, anta ett beslut som kräver att leverantören ser över valet eller
tillämpningen av dessa särskilda åtgärder.
8.
När så är lämpligt med hänsyn till krisens utveckling får kommissionen, på nämndens rekommendation, ändra det
beslut som avses i punkt 1 eller i punkt 7 andra stycket genom att
a) återkalla beslutet och, när så är lämpligt, kräva att den mycket stora onlineplattformen eller den mycket stora
onlinesökmotorn upphör att tillämpa de åtgärder som valts ut och genomförts enligt punkt 1 b eller punkt 7 andra
stycket, i synnerhet om skälen för sådana åtgärder inte längre föreligger,
b) förlänga den period som avses i punkt 3 c med en period på högst tre månader,
c) beakta de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av åtgärderna, särskilt om åtgärderna eventuellt inte respekterar de
grundläggande rättigheterna i stadgan.
9.
Kraven i punkterna 1–6 ska tillämpas på beslutet och den ändring av det som avses i denna artikel.
10.
Kommissionen ska ta största möjliga hänsyn till de rekommendationer som nämnden avger enligt denna artikel.
11.
Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet efter antagandet av beslut i enlighet med
denna artikel, och under alla omständigheter tre månader efter det att krisen upphört, om tillämpningen av de särskilda
åtgärder som vidtagits enligt dessa beslut.
Artikel 37
Oberoende revision
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska på egen bekostnad och
minst en gång om året vara föremål för oberoende revision för att granska uppfyllandet av
a) de skyldigheter som fastställs i kapitel III,
b) eventuella åtaganden som gjorts enligt de uppförandekoder som avses i artiklarna 45 och 46 och de krisprotokoll som
avses i artikel 48.
203
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/68
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska tillhandahålla de
organisationer som utför revisioner enligt denna artikel det samarbete och bistånd som krävs för att de ska kunna utföra
revisionerna på ett ändamålsenligt, effektivt och snabbt sätt, bland annat genom att ge dem tillgång till alla relevanta
uppgifter och lokaler och genom att besvara muntliga eller skriftliga frågor. De ska avstå från att hindra, otillbörligt
påverka eller undergräva utförandet av revisionen.
Sådana revisioner ska säkerställa en lämplig nivå av konfidentialitet och tystnadsplikt när det gäller den information som
erhålls från leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer och tredje parter i
samband med revisionerna, även efter det att revisionerna har avslutats. Uppfyllandet av detta krav får dock inte inverka
negativt på utförandet av revisioner och andra bestämmelser i denna förordning, särskilt bestämmelserna om öppenhet,
tillsyn och kontroll av efterlevnaden. Om det är nödvändigt för transparensrapporteringen enligt artikel 42.4 ska revisions
rapporten och den rapport om genomförandet av revisionen som avses i punkterna 4 och 6 i den här artikeln åtföljas av
versioner som inte innehåller någon information som rimligen skulle kunna anses vara konfidentiell.
3.
Revision enligt punkt 1 ska utföras av organisationer som
a) är oberoende från och inte har några intressekonflikter med den berörda leverantören av mycket stora onlineplattformar
eller av mycket stora onlinesökmotorer och varje annan juridisk person med anknytning till den leverantören, som i
synnerhet
i) inte har tillhandahållit andra tjänster än revision med anknytning till de ärenden som granskas till den berörda
leverantören av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer eller till någon juridisk
person med anknytning till den leverantören under de tolv månader som föregår revisionens början och har åtagit
sig att inte tillhandahålla sådana tjänster till dem under tolv månader efter det att revisionen slutförts,
ii) inte har tillhandahållit revisionstjänster enligt denna artikel till den berörda leverantören av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer eller till någon juridisk person med anknytning till den
leverantören under en period som är längre än tio på varandra följande år,
iii) inte utför revisionen i utbyte mot arvoden som är beroende av revisionens resultat,
b) har styrkt sakkunskap på områdena riskhantering, teknisk kompetens och kapacitet, och
c) har styrkt objektivitet och yrkesetik, baserat i synnerhet på efterlevnad av uppförandekoder eller lämpliga standarder.
4.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska säkerställa att de
organisationer som utför revisionerna upprättar en revisionsrapport för varje revision. Den rapporten ska vara skriftligt
underbyggd och ska innehålla åtminstone följande:
a) Namn, adress och kontaktpunkt för leverantören av den mycket stora onlineplattform eller den mycket stora
onlinesökmotor som är föremål för revisionen samt den period som omfattas.
b) Namn och adress för den organisation eller de organisationer som utför revisionen.
c) En intresseförklaring.
d) En redogörelse för de specifika aspekter som omfattas av revisionen och den metod som använts.
e) En redogörelse för och en sammanfattning av de viktigaste resultaten från revisionen.
f) En förteckning över de tredje parter med vilka samråd genomförts som en del av revisionen.
g) Ett revisionsuttalande där det anges om leverantören av den mycket stora onlineplattform eller den mycket stora
onlinesökmotor som är föremål för revisionen uppfyllt de skyldigheter och åtaganden som avses i punkt 1; revisionsut
talandet kan vara positivt, positivt med anmärkningar eller negativt.
h) I de fall då revisionsuttalandet inte är positivt, operativa rekommendationer om specifika åtgärder för att uppnå
efterlevnad och den rekommenderade tidsramen för uppnående av efterlevnad.
204
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/69
5.
Om den organisation som utfört revisionen inte har kunnat granska vissa specifika delar eller avge ett revisions
uttalande på grundval av sina undersökningar ska revisionsrapporten redogöra för omständigheterna och skälen till varför
de delarna inte kunde granskas.
6.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer som får en revisionsrapport
som inte är positiv ska ta vederbörlig hänsyn till de operativa rekommendationer som riktas till dem för att vidta de
åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dessa. De ska inom en månad från mottagandet av dessa
rekommendationer anta en rapport om genomförandet av revisionen där dessa åtgärder redovisas. I de fall då de inte
genomför de operativa rekommendationerna ska de i rapporten om genomförandet av revisionen motivera varför de inte
gjort det och ange eventuella alternativa åtgärder som de har vidtagit för att åtgärda alla fall av bristande efterlevnad.
7.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 87 för att komplettera denna
förordning genom att fastställa de regler som är nödvändiga för utförandet av revisioner enligt den här artikeln, särskilt när
det gäller de nödvändiga reglerna om stegen i förfarandet, revisionsmetoder och rapporteringsmallar för de revisioner som
utförs enligt den här artikeln. Dessa delegerade akter ska beakta eventuella frivilliga revisionsstandarder som avses i
artikel 44.1 e.
Artikel 38
Rekommendationssystem
Utöver de krav som anges i artikel 27 ska leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer som använder rekommendationssystem erbjuda minst ett alternativ för vart och ett av sina
rekommendationssystem som inte är baserat på profilering enligt definitionen i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679.
Artikel 39
Ytterligare transparens vad gäller annonsering online
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer som presenterar annonser på
sina onlinegränssnitt ska sammanställa och offentliggöra, i en särskild sektion på deras onlinegränssnitt genom ett sökbart
och tillförlitligt verktyg som medger flerkriteriesökningar, och via gränssnitt för applikationsprogrammering, en
datakatalog som innehåller den information som avses i punkt 2, under hela den period under vilken de presenterar en
annons och fram till ett år efter att annonsen presenterades för sista gången på deras onlinegränssnitt. De ska säkerställa att
datakatalogen inte innehåller några personuppgifter för de tjänstemottagare som annonsen presenterades för eller kunde ha
presenterats för och ska göra rimliga ansträngningar för att säkerställa att informationen är korrekt och fullständig.
2.
Datakatalogen ska innehålla åtminstone samtliga följande uppgifter:
a) Annonsens innehåll, inbegripet produktens, tjänstens eller varumärkets namn samt annonsens ämne.
b) Den fysiska eller juridiska person för vars räkning annonsen presenterades.
c) Den fysiska eller juridiska person som betalat för annonsen, om den personen är en annan än den person som avses i led
b.
d) Den period under vilken annonsen presenterades.
e) Om annonsen var avsedd att presenteras specifikt för en eller flera särskilda grupper av tjänstemottagare och, i sådana
fall, de huvudparametrar som använts för detta ändamål, inbegripet, om så är relevant, de huvudparametrar som
använts för att utesluta en eller flera sådana särskilda grupper.
f) De kommersiella meddelanden som offentliggjorts på de mycket stora onlineplattformarna och identifierats enligt
artikel 26.2.
g) Det totala antalet tjänstemottagare som nåtts och, i förekommande fall, aggregerade siffror uppdelade på varje
medlemsstat för den grupp eller de grupper av mottagare till vilka annonsen specifikt riktades.
205
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/70
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.
När det gäller punkt 2 a, b och c ska databasen, om en leverantör av mycket stora onlineplattformar eller av mycket
stora onlinesökmotorer har avlägsnat eller gjort en specifik annons oåtkomlig på grund av påstådd olaglighet eller
oförenlighet med dess allmänna villkor, inte innehålla den information som avses i de leden. I sådana fall ska databasen för
den berörda specifika annonsen innehålla den information som avses i artikel 17.3 a–e eller artikel 9.2 a i, beroende på vad
som är tillämpligt.
Kommissionen får, efter samråd med nämnden, med relevanta utvalda forskare enligt vad som avses i artikel 40 och med
allmänheten, utfärda riktlinjer om struktur, organisation och funktioner för de databaser som avses i den här artikeln.
Artikel 40
Dataåtkomst och granskning
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska, på motiverad begäran
från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen och inom en rimlig tidsperiod som anges i
den begäran, ge dessa åtkomst till de data som behövs för att övervaka och bedöma efterlevnaden av denna förordning.
2.
Samordnare för digitala tjänster och kommissionen ska använda de data till vilka åtkomst givits enligt punkt 1 endast
för att övervaka och bedöma efterlevnaden av denna förordning och ska ta vederbörlig hänsyn till de rättigheter och
intressen som leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer och de berörda
tjänstemottagarna har, inbegripet skydd av personuppgifter, skydd av konfidentiell information, i synnerhet företagshem
ligheter, och upprätthållande av säkerheten för deras tjänst.
3.
Vid tillämpning av punkt 1 ska leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora
onlinesökmotorer, på begäran av antingen samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet eller kommissionen,
redogöra för utformningen av och logiken i hur deras algoritmiska system, inbegripet deras rekommendationssystem,
fungerar och testas.
4.
På motiverad begäran från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska leverantörer av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer inom en rimlig tidsperiod som anges i begäran, ge utvalda
forskare, som uppfyller kraven i punkt 8 i denna artikel, åtkomst till data enbart i syfte att bedriva forskning som bidrar till
upptäckten, identifieringen och förståelsen av systemrisker i unionen enligt artikel 34.1 samt bedömningen av om
riskminskningsåtgärderna enligt artikel 35 är lämpliga och effektiva och vilka konsekvenser de har.
5.
Inom 15 dagar från mottagandet av en sådan begäran som avses i punkt 4 får leverantörer av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer begära att samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet
ändrar denna begäran, om de anser att de inte kan ge den begärda åtkomsten till data av ett av följande två skäl:
a) De har inte tillgång till dessa data.
b) Åtkomst till dessa data kommer att medföra betydande sårbarhet för tjänstens säkerhet eller skyddet av konfidentiell
information, i synnerhet företagshemligheter.
6.
En begäran om ändring enligt punkt 5 ska omfatta förslag på en eller flera alternativa metoder genom vilka åtkomst
kan tillhandahållas till begärda data eller andra data som är lämpliga och tillräckliga för denna begärans ändamål.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska fatta beslut om en begäran om ändring inom 15 dagar och meddela
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn sitt beslut och, i
förekommande fall, den ändrade begäran och den nya fristen för att tillmötesgå denna begäran.
7.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska underlätta och ge åtkomst
till data enligt punkterna 1 och 4 genom lämpliga gränssnitt som anges i begäran, inbegripet onlinedatabaser eller
gränssnitt för applikationsprogrammering.
206
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/71
8.
Efter en vederbörligen motiverad ansökan från forskare ska samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ge
sådana forskare status som utvalda forskare för den särskilda forskning som avses i ansökan och utfärda en motiverad
begäran om åtkomst till data till en leverantör av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer
enligt punkt 4, om forskarna visar att de uppfyller samtliga följande villkor:
a) De är knutna till en forskningsorganisation enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2019/790.
b) De är fristående från kommersiella intressen.
c) Deras ansökan anger hur forskningen finansieras.
d) De är kapabla att uppfylla de särskilda datasäkerhetskrav och konfidentialitetskrav som är förbundna med varje begäran
och att skydda personuppgifter, och de beskriver i sin begäran lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som de
har vidtagit i detta syfte.
e) Deras ansökan visar att deras tillgång till data och de tidsramar inom vilka de begär tillgång är nödvändiga för, och står i
proportion till, forskningens syften, och att de förväntade resultaten av den forskningen kommer att bidra till de syften
som föreskrivs i punkt 4.
f) Den planerade forskningsverksamheten kommer att genomföras i de syften som föreskrivs i punkt 4.
g) De har åtagit sig att göra forskningsresultaten allmänt tillgängliga utan kostnad, inom en rimlig tidsperiod efter det att
forskningen slutförts, med förbehåll för de berörda tjänstemottagarnas rättigheter och intressen i enlighet med
förordning (EU) 2016/679.
När ansökan enligt denna punkt har mottagits ska samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet informera
kommissionen och nämnden.
9.
Forskare får också lämna in sin ansökan till samordnaren för digitala tjänster i medlemsstaten för den forskningsorga
nisation till vilken de är knutna. Vid mottagandet av ansökan enligt denna punkt ska samordnaren för digitala tjänster göra
en inledande bedömning av huruvida respektive forskare uppfyller samtliga villkor i punkt 8. Respektive samordnare för
digitala tjänster ska därefter översända ansökan, tillsammans med de styrkande handlingar som lämnats in av respektive
forskare och den inledande bedömningen, till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet. Samordnaren för
digitala tjänster ska ta ett beslut huruvida en forskare ska tilldelas status som utvald forskare utan onödigt dröjsmål.
Den inledande bedömningen ska beaktas fullt ut, men det slutliga beslutet att tilldela en forskare status som utvald forskare
fattas av samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, i enlighet med punkt 8.
10.
Den samordnare för digitala tjänster som beviljat status som utvald forskare och utfärdat den motiverade begäran
om dataåtkomst till leverantörerna av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer för en utvald
forskare, ska utfärda ett beslut om att avsluta åtkomsten om den efter en undersökning, antingen på eget initiativ eller på
grundval av information från tredje part, fastställer att den utvalda forskaren inte längre uppfyller villkoren i punkt 8, och
ska informera leverantören av den berörda mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn om
beslutet. Innan åtkomsten avslutas ska samordnaren för digitala tjänster ge den utvalda forskaren möjlighet att reagera på
resultaten av undersökningen och på samordnarens avsikt att avsluta åtkomsten.
11.
Samordnarna för digitala tjänster i etableringsländerna ska meddela nämnden namn och kontaktuppgifter för de
fysiska personer eller enheter som de har beviljat status som utvald forskare i enlighet med punkt 8 samt syftet med den
forskning som ligger till grund för den ansökan som gjorts eller, om de har avslutat dataåtkomsten i enlighet med
punkt 10, kommunicera den informationen till nämnden.
207
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/72
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
12.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska utan onödigt dröjsmål
ge tillgång till data, inbegripet data i realtid om det är tekniskt möjligt, förutsatt att dessa data är allmänt tillgängliga i deras
onlinegränssnitt för forskare, inbegripet sådana som är knutna till ideella organ, organisationer och sammanslutningar, som
uppfyller villkoren i punkt 8 b, c, d och e och som använder dessa data enbart för att bedriva forskning som bidrar till att
upptäcka, identifiera och förstå systemrisker i unionen enligt artikel 34.1.
13.
Kommissionen ska efter samråd med nämnden anta delegerade akter som kompletterar denna förordning genom att
fastställa de tekniska villkor enligt vilka leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora
onlinesökmotorer ska dela data enligt punkterna 1 och 4 och de ändamål för vilka dessa data får användas. Dessa
delegerade akter ska fastställa de särskilda villkor enligt vilka sådan delning av data med forskare kan ske i
överensstämmelse med förordning (EU) 2016/679, samt relevanta objektiva indikatorer, förfaranden och, vid behov,
oberoende rådgivningsmekanismer till stöd för delning av data, med beaktande av de intressen som leverantörer av mycket
stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer och de berörda tjänstemottagarna har, inklusive skyddet av
konfidentiell information, i synnerhet företagshemligheter, och med upprätthållande av säkerheten för deras tjänst.
Artikel 41
Funktion för regelefterlevnad
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska inrätta en funktion för
regelefterlevnad som ska vara oberoende av deras operativa funktioner och bestå av en eller flera regelefterlevnads
ansvariga, inbegripet chefen för funktionen för regelefterlevnad. Den funktionen för regelefterlevnad ska ha tillräcklig
auktoritet och tyngd samt tillräckliga resurser liksom tillträde till ledningsorganet för leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn för att övervaka att leverantören efterlever denna förordning.
2.
Ledningsorganet för leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn
ska säkerställa att regelefterlevnadsansvariga har de yrkeskvalifikationer, den kunskap, de erfarenheter och den förmåga
som krävs för att utföra de uppgifter som avses i punkt 3.
Ledningsorganet för leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn ska
säkerställa att chefen för funktionen för regelefterlevnad är en oberoende högre chef med särskilt ansvar för funktionen för
regelefterlevnad.
Chefen för funktionen för regelefterlevnad ska rapportera direkt till ledningsorganet för leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn, och får ta upp problem och varna ledningsorganet när
risker som avses i artikel 34 eller bristande efterlevnad av denna förordning påverkar eller kan komma att påverka den
berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn, utan att detta
inverkar på ledningsorganets ansvar i dess tillsynsfunktion och ledningsfunktion.
Chefen för funktionen för regelefterlevnad ska inte kunna avsättas utan förhandsgodkännande från ledningsorganet för
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn.
3.
De regelefterlevnadsansvariga ska ha följande uppgifter:
a) Samarbeta med samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och med kommissionen vid tillämpningen av denna
förordning.
b) Säkerställa att alla risker som avses i artikel 34 identifieras och rapporteras korrekt och att rimliga, proportionella och
ändamålsenliga riskminskningsåtgärder vidtas enligt artikel 35.
c) Organisera och övervaka de verksamheter som leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket
stora onlinesökmotorn bedriver i samband med den oberoende revisionen enligt artikel 37.
208
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/73
d) Förse ledningen och de anställda vid leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora
onlinesökmotorn med information och råd om relevanta skyldigheter inom ramen för denna förordning.
e) Övervaka att leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn fullgör
sina skyldigheter enligt denna förordning.
f) I tillämpliga fall övervaka att leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora
onlinesökmotorn fullgör åtaganden som gjorts inom ramen för uppförandekoderna enligt artiklarna 45 och 46 eller
krisprotokollen enligt artikel 48.
4.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska meddela samordnaren för
digitala tjänster i etableringslandet och kommissionen namn och kontaktuppgifter för chefen för funktionen för
regelefterlevnad.
5.
Ledningsorganet för leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn
ska fastställa, övervaka och hållas ansvarigt för genomförandet av leverantörens styrningsarrangemang för säkerställande
av oberoendet för funktionen för efterlevnad, inbegripet fördelning av ansvar inom organisationen hos leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn, förebyggande av intressekonflikter och sund
hantering av systemrisker som identifierats enligt artikel 34.
6.
Ledningsorganet ska godkänna och regelbundet, minst en gång om året, se över strategier och policyer för beaktande,
hantering, övervakning och minskning av de risker som identifierats enligt artikel 34 och som den mycket stora
onlineplattformen eller den mycket stora onlinesökmotorn är exponerad för eller kan exponeras för.
7.
Ledningsorganet ska ägna tillräckligt med tid åt att överväga åtgärder som rör riskhantering. Det ska aktivt delta i
beslut som rör riskhantering och ska säkerställa att tillräckliga resurser anslås till hanteringen av de risker som identifierats
enligt artikel 34.
Artikel 42
Transparensrapporteringsskyldigheter
1.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska offentliggöra de rapporter
som avses i artikel 15 senast två månader från den tillämpningsdag som avses i artikel 33.6 andra stycket och därefter minst
var sjätte månad.
2.
De rapporter som avses i punkt 1 i denna artikel och som offentliggörs av leverantörer av mycket stora
onlineplattformar ska, utöver den information som avses i artiklarna 15 och 24.1, specificera följande:
a) De personalresurser som leverantören av mycket stora onlineplattformar avsätter för innehållsmoderering med
avseende på de tjänster som erbjuds i unionen, uppdelade på vart och ett av medlemsstaternas officiella språk som är
tillämpliga, inbegripet för att fullgöra de skyldigheter som fastställs i artiklarna 16 och 22 samt för att fullgöra de
skyldigheter som anges i artikel 20.
b) Kvalifikationerna och språkkunskaperna hos de personer som utför den verksamhet som avses i led a samt den
utbildning och det stöd som ges till sådan personal.
c) De indikatorer på korrekthet och tillhörande information som avses i artikel 15.1 e, uppdelade på vart och ett av
medlemsstaternas officiella språk.
Rapporterna ska offentliggöras på minst ett av medlemsstaternas officiella språk.
3.
Utöver den information som avses i artikel 24.2 ska leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket
stora onlinesökmotorer i de rapporter som avses i punkt 1 i den här artikeln inkludera information om det genomsnittliga
antalet tjänstemottagare per månad för varje medlemsstat.
209
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/74
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.
Leverantörer av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer ska till samordnaren för
digitala tjänster i etableringslandet och kommissionen överlämna, utan onödigt dröjsmål efter färdigställande, och
offentliggöra senast tre månader efter mottagandet av var och en av revisionsrapporterna enligt artikel 37.4
a) en rapport som beskriver resultaten av riskbedömningen enligt artikel 34,
b) de specifika riskbegränsningsåtgärder som vidtagits enligt artikel 35.1,
c) den revisionsrapport som föreskrivs i artikel 37.4,
d) den rapport om genomförandet av revisionen som föreskrivs i artikel 37.6,
e) i tillämpliga fall, information om de samråd som leverantören genomfört till stöd för riskbedömningarna och
utformningen av riskbegränsningsåtgärderna.
5.
Om en leverantör av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer anser att offentlig
görandet av information enligt punkt 4 kan resultera i röjandet av konfidentiell information hos den leverantören eller
tjänstemottagarna, medföra sårbarhet för dess tjänsts säkerhet, undergräva allmän säkerhet eller skada mottagare, får
leverantören avlägsna denna information från de allmänt tillgängliga rapporterna. I sådana fall ska leverantören sända de
fullständiga rapporterna till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och kommissionen, tillsammans med en
motivering som förklarar varför informationen avlägsnades från de allmänt tillgängliga rapporterna.
Artikel 43
Tillsynsavgift
1.
Kommissionen ska ta ut en årlig tillsynsavgift av leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer som utses i enlighet med artikel 33.
2.
Det totala beloppet för de årliga tillsynsavgifterna ska täcka de beräknade kostnader som kommissionen ådrar sig i
samband med sina tillsynsuppgifter enligt denna förordning, särskilt kostnader i samband med utseende enligt artikel 33,
inrättande, underhåll och drift av databasen enligt artikel 24.5 och systemet för informationsutbyte enligt artikel 85,
hänskjutanden enligt artikel 59, stöd till nämnden enligt artikel 62 och tillsynsuppgifter enligt artikel 56 och kapitel IV
avsnitt 4.
3.
Leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska årligen debiteras en
tillsynsavgift för varje tjänst som de har utsetts för i enlighet med artikel 33.
Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer den årliga tillsynsavgiften för varje leverantör av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer. När kommissionen antar dessa genomförandeakter ska den
tillämpa den metod som fastställs i den delegerade akt som avses i punkt 4 i denna artikel och ska respektera principerna i
punkt 5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 88.
4.
Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 87 som fastställer detaljerade metoder och förfaranden
för
a) fastställande av de beräknade kostnader som avses i punkt 2,
b) fastställande av de enskilda årliga tillsynsavgifter som avses i punkt 5 b och c,
c) fastställande av det högsta totala värde som anges i punkt 5 c, och
d) de arrangemang som krävs för inbetalningar.
Kommissionen ska iaktta de principer som anges i punkt 5 i denna artikel när den antar dessa delegerade akter.
210
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/75
5.
Den genomförandeakt som avses i punkt 3 och den delegerade akt som avses i punkt 4 ska iaktta följande principer:
a) Beräkningen av det totala beloppet för den årliga tillsynsavgiften tar hänsyn till de kostnader som uppkommit under det
föregående året.
b) Den årliga tillsynsavgiften står i proportion till det genomsnittliga antalet aktiva mottagare per månad i unionen för
varje mycket stor onlineplattform eller varje mycket stor onlinesökmotor som utsetts i enlighet med artikel 33.
c) Den totala årliga tillsynsavgift som tas ut från en viss leverantör av mycket stora onlineplattformar eller mycket stora
sökmotorer överstiger inte under några omständigheter 0,05 % av dess globala årliga nettoinkomst under det
föregående räkenskapsåret.
6.
De enskilda årliga tillsynsavgifter som tas ut enligt punkt 1 i denna artikel ska utgöra externa inkomster avsatta för
särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (41).
7.
Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om de totala kostnaderna för fullgörandet av
uppgifterna enligt denna förordning och det totala beloppet för de enskilda årliga tillsynsavgifter som tagits ut under det
föregående året.
AVSNITT 6
Andra bestämmelser avseende krav på tillbörlig aktsamhet
Artikel 44
Standarder
1.
Kommissionen ska samråda med nämnden och stödja och främja utvecklingen och genomförandet av frivilliga
standarder som fastställs av relevanta europeiska och internationella standardiseringsorgan när det gäller åtminstone
följande:
a) Elektronisk inlämning av anmälningar enligt artikel 16.
b) Standarder för mallar, utformning och processer för användarvänlig kommunikation med tjänstemottagarna om
begränsningar till följd av allmänna villkor och ändringar av dessa.
c) Elektronisk inlämning av anmälningar från betrodda anmälare enligt artikel 22, däribland genom gränssnitt för
applikationsprogrammering.
d) Särskilda gränssnitt, däribland gränssnitt för applikationsprogrammering, för att främja fullgörandet av de skyldigheter
som anges i artiklarna 39 och 40.
e) Revision av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer enligt artikel 37.
f) Interoperabilitet för de datakataloger för annonser som avses i artikel 39.2.
g) Överföring av data mellan annonseringsmellanhänder till stöd för transparensskyldigheter enligt artikel 26.1 b, c och d.
h) Tekniska åtgärder för att göra det möjligt att fullgöra skyldigheterna i denna förordning i fråga om annonsering,
inbegripet de skyldigheter avseende tydliga markeringar av annonser och kommersiella meddelanden som avses i
artikel 26.
(
41
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna
budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013,
(EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av
förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
211
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/76
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
i) Val av gränssnitt och presentation av information om huvudparametrarna för olika typer av rekommendationssystem, i
enlighet med artiklarna 27 och 38.
j) Standarder för riktade åtgärder för att skydda minderåriga online.
2.
Kommissionen ska stödja uppdateringen av standarder mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och beteendena
hos mottagarna av de berörda tjänsterna. Relevant information om uppdateringen av standarderna ska vara allmänt och
lätt tillgänglig.
Artikel 45
Uppförandekoder
1.
Kommissionen och nämnden ska uppmuntra och främja utarbetandet av frivilliga uppförandekoder på unionsnivå
för att bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning, med beaktande av i synnerhet de särskilda utmaningarna med
att hantera olika typer av olagligt innehåll och systemrisker, i enlighet med unionsrätten i synnerhet på områdena
konkurrens och skydd av personuppgifter.
2.
När betydande systemrisker i den mening som avses i artikel 34.1 uppstår och berör flera mycket stora
onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer får kommissionen bjuda in berörda leverantörer av mycket stora
onlineplattformar eller berörda leverantörer av mycket stora onlinesökmotorer, andra leverantörer av mycket stora
onlineplattformar, av mycket stora onlinesökmotorer, av onlineplattformar och av andra förmedlingstjänster, när så är
lämpligt, liksom relevanta behöriga myndigheter, civilsamhällesorganisationer och andra relevanta intressenter, att delta i
utarbetandet av uppförandekoder, vilket innefattar inrättandet av kommittéer för att vidta särskilda riskbegränsnings
åtgärder, samt en ram för regelbunden rapportering om åtgärder som vidtas och resultaten av dessa.
3.
När de tillämpar punkterna 1 och 2 ska kommissionen och nämnden samt, i förekommande fall, andra organ, sträva
efter att säkerställa att uppförandekoderna omfattar tydligt angivna specifika mål, innehåller nyckelutförandeindikatorer för
att mäta hur dessa mål uppnås och att de tar vederbörlig hänsyn till behoven och intressena för alla berörda parter, och i
synnerhet medborgarna, på unionsnivå. Kommissionen och nämnden ska också sträva efter att säkerställa att deltagarna
regelbundet rapporterar till kommissionen och sina respektive samordnare för digitala tjänster i etableringsländerna om
åtgärder som vidtagits samt resultaten av dessa, som mäts i förhållande till de nyckelutförandeindikatorer som anges i
uppförandekoderna. Nyckelutförandeindikatorer och rapporteringsåtaganden ska ta hänsyn till skillnader mellan olika
deltagares storlek och kapacitet.
4.
Kommissionen och nämnden ska bedöma om uppförandekoderna fyller de syften som anges i punkterna 1 och 3 och
ska regelbundet övervaka och utvärdera hur uppförandekodernas mål uppnås, med beaktande av de nyckelutförandein
dikatorer de eventuellt innehåller. De ska offentliggöra sina slutsatser.
Kommissionen och nämnden ska också uppmuntra och främja regelbunden översyn och anpassning av
uppförandekoderna.
Vid systematisk underlåtenhet att följa uppförandekoderna får kommissionen och nämnden uppmana undertecknarna av
uppförandekoderna att vidta nödvändiga åtgärder.
Artikel 46
Uppförandekoder för annonsering online
1.
Kommissionen ska uppmuntra och främja utarbetandet av frivilliga uppförandekoder på unionsnivå av leverantörer
av onlineplattformar och andra relevanta tjänsteleverantörer, exempelvis tillhandahållare av förmedlingstjänster för
annonsering online, andra aktörer som ingår i värdekedjan för programmatisk annonsering, organisationer som företräder
tjänstemottagare, civilsamhällesorganisationer eller berörda myndigheter, för att bidra till ytterligare transparens för aktörer
i värdekedjan för annonsering online utöver kraven i artiklarna 26 och 39.
212
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/77
2.
Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att uppförandekoderna främjar en effektiv överföring av information
som fullt ut iakttar alla berörda parters rättigheter och intressen, samt konkurrenspräglade, transparenta och rättvisa
villkor för annonsering online, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, i synnerhet på områdena konkurrens samt
integritetsskydd och skydd av personuppgifter. Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att uppförandekoderna
omfattar minst följande:
a) Överföring av information som innehas av förmedlare av annonsering online till tjänstemottagare beträffande kraven i
artikel 26.1 b, c och d.
b) Överföring av information som innehas av förmedlare av annonsering online till datakatalogerna enligt artikel 39.
c) Meningsfull information om monetarisering av data.
3.
Kommissionen ska uppmuntra utarbetandet av uppförandekoder senast den 18 februari 2025 och
uppförandekoderna ska börja tillämpas senast den 18 augusti 2025.
4.
Kommissionen ska uppmuntra alla aktörer i den värdekedja för annonsering online som avses i punkt 1 att godkänna
de åtaganden som anges i uppförandekoderna och att fullgöra dem.
Artikel 47
Uppförandekoder för tillgänglighet
1.
Kommissionen ska uppmuntra och främja utarbetandet av uppförandekoder på unionsnivå med deltagande av
leverantörer av onlineplattformar och andra relevanta tjänsteleverantörer, organisationer som företräder tjänstemottagare
och civilsamhällesorganisationer eller berörda myndigheter för att främja fullständigt och verkningsfullt deltagande på lika
villkor genom att förbättra tillgången till onlinetjänster som, genom ursprunglig utformning eller senare anpassning,
tillgodoser de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning.
2.
Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att uppförandekoderna eftersträvar målet att säkerställa dessa tjänsters
tillgänglighet i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, för att maximera deras förutsebara användning bland personer
med funktionsnedsättning. Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att uppförandekoderna omfattar minst följande
mål:
a) Utforma och anpassa tjänster för att göra dem tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom att göra dem
synliga, funktionella, begripliga och robusta.
b) Förklara hur tjänsterna uppfyller de tillämpliga tillgänglighetskraven och göra denna information tillgänglig för
allmänheten på ett tillgängligt sätt för personer med funktionsnedsättning.
c) Säkerställa att information, formulär och åtgärder enligt denna förordning görs tillgängliga på ett sådant sätt att de är
lätta att hitta, lätta att förstå och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.
3.
Kommissionen ska uppmuntra utarbetandet av uppförandekoder senast den 18 februari 2025 och att de börjar
tillämpas senast den 18 augusti 2025.
Artikel 48
Krisprotokoll
1.
Nämnden får rekommendera att kommissionen initierar utarbetandet, i enlighet med punkterna 2, 3 och 4, av
frivilliga krisprotokoll för hantering av krissituationer. Dessa situationer ska vara strikt begränsade till extraordinära
omständigheter som påverkar den allmänna säkerheten eller folkhälsan.
213
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/78
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2.
Kommissionen ska uppmuntra och främja att leverantörer av mycket stora onlineplattformar, av mycket stora
onlinesökmotorer och, när så är lämpligt, leverantörer av andra onlineplattformar eller av andra onlinesökmotorer, deltar i
utarbetandet, testandet och tillämpningen av dessa krisprotokoll. Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att dessa
krisprotokoll innefattar en eller flera av följande åtgärder:
a) På ett framträdande sätt visa sådan information om krissituationen som tillhandahålls av medlemsstaternas myndigheter
eller på unionsnivå eller, beroende på krisens sammanhang, av andra berörda, tillförlitliga organ.
b) Säkerställa att leverantören av förmedlingstjänster utser en särskild kontaktpunkt för krishantering. I tillämpliga fall kan
detta vara den elektroniska kontaktpunkt som avses i artikel 11 eller, när det gäller leverantörer av mycket stora
onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer, den regelefterlevnadsansvariga som avses i artikel 41.
c) När så är tillämpligt, anpassa de resurser som avsätts för fullgörandet av de skyldigheter som anges i artiklarna 16, 20,
22, 23 och 35 till de behov som krissituationen ger upphov till.
3.
Kommissionen ska, vid behov, involvera medlemsstaternas myndigheter och får även involvera unionens organ och
byråer i arbetet med att utarbeta, testa och övervaka tillämpningen av dessa krisprotokoll. Kommissionen får, när så är
nödvändigt och lämpligt, också involvera civilsamhällesorganisationer eller andra relevanta organisationer i utarbetandet
av krisprotokoll.
4.
Kommissionen ska sträva efter att säkerställa att alla följande aspekter på ett tydligt sätt anges i krisprotokollen:
a) De specifika parametrarna för att fastställa vad som utgör de särskilda extraordinära omständigheter som
krisprotokollet är ämnat att omfatta och de mål som eftersträvas med det.
b) Varje deltagares roll och de åtgärder som de ska vidta som förberedelse och när krisprotokollet har aktiverats.
c) Ett tydligt förfarande för att avgöra när krisprotokollet ska aktiveras.
d) Ett tydligt förfarande för att fastställa under vilken tidsperiod som de åtgärder som ska vidtas när krisprotokollet
aktiveras ska gälla, vilken är strikt begränsad till vad som är nödvändigt för att hantera de särskilda extraordinära
omständigheterna i fråga.
e) Skyddsmekanismer för att hantera eventuella negativa effekter på utövandet av grundläggande rättigheter enligt stadgan,
i synnerhet yttrandefriheten, informationsfriheten och rätten till icke-diskriminering.
f) En process för offentlig rapportering av alla åtgärder som vidtagits, deras varaktighet och deras resultat, efter att
krissituationen har upphört.
5.
Om kommissionen anser att ett krisprotokoll inte fungerar effektivt i krissituationen, eller för att skydda utövandet av
grundläggande rättigheter enligt punkt 4 e, ska den begära att deltagarna ändrar krisprotokollet, även genom att vidta
ytterligare åtgärder.
214
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/79
KAPITEL IV
GENOMFÖRANDE, SAMARBETE, SANKTIONER OCH KONTROLL AV EFTERLEVNADEN
AVSNITT 1
Behöriga myndigheter och nationella samordnare för digitala tjänster
Artikel 49
Behöriga myndigheter och samordnare för digitala tjänster
1.
Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för tillsynen av leverantörerna av
förmedlingstjänster och kontrollen av efterlevnaden av denna förordning (behöriga myndigheter).
2.
Medlemsstaterna ska utse en av de behöriga myndigheterna till sin samordnare för digitala tjänster. Samordnaren för
digitala tjänster ska ansvara för alla frågor som rör tillsynen över och kontrollen av efterlevnaden av denna förordning i den
medlemsstaten, om inte den berörda medlemsstaten har gett andra behöriga myndigheter ansvar för vissa specifika
uppgifter eller sektorer. Samordnaren för digitala tjänster ska i vart fall ha ansvaret för att säkerställa samordningen på
nationell nivå när det gäller dessa frågor och för att bidra till en effektiv och konsekvent tillsyn över och kontroll av
efterlevnaden av denna förordning i hela unionen.
I detta syfte ska samordnarna för digitala tjänster samarbeta med varandra, med andra nationella myndigheter, med
nämnden och med kommissionen, utan att det påverkar medlemsstaternas möjlighet att föreskriva samarbetsmekanismer
och regelbundna diskussioner mellan samordnaren för digitala tjänster och andra nationella myndigheter, om det är
relevant för utförandet av dessas respektive uppgifter.
Om en medlemsstat utser en eller flera behöriga myndigheter utöver samordnaren för digitala tjänster ska den säkerställa
att de uppgifter som utförs av dessa myndigheter respektive samordnaren för digitala tjänster är tydligt definierade och att
de har ett nära och effektivt samarbete när de utför sina uppgifter.
3.
Medlemsstaterna ska utse sina samordnare för digitala tjänster senast den 17 februari 2024.
Medlemsstaterna ska offentliggöra och meddela kommissionen och nämnden namnet på den behöriga myndighet de utsett
till sin samordnare för digitala tjänster samt information om hur denna kan kontaktas. Den berörda medlemsstaten ska
meddela kommissionen och nämnden namnet på de andra behöriga myndigheter som avses i punkt 2 liksom deras
respektive uppgifter.
4.
De bestämmelser som är tillämpliga på samordnare för digitala tjänster och som anges i artiklarna 50, 51 och 56 ska
också tillämpas på övriga behöriga myndigheter som medlemsstaterna utser enligt punkt 1 i den här artikeln.
Artikel 50
Krav för samordnare för digitala tjänster
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras samordnare för digitala tjänster utför sina uppgifter enligt denna förordning
på ett opartiskt och transparent sätt och i rätt tid. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras samordnare för digitala tjänster
har alla nödvändiga resurser för att utföra sina uppgifter, inbegripet tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser och
personalresurser för att tillfredsställande kunna utöva tillsyn över alla leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av
deras behörighet. Varje medlemsstat ska säkerställa att dess samordnare för digitala tjänster har tillräcklig autonomi när det
gäller att förvalta sin budget inom budgetens övergripande gränser, för att inte negativt påverka oberoendet för
samordnaren för digitala tjänster.
215
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/80
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2.
När samordnarna för digitala tjänster utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter i enlighet med denna
förordning ska de agera med fullständigt oberoende. De ska stå fria från all yttre påverkan, oavsett om den är direkt eller
indirekt, och ska varken efterfråga eller ta emot anvisningar från någon annan offentlig myndighet eller någon privat aktör.
3.
Punkt 2 i denna artikel ska inte påverka de uppgifter som samordnarna för digitala tjänster har inom ramen för
systemet för tillsyn och kontroll av efterlevnad i enlighet med denna förordning eller samarbetet med andra behöriga
myndigheter i enlighet med artikel 49.2. Punkt 2 i den här artikeln ska inte hindra utövandet av rättslig prövning och ska
inte heller påverka tillämpningen av proportionella krav på ansvarsskyldighet när det gäller samordnarnas allmänna
verksamhet, såsom finansiella utgifter eller rapportering till nationella parlament, förutsatt att dessa krav inte undergräver
uppnåendet av målen i denna förordning.
Artikel 51
Befogenheter för samordnarna för digitala tjänster
1.
När det behövs för utförandet av deras uppgifter enligt denna förordning ska samordnarna för digitala tjänster ha
följande undersökningsbefogenheter när det gäller agerandet hos leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av
deras medlemsstats behörighet:
a) Befogenhet att ålägga dessa leverantörer, och andra personer som agerar för ändamål som rör deras handels-, närings-,
hantverks- eller yrkesverksamhet och som rimligen kan ha kännedom om information om en misstänkt överträdelse av
denna förordning, inklusive organisationer som utför sådana revisioner som avses i artiklarna 37 och 75.2, att
tillhandahålla denna information utan onödigt dröjsmål.
b) Befogenhet att utföra, eller begära att en rättslig myndighet i samordnarens medlemsstat beordrar, inspektioner av
lokaler som används av dessa leverantörer eller dessa personer för syften relaterade till deras handels-, närings-,
hantverks- eller yrkesverksamhet, eller att begära att andra offentliga myndigheter gör detta, för att granska, beslagta,
kopiera eller utverka kopior av uppgifter som rör en misstänkt överträdelse i någon form, oavsett lagringsmedium.
c) Befogenhet att be varje anställd eller företrädare för dessa leverantörer eller dessa personer att förklara all information
som rör en misstänkt överträdelse, och att med alla tekniska medel spela in eller nedteckna svaren med deras samtycke.
2.
När det behövs för utförandet av deras uppgifter enligt denna förordning ska samordnarna för digitala tjänster ha
följande befogenheter vad gäller efterlevnadskontroll med avseende på leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av
deras medlemsstats behörighet.
a) Befogenhet att godkänna de åtaganden som erbjuds av dessa leverantörer när det gäller deras efterlevnad av denna
förordning och att göra dessa åtaganden bindande.
b) Befogenhet att beordra att överträdelser upphör och, när så är lämpligt, att föreskriva avhjälpande åtgärder som står i
proportion till överträdelsen och som är nödvändiga för att få överträdelsen att faktiskt upphöra, eller begära att en
rättslig myndighet i samordnarens medlemsstat gör detta.
c) Befogenhet att ålägga böter, eller begära att en rättslig myndighet i samordnarens medlemsstat gör detta, i enlighet med
artikel 52 för bristande efterlevnad av denna förordning, inklusive bristande efterlevnad av undersökningsförelägganden
som utfärdas enligt punkt 1 i den här artikeln.
d) Befogenhet att ålägga vite, eller begära att en rättslig myndighet i samordnarens medlemsstat gör detta, i enlighet med
artikel 52 för att säkerställa att en överträdelse upphör i enlighet med ett föreläggande som utfärdats enligt led b i detta
stycke, eller vid bristande uppfyllande av några av de undersökningsförelägganden som utfärdats enligt punkt 1 i den
här artikeln.
e) Befogenhet att vidta interimistiska åtgärder, eller begära att den behöriga rättsliga myndigheten gör detta, för att undvika
risk för allvarlig skada.
216
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/81
Vad gäller första stycket c och d ska samordnarna för digitala tjänster också ha de befogenheter vad gäller efterlevnads
kontroll som fastställs i de leden med avseende på de andra personer som avses i punkt 1 vid bristande uppfyllande av
något av de förelägganden som utfärdats mot dem enligt den punkten. De ska endast utöva dessa befogenheter vad gäller
efterlevnadskontroll efter att i god tid ha försett dessa andra personer med all relevant information om dessa
förelägganden, inbegripet den tillämpliga tidsperioden, om böter eller viten som kan åläggas vid bristande efterlevnad och
om möjligheterna till prövning.
3.
När det behövs för att utföra deras uppgifter enligt denna förordning ska samordnarna för digitala tjänster också ha
följande befogenheter med avseende på leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av deras medlemsstats
behörighet, när de uttömt alla andra befogenheter enligt denna artikel för att se till att en överträdelse upphör och om
överträdelsen inte har åtgärdats eller fortsätter och orsakar allvarlig skada som inte kan undvikas genom utövandet av
andra befogenheter som finns att tillgå enligt unionsrätten eller nationell rätt:
a) Ålägga dessa leverantörers ledningsorgan att utan onödigt dröjsmål granska situationen och anta och lägga fram en
åtgärdsplan med de åtgärder som är nödvändiga för att få överträdelsen att upphöra, säkerställa att leverantören vidtar
dessa åtgärder och rapportera vilka åtgärder som vidtagits.
b) Om samordnaren för digitala tjänster anser att en leverantör av förmedlingstjänster inte i tillräcklig grad har uppfyllt de
krav som avses i led a, att överträdelsen inte har åtgärdats eller fortsätter och orsakar allvarlig skada samt att
överträdelsen innebär ett brott som innefattar ett hot mot människors liv eller säkerhet, begära att den behöriga
rättsliga myndigheten i dess medlemsstat beslutar om en tillfällig begränsning av mottagarnas tillgång till den tjänst
som berörs av överträdelsen eller, endast i de fall då detta inte är tekniskt möjligt, till det onlinegränssnitt hos
leverantören av förmedlingstjänster på vilket överträdelsen skett.
Samordnaren för digitala tjänster ska, utom när den agerar på kommissionens begäran enligt artikel 82, innan den
inkommer med den begäran som avses i första stycket b i denna punkt, uppmana berörda parter att inom en tidsperiod
som inte får understiga två veckor inkomma med skriftliga synpunkter och därvid beskriva de åtgärder som den avser att
begära och ange den eller de avsedda adressaterna. Leverantören av förmedlingstjänster, den eller de avsedda adressaterna
och varje annan tredje part som visar ett legitimt intresse ska ha rätt att delta i förfarandet inför den behöriga rättsliga
myndigheten. Varje åtgärd som beslutas ska stå i proportion till överträdelsens art, allvar, frekvens och varaktighet, och
inte medföra en orimlig begränsning av tillgången till laglig information för mottagarna av den berörda tjänsten.
Begränsningen av tillgången ska gälla under en period av fyra veckor, med möjlighet för den behöriga rättsliga myndigheten
att i sitt föreläggande ge samordnaren för digitala tjänster möjlighet att förlänga denna period med ytterligare perioder av
samma längd, med förbehåll för det maximala antal förlängningar som fastställs av denna rättsliga myndighet.
Samordnaren för digitala tjänster ska endast förlänga perioden i de fall då den, med beaktande av rättigheterna och
intressena för alla parter som berörs av den begränsningen samt alla relevanta omständigheter, inbegripet eventuell
information från leverantören av förmedlingstjänster, adressaten eller adressaterna eller annan tredje part som har visat ett
legitimt intresse, anser att båda följande villkor är uppfyllda:
a) Leverantören av förmedlingstjänster har underlåtit att vidta de nödvändiga åtgärderna för att få överträdelsen att
upphöra.
b) Den tillfälliga begränsningen innebär ingen orimlig begränsning av tjänstemottagarens tillgång till laglig information,
med beaktande av antalet tjänstemottagare som påverkas och förekomsten av lämpliga och lättillgängliga alternativ.
Om samordnaren för digitala tjänster anser att de villkor som anges i tredje stycket a och b har uppfyllts, men inte kan göra
någon ytterligare förlängning av perioden enligt tredje stycket, ska den lämna en ny begäran till den behöriga rättsliga
myndigheten enligt första stycket b.
217
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/82
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.
De befogenheter som anges i punkterna 1, 2 och 3 påverkar inte tillämpningen av avsnitt 3.
5.
De åtgärder som samordnarna för digitala tjänster vidtar vid utövandet av sina befogenheter enligt punkterna 1, 2
och 3 ska vara effektiva, avskräckande och proportionella, med beaktande av i synnerhet arten, allvaret, frekvensen och
varaktigheten av den överträdelse eller den misstänkta överträdelse som åtgärderna avser, liksom den ekonomiska,
tekniska och operativa kapaciteten hos den berörda leverantören av förmedlingstjänster, när så är relevant.
6.
Medlemsstaterna ska fastställa särskilda regler och förfaranden för utövandet av befogenheterna enligt punkterna 1, 2
och 3 och ska säkerställa att allt utövande av dessa befogenheter är förenat med ändamålsenliga skyddsmekanismer som
fastställs i den tillämpliga nationella rätten i överensstämmelse med stadgan och med unionsrättens allmänna principer.
Dessa åtgärder får i synnerhet endast vidtas i enlighet med rätten till respekt för privatlivet och rätten till försvar, inbegripet
rätten att höras och rätten till tillgång till handlingar i ärendet, och med effektiva rättsmedel för alla berörda parter.
Artikel 52
Sanktioner
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler för sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning som görs
av leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av deras behörighet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att dessa tillämpas i enlighet med artikel 51.
2.
Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla
dessa regler och åtgärder samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta bötesbelopp som kan åläggas för underlåtelse att fullgöra en skyldighet
som fastställs i denna förordning är 6 % av den globala årsomsättningen för den berörda leverantören av förmedlings
tjänster under det föregående räkenskapsåret. Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta bötesbelopp som kan åläggas
för tillhandahållande av oriktig, ofullständig eller vilseledande information och för underlåtelse att svara eller korrigera
oriktig, ofullständig eller vilseledande information eller underlåtenhet att underkasta sig en inspektion är 1 % av
årsinkomsten eller den globala årsomsättningen för den berörda leverantören av förmedlingstjänster eller personen under
det föregående räkenskapsåret.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta beloppet för vite är 5 % av den genomsnittliga globala
dagsomsättningen eller dagsinkomsten för den berörda leverantören av förmedlingstjänster under det föregående
räkenskapsåret per dag, beräknat från den dag som anges i det berörda beslutet.
Artikel 53
Rätt att lämna in klagomål
Tjänstemottagare samt sådana organ, organisationer eller sammanslutningar som har bemyndigats att på deras vägnar
utöva de rättigheter som följer av denna förordning, ska ha rätt att lämna in ett klagomål mot leverantörer av förmedlings
tjänster om påstådda överträdelser av denna förordning till samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat där
tjänstemottagaren befinner sig eller är etablerad. Samordnaren för digitala tjänster ska göra en bedömning av klagomålet
och när så är lämpligt överlämna det till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, om så anses lämpligt åtföljt
av ett yttrande. Om klagomålet omfattas av ansvarsområdet för en annan behörig myndighet i dess medlemsstat ska den
samordnare för digitala tjänster som tar emot klagomålet överlämna det till den myndigheten. Under dessa förfaranden ska
båda parterna ha rätt att bli hörda och få lämplig information om hur klagomålsförfarandet framskrider, i enlighet med
nationell rätt.
218
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/83
Artikel 54
Ersättning
Tjänstemottagare ska ha rätt att, i enlighet med unionsrätt och nationell rätt, begära ersättning från leverantörer av
förmedlingstjänster för varje skada eller förlust som lidits till följd av att dessa leverantörer överträtt sina skyldigheter
enligt denna förordning.
Artikel 55
Verksamhetsrapporter
1.
Samordnarna för digitala tjänster ska utarbeta årsrapporter om sin verksamhet enligt denna förordning, inbegripet
antalet mottagna klagomål enligt artikel 53 och en översikt över uppföljningen av dem. Samordnarna för digitala tjänster
ska offentliggöra dessa årsrapporter i ett maskinläsbart format, med förbehåll för tillämpliga regler om informationens
konfidentialitet enligt artikel 84, och överlämna dem till kommissionen och nämnden.
2.
Årsrapporten ska också innehålla följande information:
a) Antal och sakinnehåll för de förelägganden om att agera mot olagligt innehåll och förelägganden om att tillhandahålla
information som i enlighet med artiklarna 9 och 10 utfärdats av en nationell rättslig eller administrativ myndighet i
medlemsstaten för den berörda samordnaren av digitala tjänster.
b) Den verkan som givits dessa förelägganden, såsom den meddelats samordnaren för digitala tjänster enligt artiklarna 9
och 10.
3.
Om en medlemsstat har utsett flera behöriga myndigheter enligt artikel 49 ska den säkerställa att samordnaren för
digitala tjänster utarbetar en enda rapport som omfattar verksamheterna för alla de behöriga myndigheterna och att
samordnaren för digitala tjänster får all relevant information och allt stöd den behöver för detta ändamål från de övriga
berörda behöriga myndigheterna.
AVSNITT 2
Behörighet, samordnade undersökningar och mekanismer för enhetlighet
Artikel 56
Behörighet
1.
Den medlemsstat där det huvudsakliga etableringsstället för leverantören av förmedlingstjänster är beläget ska ha
exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av denna förordning, utom vad gäller de
befogenheter som anges i punkterna 2, 3 och 4.
2.
Kommissionen ska ha exklusiv befogenhet att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av kapitel III avsnitt 5.
3.
Kommissionen ska ha befogenhet att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av denna förordning, utom vad
gäller de befogenheter som fastställs i kapitel III avsnitt 5, gentemot leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av
mycket stora onlinesökmotorer.
4.
Om kommissionen inte har inlett förfaranden för samma överträdelse ska den medlemsstat där etableringsstället för
leverantören av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer är beläget ha befogenhet att med
avseende på dessa leverantörer utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av andra skyldigheter enligt denna
förordning än de som fastställs i kapitel III avsnitt 5.
5.
Medlemsstaterna och kommissionen ska i nära samarbete utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna i denna förordning.
219
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/84
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
6.
Om en leverantör av förmedlingstjänster inte har något etableringsställe i unionen ska den medlemsstat där dess
rättsliga företrädare har sin hemvist eller är etablerad eller kommissionen ha befogenhet, beroende på vad som är
tillämpligt, i enlighet med punkterna 1 och 4 i denna artikel, att utöva tillsyn över och kontrollera efterlevnaden av de
relevanta skyldigheterna enligt denna förordning.
7.
Om en leverantör av förmedlingstjänster underlåter att utse en rättslig företrädare i enlighet med artikel 13 ska alla
medlemsstater och, när det gäller en leverantör av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor,
kommissionen ha befogenhet att utöva tillsyn och kontrollera efterlevnaden i enlighet med den här artikeln.
Om en samordnare för digitala tjänster avser att utöva sin befogenhet enligt denna punkt ska den underrätta alla andra
samordnare för digitala tjänster och kommissionen och säkerställa att de tillämpliga skyddsåtgärder som föreskrivs i
stadgan respekteras, särskilt för att undvika att samma beteende bestraffas mer än en gång med avseende på överträdelse av
de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Om kommissionen avser att utöva sin befogenhet enligt denna punkt ska
den underrätta alla samordnare för digitala tjänster om sin avsikt. Efter underrättelsen enligt denna punkt får andra
medlemsstater inte inleda förfaranden för samma överträdelse som den som avses i underrättelsen.
Artikel 57
Ömsesidigt bistånd
1.
Samordnarna för digitala tjänster och kommissionen ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt
bistånd så att denna förordning kan tillämpas på ett konsekvent och effektivt sätt. Ömsesidigt bistånd ska i synnerhet
inbegripa utbyte av information i enlighet med denna artikel och en skyldighet för samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet att underrätta alla samordnare för digitala tjänster i destinationsländerna, nämnden och kommissionen
om inledandet av en undersökning och avsikten att fatta ett slutligt beslut, inbegripet dess bedömning, med avseende på en
specifik leverantör av förmedlingstjänster.
2.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet får, inom ramen för en undersökning, begära att andra
samordnare för digitala tjänster lämnar specifik information som de förfogar över vad gäller en specifik leverantör av
förmedlingstjänster eller utövar sina undersökningsbefogenheter som avses i artikel 51.1 med avseende på specifik
information i deras medlemsstat. När så är lämpligt får den samordnare för digitala tjänster som tar emot begäran
involvera andra behöriga myndigheter eller andra offentliga myndigheter i den berörda medlemsstaten.
3.
Den samordnare för digitala tjänster som tar emot begäran enligt punkt 2 ska tillmötesgå en sådan begäran och
informera samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet om de åtgärder som vidtagits, utan onödigt dröjsmål och
senast två månader efter mottagandet, utom då
a) omfattningen för eller syftet med begäran inte är tillräckligt specificerad, motiverad eller proportionell mot bakgrund av
undersökningssyftet, eller
b) varken den samordnare för digitala tjänster som mottar begäran eller andra behöriga eller offentliga myndigheter i den
medlemsstaten förfogar över den begärda informationen eller kan få tillgång till den, eller
c) begäran inte kan efterkommas utan att bryta mot unionsrätt eller nationell rätt.
Den samordnare för digitala tjänster som tar emot begäran ska ange skälen för sitt avslag med ett motiverat svar inom den
tidsfrist som anges i första stycket.
Artikel 58
Gränsöverskridande samarbete mellan samordnare för digitala tjänster
1.
Såvida inte kommissionen har inlett en undersökning av samma påstådda överträdelse får en samordnare för digitala
tjänster i destinationslandet, om den har skäl att misstänka att en leverantör av en förmedlingstjänst har överträtt denna
förordning på ett sätt som negativt påverkar tjänstemottagarna i den medlemsstaten, begära att samordnaren för digitala
tjänster i etableringslandet bedömer ärendet och vidtar de undersöknings- och efterlevnadsåtgärder som är nödvändiga för
att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.
220
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/85
2.
Såvida inte kommissionen har inlett en undersökning av samma påstådda överträdelse, och på begäran av minst tre
samordnare för digitala tjänster i destinationsländerna som har skäl att misstänka att en specifik leverantör av förmedlings
tjänster har överträtt denna förordning på ett sätt som negativt påverkar tjänstemottagarna i deras medlemsstater, får
nämnden begära att samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet bedömer ärendet och vidtar de undersöknings-
och efterlevnadsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa efterlevnaden av denna förordning.
3.
En begäran enligt punkt 1 eller 2 ska vara vederbörligen motiverad och innehålla minst följande uppgifter:
a) Kontaktpunkten för den berörda leverantören av förmedlingstjänster enligt artikel 11.
b) En redogörelse för relevanta fakta, de bestämmelser i denna förordning som berörs och skälen till att den samordnare
för digitala tjänster som sände begäran, eller nämnden, misstänker att leverantören överträtt denna förordning,
inbegripet beskrivningen av den påstådda överträdelsens negativa effekter.
c) All annan information som den samordnare för digitala tjänster som sänt begäran, eller nämnden, anser relevant, när så
är lämpligt även information som den samlat in på eget initiativ eller förslag till särskilda undersöknings- eller
efterlevnadsåtgärder att vidta, inbegripet interimistiska åtgärder.
4.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska i största möjliga utsträckning beakta begäran enligt punkt 1
eller 2 i denna artikel. När den inte anser sig ha tillräcklig information för att agera utifrån denna begäran och den har skäl
att anse att den samordnare för digitala tjänster som sänt begäran, eller nämnden, skulle kunna tillhandahålla ytterligare
information, får samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet antingen begära sådan information i enlighet med
artikel 57 eller, alternativt, inleda en gemensam undersökning enligt artikel 60.1 där åtminstone den samordnare för
digitala tjänster som lämnar begäran ingår. Den tidsfrist som fastställs i punkt 5 i den här artikeln ska tillfälligt upphöra att
löpa till dess att den ytterligare informationen har tillhandahållits eller till dess inbjudan om att delta i den gemensamma
undersökningen avvisats.
5.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska, utan onödigt dröjsmål och i vart fall inte senare än två
månader från mottagandet av en begäran enligt punkt 1 eller 2, till den samordnare för digitala tjänster som sänt denna
begäran och till nämnden, sända bedömningen av den misstänkta överträdelsen samt en redogörelse för undersökning-
eller efterlevnadsåtgärder som vidtagits eller som planeras i detta sammanhang för att säkerställa efterlevnaden av denna
förordning.
Artikel 59
Hänskjutande till kommissionen
1.
I avsaknad av ett meddelande inom den tidsfrist som fastställs i artikel 58.5, om nämnden inte är enig med
bedömningen eller de åtgärder som vidtagits eller planeras enligt artikel 58.5, eller i de fall som avses i artikel 60.3, får
nämnden hänskjuta ärendet till kommissionen och ska då tillhandahålla all relevant information. Denna information ska
omfatta minst den begäran eller rekommendation som sänts till samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet,
bedömningen av den samordnaren för digitala tjänster, de skäl som ligger till grund för oenigheten och eventuell
ytterligare information till stöd för hänskjutandet.
2.
Kommissionen ska göra sin bedömning av ärendet inom två månader från hänskjutandet enligt punkt 1, efter att ha
samrått med samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet.
3.
Om kommissionen enligt punkt 2 i denna artikel anser att bedömningen eller de undersöknings- eller efterlevnads
åtgärder som vidtagits eller planeras enligt artikel 58.5 är otillräckliga för att säkerställa effektiv efterlevnad eller på annat
sätt oförenliga med denna förordning ska den meddela sina synpunkter till samordnaren för digitala tjänster
etableringslandet och nämnden samt begära att samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet granskar ärendet.
221
i
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/86
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska vidta nödvändiga undersöknings- eller efterlevnadsåtgärder för att
säkerställa efterlevnaden av denna förordning, med största möjliga beaktande av kommissionens synpunkter och begäran
om granskning. Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska informera kommissionen och den samordnare för
digitala tjänster som lämnat begäran eller nämnden som vidtagit åtgärder enligt artikel 58.1 eller 58.2 om de åtgärder som
vidtagits inom två månader från den begäran om granskning.
Artikel 60
Gemensamma undersökningar
1.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet får inleda och leda gemensamma undersökningar med
deltagande av en eller flera andra berörda samordnare för digitala tjänster
a) på eget initiativ, för att undersöka en påstådd överträdelse av denna förordning av en viss leverantör av förmedlings
tjänster i flera medlemsstater, eller
b) på rekommendation från nämnden, som i sin tur agerar på begäran av minst tre samordnare för digitala tjänster med
påstående baserat på en rimlig misstanke att en viss leverantör av förmedlingstjänster har begått en överträdelse som
påverkar tjänstemottagarna i deras medlemsstater.
2.
Alla samordnare för digitala tjänster som kan styrka ett legitimt intresse för att delta i en gemensam undersökning
enligt punkt 1 får begära att delta. Den gemensamma undersökningen ska avslutas inom tre månader från den tidpunkt då
den inleds, om inte deltagarna kommer överens om något annat.
Samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet ska meddela sin preliminära ståndpunkt om den påstådda
överträdelsen senast en månad efter utgången av den tidsfrist som avses i första stycket till alla samordnare för digitala
tjänster, kommissionen och nämnden. Den preliminära ståndpunkten ska beakta synpunkterna från alla andra samordnare
för digitala tjänster som deltar i den gemensamma undersökningen. I tillämpliga fall ska i denna preliminära ståndpunkt
även de planerade efterlevnadsåtgärderna anges.
3.
Nämnden får hänskjuta ärendet till kommissionen enligt artikel 59, om
a) samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet inte har meddelat sin preliminära ståndpunkt inom den tidsfrist
som anges i punkt 2,
b) nämnden i grunden motsätter sig den preliminära ståndpunkt som meddelats av samordnaren för digitala tjänster i
etableringslandet, eller
c) samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet inte skyndsamt har inlett den gemensamma undersökningen efter
nämndens rekommendation enligt punkt 1 b.
4.
När de deltagande samordnarna för digitala tjänster genomför den gemensamma undersökningen ska de samarbeta
med goda avsikter och i tillämpliga fall beakta indikationer från samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och
nämndens rekommendationer. De samordnare för digitala tjänster i destinationsländerna som deltar i den gemensamma
undersökningen ska, på begäran av eller efter samråd med samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet, ha rätt att
utöva sina undersökningsbefogenheter enligt artikel 51.1 med avseende på de leverantörer av förmedlingstjänster som
berörs av den påstådda överträdelsen, med avseende på information och lokaler som är belägna inom deras territorium.
222
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/87
AVSNITT 3
Den europeiska nämnden för digitala tjänster
Artikel 61
Den europeiska nämnden för digitala tjänster
1.
Härmed inrättas en oberoende rådgivande grupp av samordnare för digitala tjänster, som ska utöva tillsyn över
leverantörer av förmedlingstjänster och som ska benämnas den europeiska nämnden för digitala tjänster (nämnden).
2.
Nämnden ska ge råd åt samordnarna för digitala tjänster och kommissionen i enlighet med denna förordning för att
uppnå följande mål:
a) Bidra till en konsekvent tillämpning av denna förordning och ett effektivt samarbete mellan samordnarna för digitala
tjänster och kommissionen när det gäller frågor som omfattas av denna förordning.
b) Samordna och bidra till riktlinjer och analys som görs av kommissionen, samordnarna för digitala tjänster och andra
behöriga myndigheter när det gäller nya aspekter av den inre marknaden med avseende på frågor som omfattas av
denna förordning.
c) Bistå samordnarna för digitala tjänster och kommissionen i tillsynen över mycket stora onlineplattformar.
Artikel 62
Nämndens struktur
1.
Nämnden ska bestå av samordnarna för digitala tjänster, som ska företrädas av tjänstemän på hög nivå. En eller flera
medlemsstaters underlåtenhet att utse en samordnare för digitala tjänster ska inte hindra nämnden från att utföra sina
uppgifter enligt denna förordning. När så föreskrivs i nationell rätt får andra behöriga myndigheter, som vid sidan av
samordnaren för digitala tjänster anförtrotts särskilda operativa uppgifter avseende tillämpningen och kontrollen av
efterlevnaden av denna förordning, delta i nämnden. Andra nationella myndigheter får bjudas in till möten där frågor av
relevans för dem diskuteras.
2.
En företrädare för kommissionen ska vara ordförande i nämnden. Kommissionen ska sammankalla mötena och
förbereda dagordningen i enlighet med nämndens uppdrag enligt denna förordning och i linje med dess arbetsordning.
Om det begärs att nämnden ska anta en rekommendation enligt denna förordning ska nämnden omedelbart göra begäran
tillgänglig för andra samordnare för digitala tjänster genom det system för informationsutbyte som fastställs i artikel 85.
3.
Varje medlemsstat ska ha en röst. Kommissionen ska inte ha rösträtt.
Nämnden ska anta sina akter med enkel majoritet. När nämnden antar en rekommendation till kommissionen enligt
artikel 36.1 första stycket ska omröstningen ske inom 48 timmar efter begäran från nämndens ordförande.
4.
Kommissionen ska tillhandahålla administrativt och analytiskt stöd till nämndens verksamhet enligt denna
förordning.
5.
Nämnden får bjuda in experter och observatörer till sina möten och får samarbeta med unionens övriga organ, byråer
och rådgivande grupper, liksom med externa experter när så är lämpligt. Nämnden ska offentliggöra resultaten av detta
samarbete.
6.
Nämnden får samråda med berörda parter och ska offentliggöra resultaten av sådana samråd.
7.
Nämnden ska anta sin egen arbetsordning, efter kommissionens godkännande.
223
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/88
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 63
Nämndens uppgifter
1.
När det är nödvändigt för att uppnå de mål som anges i artikel 61.2 ska nämnden i synnerhet
a) stödja samordningen av gemensamma undersökningar,
b) stödja de behöriga myndigheterna i analysen av rapporter och resultat från revisioner av mycket stora onlineplattformar
eller av mycket stora onlinesökmotorer som överlämnas enligt denna förordning,
c) lämna yttranden, rekommendationer eller råd till samordnarna för digitala tjänster i enlighet med denna förordning,
med särskilt beaktande av friheten för leverantörer av förmedlingstjänster att tillhandahålla tjänster,
d) ge kommissionen råd om de åtgärder som avses i artikel 66 och anta yttranden angående mycket stora
onlineplattformar eller mycket stora onlinesökmotorer i enlighet med denna förordning, och
e) stödja och främja utvecklingen och genomförandet av europeiska standarder, riktlinjer, rapporter, mallar och
uppförandekoder, i samarbete med relevanta intressenter i enlighet med denna förordning, inbegripet genom att avge
yttranden eller rekommendationer om frågor som rör artikel 44, samt identifiera nya aspekter av frågor som omfattas
av denna förordning.
2.
Samordnarna för digitala tjänster och, i förekommande fall, andra behöriga myndigheter som inte följer de av
nämnden antagna yttranden, begäranden eller rekommendationer som riktas till dem, ska ange skälen till detta val,
inbegripet en förklaring rörande de undersökningar, insatser och åtgärder som de har genomfört, när de lämnar sina
rapporter enligt denna förordning eller när de antar sina berörda beslut, när så är lämpligt.
AVSNITT 4
Tillsyn, undersökning, efterlevnadskontroll och övervakning med avseende på leverantörer av mycket stora
onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer
Artikel 64
Utveckling av sakkunskap och kapacitet
1.
Kommissionen ska, i samarbete med samordnarna för digitala tjänster och nämnden, utveckla unionens sakkunskap
och kapacitet, inklusive när så är lämpligt genom utstationering av personal från medlemsstaterna.
2.
Dessutom ska kommissionen, i samarbete med samordnarna för digitala tjänster och nämnden, samordna
bedömningen av systemfrågor och nya aspekter i hela unionen med avseende på mycket stora onlineplattformar eller
mycket stora onlinesökmotorer när det gäller frågor som omfattas av denna förordning.
3.
Kommissionen får be samordnarna för digitala tjänster, nämnden och andra av unionens organ och byråer med
relevant sakkunskap att stödja bedömningen av systemfrågor och nya aspekter i hela unionen enligt denna förordning.
4.
Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen, i synnerhet genom sina respektive samordnare för digitala
tjänster och andra behöriga myndigheter, i tillämpliga fall, bland annat genom att ställa sin sakkunskap och kapacitet till
förfogande.
224
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/89
Artikel 65
Efterlevnadskontroll av skyldigheterna för leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora
onlinesökmotorer
1.
För att undersöka om leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer
fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning, får kommissionen utöva de undersökningsbefogenheter som
fastställs i detta avsnitt redan innan förfaranden inleds enligt artikel 66.2. Den får utöva dessa befogenheter antingen på
eget initiativ eller efter en begäran enligt punkt 2 i den här artikeln.
2.
Om en samordnare för digitala tjänster har skäl att misstänka att en leverantör av en mycket stor onlineplattform eller
en mycket stor onlinesökmotor har överträtt bestämmelserna i kapitel III avsnitt 5 eller systematiskt har överträtt någon av
bestämmelserna i denna förordning, på ett sätt som allvarligt påverkar tjänstemottagarna i dess medlemsstat, får den,
genom det system för informationsutbyte som avses i artikel 85, lämna in en begäran till kommissionen om att bedöma
frågan.
3.
En begäran enligt punkt 2 ska vara vederbörligen motiverad och innehålla minst följande uppgifter:
a) Kontaktpunkten för den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller den mycket stora
onlinesökmotorn, i enlighet med artikel 11.
b) En redogörelse för relevanta fakta, berörda bestämmelser i denna förordning och skälen till att den samordnare för
digitala tjänster som sände begäran misstänker att den berörda leverantören av de mycket stora onlineplattformarna
eller av den mycket stora onlinesökmotorn har överträtt denna förordning, inbegripet en redogörelse för de fakta som
visar på överträdelsens systemkaraktär.
c) All annan information som den samordnare för digitala tjänster som sänt begäran anser relevant, inbegripet, när så är
lämpligt, information som den samlat in på eget initiativ.
Artikel 66
Inledande av förfaranden av kommissionen och samarbete i undersökningar
1.
Kommissionen får inleda förfaranden för ett eventuellt antagande av beslut enligt artiklarna 73 och 74 med avseende
på det relevanta agerandet hos den leverantör av mycket stora onlineplattformar eller av mycket stora onlinesökmotorer
som kommissionen misstänker har överträtt någon av bestämmelserna i denna förordning.
2.
Om kommissionen beslutar att inleda förfaranden enligt punkt 1 ska den underrätta samtliga samordnare för digitala
tjänster och nämnden, genom det system för informationsutbyte som avses i artikel 85, och den berörda leverantören av
den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn.
Samordnarna för digitala tjänster ska, utan onödigt dröjsmål efter att ha informerats om inledandet av förfarandena, sända
all information som de har om överträdelsen i fråga till kommissionen.
Genom kommissionens inledande av förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel fråntas samordnaren för digitala tjänster,
eller i tillämpliga fall, andra behöriga myndigheter, den befogenhet att utöva tillsyn och efterlevnadskontroll som föreskrivs
i denna förordning enligt artikel 56.4.
3.
Vid utövandet av sina undersökningsbefogenheter enligt denna förordning får kommissionen begära enskilt eller
gemensamt stöd från varje samordnare för digitala tjänster som berörs av den misstänkta överträdelsen, inbegripet
samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet. De samordnare för digitala tjänster som har tagit emot en sådan
begäran, och andra behöriga myndigheter som involverats av samordnaren för digitala tjänster, ska uppriktigt och i god tid
samarbeta med kommissionen och ska ha rätt att utöva sina undersökningsbefogenheter enligt artikel 51.1 med avseende
på leverantören av den berörda mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn, vad gäller
information, personer och lokaler som är belägna inom deras medlemsstats territorium och i enlighet med begäran.
225
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/90
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.
Kommissionen ska förse samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet och nämnden med all relevant
information om utövandet av de befogenheter som avses i artiklarna 67–72 och meddela sina preliminära slutsatser enligt
artikel 79.1. Nämnden ska överlämna sina synpunkter på dessa preliminära slutsatser till kommissionen inom den tidsfrist
som fastställs enligt artikel 79.2. Kommissionen ska i största möjliga utsträckning beakta nämndens synpunkter i sitt beslut.
Artikel 67
Begäran om information
1.
För att utföra de uppgifter som den anförtros inom ramen för detta avsnitt får kommissionen, genom en enkel
begäran eller genom beslut, ålägga den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora
onlinesökmotorn, och andra fysiska eller juridiska personer som agerar för ändamål som rör deras handels-, närings-,
hantverks- eller yrkesverksamhet vilka rimligen kan ha kännedom om information om en misstänkt överträdelse, inklusive
organisationer som utför sådana revisioner som avses i artiklarna 37 och 75.2, att tillhandahålla denna information inom
en rimlig tidsfrist.
2.
När kommissionen sänder en enkel begäran om information till den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller till den andra person som avses i punkt 1 i denna artikel, ska
den ange den rättsliga grunden för och ändamålet med begäran, ange vilken information som krävs, fastställa en tidsfrist
för när informationen måste tillhandahållas samt ange de böter som föreskrivs i artikel 74 för tillhandahållande av oriktig,
ofullständig eller vilseledande information.
3.
När kommissionen genom beslut ålägger den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller
mycket stora onlinesökmotorn eller den andra person som avses i punkt 1 i denna artikel att tillhandahålla information,
ska den ange den rättsliga grunden för och ändamålet med begäran, ange vilken information som krävs och fastställa en
tidsfrist för när informationen måste tillhandahållas. Den ska också ange de böter som föreskrivs i artikel 74 och ange eller
ålägga vite enligt artikel 76. Den ska vidare ange rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.
4.
Leverantören av den berörda mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller de andra
personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer, bolag eller företag, eller i de fall
då de inte har ställning som juridiska personer, de personer som är behöriga att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska
tillhandahålla den information som begärs på vägnar av leverantören av den berörda mycket stora onlineplattformen eller
mycket stora onlinesökmotorn eller på vägnar av den andra person som avses i punkt 1. I behörig ordning
befullmäktigade advokater får tillhandahålla informationen på sina klienters vägnar. Dessa klienter förblir fullt ansvariga
om den information som tillhandahålls är ofullständig, oriktig eller vilseledande.
5.
På begäran av kommissionen ska samordnarna för digitala tjänster och andra behöriga myndigheter förse
kommissionen med all information som den behöver för att utföra de uppgifter som den anförtros enligt detta avsnitt.
6.
Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål, efter att ha sänt den enkla begäran eller det beslut som avses i punkt 1 i
denna artikel, sända en kopia därav till samordnarna för digitala tjänster, via det system för informationsutbyte som avses i
artikel 85.
Artikel 68
Befogenhet att göra utfrågningar och uttalanden
1.
För att utföra sina uppgifter enligt detta avsnitt får kommissionen höra varje fysisk eller juridisk person som
samtycker till att i informationsinsamlingssyfte utfrågas om föremålet för en undersökning i samband med en misstänkt
överträdelse. Kommissionen ska ha rätt att spela in eller nedteckna en sådan utfrågning med hjälp av lämpliga tekniska
medel.
226
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/91
2.
Om den utfrågning som avses i punkt 1 genomförs i andra lokaler än kommissionens ska kommissionen informera
samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat på vars territorium utfrågningen äger rum. Om samordnaren för
digitala tjänster så begär får dess tjänstemän bistå de tjänstemän och andra medföljande personer som bemyndigats av
kommissionen att genomföra utfrågningen.
Artikel 69
Befogenhet att utföra inspektioner
1.
För att fullgöra sina uppgifter enligt detta avsnitt får kommissionen utföra alla nödvändiga inspektioner i lokalerna för
leverantören av den berörda mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller för en annan person
som avses i artikel 67.1.
2.
De tjänstemän och andra medföljande personer som kommissionen har bemyndigat att utföra en inspektion ska ha
befogenhet att
a) gå in i lokaler, på mark och i transportmedel som tillhör den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra berörda personen,
b) granska räkenskaperna och andra handlingar som rör tillhandahållandet av den berörda tjänsten, oavsett på vilket
medium de lagras,
c) göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana räkenskaper eller andra handlingar,
d) kräva att leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra
berörda personen ger åtkomst till och förklaringar om sin organisation, arbetssätt, it-system, algoritmer, datahantering
och affärsmetoder och spelar in, nedtecknar eller dokumenterar de förklaringar som ges,
e) försegla alla lokaler som används för ändamål som rör den handels-, närings-, hantverks- eller yrkesverksamhet för den
berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra
berörda personen, samt räkenskaper eller andra handlingar, under den period och i den omfattning som är nödvändig
för inspektionen,
f) be alla företrädare för eller anställda hos den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket
stora onlinesökmotorn eller den andra berörda personen om förklaringar av fakta eller handlingar som rör föremålet
för och syftet med inspektionen, och spela in eller nedteckna svaren,
g) ställa frågor till sådana företrädare eller anställda med koppling till föremålet för och syftet med inspektionen och spela
in eller nedteckna deras svar.
3.
Inspektioner får utföras med bistånd av revisorer eller experter som utsetts av kommissionen enligt artikel 72.2 och
av samordnaren för digitala tjänster eller andra behöriga nationella myndigheter i den medlemsstat på vars territorium
inspektionen utförs.
4.
Om begärda räkenskaper eller andra handlingar beträffande tillhandahållandet av den berörda tjänsten inte läggs fram
i fullständigt skick eller om svaren på frågor som ställs enligt punkt 2 i denna artikel är oriktiga, ofullständiga eller
vilseledande, ska de tjänstemän och andra medföljande personer som kommissionen bemyndigat att utföra en inspektion
utöva sina befogenheter efter uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger föremålet för och syftet med inspektionen
samt de sanktioner som föreskrivs i artiklarna 74 och 76. Kommissionen ska i god tid före inspektionen informera
samordnaren för digitala tjänster i den medlemsstat på vars territorium inspektionen ska utföras om den planerade
inspektionen.
227
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/92
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
5.
Under inspektioner får tjänstemän och andra medföljande personer som bemyndigats av kommissionen, revisorer
och experter som utsetts av kommissionen samt samordnaren för digitala tjänster eller de andra behöriga myndigheterna i
den medlemsstat på vars territorium inspektionen utförs kräva att den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn eller den andra berörda personen lämnar förklaringar om
dess organisation, arbetssätt, it-system, algoritmer, datahantering och affärsverksamhet och får rikta frågor till dess
nyckelpersonal.
6.
Den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn eller den
andra berörda fysiska eller juridiska personen måste underkasta sig inspektioner som beslutats av kommissionen. I beslutet
ska inspektionens ärende och syfte anges, liksom det datum då den ska inledas, de sanktioner som föreskrivs i artiklarna 74
och 76 och rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol. Kommissionen ska samråda med samordnaren för
digitala tjänster i den medlemsstat på vars territorium inspektionen ska utföras innan den fattar det beslutet.
7.
Tjänstemän från, och andra personer som bemyndigats eller utsetts av, samordnaren av digitala tjänster i den
medlemsstat på vars territorium inspektionen ska utföras ska, på begäran av den samordnaren av digitala tjänster eller av
kommissionen, aktivt bistå de tjänstemän och andra medföljande personer som bemyndigats av kommissionen i samband
med inspektionen. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som förtecknas i punkt 2.
8.
Om de tjänstemän och andra medföljande personer som kommissionen bemyndigat finner att den berörda
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn eller den andra berörda
personen motsätter sig en inspektion som beordrats enligt denna artikel, ska den medlemsstat på vars territorium
inspektionen ska utföras, på begäran av dessa tjänstemän eller andra medföljande personer och i enlighet med
medlemsstatens nationella rätt, ge dem nödvändigt bistånd, inbegripet, om så medges enligt den nationella rätten, i form
av tvångsåtgärder som vidtas av en behörig brottsbekämpande myndighet, så att de kan utföra inspektionen.
9.
Om det bistånd som föreskrivs i punkt 8 kräver tillstånd från en nationell rättslig myndighet i enlighet med den
berörda medlemsstatens nationella rätt, ska ett sådant tillstånd sökas av samordnaren för digitala tjänster i den
medlemsstaten på begäran av de tjänstemän och andra medföljande personer som bemyndigats av kommissionen. En
sådan ansökan om tillstånd får också göras som försiktighetsåtgärd.
10.
Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 9 ska den nationella rättsliga myndighet där ett ärende har inletts kontrollera
att kommissionens beslut om att inleda en inspektion är äkta och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga
eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen. Vid sådan kontroll får den nationella rättsliga
myndigheten, direkt eller genom samordnarna för digitala tjänster i den berörda medlemsstaten, be kommissionen om
detaljerade förklaringar, särskilt om de skäl kommissionen har för att misstänka en överträdelse av denna förordning, om
hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och om arten av deltagandet av den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra berörda personen. Den nationella rättsliga
myndigheten får dock inte ifrågasätta att en inspektion behövs eller begära ut uppgifter ur kommissionens
ärendehandlingar. Lagenligheten i kommissionens beslut kan endast prövas av Europeiska unionens domstol.
Artikel 70
Interimistiska åtgärder
1.
I samband med förfaranden som kan leda till antagandet av ett beslut om bristande efterlevnad enligt artikel 73.1, i
situationer som är brådskande på grund av risken för allvarlig skada för tjänstemottagarna, får kommissionen besluta om
interimistiska åtgärder mot den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora
onlinesökmotorn baserat på ett prima facie-konstaterande av en överträdelse.
2.
Ett beslut enligt punkt 1 ska gälla för en angiven tidsperiod och får förlängas i den mån som detta är nödvändigt och
lämpligt.
228
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/93
Artikel 71
Åtaganden
1.
Om den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn inom
ramen för förfarandena enligt detta avsnitt gör åtaganden om att säkerställa efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna i
denna förordning, kan kommissionen besluta om att göra dessa åtaganden bindande för den berörda leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn och förklara att det inte finns några ytterligare skäl att
vidta åtgärder.
2.
Kommissionen får, på begäran eller på eget initiativ, öppna förfarandet på nytt
a) om sakförhållanden som beslutet baserades på har ändrats,
b) om leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn agerar i strid med sina
åtaganden, eller
c) om beslutet grundade sig på ofullständig, oriktig eller vilseledande information som tillhandahållits av den berörda
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra person som
avses i artikel 67.1.
3.
Om kommissionen anser att de åtaganden som görs av den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn inte kan säkerställa en effektiv efterlevnad av de relevanta
bestämmelserna i denna förordning ska den avvisa dessa åtaganden i ett motiverat beslut när den avslutar förfarandet.
Artikel 72
Övervakning
1.
För att utföra de uppgifter som den anförtros enligt detta avsnitt får kommissionen vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att övervaka att denna förordning genomförs och efterlevs på ett effektivt sätt av leverantörer av mycket
stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer. Kommissionen får ålägga dem att ge tillgång till och lämna
förklaringar rörande sina databaser och algoritmer. Sådana åtgärder kan inbegripa införandet av en skyldighet för
leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn att spara alla handlingar som
anses nödvändiga för att bedöma genomförandet och efterlevnaden av skyldigheterna enligt denna förordning.
2.
Åtgärderna enligt punkt 1 får innefatta utseende av oberoende externa experter och revisorer, samt experter och
revisorer från behöriga nationella myndigheter med den berörda myndighetens tillåtelse, som kan bistå kommissionen i
övervakningen av att de relevanta bestämmelserna i denna förordning effektivt genomförs och efterlevs och förse
kommissionen med särskild expertis eller särskilda kunskaper.
Artikel 73
Bristande efterlevnad
1.
Kommissionen ska anta ett beslut om bristande efterlevnad om den finner att den berörda leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn inte uppfyller något av följande:
a) De relevanta bestämmelserna i denna förordning.
b) Interimistiska åtgärder som vidtagits enligt artikel 70.
c) Åtaganden som gjorts bindande enligt artikel 71.
229
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/94
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2.
Innan kommissionen antar ett beslut enligt punkt 1 ska den meddela den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn sina preliminära slutsatser. I de preliminära slutsatserna ska
kommissionen redogöra för de åtgärder som den överväger att vidta eller som den anser att den berörda leverantören av
den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn bör vidta, för att på ett effektivt sätt agera enligt
de preliminära slutsatserna.
3.
I det beslut som antas enligt punkt 1 ska kommissionen ålägga den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa
efterlevnaden av beslutet enligt punkt 1 inom en i det beslutet specificerad rimlig tidsperiod och att tillhandahålla
information om de åtgärder som den leverantören avser att vidta för att följa beslutet.
4.
Den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn ska förse
kommissionen med en beskrivning av de åtgärder som den har vidtagit för att säkerställa efterlevnaden av beslutet enligt
punkt 1 när de har genomförts.
5.
Om kommissionen finner att villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda ska den avsluta undersökningen genom ett beslut.
Beslutet skall tillämpas med omedelbar verkan.
Artikel 74
Böter
1.
I det beslut som avses i artikel 73 får kommissionen ålägga den berörda leverantören av den mycket stora
onlineplattformen eller av den mycket stora onlinesökmotorn böter som inte överstiger 6 % av dess totala globala
årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, om kommissionen finner att leverantören avsiktligen eller genom
försummelse
a) överträder de relevanta bestämmelserna i denna förordning,
b) underlåter att följa ett beslut om interimistiska åtgärder enligt artikel 70, eller
c) underlåter att fullgöra ett åtagande som gjorts bindande genom ett beslut enligt artikel 71.
2.
Kommissionen får genom beslut ålägga den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket
stora onlinesökmotorn eller en annan fysisk eller juridisk person som avses i artikel 67.1 böter som inte överstiger 1 % av
den totala årliga inkomsten eller globala omsättningen under det föregående räkenskapsåret, om de avsiktligt eller genom
försummelse
a) lämnar oriktig, ofullständig eller vilseledande information till svar på en enkel begäran eller en begäran genom beslut
enligt artikel 67,
b) underlåter att inom den angivna tidsfristen svara på en begäran om information som gjorts genom beslut,
c) underlåter att inom den tidsfrist som fastställts av kommissionen korrigera felaktig, ofullständig eller vilseledande
information som lämnats av en anställd, eller underlåter eller vägrar att tillhandahålla fullständig information,
d) vägrar att underkasta sig en inspektion enligt artikel 69,
e) underlåter att följa de åtgärder som antagits av kommissionen enligt artikel 72, eller
f) underlåter att uppfylla villkoren för tillgång till kommissionens ärendehandlingar enligt artikel 79.4.
3.
Innan kommissionen antar ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel ska den meddela den berörda leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller en annan person som avses i artikel 67.1 sina
preliminära slutsatser.
4.
När kommissionen fastställer bötesbeloppet ska den ta hänsyn till överträdelsens art, allvar, varaktighet och frekvens
samt, för böter enligt punkt 2, till den försening av förfarandena som den medfört.
230
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/95
Artikel 75
Utökad tillsyn av åtgärder för att avhjälpa överträdelser av de skyldigheter som fastställs i kapitel III avsnitt 5
1.
Om kommissionen antar ett beslut enligt artikel 73 med avseende på en överträdelse av någon av bestämmelserna i
kapitel III avsnitt 5, som begåtts av en leverantör av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor, ska
den använda sig av det system för utökad tillsyn som fastställs i den här artikeln. I så fall ska den i största möjliga
utsträckning beakta eventuella yttranden från nämnden enligt den här artikeln.
2.
I det beslut som avses i artikel 73 ska kommissionen ålägga den berörda leverantören av en mycket stor
onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor att inom en i beslutet angiven rimlig tidsperiod utarbeta och meddela
samordnarna för digitala tjänster, kommissionen och nämnden en handlingsplan med de nödvändiga åtgärder som är
tillräckliga för att få överträdelsen att upphöra eller avhjälpa den. Dessa åtgärder ska omfatta ett åtagande om att utföra en
oberoende revision i enlighet med artikel 37.3 och 37.4 av genomförandet av övriga åtgärder, och ska ange revisorernas
identitet samt metoden och tidpunkten för och uppföljningen av revisionen. Åtgärderna får också, när så är lämpligt,
inbegripa ett åtagande att delta i en relevant uppförandekod i enlighet med artikel 45.
3.
Inom en månad från mottagandet av handlingsplanen ska nämnden lämna sitt yttrande om handlingsplanen till
kommissionen. Inom en månad efter mottagandet av detta yttrande ska kommissionen besluta huruvida de åtgärder som
anges i handlingsplanen är tillräckliga för att få överträdelsen att upphöra eller avhjälpas och fastställa en rimlig tidsfrist för
dess genomförande. Det eventuella åtagandet att följa relevanta uppförandekoder ska tas i beaktande i det beslutet.
Kommissionen skall därefter övervaka att handlingsplanen genomförs. För det ändamålet ska den berörda leverantören av
en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor utan onödigt dröjsmål överlämna revisionsrapporten till
kommissionen när den blivit tillgänglig och hålla kommissionen uppdaterad om de åtgärder som vidtagits för att
genomföra handlingsplanen. Kommissionen får, om det är nödvändigt för sådan övervakning, kräva att den berörda
leverantören av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor tillhandahåller ytterligare information
inom en av kommissionen fastställd rimlig tidsperiod.
Kommissionen ska hålla nämnden och samordnarna för digitala tjänster informerade om genomförandet av
handlingsplanen och om sin övervakning av den.
4.
Kommissionen får vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med denna förordning, särskilt artiklarna 76.1 e och 82.1, om
a) den berörda leverantören av en mycket stor onlineplattform eller mycket stor onlinesökmotor underlåter att
tillhandahålla någon handlingsplan, revisionsrapporten, de nödvändiga uppdateringarna eller eventuell ytterligare
information som krävs, inom den tillämpliga tidsperioden,
b) kommissionen avvisar den föreslagna handlingsplanen eftersom den anser att de åtgärder som anges i handlingsplanen
inte är tillräckliga för att få överträdelsen att upphöra eller avhjälpas, eller
c) kommissionen, på grundval av revisionsrapporten, eventuella uppdateringar eller ytterligare information eller annan
relevant information som den har tillgång till, anser att genomförandet av handlingsplanen är otillräckligt för att få
överträdelsen att upphöra eller avhjälpas.
Artikel 76
Viten
1.
Kommissionen får genom beslut ålägga den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket
stora onlinesökmotorn eller den andra person som avses i artikel 67.1, beroende på vad som är tillämpligt, vite som inte
överstiger 5 % av den genomsnittliga dagsinkomsten eller globala årsomsättningen under det föregående räkenskapsåret
per dag, beräknat från den dag som anges i beslutet, för att få dem att
a) tillhandahålla riktig och fullständig information som svar på ett beslut med begäran om information enligt artikel 67,
b) underkasta sig en inspektion som kommissionen har beslutat om enligt artikel 69,
231
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/96
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
c) följa ett beslut om interimistiska åtgärder enligt artikel 70.1,
d) fullgöra åtaganden som gjorts rättsligt bindande genom ett beslut enligt artikel 71.1,
e) följa ett beslut enligt artikel 73.1, inbegripet, i tillämpliga fall, de krav som det innehåller i samband med den
handlingsplan som avses i artikel 75.
2.
Om den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den
andra person som avses i artikel 67.1 har fullgjort den skyldighet vars efterlevnad vitet var avsett att genomdriva får
kommissionen fastställa ett slutligt belopp för vitet som är lägre än enligt det ursprungliga beslutet.
Artikel 77
Preskriptionstid för åläggande av sanktioner
1.
De befogenheter som delegeras till kommissionen enligt artiklarna 74 och 76 ska vara begränsade till att gälla i fem
år.
2.
Den perioden ska börja löpa den dag då överträdelsen begås. Vid fortsatta eller upprepade överträdelser ska dock
preskriptionstiden börja löpa den dag då överträdelsen upphör.
3.
Varje åtgärd som kommissionen eller samordnaren för digitala tjänster vidtar för ändamål som rör undersökningen
eller förfarandena avseende en överträdelse ska innebära att preskriptionstiden för åläggande av böter eller vite avbryts.
Åtgärder som avbryter preskriptionstiden ska i synnerhet innefatta följande:
a) Begäran om information som görs av kommissionen eller samordnaren för digitala tjänster.
b) Inspektion.
c) Kommissionens inledande av ett förfarande enligt artikel 66.1.
4.
Vid varje avbrott ska tiden börja räknas på nytt. Preskriptionstiden för åläggande av böter eller vite ska dock löpa ut
senast den dag då en period som motsvarar den dubbla preskriptionstiden har förflutit utan att kommissionen har ålagt
några böter eller viten. Den perioden ska förlängas med den tid under vilken preskriptionstiden tillfälligt har avbrutits
enligt punkt 5.
5.
Preskriptionstiden för åläggande av böter eller vite ska tillfälligt avbrytas under den tid som kommissionens beslut är
föremål för en prövning av Europeiska unionens domstol.
Artikel 78
Preskriptionstid för verkställighet av sanktioner
1.
Kommissionens befogenhet att verkställa beslut som fattats enligt artiklarna 74 och 76 ska vara begränsad till att gälla
i fem år.
2.
Den perioden ska börja löpa den dag då beslutet blir slutligt.
3.
Preskriptionstiden för verkställighet av sanktioner ska avbrytas
a) genom meddelande av ett beslut om ändring av det ursprungliga bötesbeloppet eller beloppet för vitet eller om avslag på
en ansökan om ändring,
b) genom varje åtgärd av kommissionen eller en medlemsstat som agerar på kommissionens begäran för verkställighet av
betalningen av böterna eller vitet.
4.
Vid varje avbrott ska tiden börja räknas på nytt.
232
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/97
5.
Preskriptionstiden för verkställighet av sanktioner ska tillfälligt avbrytas så länge som
a) en betalningsfrist medges,
b) åtgärder för att driva in betalningen tillfälligt avbryts enligt ett beslut av Europeiska unionens domstol eller ett beslut av
en nationell domstol.
Artikel 79
Rätt att bli hörd och tillgång till handlingar i ärendet
1.
Innan kommissionen antar ett beslut enligt artikel 73.1, 74 eller 76 ska den ge den berörda leverantören av den
mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra person som avses i artikel 67.1
möjlighet att höras om
a) kommissionens preliminära slutsatser, inklusive frågor där kommissionen har invändningar, och
b) åtgärder som kommissionen kan avse att vidta mot bakgrund av de preliminära slutsatserna enligt led a.
2.
Den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller den andra
person som avses i artikel 67.1 får inkomma med sina synpunkter på kommissionens preliminära slutsatser inom en rimlig
tidsfrist som kommissionen fastställer i sina preliminära slutsatser och som inte får vara kortare än 14 dagar.
3.
Kommissionen ska endast basera sina beslut på invändningar vilka de berörda parterna har haft möjlighet att
kommentera.
4.
De berörda parternas rätt till försvar ska iakttas fullt ut i förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till kommissionens
ärendehandlingar enligt villkoren i ett förhandlat förfarande för utlämnande av uppgifter, med förbehåll för legitima
intressen hos den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn eller
den andra berörda personen för skydd av deras affärshemligheter. Kommissionen ska ha befogenhet att anta beslut med
sådana villkor för utlämnande av uppgifter i händelse av oenighet mellan parterna. Rätten till tillgång till kommissionens
ärendehandlingar ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller interna dokument hos kommissionen, nämnden,
samordnarna för digitala tjänster, andra behöriga myndigheter eller andra offentliga myndigheter i medlemsstaterna.
Rätten till tillgång ska i synnerhet inte omfatta korrespondens mellan kommissionen och dessa myndigheter. Ingenting i
denna punkt ska hindra kommissionen från att lämna ut eller använda information som är nödvändig för att bevisa en
överträdelse.
5.
Den information som samlas in enligt artiklarna 67, 68 och 69 får endast användas för tillämpningen av denna
förordning.
Artikel 80
Offentliggörande av beslut
1.
Kommissionen ska offentliggöra de beslut som den antar enligt artiklarna 70.1, 71.1 och 73–76. Vid offentlig
görandet ska parternas namn och huvudinnehållet i beslutet, inklusive eventuella sanktioner, anges.
2.
Offentliggörandet ska beakta rättigheterna och de legitima intressena för den berörda leverantören av den mycket
stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn och för eventuella andra personer enligt artikel 67.1 och
tredje parter, för att skydda deras konfidentiella uppgifter.
Artikel 81
Prövning av Europeiska unionens domstol
I enlighet med artikel 261 i EUF-fördraget har Europeiska unionens domstol obegränsad behörighet att pröva beslut genom
vilka kommissionen har ålagt böter eller viten. Den får undanröja, sänka eller höja böter eller viten som har ålagts.
233
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/98
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 82
Begäran om begränsning av tillgång samt samarbete med nationella domstolar
1.
Om alla befogenheter enligt detta avsnitt för att stoppa en överträdelse av denna förordning har uttömts, och
överträdelsen fortsätter och orsakar allvarlig skada som inte kan undvikas genom utövandet av andra befogenheter inom
ramen för unionsrätten eller nationell rätt, får kommissionen begära att samordnaren för digitala tjänster i etableringslandet
för den berörda leverantören av den mycket stora onlineplattformen eller mycket stora onlinesökmotorn agerar enligt
artikel 51.3.
Innan en sådan begäran görs till samordnaren för digitala tjänster ska kommissionen uppmana berörda parter att inkomma
med skriftliga synpunkter inom en tidsfrist som inte får vara kortare än 14 arbetsdagar, och då redogöra för de åtgärder
som den avser att begära och ange den eller de avsedda adressaterna för åtgärderna.
2.
När så krävs för en enhetlig tillämpning av denna förordning får kommissionen, på eget initiativ, inkomma med
skriftliga synpunkter till den behöriga rättsliga myndighet som avses i artikel 51.3. Med den berörda rättsliga
myndighetens tillåtelse får den också yttra sig muntligen.
Kommissionen får, för ändamål som endast är förbundna med sammanställandet av dess synpunkter, begära att denna
rättsliga myndighet överlämnar – eller säkerställer överlämning av – handlingar som behövs för en bedömning av ärendet.
3.
När en nationell domstol prövar en fråga som redan är föremål för ett beslut som antagits av kommissionen enligt
denna förordning får den nationella domstolen inte fatta något beslut som strider mot kommissionens beslut. Nationella
domstolar ska också undvika att fatta beslut som skulle kunna stå i strid med ett beslut som kommissionen överväger i
förfaranden som inletts enligt denna förordning. I detta syfte får en nationell domstol bedöma om det är nödvändigt att
inhibera förfarandet. Detta påverkar inte tillämpningen av artikel 267 i EUF-fördraget.
Artikel 83
Genomförandeakter om kommissionens ingripande
När det gäller ingripanden av kommissionen som omfattas av detta avsnitt, får kommissionen anta genomförandeakter om
de praktiska arrangemangen för
a) de förfaranden som avses i artiklarna 69 och 72,
b) de utfrågningar som föreskrivs i artikel 79, och
c) det förhandlade förfarande för utlämnande av information som föreskrivs i artikel 79.
Före antagandet av åtgärder enligt första stycket i denna artikel ska kommissionen offentliggöra ett utkast till dessa och
bjuda in alla berörda parter att inkomma med synpunkter inom den tidsfrist som anges i utkastet och som inte får vara
kortare än en månad. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 88.
AVSNITT 5
Gemensamma bestämmelser om kontroll av efterlevnad
Artikel 84
Tystnadsplikt
Utan att det påverkar det utbyte och den användning av information som avses i detta kapitel får kommissionen, nämnden,
medlemsstaternas behöriga myndigheter och deras respektive tjänstemän, övriga anställda samt andra personer som arbetar
under deras överinseende, och andra involverade fysiska eller juridiska personer, inklusive revisorer och experter som
utsetts enligt artikel 72.2, inte föra vidare information som de erhållit eller utbytt enligt denna förordning och som är av
sådant slag att den omfattas av tystnadsplikt.
234
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/99
Artikel 85
System för informationsutbyte
1.
Kommissionen ska inrätta och upprätthålla ett tillförlitligt och säkert system för informationsutbyte mellan
samordnarna för digitala tjänster, kommissionen och nämnden. Andra behöriga myndigheter får beviljas tillgång till detta
system, när så är nödvändigt för att de ska kunna utföra de uppgifter som de tilldelas i enlighet med denna förordning.
