10 §  3 mom. Vid beräkning av tjänstår skall gälla,

1. att tid, under vilken arbetstagaren icke varit berättigad åtnjuta någon kontant avlöning, icke må beaktas vid tillämpning av 2 mom. a)--c), där ej annat följer av särskilt beslut av regeringen,
2. att vidare tid, under vilken anställningen avsett avkortad tjänstgöring eller varunder arbetstagaren åtnjutit partiell ledighet med avlöning svarande mot tjänstgöringens omfattning, icke må vid tillämpning av 2 mom. a)--c) beaktas till större del än som svarar mot förhållandet mellan den avlöning, som åtnjutits, och hel avlöning, samt
3. att beträffande den som innehaft anställning av sådant slag, som avses i 1 § 1 mom.andra stycket, skola iakttagas de särskilda föreskrifter, som innefattas i eller meddelats i anslutning till sådan plan eller sådana avgiftsbestämmelser, som i nämnda författningsrum avses.

Med tid för fullgjord tjänstgöring, som medfört rätt till kontant avlöning, skall likställas tid, varunder arbetstagaren åtnjutit ledighet till följd av sjukdom eller för att fullgöra

1. fackligt uppdrag i den mån ledigheten åtnjutits i kalendermånad då lön utgått i anställningen,
2. uppdrag som ledamot av riksdagen i den mån tiden inte har grundat rätt till pension enligt ersättningsstadgan (1971:1197) för riksdagens ledamöter,
3. annat offentligt uppdrag,
4. tjänstgöring i statlig anställning,
5. tjänstgöring i icke-statlig anställning, om denna har varit förenad med statlig pensionsrätt eller arbetstagaren enligt särskilt meddelad föreskrift har varit skyldig att åtaga sig tjänstgöringen,
6. tjänstgöring, som har ålegat arbetstagaren enligt allmän lag eller förordning, eller
7. uppdrag som regionalt skyddsombud.

Vid beräkning av tjänstår under tid för delpensionsledighet eller för innehav av deltidstjänst till vilken övergång skett i samband med delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall tiden för arbetstagare, som utan avbrott varit underkastad statliga eller kommunala pensionsbestämmelser under de 60 månaderna närmast före delpensionsledigheten respektive övergången till deltidstjänst, icke beaktas till mindre del än som svarar mot den genomsnittliga sysselsättningsgraden under nämnda 60-månadersperiod.

Regeringen äger, där så finnes påkallat med hänsyn till förhållandena inom visst förvaltningsområde eller skäl därtill eljest anses föreligga, meddela från föreskrifterna i första och andra styckena detta moment avvikande bestämmelser eller medgiva undantag från vad i första stycket här ovan sägs. Förordning (1986:32).

4 mom. Arbetstagare som avgår med sjukpension äger såsom tjänstår tillgodoräkna, förutom tid i övrigt som tillgodoräknas enligt denna paragraf, tiden från avgången till pensioneringsperiodens övre gräns. Härvid skola bestämmelserna i 3 mom. tillämpas med beaktande av i vilken utsträckning tiden närmast före avgången tillgodoräknas, dock med bortseende från sådana ändringar i tjänstgöringsförhållandena som pensionsmyndigheten bedömer vara av tillfällig art. Förordning (1979:725).

5 mom. Angående tjänstårsberäkning för tid, varunder innehafts mer än en anställning av det slag, som åsyftas i reglementet, skall vad i 7 § 1 mom.andra stycket sägs gälla jämväl i fall, där fråga inte är om samordning av pensionsförmåner. Härvid åsyftas inte sådan anställning som avses i 2 mom. första stycket c andra dels-satsen. Förordning (1980:114).

6 mom. På prövning i den ordning regeringen föreskriver beror, om och i vad mån tid, varunder arbetstagare i eller utom statens tjänst innehaft anställning eller eljest fullgjort arbete eller uppdrag, må tillgodoräknas såsom tjänstår, där sådan tillgodoräkning ej sker enligt vad ovan i denna paragraf eller eljest är stadgat. Förordning (1979:725).

7 mom. Det antal tjänstår som erfordras för hel tjänstepensionsförmån skall utgöra det antal som arbetstagaren äger tillgodoräkna, dock minst 30, där ej regeringen har förordnat annat. I fråga om livränta skall vid bestämmande av det antal tjänstår, som erfordras för hel förmån, med tjänstår jämställas tid från avgången intill utgången av månaden före den varunder arbetstagaren fyller 65 år. Förordning (1979:725).