2.
Samordnarna för digitala tjänster, kommissionen och nämnden ska använda detta system för informationsutbyte för
all kommunikation enligt denna förordning.
3.
Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa praktiska och operativa bestämmelser för driften av
systemet för informationsutbyte och dess interoperabilitet med andra relevanta system. Dessa genomförandeakter ska
antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 88.
Artikel 86
Representation
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv (EU) 2020/1828 eller någon annan form av representation enligt
nationell rätt, ska mottagare av förmedlingstjänster åtminstone ha rätt att bemyndiga ett organ, en organisation eller en
sammanslutning att på deras vägnar utöva de rättigheter som följer av denna förordning, under förutsättning att organen,
organisationerna eller sammanslutningarna uppfyller samtliga följande villkor:
a) De drivs utan vinstsyfte.
b) De har inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med en medlemsstats rätt.
c) Deras stadgeenliga mål inbegriper ett berättigat intresse för att säkerställa att denna förordning efterlevs.
2.
Leverantörer av onlineplattformar ska vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att
säkerställa att anmälningar som lämnas in på tjänstemottagares vägnar av de organ, organisationer eller sammanslutningar
som avses i punkt 1 i denna artikel, via de mekanismer som avses i artikel 20.1, behandlas och blir föremål för beslut utan
onödigt dröjsmål.
AVSNITT 6
Delegerade akter och genomförandeakter
Artikel 87
Utövande av delegeringen
1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 24, 33, 37, 40 och 43 ska ges till kommissionen för en period på
fem år från och med den 16 november 2022. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast
nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med
perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader
före utgången av perioden i fråga.
235
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/100
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 24, 33, 37, 40 och 43 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i
beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i
enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.
5.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 24, 33, 37, 40 och 43 ska träda i kraft endast om varken Europapar
lamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten
delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har
underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europapar
lamentets eller rådets initiativ.
Artikel 88
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté (kommittén för digitala tjänster). Denna kommitté ska vara en kommitté i
den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
KAPITEL V
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 89
Ändringar av direktiv 2000/31/EG
1.
Artiklarna 12–15 i direktiv 2000/31/EG ska utgå.
2.
Hänvisningar till artiklarna 12–15 i direktiv 2000/31/EG ska anses som hänvisningar till artiklarna 4, 5, 6 respektive
8 i denna förordning.
Artikel 90
Ändring av direktiv (EU) 2020/1828
I bilaga I till direktiv (EU) 2020/1828 ska följande punkt läggas till:
”68. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala
tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277 27.10.2022, s. 1).”
Artikel 91
Översyn
1.
Senast den 18 februari 2027 ska kommissionen utvärdera och lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet
och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om denna förordnings potentiella effekter på utvecklingen och den
ekonomiska tillväxten i små och medelstora företag.
236
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/101
Senast den 17 november 2025 ska kommissionen göra en utvärdering av och lägga fram en rapport för Europaparlamentet,
rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
a) tillämpningen av artikel 33, inbegripet omfattningen av leverantörer av förmedlingstjänster som omfattas av de
skyldigheter som anges i kapitel III avsnitt 5 i denna förordning,
b) samspelet mellan denna förordning och andra rättsakter, särskilt de akter som avses i artikel 2.3 och 2.4.
2.
Senast den 17 november 2027, och därefter vart femte år, ska kommissionen utvärdera denna förordning och lägga
fram en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Rapporten ska särskilt behandla
a) tillämpningen av punkt 1 andra stycket a och b,
b) denna förordnings bidrag till en fördjupad och välfungerande inre marknad för förmedlingstjänster, särskilt när det
gäller gränsöverskridande tillhandahållande av digitala tjänster,
c) tillämpningen av artiklarna 13, 16, 20, 21, 45 och 46,
d) omfattningen av skyldigheterna för små företag och mikroföretag,
e) hur väl mekanismerna för tillsyn och kontroll av efterlevnaden fungerar,
f) inverkan på respekten för rätten till yttrande- och informationsfrihet.
3.
Den rapport som avses i punkterna 1 och 2 ska när så är lämpligt åtföljas av ett förslag till ändring av denna
förordning.
4.
Kommissionen ska i den rapport som avses i punkt 2 i denna artikel även utvärdera och rapportera om de årliga
verksamhetsrapporter som samordnarna för digitala tjänster har lämnat till kommissionen och nämnden enligt
artikel 55.1.
5.
Med avseende på punkt 2 ska medlemsstaterna och nämnden sända information på kommissionens begäran.
6.
Kommissionen ska när den gör de utvärderingar som avses i punkt 2 ta hänsyn till ståndpunkter och slutsatser från
Europaparlamentet, rådet och andra relevanta organ och källor, och ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora
företag och åt nya konkurrenters ställning.
7.
Senast den 18 februari 2027 ska kommissionen, efter samråd med nämnden, göra en bedömning av nämndens
funktionssätt och om tillämpningen av artikel 43 och ska lämna en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, med beaktande av de första åren av tillämpningen av denna förordning. På
grundval av resultaten och med största möjliga hänsyn till nämndens synpunkter ska denna rapport, när så är lämpligt,
åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning vad gäller nämndens struktur.
Artikel 92
Förtida tillämpning på leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer
Denna förordning ska tillämpas på leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer
som utsetts enligt artikel 33.4 från och med fyra månader efter den anmälan till den berörda leverantören som avses i
artikel 33.6, om den dagen infaller före den 17 februari 2024.
237
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/102
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 93
Ikraftträdande och tillämpning
1.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning.
2.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 17 februari 2024.
Artiklarna 24.2, 24.3, 24.6, 33.3–33.6, 37.7, 40.13 och 43 samt avsnitten 4, 5 och 6 i kapitel IV ska dock tillämpas från
och med den 16 november 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 19 oktober 2022.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
R. METSOLA
M. BEK
Ordförande
Ordförande
238
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/103
II
(Icke-lagstiftningsakter)
INTERNATIONELLA AVTAL
RÅDETS BESLUT (EU) 2022/2066
av den 21 februari 2022
om ingående på Europeiska unionens vägnar av genomförandeprotokollet till partnerskapsavtalet
om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen (2021–2026)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43 jämförd med artikel 218.6 andra
stycket a v och 218.7,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och
av följande skäl:
(1)
I enlighet med rådets beslut (EU) 2021/1117 (2) undertecknades genomförandeprotokollet till partnerskapsavtalet
om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen (2021–2026) (3) (protokollet) den 29 juni 2021,
med förbehåll för att protokollet ingås vid en senare tidpunkt.
(2)
Protokollet ska tillämpas provisoriskt från och med den dag då det undertecknas.
(3)
Målet med partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen (4) (avtalet) och
protokollet är att göra det möjligt för unionen och Republiken Gabon (Gabon) att bedriva ett närmare samarbete för
att fortsätta att främja utvecklingen av en politik för hållbart fiske och ett ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i
Gabons fiskezon och Atlanten, och samtidigt bidra till anständiga arbetsvillkor inom fiskerisektorn.
(4)
Protokollet bör godkännas.
(5)
Genom artikel 9 i avtalet inrättas en gemensam kommitté, vars uppgift är att kontrollera tillämpningen av avtalet.
Dessutom får gemensamma kommittén, i enlighet med artikel 19.5 i protokollet, anta vissa ändringar av
protokollet. I syfte att underlätta antagandet av dessa ändringar är det lämpligt att kommissionen, med förbehåll för
vissa materiella och formella villkor, bemyndigas att godkänna ändringarna på unionens vägnar genom ett förenklat
förfarande.
(6)
Unionens ståndpunkt med avseende på föreslagna ändringar av protokollet bör fastställas av rådet. Kommissionen
bör godkänna de föreslagna ändringarna på unionens vägnar om inte ett visst antal av medlemsstaterna som utgör
en blockerande minoritet, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen, motsätter sig dem.
(
1
) Godkännande av den 14 december 2021 (ännu inte offentliggjort i EUT).
(
2
) Rådets beslut (EU) 2021/1117 av den 28 juni 2021 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk
tillämpning av genomförandeprotokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen
(2021–2026) (EUT L 242, 8.7.2021, s. 3).
(
3
) EUT L 242, 8.7.2021, s. 5)
(
4
) EUT L 109, 26.4.2007, s. 3.
239
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/104
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(7)
Protokollet bör träda i kraft så snart som möjligt med tanke på den ekonomiska betydelsen av unionens
fiskeverksamhet i Gabons fiskezon och nödvändigheten av att i så stor utsträckning som möjligt minimera avbrottet
i denna verksamhet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genomförandeprotokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen
(2021–2026) (protokollet) godkänns härmed på unionens vägnar.
Artikel 2
Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 26 i protokollet.
Artikel 3
I enlighet med det förfarande som beskrivs i bilagan till detta beslut ska kommissionen vara bemyndigad att, på unionens
vägnar, godkänna de ändringar av protokollet som ska antas av den gemensamma kommitté som inrättas genom artikel 9
i partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen.
Artikel 4
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den 21 februari 2022.
På rådets vägnar
J. DENORMANDIE
Ordförande
240
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/105
BILAGA
FÖRFARANDE FÖR GODKÄNNANDE AV ÄNDRINGAR AV PROTOKOLLET SOM SKA ANTAS AV
GEMENSAMMA KOMMITTÉN
När gemensamma kommittén ska anta ändringar av protokollet i enlighet med artikel 19.5 i genomförandeprotokollet till
partnerskapsavtalet om fiske mellan Republiken Gabon och Europeiska gemenskapen (2021–2026) (protokollet), ska
kommissionen vara bemyndigad att på följande villkor godkänna de föreslagna ändringarna på unionens vägnar:
1. Kommissionen ska säkerställa att ett godkännande på unionens vägnar
a) överensstämmer med målen för den gemensamma fiskeripolitiken,
b) är förenligt med relevanta regler som antagits av de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna och beaktar den
gemensamma kuststatsförvaltningen,
c) tar hänsyn till den senaste statistiska, biologiska och övriga relevanta information som översänts till kommissionen.
2. Innan kommissionen godkänner de föreslagna ändringarna på unionens vägnar ska kommissionen lägga fram dem för
rådet i tillräckligt god tid före det relevanta mötet i gemensamma kommittén.
3. De föreslagna ändringarnas överensstämmelse med villkoren i punkt 1 ska bedömas av rådet.
4. Kommissionen ska godkänna de föreslagna ändringarna på unionens vägnar om inte ett visst antal av medlemsstaterna
som utgör en blockerande minoritet i rådet, i enlighet med artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen, motsätter sig
dessa ändringar. Om det finns en sådan blockerande minoritet ska kommissionen på unionens vägnar motsätta sig de
föreslagna ändringarna.
5. Om det under senare möten i gemensamma kommittén, även på plats, är omöjligt att nå en överenskommelse om de
föreslagna ändringarna ska frågan på nytt hänskjutas till rådet, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkterna
2–4, så att nya element kan beaktas i unionens ståndpunkt.
6. Kommissionen uppmanas att i god tid vidta nödvändiga åtgärder för uppföljning av gemensamma kommitténs beslut
om de föreslagna ändringarna, i förekommande fall inbegripet offentliggörande av det relevanta beslutet i Europeiska
unionens officiella tidning samt framläggande av eventuella förslag som är nödvändiga för beslutets genomförande.
7. I andra frågor som inte rör ändringar av protokollet enligt artikel 19.5 i protokollet, ska den ståndpunkt som unionen
ska inta i gemensamma kommittén fastställas i enlighet med fördragen och etablerade arbetsmetoder.
241
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/106
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
FÖRORDNINGAR
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2022/2067
av den 25 oktober 2022
om ändring av bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 om särskilda åtgärder för
bekämpning av afrikansk svinpest
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 av den 9 mars 2016 om överförbara
djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”) (1), särskilt
artikel 71.3, och
av följande skäl:
(1)
Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga
konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till
störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter från dem inom unionen och vid export till
tredjeländer.
(2)
I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 (2), som har antagits inom ramen för förordning (EU)
2016/429, fastställs särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning avseende afrikansk svinpest som de medlemsstater
som förtecknas i bilaga I till den förordningen (de berörda medlemsstaterna) ska tillämpa under en begränsad tid i
restriktionszonerna I, II och III som förtecknas i den bilagan.
(3)
De områden som förtecknas som restriktionszoner I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605
baseras på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen. Bilaga I till genomförande
förordning (EU) 2021/605 ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1911 (3) till
följd av förändringar i den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i Tyskland och Italien. Sedan den
genomförandeförordningen antogs har den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i vissa berörda
medlemsstater utvecklats.
(4)
Alla ändringar av restriktionszonerna I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 bör grundas
på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i de områden som drabbats av sjukdomen och den
allmänna epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten, risknivån för
ytterligare spridning av sjukdomen, vetenskapligt baserade principer och kriterier för geografisk avgränsning på
grund av afrikansk svinpest och unionens riktlinjer som överenskommits med medlemsstaterna i ständiga
kommittén för växter, djur, livsmedel och foder och som finns tillgängliga för allmänheten på kommissionens
webbplats (4). Sådana ändringar bör också ta hänsyn till internationella standarder, såsom WOAH:s (Världsorgani
sationen för djurhälsa) Terrestrial Animal Health Code (5) och de motiveringar för zonindelning som lämnats av de
behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
(
1
) EUT L 84, 31.3.2016, s. 1.
(
2
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 av den 7 april 2021 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk
svinpest (EUT L 129, 15.4.2021, s. 1).
(
3
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1911 av den 6 oktober 2022 om ändring av bilaga I till genomförande
förordning (EU) 2021/605 om särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest (EUT L 261, 7.10.2022, s. 6).
(
4
) Arbetsdokument SANTE/7112/2015/Rev. 3 ”Principles and criteria for geographically defining ASF regionalisation” (https://ec.europa.
eu/food/animals/animal-diseases/control-measures/asf_en).
(
5
) OIE Terrestrial Animal Health Code, 29:e upplagan, 2021, volym I och II, ISBN 978-92-95115–40–8 (https://www.woah.org/en/what-
we-do/standards/codes-and-manuals/terrestrial-code-online-access/).
242
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/107
(5)
Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 (6) kompletteras bestämmelserna om bekämpning av
de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 och som definieras som
sjukdomar i kategorierna A, B och C i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (7). I artikel 9 i
delegerad förordning (EU) 2020/689 föreskrivs särskilt vissa åtgärder för att klassificera ett djur eller en grupp av
djur som ett misstänkt eller bekräftat fall av en förtecknad sjukdom, inklusive afrikansk svinpest.
(6)
Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (8) kompletteras bestämmelserna om bekämpning av
de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 och som definieras som
sjukdomar i kategorierna A, B och C i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882. I artiklarna
63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687 föreskrivs särskilt att vissa åtgärder ska vidtas vid officiell bekräftelse
av ett utbrott av en sjukdom i kategori A hos vilda djur, inbegripet afrikansk svinpest hos vilda svin. I dessa
bestämmelser föreskrivs särskilt att en smittad zon ska fastställas och att förflyttning av vilda djur av förtecknade
arter och produkter av animaliskt ursprung därav ska förbjudas.
(7)
I maj 2022 underrättade Italien kommissionen om det aktuella läget i fråga om afrikansk svinpest inom landets
territorium efter ett misstänkt utbrott av den sjukdomen hos ett vilt svin i provinsen Rieti i regionen Lazio. Med
tillämpning av försiktighetsprincipen behandlade den behöriga myndigheten i den medlemsstaten det misstänkta
fallet av afrikansk svinpest som om det var ett bekräftat fall av afrikansk svinpest, och upprättade en smittad zon i
enlighet med den officiella bekräftelsen av sjukdomen i delegerad förordning (EU) 2020/687 och genomförande
förordning (EU) 2021/605.
(8)
I oktober 2022 informerade Italien kommissionen om att de kontinuerliga och detaljerade åtgärderna för
sjukdomsbekämpning och den passiva övervakningen av hållna och vilda svin visar att virus av afrikansk svinpest
inte förekommer i provinsen Rieti, och att den italienska behöriga myndigheten kan dra slutsatsen att det
misstänkta fallet av afrikansk svinpest i provinsen Rieti inte bör betraktas som ett bekräftat fall av afrikansk svinpest
i enlighet med artikel 9.2 b i delegerad förordning (EU) 2020/689, eftersom djuret, trots att en nukleinsyra som är
specifik för sjukdomen identifierades i testresultaten från de tester som utförts på djuret, inte uppvisade några
kliniska tecken som är förenliga med sjukdomen och att eventuella epidemiologiska kopplingar till andra
misstänkta eller bekräftade fall uteslutits.
(9)
Sedan genomförandeförordning (EU) 2022/1911 antogs har nya utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin
konstaterats i Tyskland. Dessutom har den epidemiologiska situationen i vissa zoner som förtecknas som
restriktionszoner I och III i Polen förbättrats när det gäller hållna och vilda svin.
(10) I oktober 2022 konstaterades flera utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i delstaten Brandenburg i Tyskland i
ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i bilaga I till genomförandeförordning (EU)
2021/605 och som ligger i närheten av ett område i delstaten Brandenburg som för närvarande förtecknas som en
restriktionszon I i den bilagan. Dessa nya utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin utgör en ökning av risknivån
som bör återspeglas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. De nuvarande gränserna för
restriktionszonerna I och II bör därför ändras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade utbrott.
(11) Efter dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i delstaten Brandenburg i Tyskland har
zonindelningen i denna medlemsstat omprövats och uppdaterats med beaktande av den aktuella epidemiologiska
situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen och i enlighet med artiklarna 5, 6 och 7 i genomförande
förordning (EU) 2021/605. Gällande riskhanteringsåtgärder har också omprövats och uppdaterats. Dessa ändringar
bör återspeglas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605.
(
6
) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 av den 17 december 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om övervakning, utrotningsprogram och sjukdomsfri status för vissa förtecknade
sjukdomar och nya sjukdomar (EUT L 174, 3.6.2020, s. 211).
(
7
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 av den 3 december 2018 om tillämpningen av vissa bestämmelser om
förebyggande och bekämpning av sjukdom för kategorier av förtecknade sjukdomar och om fastställande av en förteckning över
djurarter och grupper av djurarter som utgör en betydande risk för spridning av dessa förtecknade sjukdomar (EUT L 308, 4.12.2018,
s. 21).
(
8
) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 av den 17 december 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om förebyggande och bekämpning av förtecknade sjukdomar (EUT L 174,
3.6.2020, s. 64).
243
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/108
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(12) Med hänsyn till effektiviteten hos de åtgärder för sjukdomsbekämpning av afrikansk svinpest hos hållna svin i vissa
restriktionszoner III som förtecknas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605, vilka tillämpas i Polen i
enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687, särskilt åtgärderna i artiklarna 22, 25 och 40,
och i överensstämmelse med de riskreducerande åtgärder avseende afrikansk svinpest som fastställs i WOAH:s
Terrestrial Animal Health Code, bör vissa områden i regionerna Lubelskie, Podkarpackie, Wielkopolskie och
Lubuskie i Polen som för närvarande förtecknas som restriktionszoner III i bilaga I till genomförandeförordning (EU)
2021/605 nu förtecknas som restriktionszoner II i den bilagan, eftersom inga utbrott av afrikansk svinpest har
förekommit hos hållna svin i dessa restriktionszoner III under de senaste tolv månaderna, även om sjukdomen
fortfarande förekommer hos vilda svin. Dessa restriktionszoner III bör nu förtecknas som restriktionszoner II med
beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest.
(13) Med hänsyn till effektiviteten hos de åtgärder för sjukdomsbekämpning av afrikansk svinpest hos hållna svin i de
restriktionszoner I som förtecknas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605, vilka tillämpas i Polen i
enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687, särskilt åtgärderna i artiklarna 64, 65 och 67,
och i överensstämmelse med de riskreducerande åtgärder avseende afrikansk svinpest som fastställs i WOAH:s
Terrestrial Animal Health Code, bör dessutom vissa zoner i regionerna Podkarpackie, Łódzkie och Śląskie i Polen som
för närvarande förtecknas som restriktionszoner I i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 nu strykas
från förteckningen över restriktionszoner I i den bilagan, eftersom inga utbrott av afrikansk svinpest har
förekommit hos hållna och vilda svin i dessa restriktionszoner I under de senaste tolv månaderna.
Restriktionszonerna I bör nu strykas från den bilagan med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen
vad gäller afrikansk svinpest.
(14) På grundval av de uppgifter och motiveringar som Italien lämnat, särskilt med beaktande av slutförandet av den
epidemiologiska undersökningen och effektiviteten i åtgärderna för sjukdomsbekämpning avseende afrikansk
svinpest, och med beaktande av det rådande gynnsamma läget i fråga om afrikansk svinpest hos vilda svin i
regionen Lazio och de åtgärder för sjukdomsbekämpning som Italien vederbörligen har vidtagit, för att förhindra
onödiga störningar i handeln, bör restriktionszonerna I och II i provinsen Rieti nu strykas från bilaga I till
genomförandeförordning (EU) 2021/605 för att ta hänsyn till den aktuella epidemiologiska situationen för
afrikansk svinpest i den medlemsstaten.
(15) För att beakta den senaste utvecklingen av den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen
och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör nya tillräckligt stora
restriktionszoner avgränsas i Tyskland och Polen och förtecknas som restriktionszoner I och II i bilaga I till
genomförandeförordning (EU) 2021/605. Dessutom bör vissa delar av restriktionszon I strykas ur den bilagan för
Polens del. Eftersom situationen när det gäller afrikansk svinpest är mycket dynamisk i unionen har hänsyn tagits
till den epdemiologiska situationen i de omgivande områdena när dessa nya restriktionszoner avgränsas.
(16) Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det
viktigt att de ändringar som genom denna genomförandeförordning görs i bilaga I till genomförandeförordning (EU)
2021/605 får verkan så snart som möjligt.
(17) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur,
livsmedel och foder.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.
244
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/109
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 25 oktober 2022.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
245
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/110
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
BILAGA
Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ska ersättas med följande:
”BILAGA I
RESTRIKTIONSZONER
DEL I
1. Tyskland
Följande restriktionszoner I i Tyskland:
Bundesland Brandenburg:
— Landkreis Dahme-Spreewald:
— Gemeinde Alt Zauche-Wußwerk,
— Gemeinde Byhleguhre-Byhlen,
— Gemeinde Märkische Heide, mit den Gemarkungen Alt Schadow, Neu Schadow, Pretschen, Plattkow,
Wittmannsdorf, Schuhlen-Wiese, Bückchen, Kuschkow, Gröditsch, Groß Leuthen, Leibchel, Glietz, Groß Leine,
Dollgen, Krugau, Dürrenhofe, Biebersdorf und Klein Leine,
— Gemeinde Neu Zauche,
— Gemeinde Schwielochsee mit den Gemarkungen Groß Liebitz, Guhlen, Mochow und Siegadel,
— Gemeinde Spreewaldheide,
— Gemeinde Straupitz,
— Landkreis Märkisch-Oderland:
— Gemeinde Müncheberg mit den Gemarkungen Müncheberg, Eggersdorf bei Müncheberg und Hoppegarten bei
Müncheberg,
— Gemeinde Bliesdorf mit den Gemarkungen Kunersdorf - westlich der B167 und Bliesdorf - westlich der B167
— Gemeinde Märkische Höhe mit den Gemarkungen Reichenberg und Batzlow,
— Gemeinde Wriezen mit den Gemarkungen Haselberg, Frankenfelde, Schulzendorf, Lüdersdorf Biesdorf,
Rathsdorf - westlich der B 167 und Wriezen - westlich der B167
— Gemeinde Buckow (Märkische Schweiz),
— Gemeinde Strausberg mit den Gemarkungen Hohenstein und Ruhlsdorf,
— Gemeine Garzau-Garzin,
— Gemeinde Waldsieversdorf,
— Gemeinde Rehfelde mit der Gemarkung Werder,
— Gemeinde Reichenow-Mögelin,
— Gemeinde Prötzel mit den Gemarkungen Harnekop, Sternebeck und Prötzel östlich der B 168 und der L35,
— Gemeinde Oberbarnim,
— Gemeinde Bad Freienwalde mit der Gemarkung Sonnenburg,
— Gemeinde Falkenberg mit den Gemarkungen Dannenberg, Falkenberg westlich der L 35, Gersdorf und Kruge,
— Gemeinde Höhenland mit den Gemarkungen Steinbeck, Wollenberg und Wölsickendorf,
— Landkreis Barnim:
— Gemeinde Joachimsthal östlich der L220 (Eberswalder Straße), östlich der L23 (Töpferstraße und Templiner
Straße), östlich der L239 (Glambecker Straße) und Schorfheide (JO) östlich der L238,
246
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/111
— Gemeinde Friedrichswalde mit der Gemarkung Glambeck östlich der L 239,
— Gemeinde Althüttendorf,
— Gemeinde Ziethen mit den Gemarkungen Groß Ziethen und Klein Ziethen westlich der B198,
— Gemeinde Chorin mit den Gemarkungen Golzow, Senftenhütte, Buchholz, Schorfheide (Ch), Chorin westlich der
L200 und Sandkrug nördlich der L200,
— Gemeinde Britz,
— Gemeinde Schorfheide mit den Gemarkungen Altenhof, Werbellin, Lichterfelde und Finowfurt,
— Gemeinde (Stadt) Eberswalde mit der Gemarkungen Finow und Spechthausen und der Gemarkung Eberswalde
südlich der B167 und westlich der L200,
— Gemeinde Breydin,
— Gemeinde Melchow,
— Gemeinde Sydower Fließ mit der Gemarkung Grüntal nördlich der K6006 (Landstraße nach Tuchen), östlich der
Schönholzer Straße und östlich Am Postweg,
— Hohenfinow südlich der B167,
— Landkreis Uckermark:
— Gemeinde Passow mit den Gemarkungen Briest, Passow und Schönow,
— Gemeinde Mark Landin mit den Gemarkungen Landin nördlich der B2, Grünow und Schönermark,
— Gemeinde Angermünde mit den Gemarkungen Frauenhagen, Mürow, Angermünde nördlich und nordwestlich
der B2, Dobberzin nördlich der B2, Kerkow, Welsow, Bruchhagen, Greiffenberg, Günterberg, Biesenbrow,
Görlsdorf, Wolletz und Altkünkendorf,
— Gemeinde Zichow,
— Gemeinde Casekow mit den Gemarkungen Blumberg, Wartin, Luckow-Petershagen und den Gemarkungen
Biesendahlshof und Casekow westlich der L272 und nördlich der L27,
— Gemeinde Hohenselchow-Groß Pinnow mit der Gemarkung Hohenselchow nördlich der L27,
— Gemeinde Tantow,
— Gemeinde Mescherin außer der Gemarkung Neurochlitz östlich der B2, dieser folgend bis zur
Gemarkungsgrenze Rosow, weiter in nordwestlicher Richtung bis Rosow, weiter auf der K7311 zur
Landesgrenze zu Mecklenburg-Vorpommern, dieser folgend in östlicher Richtung bis zur polnischen Grenze,
— Gemeinde Gartz (Oder) mit der Gemarkung Geesow westlich der B2 sowie den Gemarkungen Gartz und
Hohenreinkendorf nördlich der L27 und der B2 bis zur Kastanienallee, dort links abbiegend dem Schülerweg
folgend bis Höhe Bahnhof, von hier in östlicher Richtung den Salveybach kreuzend bis zum Tantower Weg,
diesen in nördlicher Richtung bis zu Stettiner Straße, diese weiter folgend bis zur B2, dieser in nördlicher
Richtung folgend,
— Gemeinde Pinnow nördlich und westlich der B2,
— Landkreis Oder-Spree:
— Gemeinde Storkow (Mark),
— Gemeinde Spreenhagen mit den Gemarkungen Braunsdorf, Markgrafpieske, Lebbin und Spreenhagen,
— Gemeinde Grünheide (Mark) mit den Gemarkungen Kagel, Kienbaum und Hangelsberg,
— Gemeinde Fürstenwalde westlich der B 168 und nördlich der L 36,
247
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/112
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Gemeinde Rauen,
— Gemeinde Wendisch Rietz bis zur östlichen Uferzone des Scharmützelsees und von der südlichen Spitze des
Scharmützelsees südlich der B246,
— Gemeinde Reichenwalde,
— Gemeinde Bad Saarow mit der Gemarkung Petersdorf und der Gemarkung Bad Saarow-Pieskow westlich der
östlichen Uferzone des Scharmützelsees und ab nördlicher Spitze westlich der L35,
— Gemeinde Tauche mit der Gemarkung Werder,
— Gemeinde Steinhöfel mit den Gemarkungen Jänickendorf, Schönfelde, Beerfelde, Gölsdorf, Buchholz,
Tempelberg und den Gemarkungen Steinhöfel, Hasenfelde und Heinersdorf westlich der L36 und der
Gemarkung Neuendorf im Sande nördlich der L36,
— Landkreis Spree-Neiße:
— Gemeinde Turnow-Preilack mit der Gemarkung Turnow,
— Gemeinde Drachhausen,
— Gemeinde Schmogrow-Fehrow,
— Gemeinde Drehnow,
— Gemeinde Teichland mit den Gemarkungen Maust und Neuendorf,
— Gemeinde Guhrow,
— Gemeinde Werben,
— Gemeinde Dissen-Striesow,
— Gemeinde Briesen,
— Gemeinde Drebkau mit den Gemarkungen Jehserig, Schorbus, Domsdorf, Drebkau, Laubst, Leuthen, Siewisch,
Casel und Greifenhain,
— Gemeinde Kolkwitz mit den Gemarkungen Klein Gaglow nördl. der BAB 15, Kolkwitz, Gulben, Papitz, Babow,
Eichow, Krieschow, Limberg, Glinzig, Milkersdorf und Hähnchen,
— Gemeinde Burg (Spreewald)
— Kreisfreie Stadt Cottbus außer den Gemarkungen Kahren, Gallinchen, Groß Gaglow und der Gemarkung
Kiekebusch südlich der BAB,
— Landkreis Oberspreewald-Lausitz:
— Gemeinde Neupetershain,
— Gemeinde Lauchhammer,
— Gemeinde Schwarzheide,
— Gemeinde Schipkau,
— Gemeinde Senftenberg mit den Gemarkungen Brieske, Niemtsch, Senftenberg, Reppist, Hosena, Großkoschen,
Kleinkoschen und Sedlitz,
— die Gemeinde Schwarzbach mit der Gemarkung Biehlen,
— Gemeinde Neu-Seeland mit den Gemarkungen Lieske, Bahnsdorf und Lindchen,
— Gemeinde Großräschen mit den Gemarkungen Dörrwalde und Allmosen,
— Gemeinde Tettau,
— Landkreis Elbe-Elster:
— Gemeinde Großthiemig,
— Gemeinde Hirschfeld,
— Gemeinde Gröden,
248
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/113
— Gemeinde Schraden,
— Gemeinde Merzdorf,
— Gemeinde Röderland mit der Gemarkung Wainsdorf, Prösen, Stolzenhain a.d. Röder,
— Gemeinde Plessa mit der Gemarkung Plessa,
— Landkreis Prignitz:
— Gemeinde Groß Pankow mit den Gemarkungen Baek, Tangendorf, Tacken, Hohenvier, Strigleben, Steinberg und
Gulow,
— Gemeinde Perleberg mit der Gemarkung Schönfeld,
— Gemeinde Karstädt mit den Gemarkungen Postlin, Strehlen, Blüthen, Klockow, Premslin, Glövzin, Waterloo,
Karstädt, Dargardt, Garlin und die Gemarkungen Groß Warnow, Klein Warnow, Reckenzin, Streesow und
Dallmin westlich der Bahnstrecke Berlin/Spandau-Hamburg/Altona,
— Gemeinde Gülitz-Reetz,
— Gemeinde Putlitz mit den Gemarkungen Lockstädt, Mansfeld und Laaske,
— Gemeinde Triglitz,
— Gemeinde Marienfließ mit der Gemarkung Frehne,
— Gemeinde Kümmernitztal mit der Gemarkungen Buckow, Preddöhl und Grabow,
— Gemeinde Gerdshagen mit der Gemarkung Gerdshagen,
— Gemeinde Meyenburg,
— Gemeinde Pritzwalk mit der Gemarkung Steffenshagen,
Bundesland Sachsen:
— Landkreis Bautzen
— Gemeinde Arnsdorf, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Cunewalde,
— Gemeinde Demitz-Thumitz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Doberschau-Gaußig,
— Gemeinde Göda, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Großharthau, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Großpostwitz/O.L.,
— Gemeinde Hochkirch, sofern nicht bereits der Sperrzone II,
— Gemeinde Kubschütz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Neukirch/Lausitz,
— Gemeinde Obergurig,
— Gemeinde Schmölln-Putzkau,
— Gemeinde Sohland a. d. Spree,
— Gemeinde Stadt Bautzen, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Bischhofswerda, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Radeberg, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Schirgiswalde-Kirschau,
— Gemeinde Stadt Wilthen,
— Gemeinde Steinigtwolmsdorf,
249
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/114
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Stadt Dresden:
— Stadtgebiet, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Landkreis Meißen:
— Gemeinde Diera-Zehren, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Glaubitz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Hirschstein,
— Gemeinde Käbschütztal,
— Gemeinde Klipphausen, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Niederau, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Nünchritz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Röderaue, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Gröditz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Lommatzsch,
— Gemeinde Stadt Meißen, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Stadt Nossen außer Ortsteil Nossen,
— Gemeinde Stadt Riesa,
— Gemeinde Stadt Strehla,
— Gemeinde Stauchitz,
— Gemeinde Wülknitz, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
— Gemeinde Zeithain,
— Landkreis Mittelsachsen:
— Gemeinde Reinsberg,
— Landkreis Sächsische Schweiz-Osterzgebirge:
— Gemeinde Bannewitz,
— Gemeinde Dürrröhrsdorf-Dittersbach,
— Gemeinde Kreischa,
— Gemeinde Lohmen,
— Gemeinde Müglitztal,
— Gemeinde Stadt Dohna,
— Gemeinde Stadt Freital,
— Gemeinde Stadt Heidenau,
— Gemeinde Stadt Hohnstein,
— Gemeinde Stadt Neustadt i. Sa.,
— Gemeinde Stadt Pirna,
— Gemeinde Stadt Rabenau mit den Ortsteilen Lübau, Obernaundorf, Oelsa, Rabenau und Spechtritz,
— Gemeinde Stadt Stolpen,
— Gemeinde Stadt Tharandt mit den Ortsteilen Fördergersdorf, Großopitz, Kurort Hartha, Pohrsdorf und
Spechtshausen,
— Gemeinde Stadt Wilsdruff, sofern nicht bereits Teil der Sperrzone II,
250
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/115
Bundesland Mecklenburg-Vorpommern:
— Landkreis Vorpommern Greifswald
— Gemeinde Penkun,
— Gemeinde Nadrensee,
— Gemeinde Krackow,
— Gemeinde Glasow,
— Gemeinde Grambow,
— Landkreis Ludwigslust-Parchim:
— Gemeinde Barkhagen mit den Ortsteilen und Ortslagen: Altenlinden, Kolonie Lalchow, Plauerhagen, Zarchlin,
Barkow-Ausbau, Barkow,
— Gemeinde Blievenstorf mit dem Ortsteil: Blievenstorf,
— Gemeinde Brenz mit den Ortsteilen und Ortslagen: Neu Brenz, Alt Brenz,
— Gemeinde Domsühl mit den Ortsteilen und Ortslagen: Severin, Bergrade Hof, Bergrade Dorf, Zieslübbe, Alt
Dammerow, Schlieven, Domsühl, Domsühl-Ausbau, Neu Schlieven,
— Gemeinde Gallin-Kuppentin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Kuppentin, Kuppentin-Ausbau, Daschow,
Zahren, Gallin, Penzlin,
— Gemeinde Ganzlin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Dresenow, Dresenower Mühle, Twietfort, Ganzlin,
Tönchow, Wendisch Priborn, Liebhof, Gnevsdorf,
— Gemeinde Granzin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Lindenbeck, Greven, Beckendorf, Bahlenrade, Granzin,
— Gemeinde Grabow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Fresenbrügge, Grabow, Griemoor, Heidehof, Kaltehof,
Winkelmoor,
— Gemeinde Groß Laasch mit den Ortsteilen und Ortslagen: Groß Laasch,
— Gemeinde Kremmin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Beckentin, Kremmin,
— Gemeinde Kritzow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Schlemmin, Kritzow,
— Gemeinde Lewitzrand mit dem Ortsteil und Ortslage: Matzlow-Garwitz (teilweise),
— Gemeinde Lübz mit den Ortsteilen und Ortslagen: Bobzin, Broock, Broock Ausbau, Hof Gischow, Lübz,
Lutheran, Lutheran Ausbau, Riederfelde, Ruthen, Wessentin, Wessentin Ausbau,
— Gemeinde Neustadt-Glewe mit den Ortsteilen und Ortslagen: Hohes Feld, Kiez, Klein Laasch, Liebs Siedlung,
Neustadt-Glewe, Tuckhude, Wabel,
— Gemeinde Obere Warnow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Grebbin und Wozinkel, Gemarkung Kossebade
teilweise, Gemarkung Herzberg mit dem Waldgebiet Bahlenholz bis an die östliche Gemeindegrenze,
Gemarkung Woeten unmittelbar östlich und westlich der L16,
— Gemeinde Parchim mit den Ortsteilen und Ortslagen: Dargelütz, Neuhof, Kiekindemark, Neu Klockow,
Möderitz, Malchow, Damm, Parchim, Voigtsdorf, Neu Matzlow,
— Gemeinde Passow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Unterbrüz, Brüz, Welzin, Neu Brüz, Weisin, Charlottenhof,
Passow,
— Gemeinde Plau am See mit den Ortsteilen und Ortslagen: Reppentin, Gaarz, Silbermühle, Appelburg, Seelust,
Plau-Am See, Plötzenhöhe, Klebe, Lalchow, Quetzin, Heidekrug,
— Gemeinde Rom mit den Ortsteilen und Ortslagen: Lancken, Stralendorf, Rom, Darze, Paarsch,
— Gemeinde Spornitz mit den Ortsteilen und Ortslagen: Dütschow, Primark, Steinbeck, Spornitz,
— Gemeinde Werder mit den Ortsteilen und Ortslagen: Neu Benthen, Benthen, Tannenhof, Werder.
251
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/116
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2. Estland
Följande restriktionszoner I i Estland:
— Hiiu maakond.
3. Grekland
Följande restriktionszoner I i Grekland:
— in the regional unit of Drama:
— the community departments of Sidironero and Skaloti and the municipal departments of Livadero and
Ksiropotamo (in Drama municipality),
— the municipal department of Paranesti (in Paranesti municipality),
— the municipal departments of Kokkinogeia, Mikropoli, Panorama, Pyrgoi (in Prosotsani municipality),
— the municipal departments of Kato Nevrokopi, Chrysokefalo, Achladea, Vathytopos, Volakas, Granitis, Dasotos,
Eksohi, Katafyto, Lefkogeia, Mikrokleisoura, Mikromilea, Ochyro, Pagoneri, Perithorio, Kato Vrontou and
Potamoi (in Kato Nevrokopi municipality),
— in the regional unit of Xanthi:
— the municipal departments of Kimmerion, Stavroupoli, Gerakas, Dafnonas, Komnina, Kariofyto and Neochori
(in Xanthi municipality),
— the community departments of Satres, Thermes, Kotyli, and the municipal departments of Myki, Echinos and
Oraio and (in Myki municipality),
— the community department of Selero and the municipal department of Sounio (in Avdira municipality),
— in the regional unit of Rodopi:
— the municipal departments of Komotini, Anthochorio, Gratini, Thrylorio, Kalhas, Karydia, Kikidio, Kosmio,
Pandrosos, Aigeiros, Kallisti, Meleti, Neo Sidirochori and Mega Doukato (in Komotini municipality),
— the municipal departments of Ipio, Arriana, Darmeni, Archontika, Fillyra, Ano Drosini, Aratos and the
Community Departments Kehros and Organi (in Arriana municipality),
— the municipal departments of Iasmos, Sostis, Asomatoi, Polyanthos and Amvrosia and the community
department of Amaxades (in Iasmos municipality),
— the municipal department of Amaranta (in Maroneia Sapon municipality),
— in the regional unit of Evros:
— the municipal departments of Kyriaki, Mandra, Mavrokklisi, Mikro Dereio, Protokklisi, Roussa, Goniko, Geriko,
Sidirochori, Megalo Derio, Sidiro, Giannouli, Agriani and Petrolofos (in Soufli municipality),
— the municipal departments of Dikaia, Arzos, Elaia, Therapio, Komara, Marasia, Ormenio, Pentalofos, Petrota,
Plati, Ptelea, Kyprinos, Zoni, Fulakio, Spilaio, Nea Vyssa, Kavili, Kastanies, Rizia, Sterna, Ampelakia, Valtos,
Megali Doxipara, Neochori and Chandras (in Orestiada municipality),
— the municipal departments of Asvestades, Ellinochori, Karoti, Koufovouno, Kiani, Mani, Sitochori, Alepochori,
Asproneri, Metaxades, Vrysika, Doksa, Elafoxori, Ladi, Paliouri and Poimeniko (in Didymoteixo municipality),
— in the regional unit of Serres:
— the municipal departments of Kerkini, Livadia, Makrynitsa, Neochori, Platanakia, Petritsi, Akritochori, Vyroneia,
Gonimo, Mandraki, Megalochori, Rodopoli, Ano Poroia, Katw Poroia, Sidirokastro, Vamvakophyto,
Promahonas, Kamaroto, Strymonochori, Charopo, Kastanousi and Chortero and the community departments
of Achladochori, Agkistro and Kapnophyto (in Sintiki municipality),
252
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/117
— the municipal departments of Serres, Elaionas and Oinoussa and the community departments of Orini and Ano
Vrontou (in Serres municipality),
— the municipal departments of Dasochoriou, Irakleia, Valtero, Karperi, Koimisi, Lithotopos, Limnochori,
Podismeno and Chrysochorafa (in Irakleia municipality).
4. Lettland
Följande restriktionszoner I i Lettland:
— Dienvidkurzemes novada, Grobiņas pagasts, Nīcas pagasta daļa uz ziemeļiem no apdzīvotas vietas Bernāti, autoceļa
V1232, A11, V1222, Bārtas upes, Otaņķu pagasts, Grobiņas pilsēta,
— Ropažu novada Stopiņu pagasta daļa, kas atrodas uz rietumiem no autoceļa V36, P4 un P5, Acones ielas,
Dauguļupes ielas un Dauguļupītes.
5. Litauen
Följande restriktionszoner I i Litauen:
— Kalvarijos savivaldybė,
— Klaipėdos rajono savivaldybė: Agluonėnų, Dovilų, Gargždų, Priekulės, Vėžaičių, Kretingalės ir Dauparų-Kvietinių
seniūnijos,
— Marijampolės savivaldybė išskyrus Šumskų ir Sasnavos seniūnijos,
— Palangos miesto savivaldybė,
— Vilkaviškio rajono savivaldybė: Bartninkų, Gražiškių, Keturvalakių, Pajevonio, Virbalio, Vištyčio seniūnijos.
6. Ungern
Följande restriktionszoner I i Ungern:
— Békés megye 950950, 950960, 950970, 951950, 952050, 952750, 952850, 952950, 953050, 953150, 953650,
953660, 953750, 953850, 953960, 954250, 954260, 954350, 954450, 954550, 954650, 954750, 954850,
954860, 954950, 955050, 955150, 955250, 955260, 955270, 955350, 955450, 955510, 955650, 955750,
955760, 955850, 955950, 956050, 956060, 956150 és 956160 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes
területe,
— Bács-Kiskun megye 600150, 600850, 601550, 601650, 601660, 601750, 601850, 6.0.1950, 6.0.2050, 603250,
603750 és 603850 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Budapest 1 kódszámú, vadgazdálkodási tevékenységre nem alkalmas területe,
— Csongrád-Csanád megye 800150, 800160, 800250, 802220, 802260, 802310 és 802450 kódszámú
vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Fejér megye 400150, 400250, 400351, 400352, 400450, 400550, 401150, 401250, 401350, 4.0.2050, 402350,
402360, 402850, 402950, 403050, 403450, 403550, 403650, 403750, 403950, 403960, 403970, 404650,
404750, 404850, 404950, 404960, 405050, 405750, 405850, 405950,
— 406050, 406150, 406550, 406650 és 406750 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Győr-Moson-Sopron megye 100550, 100650, 100950, 101050, 101350, 101450, 101550, 101560 és 102150
kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Jász-Nagykun-Szolnok megye 750150, 750160, 750260, 750350, 750450, 750460, 754450, 754550, 754560,
754570, 754650, 754750, 754950, 755050, 755150, 755250, 755350 és 755450 kódszámú vadgazdálkodási
egységeinek teljes területe,
— Komárom-Esztergom megye 250150, 250250, 250450, 250460, 250550, 250650, 250750, 251050, 251150,
251250, 251350, 251360, 251650, 251750, 251850, 252250, kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes
területe,
253
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Pest megye 571550, 572150, 572250, 572350, 572550, 572650, 572750, 572850, 572950, 573150, 573250,
573260, 573350, 573360, 573450, 573850, 573950, 573960, 574050, 574150, 574350, 574360, 574550,
574650, 574750, 574850, 574860, 574950, 575050, 575150, 575250, 575350, 575550, 575650, 575750,
575850, 575950, 576050, 576150, 576250, 576350, 576450, 576650, 576750, 576850, 576950, 577050,
577150, 577350, 577450, 577650, 577850, 577950, 578050, 578150, 578250, 578350, 578360, 578450,
578550, 578560, 578650, 578850, 578950, 579050, 579150, 579250, 579350, 579450, 579460, 579550,
579650, 579750, 580250 és 580450 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe.
7. Polen
Följande restriktionszoner I i Polen:
w województwie kujawsko - pomorskim:
— powiat rypiński,
— powiat brodnicki,
— powiat grudziądzki,
— powiat miejski Grudziądz,
— powiat wąbrzeski,
w województwie warmińsko-mazurskim:
— gminy Wielbark i Rozogi w powiecie szczycieńskim,
w województwie podlaskim:
— gminy Wysokie Mazowieckie z miastem Wysokie Mazowieckie, Czyżew i część gminy Kulesze Kościelne położona
na południe od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie wysokomazowieckim,
— gminy Miastkowo, Nowogród, Śniadowo i Zbójna w powiecie łomżyńskim,
— gminy Szumowo, Zambrów z miastem Zambrów i część gminy Kołaki Kościelne położona na południe od linii
wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie zambrowskim,
— gminy Grabowo, Kolno i miasto Kolno, Turośl w powiecie kolneńskim,
w województwie mazowieckim:
— powiat ostrołęcki,
— powiat miejski Ostrołęka,
— gminy Bielsk, Brudzeń Duży, Bulkowo, Drobin, Gąbin, Łąck, Nowy Duninów, Radzanowo, Słupno, Staroźreby i
Stara Biała w powiecie płockim,
— powiat miejski Płock,
— powiat ciechanowski,
— gminy Baboszewo, Dzierzążnia, Joniec, Nowe Miasto, Płońsk i miasto Płońsk, Raciąż i miasto Raciąż, Sochocin w
powiecie płońskim,
— powiat sierpecki,
— gmina Bieżuń, Lutocin, Siemiątkowo i Żuromin w powiecie żuromińskim,
— część powiatu ostrowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— gminy Dzieżgowo, Lipowiec Kościelny, Mława, Radzanów, Strzegowo, Stupsk, Szreńsk, Szydłowo, Wiśniewo w
powiecie mławskim,
— powiat przasnyski,
— powiat makowski,
— powiat pułtuski,
— część powiatu wyszkowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— część powiatu węgrowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— część powiatu wołomińskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— gminy Mokobody i Suchożebry w powiecie siedleckim,
254
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/119
— gminy Dobre, Jakubów, Kałuszyn, Stanisławów w powiecie mińskim,
— gminy Bielany i gmina wiejska Sokołów Podlaski w powiecie sokołowskim,
— powiat gostyniński,
w województwie podkarpackim:
— gmina Krempna w powiecie jasielskim,
— część powiatu ropczycko – sędziszowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— gminy Pruchnik, Rokietnica, Roźwienica, w powiecie jarosławskim,
— gminy Fredropol, Krasiczyn, Krzywcza, Przemyśl, część gminy Orły położona na zachód od linii wyznaczonej przez
drogę nr 77, część gminy Żurawica na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 77 w powiecie przemyskim,
— powiat miejski Przemyśl,
— gminy Gać, Jawornik Polski, Kańczuga, część gminy Zarzecze położona na południe od linii wyznaczonej przez
rzekę Mleczka w powiecie przeworskim,
— powiat łańcucki,
— gminy Trzebownisko, Głogów Małopolski, część gminy Świlcza położona na północ od linii wyznaczonej przez
drogę nr 94 i część gminy Sokołów Małopolski położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 875 w
powiecie rzeszowskim,
— gmina Raniżów w powiecie kolbuszowskim,
— część powiatu dębickiego niewymieniona w części II załącznika I,
w województwie świętokrzyskim:
— gminy Nowy Korczyn, Solec–Zdrój, Wiślica, Stopnica, Tuczępy, Busko Zdrój w powiecie buskim,
— powiat kazimierski,
— powiat skarżyski,
— część powiatu opatowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— część powiatu sandomierskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— gminy Bogoria, Osiek, Staszów i część gminy Rytwiany położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę
nr 764, część gminy Szydłów położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 756 w powiecie
staszowskim,
— gminy Pawłów, Wąchock, część gminy Brody położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9 oraz na
południowy - zachód od linii wyznaczonej przez drogi: nr 0618T biegnącą od północnej granicy gminy do
skrzyżowania w miejscowości Lipie, drogę biegnącą od miejscowości Lipie do wschodniej granicy gminy i część
gminy Mirzec położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 744 biegnącą od południowej granicy
gminy do miejscowości Tychów Stary a następnie przez drogę nr 0566T biegnącą od miejscowości Tychów Stary w
kierunku północno - wschodnim do granicy gminy w powiecie starachowickim,
— powiat ostrowiecki,
— gminy Fałków, Ruda Maleniecka, Radoszyce, Smyków, Słupia Konecka, część gminy Końskie położona na zachód od
linii kolejowej, część gminy Stąporków położona na południe od linii kolejowej w powiecie koneckim,
— gminy Bodzentyn, Bieliny, Łagów, Morawica, Nowa Słupia, część gminy Raków położona na wschód od linii
wyznaczonej przez drogi nr 756 i 764, część gminy Chęciny położona na południe od linii wyznaczonej przez
drogę nr 762, część gminy Górno położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej
granicy gminy łączącą miejscowości Leszczyna – Cedzyna oraz na południe od linii wyznaczonej przez ul. Kielecką
w miejscowości Cedzyna biegnącą do wschodniej granicy gminy, część gminy Daleszyce położona na północ od
linii wyznaczonej przez drogę nr 764 biegnącą od wschodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą łączącą
miejscowości Daleszyce – Słopiec – Borków, dalej na północ od linii wyznaczonej przez tę drogę biegnącą od
skrzyżowania z drogą nr 764 do przecięcia z linią rzeki Belnianka, następnie na północ od linii wyznaczonej przez
rzeki Belnianka i Czarna Nida biegnącej do zachodniej granicy gminy w powiecie kieleckim,
255
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/120
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— gminy Działoszyce, Michałów, Pińczów, Złota w powiecie pińczowskim,
— gminy Imielno, Jędrzejów, Nagłowice, Sędziszów, Słupia, Sobków, Wodzisław w powiecie jędrzejowskim,
— gminy Moskorzew, Radków, Secemin, część gminy Włoszczowa położona na zachód od linii wyznaczonej przez
drogę nr 742 biegnącą od północnej granicy gminy do miejscowości Konieczno i dalej na zachód od linii
wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Konieczno – Rogienice – Dąbie – Podłazie, część gminy
Kluczewsko położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej granicy gminy i łączącą
miejscowości Krogulec – Nowiny - Komorniki do przecięcia z linią rzeki Czarna, następnie na północ od linii
wyznaczonej przez rzekę Czarna biegnącą do przecięcia z linią wyznaczoną przez drogę nr 742 i dalej na zachód
od linii wyznaczonej przez drogę nr 742 biegnącą od przecięcia z linią rzeki Czarna do południowej granicy gminy
w powiecie włoszczowskim,
w województwie łódzkim:
— gminy Łyszkowice, Kocierzew Południowy, Kiernozia, Chąśno, Nieborów, część gminy wiejskiej Łowicz położona
na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 92 biegnącej od granicy miasta Łowicz do zachodniej granicy
gminy oraz część gminy wiejskiej Łowicz położona na wschód od granicy miasta Łowicz i na północ od granicy
gminy Nieborów w powiecie łowickim,
— gminy Cielądz, Rawa Mazowiecka z miastem Rawa Mazowiecka w powiecie rawskim,
— gminy Bolimów, Głuchów, Godzianów, Lipce Reymontowskie, Maków, Nowy Kawęczyn, Skierniewice, Słupia w
powiecie skierniewickim,
— powiat miejski Skierniewice,
— gminy Mniszków, Paradyż, Sławno i Żarnów w powiecie opoczyńskim,
— gminy Czerniewice, Inowłódz, Lubochnia, Rzeczyca, Tomaszów Mazowiecki z miastem Tomaszów Mazowiecki,
Żelechlinek w powiecie tomaszowskim,
gmina Przedbórz w powiecie radomszczańskim, w województwie pomorskim:
— gminy Ostaszewo, miasto Krynica Morska oraz część gminy Nowy Dwór Gdański położona na południowy -
zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 55 biegnącą od południowej granicy gminy do skrzyżowania z drogą
nr 7, następnie przez drogę nr 7 i S7 biegnącą do zachodniej granicy gminy w powiecie nowodworskim,
— gminy Lichnowy, Miłoradz, Malbork z miastem Malbork, część gminy Nowy Staw położna na zachód od linii
wyznaczonej przez drogę nr 55 w powiecie malborskim,
— gminy Mikołajki Pomorskie, Stary Targ i Sztum w powiecie sztumskim,
— powiat gdański,
— Miasto Gdańsk,
— powiat tczewski,
— powiat kwidzyński,
w województwie lubuskim:
— gmina Lubiszyn w powiecie gorzowskim,
— gmina Dobiegniew w powiecie strzelecko – drezdeneckim,
w województwie dolnośląskim:
— gminy Dziadowa Kłoda, Międzybórz, Syców, Twardogóra, część gminy wiejskiej Oleśnica położona na północ od
linii wyznaczonej przez drogę nr S8, część gminy Dobroszyce położona na wschód od linii wyznaczonej przez
linię kolejową biegnącą od północnej do południowej granicy gminy w powiecie oleśnickim,
— gminy Jordanów Śląski, Kobierzyce, Mietków, Sobótka, część gminy Żórawina położona na zachód od linii
wyznaczonej przez autostradę A4, część gminy Kąty Wrocławskie położona na południe od linii wyznaczonej
przez autostradę A4 w powiecie wrocławskim,
256
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/121
— część gminy Domaniów położona na południowy zachód od linii wyznaczonej przez autostradę A4 w powiecie
oławskim,
— gmina Wiązów w powiecie strzelińskim,
— część powiatu średzkiego niewymieniona w części II załącznika I,
— miasto Świeradów - Zdrój w powiecie lubańskim,
— gminy Pielgrzymka, miasto Złotoryja, część gminy wiejskiej Złotoryja położona na zachód od linii wyznaczonej
przez drogę biegnącą od północnej granicy gminy w miejscowości Nowa Wieś Złotoryjska do granicy miasta
Złotoryja oraz na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 382 biegnącą od granicy miasta Złotoryja do
wschodniej granicy gminy w powiecie złotoryjskim,
— gmina Mirsk w powiecie lwóweckim,
— gminy Janowice Wielkie, Mysłakowice, Stara Kamienica w powiecie karkonoskim,
— część powiatu miejskiego Jelenia Góra położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 366,
— gminy Bolków, Męcinka, Mściwojów, Paszowice, miasto Jawor w powiecie jaworskim,
— gminy Dobromierz, Jaworzyna Śląska, Marcinowice, Strzegom, Żarów w powiecie świdnickim,
— gminy Dzierżoniów, Pieszyce, miasto Bielawa, miasto Dzierżoniów w powiecie dzierżoniowskim,
— gminy Głuszyca, Mieroszów w powiecie wałbrzyskim,
— gmina Nowa Ruda i miasto Nowa Ruda w powiecie kłodzkim,
— gminy Kamienna Góra, Marciszów i miasto Kamienna Góra w powiecie kamiennogórskim,
w województwie wielkopolskim:
— gminy Koźmin Wielkopolski, Rozdrażew, miasto Sulmierzyce, część gminy Krotoszyn położona na wschód od linii
wyznaczonej przez drogi: nr 15 biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 36, nr 36
biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 15 do skrzyżowana z drogą nr 444, nr 444 biegnącą od skrzyżowania z
drogą nr 36 do południowej granicy gminy w powiecie krotoszyńskim,
— gminy Brodnica, część gminy Dolsk położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 434 biegnącą od
północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 437, a nastęnie na wschód od drogi nr 437 biegnącej od
skrzyżowania z drogąnr 434 do południowej granicy gminy, część gminy Śrem położóna na wschód od linii
wyznaczonej przez drogę nr 310 biegnącą od zachodniej granicy gminy do miejscowości Śrem, następnie na
wschód od drogi nr 432 w miejscowości Śrem oraz na wschód od drogi nr 434 biegnącej od skrzyżowania z drogą
nr 432 do południowej granicy gminy w powiecie śremskim,
— gminy Borek Wielkopolski, Piaski, Pogorzela, w powiecie gostyńskim,
— gmina Grodzisk Wielkopolski i część gminy Kamieniec położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę
nr 308 w powiecie grodziskim,
— gmina Czempiń w powiecie kościańskim,
— gminy Kleszczewo, Kostrzyn, Kórnik, Pobiedziska, Mosina, miasto Puszczykowo, część gminy wiejskiej Murowana
Goślina położona na południe od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy miasta Murowana Goślina do
północno-wschodniej granicy gminy w powiecie poznańskim,
— gmina Kiszkowo i część gminy Kłecko położona na zachód od rzeki Mała Wełna w powiecie gnieźnieńskim,
— powiat czarnkowsko-trzcianecki,
— część gminy Wronki położona na północ od linii wyznaczonej przez rzekę Wartę biegnącą od zachodniej granicy
gminy do przecięcia z droga nr 182, a następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogi nr 182 oraz 184
biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 182 do południowej granicy gminy w powiecie szamotulskim,
257
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/122
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— gmina Budzyń w powiecie chodzieskim,
— gminy Mieścisko, Skoki i Wągrowiec z miastem Wągrowiec w powiecie wągrowieckim,
— powiat pleszewski,
— gmina Zagórów w powiecie słupeckim,
— gmina Pyzdry w powiecie wrzesińskim,
— gminy Kotlin, Żerków i część gminy Jarocin położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogi nr S11 i 15 w
powiecie jarocińskim,
— powiat ostrowski,
— powiat miejski Kalisz,
— powiat kaliski,
— powiat turecki,
— gminy Rzgów, Grodziec, Krzymów, Stare Miasto, Rychwał w powiecie konińskim,
— powiat kępiński,
— powiat ostrzeszowski,
w województwie opolskim:
— gminy Domaszowice, Pokój, część gminy Namysłów położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową
biegnącą od wschodniej do zachodniej granicy gminy w powiecie namysłowskim,
— gminy Wołczyn, Kluczbork, Byczyna w powiecie kluczborskim,
— gminy Praszka, Gorzów Śląski część gminy Rudniki położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 42
biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 43 i na zachód od linii wyznaczonej przez
drogę nr 43 biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 42 w powiecie oleskim,
— gmina Grodkóww powiecie brzeskim,
— gminy Komprachcice, Łubniany, Murów, Niemodlin, Tułowice w powiecie opolskim,
— powiat miejski Opole,
w województwie zachodniopomorskim:
— gminy Nowogródek Pomorski, Barlinek, Myślibórz, część gminy Dębno położona na wschód od linii wyznaczonej
przez drogę nr 126 biegnącą od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 23 w miejscowości Dębno,
następnie na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 23 do skrzyżowania z ul. Jana Pawła II w miejscowości
Cychry, następnie na północ od ul. Jana Pawła II do skrzyżowania z ul. Ogrodową i dalej na północ od linii
wyznaczonej przez ul. Ogrodową, której przedłużenie biegnie do wschodniej granicy gminy w powiecie
myśliborskim,
— gmina Stare Czarnowo w powiecie gryfińskim,
— gmina Bielice, Kozielice, Pyrzyce w powiecie pyrzyckim,
— gminy Bierzwnik, Krzęcin, Pełczyce w powiecie choszczeńskim,
— część powiatu miejskiego Szczecin położona na zachód od linii wyznaczonej przez rzekę Odra Zachodnia biegnącą
od północnej granicy gminy do przecięcia z drogą nr 10, następnie na południe od linii wyznaczonej przez drogę
nr 10 biegnącą od przecięcia z linią wyznaczoną przez rzekę Odra Zachodnia do wschodniej granicy gminy,
— gminy Dobra (Szczecińska), Police w powiecie polickim,
w województwie małopolskim:
— powiat brzeski,
— powiat gorlicki,
— powiat proszowicki,
258
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/123
— część powiatu nowosądeckiego niewymieniona w części II załącznika I,
— gminy
Czorsztyn, Krościenko nad Dunajcem, Ochotnica Dolna w powiecie nowotarskim,
— powiat miejski Nowy Sącz,
— powiat tarnowski,
— powiat miejski Tarnów,
— część powiatu dąbrowskiego niewymieniona w części III załącznika I.
8. Slovakien
Följande restriktionszoner I i Slovakien:
— in the district of Nové Zámky, Sikenička, Pavlová, Bíňa, Kamenín, Kamenný Most, Malá nad Hronom, Belá, Ľubá,
Šarkan, Gbelce, Bruty, Mužla, Obid, Štúrovo, Nána, Kamenica nad Hronom, Chľaba, Leľa, Bajtava, Salka, Malé
Kosihy,
— in the district of Veľký Krtíš, the municipalities of Ipeľské Predmostie, Veľká nad Ipľom, Hrušov, Kleňany, Sečianky,
— in the district of Levice, the municipalities of Keť, Čata, Pohronský Ruskov, Hronovce, Želiezovce, Zalaba, Malé
Ludince, Šalov, Sikenica, Pastovce, Bielovce, Ipeľský Sokolec, Lontov, Kubáňovo, Sazdice, Demandice, Dolné
Semerovce, Vyškovce nad Ipľom, Preseľany nad Ipľom, Hrkovce, Tupá, Horné Semerovce, Hokovce, Slatina, Horné
Turovce, Veľké Turovce, Šahy, Tešmak, Plášťovce, Ipeľské Uľany, Bátovce, Pečenice, Jabloňovce, Bohunice, Pukanec,
Uhliská,
— in the district of Krupina, the municipalities of Dudince, Terany, Hontianske Moravce, Sudince, Súdovce, Lišov,
— the whole district of Ružomberok,
— in the region of Turčianske Teplice, municipalties of Turček, Horná Štubňa, Čremošné, Háj, Rakša, Mošovce,
— in the district of Martin, municipalties of Blatnica, Folkušová, Necpaly,
— in the district of Dolný Kubín, the municipalities of Kraľovany, Žaškov, Jasenová, Vyšný Kubín, Oravská Poruba,
Leštiny, Osádka, Malatiná, Chlebnice, Krivá,
— in the district of Tvrdošín, the municipalities of Oravský Biely Potok, Habovka, Zuberec,
— in the district of Žarnovica, the municipalities of Rudno nad Hronom, Voznica, Hodruša-Hámre,
— the whole district of Žiar nad Hronom, except municipalities included in zone II.
9. Italien
Följande restriktionszoner I i Italien:
Piedmont Region:
— in the province of Alessandria, the municipalities of Casalnoceto, Oviglio, Tortona, Viguzzolo, Frugarolo,
Bergamasco, Castellar Guidobono, Berzano Di Tortona, Cerreto Grue, Carbonara Scrivia, Casasco, Carentino,
Frascaro, Paderna, Montegioco, Spineto Scrivia, Villaromagnano, Pozzolo Formigaro, Momperone, Merana,
Monleale, Terzo, Borgoratto Alessandrino, Casal Cermelli, Montemarzino, Bistagno, Castellazzo Bormida, Bosco
Marengo, Castelspina, Volpeglino, Alice Bel Colle, Gamalero, Volpedo, Pozzol Groppo, Sarezzano,
— in the province of Asti, the municipalities of Olmo Gentile, Nizza Monferrato, Incisa Scapaccino, Roccaverano,
Castel Boglione, Mombaruzzo, Maranzana, Castel Rocchero, Rocchetta Palafea, Castelletto Molina, Castelnuovo
Belbo, Montabone, Quaranti, Fontanile, Calamandrana, Bruno, Sessame, Monastero Bormida, Bubbio, Cassinasco,
Serole, Loazzolo, Cessole, Vesime, San Giorgio Scarampi,
— in the province of Cuneo, the municipalities of Bergolo, Pezzolo Valle Uzzone, Cortemilia, Levice, Castelletto
Uzzone, Perletto,
259
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/124
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Liguria Region:
— in the province of Genova, the Municipalities of Rovegno, Rapallo, Portofino, Cicagna, Avegno, Montebruno, Santa
Margherita Ligure, Favale Di Malvaro, Recco, Camogli, Moconesi, Tribogna, Fascia, Uscio, Gorreto, Fontanigorda,
Neirone, Rondanina, Lorsica, Propata;
— in the province of Savona, the municipalities of Cairo Montenotte, Quiliano, Dego, Altare, Piana Crixia, Giusvalla,
Albissola Marina, Savona,
Emilia-Romagna Region:
— in the province of Piacenza, the municipalities of Ottone, Zerba,
Lombardia Region:
— in the province of Pavia, the municipalities of Rocca Susella, Montesegale, Menconico, Val Di Nizza, Bagnaria, Santa
Margherita Di Staffora, Ponte Nizza, Brallo Di Pregola, Varzi, Godiasco, Cecima,
Lazio Region:
— in the province of Rome,
North: the municipalities of Riano, Castelnuovo di Porto, Capena, Fiano Romano, Morlupo, Sacrofano, Magliano
Romano, Formello, Campagnano di Roma, Anguillara;
West: the municipality of Fiumicino;
South: the municipality of Rome between the boundaries of the municipality of Fiumicino (West), the limits of Zone
3 (North), the Tiber river up to the intersection with the Grande Raccordo Anulare GRA Highway, the Grande
Raccordo Anulare GRA Highway up to the intersection with A24 Highway, A24 Highway up to the intersection
with Viale del Tecnopolo, viale del Tecnopolo up to the intersection with the boundaries of the municipality of
Guidonia Montecelio;
East: the municipalities of Guidonia Montecelio, Montelibretti, Palombara Sabina, Monterotondo, Mentana,
Sant’Angelo Romano, Fonte Nuova.
DEL II
1. Bulgarien
Följande restriktionszoner II i Bulgarien:
— the whole region of Haskovo,
— the whole region of Yambol,
— the whole region of Stara Zagora,
— the whole region of Pernik,
— the whole region of Kyustendil,
— the whole region of Plovdiv, excluding the areas in Part III,
— the whole region of Pazardzhik, excluding the areas in Part III,
— the whole region of Smolyan,
— the whole region of Dobrich,
— the whole region of Sofia city,
— the whole region of Sofia Province,
— the whole region of Blagoevgrad excluding the areas in Part III,
— the whole region of Razgrad,
— the whole region of Kardzhali,
— the whole region of Burgas,
— the whole region of Varna excluding the areas in Part III,
— the whole region of Silistra,
260
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/125
— the whole region of Ruse,
— the whole region of Veliko Tarnovo,
— the whole region of Pleven,
— the whole region of Targovishte,
— the whole region of Shumen,
— the whole region of Sliven,
— the whole region of Vidin,
— the whole region of Gabrovo,
— the whole region of Lovech,
— the whole region of Montana,
— the whole region of Vratza.
2. Tyskland
Följande restriktionszoner II i Tyskland:
Bundesland Brandenburg:
— Landkreis Oder-Spree:
— Gemeinde Grunow-Dammendorf,
— Gemeinde Mixdorf
— Gemeinde Schlaubetal,
— Gemeinde Neuzelle,
— Gemeinde Neißemünde,
— Gemeinde Lawitz,
— Gemeinde Eisenhüttenstadt,
— Gemeinde Vogelsang,
— Gemeinde Ziltendorf,
— Gemeinde Wiesenau,
— Gemeinde Friedland,
— Gemeinde Siehdichum,
— Gemeinde Müllrose,
— Gemeinde Briesen,
— Gemeinde Jacobsdorf
— Gemeinde Groß Lindow,
— Gemeinde Brieskow-Finkenheerd,
— Gemeinde Ragow-Merz,
— Gemeinde Beeskow,
— Gemeinde Rietz-Neuendorf,
— Gemeinde Tauche mit den Gemarkungen Stremmen, Ranzig, Trebatsch, Sabrodt, Sawall, Mitweide, Lindenberg,
Falkenberg (T), Görsdorf (B), Wulfersdorf, Giesensdorf, Briescht, Kossenblatt und Tauche,
— Gemeinde Langewahl,
— Gemeinde Berkenbrück,
— Gemeinde Steinhöfel mit den Gemarkungen Arensdorf und Demitz und den Gemarkungen Steinhöfel,
Hasenfelde und Heinersdorf östlich der L 36 und der Gemarkung Neuendorf im Sande südlich der L36,
261
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Gemeinde Fürstenwalde östlich der B 168 und südlich der L36,
— Gemeinde Diensdorf-Radlow,
— Gemeinde Wendisch Rietz östlich des Scharmützelsees und nördlich der B 246,
— Gemeinde Bad Saarow mit der Gemarkung Neu Golm und der Gemarkung Bad Saarow-Pieskow östlich des
Scharmützelsees und ab nördlicher Spitze östlich der L35,
— Landkreis Dahme-Spreewald:
— Gemeinde Jamlitz,
— Gemeinde Lieberose,
— Gemeinde Schwielochsee mit den Gemarkungen Goyatz, Jessern, Lamsfeld, Ressen, Speichrow und Zaue,
— Landkreis Spree-Neiße:
— Gemeinde Schenkendöbern,
— Gemeinde Guben,
— Gemeinde Jänschwalde,
— Gemeinde Tauer,
— Gemeinde Peitz,
— Gemeinde Kolkwitz mit der Gemarkung Klein Gaglow südl. der BAB 15,
— Gemeinde Turnow-Preilack mit der Gemarkung Preilack,
— Gemeinde Teichland mit der Gemarkung Bärenbrück,
— Gemeinde Heinersbrück,
— Gemeinde Forst,
— Gemeinde Groß Schacksdorf-Simmersdorf,
— Gemeinde Neiße-Malxetal,
— Gemeinde Jämlitz-Klein Düben,
— Gemeinde Tschernitz,
— Gemeinde Döbern,
— Gemeinde Felixsee,
— Gemeinde Wiesengrund,
— Gemeinde Spremberg,
— Gemeinde Welzow,
— Gemeinde Neuhausen/Spree,
— Gemeinde Drebkau mit der Gemarkung Kausche,
— Kreisfreie Stadt Cottbus mit den Gemarkungen Kahren, Gallinchen, Groß Gaglow und der Gemarkung
Kiekebusch südlich der BAB 15,
— Landkreis Märkisch-Oderland:
— Gemeinde Bleyen-Genschmar,
— Gemeinde Neuhardenberg
— Gemeinde Golzow,
— Gemeinde Küstriner Vorland,
— Gemeinde Alt Tucheband,
— Gemeinde Reitwein,
262
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/127
— Gemeinde Podelzig,
— Gemeinde Gusow-Platkow,
— Gemeinde Seelow,
— Gemeinde Vierlinden,
— Gemeinde Lindendorf,
— Gemeinde Fichtenhöhe,
— Gemeinde Lietzen,
— Gemeinde Falkenhagen (Mark),
— Gemeinde Zeschdorf,
— Gemeinde Treplin,
— Gemeinde Lebus,
— Gemeinde Müncheberg mit den Gemarkungen Jahnsfelde, Trebnitz, Obersdorf, Münchehofe und Hermersdorf,
— Gemeinde Märkische Höhe mit der Gemarkung Ringenwalde,
— Gemeinde Bliesdorf mit der Gemarkung Metzdorf und Gemeinde Bliesdorf – östlich der B167 bis östlicher Teil,
begrenzt aus Richtung Gemarkungsgrenze Neutrebbin südlich der Bahnlinie bis Straße „Sophienhof“ dieser
westlich folgend bis „Ruesterchegraben“ weiter entlang Feldweg an den Windrädern Richtung „Herrnhof“,
weiter entlang „Letschiner Hauptgraben“ nord-östlich bis Gemarkungsgrenze Alttrebbin und Kunersdorf –
östlich der B167,
— Gemeinde Bad Freienwalde mit den Gemarkungen Altglietzen, Altranft, Bad Freienwalde, Bralitz, Hohenwutzen,
Schiffmühle, Hohensaaten und Neuenhagen,
— Gemeinde Falkenberg mit der Gemarkung Falkenberg östlich der L35,
— Gemeinde Oderaue,
— Gemeinde Wriezen mit den Gemarkungen Altwriezen, Jäckelsbruch, Neugaul, Beauregard, Eichwerder,
Rathsdorf – östlich der B167 und Wriezen – östlich der B167,
— Gemeinde Neulewin,
— Gemeinde Neutrebbin,
— Gemeinde Letschin,
— Gemeinde Zechin,
— Landkreis Barnim:
— Gemeinde Lunow-Stolzenhagen,
— Gemeinde Parsteinsee,
— Gemeinde Oderberg,
— Gemeinde Liepe,
— Gemeinde Hohenfinow (nördlich der B167),
— Gemeinde Niederfinow,
— Gemeinde (Stadt) Eberswalde mit den Gemarkungen Eberswalde nördlich der B167 und östlich der L200,
Sommerfelde und Tornow nördlich der B167,
— Gemeinde Chorin mit den Gemarkungen Brodowin, Chorin östlich der L200, Serwest, Neuehütte, Sandkrug
östlich der L200,
— Gemeinde Ziethen mit der Gemarkung Klein Ziethen östlich der Serwester Dorfstraße und östlich der B198,
263
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/128
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Landkreis Uckermark:
— Gemeinde Angermünde mit den Gemarkungen Crussow, Stolpe, Gellmersdorf, Neukünkendorf, Bölkendorf,
Herzsprung, Schmargendorf und den Gemarkungen Angermünde südlich und südöstlich der B2 und
Dobberzin südlich der B2,
— Gemeinde Schwedt mit den Gemarkungen Criewen, Zützen, Schwedt, Stendell, Kummerow, Kunow, Vierraden,
Blumenhagen, Oderbruchwiesen, Enkelsee, Gatow, Hohenfelde, Schöneberg, Flemsdorf und der Gemarkung
Felchow östlich der B2,
— Gemeinde Pinnow südlich und östlich der B2,
— Gemeinde Berkholz-Meyenburg,
— Gemeinde Mark Landin mit der Gemarkung Landin südlich der B2,
— Gemeinde Casekow mit der Gemarkung Woltersdorf und den Gemarkungen Biesendahlshof und Casekow
östlich der L272 und südlich der L27,
— Gemeinde Hohenselchow-Groß Pinnow mit der Gemarkung Groß Pinnow und der Gemarkung Hohenselchow
südlich der L27,
— Gemeinde Gartz (Oder) mit der Gemarkung Friedrichsthal und den Gemarkungen Gartz und Hohenreinkendorf
südlich der L27 und der B2 bis Kastanienallee, dort links abbiegend dem Schülerweg folgend bis Höhe Bahnhof,
von hier in östlicher Richtung den Salveybach kreuzend bis zum Tantower Weg, diesen in nördlicher Richtung
bis zu Stettiner Straße, diese weiter folgend bis zur B2, dieser in nördlicher Richtung folgend,
— Gemeinde Mescherin mit der Gemarkung Neurochlitz östlich der B2, dieser folgend bis zur Gemarkungsgrenze
Rosow, weiter in nordwestlicher Richtung bis Rosow, weiter auf der K7311 zur Landesgrenze zu Mecklenburg-
Vorpommern, dieser folgend in östlicher Richtung bis zur polnischen Grenze,
— Gemeinde Passow mit der Gemarkung Jamikow,
— Kreisfreie Stadt Frankfurt (Oder),
— Landkreis Prignitz:
— Gemeinde Karstädt mit den Gemarkungen Neuhof und Kribbe und den Gemarkungen Groß Warnow, Klein
Warnow, Reckenzin, Streesow und Dallmin östlich der Bahnstrecke Berlin/Spandau-Hamburg/Altona,
— Gemeinde Berge,
— Gemeinde Pirow mit den Gemarkungen Hülsebeck, Pirow, Bresch und Burow,
— Gemeinde Putlitz mit den Gemarkungen Sagast, Nettelbeck, Porep, Lütkendorf, Putlitz, Weitgendorf und
Telschow,
— Gemeinde Marienfließ mit den Gemarkungen Jännersdorf, Stepenitz und Krempendorf,
— Landkreis Oberspreewald-Lausitz:
— Gemeinde Senftenberg mit der Gemarkung Peickwitz,
— Gemeinde Hohenbocka,
— Gemeinde Grünewald,
— Gemeinde Hermsdorf,
— Gemeinde Kroppen,
— Gemeinde Ortrand,
— Gemeinde Großkmehlen,
— Gemeinde Lindenau,
— Gemeinde Frauendorf,
— Gemeinde Ruhland,
— Gemeinde Guteborn
— Gemeinde Schwarzbach mit der Gemarkung Schwarzbach,
264
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/129
Bundesland Sachsen:
— Landkreis Bautzen:
— Gemeinde Arnsdorf nördlich der B6,
— Gemeinde Burkau,
— Gemeinde Crostwitz,
— Gemeinde Demitz-Thumitz nördlich der S111,
— Gemeinde Elsterheide,
— Gemeinde Frankenthal,
— Gemeinde Göda nördlich der S111,
— Gemeinde Großdubrau,
— Gemeinde Großharthau nördlich der B6,
— Gemeinde Großnaundorf,
— Gemeinde Haselbachtal,
— Gemeinde Hochkirch nördlich der B6,
— Gemeinde Königswartha,
— Gemeinde Kubschütz nördlich der B6,
— Gemeinde Laußnitz,
— Gemeinde Lichtenberg,
— Gemeinde Lohsa,
— Gemeinde Malschwitz,
— Gemeinde Nebelschütz,
— Gemeinde Neukirch,
— Gemeinde Neschwitz,
— Gemeinde Ohorn,
— Gemeinde Oßling,
— Gemeinde Ottendorf-Okrilla,
— Gemeinde Panschwitz-Kuckau,
— Gemeinde Puschwitz,
— Gemeinde Räckelwitz,
— Gemeinde Radibor,
— Gemeinde Ralbitz-Rosenthal,
— Gemeinde Rammenau,
— Gemeinde Schwepnitz,
— Gemeinde Spreetal,
— Gemeinde Stadt Bautzen nördlich der S111 bis Abzweig S 156 und nördlich des Verlaufs S 156 bis Abzweig B6
und nördlich des Verlaufs der B 6 bis zur östlichen Gemeindegrenze,
— Gemeinde Stadt Bernsdorf,
— Gemeinde Stadt Bischofswerda nördlich der B6 nördlich der S111,
— Gemeinde Stadt Elstra,
— Gemeinde Stadt Großröhrsdorf,
— Gemeinde Stadt Hoyerswerda,
— Gemeinde Stadt Kamenz,
265
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/130
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Gemeinde Stadt Königsbrück,
— Gemeinde Stadt Lauta,
— Gemeinde Stadt Pulsnitz,
— Gemeinde Stadt Radeberg nördlich der B6,
— Gemeinde Stadt Weißenberg,
— Gemeinde Stadt Wittichenau,
— Gemeinde Steina,
— Gemeinde Wachau,
— Stadt Dresden:
— Stadtgebiet nördlich der BAB4 bis zum Verlauf westlich der Elbe, dann nördlich der B6,
— Landkreis Görlitz,
— Landkreis Meißen:
— Gemeinde Diera-Zehren östlich der Elbe,
— Gemeinde Ebersbach,
— Gemeinde Glaubitz östlich des Grödel-Elsterwerdaer-Floßkanals,
— Gemeinde Klipphausen östlich der S177,
— Gemeinde Lampertswalde,
— Gemeinde Moritzburg,
— Gemeinde Niederau östlich der B101,
— Gemeinde Nünchritz östlich der Elbe und südlich des Grödel-Elsterwerdaer-Floßkanals,
— Gemeinde Priestewitz,
— Gemeinde Röderaue östlich des Grödel-Elsterwerdaer-Floßkanals,
— Gemeinde Schönfeld,
— Gemeinde Stadt Coswig,
— Gemeinde Stadt Gröditz östlich des Grödel-Elsterwerdaer-Floßkanals,
— Gemeinde Stadt Großenhain,
— Gemeinde Stadt Meißen östlich des Straßenverlaufs der S177 bis zur B6, dann B6 bis zur B101, ab der B101
Elbtalbrücke Richtung Norden östlich der Elbe,
— Gemeinde Stadt Radebeul,
— Gemeinde Stadt Radeburg,
— Gemeinde Thiendorf,
— Gemeinde Weinböhla,
— Gemeinde Wülknitz östlich des Grödel-Elsterwerdaer-Floßkanals,
— Landkreis Sächsische Schweiz-Osterzgebirge:
— Gemeinde Stadt Wilsdruff nördlich der BAB4 zwischen den Abfahren Wilsdruff und Dreieck Dresden-West,
Bundesland Mecklenburg-Vorpommern:
— Landkreis Ludwigslust-Parchim:
— Gemeinde Balow mit dem Ortsteil: Balow,
— Gemeinde Brunow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Bauerkuhl,
— Brunow (bei Ludwigslust), Klüß, Löcknitz (bei Parchim),
266
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/131
— Gemeinde Dambeck mit dem Ortsteil und der Ortslage:
— Dambeck (bei Ludwigslust),
— Gemeinde Ganzlin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Barackendorf, Hof Retzow, Klein Damerow, Retzow,
Wangelin,
— Gemeinde Gehlsbach mit den Ortsteilen und Ortslagen: Ausbau Darß, Darß, Hof Karbow, Karbow, Karbow-
Ausbau, Quaßlin, Quaßlin Hof, Quaßliner Mühle, Vietlübbe, Wahlstorf
— Gemeinde Groß Godems mit den Ortsteilen und Ortslagen:
— Groß Godems, Klein Godems,
— Gemeinde Karrenzin mit den Ortsteilen und Ortslagen: Herzfeld, Karrenzin, Karrenzin-Ausbau, Neu Herzfeld,
Repzin, Wulfsahl,
— Gemeinde Kreien mit den Ortsteilen und Ortslagen: Ausbau Kreien,
— Hof Kreien, Kolonie Kreien, Kreien, Wilsen,
— Gemeinde Kritzow mit dem Ortsteil und der Ortslage: Benzin,
— Gemeinde Lübz mit den Ortsteilen und Ortslagen: Burow, Gischow, Meyerberg,
— Gemeinde Möllenbeck mit den Ortsteilen und Ortslagen: Carlshof, Horst, Menzendorf, Möllenbeck,
— Gemeinde Muchow mit dem Ortsteil und Ortslage: Muchow,
— Gemeinde Parchim mit dem Ortsteil und Ortslage: Slate,
— Gemeinde Prislich mit den Ortsteilen und Ortslagen: Marienhof, Neese, Prislich, Werle,
— Gemeinde Rom mit dem Ortsteil und Ortslage: Klein Niendorf,
— Gemeinde Ruhner Berge mit den Ortsteilen und Ortslagen: Dorf Poltnitz, Drenkow, Griebow, Jarchow, Leppin,
Malow, Malower Mühle, Marnitz, Mentin, Mooster, Poitendorf, Poltnitz, Suckow, Tessenow, Zachow,
— Gemeinde Siggelkow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Groß Pankow, Klein Pankow, Neuburg, Redlin,
Siggelkow,
— Gemeinde Stolpe mit den Ortsteilen und Ortslagen: Barkow, Granzin, Stolpe Ausbau, Stolpe,
— Gemeinde Ziegendorf mit den Ortsteilen und Ortslagen: Drefahl, Meierstorf, Neu Drefahl, Pampin, Platschow,
Stresendorf, Ziegendorf,
— Gemeinde Zierzow mit den Ortsteilen und Ortslagen: Kolbow, Zierzow.
3. Estland
Följande restriktionszoner II i Estland:
— Eesti Vabariik (välja arvatud Hiiu maakond).
4. Lettland
Följande restriktionszoner II i Lettland:
— Aizkraukles novads,
— Alūksnes, novada Alsviķu, Annas, Ilzenes, Jaunalūksnes, Jaunlaicenes, Kalncempju, Liepnas, Malienas, Mālupes,
Mārkalnes, Pededzes, Veclaicenes, Zeltiņu, Ziemera pagasts, Jaunannas pagasta daļa uz ziemeļrietumiem no
Pededzes upes, Alūksnes pilsēta,
— Augšdaugavas novads,
— Ādažu novads,
— Balvu, novada Baltinavas, Bērzpils, Briežuciema, Krišjāņu, Kupravas, Lazdukalna, Lazdulejas, Medņevas, Rugāju,
Susāju, Šķilbēnu, Tilžas, Vectilžas, Vecumu, Žīguru, Viļakas pilsēta,
267
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Bauskas novads,
— Cēsu novads,
— Dienvidkurzemes novada Aizputes, Cīravas, Lažas, Durbes, Dunalkas, Tadaiķu, Vecpils, Bārtas, Sakas, Bunkas,
Priekules, Gramzdas, Kalētu, Virgas, Dunikas, Vaiņodes, Gaviezes, Rucavas, Vērgales, Medzes pagasts, Nīcas pagasta
daļa uz dienvidiem no apdzīvotas vietas Bernāti, autoceļa V1232, A11, V1222, Bārtas upes, Embūtes pagasta daļa
uz dienvidiem no autoceļa P116, P106, autoceļa no apdzīvotas vietas Dinsdurbe, Kalvenes pagasta daļa uz
rietumiem no ceļa pie Vārtājas upes līdz autoceļam A9, uz dienvidiem no autoceļa A9, uz rietumiem no autoceļa
V1200, Kazdangas pagasta daļa uz rietumiem no ceļa V1200, P115, P117, V1296, Aizputes, Durbes, Pāvilostas,
Priekules pilsēta,
— Dobeles novads,
— Gulbenes, novada Beļavas, Daukstu, Druvienas, Galgauskas, Jaungulbenes, Lejasciema, Lizuma, Līgo, Rankas,
Stāmerienas, Stradu, Tirzas pagasts, Litenes pagasta daļa uz rietumiem no Pededzes upes, Gulbenes pilsēta,
— Jelgavas novads,
— Jēkabpils novads,
— Krāslavas novads,
— Kuldīgas novada Alsungas, Gudenieku, Kurmāles, Rendas, Kabiles, Vārmes, Pelču, Snēpeles, Turlavas, Laidu pagasta
daļa uz ziemeļiem no autoceļa V1296, Ēdoles pagasta daļa uz rietumiem no autoceļa V1269, V1271, V1288,
P119, Īvandes pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa P119, Rumbas pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa P120,
Kuldīgas pilsēta,
— Ķekavas novads,
— Limbažu novads,
— Līvānu novads,
— Ludzas novads,
— Madonas novads,
— Mārupes novads,
— Ogres novads,
— Olaines novads,
— Preiļu, novada Aglonas, Aizkalnes, Pelēču, Preiļu, Riebiņu, Rožkalnu, Saunas, Sīļukalna, Stabulnieku, Upmalas,
Vārkavas pagasts, Galēnu pagasta daļa uz rietumiem no autoceļa V740, V595, Rušonas pagasta daļa uz dienvidiem
no autoceļa V742, Preiļu pilsēta,
— Rēzeknes, novada Audriņu, Bērzgales, Čornajas, Dekšāres, Dricānu, Gaigalavas, Griškānu, Ilzeskalna, Kantinieku,
Kaunatas, Lendžu, Mākoņkalna, Nagļu, Nautrēnu, Ozolaines, Ozolmuižas, Pušas, Rikavas, Sakstagala, Sokolku,
Stoļerovas, Stružānu, Vērēmu, Viļānu pagasts, Lūznavas pagasta daļa uz austrumiem no autoceļa A13 līdz
apdzīvotai vietai Vertukšne, uz austrumiem no Vertukšnes ezera, Maltas pagasta daļa uz austrumiem no autoceļa
Vertukšne – Rozentova un uz austrumiem no autoceļa P56, P57, V569, Feimaņu pagasta daļa uz dienvidiem no
autoceļa V577, V742, Viļānu pilsēta,
— Ropažu novada Garkalnes, Ropažu pagasts, Stopiņu pagasta daļa, kas atrodas uz austrumiem no autoceļa V36, P4
un P5, Acones ielas, Dauguļupes ielas un Dauguļupītes, Vangažu pilsēta,
— Salaspils novads,
— Saldus novads,
— Saulkrastu novads,
— Siguldas novads,
— Smiltenes novads,
— Talsu novads,
— Tukuma novads,
268
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/133
— Valkas novads,
— Valmieras novads,
— Varakļānu novads,
— Ventspils novada Ances, Popes, Puzes, Tārgales, Vārves, Užavas, Usmas, Jūrkalnes pagasts, Ugāles pagasta daļa uz
ziemeļiem no autoceļa V1347, uz austrumiem no autoceļa P123, Ziru pagasta daļa uz rietumiem no autoceļa
V1269, P108, Piltenes pagasta daļa uz ziemeļiem no autoceļa V1310, V1309, autoceļa līdz Ventas upei, Piltenes
pilsēta,
— Daugavpils valstspilsētas pašvaldība,
— Jelgavas valstspilsētas pašvaldība,
— Jūrmalas valstspilsētas pašvaldība,
— Rēzeknes valstspilsētas pašvaldība.
5.
Litauen
Följande restriktionszoner II i Litauen:
— Alytaus miesto savivaldybė,
— Alytaus rajono savivaldybė,
— Anykščių rajono savivaldybė,
— Akmenės rajono savivaldybė,
— Birštono savivaldybė,
— Biržų miesto savivaldybė,
— Biržų rajono savivaldybė,
— Druskininkų savivaldybė,
— Elektrėnų savivaldybė,
— Ignalinos rajono savivaldybė,
— Jonavos rajono savivaldybė,
— Joniškio rajono savivaldybė,
— Jurbarko rajono savivaldybė: Eržvilko, Juodaičių, Seredžiaus, Smalininkų ir Viešvilės seniūnijos,
— Kaišiadorių rajono savivaldybė,
— Kauno miesto savivaldybė,
— Kauno rajono savivaldybė,
— Kazlų rūdos savivaldybė: Kazlų Rūdos seniūnija, išskyrus vakarinė dalis iki kelio 2602 ir 183, Plutiškių seniūnija.
— Kelmės rajono savivaldybė,
— Kėdainių rajono savivaldybė,
— Klaipėdos rajono savivaldybė: Judrėnų, Endriejavo ir Veiviržėnų seniūnijos,
— Kupiškio rajono savivaldybė,
— Kretingos rajono savivaldybė,
— Lazdijų rajono savivaldybė,
— Mažeikių rajono savivaldybė,
— Molėtų rajono savivaldybė: Alantos, Balninkų, Čiulėnų, Inturkės, Joniškio, Luokesos, Mindūnų, Suginčių ir
Videniškių seniūnijos,
— Pagėgių savivaldybė,
— Pakruojo rajono savivaldybė,
269
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Panevėžio rajono savivaldybė,
— Panevėžio miesto savivaldybė,
— Pasvalio rajono savivaldybė,
— Radviliškio rajono savivaldybė,
— Rietavo savivaldybė,
— Prienų rajono savivaldybė,
— Plungės rajono savivaldybė,
— Raseinių rajono savivaldybė,
— Rokiškio rajono savivaldybė,
— Skuodo rajono savivaldybė,
— Šakių rajono savivaldybė: Kriūkų, Lekėčių ir Lukšių seniūnijos,
— Šalčininkų rajono savivaldybė,
— Šiaulių miesto savivaldybė,
— Šiaulių rajono savivaldybė,
— Šilutės rajono savivaldybė,
— Širvintų rajono savivaldybė: Čiobiškio, Gelvonų, Jauniūnų, Kernavės, Musninkų ir Širvintų seniūnijos,
— Šilalės rajono savivaldybė,
— Švenčionių rajono savivaldybė,
— Tauragės rajono savivaldybė,
— Telšių rajono savivaldybė,
— Trakų rajono savivaldybė,
— Ukmergės rajono savivaldybė: Deltuvos, Lyduokių, Pabaisko, Pivonijos, Siesikų, Šešuolių, Taujėnų, Ukmergės miesto,
Veprių, Vidiškių ir Žemaitkiemo seniūnijos,
— Utenos rajono savivaldybė,
— Varėnos rajono savivaldybė,
— Vilniaus miesto savivaldybė,
— Vilniaus rajono savivaldybė: Avižienių, Bezdonių, Buivydžių, Dūkštų, Juodšilių, Kalvelių, Lavoriškių, Maišiagalos,
Marijampolio, Medininkų, Mickūnų, Nemenčinės, Nemenčinės miesto, Nemėžio, Pagirių, Riešės, Rudaminos,
Rukainių, Sudervės, Sužionių, Šatrininkų ir Zujūnų seniūnijos,
— Visagino savivaldybė,
— Zarasų rajono savivaldybė.
6.
Ungern
Följande restriktionszoner II i Ungern:
— Békés megye 950150, 950250, 950350, 950450, 950550, 950650, 950660, 950750, 950850, 950860, 951050,
951150, 951250, 951260, 951350, 951450, 951460, 951550, 951650, 951750, 952150, 952250, 952350,
952450, 952550, 952650, 953250, 953260, 953270, 953350, 953450, 953550, 953560, 953950, 954050,
954060, 954150, 956250, 956350, 956450, 956550, 956650 és 956750 kódszámú vadgazdálkodási
egységeinek teljes területe,
— Borsod-Abaúj-Zemplén megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe,
— Fejér megye 403150, 403160, 403250, 403260, 403350, 404250, 404550, 404560, 404570, 405450, 405550,
405650, 406450 és 407050 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
270
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/135
— Hajdú-Bihar megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe,
— Heves megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe,
— Jász-Nagykun-Szolnok megye 750250, 750550, 750650, 750750, 750850, 750970, 750980, 751050, 751150,
751160, 751250, 751260, 751350, 751360, 751450, 751460, 751470, 751550, 751650, 751750, 751850,
751950, 752150, 752250, 752350, 752450, 752460, 752550, 752560, 752650, 752750, 752850, 752950,
753060, 753070, 753150, 753250, 753310, 753450, 753550, 753650, 753660, 753750, 753850, 753950,
753960, 754050, 754150, 754250, 754360, 754370, 754850, 755550, 755650 és 755750 kódszámú
vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Komárom-Esztergom megye: 250350, 250850, 250950, 251450, 251550, 251950, 252050, 252150, 252350,
252450, 252460, 252550, 252650, 252750, 252850, 252860, 252950, 252960, 253050, 253150, 253250,
253350, 253450 és 253550 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Nógrád megye valamennyi vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Pest megye 570150, 570250, 570350, 570450, 570550, 570650, 570750, 570850, 570950, 571050, 571150,
571250, 571350, 571650, 571750, 571760, 571850, 571950, 572050, 573550, 573650, 574250, 577250,
580050 és 580150 kódszámú vadgazdálkodási egységeinek teljes területe,
— Szabolcs-Szatmár-Bereg megye valamennyi vadgazdálkodási egységének teljes területe.
7. Polen
Följande restriktionszoner II i Polen:
w województwie warmińsko-mazurskim:
— gminy Kalinowo, Stare Juchy, Prostki oraz gmina wiejska Ełk w powiecie ełckim,
— powiat elbląski,
— powiat miejski Elbląg,
— część powiatu gołdapskiego niewymieniona w części III załącznika I,
— powiat piski,
— powiat bartoszycki,
— część powiatu oleckiego niewymieniona w części III załącznika I,
— część powiatu giżyckiego niewymieniona w części III załącznika I,
— powiat braniewski,
— powiat kętrzyński,
— powiat lidzbarski,
— gminy Dźwierzuty Jedwabno, Pasym, Świętajno, Szczytno i miasto Szczytno w powiecie szczycieńskim,
— powiat mrągowski,
— część powiatu węgorzewskiego niewymieniona w części III załącznika I,
— powiat olsztyński,
— powiat miejski Olsztyn,
— powiat nidzicki,
— gminy Kisielice, Susz, Zalewo w powiecie iławskim,
— część powiatu ostródzkiego niewymieniona w części III załącznika I,
— gmina Iłowo – Osada, część gminy wiejskiej Działdowo położona na południe od linii wyznaczonej przez linię
kolejową biegnącą od wchodniej do zachodniej granicy gminy, część gminy Płośnica położona na południe od linii
wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od wchodniej do zachodniej granicy gminy, część gminy Lidzbark
położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 544 biegnącą od wschodniej granicy gminy do
skrzyżowania z drogą nr 541 oraz na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 541 biegnącą od północnej
granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 544 w powiecie działdowskim,
271
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/136
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
w województwie podlaskim:
— powiat bielski,
— powiat grajewski,
— powiat moniecki,
— powiat sejneński,
— gminy Łomża, Piątnica, Jedwabne, Przytuły i Wizna w powiecie łomżyńskim,
— powiat miejski Łomża,
— powiat siemiatycki,
— powiat hajnowski,
— gminy Ciechanowiec, Klukowo, Szepietowo, Kobylin-Borzymy, Nowe Piekuty, Sokoły i część gminy Kulesze
Kościelne położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie wysokomazowieckim,
— gmina Rutki i część gminy Kołaki Kościelne położona na północ od linii wyznaczonej przez linię kolejową w
powiecie zambrowskim,
— gminy Mały Płock i Stawiski w powiecie kolneńskim,
— powiat białostocki,
— powiat suwalski,
— powiat miejski Suwałki,
— powiat augustowski,
— powiat sokólski,
— powiat miejski Białystok,
w województwie mazowieckim:
— gminy Domanice, Korczew, Kotuń, Mordy, Paprotnia, Przesmyki, Siedlce, Skórzec, Wiśniew, Wodynie, Zbuczyn w
powiecie siedleckim,
— powiat miejski Siedlce,
— gminy Ceranów, Jabłonna Lacka, Kosów Lacki, Repki, Sabnie, Sterdyń w powiecie sokołowskim,
— powiat łosicki,
— powiat sochaczewski,
— powiat zwoleński,
— powiat kozienicki,
— powiat lipski,
— powiat radomski
— powiat miejski Radom,
— powiat szydłowiecki,
— gminy Lubowidz i Kuczbork Osada w powiecie żuromińskim,
— gmina Wieczfnia Kościelna w powicie mławskim,
— gminy Bodzanów, Słubice, Wyszogród i Mała Wieś w powiecie płockim,
— powiat nowodworski,
— gminy Czerwińsk nad Wisłą, Naruszewo, Załuski w powiecie płońskim,
— gminy: miasto Kobyłka, miasto Marki, miasto Ząbki, miasto Zielonka, część gminy Tłuszcz ograniczona liniami
kolejowymi: na północ od linii kolejowej biegnącej od wschodniej granicy gminy do miasta Tłuszcz oraz na
wschód od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy gminy do miasta Tłuszcz, część gminy Jadów położona
na północ od linii kolejowej biegnącej od wschodniej do zachodniej granicy gminy w powiecie wołomińskim,
272
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/137
— powiat garwoliński,
— gminy Boguty – Pianki, Brok, Zaręby Kościelne, Nur, Małkinia Górna, część gminy Wąsewo położona na południe
od linii wyznaczonej przez drogę nr 60, część gminy wiejskiej Ostrów Mazowiecka położona na południe od
miasta Ostrów Mazowiecka i na południe od linii wyznaczonej przez drogę 60 biegnącą od zachodniej granicy
miasta Ostrów Mazowiecka do zachodniej granicy gminy w powiecie ostrowskim,
— część gminy Sadowne położona na północny- zachód od linii wyznaczonej przez linię kolejową, część gminy
Łochów położona na północny – zachód od linii wyznaczonej przez linię kolejową w powiecie węgrowskim,
— gminy Brańszczyk, Długosiodło, Rząśnik, Wyszków, część gminy Zabrodzie położona na wschód od linii
wyznaczonej przez drogę nr S8 w powiecie wyszkowskim,
— gminy Cegłów, Dębe Wielkie, Halinów, Latowicz, Mińsk Mazowiecki i miasto Mińsk Mazowiecki, Mrozy, Siennica,
miasto Sulejówek w powiecie mińskim,
— powiat otwocki,
— powiat warszawski zachodni,
— powiat legionowski,
— powiat piaseczyński,
— powiat pruszkowski,
— powiat grójecki,
— powiat grodziski,
— powiat żyrardowski,
— powiat białobrzeski,
— powiat przysuski,
— powiat miejski Warszawa,
w województwie lubelskim:
— powiat bialski,
— powiat miejski Biała Podlaska,
— powiat janowski,
— powiat puławski,
— powiat rycki,
— powiat łukowski,
— powiat lubelski,
— powiat miejski Lublin,
— powiat lubartowski,
— powiat łęczyński,
— powiat świdnicki,
— powiat biłgorajski,
— powiat hrubieszowski,
— powiat krasnostawski,
— powiat chełmski,
— powiat miejski Chełm,
— powiat tomaszowski,
— powiat kraśnicki,
— powiat opolski,
— powiat parczewski,
273
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/138
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— powiat włodawski,
— powiat radzyński,
— powiat miejski Zamość,
— powiat zamojski,
w województwie podkarpackim:
— powiat stalowowolski,
— powiat lubaczowski,
— gminy
Medyka, Stubno, część gminy Orły położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 77, część
gminy
Żurawica na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 77 w powiecie przemyskim,
— powiat jarosławski,
— gmina Kamień w powiecie rzeszowskim,
— gminy
Cmolas, Dzikowiec, Kolbuszowa, Majdan Królewski i Niwiska powiecie kolbuszowskim,
— powiat leżajski,
— powiat niżański,
— powiat tarnobrzeski,
— gminy
Adamówka, Sieniawa, Tryńcza, Przeworsk z miastem Przeworsk, Zarzecze w powiecie przeworskim,
— gmina Ostrów, część gminy
Sędziszów Małopolski położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr A4,
— część gminy Czarna położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr A4, część gminy
Żyraków położona
na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr A4, część gminy
wiejskiej Dębica położona na północ od linii
wyznaczonej przez drogę nr A4 w powiecie dębickim,
— część powiatu mieleckiego niewymieniona w części III załącznika I,
w województwie małopolskim:
— gminy
Nawojowa, Piwniczna Zdrój, Rytro, Stary Sącz, część gminy Łącko położona na południe od linii
wyznaczonej przez rzekę Dunajec w powiecie nowosądeckim,
— gmina Szczawnica w powiecie nowotarskim,
w województwie pomorskim:
— gminy
Dzierzgoń i Stary Dzierzgoń w powiecie sztumskim,
— gmina Stare Pole, część gminy
Nowy Staw położna na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 55 w powiecie
malborskim,
— gminy
Stegny, Sztutowo i część gminy Nowy Dwór Gdański położona na północny - wschód od linii wyznaczonej
przez drogę nr 55 biegnącą od południowej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 7, następnie przez drogę
nr 7 i S7 biegnącą do zachodniej granicy gminy
w powiecie nowodworskim,
w województwie świętokrzyskim:
— gmina Tarłów i część gminy Ożarów położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 74 biegnącą od
miejscowości Honorów do zachodniej granicy gminy
w powiecie opatowskim,
— część gminy
Brody położona wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 9 i na północny - wschód od linii
wyznaczonej przez drogę nr 0618T biegnącą od północnej granicy gminy
do skrzyżowania w miejscowości Lipie
oraz przez drogę biegnącą od miejscowości Lipie do wschodniej granicy gminy i część gminy
Mirzec położona na
wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 744 biegnącą od południowej granicy gminy
do miejscowości Tychów
Stary
a następnie przez drogę nr 0566T biegnącą od miejscowości Tychów Stary w kierunku północno –
wschodnim do granicy gminy w powiecie starachowickim,
274
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/139
— gmina Gowarczów, część gminy Końskie położona na wschód od linii kolejowej, część gminy Stąporków położona
na północ od linii kolejowej w powiecie koneckim,
— gminy Dwikozy i Zawichost w powiecie sandomierskim,
w województwie lubuskim:
— gminy Bogdaniec, Deszczno, Kłodawa, Kostrzyn nad Odrą, Santok, Witnica w powiecie gorzowskim,
— powiat miejski Gorzów Wielkopolski,
— gminy Drezdenko, Strzelce Krajeńskie, Stare Kurowo, Zwierzyn w powiecie strzelecko – drezdeneckim,
— powiat żarski,
— powiat słubicki,
— gminy Brzeźnica, Iłowa, Gozdnica, Małomice Wymiarki, Żagań i miasto Żagań w powiecie żagańskim,
— powiat krośnieński,
— powiat zielonogórski
— powiat miejski Zielona Góra,
— powiat nowosolski,
— powiat sulęciński,
— powiat międzyrzecki,
— powiat świebodziński,
— powiat wschowski,
w województwie dolnośląskim:
— powiat zgorzelecki,
— gminy Gaworzyce, Grębocice, Polkowice i Radwanice w powiecie polkowickim,
— część powiatu wołowskiego niewymieniona w części III załącznika I,
— gmina Jeżów Sudecki w powiecie karkonoskim,
— gminy Rudna, Ścinawa, miasto Lubin i część gminy Lubin niewymieniona w części III załącznika I w powiecie
lubińskim,
— gmina Malczyce, Miękinia, Środa Śląska, część gminy Kostomłoty położona na północ od linii wyznaczonej przez
drogę nr A4, część gminy Udanin położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr A4 w powiecie
średzkim,
— gmina Wądroże Wielkie w powiecie jaworskim,
— gminy Kunice, Legnickie Pole, Prochowice, Ruja w powiecie legnickim,
— gminy Wisznia Mała, Trzebnica, Zawonia, część gminy Oborniki Śląskie położona na południe od linii wyznaczonej
przez drogę nr 340 w powiecie trzebnickim,
— gminy Leśna, Lubań i miasto Lubań, Olszyna, Platerówka, Siekierczyn w powiecie lubańskim,
— powiat miejski Wrocław,
— gminy Czernica, Długołęka, Siechnice, część gminy Żórawina położona na wschód od linii wyznaczonej przez
autostradę A4, część gminy Kąty Wrocławskie położona na północ od linii wyznaczonej przez autostradę A4 w
powiecie wrocławskim,
— gminy Jelcz - Laskowice, Oława z miastem Oława i część gminy Domaniów położona na północny wschód od linii
wyznaczonej przez autostradę A4 w powiecie oławskim,
275
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/140
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— gmina Bierutów, miasto Oleśnica, część gminy wiejskiej Oleśnica położona na południe od linii wyznaczonej przez
drogę nr S8, część gminy Dobroszyce położona na zachód od linii wyznaczonej przez linię kolejową biegnącą od
północnej do południowej granicy gminy w powiecie oleśnickim,
— gmina Cieszków, Krośnice, część gminy Milicz położona na wschód od linii łączącej miejscowości Poradów –
Piotrkosice – Sulimierz – Sułów - Gruszeczka w powiecie milickim,
— część powiatu bolesławieckiego niewymieniona w części III załącznika I,
— powiat głogowski,
— gmina Niechlów w powiecie górowskim,
— gmina Świerzawa, Wojcieszów, część gminy Zagrodno położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę
łączącą miejscowości Jadwisin – Modlikowice Zagrodno oraz na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 382
biegnącą od miejscowości Zagrodno do południowej granicy gminy w powiecie złotoryjskim,
— gmina Gryfów Śląski, Lubomierz, Lwówek Śląski, Wleń w powiecie lwóweckim,
— gminy Czarny Bór, Stare Bogaczowice, Walim, miasto Boguszów - Gorce, miasto Jedlina – Zdrój, miasto Szczawno –
Zdrój w powiecie wałbrzyskim,
— powiat miejski Wałbrzych,
— gmina Świdnica, miasto Świdnica, miasto Świebodzice w powiecie świdnickim,
w województwie wielkopolskim:
— gminy Siedlec, Wolsztyn, część gminy Przemęt położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą
miejscowości Borek – Kluczewo – Sączkowo – Przemęt – Błotnica – Starkowo – Boszkowo – Letnisko w powiecie
wolsztyńskim,
— gmina Wielichowo, Rakoniewice, Granowo, część gminy Kamieniec położona na zachód od linii wyznaczonej
przez drogę nr 308 w powiecie grodziskim,
— powiat międzychodzki,
— powiat nowotomyski,
— powiat obornicki,
— część gminy Połajewo na położona na południe od drogi łączącej miejscowości Chraplewo, Tarnówko-Boruszyn,
Krosin, Jakubowo, Połajewo - ul. Ryczywolska do północno-wschodniej granicy gminy w powiecie czarnkowsko-
trzcianeckim,
— powiat miejski Poznań,
— gminy Buk, Czerwonak, Dopiewo, Komorniki, Rokietnica, Stęszew, Swarzędz, Suchy Las, Tarnowo Podgórne, część
gminy wiejskiej Murowana Goślina położona na północ od linii kolejowej biegnącej od północnej granicy miasta
Murowana Goślina do północno-wschodniej granicy gminy w powiecie poznańskim,
— gminy
— część powiatu szamotulskiego niewymieniona w części I i III załącznika I,
— gmina Pępowo w powiecie gostyńskim,
— gminy Kobylin, Zduny, część gminy Krotoszyn położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogi: nr 15
biegnącą od północnej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 36, nr 36 biegnącą od skrzyżowania z drogą
nr 15 do skrzyżowana z drogą nr 444, nr 444 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 36 do południowej granicy
gminy w powiecie krotoszyńskim,
— gmina Wijewo w powiecie leszczyńskim,
w województwie łódzkim:
— gminy Białaczów, Drzewica, Opoczno i Poświętne w powiecie opoczyńskim,
— gminy Biała Rawska, Regnów i Sadkowice w powiecie rawskim,
276
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/141
— gmina Kowiesy w powiecie skierniewickim,
w województwie zachodniopomorskim:
— gmina Boleszkowice i część gminy Dębno położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 126 biegnącą
od zachodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 23 w miejscowości Dębno, następnie na zachód od linii
wyznaczonej przez drogę nr 23 do skrzyżowania z ul. Jana Pawła II w miejscowości Cychry, następnie na południe
od ul. Jana Pawła II do skrzyżowania z ul. Ogrodową i dalej na południe od linii wyznaczonej przez ul. Ogrodową,
której przedłużenie biegnie do wschodniej granicy gminy w powiecie myśliborskim,
— gminy Cedynia, Gryfino, Mieszkowice, Moryń, część gminy Chojna położona na zachód od linii wyznaczonej przez
drogi nr 31 biegnącą od północnej granicy gminy i 124 biegnącą od południowej granicy gminy w powiecie
gryfińskim,
— gmina Kołbaskowo w powiecie polickim,
w województwie opolskim:
— gminy Brzeg, Lubsza, Lewin Brzeski, Olszanka, Skarbimierz w powiecie brzeskim,
— gminy Dąbrowa, Dobrzeń Wielki, Popielów w powiecie opolskim,
— gminy Świerczów, Wilków, część gminy Namysłów położona na południe od linii wyznaczonej przez linię kolejową
biegnącą od wschodniej do zachodniej granicy gminy w powiecie namysłowskim.
8. Slovakien
Följande restriktionszoner II i Slovakien:
— the whole district of Gelnica except municipalities included in zone III,
— the whole district of Poprad
— the whole district of Spišská Nová Ves,
— the whole district of Levoča,
— the whole district of Kežmarok
— in the whole district of Michalovce except municipalities included in zone III,
— the whole district of Košice-okolie,
— the whole district of Rožnava,
— the whole city of Košice,
— in the district of Sobrance: Remetské Hámre, Vyšná Rybnica, Hlivištia, Ruská Bystrá, Podhoroď, Choňkovce, Ruský
Hrabovec, Inovce, Beňatina, Koňuš,
— the whole district of Vranov nad Topľou,
— the whole district of Humenné except municipalities included in zone III,
— the whole district of Snina,
— the whole district of Prešov except municipalities included in zone III,
— the whole district of Sabinov except municipalities included in zone III,
— the whole district of Svidník, except municipalities included in zone III,
— the whole district of Stropkov, except municipalities included in zone III,
— the whole district of Bardejov,
— the whole district of Stará Ľubovňa,
— the whole district of Revúca,
— the whole district of Rimavská Sobota except municipalities included in zone III,
277
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/142
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— in the district of Veľký Krtíš, the whole municipalities not included in part I,
— the whole district of Lučenec,
— the whole district of Poltár,
— the whole district of Zvolen, except municipalities included in zone III,
— the whole district of Detva,
— the whole district of Krupina, except municipalities included in zone I,
— the whole district of Banska Stiavnica,
— in the district of Žiar nad Hronom the municipalities of Hronská Dúbrava, Trnavá Hora,
— the whole district of Banska Bystica, except municipalities included in zone III,
— the whole district of Brezno,
— the whole district of Liptovsky Mikuláš,
— the whole district of Trebišov’.
9. Italien
Följande restriktionszoner II i Italien:
Piedmont Region:
— in the Province of Alessandria, the municipalities of Cavatore, Castelnuovo Bormida, Cabella Ligure, Carrega Ligure,
Francavilla Bisio, Carpeneto, Costa Vescovato, Grognardo, Orsara Bormida, Pasturana, Melazzo, Mornese, Ovada,
Predosa, Lerma, Fraconalto, Rivalta Bormida, Fresonara, Malvicino, Ponzone, San Cristoforo, Sezzadio, Rocca
Grimalda, Garbagna, Tassarolo, Mongiardino Ligure, Morsasco, Montaldo Bormida, Prasco, Montaldeo, Belforte
Monferrato, Albera Ligure, Bosio, Cantalupo Ligure, Castelletto D’orba, Cartosio, Acqui Terme, Arquata Scrivia,
Parodi Ligure, Ricaldone, Gavi, Cremolino, Brignano-Frascata, Novi Ligure, Molare, Cassinelle, Morbello, Avolasca,
Carezzano, Basaluzzo, Dernice, Trisobbio, Strevi, Sant’Agata Fossili, Pareto, Visone, Voltaggio, Tagliolo Monferrato,
Casaleggio Boiro, Capriata D’orba, Castellania, Carrosio, Cassine, Vignole Borbera, Serravalle Scrivia, Silvano
D’orba, Villalvernia, Roccaforte Ligure, Rocchetta Ligure, Sardigliano, Stazzano, Borghetto Di Borbera, Grondona,
Cassano Spinola, Montacuto, Gremiasco, San Sebastiano Curone, Fabbrica Curone, Spigno Monferrato,
Montechiaro d’Acqui, Castelletto d’Erro, Ponti, Denice,
— in the province of Asti, the municipality of Mombaldone,
Liguria Region:
— in the province of Genova, the municipalities of Bogliasco, Arenzano, Ceranesi, Ronco Scrivia, Mele, Isola Del
Cantone, Lumarzo, Genova, Masone, Serra Riccò, Campo Ligure, Mignanego, Busalla, Bargagli, Savignone, Torriglia,
Rossiglione, Sant’Olcese, Valbrevenna, Sori, Tiglieto, Campomorone, Cogoleto, Pieve Ligure, Davagna, Casella,
Montoggio, Crocefieschi, Vobbia;
in the province of Savona, the municipalities of Albisola Superiore, Celle Ligure, Stella, Pontinvrea, Varazze, Urbe,
Sassello, Mioglia,
Lazio Region:
— the Area of the Municipality of Rome within the administrative boundaries of the Local Heatlh Unit “ASL RM1”.
DEL III
1. Bulgarien
Följande restriktionszoner III i Bulgarien:
— in Blagoevgrad region:
— the whole municipality of Sandanski
— the whole municipality of Strumyani
— the whole municipality of Petrich,
278
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/143
— the Pazardzhik region:
— the whole municipality of Pazardzhik,
— the whole municipality of Panagyurishte,
— the whole municipality of Lesichevo,
— the whole municipality of Septemvri,
— the whole municipality of Strelcha,
— in Plovdiv region
— the whole municipality of Hisar,
— the whole municipality of Suedinenie,
— the whole municipality of Maritsa
— the whole municipality of Rodopi,
— the whole municipality of Plovdiv,
— in Varna region:
— the whole municipality of Byala,
— the whole municipality of Dolni Chiflik.
2. Italien
Följande restriktionszoner III i Italien:
— Sardinia Region: the whole territory.
3. Lettland
Följande restriktionszoner III i Lettland:
— Dienvidkurzemes novada Embūtes pagasta daļa uz ziemeļiem autoceļa P116, P106, autoceļa no apdzīvotas vietas
Dinsdurbe, Kalvenes pagasta daļa uz austrumiem no ceļa pie Vārtājas upes līdz autoceļam A9, uz ziemeļiem no
autoceļa A9, uz austrumiem no autoceļa V1200, Kazdangas pagasta daļa uz austrumiem no ceļa V1200, P115,
P117, V1296,
— Kuldīgas novada Rudbāržu, Nīkrāces, Padures, Raņķu, Skrundas pagasts, Laidu pagasta daļa uz dienvidiem no
autoceļa V1296, Ēdoles pagasta daļa uz austrumiem no autoceļa V1269, V1271, V1288, P119, Īvandes pagasta
daļa uz ziemeļiem no autoceļa P119, Rumbas pagasta daļa uz ziemeļiem no autoceļa P120, Skrundas pilsēta,
— Ventspils novada Zlēku pagasts, Ugāles pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa V1347, uz rietumiem no autoceļa
P123, Ziru pagasta daļa uz austrumiem no autoceļa V1269, P108, Piltenes pagasta daļa uz dienvidiem no autoceļa
V1310, V1309, autoceļa līdz Ventas upei,
— Alūksnes novada Jaunannas pagasta daļa uz dienvidaustrumiem no Pededzes upes,
— Balvu novada Kubulu, Vīksnas, Bērzkalnes, Balvu pagasts, Balvu pilsēta,
— Gulbenes novada Litenes pagasta daļa uz austrumiem no Pededzes upes,
— Preiļu novada Silajāņu pagasts, Galēnu pagasta daļa uz austrumiem no autoceļa V740, V595, Rušonas pagasta daļa
uz ziemeļiem no autoceļa V742,
— Rēzeknes novada Silmalas pagasts, Lūznavas pagasta daļa uz rietumiem no autoceļa A13 līdz apdzīvotai vietai
Vertukšne, uz rietumiem no Vertukšnes ezera, Maltas pagasta daļa uz rietumiem no autoceļa Vertukšne –
Rozentova un uz rietumiem no autoceļa P56, P57, V569, Feimaņu pagasta daļa uz ziemeļiem no autoceļa V577,
V742.
4. Litauen
Följande restriktionszoner III i Litauen:
— Jurbarko rajono savivaldybė. Jurbarko miesto seniūnija, Girdžių, Jurbarkų Raudonės, Skirsnemunės, Veliuonos ir
Šimkaičių seniūnijos,
— Molėtų rajono savivaldybė. Dubingių ir Giedraičių seniūnijos,
279
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/144
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— Marijampolės savivaldybė. Sasnavos ir Šunskų seniūnijos,
— Šakių rajono savivaldyb. Barzdų, Gelgaudiškio, Griškabūdžio, Kidulių, Kudirkos Naumiesčio, Sintautų, Slavikų,
Sudargo, Šakių, Plokščių ir Žvirgždaičių seniūnijos.
— Kazlų rūdos savivaldybė: Antanavos, Jankų ir Kazlų Rūdos seniūnijos: vakarinė dalis iki kelio 2602 ir 183,
— Vilkaviškio rajono savivaldybė: Gižų, Kybartų, Klausučių, Pilviškių, Šeimenos ir Vilkaviškio miesto seniūnijos.
— Širvintų rajono savivaldybė. Alionių ir Zibalų seniūnijos,
— Ukmergės rajono savivaldybė. Želvos seniūnija,
— Vilniaus rajono savivaldybė. Paberžės seniūnija.
5.
Polen
Följande restriktionszoner III i Polen:
w województwie zachodniopomorskim:
— gminy
Banie, Trzcińsko – Zdrój, Widuchowa, część gminy Chojna położona na wschód linii wyznaczonej przez
drogi nr 31 biegnącą od północnej granicy gminy
i 124 biegnącą od południowej granicy gminy w powiecie
gryfińskim,
w województwie warmińsko-mazurskim:
— część powiatu działdowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— część powiatu iławskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— powiat nowomiejski,
— gminy
Dąbrówno, Grunwald i Ostróda z miastem Ostróda w powiecie ostródzkim,
— gmina Banie Mazurskie, część gminy Gołdap położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę bignącą od
zachodniej granicy gminy
i łączącą miejscowości Pietraszki – Grygieliszki – Łobody - Bałupiany - Piękne Łąki do
skrzyżowania z drogą nr 65, następnie od tego skrzyżowania na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 65
biegnącą do skrzyżowania z drogą nr 650 i dalej na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 650 biegnącą od
skrzyżowania z drogą nr 65 do miejscowości Wronki Wielkie i dalej na zachód od linii wyznaczonej przez drogę
łączącą miejscowości Wronki Wielkie – Suczki – Pietrasze – Kamionki – Wilkasy biegnącą do południowej granicy
gminy
w powiecie gołdapskim,
— część gminy Pozdezdrze położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od zachodniej do
południowej granicy gminy
i łączącą miejscowości Stręgiel – Gębałka – Kuty – Jakunówko – Jasieniec, część gminy
Budry
położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej do południowej granicy
gminy
i łączącą miejscowości Skalisze – Budzewo – Budry – Brzozówko w powiecie węgorzewskim,
— część gminy
Kruklanki położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od północnej do wschodniej
granicy gminy
i łączącą miejscowości Jasieniec – Jeziorowskie – Podleśne w powiecie giżyckim,
— część gminy Kowale Oleckie położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od północnej do
południowej granicy gminy i łączącą miejscowości Wierzbiadnki – Czerwony Dwór – Mazury
w powiecie oleckim,
w województwie podkarpackim:
— gminy
Borowa, Czermin, Radomyśl Wielki, Wadowice Górne w powiecie mieleckim,
w województwie lubuskim:
— gminy
Niegosławice, Szprotawa w powiecie żagańskim,
w województwie wielkopolskim:
— gminy
Krzemieniewo, Lipno, Osieczna, Rydzyna, Święciechowa, Włoszakowice w powiecie leszczyńskim,
280
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/145
— powiat miejski Leszno,
— gminy Kościan i miasto Kościan, Krzywiń, Śmigiel w powiecie kościańskim,
— część gminy Dolsk położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 434 biegnącą od północnej granicy
gminy do skrzyżowania z drogą nr 437, a następnie na zachód od drogi nr 437 biegnącej od skrzyżowania z drogą
nr 434 do południowej granicy gminy, część gminy Śrem położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę
nr 310 biegnącą od zachodniej granicy gminy do miejscowości Śrem, następnie na zachód od drogi nr 432 w
miejscowości Śrem oraz na zachód od drogi nr 434 biegnącej od skrzyżowania z drogą nr 432 do południowej
granicy gminy w powiecie śremskim,
— gminy Gostyń, Krobia i Poniec w powiecie gostyńskim,
— część gminy Przemęt położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Borek –
Kluczewo – Sączkowo – Przemęt – Błotnica – Starkowo – Boszkowo – Letnisko w powiecie wolsztyńskim,
— powiat rawicki,
— gmina Pniewy, część gminy Duszniki położona na północ od linii wyznaczonej przez autostradę A2 oraz na zachód
od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej granicy gminy, łączącą miejscowości Ceradz Kościelny –
Grzebienisko – Wierzeja – Wilkowo, biegnącą do skrzyżowania z autostradą A2, część gminy Kaźmierz położona
zachód od linii wyznaczonej przez rzekę Sarna, część gminy Ostroróg położona na południe od linii wyznaczonej
przez drogę nr 184 biegnącą od południowej granicy gminy do skrzyżowania z drogą nr 116 oraz na południe od
linii wyznaczonej przez drogę nr 116 biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 184 do zachodniej granicy gminy,
część gminy Szamotuły położona na zachód od linii wyznaczonej przez rzekę Sarna biegnącą od południowej
granicy gminy do przecięcia z drogą nr 184 oraz na zachód od linii wyznaczonej przez drogęn r 184 biegnącą od
przecięcia z rzeką Sarna do północnej granicy gminy w powiecie szamotulskim,
w województwie dolnośląskim:
— część powiatu górowskiego niewymieniona w części II załącznika I,
— część gminy Lubin położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 335 biegnącą od zachodniej granicy
gminy do granicy miasta Lubin oraz na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 333 biegnącą od granicy miasta
Lubin do południowej granicy gminy w powiecie lubińskim
— gminy Prusice, Żmigród, część gminy Oborniki Śląskie położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę
nr 340 w powiecie trzebnickim,
— część gminy Zagrodno położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Jadwisin –
Modlikowice - Zagrodno oraz na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 382 biegnącą od miejscowości
Zagrodno do południowej granicy gminy, część gminy wiejskiej Złotoryja położona na wschód od linii
wyznaczonej przez drogę biegnącą od północnej granicy gminy w miejscowości Nowa Wieś Złotoryjska do granicy
miasta Złotoryja oraz na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 382 biegnącą od granicy miasta Złotoryja do
wschodniej granicy gminy w powiecie złotoryjskim
— gmina Gromadka w powiecie bolesławieckim,
— gminy Chocianów i Przemków w powiecie polkowickim,
— gminy Chojnów i miasto Chojnów, Krotoszyce, Miłkowice w powiecie legnickim,
— powiat miejski Legnica,
— część gminy Wołów położona na wschód od linii wyznaczonej przez lnię kolejową biegnącą od północnej do
południowej granicy gminy, część gminy Wińsko położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 36
biegnącą od północnej do zachodniej granicy gminy, część gminy Brzeg Dolny położona na wschód od linii
wyznaczonej przez linię kolejową od północnej do południowej granicy gminy w powiecie wołowskim,
— część gminy Milicz położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą miejscowości Poradów –
Piotrkosice - Sulimierz-Sułów - Gruszeczka w powiecie milickim,
281
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/146
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
w województwie świętokrzyskim:
— gminy Gnojno, Pacanów w powiecie buskim,
— gminy Łubnice, Oleśnica, Połaniec, część gminy Rytwiany położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę
nr 764, część gminy Szydłów położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogę nr 756 w powiecie
staszowskim,
— gminy Chmielnik, Masłów, Miedziana Góra, Mniów, Łopuszno, Piekoszów, Pierzchnica, Sitkówka-Nowiny,
Strawczyn, Zagnańsk, część gminy Raków położona na zachód od linii wyznaczonej przez drogi nr 756 i 764,
część gminy Chęciny położona na północ od linii wyznaczonej przez drogę nr 762, część gminy Górno położona
na północ od linii wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej granicy gminy łączącą miejscowości
Leszczyna – Cedzyna oraz na północ od linii wyznczonej przez ul. Kielecką w miejscowości Cedzyna biegnącą do
wschodniej granicy gminy, część gminy Daleszyce położona na południe od linii wyznaczonej przez drogę nr 764
biegnącą od wschodniej granicy gminy do skrzyżowania z drogą łączącą miejscowości Daleszyce – Słopiec –
Borków, dalej na południe od linii wyznaczonej przez tę drogę biegnącą od skrzyżowania z drogą nr 764 do
przecięcia z linią rzeki Belnianka, następnie na południe od linii wyznaczonej przez rzeki Belnianka i Czarna Nida
biegnącej do zachodniej granicy gminy w powiecie kieleckim,
— powiat miejski Kielce,
— gminy Krasocin, część gminy Włoszczowa położona na wschód od linii wyznaczonej przez drogę nr 742 biegnącą
od północnej granicy gminy do miejscowości Konieczno i dalej na wschód od linii wyznaczonej przez drogę łączącą
miejscowości Konieczno – Rogienice – Dąbie – Podłazie, część gminy Kluczewsko położona na południe od linii
wyznaczonej przez drogę biegnącą od wschodniej granicy gminy i łączącą miejscowości Krogulec – Nowiny -
Komorniki do przecięcia z linią rzeki Czarna, następnie na południe od linii wyznaczonej przez rzekę Czarna
biegnącą do przecięcia z linią wyznaczoną przez drogę nr 742 i dalej na wschód od linii wyznaczonej przez drogę
nr 742 biegnącą od przecięcia z linią rzeki Czarna do południowej granicy gminyw powiecie włoszczowskim,
— gmina Kije w powiecie pińczowskim,
— gminy Małogoszcz, Oksa w powiecie jędrzejowskim,
w województwie małopolskim:
— gminy Dąbrowa Tarnowska, Radgoszcz, Szczucin w powiecie dąbrowskim.
6. Rumänien
Följande restriktionszoner III i Rumänien:
— Zona orașului București,
— Județul Constanța,
— Județul Satu Mare,
— Județul Tulcea,
— Județul Bacău,
— Județul Bihor,
— Județul Bistrița Năsăud,
— Județul Brăila,
— Județul Buzău,
— Județul Călărași,
— Județul Dâmbovița,
— Județul Galați,
— Județul Giurgiu,
— Județul Ialomița,
— Județul Ilfov,
— Județul Prahova,
282
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/147
— Județul Sălaj,
— Județul Suceava
— Județul Vaslui,
— Județul Vrancea,
— Județul Teleorman,
— Judeţul Mehedinţi,
— Județul Gorj,
— Județul Argeș,
— Judeţul Olt,
— Judeţul Dolj,
— Județul Arad,
— Județul Timiș,
— Județul Covasna,
— Județul Brașov,
— Județul Botoșani,
— Județul Vâlcea,
— Județul Iași,
— Județul Hunedoara,
— Județul Alba,
— Județul Sibiu,
— Județul Caraș-Severin,
— Județul Neamț,
— Județul Harghita,
— Județul Mureș,
— Județul Cluj,
— Județul Maramureş.
7.
Slovakien
Följande restriktionszoner III i Slovakien:
— The whole district of Vranov and Topľou,
— In the district of Humenné: Lieskovec, Myslina, Humenné, Jasenov, Brekov, Závadka, Topoľovka, Hudcovce, Ptičie,
Chlmec, Porúbka, Brestov, Gruzovce, Ohradzany, Slovenská Volová, Karná, Lackovce, Kochanovce, Hažín nad
Cirochou, Závada, Nižná Sitnica, Vyšná Sitnica, Rohožník, Prituľany, Ruská Poruba, Ruská Kajňa,
— In the district of Michalovce: Strážske, Staré, Oreské, Zbudza, Voľa, Nacina Ves, Pusté Čemerné, Lesné, Rakovec nad
Ondavou, Petrovce nad Laborcom, Trnava pri Laborci, Vinné, Kaluža, Klokočov, Kusín, Jovsa, Poruba pod
Vihorlatom, Hojné, Lúčky,Závadka, Hažín, Zalužice, Michalovce, Krásnovce, Šamudovce, Vŕbnica, Žbince,
Lastomír, Zemplínska Široká, Čečehov, Jastrabie pri Michalovciach, Iňačovce, Senné, Palín, Sliepkovce, Hatalov,
Budkovce, Stretava, Stretávka, Pavlovce nad Uhom, Vysoká nad Uhom, Bajany,
— In the district of Rimavská Sobota: Jesenské, Gortva, Hodejov, Hodejovec, Širkovce, Šimonovce, Drňa, Hostice,
Gemerské Dechtáre, Jestice, Dubovec, Rimavské Janovce, Rimavská Sobota, Belín, Pavlovce, Sútor, Bottovo, Dúžava,
Mojín, Konrádovce, Čierny Potok, Blhovce, Gemerček, Hajnáčka,
— In the district of Gelnica: Hrišovce, Jaklovce, Kluknava, Margecany, Richnava,
283
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/148
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
— In the district Of Sabinov: Daletice,
— In the district of Prešov: Hrabkov, Krížovany, Žipov, Kvačany, Ondrašovce, Chminianske Jakubovany, Klenov,
Bajerov, Bertotovce, Brežany, Bzenov, Fričovce, Hendrichovce, Hermanovce, Chmiňany, Chminianska Nová Ves,
Janov, Jarovnice, Kojatice, Lažany, Mikušovce, Ovčie, Rokycany, Sedlice, Suchá Dolina, Svinia, Šindliar, Široké,
Štefanovce, Víťaz, Župčany,
— the whole district of Medzilaborce,
— In the district of Stropkov: Havaj, Malá Poľana, Bystrá, Mikové, Varechovce, Vladiča, Staškovce, Makovce, Veľkrop,
Solník, Korunková, Bukovce, Krišľovce, Jakušovce, Kolbovce,
— In the district of Svidník: Pstruša,
— In the district of Zvolen: Očová, Zvolen, Sliač, Veľká Lúka, Lukavica, Sielnica, Železná Breznica, Tŕnie, Turová,
Kováčová, Budča, Hronská Breznica, Ostrá Lúka, Bacúrov, Breziny, Podzámčok, Michalková, Zvolenská Slatina,
Lieskovec,
— In the district of Banská Bystrica: Sebedín-Bečov, Čerín, Dúbravica, Oravce, Môlča, Horná Mičiná, Dolná Mičiná,
Vlkanová, Hronsek, Badín, Horné Pršany, Malachov, Banská Bystrica,
— The whole district of Sobrance except municipalities included in zone II.”
284
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/149
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2022/2068
av den 26 oktober 2022
om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa kallvalsade platta produkter av
stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen efter en översyn vid
giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/1036
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad
import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (grundförordningen), särskilt artikel 11.2,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/477 av den 11 mars 2015 om åtgärder som
unionen får vidta vid samtidig tillämpning av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder och skyddsåtgärder (2), särskilt
artikel 1 i denna, och
av följande skäl:
1. FÖRFARANDE
1.1 Tidigare undersökningar och gällande åtgärder
(1)
Genom förordning (EU) 2016/1328 (3) införde Europeiska kommissionen antidumpningstullar på import av vissa
kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (Kina) och Ryska federationen (Ryssland) (de
ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den
ursprungliga undersökningen.
(2)
De antidumpningstullar som för närvarande gäller för Kina är 19,7 % på import från de exporterande tillverkare som
ingick i urvalet, 20,5 % för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och 22,1 % för alla andra företag, och
för Ryssland mellan 18,7 % och 34 % för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, med en tullsats på 36,1 %
för alla övriga företag.
1.2 Begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång
(3)
Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (4) mottog Europeiska
kommissionen (kommissionen) en begäran om en översyn enligt artikel 11.2 i grundförordningen.
(
1
) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.
(
2
) EUT L 83, 27.3.2015, s. 11.
(
3
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1328 av den 29 juli 2016 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och
slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i
Folkrepubliken Kina och Ryska federationen (EUT L 210, 4.8.2016, s. 1).
(
4
) EUT C 389, 16.11.2020, s. 4.
285
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/150
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(4)
Begäran ingavs den 3 maj 2021 av European Steel Association (Eurofer eller sökanden) som företrädare för
unionsindustrin för vissa kallvalsade platta produkter av stål i den mening som avses i artikel 5.4 i
grundförordningen. Begäran om översyn grundades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till
återkommande dumpning och till fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.
1.3 Inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång
(5)
Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att
bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 3 augusti
2021 en översyn vid giltighetstidens utgång av import till unionen av vissa kallvalsade platta produkter av stål med
ursprung i Kina och Ryssland (de berörda länderna) på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen
offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (5) (tillkännagivandet om
inledande).
1.4 Översynsperiod och skadeundersökningsperiod
(6)
Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli
2020 till och med den 30 juni 2021 (översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta
för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den
1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).
1.5 Berörda parter
(7)
I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i
undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, alla kända unionstillverkare, de
kända tillverkarna i Kina och Ryssland och de kinesiska och ryska myndigheterna samt kända importörer,
användare och handlare om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta.
1.6 Synpunkter på inledandet av undersökningen
(8)
De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och
att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Kommissionen
mottog synpunkter från tre exporterande tillverkare i Ryssland, de ryska myndigheterna, en icke-närstående
importör och en användare.
(9)
I sina synpunkter på inledandet av undersökningen hävdade de tre ryska exporterande tillverkarna att sökanden inte
hade inkommit med tillräcklig och tillförlitlig bevisning för att det förelåg sannolikhet för fortsatt eller
återkommande skadevållande dumpning genom import från Ryssland. De ryska myndigheterna, de ryska
exporterande tillverkarna, den icke-närstående importören och en användare hävdade dessutom att det inte fanns
något orsakssamband mellan unionsindustrins skadevållande situation och importen av vissa kallvalsade platta
produkter av stål från Kina och Ryssland. De olika parternas resonemang gick ut på att skadan för unionsindustrin,
om den förelåg, orsakades av andra faktorer en skadevållande import från Ryssland och Kina med tanke på de
försumliga importvolymerna av vissa kallvalsade platta produkter av stål från de berörda länderna.
(10) Såsom även anges i tillkännagivandet om inledande hävdade sökanden dock att ”det faktum att skadan undanröjts
huvudsakligen beror på att åtgärder är i kraft, och om dessa upphörde att gälla skulle betydande mängder återigen
kunna importeras till dumpade priser från de berörda länderna, vilket sannolikt skulle leda till att skadan för
unionsindustrin återkommer” (6). Syftet med översynen var att fastställa huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt
kan leda till fortsatt och återkommande skada som vållas av dumpad import från de berörda länderna. De uppgifter
som sökanden lämnade i det inledande skedet var tillräckliga för att visa att den skada som vållats av den dumpade
importen skulle återkomma om den dumpade importen skulle återupptas i större volymer. Kommissionen avvisade
därför parternas påstående om orsakssambandet.
(
5
) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av
vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen (EUT C 311, 3.8.2021, s. 6).
(
6
) EUT C 311, 3.8.2021, s. 8, punkt 4.2.
286
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/151
(11) De ryska myndigheterna hävdade att sökanden inte hade inkommit med tillräcklig bevisning för ökad dumpning
enligt artikel 5.2 i antidumpningsavtalet i samband med beräkningen av normalvärdet. De ryska myndigheterna
hävdade dessutom att de uppgifter som lämnades i den icke-konfidentiella versionen av begäran om översyn vid
giltighetstidens utgång inte var tillräckligt detaljerade och inte visade de exakta siffror som använts för att beräkna
marginalen, eftersom transportkostnaderna, exportkostnaderna och priserna på den ryska marknaden för
kallvalsade platta produkter av stål samt beräkningarna i sig angavs i ungefärliga siffror. De ryska myndigheterna
begärde att kommissionen skulle granska beräkningarna i begäran och lämna bevisning för att beräkningarna var
tillförlitliga. De ryska myndigheterna hänvisade dessutom till artikel 6.2 i antidumpningsavtalet och förklarade att
sökanden genom att inte ge parterna möjlighet att skaffa sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de
konfidentiella uppgifterna förnekade både de ryska myndigheterna och de ryska tillverkarna och andra berörda
parter möjligheten att fullständigt skydda sina rättigheter, och uppmanade kommissionen och Eurofer att lämna
mer detaljerade uppgifter om beräkningarna av dumpningsmarginalerna.
(12) Vad gäller påståendet om tillräcklig bevisning bekräftas det i begäran om översyn att den ryska importen av den
berörda produkten till unionen minskade kraftigt jämfört med den ursprungliga undersökningens
undersökningsperiod. I begäran bedömdes därför sannolikheten för återkommande av dumpning utifrån
exportpriserna till andra tredjeländer än unionen. Analysen av bevisningen visade att begäran innehöll tillräcklig
bevisning för sannolikheten för återkommande dumpning.
(13) Den dumpningsmarginal som beräknades i begäran avspeglade de ryska exporterande tillverkarnas prissättnings
beteende på tredjeländer marknader och avseglade därför inte nödvändigtvis den exakta graden av dumpning som
beräknades i undersökningen. Sökanden inkom dock med tillräcklig bevisning om exportpris och normalvärde i
begäran, som visade att det förelåg sannolikhet för återkommande dumpning. Sökanden lämnade också en
tillräckligt detaljerad beskrivning av den metod som den använt i sin dumpningsberäkning för att det skulle vara
möjligt att bilda sig en rimlig uppfattning om det väsentliga innehållet i de konfidentiella uppgifterna.
(14) För att beräkna normalvärdet för vissa kallvalsade platta produkter av stål för de ryska exporterande tillverkarna
hade sökanden samlat in allmänt tillgänglig och abonnemangsbaserad information om de största exportörernas
inhemska försäljningspriser för ett ton kallvalsade platta produkter av stål på hemmamarknaden för
referensperioden. Kommissionen kontrollerade och bekräftade exportpriset mot databasen Global Trade Atlas
(GTA-databasen).
(15) Eftersom importen av den produkt som översynen gäller från Ryssland till unionen har varit försumlig efter
införandet av dumpningstullar 2016, grundade sökanden exportpriset på flera informationskällor om priserna på
Rysslands exportförsäljning av kallvalsade platta produkter av stål till tredjeländer 2020. Dessa exportpriser för ett
ton kallvalsade platta produkter av stål fastställdes på grundval av marknadsinformation om priser på export från
Ryssland. Exportpriset kontrollerades och bekräftades mot det genomsnittliga GTA-priset för de tre största ryska
exportdestinationerna.
(16) Sökanden hade således jämfört det genomsnittliga exportpriset från fabrik för kallvalsade platta produkter av stål
från Ryssland med normalvärdet baserat på de ryska inhemska priserna.
(17) I sin lagstadgade analys beaktade kommissionen endast de faktorer som det fanns tillräckligt användbar och korrekt
bevisning för.
(18) Följaktligen avvisades de ryska myndigheternas påståenden.
(19) Kommissionen ansåg att den icke-konfidentiella version av begäran som ingick i de ärendehandlingar som berörda
parter kunde begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de
konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar. Detta
påstående avvisades därför.
1.7 Stickprovsförfarande
(20) I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda
parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.
287
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/152
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
1.7.1 Stickprov avseende unionstillverkare
(21) I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av tre
unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna för den
likadana produkten. Urvalet bestod av tre unionstillverkare som svarade för över 30 % av den uppskattade totala
produktionsvolymen för den likadana produkten i unionen och över 20 % av de uppskattade totala försäljnings
volymerna.
(22) I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen uppmanade kommissionen berörda parter att lämna synpunkter på
det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom och det preliminära urvalet bekräftades därför och ansågs
representativt för unionsindustrin.
1.7.2 Stickprovsförfarande avseende importörer
(23) För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-
närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i bilagan till tillkännagivandet om inledande.
(24) Ingen icke-närstående importör besvarade stickprovsfrågeformuläret. Kommissionen beslutade därför att ett
stickprovsförfarande inte var nödvändigt.
1.7.3 Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare i Ryssland och Kina
(25) För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov bad kommissionen alla
exporterande producenter i Ryssland och Kina att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.
Dessutom bad kommissionen de kinesiska och ryska myndigheterna att identifiera och/eller kontakta andra
eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.
(26) Vid inledandet av översynen gjorde kommissionen en kopia av frågeformuläret tillgängligt i de ärendehandlingar
som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats.
(27) Ingen av kinesiska exporterande tillverkarna lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet.
Kommissionen informerade Kinas delegation vid Europeiska unionen om att den hade för avsikt att tillämpa
tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.
(28) Eftersom ingen kinesisk tillverkare var villig att samarbeta i undersökningen drogs slutsatsen beträffande import från
Kina således på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, särskilt utifrån
handelsstatistik om import och export (Eurostat, GTA-databasen (7) och OECD (8)).
(29) Tre ryska exporterande tillverkare, nämligen PJSC Magnitogorsk Iron and Steel Works (MMK) och dess närstående
företag (MMK-gruppen), PJSG Novolipetsk Steel (NLMK) och dess närstående företag (NLMK-gruppen) och PJSC
Severstal (Severstal) och dess närstående företag (SEVERSTAL-gruppen), inkom med de begärda uppgifterna och
samtyckte till att ingå i urvalet. Den 6 september 2021 informerade dessa tre exporterande tillverkare dock
kommissionen om att de hade beslutat att inte lämna in individuella svar på antidumpningsfrågeformuläret, men att
de skulle samarbeta med kommissionen kring alla andra aspekter av begäran om översyn vid giltighetstidens utgång,
t.ex. genom att lämna synpunkter på sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada och unionens intresse.
Den 13 september 2021 inkom de tre ryska exporterande tillverkarna med synpunkter på begäran om översyn vid
giltighetstidens utgång, påstådd fortsatt och sannolikhet för återkommande skadevållande dumpning samt unionens
intresse. De uppmanade kommissionen att utföra selektiva kontroller av de berörda företagsspecifika uppgifterna,
såsom produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande, som lämnades tillsammans med synpunkterna.
(
7
) https://www.gtis.com/gta/
(
8
) https://qdd.oecd.org/subject.aspx?Subject=ExportRestrictions_IndustrialRawMaterials
288
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/153
(30) Efter detta meddelande informerade kommissionen den 21 september och den 19 november 2021 de ovannämnda
exporterande tillverkarna om att den betraktade dem som icke-samarbetsvilliga parter och om sin avsikt att tillämpa
artikel 18 i grundförordningen och använda tillgängliga uppgifter för att dra sina slutsatser i undersökningen.
Kommissionen underrättade även de ryska myndigheterna om sin avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet
med artikel 18 i grundförordningen.
(31) Den 30 september och den 29 november 2021 tog kommissionen emot synpunkter från de tre ryska exporterande
tillverkarna beträffande tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen. De instämde inte i kommissionens
bedömning av deras samarbetsstatus och upprepade sin avsikt att samarbeta kring andra aspekter av översynen, t.
ex. fortsatt eller återkommande skada, sannolikheten för fortsatt skadevållande dumpning och unionens intresse. De
uppmanade återigen kommissionen att kontrollera de uppgifter om produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande
som de hade inkommit med.
(32) I detta avseende inkom de ryska exporterande tillverkarna inte med de begärda nödvändiga uppgifterna i sina svar på
frågeformuläret. Kommissionen ansåg att de ryska exporterande tillverkarna endast lämnade fragmenterade
uppgifter som var begränsade till produktion, kapacitet och produktionsvolymer, utan stödjande bevisning.
Eftersom de exporterande tillverkarna inte lämnade tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för att kommissionen
skulle kunna komma fram till en rimlig tillförlitlig slutsats använde kommissionen uppgifter tillgängliga i
ärendehandlingarna, såsom förklaras i skäl 30. Kommissionen använde dock de uppgifter som lämnats av de tre
ryska tillverkarna i den mån det var möjligt.
(33) Kommissionen skickade ett frågeformulär om förekomst av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses
i artikel 2.6a b i grundförordningen till de kinesiska myndigheterna.
(34) Kommissionen sände även frågeformulär till de unionstillverkare som ingick i urvalet. Samma frågeformulär gjordes
också tillgängligt via internet (9) på dagen för inledandet av undersökningen. Kommissionen sände dessutom ett
frågeformulär till Eurofer, intresseorganisationen för unionstillverkare.
(35) Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från Eurofer.
1.7.4 Kontroll
(36) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa
sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. På grund
av covid-19-pandemins utbrott och de efterföljande åtgärder som vidtogs för att hantera utbrottet (covid-
19-tillkännagivandet) (10) kunde kommissionen inte genomföra kontrollbesök på plats hos företagen i urvalet. I stället
genomförde kommissionen dubbelkontroller på distans av den information som följande företag lämnade via
videokonferens:
Unionstillverkare
— Voestalpine Stahl GmbH, Österrike
— ThyssenKrupp Steel Europe AG, Tyskland
— ArcelorMittal Belgium, Belgien
1.8 Efterföljande förfarande
(37) Den 19 augusti 2022 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot
bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna på importen från Kina och Ryssland.
Alla parter gavs möjlighet att inkomma med synpunkter på utlämnandet av uppgifter.
(
9
) https://trade.ec.europa.eu/tdi/case_details.cfm?id=2538
(
10
) Tillkännagivande om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (2020/C
86/06) (EUT C 86, 16.3.2020, s. 6).
289
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/154
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(38) Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som
begärde att bli hörda beviljades detta.
2. PRODUKT SOM ÖVERSYNEN GÄLLER, BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT
2.1 Produkt som översynen gäller
(39) Den produkt som översynen gäller är samma som i den ursprungliga undersökningen, dvs. valsade platta produkter
av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och varken
pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter
kallvalsningen, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7209 15 00 (Taric-nummer 7209 15 00 90),
7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 91, ex 7209 18 99 (Taric-nummer 7209 18 99 90), ex 7209 25 00 (Taric-
nummer 7209 25 00 90), 7209 26 90, 7209 27 90, 7209 28 90, 7211 23 30, ex 7211 23 80 (Taric-nummer
7211 23 80 19, 7211 23 80 95 och 7211 23 80 99), ex 7211 29 00 (Taric-nummer 7211 29 00 19 och
7211 29 00 99), 7225 50 80 och 7226 92 00 (produkt som översynen gäller).
(40) Följande produkttyper utesluts från definitionen av den produkt som översynen gäller:
— Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt
metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, även i ringar
eller rullar, av alla tjocklekar, elektriska.
— Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt
metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, i ringar eller rullar, med en tjocklek av mindre än 0,35 mm,
utglödgat (så kallade svarta tavlor).
— Valsade platta produkter av annat legerat stål, av alla bredder, av kisellegerat stål.
— Valsade platta produkter av legerat stål, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, av snabbstål.
(41) Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas av varmvalsade ringar eller rullar. Kallvalsningsprocessen består i att en
plåt eller ett band – som dessförinnan varmvalsats och betats – passeras genom kallvalsar (dvs. under metallens
mjukningstemperatur). Kallvalsade platta produkter av stål tillverkas för att uppfylla vissa specifikationer eller
proprietära slutanvändarspecifikationer. De kan levereras i olika former, dvs. i ringar eller rullar (oljade eller
ooljade), i skurna längder (plåtar) eller tunna band. Kallvalsade platta produkter av stål är en industriell insatsvara
som köps av slutanvändarna för en rad olika tillämpningsområden, främst inom tillverkningsindustrin (allmän
industri, förpackningar, fordon osv.), men även inom byggbranschen.
2.2 Berörd produkt
(42) Den produkt som berörs av denna undersökning är den produkt som översynen gäller, vilken har sitt ursprung i Kina
och Ryssland.
2.3 Likadan produkt
(43) Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen bekräftar denna översyn vid giltighetstidens utgång att
följande produkter har både samma grundläggande fysiska egenskaper och samma grundläggande
användningsområden:
— den berörda produkten när den exporteras till unionen,
— den produkt som översynen gäller som säljs på hemmamarknaden i Kina och Ryssland och
— den produkt som översynen gäller som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin.
(44) Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.
290
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/155
3. DUMPNING
3.1 Kina
3.1.1 Inledande anmärkningar
(45) Under översynsperioden fortsatte importen av vissa kallvalsade platta produkter av stål från Kina, om än på lägre
nivåer än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. från och med den 1 april 2014
till och med den 31 mars 2015). Enligt uppgifter från Eurostat svarade importen av vissa kallvalsade platta
produkter av stål från Kina för mindre än 1 % av unionens marknad under översynsperioden, jämfört med en
marknadsandel på 10,3 % (11) under den ursprungliga undersökningen. I absoluta termer exporterade Kina omkring
32 000 ton till unionen under översynsperioden, vilket utgör en betydande minskning jämfört med de omkring
732 000 ton (12) som landet exporterade till unionen under ursprungliga undersökningens undersökningsperiod.
(46) Under den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att export av den berörda produkten från Kina
dumpades i betydande omfattning på unionens marknad. Dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga kinesiska
exportörerna varierade mellan 52,7 % och 59,2 %. Till följd av tillämpningen av regeln om lägsta tull fastställdes de
antidumpningstullar som infördes för kinesisk import till en mycket lägre nivå, från 19,7 % till 22,1 %.
(47) Såsom framgår av skäl 27 samarbetade ingen av de exporterande kinesiska exportörerna/tillverkarna i
undersökningen. På grund av det bristande samarbetet meddelade kommissionen därför de kinesiska
myndigheterna att den skulle kunna komma att tillämpa artikel 18 i grundförordningen med avseende på de
slutsatser som dras beträffande Kina. Kommissionen fick inte in några synpunkter eller någon begäran om
ingripande från förhörsombudet i detta avseende.
(48) Enligt artikel 18.1 i grundförordningen baserades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande
dumpning med avseende på Kina därför på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i ansökan om en översyn vid
giltighetstidens utgång och inlagorna från de berörda parterna, kombinerat med andra uppgiftskällor, såsom
handelsstatistik om import och export (Eurostat, GTA-databasen (13) och OECD (14)) samt oberoende leverantörer av
finansiella uppgifter, såsom Global Financials, som publiceras av Dunn & Bradstreet (15).
3.1.2 Dumpning
3.1.2.1 Förfarande för fastställande av normalvärdet enligt artikel 2.6a i grundförordningen för importen av vissa
kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Kina
(49) Mot bakgrund av den tillräckliga bevisning som fanns när undersökningen inleddes, som när det gäller Kina tydde på
att det förekom betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, inledde
kommissionen undersökningen på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.
(50) För att erhålla den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för undersökningen av de påstådda
betydande snedvridningarna skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna. I punkt
5.3.2 i tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen dessutom alla berörda parter att inom 37 dagar
efter det att tillkännagivandet offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter
samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på tillämpningen av artikel 2.6a i grundförordningen.
Inget svar på frågeformuläret inkom från de kinesiska myndigheterna, och inga synpunkter angående tillämpningen
av artikel 2.6a i grundförordningen lämnades inom den angivna tidsfristen. Genom en verbalnot av den
13 september 2021 informerade kommissionen därför de kinesiska myndigheterna om att den skulle använda
tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen för att fastställa förekomsten av
betydande snedvridningar i Kina.
(
11
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/181 av den 10 februari 2016 om införande av en preliminär antidumpningstull
på import av vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen (EUT L 37,
12.2.2016, s. 17), skäl 113.
(
12
) Se föregående fotnot.
(
13
) https://www.gtis.com/gta/
(
14
) https://qdd.oecd.org/subject.aspx?Subject=ExportRestrictions_IndustrialRawMaterials
(
15
291
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/156
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(51) I punkt 5.3.2 i tillkännagivandet om inledande angav kommissionen också att den, mot bakgrund av den tillgängliga
bevisningen, ansåg att Brasilien i detta fall var ett möjligt representativt tredjeland i enlighet med artikel 2.6a a i
grundförordningen för att fastställa normalvärdet på grundval av icke-snedvridna priser eller referensvärden.
Kommissionen uppgav vidare att den skulle undersöka andra eventuellt lämpliga länder i enlighet med de kriterier
som anges i artikel 2.6a första strecksatsen i grundförordningen.
(52) Den 24 november 2020 underrättade kommissionen genom en notering (den första noteringen) berörda parter om
vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet. I den skrivelsen tillhandahöll
kommissionen en förteckning över alla produktionsfaktorer, t.ex. råvaror, arbetskraft och energi, som användes vid
tillverkningen av vissa kallvalsade platta produkter av stål. På grundval av de kriterier som låg till grund för valet av
icke-snedvridna priser eller referensvärden angav kommissionen även möjliga representativa länder, nämligen
Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet. Kommissionen mottog inga synpunkter på den första noten.
(53) Den 17 mars 2022 underrättade kommissionen genom en andra notering (den andra noteringen) berörda parter om
vilka relevanta källor som den avsåg att använda sig av för att fastställa normalvärdet, med Brasilien som
representativt land. Inga synpunkter inkom.
3.1.2.2 Normalvärde
(54) Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet ”vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i
exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel”.
(55) Följande anges dock i artikel 2.6.a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda
de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det
landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för
produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett skäligt
belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst”.
(56) Såsom förklaras närmare i följande underavsnitt konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på
grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna
och de kinesiska exporterande tillverkarna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.
3.1.3 Förekomst av betydande snedvridningar
(57) I de senaste undersökningarna rörande stålsektorn i Kina (16) fann kommissionen att det förekom betydande
snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen.
(58) I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att det förekommer betydande statliga ingripanden i Kina, vilket
leder till en snedvridning av den effektiva resursfördelningen enligt marknadsprinciperna (17). Kommissionen drog
särskilt slutsatsen att inom stålsektorn, dvs. den sektor som producerar den viktigaste råvaran för tillverkning av den
produkt som översynen gäller, äger de kinesiska myndigheterna inte bara fortfarande en stor andel av företagen i den
(
16
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/191 av den 16 februari 2022 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull
på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 36, 17.2.2022, s. 1), kommissionens
genomförandeförordning (EU) 2021/2239 av den 15 december 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av
vissa storskaliga vindkraftstorn av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 450, 16.12.2021, s. 59), kommissionens
genomförandeförordning (EU) 2021/635 av den 16 april 2021 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa
svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Belarus, Folkrepubliken Kina och Ryssland efter en översyn vid giltighetstidens
utgång enligt artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 132, 19.4.2021, s. 145) samt
kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/508 av den 7 april 2020 om införande av en provisorisk antidumpningstull på
import av vissa varmvalsade plåtar och rullar av rostfritt stål, med ursprung i Indonesien, Folkrepubliken Kina och Taiwan
(EUT L 110, 8.4.2020, s. 3).
(
17
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 149–150, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 158–159.
292
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/157
mening som avses i artikel 2.6a b första strecksatsen i grundförordningen (18), utan de kinesiska myndigheterna kan
också påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företagen i den mening som avses i artikel 2.6a b andra
strecksatsen i grundförordningen (19). Kommissionen fann dessutom att statens närvaro och ingripande på
finansmarknaderna och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har en ytterligare snedvridande effekt på
marknaden. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser koncentreras till sektorer som de kinesiska
myndigheterna har utsett till strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga, i stället för att resurserna fördelas enligt
marknadskrafterna (20). Kommissionen drog dessutom slutsatsen att den kinesiska konkurs- och egendomsrätten
inte fungerar som den ska i den mening som avses i artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen, vilket ger
upphov till snedvridningar särskilt när insolventa företag hålls flytande och i samband med fördelningen av
markanvändningsrättigheter i Kina (21). Likaledes fann kommissionen snedvridningar av lönekostnaderna i
stålsektorn i den mening som avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen (22), samt snedvridningar
på finansmarknaderna i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i grundförordningen, särskilt med
avseende på tillgången till kapital för företag i Kina (23).
(59) På samma sätt som i tidigare undersökningar avseende stålsektorn i Kina granskade kommissionen i denna
undersökning huruvida det, på grund av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i
artikel 2.6a b i grundförordningen, skulle vara lämpligt eller inte att använda de inhemska priserna och kostnaderna
i Kina. Kommissionen gjorde detta på grundval av den bevisning som finns tillgänglig i ärendehandlingarna,
inbegripet den bevisning som finns i begäran, samt i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om
betydande snedvridningar i Folkrepubliken Kinas ekonomi i samband med undersökningar om handelspolitiska
skyddsåtgärder (24) (rapporten), som bygger på offentligt tillgängliga källor. I analysen ingick en granskning av det
betydande statliga inflytandet i Kinas ekonomi i allmänhet, men även av den specifika situationen på marknaden i
den berörda sektorn, inbegripet beträffande den produkt som översynen gäller. Kommissionen kompletterade
vidare dessa bevisuppgifter med sin egen undersökning av de kriterier som är relevanta för att bekräfta förekomsten
av betydande snedvridningar i Kina, vilket den även funnit i sina tidigare undersökningar i detta avseende.
(
18
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 115–118, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 122–127.
(
19
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 119–122, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 128–132. De
berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag enligt den kinesiska
lagstiftningen kan anses återspegla motsvarande äganderättigheter, men kommunistparticeller i företagen, såväl statsägda som privata,
utgör en annan viktig kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpar
tipolitisk organisation upprättas vid varje företag (med minst tre medlemmar i kommunistpartiet enligt partiets stadgar), och företaget
ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller
tillämpats strikt. Men åtminstone från och med 2016 har kommunistpartiet stärkt sina krav på att kontrollera företagsbeslut i
statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta
”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen. År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring
1,86 miljoner privatägda företagen och att pressen ökar på att kommunistpartiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom
sina respektive företag. Dessa regler gäller generellt i den kinesiska ekonomin och i alla sektorer, inbegripet för tillverkare av
kallvalsade platta produkter av rostfritt stål och leverantörer av insatsvaror till dessa.
(
20
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 123–129, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 133–138.
(
21
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 130–133, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 139–142.
(
22
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 134–135, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 143–144.
(
23
) Se genomförandeförordning (EU) 2022/191, skälen 195–201, genomförandeförordning (EU) 2021/2239, skälen 67–74,
genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 136–145, samt genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 145–154.
(
24
) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar SWD(2017) 483 final/2, 20.12.2017, finns på https://trade.ec.europa.eu/doclib/
docs/2017/december/tradoc_156474.pdf
293
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/158
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(60) I begäran hävdades det att den kinesiska ekonomin i sin helhet starkt påverkas av olika heltäckande ingripanden från
de kinesiska myndigheterna eller andra offentliga myndigheter på flera förvaltningsnivåer, vilket innebär att
inhemska priser och kostnader för den kinesiska stålindustrin inte kan användas i denna undersökning. För att
styrka denna ståndpunkt hänvisade begäran till kommissionens nyligen genomförda undersökningar av den
kinesiska stålsektorn (25) eller slutsatserna från G20-gruppens globala forum för överkapacitet i stålsektorn (26).
(61) I begäran påpekades närmare bestämt att mot bakgrund av den ”socialistiska marknadsekonomiska doktrin” som
fastställs i Kinas konstitution, det kinesiska kommunistpartiets allestädesnärvaro och myndigheternas inflytande
över ekonomin genom strategiska planeringsinitiativ, såsom den trettonde och den fjortonde femårsplanen, ingriper
de kinesiska myndigheterna på flera olika nivåer, nämligen på administrativ, finansiell och rättslig nivå.
(62) I begäran lämnades exempel på omständigheter som visade på förekomst av snedvridning enligt artikel 2.6a b första
till sjätte strecksatsen i grundförordningen. Sökanden hävdade följande genom att särskilt hänvisa till
kommissionens tidigare undersökningar av stålsektorn, rapporten, rapporter från tredjeländers myndigheter och
från andra institutioner (IMF):
— Marknaden för kallvalsade platta produkter av stål försörjs till betydande del av företag som ägs av eller drivs
under kontroll, politisk styrning eller överinseende av de kinesiska myndigheterna, särskilt mot bakgrund av
dels det kinesiska kommunistpartiets inflytande över både privata och statsägda företag genom nomineringar av
partimedlemmar i företagen, dels de systematiska kontakterna mellan staten och det kinesiska kommunist
partiets kontor. Sökanden hävdade dessutom att stålsektorn består ungefär till hälften av statsägda företag och
till hälften av privata företag vad beträffar produktion och produktionskapacitet, men fyra av de fem största
ståltillverkarna är statsägda företag, bland annat Baowu, världens näst största tillverkare av råstål, som är helt
statsägt och nära följer de kinesiska myndigheternas stålpolitik. I detta sammanhang påpekade sökanden att de
kinesiska myndigheterna planerar att konsolidera 70 % av järn- och stålproduktionen i tio flaggskeppsföretag
till 2025. Denna strategi påverkar även industrin för kallvalsade platta produkter av stål, t.ex. genom Baowus
förvärv av företaget Maanshan Iron & Steel 2019, en tillverkare av kallvalsade platta produkter av stål;
— förekomsten av statlig närvaro i företagen som gör att staten kan påverka priser eller kostnader, särskilt genom
att utöva reglerings- och ledningsmässig kontroll över statsägda företag och genom att öka kommunistpartiets
roll inom både statsägda och privata företag, vilka under de senaste åren har uppmanats att lämna de större
besluten till kommunistpartiet. Sökanden hänvisade vidare till personliga överlappningar mellan den statligt
kontrollerade organisationen CISA och den största privata ståltillverkaren, Shagang-gruppen samt statlig
närvaro i företag inom sektorn i tidigare led, för vilka mål sätts upp som leder till onormalt låga kostnader för
stålindustrin.
— Offentlig politik eller åtgärder diskriminerar till förmån för inhemska leverantörer eller inverkar på de fria
marknadskrafterna på annat sätt, särskilt planeringssystemet, som kanaliserar resurser till utvalda industrier, t.
ex. stålsektorn. Sökanden åskådliggjorde detta genom att citera från utkastet till den fjortonde femårsplanen för
stålindustrin, där industrins betydelse för den kinesiska industrin upprepas, och till andra planerings- eller
strategidokument som föreskriver stöd till stålsektorn, såsom Made in China 2025. Sökanden hänvisade
dessutom till andra allmänna politiska åtgärder som påverkar de fria marknadskrafterna, t.ex. att de kinesiska
myndigheterna styr råvarupriserna genom ett antal olika åtgärder, såsom exportkvoter, exportlicenskrav,
exporttullar eller avdrag på mervärdesskatt via differentiering av energipriserna. I begäran beskrivs även de
incitament som de kinesiska myndigheterna tillhandahåller till stålproducenter som deltar i Belt and Road-
initiativet, vilket syftar till att främja kinesiska företags närvaro på utländska marknader.
(
25
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/649 av den 5 april 2017 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på
import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Folkrepubliken Kina
(EUT L 92, 6.4.2017, s. 68), kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/969 av den 8 juni 2017 om införande av en
slutgiltig utjämningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i
Folkrepubliken Kina och om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/649 om införande av en slutgiltig
antidumpningstull på import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i
Folkrepubliken Kina (EUT L 146, 9.6.2017, s. 17) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/688 av den 2 maj 2019
om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i
Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2016/1037 (EUT L 116, 3.5.2019, s. 39).
(
26
) Det globala forumet om överkapacitet i stålsektorn, ministerrapport, den 20 september 2018.
294
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/159
— Avsaknad av, diskriminerande tillämpning av eller felaktigt genomförande av konkurs-, bolags- eller
egendomsrätt leder till att ett stort antal ”zombieföretag” kan överleva som bidrar till att outnyttjad kapacitet
bibehålls, vilket särskilt drabbar stålsektorn och påverkar de kinesiska finans- och utlåningsmarknaderna.
Sökanden påpekade också att eftersom privat markägande inte förekommer i Kina ingriper den kinesiska staten
i stålsektorns markanvändning, vilket kommissionen redan konstaterat i tidigare undersökningar (27).
— Lönekostnaderna är snedvridna, i den mån det inte finns någon fri förhandlingsrätt och den enda erkända
fackföreningen, ACFTU, står under kommunistpartiets ledning. Sökanden påpekade också att Kina fortfarande
inte har ratificerat flera grundläggande ILO-konventioner och att den kinesiska arbetskraften påverkas av
hushållsregistreringssystemet.
— Tillgång till finansiering beviljas av institutioner som genomför allmänpolitiska mål eller som på annat sätt inte
agerar oberoende i förhållande till staten på grund av dominansen av banker som ägs och kontrolleras av staten,
där staten och kommunistpartiet har inflytande över personal- och affärsbeslut och som anpassar sig till landets
industripolitiska mål. Enligt begäran om översyn gynnas kinesiska tillverkare av kallvalsade platta produkter av
stål kraftigt av förmånliga lån från dessa banker. Sökanden påpekade att även privata banker måste beakta
nationell politik i utövandet av sin verksamhet. På samma sätt som snedvridningarna inom banksektorn
beskriver begäran den dominerande rollen för aktörer med anknytning till staten på obligationsmarknaden och
den snedvridande roll som statsägda kreditvärderingsinstitut eller privata institut som är kraftigt påverkade av
staten spelar, vilka finansierar främjade industrier till mer förmånliga räntor än de räntor som skulle ha funnits
tillgängliga på finansmarknader som fungerar enligt marknadsekonomiska principer.
(63) Såsom anges i skäl 50 lämnade de kinesiska myndigheterna inga synpunkter på eller någon bevisning till stöd för
eller som motbevisning av den befintliga bevisningen i ärendehandlingarna, inklusive rapporten samt den ytterligare
bevisning som lämnats av sökanden, i fråga om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är
lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.
(64) Särskilt inom sektorn för den produkt som översynen gäller, dvs. stålsektorn, står de kinesiska myndigheterna
fortfarande för en betydande del av ägandet. Många av de största tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål
ägs av staten, t.ex. Hebei Iron and Steel, Handan Iron and Steel, Baoshan Iron and Steel, Shanghai Meishan Iron and
Steel, BX Steel Posco Cold Rolled Sheet, WISCO International Economic and Trading, Maanshan Iron and Steel,
Tianjin Rolling One Steel och Inner Mongolia Baotu Steel Union. Baosteel, ett annat stort företag som arbetar med
ståltillverkning, ingår i China Baowu Steel Group Co. Ltd (tidigare Baosteel Group och Wuhan Iron & Steel) som är
världens största ståltillverkare (28) och ägs till 100 % centralt av SASAC (29). Nominellt sett uppskattas antalet
statsägda företag och antalet privatägda företag vara nästan jämnt fördelat, men av de fem kinesiska ståltillverkare
som hör till världens tio största är fyra statsägda (30). Samtidigt som de tio största tillverkarna endast stod för
omkring 36 % av industrins sammanlagda produktion 2016 satte de kinesiska myndigheterna samma år upp målet
att konsolidera 60–70 % av järn- och ståltillverkningen till cirka tio storskaliga företag till 2025 (31). De kinesiska
myndigheterna upprepade sin avsikt i april 2019, när den tillkännagav offentliggörandet av riktlinjer om
konsolidering av stålindustrin (32). En sådan konsolidering kan medföra påtvingade sammanslagningar av lönsamma
privata företag med underpresterande statsägda företag (33). Eftersom de kinesiska exportörerna av den produkt som
översynen gäller inte var samarbetsvilliga kunde den exakta kvoten mellan de privata och statligt ägda tillverkarna av
kallvalsade platta produkter av stål inte fastställas. Även om specifik information kanske inte finns tillgänglig för
sektorn för kallvalsade platta produkter av stål utgör den en undersektor till stålindustrin, och undersökningsre
sultaten för stålsektorn anses därför även vara vägledande för den produkt som översynen gäller.
(
27
) Genomförandeförordning (EU) 2019/688, skäl 86.
(
28
) Se https://worldsteel.org/steel-topics/statistics/top-producers/ (senast hämtad den 4 augusti 2022).
(
29
) Se t.ex. www.fitchratings.com/research/corporate-finance/china-baowu-steel-group-corporation-limited-05-03-2021 (senast hämtad
den 4 augusti 2022).
(
30
) Rapporten – kapitel 14, s. 358: 51 % privata företag och 49 % statsägda företag vad beträffar tillverkning samt 44 % statsägda företag
och 56 % privata företag räknat i kapacitet.
(
31
) Finns på www.gov.cn/zhengce/content/2016-02/04/content_5039353.htm), https://policycn.com/policy_ticker/higher-expectations-
for-large-scale-steel-enterprise/?iframe=1&secret=c8uthafuthefra4e och www.xinhuanet.com/english/2019-04/23/c_138001574.htm
(senast hämtad den 4 augusti 2022).
(
32
) Se http://www.jjckb.cn/2019-04/23/c_137999653.htm (senast hämtad den 4 augusti 2022).
(
33
) Exempelvis sammanslagningen 2009 mellan det privata företaget Rizhao och det statsägda företaget Shandong Iron and Steel. Se
Beijing steel report, s. 58, och beträffande den av China Baowu Steel Group förvärvade majoritetsandelen i Magang Steel i juni 2019, se
https://www.ft.com/content/a7c93fae-85bc-11e9-a028-86cea8523dc2 (senast hämtad den 4 augusti 2022).
295
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/160
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(65) De senaste kinesiska policydokumenten av betydelse för stålsektorn bekräftar att de kinesiska myndigheterna
fortfarande anser att sektorn är viktig och att den har för avsikt att ingripa för att forma den i linje med den statliga
politiken. Detta framgår av ett utkast till vägledande yttrande från ministeriet för industri och informationsteknik
om främjande av en högkvalitativ utveckling av stålsektorn, där ytterligare konsolidering av den industriella
grunden och betydliga förbättringar av moderniseringen av industrikedjan anges som mål (34), eller den fjortonde
femårsplanen om utveckling av råvaruindustrin, enligt vilken sektorn kommer att verka enligt ”en kombination av
marknadsledarskap och statligt främjande” och ”främja en grupp av ledande företag med miljömässigt ledarskap
och konkurrenskraft” (35). Liknande exempel på de kinesiska myndigheternas avsikt att övervaka och styra sektorns
utveckling finns på provinsiell nivå, t.ex. i Shandong, som inte bara planerar att ”bygga upp en miljövänlig
stålindustri […], anlägga tillverkningsparker, bredda industrikedjan och skapa industrikluster”, utan även vill att
stålindustrin ska ”tjäna som exempel för omställning och uppgradering […] i vår provins och till och med i hela
landet” (36).
(66) När det gäller de kinesiska myndigheternas förmåga att påverka priser och kostnader genom statlig närvaro i företag
i den mening som avses i artikel 2.6a b andra strecksatsen i grundförordningen, var det omöjligt att systematiskt
fastställa att det fanns personliga kopplingar mellan tillverkarna av den produkt som översynen gäller och
kommunistpartiet, eftersom tillverkarna av kallvalsade platta produkter av stål inte var samarbetsvilliga. Eftersom
sektorn för kallvalsade platta produkter av stål utgör en undersektor till stålsektorn är tillgängliga uppgifter om
ståltillverkare dock även relevanta för kallvalsade platta produkter av stål. Som specifikt exempel kan nämnas att
Baowus styrelseordförande samtidigt tjänstgör som sekreterare för partikommittén, samtidigt som företagets
generaldirektör även är vice sekreterare i partikommittén (37). På samma sätt innehar Baosteels styrelseordförande
posten som partikommitténs sekreterare, medan den verkställande direktören är vice sekreterare för
partikommittén (38). Med tanke på den allmänna tillämpligheten av lagstiftningen om det kinesiska kommunist
partiets närvaro i företag kan det inte antas att de kinesiska myndigheternas möjligheter att påverka priser och
kostnader genom statlig närvaro i företagen skulle vara annorlunda jämfört med stålsektorn.
(67) Både offentliga och privatägda företag inom sektorn för kallvalsade platta produkter av stål omfattas av politisk
övervakning och vägledning. Följande exempel åskådliggör den ovan beskrivna tendensen att de kinesiska
myndigheterna i allt högre utsträckning ingriper i sektorn för kallvalsade platta produkter av stål. Många tillverkare
av kallvalsade platta produkter av stål betonar uttryckligen partibyggande verksamhet på sina webbplatser, har
partimedlemmar i företagsledningen och understryker att de är anslutna till kommunistpartiet. Baowu uppger till
exempel att det finns 301 partikommittéer inom koncernen och att antalet medlemmar av kommunistpartiet bland
Baowus personal uppgår till 84 571 (39). Koncernen uppger även följande angående partibyggande verksamhet i
företaget: ”Stärka partiets ledarskap och förbättra företagsstyrningen samt förbättra det moderna företagssystemet.
China Baowu har fullt ut genomfört kraven i ’Synpunkter på stärkandet av partiets ledarskap för att förbättra
styrningen av centrala företag’ […]. Det omarbetade och förbättrade systemet för beslutsfattande i viktiga frågor har
ytterligare utökat befogenheterna för partikommittén, styrelsen, cheferna och andra ledningsorgan samt de frågor
och former av beslutsfattande som godkänns av styrelsen […]. […] Baowu följer och genomför en samtidig
planering av partibyggande verksamhet och företagsreformer, ett samtidigt inrättande av partiorganisationer och
operativa enheter, en samtidig utnämning av personer med ansvar för partiorganisationerna och personal som
arbetar med partifrågor (40).”
(68) Dessutom förekommer en offentlig politik som diskriminerar till förmån för inhemska tillverkare eller som på annat
sätt inverkar på marknaden i den mening som avses i artikel 2.6a b tredje strecksatsen i grundförordningen inom
sektorn för kallvalsade platta produkter av stål. Även om industrin för kallvalsade platta produkter av stål är en
specialiserad industri och även om det under undersökningen inte har varit möjligt att identifiera några specifika
policydokument avseende utvecklingen av industrin för kallvalsade platta produkter av stål omfattas den av statliga
riktlinjer och ingripanden i stålsektorn med tanke på att sektorn för kallvalsade platta produkter av stål är en av
stålsektorns undersektorer.
(
34
) Se https://www.miit.gov.cn/gzcy/yjzj/art/2020/art_af1bef04b9624997956b2bff6cdb7383.html (senast hämtad den 13 januari
2022).
(
35
) Se
avsnitt
IV,
underavsnitt
3
I
planen:
https://www.miit.gov.cn/zwgk/zcwj/wjfb/tz/art/2021/
art_2960538d19e34c66a5eb8d01b74cbb20.html (senast hämtad den 13 januari 2022).
(
36
) Se den fjortonde femårsplanen om stålindustrins utveckling, förord.
(
37
) Se koncernens webbplats: http://www.baowugroup.com/about/board_of_directors (senast hämtad den 28 mars 2022).
(
38
) Se företagets webbplats: https://www.baosteel.com/about/manager (senast hämtad den 28 mars 2022).
(
39
) Se koncernens webbplats: http://www.baowugroup.com/party_building/overview (senast hämtad den 28 mars 2022).
(
40
) Ibid.
296
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/161
(69) De kinesiska myndigheterna anser att stålindustrin är en nyckelindustri (41). Detta bekräftas i de många planer,
direktiv och andra dokument som handlar om stål och som utfärdas på nationell, regional och kommunal nivå,
såsom ”planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin 2016–2020”, vilken gällde under en betydande del
av översynsperioden. I planen anges att stålindustrin är ”en viktig och grundläggande sektor i den kinesiska
ekonomin och en nationell hörnsten” (42). De viktigaste uppgifter och mål som stakas ut i planen täcker alla aspekter
av industrins utveckling (43). I den trettonde femårsplanen om ekonomisk och social utveckling (44), vilken gällde
under översynsperioden, anges att företag som tillverkar stålprodukter i det högre marknadssegmentet ska
stödjas (45). Planen inriktas även på att uppnå hållbara och tillförlitliga kvalitetsprodukter genom stöd till företag
som använder teknik för ren stålproduktion, precisionsvalsning och kvalitetsförbättring (46). I den fjortonde
femårsplanen, som antogs i mars 2021, prioriterar de kinesiska myndigheterna på samma sätt omställning,
uppgradering, optimering och strukturell anpassning av stålindustrin (47).
(70) I den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2019 års version) (48) (katalogen) anges stålindustrin
som en främjad industri. Den andra viktiga råvaran för framställning av kallvalsade platta produkter av stål är
järnmalm. Järnmalm omfattades av planen för nationella mineralresurser 2016–2020 under en betydande del av
översynsperioden. I den planen anges bland annat målet att ”säkerställa företagskoncentration och utveckling av
stora och medelstora företag som är konkurrenskraftiga på marknaden” samt målen att ”säkerställa riktlinjer för
lokala resurser så att dessa kan koncentreras till stora gruvkoncerner”, ”minska bördan för järnmalmsföretag och
öka de inhemska järnmalmsföretagens konkurrenskraft” samt ”på lämpligt sätt kontrollera utvecklingen av gruvor
som är tusen meter djupa och av småskaliga gruvor för utvinning av låghaltig järnmalm”.
(71) Järnmalm nämns också i den trettonde femårsplanen för stål 2016–2020, vilken var i kraft under en betydande del
av översynsperioden. Beträffande järnmalm anges följande i planen: ”Fortsätta att stödja prospekteringsarbeten i
inhemska centrala mineralområden […], stödja ett antal befintliga och starkt konkurrenskraftiga inhemska
järnmalmsföretag tack vare en bredare och intensifierad utveckling […] och stärka den roll som inhemska
mineraltillgångar spelar när det gäller leveranssäkerheten.”
(72) Järnmalmsindustrin klassificeras som en strategisk framväxande industri och omfattas därför av den trettonde
femårsplanen för strategiska framväxande industrier. Järnmalm och ferrolegeringar förtecknas också i katalogen.
Ferrolegeringar nämns i dessutom i 2018 års vägledande katalog för industriell utveckling och överföring från
ministeriet för industri och informationsteknik. Exemplen ovan rörande stålsektorn i allmänhet och järnmalm i
synnerhet, som är en viktig råvara för tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål, visar att de kinesiska
myndigheterna anser att dessa sektorer är mycket viktiga. De kinesiska myndigheterna vägleder utvecklingen av
sektorn för kallvalsade platta produkter av stål genom ett brett spektrum av politiska verktyg och direktiv och styr i
princip varje aspekt av sektorns utveckling och funktion. Industrin för kallvalsade platta produkter av stål omfattas
av statliga riktlinjer och ingripanden i fråga om järnmalm, som är den viktigaste råvaran för tillverkning av
kallvalsade platta produkter av stål.
(73) Sammanfattningsvis har de kinesiska myndigheterna infört åtgärder för att förmå verksamhetsutövare att uppfylla de
offentliga politiska målen att stödja främjade industrier, inklusive produktionen av de viktigaste råvaror som används
i tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att verka fritt.
(
41
) Rapporten, del III, kapitel 14, s. 346 ff.
(
42
) Inledningen till planen för anpassning och uppgradering av stålindustrin.
(
43
) Rapporten – kapitel 14, s. 347.
(
44
) Folkrepubliken Kinas trettonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling (2016–2020), se https://en.ndrc.gov.cn/policies/
202105/P020210527785800103339.pdf (senast hämtad den 4 augusti 2022).
(
45
) Rapporten, kapitel 14, s. 349.
(
46
) Rapporten, kapitel 14, s. 352.
(
47
) Se Folkrepubliken Kinas fjortonde femårsplan för ekonomisk och social utveckling samt långsiktiga mål inför 2035, del III artikel VIII:
https://cset.georgetown.edu/publication/china-14th-five-year-plan/ (senast hämtad den 4 augusti 2022).
(
48
) Den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2019 års version), godkänd genom dekret nr 29 av den 27 augusti 2019
från Kinas nationella utvecklings- och reformkommission, se
http://www.gov.cn/xinwen/2019-11/06/5449193/files/26c9d25f713f4ed5b8dc51ae40ef37af.pdf (senast hämtad den 27 juni 2022).
297
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/162
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(74) I denna undersökning har det inte framkommit några bevis för att den diskriminerande tillämpningen eller bristande
efterlevnaden av konkurs- och egendomsrätten enligt artikel 2.6a b fjärde strecksatsen i grundförordningen inom
sektorn för kallvalsade platta produkter av stål som avses i skäl 55 inte skulle påverka tillverkare av den produkt
som översynen gäller.
(75) Sektorn för kallvalsade platta produkter av stål påverkas också av snedvridningar av lönekostnader i den mening som
avses i artikel 2.6a b femte strecksatsen i grundförordningen, i enlighet med vad som anges i skäl 55. Dessa
snedvridningar påverkar sektorn både direkt (vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller eller de
viktigaste insatsvarorna) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av
samma arbetsrättssystem i Kina) (49).
(76) Ingen bevisning har heller inkommit som skulle kunna visa att sektorn för kallvalsade platta produkter av stål inte
påverkas av statligt inflytande i finanssystemet i den mening som avses i artikel 2.6a b sjätte strecksatsen i
grundförordningen, enligt vad som även anges i skäl 55. De omfattande statliga ingripandena i det finansiella
systemet leder därför till att marknadsvillkoren påverkas kraftigt på alla nivåer.
(77) Kommissionen erinrar om att det krävs ett antal insatsvaror för att tillverka kallvalsade platta produkter av stål. När
tillverkare av kallvalsade platta produkter av stål köper/ingår avtal om dessa insatsvaror påverkas de priser som de
betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan.
Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar
som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planerings
systemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.
(78) Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för kallvalsade platta produkter av stål som inte
kan användas i den mening som avses i artikel 2.6a a i grundförordningen, utan alla kostnader för insatsvaror
(råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) påverkas till följd av det betydliga statliga inflytandet på deras
prisbildning, vilket också beskrivs i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller
fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en
insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande
snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för produktionen av insatsvarorna och så vidare.
(79) Varken de kinesiska myndigheterna eller de exporterande tillverkarna åberopade någon bevisning eller framförde
några argument för motsatsen i denna undersökning.
(80) För att sammanfatta visar den tillgängliga bevisningen att priserna eller kostnaderna för den produkt som översynen
gäller, inbegripet kostnaderna för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom
de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket
framgår av de faktiska eller potentiella följderna av en eller flera av de relevanta aspekter som anges. På grundval av
detta, och i avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheternas sida, konstaterade kommissionen att det inte
är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall. Kommissionen
konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar
icke snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljnings
kostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket beskrivs i
följande avsnitt.
3.1.4 Representativt land
3.1.4.1 Allmänna anmärkningar
(81) Valet av representativt land baserades på följande kriterier i enlighet med artikel 2.6a i grundförordningen:
— En ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas. För detta ändamål utgick kommissionen från länder med en
bruttonationalinkomst per capita som var jämförbar med Kinas enligt Världsbankens databas (50).
(
49
) Se genomförandeförordning (EU) 2021/635, skälen 134–135, och genomförandeförordning (EU) 2020/508, skälen 143–144.
(
50
) World Bank Open Data – Upper Middle Income, https://data.worldbank.org/income-level/upper-middle-income
298
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/163
— Tillverkning av den produkt som översynen gäller i det landet (51).
— Tillgång till relevanta offentliga uppgifter i det representativa landet.
— Om det finns fler än ett möjligt representativt land ska företräde, där så är lämpligt, ges till ett land med en
adekvat nivå av social trygghet och miljöskydd.
(82) Såsom anges i skälen 52 och 53 utfärdade kommissionen två noteringar till ärendehandlingarna om de källor som
använts för att fastställa normalvärdet. I dessa kommentarer beskrivs de omständigheter och överväganden som
ligger till grund för de berörda kriterierna. Inga synpunkter på dessa frågor och de relevanta källor som angavs i de
två ovannämnda noteringarna inkom från parterna. I den andra noteringen informerade kommissionen berörda
parter om sin avsikt att betrakta Brasilien som ett lämpligt representativt land i det föreliggande ärendet, om
förekomsten av betydande snedvridningar enligt artikel 2.6a i grundförordningen skulle bekräftas.
3.1.4.2 En nivå av ekonomisk utveckling jämförbar med Kinas
(83) I den första noteringen om produktionsfaktorer identifierade kommissionen Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet
som länder med en ekonomisk utvecklingsnivå som liknar Kinas enligt Världsbanken, dvs. de klassificeras alla av
Världsbanken som övre medelinkomstländer på grundval av sin bruttonationalinkomst där det var känt att den
produkt som översynen gäller tillverkas.
(84) I sin begäran föreslog sökanden Brasilien som ett möjligt lämpligt representativt land eftersom flera integrerade
ståltillverkare var etablerade i Brasilien och landet utgör ett utmärkt exempel på en konkurrensutsatt
hemmamarknad för de huvudsakliga stålprodukterna, inbegripet den produkt som översynen gäller. Sökanden
påpekade också i sin begäran att samtliga insatsvaror som används för tillverkningen av den undersökta produkten i
Brasilien ofta importeras från flera källor och i stor utsträckning från icke-snedvridna källor.
(85) Inga synpunkter inkom beträffande de länder som identifierats i denna notering.
3.1.4.3 Tillgången till relevanta offentliga uppgifter i det representativa landet
(86) I den första noteringen uppgav kommissionen att för de länder som identifierats som länder där den produkt som
översynen gäller tillverkas, nämligen Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet, behövde tillgången till offentliga
uppgifter kontrolleras ytterligare, särskilt när det gäller offentliga finansiella uppgifter från tillverkare av den
produkt som översynen gäller.
(87) Vad gäller Mexiko identifierade kommissionen två företag, som i den första noteringen angavs som tillverkare. Ett av
dessa två företag gick dock med förlust från 2016 och framåt, även under 2020. Beträffande det andra landet visade
det sig att dess årsbokslut för år 2020 inte överensstämde med årsbokslutet för föregående år (2019):
nettoförsäljningen visade sig t.ex. vara cirka sju gånger lägre 2020 jämfört med 2019. Kommissionen fann inga
uppgifter som styrkte en sådan skillnad i nettoförsäljningen (som även påverkar nettovinsten) mellan åren 2020
och 2019. De två företagen ansågs därför inte vara lämpliga för att fastställa försäljnings- och administrations
kostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I avsaknad av andra uppgifter i ärendehandlingarna som
kommissionen hade tillgång till i fråga om förekomsten av andra företag som tillverkar den produkt som översynen
gäller i Mexiko med allmänt tillgängliga finansiella uppgifter, drog kommissionen slutsatsen att Mexiko inte längre
kunde anses vara ett lämpligt representativt land.
(88) Vad gäller Ryssland identifierade kommissionen två företag som i den första noteringen angavs som tillverkare och
som hade allmänt tillgängliga finansiella uppgifter. Båda företagen var lönsamma 2020 och åren före. Såsom anges i
skäl 91 identifierade kommissionen ett antal problem med de uppgifter som fanns tillgängliga för Ryssland eftersom
landet inte importerar ett antal viktiga råvaror, t.ex. flytande naturgas, som används i tillverkningen av den
undersökta produkten. Priserna på naturgas föreföll dessutom vara snedvridna i Ryssland. Kommissionen
konstaterade därför att Ryssland inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land för undersökningen.
(
51
) Om den produkt som översynen gäller inte tillverkas i ett land med en jämförbar utvecklingsnivå kan tillverkning av en produkt i
samma allmänna kategori och/eller sektor som den produkt som översynen gäller övervägas.
299
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/164
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(89) Vad gäller Turkiet identifierade kommissionen två företag som tillverkare i den första noteringen. För ett av företagen
fanns dock inga färska årsbokslut allmänt tillgängliga. Det andra företaget var visserligen lönsamt 2020 och åren
före, men kommissionen ansåg att nivån på försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna
kostnader för detta företag inte var rimlig, eftersom kostnaderna var låga uttryckt i procent av företagets
tillverkningskostnader (mindre än 2 % 2020) eller till och med negativa. Kommissionen konstaterade därför att den
inte kunde använda uppgifterna om dessa företag som ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och
administrationskostnader och andra allmänna kostnader i syfte att fastställa ett icke snedvridet normalvärde.
Kommissionen konstaterade följaktligen att Turkiet inte kunde anses vara ett lämpligt representativt land för
undersökningen.
(90) Vad gäller Brasilien identifierade kommissionen fem företag som tillverkade kallvalsade platta produkter av stål i den
första noteringen. Två av dessa fem företag hade dock negativa försäljnings- och administrationskostnader och andra
allmänna kostnader uttryckt i procent av tillverkningskostnaderna, och deras uppgifter kunde därför inte användas
för att fastställa ett icke snedvridet normalvärde. För de tre andra brasilianska företagen fanns det färska allmänt
tillgängliga uppgifter som visade vinst och rimliga belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra
allmänna kostnader för år 2020.
(91) Kommissionen analyserade även importen av de huvudsakliga produktionsfaktorerna till Brasilien, Mexiko, Ryssland
och Turkiet. Analysen av importuppgifterna visade att Ryssland inte importerade några av de huvudsakliga
produktionsfaktorerna. Priserna på naturgas föreföll dessutom vara snedvridna i Ryssland. Analysen av importupp
gifterna visade också att Turkiet inte importerade flytande naturgas (HS 2711 11 naturgas, flytande) och endast
importerade en begränsad kvantitet syre (HS 2804 40 syre). Varken Ryssland eller Turkiet kunde därför anses utgöra
lämpliga representativa länder.
(92) Mot bakgrund av ovanstående underrättade kommissionen genom den andra noteringen berörda parter om att den
avsåg att använda sig av Brasilien som lämpligt representativt land och att tre brasilianska företag (ArcelorMittal
Brazil, CSN och Usiminas) i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen skulle användas för
att inhämta uppgifter om icke snedvridna priser eller referensvärden för beräkningen av normalvärdet.
(93) Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på lämpligheten av Brasilien som representativt land och av de tre
företagen (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas) som tillverkare i det representativa landet. Inga synpunkter
inkom på den andra noteringen.
3.1.4.4 Nivå av social trygghet och miljöskydd
(94) Eftersom kommissionen hade fastställt att Brasilien var enda det lämpliga representativa landet på grundval av alla
ovanstående faktorer var det inte nödvändigt att göra en bedömning av nivån av social trygghet och miljöskydd i
enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen sista meningen i grundförordningen.
3.1.4.5 Slutsats
(95) Mot bakgrund av ovanstående analys uppfyllde Brasilien kriterierna i artikel 2.6a a första strecksatsen i
grundförordningen för att kunna betraktas som ett lämpligt representativt land.
3.1.5 Källor som använts för att fastställa icke snedvridna kostnader
(96) I den första noteringen redovisade kommissionen de produktionsfaktorer, såsom råvaror, energi och arbetskraft, som
de exporterande tillverkarna använder vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller, och uppmanade de
berörda parterna att inkomma med synpunkter och föreslå allmänt tillgängliga uppgifter om icke snedvridna värden
för var och en av de faktorer som nämns i noteringen.
300
i
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/165
(97) I den andra noteringen uppgav kommissionen därefter att den, för att konstruera normalvärdet i enlighet med
artikel 2.6a a i grundförordningen, skulle använda GTA-databasen för att fastställa icke-snedvridna kostnader för de
flesta av produktionsfaktorerna, särskilt för råvaror. Kommissionen förklarade även att den skulle använda följande
källor för att fastställa icke snedvridna kostnader för energi: det elpris som togs ut av en av de största
elleverantörerna i Brasilien, EDP Brasil (52), och de uppgifter, som förklaras närmare i skäl 109, för priset på
naturgas i Brasilien. Kommissionen förklarade vidare att den skulle använda ILO-statistik för att fastställa icke
snedvridna kostnader för arbetskraft i syfte att bestämma lönenivån i Brasilien. ILO:s statistik (53) innehåller
uppgifter om anställdas månadslöner (54) och genomsnittlig arbetstid per vecka inom tillverkningssektorn
Brasilien (55) för år 2020.
(98) I den andra noteringen underrättade kommissionen även de berörda parterna om att den, med tanke på den
bristande samarbetsviljan från kinesiska exporterande tillverkare, skulle samla den försumbara vikten av några av
råvarorna i de totala produktionskostnaderna under ”förbrukningsvaror”, baserat på de uppgifter som sökanden
lämnat i begäran. Kommissionen förklarade även att den skulle tillämpa procentandelen på den omräknade
kostnaden för råvaror baserat på de uppgifter som sökanden lämnat i sin begäran för att fastställa förbrukningsvaror
när den använde de fastställda icke snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.
(99) Inga synpunkter inkom.
3.1.6 Icke snedvridna kostnader och referensvärden
3.1.6.1 Produktionsfaktorer
(100) Kommissionen bad sökanden att klargöra de relevanta produktionsfaktorer som används för produktionspro
cesserna med utgångspunkt i halvfärdiga varmvalsade produkter och inkomma med uppdaterade transportkostnader
som omfattade hela översynsperioden. Sökanden lämnade den begärda informationen den 17 februari 2022.
(101) Med beaktande av alla uppgifter som baseras på begäran och den efterföljande informationen som sökanden och
berörda parter lämnat in beslöts att följande produktionsfaktorer och deras källor skulle användas för att fastställa
normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen:
Tabell 1
Produktionsfaktorer för vissa kallvalsade platta produkter av stål
Produktionsfaktor
Varukod
Icke snedvridet värde i
CNY
Måttenhet
Råvaror
Dolomit
251810, 251820 och
251830
169,9
Ton
Kalksten
252100
160,8
Ton
Osläckt kalk
252210
852,8
Ton
Järnmalm, även anrikad
260111 och 260112
1 206,8
Ton
Järnbaserade produkter
720310 och 720390
453 671
Ton
(
52
) https://www.edp.com.br/distribuicao-es/saiba-mais/informativos/tarifas-aplicadas-a-clientes-atendidos-em-alta-e-media-tensao-
(grupo-a) och https://www.edp.com.br/distribuicao-es/saiba-mais/informativos/bandeira-tarifaria
(
53
(
54
) https://ilostat.ilo.org/data/
https://www.ilo.org/shinyapps/bulkexplorer36/?lang=en&segment=indicator&id=EAR_4MTH_SEX_E
CO_CUR_NB_A
(
55
) https://www.ilo.org/shinyapps/bulkexplorer38/?lang=en&segment=indicator&id=HOW_TEMP_SEX_ECO_NB_A
301
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/166
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Antracit och bituminös stenkol
270111 och 270112
662
Ton
Koks (inbegripet lågtemperaturkoks)
av stenkol
270400
2 027,6
Ton
Syre
280440
8 796,3
Kubikmeter
Ferromangan
720211 och 720219
9 388,2
Ton
Ferrokrom
720241 och 720249
9 470,6
Ton
Halvfärdiga produkter av järn eller
olegerat stål
7207
4 256,3
Ton
Valsade platta produkter av järn eller
olegerat stål
72081000,
72082500,
72082610,
72082690,
72082710,
72082790,
72083610,
72083690,
72083700,
72083810,
72083890,
72083910,
72083990,
72084000,
72085100,
72085200,
72085300,
72085400,
72089000,
72111300,
72111400,
72111900
4 637,9
Ton
Valsade platta produkter av annat
legerat stål, med en bredd av minst 600
mm
72253000, 72254010,
72254090
8 539,6
Ton
Valsade platta produkter av annat
legerat stål, med en bredd av mindre än
600 mm
72269100
9 081,8
Ton
Biprodukter: Avfall
Avfall och skrot av järn eller stål
720430 och 720449
2 383,3
Ton
Svarvspån, hyvelspån, flisor, fräsavfall,
sågspån, filspån, klipp– och stansrester
av järn eller stål
720441
3 269,1
Ton
Arbetskraft
Arbetskraft
24,8
per arbetstimme
Energi
Elektricitet
547,7
kWh
Naturgas
271111 och 271112
1 638
Ton
3.1.6.2 Råvaror
(102) Baserat på de uppgifter som sökanden lämnat i begäran finns det två huvudsakliga produktionsprocesser för
tillverkningen av vissa kallvalsade platta produkter av stål:
302
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/167
— Den första produktionsprocessen utgår från råvaror med användning av masugn. Det första steget i denna
produktionsprocess är att tillverka ”helhärdade kallvalsade platta produkter av stål” av råvaror (främst järnmalm
och kokskol), dvs. den produkt som erhålls direkt efter att det varmvalsade stålet har behandlats i kallvalsverket
för att minska tjockleken. Det andra steget är glödgning, dvs. återuppvärmning av de helhärdade kallvalsade
platta produkterna av stål för att återställa stålets egenskaper.
— Den andra produktionsprocessen utgår från den halvfärdiga produkten, dvs. varmvalsade platta produkter av
stål. Tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål börjar med de inköpta varmvalsade platta ringarna av
stål (”betade ringar”), som utgör den absolut största kostnadsandelen av insatsvarorna.
(103) För att fastställa det icke snedvridna priset på råvaror (vad gäller den första produktionsprocessen) och de
varmvalsade platta produkterna av stål (vad gäller den andra produktionsprocessen) som levereras till en tillverkare i
det representativa landet använde kommissionen som grund det vägda genomsnittliga importpriset till det
representativa landet såsom det rapporterats i GTA-databasen till vilket import- och transportkostnader lades. Ett
importpris i det representativa landet fastställdes som ett vägt genomsnitt av enhetspriserna för importen från alla
tredjeländer förutom Kina, och från länder som inte är WTO-medlemmar och som anges i bilaga 1 till Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 (56). Kommissionen beslutade att undanta import från Kina till det
representativa landet, eftersom den i skäl 80 drar slutsatsen att det på grund av förekomsten av betydande
snedvridningar i enlighet med artikel 2.6a b i grundförordningen inte är lämpligt att använda inhemska priser och
kostnader i Kina i det aktuella ärendet. Eftersom det inte finns någon bevisning som visar att samma snedvridningar
inte påverkar produkter avsedda för export på samma sätt, ansåg kommissionen att samma snedvridningar
påverkade exportpriserna. Efter att ha uteslutit importen från Kina till det representativa landet förblev
importvolymen från övriga tredjeländer representativ.
(104) Ett antal av produktionsfaktorerna utgjorde en försumbar andel av de totala råvarukostnaderna under
översynsperioden. Eftersom det värde som användes för dessa faktorer inte hade någon märkbar inverkan på
beräkningarna av dumpningsmarginalen, oavsett vilken källa som användes, beslutade kommissionen att inkludera
dessa kostnader i förbrukningsvaror. Såsom förklaras i skäl 98 tillämpade kommissionen den procentandel som
sökanden angett i sin begäran för att fastställa mängden förbrukningsvaror vid användningen av de fastställda icke
snedvridna referensvärdena i det lämpliga representativa landet.
(105) Vad beträffar importtullar konstaterade kommissionen att Brasilien importerade sina mest relevanta råvaror
(järnmalm från fler än fem länder, kol och koks från fler än tio länder). Med tanke på att det i en översyn vid
giltighetstidens utgång inte är nödvändigt att beräkna en exakt dumpningsmarginal, utan snarare att fastställa
sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning, beräknade kommissionen importtullar för varje råvara på
grundval av representativa importvolymer från ett begränsat antal länder, som stod för minst 80 % av den totala
importen av de mest relevanta råvarorna (järnmalm, kol och koks).
(106) Vad gäller transportkostnader bad kommissionen, i avsaknad av samarbete, sökanden att inkomma med uppdaterade
uppgifter om de inhemska transportkostnaderna som omfattade hela översynsperioden. Sökanden lämnade de
begärda uppgifterna den 4 respektive 17 februari 2022. Kommissionen angav de inhemska transportkostnaderna
för leverans av råvaror som en procentandel av den faktiska kostnaden för dessa råvaror och tillämpade därefter
samma procentandel på de icke snedvridna kostnaderna för samma råvaror för att erhålla de icke snedvridna
transportkostnaderna. Kommissionen ansåg att förhållandet mellan den exporterande tillverkarens råvaror och de
angivna transportkostnaderna rimligen kunde användas för att uppskatta de icke snedvridna råvarukostnaderna när
de levererades till företagets fabrik.