8 mom. För arbetstagare som i samband med delpension övergår till annan tjänst skall övergången inte medföra ändring av det antal tjänsteår som erfordras för hel tjänstepensionsförmån. Förordning (1981:729).

C. Förutsättningar för tjänstepensionsförmåner. Tjänstepensionsförmånernas storlek

11 § Förutsättningar för egenpensionsförmåner

1 mom. Arbetstagare som är underkastad reglementet har rätt till

ålderspension om anställningen upphör tidigast vid pensioneringsperiodens nedre gräns,

sjukpension om arbetstagaren ej är berättigad till ålderspension men förklaras skyldig att avgå eller entledigas med stöd av 5 § reglementet eller 7 kap.4 eller 5 § lagen (1976:600) om offentlig anställning,

egenlivränta om anställningen i annat fall upphört när arbetstagaren efter det han fyllt 28 år varit underkastad statliga pensionsbestämmelser minst tre år och något annat inte följer av 5 mom.

Arbetstagare som uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns äger i annat fall än som avses i första stycket rätt till sjukpension, om han vid avgång ur tjänst varit oavbrutet helt tjänstledig på grund av sjukdom sedan minst nio månader före nämnda gräns och därvid i övrigt uppfyller fordringarna för sådan pension. Om det finns särskilda skäl kan regeringen medge undantag från kravet i fråga om tjänstledighetens längd och omfattning.

Har arbetstagare genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till brott, varigenom han visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin tjänst, och har han enligt 33 kap. 2 § brottsbalken överlämnats till särskild vård, dömts till böter eller skyddstillsyn eller förklarats fri från påföljd, får regeringen, om arbetstagare avskedats enligt 11 kap.1 eller 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning eller motsvarande bestämmelse i annan författning, förklara honom berättigad till sjukpension. Detsamma gäller om arbetstagare på grund av brott, varpå åtal ej följt, eller på grund av tjänsteförseelse avskedats enligt sådan bestämmelse och regeringen bedömer att arbetstagaren begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av själslig abnormitet av djupgående beskaffenhet.

Arbetstagare kan av regeringen förklaras berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta, om han vid avgång från anställningen, som finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse, äger tillgodoräkna minst 20 tjänsteår eller under minst 20 år varit underkastad statliga pensionsbestämmelser samt vid avgången högst fem år återstå till pensioneringsperiodens nedre gräns.

Utlöper förordnande för ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, och blir det av annan anledning än på egen begäran inte förnyat, är han eller hon berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta.

Beviljas ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, på egen begäran avsked före anställningstidens utgång, kan regeringen förklara att tjänstemannen är berättigad till förtidspension i stället för egenlivränta, om avgången är önskvärd från allmän synpunkt. Detsamma gäller ordinarie tjänsteman, som är förordnad för bestämd tid, när förordnandet utlöper och på egen begäran inte förnyas.

Femte och sjätte styckena gäller även om villkoren i fjärde stycket inte är uppfyllda. Förordning (1985:316).

2 mom. Ålders- och sjukpension utgår från och med dagen efter den, då avgång skett från den anställning som berättigar till pensionen, eller, där denna anställning med frånträdande av utövningen innehades jämte annan anställning, från och med dagen efter den, då avgång från sistnämnda anställning skett.

Förtidspension utgår från pensioneringsperiodens nedre gräns eller efter regeringens bestämmande från tidigare tidpunkt. Förtidspension, som eljest skulle ha börjat utgå vid viss framtida tidpunkt, utgår även dessförinnan under tid då den berättigade uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ålderslivränta utgår från och med den månad, varunder den berättigade uppnår 65 års ålder. Förtidslivränta utgår under sådan tid dessförinnan då den berättigade uppbär hel förtidspenion eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring.

Egenpensionsförmån utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter pensions- eller livräntetagarens frånfälle, eller, där rätten till förmånen upphör före frånfället, till och med den månad under vilken rätten upphört. Förordning (1977:4).

3 mom. Där den som avgått med sjukpension ånyo blir underkastad statliga pensionsbestämmelser, skall sjukpensionen därmed upphöra att utgå, under förutsättning dels att de med den nya anställningen förenade löneförmånerna icke understiga dem, som kunna beräknas hava tillkommit arbetstagaren, därest han kvarstått i den anställning han innehade vid tiden för pensioneringen, dels, vad angår ordinarie tjänsteman, att den nya anställningen är av sådant slag, att han vid tiden för sjukpensioneringen varit pliktig att låta förflytta sig till densamma.