3.1.6.3 Arbetskraft
(107) Kommissionen använde ILO-statistik för att fastställa lönerna i Brasilien. ILO:s statistik (57) innehåller uppgifter om
anställdas månadslöner (58) och genomsnittlig arbetstid per vecka inom tillverkningssektorn i Brasilien (59) för år
2020.
(
56
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 av den 29 april 2015 om gemensamma regler för import från vissa
tredjeländer (EUT L 123, 19.5.2015, s. 33). I artikel 2.7 i grundförordningen anges att inhemska priser i dessa länder inte kan
användas för att fastställa normalvärdet, och importuppgifterna var i vilket fall som helst försumbara.
(
57
(
58
) https://ilostat.ilo.org/data/
https://www.ilo.org/shinyapps/bulkexplorer36/?lang=en&segment=indicator&id=EAR_4MTH_SEX_E
CO_CUR_NB_A
(
59
) https://www.ilo.org/shinyapps/bulkexplorer38/?lang=en&segment=indicator&id=HOW_TEMP_SEX_ECO_NB_A
303
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/168
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.1.6.4 Elektricitet
(108) Kommissionen använde den elpristaxa som rapporterats från en av Brasiliens största elleverantörer, EDP Brasil (60),
för att fastställa det icke snedvridna värdet för elkostnader.
3.1.6.5 Naturgas
(109) Priset på naturgas i Brasilien grundades på uppgifter som anger importpriser inklusive tull för den importerade gasen
genom en kombination av importkvantiteter, värden från GTA-databasen och uppgifter om gastaxor från
MacMap (61).
3.1.6.6 Tillverkningsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, vinst
och avskrivning
(110) Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ”ett icke snedvridet och skäligt
belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Dessutom måste ett
värde för tillverkningsomkostnader fastställas för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna ovan.
(111) Såsom anges i skäl 90 använde kommissionen finansiella uppgifter från tre brasilianska företag som är tillverkare i
det representativa landet (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas).
(112) För att fastställa ett icke snedvridet värde av tillverkningsomkostnader, och eftersom de kinesiska exporterande
tillverkarna inte var samarbetsvilliga, använde kommissionen tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i
grundförordningen. På grundval av uppgifterna från sökandens begäran fastställde kommissionen därför kvoten
mellan tillverkningsomkostnaderna och de totala tillverknings- och arbetskraftskostnaderna. Denna procentsats
tillämpades sedan på det icke snedvridna värdet av tillverkningskostnaden för att erhålla det icke snedvridna värdet
av tillverkningsomkostnader.
3.1.7 Beräkningen av normalvärdet
(113) På grundval av ovanstående konstruerade kommissionen normalvärdet för varje produkttyp fritt fabrik i enlighet
med artikel 2.6a a i grundförordningen.
(114) Först fastställde kommissionen de icke snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de exporterande tillverkarna
inte var samarbetsvilliga förlitade sig kommissionen på de uppgifter som sökanden lämnat i begäran om översyn
avseende användningen av alla faktorer (material och arbetskraft) för produktion av den produkt som översynen
gäller.
(115) När den icke snedvridna tillverkningskostnaden hade fastställts lade kommissionen till tillverkningsomkostnaderna,
försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna samt vinsten, i enlighet med vad som
beskrivs i skäl 112. Tillverkningsomkostnaderna fastställdes på grundval av uppgifter som lämnats av sökanden.
Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst fastställdes på grundval av
finansiella uppgifter från tre brasilianska företag (ArcelorMittal Brazil, CSN och Usiminas), såsom anges i skäl 111.
Kommissionen lade till följande punkter till de icke snedvridna tillverkningskostnaderna:
— Tillverkningsomkostnaderna, som totalt utgjorde 10 % av de direkta tillverkningskostnaderna med utgångspunkt
i den första produktionsprocessen, och 2 % av de direkta tillverkningskostnaderna med utgångspunkt i den andra
produktionsprocessen.
(
60
(grupo-a) och https://www.edp.com.br/distribuicao-es/saiba-mais/informativos/bandeira-tarifaria
(
61
) www.macmap.org
304
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/169
— Försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, som utgjorde 18,5 % av
kostnaden för sålda varor för de tre ovannämnda brasilianska företagen.
— Den vinst på 14,7 % av kostnaden för sålda varor som de ovannämnda brasilianska företagen gjorde tillämpades
på de totala icke snedvridna tillverkningskostnaderna.
(116) På denna grund konstruerade kommissionen normalvärdet från fabrik per produkttyp i enlighet med artikel 2.6a a i
grundförordningen. Det konstruerade normalvärdet varierade antingen mellan 1 200 och 1 400 euro/ton eller
mellan 1 500 och 1 700 euro/ton beroende på produktionsprocess (se skäl 102 i detta avseende) under
översynsperioden.
3.1.8 Exportpris
(117) Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes exportpriset på grundval av
uppgifter från artikel 14.6-databasen (62) på cif-nivå.
3.1.9 Jämförelse
(118) Kommissionen jämförde det normalvärde som konstruerats i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen med
det exportpris som fastställts enligt ovan.
(119) När det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i
grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och
prisjämförbarheten. Baserat på de uppgifter som lämnats av sökanden gjordes justeringar för sjöfrakt och inhemsk
frakt samt lossningskostnader, som uppgick till 140,44 euro/ton av exportpriset, för att anpassa det till priset från
fabrik.
3.1.10 Fortsatt dumpning
(120) På grundval av detta fastställde kommissionen att exportpriset var 29,7 % lägre än normalvärdet för den första
produktionsprocessen som utgick från råvarorna enligt förklaringen i skäl 102, och 8,83 % för den andra
produktionsprocessen som utgick från de halvfärdiga produkterna.
(121) Eftersom importvolymerna i fråga var mycket begränsade och uppgick till mindre än 0,5 % av den totala importen
till unionen och mindre än 1 % räknat i marknadsandelar ansågs priserna dock inte vara representativa. Av detta
skäl konstaterade kommissionen att dessa låga volymer inte utgjorde en tillräcklig grund för att dra slutsatser om
fortsatt dumpning. Kommissionen undersökte därför sannolikheten för återkommande dumpning.
3.1.11 Sannolikhet för att dumpning återkommer
(122) För bedömningen av sannolikheten för att dumpning återkommer analyserades följande ytterligare faktorer: Export
till tredjeländer, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft.
3.1.11.1 Jämförelse mellan exportpriserna till tredjeländer och exportpriserna till unionen.
(123) Kommissionen analyserade prismönstret för Kinas export till tredjeländer under översynsperioden. I detta syfte
konsulterade den allmänt tillgängliga uppgifter såsom Kinas exportstatistik enligt Global Trade Atlas (GTA-
databasen) och hämtade uppgifter om kvantiteter och värden för export av vissa kallvalsade platta produkter av stål
enligt HS-numren 7209 15 90, 7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 90, 7209 25 00, 7209 26 00, 7209 27 00,
7209 28 00, 7211 23 00, 7211 29 00, 7225 50 00 och 7226 92 00 för översynsperioden. Exportmängden (i ton)
till samtliga länder (inbegripet unionen) uppgår till 3 253 368 ton, varav 31 602 ton eller omkring 1 %
exporterades till unionen.
(
62
) Artikel 14.6-databasen innehåller uppgifter om import av produkter som redan omfattas av registrerings-, antidumpnings- eller
antisubventionsåtgärder eller undersökningar, både från de länder som berörs av respektive förfaranden och från övriga tredjeländer,
på nivån för de tiosiffriga Taric-numren.
305
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/170
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(124) Statistiken över Kinas export i GTA-databasen visade ett genomsnittligt exportpris cif från Kina till andra länder på
629 euro/ton, vilket justerades till pris från fabrik (efter justeringar för sjöfrakt och inrikesfrakt samt lossnings
kostnader) och då uppgick till 585 euro/ton. Det sistnämnda priset var till och med lägre än exportpriset till
unionen under översynsperioden.
(125) Det ansågs därför sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle börja sälja till unionen vid nivåer under
det fastställda normalvärdet om de nuvarande åtgärderna upphävdes.
3.1.11.2 Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina
(126) Enligt sökandens begäran finns det fler än 50 tillverkare som exporterar den produkt som översynen gäller i Kina.
Enligt den kinesiska exportstatistik som rapporteras i GTA-databasen exporterade de kinesiska exporterande
tillverkarna också till resten av världen.
(127) Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga grundade kommissionen sina slutsatser om
de andra exporterande tillverkarnas kapacitet på tillgängliga uppgifter och förlitade sig i detta syfte på uppgifterna i
begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra tillgängliga källor, såsom kommissionens genomförande
förordning (EU) 2021/1029 (63), ett OECD-dokument om den senaste utvecklingen (64) av ståltillverkningska
paciteten 2021 som offentliggjordes i september 2021 och uppgifter från World Steel Association för år 2021 (65).
(128) För det första uppskattades den totala kinesiska kapaciteten enligt uppgifterna i begäran om översyn vid
giltighetstidens utgång till över 120 miljoner ton, medan Kinas produktion och förbrukning båda uppskattades till
100 miljoner ton 2020. På grundval av detta beräknades den outnyttjade kapaciteten i Kina till 20 miljoner ton
2020, vilket är vägledande för den outnyttjade kapaciteten under översynsperioden och betydligt överskrider
unionens totala förbrukning på den öppna marknaden (omkring 9,7 miljoner ton) under översynsperioden. För det
andra anges i genomförandeförordning (EU) 2021/1029 att trots den ”exceptionella konsumtionsökningen i Kina”
(se skäl 36 i genomförandeförordning (EU) 2021/1029), visade 2020 års ministerrapport från det globala forumet
för överkapacitet i stålsektorn (Global Forum on Steel Excess Capacity), som bygger på uppgifter fram till 2019 att ”den
omedelbara konsekvensen av utsikterna för efterfrågan är att den globala klyftan mellan kapacitet och efterfrågan,
som är en indikator på överproduktionsrisker för stålmarknaden, kommer att öka avsevärt till minst 606 miljoner
ton 2020”. Det konstaterade även att ”denna vändning av överskottskapaciteten kan leda till störningar i handeln
och kraftigt lägre stålpriser samt skada stålindustrins ekonomiska hållbarhet”. För det tredje bekräftades denna
situation även i OECD-dokumentet med titeln Latest development in steelmaking capacities in 2021. I dokumentet
nämndes inte bara ”ett antal nya investeringar i samband med Kinas åtgärder för att ersätta omoderna och små
stålanläggningar, särskilt i landets sydliga och östra kustområden”, utan även att den kinesiska regeringen ”har
konstaterat att vissa stålverk har ökat sin produktionskapacitet inom ramen för systemet för kapacitetsbyten”. I
OECD-dokumentet nämns även att kinesiska stålföretag investerar i sydasiatiska länder, t.ex. Filippinerna och
Indonesien. Även om uppgifterna från World Steel Association för år 2021 endast avser råstål kan de anses vara
vägledande för den berörda produkten eftersom tillverkning av kallvalsat stål praktiskt taget är den andra
produktionsprocessen, efter tillverkning av varmvalsat stål. I detta avseende visade uppgifterna för 2021 om
tillverkning av råstål att Kina stod för 52,9 % av den globala världsproduktionen av stål, vilket även det visar på den
enorma produktionskapaciteten för den berörda produkten i Kina 2021.
(129) Vissa stora marknader, såsom Förenta staterna och Indien, är dessutom skyddade genom antidumpningsåtgärder för
den produkt som översynen gäller, vilket minskar de kinesiska exporterande tillverkarnas tillträde till dessa
marknader.
(130) På grundval av detta är det sannolikt att de kinesiska tillverkarna i stora mängder kommer att rikta sin outnyttjade
kapacitet till unionen marknad och sälja till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.
3.1.11.3 Unionsmarknadens attraktionskraft
(131) Unionen är en av världens största marknader för vissa kallvalsade platta produkter av stål.
(
63
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1029 av den 24 juni 2021 om ändring av kommissionens genomförande
förordning (EU) 2019/159 för att förlänga den slutgiltiga skyddsåtgärden på import av vissa stålprodukter (EUT L 225 I, 25.6.2021,
s. 1).
(
64
) https://www.oecd.org/industry/ind/latest-developments-in-steelmaking-capacity-2021.pdf
(
65
) https://worldsteel.org/steel-topics/statistics/world-steel-in-figures-2022/
306
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/171
(132) Sökanden hävdade i sin begäran att endast unionens skyddsåtgärder för stål, som är tillämpliga på den produkt som
översynen gäller, inte är tillräckliga för att skydda unionens marknad mot import i betydande mängder till dumpade
priser. Eftersom Kina inte tilldelades en landsspecifik kvot för den produkt som översynen gäller har de kinesiska
exporterande tillverkarna tillgång till en stor mängd återstående kvotvolymer, genom vilka de kan rikta sin export
till unionens marknad om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Om antidumpningsåtgärderna skulle
upphöra kommer de kinesiska exportvolymerna sannolikt att öka betydligt inom ramen för den återstående kvoten
och således översvämma unionens marknad innan tullar utanför kvoten enligt skyddsåtgärderna skulle bli
tillämpliga.
(133) Importören Duferco SA uppgav (66) att de kinesiska myndigheterna hade dragit in mervärdesskatteavdraget på 13 %
för stålimport, även för den produkt som översynen gäller, i syfte att minska stålproduktionen i Kina (för att hantera
industrins koldioxidutsläpp) och samtidigt säkerställa Kinas inhemska försörjning. Duferco SA uppgav vidare att
priserna på den kinesiska importen förväntas öka till följd av detta, vilket skulle innebära att unionens marknad blir
mindre attraktiv. Kommissionen kunde dock inte bekräfta detta påstående, eftersom utvecklingen av volymer och
priser även beror på många andra faktorer, särskilt befintlig överkapacitet och unionsmarknadens attraktionskraft
jämfört med övriga tredjeländer.
3.1.11.4 Slutsats om sannolikheten för återkommande dumpning
(134) Unionens marknad är mycket attraktiv eftersom den är en av världens största. Såsom anges i tabell 7 i skäl 202
uppgick de genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder
på den öppna marknaden i unionen till 622 euro/ton under översynsperioden, vilket är högre än det genomsnittliga
exportpriset från Kina justerat till pris från fabrik, som uppgår till 585 euro/ton se skäl 124). Om de gällande
antidumpningsåtgärderna skulle upphöra är det således sannolikt att kinesiska tillverkare skulle använda sin
outnyttjade kapacitet och dessutom avleda en del av sin nuvarande exportförsäljning från andra mindre lönsamma
tredjeländer till unionens marknad.
(135) På grundval av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen skulle
återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.
3.2 Ryssland
3.2.1 Inledande anmärkningar
(136) Under översynsperioden fortsatte importen från Ryssland av den produkt som översynen gäller, men
importnivåerna var mycket lägre än under undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (dvs. från
den 1 april 2014 till den 31 mars 2015). Enligt statistik från Comext (Eurostat) uppgick importen av kallvalsade
platta produkter av stål från Ryssland till mindre än 3 000 ton under översynsperioden, jämfört med omkring
700 000 ton under den ursprungliga undersökningen. Importen av kallvalsade platta produkter av stål från
Ryssland uppgick till nära 0 % av marknadsandelen både för unionens totala marknad och unionens öppna
marknad under översynsperioden, jämfört med en marknadsandel på 9,8 % under den ursprungliga undersöknings
perioden.
(137) Såsom förklaras i skäl 29 gav de tre ryska exporterande tillverkarna sig till känna vid inledandet av undersökningen
och förklarade att de var villiga att samarbeta. Senare informerade de dock kommissionen om att de inte hade för
avsikt att besvara frågeformuläret för exporterande tillverkare.
(138) I enlighet med artikel 18 i grundförordningen baserades därför undersökningsresultaten om fortsatt dumpning och
sannolikhet för återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter.
(
66
) Tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av
vissa kallvalsade platta produkter av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Ryska federationen, inlaga från Duferco SA av den
27 augusti 2021, avsnitt 4.1, Kina, s. 6–7.
307
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/172
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.2.2 Fortsatt dumpning av importen under översynsperioden
3.2.2.1 Normalvärde
(139) Såsom anges i skäl 138 använde kommissionen på grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande
tillverkarna i Ryssland tillgängliga uppgifter för att fastställa normalvärdet. I detta syfte använde kommissionen
uppgifter om översynsperioden som sökanden lämnat baserat på MEPS Internationals (67) inhemska prisreferenser
för Ryssland rörande kallvalsade platta produkter av stål i Volgaregionen. På grundval av detta uppgick
normalvärdet till 702,97 euro/ton under översynsperioden.
3.2.2.2 Exportpris
(140) På grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i Ryssland var kommissionen tvungen
att använda tillgängliga uppgifter för att fastställa exportpriset.
(141) Exportpriset fastställdes på grundval av uppgifter på cif-nivå från Eurostat. Exportpriset fastställdes således till
755,65 euro/ton.
3.2.2.3 Jämförelse
(142) Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset för den produkt som översynen gäller på nivån från fabrik.
Baserat på de uppgifter som sökanden lämnat gjordes justeringar för sjöfrakt och inhemsk frakt samt lossnings
kostnader, som uppgick till 127,84 euro/ton av exportpriset, för att anpassa det till priset från fabrik. På grundval av
detta fastställdes det justerade exportpriset på nivån från fabrik till unionen till 627,81 euro/ton.
3.2.2.4 Fortsatt dumpning
(143) Jämförelsen ovan visade att exportpriserna till unionen, uttryckt i procent av cif-värdet, var 10 % lägre än det
fastställda normalvärdet.
(144) Importvolymen i fråga var dock mycket liten och stod för mindre än 1 % av den totala importen till unionen och
nära 0 % av andelen för unionens marknad, och kommissionen undersökte därför också sannolikheten för
återkommande dumpning.
3.2.3 Sannolikhet för att dumpningen återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla
(145) I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen
återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I detta avseende undersöktes följande ytterligare faktorer:
Export till tredjeländer, produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Ryssland samt unionsmarknadens
attraktionskraft.
3.2.3.1 Export till tredjeländer
a)
Normalvärde
(146) Normalvärdet konstruerades på det sätt som anges i avsnitt 3.2.2.1.
b)
Exportpris
(147) Exportpriset fastställdes på grundval av exportpriser för den produkt som översynen gäller till övriga tredjeländer. På
grund av de exporterande tillverkarnas bristande samarbetsvilja använde kommissionen GTA-databasen. Det
genomsnittliga exportpriset cif till tredjeländer uppgick till 536 euro/ton under översynsperioden. Exportpriset cif
till tredjeländer sänktes till nivån från fabrik genom avdrag för kostnaderna för frakt, försäkringar och inhemsk
transport i Ryssland, vilka såsom nämns i skäl 141 uppgick till 127,84 euro/ton. På grundval av detta fastställdes
det justerade exportpriset på nivån från fabrik till tredjeländer till 408,72 euro/ton.
(
67
) Global Steel Prices, Indexes & Forecasts | MEPS International.
308
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/173
c)
Prisjämförelse
(148) Kommissionen jämförde det normalvärde som fastställs i avsnitt 3.2.2.1 och det genomsnittliga exportpriset till
tredjeländer på nivån från fabrik.
(149) Jämförelsen ovan visade att Rysslands export av den produkt som översynen gäller till tredjeländer, uttryckt i procent
av cif-värdet, var 55 % lägre än det fastställda normalvärdet.
(150) I den inlaga som de tre ryska exporterande tillverkarna inkom med vid inledandet av undersökningen hävdade de att
exportpriserna till tredjeländers marknader inte är mer representativa än exportpriserna till unionen, eftersom denna
export, som främst går till Turkiet, utgörs av billigare typer av kallvalsade platta produkter av stål, vilket enligt dem
förklarade de lägre priserna. De ansåg att de höga ryska exportpriser som rapporteras av Eurostat var representativa
och måste användas i bedömningen.
(151) I detta avseende konstaterade kommissionen att ingen bevisning lämnades för att styrka påståendet om skillnader i
produkttyper. De tre ryska exporterande tillverkarna inkom inte med svar på frågeformuläret, vilket hade gett
kommissionen möjlighet att göra en bedömning av de produkttyper som exporteras till unionen. Såsom förklaras i
skäl 138 grundade kommissionen därför sin bedömning på tillgängliga uppgifter. Den använde GTA-databasen för
att fastställa det ryska exportpriset till tredjeländer som den mest tillförlitliga källan. Även om de ryska
exportpriserna skulle ha använts enligt de tre ryska exportörernas förslag, slår kommissionen i alla händelser fast i
avsnitt 3.2.2.4 att de ryska exportpriserna till unionen enligt uppgifter från Eurostat, uttryckt i procent av cif-värdet,
var 10 % lägre än det fastställda normalvärdet. Påståendet avvisades därför.
3.2.3.2 Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Ryssland
(152) Med tanke på att de ryska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställdes produktionskapaciteten och
den outnyttjade kapaciteten i Ryssland på grundval av tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som lämnats av
sökanden rörande översynsperioden.
(153) Enligt de uppgifter som sökanden lämnat överskred den totala produktionskapaciteten för den produkt som
översynen gäller i Ryssland 12 000 000 ton under översynsperioden. Sökanden uppskattar att de ryska tillverkarna
har en outnyttjad kapacitet på omkring 2 miljoner ton som inte kan absorberas av hemmamarknaden. Sökanden
hävdade dessutom att ryska tillverkare ökade sin produktionskapacitet för kallvalsat stål med omkring 1 150 000
ton mellan 2016 och 2021.
(154) De ryska exporterande tillverkarna bestred sökandens uppskattning av outnyttjad kapacitet i Ryssland. I sin inlaga
vid inledandet lämnade de uppgifter om den totala produktionskapaciteten för industrin för kallvalsade platta
produkter av stål i Ryssland, den totala produktionsvolymen och kapacitetsutnyttjandet. De hävdade att den ryska
industrin för kallvalsade platta produkter av stål hade en outnyttjad kapacitet på [1,8–2,3] miljoner ton 2020, vilket
endast utgjorde [4–8] % av unionens totala förbrukning (32,4 miljoner ton). De påpekade även att den lediga
kapaciteten för Rysslands industri för kallvalsade platta produkter av stål förväntas minska ytterligare på grund av
den uppskattade ökningen av förbrukningen och produktionen av kallvalsade platta produkter av stål i Ryssland
och Eurasiska ekonomiska unionen (EAEU).
(155) I detta avseende, och såsom förklaras i skäl 32, inkom de ryska exporterande tillverkarna inte med svar på
frågeformuläret, och kommissionen ansåg att de endast lämnade fragmenterade uppgifter om produktion, kapacitet
och produktionsvolymer, utan stödjande bevisning, som kommissionen inte kunde bekräfta. Eftersom de
exporterande tillverkarna inte lämnade tillräckliga och tillförlitliga uppgifter om produktionskapacitet och
produktionsvolymer använde kommissionen tillgängliga uppgifter i ärendehandlingarna.
309
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/174
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(156) De ryska exporterande tillverkarna lämnade dessutom uppgifterna om produktion, kapacitet och kapacitetsut
nyttjande endast i en konfidentiell version, utan en icke-konfidentiell sammanfattning. Såsom konstateras i tillkänna
givandet om inledande kan kommissionen, om en part som lämnar konfidentiella uppgifter inte kan visa att begäran
om konfidentiell behandling är välgrundad eller inte lämnar in en icke-konfidentiell sammanfattning i begärt format
och av begärd kvalitet, komma att lämna uppgifterna utan beaktande om det inte med hjälp av lämpliga källor på ett
tillfredsställande sätt kan visas att uppgifterna är riktiga. Med tanke på att uppgifterna om produktion, kapacitet och
kapacitetsutnyttjande endast lämnades i en konfidentiell version och därför inte kunde bli föremål för synpunkter
från andra berörda parterna kunde det inte bevisas på ett tillfredsställande sätt att uppgifterna var korrekta.
(157) Uppgifterna i fråga från de ryska exporterande tillverkarna och uppgifterna från sökanden skilde sig i alla händelser
inte i någon större utsträckning. Kommissionen ansåg därför att en bedömning på grundval av de uppgifter som
lämnats av de ryska exporterande tillverkarna inte skulle ha lett till någon annan slutsats. Kommissionen avvisade
därför dessa påståenden.
(158) Efter utlämnandet av uppgifter bestred såväl de ryska myndigheterna som de exporterande tillverkarna
kommissionens slutsats om att de exporterande tillverkarna inte till fullo samarbetade i undersökningen och att
ingen icke-konfidentiell version hade lämnats in (såsom förklaras i skäl 156). De exporterande tillverkarna hävdade
därför att kommissionen i detta avseende hade missbrukat sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning.
(159) För det första konstaterade kommissionen att de exporterande tillverkarna endast lämnade uppgifterna om kapacitet
per företag i indexerad form, vilket inte gav parterna möjlighet att lämna synpunkter på den exakta kapaciteten (inga
intervall angavs). Den icke-konfidentiella versionen innehöll varken uppgifter om produktion eller kapacitetsut
nyttjande. Kommissionen upprepade därför sin slutsats att den icke-konfidentiella versionen av uppgifterna om
produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande inte kunde granskas av de andra berörda parterna. För det andra
lämnades inte dessa uppgifter som en del av svaren på frågeformulären och kunde därför inte dubbelkontrolleras
mot andra delar av frågeformulären och det underlag som företagen är skyldiga att lämna som bevisning för de
uppgifter som anges i svaret på frågeformuläret. Såsom förklaras i skäl 157 fastställde kommissionen dessutom att
även om de uppgifter som lämnats skulle ha beaktats skulle dess slutsatser om outnyttjad kapacitet inte ha ändrats.
Kommissionen avvisade därför dessa påståenden.
(160) Den outnyttjade kapacitet för den produkt som översynen gäller som finns tillgänglig i Ryssland utgör omkring 21 %
av unionens totala förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden om uppgifterna i ansökan
används och omkring 20 % om de ryska exporterande tillverkarnas inlaga skulle ha beaktats.
(161) På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de ryska exporterande tillverkarna förfogar över
betydande outnyttjad kapacitet som de skulle kunna använda för att tillverka kallvalsade platta produkter av stål för
export till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.
3.2.3.3 Unionsmarknadens attraktionskraft
(162) Kommissionen fastställde att de ryska exporterande tillverkarna exporterade den produkt som översynen gäller till
tredjelandsmarknader till priser som i genomsnitt var omkring 14 % lägre än unionstillverkarnas genomsnittliga
försäljningspriser på unionens marknad. Med hänsyn till prisnivån är det därför potentiellt mer attraktivt för de
ryska exportörerna att exportera till unionen än till nästan alla andra länder.
(163) Unionens marknad är också attraktiv med tanke på dess geografiska närhet och storlek och med tanke på att den
totala förbrukningen uppgick till 33 579 173 ton, inbegripet förbrukningen på den öppna marknaden på
9 677 020 ton under översynsperioden.
310
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/175
(164) Exportvolymen till tredjeländer uppgick till 580 000 ton under översynsperioden, vilket motsvarade 6 % av
förbrukningen på unionens öppna marknad. Detta utgör en ytterligare volym av kallvalsade platta produkter av stål
som skulle kunna avledas till unionens marknad med tanke på dess attraktionskraft om åtgärderna skulle upphöra
att gälla.
(165) Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de ryska exporterande tillverkarna och de ryska myndigheterna att unionens
marknad inte längre var attraktiv för de exporterande tillverkarna på grund av sanktionerna, och även under tiden
före sanktionerna ”har handelsflöden, infrastruktur och leveranskedjor redan förstörts”, som det skulle ta flera år att
återupprätta.
(166) Påståendet om sanktioner behandlas i skälen 167 och 172, men kommissionen konstaterade att ingen bevisning
lämnades för påståendet att det skulle ta flera år att återupprätta exporten till unionen. Mot bakgrund av de
betydligt lägre priser som ryska exporterande tillverkare fortsätter att tillämpa på export till resten av världen,
unionsmarknadens geografiska närhet och storlek samt den betydande exportvolymen till tredjeländer som kunde
avledas till unionen, upprepade kommissionen sin slutsats om att unionens marknad är attraktiv för ryska
exporterande tillverkare.
(167) Denna slutsats påverkas inte av de senaste händelserna. Kommissionen konstaterade i detta avseende att unionen
efter inledandet av undersökningen hade infört ett antal sanktionspaket mot Ryssland på grund av Rysslands
militära aggression mot Ukraina, vilket även påverkar stålprodukter och/eller de stålföretag som planerar att
tillverka och exportera den produkt som översynen gäller efter undersökningsperioden. Det senaste sanktionspaket
som omfattar den produkt som översynen gäller och/eller de exporterande tillverkarna innehåller ett förbud mot
import av kallvalsade platta produkter av stål. Detta förbud trädde i kraft den 16 mars 2022 (68). Eftersom dessa
sanktioner är kopplade till den militära aggressionen och den underliggande geopolitiska situationen är deras
omfattning, modulering och/eller varaktighet oförutsägbar. Dessutom har antidumpningsåtgärder en maximal
varaktighet på fem år. Med tanke på de ovannämnda osäkerheterna och det faktum att rådet när som helst kan
ändra sanktionernas exakta omfattning och varaktighet ansåg kommissionen att de inte kunde påverka dess
slutsatser i detta förfarande.
3.2.3.4 Slutsats om sannolikheten för återkommande dumpning
(168) Kommissionen fastställde att ryska exporterande tillverkare säljer till tredjeländer till priser som är lägre än
normalvärdet.
(169) Såsom förklaras i skäl 161 var den outnyttjade kapaciteten i Ryssland betydande under översynsperioden och
utgjorde omkring 21 % av unionens totala förbrukning på den öppna marknaden under översynsperioden samt
ökade mellan 2016 och 2021.
(170) Slutligen konstaterades att det på grund av unionsmarknadens attraktionskraft, storlek, geografiska närhet och
priser, är troligt att den ryska exporten och den outnyttjade kapaciteten skulle omdirigeras till unionsmarknaden
om åtgärderna skulle upphöra att gälla.
(171) Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de ryska myndigheterna att det inte är sannolikt att dumpningen
återkommer eftersom importen har varit försumlig och de ryska tillverkarna till följd av sanktionerna helt har slutat
att exportera till unionen för en lång och obestämd tid.
(172) Vad gäller export till unionen erinrade kommissionen om att den fastställde sannolikheten för återkommande
dumpning på grundval av de faktorer som beskrivs ovan, som inte omfattar den nuvarande exportnivån till
unionen, vilken anses vara en tillfällig situation som kan förändras när som helst. Vad beträffar de gällande
(
68
) Rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som
destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 31.7.2014, s. 1), ändrad genom förordning (EU) 2022/428 (EUT L 87 I, 15.3.2022,
s. 13). Se https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02014R0833-20220413 för den konsoliderade versionen
av förordning (EU) nr 833/2014, vilken innehåller alla ändringar med anknytning till sanktionspaketet.
311
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/176
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
sanktionerna, och såsom förklaras i skäl 167, konstaterade kommissionen att sanktionernas omfattning, modulering
och/eller varaktighet inte kan förutsägas och kan ändras när som helst, vilket innebär att de inte påverkar slutsatserna
i detta förfarande. De senaste händelserna som tillfälligt påverkar importen från Ryssland till unionen kan därför inte
ändra slutsatserna om återkommande dumpning i detta ärende, och dessa påståenden avvisades således.
(173) Kommissionen drog därför slutsatsen att det är sannolikt att dumpningen återkommer om åtgärderna inte förlängs.
4. SKADA
4.1 Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen
(174) Den likadana produkten tillverkades av 21 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa
tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.
(175) Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 30,5 miljoner ton.
Kommissionen fastställde den totala tillverkningen på grundval av alla uppgifter rörande unionsindustrin som fanns
tillgängliga, som de uppgifter som lämnats av sökanden. Såsom framgår i skäl 21 valdes tre unionstillverkare ut till
urvalet, vilka står för över 30 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.
(176) Eftersom unionsindustrin till största delen är vertikalt integrerad och kallvalsade platta produkter av stål anses vara
råvara för tillverkningen av olika produkter i ett senare led med ett mervärde analyserades den företagsinterna
förbrukningen och förbrukningen på den öppna marknaden separat.
(177) Det är viktigt att göra åtskillnad mellan den företagsinterna och den öppna marknaden vid skadeanalysen, eftersom
de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte är utsatta för en direkt konkurrens från import och
internpriserna sätts inom gruppen enligt olika prissättningsstrategier och följaktligen inte är tillförlitliga. Tillverkning
som är avsedd för den öppna marknaden konkurrerar däremot direkt med importen av den berörda produkten och
säljs till marknadspriser.
(178) För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrin, och på samma sätt som under den ursprungliga
undersökningen, inhämtade kommissionen uppgifter för hela tillverkningen av kallvalsade platta produkter av stål
och fastställde om tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.
Kommissionen konstaterade att ca 78 % av unionstillverkarnas sammanlagda tillverkning var avsedd för
företagsintern användning.
(179) Kommissionen undersökte vissa ekonomiska indikatorer avseende unionsindustrin på grundval av uppgifter som
endast rörde den öppna marknaden. Dessa indikatorer är försäljningsvolymer och försäljningspriser på unionens
marknad, marknadsandel, exportvolym, exportpriser och lönsamhet. För andra indikatorer, såsom tillverkning,
kapacitet, produktivitet, sysselsättning och löner, avser de siffror som anges nedan hela verksamheten, och det var
därför inte nödvändigt att göra någon åtskillnad.
4.2 Förbrukning i unionen
(180) Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av a) Eurofers uppgifter om unionsindustrins
försäljning av den likadana produkten i unionen, vilka kontrollerats mot uppgifter om de unionstillverkare som
ingick i urvalet, och b) import av den produkt som översynen gäller från samtliga tredjeländer enligt uppgifter från
Eurostat.
(181) Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:
312
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/177
Tabell 2
Förbrukningen i unionen (ton)
2018
2019
2020
Översynsperiod
Total förbrukning i
unionen
39 389 717
38 484 642
31 808 880
33 579 173
Index
(2018 = 100)
100
98
81
85
Den företagsinterna
marknaden
28 207 944
28 129 434
22 651 025
23 902 153
Index
(2018 = 100)
100
100
80
85
Öppna marknaden
11 181 772
10 355 209
9 157 856
9 677 020
Index
(2018 = 100)
100
93
82
87
Källa: Uppgifter från Eurofer som dubbelkontrollerats mot svaren på frågeformulären från tillverkarna i urvalet, Eurostat.
(182) Förbrukningen på den öppna marknaden har ökat jämfört med de 7 122 682 ton som förbrukades under
undersökningsperioden för den ursprungliga undersökningen (den 1 april 2014 till den 31 mars 2015). Under
skadeundersökningsperioden minskade dock unionens företagsinterna förbrukning med omkring 15 %, medan
förbrukningen på unionens öppna marknad minskade med omkring 13 %. Förbrukningen på den företagsinterna
marknaden var stabil mellan åren 2018 och 2019, medan förbrukningen på den öppna marknaden minskade med
7 %. Den största minskningen inträffade mellan åren 2019 och 2020, då förbrukningen på både den öppna och den
företagsinterna marknaden minskade betydligt med 11 % respektive 20 %. Minskningen började 2019 till följd av en
övergripande avmattning i unionens tillväxt, men förvärrades av den allmänna ekonomiska nedgång som orsakades
av covid-19 pandemin. Avmattningen i den ekonomiska tillväxten i allmänhet och i tillverkningssektorn i synnerhet
har påverkat den totala efterfrågan på stål. Detta påverkade särskilt fordonsindustrin, som utgör en betydande del av
användarna av kallvalsade platta produkter av stål. Från 2020 till översynsperioden ökade förbrukningen både på
den företagsinterna och den öppna marknaden med 5 %, men återgick inte till nivåerna 2018.
4.3 Import från de berörda länderna och övriga världen
4.3.1 Volym och marknadsandelar för import från de berörda länderna och övriga länder
(183) Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Marknadsandelen för importen
fastställdes på grundval av en jämförelse mellan importvolymerna och förbrukningen på den öppna marknaden i
unionen enligt tabell 2.
(184) Importen till unionen från de berörda länderna och övriga länder utvecklades på följande sätt:
313
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/178
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Tabell 3
Importvolym (ton) och marknadsandel
2018
2019
2020
Översynsperiod
Importvolym från de
berörda länderna
14 367
4 286
1 435
9 713
Index
(2018 = 100)
100
30
10
68
Marknadsandel
0,1 %
0,0 %
0,0 %
0,1 %
Importvolym från
Kina
2 305
1 275
423
7 065
Index
(2018 = 100)
100
55
18
307
Kinas marknadsandel
0,0 %
0,0 %
0,0 %
0,1 %
Importvolym från
Ryssland
12 062
3 011
1 012
2 648
Index
(2018 = 100)
100
25
8
22
Rysslands
marknadsandel
0,0 %
0,0 %
0,0 %
0,0 %
Importvolym från
övriga länder
2 279 706
2 113 190
1 876 491
2 154 420
Index
(2018 = 100)
100
93
82
95
Marknadsandel för
övriga länder
20,39 %
20,41 %
20,49 %
22,26 %
Källa: Eurostat.
(185) Under den ursprungliga undersökningsperioden stod importen från de berörda länderna för en marknadsandel på
20 % och uppgick till 1,4 miljoner ton, men har sedan dess, enligt uppgifter från Eurostat, praktiskt taget försvunnit
från unionens marknad. Importen från de berörda länderna fortsatte att minska från 14 367 ton till 9 713 ton under
skadeundersökningsperioden. Även om importvolymerna från båda de berörda länderna ökade något mellan 2020
och översynsperioden i linje med de ökande förbrukningsvolymerna under samma period, stod de fortfarande för
en marknadsandel på endast 0,1 % under översynsperioden.
314
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/179
(186) Den totala importen av den produkt som översynen gäller från andra tredjeländer än de berörda länderna minskade
med 5 % (från 2,28 till 2,15 miljoner ton) under skadeundersökningsperioden. Denna utveckling följer samma
negativa tendens som förbrukningen på unionens öppna marknad enligt tabell 2, men i mindre utsträckning.
Tredjeländerna bibehöll sin marknadsandel (som till och med ökade med nästan 2 procentenheter) på den öppna
marknaden under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrin förlorade marknadsandelar på nästan 2 %.
Försörjningen av kallvalsade platta produkter av stål var dock fragmenterad, eftersom inget av de övriga
tredjeländerna hade en marknadsandel på över 4 % på unionens marknad (69).
4.4 Unionsindustrins ekonomiska situation
4.4.1 Allmänna anmärkningar
(187) Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer
som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.
(188) Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer.
Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i svaret på
frågeformuläret från Eurofer om unionsindustrins försäljning av den likadana produkten, som dubbelkontrollerades
mot de uppgifter som lämnats av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen utvärderade de
mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de uppgifter som de unionstillverkare som ingick i urvalet lämnat
som svar på frågeformuläret. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins
ekonomiska situation.
(189) De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym,
marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från
tidigare dumpning.
(190) De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader,
lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.
4.4.2 Makroekonomiska indikatorer
4.4.2.1 Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande
(191) Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under
skadeundersökningsperioden:
Tabell 4
Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande
2018
2019
2020
Översynsperiod
Produktionsvolym
(ton)
36 298 267
35 686 689
29 229 520
30 520 404
Index
(2018 = 100)
100
98
81
84
Produktionskapacitet
(ton)
45 912 036
45 976 102
48 542 510
44 909 450
Index
(2018 = 100)
100
100
106
98
(
69
) Indien, Turkiet, Ukraina och Sydkorea var de enda länder som hade en marknadsandel över 3 % under översynsperioden, medan
endast Taiwan och Förenade kungariket hade en marknadsandel över 2 %.
315
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/180
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Kapacitetsutnytt-
jande (%)
79
78
60
68
Index
(2018 = 100)
100
98
76
86
Källa: Eurofer och de unionstillverkare som ingick i urvalet.
(192) Produktionsvolymerna har minskat betydligt sedan början av skadeundersökningsperioden. Minskningen följer en i
stort sett liknande tendens och har en liknande omfattning som den minskning som konstaterats för unionens
totala förbrukning. Produktionsvolymen minskade med 16 % under översynsperioden.
(193) Produktionskapaciteten minskade också något under skadeundersökningsperioden, och ligger på en mycket lägre
nivå än under den ursprungliga undersökningen. Detta beror delvis på att Förenade kungariket fortfarande var
medlem i unionen under den ursprungliga undersökningen, medan landets produktionskapacitet inte längre
beaktades i denna översyn. Unionsindustrin har dessutom vidtagit åtgärder för att anpassa och rationalisera sin
kapacitet till förbrukningen på marknaden. Kapacitetsutnyttjandet förbättrades därför inledningsvis jämfört med
den ursprungliga undersökningen. Till följd av avmattningen i unionens tillväxt 2019 och särskilt utbrottet av
covid-19 pandemin, minskade kapacitetsutnyttjandet dock återigen betydligt under skadeundersökningsperioden,
även om det återhämtade sig något under översynsperioden (kapacitetsutnyttjandet minskade med nästan
20 procentenheter 2020 jämfört med 2018, det uppgick till –11 procentenheter under översynsperioden jämfört
med 2018).
4.4.2.2 Försäljningsvolym och marknadsandel
(194) Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersöknings
perioden:
Tabell 5
Försäljningsvolym (ton) och marknadsandel
2018
2019
2020
Översynsperiod
Total
försäljningsvolym på
unionens marknad –
både öppen och
företagsintern
försäljning
37 095 644
36 367 167
29 930 954
31 415 040
Index
(2018 = 100)
100
98
81
85
Försäljning och
användning på den
företagsinterna
marknaden
28 207 944
28 129 434
22 651 025
23 902 153
Index
(2018 = 100)
100
100
80
85
Försäljning på den
öppna marknaden
8 887 699
8 237 733
7 279 930
7 512 887
Index
(2018 = 100)
100
93
82
85
Marknadsandel av
försäljning på den
öppna marknaden
79 %
80 %
79 %
78 %
Källa: Eurofer och de unionstillverkare som ingick i urvalet.
316
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/181
(195) Den totala försäljningen i unionen följde en nedåtgående tendens under skadeundersökningsperioden, med en total
minskning på 15 %. Samma tendens med liknande omfattning konstateras för den företagsinterna marknaden och
den öppna marknaden, i linje med den minskade förbrukning som framgår av tabell 2.
(196) Unionsindustrins marknadsandel på den öppna marknaden var förhållandevis stabil under skadeundersöknings
perioden, men minskade med nästan 2 % under översynsperioden. Detta överensstämmer med tredjeländernas
ökade marknadsandel under översynsperioden, vilket framgår av tabell 3.
4.4.2.3 Tillväxt
(197) Mot bakgrund av den minskade förbrukningen förlorade unionsindustrin inte bara försäljningsvolymer i unionen
utan även marknadsandelar på den öppna marknaden. Unionsindustrin hade således ingen tillväxt under
skadeundersökningsperioden.
4.4.2.4 Sysselsättning och produktivitet
(198) Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:
Tabell 6
Sysselsättning och produktivitet
2018
2019
2020
Översynsperiod
Antal anställda
9 634
9 137
9 773
9 321
Index
(2018 = 100)
100
95
101
97
Produktivitet (i
ton/anställd)
3 768
3 906
2 991
3 274
Index
(2018 = 100)
100
104
79
87
Källa: Eurofer och de unionstillverkare som ingick i urvalet.
(199) Unionsindustrin lyckades inte behålla antalet anställda inom den del av tillverkningen som framställer den produkt
som översynen gäller, där antalet anställda minskade med totalt 3 % mellan 2018 och översynsperioden.
(200) Produktiviteten för arbetskraften inom unionsindustrin, mätt som produktion (i ton) per anställd, följde en
nedåtgående tendens under skadeundersökningsperioden (–13 %). Den kraftigt minskade produktiviteten följer av
den ännu större minskningen av produktionsvolymen, som också är kopplad till den minskade försäljningen och
minskade efterfrågan på unionsindustrins produkter, både på den inhemska marknaden och å exportmarknaden,
jämfört med den mindre minskningen av antalet anställda.
4.4.2.5 Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning
(201) Alla dumpningsmarginaler som fastställdes under översynsperioden låg betydligt över miniminivån. Samtidigt var
importnivån under översynsperioden mycket begränsad och utgjorde endast 0,1 % av unionens förbrukning. De
antidumpningsåtgärder som infördes till följd av den ursprungliga undersökningen har gett unionsindustrin
möjlighet att återhämta sig från tidigare dumpning, vilket framgår av uppgifterna för 2018 och bekräftas av
sökanden i begäran om översyn.
317
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/182
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.4.3 Mikroekonomiska indikatorer
4.4.3.1 Priser och faktorer som påverkar priserna
(202) De genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i
unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:
Tabell 7
Försäljningspris och produktionskostnad i unionen (i euro/ton)
2018
2019
2020
Översynsperiod
Genomsnittligt
försäljningspris per
enhet i unionen på
den öppna
marknaden
654
613
553
622
Index
(2018 = 100)
100
94
85
95
Tillverkningskostnad
per enhet
592
617
573
643
Index
(2018 = 100)
100
104
97
109
Källa: Unionstillverkarna i urvalet.
(203) Under skadeundersökningsperioden sjönk försäljningspriserna till icke-närstående parter på unionsmarknaden (den
öppna marknaden) med 5 %. En detaljerad analys visar att försäljningspriserna minskade med 15 % från 2018 till
2020 och ökade igen med 12 % under översynsperioden. Produktionskostnaden varierade under samma period,
men var nästan 10 % högre under översynsperioden jämfört med 2018. Bortsett från 2018 var den genomsnittliga
produktionskostnaden högre än det genomsnittliga försäljningspriset för samtliga år. Även om försäljningspriserna
ökade betydligt mellan 2020 och översynsperioden hade unionsindustrin ännu inte lyckats öka sin försäljning till
en tillräcklig nivå för att täcka produktionskostnaden.
4.4.3.2 Arbetskraftskostnader
(204) De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt
under skadeundersökningsperioden:
Tabell 8
Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd
2018
2019
2020
Översynsperiod
Genomsnittlig
arbetskraftskostnad
per anställd (i euro)
91 664
97 412
93 113
97 981
Index
(2018 = 100)
100
106
102
107
Källa: Unionstillverkarna i urvalet.
318
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/183
(205) De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna varierade under skadeundersökningsperioden, men visade en total
ökning på 7 %. Antalet anställda minskade och så gjorde även de totala arbetskraftskostnaderna, men i mindre
utsträckning.
4.4.3.3 Lagerhållning
(206) Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:
Tabell 9
Lagerhållning
2018
2019
2020
Översynsperiod
Utgående lager (i ton)
488 722
429 657
284 572
262 487
Index
(2018 = 100)
100
88
58
54
Utgående lager som
andel av
produktionen (%)
4
4
3
2
Index
(2018 = 100)
100
88
65
55
Källa: Unionstillverkarna i urvalet.
(207) Unionsindustrins lager minskade kontinuerligt under skadeundersökningsperioden. Förändringar i lagret av
kallvalsade platta produkter av stål följer normalt samma tendenser som för produktionen, som också minskade
under skadeundersökningsperioden, såsom framgår av tabell 4 (70). Ett av företagen i urvalet genomförde dock vissa
omstruktureringsåtgärder under skadeundersökningsperioden, bland annat en partiell delning som omfattade lagret.
Ett annat av företagen i urvalet hade dessutom problem med flera utrustningsdelar under en viss tid, vilket innebar
att företaget var tvunget att sälja mer från lagret än planerat. Såsom även fastställs i den ursprungliga
undersökningen anses inte lager vara en viktig skadeindikator för denna industri, eftersom de flesta typerna av den
likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna (71).
4.4.3.4 Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga
(208) Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt
under skadeundersökningsperioden:
Tabell 10
Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet
2018
2019
2020
Översynsperiod
Lönsamhet vid
försäljning i unionen
till icke-närstående
kunder (i % av
omsättningen)
16,1
– 2,8
– 14,7
– 3,1
(
70
) Detta bekräftades även i den ursprungliga undersökningen, se skäl 136 i genomförandeförordning (EU) 2016/181.
(
71
) Genomförandeförordning (EU) 2016/181, skäl 136.
319
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/184
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Index
(2018 = 100)
100
– 17
– 92
– 20
Kassaflöde (i euro)
1 197 337 649
1 024 735 660
744 992 480
822 335 704
Index
(2018 = 100)
100
86
62
69
Investeringar (euro)
65 866 851
75 059 376
61 159 498
72 616 722
Index
(2018 = 100)
100
114
93
110
Räntabilitet (%)
5
0
– 3
– 1
Index
(2018 = 100)
100
– 8
– 69
– 12
Källa: Unionstillverkarna i urvalet.
(209) Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten
före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av
omsättningen för denna försäljning.
(210) Till följd av införandet av antidumpningsåtgärderna kunde unionsindustrin förbättra sin lönsamhet sedan den
ursprungliga undersökningsperioden, och till och med överskred det vinstmål som fastställdes i den
undersökningen (72). Efter toppen 2018 ledde minskningen av unionens förbrukning på den öppna marknaden
kombinerat med minskande försäljningspriser under de följande åren, vilket framgår av tabell 7, till en
tillverkningskostnad per enhet som var högre än det genomsnittliga försäljningspriset. Den minskade förbrukningen
av kallvalsade platta produkter av stål i unionen innebar att unionsindustrin inte kunde lägga försäljningspriserna på
en sådan nivå att det åtminstone skulle vara möjligt att täcka tillverkningskostnaderna.
(211) Nettokassaflödet är ett mått på unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet. Nettokassaflödet
utvecklades i stor utsträckning i linje med lönsamheten och var som högst 2018. Därefter minskade det betydligt
2019 och 2020 och återhämtade sig något under undersökningsperioden men låg fortfarande under nivåerna för
2018 och 2019.
(212) Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet för investeringarna. Även om investeringarna ökade
överlag under skadeundersökningsperioden, 2020 och översynsperioden, var de fortfarande lägre än nivån 2019.
Räntabiliteten utvecklades negativt och följde samma tendens som lönsamheten.
4.5 Slutsats om skada
(213) Alla makroekonomiska indikatorer visade en negativ tendens under skadeundersökningsperioden, såsom
produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym på unionsmarknaden (både den företagsinterna och den
öppna marknaden), marknadsandelar, sysselsättning och produktivitet. På samma sätt uppvisade även de flesta
mikroekonomiska indikatorerna en negativ tendens under skadeundersökningsperioden, däribland försäljnings
priserna på unionens öppna marknad, produktionskostnaderna, lönsamheten, utgående lager, kassaflödet och
räntabiliteten. Endast investeringar visade en positiv tendens.
(
72
) Genomförandeförordning (EU) 2016/1328.
320
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/185
(214) Även om unionsindustrin lyckades höja priserna under översynsperioden hade unionsindustrin fortfarande en
negativ vinstmarginal på –3,1 % under översynsperioden. Kassaflödet och räntabiliteten försämrades också, vilket
gjorde det svårare för unionsindustrin att anskaffa kapital och växa.
(215) På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin fram till 2018 hade återhämtat sig
från den tidigare väsentliga skada som vållats av den dumpade importen från Kina och Ryssland i den mening som
avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Skadebilden försämrades dock under skadeundersökningsperioden och
unionsindustrin var tillbaka i en ekonomiskt bräcklig och skadevållande situation under översynsperioden.
(216) Efter utlämnandet av uppgifter förklarade de ryska myndigheterna att de inte instämde i kommissionens slutsats om
unionsindustrins situation under översynsperioden. Enligt de ryska myndigheterna förbättrades situationen under
översynsperioden jämfört med föregående år, utom för tillverkningskostnaden per enhet.
(217) Det är korrekt att några av skadeindikatorerna förbättrades något mellan 2020 och översynsperioden, vilket även
påpekas i analysen ovan (t.ex. i skälen 193 och 211), men indikatorerna visade på en försämring under skadeunder
sökningsperioden. Den förbättring som noterades under översynsperioden var dock inte tillräcklig för att
unionsindustrin skulle kunna ta sig ur den ekonomiskt bräckliga situation som den befunnit sig i sedan 2018.
Kommissionen avvisade därför detta påstående.
(218) Till följd av den försumliga importen från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden drog
kommissionen slutsatsen att importen från Kina och Ryssland inte kunde ha vållat den skada som unionsindustrin
led.
(219) Kommissionen undersökte därför sannolikheten för att den skada som ursprungligen vållats av den dumpade
importen från Kina och Ryssland skulle återkomma om åtgärderna upphörde.
5. SANNOLIKHET FÖR ATT SKADAN ÅTERKOMMER
(220) Kommissionen drar i skäl 215 slutsatsen att unionsindustrin befann sig i en ekonomiskt bräcklig situation under
översynsperioden. I skäl 218 drar kommissionen även slutsatsen att den skada för unionsindustrin som konstaterats
under översynsperioden inte kan ha vållats av dumpad import från Kina och Ryssland eftersom det var fråga om
mycket begränsade volymer. Kommissionen bedömde därför, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, om
det är sannolikt att den skada som vållats av dumpad import från Kina och Ryssland återkommer om åtgärderna
skulle tillåtas upphöra att gälla.
(221) För det ändamålet undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i de berörda
länderna, förhållandet mellan exportpriserna till tredjeländer och prisnivån i unionen samt hur potentiell import
och potentiella prisnivåer för sådan import från dessa länder skulle kunna påverka unionsindustrins situation om
åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.
5.1 Outnyttjad kapacitet i Kina och Ryssland och unionsmarknadens attraktionskraft
(222) Såsom redan beskrivs i avsnitten 3.1.11.2 och 3.2.3.2 har de exporterande tillverkarna i Kina och Ryssland en
betydande outnyttjad kapacitet, som sammantaget avsevärt överskrider de nuvarande produktionsvolymerna och
den inhemska efterfrågan i dessa länder. Denna outnyttjade kapacitet skulle kunna användas för att tillverka den
produkt som översynen gäller för export till unionen om åtgärderna tilläts upphöra att gälla. De mängder som
skulle kunna exporteras av de kinesiska och ryska exporterande tillverkarna är betydande i jämförelse med
unionsmarknadens storlek. Den outnyttjade kapaciteten är mer än dubbelt så stor som unionens totala förbrukning
på den öppna marknaden under översynsperioden.
321
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/186
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(223) Såsom beskrivs i avsnitten 3.1.11.1 och 3.2.3.1 exporterade de kinesiska och ryska exporterande tillverkarna till sina
viktigaste tredjelandsmarknader till priser som var betydligt lägre än det fastställda normalvärdet, som dessutom var
lägre än de genomsnittliga (mål)försäljningspriserna för unionstillverkarna på unionens marknad under
översynsperioden. Med beaktande av prisnivån på exporten från Kina och Ryssland till andra tredjelandsmarknader
är det potentiellt mycket mer attraktivt för exportörerna från dessa länder att exportera till unionen. Följaktligen är
det rimligt att förvänta sig att de ryska och kinesiska exporterande tillverkarna återigen skulle börja exportera stora
volymer av den produkt som översynen gäller till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detta blir ännu
mera sannolikt med tanke på att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina och Ryssland. Såsom konstateras
i skäl 167 tillämpar unionen för närvarande ett importförbud för vissa produkter av stål som exporteras från
Ryssland, inklusive kallvalsade platta produkter av stål (73), men denna åtgärd kommer sannolikt att vara tillfällig
och det är inte möjligt att förutse hur länge den kommer att vara i förhållande till varaktigheten för utvidgningen av
de nuvarande åtgärderna. Detta påverkar därför inte slutsatserna om unionsmarknadens attraktionskraft.
(224) De tre ryska exporterande tillverkarna hävdade att sökanden i sin begäran överskattade unionsmarknadens
attraktionskraft med avseende på Ryssland. De ryska företagen förklarade att om de skulle öka sin export till
tredjeländer skulle sådan export snarare vara avsedd för Rysslands förmånshandelspartner, inte för unionen. Såsom
även sökanden påpekar, finns det dock inget skäl till att Rysslands outnyttjade kapacitet skulle användas för att öka
exporten till Rysslands förmånshandelspartner. Sådan export är redan tullfri, så de kunde redan nu ha exporterat
tullfritt. Exporten till unionen omfattas däremot av tullar för närvarande, och en jämförelse av ryska och kinesiska
priser till tredjeländer plus unionens antidumpningstull skulle inte leda till ett underskridande av målpriset, vilket
skulle vara fallet om antidumpningstullarna upphävdes. Det är således inte övertygande att hävda att exporten till
sådana handelspartner skulle öka eftersom de inte hade identifierat någon förändring som skulle kunna inträffa från
nu och under överskådlig framtid som skulle leda till en ökning av Rysslands export till sådana länder.
Kommissionen avvisade därför de ryska exportörernas påstående.
(225) Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de tre ryska exporterande tillverkarna och de ryska myndigheterna att det
inte fanns någon sannolikhet för återkommande skadevållande dumpning från Ryssland. Enligt dessa parter ”visar
unionens lagstiftning och praxis att unionens sanktioner är ett långsiktigt politiskt instrument” medan ”unionens
antidumpningsåtgärder däremot har en förutbestämd giltighetstid” (74). De ryska exporterande tillverkarna hävdade
att det inte finns några indikationer på att sanktionerna mot Ryssland kommer att lindras eller upphävas. Även om
sanktionerna skulle upphävas är unionens marknad inte attraktiv för ryska exportörer ”på grund av risken för
införande av stränga handelsbegränsningar”.
(226) Såsom även anges i skälen 165 och 166 inkom ingen bevisning om varför unionens marknad skulle vara mindre
attraktiv för ryska exportörer i ett scenario utan sanktioner. I skälen 172, 223 och 248 i denna förordning förklarar
kommissionen dessutom varför den konstaterade att sanktionerna inte kan påverka slutsatserna i detta förfarande.
Deras påståenden avvisades således.
5.2 Effekt på unionsindustrins situation
(227) För att fastställa hur importen från Kina och Ryssland skulle påverka unionsindustrin om åtgärderna skulle upphöra
att gälla genomförde kommissionen en framåtriktad och jämförande prisanalys utan antidumpningsåtgärder.
(228) På grund av den bristande samarbetsviljan från de exporterande tillverkarna i de berörda länderna och de mycket
låga kvantiteter som importerats till unionen från dessa länder var det inte möjligt att fastställa tillförlitliga
importpriser under översynsperioden. Det var därför inte möjligt att göra en meningsfull beräkning av prisundersk
ridandet på denna grundval. För att uppskatta kinesiska och ryska tillverkares sannolika försäljningspris vid export
(
73
) Se förordning (EU) 2022/428 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands
åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina.
(
74
) Enligt de ryska exporterande tillverkarna ska alla antidumpningsåtgärder ”upphävas eftersom de förhållanden som föranledde
införandet inte längre föreligger”, medan kommissionen använder antidumpningsåtgärder som ett ”långsiktigt handelskyddverktyg”.
322
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/187
till unionens marknad gjorde kommissionen under dessa omständigheter en prisjämförelse mellan det
genomsnittliga pris (från fabrik) som unionstillverkarna i urvalet tar ut och det motsvarande vägda genomsnittliga
priset på den produkt som översynen gäller vid export till tredjeländer (75) från Kina och Ryssland.
(229) Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna som ingick i
urvalet under översynsperioden. Det visade en prisskillnad på nästan 13 % för Ryssland. Kommissionen
konstaterade därför att de ryska priserna skulle underskrida unionens priser vid en liknande nivå på unionens
marknad om åtgärderna skulle upphöra att gälla.
(230) Samma jämförelse för Kina visade att exportpriserna från Kina till tredjeländer inte var lägre än unionens priser. En
närmare analys visade dock att dessa priser fortfarande var lägre än unionens målpris. Med användning av samma
vinstmål som i den ursprungliga undersökningen (9,9 %) (76) konstaterades att importen från Kina vid nivån för de
kinesiska exportpriserna till tredjeländer var 10 % lägre än unionens målpris. Import från Kina skulle därför
sannolikt vålla skada om åtgärderna inte bibehålls.
5.3 Slutsats
(231) På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att avsaknaden av åtgärder med all sannolikhet skulle
leda till en betydligt ökad dumpad import från Kina och Ryssland till skadevållande priser, vilket sannolikt skulle
leda till återkommande väsentlig skada.
6. UNIONENS INTRESSE
(232) I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande
antidumpningsåtgärderna klart skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse
byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, däribland unionsindustrins, importörernas och
användarnas.
6.1 Unionsindustrins intresse
(233) Unionsindustrin bedriver verksamhet i 14 medlemsstater (Belgien, Tyskland, Grekland, Spanien, Italien, Luxemburg,
Ungern, Nederländerna, Österrike, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland och Sverige). Den sysselsätter över 9 000
anställda i fråga om den produkt som översynen gäller.
(234) Även om de gällande antidumpningsåtgärderna i stor utsträckning har hindrat dumpad import från Ryssland och
Kina från att komma in på unionens marknad befann sig unionsindustrin i en ekonomiskt bräcklig situation under
översynsperioden, vilket bekräftas av den negativa utvecklingen för skadeindikatorerna.
(235) På grundval av ovanstående fastställde kommissionen att det är mycket sannolikt att den skada som ursprungligen
vållats av import från de berörda länderna skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Inflödet av
betydande volymer dumpad import från Ryssland och Kina skulle förvärra unionsindustrins redan mycket bräckliga
ekonomiska situation och hota dess lönsamhet.
(236) Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningsåtgärderna mot
Ryssland och Kina bibehålls.
6.2 Användares och icke-närstående importörers intresse
(237) Kommissionen kontaktade alla kända användare och icke-närstående importörer. Inga användare eller icke-
närstående importörer gav sig till känna och samarbetade i denna undersökning genom att besvara frågeformuläret.
(
75
) Detta pris fastställdes på cif-nivå enligt uppgifter från GTA-databasen (https://www.gtis.com/gta/), med lämpliga justeringar för
kostnader efter import.
(
76
) Genomförandeförordning (EU) 2016/1328, skäl 156.
323
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/188
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(238) En icke-närstående importör, Duferco SA, och en användare, ATS SA, inkom med inlagor när undersökningen
inleddes. Enligt Duferco SA har priserna på stål ökat kraftigt, vilket har skapat brister i leveranskedjan. De ryska
myndigheterna påpekade även att användare och konsumenter i unionen lider av en kraftig ökning av priserna på
kallvalsade platta produkter av stål. ATS SA och de tre ryska exporterande tillverkarna hänvisar till en prisökning
under första halvåret 2021, som enligt dem hade skadat användare och konsumenter av kallvalsade platta produkter
av stål. Parterna hävdade dessutom att de befintliga skyddsåtgärderna rörande import av stålprodukter utgör ett
fristående instrument för handelspolitiska skyddsåtgärder som bidrar till prishöjningar och skapar en obalans
mellan tillgång och efterfrågan (77).
(239) I detta avseende har skyddsåtgärder en annan bakgrund och ett annat syfte än antidumpningsåtgärder. Såsom
förklaras i skäl 132 är skyddsåtgärderna inte tillräckliga för att skydda unionens marknad mot import av betydande
kvantiteter till dumpade priser. De uppgifter som Duferco SA lämnade till stöd för sitt påstående avser dessutom
april och juli 2021 och omfattar därför tendenser som observerats under översynsperioden. Såsom analysen i
avsnitt 4.4.2 visar uppgick unionsindustrins kapacitetsutnyttjande endast till 68 % under samma period, samtidigt
som dess försäljningspriser låg på en förhållandevis låg nivå. Detta visade att det fanns stort utrymme för ökad
produktion till konkurrenskraftiga priser.
(240) Varken ATS SA eller de ryska exporterande tillverkarna inkom med bevisning för att styrka påståendena i sina
inlagor. Såsom framgår av analysen i avsnitt 4.4.3 bekräftade uppgifterna för översynsperioden, som omfattar första
halvåret 2021, inte påståendena från ATS SA Unionsindustrins priser låg i själva verket inte alls på en onormalt hög
nivå. De var lägre än enhetskostnaden och till och med lägre än exportpriset för vissa tredjeländer, inbegripet Kina,
och lägre än unionsindustrins målpris.
(241) Eftersom ingen av de berörda parter som anges i skäl 238 eller någon annan användare eller icke-närstående
importör inkom med svar på frågeformuläret eller några andra uppgifter förutom de ovannämnda bilagorna, hade
kommissionen inte tillräckligt med uppgifter till sitt förfogande för att dra slutsatsen att fortsatta åtgärder skulle
skada användares eller importörers intressen.
6.3 Slutsats om unionens intresse
(242) På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl rörande unionens
intresse som talar emot bibehållandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder i fråga om importen av den produkt
som översynen gäller från Ryssland och Kina.
7. KRAV PÅ TILLFÄLLIGT UPPHÄVANDE/UPPHÄVANDE AV ÅTGÄRDERNA
(243) Tre ryska exporterande tillverkare och en användare (ATS SA) hävdade att de nuvarande åtgärderna borde upphävas
tillfälligt. Till och med innan översynen vid giltighetstidens utgång inleddes kom en icke-närstående importör med
verksamhet i Förenade kungariket (Stemcor London Limited) med ett liknande krav.
(244) Argumenten från de olika parterna avsåg den påstådda kraftiga prishöjningen i unionen sedan årsslutet 2020, den
minskade importen av kallvalsade platta produkter av stål från de berörda länderna och en påstådd obalans mellan
tillgång och efterfrågan. Den bevisning och de uppgifter som lämnades till stöd för dessa argument var begränsade
och rörde nästan enbart en tidsperiod som omfattades av översynsperioden. Ingen av parterna inkom med
uppgifter för perioden efter översynsperioden eller framtidsprognoser för att styrka sina argument, utom uppgifter
om unionens försäljningspriser under tredje kvartalet 2021 och ett omnämnande av en måttlig nedåtgående
tendens i slutet av 2021. De tre ryska exporterande tillverkarna hävdade att ”en analytisk prognos av framtida
marknadsutveckling 2022–2023 skulle vara osäker och omfatta ett stort antal alternativa eller till och med
motsägelsefulla scenarier”. ”Inte ens de mest komplexa ekonomiska indikatorerna kan utvisa den framtida
utvecklingen.” I detta skede är det därför svårt att dra slutsatser på denna grundval vad gäller en tillfällig förändring i
marknadsförhållandena.
(
77
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/978 av den 23 juni 2022 om ändring av genomförandeförordning (EU)
2019/159 om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder på import av vissa stålprodukter (EUT L 167, 24.6.2022, s. 58).
324
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/189
(245) Kommissionen erinrade i detta avseende om att enligt artikel 14.4 i grundförordningen kan antidumpningsåtgärder,
om det ligger i unionens intresse, tillfälligt upphävas om marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan
omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återuppstå om åtgärderna tillfälligt upphävs.
(246) Vad gäller den andra faktorn, och såsom anges i avsnitten om skada, återkommande skada och unionens intresse
(skäl 174 och framåt) konstaterade kommissionen att unionsindustrin fortfarande befann sig i en bräcklig situation
under översynsperioden, och att det i alla händelser fanns en stor sannolikhet för att den väsentliga skada som
ursprungligen vållats av dumpad import från Kina och Ryssland till skadevållande priser skulle återkomma om
åtgärderna upphör att gälla. Kommissionen fann inte heller några tvingande skäl att anta att det inte ligger i
unionens intresse att upprätthålla åtgärderna. På grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga i denna
undersökning kunde kommissionen i detta skede inte dra slutsatsen att det var osannolikt att skadan skulle
återkomma till följd av det tillfälliga upphävandet, och att det skulle ligga i unionens intresse att tillfälligt upphäva
åtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Kommissionen avvisade följaktligen påståendet.
Kommissionen har förbehållit sig rätten att vidare undersöka behovet av ett tillfälligt upphörande av åtgärderna i
enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen.
(247) NLMK-gruppen, Severstal-gruppen och MMK-gruppen hävdade dessutom att eftersom Rysslands leveranser av
kallvalsade platta produkter av stål har stoppats helt på grund av sanktionerna fanns det ingen rättslig grund för att
bibehålla åtgärderna, varken till följd av den pågående översynen vid giltighetstidens utgång eller under den
lagstadgade perioden för tillämpning av åtgärderna. De exporterande tillverkarna hävdade att den grundläggande
omriktning av handelsflödena som sanktionerna orsakat var av bestående karaktär. Enligt detta argument skulle
åtgärderna inte tjäna sitt syfte att skydda unionens industri och marknad mot utländska exportörers illojala
handelsmetoder och de var därför inte nödvändiga enligt artikel 11.1 i grundförordningen.
(248) Kommissionen noterade att EU efter inledandet av undersökningen hade infört ett antal sanktionspaket mot
Ryssland på grund av Rysslands militära aggression mot Ukraina, vilket även påverkar stålprodukter och/eller de
stålföretag som planerar att tillverka och exportera den produkt som översynen gäller efter översynsperioden. I
motsats till de exporterande tillverkarnas påstående kan den nuvarande situationen dock inte anses vara av
bestående karaktär. Såsom anges i skälen 167 och 172 konstaterade kommissionen dessutom att dessa sanktioner
inte kan påverka slutsatserna i denna undersökning. Kommissionen konstaterade i synnerhet att åtgärderna, trots de
nuvarande sanktionerna, fortfarande var nödvändiga i den mening som avses i artikel 11.1 och 11.2 i
grundförordningen.
8. ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER
(249) På grundval av kommissionens slutsatser om återkommande dumpning, återkommande skada och unionens intresse
bör antidumpningsåtgärderna mot kallvalsade platta produkter av stål från Ryssland och Kina bibehållas.
(250) Särskilda åtgärder krävs för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. Företag med
individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan
måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli
föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.
(251) Även om denna faktura är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella
satserna för antidumpningstullen på import är den inte den enda omständighet som tullmyndigheterna ska beakta.
Även om en faktura som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning uppvisas, bör medlemsstaternas
tullmyndigheter utföra sina sedvanliga kontroller och bör, liksom i alla andra fall, kräva ytterligare handlingar
(transportdokument osv.) för att kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den
påföljande tillämpningen av den lägre tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.
325
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/190
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(252) Om exporten från något av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym efter
införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret
som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana
omständigheter får en undersökning om ett kringgående av åtgärderna inledas, om villkoren för detta är uppfyllda.
Denna undersökning får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser och därmed införandet
av en landsomfattande tull.
(253) De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning ska uteslutande tillämpas på
import av den produkt som översynen gäller med ursprung i de berörda länderna och som tillverkats av de
namngivna rättsliga enheterna. Import av den produkt som översynen gäller som tillverkats av ett annat företag
som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen
nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av
någon av de individuella antidumpningstullsatserna.
(254) Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar företagsnamn.
Denna begäran ska ställas till kommissionen (78). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att
förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av
företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på företaget kommer ett
meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
(255) När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen,
enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (79), motsvara den
räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som
offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.
(256) Genom Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 (80) införde kommissionen en skyddsåtgärd
avseende vissa stålprodukter för en period av tre år. Skyddsåtgärden förlängdes till och med den 30 juni 2024
genom genomförandeförordning (EU) 2021/1029. Den produkt som översynen gäller är en av de produktkategorier
som omfattas av skyddsåtgärden. När de tullkvoter som fastställts inom ramen för skyddsåtgärden överskrids skulle
följaktligen både tullen över kvoten och antidumpningstullen behöva betalas för samma import. Eftersom sådan
kumulation av antidumpningsåtgärder och skyddsåtgärder kan leda till en större inverkan på handeln än önskvärt
beslutade kommissionen att förhindra att antidumpningstullen tillämpas samtidigt som tullen över kvoten för den
produkt som översynen gäller under den tid som skyddstullen gäller.
(257) Detta innebär att om den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir
tillämplig på den produkt som översynen gäller och överstiger antidumpningstullarna enligt den här förordningen,
ska endast den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut. Under den
period då skyddsåtgärderna och antidumpningstullarna tillämpas samtidigt ska uppbörden av de tullar som införs i
enlighet med denna förordning tillfälligt upphöra. När den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförande
förordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på den produkt som översynen gäller och denna tull är lägre än nivån på
antidumpningstullarna i denna förordning, ska den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförande
förordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och de högre antidumpningstullar
som införs enligt denna förordning. Uppbörden av de antidumpningstullar som inte tagits ut bör upphöra tillfälligt.
(
78
) Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för handel, Direktorat G, Rue de la Loi/Wetstraat 170, 1040 Bryssel, Belgien.
(
79
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna
budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU)
nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av
förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(
80
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 av den 31 januari 2019 om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder på
import av vissa stålprodukter (EUT L 31, 1.2.2019, s. 27).
326
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/191
(258) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom
artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1.
En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, eller
annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt
metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, för närvarande
klassificerade enligt KN-nummer ex 7209 15 00 (Taric-nummer 7209 15 00 90), 7209 16 90, 7209 17 90, 7209 18 91,
ex 7209 18 99 (Taric-nummer 7209 18 99 90), ex 7209 25 00 (Taric-nummer 7209 25 00 90), 7209 26 90, 7209 27 90,
7209 28 90, 7211 23 30, ex 7211 23 80 (Taric-nummer 7211 23 80 19, 7211 23 80 95 och 7211 23 80 99),
ex 7211 29 00 (Taric-nummer 7211 29 00 19 och 7211 29 00 99), 7225 50 80 och 7226 92 00 med ursprung i
Folkrepubliken Kina och Ryska federationen.
Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:
— Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt
metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, även i ringar eller
rullar, av alla tjocklekar, elektriska.
— Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, av alla bredder, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt
metallöverdragna eller försedda med annat överdrag, i ringar eller rullar, med en tjocklek av mindre än 0,35 mm,
utglödgat (så kallade svarta tavlor).
— Valsade platta produkter av annat legerat stål, av alla bredder, av kisellegerat stål.
— Valsade platta produkter av legerat stål, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen, av snabbstål.
2.
Följande slutgiltiga antidumpningstull ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för den produkt som
beskrivs i punkt 1 och som tillverkas av nedanstående företag:
Land
Företag
Antidumpningstull (%)
Taric-tilläggsnummer
Kina
Angang Steel Company Limited,
Anshan
19,7
C097
Tianjin Angang Tiantie Cold Rolled
Sheets Co. Ltd, Tianjin
19,7
C098
Andra samarbetsvilliga företag som är
förtecknade i bilagan
20,5
Alla övriga företag
22,1
C999
Ryssland
Magnitogorsk Iron & Steel Works OJSC,
Magnitogorsk
18,7
C099
PAO Severstal, Cherepovets
34
C100
Alla övriga företag
36,1
C999
3.
De individuella tullsatser som anges för de företag som nämns i punkt 2 ska tillämpas på villkor att det för
medlemsstaternas tullmyndigheter uppvisas en giltig faktura som ska innehålla en försäkran, vilken är daterad och
undertecknad av en tjänsteman vid den enhet som utfärdat fakturan och av vilken ska framgå dennes/dennas namn och
befattning, med följande lydelse: ”Jag intygar härmed att den (kvantitet) av (den produkt som översynen gäller) som säljs på export
327
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/192
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
till Europeiska unionen och som omfattas av denna faktura har tillverkats av [företagets namn och adress] [Taric-tilläggsnummer] i [det
berörda landet]. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.” Om ingen sådan faktura uppvisas ska
den tullsats som gäller för ”alla övriga företag” tillämpas.
4.
Artikel 1.2 får ändras för att lägga till nya exporterande tillverkare från Kina och göra dem till föremål för en lämplig
vägd genomsnittlig antidumpningstullsats för samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet. En ny exporterande
tillverkare ska tillhandahålla bevisning för att företaget
a) inte exporterade de varor som beskrivs i artikel 1.1 med ursprung i Kina under den ursprungliga undersöknings
perioden (1 april 2014–31 mars 2015),
b) inte är närstående en exportör eller tillverkare som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning och
c) den antingen faktiskt har exporterat den produkt som översynen gäller eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt
åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen efter den ursprungliga undersökningsperiodens slut.
5.
Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.
Artikel 2
1.
När den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på valsade
platta produkter av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och
varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter
kallvalsningen, och denna tull överskrider den antidumpningstull som fastställs i artikel 1.2, ska endast den tull över
kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut.
2.
Under den period då punkt 1 tillämpas ska uppbörden av de tullar som införs i enlighet med denna förordning
tillfälligt upphöra.
3.
När den tull över kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 blir tillämplig på valsade
platta produkter av järn eller olegerat stål eller annat legerat stål, men inte av rostfritt stål, av alla bredder, kallvalsade och
varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag och inte vidare bearbetade efter
kallvalsningen, och fastställs till en lägre nivå än de antidumpningstullar som anges i artikel 1.2, ska den tull över kvoten
som anges i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159 tas ut som ett tillägg till skillnaden mellan den tullen och
de antidumpningstullar som anges i artikel 1.2.
4.
Den del av beloppet av antidumpningstullen som inte tas ut i enlighet med punkt 3 ska tillfälligt upphävas.
5.
Det tillfälliga upphävande som avses i punkterna 2 och 4 ska tidsbegränsas till tillämpningsperioden för den tull över
kvoten som avses i artikel 1.6 i genomförandeförordning (EU) 2019/159.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
328
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/193
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 oktober 2022.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
329
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/194
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
BILAGA
Kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet:
Land
Namn
Taric-tilläggsnummer
Kina
Hesteel Co., Ltd Tangshan Branch, Tangshan
C103
Kina
Handan Iron & Steel Group Han-Bao Co., Ltd, Handan
C104
Kina
Baoshan Iron & Steel Co., Ltd, Shanghai
C105
Kina
Shanghai Meishan Iron & Steel Co., Ltd, Nanjing
C106
Kina
BX Steel POSCO Cold Rolled Sheet Co., Ltd, Benxi
C107
Kina
Bengang Steel Plates Co., Ltd, Benxi
C108
Kina
WISCO International Economic & Trading Co. Ltd, Wuhan
C109
Kina
Maanshan Iron & Steel Co., Ltd, Maanshan
C110
Kina
Tianjin Rolling-one Steel Co., Ltd, Tianjin
C111
Kina
Zhangjiagang Yangtze River Cold Rolled Sheet Co., Ltd, Zhangjiagang
C112
Kina
Inner Mongolia Baotou Steel Union Co., Ltd, Baotou City
C113
330
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/195
BESLUT
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2022/2069
av den 30 september 2022
om beviljande av ett undantag på begäran av Nederländerna i enlighet med rådets direktiv
91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket
[delgivet med nr C(2022) 6859]
(Endast den nederländska texten är giltig)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från
jordbruket (1), särskilt punkt 2 tredje stycket i bilaga III till detta, och
av följande skäl:
(1)
I direktiv 91/676/EEG fastställs regler om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket.
(2)
I punkt 2 i bilaga III till direktiv 91/676/EEG fastställs att medlemsstater som avser att sprida stallgödsel som
innehåller mer än 170 kg kväve per hektar (ha) ska fastställa mängderna på ett sådant sätt att de inte inverkar på
möjligheten att uppnå de syften som anges i artikel 1 i det direktivet. Om en medlemsstat tillåter en annan mängd
enligt andra stycket led b, ska den underrätta kommissionen, som ska granska om åtgärden är berättigad i enlighet
med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 9.2.
(3)
Genom beslut 2005/880/EG (2) beviljade kommissionen ett undantag på begäran av Nederländerna i enlighet med
direktiv 91/676/EEG för att tillåta spridning av stallgödsel från betesdjur upp till en gräns på 250 kg kväve per hektar
och år på gårdar med minst 70 % gräsmark.
(4)
Genom beslut 2010/65/EU (3) beviljade kommissionen genom ändring av beslut 2005/880/EG ett undantag på
begäran av Nederländerna i enlighet med direktiv 91/676/EEG för att tillåta spridning av stallgödsel från betesdjur
upp till en gräns på 250 kg kväve per hektar och år på gårdar med minst 70 % gräsmark till och med den
31 december 2013.
(5)
Genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2014/291/EU (4), som upphörde att gälla den 31 december 2017,
beviljades Nederländerna ett undantag i enlighet med direktiv 91/676/EEG för att tillåta spridning av stallgödsel från
betesdjur på gårdar med minst 80 % gräsmark, upp till en gräns på 230 kg kväve per hektar och år för gårdar på
sydliga och centrala sandjordar och på lössjordar och upp till en gräns på 250 kg kväve per hektar och år för gårdar
på andra jordar. Undantaget berörde 19 564 gårdar 2016, vilket motsvarar 47 % av den totala jordbruksarealen
netto i Nederländerna.
(
1
) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1.
(
2
) Kommissionens beslut 2005/880/EG av den 8 december 2005 om beviljande av ett undantag på begäran av Nederländerna i enlighet
med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EUT L 324, 10.12.2005, s. 89).
(
3
) Kommissionens beslut 2010/65/EU av den 5 februari 2010 om ändring av beslut 2005/880/EG om beviljande av ett undantag på
begäran av Nederländerna i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket
(EUT L 35, 6.2.2010, s. 18).
(
4
) Kommissionens genomförandebeslut 2014/291/EU av den 16 maj 2014 om beviljande av ett undantag på begäran av Nederländerna i
enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EUT L 148, 20.5.2014, s. 88).
331
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/196
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(6)
Genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/820 (5), som upphörde att gälla den 1 januari 2020,
beviljades Nederländerna ett undantag enligt direktiv 91/676/EEG för att tillåta spridning av stallgödsel från
betesdjur på gårdar med minst 80 % gräsmark, upp till en gräns på 230 kg kväve per hektar och år för gårdar på
sydliga och centrala sandjordar och lössjordar och upp till en gräns på 250 kg kväve per hektar och år för gårdar på
andra jordar. Undantaget berörde 18 818 gårdar 2019, vilket motsvarar 44,7 % av den totala jordbruksarealen netto
i Nederländerna.
(7)
Genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1073 (6), som upphörde att gälla den 31 december 2021,
beviljades Nederländerna ett undantag för att tillåta spridning av stallgödsel från betesdjur på gårdar med minst
80 % gräsmark, upp till en gräns på 230 kg kväve per hektar och år för gårdar på sydliga och centrala sandjordar
och lössjordar och upp till en gräns på 250 kg kväve per hektar och år för gårdar på andra jordar. Giltighetstiden för
det genomförandebeslutet begränsades till två år för att ge Nederländerna möjlighet att till fullo genomföra den
förstärkta tillsynsstrategin i syfte att förhindra bedrägerier vid genomförandet av landets gödselpolicy. Dessutom
infördes ytterligare villkor för att säkerställa att mängden djur inte ökade och för att minska utsläppen av ammoniak
vid gödselspridning.
(8)
Den 25 februari 2022 begärde Nederländerna ett nytt undantag i enlighet med punkt 2 tredje stycket i bilaga III till
direktiv 91/676/EEG.
(9)
Nederländerna rapporterade uppgifter (7) i enlighet med artikel 10 i direktiv 91/676/EEG som visade att för
perioden 2016–2019 hade ca 14 % av övervakningsstationerna för grundvatten i Nederländerna
genomsnittliga nitrathalter över 50 mg/l, 5 % hade 40–50 mg/l och 73 % hade under 25 mg/l. Uppgifterna
visade också att för perioden 2016–2019 hade 99 % av övervakningsstationerna för ytvatten i Nederländerna
genomsnittliga nitrathalter under 50 mg/l, och 96 % av övervakningsstationerna hade genomsnittliga
nitrathalter under 25 mg/l. Under rapporteringsperioden 2016–2019 var dock 58 % av sötvattnen eutrofierade
och 10 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs.
(10) Dessa uppgifter, som offentliggjordes i rapporten om artikel 10 i direktiv 91/676/EEG (8), visade också betydande
variationer mellan de nederländska provinserna och att det i ett antal nederländska provinser finns områden med
stor risk för föroreningar i fråga om nitrathalter i grundvatten och eutrofiering. I Limburg hade 36 % av grundvatten
stationerna genomsnittliga nitrathalter över 50 mg/l och 22 % hade en negativ trend, medan 74 % av ytvattnen var
eutrofierade och 16 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Noord-Brabant hade 26 % av
grundvattenstationerna genomsnittliga nitrathalter över 50 mg/l och 20 % hade en negativ trend, medan 68 % av
ytvattnen var eutrofierade och 7 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Zeeland hade 14 % av
grundvattenstationerna genomsnittliga nitrathalter över 50 mg/l och 47 % hade en negativ trend, medan 80 % av
ytvattnen var eutrofierade och 11 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Zuid-Holland var 54 %
av ytvattnen eutrofierade och 17 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Noord-Holland var 61 %
av ytvattnen eutrofierade och 19 % riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Utrecht hade 24 % av
grundvattenstationerna en negativ trend, medan 43 % av ytvattnen var eutrofierade och 10 % riskerade att bli
eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Gelderland hade 10 % av grundvattenstationerna genomsnittliga nitrathalter
över 50 mg/l och 15 % hade en negativ trend. I Overijssel hade 18 % av grundvattenstationerna genomsnittliga
nitrathalter över 50 mg/l och 19 % hade en negativ trend, medan 67 % av ytvattnen var eutrofierade och 4 %
riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Drenthe hade 15 % av grundvattenstationerna
genomsnittliga nitrathalter över 50 mg/l, medan 65 % av ytvattnen var eutrofierade och 9 % riskerade att bli
eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Friesland hade 23 % av grundvattenstationerna en negativ trend för
nitrathalter, medan 85 % av ytvattnen var eutrofierade. I Groningen var 52 % av ytvattnen eutrofierade och 11 %
riskerade att bli eutrofierade om inga åtgärder vidtogs. I Flevoland var 33 % av ytvattnen eutrofierade.
(
5
) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/820 av den 31 maj 2018 om beviljande av ett undantag på begäran av Nederländerna
i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EUT L 137, 4.6.2018, s. 27).
(
6
) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1073 av den 17 juli 2020 om beviljande av ett undantag på begäran av Nederländerna
i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EUT L 234, 21.7.2020,
s. 20).
(
7
) COM(2021) 1000 och SWD(2021) 1001 del 28.
(
8
) COM(2021) 1000 och SWD(2021) 1001 del 28.
332
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/197
(11) De uppgifter som Nederländerna rapporterade 2020 och 2021 i samband med rapporteringen i enlighet med
genomförandebeslut (EU) 2020/1073 visade ökade nitrathalter i grundvatten i områden med lössjord, sandjord och
lerjord. I den södra och östra delen av sandjordsområdet var den genomsnittliga nitrathalten i grundvattnets översta
meter 67 mg/l under 2021. Detta överskrider unionens gränsvärde på 50 mg/l. Sedan 2017 har nitrathalten
fördubblats i denna del av sandjordsområdet. Den genomsnittliga nitrathalten i det norra sandjordsområdet höll sig
under unionens gränsvärde, men ökade till 37 mg/l under 2021. I lössjordsområdet minskade den genomsnittliga
nitrathalten något till 57 mg/l under 2020, men den är fortfarande över unionens gränsvärde. I lerjordsområdet var
nitrathalterna konsekvent under gränsvärdet, även om de har ökat. I torvjordsområdet var den lägsta uppmätta
genomsnittliga nitrathalten 14 mg/l under 2021. Uppgifterna visade också att rotzonsvatten från gårdar i nätet för
övervakning av undantag ofta överskred normerna för nitrathalt även om medelvärdet var under 50 mg/l.
(12) Nederländerna tillämpar, i enlighet med artikel 3.5 i direktiv 91/676/EEG, ett åtgärdsprogram på hela sitt
territorium. Den 26 december 2021 antog Nederländerna ett nytt program för perioden 2022–2025 (9) (det sjunde
åtgärdsprogrammet för nitrater) som omfattar ytterligare åtgärder för att minska förlusterna av näringsämnen (kväve
och fosfor) i miljön och som bygger på en regional differentierad strategi beroende på nivån av förorening av
näringsämnen och på marktypen. Den miljökonsekvensbedömning som gjordes av den vetenskapliga rådgivande
kommittén till de nederländska myndigheterna (Commissie van Deskundigen Meststoffenwet) i samband med
förberedelserna för det sjunde åtgärdsprogrammet för nitrater visade dock att de potentiella effekterna av
åtgärdsprogrammet inte skulle vara tillräckliga för att uppnå vattenkvalitetsmålen. Den 25 februari 2022 antog
Nederländerna ett tillägg (10) till det sjunde åtgärdsprogrammet för nitrater med hänvisning till det nationella
programmet för landsbygdsområden (11), i vilket fastställs en integrerad strategi för natur, vatten och klimat,
inbegripet nitratutsläpp, för att uppfylla unionens miljö- och klimatkrav. Genom tillägget försöker den nederländska
regeringen omvandla sina ambitioner till konkreta åtgärder som syftar till att uppnå vattenkvalitetsmålen för
näringsämnen från jordbruket.
(13) I det sjunde åtgärdsprogrammet för nitrater 2022–2025 och dess tillägg fastställs nödvändiga åtgärder per region för
att uppnå vattenkvalitetsmålen i fråga om nitrater och fosfor från jordbruket i enlighet med direktiv 91/676/EEG och
den nederländska förvaltningsplanen för avrinningsdistrikt som antagits i enlighet med Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/60/EG (12). När det gäller nitrathalter i grundvattnet behöver regionerna Zand Noord, Zand
Oost, Westelijk Noord-Brabant, Centraal zeeklei, Zuidwestelijk zeekleigebied, Westelijk zandgebied vissa insatser för att
uppnå målen, medan regionerna Gelderse Vallei, Oostelijk Noord-Brabant en Limburg Zand, Lössgebied behöver
betydande insatser för att uppnå dem. När det gäller fosforhalter i ytvatten (eutrofiering) behöver regionerna Zand
Noord, Zand Oost, Westelijk Noord-Brabant, Oostelijk Noord-Brabant en Limburg Zand, Noordelijk zeekleigebied, Centraal
zeeklei Zuidwestelijk zeekleigebied regions vissa insatser för att uppnå målen, medan regionerna Gelderse Vallei,
Lössgebied, Westelijk Zeeklei, Westelijk veengebied, Westelijk zandgebied behöver betydande insatser för att uppnå dem.
Detta överensstämmer med de uppgifter som Nederländerna rapporterat i enlighet med artikel 10 i direktiv
91/676/EEG.
(14) Nederländerna kommer att anta en ny förteckning över områden som är förorenade av nitrater och fosfor från
jordbruket (förorenade näringsämnen), vilken bör omfatta alla avrinningsområden för övervakningspunkter för
grundvatten och ytvatten som uppvisar genomsnittlig nitratförorening eller tillfällig nitratförorening, som riskerar
att bli förorenade och ökande trender, samt övervakningspunkter som uppvisar eutrofiering eller risk för
eutrofiering. Förteckningen bör också ta hänsyn till relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol, särskilt
domarna i målen C-221/03 (13) och C-543/16 (14). Om en ny förteckning inte har upprättats den 1 januari 2024
kommer alla områden där vissa eller betydande insatser krävs att betecknas som områden som är förorenade av
näringsämnen.
(
9
) Originaltitel 7e Nederlandse actieprogramma betreffende de Nitraatrichtlijn (2022–2025).
(
10
) Originaltitel Addendum op het 7e actieprogramma Nitraatrichtlijn.
(
11
) Nationaal Programma Landelijk Gebied.
(
12
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder
på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
(
13
) Domstolens dom av den 22 september 2005, C 221/03, EU-kommissionen mot Konungariket Belgien, ECLI:EU:C:2005:573.
(
14
) Domstolens dom av den 21 juni 2018, kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, C-543/16 P, ECLI:EU:C:2018:481.
333
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/198
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(15) Denna begäran om undantag bör behandlas inom ramen för EU:s bredare politiska sammanhang när det gäller
frågor som rör hantering av näringsämnen, särskilt målen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG,
2006/118/EG (15) och 2008/56/EG (16), de ökande ambitionerna i förordningen om ansvarsfördelning (17) och den
strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken för Nederländerna (18), samt målen i den europeiska
gröna given när det gäller föroreningar av näringsämnen. Genom den europeiska gröna given fastställs mål för
unionen om att minska förlusterna av näringsämnen och begränsa utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid,
närmare bestämt metan och kväveoxid, för vilka gödsling och boskap är viktig källor. I synnerhet har unionen
genom från jord till bord-strategin (19) och handlingsplanen för nollförorening (20) åtagit sig att minska förlusterna
av näringsämnen med 50 % fram till 2030 vilket kommer att leda till en minskning av gödselmedel med 20 %, att
bevara markens bördighet samt att minska de EU-ekosystemområden som har en uppmätt kvävedeposition över
”kritisk belastning” och där luftföroreningar hotar den biologiska mångfalden, med 25 %.
(16) I det inledande förslaget till nationellt program för landsbygdsområden av den 10 juni 2022 (21) konstaterar de
nederländska myndigheterna att de största utmaningarna finns i torvmarksområden, Natura 2000-områden,
grundvattenskyddsområden, känsliga vattendrag samt buffertzoner runt Natura 2000-områden. I dessa områden
kommer jordbrukarna att ha fler affärsmässiga begränsningar eller färre utvecklingsmöjligheter. Extensifiering av
jordbruket är då den lämpligaste vägen. Det finns också ett åtagande om att skapa övergångsområden runt Natura
2000-områden. Med övergångsområden (buffertzoner) runt Natura 2000-områden avses områden som angränsar
till Natura 2000-områden och som bidrar till att bevara och återställa den biologiska mångfalden i det berörda
Natura 2000-området.
(17) Kommissionen har granskat Nederländernas begäran om undantag med beaktande av kraven och målen i direktiv i
direktiv 91/676/EEG och erfarenheterna från tidigare beslut om undantag, och mot bakgrund av det sjunde
åtgärdsprogrammet för nitrater och dess tillägg. Kommissionen har också undersökt trenderna i fråga om
vattenkvalitet och beaktat målen i den europeiska gröna given. Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen
att det är nödvändigt att säkerställa ett förutsägbart undantag för en övergångsperiod på högst fyra år för
jordbrukare med gräsmark fram till dess att de planerade reformerna, i enlighet med tillägget, till fullo är införlivade
i Nederländernas lagstiftning, och som åtföljer det gradvisa genomförandet av de nya reformerna. Kommissionen
anser vidare att det för att uppnå målen i direktiv 91/676/EEG krävs att Nederländerna uppfyller ytterligare stränga
villkor, särskilt, men inte enbart, i områden med förorening av näringsämnen. Det begärda undantaget bör stödja
den reformbana som fastställs i tillägget och i det nationella programmet för landsbygdsområden.
(18) Det undantag som beviljas genom detta beslut påverkar inte Nederländernas skyldigheter att tillämpa rådets direktiv
92/43/EEG (22) och Europeiska unionens domstols dom i mål C-293/17 (23), särskilt när det gäller tolkningen av
artikel 6.3 i det direktivet, och att tillämpa direktiv 2000/60/EG och direktiv 2008/56/EG och utesluter inte att
ytterligare åtgärder kan behövas för att uppfylla de skyldigheter som följer av dessa direktiv.
(
15
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och
försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19).
(
16
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på
havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
(
17
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av
växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om
ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).
(
18
) SWD(2020) 93 final – Analysis of links between CAP Reform and Green Deal, SWD(2020) 388 final – Commission recommendations for
Netherland’s CAP strategic plan (ej översatt till svenska).
(
19
) Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem. COM(2020) 381 final.
(
20
) COM(2021) 400 final
(
21
) Originaltitel Startnotitie Nationaal Programma Landelijk Gebied – 10 Juni 2022.
(
22
) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
(
23
) Mål C-293/17, Coöperatie Mobilisation for the Environment och Vereniging Leefmilieu (ECLI:EU:C:2018:882).
334
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/199
(19) Det är viktigt att säkerställa att ett godkännande av ytterligare mängder gödsel per hektar och år inte försenar eller
äventyrar kraven i annan unionslagstiftning där kväve- och fosforföroreningar kan utgöra hinder för att uppnå
målen. Därför bör nationella tillstånd för undantag för enskilda jordbrukare inte tillåtas i grundvattenskydd
sområden och i Natura 2000-områden, eller inom buffertzoner runt Natura 2000-områden enligt definitionen i
Nederländernas nationella program för landsbygdsområden, vars storlek kommer att specificeras under 2023.
(20) Djurtätheten i Nederländerna är fortfarande mycket hög. Under 2016 var den högst i unionen, nästan fem gånger
högre än unionsgenomsnittet. Enligt uppgifter från Nederländerna minskade den totala djurtätheten med 2,5 %
under perioden 2019–2021, medan antalet nötkreatur ökade.
(21) Den totala gödselproduktionen för 2020 bör inte överskridas. Detta tak för maximal gödselproduktion kommer att
införlivas i den nationella lagstiftningen den 1 januari 2024. Dessutom bör genomförandet av de reformer som
planeras inom ramen för det nationella programmet för landsbygdsområden leda till en gradvis minskning av
gödselproduktionen innan giltighetstiden för det nuvarande beslutet löper ut.
(22) Särskilt i områden som är förorenade av näringsämnen är det nödvändigt att komplettera det sjunde
åtgärdsprogrammet för nitrater och dess tillägg med särskilda åtgärder som är bekräftat effektiva för hantering av
näringsämnen på gårdsnivå och för att minska förlusterna av näringsförluster i grundvatten och sötvatten.
(23) Nederländerna har infört en förstärkt tillsynsstrategi för att intensifiera bedrägeribekämpningen i samband med
genomförandet av landets gödselpolitik. Denna strategi genomfördes under åren 2020–2021 men drabbades av
vissa förseningar på grund av covid-19-pandemin. Genomförandet av de centrala delarna av strategin måste
fullföljas på ett effektivt sätt och utvidgas till andra regioner där den oberoende bedömningen visar att det finns en
betydande risk för avsiktlig bristande efterlevnad av bestämmelserna om gödselhantering. Övergångsperioden för
de planerade jordbruksreformerna kan också leda till ökade bedrägerier, varför kontrollerna bör intensifieras.
(24) Tillstånden till enskilda lantbrukare är förenade med vissa villkor som syftar till att säkerställa att gödsling på
gårdsnivå sker på grundval av grödans behov och för att förebygga kväve- och fosfatförluster till vatten. De åtgärder
som fastställs i detta beslut bör komplettera de åtgärder som redan tillämpas genom det sjunde åtgärdsprogrammet
för nitrater och dess tillägg.
(25) Nederländerna är skyldigt att genomföra alla åtgärder som anges i bilaga III till Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2016/2284 (24) för minskning av ammoniakutsläppen. I rapporten om effekterna av direktiv
91/676/EEG på gasformiga kväveutsläpp (25) drogs slutsatsen att undantaget kan leda till högre gasformiga utsläpp i
vissa regioner med hög djurtäthet. Därför bör lämpliga åtgärder vidtas för att minska ammoniakutsläppen, bland
annat spridningsmetoder som ger låga utsläpp, vid behov i kombination med en maximitemperatur för
gödselspridning, och ett strikt krav på omedelbar nedbrukning av fastgödsel/flytgödsel i marken när den sprids på
åkrar.
(
24
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa
luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1).
(
25
) The impact of the Nitrates Directive on gaseous N emissions. Effects of measures in nitrates action programme on gaseous N
emissions. Contract ENV.B.1/ETU/2010/0009.
335
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/200
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(26) Villkoren i artikel 4 i detta beslut betraktas som versionen av de föreskrivna verksamhetskrav som fastställs i
nationell lagstiftning i enlighet med artiklarna 12 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2021/2115 (26), och villkoren i artiklarna 5–9 i detta beslut betraktas som versionen av motsvarande
verksamhetskrav för enheter som omfattas av undantag i enlighet med artiklarna 12 och 13 i förordning (EU)
2021/2115.
(27) Nederländerna måste uppfylla målen för utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad
markanvändning och skogsbruk inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030. Ändrad
markanvändning från gräsmark till åkermark skulle leda till ökade utsläpp av markens kol och hindra efterlevnaden
av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 (27).
(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (28) innehåller allmänna bestämmelser om upprättande av en
infrastruktur för rumslig information i unionen, och denna är tänkt att användas för unionens miljöpolitik samt för
unionens andra politikområden eller verksamheter som kan påverka miljön. I tillämpliga fall bör den rumsliga
information som samlas in inom ramen för det här beslutet överensstämma med bestämmelserna i det direktivet.
För att minska den administrativa bördan och öka uppgifternas enhetlighet bör Nederländerna, vid insamling av de
uppgifter som krävs enligt detta beslut, dessutom använda sig av den information som erhålls genom det
integrerade administrations- och kontrollsystem som upprättats i Nederländerna i enlighet med artikel 67.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (29).
(29) Detta beslut ska upphöra att tillämpas den 31 december 2025.
(30) De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den nitratkommitté som inrättats i enlighet
med artikel 9 i direktiv 91/676/EEG.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Undantag
Det undantag som Nederländerna har begärt genom en skrivelse av den 25 februari 2022 i avsikt att tillåta spridning på
mark av en större mängd kväve från stallgödsel från betesdjur än vad som anges i punkt 2 andra stycket första meningen i
bilaga III till direktiv 91/676/EEG, beviljas som en övergångsåtgärd som ska åtföljas av reformer för jordbruks- och
djurhållningssektorn i Nederländerna för att uppfylla EU:s miljö- och klimatkrav för kväveutsläpp (inbegripet ammoniak)
och näringsämnen i vatten (inbegripet direktiv 91/676/EEG), och under förutsättning att de villkor som anges i detta beslut
är uppfyllda.
(
26
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de
strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer)
och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling
(Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1).
(
27
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av
växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030
och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).
(
28
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information
i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1).
(
29
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och
övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94,
(EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 549).
336
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/201
Artikel 2
Undantagets omfattning
Undantaget gäller för gårdar med gräsmark för vilka ett tillstånd har beviljats i enlighet med artikel 6.
Artikel 3
Definitioner
I detta beslut gäller följande definitioner:
(1) gård med gräsmark: ett jordbruksföretag där minst 80 % av den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel
utgörs av gräsmark.
(2) betesdjur: nötkreatur (med undantag av gödkalvar), får, getter, hästar, åsnor, hjortar och vattenbuffel.
(3) jordbruksmark: den areal som ägs, arrenderas eller förvaltas av lantbrukaren genom ett skriftligt kontrakt och för vilken
lantbrukaren har ett direkt förvaltningsansvar.
(4) gräsmark: permanent gräsmark eller tillfällig vall som ligger mindre än fem år.
(5) gödslingsplan: en beräkning av den planerade användningen av och tillgången till näringsämnen.
(6) bokföring över gödselanvändningen: näringsbalansen på grundval av den faktiska användningen och spridningen av
näringsämnen.
(7) register över gödselanvändningen: ett elektroniskt system genom vilket jordbrukare rapporterar om faktisk användning av
näringsämnen och om gödselhantering.
(8) sydliga och centrala sandjordar: jordar som betecknas som sydliga sandjordar och centrala sandjordar enligt artikel 1.1 i
genomförandeförordningen om gödselmedel (30) i den nederländska lagstiftningen.
(9) lössjordar: jordar som betecknas som lössjordar enligt artikel 1.1 i genomförandeförordningen om gödselmedel i den
nederländska lagstiftningen.
(10) näringsämnen: kväve och fosfat.
Artikel 4
Allmänna villkor för undantaget
Undantaget ska beviljas på följande villkor:
1. Nederländerna ska senast den 1 januari 2024 utarbeta en ny förteckning och en ny karta över områden som är
förorenade av nitrater och fosfor från jordbruket (områden som är förorenade av näringsämnen), som innehåller alla
avrinningsområden för övervakningspunkter för grundvatten och ytvatten som uppvisar genomsnittlig
nitratförorening eller tillfällig nitratförorening, som riskerar att bli förorenade och ökande trender, samt
övervakningspunkter som uppvisar eutrofiering eller risk för eutrofiering.
Som en övergångsåtgärd och fram till dess att den nya förteckningen är upprättad senast den 1 januari 2024 kommer de
områden som är förorenade av näringsämnen att omfatta sydliga och centrala sandjordar samt lössjordar samt, från och
med den 1 januari 2023, de avrinningsområden som definieras genom regionala vattenförekomster och som
klassificeras som områden med näringsbrist (dålig, otillfredsställande eller måttligt god) i den nationella analys av
vattenkvalitet (2020) (31) som utfördes av den nederländska miljöbedömningsmyndigheten (PBL).
Senast den 1 januari 2024 ska det finnas en slutlig förteckning och en karta över områden som är förorenade av
näringsämnen som ska omfatta minst de områden som förtecknas under 2023 samt eventuella andra ytterligare
områden där jordbrukets bidrag till näringsämnesföroreningarna är betydande, dvs. utgör mer än 19 % av den totala
näringsämnesbelastningen.
(
30
) Originaltitel Uitvoeringsregeling Meststoffenwet.
(
31
) https://www.pbl.nl/sites/default/files/downloads/pbl-2020-nationale-analyse-waterkwaliteit-4002_0.pdf.
337
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/202
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Om den slutliga förteckningen och kartan över områden som är förorenade av näringsämnen inte är upprättad den
1 januari 2024 ska den förteckning som anges i det sjunde åtgärdsprogrammet för nitrater och dess tillägg användas,
vilket inbegriper alla områden där vissa eller betydande insatser krävs för att uppnå vattenkvalitetsmålen med avseende
på nitrat- och fosforkoncentrationer enligt direktiv 91/676/EEG och den nederländska förvaltningsplan för avrinnings
distrikt som antagits inom ramen för direktiv 2000/60/EG.
2. Nederländerna ska övervaka mängden producerad stallgödsel och säkerställa att stallgödselproduktionen på nationell
nivå med avseende på både kväve och fosfat inte överstiger 489,4 miljoner kg kväve och 150,7 miljoner kg fosfat (den
mängd som producerades under 2020), och att mängden stallgödsel gradvis minskar till följd av reformerna i det
tillägg som genomförs och inte överstiger 440 miljoner kg kväve och 135 miljoner kg fosfat under 2025.
3. Nederländerna ska från och med den 1 januari 2023 inte bevilja tillstånd för undantag enligt artikel 5 i detta beslut i
Natura 2000-områden som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (32) och
direktiv 92/43/EEG, och från och med den 1 januari 2024 i buffertzoner nära Natura 2000-områden som anges i det
nationella programmet för landsbygdsområden för vilka den kritiska kvävebelastningen från kvävedeposition/
kvävenedfall överskrids.
4. Nederländerna ska från och med den 1 januari 2023 inte bevilja tillstånd för undantag enligt artikel 5 i detta beslut i
grundvattenskyddsområden. I områden där grundvattnet är förorenat av nitrater ska senast den 1 januari 2024 ett
paket med obligatoriska åtgärder för att minska belastningen av näringsämnen tillämpas i grundvattenskyddsområdena.
5. Nederländerna ska vidta följande åtgärder:
a) Från och med januari 2023 ska alla gårdar upprätta en årlig gödslingsplan före odlingssäsongen. Gödslingsplanen
ska beskriva växtföljden på jordbruksarealen och den planerade spridningen av stallgödsel och andra kväve- och
fosforgödselmedel.
b) Ett elektroniskt register över gödselmedel ska inrättas senast den 1 januari 2024 för att registrera spridning av
mineralgödselmedel, produktion av stallgödsel och spridning av stallgödsel på marken. Senast den 1 januari 2025
ska alla gårdar använda det elektroniska registret. De nederländska myndigheterna ska övervaka och analysera
doseringen av gödselmedel och ge jordbrukarna råd om metoder för att minska den totala doseringen.
c) Skyddszoner på jordbruksmark längs vattendrag där gödsling är förbjuden. Detta gäller från och med den 1 januari
2023 för alla vattendrag på jordbruksskiften i Nederländerna. Skyddszonerna ska dimensioneras enligt följande:
i) Skyddszon med minst 5 meters bredd längs ekologiskt sårbara bäckar och ytvattenförekomster enligt
definitionen i direktiv 2000/60/EG.
ii) Skyddszon med minst 3 meters bredd längs alla andra vattendrag i jordbruksområden, inbegripet diken.
Dessa minimibredder kan justeras i områden med betydande avvattnings- och bevattningsdiken på följande sätt:
— Skyddszon med 3 meters bredd längs ytvattenförekomster enligt definitionen i direktiv 2000/60/EG där den
totala arealen på skiftesnivå för en skyddszon med 5 meters bredd skulle omfatta mer än 4 % av
jordbruksskiftet. Om den totala arealen på skiftesnivå för en skyddszon med 3 meters bredd längs ytvattenfö
rekomster enligt definitionen i direktiv 2000/60/EG som inte är större än 10 meter skulle omfatta mer än 4 %
av jordbruksskiftet, får skyddszonen minskas till 1 meter.
— Skyddszon med 1 meters bredd längs alla andra vattenförekomster i jordbruksområden där den totala arealen på
skiftesnivå för en skyddszon med 3 meters bredd skulle omfatta mer än 4 % av jordbruksskiftet. Om den totala
arealen på skiftesnivå för en skyddszon med 1 meters bredd skulle omfatta mer än 4 % av jordbruksskiftet, får
skyddszonen minskas till 0,5 meter.
iii) Skyddszon med minst 1 meters bredd längs vattendrag som torkar upp under sommaren (dessa vattendrag
kommer att vara torra åtminstone under perioden 1 april–1 oktober).
(
32
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010,
s. 7).
338
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/203
d) I områden som är förorenade av näringsämnen ska följande villkor gälla: Den totala näringstillförseln från organiska
och kemiska gödselmedel ska gradvis minskas så att så att doseringen blir 20 % lägre senast den 1 januari 2025
jämfört med de doseringar som publicerats i bilagan till det sjunde åtgärdsprogrammet för nitrater. Om den
planerade översynen av gödslingsnormerna fastställer lägre värden ska dessa senare att ha företräde.
6. Nederländerna ska fortsätta genomförandet av den förstärkta tillsynsstrategin som bygger på erfarenheter från
genomförandet av artikel 4.3 i genomförandebeslut (EU) 2020/1073. Den förstärkta tillsynsstrategin ska minst omfatta
följande element:
a) Fortsatt oberoende riskbedömning av bedrägerifall och identifiering av områden och aktörer verksamma inom
stallgödselhantering som har högre risk för avsiktlig bristande efterlevnad av de nationella bestämmelser om gödsel
som anges i eller är i enlighet med genomförandeförordningen om gödselmedelslagen (33), förordningen om
användning av gödselmedel (34) och förordningen om miljöledningsverksamhet (35) med avseende på odlingsfria
zoner.
b) Fortsatt genomförande av förstärkt tillsyn i De Peel, Gelderse Vallei och Twente, vilka har identifierats som
högriskområden för avsiktlig bristande efterlevnad av de nationella bestämmelserna för stallgödsel. Den förstärkta
tillsynsstrategin ska gradvis före utgången av 2025 utvidgas till att omfatta alla andra regioner som enligt
bedömningen är i ett högriskområde, med beaktande av de erfarenheter och den bästa praxis som erhållits.
c) Särskilt fokus i efterlevnadsstrategin på högriskaktörer i värdekedjan för stallgödsel i alla regioner, inbegripet
mellanhänder och aktörer som bedriver samrötning.
d) Det automatiska systemet för ansvarsskyldighet i realtid för gödseltransporter från och med den 1 januari 2023.
e) Fortsatt förstärkning av kapaciteten för inspektioner och kontroller, som ska vara minst lika med 40 % av den
kapacitet som krävs för fältinspektioner av gårdar med gräsmark som omfattas av ett tillstånd som avses i
artikel 11.2, inklusive stickprovskontroller, och en bättre inriktning av denna kapacitet till riskområden för
stallgödselhantering.
f) Enskild inspektion av minst 5,5 % av grisgårdarna årligen.
Artikel 5
Ansökan om tillstånd
1.
Jordbrukare med gräsmark får lämna in en ansökan till den behöriga myndigheten om årligt tillstånd om att sprida en
större mängd stallgödsel från betesdjur, inbegripet stallgödsel som sprids av djuren själva, som är den mängd stallgödsel per
hektar och år som innehåller
a) för 2022 högst 230 kg kväve per hektar och år i områden som är förorenade med näringsämnen och högst 250 kg
kväve per hektar och år i andra områden,
b) för 2023 högst 220 kg kväve per hektar och år i områden som är förorenade med näringsämnen och högst 240 kg
kväve per hektar i andra områden,
c) för 2024 högst 210 kg kväve per hektar och år i områden som är förorenade med näringsämnen och högst 230 kg
kväve per hektar i andra områden,
d) för 2025 högst 190 kg kväve per hektar och år i områden som är förorenade med näringsämnen och högst 200 kg
kväve per hektar i andra områden,
e) efter den 31 december 2025 högst 170 kg kväve per hektar och år i alla områden.
(
33
) Originaltitel Uitvoeringsregeling Meststoffenwet.
(
34
) Originaltitel Besluit gebruik meststoffen.
(
35
) Originaltitel Activiteitenbesluit milieubeheer.
339
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/204
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
2.
Tillsammans med den ansökan som avses i punkt 1 ska sökanden lämna in en skriftlig förklaring om att sökanden
uppfyller villkoren i artiklarna 7, 8 och 9 och godtar att gödselspridningen samt den gödslingsplan och gödselredovisning
som avses i artikel 7 kan bli föremål för den inspektion som avses i artikel 11 i detta beslut.
Artikel 6
Beviljande av tillstånd
Tillstånd för gårdar med gräsmark att sprida en större mängd stallgödsel från betesdjur på gårdar med gräsmark, inbegripet
gödsel som sprids av djuren själva, ska beviljas på de villkor som anges i artiklarna 7, 8 och 9.
Artikel 7
Villkor för spridning av stallgödsel och andra gödselmedel på gårdar med gräsmark som omfattas av ett undantag
1.
Den mängd stallgödsel från betesdjur som varje år sprids på marken på gårdar med gräsmark, inbegripet gödsel som
sprids av djuren själva, får inte överstiga de mängder som anges i artikel 5.
2.
Fosfat från kemiska gödselmedel får inte användas på gården med gräsmark.
3.
Gården med gräsmark ska upprätta en gödslingsplan senast den 28 februari. Planen ska omfatta minst de element
som förtecknas i artikel 7.4 i genomförandebeslut (EU) 2020/1073. Gödslingsplanen ska uppdateras senast sju dagar efter
varje ändring av jordbruksmetoderna på gården med gräsmark.
4.
Gården med gräsmark ska göra en gödselredovisning för varje kalenderår. Den ska lämnas in till den behöriga
myndigheten senast den 31 mars följande kalenderår. Gödselredovisningen ska omfatta följande element:
a) Grödarealer.
b) Antal och typ av betesdjur.
c) Gödselproduktion per djur.
d) Mängd gödselmedel som förts in på gården med gräsmark.
e) Mängd stallgödsel som levererats till underleverantörer och som därför inte används på gården med gräsmark samt
namnet på dessa underleverantörer.
5.
Gården med gräsmark ska minst vart fjärde år göra en analys av kväve och fosfor i marken för varje homogen areal på
gården, med beaktande av växtföljd och jordmånsförhållanden. En analys per fem hektar mark ska krävas som minimum.
På grundval av den analysen ska gårdens gödslingsplan och korrigerande åtgärder tillämpas.
6.
När gräsmark plöjs för förnyelse av gräsmarken ska kvävetillförselnormen minskas med 50 kg kväve per hektar efter
den 31 maj varje kalenderår. När gräsmark plöjs för odling av majs ska kvävetillförselnormen för majs minskas med 65 kg
kväve per hektar.
7.
Om växtföljden omfattar baljväxter eller andra växter som fixerar atmosfäriskt kväve ska gödselspridningen minskas i
motsvarande grad.
8.
Stallgödsel får inte spridas under hösten före gräsodling.
340
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/205
Artikel 8
Villkor för markförvaltning på gårdar med gräsmark som omfattas av ett undantag
1.
I områden som är förorenade av näringsämnen ska gräs eller andra grödor som garanterar marktäckning under
vintern odlas efter majs.
2.
Fånggrödor får inte plöjas före den 1 februari.
3.
I områden som är förorenade av näringsämnen får gräs endast plöjas på våren, med undantag för
a) förnyelse av gräsmark, vilket får göras fram till och med den 31 augusti,
b) plantering av blomsterlökar, vilket får göras under hösten.
4.
Plöjning av gräsmark ska på alla jordtyper omedelbart följas av en gröda med högt kvävebehov och gödslingen ska
baseras på jordanalys av mineraliskt kväve och andra parametrar som erbjuder referenser för uppskattning av mängden
kväve som avges från mineralisering av organiskt material i jorden.
Artikel 9
Villkor för minskning av ammoniakutsläpp för att minska tillförseln av näringsämnen även till vatten
1.
På gårdar med gräsmark som omfattas av ett tillstånd enligt artikel 6 ska följande villkor gälla:
a) Flytgödsel ska spridas på gräsmark på sand- och lössjordar med ytmyllning.
b) Flytgödsel ska spridas på gräsmark på ler- och torvjordar med ytmyllning, med släpfot med en spädning 2:1 av
flytgödsel med vatten eller med ”pulse track”-spridare.
c) Flytgödsel får inte spridas med släpfot om utomhustemperaturen är 20 °C eller högre.
d) Flytgödsel ska spridas på åkermark med myllning eller omedelbart brukas ned efter spridning i ett pass.
e) Fastgödsel ska omedelbart brukas ned efter spridning i högst två pass.
2.
Nederländerna ska tillhandahålla utbildning om åtgärder för att minska utsläppen av ammoniak för alla jordbrukare
med gräsmark som omfattas av ett tillstånd om undantag. Den första utbildningen ska tillhandahållas före den
31 december 2023.
Artikel 10
Övervakning
1.
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att det upprättas kartor som visar procentandelen för följande:
a) Gårdar med gräsmark som omfattas av tillstånd, per kommun.
b) Betesdjur som omfattas av tillstånd, per kommun.
c) Jordbruksmark som omfattas av tillstånd, per kommun.
Kartorna ska uppdateras varje år.
2.
De behöriga myndigheterna ska inrätta och upprätthålla ett övervakningsnät för provtagning av markvatten,
vattendrag och ytnära grundvatten och dräneringsvatten vid övervakningsstationer på gårdar med gräsmark som omfattas
av ett tillstånd. Det övervakningsnätet ska tillhandahålla uppgifter om nitrat- och fosfathalter i vatten som lämnar
rotzonen och går ut i grundvatten- och ytvattensystemet.
341
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/206
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.
Övervakningsnätet ska omfatta minst 300 gårdar som omfattas av tillstånd och ska vara representativt för alla
jordtyper (lerjordar, torvjordar, sandjordar och sandiga lössjordar) och graden av förorening samt för gödslingsmetoder
och växtföljd. Övervakningsnätets sammansättning får inte ändras under tillämpningsperioden för detta beslut.
4.
De behöriga myndigheterna ska övervaka följande:
a) Rotzonsvatten, ytvatten och grundvatten.
b) Framstegen mot att uppnå de vattenkvalitetsmål för nitrat- och fosfathalter som anges i direktiv 91/676/EEG och den
nederländska förvaltningsplan för avrinningsdistrikt som antagits inom ramen för direktiv 2000/60/EG, i områden
som är förorenade av näringsämnen.
5.
Nederländerna ska förse kommissionen med uppgifter om nitrathalterna i yt- och grundvatten och om fosfathalt och
näringsstatus i ytvatten, både för områden som omfattas av undantag och övriga områden.
Artikel 11
Kontroller och inspektioner
1.
De behöriga myndigheterna ska genomföra administrativa kontroller av alla ansökningar om tillstånd i syfte att
bedöma efterlevnaden av de villkor som anges i artiklarna 7, 8 och 9. Om kontrollen visar att dessa villkor inte är
uppfyllda ska de behöriga myndigheterna avslå ansökan och sökanden underrättas om skälen för avslaget.
De behöriga myndigheterna ska genomföra administrativa kontroller för minst 5 % av de gårdar med gräsmark som
omfattas av tillstånd med avseende på markanvändning, antal betesdjur och gödselproduktion.
2.
De behöriga myndigheterna ska inrätta ett program för fältinspektioner av gårdar med gräsmark som omfattas av
tillstånd, på grundval av en riskanalys och med lämplig frekvens. Programmet ska beakta resultaten av tidigare års
kontroller, resultaten av allmänna stickprovskontroller av den lagstiftning som införlivar direktiv 91/676/EEG och all
annan information som kan tyda på bristande efterlevnad av villkoren i artiklarna 7, 8 och 9 i detta beslut.
Fältinspektioner ska göras på minst 5 % av de gårdar med gräsmark som omfattas av tillstånd för att bedöma efterlevnaden
av villkoren i artiklarna 7, 8 och 9. Dessa inspektioner ska kompletteras med de inspektioner och kontroller som avses i
artikel 4.6.
3.
Om det för något år konstateras att en gård med gräsmark som omfattas av ett tillstånd inte har uppfyllt villkoren i
artiklarna 7, 8 och 9, ska tillståndshavaren få en sanktion i enlighet med nationella bestämmelser och ska inte vara
berättigad till ett tillstånd det påföljande året.
4.
De behöriga myndigheterna ska ges de befogenheter och resurser som krävs för att kontrollera att villkoren för ett
undantag som beviljas i enlighet med detta beslut uppfylls.
Artikel 12
Rapportering
1.
De behöriga myndigheterna ska senast den 30 juni varje år lämna in en rapport till kommissionen med följande
information:
a) Uppgifter om gödsling för alla gårdar med gräsmark som omfattas av tillstånd enligt artikel 6, inklusive information om
skörderesultat och jordtyper.
b) Utvecklingen i fråga om antalet djur per kategori i Nederländerna och på de gårdar med gräsmark som omfattas av ett
tillstånd.
c) Utvecklingen inom den nationella gödselproduktionen när det gäller kväve och fosfat i stallgödsel.
d) Genomförandet av de allmänna villkoren i artikel 4.
342
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/207
e) De kartor som avses i artikel 10.1.
f) Övervakningsresultaten för grundvatten och ytvatten vad gäller nitrat- och fosfathalter och eutrofiering, inbegripet
information om vattenkvalitetstrender för grundvatten och ytvatten, både i områden som omfattas av undantag och i
övriga områden, liksom undantagets inverkan på vattenkvaliteten, i enlighet med artikel 10.4 och 10.5 i detta beslut.
g) En utvärdering som bygger på kontroller som utförts på gårdsnivå, av hur villkoren för tillstånd i artiklarna 7, 8 och 9
genomförs samt information om gårdar som inte uppfyller kraven, på grundval av resultaten av de administrativa
kontroller och inspektioner som avses i artikel 11.
h) Genomförandet av den förstärkta tillsynsstrategi som avses i artikel 4, med särskild rapportering av vart och ett av de
element som avses i artikel 4.6.
2.
De rumsliga data som ingår i rapporten som anges i punkt 1 ska, i tillämpliga fall, uppfylla kraven i direktiv
2007/2/EG. Vid insamlingen av de uppgifter som krävs ska Nederländerna, i tillämpliga fall, använda den information som
erhållits inom ramen för det integrerade administrations- och kontrollsystem som inrättats i enlighet med artikel 67.1 i
förordning (EU) nr 1306/2013.
Artikel 13
Tillämpningsperiod
Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 december 2025.
Artikel 14
Adressat
Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.
Utfärdat i Bryssel den 30 september 2022.
På kommissionens vägnar
Virginijus SINKEVIČIUS
Ledamot av kommissionen
343
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/208
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2022/2070
av den 26 oktober 2022
om att inte tillfälligt upphäva de slutgiltiga antidumpningstullar på import av blandningar av
karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas
förenta stater som införts genom genomförandeförordning (EU) 2019/1688
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad
import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (1) (grundförordningen), särskilt artikel 14.4,
efter att ha hört den kommitté som inrättats genom artikel 15.2 i den förordningen , och
av följande skäl:
1. FÖRFARANDE
(1)
Den 8 oktober 2019 införde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2019/1688 (2) (den ursprungliga
förordningen) slutgiltiga antidumpningstullar på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat
(karbamidammoniumnitratlösningar eller den berörda produkten) med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago
och Amerikas förenta stater (de berörda länderna).
(2)
I maj 2021 lämnade Copa-Cogeca (sökanden), som är en organisation för användare av den berörda produkten,
information rörande en påstådd tillfällig ändring av marknadsförhållandena som inträffat efter införandet av
åtgärderna. Den ursprungliga undersökningsperioden (den ursprungliga UP) omfattade perioden 1 juli 2017–30 juni
2018. Sökanden hävdade att denna tillfälliga ändring gör att det är berättigat med ett tillfälligt upphävande av de
gällande antidumpningsåtgärderna i enlighet med artikel 14.4 i förordning (EU) 2016/1036. Andra organisationer,
dvs. AGBP (Association Générale des Producteurs de Blé) och Interore (International Ore & Fertilizer Belgium SA)
lämnade också bevisning till stöd för ett tillfälligt upphävande av antidumpningstullarna. Dessa inlagor innehöll inte
alla de sakförhållanden och all den bevisning som kommissionen behövde för att kunna fortsätta sin analys.
Kommissionen kontaktade sökanden för att samla in ytterligare bevisning till stöd för dess påstående om ändrade
marknadsförhållanden.
(3)
Den 16 november 2021, och med hänsyn till tillgänglig bevisning, beslutade kommissionen att begära av AGBP,
Copa-Cogeca och Fertilizers Europe att de skulle lämna ytterligare uppgifter rörande en period efter den
ursprungliga undersökningsperioden och, mer specifikt, information om priser, efterfrågan i unionen och
unionsindustrins resultat under det tredje kvartalet 2021, i syfte att undersöka och bedöma de eventuella
verkningarna av den påstådda ändringen av marknadsförhållandena på unionens marknad och huruvida det finns
anledning att anta att skada inte kommer att återkomma om åtgärderna tillfälligt upphävs.
(4)
Efter inlämnandet av dessa uppgifter gavs Copa-Cogeca (som införlivat några av de argument som framförts av
AGPB) och unionsindustrin tillfälle att lämna synpunkter.
(5)
På grundval av ovanstående information undersökte kommissionen huruvida ett tillfälligt upphävande var berättigat.
De sakförhållanden som beaktats sammanfattas nedan.
(6)
Den 20 juli 2022 lämnade kommissionen ut sina undersökningsresultat till AGBP, Interore, Copa-Cogeca och
Fertilizers Europe. Alla parter gavs möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tidsfrist efter detta utlämnade.
Synpunkter inkom från Interore, Copa-Cogeca och Fertilizers Europe.
(
1
) EUT L 176, 30.6.2016, s. 21.
(
2
) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/1688 av den 8 oktober 2019 om införande av en slutgiltig antidumpningstull
och slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts på import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i
Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater (EUT L 258, 9.10.2019, s. 21).
344
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/209
2. UNDERSÖKNING AV ÄNDRADE MARKNADSFÖRHÅLLANDEN
(7)
Enligt artikel 14.4 i grundförordningen får antidumpningsåtgärder, om det ligger i unionens intresse, tillfälligt
upphävas om marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en sådan omfattning att det finns anledning att anta att
skada inte kommer att återkomma om åtgärderna tillfälligt upphävs. Kommissionen kommer att undersöka dessa
sakförhållanden nedan.
2.1. Analys av ändrade marknadsförhållanden
(8)
De påstådda tillfälliga ändringarna av marknadsförhållandena består i ett bristande utbud på unionens marknad till
följd av att importvolymen minskat och att unionsindustrin minskat sin produktion. Den tillfälliga obalansen
mellan utbud och efterfrågan ledde till en kraftig prisökning. Analysen bestod av två delar, dvs. för det första en
jämförelse mellan marknadsförhållandena under den ursprungliga undersökningsperioden och under 2021 och för
det andra en uppdatering av den senaste tidens utveckling under 2022 på grundval av tillgängliga uppgifter.
(9)
Det framgick av Eurostats statistik, vilken går fram till slutet av 2021, att importen av karbamidammoniumnitrat
lösningar minskat kraftigt sedan införandet av åtgärderna. Importen från de berörda länderna minskade med 69 % i
förhållande till den ursprungliga undersökningsperioden och hade endast delvis ersatts av import från andra länder.
Detta innebar att importen från alla ursprung minskade med närmare 60 % i förhållande till den volym som
importerades under den ursprungliga undersökningsperioden. Importens marknadsandel minskade också från 43 %
till 19 %, om man utgår från antagandet att efterfrågan i unionen var oförändrad såsom hävdats Copa-Cogeca. Detta
ledde till ett utbudsgap på 1,14 miljoner ton vid en jämförelse mellan den ursprungliga undersökningsperioden
och 2021.
(10) I sina synpunkter efter utlämnandet påpekade Copa-Cogeca att importen ökade under första halvåret 2022, dvs.
med över 250 % jämfört med första halvåret 2021. Parten noterade att denna ökning sammanföll med en dramatisk
minskning av produktionen i unionen på grund av de faktorer som diskuteras nedan. Vad gäller importen bekräftar
de uppgifter som kommissionen har tillgång till denna ökning.
Tabell 1
Import volym
(i kiloton)
UP (1 juli 2017–
30 juni 2018)
2018
2019
2020
2021 1:a
halvåret
2021 2:a
halvåret
2022 1:a
halvåret
All import
1 927
1 998
1 322
1 027
294
499
753
Import från Trinidad
och Tobago
368
361
401
418
172
217
332
Import från Ryssland
613
688
314
90
15
130
320
Import från Förenta
staterna
742
890
222
-
-
-
37
Övrig import
204
59
385
519
107
152
64
Källa: Den ursprungliga förordningen och Eurostat.
(11) Vad gäller importens framtida utveckling noterade kommissionen att Amerikas förenta stater (Förenta staterna)
förefaller ha koncentrerat sin försäljning av karbamidammoniumnitratlösningar till sin hemmamarknad sedan
2020. Importen från Trinidad och Tobago förefaller inte ha påverkats av införandet av de slutgiltiga antidumpnings
åtgärderna i oktober 2019. Denna import fortsatte att föras in i unionen i betydande kvantiteter. Under 2021
svarade denna import för 50 % ((389 000 ton) av all import till unionen. Under de första fyra månaderna 2022
exporterade Trinidad och Tobago mer än 234 000 ton till unionen, vilket är 54 % mer än under samma period
föregående år (ca 152 000 ton). Det förefaller således som om karbamidammoniumnitratlösningar från Trinidad
och Tobago fortfarande importeras till unionen i betydande kvantiteter.
345
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/210
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(12) Vad gäller importen från Ryssland har uttalanden och sanktioner gjort att vi har skäl att anta att det är högst
osannolikt att importen av karbamidammoniumnitratlösningar från Ryssland kommer att öka. Den 4 mars 2022
meddelade till exempel Rysslands ministerium för handel och industri att det ”rekommenderar ryska producenter
att tillfälligt upphöra med sin export av ryska gödselmedel till dess att transportföretagen återupptar sitt (normala)
arbete och ger garantier för att rysk export av gödselmedel kommer att genomföras fullt ut”. (3)
(13) Dessutom står de största aktieägarna i de största ryska producenterna av karbamidammoniumnitratlösningar såsom
EuroChems Andrey Melnichenko och dess verkställande direktör Vladimir Rashevsky, Uralchems Dmitry Mazepin
och ACRON:s Moshe Kantor upptagna i EU:s sanktionsförteckning Även om dessa individuella sanktioner inte haft
någon direkt påverkan på de berörda ryska företagen kan de ändå ha en eventuell inverkan på importen från
Ryssland. Det är emellertid värt att märka att importen från Ryssland fortsatte i mycket betydande omfattning
(praktiskt taget utan någon minskning) under 2022. Under första halvåret 2022 ökade importen till 2019 års
importnivåer. Enbart under juni 2022 var importen från Ryssland större än under hela första halvåret 2021.
(14) Belarus är en annan källa för importen till unionen, men även härifrån upphörde importen eftersom den viktigaste
belarusiska producenten, dvs. Grodno Azot, är upptagen i EU:s sanktionsförteckning sedan den 2 december 2021.
(15) Den 12 mars 2022 meddelande Ukrainas jordbruksminister Roman Leschenko att det även införts ett förbud för
export av gödselmedel – inbegripet karbamidammoniumnitratlösningar.
(16) På grundval av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att det är rimligt att anta att Trinidad och Tobago
kommer att fortsätta att vara unionens viktigaste importkälla när det gäller karbamidammoniumnitratlösningar.
(17) Med tanke på uppgifterna för 2021 och det faktum att importen minskat och efterfrågan varit relativt stabil (se skäl
(9)) borde unionsindustrin ha ökat sin försäljning med ca 31 % i förhållande till den försäljning den hade under den
ursprungliga undersökningsperioden, vilket skulle motsvara ytterligare 821 000 ton. Av de uppgifter som samlats in
om unionsindustrins utbud framgår det dock att även om produktionen visserligen ökade betydligt efter införandet
av åtgärderna så var denna ökning ändå inte tillräcklig för att till fullo kompensera för importminskningen.
Unionsindustrins försäljning på unionens marknad ökade med i genomsnitt ca 17 %, vilket motsvarar ca 450 000
ton. Eftersom efterfrågan på karbamidammoniumnitratlösningar varit relativt oförändrad sedan den ursprungliga
undersökningsperioden (se skäl (9)) ledde det utbudsgap som orsakats av att den lägre importen inte till fullo täcks
upp av unionsindustrins försäljning, till en obalans mellan utbud och efterfrågan på uppskattningsvis ca 371 000
ton 2021.
(18) Vad gäller uppgifterna för 2022, vilka lämnats av Copa-Cogeca i deras synpunkter på utlämnandet, förefaller det som
om unionsindustrin har minskat sin produktion dramatiskt. Det utbudsgap som detta lett till var för stort för att
kunna kompenseras av den ökade importen under första halvåret 2022 (se skäl (10)).
(19) Följaktligen dras slutsatsen att det efter den ursprungliga undersökningen rått en tillfällig obalans mellan utbud och
efterfrågan på unionens marknad.
(20) Marknadspriset i unionen för karbamidammoniumnitratlösningar (priset på karbamidammoniumnitratlösningar)
fastställdes som det genomsnittliga priset på karbamidammoniumnitratlösningar 30 från tank Rouen, vilket är det
allmänt erkända representativa marknadspriset i Europa, och Frankrike är det land som är den största konsumenten
av karbamidammoniumnitratlösningar i Europeiska unionen. Priset på karbamidammoniumnitratlösningar i
unionen ökade kraftigt under andra halvåret 2021. Priserna har mer än fördubblats under dessa sex månader och i
december 2021 var de nästan fyra gånger högre än under den ursprungliga undersökningsperioden. Det
genomsnittliga priset på karbamidammoniumnitratlösningar som var 154 euro per ton under den ursprungliga
undersökningsperioden nådde upp till 598 euro per ton i december 2021.
(21) Det huvudsakliga skälet till denna prisökning förefaller vara ökningen av priset på naturgas, som', enligt de uppgifter
som samlats in hos unionsproducenterna, utgör en betydande andel av produktionskostnaden för karbamidammo
niumnitratlösningar. Sedan den ursprungliga undersökningsperioden har naturgaspriserna i unionen ökat med
nästan 400 %, från 6,53 USD-dollar per MMBtu (4) till 32,23 USD-dollar per MMBtu, under det sista kvartalet 2021.
(
3
) https://www.reuters.com/article/ukraine-crisis-russia-fertilizers-idINL2N2V71JG
(
4
) MMBtu: Metric Million British Thermal Unit (miljoner British thermal unit).
346
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/211
(22) Importpriserna för karbamidammoniumnitratlösningar uppvisade också en ökning, men i en mindre utsträckning
an unionsindustrins priser. Under 2021 var priserna från Trinidad och Tobago och Ryssland konsekvent lägre än de
offentliggjorda marknadspriserna för karbamidammoniumnitratlösningar. Så har även varit fallet under de första två
kvartalen 2022, utom för Trinidad och Tobago vars priser låg en aning över de offentliggjorda marknadspriserna för
karbamidammoniumnitratlösningar under andra kvartalet 2022.
Tabell 2
Import och offentliggjorda priser för karbamidammoniumnitratlösningar (UAN) 30 från tank Rouen
(i euro)
UP (1 juli 2017–
30 juni 2018)
2021 1:a
kvarta-
let
2021 2:a
kvarta-
let
2021 3:e
kvarta-
let
2021 4:e
kvarta-
let
2022 1:a
kvarta-
let
2022 2:a
kvartalet
Import från Trinidad
och Tobago
140
166
229
222
323
569
700
Import från Ryssland
126
147
Ej
269
302
483
451
tilläm-
pligt
Import från Förenta
124
Ej
Ej
Ej
Ej
Ej
653
staterna
tilläm-
tilläm-
tilläm-
tilläm-
tilläm-
pligt
pligt
pligt
pligt
pligt
Övrig import
129
164
220
253
303
577
547
Rouen (Frankrike)
UAN 30 från tank
154
255
237
318
591
695
689
Källa: Den ursprungliga förordningen, Eurostat och Fertecon.
(23) Såsom noteras i skälen (17) och (18) har utbudet på unionens marknad inte varit tillräckligt för att möta efterfrågan,
vilken uppskattas vara relativt oförändrad. Detta, jämte en betydande ökning av råvarupriserna, har sannolikt fått
priserna att öka.
(24) Denna ökning av priserna på karbamidammoniumnitratlösningar utgör en ekonomisk börda för användarna
eftersom karbamidammoniumnitratlösningar inte lätt kan ersättas med andra kvävehaltiga gödselmedel.
Karbamidammoniumnitratlösningar är ett flytande gödselmedel och jordbrukare som köper detta drabbas av en
inlåsningseffekt på grund av den nödvändiga utrustning som används för att distribuera vätskan. Jordbrukare som
använder kvävehaltiga gödselmedel behöver en annan utrustning. Dessutom är den kvantitet karbamidammonium
nitratlösning som jordbrukarna behöver oelastisk. Under odlingscykeln har jordbrukarna en viss flexibilitet vad
gäller den tidpunkt när karbamidammoniumnitratlösningen används, men de kan inte minska den totala använda
kvantiteten allt för mycket utan att riskera att både skörden och kvaliteten minskar.
(25) Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det skett en tillfällig ändring av marknadsför
hållandena sedan den ursprungliga undersökningsperioden på så sätt att utbudet inte möter efterfrågan och att
priserna ökat.
(26) Efter utlämnandet framförde Interore och Copa-Cogeca på nytt sitt påstående att unionsindustrin inte ökat sin
produktion för att ersätta importen på grund av de höga gaspriserna i unionen och att detta innebar att användarna
av karbamidammoniumnitratlösningar därför behövde importen från Förenta staterna och Trinidad och Tobago.
Copa-Cogeca hävdade vidare att det råder brist på konkurrens på unionens marknad.
(27) Såsom anges i skäl (25) erkänner kommissionen att utbudet inte räckte till för att möta efterfrågan och att priserna
på karbamidammoniumnitratlösningar hade ökat. Eftersom Copa-Cogeca inte framlade någon ny bevisning till stöd
för sitt påstående om bristande konkurrens avvisades detta påstående.
3. SANNOLIKHETEN FÖR ÅTERKOMMANDE SKADA
(28) Analysen av de ytterligare uppgifter som kommissionen begärt av Fertilizers Europe, som var klaganden i den
ursprungliga undersökningen, för att i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen kunna undersöka om skadan
sannolikt skulle återkomma till följd av det tillfälliga upphävandet visade att unionsindustrin fortfarande befann sig i
en skadevållande situation.
347
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/212
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(29) Trots den kraftiga ökningen av priserna på karbamidammoniumnitratlösningar hade den samtidiga ökningen av
naturgaspriserna en betydande negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Fertilizers Europe lämnade
uppgifter för de första tre kvartalen 2021 om kostnaderna för sålda karbamidammoniumnitratlösningar, priset från
fabrik samt lönsamhetsuppgifter för unionsproducenter som utgör 65 % av unionsindustrin. Det framgick av dessa
uppgifter att lönsamheten uppvisade en tydlig nedåtgående trend som lett till en förlust på i genomsnitt - 9 % det
tredje kvartalet 2021.
(30) För att uppdatera sina undersökningsresultat har kommissionen även gjort simuleringar av hur unionsindustrins
lönsamhet skulle utvecklas vid ett tillfälligt upphävande av de gällande åtgärderna. Denna uppdatering skedde på
grundval av trenderna för naturgaspriset (den absolut viktigaste kostnadsdrivaren) och för priset på karbamidammo
niumnitratlösningar mellan det första kvartalet 2021 och det andra kvartalet 2022. Dessa trender användes för att
uppdatera de faktiska produktionskostnaderna och den motsvarande omsättningen för unionsindustrin för att
återspegla dess situation fram till det andra kvartalet 2022. Det framgår av denna uppdatering att den
förlustbringande situationen för unionsindustrin det tredje kvartalet 2021 fortsatte även under första halvåret 2022.
(31) Dessutom framgår det tydligt av synpunkterna på utlämnandet att unionsindustrins faktiska situation är ännu värre
än vad som förutsett med hjälp av simuleringen. Även om simuleringen grundade sig på antagandet om en stabil
produktion och försäljning för unionsindustrin skulle en kollaps i unionsindustrins produktion och försäljning
2022, såsom framlagts av Copa-Cogeca, endast leda till att unionsindustrins situation förvärras. Detta har sin
förklaring i utvecklingen av naturgaspriset och priset på karbamidammoniumnitratlösningar. Priset på karbamidam
moniumnitratlösningar utvecklades positivt under en period och nådde sin topp i mars 2022 (875 euro per ton). Det
började därefter att falla och nådde ner till 595 euro per ton i juni 2022. Kommissionen har inga indikationer på att
priset på karbamidammoniumnitratlösningar kommer att öka under de kommande månaderna. Naturgaspriserna
låg däremot kvar på en hög nivå under det sista kvartalet 2021 och de första två kvartalen 2022 (i genomsnitt
32,34 USD-dollar per MMBtu). Naturgaspriserna gick visserligen ned i maj (29,8 USD-dollar per MMBtu), men de
gick sedan upp igen. I juni låg de återigen på 34,4 USD-dollar per MMBtu och enligt prognoserna kommer de att
öka betydligt igen till en nivå över 50 USD-dollar per MMBtu (5).
(32) Under dessa omständigheter var unionsproducenterna inte bara oförmögna att öka sin produktion för att till fullo
kompensera för den förlorade importen under 2021, utan de var dessutom tvungna att ytterligare begränsa sin
produktion, vilket bevisas av att produktionslinjer delvis stängdes. I sina synpunkter på utlämnandet noterade
Copa-Cogeca självt att priserna på karbamidammoniumnitratlösningar i september 2022 inte var tillräckliga för att
täcka kostnaderna för den gas som behövs för att producera karbamidammoniumnitratlösningar. Eftersom en del av
de rörliga kostnaderna redan överskred försäljningspriset för karbamidammoniumnitratlösningar på unionens
marknad och den fasta kostnaden per enhet ökat betydligt på grund av produktionsminskningen är det ett
ovedersägligt faktum att unionsindustrin fortfarande led väsentlig skada.
(33) Efter utlämnandet framförde Fertilizers Europe på nytt att gaspriset i unionen förväntades fortsätta vara högt under
det fjärde kvartalet 2022 och att unionsindustrin förväntades lida skada till följd av importen.
(34) Efter utlämnandet framförde Copa-Cogeca, vid hörandet, att kommissionen vid sin bedömning av sannolikheten för
återkommande skada borde analysera unionsindustrins försäljning och lönsamhet efter Copa-Cogecas första inlaga,
dvs. från juli 2021 och framåt.
(35) I detta hänseende noterade kommissionen att ett beslut om att tillfälligt upphäva antidumpningsåtgärder inte kan
vara en statisk process. Unionens marknad för karbamidammoniumnitratlösningar har visat sig vara mycket volatil
under perioden efter Copa-Cogecas första inlaga, vilket påverkar bedömningen av ändrade marknadsförhållanden
och sannolikheten för återkommande skada. De uppgifter som först lämnades av Copa-Cogeca ansågs därför ha
blivit inaktuella och det ansågs nödvändigt att begära ytterligare uppgifter. De ytterligare uppgifter som erhölls från
unionsindustrin visade att unionsproducenterna gick med ekonomisk förlust. Copa-Cogeca har också erkänt att
unionsindustrin lider skada under 2022. I sina synpunkter på utlämnandet noterar Copa-Cogeca självt att ”[v]ad
gäller unionsindustrin [...] bör dess försäljning ha minskat dramatiskt under 2022” och att ”[u]nder de nuvarande
marknadsförhållandena är det därför inte lönsamt att omvandla naturgas till karbamidammoniumnitratlösningar.
Det är således logiskt att nästan alla anläggningar i EU för produktion av karbamidammoniumnitratlösningar står
stilla.”.
(
5
) På grundval av priset för nederländska TTF:s terminskontrakt för gas, dvs. leveranspriset vid TTF (Title Transfer Facility) i
Nederländerna. Det nederländska TTF är även det marknadsindex som Världsbanken använder sig av för att beräkna historiska
gaspriser.
348
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/213
(36) Dessutom hävdade Copa-Cogeca, också vid hörandet, att de lönsamhetsuppgifter som lämnats av unionsindustrin
inte var transparenta och representativa. Såsom anges i skäl (29) har kommissionen erhållit uppgifter som visar att
de samarbetsvilliga unionsproducenterna, vilka svarar för merparten av unionens produktion, gick med förlust.
Denna lönsamhetsuppgift grundade sig på unionsproducenternas omsättning och kostnad för karbamidammonium
nitratlösningar. Eftersom dessa uppgifter är konfidentiella kunde endast aggregerade uppgifter för alla
samarbetsvilliga unionsproducenter lämnas ut. Såsom noteras i skälen (32) och (35) förefaller Copa-Cogeca självt
inte att bestrida att unionsindustrin lider väsentlig skada.
(37) Efter utlämnandet hävdade Copa-Cogeca att ett bibehållande av åtgärderna skulle strida mot unionens intresse och få
negativa effekter på livsmedelsproduktionen i unionen. Kommissionen erinrade om att enligt artikel 14.4 i
grundförordningen får åtgärder tillfälligt upphävas i unionens intresse endast om det finns anledning att anta att
skada inte kommer att återkomma om åtgärderna tillfälligt upphävs. På grund av unionsindustrins situation i
september 2022, vilken Copa-Cogeca erkänner i sina synpunkter på utlämnandet som sammanfattas i skälen (32)
and (35) above, fortsatte unionsindustrin att gå med förlust och ett tillfälligt upphävande av åtgärderna skulle därför
sannolikt leda till att skadan förvärras, vilket innebär att villkoren för ett tillfälligt upphävande inte är uppfyllda och
kommissionen ansåg det därför inte nödvändigt att göra en bedömning av unionens intresse i enlighet med
artikel 14.4 i grundförordningen.
(38) Copa-Cogeca hävdade att det inte krävs några skyddsåtgärder eftersom unionsindustrin för närvarande inte är i stånd
att producera karbamidammoniumnitratlösningar på grund av att gaspriset är mycket högre än priset på
karbamidammoniumnitratlösningar, vilket lett till att produktionen i unionen minskat betydligt.
(39) Kommissionen noterade emellertid att Copa-Cogeca lämnat uppgifter som visar att det fortfarande produceras
karbamidammoniumnitratlösningar i unionen och att unionsindustrin lider väsentlig skada. Detta påstående
avvisades därför.
4. SLUTSATS
(40) Marknadsförhållandena har tillfälligt ändrats på så sätt att det för närvarande inte finns ett tillräckligt utbud av
karbamidammoniumnitratlösningar på unionens marknad till överkomligt pris för att möta den stadiga efterfrågan.
Detta beror huvudsakligen på att importen av karbamidammoniumnitratlösningar har minskat betydligt och att
unionsproducenterna inte är i stånd att till fullo kompensera för de förlorade importvolymerna på grund av att
deras produktionskostnader ökat mycket.
(41) Det är de rekordhöga naturgaspriserna som är orsaken till att priserna på karbamidammoniumnitratlösningar för
närvarande är rekordhöga. Gas är den viktigaste råvaran för produktionen av karbamidammoniumnitratlösningar.
De extrema gaspriserna har gjort att unionsindustrin gått med förlust under det tredje kvartalet 2021.
Kostnadsökningen har inte kunnat vältras över på kunderna av två anledningar. För det första har jordbrukarna tack
vare den flexibilitet som nämns i skäl (24) beslutat att skjuta fram sina inköp av karbamidammoniumnitratlösningar
till gödningssäsongen (våren). Den andra anledningen är det fortsatta pristrycket från importen (se tabell 2).
Dessutom kan unionsindustrin, såsom parterna också erkänner, under rådande marknadsförhållanden inte
producera och sälja karbamidammoniumnitratlösningar med vinst, vilket innebär att en betydande del av dess
produktionskapacitet är outnyttjad. Det finns även indikationer på att ett tillfälligt upphävande skulle förvärra
situationen för unionsindustrin ytterligare. Dumpad import till låga priser från de berörda länderna, särskilt
Trinidad och Tobago, skulle leda till ett ytterligare tryck på unionsindustrins priser och därmed också till en risk för
en prisurholkning på unionens marknad.
(42) Med tanke på att undersökningen av utvecklingen efter undersökningsperioden visade att unionsindustrin
fortfarande led skada, kunde kommissionen inte dra slutsatsen att marknadsförhållandena tillfälligt har ändrats i en
sådan omfattning att det finns anledning att anta att skada inte kommer att återkomma om åtgärderna tillfälligt
upphävs, i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen. Detta beslut påverkar inte kommissionens rätt att fatta
beslut i enlighet med artikel 14.4 i grundförordningen om marknadsförhållandena skulle ändras i framtiden.
(43) Kommissionen beslutade därför att inte tillfälligt upphäva de antidumpningstullar på import av blandningar av
karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater som
införts genom genomförandeförordning (EU) 2019/1688.
349
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/214
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Villkoren för att tillfälligt upphäva de slutgiltiga antidumpningstullar som införts genom artikel 1 i genomförande
förordning (EU) 2019/1688 om import av blandningar av karbamid och ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland,
Trinidad och Tobago och Amerikas förenta stater, i enlighet med artikel 14.4 i förordning (EU) 2016/1036 är inte
uppfyllda.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 26 oktober 2022.
På kommissionens vägnar
Ursula VON DER LEYEN
Ordförande
350
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/215
EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT (EU) 2022/2071
av den 20 oktober 2022
om övergångsbestämmelser för Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver
(kassakrav) efter införandet av euron i Kroatien (ECB/2022/36)
EUROPEISKA CENTRALBANKENS DIREKTION HAR FATTAT DETTA BESLUT
med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artikel 19.1 och
artikel 46.2 första strecksatsen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens
tillämpning av minimireserver (1),
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet
att förelägga sanktioner (2),
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling
av statistiska uppgifter (3), särskilt artiklarna 5.1 och 6.4,
med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/378 av den 22 januari 2021 om tillämpningen av
minimireserver (kassakrav) (ECB/2021/1) (4),
med beaktande av Europeiska centralbankens förordning (EU) 2021/379 av den 22 januari 2021 om kreditinstitutens och
MFI-sektorns balansräkningsposter (ECB/2021/2) (5), och
av följande skäl:
(1)
Kroatiens införande av euron den 1 januari 2023 innebär att institut belägna i Kroatien kommer att omfattas av krav
på minimireserver från och med den dagen i enlighet med förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).
(2)
Övergångsbestämmelser måste antas för att säkerställa att dessa enheter integreras på ett smidigt sätt i Eurosystemets
kassakravssystem utan att institut i medlemsstater som har euron som valuta, inklusive Kroatien, belastas alltför
mycket.
(3)
Artikel 5 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken implicerar att ECB, med de
nationella centralbankernas stöd, samlar in de statistiska uppgifter som behövs från de behöriga nationella
myndigheterna eller direkt från de ekonomiska aktörerna, bl.a. för att säkerställa att förberedelserna för eurons
införande i en medlemsstat genomförs i god tid på statistikområdet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Definitioner
I detta beslut ska definitionerna i artikel 2 i förordning (EU) nr 2021/378 (ECB/2021/1) gälla.
(
1
) EGT L 318, 27.11.1998, s. 1.
(
2
) EGT L 318, 27.11.1998, s. 4.
(
3
) EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.
(
4
) EUT L 73, 3.3.2021, s. 1.
(
5
) EUT L 73, 3.3.2021, s. 16.
351
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/216
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Artikel 2
Övergångsbestämmelser för institut belägna i Kroatien
1.
Med avvikelse från artikel 8 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1) ska en uppfyllandeperiod övergångsvis löpa
från den 1 januari 2023 till den 7 februari 2023 för institut belägna i Kroatien.
2.
För den övergångsvisa uppfyllandeperioden ska kassakravsbasen för varje institut som är beläget i Kroatien beräknas
utifrån institutets balansräkning per den 31 oktober 2022. Hrvatska narodna banka ska begära att institut som är belägna i
Kroatien lämnar uppgifter om kassakravsbasen i enlighet med förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2). Hrvatska narodna
banka ska begära att institut som är belägna i Kroatien som har rätt till undantag enligt artikel 9.1, 9.2 eller 9.5 a i
förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) beräknar kassakravsbasen för den övergångsvisa uppfyllandeperioden utifrån sin
balansräkning per den 30 september 2022.
3.
När det gäller den övergångsvisa uppfyllandeperioden ska antingen ett institut beläget i Kroatien, eller Hrvatska
narodna banka, beräkna ett sådant instituts kassakrav. Den part som beräknar kassakravet ska överlämna sin beräkning till
den andra parten och ge denne tillräckligt med tid för att kontrollera beräkningen och lämna in revideringar. De kassakrav
som beräknats, inklusive eventuella revideringar, ska bekräftas av båda parter senast den 20 december 2022. Om den
underrättade parten inte bekräftar kassakravsbeloppet senast den 20 december 2022, ska parten anses ha godtagit att det
beräknade beloppet tillämpas under den övergångsvisa uppfyllandeperioden.
4.
Artikel 3.2–3.4 i detta beslut ska i tillämpliga delar gälla för institut belägna i Kroatien så att dessa institut under sina
första uppfyllandeperioder från kassakravsbasen får dra av skulder till institut belägna i Kroatien, även om dessa institut vid
tidpunkten för kassakravets beräknande inte finns upptagna på förteckningen över institut som omfattas av kraven på
minimireserver enligt artikel 3.3 i förordning (EU) 2021/378 (ECB/2021/1).
Artikel 3
Övergångsbestämmelser för institut belägna i andra medlemsstater som har euron som valuta
1.
Den uppfyllandeperiod som enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 2021/378 (ECB/2021/1) gäller för institut belägna i
andra medlemsstater som har euron som valuta ska inte påverkas av att det finns en övergångsvis uppfyllandeperiod för
institut belägna i Kroatien.
2.
Institut belägna i andra medlemsstater som har euron som valuta kan besluta att för uppfyllandeperioderna från den
21 december 2022 till den 7 februari 2023 samt från den 8 februari till den 21 mars 2023 från kassakravsbasen dra av
skulder till institut belägna i Kroatien, även om dessa institut vid tidpunkten för kassakravets beräknande inte finns
upptagna på förteckningen över institut som omfattas av kraven på minimireserver enligt artikel 3.3 i förordning (EU)
2021/378 (ECB/2021/1).
3.
Institut belägna i andra medlemsstater som har euron som valuta som beslutar att dra av skulder till institut belägna i
Kroatien enligt punkt 2 ska, för uppfyllandeperioderna från den 21 december 2022 till den 7 februari 2023 samt från den
8 februari till den 21 mars 2023, beräkna kassakraven utifrån sina balansräkningar per den 31 oktober 2022 respektive
den 31 december 2022 och rapportera statistik i enlighet med del 1 i bilaga III till förordning (EU) 2021/379
(ECB/2021/2) som visar institut belägna i Kroatien som om dessa redan skulle omfattas av ECB:s kassakravssystem.
Detta ska inte påverka institutens skyldighet att lämna statistiska uppgifter för de berörda perioderna i enlighet med tabell 1
i del 2 i bilaga I till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), där institut belägna i Kroatien fortfarande betecknas som
banker i ”Övriga utlandet”.
Tabellerna ska lämnas in i enlighet med de tidsfrister och förfaranden som fastställs i förordning (EU) 2021/379
(ECB/2021/2).
352
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/217
4.
Institut belägna i andra medlemsstater som har euron som valuta som för uppfyllandeperioderna som börjar i
december 2022 och februari 2023 utnyttjar möjligheten till undantag enligt artikel 9.1, 9.2 eller 9.5 a i förordning (EU)
2021/379 (ECB/2021/2) som beslutar att dra av skulder till institut belägna i Kroatien enligt punkt 2 ska beräkna sina
kassakrav utifrån sina balansräkningar per den 30 september 2022 och rapportera statistik i enlighet med del 1 i bilaga III
till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) som visar institut belägna i Kroatien som om dessa redan skulle omfattas av
ECB:s kassakravssystem.
Institut belägna i andra medlemsstater som har euron som valuta som för uppfyllandeperioderna som börjar i mars och
maj 2023 utnyttjar möjligheten till undantag enligt artikel 9.1, 9.2 eller 9.5 a i förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2)
och beslutar att dra av skulder till institut belägna i Kroatien enligt punkt 2 ska beräkna sina kassakrav utifrån sina
balansräkningar per den 31 december 2022 och rapportera statistik i enlighet med del 1 i bilaga III till förordning (EU)
2021/379 (ECB/2021/2) som visar institut belägna i Kroatien som om dessa redan skulle omfattas av ECB:s
kassakravssystem.
Detta ska inte påverka institutens skyldighet att lämna statistiska uppgifter för de berörda perioderna i enlighet med tabell 1
i del 2 i bilaga I till förordning (EU) 2021/379 (ECB/2021/2), där institut belägna i Kroatien fortfarande betecknas som
banker i ”Övriga utlandet”.
Den statistiska informationen ska lämnas in i enlighet med de tidsfrister och förfaranden som fastställs i förordning (EU)
2021/379 (ECB/2021/2).
Artikel 4
Slutbestämmelser
1.
Detta beslut får verkan samma dag som det delges adressaterna.
2.
Det ska tillämpas från och med den 1 november 2022.
3.
För det fall särskilda bestämmelser saknas i det här beslutet ska bestämmelserna i förordningarna (EU) 2021/378
(ECB/2021/1) och (EU) 2021/379 (ECB/2021/2) tillämpas.
Artikel 5
Adressater
Detta beslut riktar sig till Hrvatska narodna banka, institut belägna i Kroatien samt institut belägna i andra medlemsstater
som har euron som valuta.
Utfärdat i Frankfurt am Main den 20 oktober 2022.
Christine LAGARDE
ECB:s ordförande
353
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/218
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
III
(Andra akter)
EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET
BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET nr 029/22/KOL
av den 9 februari 2022
om ändring av de materiella reglerna inom området för statligt stöd genom införande av nya
riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi för 2022 [2022/2072]
EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (övervakningsmyndigheten) har antagit detta beslut
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), särskilt artiklarna 61–63 och
protokoll 26,
med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol
(övervakningsavtalet), särskilt artiklarna 24 och 5.2 b,
med beaktande av protokoll 3 till övervakningsavtalet (protokoll 3), särskilt artikel 1.1 i del I, och
av följande skäl:
Enligt artikel 24 i övervakningsavtalet ska övervakningsmyndigheten ge verkan åt bestämmelserna om statligt stöd i EES-
avtalet.
Enligt artikel 5.2 b i övervakningsavtalet ska övervakningsmyndigheten utfärda meddelanden eller riktlinjer i frågor som
behandlas i EES-avtalet, om EES-avtalet eller övervakningsavtalet uttryckligen föreskriver det eller om övervakningsmyn
digheten anser det nödvändigt.
Enligt artikel 1.1 i del I av protokoll 3 ska övervakningsmyndigheten fortlöpande granska alla stödprogram som
förekommer i Eftastaterna (1) och föreslå lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller
EES-avtalets funktion.
Övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (övervakningsmyndighetens
riktlinjer för 2014–2020) (2), i dess ändrade lydelse (3), var tillämpliga till och med den 31 december 2021.
Övervakningsmyndighetens riktlinjer för 2014–2020 motsvarade Europeiska kommissionens (kommissionen) riktlinjer för
statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (kommissionens riktlinjer för 2014–2020) (4). Kommissionens
riktlinjer för 2014–2020, i dess ändrade lydelse (5), var tillämpliga till och med den 31 december 2021.
(
1
) I artikel 1 b i övervakningsavtalet anges att begreppet Eftastaterna omfattar Island och Konungariket Norge samt, på de villkor som
anges i artikel 1.2 i protokollet med justeringar av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en
domstol, Furstendömet Liechtenstein.
(
2
) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 301/14/KOL av den 16 juli 2014 om ändring för nittioåttonde gången av procedurreglerna
och de materiella reglerna inom området för statligt stöd genom antagandet av nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi
för 2014–2020 (EUT L 131, 28.5.2015, s. 1 och EES-supplement nr 30, 28.5.2015, s. 1).
(
3
) Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 90/20/COL av den 15 juli 2020 om ändring för hundrasjunde gången av procedurreglerna
och de materiella reglerna inom området för statligt stöd genom ändring och förlängning av vissa riktlinjer för statligt stöd
(EUT L 359, 29.10.2020, s. 16 och EES-supplement nr 68, 29.10.2020, s. 4).
(
4
) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 28.6.2014, s. 1).
(
5
) Meddelande från kommissionen om förlängningen av tillämpningsperioden och ändringarna av riktlinjerna för statligt regionalstöd för
2014–2020, riktlinjerna för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar, riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och
energi för 2014–2020, riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter,
meddelandet om kriterier vid bedömningen av förenligheten med den inre marknaden hos statligt stöd för att främja genomförandet
av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, meddelandet från kommissionen – Rambestämmelser för statligt stöd till
forskning, utveckling och innovation och meddelandet från kommissionen till medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 107
och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på kortfristig exportkreditförsäkring 2020/C 224/02 (EUT C 224,
8.7.2020, s. 2).
354
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/219
den 27 januari 2022 antog kommissionen riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022 (riktlinjerna för
2022) (6).
Riktlinjerna för 2022 är av betydelse även för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
En enhetlig tillämpning av reglerna om statligt stöd i EES-avtalet måste garanteras i hela EES i överensstämmelse med det
mål att uppnå enhetlighet som fastställs i artikel 1 i EES-avtalet.
Enligt punkt II under rubriken ”Allmänt” i bilaga XV till EES-avtalet ska övervakningsmyndigheten efter samråd med
kommissionen anta rättsakter som motsvarar dem som antagits av kommissionen.
Riktlinjerna för 2022 kan avse vissa av Europeiska unionens politiska instrument och vissa av Europeiska unionens
rättsakter som inte har införlivats i EES-avtalet. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om statligt
stöd och lika konkurrensvillkor i hela EES kommer övervakningsmyndigheten i allmänhet att tillämpa samma
referenspunkter som kommissionen vid bedömningen av ett stöds förenlighet med EES-avtalets funktion.
Övervakningsmyndigheten har samrått med kommissionen.
Övervakningsmyndigheten har även samrått med Eftastaterna.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1.
De materiella reglerna inom området för statligt stöd ska ändras genom införande av nya riktlinjer för statligt stöd till
klimat, miljöskydd och energi för 2022. Riktlinjerna för 2022 har bifogats detta beslut och utgör en integrerad del av det.
2.
Övervakningsmyndigheten tillämpar dessa riktlinjer för att bedöma förenligheten hos allt anmälningspliktigt stöd för
klimat, miljöskydd och energi som har tilldelats eller planeras att tilldelas från och med den 9 februari 2022. Olagligt stöd
kommer att bedömas enligt de regler som var tillämpliga det datum då stödet beviljades.
Artikel 2
Övervakningsmyndigheten tillämpar riktlinjerna för 2022 med eventuella anpassningar som inbegriper men inte är
begränsade till följande:
a) Om det hänvisas till ”medlemsstat(er)” tolkar övervakningsmyndigheten det som en hänvisning till ”Eftastat(er)” (7) eller,
i tillämpliga fall, ”EES-stat(er)”.
b) Om det hänvisas till ”Europeiska kommissionen” tolkar övervakningsmyndigheten det i tillämpliga fall som en
hänvisning till ”Eftas övervakningsmyndighet”.
c) Om det hänvisas till ”fördraget” eller ”EUF-fördraget” tolkar övervakningsmyndigheten det som en hänvisning till ”EES-
avtalet”.
d) Om det hänvisas till ”unionens regler om statligt stöd” tolkar övervakningsmyndigheten det som en hänvisning till
”EES-reglerna om statligt stöd”.
e) Om det hänvisas till artikel 107 i EUF-fördraget eller delar av den artikeln tolkar övervakningsmyndigheten det som en
hänvisning till artikel 61 i EES-avtalet och motsvarande delar av den artikeln.
f) Om det hänvisas till artikel 108 i EUF-fördraget eller delar av den artikeln tolkar övervakningsmyndigheten det som en
hänvisning till artikel 1 i del I av protokoll 3 till övervakningsavtalet och motsvarande delar av den artikeln.
(
6
) C(2022) 481 final, ännu inte offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning.
(
7
) Med Eftastater avses Island, Liechtenstein och Norge.
355
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/220
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
g) Om det hänvisas till rådets förordning (EU) 2015/1589 (8) tolkar övervakningsmyndigheten det som en hänvisning till
del II av protokoll 3 till övervakningsavtalet.
h) Om det hänvisas till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (9) tolkar övervakningsmyndigheten det som en
hänvisning till beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 195/04/KOL.
i) Om det hänvisas till formuleringen ”(o)förenlig med den inre marknaden” tolkar övervakningsmyndigheten det som
”(o)förenlig med EES-avtalets funktion”.
j) Om det hänvisas till formuleringen ”inom (eller utanför) unionen” tolkar övervakningsmyndigheten det som ”inom
(eller utanför) EES”.
k) Om det hänvisas till ”handel inom unionen” tolkar övervakningsmyndigheten det som en hänvisning till ”handel inom
EES”.
l) Om det i riktlinjerna anges att de kommer att tillämpas på ”alla ekonomiska sektorer” tillämpar övervakningsmyn
digheten dem på ”alla ekonomiska sektorer eller delar av ekonomiska sektorer som omfattas av EES-avtalet”.
m) Om det hänvisas till kommissionens meddelanden, tillkännagivanden eller riktlinjer tolkar övervakningsmyndigheten
det som en hänvisning till motsvarande riktlinjer från övervakningsmyndigheten.
Artikel 3
Punkt 468 i riktlinjerna för 2022 ska ersättas med följande:
”Övervakningsmyndigheten föreslår följande lämpliga åtgärder för Eftastaterna inom ramen för artikel 1.1 i del I av
protokoll 3 till övervakningsavtalet:
a) Eftastaterna bör vid behov ändra befintliga stödordningar för miljöskydd och energi så att de blir förenliga med dessa
riktlinjer senast den 31 december 2023.
b) Eftastaterna uppmanas att lämna sitt uttryckliga, ovillkorliga samtycke till de föreslagna åtgärderna senast den 11 april
2022. Om ett svar uteblir kommer övervakningsmyndigheten att anta att Eftastaten i fråga inte samtycker till de
föreslagna åtgärderna.”
Utfärdat i Bryssel den 9 februari 2022.
På Eftas övervakningsmyndighets vägnar
Arne RØKSUND
Stefan BARRIGA
Ordförande
Kollegieledamot
Ansvarig kollegieledamot
Árni Páll ÁRNASON
Melpo-Menie JOSÉPHIDÈS
Kollegieledamot
Kontrasignerande som direktör
för avdelningen för rättsliga och exekutiva frågor
(
8
) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).
(
9
) Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EU) 2015/1589 om
tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).
356
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/221
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
Riktlinjer för statligt stöd till klimat, miljöskydd och energi 2022
Sida
1. INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225
2. TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
2.1 Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
2.2 Stödåtgärder som omfattas av dessa riktlinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227
2.3 Riktlinjernas uppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228
2.4 Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228
3. FÖRENLIGHETSBEDÖMNING ENLIGT ARTIKEL 107.3 C I FÖRDRAGET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239
3.1 Positivt villkor: stödet ska underlätta utvecklingen av en näringsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239
3.1.1 Identifiering av den näringsverksamhet som underlättas genom åtgärden, dess positiva effekter för
samhället i stort och, i tillämpliga fall, dess relevans för unionens specifika politikområden . . . . . . . . . . . . . 239
3.1.2 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240
3.1.3 Ingen överträdelse av någon relevant bestämmelse i unionsrätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241
3.2 Negativt villkor: stödåtgärden får inte påverka handeln på ett otillbörligt sätt i en omfattning som strider
mot det gemensamma intresset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241
3.2.1 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241
3.2.1.1 Stödets nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241
3.2.1.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242
3.2.1.2.1 Lämplighet jämfört med alternativa policyinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
3.2.1.2.2 Lämplighet jämfört med andra stödinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243
3.2.1.3 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 244
3.2.1.3.1 Kumulering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245
3.2.1.4 Öppenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246
3.2.2 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247
3.3 Vägning av de positiva effekterna av stödet mot de negativa effekterna på konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . 248
4. KATEGORIER AV STÖD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249
4.1 Stöd för minskning och upptag av växthusgasutsläpp, däribland stöd till förnybar energi och energieffektivitet249
4.1.1 Logisk grund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249
4.1.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249
4.1.2.1 Stöd till förnybar energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249
4.1.2.2 Annat stöd för minskning och upptag av växthusgasutsläpp samt energieffektivitet . . . . . . . . . . . 250
4.1.3 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250
4.1.3.1 Stödets nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250
4.1.3.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251
4.1.3.3 Stödberättigande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251
357
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/222
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.1.3.4 Offentligt samråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252
4.1.3.5 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253
4.1.4 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . . . . . . . . . . 256
4.2 Stöd för förbättring av byggnaders energi- och miljöprestanda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259
4.2.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259
4.2.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 259
4.2.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260
4.2.4 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260
4.2.4.1 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 260
4.2.4.2 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261
4.2.4.3 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . 262
4.3 Stöd för ren mobilitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
4.3.1 Stöd för förvärv och leasing av rena fordon och ren mobil serviceutrustning samt för eftermontering av
fordon och mobil serviceutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263
4.3.1.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263
4.3.1.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263
4.3.1.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
4.3.1.4 Minimering av snedvridning av konkur rens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
4.3.1.4.1 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
4.3.1.4.2 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264
4.3.1.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . 266
4.3.2 Stöd för utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfrastruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
4.3.2.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
4.3.2.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267
4.3.2.3 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268
4.3.2.3.1 Stödets nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268
4.3.2.3.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268
4.3.2.3.3 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268
4.3.2.4 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . 269
4.4 Stöd för resurseffektivitet och övergången till en cirkulär ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271
4.4.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271
4.4.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272
4.4.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273
4.4.4 Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
4.4.4.1 Stödets nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
4.4.4.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
4.4.4.3 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 274
4.4.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276
358
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/223
4.5 Stöd för förebyggande och minskning av andra föroreningar än växthusgaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276
4.5.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 276
4.5.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277
4.5.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
4.5.4 Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
4.5.4.1 Stödets nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
4.5.4.2 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278
4.5.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
4.6 Stöd för avhjälpande av miljöskador, återställande av livsmiljöer och ekosystem, skydd eller återställande av den
biologiska mångfalden och genomförande av naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av
klimatförändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
4.6.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 279
4.6.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280
4.6.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280
4.6.4 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281
4.7 Stöd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
4.7.1 Stöd i form av sänkta miljöskatter och skatteliknande miljöavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
4.7.1.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
4.7.1.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282
4.7.1.3 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
4.7.1.3.1 Nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283
4.7.1.3.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
4.7.1.3.3 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
4.7.2 Stöd för miljöskydd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
4.7.2.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 284
4.7.2.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285
4.7.2.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285
4.7.2.4 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313
4.7.2.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286
4.8 Stöd för att trygga elförsörjningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286
4.8.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286
4.8.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286
4.8.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
4.8.4 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
4.8.4.1 Nödvändighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
4.8.4.2 Lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
4.8.4.3 Stödberättigande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288
4.8.4.4 Offentligt samråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289
4.8.4.5 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 290
359
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/224
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.8.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . . . . . . . . . . 290
4.9 Stöd till energiinfrastruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292
4.9.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 292
4.9.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294
4.9.3 Minimering av snedvridning av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294
4.9.3.1 Nödvändighet och lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294
4.9.3.2 Stödets proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
4.9.4 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . . . . . . . . . . 295
4.10 Stöd till fjärrvärme och fjärrkyla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
4.10.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295
4.10.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296
4.10.3 Nödvändighet och lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296
4.10.4 Stödåtgärdens proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 297
4.10.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering . . . . . . . . . . . . . . 297
4.11 Stöd i form av sänkta elavgifter för energiintensiva användare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298
4.11.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 298
4.11.2 Tillämpningsområde: avgifter av vilka nedsättningar kan beviljas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299
4.11.3 Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299
4.11.3.1 Stödberättigande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 299
4.11.3.2 Stödåtgärdens proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300
4.11.3.3 Form av statligt stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 300
4.11.3.4 Energibesiktningar och ledningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301
4.11.3.5 Övergångsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301
4.12 Stöd för nedläggning av kraftverk som använder kol, torv eller oljeskiffer och avveckling av gruvdrift efter kol,
torv eller oljeskiffer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302
4.12.1 Stöd för förtida nedläggning av lönsam kol-, torv- och oljeskifferverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302
4.12.1.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302
4.12.1.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303
4.12.1.3 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303
4.12.1.4 Nödvändighet och lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303
4.12.1.5 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303
4.12.1.6 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304
4.12.2 Stöd för extraordinära kostnader i samband med nedläggning av icke-konkurrenskraftig kol-, torv- och
oljeskifferverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304
4.12.2.1 Bakgrund till stödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304
4.12.2.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304
4.12.2.3 Nödvändighet och lämplighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305
4.12.2.4 Stimulanseffekt och proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305
4.12.2.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305
360
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/225
4.13 Stöd till studier eller konsulttjänster i frågor som rör klimat, miljöskydd och energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306
4.13.1 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306
4.13.2 Stimulanseffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306
4.13.3 Proportionalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306
5. UTVÄRDERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306
6. RAPPORTERING OCH ÖVERVAKNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307
7. TILLÄMPLIGHET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308
8. ÖVERSYN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 308
1. INLEDNING
1.
Kommissionen har gett den europeiska gröna given högsta politiska prioritet i syfte att utveckla unionen till ett
rättvist och blomstrande samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi,
nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och ekonomisk tillväxt fri från resursanvändning, utan att någon
halkar efter. Kommissionens klimatambitioner förstärktes 2019 med meddelandet om den europeiska gröna
given (1), där ett av målen är att EU inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050. För att styra
ekonomin och samhället i en rättvis, grön och välmående riktning mot att uppnå klimatneutralitet senast 2050
har kommissionen även föreslagit att nettoutsläppen av växthusgaser ska minskas med minst 55 % fram till
2030, jämfört med 1990 års nivåer (2). Dessa ambitiösa mål har fastställts i den europeiska klimatlag
stiftningen (3).
2.
Lagstiftningsförslagen i det så kallade 55 %-paketet bidrar till förverkligandet av de målen (4) och syftar till att
leda EU mot klimatneutralitet senast 2050.
3.
Det kommer att krävas stora ansträngningar och lämpligt stöd för att uppnå målen om klimatneutralitet,
klimatanpassning, resurs- och energieffektivitet och principen om energieffektivitet först, cirkularitet,
nollförorening och den biologiska mångfaldens återhämtning samt för att fullfölja denna gröna omställning.
Betydande investeringar, bland annat i förnybara energikällor, kommer att behövas för att lyckas med
ambitionerna i meddelandet om den europeiska gröna given. Kommissionen har uppskattat att det kommer att
krävas ytterligare investeringar på 390 miljarder euro per år, jämfört med 2011–2020 (5) års nivåer, för att
uppnå de nyligen skärpta klimat-, energi- och transportmålen fram till 2030, och ytterligare 130 miljarder euro
per år för de övriga miljömål som beräknats tidigare (6). Storleken på denna investeringsutmaning gör att medel
måste avsättas på ett kostnadseffektivt sätt både inom den privata och den offentliga sektorn. Detta kommer att
påverka alla sektorer och därmed unionsekonomin i sin helhet.
(
1
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, Den europeiska gröna given, COM(2019) 640 final.
(
2
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén,
Höjning av Europas klimatambition för 2030 – Investering i en klimatneutral framtid till förmån för våra medborgare, COM(2020) 562 final.
(
3
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå
klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).
(
4
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén,
55 %-paketet (”Fit for 55”): nå EU:s klimatmål 2030 för klimatneutralitet, COM(2021) 550 final.
(
5
) https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/amendment-renewable-energy-directive-2030-climate-target-with-annexes_en.pdf.
(
6
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén samt Regionkommittén, EU:s ekonomi efter covid-19: Konsekvenser för den ekonomiska styrningen, COM(2021) 662 final.
361
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/226
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.
Konkurrenspolitiken, och i synnerhet reglerna för statligt stöd, spelar en viktig roll för att unionen ska kunna
uppnå de politiska målen i den gröna given. I meddelandet om den europeiska gröna given anges särskilt att
reglerna för statligt stöd kommer att ses över för att ta hänsyn till dessa politiska mål, för att stödja en
kostnadseffektiv och rättvis omställning till klimatneutralitet samt för att underlätta utfasningen av fossila
bränslen och samtidigt skapa lika villkor på den inre marknaden. Dessa riktlinjer speglar den översynen.
5.
För att förhindra att statligt stöd snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden och
påverkar handeln mellan medlemsstaterna fastställs i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (fördraget) att statligt stöd i princip är förbjudet. I vissa fall kan sådant stöd emellertid vara
förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.2 och 107.3 i fördraget.
6.
Enligt artikel 108.3 i fördraget ska medlemsstaterna anmäla statligt stöd, med undantag för åtgärder som
uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning som antagits av kommissionen enligt artikel 1 i rådets
förordning (EU) 2015/1588 (7).
7.
Dessa riktlinjer ger vägledning om hur kommissionen kommer att bedöma förenligheten hos stödåtgärder för
miljöskydd, inbegripet klimatskydd, och energi som omfattas av anmälningskravet i artikel 107.3 c i fördraget.
Varje hänvisning till miljöskydd i dessa riktlinjer ska tolkas som en hänvisning till miljöskydd, inbegripet
klimatskydd.
8.
Enligt artikel 107.3 c i fördraget kan en stödåtgärd förklaras förenlig med den inre marknaden om två villkor, ett
positivt och ett negativt, är uppfyllda. Det positiva villkoret är att stödet ska underlätta utvecklingen av en
näringsverksamhet. Det negativa villkoret är att stödet inte får påverka handeln i negativ riktning i en
omfattning som strider mot det gemensamma intresset.
9.
Det är allmänt vedertaget att konkurrensutsatta marknader har en tendens att ge effektiva resultat när det gäller
priser, produktion och resursanvändning. Ett statligt ingripande kan dock vara nödvändigt för att underlätta
utvecklingen av vissa näringsverksamheter som inte skulle utvecklas alls eller inte skulle utvecklas i samma takt
eller på samma villkor utan stöd. Ingripandet bidrar därmed till smart och hållbar tillväxt för alla.
10.
När det gäller miljöskydd medför externa miljöeffekter, felaktig information och bristande samordning att
kostnaderna och fördelarna för en näringsverksamhet kanske inte beaktas fullt ut av marknadsaktörerna när de
fattar beslut om konsumtion, investeringar och produktion, trots reglerade ingripanden. Det är sannolikt att
sådana marknadsmisslyckanden, det vill säga situationer där marknaden – om den får sköta sig själv – ger
ineffektiva utfall och inte leder till optimal välfärd för konsumenter och samhället i stort, vilket gör att de
näringsverksamheter som bedrivs får otillräckliga nivåer av miljöskydd i avsaknad av statligt stöd.
11.
Myndigheterna i medlemsstaterna bör se till att stödåtgärden, de villkor som är förbundna med den,
förfarandena för dess antagande och den verksamhet som får stöd inte strider mot EU:s miljölagstiftning.
Myndigheterna i medlemsstaterna bör även se till att den berörda allmänheten får möjlighet att säga sitt när
beslut fattas om stöd. Slutligen bör enskilda personer och organisationer ha möjlighet att få stödet eller de
åtgärder genom vilka stödet genomförs prövat i nationell domstol och där styrka att EU:s miljölagstiftning inte
har efterlevts (8).
(
7
) Rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt på vissa slag av övergripande statligt stöd (EUT L 248, 24.9.2015, s. 1).
(
8
) Se kommissionens tillkännagivande om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT C 275, 18.8.2017, s. 1) med avseende på
genomförandet på nationell nivå av Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och
tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.
362
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/227
2. TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
2.1
Tillämpningsområde
12.
Dessa riktlinjer gäller statligt stöd som beviljas för att underlätta utveckling av näringsverksamheter på ett sätt
som förbättrar miljöskyddet, såväl som verksamheter inom energisektorn som regleras av fördraget i den mån
stödåtgärderna omfattas av avsnitt 2.2 i riktlinjerna. Riktlinjerna är därför även tillämpliga på de sektorer som
omfattas av särskilda unionsregler för statligt stöd, såvida de särskilda unionsreglerna inte omfattar andra
föreskrifter eller innehåller bestämmelser om stöd till miljöskydd eller stöd till energisektorn som gäller samma
åtgärd, i vilket fall de sektorspecifika reglerna har företräde. Dessa riktlinjer har företräde framför punkt 17 b i
luftfartsriktlinjerna (9) med avseende på miljöstödåtgärder till förmån för stora flygplatser med en
passagerarvolym på över 5 miljoner per år.
13.
Dessa riktlinjer gäller inte följande:
a) Statligt stöd till utformning och tillverkning av miljövänliga produkter, maskiner, utrustning eller
transportmedel för att kunna driva dem med mindre förbrukning av naturresurser, och åtgärder som vidtas i
fabriker eller andra produktionsanläggningar i syfte att förbättra säkerhet eller hygien (10).
b) Statligt stöd till forskning, utveckling och innovation, som regleras genom kommissionens meddelande om
rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (11).
c) Statligt stöd som omfattas av reglerna för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn (12) eller inom
fiskeri- och vattenbrukssektorn (13).
d) Statligt stöd till kärnenergi.
14.
Stöd till miljöskydd och energi får inte ges till företag i svårigheter enligt definitionen i kommissionens riktlinjer
för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter (14).
15.
När kommissionen bedömer stöd som beviljats ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett
tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden beaktar den det
stödbelopp som återstår att återkräva (15).
2.2
Stödåtgärder som omfattas av dessa riktlinjer
16.
Kommissionen har identifierat ett antal kategorier av miljöskydds- och energiåtgärder avseende vilka statligt
stöd kan vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget, på vissa villkor:
a) Stöd för minskning och upptag av växthusgasutsläpp, däribland stöd till förnybar energi och
energieffektivitet.
b) Stöd för förbättring av byggnaders energi- och miljöprestanda.
(
9
) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag (EUT C 99, 4.4.2014, s. 3.)
(
10
) Miljöstöd är vanligen mindre snedvridande och mer effektivt om det beviljas konsumenter/användare av miljövänliga produkter i
stället för producenter/tillverkare av miljövänliga produkter. Detta påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att bevilja miljöstöd
till företag för att förbättra miljöskyddet i deras tillverkning.
(
11
) Meddelande från kommissionen, Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 198, 27.6.2014, s. 1).
(
12
) Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (EUT C 204,
1.7.2014, s. 1).
(
13
) Meddelande från kommissionen, Riktlinjer för granskning av statligt stöd inom fiskeri- och vattenbrukssektorn (EUT C 217, 2.7.2015, s. 1).
(
14
) Meddelande från kommissionen, Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av icke-finansiella företag i svårigheter
(EUT C 249, 31.7.2014, s. 1).
(
15
) Se förstainstansrättens dom av den 13 september 1995, TWD/kommissionen, T-244/93 och T-486/93, ECLI:EU:T:1995:160, punkt
56. Se även kommissionens meddelande, Kommissionens tillkännagivande om återkrav av olagligt och oförenligt statligt stöd (EUT C 247,
23.7.2019, s. 1).
363
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/228
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
c) Stöd för förvärv och leasing av rena fordon (som används för luft-, väg- och järnvägstransport, transport på
inre vattenvägar och sjötransport) och ren mobil serviceutrustning samt för eftermontering av fordon och
mobil serviceutrustning.
d) Stöd för utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfrastruktur för rena fordon.
e) Stöd för resurseffektivitet och för främjande av omställningen till en cirkulär ekonomi.
f) Stöd för förebyggande och minskning av andra föroreningar än växthusgaser.
g) Stöd för avhjälpande av miljöskador, återställande av livsmiljöer och ekosystem, skydd eller återställande av
den biologiska mångfalden och genomförande av naturbaserade lösningar för anpassning till och
begränsning av klimatförändringar.
h) Stöd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter.
i) Stöd för att trygga elförsörjningen.
j) Stöd till energiinfrastruktur.
k) Stöd till fjärrvärme och fjärrkyla.
l) Stöd i form av sänkta elavgifter för energiintensiva användare.
m) Stöd för nedläggning av kraftverk som använder kol, torv eller oljeskiffer och avveckling av gruvdrift efter
kol, torv eller oljeskiffer.
n) Stöd till studier eller konsulttjänster i frågor som rör klimat, miljöskydd och energi.
2.3
Riktlinjernas uppbyggnad
17.
I kapitel 3 fastställs de förenlighetskriterier som är allmänt tillämpliga på de olika kategorier av stöd som
omfattas av dessa riktlinjer. Avsnitt 3.2.1.3.1 om kumulering är tillämpligt på alla kategorier av stöd som
omfattas av dessa riktlinjer. I kapitel 4 fastställs specifika förenlighetskriterier som är tillämpliga på de
stödåtgärder som behandlas i de olika avsnitten i det kapitlet. De förenlighetskriterier som beskrivs i kapitel 3 är
tillämpliga såvida inte mer specifika bestämmelser anges i de särskilda avsnitten i kapitel 4.
18.
De villkor som fastställs i dessa riktlinjer gäller både stödordningar och individuellt stöd, oavsett om det bygger
på en stödordning eller beviljas för särskilda ändamål, såvida inte annat anges.
2.4
Definitioner
19.
I dessa riktlinjer gäller följande definitioner:
(1) stöd för särskilda ändamål: stöd som inte beviljas på grundval av en stödordning.
(2) stödnivå: stödbeloppet brutto uttryckt i procent av de stödberättigande kostnaderna. Alla siffror som
används ska avse belopp före eventuella avdrag för skatt eller andra avgifter. Om stöd beviljas i någon
annan form än som bidrag ska stödbeloppet vara lika med stödets bruttobidragsekvivalent. Stöd som
betalas ut i flera omgångar ska beräknas till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet. Den ränta som ska
användas för omräkning och för att räkna ut stödbeloppet i ett mjukt lån (16) ska vara den gällande
referensräntan vid den tidpunkt då lånet beviljades. Stödnivån beräknas per stödmottagare.
(3) stödområden: områden som vid den tidpunkt då stödet beviljas anges i en godkänd regionalstödskarta med
tillämpning av artikel 107.3 a och c i fördraget.
(4) balansering: med avseende på el, enligt definitionen i artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/943 (17).
(
16
) Ett lån med en ränta som ligger under marknadsräntan.
(
17
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 14.6.2019,
s. 54).
364
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/229
(5) balansansvarig part: balansansvarig part enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) 2019/943.
(6) biologisk mångfald: biologisk mångfald enligt definitionen i artikel 2.15 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2020/852 (18).
(7) biodrivmedel: biodrivmedel enligt definitionen i artikel 2.33 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2018/2001 (19).
(8) biogas: biogas enligt definitionen i artikel 2.28 i direktiv 2018/2001.
(9) flytande biobränslen: flytande biobränslen enligt definitionen i artikel 2.32 i direktiv 2018/2001.
(10) biomassa: den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung
enligt definitionen i artikel 2.24 i direktiv (EU) 2018/2001.
(11) biomassabränslen: biomassabränslen enligt definitionen i artikel 2.27 i direktiv 2018/2001.
(12) kapacitetsmekanism: kapacitetsmekanism enligt definitionen i artikel 2.22 i förordning (EU) 2019/943.
(13) avskiljning och lagring av koldioxid (CCS): en uppsättning tekniker som gör det möjligt att avskilja koldioxid
(CO
2
) som släpps ut från industrianläggningar, däribland processrelaterade utsläpp, eller att avskilja
koldioxid direkt från omgivningsluften, för att transportera den till en lagringsplats och där injektera den i
en lämplig underjordisk geologisk formation för permanent förvaring.
(14) avskiljning och användning av koldioxid (CCU): en uppsättning tekniker som gör det möjligt att avskilja
koldioxid som släpps ut från industrianläggningar, däribland processrelaterade utsläpp, eller ett avskilja
koldioxid direkt från omgivningsluften, och transportera den till ett förbruknings- eller användningsställe
för fullständig användning av den koldioxiden.
(15) koldioxidupptag: antropogena verksamheter som tar upp koldioxid från atmosfären och varaktigt lagrar den
i geologiska eller land- eller havsbaserade reservoarer, eller i produkter. Det inbegriper befintligt och
potentiellt antropogent skapande av biologiska eller geokemiska sänkor och direkt luftavskiljning och
lagring, men utesluter naturligt koldioxidupptag som inte direkt orsakas av mänsklig verksamhet.
(16) system för leverantörsskyldighet: ett system där värde skapas för tillhandahållande av varor eller tjänster
genom att certifiera dessa varor eller tjänster och införa en skyldighet för leverantörer eller konsumenter
att köpa certifikat.
(17) ren mobil marktjänstutrustning: mobil utrustning som används i samband med luft- eller sjötransport som
inte avger några direkta koldioxidutsläpp (från avgasröret).
(18) ren mobil serviceutrustning: ren mobil terminalutrustning och ren mobil marktjänstutrustning.
(19) ren mobil terminalutrustning: mobil utrustning som används för lastning, lossning och omlastning av varor
och intermodala lastenheter, och för flyttning av last inom ett terminalområde, som inte avger några
direkta koldioxidutsläpp (från avgasröret) eller, om sådana alternativ saknas, som har avsevärt lägre
direkta koldioxidutsläpp i form av avgaser än traditionell terminalutrustning.
(20) rent fordon:
a) När det gäller två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar:
i) Ett fordon som omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 168/2013 och som inte
avger några koldioxidutsläpp (från avgasröret), beräknat i enlighet med de krav som fastställs i
artikel 24 i och bilaga V till den förordningen.
(
18
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara
investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).
(
19
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från
förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).
365
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/230
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
b) När det gäller lätta vägfordon:
i) Ett fordon i kategori M1, M2 eller N1 som inte avger några koldioxidutsläpp (från avgasröret),
beräknat i enlighet med de krav som fastställs i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 (20).
ii) Ett rent fordon enligt definitionen i artikel 4.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/33/EG (21),
c) När det gäller tunga vägfordon:
i) Ett utsläppsfritt tungt fordon enligt definitionen i artikel 4.5 i direktiv 2009/33/EG,
ii) Till och med den 31 december 2025, ett utsläppssnålt tungt fordon enligt definitionen i
artikel 3.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 (22).
iii) Till och med den 31 december 2025, ett rent fordon enligt definitionen i artikel 4.4 b i direktiv
2009/33/EG som inte omfattas av förordning (EU) 2019/1242.
d) När det gäller fartyg på inre vattenvägar:
i) Ett fartyg för transport på inre vattenvägar av passagerare eller gods som inte avger några direkta
koldioxidutsläpp (från avgasröret).
ii) Ett fartyg för passagerartransport på inre vattenvägar med en hybrid- eller dubbelbränslemotor
som får minst 50 % av sin energi från bränslen som inte avger några direkta koldioxidutsläpp (från
avgasröret) eller från laddkraft vid normal drift.
iii) Ett fartyg för godstransport på inre vattenvägar som avger direkta koldioxidutsläpp i form av
avgaser per tonkilometer (gCO
2
/tkm), beräknat (eller uppskattat för nya fartyg) med hjälp av
Internationella sjöfartsorganisationens operativa indikator för energieffektivitet (EEOI), som är
50 % lägre än det genomsnittliga referensvärde för koldioxidutsläpp som fastställs för tunga
fordon (undergrupp av fordon 5-LH) i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2019/1242.
Vid bedömningen av huruvida ett fartyg anses vara ett rent fordon kommer kommissionen att beakta
utvecklingen inom den berörda sektorn, bland annat genom att hänvisa till de tekniska gransknings
kriterier enligt vilka en verksamhet anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringar, enligt
vad som fastställs i den relevanta delegerade akten enligt förordning (EU) 2020/852.
e) När det gäller fartyg för sjötransport:
i) Ett fartyg för sjö- och kusttransport av passagerare eller gods, för hamnoperationer eller för
serviceverksamheter, som inte avger några direkta koldioxidutsläpp (från avgasröret).
ii) Ett fartyg för sjö- och kusttransport av passagerare eller gods, för hamnverksamhet eller för
serviceverksamhet, som har en hybridmotor eller en dubbelbränslemotor som för normal drift till
havs och i hamnar får minst 25 % av sin energi från bränsle med noll direkta koldioxidutsläpp i
form av avgaser eller från laddkraft, eller som har uppnått ett värde i Internationella sjöfartsorgani
sationens energieffektivitetsindex (EEDI) som ligger 10 % under de EEDI-krav som var tillämpliga
den 1 april 2022, och som kan drivas med bränsle med noll direkta koldioxidutsläpp i form av
avgaser eller med bränslen från förnybara källor.
(
20
) Kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och
Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 175, 7.7.2017, s. 1).
(
21
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena vägtransportfordon till stöd för
utsläppssnål mobilitet (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
(
22
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1242 av den 20 juni 2019 om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från
nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets
direktiv 96/53/EG (EUT L 198, 25.7.2019, s. 202.
366
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/231
iii) Ett fartyg för sjö- och kusttransport av gods som uteslutande används för kusttransporter och korta
sjötransporter, som har utformats för att möjliggöra byte av transportslag för gods som vanligtvis
transporteras från land till sjöss och som har direkta koldioxidutsläpp i form av avgaser, beräknade
med hjälp av EEDI, som är 50 % lägre än det genomsnittliga referensvärde för koldioxidutsläpp
som fastställs för tunga fordon (undergrupp av fordon 5-LH) i enlighet med artikel 11 i förordning
(EU) 2019/1242.
Vid bedömningen av huruvida ett fartyg anses vara ett rent fordon kommer kommissionen att beakta
utvecklingen inom den berörda sektorn, bland annat genom att hänvisa till de tekniska gransknings
kriterier enligt vilka en verksamhet anses bidra väsentligt till begränsning av klimatförändringar, enligt
vad som fastställs i den relevanta delegerade akten enligt förordning (EU) 2020/852.
f) När det gäller rullande materiel:
i) Rullande materiel som inte avger några direkta koldioxidutsläpp (från avgasröret).
ii) Rullande materiel som har noll direkta koldioxidutsläpp i form av avgaser när de framförs på ett
spår med nödvändig infrastruktur och som använder en konventionell motor där sådan
infrastruktur inte finns tillgänglig (bimodal).
g) När det gäller luftfartyg:
i) Ett luftfartyg som inte avger några direkta koldioxidutsläpp (från avgasröret).
ii) Ett luftfartyg som väsentligt förbättrat miljöprestandan jämfört med ett luftfartyg med samma
startmassa motsvarande ett alternativ som finns allmänt tillgängligt på marknaden.
(21) kraftvärme: kraftvärme enligt definitionen i artikel 2.30 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2012/27/EU (23).
(22) förorenat område: ett område där förekomst av material eller ämnen orsakad av mänsklig verksamhet är
belagd och där denna förekomst är så stor att den utgör en betydande risk för människors hälsa eller för
miljön med beaktande av pågående och godkänd framtida användning av marken, havsbotten eller floder.
(23) demonstrationsprojekt: demonstrationsprojekt enligt definitionen i artikel 2.24 i förordning (EU) 2019/943.
(24) digitalisering: införande av teknik som utförs med hjälp av elektronisk utrustning och/eller system som gör
det möjligt att öka produkters funktionalitet, utveckla onlinetjänster, modernisera processer eller migrera
till affärsmodeller som bygger på avskaffande av mellanled vid produktion av varor och tillhandahållande
av tjänster, vilket i slutändan ger omvälvande effekter.
(25) bortskaffande: bortskaffande enligt definitionen i artikel 3.19 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2008/98/EG (24).
(26) systemansvarig för distributionssystem: systemansvarig för distributionssystem enligt definitionen
artikel 2.29 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (25).
(27) fjärrvärme eller fjärrkyla: fjärrvärme eller fjärrkyla enligt definitionen i artikel 2.19 i Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2010/31 (26).
(
23
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven
2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).
(
24
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv
(EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(
25
) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 14.6.2019, s. 125).
(
26
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (EUT L 153, 18.6.2010,
s. 13).
367
i
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/232
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(28) system för fjärrvärme och/eller fjärrkyla: anläggningar för produktion av värme/kyla, nät för lagring och
distribution av värme/kyla med både primära nät för överföring och sekundära nät av rörledningar för
leverans av värme till konsumenter. Hänvisningar till fjärrvärme ska tolkas som system för fjärrvärme
och/eller fjärrkyla beroende på om näten används för att leverera värme eller kyla gemensamt eller var för
sig.
(29) miljöinnovation: alla former av innovativa verksamheter, inbegripet nya produktionsprocesser, nya
produkter eller tjänster, liksom nya lednings- och affärsmetoder, som leder till eller syftar till att väsentligt
förbättra miljöskyddet och väsentligt minska föroreningars miljöpåverkan. Vid tillämpning av denna
definition anses följande inte vara innovationer:
a) Verksamheter som endast leder till mindre förändringar eller förbättringar av miljöskyddet.
b) Förbättringar av produktions- eller tjänstemöjligheter genom införande av tillverknings- eller
logistiksystem som i hög grad liknar dem som redan används.
c) Förändringar av affärsmetoder, arbetsplatsorganisation eller yttre förbindelser som utgår från
organisationsmetoder som redan används inom företaget.
d) Ändrad ledningsstrategi.
e) Sammanslagningar och förvärv.
f) Upphörande med en process.
g) Allmänt utbyte eller utvidgning av kapitalet.
h) Förändringar som uteslutande beror på ändrade faktorpriser, anpassning, regelbundna säsongsan
passningar eller andra cykliska anpassningar.
i) Handel med nya eller väsentligt förbättrade produkter.
(30) ekosystem: ekosystem enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EU) 2020/852.
(31) energieffektivitet: energieffektivitet enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv 2012/27/EU.
(32) energilagring: energilagring i elsystemet enligt definitionen i artikel 2.59 i direktiv (EU) 2019/944.
(33) energilagringsanläggning: en energilagringsanläggning i elsystemet enligt definitionen i artikel 2.60 i direktiv
(EU) 2019/944.
(34) effektivt system för fjärrvärme och fjärrkyla: effektiv fjärrvärme och fjärrkyla enligt definitionen i artikel 2.41 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU.
(35) energi från förnybara källor: energi som produceras vid anläggningar som endast använder förnybara
energikällor enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/2001, såväl som andelen energi uttryckt i
värmevärde som produceras från förnybara energikällor i hybridanläggningar som även använder
konventionella energikällor, inbegripet förnybar elektricitet som används för att fylla lagringssystem som
är anslutna innanför mätaren (installerade tillsammans eller som tillägg till installationen för förnybar
energi), men inte el som produceras som ett resultat av lagringssystemen.
(36) energiinfrastruktur (27): varje fysisk utrustning eller anläggning som är belägen i unionen eller kopplar
samman unionen med ett eller flera tredjeländer och som omfattas av följande kategorier:
(
27
) Projekt som är anlagda för en förhandsidentifierad användare eller en liten grupp av förhandsidentifierade användare och har
anpassats till deras behov (särskild infrastruktur) klassificeras inte som energiinfrastruktur.
368
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/233
a) Angående elektricitet:
i) Överförings- och distributionssystem, där överföring avser transport av el både till lands och till havs
i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhanda
hållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte leverans, och där distribution avser
transport av el både till lands och till havs i system med högspännings-, mellanspännings- och
lågspänningsnät för tillhandahållande till kunder, men inte leverans.
ii) Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att de system som avses i led i ska
fungera tryggt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem på alla
spänningsnivåer och transformatorstationer.
iii) Helt integrerade nätkomponenter enligt definitionen i artikel 2.51 i direktiv (EU) 2019/944.
iv) Smarta elnät, det vill säga system och komponenter med integrerad informations- och
kommunikationsteknik genom fungerande digitala plattformar, kontrollsystem och sensorteknik
både på överförings- och distributionsnivå i syfte att skapa ett säkrare, effektivare och mer
intelligent nät för överföring och distribution av el och ökad kapacitet att integrera nya former av
produktion, lagring och förbrukning samt för att underlätta nya affärsmodeller och
marknadsstrukturer.
v) Havsbaserade elnät, inklusive varje typ av utrustning eller anläggning i infrastruktur för överföring
eller distribution av el, såsom definieras i led i, med dubbel funktionalitet, det vill säga
sammankoppling och överföring eller distribution av havsbaserad förnybar el från
produktionsplatser till havs till två eller fler länder. Detta inbegriper även smarta elnät såväl som
varje typ av närliggande havsbaserad utrustning eller anläggning som är nödvändig för att
systemet ska fungera tryggt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och
kontrollsystem, och nödvändiga transformatorstationer om de också säkerställer teknisk
driftskompatibilitet, bland annat när det gäller gränssnitt mellan olika typer av teknik.
b) Angående gas (naturgas, biogas – inklusive biometan – och/eller förnybar gas av icke-biologiskt
ursprung):
i) Överförings- och distributionsledningar för transport av gas, som ingår i ett nät, utom högtrycks
ledningar som används för distribution i tidigare led av naturgas.
ii) Underjordiska lagringsanläggningar anslutna till de högtrycksledningar för gas som avses i led i.
iii) Anläggningar för mottagning, lagring och återförgasning eller dekomprimering av kondenserad
eller komprimerad gas.
iv) Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att systemet ska fungera tryggt,
säkert och effektivt eller för att möjliggöra dubbelriktad kapacitet, inklusive kompressorstationer.
v) Smarta gasnät, det vill säga varje typ av följande utrustning eller anläggning som syftar till att
möjliggöra och underlätta integrering av förnybara och koldioxidsnåla gaser (inklusive vätgas eller
gaser av icke-biologiskt ursprung) i nätet: digitala system och komponenter som integrerar
informations- och kommunikationsteknik, kontrollsystem och sensorteknik för att möjliggöra
interaktiv och intelligent övervakning, mätning, kvalitetskontroll och förvaltning av produktion,
överföring, distribution och förbrukning av gas inom ett gasnät. Smarta nät kan även omfatta
utrustning som möjliggör omvända flöden från distributionsnivån till överföringsnivån och de
tillhörande nödvändiga uppgraderingarna av det befintliga nätet.