Antager sjukpensionstagaren icke erbjudande om ny anställning som motsvarar hans krafter och färdigheter och vid vilken i första stycket angivna förutsättningar föreligga, skall på regeringens prövning bero, huruvida sjukpensionen skall upphöra att utgå eller nedsättas eller utbytas mot förtidspension jämlikt 1 mom. fjärde stycket. Vad nu sagts skall likväl icke avse tid efter pensioneringsperiodens nedre gräns.

Pensionsmyndigheten äger, där anledning därtill anses föreligga, förordna att sjukpensionstagare skall på statens bekostnad undergå läkarundersökning. Vägrar sjukpensionstagaren att underkasta sig sådan undersökning, skall gälla vad i föregående stycke sägs. Förordning (1979:725).

4 mom. Rätt att uppbära egenpensionsförmån föreligger icke under tid för innehav av kommunalt förtroendemannauppdrag som är förenat med pensionsrätt enligt pensionsreglemente för heltidssysselsatta kommunala förtrodenemän. Sådan rätt föreligger ej heller under tid efter frånträde av det kommunala förtroendemannauppdraget då den eljest förmånsberättigade på grund av uppdraget åtnjuter ålders- eller sjukpension som är större än förmånen enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Vid jämförelsen beaktas beträffande den statliga pensionsförmånen det normalbelopp som är tillämpligt enligt 12 § 1 mom. reglementet och beträffande den kommunala pensionen motsvarande belopp. Kungörelse (1973:962).

5 mom. Arbetstagaren har inte rätt till egenlivränta om arbetstagaren efter avgången har haft anställning med pensionsrätt enligt

statliga pensionsbestämmelser, eller

de pensionsbestämmelser som avses i 5 § 2 mom.första stycket punkterna 1--5 eller andra delssatsen förordningen (1959:420) med tilläggsbestämmelser till statens allmänna tjänstepensionsreglemente. Arbetsgivaren får medge undantag härifrån.

Arbetstagaren har dock rätt till egenlivränta om de intjänade tjänsteåren enligt de statliga pensionsbestämmelserna inte har tagits med vid beräkningen av förmåner på grund av sådan anställning som anges i första stycket. Förordning (1987:72).

12 § Egenpensionsförmåners storlek

12 §  1 mom. Egenpensionsförmåns belopp för månad utgör, där ej annat följer av 3 eller 4 mom., ett belopp (egenpensionsförmåns normalbelopp) som bestämmes på grundval av arbetstagarens tjänstetidsfaktor och hans pensionsunderlag, i förekommande fall höjt genom multiplikation med lönetilläggsfaktorn, eller hans livränteunderlag.

Om en arbetstagare har marknadslönetillägg (MLT eller MLT-L), skolledartillägg (SLT) eller lönetillägg i form av särskild flygförarpremie (SFP) vid avgången eller vid frånfället skall pensionsunderlaget, i förekommande fall efter höjning enligt första stycket, höjas med beloppet av sådana tillägg. På motsvarande sätt skall livränteunderlaget höjas med 95 procent av ifrågavarande tillägg. Tilläggen skall beaktas med det belopp som gällt enligt nivån för december månad året före avgångsåret respektive året före frånfället.

Då tjänstetidsfaktorn är lika med talet 1, utgår hel egenpensionsförmån.

Normalbeloppet av hel egenpension är 65 procent av pensionsunderlaget.

Normalbeloppet av hel egenlivränta är lika med summan av dels 10 procent av livränteunderlaget till den del detta ej överstiger en tolftedel av sju och en halv gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av året före avgångsåret, dels 65 procent av återstående del av underlaget.

Då tjänstetidsfaktorn är mindre än talet 1 utgår avkortad egenpensionsförmån. Sådan förmåns normalbelopp utgör så stor del av hel förmåns belopp som svarar mot tjänstetidsfaktorn.

Normalbeloppet av förtidspension enligt 11 § 1 mom.fjärde stycket skall, där pensionen börjar utgå före pensioneringsperiodens nedre gräns av annan anledning än att den berättigade äger uppbära förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring, minskas med 1/200 för varje helt eller påbörjat fjärdedels år, som vid den tidpunkt då pensionen börjar utgå återstår till nämnda gräns. Förordning (1987:72).