369
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/234
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
c) Angående vätgas (28):
i) Överföringsledningar för högtryckstransport av vätgas såväl som ledningar för lokal distribution av
vätgas för att ge flera användare åtkomst till nätet på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.
ii) lagringsanläggningar: anläggningar som används för att lagra vätgas med hög renhet, inklusive den
del av vätgasterminalen som används för lagring, men undantaget den del som används för
produktion, och inklusive anläggningar som endast är avsedda för operatörer av vätgasnät i
utförandet av sina uppgifter. Anläggningar för lagring av vätgas omfattar underjordiska lagringsan
läggningar anslutna till de högtrycksledningar för överföring eller distribution av vätgas som avses i
led i.
iii) Anläggningar för dirigering, mottagning, återförgasning eller dekomprimering av vätgas eller
vätgas som ingår i andra kemiska ämnen med syftet att mata in vätgasen i nätet för gas eller det
särskilda nätet för vätgas.
iv) terminaler: anläggningar som används för att omvandla flytande väte till vätgas för inmatning i
vätgasnätet. Terminaler omfattar stödutrustning och tillfällig lagring som krävs för omvandlings
processen och efterföljande inmatning i vätgasnätet, men omfattar inte de delar av
vätgasterminalen som används för lagring.
v) länkar: ett vätgasnät (eller del därav) som korsar eller sträcker sig över en gräns mellan olika
medlemsstater eller mellan en medlemsstat och ett tredjeland fram till medlemsstaternas
territorium eller den medlemsstatens territorialvatten.
vi) Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att vätgassystemet ska fungera
tryggt, säkert och effektivt eller för att möjliggöra dubbelriktad kapacitet, inklusive kompressor
stationer.
d) Angående koldioxid (29):
i) Ledningar, bortsett från ledningsnät i tidigare led, som används för att transportera koldioxid från
fler än en källa, det vill säga industrianläggningar (inklusive kraftverk) som producerar koldioxid
från förbränning eller andra kemiska reaktioner som inbegriper fossila eller icke-fossila föreningar
som innehåller kol, för permanent geologisk lagring av koldioxid enligt artikel 3 i Europapar
lamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (30) eller för användning av koldioxid som råmaterial
eller för att öka avkastningen av biologiska processer.
ii) Anläggningar för kondensering och lagring av koldioxid i samband med transport eller lagring.
iii) Infrastruktur inom en geologisk formation som används för slutlig geologisk lagring av koldioxid i
enlighet med artikel 3 i direktiv 2009/31/EG samt tillhörande yt- och injektionsanläggningar.
iv) All utrustning och alla anläggningar som är av central vikt för att systemet i fråga ska fungera
ordentligt, säkert och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem. Detta kan
omfatta särskilda mobila tillgångar för transport och lagring av koldioxid, under förutsättning att
de mobila tillgångarna uppfyller definitionen av ett rent fordon.
(
28
) De tillgångar som anges i leden i–vi angående vätgas kan vara nyanlagda tillgångar eller tillgångar som ställts om från naturgas till
vätgas (”anpassats”), eller en kombination av båda. Tillgångar som anges i leden i–vi angående vätgas, och som omfattas av tredjepart
stillträde, klassificeras som energiinfrastruktur.
(
29
) Tillgångar som anges i leden i–iv angående koldioxid, och som omfattas av tredjepartstillträde, klassificeras som energiinfrastruktur.
(
30
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets
direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG
samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114).
370
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/235
e) Infrastruktur som används för överföring eller distribution av värmeenergi i form av ånga, varmvatten
eller kylda vätskor från flera producenter/användare och som bygger på användningen av förnybar
energi eller spillvärme från industriella tillämpningar.
f) Projekt av gemensamt intresse enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 347/2013 och som avses i artikel 171 i fördraget (31) och projekt av ömsesidigt
intresse som avses i artikel 171 i fördraget.
g) Andra kategorier av infrastruktur som gör att producenter och användare av förnybar eller koldioxidfri
energi kan ansluta sig fysiskt eller trådlöst vid flera åtkomst- och utgångspunkter och som är öppen för
åtkomst av tredje parter som inte tillhör samma företag som infrastrukturägaren/infrastrukturför
valtaren.
(37) energiprestanda: en byggnads energiprestanda enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv 2010/31/EU.
(38) energibesparingar: energibesparingar enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2012/27/EU.
(39) miljöskydd: åtgärder eller verksamheter som syftar till att minska eller förebygga föroreningar, negativa
miljöeffekter eller andra skador på den fysiska miljön (inklusive luft, vatten och mark), ekosystem eller
naturresurser som orsakas av mänsklig verksamhet, däribland att begränsa klimatförändringar, minska
risken för sådana skador, skydda och återställa den biologiska mångfalden eller medföra en effektivare
användning av naturresurser, inklusive energisparåtgärder och användningen av förnybara energikällor
och annan typ av teknik för att minska utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar, liksom att ställa
om till cirkulära ekonomimodeller för att minska användningen av nya råvaror och öka effektiviteten. Det
omfattar även åtgärder för att förbättra anpassningsförmågan och minimera sårbarheten för
klimatpåverkan.
(40) miljöskatt eller skatteliknande miljöavgift: en skatt eller avgift som tillämpas på specifika beskattning
sunderlag, varor eller tjänster som har tydliga negativa effekter på miljön, eller vars syfte är att vissa
verksamheter, varor eller tjänster ska beskattas så att miljökostnaderna kan ingå i deras pris eller så att
producenter och konsumenter styrs mot miljövänligare verksamheter.
(41) utvärderingsplan: ett dokument som avser en eller flera stödordningar och som åtminstone omfattar
följande aspekter:
a) De mål som ska utvärderas.
b) Utvärderingsfrågorna.
c) Resultatindikatorerna.
d) Den planerade metoden för att genomföra utvärderingen.
e) Datainsamlingskraven.
f) Den föreslagna tidpunkten för utvärderingen inklusive datum för inlämnande av interimsrapporten
och den slutliga utvärderingsrapporten.
g) En beskrivning av det oberoende organ som kommer att genomföra utvärderingen eller de kriterier
som kommer att användas för att välja detta organ samt förfarandet för att göra utvärderingen
offentligt tillgänglig.
(42) system för utökat producentansvar: system för utökat producentansvar enligt definitionen i artikel 2.21 i
direktiv 2008/98/EG.
(43) producent: ett företag som producerar elkraft för kommersiella ändamål.
(44) växthusgas: gas som bidrar till växthuseffekten genom att absorbera infraröd strålning, däribland koldioxid,
metan, kväveoxider och fluorerade gaser som fluorkolväten.
(45) högeffektiv kraftvärme: högeffektiv kraftvärme enligt definitionen i artikel 2.34 i direktiv 2012/27/EU.
(
31
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfra
strukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009
och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).
371
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/236
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(46) operatör av vätgasnät: en fysisk eller juridisk person som genomför transporten av vätgas och ansvarar för
drift, underhåll och vid behov utveckling av vätgasnätet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess
länkar med andra vätgasnät samt för säkerställande av systemets förmåga att på lång sikt tillgodose en
rimlig efterfrågan på vätgastransport.
(47) obalans: obalans enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2017/2195.
(48) avräkning av obalanser: avräkning av obalanser enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning (EU)
2017/2195.
(49) avräkningsperiod för obalanser: avräkningsperiod för obalanser enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning
(EU) 2019/943.
(50) individuellt stöd: stöd för särskilda ändamål och anmälningspliktiga tilldelningar av stöd på grundval av en
stödordning.
(51) avbrottssystem: en åtgärd för att trygga elförsörjningen som utformats för att säkerställa en stabil frekvens i
elsystemet eller hantera kortvariga försörjningsproblem, däribland genom att avbryta belastningen.
(52) mikroföretag: företag som uppfyller villkoren för mikroföretag i kommissionens rekommendation om
definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (32).
(53) naturbaserad lösning: en lösning som är inspirerad och understöds av naturen, som är kostnadseffektiva och
som samtidigt ger miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar och bidrar till att bygga upp resiliens,
vilket medför fler och mer varierade och naturliga naturegenskaper och naturprocesser till städer,
landskap och havsområden genom lokalt anpassade, resurseffektiva och systematiska insatser.
(54) åtgärd mot överbelastning av nätet: en åtgärd för att trygga elförsörjningen som utformats för att kompensera
för en bristande kapacitet i nätet för överföring eller distribution av el.
(55) förorening: förorening enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2020/852.
(56) förorenare: förorenare enligt definitionen i punkt 3 i bilagan till rådets rekommendation 75/436/Euratom,
EKSG, EEG (33).
(57) förorening: förorening enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/75/EU (34).
(58) principen att förorenaren betalar: principen att kostnaderna för åtgärder för att hantera föroreningar bör
åligga den förorenare som orsakar föroreningarna.
(59) förberedelse för återanvändning: förberedelse för återanvändning enligt definitionen i artikel 3.16 i direktiv
2008/98/EG.
(60) laddningsinfrastruktur: fast eller mobil infrastruktur som används för att tillhandahålla elektricitet till rena
fordon eller ren mobil serviceutrustning.
(61) återvinning: återvinning enligt definitionen i artikel 3.15 i direktiv 2008/98/EG.
(62) materialåtervinning: materialåtervinning enligt definitionen i artikel 3.17 i direktiv 2008/98/EG.
(63) referensprojekt: ett exempel på ett projekt som är representativt för ett genomsnittligt projekt i en kategori av
stödberättigade mottagare inom en stödordning.
(
32
) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124,
20.5.2003, s. 36).
(
33
) Rådets rekommendation av den 3 mars 1975 om beräkning av kostnader och om offentliga myndigheters intervention i miljöfrågor
(EGT L 194, 25.7.1975, s. 1).
(
34
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att
förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).
372
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/237
(64) tankningsinfrastruktur: fast eller mobil infrastruktur för tillhandahållande av vätgas, naturgas i gasform
(komprimerad naturgas [CNG]) och flytande form (kondenserad naturgas [LNG]), biogas och biobränslen,
inbegripet avancerade biobränslen, eller syntetiska bränslen som framställts med förnybar eller
koldioxidsnål energi.
(65) återställande: miljöledningsåtgärder i syfte att återställa en nivå av ekosystemfunktion på förstörda platser,
där målet är återupprättat och kontinuerligt tillhandahållande av ekosystemtjänster snarare än biologisk
mångfald och integritet i ett särskilt naturligt eller seminaturligt referensekosystem.
(66) sanering: miljöledningsåtgärder som avlägsnande av föroreningar eller överskott av näringsämnen från
mark och vatten, eller avgiftning av sådana områden, i syfte att avlägsna förstörande källor.
(67) förnybar el: el från förnybara energikällor enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/2001.
(68) gemenskap för förnybar energi: gemenskap för förnybar energi enligt definitionen i artikel 2.16 i direktiv (EU)
2018/2001.
(69) förnybar energi: energi från förnybara källor eller förnybar energi enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv
(EU) 2018/2001.
(70) förnybar vätgas: vätgas som produceras från förnybar energi i enlighet med de metoder som fastställs för
förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung i direktiv (EU) 2018/2001.
(71) förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung: förnybara flytande och gasformiga
drivmedel av icke-biologiskt ursprung enligt definitionen i artikel 2.36 i direktiv (EU) 2018/2001.
(72) resurstillräcklighet: produktionskapacitet som bedöms vara tillräcklig för att tillgodose efterfrågan i ett
elområde under en viss period, baserat på en konventionell statistisk indikator som används av
organisationer som enligt unionsinstitutionerna fyller en väsentlig funktion i inrättandet av en inre
marknad för elektricitet, t.ex. det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el
(Entso-E).
(73) resurseffektivitet: minskning av mängden insatsvaror som behövs för att producera en produktionsenhet
eller ersättande av primära insatsvaror med sekundära insatsvaror.
(74) återställande: processen att bistå i återhämtningen av ett ekosystem som ett sätt att bevara den biologiska
mångfalden och öka ekosystemens resiliensen, i synnerhet mot klimatförändringar. Återställande av
ekosystem omfattar åtgärder som vidtas för att förbättra situationen för ett ekosystem och återskapa eller
återupprätta ekosystemet i det fall det har gått förlorat samt för att förbättra ekosystemens resiliens och
anpassning till klimatförändringar.
(75) återanvändning: återanvändning enligt definitionen i artikel 3.13 i direktiv 2008/98/EG och som omfattar
varje åtgärd genom vilken produkter eller komponenter som inte är avfall återanvänds för andra ändamål
än de som de ursprungligen var avsedda för.
(76) små företag: företag som uppfyller villkoren för små företag i kommissionens rekommendation om
definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
(77) små och medelstora företag: företag som uppfyller villkoren i kommissionens rekommendation om
definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
(78) litet midcap-företag: ett företag som inte är ett litet eller medelstort företag och som har högst 499 anställda,
beräknat enligt artiklarna 3–6 i bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (35), och en
årsomsättning som inte överstiger 100 miljoner euro och en årlig balansräkning som inte överstiger 86
miljoner euro. Flera enheter kommer att betraktas som ett enda företag om något av de villkor som anges
i artikel 3.3 i bilaga I till förordning (EU) nr 651/2014 är uppfyllt.
(
35
) Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den
inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (EUT L 187, 26.6.2014, s. 1).
373
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/238
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
(79) smart laddning: en laddningsfunktion där intensiteten på den elektricitet som överförs till batteriet justeras i
realtid, baserat på information som tas emot genom elektronisk kommunikation.
(80) smart beredskap: byggnaders eller byggnadsenheters förmåga att anpassa driften till de boendes behov,
däribland genom att optimera energieffektiviteten och den övergripande prestandan och anpassa driften
efter signaler från nätet.
(81) standardbalansansvar: icke-diskriminerande teknikövergripande balansansvar som inte undantar någon
producent från balansansvar enligt vad som anges i artikel 5 i förordning (EU) 2019/943.
(82) arbetets början: det första fasta åtagandet (t.ex. att beställa utrustning eller påbörja byggarbetet) som gör en
investering oåterkallelig. Markinköp och förberedande arbete såsom erhållande av tillstånd och utförande
av genomförbarhetsstudier betraktas inte som arbetets början. Beträffande uppköp innebär arbetets
början den tidpunkt då tillgångar med direkt anknytning till det förvärvade företaget förvärvas.
(83) strategisk reserv: en kapacitetsmekanism där den elektriska kapaciteten, däribland produktion, lagring eller
efterfrågeflexibilitet, hålls utanför elmarknaden och endast används under särskilda omständigheter.
(84) total ägarkostnad: den totala kostnaden för att förvärva och äga ett fordon under dess livslängd, inbegripet
kostnader för att köpa eller leasa fordonet, bränslekostnader, underhålls- och reparationskostnader,
försäkringskostnader, finansieringskostnader och skatter.
(85) systemansvarig för överföringssystem: systemansvarig för överföringssystem enligt definitionen i artikel 2.35 i
direktiv (EU) 2019/944.
(86) fordon: något av följande:
a) Ett vägfordon i kategori M1, M2, N1, M3, N2, N3 eller L.
b) Ett fartyg för transport på inre vattenvägar eller sjö- och kusttransport av passagerare eller gods.
c) Rullande materiel.
d) Ett luftfartyg.
(87) behandling: behandling enligt definitionen i artikel 3.14 i direktiv 2008/98/EG.
(88) unionens lägsta skattenivå: den minimiskattenivå som anges i unionslagstiftningen; vad gäller
energiprodukter och elektricitet avses med unionens lägsta skattenivå den minimiskattenivå som anges i
bilaga I till rådets direktiv 2003/96/EG (36).
(89) unionsnorm:
a) Obligatorisk unionsnorm som anger vilka nivåer som enskilda företag ska uppnå i miljöavseende, med
undantag för normer eller mål som fastställs på unionsnivå och som är bindande för medlemsstaterna
men inte för enskilda företag.
b) Skyldigheten att använda bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i direktiv 2010/75/EU och att
säkerställa att utsläppsnivåerna inte överstiger de som skulle uppnås vid tillämpning av bästa
tillgängliga teknik; om utsläppsnivåer som motsvarar bästa tillgängliga teknik (37) har definierats i
genomförandeakter som antagits enligt direktiv 2010/75/EU, eller enligt andra tillämpliga direktiv, ska
dessa nivåer gälla vid tillämpningen av dessa riktlinjer; om nivåerna uttrycks i form av ett intervall ska
den gräns för vilken den bästa tillämpliga tekniken först uppnås för det berörda företaget vara
tillämplig.
(90) avfall: avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG.
(91) spillvärme: spillvärme enligt definitionen i artikel 2.9 i direktiv 2018/2001.
(
36
) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av
energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
(
37
) Detta kan omfatta motsvarande utsläppsnivåer (BAT-AEL), motsvarande energieffektivitetsnivåer (BAT-AEEL) eller motsvarande
miljöprestandanivåer (BAT-AEPL).
374
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/239
3. FÖRENLIGHETSBEDÖMNING ENLIGT ARTIKEL 107.3 C I FÖRDRAGET
20.
I dessa riktlinjer fastställs förenlighetskriterier, enligt artikel 107.3 c i fördraget, för stödåtgärder avseende
miljöskyddsmål, inklusive klimatskyddsmål, och energimål som omfattas av anmälningskravet enligt
artikel 108.3 i fördraget.
21.
På grundval av artikel 107.3 c i fördraget får kommissionen anse att statligt stöd för att underlätta utveckling av
vissa näringsverksamheter i unionen (positivt villkor) är förenligt med den inre marknaden, om det inte påverkar
handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset (negativt villkor).
22.
Vid bedömningen av huruvida stöd till miljöskydd och energi kan anses vara förenligt med den inre marknaden
enligt artikel 107.3 c i fördraget kommer kommissionen att analysera följande aspekter:
a) När det gäller det första (positiva) villkoret att stödet ska underlätta utveckling av en näringsverksamhet:
i) Identifiering av den näringsverksamhet som underlättas genom åtgärden, dess positiva effekter för
samhället i stort och, i tillämpliga fall, dess relevans för unionens specifika politikområden (se avsnitt
3.1.1).
ii) Stödets stimulanseffekt (se avsnitt 3.1.2).
iii) Ingen överträdelse av någon relevant bestämmelse i unionsrätten (se avsnitt 3.1.3).
b) När det gäller det andra (negativa) villkoret att stödet inte får medföra någon otillbörlig påverkan på handeln i
en omfattning som strider mot det gemensamma intresset:
i) Behovet av statligt ingripande (se avsnitt 3.2.1.1).
ii) Stödets lämplighet (se avsnitt 3.2.1.2).
iii) Stödets proportionalitet (stöd begränsat till den miniminivå som är nödvändig för att uppnå dess mål),
inklusive kumulering (se avsnitt 3.2.1.3).
iv) Stödets öppenhet (se avsnitt 3.2.1.4).
v) Undvikande av otillbörliga negativa effekter av stödet på konkurrens och handel (se avsnitt 3.2.2).
vi) Avvägning mellan de positiva och negativa effekterna av stödet (se avsnitt 3.3).
3.1
Positivt villkor: stödet ska underlätta utvecklingen av en näringsverksamhet
3.1.1
Identifiering av den näringsverksamhet som underlättas genom åtgärden, dess positiva effekter för samhället i
stort och, i tillämpliga fall, dess relevans för unionens specifika politikområden
23.
När medlemsstaterna anmäler stöd ska de ange de näringsverksamheter som kommer att underlättas som en
följd av stödet och hur utvecklingen av dessa verksamheter stöds.
24.
Stöd för att förebygga eller minska näringsverksamheternas negativa effekter på klimatet eller miljön kan
underlätta utvecklingen av näringsverksamheterna genom att öka de berörda näringsverksamheternas
hållbarhet. Genom stödet kan det också säkerställas att verksamheten kan fortsätta i framtiden utan att skapa
oproportionerliga miljöskador och genom att stödja skapandet av nya näringsverksamheter och tjänster (stöd
till utvecklingen av den så kallade gröna ekonomin).
25.
Medlemsstaterna ska även beskriva om och hur stödet kommer att bidra till uppnåendet av målen i unionens
klimatpolitik, miljöpolitik och energipolitik och mer specifikt stödets förväntade fördelar vad gäller dess
väsentliga bidrag till miljöskydd, inklusive en minskning av klimatförändringarna, eller en effektivt fungerande
inre energimarknad.
375
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/240
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
3.1.2
Stimulanseffekt
26.
Stöd kan endast anses underlätta en näringsverksamhet om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt
uppstår när stödet förmår stödmottagaren att ändra sitt beteende, delta i andra näringsverksamheter eller delta i
en mer miljövänlig näringsverksamhet, och om stödmottagaren inte skulle göra det utan stödet eller göra det på
ett begränsat eller annorlunda sätt.
27.
Stödet får inte ersätta kostnader för en verksamhet som stödmottagaren i alla händelser skulle bedriva och får
inte kompensera för den normala affärsrisken för en näringsverksamhet (38).
28.
Att visa på en stimulanseffekt förutsätter identifiering av det faktiska scenariot och det sannolika kontrafaktiska
scenariot i avsaknad av stöd (39). Kommissionen kommer att undersöka detta på grundval av den kvantifiering
som avses i avsnitt 3.2.1.3.
29.
Kommissionen anser att stödet inte har någon stimulanseffekt för stödmottagaren om arbetet med projektet
eller verksamheten hade börjat innan stödmottagaren lämnade in sin skriftliga ansökan till de nationella
myndigheterna. Om stödmottagaren börjar genomföra ett projekt innan han eller hon ansöker om stöd
kommer eventuellt stöd som beviljas för det projektet i princip att anses vara oförenligt med den inre
marknaden.
30.
Stöd kan sökas på olika sätt, till exempel som ett anbud i ett anbudsförfarande. Varje ansökan ska åtminstone
omfatta sökandens namn, en beskrivning av projektet eller verksamheten, inklusive dess plats, och det
stödbelopp som behövs för att utföra projektet eller verksamheten.
31.
I vissa undantagsfall kan stöd ha en stimulanseffekt också för projekt som påbörjats innan ansökan om stöd
lämnades in. I synnerhet anses stöd ha en stimulanseffekt i följande situationer:
a) Stödet beviljas automatiskt i enlighet med objektiva och icke-diskriminerande kriterier och utan ytterligare
skönsmässig bedömning av medlemsstaten, och åtgärden har antagits och är i kraft innan arbetet med det
projekt eller den verksamhet som beviljats stöd har påbörjats, förutom när det gäller efterföljande ordningar
på skatteområdet där verksamheten redan omfattades av tidigare ordningar i form av skattelättnader.
b) De nationella myndigheterna har, före arbetets början, offentliggjort ett tillkännagivande om sin avsikt att
införa den föreslagna stödåtgärden, under förutsättning att kommissionen godkänner åtgärden enligt kravet
i artikel 108.3 i fördraget. Tillkännagivandet måste tillgängliggöras på en offentlig webbplats eller på andra
offentligt tillgängliga medier med lika öppen och enkel åtkomst och tydligt ange den typ av projekt som
medlemsstaten föreslår ska vara stödberättigad och den tidpunkt från vilken medlemsstaten avser att
betrakta sådana projekt vara stödberättigade. Det föreslagna stödberättigandet får inte vara begränsat på ett
otillbörligt sätt. Stödmottagaren måste ha underrättat den beviljande myndigheten före arbetets början om
att den föreslagna stödåtgärden ansågs vara en förutsättning för de investeringsbeslut som fattats. Om
medlemsstaten förlitar sig på ett sådant tillkännagivande för att påvisa en stimulanseffekt ska den, som en
del av sin anmälan om statligt stöd, tillhandahålla en kopia av meddelandet och en länk till den webbplats
där det offentliggjordes eller motsvarande belägg för dess tillgänglighet för allmänheten.
(
38
) Se domstolens dom av den 13 juni 2013, HGA m.fl./kommissionen, C-630/11 P–C-633/11 P, ECLI:EU:C:2013:387, punkt 104.
(
39
) Det scenariot måste vara trovärdigt, äkta och hänga samman med de faktorer som ska beaktas vid beslutsfattandet vid den tidpunkt då
stödmottagaren fattar sitt beslut om projektet. Medlemsstaterna uppmanas att använda offentliga styrelsedokument, riskbedömningar,
finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier som avser det projekt som är föremål för bedömning.
Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram
för en investeringskommitté och som beskriver investerings- eller insatsscenarier, eller handlingar som är avsedda för finansinstitut
kan hjälpa medlemsstater att påvisa en stimulanseffekt. Dessa handlingar måste vara aktuella för den beslutsprocess som avser
investerings- eller insatsbeslutet.
376
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/241
c) Driftstöd har beviljats för befintliga anläggningar för miljövänlig produktion i de fall då det inte finns någon
”arbetets början”, eftersom det inte finns någon betydande ny investering. I dessa fall kan stimulanseffekt
påvisas genom en ändring av anläggningens drift på ett miljövänligt sätt i stället för ett alternativt billigare
driftsätt som inte är lika bra för miljön.
32.
Kommissionen anser att stöd som beviljas endast för att täcka kostnaden för en anpassning till unionsnormerna
i princip inte har någon stimulanseffekt. Som en allmän regel kan endast stöd som går utöver unionsnormerna
ha en stimulanseffekt. Om den relevanta unionsnormen redan har antagits, men ännu inte trätt i kraft, kan
stödet emellertid ha en stimulanseffekt om det bidrar till att investeringen sker och slutförs minst 18 månader
innan normen träder i kraft, såvida inte annat anges i avsnitt 4.1–4.13). För att inte avskräcka medlemsstaterna
från att införa obligatoriska nationella normer som är strängare eller mer ambitiösa än motsvarande
unionsnormer får stödåtgärderna ha en stimulanseffekt oberoende av förekomsten av sådana nationella
normer. Detsamma gäller om det finns obligatoriska nationella normer som antagits i avsaknad av
unionsnormer.
3.1.3
Ingen överträdelse av någon relevant bestämmelse i unionsrätten
33.
Om den stödberättigade verksamheten eller stödåtgärden, eller de villkor som är förbundna med den, inbegripet
dess finansieringsmetod om denna utgör en integrerad del av åtgärden, medför en överträdelse av relevant
unionsrätt får stödet inte förklaras förenligt med den inre marknaden. Detta kan till exempel vara fallet om
stödet omfattas av klausuler som direkt eller indirekt rör produktens eller utrustningens ursprung, till exempel
krav på att stödmottagaren måste köpa inhemskt tillverkade produkter.
3.2
Negativt villkor: stödåtgärden får inte påverka handeln på ett otillbörligt sätt i en omfattning
som strider mot det gemensamma intresset
3.2.1
Minimering av snedvridning av konkurrens och handel
3.2.1.1
Stödets nödvändighet
34.
Den statliga stödåtgärd som föreslås måste vara inriktad mot en situation där den kan medföra en väsentlig
utveckling som marknaden själv inte kan uppnå, till exempel genom att avhjälpa marknadsmisslyckanden i
samband med de projekt eller verksamheter för vilka stödet tilldelas. Även om det är allmänt vedertaget att
konkurrensutsatta marknader har en tendens att ge effektiva resultat när det gäller utveckling av näringsverk
samheter, priser, produktion och resursanvändning kan ett ingripande i form av statligt stöd, i samband med
marknadsmisslyckanden, förbättra marknadernas effektiva funktionssätt och därigenom bidra till utvecklingen
av en näringsverksamhet om marknaden själv inte lyckas uppnå ett effektivt resultat. Medlemsstaten bör
identifiera de marknadsmisslyckanden som förhindrar uppnåendet av en tillräcklig nivå av miljöskydd eller en
effektiv inre energimarknad. De huvudsakliga marknadsmisslyckanden med anknytning till miljöskydd och
energi som kan förhindra ett optimalt utfall och leda till otillfredsställande resultat är följande:
a) Negativa externa effekter: Dessa är vanligast för miljöstödsåtgärder och uppstår om föroreningen inte är
lämpligt prissatt, det vill säga om det berörda företaget inte betalar hela kostnaden för föroreningen. Företag
som agerar i eget intresse har inget incitament att ta hänsyn till de negativa externa effekter som orsakas av
deras näringsverksamhet, vare sig när de väljer en viss teknik eller när de fattar beslut om produktionsnivå.
De kostnader som bärs av företaget återspeglar med andra ord inte de kostnader som bärs av
konsumenterna och samhället i stort. Därför har företagen vanligen inget incitament att minska sina
föroreningar eller vidta individuella åtgärder för att skydda miljön.
b) Positiva externa effekter: Det faktum att andra marknadsaktörer än investeraren tillgodogör sig en del av
nyttan med en investering kan leda till att företagen underinvesterar. Positiva externa effekter kan till
exempel förekomma i samband med investeringar i miljöinnovation, systemstabilitet, nya och innovativa
förnybara tekniker och innovativa åtgärder på efterfrågesidan eller energiinfrastrukturer eller åtgärder för
trygg elförsörjning som gynnar många medlemsstater eller ett större antal konsumenter.
377
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/242
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
c) Asymmetrisk information: Detta uppstår vanligen på marknader där det finns en skillnad mellan den
information som finns tillgänglig för den ena sidan av marknaden och den information som finns tillgänglig
för den andra sidan av marknaden. En sådan situation kan till exempel uppstå om externa finansiella
investerare saknar information om ett projekts sannolika avkastning och risker. Samma situation kan också
uppkomma vid gränsöverskridande infrastruktursamarbete där den ena parten har en informationsnackdel
jämfört med den andra parten. Även om risker eller osäkerhet i sig inte leder till marknadsmisslyckanden är
problemet med asymmetrisk information kopplat till graden av risk och osäkerhet. Båda tenderar att vara
högre för miljöinvesteringar med en i regel längre avskrivningsperiod, vilket leder till ett kortsiktigt
tänkande som kan förvärras av finansieringsvillkoren för sådana investeringar, särskilt för små och
medelstora företag.
d) Bristande samordning: Detta kan hindra ett projekts utveckling eller effektiva utformning till följd av
motstridiga intressen och incitament bland investerarna, s.k. splittrade incitament, avtalskostnader och
ansvarsförsäkringar samt osäkerhet kring samarbetets resultat och näteffekter, t.ex. oavbruten elförsörjning.
Sådan bristande samordning kan exempelvis uppstå i förhållandet mellan en fastighetsägare och en
hyresgäst när det gäller energieffektiva lösningar. Den bristande samordningen kan förvärras ytterligare av
informationsproblem, särskilt i samband med asymmetrisk information. Bristande samordning kan även
bero på behovet av att nå en viss kritisk massa innan det är kommersiellt attraktivt att påbörja ett projekt,
vilket kan vara en särskilt relevant aspekt i (gränsöverskridande) infrastrukturprojekt.
35.
Blotta förekomsten av marknadsmisslyckanden i ett visst sammanhang är emellertid inte tillräcklig för att påvisa
nödvändigheten av statligt stöd. Andra politiska strategier och åtgärder kan redan ha införts för att hantera vissa
identifierade marknadsmisslyckanden. Exempel på detta är sektorreglering, unionens obligatoriska förorenings
standarder, leveransskyldigheter, prissättningsmekanismer som unionens system för handel med utsläppsrätter
samt kolskatter. Kompletterande åtgärder, inklusive statligt stöd, får endast riktas mot återstående
marknadsmisslyckanden, det vill säga de som inte har lösts med hjälp av andra politiska strategier och åtgärder.
Det är även viktigt att visa hur statligt stöd kan förstärka befintliga politiska strategier och åtgärder som syftar till
att korrigera samma marknadsmisslyckanden. Det är därför svårare att visa att statligt stöd är nödvändigt om det
motverkar andra politiska åtgärder som inriktas på samma marknadsmisslyckanden. Medlemsstaten bör därför
även identifiera eventuella befintliga strategier och åtgärder som redan är inriktade på reglerings- eller
marknadsmisslyckanden.
36.
Kommissionen kommer att anse att stöd är nödvändigt om medlemsstaten visar att det motverkar återstående
marknadsmisslyckanden på ett effektivt sätt, även med beaktande av andra strategier och åtgärder som redan
har införts för att lösa några av de marknadsmisslyckanden som identifierats.
37.
Om statligt stöd beviljas för projekt eller verksamheter som, med avseende på deras teknologiska innehåll,
risknivå och storlek, liknar dem som redan har genomförts i unionen på marknadsmässiga villkor, kommer
kommissionen i princip att förutsätta att det inte finns något marknadsmisslyckande och kräva ytterligare
belägg för att styrka behovet av statligt stöd.
38.
För att visa att stödet är nödvändigt måste medlemsstaten visa att projektet, eller referensprojektet när det gäller
stödordningar, inte skulle utföras utan stöd. Kommissionen kommer att bedöma detta på grundval av den
kvantifiering som avses i avsnitt 3.2.1.3 eller en specifik evidensbaserad analys som lämnas in av
medlemsstaten för att visa att stödet är nödvändigt.
3.2.1.2
Lämplighet
39.
Den stödåtgärd som föreslås måste vara ett lämpligt policyinstrument för att uppnå det avsedda målet med
stödet, det vill säga det får inte finnas några mindre snedvridande policy- eller stödinstrument som kan uppnå
samma resultat.
378
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/243
3.2.1.2.1. Lämplighet jämfört med alternativa policyinstrument
40.
Statligt stöd är inte det enda policyinstrument som medlemsstaterna har tillgång till för att främja ett utökat
miljöskydd eller säkerställa en effektiv inre energimarknad. Lämpligare instrument kan finnas tillgängliga,
däribland marknadsbaserade instrument eller åtgärder på efterfrågesidan som inbegriper reglering, efterlevnad
av principen om energieffektivitet först (40), offentlig upphandling eller standardisering, såväl som en ökad
finansiering av offentlig infrastruktur och allmänna skatteåtgärder. Icke-bindande instrument, t.ex. frivillig
miljömärkning och spridning av miljövänlig teknik, kan också spela en viktig roll för att uppnå högre nivåer av
miljöskydd (41).
41.
Olika åtgärder för att rätta till samma marknadsmisslyckande kan dock motverka varandra. Detta är fallet om en
effektiv marknadsbaserad mekanism redan har inrättats för att specifikt hantera problemet med externa effekter,
som till exempel unionens utsläppshandelssystem. Ytterligare en stödåtgärd för att hantera samma
marknadsmisslyckande riskerar att minska den marknadsbaserade mekanismens effektivitet. Om en
stödordning syftar till att hantera återstående marknadsmisslyckanden måste den därför vara utformad på ett
sådant sätt att den inte begränsar den marknadsbaserade mekanismens effektivitet.
42.
Efterlevnad av principen att förorenaren betalar enligt miljölagstiftningen syftar till att ett marknadsmiss
lyckande i samband med negativa externa effekter korrigeras. Statligt stöd är därför inte ett lämpligt instrument
i det fallet, och kan inte beviljas i den utsträckning stödmottagaren kan hållas ansvarig för föroreningen enligt
befintlig unionsrätt eller nationell lagstiftning.
3.2.1.2.2. Lämplighet jämfört med andra stödinstrument
43.
Statligt stöd för miljöskydd och energi kan beviljas i olika former. Medlemsstaten bör dock se till att stödet
beviljas i den form som sannolikt orsakar minst snedvridning av handel och konkurrens.
44.
I detta avseende måste medlemsstaten visa varför andra, potentiellt mindre snedvridande stödformer är mindre
lämpliga, såsom förskott med återbetalningsskyldighet jämfört med direkta bidrag, skatteavdrag jämfört med
skattelättnader eller stödformer som baseras på finansiella instrument såsom skuldinstrument jämfört med
kapitalinstrument, bland annat lågräntelån eller räntesubventioner, statliga garantier eller annan finansiering på
förmånliga villkor.
45.
Valet av stödinstrument bör vara lämpligt för det marknadsmisslyckande som stödåtgärden är avsedd att
korrigera. Om de faktiska intäkterna är osäkra, till exempel när det gäller energibesparingsåtgärder, kan förskott
med återbetalningsskyldighet vara det bäst lämpade stödinstrument.
(
40
) Enligt denna princip ska medlemsstaterna inom energiplanering, samt i politiska beslut och investeringsbeslut, ta största möjliga
hänsyn till alternativa kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder till förmån för effektivare energiefterfrågan och energiförsörjning,
framför allt med hjälp av kostnadseffektiva energibesparingar i slutanvändningsledet, initiativ till efterfrågeflexibilitet samt effektivare
omvandling, överföring och distribution av energi, varvid målen för de respektive besluten fortfarande uppnås. Se Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om
ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets
direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv
2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328,
21.12.2018, s. 1).
(
41
) Användning av miljömärkning och miljöpåståenden på produkter kan vara ett annat sätt att ge konsumenter/användare möjlighet att
fatta välgrundade köpbeslut och att öka efterfrågan på miljövänliga produkter. Om kraftfulla miljömärkningar och sanningsenliga
miljöpåståenden är väl utformade, erkända, betrodda och förstås och upplevs som relevanta av konsumenterna kan dessa utgöra ett
kraftfullt redskap för att vägleda och forma (konsumenternas) beteenden i riktning mot mer miljövänliga val. Användning av ett
märknings-/certifieringssystem med tydliga kriterier, som omfattas av extern kontroll (av tredje part), kommer att bli ett av de
effektivaste sätten för företag att visa för konsumenterna och intressenter att de lever upp till högt ställda miljökrav. Mot bakgrund av
detta inkluderar kommissionen inte några särskilda regler beträffande utformning och tillverkning av miljövänliga produkter i dessa
riktlinjer.
379
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/244
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
46.
Medlemsstaten måste visa att stödet har en lämplig utformning för att uppnå målet för den åtgärd som stödet är
riktat till.
3.2.1.3
Propor tionalitet
47.
Stöd anses vara proportionerligt om stödbeloppet per stödmottagare begränsas till vad som är absolut
nödvändigt för att utföra det projekt eller den verksamhet som beviljas stöd.
48.
Som allmän princip gäller att stöd anses vara begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att utföra det
projekt eller den verksamhet som beviljas stöd om stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto (finansierings
underskottet) för att uppnå målet med stödåtgärden, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario utan stöd.
Merkostnaden netto fastställs som skillnaden mellan de ekonomiska intäkterna och kostnaderna (inklusive
investering och drift) för det stödmottagande projektet och motsvarande siffror för det alternativa projekt som
stödmottagaren rimligen skulle kunna utföra utan stöd.
49.
En ingående bedömning av merkostnaden netto kommer inte att krävas om stödbeloppen fastställs genom ett
konkurrensutsatt anbudsförfarande, eftersom det ger en tillförlitlig uppskattning av det minsta stöd som begärs
av de potentiella mottagarna (42). Kommissionen anser därför att stödets proportionalitet säkerställs om
följande kriterier är uppfyllda:
a) Anbudsförfarandet är konkurrensutsatt, dvs. det är öppet, klart, transparent och icke-diskriminerande,
bygger på objektiva kriterier som har fastställts på förhand i enlighet med åtgärdens mål och minimerar
risken för strategisk budgivning.
b) Kriterierna har offentliggjorts i tillräckligt god tid före sista dagen för inlämning av ansökningar för att
möjliggöra en effektiv konkurrens (43).
c) Budgeten eller volymen med anknytning till anbudsförfarandet utgör en bindande begränsning som innebär
att det kan förväntas att inte alla anbudsgivare erhåller stöd. Det förväntade antalet anbudsgivare är
tillräckligt för att säkerställa en effektiv konkurrens. Utformningen av anbudsförfaranden med för få
sökande under genomförandet av en stödordning korrigeras för att återställa effektiv konkurrens under det
efterföljande anbudsförfarandet eller, om det inte är möjligt, så snart som lämpligt.
d) Efterhandsjusteringar av anbudsförfarandets resultat (t.ex. efterföljande förhandlingar om anbudsresultaten
eller ransonering) undviks eftersom de kan undergräva effektiviteten hos förfarandets utgång.
50.
De urvalskriterier som används för att rangordna anbuden och, i förlängningen, för att fördela stödet i det
konkurrensutsatta anbudsförfarandet bör som allmän regel syfta till att sätta bidraget till åtgärdens huvudmål i
direkt eller indirekt förhållande till det stödbelopp som begärs av sökanden. Detta kan exempelvis uttryckas i
stöd per miljöskyddsenhet eller stöd per energienhet (44). Det kan också vara lämpligt att ta med andra
urvalskriterier som varken direkt eller indirekt är kopplade till åtgärdens huvudmål. I sådana fall får dessa andra
kriterier endast utgöra högst 30 % av viktningen för alla urvalskriterierna. Medlemsstaten måste motivera det
föreslagna tillvägagångssättet och säkerställa att det är lämpligt för de mål som eftersträvas.
(
42
) Om ”anbud utan subvention” kan förekomma bör medlemsstaterna förklara hur proportionaliteten kommer att säkerställas. Anbud
utan subvention kan till exempel uppstå om intäkterna från marknaden förväntas stiga över tid och/eller om vinnande budgivare tar
emot koncessioner eller andra fördelar vid sidan av prisstöd. Lägsta prisgränser eller pristak som inskränker konkurrensprocessen och
underminerar proportionaliteten, även om den är noll, bör undvikas.
(
43
) Sex veckor är tillräckligt i normala fall. För särskilt komplicerade eller nyskapande förfaranden kan tidsfristen behöva förlängas. I
motiverade fall, till exempel med enkla eller regelbundna/upprepade förfaranden, kan en kortare tidsfrist vara lämplig.
(
44
) Vid bedömningen av miljöskyddsenheter kan medlemsstaterna till exempel utarbeta en metod som tar hänsyn till utsläpp eller andra
föroreningar i olika steg av den näringsverksamhet, den projektgenomförandetid eller de kostnader för systemintegration som
beviljats stöd. När bidraget till de huvudsakliga målen sätts i förhållande till det begärda stödbeloppet kan medlemsstaterna till
exempel väga de olika objektiva kriterierna och på grundval av stödbeloppet per enhet välja ut det vägda genomsnittet av de objektiva
kriterierna, eller bland ett begränsat urval anbud med det lägsta stödbeloppet per enhet av de objektiva kriterierna välja ut de anbud
som har högst poäng på de objektiva kriterierna. Parametrarna för ett sådant tillvägagångssätt måste kalibreras för att säkerställa att
anbudsförfarandet förblir icke-diskriminerande, ändamålsenligt konkurrenskraftigt och återspeglar det ekonomiska värdet.
380
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/245
51.
Om stödet inte beviljas inom ramen för ett konkurrensutsatt anbudsförfarande måste merkostnaden netto
fastställas genom en jämförelse mellan lönsamheten i de faktiska och kontrafaktiska scenarierna. För att
fastställa finansieringsunderskottet i sådana fall måste medlemsstaten lämna in en kvantifiering, för det faktiska
scenariot och ett trovärdigt kontrafaktiskt scenario, av alla viktiga kostnader och intäkter, stödmottagarnas
beräknade vägda genomsnittliga kapitalkostnad för att diskontera framtida kassaflöden samt nettonuvärdet för
de faktiska och kontrafaktiska scenarierna, under projektets livstid. Kommissionen kommer att kontrollera om
detta kontrafaktiska scenario är realistiskt (45). Medlemsstaten måste motivera de antaganden som används för
varje aspekt av kvantifieringen och förklara och motivera alla metoder som tillämpas. Den typiska
merkostnaden netto kan uppskattas som skillnaden mellan nettonuvärdet för det faktiska scenariot och för det
kontrafaktiska scenariot under referensprojektets livstid.
52.
Ett kontrafaktiskt scenario kan vara att stödmottagaren inte utför någon insats eller investering, eller fortsätter
sin verksamhet utan ändringar. Om det finns belägg för att detta är det mest sannolika kontrafaktiska scenariot
kan merkostnaden netto approximeras genom projektets negativa nettonuvärde i det faktiska scenariot utan
stöd under projektets livstid (med det underförstådda antagandet att nettonuvärdet i det kontrafaktiska
scenariot är noll) (46). Detta kan i synnerhet vara fallet för infrastrukturprojekt.
53.
När det gäller individuellt stöd och individuella ordningar som gynnar ett särskilt begränsat antal stödmottagare
måste beräkningarna och prognoserna i punkt 51 presenteras på nivån för projektets detaljerade affärsplan, och
för stödordningar på grundval av ett eller flera referensprojekt. Om punkt 52 är tillämplig måste det styrkande
underlaget också presenteras på nivån för projektets detaljerade affärsplan, och för stödordningar på grundval
av ett eller flera referensprojekt.
54.
Under vissa omständigheter kan det vara svårt att identifiera stödmottagarens alla fördelar och kostnader och
därmed uppskatta nettonuvärdet i de faktiska och kontrafaktiska scenarierna. Alternativa tillvägagångssätt kan
tillämpas för dessa fall enligt beskrivningen i kapitel 4 för särskilda typer av stöd. I dessa fall kan stödet anses
vara proportionerligt om stödbeloppet inte överstiger den högsta tillåtna stödnivån.
55.
Om inget konkurrensutsatt anbudsförfarande används och osäkerheten kring den framtida kostnads- och
intäktsutvecklingen är stor samt om det råder stark informationsasymmetri kan medlemsstaten kräva att
modeller för ersättningen införs som inte helt och hållet bygger på reglering på förhand. Dessa modeller bygger
snarare på en medelväg av reglering på förhand och i efterhand; alternativt kan återbetalningsmekanismer eller
kostnadsövervakningsmekanismer i efterhand införas, samtidigt som man behåller incitamenten för att
stödmottagarna ska minimera sina kostnader och utveckla sin verksamhet på ett mer effektivt sätt över tid.
3.2.1.3.1. Kumulering
56.
Stöd kan beviljas samtidigt inom ramen för flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål
eller stöd av mindre betydelse i förhållande till samma stödberättigande kostnader, under förutsättning att det
totala stödbeloppet för ett projekt eller en verksamhet inte leder till överkompensation eller överstiger det
maximala stödbelopp som tillåts enligt dessa riktlinjer. Om medlemsstaten tillåter att stöd inom ramen för en
åtgärd kumuleras med stöd inom ramen för en annan åtgärd måste den för varje åtgärd ange vilken metod som
används för att säkerställa att de villkor som fastställs i denna punkt är uppfyllda.
(
45
) Ett kontrafaktiskt scenario där en långsiktig fortsättning av en befintlig verksamhet som inte är miljömässigt hållbar föreslås som
alternativ investering/insats kommer inte att betraktas som realistiskt.
(
46
) I avsaknad av ett alternativt projekt kommer kommissionen att kontrollera att stödbeloppet inte överstiger det minimum som krävs
för att det understödda projektet ska vara tillräckligt lönsamt, till exempel genom att göra det möjligt att uppnå en internränta som
motsvarar det bransch- eller företagsspecifika riktmärket eller tröskelvärdet för avkastning. För detta ändamål kan man även använda
den normala avkastning som krävs av stödmottagaren i andra investeringsprojekt av liknande slag, projektets kapitalkostnader som
helhet eller en avkastning som är vanligt förekommande i den berörda branschen. Alla relevanta förväntade kostnader och fördelar
under projektets löptid måste beaktas.
381
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/246
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
57.
Centralt förvaltad unionsfinansiering som inte står direkt eller indirekt under medlemsstatens kontroll utgör inte
statligt stöd. Om sådan unionsfinansiering kombineras med statligt stöd måste det säkerställas att det totala
belopp av offentliga finansiering som beviljas med avseende på samma stödberättigande kostnader inte leder till
överkompensation.
3.2.1.4
Öppenhet
58.
För att minska de negativa effekterna genom att säkerställa att konkurrenter har tillgång till relevant information
om de verksamheter som får stöd, måste den berörda medlemsstaten offentliggöra följande uppgifter i
kommissionens modul för stödtransparens (47) eller på en övergripande webbplats för statligt stöd på nationell
eller regional nivå:
a) Den fullständiga texten till den godkända stödordningen eller till beslutet om beviljande av individuellt stöd
och dess genomförandebestämmelser, eller en länk till texten.
b) Information om varje individuellt stöd som beviljats tillfälligt eller inom ramen för en stödordning som
godkänts på grundval av dessa riktlinjer och som överstiger 100 000 euro (48).
59.
Medlemsstaterna måste upprätta egna övergripande webbplatser om statligt stöd där den information som krävs
enligt detta avsnitt ska offentliggöras på ett sådant sätt att den är lätt att komma åt. Informationen ska
offentliggöras i ett kalkylbladsformat som inte skyddas av upphovsrätt och som gör att uppgifterna enkelt kan
sökas, hämtas, laddas ner och delas på internet, till exempel i formaten CSV eller XML. Webbplatsen ska vara
tillgänglig för allmänheten utan begränsningar. Användarna ska inte behöva registrera sig för att besöka
webbplatsen.
60.
För stödordningar i form av nedsättning av skatter eller skatteliknande avgifter kommer de villkor som fastställs i
punkt 58(b) att anses vara uppfyllda om medlemsstaterna offentliggör den begärda informationen om
individuella stödbelopp i följande intervall (miljoner euro):
0,1–0,5.
0,5–1.
1–2.
2–5.
5–10.
10–30.
30–60.
60–100.
100–250.
250 eller mer.
61.
Den information som avses i punkt 58(b) ska offentliggöras inom sex månader från den dag då stödet beviljades
eller, om stödet ges i form av skatteförmåner, inom ett år från skattedeklarationens inlämningsdatum (49). När
det gäller otillbörligt men förenligt stöd ska medlemsstaterna säkerställa att denna information offentliggörs i
efterhand inom sex månader från den dag då kommissionen fattade beslut om att stödet är förenligt. För att
reglerna för statligt stöd ska kunna verkställas enligt fördraget måste informationen vara tillgänglig under minst
tio år från den dag då stödet beviljades.
(
47
) Offentlig sökning i modulen för stödtransparens, tillgänglig på https://webgate.ec.europa.eu/competition/transparency/public?lang=sv.
(
48
) Om en medlemsstat lämnar in en vederbörligen motiverad begäran kan undantag göras från detta krav om ett fullständigt och
detaljerat offentliggörande skulle undergräva konkurrensen i efterföljande tilldelningsförfaranden, till exempel genom att möjliggöra
strategisk budgivning.
(
49
) Om det inte finns något formellt krav på en årlig deklaration kommer den 31 december det år för vilket stödet beviljades att betraktas
som beviljandedatum för kodningsändamål.
382
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/247
62.
Kommissionen kommer att lägga ut länkar till de webbplatser för statligt stöd som avses i punkt 59 på sin egen
webbplats.
3.2.2
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens
63.
Enligt artikel 107.3 c i fördraget får kommissionen förklara stöd för att underlätta utvecklingen av vissa
näringsverksamheter eller vissa ekonomiska områden som förenligt, men endast ”när det inte påverkar handeln
i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”.
64.
Tillämpningen av detta negativa villkor kräver en föregående bedömning av stödets snedvridande effekt på
handelsvillkoren. Det ligger i sakens natur att varje stödåtgärd kommer att medföra eller riskera att medföra
snedvridningar av konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom stödåtgärder
förstärker stödmottagarnas konkurrenskraft även om de är nödvändiga, lämpliga, proportionerliga och
transparenta.
65.
Stöd för miljöändamål tenderar till sin natur att gynna miljövänliga produkter och tekniker på bekostnad av
andra, mer förorenande produkter och tekniker, och denna stödeffekt betraktas i princip inte som en otillbörlig
snedvridning av konkurrensen eftersom den är inriktad på marknadsmisslyckanden som gör att stödet är
nödvändigt. Stödet för klimatvänliga produkter och tekniker bidrar dessutom till att uppnå den europeiska
klimatlagens mål för 2030 och 2050. När det gäller miljöskyddsåtgärder kommer kommissionen därför att ta
hänsyn till snedvridande effekter för konkurrenter som också bedriver en miljövänlig verksamhet, även utan
stöd.
66.
Kommissionen anser att stödordningar som är öppna för ett bredare urval av möjliga stödmottagare har eller
sannolikt kommer att ha en mer begränsad snedvridande effekt på konkurrensen än stöd som är inriktat på ett
begränsat antal specifika stödmottagare, framför allt om stödåtgärdens tillämpningsområde omfattar alla
konkurrenter som är villiga att erbjuda samma tjänst, produkt eller fördel.
67.
Statligt stöd för miljö- och energimål kan ha den oavsiktliga effekten att begränsa marknadsfördelarna för de
mest effektiva och innovativa producenterna och samtidigt minska incitamenten för de minst effektiva
producenterna att förbättra och omstrukturera sin verksamhet eller lämna marknaden. Detta kan även leda till
att mer effektiva eller innovativa konkurrenter hindras från att komma in på marknaden. På längre sikt kan
sådana snedvridningar begränsa innovationen, effektiviteten och antagandet av renare teknik. Dessa
snedvridande effekter kan vara särskilt viktiga om stödet beviljas för projekt som har en begränsad övergående
fördel, men som låser ute renare teknik på längre sikt, inbegripet de projekt som är nödvändiga för att uppnå de
medel- och långfristiga klimatmålen i den europeiska klimatlagen. Detta kan till exempel gälla stöd till vissa
verksamheter som använder fossila bränslen som ger en omedelbar minskning av utsläppen av växthusgaser
men leder till långsammare utsläppsminskningar på längre sikt. Allt annat lika gäller att ju närmare den
stödmottagande investeringen är det relevanta måldatumet tidsmässigt, desto större sannolikhet att dess
övergående fördelar uppvägs av de möjliga hämmande effekterna för renare teknik. I sin bedömning kommer
kommissionen därför att ta hänsyn till sådana möjliga kortsiktiga och långsiktiga effekter på konkurrens och
handel.
68.
Stöd kan även snedvrida konkurrensen genom att stärka eller upprätthålla ett betydande marknadsinflytande för
stödmottagaren. Även om stödet inte direkt förstärker ett betydande marknadsinflytande kan detta ske indirekt
genom att befintliga konkurrenter avskräcks från att utöka sin verksamhet eller tvingas att lämna marknaden,
eller genom att nya konkurrenter avskräcks från att komma in på marknaden. Detta måste beaktas, i synnerhet
om stödåtgärden är inriktad på ett begränsat antal specifika stödmottagare eller om etablerade aktörer lyckades
vinna marknadsinflytande före avregleringen av marknaden, vilket i vissa fall gäller för energimarknaderna.
Detta är också relevant i konkurrensutsatta anbudsförfaranden på framväxande marknader, om det finns risk
för att en aktör med stark marknadsställning lyckas med huvuddelen av sina bud och förhindrar att nya aktörer
kommer in på marknaden.
69.
Förutom snedvridningar på produktmarknaderna kan stöd även påverka handeln och valet av plats. Dessa
snedvridningar kan uppstå bland medlemsstaterna, antingen när företag konkurrerar över gränserna eller när
de överväger att använda sina investeringar på annat håll. Stöd som syftar till att upprätthålla näringsverk
samheten i en region eller locka bort den från andra regioner inom den inre marknaden kan orsaka att
verksamheter eller investeringar flyttas från en region till en annan utan nettomiljöeffekter. Kommissionen
383
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/248
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
kommer att kontrollera att stödet inte leder till några uppenbara negativa effekter för konkurrens och handel.
Till exempel kommer stöd för miljö- och energiändamål som endast leder till att en näringsverksamhet
lokaliseras på annat håll utan att förbättra den befintliga nivån på miljöskyddet i medlemsstaterna inte att anses
förenligt med den inre marknaden.
70.
Kommissionen kommer att godkänna åtgärder enligt dessa riktlinjer under högst tio år, men denna period kan i
vissa fall vara begränsad (se punkt 76). Om en medlemsstat vill förlänga åtgärdens varaktighet utöver
maxperioden kan den anmäla stödåtgärden på nytt. Detta innebär att stöd kan beviljas inom ramen för
godkända åtgärder under högst tio år från dagen för anmälan av kommissionens beslut om att stödet är
förenligt.
3.3
Vägning av de positiva effekterna av stödet mot de negativa effekterna på konkurrens och
handel
71.
Som ett sista steg kommer kommissionen att väga stödåtgärdens identifierade negativa effekter på konkurrens-
och handelsvillkoren mot det planerade stödets positiva effekter på den understödda näringsverksamheten,
inklusive dess bidrag till miljöskyddet och målen för energipolitiken samt, i synnerhet, dess bidrag till
övergången mot en miljömässigt hållbar verksamhet och till uppnåendet av de rättsligt bindande målen i den
europeiska klimatlagen och unionens energi- och klimatmål för 2030.
72.
I samband med denna vägning kommer kommissionen att lägga särskild uppmärksamhet på artikel 3 i
förordning (EU) 2020/852, däribland principen om att inte orsaka betydande skada (50), eller andra jämförbara
metoder. Som en del av bedömningen av de negativa effekterna på konkurrens och handel kommer
kommissionen dessutom, i relevanta fall, att ta hänsyn till negativa externa effekter av den verksamhet som
beviljats stöd om sådana externa effekter påverkar konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna negativt
i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset genom att skapa eller förvärra ineffektiviteter på
marknaden, framför allt sådana externa effekter som kan förhindra uppnåendet av klimatmålen i
unionsrätten (51).
73.
Kommissionen kommer endast att anse att stödåtgärden är förenlig med den inre marknaden om de positiva
effekterna uppväger de negativa effekterna. I de fall då den föreslagna stödåtgärden inte kopplas till ett väl
identifierat marknadsmisslyckande på ett lämpligt och proportionerligt sätt, till exempel på grund av fördelens
övergående karaktär och de långvariga snedvridningar detta innebär enligt vad som fastställs i punkt 67,
kommer de negativa snedvridande effekterna på konkurrensen att tendera att uppväga de positiva effekterna av
åtgärden. Kommissionen kommer därför sannolikt att dra slutsatsen att den föreslagna stödåtgärden är
oförenlig.
74.
Åtgärder som direkt eller indirekt inbegriper stöd till fossila bränslen, i synnerhet de mest förorenande fossila
bränslena, skapar sannolikt inte några positiva miljöeffekter, och de har ofta betydande negativa effekter
eftersom de kan öka de negativa externa miljöeffekterna på marknaden. Detsamma gäller åtgärder som
inbegriper nya investeringar i naturgas, såvida det inte kan påvisas att det inte finns någon inlåsningseffekt (52).
Detta gör i princip att en positiv balans för sådana åtgärder är osannolik, vilket förklaras närmare i kapitel 4.
(
50
) Efterlevnaden av principen om att inte orsaka betydande skada har redan verifierats och anses vara uppfylld för åtgärder som är identiska
med åtgärderna inom ramen för planerna för återhämtning och resiliens som godkänts av rådet.
(
51
) Detta skulle även kunna vara fallet om stödet snedvrider driften av ekonomiska instrument som har införts för att internalisera sådana
externa effekter (t.ex. genom att påverka prissignaler som ges av EU:s utsläppshandelssystem eller ett liknande instrument).
(
52
) Detta kan till exempel baseras på en nationell plan för minskade koldioxidutsläpp med bindande mål och/eller omfatta bindande
åtaganden från stödmottagaren att införa teknik för minskade koldioxidutsläpp, såsom CCS/CCU, eller ersätta naturgas med förnybar
eller koldioxidsnål gas, eller att stänga anläggningen enligt en tidsplan som är förenlig med unionens klimatmål. För att uppnå
unionens klimatmål för 2030 och 2050 måste det finnas en tydligt nedåtgående trend vad gäller alla fossila bränslen, inklusive
naturgas. I kommissionens konsekvensbedömning för klimatmålsplanen för 2030 förklaras att den oförminskade användningen av
naturgas fram till 2050 kommer att bli oförenlig med klimatneutralitetsmålet, och användningen av den [måste] minskas med
66–71 % jämfört med 2015 (SWD(2020) 176 final).
384
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/249
75.
Kommissionen kommer i regel att se positivt på åtgärder som föreslås av medlemsstaterna för att underlätta
deltagandet av små och medelstora företag och i tillämpliga fall gemenskaper för förnybar energi i konkurren
sutsatta anbudsförfaranden, under förutsättning att de positiva effekterna av att säkerställa deras deltagande
uppväger de möjliga snedvridande effekterna.
76.
Följande ytterligare faktorer ska beaktas för att fastställa den totala balansen för vissa kategorier av stödordningar
i vissa fall:
a) Ett krav på efterhandsutvärdering enligt beskrivningen i kapitel 5; i sådana fall får kommissionen begränsa
stödordningarnas giltighetstid (vanligtvis till fyra år eller kortare tid) med möjlighet till förlängning genom
en ny anmälan.
b) Ett krav – i frånvaro av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande – på att göra en individuell anmälan av
stödprojekt av en viss storlek eller att uppge vissa egenskaper.
c) Ett krav på att stödåtgärderna ska ha en tidsbegränsning.
4. KATEGORIER AV STÖD
4.1
Stöd för minskning och upptag av växthusgasutsläpp, däribland stöd till förnybar energi och
energieffektivitet
4.1.1
Logisk grund
77.
Unionen har fastställt bindande och ambitiösa mål för att minska växthusgasutsläppen fram till 2030 och 2050
i den europeiska klimatlagen. I förordning (EU) 2018/1999 har unionen fastställt sina energi- och klimatmål för
2030. I energieffektivitetsdirektivet har unionen fastställt bindande energieffektivitetsmål för 2030. Statligt stöd
kan vara nödvändigt för att bidra till uppnåendet av dessa mål och tillhörande nationella bidrag.
4.1.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
78.
I avsnitt 4.1 fastställs bestämmelser om förenlighet för åtgärder som är inriktade på energi från förnybara källor,
inklusive stöd för produktion av förnybar energi eller syntetiska bränslen som framställts med förnybar energi.
Här fastställs även bestämmelser om förenlighet för stödåtgärder med en mängd olika tekniker som i första
hand är inriktade på att minska utsläppen av växthusgaser (53).
4.1.2.1
Stöd till förnybar energi
79.
I detta avsnitt fastställs bestämmelser om förenlighet för åtgärder för att stödja alla typer av förnybar energi.
80.
Stöd för biodrivmedel, flytande biobränslen, biogas (inklusive biometan) och biomassabränslen kan endast
godkännas i den mån de bränslen som får stöd uppfyller de kriterier för hållbarhet och minskning av växthusga
sutsläpp som fastställs i direktiv (EU) 2018/2001 och dess genomförandeakter eller delegerade akter.
81.
Stöd till produktion av energi från avfall kan anses vara förenligt inom ramen för detta avsnitt i den mån
produktionen är begränsad till avfall som uppfyller definitionen av förnybara energikällor.
82.
Stöd till produktion av förnybar vätgas (54) kan bedömas inom ramen för detta avsnitt.
(
53
) Det omfattar investeringar i både befintliga och nya tillgångar.
(
54
) Detta inbegriper elektrolysanläggningar på elnätet som ingått avtal om köp av förnybar el med ekonomiska aktörer som producerar
förnybar el som uppfyller villkoren i den delegerade förordning från kommissionen som antogs i enlighet med artikel 27.3 i direktiv
(EU) 2018/2001.
385
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/250
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.1.2.2
Annat
stöd
för
minskning
och
upptag
av
växthusgasutsläpp
samt
energieffektivitet
83.
Alla tekniker som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser är i princip stödberättigade, däribland stöd för
produktion av koldioxidsnål energi eller syntetiska bränslen som framställs med koldioxidsnål energi, stöd för
att öka energieffektiviteten inklusive högeffektiv kraftvärme, stöd för CCS/CCU, stöd för efterfrågeflexibilitet
och energilagring om detta medför minskade utsläpp samt stöd för att minska eller undvika utsläpp till följd av
industriprocesser, bland annat behandlingen av råvaror. Det omfattar även stöd för upptag av växthusgaser från
miljön. Detta avsnitt gäller inte åtgärder vilkas främsta mål inte är minskning eller upptag av växthusgasutsläpp.
Om en åtgärd bidrar till att både minska utsläppen av växthusgaser och förhindra eller minska utsläppen av
andra föroreningar bedöms åtgärdens förenlighet på grundval av detta avsnitt eller avsnitt 4.5, beroende på
vilket av de två målen som är dominerande.
84.
I detta avsnitt behandlas även särskilda infrastrukturprojekt (däribland för vätgas, andra gaser med låga
koldioxidutsläpp och koldioxid för lagring/användning) som inte omfattas av definitionen av energiinfra
struktur, såväl som projekt som inbegriper särskild infrastruktur och/eller energiinfrastruktur i kombination
med antingen produktion eller förbrukning/användning.
85.
I den mån stödet underlättar investeringar för att förbättra energiprestandan i samband med industriverksamhet
är detta avsnitt även tillämpligt på stöd till små och medelstora företag och små midcap-företag som erbjuder
åtgärder för förbättring av energiprestandan för att underlätta avtal om energiprestanda i den mening som avses
i artikel 2.27 i direktiv 2012/27/EU.
86.
Stöd till produktion av energi från avfall kan anses vara förenligt inom ramen för detta avsnitt i den mån det
endast rör sig om avfall som används för att driva anläggningar som uppfyller definitionen av högeffektiv
kraftvärme.
87.
Stöd till produktion av koldioxidsnål vätgas kan bedömas inom ramen för detta avsnitt.
88.
Stöd till elektrifiering med användning av förnybar och/eller koldioxidsnål el, bland annat för uppvärmnings-
och industriprocesser, kan också bedömas inom ramen för detta avsnitt.
4.1.3
Minimering av snedvridning av konkurrens och handel
4.1.3.1
Stödets nödvändighet
89.
Punkterna 34–37 gäller inte åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Medlemsstaten ska identifiera de
politiska åtgärder som redan har införts för att minska växthusgasutsläppen. Även om unionens utsläppshan
delssystem och tillhörande politiska strategier och åtgärder internaliserar en del av kostnaderna för växthusga
sutsläppen är det dock inte säkert att dessa kostnader internaliseras fullt ut.
90.
Medlemsstaten bör visa att stöd behövs för de föreslagna verksamheterna i enlighet med punkt 38, med
beaktande av den kontrafaktiska situationen (55) såväl som relevanta kostnader och intäkter, inklusive kostnader
och intäkter kopplade till utsläppshandelssystemet och tillhörande politiska strategier och åtgärder som anges i
punkt 89. Om osäkerheten är stor när det gäller den framtida marknadsutvecklingen för en stor del av
nyttokalkylen (till exempel vid investeringar i förnybar energi om intäkterna från el inte kopplas till
kostnaderna för insatsvaror) kan stöd i form av en viss garanterad ersättning för att begränsa exponeringen mot
negativa scenarier anses vara nödvändigt för att säkerställa att den privata investeringen äger rum. I sådana fall
kan begränsningar av lönsamheten och/eller återbetalningskrav med koppling till möjliga positiva scenarier
vara nödvändiga för att säkerställa proportionaliteten.
(
55
) Den kontrafaktiska situationen motsvarar den verksamhet som skulle ha utförts av stödmottagaren i avsaknad av stöd. I vissa fall med
minskade koldioxidutsläpp kan detta inbegripa en investering i ett mindre miljövänligt alternativ. Andra fall där investeringar saknas
eller är försenade kan till exempel inbegripa operativa beslut som skulle ge en mindre miljömässig fördel, till exempel en fortsatt drift
av befintliga anläggningar på plats och/eller inköp av energi.
386
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/251
91.
Om medlemsstaten visar att det finns ett behov av stöd enligt punkt 90 förutsätter kommissionen att det finns
ett återstående marknadsmisslyckande som kan åtgärdas genom stöd för minskning av koldioxidutsläppen, om
den inte har bevis för motsatsen.
92.
För stödordningar som tillämpas under mer än tre år måste medlemsstaten bekräfta att den kommer att
uppdatera sin analys av relevanta kostnader och intäkter åtminstone vart tredje år eller, för stödordningar med
mindre frekvent beviljande av stöd, säkerställa att stödet fortfarande är nödvändigt för varje kategori av
behöriga stödmottagare innan stöd beviljas. Om det inte längre krävs något stöd för en kategori av
stödmottagare bör den kategorin avlägsnas innan ytterligare stöd beviljas (56).
4.1.3.2
Lämplighet
93.
Avsnitt 3.2.1.2 gäller inte åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Kommissionen utgår från att
statligt stöd i princip kan vara en lämplig åtgärd för att uppnå målen om minskade koldioxidutsläpp, med tanke
på att andra politiska instrument ofta inte är tillräckliga för att uppnå dessa mål, under förutsättning att alla
andra villkor för förenlighet är uppfyllda. Eftersom minskningen av koldioxidutsläppen är en stor och
brådskande utmaning kan en rad olika instrument användas, däribland direktstöd.
94.
Stöd för att underlätta avtal om energiprestanda, enligt vad som avses i punkt 85, får endast ha formen av
a) ett lån eller en garanti till den leverantör som erbjuder åtgärder för förbättring av energiprestandan enligt ett
avtal om energiprestanda, eller
b) en finansiell produkt som syftar till att refinansiera den berörda leverantören (t.ex. faktorisering eller
förverkande).
4.1.3.3
Stödberättigande
95.
Koldioxidminskande åtgärder med inriktning på specifika verksamheter som konkurrerar med andra
osubventionerade verksamheter kan förväntas leda till större snedvridningar av konkurrensen jämfört med
åtgärder som är öppna för alla konkurrerande verksamheter. Medlemsstaterna bör därför ge skäl till åtgärder
som inte omfattar alla konkurrerande tekniker och projekt – till exempel alla projekt som verkar på
elmarknaden eller alla företag som producerar hållbara produkter och som har teknisk kapacitet att bidra till en
effektiv minskning av växthusgasutsläppen (57). Dessa skäl bör utgå från objektiva överväganden, till exempel
med koppling till effektivitet, kostnader eller andra relevanta omständigheter. Sådana skäl får grundas på
bevisning som samlats in vid de offentliga samråd som avses i avsnitt 4.1.3.4 i tillämpliga fall.
96.
Kommissionen kommer att bedöma de angivna skälen och kommer exempelvis att anse att ett mer begränsat
stödberättigande inte snedvrider konkurrensen på ett otillbörligt sätt om
a) en åtgärd inriktas på ett särskilt sektorspecifikt eller teknikbaserat mål som fastställts i unionsrätten (58), t.ex.
en stödordning för förnybar energi eller energieffektivitet (59),
b) en åtgärd särskilt syftar till att stödja demonstrationsprojekt,
c) en åtgärd syftar till att inte bara minska koldioxidutsläppen, utan även förbättra luftkvaliteten eller minska
andra föroreningar,
(
56
) Detta påverkar inte rätten att erhålla stöd som redan beviljats (t.ex. för ett tioårskontrakt).
(
57
) Kommissionen kommer i regel inte att kräva att åtgärderna öppnas över gränserna, även om detta kan bidra till att minska eventuella
konkurrensproblem.
(
58
) Till exempel för förnybar vätgas i tillämpliga fall.
(
59
) Stödberättigandet bör i sådana fall endast begränsas i linje med relevanta definitioner om sådana ingår i den sektorspecifika
lagstiftningen. Exempelvis bör en stödordning som utformats för att uppfylla unionens överordnade mål för förnybar energi vara
öppen för all teknik som uppfyller definitionen av förnybara energikällor i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001
av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 8),
samtidigt som en stödordning som utformats för att uppfylla unionens delmål bör vara öppen för all teknik som kan bidra till att
uppnå det delmålet. Medlemsstaterna får emellertid även begränsa tillämpningsområdet för sina stödåtgärder ytterligare, däribland till
vissa typer av förnybara energikällor, på grundval av de andra objektiva kriterier som förtecknas i punkterna 96(b)–(g).
387
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/252
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
d) en medlemsstat fastställer skäl att anta att stödberättigade sektorer eller innovativa tekniker har potential att
ge ett väsentligt och kostnadseffektivt bidrag till miljöskyddet och en djupgående minskning av
koldioxidutsläpp på längre sikt,
e) en åtgärd behöver uppnå en diversifiering som är nödvändig för att undvika att förvärra problem kopplade
till nätstabiliteten (60),
f) ett mer selektivt tillvägagångssätt kan förväntas leda till lägre kostnader för att uppnå miljöskyddet (till
exempel genom sänkta kostnader för systemintegrering som en följd av diversifiering, även mellan
förnybara energikällor, som även skulle kunna omfatta efterfrågeflexibilitet och/eller lagring) och/eller leda
till mindre snedvridning av konkurrensen,
g) ett projekt har valts ut efter en öppen anbudsinfordran för att utgöra en del av ett större integrerat gränsöver
skridande projekt som gemensamt utformats av flera medlemsstater och som är tänkt att bidra väsentligt till
miljöskydd av gemensamt intresse för unionen, och som antingen tillämpar innovativ teknik som är ett
resultat av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som bedrivits av stödmottagaren eller
någon annan enhet, förutsatt att den förstnämnda förvärvar rätten att använda resultaten av den tidigare
forskningen, utvecklingen och innovationen eller är bland de första som använder den innovativa tekniken
inom sin sektor.
97.
Medlemsstaterna ska regelbundet se över reglerna för stödberättigandet och tillhörande regler för att säkerställa
att alla skäl som uppgetts för att motivera ett mer begränsat stödberättigande fortsätter att gälla under varje
stödordnings hela livstid, dvs. att varje begränsning av stödberättigandet fortfarande kan motiveras om nya
tekniker eller metoder utvecklas eller om fler uppgifter blir tillgängliga.
4.1.3.4
Offentligt samråd
98.
Avsnitt 4.1.3.4 ska tillämpas från den 1 juli 2023.
99.
Innan stödet anmäls ska medlemsstaterna, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall, genomföra ett
offentligt samråd om konsekvenserna för konkurrensen och proportionaliteten hos de åtgärder som ska
anmälas enligt detta avsnitt. Samrådsskyldigheten gäller inte ändringar av redan godkända åtgärder som inte
påverkar deras tillämpningsområde eller stödberättigande eller förlänger deras varaktighet längre än tio år efter
anmälan av det ursprungliga beslutet från kommissionen om att stödet är förenligt, och inte heller i de fall som
avses i punkt 100. För att avgöra om en åtgärd är motiverad, med beaktande av kriterierna i dessa riktlinjer,
krävs följande typer av offentliga samråd (61):
a) För åtgärder där det beräknade genomsnittliga årliga stöd som ska beviljas är minst 150 miljoner euro per år
ska ett offentligt samråd anordnas under minst sex veckor och omfatta följande punkter:
i) Stödberättigande.
ii) Metod och uppskattning av subvention per ton utsläpp av koldioxidekvivalenter (62) som undviks (per
projekt eller referensprojekt).
iii) Det användnings- och tillämpningsområde som föreslås för konkurrensutsatta anbudsförfaranden och
eventuella undantag.
(
60
) I fall som inbegriper regionalt stöd bör medlemsstaten kunna visa att stödtjänster och regler för omdirigering möjliggör en effektiv
användning och lagring av förnybara energikällor, tillgodoser efterfrågan på energi och gynnar val av plats och tekniska lösningar
som bidrar till nätets stabilitet i linje med förordning (EU) 2019/943 och direktiv (EU) 2019/944. Om medlemsstaten identifierar ett
lokalt problem med försörjningssäkerheten som inte kan lösas på medellång sikt (t.ex. inom 5–10 år) genom förbättringar av
marknadens utformning eller tillräcklig förstärkning av nätet bör en åtgärd för att lösa detta problem utformas och bedömas enligt
avsnitt 4.8.
(
61
) Medlemsstaterna får använda befintliga nationella samrådsförfaranden när det gäller dessa krav. Så länge samråden omfattar de
punkter som ingår i dessa riktlinjer och utförs under hela den tid som krävs behövs inte något separat samråd. Ett separat samråd
krävs inte heller för de ärenden som avses i punkt 96(g).
(
62
) Koldioxidekvivalent (CO
2
e) är ett mått som används för att jämföra utsläpp från olika växthusgaser på grundval av deras globala
uppvärmningspotential, genom att omvandla mängder av andra gaser till motsvarande mängd koldioxid med samma globala
uppvärmningspotential.
388
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/253
iv) Huvudsakliga parametrar för tilldelningen av stödet (63), bland annat för främjande av konkurrens mellan
olika typer av stödmottagare (64).
v) De huvudsakliga antaganden som ligger till grund för den kvantifiering som används för att påvisa
stimulanseffekten, nödvändigheten och proportionaliteten.
vi) Om nya investeringar i naturgasbaserad produktion eller industriell produktion kan få stöd, vilka
skyddsåtgärder som föreslås för att säkerställa förenligheten med unionens klimatmål (se punkt 129).
b) För åtgärder där det beräknade genomsnittliga årliga stöd som ska beviljas är mindre än 150 miljoner euro
per år ska ett offentligt samråd anordnas under minst fyra veckor och omfatta följande punkter:
i) Stödberättigande.
ii) Det användnings- och tillämpningsområde som föreslås för konkurrensutsatta anbudsförfaranden och
eventuella undantag.
iii) Om nya investeringar i naturgasbaserad produktion eller industriell produktion kan få stöd, vilka
skyddsåtgärder som föreslås för att säkerställa förenligheten med unionens klimatmål (se punkt 129).
100.
Inget offentligt samråd krävs för åtgärder som omfattas av punkt 99(b) om konkurrensutsatta anbudsför
faranden används och om åtgärden inte stöder investeringar i generering eller produktion av energi, eller andra
verksamheter, som baseras på fossila bränslen.
101.
Frågeformulären för samrådet ska publiceras på en offentlig webbplats. Medlemsstaterna måste redovisa
resultatet av samrådet med en sammanfattning och svar på de synpunkter som tagits emot. Detta bör omfatta
en förklaring av hur de möjliga negativa effekterna på konkurrensen har minimerats genom den föreslagna
åtgärdens tillämpningsområde eller stödberättigande. Medlemsstaterna ska tillhandahålla en länk till sitt svar på
samrådet som en del av ansökan om stödåtgärder enligt detta avsnitt.
102.
I exceptionella och vederbörligen motiverade fall kan kommissionen överväga alternativa metoder för samråd,
under förutsättning att de berörda parternas synpunkter beaktas i (det fortsatta) genomförandet av stödet. I
sådana fall kan det hända att de alternativa metoderna måste kombineras med korrigerande åtgärder för att
minska möjliga snedvridande effekter av åtgärden.
4.1.3.5
Propor tionalitet
103.
Stöd för att minska utsläppen av växthusgaser bör i allmänhet beviljas genom ett konkurrensutsatt
anbudsförfarande enligt beskrivningen i punkterna 49 och 50 så att målen för åtgärden (65) kan uppnås på ett
proportionerligt sätt som minimerar snedvridningen av konkurrensen och handeln. Budgeten eller volymen
med anknytning till anbudsförfarandet utgör en bindande begränsning som innebär att det kan förväntas att
inte alla anbudsgivare erhåller stöd. Det förväntade antalet anbudsgivare är tillräckligt för att säkerställa en
effektiv konkurrens. Utformningen av anbudsförfaranden med för få sökande under genomförandet av en
stödordning korrigeras för att återställa effektiv konkurrens under det efterföljande anbudsförfarandet eller, om
det inte är möjligt, så snart som det är lämpligt (66).
(
63
) Exempelvis leveranstid mellan det konkurrensutsatta förfarandet och leveransperioden samt anbuds- och prissättningsregler.
(
64
) Till exempel om avtalen är olika långa eller om det finns olika metoder för att beräkna beloppet för den stödberättigade kapaciteten/
produktionen från olika typer av teknik eller olika metoder för att beräkna eller betala bidragen.
(
65
) Till exempel uppnåendet av medlemsstatens mål för minskning av koldioxidutsläppen.
(
66
) En sådan bindande begränsning kan uppnås på en rad olika kompletterande sätt, inbegripet åtgärder för att lindra eventuella
begränsningar på utbudssidan, justera volymen så att den återspeglar det sannolikt tillgängliga utbudet vid en viss tidpunkt och/eller
ändra andra inslag i utformningen av anbudsförfarandet (t.ex. kriterier för stödberättigande för deltagande) i syfte att uppnå målet för
åtgärden (t.ex. medlemsstaternas mål om minskade koldioxidutsläpp) på ett proportionerligt sätt som minimerar snedvridningen av
konkurrensen och handeln. Samtidigt som medlemsstaterna värnar om proportionalitet och konkurrenskraft kan de också beakta
investerarnas berättigade förväntningar.
389
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/254
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
104.
Anbudsförfarandet bör i princip vara öppet för alla behöriga stödmottagare för att möjliggöra en
kostnadseffektiv fördelning av stödet och minska snedvridningarna av konkurrensen. Förfarandet kan
emellertid begränsas till en eller flera särskilda kategorier av stödmottagare om det finns bevis, däribland
relevanta bevis som samlats in vid det offentliga samrådet, som till exempel visar att
a) ett enskilt förfarande som är öppet för alla behöriga stödmottagare inte skulle leda till ett optimalt resultat
eller inte skulle göra det möjligt att uppnå åtgärdens mål – en motivering som kan hänvisa till kriterierna i
punkt 96,
b) det finns en väsentlig avvikelse mellan de budgivningsnivåer som olika kategorier av stödmottagare förväntas
erbjuda (detta är vanligen fallet om de förväntade konkurrensutsatta budgivningsnivåerna – på grundval av
den analys som krävs enligt punkt 90 – avviker med mer än 10 %); i sådana fall får separata konkurren
sutsatta budgivningsprocesser användas så att kategorier av stödmottagare med liknande kostnader
konkurrerar med varandra.
105.
Om en medlemsstat förlitar sig på undantagen i punkt 104 (b) för en stödordning som kommer att löpa under
mer än tre år bör den analys som krävs enligt punkt 92 även omfatta huruvida de undantagen fortfarande
gäller. Framför allt måste medlemsstaterna bekräfta att sådana stödordningar kommer att anpassas efterhand
för att säkerställa att tekniker där buden förväntas ligga inom 10 % från varandra omfattas av samma konkurren
sutsatta anbudsförfarande. Medlemsstaterna får även välja att anordna separata anbudsförfaranden om den
uppdaterade analys som avses i punkt 92 visar att kostnaderna har börjat avvika så mycket att anbuden varierar
med mer än 10 %.
106.
Om den analys som krävs enligt punkt 90 visar att det kan finnas en väsentlig avvikelse mellan de
budgivningsnivåer som olika kategorier av stödmottagare förväntas erbjuda bör medlemsstaterna ta hänsyn till
risken för överkompensation av billigare teknik. Detta kommer även att beaktas vid kommissionens
bedömning. I vissa fall kan anbudsbegränsningar krävas för att begränsa det högsta anbudet från enskilda
anbudsgivare i särskilda kategorier. Anbudsbegränsningar bör motiveras med hänvisning till den kvantifiering
för referensprojekt som avses i punkterna 51, 52 och 53.
107.
Undantag från kravet att tilldela stöd och fastställa stödnivån genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande kan
vara motiverade om det finns bevis, däribland bevis som samlats in under det offentliga samrådet, på att följande
gäller:
a) Om det saknas tillräckligt med potentiella anbud eller ett tillräckligt antal potentiella budgivare för att
säkerställa konkurrensen måste medlemsstaten visa att det inte är möjligt att öka konkurrensen genom att
minska budgeten eller underlätta deltagandet i budgivningsprocessen (till exempel genom att identifiera
ytterligare mark för exploatering eller anpassa kraven på förhandskvalificering) beroende på vad som är
tillämpligt.
b) Stödmottagarna är små projekt enligt följande definition:
i) Projekt för generering eller lagring av elektricitet – projekt med installerad kapacitet som understiger eller
är lika med 1 MW.
ii) Förbrukning av elektricitet – projekt med maximalt behov som understiger eller är lika med 1 MW.
iii) Teknik för värme- och gasproduktion – projekt med installerad kapacitet eller motsvarande som
understiger eller är lika med 1 MW.
iv) Projekt där 100 % ägs av små eller medelstora företag eller drivs av en gemenskap för förnybar energi –
projekt med installerad kapacitet eller maximalt behov som är lika med eller understiger 6 MW.
v) Projekt som är helägda av små företag och mikroföretag eller av gemenskaper för förnybar energi endast
för vindkraft och som är lika med eller understiger 18 MW installerad kapacitet.
vi) Energieffektivitetsåtgärder som inte innefattar energiproduktion som gynnar små och medelstora
företag, om stödmottagarna erhåller mindre än 300 000 euro per projekt.
c) Enskilda projekt som uppfyller båda följande villkor:
i) Projektet har valts ut efter en öppen anbudsinfordran för att utgöra en del av ett större integrerat
gränsöverskridande projekt som gemensamt utformats av flera medlemsstater och som är tänkt att bidra
väsentligt till miljöskydd av gemensamt intresse för unionen.
390
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/255
ii) Projektet tillämpar antingen innovativ teknik som är ett resultat av forsknings-, utvecklings- och
innovationsverksamhet som bedrivits av stödmottagaren eller någon annan enhet, förutsatt att den
förstnämnda förvärvar rätten att använda resultaten av den tidigare forskningen, utvecklingen och
innovationen eller är bland de första som använder den innovativa tekniken inom sin sektor.
108.
Medlemsstaterna får även använda konkurrensbaserade certifikat eller system för leverantörens skyldighet för att
fastställa stödbeloppet och tilldela stöd under förutsättning att
a) efterfrågan inom stödordningen är lägre än den potentiella tillgången,
b) det uppköpspris eller påföljdspris som tillämpas på en konsument eller leverantör som inte har köpt det antal
certifikat som krävs (dvs. det högsta pris som skulle betalas för stöd) fastställs på en tillräckligt hög nivå för
att skapa incitament för efterlevnaden av skyldigheten; påföljdspriset bör dock baseras på den kvantifiering
som avses i punkterna 51, 52 och 53 för att undvika att en alltför hög nivå leder till överkompensation,
c) medlemsstaterna tar hänsyn till de uppgifter om stöd som redan har tagits emot i form av dokumentationen
från massbalanssystemet enligt artikel 30 i direktiv (EU) 2018/2001 om stödordningarna inbegriper stöd till
biobränslen, flytande biobränslen och biomassabränslen, för att undvika överkompensation.
109.
Medlemsstaterna får även utforma stödordningar som är inriktade på koldioxidminskning eller energieffektivitet
i form av nedsättning av skatter eller skatteliknande avgifter som används för att finansiera miljöpolitiska mål.
Ett konkurrensutsatt anbudsförfarande är inte obligatoriskt för sådana ordningar. Sådant stöd måste emellertid i
princip beviljas på samma sätt för alla stödberättigade företag inom samma näringsverksamhetssektor som är i
samma eller liknande faktiska situation när det gäller stödåtgärdens syften eller mål. Den medlemsstat som
anmäler stödet måste införa en årlig övervakningsmekanism för att verifiera att stödet fortfarande är
nödvändigt. Detta avsnitt omfattar inte nedsättningar av skatter eller avgifter som avspeglar de väsentliga
kostnaderna för tillhandahållande av energi eller tillhörande tjänster. Till exempel ingår inte nedsättningar av
nätavgifter eller avgifter för att finansiera kapacitetsmekanismer i tillämpningsområdet för detta avsnitt.
110.
Om en nedsättning av skatten eller den skatteliknande avgiften leder till sänkta återkommande driftskostnader
får stödbeloppet inte överstiga skillnaden mellan kostnaderna för det miljövänliga projektet och för det mindre
miljövänliga kontrafaktiska scenariot. Om det miljövänligare projektet eller den miljövänligare verksamheten
kan leda till möjliga kostnadsbesparingar eller ytterligare intäkter måste dessa beaktas när stödets
proportionalitet fastställs.
111.
När medlemsstaterna utformar stödordningar måste de ta hänsyn till de uppgifter om stöd som redan har tagits
emot i form av dokumentationen från massbalanssystemet enligt artikel 30 i direktiv (EU) 2018/2001.
112.
Om koncessioner eller andra förmåner beviljas som en del av stödåtgärderna – däribland rätten att använda mark,
havsbotten eller floder eller rätten att ansluta sig till infrastruktur – måste medlemsstaterna säkerställa att sådana
koncessioner tilldelas på grundval av objektiva och transparenta kriterier kopplade till målen med stödåtgärden (se
punkt 50).
113.
Om stödet har formen av ett prioriterat lån till den leverantör som erbjuder åtgärder för förbättring av
energiprestandan enligt ett avtal om energiprestanda bör låneinstrumenten säkerställa en betydande andel
saminvestering av de kommersiella institut som tillhandahåller lånefinansiering. Detta förutsätts vara fallet om
andelen inte är mindre än 30 % av värdet på leverantörens underliggande portfölj av avtal om energiprestanda.
Återbetalningen från leverantören av åtgärder för förbättring av energiprestandan måste åtminstone motsvara
lånets nominella värde. Om stödet beviljas i form av en garanti får den statliga garantin inte överstiga 80 % av
det underliggande lånets kapitalbelopp, och förlusterna ska bäras proportionellt och enligt samma villkor av
kreditinstitutet och staten. Det garanterade beloppet måste minska proportionellt och på ett sådant sätt att
garantin aldrig täcker mer än 80 % av det utestående lånet. Det statliga lånet eller den statliga garantin till
leverantören av åtgärder för förbättring av energiprestandan ska begränsas till högst 10 år.
391
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/256
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.1.4
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering
114.
Bortsett från punkt 70 gäller avsnitten 3.2.2 och 3.3 inte åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.
115.
Denna punkt gäller från och med den 1 juli 2023. Subventionen per ton utsläpp av koldioxidekvivalenter som
undviks måste uppskattas för varje projekt eller – om det rör sig om stödordningar – varje referensprojekt, och
antagandena och metoderna för den beräkningen ska redovisas. I den mån det är möjligt bör uppskattningen
fastställa verksamhetens nettominskning av utsläpp, med beaktande av utsläpp som skapas eller minskas under
livscykeln. En kortsiktig och långsiktig samordning med andra relevanta strategier och åtgärder, däribland
unionens utsläppshandelssystem, bör också övervägas. För att kunna jämföra kostnaderna för olika miljöskydds
åtgärder bör metoden i princip vara likvärdig för alla åtgärder som främjas av en medlemsstat (67).
116.
För att ge positiva miljöeffekter genom minskade koldioxidutsläpp får stödet inte bara göra att utsläppen flyttas
från en sektor till en annan, utan det måste ge en total minskning av växthusgasutsläppen.
117.
För att undvika risken för dubbla subventioner och säkerställa att minskningen av växthusgasutsläpp verifieras
måste stöd för minskning av koldioxidutsläpp från industriell verksamhet leda till en minskning av de utsläpp
som härrör direkt från den berörda industriverksamheten. Stöd för förbättring av energieffektiviteten i
industriell verksamhet måste leda till en förbättring av energieffektiviteten i stödmottagarnas verksamheter.
118.
Genom undantag från kravet i den sista meningen i punkt 117 kan förbättringar av energieffektiviteten i
samband med industriverksamhet få stöd som beviljats för att underlätta avtal om energiprestanda.
119.
Om stödet för att underlätta avtal om energiprestanda inte beviljas som resultat av ett konkurrensutsatt
anbudsförfarande ska statligt stöd i princip beviljas på samma sätt för alla stödberättigade företag som verkar i
samma näringsverksamhetssektor och som befinner sig i samma eller en liknande faktisk situation med
avseende på stödåtgärdens syften eller mål.
120.
För att inte en budget ska tilldelas projekt som inte genomförs, vilket skulle kunna förhindra att nya aktörer
kommer in på marknaden, ska medlemsstaterna visa att rimliga åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa
att projekt som beviljas stöd faktiskt kommer att genomföras, till exempel fastställande av tydliga tidsfrister för
projektets genomförande, kontroller av projektets genomförbarhet som en del av förhandsurvalet för
mottagande av stöd, krav på att deltagarna betalar säkerheter eller övervakning av projektets utveckling och
utformning. Medlemsstaterna får emellertid bevilja mer flexibilitet när det gäller kraven på förkvalificering för
projekt som utvecklats och som till 100 % ägs av små eller medelstora företag eller av gemenskaper för
förnybar energi för att undanröja eventuella hinder för deras deltagande (68).
(
67
) Principerna för den beräkning av minskade växthusgasutsläpp som används för EU:s innovationsfond utgör en användbar
referenspunkt och finns tillgängliga på https://ec.europa.eu/info/funding-tenders/opportunities/docs/2021-2027/innovfund/wp-call/
2021/call-annex_c_innovfund-lsc-2021_en.pdf. Om elektricitet används som insatsvara måste emellertid utsläppen i samband med
framställning av denna elektricitet beaktas i den metod som används. Medlemsstaterna får välja att använda subventionsnivån per ton
av utsläpp som undviks räknat i koldioxidekvivalenter som urvalskriterium i sina stödåtgärder, men är inte skyldiga att göra det.
(
68
) Såsom anges i punkt 75 kommer kommissionen i regel att vara positiv till andra åtgärder som föreslås av medlemsstaterna för att
underlätta deltagandet av små och medelstora företag eller gemenskaper för förnybar energi i konkurrensutsatta anbudsförfaranden,
under förutsättning att de positiva effekterna av att säkerställa deras deltagande uppväger de möjliga snedvridande effekterna.
392
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/257
121.
Stöd för minskning av koldioxidutsläpp kan ha många olika former, däribland förskottsbidrag och avtal för
pågående stödbetalningar, t.ex. CFD-kontrakt (69). Stöd som täcker kostnader som främst är kopplade till drift
snarare än investeringar bör endast användas om medlemsstaten kan visa att detta leder till fler miljövänliga
driftsbeslut.
122.
Om stödet i första hand behövs för att täcka kortsiktiga variabla kostnader, t.ex. kostnader för biomassabränslen eller
elektricitet, och betalas ut under perioder som överstiger ett år, bör medlemsstaterna bekräfta att de produktions
kostnader som stödbeloppet baseras på övervakas och att stödbeloppet uppdateras minst en gång per år.
123.
Stödet ska vara utformat så att det förhindrar en otillbörlig snedvridning av marknadens effektiva funktion och, i
synnerhet, bevarar effektiva driftsincitament och prissignaler. Stödmottagarna bör till exempel förbli
exponerade för prisvariation och marknadsrisk, såvida inte detta gör det svårare att uppnå åtgärdens mål.
Framför allt bör stödmottagarna inte uppmuntras att erbjuda sin produktion till priser under
marginalkostnaderna, och de får inte ta emot stöd för produktion under perioder då produktionens
marknadsvärde är negativt (70).
124.
Kommissionen kommer att göra en bedömning från fall till fall för åtgärder som inbegriper särskilda infrastruk
turprojekt. I sin bedömning kommer kommissionen bland annat att ta hänsyn till infrastrukturens storlek i
förhållande till den relevanta marknaden, åtgärdens inverkan på sannolikheten för ytterligare marknadsbaserade
investeringar, i vilken utsträckning infrastrukturen inledningsvis är avsedd för en enskild användare eller en grupp av
användare och huruvida det finns en trovärdig plan eller ett fast åtagande för anslutning till ett större nät,
varaktigheten för eventuella undantag från lagstiftningen om den inre marknaden, den relevanta marknadens
struktur samt stödmottagarnas ställning på den marknaden.
125.
Om infrastrukturen inledningsvis endast har anslutningar till ett begränsat antal användare kan den
snedvridande effekten mildras om den ingår i en plan för att utveckla ett större unionsnät på grundval av
följande kriterier:
a) Ansvaret för infrastrukturen bör skiljas från all annan verksamhet, och kostnaderna för åtkomst och
användning bör redovisas öppet.
b) Såvida det inte undergräver uppnåendet av stödets mål bör stödet vara förenat med åtagandet att öppna upp
infrastrukturen (71) för tredje parter på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor (däribland offentliga
anbudsinfordringar för anslutningsförfrågningar på likvärdiga villkor).
c) Den fördel som stödmottagarna får fram till dess att en sådan bredare utveckling äger rum kan behöva
kompenseras, till exempel genom att bidra till den fortsatta utbyggnaden av nätet.
d) Den fördel som erhålls av de berörda användarna kan behöva begränsas och/eller delas med andra aktörer.
126.
För att undvika att målet med åtgärden eller andra av unionens miljöskyddsmål undergrävs får incitament inte
skapas för produktion av energi som ersätter mindre förorenande energislag. Om till exempel kraftvärme
baserad på icke-förnybara källor får stöd, eller om energiproduktion från biomassa får stöd, får detta, så långt
det är möjligt, inte skapa incitament att generera el eller värme vid tidpunkter då detta skulle innebära en
inskränkning av förnybara energikällor med nollföroreningar av luften.
(
69
) Ett CFD-kontrakt ger stödmottagaren rätt till en betalning som motsvarar skillnaden mellan ett fast lösenpris och ett referenspris – t.
ex. ett marknadspris, per produktionsenhet. De har använts för elproduktionsåtgärder under de senaste åren, men kan även involvera
ett referenspris kopplat till utsläppshandelssystemet, dvs. differenskontrakt. Sådana differenskontrakt kan vara ett användbart verktyg
för att marknadsföra banbrytande teknik som kan vara nödvändig för att uppnå en koldioxidminskning inom industrin. CFD-
kontrakt kan även involvera återbetalningar från stödmottagare till skattebetalare eller konsumenter för perioder då referenspriset
överskrider lösenpriset.
(
70
) Småskaliga anläggningar för produktion av el från förnybara energikällor kan gynnas av direkt prisstöd som omfattar de fullständiga
kostnaderna för driften och för vilket det inte krävs att de säljer sin el på marknaden, i enlighet med undantaget i artikel 4.3 i direktiv
(EU) 2018/2001. Anläggningar anses vara småskaliga om deras kapacitet är lägre än det tillämpliga tröskelvärdet i artikel 5 i
förordning (EU) 2019/943.
(
71
) Detta avser de tillgångar som anges i punkt 19(36).
393
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/258
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
127.
Stöd för minskning av koldioxidutsläpp kan snedvrida konkurrensen på ett otillbörligt sätt om det ersätter
investeringar i renare alternativ som redan finns tillgängliga på marknaden, eller om det låser in vissa tekniker
och därmed hindrar den bredare utvecklingen av en marknad för och användningen av renare lösningar.
Kommissionen kommer därför även att kontrollera att stödåtgärden inte stimulerar eller förlänger
förbrukningen av fossila bränslen och fossil energi (72), och därmed hindrar utvecklingen av renare alternativ
och avsevärt begränsar investeringens övergripande miljönytta. Medlemsstaterna bör förklara hur de tänker
undvika denna risk, till exempel genom bindande åtaganden att i första hand använda förnybara bränslen eller
bränslen med låga koldioxidutsläpp, eller fasa ut fossila energislag.
128.
Kommissionen konstaterar att vissa stödåtgärder har negativa effekter på konkurrens och handel som sannolikt inte
kan uppvägas. I synnerhet kan vissa stödåtgärder förvärra marknadsmisslyckanden och skapa ineffektivitet, vilket
påverkar konsumenterna och den sociala välfärden. Till exempel kan åtgärder som stimulerar nya investeringar i
energi- eller industriproduktion med de mest förorenande fossila bränslena, däribland kol, diesel, brunkol, olja, torv
och oljeskiffer, öka de negativa externa miljöeffekterna på marknaden. De kommer inte att anses ha några positiva
miljöeffekter med tanke på att sådana bränslen inte är förenliga med unionens klimatmål.
129.
På liknande sätt kan åtgärder som stimulerar nya investeringar i energi- eller industriproduktion med naturgas minska
utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar på kort sikt, men samtidigt förvärra de negativa externa
miljöeffekterna på längre sikt jämfört med alternativa investeringar. För att naturgasinvesteringar ska anses ha
positiva miljöeffekter måste medlemsstaterna kunna förklara hur de kommer att säkerställa att investeringarna bidrar
till att uppnå unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmål för 2050. Medlemsstaterna måste i synnerhet
förklara hur en inlåsning av denna gaseldade energiproduktion eller gaseldade produktionsutrustning kommer att
undvikas. Detta kan till exempel baseras på en nationell plan för minskade koldioxidutsläpp med bindande mål
och/eller omfatta bindande åtaganden från stödmottagaren att införa teknik för minskade koldioxidutsläpp, såsom
CCS/CCU, eller ersätta naturgas med förnybar eller koldioxidsnål gas, eller att stänga anläggningen enligt en tidsplan
som är förenlig med unionens klimatmål. Åtagandena bör omfatta ett eller flera trovärdiga delmål för minskning av
utsläppen för att uppnå klimatneutralitet senast 2050.
130.
Framställning av biobränslen från foder- och livsmedelsgrödor kan skapa en ökad efterfrågan på mark och leda
till att områden med stora kollager, som skogar, våtmarker och torvmark, omvandlas till jordbruksmark, vilket
leder till ytterligare växthusgasutsläpp. Detta är skälet till att direktiv (EU) 2018/2001 omfattar en begränsning
av mängden biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen från foder- och livsmedelsgrödor som
kan räknas med avseende på målen för förnybar energi. Kommissionen anser att vissa stödåtgärder kan förvärra
indirekta negativa externa miljöeffekter. Kommissionen kommer därför i princip att anse att statligt stöd för
biodrivmedel, flytande biobränslen, biogas och biomassabränslen som överstiger de tak för fastställande av
stödberättigande för beräkningen av den slutliga energianvändningen brutto från förnybara källor i den berörda
medlemsstaten, i enlighet med artikel 26 i direktiv (EU) 2018/2001, sannolikt inte ger positiva effekter som kan
uppväga de negativa effekterna av åtgärden.
131.
Om risker för ytterligare snedvridning av konkurrensen identifieras, eller om åtgärderna är särskilt nyskapande eller
svåröverskådliga, får kommissionen införa villkor enligt punkt 76.