2 mom. För arbetstagare, som tidigare avgått med sjukpension enligt detta reglemente eller andra statliga pensionsbestämmelser och för vilken nämnda pension indragits i samband med att han på grund av ny anställning blivit underkastad reglementet, skall egenpension icke avkortas i större utsträckning än som beräknas hava blivit fallet, därest avgången med sjukpension icke ägt rum. Motsvarande skall gälla, där ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst ävensom där ändring av beskaffenhet att inverka på pensionens avkortningsgrad genomförts under tjänstemans innehav av ordinarie tjänst.

Har tjänsteman under sammanlagt minst 12 år i följd innehaft en eller flera ordinarie tjänster som tillsatts med förordnande för bestämd tid och har han övergått till annan i reglementet avsedd anställning i samband med att sådant förordnande utlöpt och av annan anledning än hans egen önskan icke förnyats, avkortas egenpension som tillkommer honom icke mer eller i annat fall än som skulle ha skett om han varit berättigad till förtidspension enligt 11 § 1 mom.femte stycket när förordnadet utlöpte. Förordning (1979:725).

3 mom. Till egenpensions normalbelopp lägges för tid och under förutsättningar som angivas i detta moment ett särskilt belopp (egenpensions tilläggsbelopp). Detta bestämmes för månad och utgör vid hel pension, där ej annat följer av tredje stycket, 3, 1 procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för den månad då tilläggsbeloppet börjar utgå. Är egenpensionen avkortad begränsas tilläggsbeloppet i samma mån.

Till egenpensions normalbelopp lägges tilläggsbelopp från och med den månad varunder den berättigade fyller 65 år.

Till egenpensions normalbelopp lägges vidare, oavsett den berättigades ålder, tilläggsbelopp för tid då den berättigade uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring. Utgår förtidspensionen eller sjukbidraget med hälften eller två tredjedelar av helt belopp, begränsas tilläggsbeloppet i samma mån. Förordning (1977:4).

4 mom. Till normalbeloppet av sjukpension lägges ett särskilt belopp (särskilt tilläggbelopp till sjukpension) för tid då den berättigade uppbär förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Särskilt tilläggsbelopp utgör, oavsett tjänstetidsfaktorns storlek, en fjärdedel av normalbeloppet för hel sjukpension för den månad då tilläggsbeloppet börjar utgå. Utgår förtidspensionen eller sjukbidraget med hälften eller två tredjedelar av helt belopp, begränsas tilläggsbeloppet i samma mån. Förordning (1977:4).

13 § Förutsättningar för familjepensionsförmåner

1 mom. Om arbetstagaren vid sitt frånfälle var underkastad detta reglemente eller åtnjöt eller efter avgång från anställning som avses i reglementet ägde rätt att framdeles komma i åtnjutande av egenpension, föreligger rätt till familjepension för efterlevande make i äktenskap, som har ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år, och för barn, som ej har fyllt 19 år.

Om arbetstagaren vid sitt frånfälle åtnjöt eller efter avgång från anställning som avses i reglementet ägde rätt att framdeles komma i åtnjutande av egenlivränta och livränteunderlaget överstiger en tolftedel av sju och en halv gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av året före avgångsåret, skall, där annat ej följer av 7 mom., föreligga rätt till familjelivränta för efterlevande som avses i första stycket.

Villkoret i fråga om arbetstagarens ålder vid äktenskapets ingående skall icke gälla, när maken genom äktenskapet har förlorat rätt till familjepension, som har utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser, eller maken tidigare har varit gift med arbetstagaren, innan denne överskridit åldersgränsen. Förordning (1979:725).

2 mom. Föreskrifterna i 1 mom. om rätt till familjepensionsförmån för efterlevande make gälla även frånskild make som på grund av dom eller skriftligt avtal varit berättigad till periodiskt utgående underhållsbidrag från arbetstagaren, under förutsättning att makarna levt tillsammans minst fem år, att arbetstagarens make vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 år och att, om ej regeringen medger annat, underhållsbidraget utgick vid tiden för arbetstagarens frånfälle. Rätt till familjepensionsförmån finnes dock endast för tid under vilken bidraget eljest skulle ha utgått.

Frånskild make har ej rätt till familjepensionsförmån under tid, då sådan rätt föreligger för frånskild make i tidigare äktenskap med arbetstagaren. Under tid då förmånsberättigad efterlevande make icke finnes, har dock ytterligare en frånskild make rätt till familjepensionsförmån.

Har frånskild make tillförsäkrats rätt till familjepensionsförmån enligt icke-statlig tjänstepensionering som avses i 7 § 1 mom.fjärde stycket, utgår sådan förmån enligt grunder som bestämmes av regeringen. Förordning (1979:725).