132.
För individuella stödåtgärder eller stödordningar som gynnar ett särskilt begränsat antal stödmottagare eller en
befintlig stödmottagare bör medlemsstaterna dessutom kunna visa att den föreslagna stödåtgärden inte
kommer att leda till snedvridningar av konkurrensen, till exempel genom ökad marknadsmakt. Även om stödet
inte direkt ökar marknadsmakten kan detta ske indirekt genom att befintliga konkurrenter avskräcks från att
utöka sin verksamhet eller förmås att lämna marknaden, eller genom att nya konkurrenter avskräcks från att
komma in på marknaden. När kommissionen bedömer de negativa effekterna av de stödåtgärderna kommer
den att inrikta sin analys av den överblickbara påverkan stödet kan ha på konkurrensen mellan företagen på
den berörda produktmarknaden, såväl som i föregående eller efterföljande marknadsled i förekommande fall,
och på risken för överkapacitet. Kommissionen kommer även att utvärdera de möjliga negativa effekterna på
handeln, däribland risken för att medlemsstaterna kapplöper om stöd i samband med valet av placeringsort.
(
72
) Inklusive koldioxidsnåla bränslen från icke-förnybara källor och energibärare som inte medför utsläpp från avgasröret, utan
produceras i en koldioxidintensiv process.
394
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/259
133.
Om stödet beviljas utan ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, och om åtgärden gynnar ett särskilt begränsat
antal stödmottagare eller en befintlig stödmottagare, får kommissionen kräva att medlemsstaten säkerställer att
stödmottagaren sprider den know-how som erhållits som resultat av det understödda projektet för att påskynda
införandet av de framgångsrikt demonstrerade teknikerna.
134.
Under förutsättning att alla andra förenlighetsvillkor är uppfyllda kommer kommissionen vanligtvis att anta att
koldioxidbegränsande åtgärder skapar en positiv balans (dvs. de positiva effekterna uppväger snedvridningarna
av den inre marknaden) tack vare deras bidrag för att begränsa klimatförändringar, vilket anges som ett
miljömål i förordning (EU) 2020/852, och/eller deras bidrag för att uppfylla unionens energi- och klimatmål, så
länge det inte finns några tydliga indikationer på bristande efterlevnad av principen om att inte orsaka betydande
skada (73). Om ovanstående antagande inte är tillämpligt kommer kommissionen att bedöma huruvida de
positiva effekterna (däribland efterlevnaden av punkterna i avsnitt 4.1.4 och eventuella åtaganden enligt punkt
129) generellt sett uppväger de negativa konsekvenserna för den inre marknaden.
4.2
Stöd för förbättring av byggnaders energi- och miljöprestanda
4.2.1
Bakgrund till stödet
135.
Åtgärder som syftar till att förbättra byggnaders energi- och miljöprestanda inriktas på negativa externa effekter
genom att skapa individuella incitament för att uppnå mål för energibesparingar och för minskade utsläpp av
växthusgaser och luftföroreningar. Utöver de allmänna marknadsmisslyckanden som anges i kapitel 3 kan
särskilda marknadsmisslyckanden uppstå på området energi- och miljöprestanda i byggnader. Om till exempel
renovering övervägs är åtgärderna för energi- och miljöprestanda vanligen till nytta inte bara för
fastighetsägaren, som i normala fall bär renoveringskostnaderna, utan även för hyresgästerna. Kommissionen
anser därför att statligt stöd kan behövas för att främja investeringar i syfte att förbättra byggnaders energi- och
miljöprestanda.
4.2.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
136.
Stöd kan beviljas för förbättring av byggnaders energieffektivitet.
137.
Ett sådant stöd kan kombineras med stöd för någon eller samtliga av följande åtgärder:
a) Installation av integrerade lokala anläggningar för förnybar energi som genererar elektricitet, värme eller
kyla.
b) Installation av utrustning för lagring av den energi som genereras av de integrerade anläggningarna för
förnybar energi.
c) Uppförande och installation av laddningsinfrastruktur för byggnadens användare och tillhörande
infrastruktur, såsom ledningar, där parkeringsplatserna är belägna antingen inne i byggnaden eller fysiskt
gränsar till byggnaden.
d) Installation av utrustning för digitalisering av byggnadens miljö- och energimässiga förvaltning och kontroll,
särskilt för att öka dess smarta beredskap, inbegripet passiv intern kabeldragning eller strukturerad
kabeldragning för datanät och den tillhörande delen av det passiva nätet på den fastighet som byggnaden
tillhör, men med undantag för ledningar eller kabeldragning för datanät utanför fastigheten.
e) Andra investeringar för att förbättra byggnadens energi- eller miljöprestanda, däribland investeringar i gröna
tak och utrustning för återvinning av regnvatten.
(
73
) Efterlevnaden av principen orsaka inte betydande skada har redan verifierats och anses vara uppfylld för åtgärder som är identiska med
åtgärderna inom ramen för planerna för återhämtning och resiliens som godkänts av rådet.
395
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/260
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
138.
Stöd kan även beviljas för förbättring av energiprestandan hos värme- eller kylutrustning inuti byggnaden. Stöd
till värme- eller kylutrustning som är direkt ansluten till system för fjärrvärme och fjärrkyla kommer att
bedömas enligt de tillämpliga villkor för stöd till fjärrvärme och fjärrkyla som fastställs i avsnitt 4.10. Stöd för
förbättring av energieffektiviteten i tillverkningsprocesser och till energigenererande utrustning som används
för att driva maskiner kommer att bedömas enligt de tillämpliga villkor för stöd för minskning och upptag av
växthusgasutsläpp som fastställs i avsnitt 4.1.
139.
Stödet måste medföra följande:
a) När det gäller renovering av befintliga byggnader måste stödet medföra förbättringar av energiprestandan
som leder till en minskning av det primära energibehovet på minst 20 % jämfört med situationen före
investeringen, eller – om förbättringarna är en del av en renovering i flera steg – en minskning av det
primära energibehovet på minst 30 % jämfört med situationen före investeringen, under en femårsperiod.
b) När det gäller renoveringsåtgärder såsom installation eller byte av bara en typ av byggnadselement (74), i den
mening som avses i artikel 2.9 i direktiv 2010/31/EU, en minskning av det primära energibehovet på minst
10 % jämfört med situationen före investeringen, förutsatt att medlemsstaten kan visa att åtgärden på
stödordningsnivå överlag har en betydande inverkan vad gäller minskat primärt energibehov.
c) När det gäller nya byggnader måste stödet medföra förbättringar av energiprestandan som åtminstone leder
till en minskning av det primära energibehovet på minst 10 % jämfört med det tröskelvärde som fastställts
för nära-nollenergibyggnader i nationella åtgärder för genomförande av direktiv 2010/31/EU.
140.
Stöd för förbättring av byggnaders energiprestanda kan även beviljas små och medelstora företag och små
midcap-företag som erbjuder åtgärder för förbättring av energiprestandan för att underlätta avtal om
energiprestanda i den mening som avses i artikel 2.27 i direktiv 2012/27/EU.
4.2.3
Stimulanseffekt
141.
Kraven i punkterna 142 och 143 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
142.
Kommissionen anser i princip att stöd till projekt med en återbetalningsperiod (75) på mindre än fem år inte har
någon stimulanseffekt. Medlemsstaten får emellertid lägga fram bevis för att visa att stöd behövs för att
uppmuntra ett förändrat beteende, även när det gäller projekt med kortare återbetalningsperiod.
143.
Om företag enligt unionsrätten är skyldiga att uppfylla miniminormer för energiprestanda som motsvarar
unionsnormerna kommer stöd för alla investeringar som är nödvändiga för att företagen ska uppfylla dessa
normer att anses ha en stimulanseffekt, under förutsättning att stödet beviljas innan kraven blir obligatoriska
för det berörda företaget (76). Medlemsstaten måste se till att stödmottagarna tillhandahåller en utförlig
renoveringsplan och en tidsplan som visar att den renovering som beviljats stöd åtminstone är tillräcklig för att
uppfylla dessa miniminormer för energiprestanda.
4.2.4
Minimering av snedvridning av konkurrens och handel
4.2.4.1
Lämplighet
144.
Kravet i punkt 145 gäller utöver kraven i avsnitt 3.2.1.2.
(
74
) Sådana investeringar kan till exempel avse byte av fönster eller pannor i byggnaden eller inriktas på väggisolering.
(
75
) Återbetalningsperioden är den tid som behövs för att ersätta kostnaden för en investering (utan stöd).
(
76
) Detta gäller samtliga fall där stöd beviljas för att ge företag möjlighet att uppfylla miniminormer avseende energiprestanda som
motsvarar unionsnormerna innan de blir obligatoriska för det berörda företaget, oavsett om det finns tidigare unionsnormer som
redan har trätt i kraft.
396
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/261
145.
Stöd för att underlätta avtal om energiprestanda kan ha formen av ett lån eller en garanti till den leverantör som
erbjuder åtgärder för förbättring av energiprestandan enligt ett avtal om energiprestanda, eller bestå av en
finansiell produkt som syftar till att finansiera leverantören (t.ex. faktorisering eller förverkande).
4.2.4.2
Propor tionalitet
146.
De stödberättigande kostnaderna motsvarar de investeringskostnader som är direkt kopplade till uppnåendet av
en högre nivå av energi- eller miljöprestanda.
147.
Stödnivån får inte överstiga 30 % av de stödberättigande kostnaderna för åtgärder som anges i punkt 139(a) och
(c). För åtgärder som anges i punkt 139(b) får stödnivån inte överstiga 25 %. Om stöd till investeringar som gör
att företag kan uppfylla miniminormer för energiprestanda som motsvarar unionsnormerna beviljas mindre än
18 månader innan unionsnormerna träder i kraft får stödnivån inte överstiga 20 % av de stödberättigande
kostnaderna för åtgärder som anges i punkt 139(a) och (c)eller 15 % av de stödberättigande kostnaderna för
åtgärder som anges i punkt 139(b).
148.
När det gäller stöd som beviljas för förbättring av befintliga byggnaders energiprestanda får stödnivån höjas med
15 procentenheter om förbättringen av energiprestandan leder till en minskning av det primära energibehovet
på minst 40 %. Denna höjning av stödnivån är emellertid inte tillämplig om projektet, även om det leder till en
minskning av det primära energibehovet på minst 40 %, inte förbättrar byggnadens energiprestanda över den
nivå som föreskrivs genom miniminormer för energiprestanda som motsvarar unionsnormer som träder i kraft
inom 18 månader.
149.
Stödnivån får höjas med 20 procentenheter för stöd som beviljas små företag eller med 10 procentenheter för
stöd som beviljas medelstora företag.
150.
Stödnivån får höjas med 15 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 a i fördraget eller med 5 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 c i fördraget.
151.
Beroende på åtgärdens specifika karaktär kan medlemsstaten även visa, baserat på en analys av finansieringsun
derskottet enligt punkterna 48, 51 och 52, att ett högre stödbelopp är nödvändigt. Stödbeloppet får inte
överstiga finansieringsunderskottet, enligt punkterna 51 och 52. Om stöd till investeringar som gör att företag
kan uppfylla miniminormer för energiprestanda som motsvarar unionsnormerna beviljas mindre än 18
månader innan unionsnormerna träder i kraft får det maximala stödbeloppet inte överstiga 70 % av
finansieringsunderskottet.
152.
Om stödet beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet med de kriterier som
fastställs i punkterna 49 och 50 anses stödbeloppet vara proportionerligt. Om stöd till investeringar som gör
att företag kan uppfylla miniminormer för energiprestanda som motsvarar unionsnormerna beviljas mindre än
18 månader innan unionsnormerna träder i kraft måste medlemsstaten säkerställa att risken för
överkompensation hanteras på ett lämpligt sätt, till exempel genom anbudsbegränsningar.
153.
Stöd som beviljas i form av finansiella instrument omfattas inte av de högsta stödnivåer som fastställs i
punkterna 147–151. Om stödet beviljas i form av en garanti bör garantin inte överstiga 80 % av det
underliggande lånet. Om stödet beviljas i form av ett lån måste fastighetsägarens återbetalning till fonden för
energieffektivitet och förnybar energi eller någon annan finansiell intermediär åtminstone motsvara lånets
nominella värde.
397
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/262
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.2.4.3
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens och
balansering
154.
Kraven i punkterna 155–157 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
155.
Stöd till investeringar i utrustning som drivs med naturgas för att förbättra byggnaders energieffektivitet kan leda
till en minskning av energibehovet på kort sikt men samtidigt förvärra de negativa externa miljöeffekterna på
längre sikt jämfört med alternativa investeringar. Stöd för installation av utrustning som drivs med naturgas
kan snedvrida konkurrensen på ett otillbörligt sätt om det ersätter investeringar i renare alternativ som redan
finns tillgängliga på marknaden, eller om det låser in vissa tekniker och därmed hindrar utvecklingen av en
marknad för renare tekniker och deras användning. De positiva effekterna av åtgärder som skapar sådana
ersättnings- eller inlåsningseffekter uppväger sannolikt inte de negativa effekterna på konkurrensen. Som en del
av sin bedömning kommer kommissionen att överväga huruvida utrustningen som drivs med naturgas ersätter
energiutrustning som drivs med de mest förorenande fossila bränslena, som olja och kol.
156.
Alternativ till energiutrustning som drivs med förorenande fossila bränslena, t.ex. olja och kol, finns redan
tillgängliga på marknaden. I detta sammanhang anses stöd för installation av energieffektiv energiutrustning
som drivs med sådana bränslen inte ge samma positiva effekter som stöd för installation av renare
energiutrustning. För det första motverkas den marginella förbättring som uppnås tack vare det minskade
energibehovet av de högre utsläppen av koldioxid vid användning av fossila bränslen. För det andra medför
beviljandet av stöd för installation av energiutrustning som drivs med fasta eller flytande fossila bränslen en
betydande risk för inlåsning av fossila tekniker och undanträngning av investeringar i renare och mer
innovativa alternativ som finns tillgängliga på marknaden genom att minska efterfrågan på energiutrustning
som inte drivs med fasta eller flytande fossila bränslen. Detta skulle även hindra en ytterligare utveckling av
marknaden för tekniker som inte baseras på fossila bränslen. Kommissionen anser därför att de negativa
effekter på konkurrensen som orsakas av stöd till energiutrustning som drivs med fasta eller flytande fossila
bränslen sannolikt inte kommer att kompenseras.
157.
Om stödet beviljas i form av ett anslag, eget kapital, en garanti eller ett lån till en fond för energieffektivitet och
förnybar energi eller någon annan finansiell intermediär kommer kommissionen att kontrollera att det finns
villkor som säkerställer att fonden för energieffektivitet och förnybar energi eller den andra finansiella
intermediären inte får någon otillbörlig fördel och att den tillämpar en kommersiellt sund investeringsstrategi
för genomförandet av stödåtgärden för energiprestanda. Framför allt måste följande villkor vara uppfyllda:
a) Finansiella intermediärer eller fondförvaltare ska väljas genom ett öppet, transparent och icke-
diskriminerande förfarande som utformats i enlighet med tillämplig unionsrätt och nationell lagstiftning.
b) Det ska finnas villkor som säkerställer att finansiella intermediärer, däribland fonder för energieffektivitet och
förnybar energi, förvaltas på kommersiell grund och kommer att säkerställa vinstdrivna finansieringsbeslut.
c) Förvaltare av fonder för energieffektivitet och förnybar energi eller andra finansiella intermediärer ska i
största möjliga utsträckning föra fördelen vidare till de slutliga stödmottagarna (fastighetsägaren/
fastighetsägarna eller hyresgästen/hyresgästerna) i form av större finansieringsvolymer, lägre krav på
säkerhet, lägre garantipremier eller lägre räntor.
4.3
Stöd för ren mobilitet
158.
I avsnitt 4.3.1 och 4.3.2 fastställs de villkor enligt vilka statligt stöd för vissa investeringar för att minska eller
undvika utsläpp av koldioxid och andra föroreningar från luft-, väg-, järnvägs-, vattenvägs- och sjötransport
kan underlätta utvecklingen av en näringsverksamhet på ett miljövänligt sätt, utan negativ inverkan på
handelsvillkoren i en omfattning som strider mot unionens gemensamma intresse.
398
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/263
159.
Dessa riktlinjer omfattar inte stöd för investeringar i lätta och tunga vägfordon som drivs med gas (framför allt
LNG, CNG och biogas) och i den relevanta infrastrukturen för tankning av gas för vägtrafik, undantaget LNG-
infrastruktur som endast används för tankning av tunga vägfordon. På grundval av det nuvarande skedet i
marknadsutvecklingen förväntas denna teknik ha en betydligt lägre potential att bidra till begränsning av
klimatförändringar och minskning av luftföroreningar jämfört med renare och mer innovativa alternativ och
förväntas därmed snedvrida konkurrensen på ett otillbörligt sätt genom att ersätta investeringar i sådana renare
alternativ och medföra en inlåsning av mobilitetslösningar som inte är i linje med målen för 2030 och 2050.
4.3.1
Stöd för förvärv och leasing av rena fordon och ren mobil serviceutrustning samt för eftermontering av fordon
och mobil serviceutrustning
4.3.1.1
Bakgrund till stödet
160.
För att uppnå unionens rättsligt bindande klimatneutralitetsmål för 2050 infördes genom meddelandet om den
europeiska gröna given målet att senast 2050 minska transportutsläppen med åtminstone 90 % jämfört med
1990 års nivåer. I meddelandet om en strategi för hållbar och smart mobilitet (77) fastställs riktlinjer för hur
målet ska uppnås genom utfasning av fossila bränslen för både enskilda transportslag och för hela
transportkedjan (78).
161.
Även om de befintliga politiska strategierna kan ge incitament till användning av rena fordon, genom att
bindande koldioxidutsläppsmål fastställs för tillverkarnas nya vägfordonspark (79), att de externa effekterna på
klimat och miljö internaliseras (80) eller att efterfrågan på fordon ökar genom offentlig upphandling (81), är de
inte alltid tillräckliga för att hantera de marknadsmisslyckanden som påverkar den berörda sektorn fullt ut.
Trots befintliga politiska strategier kan vissa marknadshinder och marknadsmisslyckanden förbli olösta, bland
annat de rena fordonens priser jämfört med konventionella fordon, den begränsade tillgången till laddnings-
eller tankningsinfrastruktur och förekomsten av externa miljöeffekter. Medlemsstaterna får därför bevilja stöd
för att hantera sådana återstående marknadsmisslyckanden och uppmuntra utvecklingen av en ren
mobilitetssektor.
4.3.1.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
162.
Stöd kan beviljas för förvärv och leasing av nya eller begagnade rena fordon och för förvärv och leasing av ren
mobil serviceutrustning.
163.
Stöd kan även beviljas för eftermontering, ombyggnad och anpassning av fordon eller mobil serviceutrustning
a) om stödet gör att de kan klassificeras som rena fordon eller ren mobil serviceutrustning, eller
b) om stödet är nödvändigt för att sjöfartyg och luftfartyg ska kunna drivas, helt eller i större utsträckning, med
syntetiska bränslen, däribland förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung, vid
sidan av, eller som alternativ till, fossilbaserade bränslen, eller
c) om stödet är nödvändigt för att fartyg ska kunna drivas genom vindframdrivning.
(
77
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden, COM/2020/789 final.
(
78
) I meddelandet föreskrivs bland annat ambitionerna att det senast 2030 ska finnas minst 30 miljoner utsläppsfria bilar och 80 000
utsläppsfria lastbilar i drift och att nästan alla bilar, lätta lastbilar, bussar och nya tunga fordon ska vara utsläppsfria senast 2050.
(
79
) Förordning (EU) 2019/1242 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 av den 17 april 2019 om fastställande av
normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG)
nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L 111, 25.4.2019, s. 13).
(
80
) Till exempel genom Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för
användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42) och unionens utsläppshandelssystem.
(
81
) Exempelvis genom direktiv 2009/33/EG.
399
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/264
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.3.1.3
Stimulanseffekt
164.
Villkoren i punkterna 165–169 tillämpas utöver villkoren i avsnitt 3.1.2.
165.
Medlemsstaten måste redovisa ett trovärdigt kontrafaktiskt scenario i frånvaro av stödet. Ett kontrafaktiskt
scenario motsvarar en investering med samma kapacitet, livslängd och, i tillämpliga fall, andra relevanta
tekniska egenskaper som den miljövänliga investeringen. Om investeringen gäller förvärv eller leasing av rena
fordon eller ren mobil serviceutrustning motsvarar det kontrafaktiska scenariot i regel förvärv eller leasing av
fordon eller mobil serviceutrustning i samma kategori och med samma kapacitet som åtminstone uppfyller
unionsnormerna, i förekommande fall, och som skulle förvärvas eller leasas utan stödet.
166.
Det kontrafaktiska scenariot kan motsvara underhåll av ett befintligt fordon eller befintlig mobil serviceut
rustning som är i drift under en period som motsvarar den miljövänliga investeringens livstid. I sådana fall bör
hänsyn tas till de diskonterade underhålls-, reparations- och moderniseringskostnaderna under samma period.
167.
I andra fall, där det kontrafaktiska scenariot gäller en senare ersättning av fordonet eller den mobila serviceut
rustningen, bör det diskonterade värdet av fordonet eller den mobila serviceutrustningen beaktas och skillnaden
i den respektive ekonomiska livslängden för utrustningen jämnas ut. Detta tillvägagångssätt kan vara särskilt
relevant för fordon som har en längre ekonomisk livslängd, till exempel sjöfartyg, rullande järnvägsmateriel
eller luftfartyg.
168.
När det gäller fordon eller mobil serviceutrustning som omfattas av leasingavtal ska det diskonterade värdet av
leasingen av det rena fordonet eller den rena mobila serviceutrustningen jämföras med det diskonterade värdet
av leasingen av det mindre miljövänliga fordon eller den mindre miljövänliga mobila serviceutrustning som
skulle ha använts i avsaknad av stöd.
169.
Om investeringen gäller eftermontering av ett befintligt fordon eller befintlig mobil serviceutrustning för att
förbättra dess miljöprestanda (till exempel eftermontering av reningssystem) kan de stödberättigande
kostnaderna motsvara de totala investeringskostnaderna.
4.3.1.4
Minimering av snedvr idning av konkur rens och handel
4.3.1.4.1. Lämplighet
170.
Kraven i punkt 171 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.1.2.
171.
Vid kontrollen av lämpligheten av alternativa policyinstrument bör hänsyn tas till potentialen av andra typer av
insatser än statligt stöd för att stimulera utvecklingen av marknaden för ren mobilitet och deras förväntade
effekter jämfört med den föreslagna åtgärdens effekter. Sådana andra typer av insatser kan omfatta införandet
av allmänna åtgärder som syftar till att främja inköp av rena fordon, till exempel program för miljöbonusar
eller skrotning av fordon eller inrättande av lågutsläppszoner i den berörda medlemsstaten.
4.3.1.4.2. Proportionalitet
172.
Stödet får inte överstiga den kostnad som är nödvändig för att underlätta utvecklingen av näringsverksamheten i
fråga på ett sätt som ökar nivån av miljöskydd (dvs. genom övergången från konventionella fordon till rena
fordon och ren mobil serviceutrustning) jämfört med det kontrafaktiska scenariot utan stöd. Det statliga stödet
kan anses vara proportionerligt om de villkor som fastställs i punkterna 173–181 är uppfyllda.
173.
Som en allmän regel måste stödet beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet
med kriterierna i punkterna 49 och 50.
400
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/265
174.
Om andra kriterier än det stödbelopp som begärs av sökanden inkluderas i samband med det konkurrensutsatta
anbudsförfarandet är punkt 50 tillämplig. Urvalskriterierna kan till exempel gälla investeringens förväntade
miljöfördelar räknat i minskade koldioxidekvivalenter eller andra föroreningar under hela dess livslängd. För att
underlätta identifieringen av miljöfördelarna får medlemsstaten i sådana fall kräva att sökandena anger den
förväntade utsläppsminskningen till följd av investeringen jämfört med utsläppsnivån för ett jämförbart fordon
som uppfyller unionsnormerna. Miljökriterier som används i det konkurrensutsatta anbudsförfarandet får även
omfatta överväganden angående livscykeln, till exempel inverkan på miljön i samband med hanteringen av den
uttjänta produkten.
175.
Det konkurrensutsatta anbudsförfarandet måste utformas så att det finns tillräckliga incitament för sökande att
lämna in anbud för projekt rörande förvärv av utsläppsfria fordon, vilka i regel är dyrare än mindre
miljövänliga alternativ, i den mån dessa finns tillgängliga för det aktuella transportslaget. Däri ingår att
säkerställa att tillämpningen av urvalskriterierna inte leder till att de projekten missgynnas jämfört med andra
rena fordon som inte klassificeras som utsläppsfria fordon. Miljökriterier kan till exempel utformas som
premier som gör att en högre poäng kan tilldelas projekt som medför miljöfördelar utöver de som härrör från
kraven för stödberättigande eller stödåtgärdens primära mål. I vissa fall kan anbudsbegränsningar krävas för att
begränsa det högsta anbudet från enskilda anbudsgivare i särskilda kategorier. Anbudsbegränsningar bör
motiveras med hänvisning till den kvantifiering för referensprojekt som avses i punkterna 51, 52 och 53.
176.
Genom undantag från punkterna, 173–175 får stöd beviljas utan ett konkurrensutsatt anbudsförfarande
a) om det förväntade antalet deltagare inte är tillräckligt för att säkerställa en effektiv konkurrens eller undvika
strategisk budgivning,
b) om medlemsstaten på ett tillfredsställande sätt kan motivera att ett konkurrensutsatt anbudsförfarande,
enligt beskrivningen i punkterna 49 och 50, inte är lämpligt för att säkerställa stödets proportionalitet och
att användningen av de alternativa metoderna i punkterna 177–180 inte skulle öka risken för otillbörliga
snedvridningar av konkurrensen (82), beroende på åtgärdens egenskaper eller egenskaperna hos de berörda
sektorerna eller transportslagen, eller
c) om stödet beviljas för förvärv eller leasing av fordon som är avsedda att användas av företag som är
verksamma inom sektorn för offentliga persontransporter på väg, järnväg och vattenvägar.
177.
I de fall som avses i punkt 176 kan stödet anses vara proportionerligt om det inte överstiger 40 % av de
stödberättigande kostnaderna. Stödnivån får höjas med 10 procentenheter för fordon med nollutsläpp och med
10 procentenheter för medelstora företag eller med 20 procentenheter för små företag.
178.
De stödberättigande kostnaderna är merkostnaderna netto för investeringen. Dessa beräknas som skillnaden
mellan, å ena sidan, den totala ägandekostnaden för det rena fordon som ska förvärvas eller leasas med hjälp av
stödet och, å andra sidan, den totala ägandekostnaden i det kontrafaktiska scenariot. Kostnader som inte är
direkt kopplade till målet att uppnå en högre nivå av miljöskydd är inte stödberättigande.
179.
När det gäller eftermontering av fordon och mobil serviceutrustning, i enlighet med punkt 169, kan de
stödberättigande kostnaderna vara de totala kostnaderna för eftermonteringen, under förutsättning att
fordonen eller den mobila serviceutrustningen i det kontrafaktiska scenariot har samma ekonomiska livslängd
utan eftermonteringen.
(
82
) Detta kan visas genom att säkerställa att stödet beviljas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt och att möjliga berörda parter får
tillräcklig information om åtgärdens tillämpningsområde och stödets eventuella villkor.
401
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/266
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
180.
Beroende på åtgärdens specifika karaktär kan medlemsstaten även visa, baserat på en analys av finansieringsun
derskottet enligt punkterna 48, 51 och 52, att ett högre stödbelopp är nödvändigt. I sådana fall måste
medlemsstaten utföra en övervakning i efterhand för att verifiera de antaganden som gjorts om den stödnivå
som krävs och införa en återbetalningsmekanism i enlighet med punkt 55. Stödbeloppet får inte överstiga
finansieringsunderskottet, enligt punkterna 51 och 52.
181.
När det gäller individuellt stöd måste stödbeloppet fastställas på grundval av en analys av finansieringsun
derskottet enligt punkterna 48, 51 och 52. I dessa fall måste medlemsstaten utföra en övervakning i efterhand
för att verifiera de antaganden som gjorts om den stödnivå som krävs och införa en återbetalningsmekanism i
enlighet med punkt 55.
4.3.1.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens och
balansering
182.
Kraven i punkterna 183–189 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
183.
Kommissionen anser att stöd till investeringar i fordon och mobil serviceutrustning som drivs med naturgas kan
leda till en minskning av utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar på kort sikt, men förvärra de
negativa externa miljöeffekterna på längre sikt, jämfört med alternativa investeringar. Stöd för förvärv av
fordon och mobil serviceutrustning som drivs med naturgas kan snedvrida konkurrensen på ett otillbörligt sätt
om det tränger undan investeringar i renare alternativ som redan finns tillgängliga på marknaden, eller om det
låser in vissa tekniker och därmed hindrar utvecklingen av en marknad för renare tekniker och deras
användning. I dessa fall anser kommissionen därför att de negativa effekterna av stöd för förvärv av fordon och
mobil serviceutrustning som drivs med naturgas sannolikt inte kommer att kompenseras.
184.
Stöd för förvärv eller leasing av fordon för vattenvägstransport som drivs med CNG eller LNG och mobil
serviceutrustning anses emellertid inte skapa några långsiktiga inlåsningseffekter eller tränga undan
investeringar i renare teknik om medlemsstaten kan visa att renare alternativ inte finns lätt tillgängliga på
marknaden och inte förväntas bli tillgängliga på kort sikt (83).
185.
Alternativ till fordon som drivs med de mest förorenande fossila bränslena, t.ex. diesel, bensin eller gasol (LPG),
finns redan tillgängliga på marknaden för användning vid vägtransport, transport på vattenvägar och
järnvägstransport. Beviljandet av stöd för dessa fordon medför en betydande risk för inlåsning av
konventionella tekniker och undanträngning av investeringar i renare alternativ som finns tillgängliga på
marknaden genom att styra efterfrågan bort från mer miljövänliga fordon. Detta skulle även hindra en
ytterligare utveckling av marknaden för tekniker som inte baseras på fossila bränslen. I detta sammanhang anses
stöd för förvärv eller leasing av dessa fordon därför inte ge samma positiva effekter som stöd för förvärv eller
leasing av rena fordon med lägre direkta koldioxidutsläpp (vid avgasrör), även om fordonen är av senare modell
och är bättre än unionsnormerna i tillämpliga fall. Kommissionen anser därför att de negativa effekter på
konkurrensen som orsakas av stöd för fordon som använder de mest förorenande fossila bränslena, såsom
diesel, bensin eller LPG, sannolikt inte kommer att kompenseras.
186.
Luftfartyg med nollutsläpp som drivs med antingen elektricitet eller vätgas förväntas inte bli tillgängliga på
marknaden på kort sikt. På den grundvalen anser kommissionen att de negativa effekterna av statligt stöd för
andra rena luftfartyg än luftfartyg med nollutsläpp kan uppvägas av dess positiva effekter om det bidrar till att
nya, mer effektiva och betydligt mer miljövänliga luftfartyg införs eller får en snabbare spridning på
marknaden, i linje med klimatneutralitetsmålet och utan inlåsning av viss typ av teknik eller undanträngning av
investeringar i renare alternativ.
(
83
) Vid denna bedömning kommer kommissionen, beroende på vilka sektorer och transportslag som berörs, i normala fall att använda en
period på mellan två och fem år efter tillkännagivandet eller genomförandet av stödåtgärden. Bedömningen kommer att grundas på
oberoende marknadsundersökningar som lämnats in av medlemsstaten eller på annan lämplig bevisning.
402
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/267
187.
När det gäller lufttransport kan kommissionen, när det är lämpligt för att mildra stödets effekter, bland annat
med avseende på stödmottagarens marknadsställning, eller för att öka de positiva effekterna av åtgärden, kräva
att stödmottagaren avvecklar ett motsvarande antal mindre miljövänliga luftfartyg med en likvärdig startmassa
som de luftfartyg som förvärvas eller leasas med hjälp av det statliga stödet
188.
När kommissionen bedömer snedvridningen av konkurrensen till följd av stöd för förvärv eller leasing av fordon
eller mobil serviceutrustning kommer den att ta hänsyn till huruvida ibruktagandet av nya fordon skulle leda till
eller förvärra befintliga marknadsmisslyckanden, såsom överkapacitet i den berörda sektorn.
189.
För att hantera de snedvridande effekter som förväntas uppstå i samband med åtgärder som inbegriper
beviljande av riktat stöd till en enskild stödmottagare eller ett begränsat antal särskilda stödmottagare i
avsaknad av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande (84) måste medlemsstaten motivera åtgärdens utformning
och visa att den högre risken för snedvridning av konkurrensen hanteras på rätt sätt (85).
4.3.2
Stöd för utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfrastruktur
4.3.2.1
Bakgrund till stödet
190.
Ett omfattande nät av laddnings- och tankningsinfrastruktur är nödvändigt för att främja användningen av rena
fordon och möjliggöra en övergång mot utsläppsfri rörlighet. Faktum är att den begränsade tillgången till
laddnings- och tankningsinfrastruktur är ett av de största hindren mot användningen av rena fordon på
marknaden. Infrastrukturen är dessutom inte jämnt fördelad mellan medlemsstaterna. Så länge andelen rena
fordon på vägarna är begränsad kan marknaden inte erbjuda den laddnings- och tankningsinfrastruktur som
behövs.
191.
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (86) infördes en gemensam åtgärdsram för
utbyggnaden av infrastruktur för alternativa bränslen för transport i unionen. Det finns dessutom andra
politiska strategier för en ökad användning av rena fordon som kan ge investeringssignaler för en utbyggnad av
laddnings- och tankningsinfrastrukturen. Dessa strategier är emellertid inte alltid tillräckliga för att hantera de
identifierade marknadsmisslyckandena fullt ut. Medlemsstaterna får därför bevilja stöd för att hantera sådana
återstående marknadsmisslyckanden och uppmuntra utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur.
4.3.2.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
192.
Stöd får beviljas för konstruktion, installation, uppgradering eller utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfra
struktur.
193.
Projekten får även omfatta installationer för smart laddning och för lokal produktion av förnybar elektricitet
eller förnybar eller koldioxidsnål vätgas som är anslutna till laddnings- eller tankningsinfrastrukturen via en
direktledning, såväl som lokala lagringsenheter för lagring av elektricitet eller förnybar eller koldioxidsnål vätgas
som ska tillhandahållas som drivmedel. Den nominella produktionskapaciteten i den lokala anläggningen för
produktion av elektricitet eller vätgas bör stå i proportion till märkeffekten eller kapaciteten hos den laddnings-
eller tankningsinfrastruktur som anläggningen är ansluten till.
(
84
) Se punkt 66.
(
85
) Medlemsstaten kan till exempel säkerställa att överkompensation undviks genom att kontrollera att stödet inte överstiger
nettomerkostnaderna, vilket kan visas genom att jämföra finansieringsunderskottet i det faktiska och det kontrafaktiska scenariot,
eller införa en mekanism för övervakning i efterhand för att kontrollera de antaganden som gjorts om den stödnivå som krävs, i
kombination med en återbetalningsmekanism.
(
86
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa
bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).
403
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/268
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.3.2.3
Minimering av snedvr idning av konkur rens och handel
4.3.2.3.1. Stödets nödvändighet
194.
Medlemsstaten måste verifiera att stödet är nödvändigt för att stimulera utbyggnaden av laddnings- eller
tankningsinfrastruktur i samma kategori som den infrastruktur som skulle byggas ut med hjälp av statligt
stöd (87) genom ett öppet offentligt samråd på förhand, en oberoende marknadsundersökning eller med på
grundval av annan lämplig bevisning enligt avsnitt 3.2.1.1. Framför allt måste medlemsstaten visa att likvärdig
infrastruktur sannolikt inte kommer att utvecklas på kommersiella villkor på kort sikt (88) och ta hänsyn till
effekterna av ett utsläppshandelssystem i förekommande fall.
195.
Vid bedömningen av stödets nödvändighet för utbyggnaden av laddnings- och tankningsinfrastruktur som är
öppen för andra användare än stödmottagaren eller stödmottagarna, inbegripet offentligt tillgänglig laddnings-
eller tankningsinfrastruktur, får hänsyn tas till marknadspenetrationen av de rena fordon som infrastrukturen är
avsedd för och trafikvolymerna i den eller de berörda regionerna.
4.3.2.3.2. Lämplighet
196.
Det krav som fastställs i punkt 197 är tillämpligt utöver kraven i avsnitt 3.2.1.2.
197.
Vid kontrollen av lämpligheten av alternativa policyinstrument bör hänsyn tas till potentialen av nya reglerings
åtgärder för att stimulera övergången mot ren mobilitet och deras förväntade effekter jämfört med effekterna av
den föreslagna åtgärden.
4.3.2.3.3. Proportionalitet
198.
Stödet får inte överstiga den kostnad som är nödvändig för att underlätta utvecklingen av näringsverksamheten i
fråga på ett sätt som ökar nivån av miljöskydd. Stödet kan anses vara proportionerligt om de villkor som
fastställs i punkterna 199–204 är uppfyllda.
199.
Stödet måste beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet med de kriterier som
fastställs i punkterna 49 och 50. Det konkurrensutsatta anbudsförfarandet måste utformas så att det återstår
tillräckligt med incitament för sökande att lämna in anbud för projekt rörande laddnings- eller tankningsinfra
struktur som endast används för att tillhandahålla förnybar elektricitet eller förnybar vätgas. Tillämpningen av
tilldelningskriterierna får inte leda till att projekt rörande laddnings- eller tankningsinfrastruktur som endast
används för att tillhandahålla förnybar elektricitet eller förnybar vätgas missgynnas jämfört med projekt
rörande laddnings- eller tankningsinfrastruktur som även används för att tillhandahålla elektricitet eller vätgas
som är mer koldioxidintensiv än förnybar elektricitet eller förnybar vätgas eller som inte är förnybar. I vissa fall
kan anbudsbegränsningar krävas för att begränsa det högsta anbudet från enskilda anbudsgivare i särskilda
kategorier. Anbudsbegränsningar bör motiveras med hänvisning till den kvantifiering för referensprojekt som
avses i punkterna 51, 52 och 53.
200.
Genom undantag från punkt 199 får stödet beviljas på grundval av andra metoder än ett konkurrensutsatt
anbudsförfarande i något av följande fall:
a) Om det förväntade antalet deltagare inte är tillräckligt för att säkerställa en effektiv konkurrens eller undvika
strategisk budgivning.
b) Om ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med punkterna 49 och 50 inte kan anordnas.
(
87
) Till exempel laddningsinfrastruktur med normal eller hög effekt.
(
88
) Vid denna bedömning kommer kommissionen i regel att ta hänsyn till huruvida utbyggnaden av laddnings- eller tankningsinfra
strukturen förväntas ske på kommersiella villkor inom en period som är relevant med beaktande av åtgärdens varaktighet.
Bedömningen kommer att grundas på resultaten av det offentliga samrådet, oberoende marknadsundersökningar som lämnats in av
medlemsstaten eller annan lämplig bevisning.
404
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/269
c) Om stödet beviljas för laddnings- eller tankningsinfrastruktur som endast eller huvudsakligen är avsedd att
användas av företag som är verksamma inom sektorn för offentliga persontransporter på väg, järnväg och
vattenvägar (89).
d) Om stödet beviljas för laddnings- eller tankningsinfrastruktur som endast eller huvudsakligen är avsedd att
användas av stödmottagaren och som inte är tillgänglig för allmänheten (90), om detta kan motiveras på
vederbörligt sätt av medlemsstaten.
e) Om stödet beviljas för laddnings- eller tankningsinfrastruktur som är avsedd för vissa typer av fordon för
vilka den relevanta marknadspenetrationen (per relevant typ av fordon) i den berörda medlemsstaten eller
trafikvolymen i den eller de berörda regionerna är mycket begränsad (91).
201.
I de fall som anges i punkt 200 får stödbeloppet fastställas på grundval av en analys av finansieringsunderskottet
enligt punkterna 48, 51 och 52. Medlemsstaten måste utföra en övervakning i efterhand för att verifiera
antagandena om den stödnivå som krävs och införa en återbetalningsmekanism i enlighet med punkt 55.
202.
Som alternativ till punkt 201 kan stödet anses vara proportionerligt om det inte överstiger 30 % av de
stödberättigande kostnaderna eller 40 % av de stödberättigande kostnaderna om laddnings- eller tankningsinfra
strukturen endast används för att tillhandahålla förnybar elektricitet respektive förnybar vätgas. Stödnivån får
ökas med 10 procentenheter för medelstora företag eller med 20 procentenheter för små företag. Stödnivån får
höjas med 15 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i artikel 107.3 a i
fördraget eller med 5 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i artikel 107.3 c i
fördraget.
203.
I sådana fall motsvarar de stödberättigande kostnaderna alla investeringskostnaderna för konstruktion,
installation, uppgradering eller utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfrastruktur. Dessa kostnader kan till
exempel omfatta
a) laddnings- eller tankningsinfrastrukturen med tillhörande teknisk utrustning,
b) installation eller uppgradering av elektriska komponenter eller andra komponenter, däribland elkablar och
transformatorer, som krävs för att ansluta laddnings- eller tankningsinfrastrukturen till nätet eller till en
lokal anläggning för produktion eller lagring av elektricitet eller vätgas och för att säkerställa laddningsinfra
strukturens smarta beredskap,
c) anläggningsarbeten, anpassningar av mark och vägar, installationskostnader och kostnader för att ansöka om
tillstånd.
204.
Om ett projekt omfattar lokal produktion av förnybar elektricitet eller förnybar eller koldioxidsnål vätgas eller
lokal lagring av elektricitet eller förnybar eller koldioxidsnål vätgas kan de stödberättigande kostnaderna
omfatta investeringskostnaderna för lokala produktions- eller lagringsanläggningar.
4.3.2.4
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens och
balansering
205.
Kraven i punkterna 206–216 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
(
89
) Laddnings- eller tankningsinfrastruktur som huvudsakligen är avsedd att användas av företag som är verksamma inom sektorn för
offentliga persontransporter på väg, järnväg och vattenvägar får vara tillgänglig som en sidotjänst till företagets anställda, externa
uppdragstagare eller leverantörer.
(
90
) Laddnings- eller tankningsinfrastruktur som huvudsakligen är avsedd att användas av stödmottagaren får vara tillgänglig som en
sidotjänst till stödmottagarens anställda, externa uppdragstagare eller leverantörer.
(
91
) Till exempel en åtgärd med riktat stöd för investeringar i tankstationer med vätgas för tunga fordon vid godsterminaler och
logistikparker i en medlemsstat där marknadsandelen för tunga vätgasfordon är mindre än 2 %.
405
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/270
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
206.
Ny laddningsinfrastruktur som medger överföring av el med en effekt på upp till 22 kW måste kunna stödja
smart laddning. Detta skulle säkerställa att laddningen optimeras och hanteras på ett sätt som inte orsakar
överbelastning och som drar full nytta av tillgången till förnybar el och låga elpriser i systemet.
207.
För att undvika dubblering av infrastrukturen och utnyttja tillgångar som ännu inte har nått slutet av sin
ekonomiska livstid om tankningsinfrastrukturen för vattenvägs- och lufttransport används för att tillhandahålla
syntetiska bränslen, däribland förnybara flytande och gasformiga drivmedel av icke-biologiskt ursprung eller
biobränslen (92), måste medlemsstaten motivera behovet av ny infrastruktur med beaktande av de tekniska
egenskaperna hos det eller de bränslen som ska tillhandahållas med hjälp av infrastrukturen. När det gäller
syntetiska eller biobaserade drop-in-bränslen (93) måste medlemsstaten ta hänsyn till den omfattning i vilken
befintlig infrastruktur kan användas för att tillhandahålla syntetiska eller biobaserade drop-in-bränslen.
208.
Stöd för konstruktion, installation, uppgradering eller utbyggnad av tankningsinfrastruktur kan snedvrida
konkurrensen på ett otillbörligt sätt om det tränger ut investeringar i renare alternativ som redan finns
tillgängliga på marknaden, eller om det låser in vissa tekniker och därmed hindrar utvecklingen av en marknad
för renare tekniker och deras användning. I dessa fall anser kommissionen därför att de negativa effekter på
konkurrensen som orsakas av stöd till tankningsinfrastruktur som används för att tillhandahålla
naturgasbaserade bränslen sannolikt inte kommer att kompenseras.
209.
Mot bakgrund av det nuvarande skedet i utvecklingen av marknaden för ren mobilitetsteknik inom sektorerna
för vattenvägstransport kan stöd för konstruktion, installation, uppgradering eller utbyggnad av tankningsinfra
struktur för CNG och LNG för vattenvägstransport anses sakna långsiktiga inlåsningseffekter och tränga undan
investeringar i renare teknik om medlemsstaten kan visa att renare alternativ inte finns lätt tillgängliga på
marknaden och inte förväntas bli tillgängliga på kort sikt (94) samt att infrastrukturen är tänkt att användas för
att påbörja övergången mot koldioxidsnåla bränslen. Kommissionen kommer vid bedömningen av sådant stöd
att beakta huruvida investeringen är en del av en trovärdig väg framåt för att minska koldioxidutsläppen och
stödet bidrar till att uppnå målen i unionslagstiftningen om utbyggnaden av infrastruktur för alternativa
bränslen.
210.
På vägtransportområdet är utsläppsfria fordon, särskilt lätta sådana, redan ett realistiskt alternativ. Samtidigt
förväntas tunga fordon med nollutsläpp bli mer allmänt tillgängliga på marknaden inom en nära framtid. Stöd
till tankningsinfrastruktur för tunga fordon som beviljas efter 2025 kommer därför troligen ha negativa effekter
på konkurrensen som sannolikt inte kommer att kompenseras av några positiva effekter. Kommissionen
kommer i sin bedömning av stöd till tankningsinfrastruktur för tunga fordon att beakta huruvida det bidrar till
att uppnå målen i unionslagstiftningen om utbyggnaden av infrastruktur för alternativa bränslen.
211.
Alternativ till fossilbaserade bränslen finns redan tillgängliga på marknaden för användning inom
vägtransportsektorn, vissa delar av sektorn för vattenvägstransport och sektorn för järnvägstransport. I detta
sammanhang anses stöd för utbyggnad av tankningsinfrastruktur för bränslen som producerats från
fossilbaserade källor eller fossilbaserad energi, inklusive fossilbaserad vätgas (95), inte ge samma positiva effekter
som stöd för utbyggnaden av takningsinfrastruktur för icke-fossila eller koldioxidsnåla bränslen. För det första
kommer de minskningar av koldioxidutsläppen som uppnås inom transportsektorn sannolikt att motverkas av
fortsatta koldioxidutsläpp i samband med produktionen och användningen av fossilbaserade bränslen, särskilt
om dessa utsläpp inte avskiljs och lagras på ett effektivt sätt. För det andra kan beviljandet av stöd till tanknings
infrastruktur för fossilbaserade bränslen som inte är koldioxidsnåla medföra en risk för inlåsning av vissa
(
92
) Detta omfattar hållbara flygbränslen.
(
93
) Med drop-in-bränslen avses bränslen som till sin funktion motsvarar de fossila bränslen som används för tillfället och som är fullt
kompatibla med distributionsinfrastrukturen och fordonens utrustning och motorer.
(
94
) Vid en sådan bedömning kommer kommissionen i normala fall att använda en period på mellan två och fem år efter tillkännagivandet
eller genomförandet av stödåtgärden. Bedömningen kommer att grundas på oberoende marknadsundersökningar som lämnats in av
medlemsstaten eller på annan lämplig bevisning.
(
95
) Se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, En vätgasstrategi för ett klimatneutralt Europa, COM(2020) 301 final, s. 3.
406
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/271
produktionstekniker och därmed tränga undan investeringar i renare alternativ genom att flytta efterfrågan bort
från produktionsprocesser som inte innefattar användning av fossilbaserade källor eller fossilbaserad energi, eller
som är koldioxidsnåla. Detta skulle även hindra en utveckling av marknaden för rena tekniker för utsläppsfri
rörlighet som inte baseras på fossila bränslen och för produktionen av fossilfria bränslen och fossilfri energi.
Kommissionen anser därför att de negativa effekter på konkurrensen som följer av stöd till tankningsinfra
struktur för fossilbaserade bränslen, inklusive fossilbaserad vätgas om de växthusgaser som släpps ut vid
vätgasproduktionen inte avskiljs på ett effektivt sätt, sannolikt inte kommer att uppvägas i avsaknad av en
trovärdig plan för försörjningen och användningen av förnybara eller koldioxidsnåla bränslen på medellång sikt.
212.
Stöd till tankningsinfrastruktur för vätgas som inte uteslutande används för att tillhandahålla förnybar vätgas
eller koldioxidsnål vätgas kan därmed anses sakna långsiktiga inlåsningseffekter eller kan inte anses tränga
undan investeringar i renare teknik om medlemsstaten kan visa en trovärdig plan för utfasningen av vätgas som
inte är förnybar eller koldioxidsnål vid tankningsinfrastrukturen senast 2035.
213.
Om lämpliga skyddsåtgärder saknas kan stödet leda till skapande eller förstärkning av marknadsinflytandet,
vilket kan förhindra eller försämra en effektiv konkurrens på framväxande marknader. Medlemsstaten måste
därför säkerställa att stödåtgärden utformas med lämpliga skyddsåtgärder för att hantera den risken. Dessa
skyddsåtgärder kan vara att fastställa hur stor andel av åtgärdens budget som får tilldelas ett enskilt företag.
214.
I lämpliga fall kommer kommissionen att bedöma huruvida det finns tillräckliga skyddsåtgärder för att
säkerställa att operatörer av laddnings- eller tankningsinfrastruktur som erbjuder eller godtar avtalsbaserade
betalningar för sin infrastruktur inte på ett otillbörligt sätt gör åtskillnad mellan olika leverantörer av mobilitets
tjänster, till exempel genom att tillämpa oskäliga villkor för förmånstillträde eller oskäliga prisskillnader. Om
sådana skyddsåtgärder saknas anser kommissionen att åtgärden sannolikt kommer att leda till otillbörliga
negativa effekter på konkurrensen på marknaden för mobilitetstjänster.
215.
Varje koncession eller annat uppdrag till en tredje part att driva laddnings- eller tankningsinfrastrukturen ska
tilldelas på ett konkurrensutsatt, öppet och icke-diskriminerande sätt med vederbörlig hänsyn till unionens
regler för offentlig upphandling, i tillämpliga fall.
216.
Om stöd beviljas för konstruktion, installation, uppgradering eller utbyggnad av laddnings- eller tankningsinfra
struktur som är öppen för andra användare än stödmottagaren eller stödmottagarna, inbegripet offentligt
tillgänglig laddnings- eller tankningsinfrastruktur, ska infrastrukturen vara tillgänglig för allmänheten och ge
användarna icke-diskriminerade åtkomst, bland annat när det gäller priser, identifierings- och betalningsmetoder
och andra villkor för användningen, i förekommande fall. Medlemsstaten måste dessutom se till att de avgifter
som debiteras andra användare än stödmottagaren eller stödmottagarna för att använda laddnings- eller
tankningsinfrastrukturen motsvarar marknadspriserna.
4.4
Stöd för resurseffektivitet och övergången till en cirkulär ekonomi
4.4.1
Bakgrund till stödet
217.
Handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (96) innebär en framtidsinriktad agenda som syftar till att påskynda
unionens övergång till en cirkulär ekonomi som en del av de djupgående förändringar som lyfts fram i
meddelandet om den europeiska gröna given. Syftet med handlingsplanen är att främja den cirkulära
ekonomins processer, uppmuntra hållbar konsumtion och produktion samt säkerställa att avfall förebyggs och
att de resurser som används behålls i unionens ekonomi så länge som möjligt. De målen är även en
förutsättning för att uppnå unionens klimatneutralitetsmål för 2050 och en renare och mer hållbar ekonomi.
(
96
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén
– En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin - För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa, COM(2020) 98 final.
407
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/272
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
218.
I handlingsplanen för den cirkulära ekonomin betonas särskilt behovet av reflektion över målen kopplade till
den cirkulära ekonomin mot bakgrund av revideringen av riktlinjerna för statligt stöd på området miljö och
energi. I detta avseende kan ekonomiska bidrag i form av statligt stöd, kombinerade med övergripande, tydliga
och konsekventa regler, spela en viktig roll när det gäller att stödja cirkulariteten i produktionsprocesser som en
del av en mer omfattande omställning av unionsindustrin mot klimatneutralitet och långsiktig konkurrenskraft.
Det kan också hjälpa till att skapa en välfungerande unionsmarknad för returråvaror som kommer att minska
trycket på naturresurser, skapa hållbar tillväxt och sysselsättning och stärka resiliensen.
219.
I handlingsplanen för den cirkulära ekonomin noteras den ökande betydelsen av biologiska resurser som ett
viktigt bidrag till EU:s ekonomi. I enlighet med EU:s bioekonomistrategi (97) stöder bioekonomin målen i den
europeiska gröna given i och med att den bidrar till en koldioxidneutral ekonomi, förbättrar den miljömässiga,
ekonomiska och sociala hållbarheten samt främjar grön tillväxt. Ekonomiskt stöd i form av statligt stöd kan
vara viktigt för att öka användningen av hållbara bioekonomiska metoder, såsom stöd till hållbart producerade
biobaserade material och produkter, som kan bidra till att uppnå klimatneutralitet och som inte skulle ha
spridits på marknaden på egen hand.
4.4.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
220.
Stöd inom ramen för detta avsnitt får beviljas för följande typer av investeringar:
a) Investeringar som syftar till att förbättra resurseffektiviteten genom
i) en nettominskning av mängden resurser som förbrukas vid samma mängd produktion (98),
ii) ersättning av primära råmaterial eller råvaror med sekundära (återanvända eller materialåtervunna) eller
återvunna råmaterial eller råvaror, eller
iii) ersättning av fossilbaserade råmaterial eller råvaror med biobaserade råmaterial eller råvaror.
b) Investeringar för minskning, förebyggande, och förberedelse för återanvändning, återvinning,
dekontaminering och materialåtervinning av avfall (99) som genereras av stödmottagaren.
c) Investeringar för förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, dekontaminering och återvinning av
avfall som genereras av tredje part och som annars skulle ha bortskaffats eller behandlats enligt ett
behandlingssätt som hamnar lägre i avfallshierarkins prioriteringsordning (100) eller på ett mindre
resurseffektivt sätt, eller som skulle ha lett till en lägre kvalitet på återvinningen.
d) Investeringar för minskning, förebyggande, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning,
dekontaminering och återvinning av andra produkter, material eller ämnen (101) som genereras av
stödmottagaren eller av tredje part, som inte nödvändigtvis klassificeras som avfall och som annars inte
skulle ha använts eller skulle ha bortskaffats eller återvunnits på ett mindre resurseffektivt sätt, skulle ha
utgjort avfall om de inte återanvänts eller skulle ha lett till en lägre kvalitet på återvinningen.
(
97
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, En hållbar bioekonomi för Europa: En starkare koppling mellan ekonomin, samhället och miljön, COM(2018) 673 final och
SWD(2018) 431.
(
98
) De resurser som förbrukas kan inbegripa alla förbrukade materiella resurser, med undantag av energi. Minskningen kan fastställas
genom att mäta eller uppskatta förbrukningen före och efter genomförandet av stödåtgärden, inbegripet eventuella justeringar för
yttre förhållanden som kan påverka resursförbrukningen.
(
99
) Se definitionerna av återanvändning, återvinning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och avfall i punkterna 19(59), (61),
(62), (75) och (90).
(
100
) Avfallshierarkin består av a) förebyggande, b) förberedelse för återanvändning, c) materialåtervinning, d) annan återvinning, t.ex.
energiåtervinning, och e) bortskaffande. Se artikel 4.1 i direktiv 2008/98/EG.
(
101
) Andra produkter, material eller ämnen kan inbegripa biprodukter (enligt vad som avses i artikel 5 i direktiv 2008/98/EG),
restprodukter från jordbruk, vattenbruk, fiske och skogsbruk, spillvatten, regnvatten och dagvatten, mineraler, gruvavfall,
näringsämnen, restgaser från produktionsprocesser, överflödiga produkter, delar och material etc. Med överflödiga produkter, delar och
material avses produkter, delar och material som innehavaren inte längre behöver eller har användning för men som lämpar sig för
återanvändning.
408
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/273
e) investeringar för separat insamling (102) och sortering av avfall eller andra produkter, material eller ämnen för
förberedelse för återanvändning eller återvinning.
221.
Under vissa förhållanden får stöd för att täcka driftskostnader beviljas för separat insamling och sortering av
avfall i förhållande till särskilda avfallsflöden eller typer av avfall (se punkt 247).
222.
Stöd kopplat till återvinningen av spillvärme från produktionsprocesser eller stöd kopplat till avskiljning och
användning av koldioxid kommer att bedömas enligt de villkor som är tillämpliga på stöd för minskning av
växthusgasutsläpp som fastställs i avsnitt 4.1.
223.
Stöd kopplat till produktionen av biodrivmedel, flytande biobränslen, biogas och biomassabränslen från avfall
kommer att bedömas enligt de villkor som är tillämpliga på stöd för minskning av växthusgasutsläpp som
fastställs i avsnitt 4.1.
224.
Stöd för produktion av energi från avfall kommer att bedömas enligt de villkor som är tillämpliga på stöd för
minskning av växthusgasutsläpp som fastställs i avsnitt 4.1. Om stöd för produktion av energi eller värme från
avfall avser investeringar i system för fjärrvärme och fjärrkyla eller för deras drift kommer stödet att bedömas
enligt de villkor som är tillämpliga på stöd för fjärrvärme eller fjärrkyla som fastställs i avsnitt 4.10.
4.4.3
Stimulanseffekt
225.
Kraven i punkterna 226–233 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
226.
När det gäller det krav som fastställs i punkt 28 om att medlemsstaten ska identifiera ett trovärdigt
kontrafaktiskt scenario kommer det kontrafaktiska scenariot i regel att motsvara en investering med samma
kapacitet, livslängd och, i förekommande fall, andra relevanta tekniska egenskaper, som den miljövänliga
investeringen.
227.
Det kontrafaktiska scenariot kan även bestå i att underhålla de befintliga anläggningar eller den befintliga
utrustning som är i drift under en period som motsvarar den miljövänliga investeringens livstid. I sådana fall
bör hänsyn tas till de diskonterade underhålls-, reparations- och moderniseringskostnaderna under samma
period.
228.
I vissa fall kan det kontrafaktiska scenariot bestå av ett senare utbyte av anläggningarna eller utrustningen, och i
sådana fall bör det diskonterade värdet av anläggningarna och utrustningen beaktas, medan skillnaden mellan
den respektive ekonomiska livslängden för anläggningarna eller utrustningen bör jämnas ut.
229.
När det gäller utrustning som omfattas av leasingavtal ska det diskonterade värdet av leasingen av den
miljövänliga utrustningen jämföras med det diskonterade värdet av leasingen av den mindre miljövänliga
utrustning som skulle ha använts i avsaknad av stöd.
230.
Om investeringen gäller eftermontering av installationer eller utrustning till befintliga anläggningar och
installationer eller befintlig utrustning kommer de stödberättigande kostnaderna att utgöras av de totala
investeringskostnaderna.
231.
Kommissionen anser i princip att stöd till projekt med en återbetalningsperiod på mindre än fem år inte har
någon stimulanseffekt. Medlemsstaten får emellertid lägga fram bevis för att visa att stöd behövs för att
uppmuntra ett förändrat beteende, även när det gäller projekt med kortare återbetalningsperiod.
(
102
) Se definitionen av separat insamling i artikel 3.11 i direktiv 2008/98/EG.
409
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/274
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
232.
Stöd till investeringar som gör att företag kan uppfylla obligatoriska unionsnormer som redan har trätt i kraft
kommer inte att anses ha en stimulanseffekt (se punkt 32). Som förklaras i punkt 32 kan stödet anses ha en
stimulanseffekt om det gör att ett företag kan öka sin nivå av miljöskydd i överensstämmelse med obligatoriska
nationella normer som är strängare än unionsnormerna eller som har antagits i avsaknad av unionsnormer.
233.
Stöd för anpassning till unionsnormer som antagits men ännu inte trätt i kraft kommer att anses ha en
stimulanseffekt om investeringen genomförs och slutförs minst 18 månader innan unionsnormerna träder i
kraft.
4.4.4
Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel
4.4.4.1
Stödets nödvändighet
234.
Kraven i punkterna 235 och 236 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.1.1.
235.
Investeringen måste gå utöver etablerade kommersiella förfaranden som normalt tillämpas i hela unionen och
för alla tekniker (103).
236.
När det gäller stöd för separat insamling och sortering av avfall eller andra produkter, material eller ämnen ska
medlemsstaten kunna visa att sådan separat insamling och sortering är eftersatt i medlemsstaten (104). Om stöd
beviljas för att täcka driftskostnader måste medlemsstaten visa att stödet behövs under en övergångsperiod för
att underlätta utvecklingen av verksamheter i samband med separat insamling och sortering av avfall.
Medlemsstaten måste ta hänsyn till alla skyldigheter som företagen har enligt systemen för utvidgat
producentansvar, som den kan ha infört i enlighet med artikel 8 i direktiv 2008/98/EG.
4.4.4.2
Lämplighet
237.
Kraven i punkt 238 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.1.2.
238.
I enlighet med principen att förorenaren betalar (105) bör företag som genererar avfall inte befrias från
kostnaderna för behandlingen av avfallet. Stödet bör därför inte leda till att företag som genererar avfall befrias
från några kostnader eller skyldigheter kopplade till behandlingen av avfall som de är ansvariga för enligt
unionsrätten eller nationell lagstiftning, inklusive inom ramen för system för utökat producentansvar.
Dessutom bör stödet inte leda till att företag befrias från kostnader som bör betraktas som normala kostnader
för ett företag.
4.4.4.3
Propor tionalitet
239.
De stödberättigande kostnaderna är de extra investeringskostnader som fastställs genom att jämföra de totala
investeringskostnaderna för projektet med kostnaderna för ett mindre miljövänligt projekt eller en mindre
miljövänlig verksamhet, vilket kan omfatta något av följande:
a) En jämförbar investering enligt beskrivningen i punkt 226 som troligen skulle genomföras även utan stöd
och som inte leder till samma nivå av resurseffektivitet.
b) Behandling av avfallet enligt ett behandlingssätt som hamnar lägre i avfallshierarkins prioriteringsordning
eller på ett mindre resurseffektivt sätt.
(
103
) Ur ett tekniskt perspektiv bör investeringen leda till en högre återvinningsgrad eller till en högre kvalitet på det återvunna materialet
jämfört med normal praxis.
(
104
) Den specifika situationen i den eller de berörda regionerna kan också beaktas om medlemsstaten visar det på ett tillfredsställande sätt.
(
105
) Se definitionen i punkt 19(58).
410
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/275
c) Den konventionella produktionsprocessen avseende den primära råvaran eller produkten, om den
återanvända eller återvunna (sekundära) produkten är tekniskt och ekonomiskt utbytbar med den primära
råvaran eller produkten.
d) Något annat kontrafaktiskt scenario baserat på vederbörligen motiverade antaganden.
240.
Om produkten, ämnet eller materialet skulle ha utgjort avfall om den/det inte återanvänts och det inte finns
något rättsligt krav för att produkten, ämnet eller materialet ska bortskaffas eller på annat sätt behandlas får de
stödberättigande kostnaderna motsvara den investering som krävs för att återvinna produkten, ämnet eller
materialet i fråga.
241.
Stödnivån får inte överstiga 40 % av de stödberättigande kostnaderna.
242.
Stödnivån får ökas med 10 procentenheter för medelstora företag eller med 20 procentenheter för små företag.
243.
Stödnivån får höjas med 15 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 a i fördraget eller med 5 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 c i fördraget.
244.
Stödnivåerna får ökas med 10 procentenheter för miljöinnovativ verksamhet, under förutsättning att följande
kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Den miljöinnovativa verksamheten måste vara ny eller innebära en väsentlig förbättring jämfört med den
senaste utvecklingen inom branschen i unionen (106).
b) De förväntade miljövinsterna ska vara betydligt större än den förbättring som den allmänna tekniska
utvecklingen i jämförbara verksamheter ger upphov till (107).
c) Verksamhetens innovativa karaktär innebär en uppenbar risk i tekniskt, marknadsmässigt eller ekonomiskt
hänseende som är större än den risk som vanligen förknippas med jämförbar verksamhet som inte är
innovativ (108).
245.
Genom undantag från punkterna 241–244 får medlemsstaten även visa, utifrån en analys av finansieringsun
derskottet, såsom fastställs i punkterna 48, 51 och 52, att en högre stödnivå krävs. I sådana fall måste
medlemsstaten utföra en övervakning i efterhand för att verifiera de antaganden som gjorts om den stödnivå
som krävs och införa en återbetalningsmekanism i enlighet med punkt 55. Stödbeloppet får inte överstiga
finansieringsunderskottet, enligt punkterna 51 och 52.
246.
Om stödet beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet med de kriterier som
fastställs i punkterna 49 och 50 anses stödbeloppet vara proportionerligt.
247.
Stödet får omfatta driftskostnader om det avser den separata insamlingen och sorteringen av avfall eller andra
produkter, material eller ämnen i förhållande till särskilda avfallsflöden eller typer av avfall för förberedelse för
återanvändning eller materialåtervinning, varvid följande villkor ska vara uppfyllda:
(
106
) Medlemsstaterna kan visa att det är fråga om en nyhet t.ex. med hjälp av en exakt beskrivning av innovationen och av
marknadsvillkoren för att lansera eller sprida den, där den jämförs med den senaste process- eller organisationsteknik som i
allmänhet används av andra företag inom samma bransch.
(
107
) Om kvantitativa parametrar kan användas för att jämföra miljöinnovativ verksamhet med normal verksamhet som inte är innovativ,
avses med ”betydligt större” att den marginella förbättring som kan förväntas av miljöinnovativ verksamhet i form av minskade
miljörisker eller föroreningar eller förbättrad energi- eller resurseffektivitet bör vara minst dubbelt så stor som den marginella
förbättring som kan förväntas till följd av den allmänna utvecklingen av jämförbar verksamhet som inte är innovativ. Om det
föreslagna tillvägagångssättet inte lämpar sig i ett visst fall, eller om ingen kvantitativ jämförelse är möjlig, bör ansökan om statligt
stöd innehålla en detaljerad beskrivning av den metod som används för att bedöma detta kriterium, för att garantera ett
tillvägagångssätt som kan jämföras med den föreslagna metoden.
(
108
) Medlemsstaten ska kunna påvisa denna risk t.ex. med hjälp av följande faktorer: kostnaderna i förhållande till företagets omsättning,
den tid som krävs för utvecklingen, väntade fördelar med den miljöinnovativa verksamheten jämfört med kostnaderna, och
sannolikheten för ett misslyckande.
411
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/276
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
a) Stödet ska beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet med de kriterier som
fastställs i punkterna 49 och 50, och det konkurrensutsatta anbudsförfarandet ska utan diskriminering vara
öppet för alla aktörer som tillhandahåller tjänster för separat insamling och sortering.
b) Om det råder stor osäkerhet kring driftskostnadernas framtida utveckling under åtgärdens varaktighet får det
konkurrensutsatta anbudsförfarandet inbegripa regler som begränsar stödet under vissa klart angivna
omständigheter, förutsatt att reglerna och omständigheterna fastställs i förväg.
c) Investeringsstöd som beviljas för en anläggning som används för separat insamling och sortering av avfall i
förhållande till särskilda avfallsflöden eller typer av avfall måste dras av från driftstöd som beviljats för
samma anläggning om båda formerna av stöd täcker samma stödberättigande kostnader.
d) Stödet får beviljas för en period på högst fem år.
4.4.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens
248.
Kraven i punkterna 249–252 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
249.
Stödet får inte stimulera genereringen av avfall eller en ökad användning av resurser.
250.
Stödet får inte enbart öka efterfrågan på avfall eller andra material och resurser avsedda att återanvändas,
materialåtervinnas eller återvinnas utan att öka insamlingen av sådana material.
251.
Vid bedömningen av stödets inverkan på marknaden kommer kommissionen att beakta stödets potentiella
effekter på funktionssättet hos marknaderna för primära och sekundära material kopplade till de berörda
produkterna.
252.
Särskilt vid bedömningen av inverkan på marknaden av stöd för driftskostnader när det avser den separata
insamlingen och sorteringen av avfall eller andra produkter, material eller ämnen i förhållande till särskilda
avfallsflöden eller typer av avfall för förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning kommer
kommissionen att ta hänsyn till den potentiella samverkan med system för utökat producentansvar i de berörda
medlemsstaterna.
4.5
Stöd för förebyggande och minskning av andra föroreningar än växthusgaser
4.5.1
Bakgrund till stödet
253.
Genom nollföroreningsstrategin för en giftfri miljö i meddelandet om den europeiska gröna given bör det
säkerställas att föroreningar senast 2050 minskas till nivåer som inte längre är skadliga för människor och
naturliga ekosystem och med hänsyn till de gränser som vår planet kan hantera för att därmed skapa en giftfri
miljö, i enlighet med FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling (109) och de långsiktiga målen i det åttonde
miljöhandlingsprogrammet (110). Unionen har fastställt särskilda mål för att minska föroreningsnivån, t.ex. för
(
109
) FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling finns på https://sustainabledevelopment.un.org/content/documents/21252030%20Agenda
%20for%20Sustainable%20Development%20web.pdf.
(
110
) Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030, COM(2020) 652
final.
412
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/277
renare luft (111) och för att inga vattenförekomster ska förorenas (112), mindre buller, minskad användning och
minskade utsläpp av ämnen som inger betänkligheter, plastavfall samt mikroplastföroreningar och
mikroplastavfall (113), såväl som mål för överskott av näringsämnen och gödselmedel, farliga bekämpningsmedel
och ämnen som orsakar antimikrobiell resistens (114).
254.
Ekonomiskt stöd i form av statligt stöd kan bidra väsentligt till miljömålet att minska andra former av
föroreningar än växthusgasutsläpp.
4.5.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
255.
Stöd för förebyggande eller minskning av andra föroreningar än växthusgaser får beviljas för investeringar som
gör det möjligt för företag att gå längre än unionsnormerna för miljöskydd, höja nivån på miljöskyddet i
avsaknad av unionsnormer eller uppfylla unionsnormer som antagits men ännu inte trätt i kraft.
256.
Om stödet beviljas i form av utsläppsrätter (115) ska stödåtgärden vara utformad på ett sådant sätt att den
förebygger eller minskar föroreningarna utöver den nivå som föreskrivs genom unionsnormer som är
obligatoriska för de berörda företagen.
257.
Stödet ska inriktas på förebyggande eller minskning av föroreningar som är direkt kopplade till stödmottagarens
egen verksamhet.
258.
Stödet får inte leda till att föroreningar endast flyttas från en sektor till en annan eller från en del av miljön till en
annan (t.ex. från luft till vatten). Om stödet inriktas på att minska föroreningar ska det medföra en total
minskning av föroreningarna.
259.
Avsnitt 4.5 gäller inte stödåtgärder som omfattas av tillämpningsområdet i avsnitt 4.1. Om en åtgärd både bidrar
till förebyggandet eller minskningen av växthusgasutsläpp och förebyggandet eller minskningen av andra
föroreningar bedöms åtgärdens förenlighet på grundval av antingen avsnitt 4.1 eller detta avsnitt, beroende på
vilket av de två målen som är viktigast (116).
(
111
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén – Ett program för ren luft i Europa, COM(2013) 918 final. Se även Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften
(EUT L 23, 26.1.2005, s. 3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare
luft i Europa (EUT L 152, 11.6.2008, s. 1) för marknära ozon, partiklar, kväveoxider, farliga tungmetaller och en rad andra
föroreningar. Se vidare Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av
nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG
(EUT L 344, 17.12.2016, s. 1) för de viktigaste gränsöverskridande luftföroreningarna: svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak,
flyktiga organiska föreningar utom metan samt partiklar.
(
112
) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens
åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1) krävs, såvida inga undantag gäller, god ekologisk status för alla yt-
och grundvattenförekomster.
(
113
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark, COM(2021)
400 final.
(
114
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem, COM(2020) 381 final.
(
115
) Utsläppsrätterna kan omfatta statligt stöd, särskilt när medlemsstaterna beviljar tillstånd och rätter under deras marknadsvärde.
(
116
) För att avgöra vilket av de två målen som är viktigast får kommissionen kräva att medlemsstaten tillhandahåller en utvärdering av
åtgärdens förväntade resultat när det gäller förebyggandet eller minskningen av utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar på
grundval av trovärdiga och detaljerade kvantifieringar.
413
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/278
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.5.3
Stimulanseffekt
260.
Kraven i punkterna 261 och 262 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
261.
Stöd anses ha en stimulerande effekt om det gör att ett företag kan förebygga eller minska utsläppen av
föroreningar i avsaknad av unionsnormer eller utöver de gränser som krävs enligt unionsnormer som redan har
trätt i kraft. Som förklaras i punkt 32 kan stödet även anses ha en stimulanseffekt om det gör att ett företag kan
förebygga eller minska utsläppen av föroreningar i överensstämmelse med obligatoriska nationella normer som
är strängare än unionsnormerna eller som har antagits i avsaknad av unionsnormer.
262.
Stöd för anpassning till unionsnormer som antagits men ännu inte trätt i kraft kommer att anses ha en
stimulanseffekt om investeringen genomförs och slutförs minst 18 månader innan unionsnormerna träder i
kraft.
4.5.4
Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel
4.5.4.1
Stödets nödvändighet
263.
Kraven i punkt 264 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.1.1.
264.
När det gäller stöd i form av utsläppsrätter (117) ska medlemsstaterna kunna visa att följande kumulativa villkor är
uppfyllda:
a) En fullständig auktionering leder till en väsentlig ökning av produktionskostnaderna för varje sektor eller
kategori av enskilda stödmottagare.
b) Den väsentliga ökningen av produktionskostnaderna kan inte föras över på kunderna utan att det leder till en
betydande minskning av försäljningen (118).
c) Enskilda företag inom sektorn har inte möjlighet att minska utsläppsnivåerna i syfte att sänka kostnaden för
certifikaten till en mer uthärdlig nivå för de företagen. Att förbrukningen inte kan minskas kan visas genom
en jämförelse mellan de aktuella utsläppsnivåerna och de utsläppsnivåer som uppnås med hjälp av den
bästa tekniken inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Företag som uppnår nivån för den bästa
tekniken kan högst beviljas ett utsläppstillstånd inom ramen för utsläppshandelssystemet som motsvarar
ökningen av produktionskostnaderna, och dessa produktionskostnader kan inte föras över på kunderna.
Företag som presterar sämre i miljöhänseende får mindre utsläppstillstånd i proportion till sina miljöresultat.
4.5.4.2
Propor tionalitet
265.
De stödberättigande kostnaderna är de extra investeringskostnader som är direkt kopplade till uppnåendet av en
högre miljöskyddsnivå.
266.
De extra investeringskostnaderna består av skillnaden mellan kostnaderna för den stödmottagande investeringen
och kostnaderna för investeringen i det kontrafaktiska scenariot såsom beskrivs i punkterna 226–230. Om
projektet består av tidig anpassning till unionsnormer som ännu inte trätt i kraft bör det kontrafaktiska
scenariot i princip vara det som beskrivs i punkt 228.
267.
Stödnivån får inte överstiga 40 % av de stödberättigande kostnaderna.
268.
Stödnivån får ökas med 10 procentenheter för medelstora företag eller med 20 procentenheter för små företag.
(
117
) Utsläppsrätterna kan omfatta statligt stöd, särskilt när medlemsstaterna beviljar tillstånd och rätter under deras marknadsvärde.
(
118
) Analysen kan göras på grundval av uppskattningar av produktpriselasticiteten inom den berörda sektorn, bland andra faktorer, och
uppskattningar av utebliven försäljning och dess inverkan på stödmottagarens lönsamhet.
414
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/279
269.
Stödnivån får höjas med 15 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 a i fördraget eller med 5 procentenheter för investeringar i stödområden som uppfyller villkoren i
artikel 107.3 c i fördraget.
270.
Stödnivån får höjas med 10 procentenheter för miljöinnovativ verksamhet, under förutsättning att de villkor
som fastställs i punkt 244(a)–(c)är uppfyllda.
271.
Genom undantag från punkterna 267–270 får medlemsstaten även visa, utifrån en analys av finansieringsun
derskottet, såsom fastställs i punkterna 48, 51 och 52, att ett högre stödbelopp krävs. I sådana fall måste
medlemsstaten utföra en övervakning i efterhand för att verifiera de antaganden som gjorts om den stödnivå
som krävs och införa en återbetalningsmekanism i enlighet med punkt 55. Stödbeloppet får inte överstiga
finansieringsunderskottet, enligt punkterna 51 och 52.
272.
Om stödet beviljas efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande som utförts i enlighet med de kriterier som
fastställs i punkterna 49 och 50 anses stödbeloppet vara proportionerligt.
273.
För stöd i form av utsläppsrätter kommer kommissionen även att kontrollera att
a) tilldelningen sker på ett öppet sätt och grundar sig på objektiva kriterier och uppgiftskällor av den högsta
kvalitet som står till buds, och
b) den totala mängden utsläppsrätter eller tillstånd som beviljas ett företag till ett pris under marknadsvärdet
inte överskrider företagets beräknade förväntade behov i en situation utan system för handel med
utsläppsrätter.
4.5.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens
274.
Kraven i punkt 275 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
275.
För stöd i form av utsläppsrätter kommer kommissionen även att kontrollera att
a) stödmottagarna väljs utifrån objektiva och öppna kriterier och att stödet i princip beviljas på samma sätt för
alla konkurrenter inom samma sektor eller på samma relevanta marknad om de är i en liknande faktisk
situation,
b) tilldelningsmetoden inte gynnar vissa företag (119) eller vissa sektorer, om det inte är motiverat på grund av
ordningens egen miljölogik eller om sådana regler är nödvändiga med tanke på förenligheten med annan
miljöpolitik,
c) nya aktörer inte ges utsläppsrätter eller tillstånd på förmånligare villkor än befintliga företag som är
verksamma på samma marknad,
d) inga onödiga inträdeshinder uppstår om befintliga anläggningar ges en större tilldelning än nya aktörer.
4.6
Stöd för avhjälpande av miljöskador, återställande av livsmiljöer och ekosystem, skydd eller
återställande av den biologiska mångfalden och genomförande av naturbaserade lösningar
för anpassning till och begränsning av klimatförändringar
4.6.1
Bakgrund till stödet
276.
Strategin för biologisk mångfald för 2030 (120) syftar till att skydda naturen, vända förstörelsen av ekosystemen
och se till att unionens biologiska mångfald börjar återhämta sig före 2030. Strategin för biologisk mångfald är
en viktig del i meddelandet om den europeiska gröna given och omfattar ambitiösa mål och åtaganden för
2030 för att uppnå välfungerande och motståndskraftiga ekosystem.
(
119
) Exempelvis nya aktörer, eller omvänt, befintliga företag eller anläggningar.
(
120
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv, COM(2020) 380 final.
415
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/280
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
277.
Ekonomiskt stöd i form av statligt stöd kan bidra väsentligt till miljömålet att skydda och restaurera biologisk
mångfald och ekosystem, på flera sätt, bland annat genom att skapa incitament för att avhjälpa skador i
förorenade områden, återställa förstörda livsmiljöer och ekosystem eller investera i skydd av ekosystem.
278.
EU:s strategi för klimatanpassning (121) syftar till att mobilisera investeringar i naturbaserade lösningar för
anpassning (122), med tanke på att genomförandet av dessa lösningar i stor skala skulle öka klimatresiliensen och
bidra till flera av målen i den europeiska gröna given.
4.6.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
279.
I detta avsnitt fastställs bestämmelser om förenlighet för stödåtgärder för avhjälpande av miljöskador,
återställande av livsmiljöer och ekosystem, skydd eller återställande av den biologiska mångfalden och
genomförande av naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar.
280.
Detta avsnitt gäller inte för
a) stöd för avhjälpande eller återställande efter nedläggning av kraftverk eller avveckling av gruvverksamhet i
den mån stödet i fråga omfattas av avsnitt 4.12 (123),
b) stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer som jordbävningar, laviner, jordskred,
översvämningar, tornador, orkaner, vulkanutbrott och naturligt uppkomna skogsbränder.
281.
Stöd på det här området får beviljas för följande verksamheter:
a) Avhjälpande av miljöskador, inbegripet skador på markens, ytvattnets eller grundvattnets kvalitet eller på
den marina miljön.
b) Återställande av livsmiljöer och ekosystem i dåligt skick.
c) Skydd eller återställande av biologisk mångfald eller av ekosystem för att bidra till att uppnå ett gott tillstånd
för ekosystemen eller skydda ekosystem som redan befinner sig i ett gott tillstånd.
d) Genomförande av naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar.
282.
Detta avsnitt gäller inte stödåtgärder som omfattas av tillämpningsområdet i avsnitt 4.1. Om en åtgärd både
bidrar till minskningen av växthusgasutsläpp och avhjälpandet av miljöskador, återställandet av livsmiljöer och
ekosystem, skyddet eller återställandet av den biologiska mångfalden och genomförandet av naturbaserade
lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar bedöms åtgärdens förenlighet antingen på
grundval av avsnitt 4.1 eller detta avsnitt, beroende på vilket av de två målen som är viktigast (124).
4.6.3
Stimulanseffekt
283.
Kraven i punkterna 284–287 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
(
121
) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén, Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning, COM(2021) 82 final.
(
122
) https://www.eea.europa.eu/publicastions/nature-based-solutions-in-europe/.
(
123
) Till exempel kan stöd för restaurering av torvmark som inte är kopplat till stöd för tidig avveckling av torvutvinningsverksamhet eller
till stöd för extraordinära kostnader i samband med sådan verksamhet omfattas av avsnitt 4.6.
(
124
) För att avgöra vilket av de två målen som är viktigast får kommissionen kräva att medlemsstaten tillhandahåller en utvärdering av
åtgärdens förväntade resultat när det gäller förebyggandet eller minskningen av utsläppen av växthusgaser och avhjälpandet av
miljöskador, återställandet av livsmiljöer och ekosystem, skyddet eller återställandet av den biologiska mångfalden och
genomförandet av naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar, i tillämpliga fall på grundval av
trovärdiga och detaljerade kvantifieringar.
416
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/281
284.
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG eller andra
relevanta unionsbestämmelser (125) kan stöd för avhjälpande av miljöskador, återställande av livsmiljöer och
ekosystem, skydd eller återställande av den biologiska mångfalden och genomförande av naturbaserade
lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar endast anses ha en stimulanseffekt om den
enhet eller det företag som har orsakat miljöskadan inte kan identifieras eller hållas juridiskt ansvarig för
finansieringen av det arbete som krävs för att förebygga och åtgärda miljöskadan i enlighet med principen att
förorenaren betalar.
285.
Medlemsstaten måste visa att alla nödvändiga åtgärder, inbegripet rättsliga åtgärder, har vidtagits för att
identifiera den ansvariga enhet eller det ansvariga företag som har orsakat miljöskadan och kräva att enheten
eller företaget står för de relevanta kostnaderna. Om den enhet eller det företag som bär ansvaret enligt den
tillämpliga lagstiftningen inte kan identifieras eller fås att betala kostnaderna kan stöd beviljas för hela arbetet
med avhjälpande och återställande åtgärder, varvid stödet kan anses ha en stimulanseffekt. Kommissionen kan
anse att ett företag inte kan fås att betala kostnaderna för att avhjälpa den miljöskada det har orsakat om
företaget inte längre existerar i rättslig bemärkelse och om det inte finns något företag som kan anses vara dess
rättsliga eller ekonomiska efterträdare (126), eller om det saknas tillräcklig ekonomisk säkerhet för att täcka
kostnaderna.
286.
Stöd som beviljas för genomförandet av de kompensationsåtgärder som avses i artikel 6.4 i rådets direktiv
92/43/EEG (127) har inte någon stimulanseffekt. Stöd för att täcka de merkostnader som är nödvändiga för att
öka åtgärdernas omfattning eller ambition utöver de rättsliga kraven enligt artikel 6.4 i samma direktiv kan
konstateras ha en stimulanseffekt.
287.
Stöd för avhjälpande av miljöskador och återställande av livsmiljöer och ekosystem kommer att anses ha en
stimulanseffekt om kostnaderna för avhjälpandet eller återställandet överstiger värdestegringen för marken (se
punkt 288).
4.6.4
Proportionalitet
288.
När det gäller investeringar för att avhjälpa miljöskador eller återställa livsmiljöer och ekosystem utgörs de
stödberättigande kostnaderna av de kostnader som uppstått i samband med arbetet med avhjälpande och
återställande åtgärder, minus ökningen av markens eller egendomens värde. Markens eller fastighetens
värdestegring till följd av de avhjälpande och återställande åtgärderna ska utvärderas av en oberoende
kvalificerad expert.
289.
När det gäller investeringar i skydd eller återställande av biologisk mångfald och i genomförandet av
naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av klimatförändringar utgörs de stödberättigande
kostnaderna av de totala kostnaderna för de arbeten som leder till att den biologiska mångfalden skyddas eller
återställs eller till genomförandet av naturbaserade lösningar för anpassning till och begränsning av
klimatförändringar.
290.
Om stöd beviljas för genomförandet av naturbaserade lösningar i byggnader för vilka det finns ett
energicertifikat måste medlemsstaterna kunna visa att dessa investeringar inte hindrar genomförandet av
energieffektivitetsåtgärder som rekommenderas i energicertifikatet.
291.
Stödnivån får uppgå till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.
(
125
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador
(EUT L 143, 30.4.2004, s. 56). Se även kommissionens tillkännagivande Riktlinjer för en gemensam förståelse av begreppet ”miljöskada”
enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador
(EUT C 118, 7.4.2021, s. 1).
(
126
) Se kommissionens beslut C(2012) 558 final av den 17 oktober 2012 i ärende SA.33496 (2011/N) – Österrike – Einzelfall, Altlast,
DECON Umwelttechnik GmbH, skälen 65–69 (EUT C 14, 17.1.2013, s. 1).
(
127
) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).
417
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/282
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.7
Stöd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter
292.
I avsnitt 4.7 behandlas stöd inom miljöskyddsområdet i form av nedsättning av skatter eller skatteliknande
avgifter. Avsnittet är indelat i två underavsnitt med olika uppbyggnad. Avsnitt 4.7.1 handlar om skatter eller
avgifter som är avsedda för bestraffning av miljöskadligt beteende och som därmed syftar till att styra företag
och konsumenter mot mer miljövänliga val. Enligt avsnitt 4.7.2 kan medlemsstaterna välja att genom riktade
sänkningar av skatter eller avgifter uppmuntra företag att förändra eller anpassa sitt beteende och delta i mer
miljövänliga projekt eller verksamheter.
4.7.1
Stöd i form av sänkta miljöskatter och skatteliknande miljöavgifter
4.7.1.1
Bakgrund till stödet
293.
Miljöskatter eller skatteliknande miljöavgifter införs för att internalisera de externa kostnaderna för miljöskadligt
beteende och därmed avskräcka från sådant beteende genom att sätta en prislapp på det och höja nivån på
miljöskyddet. Dessa skatter och avgifter bör i princip avspegla de totala kostnaderna för samhället (externa
kostnader), och det skatte- eller avgiftsbelopp som betalas per enhet av utsläpp, andra föroreningar eller
förbrukade resurser bör följaktligen vara detsamma för alla företag som är ansvariga för det miljöskadliga
beteendet. Nedsättningar av miljöskatter eller skatteliknande miljöavgifter kan ha en negativ inverkan på
miljöskyddsmålet, men de kan ändå vara nödvändiga om stödmottagarna annars skulle drabbas av sådana
konkurrensnackdelar att det skulle bli omöjligt att införa miljöskatten eller miljöavgiften från första början.
294.
Om miljöskatter eller skatteliknande miljöavgifter inte kan genomdrivas utan att äventyra vissa företags
näringsverksamhet kan en allmänt högre nivå på miljöskatter och skatteliknande miljöavgifter underlättas
genom att man beviljar vissa företag en mer förmånlig behandling. I vissa fall kan nedsättningar av miljöskatter
eller miljöavgifter därför indirekt bidra till en högre miljöskyddsnivå. Nedsättningarna får dock inte urholka
miljöskatternas eller miljöavgifternas övergripande syfte i fråga om att avskräcka från miljöskadligt beteende
och/eller öka kostnaderna för sådant beteende om inga tillfredsställande alternativ finns tillgängliga.
4.7.1.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
295.
Kommissionen kommer att anse att stöd i form av nedsättningar av skatter eller avgifter får beviljas om
medlemsstaten kan visa att båda följande villkor är uppfyllda:
a) Nedsättningarna är riktade mot de företag som berörs mest av miljöskatten eller miljöavgiften och som inte
skulle kunna bedriva sin näringsverksamhet på ett hållbart sätt utan nedsättningen.
b) Den miljöskyddsnivå som faktiskt uppnås av att nedsättningarna tillämpas är högre än den miljöskyddsnivå
som skulle uppnås utan tillämpningen av nedsättningarna.
296.
För att styrka att de två villkoren i punkt 295 är uppfyllda måste medlemsstaten tillhandahålla kommissionen
följande information:
a) En beskrivning av de sektorer eller kategorier av stödmottagare som är berättigade till nedsättningarna.
b) En förteckning över de huvudsakliga stödmottagarna inom varje berörd sektor, deras omsättning,
marknadsandelar, skattebasens storlek och miljöskattens eller miljöavgiftens andel av vinsten före skatt med
och utan nedsättningen.
c) En beskrivning av stödmottagarnas situation med en förklaring till varför de inte kan betala den normala
skatte- eller avgiftssatsen.
418
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/283
d) En förklaring till hur nedsättningen av skatten eller avgiften skulle bidra till en faktisk ökning av
miljöskyddsnivån jämfört med den miljöskyddsnivå som skulle uppnås utan nedsättningen (till exempel
genom att jämföra den normala sats som skulle tillämpas med nedsättningar av den normala sats som skulle
tillämpas utan nedsättningen, det totala antalet företag som skulle vara skyldiga att betala skatten eller
avgiften eller andra indikatorer som återspeglar en faktisk förändring i miljöskadligt beteende).
4.7.1.3
Minimering av snedvr idning av konkur rens och handel
297.
Om miljöskatterna är harmoniserade får kommissionen tillämpa en förenklad strategi för att bedöma om stödet
är nödvändigt och proportionellt. Inom ramen för direktiv 2003/96/EG får kommissionen tillämpa en förenklad
strategi för skattenedsättning som följer unionens lägsta skattenivå i enlighet med punkterna 298 och 299.
298.
Kommissionen kommer att anse att stöd i form av nedsättningar av harmoniserade skatter är nödvändiga och
proportionerliga om följande kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Stödmottagarna betalar åtminstone unionens lägsta skattenivå enligt vad som föreskrivs i det tillämpliga
direktivet.
b) Valet av stödmottagare bygger på objektiva och transparenta kriterier.
c) Stödet beviljas i princip på samma sätt till alla företag inom samma sektor, om de befinner sig i en liknande
faktisk situation.
d) Medlemsstaten bekräftar att stödet är nödvändigt för att indirekt bidra till en högre nivå av miljöskydd vid ett
offentligt samråd i förväg där medlemsstaten beskriver de sektorer som är berättigade till nedsättningarna på
ett utförligt sätt och tillhandahåller en förteckning över de viktigaste stödmottagarna i varje sektor.
299.
Medlemsstaterna kan bevilja stödet i form av en nedsättning av skattenivån eller som ett fast årligt
ersättningsbelopp (återbetalning av skatt), eller som en kombination av dessa. Fördelen med skatteåterbetal
ningsstrategin är att företagen förblir exponerade för den prissignal som ges av miljöskatten. Skatteåterbetal
ningsbeloppet bör beräknas på grundval av historiska uppgifter, närmare bestämt produktionsnivån och den
förbrukning eller de föroreningar som observerats för företaget under ett givet basår. Nivån på skatteåterbe
talningen får inte överskrida unionens lägsta skattenivå som annars skulle betalas för basåret.
300.
Om miljöskatterna inte är harmoniserade eller om stödmottagarna betalar mindre än unionens lägsta nivå av
den harmoniserade skatt när detta är tillåtet enligt det tillämpliga direktivet krävs en ingående bedömning av
stödets nödvändighet och proportionalitet i enlighet med avsnitten 4.7.1.3.1–4.7.1.3.3.
4.7.1.3.1. Nödvändighet
301.
Kraven i punkterna 302 och 303 gäller utöver kraven i avsnitt 3.2.1.1.
302.
Kommissionen kommer att anse att stödet är nödvändigt om följande kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Urvalet av stödmottagare bygger på objektiva och transparenta kriterier och stödet beviljas på samma sätt för
alla stödberättigade företag som verkar i samma näringsverksamhetssektor och som befinner sig i samma
eller en liknande faktisk situation med avseende på stödåtgärdens syften.
b) Miljöskatten eller den skatteliknande miljöavgiften skulle utan nedsättning leda till en väsentlig ökning av
produktionskostnaderna, beräknade som en andel av bruttoförädlingsvärdet, för varje sektor eller kategori
av stödmottagare.
c) Den väsentliga ökningen av produktionskostnaderna skulle inte kunna föras över på kunderna utan att det
leder till betydande minskningar av försäljningsvolymerna.
419
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/284
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
303.
När det gäller skattenedsättningar för biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen måste
medlemsstaten införa en mekanism för att bekräfta att åtgärden fortfarande är nödvändig, med tillämpning av
villkoren för nödvändighet i avsnitt 4.1.3.1, och vidta lämpliga åtgärder såsom att upphäva undantaget eller
sänka stödnivån.
4.7.1.3.2. Lämplighet
304.
Kraven i punkterna 305 och 306 gäller utöver kraven i avsnitt 3.2.1.2.
305.
Kommissionen godkänner stödsystem för en period på högst tio år, varefter medlemsstaten kan anmäla
stödåtgärden på nytt efter en utvärdering om stödåtgärden i fråga är lämplig.
306.
Om stödet beviljas i form av en skatteåterbetalning bör skatteåterbetalningsbeloppet beräknas på grundval av
historiska uppgifter, närmare bestämt produktionsnivån och den förbrukning eller de föroreningar som
observerats för företaget under ett givet basår.
4.7.1.3.3. Proportionalitet
307.
Avsnitt 3.2.1.3 gäller inte stöd i form av sänkta miljöskatter och skatteliknande miljöavgifter.
308.
Kommissionen kommer att anse att stödet är proportionerligt om minst ett av följande villkor är uppfyllt:
a) Varje stödmottagare ska betala minst 20 % av det nominella beloppet av den skatt eller den skatteliknande
miljöavgift som annars skulle vara tillämplig för stödmottagaren i avsaknad av nedsättningen.
b) Nedsättningen av skatten eller avgiften får inte överstiga 100 % av de nationella miljöskatterna eller
miljöavgifterna och är endast tillåten om medlemsstaten och de stödmottagande företagen eller företagssam
manslutningarna ingår avtal genom vilka de senare åtar sig att nå miljöskyddsmål som har samma effekt som
om de stödmottagande företagen eller företagssammanslutningarna betalade minst 20 % av den nationella
skatten eller avgiften. Sådana avtal eller åtaganden kan bland annat avse en minskning av energiför
brukningen, en minskning av utsläpp och andra föroreningar eller andra miljöskyddsåtgärder.
309.
Avtalen måste uppfylla följande kumulativa villkor:
a) Innehållet i avtalen har förhandlats fram av medlemsstaten och anger målen och en tidtabell för att nå dem.
b) Medlemsstaten säkerställer oberoende och regelbunden övervakning av åtagandena.
c) Avtalen ska ses över regelbundet med beaktande av den tekniska utvecklingen och utvecklingen på andra
områden, och det ska föreskrivas effektiva sanktioner om åtagandena inte fullgörs.
4.7.2
Stöd för miljöskydd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter
4.7.2.1
Bakgrund till stödet
310.
Medlemsstaterna kan överväga att uppmuntra företagen att delta i projekt eller verksamheter som höjer
miljöskyddsnivån genom nedsättningar av skatter eller skatteliknande avgifter. Om sådana nedsättningar syftar
till att skapa incitament för stödmottagare att genomföra projekt eller verksamheter som leder till minskade
föroreningar eller lägre resursförbrukning kommer kommissionen att bedöma åtgärderna utifrån kraven i
avsnitt 4.7.2.
420
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/285
4.7.2.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
311.
Detta avsnitt berör stöd för miljövänliga projekt och verksamheter som omfattas av avsnitten 4.2–4.6 och som
består av nedsättningar av skatter eller skatteliknande avgifter.
312.
Om nedsättningen främst avser målet om minskade koldioxidutsläpp ska avsnitt 4.1 tillämpas.
313.
Detta avsnitt omfattar inte nedsättningar av skatter eller avgifter som avspeglar de väsentliga kostnaderna för
tillhandahållande av energi eller tillhörande tjänster. Till exempel ingår inte nedsättningar av nätavgifter eller
avgifter för att finansiera kapacitetsmekanismer i tillämpningsområdet för avsnitt 4.7.2. Detta avsnitt omfattar
inte nedsättningar av avgifter för förbrukning av elektricitet som finansierar ett energipolitiskt mål.
4.7.2.3
Stimulanseffekt
314.
Kraven i punkterna 315 och 316 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
315.
För varje stödberättigat projekt eller referensprojekt för en kategori av stödmottagare ska medlemsstaten lämna
in en beräkning enligt punkt 51, eller likvärdiga uppgifter som kommissionen kan bedöma, med en jämförelse
av referensprojektets eller verksamhetens lönsamhet med och utan skatte- eller avgiftsnedsättningen, där det
framgår att nedsättningen har en stimulanseffekt vad gäller genomförandet av det miljövänliga projektet eller
den miljövänliga verksamheten.
316.
Stöd för projekt som inleds innan en ansökan om stöd lämnats in anses ha en stimulanseffekt om följande
kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Åtgärden fastställer en rätt till stöd i enlighet med objektiva och icke-diskriminerande kriterier och utan
vidare bedömningsutrymme för medlemsstaten.
b) Åtgärden har antagits och trätt i kraft innan arbetet med det understödda projekt eller den understödda
verksamheten har inletts, utom när det gäller uppföljande stödordningar på skatteområdet, om
verksamheten redan omfattades av de tidigare stödordningarna i form av skatte- eller avgiftsförmåner.
4.7.2.4
Propor tionalitet
317.
Avsnitt 3.2.1.3 gäller inte stöd för miljöskydd i form av sänkta skatter eller skatteliknande avgifter.
318.
Stödet får inte överstiga den normala nivå eller det normala belopp för skatten eller avgiften som annars skulle
ha tillämpats.
319.
Om nedsättningen av skatten eller den skatteliknande avgiften är kopplad till investeringskostnader kommer
stödet att anses proportionerligt, under förutsättning att det inte överstiger stödnivåerna och de högsta
stödbeloppen i avsnitten 4.2–4.6. Om de avsnitten innehåller krav på ett konkurrensutsatt anbudsförfarande
gäller det kravet inte för stöd som beviljas i form av nedsättningar av skatter eller skatteliknande avgifter.
320.
Om nedsättningen av skatten eller den skatteliknande avgiften leder till sänkta återkommande driftskostnader
får stödbeloppet inte överstiga skillnaden mellan driftskostnaderna för det miljövänliga projektet och för det
mindre miljövänliga kontrafaktiska scenariot. Om det miljövänligare projektet eller den miljövänligare
verksamheten kan leda till möjliga kostnadsbesparingar eller ytterligare intäkter måste dessa beaktas när stödets
proportionalitet fastställs.
421
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/286
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.7.2.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens
321.
Kraven i punkterna 322–324 tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.2.2.
322.
Statligt stöd ska beviljas på samma sätt för alla stödberättigade företag som verkar i samma näringsverksam
hetssektor och som befinner sig i samma eller en liknande faktisk situation med avseende på stödåtgärdens
syften eller mål.
323.
Medlemsstaten måste säkerställa att stödet är nödvändigt under hela giltighetstiden för stödordningar som löper
under mer än tre år och utvärdera stödordningarna minst vart tredje år.
324.
Om nedsättningen av skatten eller den skatteliknande avgiften gäller projekt som omfattas av
a) avsnitt 4.2 är punkterna 154–156 tillämpliga,
b) avsnitt 4.3.1 är punkterna 183–188 tillämpliga,
c) avsnitt 4.3.2 är punkterna 206–216 tillämpliga.
4.8
Stöd för att trygga elförsörjningen
4.8.1
Bakgrund till stödet
325.
Marknads- och lagstiftningsmisslyckanden kan innebära att prissignaler inte medför effektiva stimulanseffekter
för investeringar, vilket exempelvis leder till en olämplig elresursmix, kapacitet, flexibilitet eller plats. Den stora
omställningen i elsektorn på grund av tekniska förändringar och klimatförändringarna ger dessutom upphov
till nya utmaningar för att säkerställa en trygg elförsörjning. Även om en alltmer integrerad elmarknad i
normala fall kommer att möjliggöra ett utbyte av el i hela EU, och därmed minska de nationella problemen vad
gäller försörjningstryggheten, kan situationer uppstå då försörjningstryggheten inte ens på kopplade marknader
alltid kan garanteras i vissa medlemsstater eller regioner. Medlemsstaterna kan därför överväga att vidta åtgärder
för att säkerställa vissa nivåer av elförsörjningstrygghet.
4.8.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
326.
Detta avsnitt omfattar bestämmelser om förenlighet avseende stödåtgärder för att öka elförsörjningstryggheten. I
detta ingår kapacitetsmekanismer och andra åtgärder för hantering av lång- och kortsiktiga problem vad gäller
försörjningstryggheten till följd av marknadsmisslyckanden som hindrar tillräckliga investeringar i
elproduktionskapacitet, lagring eller efterfrågeflexibilitet, sammanlänkning samt åtgärder mot överbelastning
av nätet som syftar till att avhjälpa elöverföringsnätens och distributionsnätens otillräcklighet (128).
327.
Sådana åtgärder kan även utformas till stöd för miljöskyddsmål, exempelvis genom uteslutning av mer
förorenande kapacitet eller åtgärder för att ge mer miljövänlig kapacitet en fördel i urvalsprocessen.
328.
Som en del av sin anmälan ska medlemsstaterna ange den näringsverksamhet som kommer att utvecklas till
följd av stödet. Stöd för ökad elförsörjningstrygghet innebär direkt främjande av utvecklingen av näringsverk
samheter kopplade till elproduktion, lagring och efterfrågeflexibilitet, och även nya investeringar samt effektiv
renovering och effektivt underhåll av befintliga tillgångar. Det kan också indirekt stödja en rad olika näringsverk
samheter som är beroende av el som insats, däribland elektrifieringen av värme och transport.
(
128
) Detta avsnitt omfattar inte stödtjänster, däribland åtgärder i systemskyddsplaner enligt kommissionens förordning (EU) 2017/2196,
som syftar till att säkerställa driftsäkerheten och som upphandlas av systemansvariga för överföringssystem eller systemansvariga för
distributionssystem genom ett icke-diskriminerande konkurrensutsatt anbudsförfarande som är öppet för alla resurser som kan bidra
till det fastställda driftsäkerhetskravet, utan att staten involveras i upphandlingen och finansieringen av tjänsten.
422
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/287
4.8.3
Stimulanseffekt
329.
Bestämmelserna om stimulanseffekt i punkterna 29, 30, 31 och 32 gäller.
4.8.4
Minimering av snedvridning av konkurrens och handel
4.8.4.1
Nödvändighet
330.
Avsnitt 3.2.1.1 gäller inte åtgärder för att trygga elförsörjningen.
331.
Typerna av och orsakerna till problem med elförsörjningstryggheten, och därmed behovet av statligt stöd för att
trygga elförsörjningen, ska analyseras och kvantifieras på korrekt sätt, inbegripet när och var problemet väntas
uppstå, i förekommande fall med hänvisning till den tillförlitlighetsnorm som föreskrivs i artikel 25 i
förordning (EU) 2019/943. När det gäller åtgärder mot överbelastning av nätet bör medlemsstaten
tillhandahålla en analys (efter att ha rådgjort med den ansvariga nationella tillsynsmyndigheten och tagit
hänsyn till myndighetens synpunkter) där den nivå av försörjningstrygghet som eftersträvas med den föreslagna
åtgärden anges och motiveras med en kostnads-nyttoanalys. Alla försörjningstrygghetsåtgärder bör omfatta en
beskrivning av den mätenhet som används för kvantifiering, och beräkningsmetoden bör anges i enlighet med
eventuella relevanta krav i sektorsspecifik lagstiftning.
332.
Där så är tillämpligt bör identifieringen av ett problem med elförsörjningstryggheten vara förenlig med den
senast tillgängliga analys som genomförts av Entso-E för el i enlighet med lagstiftningen om den inre
energimarknaden, närmare bestämt
a) för åtgärder inriktade på resurstillräcklighet, de europeiska bedömningar av resurstillräckligheten som avses i
artikel 23 i förordning (EU) 2019/943,
b) för åtgärder mot överbelastning av nätet, de rapporter om strukturella överbelastningar och andra större
fysiska överbelastningar mellan och inom elområden som anges i artikel 14.2 i förordning (EU) 2019/943.
333.
Medlemsstaterna får även använda sig av nationella bedömningar av resurstillräckligheten för att visa varför
kapacitetsmekanismer är nödvändiga, i den utsträckning som tillåts enligt artikel 24 i förordning (EU)
2019/943. För andra försörjningstrygghetsåtgärder, inbegripet åtgärder mot överbelastning av nätet, får
medlemsstaterna även använda sig av en nationell bedömning av den föreslagna insatsens nödvändighet. De
nationella bedömningar som avses i denna punkt bör antingen ha godkänts eller granskats av den ansvariga
nationella tillsynsmyndigheten.
334.
Åtgärder avseende risken för elkriser bör anges i den nationella riskberedskapsplan som föreskrivs i artikel 11 i
förordning (EU) 2019/941 (129).
335.
Medlemsstater som har för avsikt att införa flera olika åtgärder för att trygga elförsörjningen måste tydligt
förklara hur de samverkar med varandra för att säkerställa en övergripande kostnadseffektivitet hos de
kombinerade åtgärderna, till exempel, när det gäller kapacitetsmekanismer, genom att förklara hur de uppnår
(men inte överstiger) den tillförlitlighetsnorm som avses i punkt 331.
336.
Lagstiftnings- eller marknadsmisslyckanden, tillsammans med andra problem som förhindrar att en tillräcklig
nivå av elförsörjningstrygghet (och av miljöskydd i relevanta fall) uppnås i avsaknad av insatser, måste
identifieras.
337.
Befintliga åtgärder som redan är inriktade mot marknads- eller lagstiftningsmisslyckanden eller andra problem
som avses i punkt 336 måste också identifieras.
338.
Medlemsstaterna måste visa varför marknaden inte kan förväntas leverera en trygg elförsörjning i avsaknad av
statligt stöd, med beaktande av de marknadsreformer och förbättringar som planeras av medlemsstaten och den
tekniska utveckling som förutses.
339.
Kommissionen tar i sin bedömning hänsyn till följande uppgifter som ska lämnas av medlemsstaterna:
(
129
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om riskberedskap inom elsektorn (EUT L 158,
14.6.2019, s. 1).
423
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/288
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
a) En bedömning av inverkan av variabel produktion, även av produktion som kommer från angränsande
system.
b) En bedömning av inverkan av efterfråge- och lagringssidans deltagande, inklusive en beskrivning av åtgärder
för att uppmuntra styrning av efterfrågesidan.
c) En bedömning av den befintliga eller potentiella förekomsten av länkar och större intern överföringsnätinfra
struktur, inklusive en beskrivning av pågående och planerade projekt.
d) En bedömning av eventuella andra faktorer som kan orsaka eller förvärra problemet med elförsörjnings
tryggheten, såsom tak för grossistpriser eller andra lagstiftnings- eller marknadsmisslyckanden. Om så krävs
enligt förordning (EU) 2019/943 ska den genomförandeplan som avses i artikel 20.3 i den förordningen vara
föremål för ett yttrande från kommissionen innan stöd kan beviljas. Genomförandeplanen och yttrandet ska
beaktas vid nödvändighetsbedömningen.
e) Allt relevant innehåll i en handlingsplan enligt artikel 15 i förordning (EU) 2019/943.
4.8.4.2
Lämplighet
340.
Avsnitt 3.2.1.2 gäller inte åtgärder för att trygga elförsörjningen.
341.
Medlemsstaterna bör främst överväga alternativa metoder för att uppnå en trygg elförsörjning, i synnerhet en
effektivare utformning av elmarknaden som kan mildra marknadsmisslyckanden som undergräver elförsörj
ningstryggheten. Det kan till exempel röra sig om att effektivisera avräkningen av obalanser för el, bättre
integrera variabel produktion, stimulera och integrera efterfrågeflexibilitet och lagring, möjliggöra effektiva
prissignaler, undanröja hinder för gränsöverskridande handel och förbättra infrastrukturen, inklusive
sammanlänkning. Stöd kan anses vara lämpligt för försörjningstrygghetsåtgärder om ett problem med
försörjningstryggheten kvarstår trots lämpliga och proportionerliga förbättringar av marknadsut
formningen (130) och investeringar i nättillgångar, vare sig de redan har genomförts eller planeras.
342.
När det gäller åtgärder mot överbelastning av nätet bör medlemsstaterna dessutom förklara hur effektiviteten
hos åtgärderna för omdirigering har förbättrats i linje med artikel 13 i förordning (EU) 2019/943.
4.8.4.3
Stödberättigande
343.
Stödåtgärden bör vara öppen för alla stödmottagare eller projekt som har den tekniska förmågan att bidra på ett
effektivt sätt till att uppnå målet om försörjningstrygghet. Detta innefattar produktion, lagring och efterfrågefle
xibilitet samt aggregering av små enheter av dessa former av kapacitet till större block.
344.
Begränsningar vad gäller deltagande i försörjningstrygghetsåtgärder som syftar till att säkerställa att de
åtgärderna inte undergräver miljöskyddet anses lämpliga (se punkterna 368 och 369).
345.
Medlemsstaterna uppmuntras att införa ytterligare kriterier eller egenskaper i sina försörjningstrygghetsåtgärder
för att främja deltagandet av mer miljövänlig teknik (eller minska deltagandet av förorenande teknik) som är
nödvändig för att stödja uppnåendet av unionens miljöskyddsmål. Sådana ytterligare kriterier eller egenskaper
ska vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande i förhållande till tydligt identifierade miljöskyddsmål
och får inte leda till att stödmottagarna överkompenseras.
(
130
) Med beaktande av förordning (EU) 2019/943 och direktiv (EU) 2019/944.
424
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/289
346.
Om det är tekniskt genomförbart ska åtgärderna för elförsörjningstrygghet vara öppna för direkt gränsöver
skridande deltagande av kapacitetsleverantörer i en annan medlemsstat (131). Medlemsstaterna ska säkerställa att
utländsk kapacitet som kan tillhandahålla likvärdiga tekniska prestanda som inhemsk kapacitet har möjlighet att
delta i samma konkurrensutsatta process som den inhemska kapaciteten. Medlemsstaterna kan kräva att den
utländska kapaciteten är lokaliserad i en medlemsstat och att den har direkt nätanslutning med den
medlemsstat som vidtar åtgärden. I tillämpliga fall måste de relevanta bestämmelserna i artikel 26 i förordning
(EU) 2019/943 också vara uppfyllda.
4.8.4.4
Offentligt samråd
347.
Avsnitt 4.8.4.4 ska tillämpas från den 1 juli 2023.
348.
Innan stödet anmäls ska medlemsstaterna, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall, genomföra ett
offentligt samråd om proportionaliteten och konsekvenserna för konkurrensen av de åtgärder som ska anmälas
enligt detta avsnitt. Samrådsskyldigheten gäller inte ändringar av redan godkända åtgärder som inte påverkar
deras tillämpningsområde eller stödberättigande eller förlänger deras varaktighet längre än 10 år efter det
ursprungliga beslutsdatumet, och inte heller i de fall som avses i punkt 349. För att avgöra om en åtgärd är
motiverad, med beaktande av kriterierna i dessa riktlinjer, krävs följande typer av offentliga samråd (132):
a) För åtgärder där det beräknade genomsnittliga årliga stöd som ska beviljas är minst 100 miljoner euro per år
ska ett offentligt samråd anordnas under minst sex veckor och omfatta följande punkter:
i) Stödberättigande.
ii) Det användnings- och tillämpningsområde som föreslås för konkurrensutsatta anbudsförfaranden och
eventuella undantag.
iii) Huvudsakliga parametrar för tilldelningen av stödet (133), bland annat för främjande av konkurrens
mellan olika typer av stödmottagare (134).
iv) Metoden för att tilldela kostnaderna för åtgärden till konsumenterna.
v) Om ett konkurrensutsatt anbudsförfarande inte används, de antaganden och uppgifter som utgör
underlag vid den kvantifiering som används för att visa stödets proportionalitet, inklusive kostnader,
intäkter, antaganden om drift samt livstid, såväl som vägd genomsnittlig kapitalkostnad.
vi) Om nya investeringar i naturgasbaserad produktion kan stödjas, föreslagna skyddsåtgärder för att
säkerställa överensstämmelse med unionens klimatmål.
b) För åtgärder där det beräknade genomsnittliga årliga stöd som beviljas är mindre än 100 miljoner euro per år
ska ett offentligt samråd anordnas under minst fyra veckor och omfatta följande punkter:
i) Stödberättigande.
ii) Det användnings- och tillämpningsområde som föreslås för konkurrensutsatta anbudsförfaranden och
eventuella undantag.
iii) Metoden för att tilldela kostnaderna för åtgärden till konsumenterna.
iv) Om nya investeringar i naturgasbaserad produktion kan stödjas, föreslagna skyddsåtgärder för att
säkerställa överensstämmelse med unionens klimatmål.
349.
Offentligt samråd krävs inte för åtgärder som omfattas av punkt 348 b om konkurrensutsatta anbudsför
faranden används och åtgärden inte stöder investeringar i energiproduktion med fossila bränslen.
(
131
) Teknisk genomförbarhet är en förutsättning för kapacitetsmekanismer som kräver ett gränsöverskridande deltagande enligt
förordning (EU) 2019/943.
(
132
) Medlemsstaterna får använda befintliga nationella samrådsförfaranden när det gäller dessa krav. Så länge samråden omfattar de
punkter som förtecknas här behövs inte något separat samråd.
(
133
) Exempelvis leveranstid mellan det konkurrensutsatta förfarandet och leveransperioden samt anbuds- och prissättningsregler.
(
134
) Till exempel om avtalen är olika långa eller om det finns olika metoder för att beräkna beloppet för den stödberättigade kapaciteten/
produktionen från olika typer av teknik eller olika metoder för att beräkna eller betala bidragen.
425
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/290
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
350.
Frågeformulären för samrådet ska publiceras på en offentlig webbplats. Medlemsstaterna ska offentliggöra ett
svar på samrådet med en sammanfattning av och åtgärder för de svar som inkommit. Svaret bör innehålla en
förklaring av hur möjliga effekter på konkurrensen har minimerats genom den föreslagna åtgärdens
omfattning/stödberättigande. Medlemsstaterna ska tillhandahålla en länk till svaret på samrådet som en del av
ansökan om stödåtgärder enligt detta avsnitt.
351.
I exceptionella och vederbörligen motiverade fall kan kommissionen överväga alternativa metoder för samråd,
under förutsättning att de berörda parternas synpunkter beaktas i (det fortsatta) genomförandet av stödet. I
sådana fall kan det hända att samrådet måste kombineras med korrigerande åtgärder för att minska möjliga
snedvridande effekter av åtgärden.
4.8.4.5
Propor tionalitet
352.
Bestämmelserna i punkterna 353, 354, 355, 356 och 357 gäller utöver bestämmelserna i punkterna 49, 50, 51,
52, 53 och 55.
353.
Behovet av försörjningstrygghetsåtgärder bör fastställas på grundval av den tillförlitlighetsnorm eller kostnads-
nyttoanalys som avses i punkt 331 och på grundval av en analys enligt punkterna 332, 333 och 334 av de
resurser som behövs för att säkerställa en tillräcklig nivå av försörjningstrygghet. Den analys som används för
att fastställa behovsnivån får vara högst tolv månader gammal vid den tidpunkt då behovsnivån fastställs.
354.
Leveranstiden mellan beviljandet av stödet och den sista dagen för slutförande av projekten bör möjliggöra en
effektiv konkurrens mellan de olika stödberättigade projekten.
355.
Undantag från kravet att tilldela stödet och fastställa stödnivån genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande
kan endast motiveras
a) om medlemsstaten tillhandahåller bevisning, däribland bevisning som samlats in vid det offentliga samrådet i
tillämpliga fall, som visar att det potentiella deltagandet i ett sådant anbudsförfarande sannolikt inte är
tillräckligt för att säkerställa konkurrensen, eller
b) när det gäller åtgärder mot överbelastning av nätet, om medlemsstaten lämnar in en analys (efter att ha
rådgjort med den ansvariga nationella tillsynsmyndigheten och tagit hänsyn till myndighetens synpunkter)
på grundval av bevisning, däribland bevisning som samlats in vid det offentliga samrådet i tillämpliga fall,
som visar att ett anbudsförfarande skulle vara mindre kostnadseffektivt, till exempel på grund av strategisk
budgivning eller snedvridning av marknaden.
356.
Mottagare av stöd för försörjningstrygghetsåtgärder bör ha effektiva incitament att bidra till försörjnings
tryggheten under leveransperioden. Dessa incitament bör ha koppling till värdet av förlorad last (135). Om det
till exempel inte finns någon tillgänglig stödmottagare bör en påföljd åläggas i förhållande till värdet av förlorad
last. Med undantag av åtgärder mot överbelastning av nätet bör denna påföljd i regel komma från priserna för
avräkning av obalanser för el för att undvika snedvridningar av marknadens funktion.
357.
Medlemsstaterna kan också använda konkurrenskraftiga certifikat/stödordningar avseende leverantörs
skyldighet, förutsatt att
a) efterfrågan i stödordningen sätts lägre än den potentiella försörjningen, och
b) det uppköpspris/påföljdspris som tillämpas på en konsument/leverantör som inte har köpt det antal
certifikat som krävs (dvs. det högsta pris som kan betalas till stödmottagarna) fastställs på en nivå som
säkerställer att stödmottagarna inte kan överkompenseras.
4.8.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering
358.
Bortsett från punkt 70 är avsnitt 3.2.2 inte tillämpligt på åtgärder för att trygga elförsörjningen.
(
135
) Såsom fastställs i artikel 11 i förordning (EU) 2019/943.
426
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/291
359.
Stödet ska vara utformat så att det upprätthåller marknadens effektiva funktion och bevarar effektiva
driftsincitament och prissignaler.
360.
Incitament får inte tillhandahållas för energiproduktion som ersätter mindre förorenande energiformer.
361.
Kraven i punkterna 359 och 360 kommer i allmänhet att uppnås när en åtgärd används för att betala för
kapacitet (euro per MW), snarare än för elproduktion (euro per MWh). Om en betalning görs per MWh krävs
ytterligare uppmärksamhet för att se till att det inte blir några negativa marknadseffekter och att mindre
förorenande produktionskällor inte ersätts.
362.
Försörjningstrygghetsåtgärderna ska uppfylla alla tillämpliga villkor för utformning som anges i artikel 22 i
förordning (EU) 2019/943 (136).
363.
För strategiska reserver och eventuella andra åtgärder för resurstillräcklighet, inbegripet leveransavbrott
sprogram, där kapaciteten hålls utanför marknaden ska följande ytterligare kumulativa krav gälla för att
säkerställa att prisbildningen på marknaden inte snedvrids:
a) Dirigering av åtgärdens resurser får endast förekomma om de systemansvariga för överföringssystem
sannolikt kommer att uttömma sina balansresurser för att upprätta jämvikt mellan tillgång och
efterfrågan (137).
b) Under de avräkningsperioder för obalanser då åtgärdens resurser dirigeras ska obalanser på marknaden
avräknas till minst värdet av förlorad last eller till ett värde som är högre än den tekniska prisgränsen på
intradagsmarknaden (138), beroende på vilket som är högre.
c) Resultatet av åtgärden efter dirigeringen ska tilldelas balansansvariga parter genom mekanismen för
avräkning av obalanser.
d) Resurserna får inte erhålla ersättning från elgrossistmarknaden eller balansmarknaderna.
e) Åtgärdens resurser ska hållas utanför energimarknaderna åtminstone under avtalets löptid.
364.
När det gäller åtgärder mot överbelastning av nätet där resurser hålls utanför marknaden får dessa resurser inte
erhålla ersättning från elgrossistmarknaden eller balansmarknaderna, och de måste hållas utanför
energimarknaderna åtminstone under avtalets löptid.
365.
För andra kapacitetsmekanismer än strategiska reserver ska medlemsstaterna säkerställa att åtgärden
a) är utformad så att den garanterar att det pris som betalas för tillgänglighet automatiskt rör sig mot noll när
den levererade kapacitetsnivån förväntas vara tillräcklig för att tillgodose den efterfrågade kapacitetsnivån,
b) ersätter deltagande resurser enbart för deras tillgänglighet, och säkerställer att ersättningen inte påverkar
kapacitetsleverantörens beslut att producera eller inte, och
c) gör att kapacitetsskyldigheter kan överföras mellan stödberättigade kapacitetsleverantörer.
366.
Åtgärderna för att trygga elförsörjningen bör inte
a) leda till otillbörlig snedvridning av marknaden eller begränsa handeln mellan elområden,
(
136
) För åtgärder som ingår i den riskberedskapsplan som avses i förordning (EU) 2019/941, se även artikel 12.1 i den förordningen.
(
137
) Det kravet påverkar inte aktiveringen av resurser före en faktisk dirigering i syfte att respektera rampningsbegränsningar och
operativa krav. Resultatet av den strategiska reserven under aktivering ska inte tilldelas balansgrupper via grossistmarknader och ska
inte förändra deras obalanser.
(
138
) I enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2019/943.
427
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/292
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
b) minska incitamenten att investera i sammanlänkningskapacitet, till exempel genom att minska kapacitets
sintäkter för befintliga eller nya sammanlänkningar,
c) motverka marknadskoppling, inbegripet intradagsmarknader och balanserade marknader,
d) motverka investeringsbeslut om kapacitet som föregick åtgärden.
367.
För att undvika att motverka incitament för efterfrågeflexibilitet och förvärra de marknadsmisslyckanden som
gav upphov till behovet av försörjningstrygghetsåtgärder, samt för att säkerställa att ingripanden vad gäller
försörjningstryggheten är så begränsade som möjligt, bör de marknadsaktörer som bidrog till behovet av
åtgärden stå för kostnaderna för densamma. Detta kan till exempel åstadkommas genom att kostnaderna för en
försörjningstrygghetsåtgärd fördelas på elkonsumenter under perioder då efterfrågan på el är som störst eller
genom att kostnaderna för en åtgärd mot överbelastning av nätet fördelas på konsumenter i den region som
upplever brist under perioder då kapaciteten i åtgärden dirigeras. En sådan fördelning av kostnaderna är
emellertid inte nödvändig om medlemsstaterna tillhandahåller en analys på grundval av bevisning, däribland
bevisning som samlats in vid det offentliga samrådet, som visar att en fördelning av kostnaderna på detta sätt
skulle undergräva åtgärdens kostnadseffektivitet eller leda till allvarliga snedvridningar av konkurrensen som
uppenbart skulle undergräva de möjliga fördelarna med en sådan kostnadsfördelning.
368.
Kommissionen konstaterar att vissa stödåtgärder har negativa effekter på konkurrens och handel som sannolikt
inte kan uppvägas. I synnerhet kan vissa stödåtgärder förvärra marknadsmisslyckanden och skapa ineffektivitet,
vilket påverkar konsumenten och den sociala välfärden. Till exempel kan åtgärder – däribland åtgärder mot
överbelastning av nätet och avbrottssystem – som inte omfattar det tröskelvärde för utsläpp som är tillämpligt
på kapacitetsmekanismer enligt artikel 22 i förordning (EU) 2019/943 och som kan skapa incitament för nya
investeringar i energi baserad på de mest förorenande fossila bränslena, som kol, diesel, brunkol, olja, torv och
oljeskiffer, öka de negativa externa miljöeffekterna på marknaden.
369.
Åtgärder som skapar incitament för nya investeringar i naturgasbaserad energiproduktion kan stödja elförsörj
ningstryggheten men förvärra de negativa externa miljöeffekterna på längre sikt, jämfört med alternativa
investeringar i utsläppsfri teknik. För att kommissionen ska kunna verifiera att de negativa effekterna av sådana
åtgärder kan uppvägas av positiva effekter i avvägningstestet bör medlemsstaterna förklara hur de kommer att
säkerställa att sådana investeringar bidrar till att uppnå unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmål
för 2050. Medlemsstaterna ska i synnerhet förklara hur en inlåsning av denna gaseldade energiproduktion
kommer att undvikas. Detta kan till exempel omfatta bindande åtaganden från stödmottagaren att genomföra
teknik för minskade koldioxidutsläpp, såsom CCS/CCU, eller ersätta naturgas med förnybar eller koldioxidsnål
gas, eller att stänga anläggningen enligt en tidsplan som är förenlig med unionens klimatmål.
370.
För individuella stödåtgärder eller stödordningar som endast gynnar ett synnerligen begränsat antal
stödmottagare eller en befintlig stödmottagare bör medlemsstaterna dessutom kunna visa att den föreslagna
stödåtgärden inte kommer att leda till ökad marknadsmakt.
4.9
Stöd till energiinfrastruktur
4.9.1
Bakgrund till stödet
371.
För att uppfylla unionens klimatmål krävs betydande investeringar och uppgraderingar av energiinfrastrukturen.
En modern energiinfrastruktur är en förutsättning för en integrerad energimarknad som uppfyller klimatmålen
samtidigt som försörjningstryggheten säkras i unionen. Lämplig energiinfrastruktur är avgörande för en effektiv
energimarknad. Genom att förbättra energiinfrastrukturen stärks systemens stabilitet, resurstillräckligheten,
integrationen av olika energikällor och energiförsörjningen i underutvecklade nät.
372.
Om marknadsaktörerna inte kan leverera den infrastruktur som behövs kan statligt stöd vara nödvändigt för att
komma till rätta med marknadsmisslyckanden och se till att unionens betydande infrastrukturbehov tillgodoses.
Ett marknadsmisslyckande som kan uppstå på energiinfrastrukturområdet är samordningsproblem. Motstridiga
intressen bland investerare, osäkerhet kring samarbetsresultat och näteffekter kan hindra projektens utveckling
eller försvåra en effektiv utformning. Samtidigt kan energiinfrastruktur ge stora positiva externa effekter, vilket i
sin tur leder till att kostnaderna och fördelarna med infrastrukturen kan fördelas ojämnt mellan de olika
428
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/293
marknadsdeltagarna och medlemsstaterna. Kommissionen anser därför att stöd till energiinfrastruktur kan vara
till fördel för den inre marknaden genom att det bidrar till att åtgärda dessa marknadsmisslyckanden. Detta
gäller särskilt infrastrukturprojekt som har en gränsöverskridande verkan, däribland projekt av gemensamt
intresse enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) nr 347/2013.
373.
I enlighet med tillkännagivandet om begreppet stöd (139) omfattas stöd till energiinfrastruktur inom ramen för ett
lagstadgat monopol inte av reglerna för statligt stöd. I energisektorn är detta särskilt relevant för de
medlemsstater där byggandet och driften av vissa infrastrukturer enligt lagen endast är reserverade för den
systemansvariga för överföringssystemet eller distributionssystemet.
374.
Kommissionen anser att det föreligger ett lagstadgat monopol som utesluter snedvridning av konkurrensen om
följande kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Uppbyggnaden och driften av infrastrukturen omfattas av ett lagstadgat monopol som inrättats i enlighet
med unionsrätten; detta är fallet om den systemansvariga för överföringssystemet/distributionssystemet
lagligen är den enda enhet som har rätt att göra en viss typ av investering eller bedriva en viss typ av
verksamhet och ingen annan enhet kan driva ett alternativt nät (140).
b) Det lagstadgade monopolet utesluter inte bara konkurrensen på marknaden, utan även för marknaden, på så
sätt att det utesluter eventuell konkurrens om att bli den enda operatören för infrastrukturen i fråga.
c) Tjänsten konkurrerar inte med andra tjänster.
d) Om operatören av energiinfrastrukturen är aktiv på en annan marknad (geografisk marknad eller
produktmarknad) som är öppen för konkurrens föreligger ingen korssubventionering; då krävs att
särredovisning används, att kostnader och intäkter fördelas på lämpligt sätt och att offentliga medel som
tillhandahålls för den tjänst som omfattas av det lagliga monopolet inte gynnar någon annan verksamhet.
När det gäller el- och gasinfrastruktur kommer detta krav med all sannolikhet att uppfyllas, eftersom
artikel 56 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 och artikel 31 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/73/EG innehåller krav på att vertikalt integrerade företag ska särredovisa alla sina
verksamheter.
375.
På liknande sätt konstaterar kommissionen att det statliga stödet inte är involverat i investeringar där energiinfra
strukturen drivs inom ramen för ett naturligt monopol, vilket anses förekomma om följande kumulativa villkor
är uppfyllda:
a) Infrastrukturen omfattas inte av någon direkt konkurrens, vilket är fallet när energiinfrastrukturen inte
ekonomiskt kan replikeras och där därför inga andra aktörer än de systemansvariga för överföringssystemet/
distributionssystemet är delaktiga.
b) Alternativ finansiering i nätinfrastrukturen utöver finansieringen av nätet är obetydlig i sektorn och
medlemsstaten i fråga.
c) Infrastrukturen är inte utformad så att den selektivt gynnar ett visst företag eller en viss sektor utan medför
fördelar för samhället i stort.
d) Medlemsstaterna måste även säkerställa att de medel som tillhandahålls för uppbyggnaden och/eller driften
av energinätinfrastrukturen inte kan användas för att korssubventionera eller indirekt subventionera någon
annan näringsverksamhet. För el- och gasinfrastruktur, se punkt 374.
(
139
) Se kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUT C 262, 19.7.2016, s. 1). Eftersom begreppet statligt stöd är ett objektivt och rättsligt begrepp som definieras
direkt i fördraget (domstolens dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C-487/06 P, ECLI:EU:C:2008:757,
punkt 111) påverkar synpunkterna i punkterna 373–375 inte unionsdomstolarnas tolkning av begreppet statligt stöd (domstolens
dom av den 21 juli 2011, Alcoa Trasformazioni/kommissionen, C-194/09 P, ECLI:EU:C:2011:497, punkt 125). Den primära
referensen för tolkning av fördraget är alltid unionsdomstolarnas rättspraxis.
(
140
) Ett lagstadgat monopol föreligger när en viss tjänst enligt lagstiftning eller lagstadgade åtgärder reserveras för en enskild leverantör i
ett fastställt geografiskt område (även inom en medlemsstat), med ett tydligt förbud för andra aktörer att tillhandahålla en sådan
tjänst (inte ens för att tillgodose en möjlig kvarvarande efterfrågan från vissa kundgrupper). Endast det faktum att tillhandahållandet
av en offentlig tjänst har anförtrotts ett visst företag innebär emellertid inte att ett sådant företag har ett lagstadgat monopol.
429
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/294
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.9.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
376.
Detta avsnitt (avsnitt 4.9) gäller stöd till investeringar för uppbyggnad eller uppgradering av energiinfrastruktur,
enligt definitionen i punkt 19(36) (141). Stödberättigande investeringar kan bland annat omfatta digitalisering,
smartare energiinfrastruktur, t.ex. för att möjliggöra integrering av förnybar eller koldioxidsnål energi, samt
uppgraderingar för klimatresiliens. Driftskostnader bör i allmänhet bäras av nätets användare, och därför
behövs i regel inte något stöd för dessa kostnader. I undantagsfall kan driftstöd till infrastruktur anses vara
kompatibelt om en medlemsstat visar att driftskostnaderna inte kan återkrävas av nätanvändarna och om
driftstödet inte har någon koppling till icke återvinningsbara kostnader utan leder till ett ändrat beteende som
gör att målen för försörjningstrygghet eller miljöskydd kan uppnås. Såvida projektet inte har uteslutits från
kontrollen av statligt stöd (se punkterna 374 och 375) kommer kommissionen att bedöma det enligt detta
avsnitt.
377.
Detta avsnitt (avsnitt 4.9) gäller även fram till den 31 december 2023 för energilagringsanläggningar som är
anslutna till överförings- eller distributionsledningar (fristående ellagring (142)), oavsett spänningsnivåerna (143).
4.9.3
Minimering av snedvridning av konkurrens och handel
4.9.3.1
Nödvändighet och lämplighet
378.
Avsnitten 3.2.1.1 och 3.2.1.2 är inte tillämpliga på stöd till energiinfrastruktur.
379.
Energiinfrastruktur finansieras vanligen genom användaravgifter. För många infrastrukturkategorier regleras
dessa avgifter för att säkerställa den nödvändiga investeringsnivån och samtidigt värna om användarnas
rättigheter, för att se till att kostnaderna motsvarar verkligheten och för att säkerställa att avgifterna fastställs
utan inflytande från staten.
380.
Beviljande av statligt stöd är en lösning för att rätta till marknadsmisslyckanden som inte fullt ut kan åtgärdas
genom obligatoriska användaravgifter. För att visa att det finns ett behov av statligt stöd gäller därför följande
principer:
a) När det gäller projekt av gemensamt intresse enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) nr 347/2013
som helt omfattas av lagstiftningen om den inre energimarknaden anser kommissionen att marknadsmiss
lyckandena med avseende på samordningsproblem är sådana att finansiering genom avgifter kanske inte är
tillräcklig och att statligt stöd därför kan beviljas.
b) Vad gäller projekt av gemensamt intresse som helt eller delvis undantas från lagstiftningen om den inre
energimarknaden, och vad gäller andra infrastrukturkategorier, gör kommissionen en bedömning från fall
till fall av behovet av statligt stöd. I sin bedömning tar kommissionen hänsyn till följande faktorer: i) i vilken
utsträckning ett marknadsmisslyckande leder till att nödvändig infrastruktur inte kan tillhandahållas i den
utsträckning som krävs, ii) i vilken utsträckning infrastrukturen är öppen för tredje parters tillträde och
omfattas av taxereglering, och iii) i vilken utsträckning projektet bidrar till försörjningstryggheten i unionen
eller till unionens klimatneutralitetsmål. När det gäller infrastruktur mellan unionen och ett tredjeland kan
hänsyn även tas till andra faktorer för att bedöma förenligheten med reglerna för den inre marknaden, om
projektet inte ingår i förteckningen över projekt av ömsesidigt intresse (144).
c) När det gäller ellagringsanläggningar kan kommissionen kräva att medlemsstaten kan visa ett specifikt
marknadsmisslyckande i utvecklingen av anläggningar för att tillhandahålla liknande tjänster.
(
141
) Detta avsnitt gäller inte projekt som inbegriper särskild infrastruktur och/eller annan energiinfrastruktur i kombination med
produktions- och/eller konsumtionsverksamhet.
(
142
) Till skillnad från lagringsanläggningar innanför mätaren.
(
143
) Stöd till energilagring kan även bedömas inom ramen för avsnitten 4.1, 4.2, 4.3 och 4.8 i tillämpliga fall. Lagringstillgångar som valts
ut som projekt av gemensamt intresse – i linje med den tillämpliga lagstiftningen om transeuropeiska energinät – betraktas som
energiinfrastruktur i detta avsnitt, och stödet bedöms enligt avsnitt 4.9. Stöd till lagringstillgångar som ägs eller kontrolleras av
systemansvariga för överföringssystem eller systemansvariga för distributionssystem, i enlighet med artiklarna 54 och/eller 36 i
direktiv (EU) 2019/944, omfattas också av avsnitt 4.9.
(
144
) Framför allt kommer kommissionen att ta hänsyn till huruvida det berörda tredjelandet eller de berörda tredjeländerna har anpassat
sina regelverk och stöder unionens övergripande politiska mål, däribland hur de förhåller sig till en väl fungerande inre
energimarknad, en trygg energiförsörjning baserad på samarbete och solidaritet, ett energisystem som leder till en minskning av
koldioxidutsläppen i linje med Parisavtalet och unionens klimatmål och målet att undvika koldioxidläckage.
430
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/295
4.9.3.2
Stödets propor tionalitet
381.
Proportionaliteten kommer att bedömas utifrån principen om finansieringsunderskott såsom föreskrivs i
punkterna 48, 51, och 52. När det gäller stöd till infrastruktur enligt förklaringen i punkt 52 antas det
kontrafaktiska scenariot vara en situation där projektet inte skulle genomföras. Det kan vara nödvändigt att
införa övervaknings- och återbetalningsmekanismer om det finns en risk för oväntade intäkter, t.ex. om stödet
ligger nära det högsta tillåtna beloppet, och samtidigt upprätthålla incitamenten för stödmottagarna att
minimera sina kostnader och utveckla sin verksamhet på ett effektivare sätt över tid.
4.9.4
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering
382.
Avsnitt 3.2.2 är inte tillämpligt på energiinfrastruktur. Vid analysen av hur det statliga stödet till energiinfra
struktur påverkar konkurrensen kommer kommissionen att anta följande förhållningssätt:
a) Med hänsyn till de gällande kraven enligt lagstiftningen om den inre energimarknaden, vilka syftar till att
stärka konkurrenskraften, anser kommissionen i allmänhet att stöd till energiinfrastruktur som omfattas av
fullständig inremarknadsreglering inte har en otillbörlig snedvridande effekt (145).
b) För infrastrukturprojekt som är helt eller delvis undantagna från lagstiftningen om den inre
energimarknaden kommer kommissionen att göra en bedömning från fall till fall av de potentiella
snedvridningarna av konkurrensen, framför allt med beaktande av den utsträckning i vilken tredje parter har
åtkomst till den stödmottagande infrastrukturen, åtkomsten till alternativ infrastruktur, undanträngning av
privata investeringar samt stödmottagarens eller stödmottagarnas konkurrenskraft. För infrastruktur som är
helt undantagen från lagstiftningen om den inre energimarknaden anses negativa snedvridande effekter på
konkurrensen vara särskilt allvarliga.
c) Utöver det förhållningssätt som beskrivs i leden a och b anser kommissionen att medlemsstaterna, när det
gäller investeringar i infrastruktur för naturgas, måste visa att följande positiva effekter kan kompensera de
negativa effekterna på konkurrensen: (i) huruvida infrastrukturen är förberedd för användning av vätgas och
leder till en ökad användning av förnybara gaser, eller skälet till varför det inte är möjligt att utforma
projektet så att infrastrukturen är förberedd för användning av vätgas, och varför projektet inte skapar en
inlåsningseffekt för användningen av naturgas, och ii) hur investeringen bidrar till att uppnå unionens
klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmål för 2050.
d) För stöd till ellagringsanläggningar samt annan infrastruktur för projekt av gemensamt eller ömsesidigt
intresse som inte omfattas av lagstiftningen om den inre marknaden kommer kommissionen framför allt att
bedöma de risker för snedvridning av konkurrensen som kan uppstå på marknader för relaterade tjänster
samt på andra energimarknader.
4.10
Stöd till fjärrvärme och fjärrkyla
4.10.1
Bakgrund till stödet
383.
Byggandet eller uppgraderingen av system för fjärrvärme och fjärrkyla kan bidra positivt till miljöskyddet
genom att öka det understödda systemets energieffektivitet och hållbarhet. Den sektorsspecifika lagstiftningen
om förnybar energi (direktiv 2018/2001/EU) omfattar särskilda krav på att medlemsstaterna ska vidta
nödvändiga åtgärder för att utveckla en effektiv infrastruktur för fjärrvärme och fjärrkyla och därmed främja
produktionen av värme och kyla från förnybara energikällor (146).
(
145
) För infrastruktur mellan en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer: För den del som är belägen på unionens territorium ska
projekten uppfylla kraven i direktiven 2009/73/EG och (EU) 2019/944; för det berörda tredjelandet eller de berörda tredjeländerna
ska projekten ha anpassat sina regelverk och stödja unionens övergripande politiska mål, däribland att säkerställa en väl fungerande
inre energimarknad, en trygg energiförsörjning baserad på samarbete och solidaritet samt ett energisystem som leder till en
minskning av koldioxidutsläppen i linje med Parisavtalet och unionens klimatmål, i synnerhet målet att undvika koldioxidläckage.
(
146
) I artikel 20 i direktiv (EU) 2018/2001 föreskrivs att medlemsstaterna i relevanta fall ska ”vidta åtgärder för att utveckla en
infrastruktur för fjärrvärme och fjärrkyla som lämpar sig för utvecklingen av produktion av värme och kyla i stora anläggningar för
biomassa, solenergi, omgivningsenergi och geotermisk energi samt från spillvärme och spillkyla”.
431
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/296
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
384.
De externa miljöeffekterna kopplade till driften av fjärrvärme och fjärrkyla kan dock leda till ineffektiva
underinvesteringar i byggandet och uppgraderingen av fjärrvärme- och fjärrkylsystem. Statligt stöd kan bidra
till att åtgärda detta marknadsmisslyckande genom att uppmuntra ytterligare effektiva investeringar eller genom
att täcka extraordinära driftskostnader på grund av behovet att främja fjärrvärmesystemens miljöändamål.
4.10.2
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
385.
Stöd som är begränsat till distributionsnät för fjärrvärme kan, under vissa omständigheter, anses falla utanför
kontrollen av statligt stöd som en infrastrukturåtgärd som inte påverkar konkurrensen och handeln. Detta
skulle i synnerhet vara fallet om fjärrvärmenäten drivs på samma sätt som annan energiinfrastruktur, genom
separation från värmeproduktionen, tredjepartstillträde och reglerade tariffer.
386.
Under sådana omständigheter när distributionsnäten för fjärrvärme drivs i en situation med naturligt och/eller
lagstadgat monopol gäller punkterna 374 och 375 (147).
387.
Såvida projektet inte har uteslutits från kontrollen av statligt stöd (se punkt 385 (148)) kommer kommissionen att
bedöma det enligt detta avsnitt.
388.
Detta avsnitt gäller stöd för konstruktion, uppgradering eller drift av anläggningar för produktion och lagring av
värme eller kyla eller deras distributionsnät.
389.
Sådana stödåtgärder omfattar vanligen konstruktion, uppgradering och drift av produktionsenheten för att
använda förnybar energi (149), spillvärme eller högeffektiv kraftvärme, inklusive lösningar för värmelagring, eller
uppgradering av distributionsnätet för att minska förlusterna och öka effektiviteten, bland annat genom smarta
och digitala lösningar (150). Stöd till produktion av energi baserad på avfall kan anses vara förenligt inom ramen
för detta avsnitt i den mån produktionen antingen är begränsad till avfall som uppfyller definitionen av
förnybara energikällor eller avfall som används för att driva anläggningar som uppfyller definitionen av
högeffektiv kraftvärme.
390.
Om stöd beviljas för uppgradering av ett system för fjärrvärme och fjärrkyla utan att i det skedet uppfylla
normen för effektiv fjärrvärme och fjärrkyla (151) måste medlemsstaten förbinda sig att säkerställa att
stödmottagaren inleder arbetet med att uppnå denna norm inom tre år från uppgraderingen.
4.10.3
Nödvändighet och lämplighet
391.
Avsnitten 3.2.1.1 och 3.2.1.2 gäller inte stöd för fjärrvärme eller fjärrkyla. Kommissionen anser att statligt stöd
kan bidra till hanteringen av marknadsmisslyckanden genom att uppmuntra de investeringskostnader som
behövs för att skapa, bygga ut eller uppgradera effektiva system för fjärrvärme och fjärrkyla.
(
147
) För att säkerställa att distributionsnätet verkligen drivs som en anläggning som är öppen för användare, i enlighet med meddelandet
om en investeringsplan för ett hållbart Europa (se avsnitt 4.3.3 i kommissionens meddelande om en investeringsplan för ett hållbart
Europa - bilaga till meddelandet om den europeiska gröna given av den 14 januari 2020, COM (2020) 21 final), måste det i normala
fall – i analogi med reglerna för den inre marknaden för energisektorn, främst gas eller elektricitet – finnas särskilda bestämmelser
(som möjliggör tredjepartstillträde, åtskillnad och reglerade tariffer) utöver enbart ”särredovisning”.
(
148
) Trots att stödet till infrastruktur för distribution av fjärrvärme vid naturligt och/eller lagstadgat monopol faller utanför reglerna för
statligt stöd (på vissa villkor) omfattas allt stöd för produktion av fjärrvärme fortfarande av reglerna för statligt stöd.
(
149
) Den mängd energi som avges från värmepumpar och är att betrakta som förnybar ska beräknas enligt bilaga VII till direktiv (EU)
2018/2001. Om el används kan den dessutom betraktas som helt förnybar i enlighet med de metoder som används för att betrakta
el som helt förnybar enligt direktiv (EU) 2018/2001 och delegerad lagstiftning eller andra likvärdiga metoder för att säkerställa att all
el som faktiskt används framställs av förnybara källor, förutsatt att dubbelräkning av förnybar energi och överkompensation undviks.
Stöd till nya investeringar eller uppgraderingar – såväl som till drift – får inte i något fall gälla samförbränningsanläggningar som
drivs med andra bränslen än energi från förnybara energikällor eller spillvärme.
(
150
) Värme- och kylutrustning, inbegripet värmelagring, i kundernas lokaler enligt vad som avses i punkt 138, i anslutning till system för
fjärrvärme eller fjärrkyla, kan också omfattas.
(
151
) Se artikel 2.41 i direktiv 2012/27/EU.
432
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/297
392.
Driftskostnader bör i allmänhet betalas av värmekonsumenterna, och därför behövs i regel inte något stöd för
dessa kostnader. Om en medlemsstat visar att driftskostnaderna inte kan föras över till värmekonsumenterna
utan att undergräva miljöskyddet kan driftstöd för produktion av värme anses vara kompatibelt i den mån de
extra driftskostnaderna netto (jämfört med ett kontrafaktiskt scenario) bidrar till miljömässiga fördelar (såsom
minskade utsläpp av koldioxid och andra föroreningar jämfört med alternativa värmelösningar (152)). Detta
skulle till exempel vara fallet om det finns bevis för att hushållskonsumenter av värme (eller andra enheter som
inte bedriver någon näringsverksamhet) skulle gå över till mer förorenande värmekällor i avsaknad av
driftstöd (153) eller om fjärrvärmesystemets långsiktiga lönsamhet utan stödet skulle vara hotad, till förmån för
mer förorenande värmelösningar. För driftstöd till anläggningar för fjärrvärmeproduktion gäller punkterna 122
och 126.
393.
Vidare kan statligt stöd till effektiva system för fjärrvärme och fjärrkyla, där avfall används som insatsbränsle,
bidra till miljöskyddet, under förutsättning att inte avfallshierarkiprincipen kringgås (154).
4.10.4
Stödåtgärdens proportionalitet
394.
Proportionaliteten kommer att bedömas utifrån principen om finansieringsunderskott såsom föreskrivs i
punkterna 48, 51, och 52.
395.
För uppbyggnaden, uppgraderingen och driften av distributionsnät, enligt vad som fastställs i punkt 52, är det
kontrafaktiska scenariot en situation där projektet inte skulle genomföras.
4.10.5
Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkurrens och balansering
396.
Avsnitt 3.2.2 gäller inte stöd för fjärrvärme eller fjärrkyla. Kommissionen anser att stöd till uppgradering,
konstruktion eller drift av system för fjärrvärme och fjärrkyla som baseras på de mest förorenande fossila
bränslena, som kol, brunkol, olja och diesel, har negativa konsekvenser för konkurrensen och handeln som
sannolikt inte kan kompenseras, såvida inte följande kumulativa villkor är uppfyllda:
a) Stödet är begränsat till investeringar i distributionsnätet.
b) Distributionsnätet möjliggör redan transport av värme eller kyla som produceras med förnybara
energikällor, spillvärme eller koldioxidneutrala källor.
c) Stödet medför inte någon ökad produktion av energi från de mest förorenande fossila bränslena (exempelvis
genom att ytterligare kunder ansluts) (155).
d) Det finns en tydlig tidsplan med fasta åtaganden att avveckla de mest förorenande fossila bränslena mot
bakgrund av unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmålet för 2050 (156).
(
152
) I detta sammanhang ska medlemsstaterna framför allt visa att man för de fjärrvärmesystem som beviljats stöd har vidtagit de åtgärder
som krävs för att öka effektiviteten, dra ner på utsläppen av koldioxid och andra föroreningskällor samt minska nätförluster.
(
153
) Värmekonsumenter som är företag som bedriver näringsverksamhet ska under alla omständigheter betala sin fullständiga andel av
värmekostnaderna, åtminstone motsvarande sin billigaste alternativa värmekälla, för att undvika snedvridning av konkurrensen på
andra marknader.
(
154
) Avfallshierarkin består av a) förebyggande, b) förberedelse för återanvändning, c) materialåtervinning, d) annan återvinning, t.ex.
energiåtervinning, och e) bortskaffande. Se artikel 4.1 i direktiv 2008/98/EG.
(
155
) Medlemsstaterna måste visa att åtgärder har vidtagits för att lägga till hållbara värmekällor till systemet i syfte att tillgodose fler
konsumenter.
(
156
) Medlemsstaterna bör till exempel tillhandahålla bevis för att de berörda fjärrvärmesystemen antingen ingår i en nationell eller lokal
plan för minskning av koldioxidutsläppen eller är en del av de integrerade nationella energi- och klimatplanerna i enlighet med bilaga
I till förordning (EU) 2018/1999, när det gäller behovet att bygga ny infrastruktur för fjärrvärme och fjärrkyla från förnybara källor
för att kunna uppnå de mål som fastställs i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2018/2001, och förbinda sig att avveckla fossila bränslen
genom att uppfylla delmålen och de slutgiltiga målen för klimatneutralitet senast 2050.
433
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/298
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
397.
När det gäller uppbyggnad, uppgradering eller drift av anläggningar för fjärrvärmeproduktion kan åtgärder som
stimulerar nya investeringar i eller drift av naturgasbaserade energiproduktionstillgångar leda till minskade
växthusgasutsläpp på kort sikt, men samtidigt förvärra de negativa externa miljöeffekterna på längre sikt
jämfört med alternativa investeringar eller kontrafaktiska scenarier. För att sådana naturgasinvesteringar eller
sådan naturgasbaserad drift ska anses ha positiva miljöeffekter måste medlemsstaterna förklara hur de kommer
att säkerställa att stödet bidrar till att uppnå unionens klimatmål för 2030 och klimatneutralitetsmål för 2050,
och i synnerhet hur en inlåsning av den gaseldade energiproduktionen kommer att undvikas samt varför det
inte tränger undan investeringar i renare alternativ som redan finns tillgängliga på marknaden och därmed
hindrar utvecklingen av renare tekniker och deras användning. Detta kan till exempel omfatta bindande
åtaganden av stödmottagaren att genomföra CCS/CCU eller ersätta naturgas med förnybar eller koldioxidsnål
gas, eller att stänga anläggningen enligt en tidsplan som är förenlig med unionens klimatmål.
398.
Vid analysen av hur statligt stöd till system för fjärrvärme och fjärrkyla påverkar konkurrensen kommer
kommissionen att utföra en bedömning där projektets nytta i fråga om energieffektivitet och hållbarhet (157)
vägs mot de negativa effekterna på konkurrensen och i synnerhet de möjliga negativa konsekvenserna för
alternativa tekniker eller leverantörer av tjänster och nät för värme och kyla. I detta sammanhang kommer
kommissionen att ta hänsyn till huruvida fjärrvärmesystemet är eller kan vara öppet för tredje part (158) och
huruvida hållbara alternativa uppvärmningslösningar är möjliga (159).
4.11
Stöd i form av sänkta elavgifter för energiintensiva användare
4.11.1
Bakgrund till stödet
399.
Omvandlingen av unionens ekonomi i linje med meddelandet om den europeiska gröna given är delvis
finansierad av avgifter för elförbrukning. För att genomföra den gröna given krävs att medlemsstaterna inför en
ambitiös politik för att minska koldioxidutsläppen i syfte att kraftigt minska unionens utsläpp av växthusgaser
fram till 2030 och uppnå klimatneutralitet senast 2050. I detta sammanhang är det troligt att medlemsstaterna
kommer att fortsätta att finansiera denna politik med avgifter, och dessa avgifter kan därför komma att öka.
Finansieringen av stöd för minskning av koldioxidutsläppen genom avgifter är i sig inte inriktad på en negativ
extern effekt. Dessa avgifter ska därför inte räknas som miljöavgifter vid tillämpning av dessa riktlinjer, och
avsnitt 4.7.1 ska inte tillämpas på avgifterna.
400.
För vissa ekonomiska sektorer som är särskilt exponerade för internationell handel och som har ett stort
beroende av el för sitt värdeskapande kan skyldigheten att betala hela beloppet av avgifter för förbrukning av
elektricitet som finansierar energi- och miljöpolitiska mål öka risken för att verksamheter inom dessa sektorer
flyttas ut från unionen till platser med obefintliga eller mindre ambitiösa miljöregler. Sådana avgifter leder
dessutom till ökade elkostnader jämfört med kostnaden för direkta utsläpp till följd av att andra energikällor
används och kan därför hämma elektrifieringen av produktionsprocesser, vilken är central för att lyckas fasa ut
fossila bränslen i unionens ekonomi. För att minska dessa risker och den negativa miljöpåverkan kan
medlemsstaterna bevilja nedsättningar av sådana avgifter för företag som är aktiva inom de berörda
ekonomiska sektorerna.
401.
I detta avsnitt fastställs de kriterier som kommissionen kommer att tillämpa när den bedömer utvecklingen av en
näringsverksamhet, stimulanseffekt, nödvändighet, lämplighet, proportionalitet och påverkan på konkurrensen i
samband med sänkta elavgifter för vissa energiintensiva användare. Förenlighetskriterierna i kapitel 3 gäller
endast om det inte finns några specifika regler i avsnitt 4.11.
(
157
) Mot bakgrund av deras bidrag till begränsning av klimatförändringar, vilket definieras som ett miljömål i förordning (EU) 2020/852,
så länge det inte finns några tydliga tecken på bristande efterlevnad av principen orsaka inte betydande skada.
(
158
) Se även artikel 24 i direktiv (EU) 2018/2001.
(
159
) Se även artiklarna 18.5 och 24 i direktiv (EU) 2018/2001.
434
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/299
402.
Kommissionen har vidtagit lämpliga åtgärder för att identifiera de sektorer som är särskilt utsatta för de risker
som nämns i punkt 400 och har infört proportionalitetskrav där hänsyn tas till att för stora nedsättningar eller
nedsättningar som tilldelas alltför många energikonsumenter kan leda till att den totala finansieringen av stöd
till energi från förnybara källor hotas och att snedvridningarna av konkurrensen och handeln blir särskilt
påtagliga.
4.11.2
Tillämpningsområde: avgifter av vilka nedsättningar kan beviljas
403.
Medlemsstaterna kan bevilja nedsättningar av avgifter för elförbrukning som används för att finansiera energi-
och miljöpolitiska mål. Detta inbegriper avgifter för att finansiera stöd till förnybara källor eller kraftvärme och
avgifter för att finansiera elrabatter för pensionärer etc. eller energipriser i isolerade regioner. Avsnitt 4.11
omfattar inte avgifter som återspeglar en del av kostnaden för att tillhandahålla elektricitet till stödmottagarna i
fråga. Undantag från nätavgifter eller avgifter för finansiering av kapacitetsmekanismer omfattas exempelvis
inte av detta avsnitt. Inte heller avgifter för förbrukningen av andra former av energi, t.ex. naturgas, omfattas av
detta avsnitt.
404.
Företagens val av plats samt den anknutna negativa miljöpåverkan beror på den kombinerade ekonomiska
effekten av avgifter av vilka nedsättningar kan beviljas. Medlemsstater som vill införa en åtgärd som ska
bedömas inom ramen för detta avsnitt måste därför inkludera alla sådana nedsättningar i en enskild
stödordning och måste i sin anmälan informera kommissionen om den kumulativa verkan av alla
stödberättigande avgifter och alla föreslagna nedsättningar. Om en medlemsstat senare inför ytterligare
nedsättningar av de avgifter som omfattas av detta avsnitt måste den anmäla en ändring av den befintliga
stödordningen.
4.11.3
Minimering av snedvridningar av konkurrens och handel
4.11.3.1 Stödberättigande
405.
För avgifter som omfattas av avsnitt 4.11.2 beror risken på sektorsnivå för att verksamheter ska flyttas ut från
Europeiska unionen till platser med obefintliga eller mindre ambitiösa miljöregler på den berörda sektorns
elintensitet samt på hur öppen sektorn är för internationell handel. Följaktligen kan stöd endast beviljas till
företag i
a) sektorer med betydande risk för utflyttning, för vilka ökningen av deras handelsintensitet och elintensitet på
unionsnivå uppgår till minst 2 % och vars handelsintensitet och elintensitet på unionsnivå är minst 5 % för
varje indikator,
b) sektorer med risk för utflyttning, för vilka ökningen av deras handelsintensitet och elintensitet på unionsnivå
uppgår till minst 0,6 % och vars handelsintensitet och elintensitet på unionsnivå är minst 4 % respektive 5 %.
De sektorer som uppfyller dessa behörighetskriterier anges i bilaga I.
406.
En sektor eller delsektor (160) som inte ingår i bilaga I kommer också att anses stödberättigad om den uppfyller
behörighetskriterierna i punkt 405 och om den berörda medlemsstaten kan styrka detta med uppgifter som är
representativa för sektorn eller delsektorn på unionsnivå (161) och dessa har kontrollerats av en oberoende
expert samt omfattar en tidsperiod på minst tre på varandra följande år med början tidigast 2013.
407.
Om en medlemsstat endast beviljar stöd till en undergrupp av behöriga stödmottagare, eller beviljar olika nivåer
av nedsättningar till behöriga stödmottagare som ingår i samma kategori enligt punkt 405 a eller b, måste den
kunna visa att det beslutet har fattats på grundval av objektiva, icke-diskriminerande och öppna kriterier och att
stödet i princip beviljas på samma sätt för alla behöriga stödmottagare inom samma sektor om de befinner sig i
en liknande faktisk situation.
(
160
) Enligt definitionen i den statistiska näringsgrensindelningen i Europeiska gemenskapen (klassificeringen i Nace rev. 2) till en
indelningsnivå på högst åtta siffror (Prodcom-nivå).
(
161
) Till exempel uppgifter som omfattar en betydande andel av den berörda sektorns eller delsektorns bruttoförädlingsvärde på EU-nivå.
435
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/300
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
4.11.3.2 Stödåtgärdens propor tionalitet
408.
Kommissionen anser att stödet är proportionerligt om stödmottagarna i de sektorer som anges i punkt 405 a
och b betalar minst 15 % respektive 25 % av de kostnader för elavgifter som en medlemsstat inkluderar i sin
stödordning. För att stödet ska vara proportionerligt anser kommissionen även att sådana nedsättningar inte får
resultera i att avgiften understiger 0,5 euro/MWh.
409.
Egna bidrag på grundval av punkt 408 kan emellertid vara mer än vad företag som är särskilt utsatta klarar av.
Därför får medlemsstaten i stället begränsa merkostnaderna till följd av elavgifterna till 0,5 % av bruttoföräd
lingsvärdet för företag i de sektorer som anges i punkt 405 a och till 1 % av bruttoförädlingsvärdet för företag i
de sektorer som anges i punkt 405 b. För att stödet ska vara proportionerligt anser kommissionen även att
sådana nedsättningar inte får resultera i att avgiften understiger 0,5 euro/MWh.
410.
Kommissionen anser att stödet är proportionerligt om tillämpningen av de högre stödnivåerna enligt punkterna
408 och 409 utökas till företag i de sektorer som anges i punkt 405 b, under förutsättning att de berörda
företagen minskar koldioxidavtrycket av sin elförbrukning. För detta ändamål ska stödmottagarna täcka minst
50 % av sin elförbrukning med el från koldioxidfria källor, varav antingen minst 10 % ska täckas av ett
terminsinstrument, t.ex. ett energiköpsavtal, eller minst 5 % ska täckas av lokal eller regional produktion.
411.
Vid tillämpning av punkt 409 kommer ett företags bruttoförädlingsvärde att vara bruttoförädlingsvärdet till
faktorkostnader, dvs. bruttoförädlingsvärdet till marknadspriser minus eventuella indirekta skatter plus
eventuella stöd. Bruttoförädlingsvärdet till faktorkostnad kan beräknas med hjälp av omsättningen, plus
produktion som redovisas som tillgång, plus övriga rörelseintäkter, plus eller minus lagerändringar, minus
inköp av varor och tjänster (162), minus övriga skatter på varor som är kopplade till omsättningen men inte
avdragsgilla, minus avgifter och skatter som är kopplade till produktionen. Alternativt kan bruttoföräd
lingsvärdet till faktorkostnad beräknas utifrån driftsöverskottet brutto genom addition av personalkostnaderna.
Inkomster och utgifter som klassificeras som finansiella eller extraordinära inkomster respektive utgifter
utesluts från förädlingsvärdet. Förädlingsvärdet till faktorkostnad beräknas på bruttonivå, eftersom
värdejusteringar (såsom avskrivning) inte dras av (163).
412.
Vid tillämpningen av punkt 411 kommer det aritmetiska medelvärdet för de senaste tre åren för vilka det finns
uppgifter om bruttoförädlingsvärde tillgängliga att användas.
4.11.3.3 For m av statligt stöd
413.
Medlemsstater kan bevilja stödet i form av en nedsättning av avgifter, som ett fast årligt ersättningsbelopp
(återbetalning) eller som en kombination av båda (164). Om stödet beviljas i form av en nedsättning av avgifter
ska det införas en mekanism för efterhandskontroll för att garantera att eventuella överutbetalningar av stöd
återbetalas före den 1 juli påföljande år. Om stödet beviljas i form av en återbetalning ska det beräknas på
grundval av de nivåer i fråga om elförbrukning och i tillämpliga fall bruttoförädlingsvärde som observerats
under den tidsperiod då de stödberättigande avgifterna tillämpades.
(
162
) ”Varor och tjänster” inbegriper inte personalkostnader.
(
163
) Kod 12 15 0 inom den rättsliga ram som tillhandahålls genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 58/97 av den 20 december 1996
om statistik rörande företagsstrukturer (EGT L 14, 17.1.1997, s. 1).
(
164
) Användningen av fasta årliga ersättningar (återbetalningar) har fördelen att stödmottagande företag berörs av samma ökning av
marginalkostnaderna för el (dvs. samma ökning av elkostnaden för varje extra förbrukad MWh), varigenom en potentiell
snedvridning av konkurrensen inom sektorn begränsas.
436
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/301
4.11.3.4 Energibesiktningar och ledningssystem
414.
För stöd som beviljas enligt avsnitt 4.11 måste medlemsstaten förbinda sig att kontrollera att stödmottagaren
fullgör sin skyldighet att utföra en energibesiktning i den mening som avses i artikel 8 i direktiv 2012/27/EU.
Energibesiktningen kan antingen utföras som en fristående besiktning eller inom ramen för ett certifierat
energiledningssystem eller miljöledningssystem, i enlighet med artikel 8 i energieffektivitetsdirektivet.
415.
Medlemsstaten måste även åta sig att övervaka stödmottagare som är skyldiga att utföra en energibesiktning
enligt artikel 8.4 i direktiv 2012/27/EU för att säkerställa att de vidtar en eller flera av följande åtgärder:
a) Genomför rekommendationer i besiktningsrapporten, i den mån återbetalningstiden för de relevanta
investeringarna inte överstiger 3 år och kostnaderna för deras investeringar är proportionerliga.
b) Minskar koldioxidavtrycken av sin elförbrukning, så att minst 30 % av elförbrukningen täcks av koldioxidfria
källor.
c) Investerar en betydande andel på minst 50 % av stödbeloppet i projekt som leder till väsentliga minskningar
av anläggningens växthusgasutsläpp; i tillämpliga fall bör investeringen leda till minskningar på en nivå långt
under det relevanta riktmärke som används för gratis tilldelning i unionens utsläppshandelssystem.
4.11.3.5 Övergångsregler
416.
För att undvika negativa förändringar av avgiftsbördan för enskilda företag som inte uppfyller de villkor för
stödberättigande som fastställs i avsnitt 4.11 kan medlemsstaterna upprätta en övergångsplan för de företagen.
Övergångsplanen ska vara begränsad till företag som uppfyller följande två kumulativa kriterier:
a) De har under åtminstone ett av de senaste två åren före anpassningen enligt punkt 468 a tagit emot stöd i
form av sänkta avgifter inom ramen för en nationell stödordning som förklarats vara förenlig på grundval
av avsnitt 3.7.2 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (165).
b) De uppfyllde behörighetskriterierna i avsnitt 3.7.2 i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för
2014–2020 vid den tidpunkt då stödet enligt punkt 416 a beviljades.
417.
Denna övergångsplan ska innebära en successiv och fullständig anpassning till de villkor som följer av
tillämpningen av de kriterier för stödberättigande och proportionalitet som fastställs i avsnitt 4.11, som ska
uppfyllas senast 2028 i linje med följande tidsplan:
a) För de avgifter som är tillämpliga fram till 2026 ska de berörda företagen betala minst 35 % av kostnaderna
för de elavgifter som en medlemsstat har infört i sin stödordning eller motsvarande 1,5 % av sitt bruttoföräd
lingsvärde.
b) För de avgifter som är tillämpliga 2027 ska de berörda företagen betala minst 55 % av kostnaderna för de
elavgifter som en medlemsstat har infört i sin stödordning eller motsvarande 2,5 % av sitt bruttoföräd
lingsvärde.
c) För de avgifter som är tillämpliga 2028 ska de berörda företagen betala minst 80 % av kostnaderna för de
elavgifter som en medlemsstat har infört i sin stödordning eller motsvarande 3,5 % av sitt bruttoföräd
lingsvärde.
418.
Övergångsplanen får ge företagen möjlighet att tillämpa stödnivåerna i punkt 417 a för hela övergångsperioden,
under förutsättning att de berörda företagen minskar koldioxidavtrycket av sin elförbrukning. För detta ändamål
ska stödmottagarna täcka minst 50 % av sin elförbrukning med el från koldioxidfria källor, varav antingen minst
10 % ska täckas av ett terminsinstrument, t.ex. ett energiköpsavtal, eller minst 5 % ska täckas av lokal eller
regional produktion.
(
165
) Meddelande från kommissionen, Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 28.6.2014).
437
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/302
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
419.
Kommissionen anser att icke anmält stöd i form av nedsatta elavgifter för energiintensiva användare under
perioden före offentliggörandet av dessa riktlinjer kan anses förenliga med den inre marknaden på följande
kumulativa villkor:
a) Stödet var nödvändigt för utvecklingen av stödmottagarens näringsverksamhet.
b) Överdriven snedvridning av konkurrensen har undvikits.
4.12
Stöd för nedläggning av kraftverk som använder kol, torv eller oljeskiffer och avveckling av
gruvdrift efter kol, torv eller oljeskiffer
420.
Omställningen från elproduktion baserad på kol, torv och oljeskiffer är en av de viktigaste drivkrafterna för att
fasa ut fossila bränslen i unionens energisektor. I avsnitten 4.12.1 och 4.12.2 fastställs de bestämmelser om
förenlighet som är tillämpliga på två typer av åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att stödja
nedläggningen av kraftverk som eldar med kol (både stenkol och brunkol), torv eller oljeskiffer och
avvecklingen av gruvdrift för dessa bränslen (kol-, torv- och oljeskifferverksamhet).
421.
I avsnitten 4.12.1 och 4.12.2 fastställs de kriterier som kommissionen kommer att tillämpa när den bedömer
stimulanseffekten, nödvändigheten, lämpligheten, proportionaliteten och effekterna på konkurrens och handel.
Förenlighetskriterierna i kapitel 3 gäller endast de kriterier för vilka det inte finns några specifika regler i
avsnitten 4.12.1 och 4.12.2.
422.
Att påskynda energiomställningen i medlemsstater med mycket låg inkomst per capita är en särskilt stor
utmaning. För att stödja den gröna omställningen i de hårdast drabbade regionerna genom att fasa ut de mest
förorenande energikällorna kan medlemsstaterna behöva kombinera utfasningen av kol-, torv- och oljeskiffer
verksamhet med investeringar i mer miljövänlig produktion, t.ex. naturgas. Kommissionen kan i undantagsfall,
fram till den 31 december 2023, basera sin bedömning av sådana investeringar i medlemsstater med real BNP
per capita räknat i marknadspriser i euro på högst 35 % av unionens genomsnitt 2019 på kriterier som avviker
från dessa riktlinjer. De projekt som omfattas av denna punkt måste
a) senast 2026 medföra en samtidig nedläggning av kraftverk som använder kol, torv eller oljeskiffer med
åtminstone samma kapacitet som den nya produktion som omfattas av investeringen,
b) avse medlemsstater som inte har någon kapacitetsmekanism och som förbinder sig att genomföra de
marknadsreformer som krävs för att trygga elförsörjningen i framtiden utan behov av individuella
stödåtgärder, och
c) vara en del av en trovärdig och ambitiös strategi för minskning av koldioxidutsläppen, inbegripet genom
förebyggande av icke-återvinningsbara tillgångar mot bakgrund av målen för 2030 och 2050 (se punkt 129).
4.12.1
Stöd för förtida nedläggning av lönsam kol-, torv- och oljeskifferverksamhet
4.12.1.1 Bakgrund till stödet
423.
Omställningen från kol, torv och oljeskifferverksamhet drivs till stor del av lagstiftning, marknadskrafter såsom
effekterna av koldioxidpriser och konkurrens från förnybara energikällor med låga marginalkostnader.
424.
Medlemsstaterna kan dock besluta att påskynda denna marknadsdrivna övergång genom att förbjuda
kraftproduktion från dessa bränslen från och med ett visst datum. Detta förbud kan ge upphov till situationer
där lönsam kol-, torv- och oljeskifferverksamhet måste stänga före utegången av deras ekonomiska livslängd
och kan därför leda till utebliven vinst. Medlemsstaterna kan vilja bevilja ersättning utanför domstol för att
säkerställa rättssäkerhet och förutsägbarhet för att underlätta den gröna omställningen.
438
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/303
4.12.1.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
425.
I detta avsnitt fastställs bestämmelser om förenlighet för åtgärder som vidtas för att påskynda nedläggningen av
lönsam kol-, torv- och oljeskifferverksamhet och ersätta de berörda företagen. Sådan ersättning skulle vanligtvis
beräknas på grundval av utebliven vinst för företagen på grund av den förtida nedläggningen. Den kan också
omfatta ytterligare kostnader för företagen, till exempel ytterligare sociala och miljörelaterade kostnader, om
dessa kostnader är en direkt följd av den förtida nedläggningen av lönsam verksamhet. Ytterligare kostnader
kan inte omfatta kostnader som även skulle ha uppkommit i det kontrafaktiska scenariot.
426.
Åtgärderna i detta avsnitt kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller regioner. Sådana
åtgärder kan till exempel skapa utrymme för utveckling av andra energiproduktionsverksamheter i linje med
den gröna given för att kompensera den minskade energiproduktionskapacitet som orsakats av den förtida
nedläggningen. Utan åtgärden kanske denna utveckling inte hade ägt rum i samma utsträckning.
Förutsägbarheten och rättssäkerheten i samband med införandet av sådana åtgärder kan dessutom underlätta
den beordrade nedläggningen av kol-, torv- och oljeskifferverksamheten.
4.12.1.3 Stimulanseffekt
427.
Åtgärden behöver åstadkomma en förändring i aktörernas ekonomiska beteende så att deras kol-, torv- och
oljeskifferverksamhet läggs ner före utgången av verksamhetens ekonomiska livslängd. För att avgöra om så är
fallet kommer kommissionen att jämföra det faktiska scenariot (dvs. effekterna av åtgärden) med ett
kontrafaktiskt scenario (dvs. i avsaknad av åtgärden). Åtgärden bör inte leda till att de regler som tillämpas på
försörjningstrygghetsåtgärder kringgås.
4.12.1.4 Nödvändighet och lämplighet
428.
Kommissionen anser att det finns ett behov av en åtgärd om medlemsstaten kan visa att åtgärden inriktas på en
situation där den kan medföra en väsentlig förbättring som marknaden i sig inte kan åstadkomma. Ett exempel
är en åtgärd som gör det möjligt att fasa ut energiproduktionskapacitet baserad på kol, torv och oljeskiffer och
därigenom bidrar till utvecklingen av näringsverksamhet avseende energiproduktion från alternativa källor,
som inte skulle ha varit fallet utan åtgärden. I detta sammanhang kan kommissionen även beakta om
marknaden i sig skulle ha uppnått en liknande minskning av koldioxidutsläppen utan åtgärden eller om
åtgärden underlättar den gröna omställningen genom att bidra väsentligt till att säkerställa rättssäkerhet och
förutsägbarhet som inte hade kunnat uppnås utan åtgärden.
429.
Medlemsstaten bör dessutom kunna visa att åtgärden är ett lämpligt policyinstrument för att uppnå det avsedda
målet med stödet, det vill säga det får inte finnas några mindre snedvridande policy- eller stödinstrument som
kan uppnå samma resultat. Det kan exempelvis handla om att åtgärden är väl inriktad på att bidra till
utvecklingen av elproduktion från alternativa källor, samtidigt som den minskar påverkan på elmarknadens
funktion och sysselsättningen, och att den säkerställer förutsägbarhet i samband med nedläggningen samt
bidrar till målen för minskade koldioxidutsläpp.
4.12.1.5 Propor tionalitet
430.
Stödet ska i princip beviljas genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande utifrån klara, öppna och icke-
diskriminerande kriterier, i enlighet med avsnitt 3.2.1.3 (166). Kravet gäller inte om medlemsstaten kan visa att
ett anbudsförfarande troligtvis inte kommer att vara konkurrensutsatt av objektiva skäl. Så kan till exempel vara
fallet om antalet möjliga deltagare är begränsat, förutsatt att detta inte är en följd av diskriminerande
behörighetskriterier.
(
166
) Det krav på 30 % som fastställs i punkt 50 gäller inte anbudsförfaranden enligt avsnitt 4.12. Medlemsstaterna kan överväga att
använda ytterligare kriterier, t.ex. andra miljömässiga fördelar som ska uppnås.
439
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/304
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
431.
Om stödet beviljas genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande kommer kommissionen att förutsätta att
stödet är proportionerligt och begränsat till vad som är absolut nödvändigt.
432.
I avsaknad av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande kommer kommissionen att bedöma proportionaliteten
från fall till fall för att verifiera att ersättningen är begränsad till vad som är absolut nödvändigt. I detta
sammanhang kommer kommissionen att i detalj analysera de antaganden som medlemsstaten har använt för
att fastställa den uteblivna vinsten och ytterligare kostnader som legat till grund för beräkningen av ersättningen
för den förtida nedläggningen genom att jämföra den förväntade lönsamheten i det faktiska och kontrafaktiska
scenariot. Det kontrafaktiska scenariot bör baseras på vederbörligen motiverade antaganden och realistiska
marknadsutvecklingar och återspegla de förväntade intäkterna och kostnaderna för varje berörd enhet,
samtidigt som hänsyn bör tas till möjliga direkta funktionella kopplingar mellan enheterna.
433.
Om nedläggningen av kol-, torv- och oljeskifferverksamheten sker senare än tre år efter tilldelningen av
ersättningen ska medlemsstaten införa en mekanism för att uppdatera beräkningen av ersättningen på grundval
av de senaste antagandena, såvida den inte kan visa varför användningen av en sådan mekanism inte är
motiverad på grund av exceptionella omständigheter i det aktuella ärendet.
4.12.1.6 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens
434.
Medlemsstaten ska identifiera och kvantifiera de förväntade miljöfördelarna med åtgärden, om möjligt i stöd per
ton utsläpp av koldioxidekvivalenter som undvikits. Kommissionen kommer dessutom att se det som positivt
om åtgärderna omfattar ett frivilligt återkallande av utsläppsrättigheter på nationell nivå.
435.
Det är viktigt att säkerställa att åtgärden är strukturerad på ett sätt så att en eventuell snedvridning av
konkurrensen på marknaden blir så liten som möjligt. Om stödet beviljas genom ett konkurrensutsatt
anbudsförfarande som är öppet för alla aktörer som bedriver kol-, torv- eller oljeskifferverksamhet utan
diskriminering kommer kommissionen att förutsätta att stödet har begränsade snedvridande effekter på
konkurrens och handel. Om inget konkurrensutsatt anbudsförfarande har använts kommer kommissionen att
bedöma stödets effekter på handel och konkurrens på grundval av åtgärdens utformning och dess effekter på
den berörda marknaden.
4.12.2
Stöd för extraordinära kostnader i samband med nedläggning av icke-konkurrenskraftig kol-, torv- och
oljeskifferverksamhet
4.12.2.1 Bakgrund till stödet
436.
Nedläggningen av icke-konkurrenskraftig kol-, torv- och oljeskifferverksamhet kan medföra stora sociala och
miljömässiga kostnader för de berörda kraftverken och utvinningsverksamheterna. Medlemsstaterna kan
besluta att täcka sådana extraordinära kostnader för att minska de sociala och regionala konsekvenserna av
nedläggningen.
4.12.2.2 Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
437.
I detta avsnitt fastställs bestämmelser om förenlighet för åtgärder som vidtas för att täcka extraordinära
kostnader i samband med nedläggningen av icke-konkurrenskraftig kol-, torv- och oljeskifferverksamhet.
438.
Åtgärder som omfattas av detta avsnitt kan underlätta den sociala, miljömässiga och säkerhetsmässiga
övergången för det berörda området.
439.
Detta avsnitt ska tillämpas i den mån åtgärden inte omfattas av rådets beslut av den 10 december 2010 om
statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor (167).
(
167
) Rådets beslut av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor
(EUT L 336, 21.12.2010, s. 24).
440
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/305
4.12.2.3 Nödvändighet och lämplighet
440.
Kommissionen kommer att anse att stöd för att täcka extraordinära kostnader är nödvändigt och lämpligt i den
mån det kan hjälpa till att mildra de sociala och miljömässiga effekterna av nedläggningen av icke-
konkurrenskraftig kol-, torv- och oljeskifferverksamhet i regionen och den berörda medlemsstaten.
4.12.2.4 Stimulanseffekt och propor tionalitet
441.
Statligt stöd för extraordinära kostnader får endast användas för att täcka kostnader i samband med
nedläggningen av icke-konkurrenskraftig kol-, torv- och oljeskifferverksamhet.
442.
De kategorier av stödberättigande kostnader som omfattas definieras i bilaga II. Kostnader till följd av bristande
efterlevnad av miljölagstiftningen samt kostnader kopplade till nuvarande produktion är inte stödberättigande.
443.
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG (168) eller andra
relevanta unionsbestämmelser (169) kan stöd för att täcka extraordinära miljökostnader endast anses ha en
stimulanseffekt om den enhet eller det företag som har orsakat miljöskadan inte kan identifieras eller hållas
juridiskt ansvarig för finansieringen av det arbete som krävs för att förebygga och åtgärda miljöskadan i
enlighet med principen att förorenaren betalar.
444.
Medlemsstaten måste visa att alla nödvändiga åtgärder, inbegripet rättsliga åtgärder, har vidtagits för att
identifiera den ansvariga enhet eller det ansvariga företag som har orsakat miljöskadan och kräva att enheten
eller företaget står för de relevanta kostnaderna. Om den enhet eller det företag som bär ansvaret enligt den
tillämpliga lagstiftningen inte kan identifieras eller fås att betala kostnaderna kan stöd beviljas för hela arbetet
med avhjälpande och återställande åtgärder, varvid stödet kan anses ha en stimulanseffekt. Kommissionen kan
anse att ett företag inte kan fås att betala kostnaderna för att avhjälpa den miljöskada det har orsakat om
företaget inte längre existerar i rättslig bemärkelse och om det inte finns något företag som kan anses vara dess
rättsliga eller ekonomiska efterträdare (170), eller om det saknas tillräcklig ekonomisk säkerhet för att täcka
kostnaderna.
445.
Stödbeloppet får endast vara så stort att det täcker stödmottagarens extraordinära kostnader och får inte
överstiga de kostnader som faktiskt ådragits. Kommissionen kommer att kräva att medlemsstaterna tydligt och
separat identifierar stödbeloppet för varje kategori av stödberättigande kostnader, enligt vad som beskrivs
närmare i bilaga II. Om medlemsstaten täcker sådana kostnader på grundval av antaganden, innan kostnaderna
ens har uppkommit för stödmottagaren, måste den utföra en efterhandskontroll av de uppkomna kostnaderna
utifrån detaljerade redovisningar som stödmottagaren lämnat in till den beviljande myndigheten, inbegripet
fakturor eller intyg som styrker de extraordinära kostnader som uppkommit, och justera de beviljade beloppen
i enlighet därmed.
4.12.2.5 Undvikande av otillbörliga negativa effekter på handel och konkur rens
446.
Under förutsättning att stödet begränsas till att endast täcka de extraordinära kostnader som stödmottagaren
ådragit sig anser kommissionen att det har begränsade snedvridande effekter på handel och konkurrens.
(
168
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador
(EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).
(
169
) Se även kommissionens tillkännagivande Riktlinjer för en gemensam förståelse av begreppet ”miljöskada” enligt definitionen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador, 2021/C 118/01 (EUT C 118,
7.4.2021, s. 1).
(
170
) Se kommissionens beslut C(2012) 558 final av den 17 oktober 2012 i ärende SA.33496 (2011/N) – Österrike – Einzelfall, Altlast,
DECON Umwelttechnik GmbH, skälen 65–69 (EUT C 14, 17.1.2013, s. 1).
441
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/306
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
447.
Stöd som tas emot för extraordinära kostnader bör bokföras i stödmottagarens resultaträkning som en särskild
intäkt i förhållande till omsättningen. Om stödmottagaren fortsätter att bedriva handel eller verksamhet efter
nedläggningen av den relevanta kol-, torv- eller oljeskifferverksamheten ska den noggrant särredovisa denna
verksamhet. Det beviljade stödet ska förvaltas på ett sådant sätt att det inte kan överföras till någon annan
näringsverksamhet som bedrivs av samma företag.
4.13
Stöd till studier eller konsulttjänster i frågor som rör klimat, miljöskydd och energi
4.13.1
Tillämpningsområde och stödberättigade verksamheter
448.
Detta avsnitt gäller stöd för studier eller konsulttjänster som är direkt kopplade till projekt eller verksamheter
som omfattas av dessa riktlinjer i frågor som rör klimat, miljöskydd och energi. Stöd får beviljas oavsett om
studien eller konsulttjänsten följs av en investering som omfattas av dessa riktlinjer.
449.
Studien eller konsulttjänsten får inte vara en kontinuerlig eller regelbunden verksamhet, och den får inte gälla
företagets normala driftskostnader.
4.13.2
Stimulanseffekt
450.
Kravet i punkt 451 ska tillämpas utöver kraven i avsnitt 3.1.2.
451.
Stöd för energibesiktningar enligt kravet i direktiv 2012/27/EU kan endast anses ha en stimulanseffekt i den mån
energibesiktningen utförs utöver den obligatoriska energibesiktningen enligt det direktivet.
4.13.3
Proportionalitet
452.
De stödberättigande kostnaderna är kostnaderna för studien eller konsulttjänsterna i samband med projekt eller
verksamhet som omfattas av dessa riktlinjer. Om endast en del av studien eller konsulttjänsten avser
investeringar som omfattas av dessa riktlinjer utgörs de stödberättigande kostnaderna av kostnaderna för de
delar av studien eller konsulttjänsten som avser de investeringarna.
453.
Stödnivån får inte överstiga 60 % av de stödberättigande kostnaderna.
454.
Stödnivån får ökas med 20 procentenheter för studier eller konsulttjänster som genomförs för små företags räkning
och med 10 procentenheter för studier eller konsulttjänster som genomförs för medelstora företags räkning.
5. UTVÄRDERING
455.
För att ytterligare säkerställa att snedvridningen av konkurrensen och handeln begränsas får kommissionen kräva att
anmälningspliktiga stödordningar omfattas av en efterhandsutvärdering. Utvärderingar bör genomföras för
stödordningar där den potentiella snedvridningen av konkurrensen och handeln är särskilt stor, dvs. stödordningar
som kan riskera att begränsa eller snedvrida konkurrensen märkbart om genomförandet av dessa stödordningar inte
granskas i god tid.
456.
Efterhandsutvärdering kommer att krävas för stödordningar med stor stödbudget eller när dessa är av nydanande
karaktär eller kan innebära betydande förändringar när det gäller marknader, teknik eller lagstiftning. Under alla
omständigheter kommer en efterhandsutvärdering att krävas för stödordningar med en budget för statligt stöd eller
redovisade utgifter på mer än 150 miljoner euro under ett givet år eller 750 miljoner euro under stödordningarnas
totala varaktighet. I stödordningarnas totala varaktighet ingår den sammanlagda varaktigheten för stödordningen
och eventuella tidigare stödordningar som omfattar ett liknande mål och geografiskt område, från och med den
1 januari 2022. Med tanke på utvärderingens syften och för att inte lägga en oproportionerligt stor börda på
medlemsstaterna och på mindre stödprojekt krävs efterhandsutvärderingar endast för stödordningar med en
sammanlagd varaktighet som överstiger tre år från och med den 1 januari 2022.
442
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/307
457.
Kravet på efterhandsutvärdering kan åsidosättas för stödordningar som är direkta efterföljare till stödordningar
med ett liknande mål och geografiskt område som redan har utvärderats, för vilka en slutlig utvärderingsrapport
har lämnats in i enlighet med den utvärderingsplan som kommissionen godkänt, och som inte föranlett några
negativa slutsatser. Alla stödordningar för vilka den slutliga utvärderingsrapporten inte överensstämmer med
den godkända utvärderingsplanen måste omedelbart skjutas upp.
458.
Efterhandsutvärderingen bör syfta till att kontrollera om antagandena och villkoren vad gäller stödordningens
förenlighet har uppfyllts, i synnerhet stödåtgärdens nödvändighet och effektivitet mot bakgrund av de allmänna
och specifika målen, och bör ge indikationer om stödets inverkan på handel och konkurrens.
459.
Medlemsstaterna ska anmäla ett utkast till en utvärderingsplan, som kommer att utgöra en väsentlig del av
kommissionens utvärdering av stödordningen, enligt följande:
a) Tillsammans med stödordningen om budgeten för det statliga stödet överskrider 150 miljoner euro under ett
givet år, eller 750 miljoner euro under dess totala varaktighet.
b) Senast 30 arbetsdagar efter en betydande ändring som ökar stödordningens budget till mer än 150 miljoner
euro under ett givet år, eller 750 miljoner under stödordningens totala varaktighet.
c) För stödordningar som inte omfattas av led a eller b: senast 30 arbetsdagar efter att i de officiella
räkenskaperna ha redovisat utgifter på över 150 miljoner euro under föregående år.
460.
Utkastet till utvärderingsplan måste överensstämma med de gemensamma metodologiska principer som
kommissionen anger (171). Den av kommissionen godkända utvärderingsplanen måste offentliggöras.
461.
Efterhandsutvärderingen måste utföras av en oberoende expert från den stödbeviljande myndigheten på
grundval av utvärderingsplanen. Varje utvärdering ska innehålla minst en interimsutvärderingsrapport och en
slutlig utvärderingsrapport. Båda rapporterna ska offentliggöras.
462.
Om stödordningar utesluts från tillämpningsområdet för en gruppundantagsförordning uteslutande på grund av
deras stora budget kommer kommissionen att utvärdera deras förenlighet endast med utgångspunkt i
utvärderingsplanen.
463.
Den slutliga utvärderingsrapporten ska lämnas till kommissionen i god tid så att det kan bedömas om
stödordningen kan förlängas och senast nio månader före dess upphörande. Denna frist kan förkortas för
stödordningar som utlöser utvärderingskravet under de två sista genomförandeåren. Närmare omfattning av
och formerna för varje utvärdering kommer att fastställas i beslutet om godkännande av stödordningen. För
alla efterföljande stödåtgärder med liknande mål ska en beskrivning tillhandahållas om hur utvärderingsre
sultaten har beaktats.
6. RAPPORTERING OCH ÖVERVAKNING
464.
Enligt rådets förordning (EU) 2015/1589 (172) och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 (173) ska
medlemsstaterna lämna in årsrapporter till kommissionen.
(
171
) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Gemensam metod för utvärdering av statligt stöd, 28.5.2014, SWD(2014) 179 final.
(
172
) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt (EUT L 248, 24.9.2015, s. 9).
(
173
) Kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om
tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EUT L 140, 30.4.2004, s. 1).
443
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/308
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
465.
Medlemsstaterna ska föra detaljerade register över alla stödåtgärder. Dessa register måste innehålla all den
information som krävs för att man ska kunna fastställa att villkoren rörande stödberättigande kostnader och
högsta stödnivåer har uppfyllts. Dessa register ska bevaras i tio år från det datum då stödet beviljades och
kommissionen ska ges tillgång till dem på begäran.
7. TILLÄMPLIGHET
466.
Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer för att bedöma förenligheten hos allt anmälningspliktigt
stöd för klimat, miljöskydd och energi som har tilldelats eller planeras att tilldelas från och med den 27 januari
2022. Olagligt stöd kommer att bedömas enligt de regler som var tillämpliga det datum då stödet beviljades.
467.
Dessa riktlinjer ersätter riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (174).
468.
Kommissionen föreslår följande lämpliga åtgärder för medlemsstaterna i enlighet med artikel 108.1 i fördraget:
a) Medlemsstaterna bör vid behov ändra befintliga stödordningar för miljöskydd och energi så att de blir
förenliga med dessa riktlinjer senast den 31 december 2023.
b) Medlemsstaterna bör ge sitt uttryckliga och ovillkorliga samtycke till de lämpliga åtgärder som föreslås i
punkt 468(a) inom två månader från offentliggörandet av dessa riktlinjer i Europeiska unionens officiella
tidning. Om svar uteblir kommer kommissionen att anta att medlemsstaten i fråga inte samtycker till de
föreslagna åtgärderna.
8. ÖVERSYN
469.
Kommissionen har för avsikt att utvärdera dessa riktlinjer från och med den 31 december 2027 för att granska
deras effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, samstämmighet och mervärde.
470.
Kommissionen kan när som helst besluta att se över eller ändra dessa riktlinjer om det skulle vara nödvändigt av
konkurrenspolitiska eller andra unionspolitiska skäl, av hänsyn till internationella åtaganden eller av något annat
motiverat skäl.
(
174
) Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (EUT C 200, 28.6.2014, s. 1).
444
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/309
BILAGA 1
Förteckning över stödberättigade sektorer enligt avsnitt 4.11
Sektorer som är utsatta för betydande risk enligt vad som avses i avsnitt 4.11.3.1
Nace-kod
Beskrivning
0510
Stenkolsutvinning
0620
Utvinning av naturgas
0710
Järnmalmsutvinning
0729
Utvinning av annan malm
0811
Brytning av natursten, kalk- och gipssten, krita och skiffer
0891
Brytning av kemiska mineral
0893
Saltutvinning
0899
Diverse övrig utvinning av mineral
1020
Beredning och hållbarhetsbehandling av fisk samt skal- och blötdjur
1031
Beredning och hållbarhetsbehandling av potatis
1032
Juice- och safttillverkning
1039
Annan beredning och hållbarhetsbehandling av frukt, bär och grönsaker
1041
Utvinning av vegetabiliska och animaliska oljor och fetter
1062
Stärkelsetillverkning
1081
Sockertillverkning
1086
Tillverkning av homogeniserade livsmedelspreparat inklusive dietmat
1104
Framställning av andra icke-destillerade jästa drycker
1106
Framställning av malt
1310
Garntillverkning
1320
Vävnadstillverkning
1330
Blekning, färgning och annan textilberedning
1391
Tillverkning av trikåväv
1393
Tillverkning av mattor
1394
Tågvirkes- och bindgarnstillverkning
1395
Tillverkning av bondad duk
1396
Tillverkning av andra tekniska textilier och industritextilier
1411
Tillverkning av läder- och skinnkläder
1431
Tillverkning av strumpor
1511
Garvning och annan läderberedning; pälsberedning
1610
Sågning och hyvling av trä
1621
Tillverkning av fanér och träbaserade skivor
1622
Tillverkning av sammansatta parkettstavar
1629
Annan trävarutillverkning; tillverkning av varor av kork, halm, rotting o.d.
445
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/310
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Nace-kod
Beskrivning
1711
Massatillverkning
1712
Pappers- och papptillverkning
1722
Tillverkning av hushålls- och hygienartiklar av papper
1724
Tapettillverkning
1920
Petroleumraffinering
2011
Industrigasframställning
2012
Tillverkning av färgämnen
2013
Tillverkning av andra oorganiska baskemikalier
2014
Tillverkning av andra organiska baskemikalier
2015
Tillverkning av gödselmedel och kväveprodukter
2016
Basplastframställning
2017
Tillverkning av syntetiskt basgummi
2059
Tillverkning av andra kemiska produkter
2060
Konstfibertillverkning
2110
Tillverkning av farmaceutiska basprodukter
2211
Tillverkning av däck och slangar; regummering
2219
Annan gummivarutillverkning
2221
Tillverkning av plasthalvfabrikat
2222
Plastförpackningstillverkning
2229
Annan plastvarutillverkning
2311
Framställning av planglas
2312
Bearbetning av planglas
2313
Tillverkning av buteljer, glasförpackningar och husgeråd av glas
2314
Tillverkning av glasfiber
2319
Tillverkning av andra glasvaror inklusive tekniska glasvaror
2320
Tillverkning av eldfasta produkter
2331
Tillverkning av keramiska golv- och väggplattor
2342
Tillverkning av keramiska sanitetsartiklar
2343
Tillverkning av keramiska isolatorer o.d.
2344
Tillverkning av andra tekniska keramiska produkter
2349
Framställning av andra keramiska produkter
2351
Tillverkning av cement
2391
Slipmedelstillverkning
2399
Tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter, i.a.n.
2410
Framställning av järn och stål samt ferrolegeringar
2420
Tillverkning av rör, ledningar, ihåliga profiler och tillbehör av stål
2431
Tillverkning av kalldragen stålstång
2432
Tillverkning av kallvalsade stålband
2434
Tillverkning av kalldragen ståltråd
446
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/311
Nace-kod
Beskrivning
2442
Framställning av aluminium
2443
Framställning av bly, zink och tenn
2444
Framställning av koppar
2445
Framställning av andra metaller
2446
Tillverkning av kärnbränsle
2451
Gjutning av järn
2550
Smidning, pressning, prägling och valsning av metall; pulvermetallurgi
2561
Beläggning och överdragning av metall
2571
Tillverkning av bestick
2593
Tillverkning av metalltrådvaror, kedjor och fjädrar
2594
Tillverkning av nitar och skruvar
2611
Tillverkning av elektroniska komponenter
2720
Batteri- och ackumulatortillverkning
2731
Tillverkning av optiska fiberkablar
2732
Tillverkning av andra elektroniska och elektriska ledningar och kablar
2790
Tillverkning av annan elapparatur
2815
Tillverkning av lager, kugghjul och andra delar för kraftöverföring
3091
Tillverkning av motorcyklar
3099
Övrig transportmedelstillverkning
Sektorer som är utsatta för risk enligt vad som avses i avsnitt 4.11.3.1
Nace-kod
Beskrivning
1011
Beredning och hållbarhetsbehandling av kreaturskött
1012
Beredning och hållbarhetsbehandling av fjäderfäkött
1042
Matfettstillverkning
1051
Mejerivarutillverkning
1061
Tillverkning av kvarnprodukter
1072
Tillverkning av knäckebröd, kex och konserverade bakverk
1073
Tillverkning av makaroner, nudlar, couscous och liknande mjölprodukter
1082
Tillverkning av choklad, choklad- och sockerkonfektyrer
1085
Tillverkning av lagad mat och färdigrätter
1089
Framställning av andra livsmedel, i.a.n.
1091
Framställning av beredda fodermedel
1092
Framställning av mat till sällskapsdjur
1107
Framställning av läskedrycker, mineralvatten och annat vatten på flaska
1723
Tillverkning av skrivpapper, kuvert o.d.
447
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/312
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
Nace-kod
Beskrivning
1729
Tillverkning av andra pappers- och pappvaror
2051
Sprängämnestillverkning
2052
Tillverkning av lim
2332
Tillverkning av murtegel, takpannor och andra byggvaror av tegel
2352
Tillverkning av kalk och gips
2365
Tillverkning av fibercementvaror
2452
Gjutning av stål
2453
Gjutning av lättmetall
2591
Tillverkning av stålfat o.d. behållare
2592
Tillverkning av lättmetallförpackningar
2932
Tillverkning av andra delar och tillbehör till motorfordon
448
SOU 2023:2
Bilaga 3
27.10.2022
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 277/313
BILAGA 2
Definition av de kostnader som avses i avsnitt 4.12.2
1. Kostnader för företag som har stängt eller håller på att stänga kol-, torv- och oljeskifferverksamhet
Endast följande kostnadskategorier och endast om kostnaderna uppstått i samband med nedläggning av kol-, torv- och
oljeskifferverksamhet:
a) Kostnader för sociala förmåner i samband med pensionering av arbetstagare innan de når lagstadgad
pensionsålder.
b) Andra extraordinära utgifter för arbetstagare som har förlorat eller som förlorar arbetet.
c) Utbetalning av pensioner och bidrag utöver det lagstadgade pensionssystemet till arbetstagare som har förlorat
eller som förlorar arbetet samt till arbetstagare som hade rätt till sådana utbetalningar före nedläggningen.
d) Kostnader som betalas av företagen för återanpassning av arbetstagare i syfte att underlätta för dem att hitta en ny
anställning utanför kol-, torv- och oljeskifferindustrin, särskilt utbildningskostnader.
e) Fria leveranser av kol, torv och oljeskiffer till arbetstagare som har förlorat eller förlorar arbetet och till
arbetstagare som hade rätt till sådana leveranser före nedläggningen, eller deras monetära motsvarighet.
f) Resterande kostnader på grund av administrativa, rättsliga eller skattemässiga bestämmelser som är specifika för
kol-, torv- och oljeskifferindustrin.
g) Extra säkerhetsarbete under jord till följd av nedläggningen av kol-, torv- och oljeskifferverksamheten.
h) Terrängskador, i den mån de avser den kol-, torv- och oljeskifferverksamhet som har lagts ned eller som håller på
att läggas ned.
i) Alla vederbörligt motiverade kostnader i samband med återställande av gamla platser för kraftverk och
utvinningsverksamhet, inbegripet följande:
— Resterande kostnader till följd av avgifter till organ som svarar för vatten och avlopp.
— Övriga resterande kostnader för vatten och avlopp.
j) Resterande kostnader för före detta arbetstagares sjukförsäkring.
k) Kostnader i samband med uppsägning eller ändring av löpande avtal (till ett maximalt värde av sex månaders
produktion).
l) Väsentliga extraordinära avskrivningar som uppstått till följd av nedläggningen av kol-, torv- och oljeskiffer
verksamhet.
m) Kostnader för rekultivering av markytor.
Värdestegringen för marken ska dras av från de stödberättigande kostnaderna för kostnadskategorierna g, h, i och m.
2. Kostnader som åsamkas flera företag
Endast följande kostnadskategorier:
a) Höjning av avgifterna utöver det lagstadgade systemet för att täcka de sociala avgifter som uppstått genom att
antalet betalande minskat till följd av nedläggning av kol-, torv- och oljeskifferverksamhet.
b) Utgifter för vatten och avlopp till följd av nedläggning av kol-, torv- och oljeskifferverksamhet.
c) Höjning av avgifterna till organ som svarar för vatten och avlopp om denna höjning uppstått till följd av att den
produktion som ligger till grund för avgiftsdebiteringen minskat efter en nedläggning av kol-, torv- och oljeskiffer
verksamhet.
449
Bilaga 3
SOU 2023:2
L 277/314
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.10.2022
RÄTTELSER
Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 av den 29 april 2015 om ändring
av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och
högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen
(Europeiska unionens officiella tidning L 115 av den 6 maj 2015)
Sidan 4, artikel 1 första stycket
I stället för:
”Direktiv 96/53/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 a ska ersättas med följande:
’a) dimensionerna på motorfordon i kategorierna M2 och M3 och släpvagnar till dessa i
kategori 0 samt motorfordon i kategorierna N2 och N3 och släpvagnar till dessa i
kategorierna 03 och 04, enligt definitionen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/46/EG (
*
).”
ska det stå:
”Direktiv 96/53/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 a ska ersättas med följande:
’a) dimensionerna på motorfordon i kategorierna M
2
och M
3
och släpvagnar till dessa i kategori
O samt motorfordon i kategorierna N
2
och N
3
och släpvagnar till dessa i kategorierna O
3
och O
4
, enligt definitionen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv
2007/46/EG (
*
).”.
Sidan 9, artikel 1.9 leden c och d
I stället för:
”c) Punkt 2.2.2 c ska ersättas med följande:
’c) tvåaxlat motorfordon med treaxlad påhängsvagn som i intermodala transporter medför en
eller flera containrar eller växelflak med en total största tillåten längd på 45 fot: 42 ton’.
d) I punkt 2.2.2 ska följande led läggas till:
’d) treaxlat motorfordon med två- eller treaxlad påhängsvagn som i intermodala transporter
medför en eller flera containrar eller växelflak med en total största tillåten längd på 45 fot:
44 ton’.”
ska det stå:
”c) Punkt 2.2.2 c ska ersättas med följande:
’c) treaxlat motorfordon med två- eller treaxlad påhängsvagn som i intermodala transporter
medför en eller flera containrar eller växelflak med en total största tillåten längd på 45 fot:
44 ton’.
d) I punkt 2.2.2 ska följande led läggas till:
’d) tvåaxlat motorfordon med treaxlad påhängsvagn som i intermodala transporter medför en
eller flera containrar eller växelflak med en total största tillåten längd på 45 fot: 42 ton’.”
450
SOU 2023:2
Bilaga 3
451
ISSN 1977-0820 (elektronisk utgåva)
ISSN 1725-2628 (pappersutgåva)
SV