3 mom. har upphävts genom förordning (1975:30).

4 mom. Rätt till familjepensionsförmån upphör för efterlevande make och frånskild make vid ingående av nytt äktenskap. Kungörelse (1973:962).

5 mom. Familjepensionsförmån utgår från och med dagen efter frånfället eller, där fråga är om frånskild make, för vilken rätt till förmånen inträtt senare än vid frånfället, eller barn, som fötts efter frånfället, från och med den dag då rätten inträtt eller barnet fötts.

Familjepensionsförmån utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter den förmånsberättigades frånfälle, eller, där rätten till förmånen upphör före frånfället, till och med den månad, under vilken rätten upphört. Kungörelse (1971:521).

6 mom. Rätt att uppbära familjepensionsförmån föreligger icke om rätt till familjepension efter den avlidne beviljats enligt pensionsreglemente för heltidssysselsatta kommunala förtroendemän och denna pensions normalbelopp är större än normalbeloppet enligt statens allmämnna tjänstepensionsreglemente. Änkling får dock uppbära familjepensionsförmån, om rätt till motsvarande förmån ej föreligger enligt det kommunala reglementet. Förordning (1975:30).

7 mom. Bestämmelserna i 11 § 5 mom.andra stycket om rätt till egenlivränta äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt till familjelivränta. Härvid skall fråga om familjelivränta till änkling bedömas för sig. Förordning (1975:30).

8 mom. Familjepensionsförmån utgår under i övrigt stadgade förutsättningar jämväl till efterlevande efter den som under resa eller eljest blivit borta och kan antagas ha avlidit. Såsom villkor för utbetalning av dylik förmån må dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bortovarande sedermera vara vid liv, skall förmånen ej vidare utgå. Kungörelse (1969:457).

14 § Familjepensionsförmåners storlek och fördelning

1 mom. Familjepensionsförmåns belopp för månad utgör för ensam förmånsberättigad ett belopp (familjepensionsförmåns normalbelopp) som bestämmes enligt föreskrifterna i detta moment.

Familjepensions normalbelopp är lika med

1. där arbetstagaren vid frånfället åtnjöt eller efter avgång från anställning som avses i reglementet ägde rätt att framdeles komma i åtnjutande av egenpension: hälften av egenpensionens normalbelopp.
2. där arbetstagaren vid frånfället var underkastad reglementet: produkten av den tjänstetidsfaktor och 32,5 procent av det pensionsunderlag, i förekommande fall höjt genom multiplikation med lönetilläggsfaktorn, som skulle ha gällt om arbetstagaren vid den tidpunkt, då frånfället inträffade, hade avgått med rätt till sjukpension.

Familjelivräntas normalbelopp är lika med produkten av tjänstetidsfaktorn och 32,5 procent av livränteunderlaget till den del detta överstiger en tolftedel av sju och en halv gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av året före avgångsåret.

Överensstämmer inte det antal tjänstår, som får tillgodoräknas för familjepensionsförmånen med stöd av 7 § 1 mom. fjärde och femte styckena och i anslutning därtill meddelade föreskrifter, med det antal tjänstår, som gäller eller skulle ha gällt för egenpensionsförmån, skall familjepensionsförmånen i den mån regeringen föreskriver särskilt avvägas med hänsyn till egenpensionsförmånen beräknad på grundval av en i motsvarande mån jämkad tjänstetidsfaktor. Förordning (1979:725).

2 mom. Familjepensionsförmåns belopp motsvarar för två förmånsberättigade 140 procent av normalbeloppet. För varje därutöver berättigad ökar procenttalet med 20. Efterlevande make och frånskild make eller två frånskilda makar räknas härvid som endast en berättigad.

Av förmånsbelopp, som är gemensamt för make eller makar och barn, utgår, där ej annat följer av 3 mom., till maken eller makarna gemensamt ett belopp som svarar mot 80 procent av normalbeloppet och till barnet eller barnen gemensamt återstoden av förmånsbeloppet. Till frånskild make som är förmånsberättigad jämte arbetstagarens barn i annat äktenskap, utgår dock av det gemensamma förmånsbeloppet ett belopp som motsvarar 40 procent av normalbeloppet, när ej lägre belopp följer av 3 mom.

Förmånsbelopp, som är gemensamt för barn, delas lika mellan dem. Motsvarande gäller förmånsbelopp som är gemensamt för makar, när ej lägre belopp för frånskild make följer av 3 mom. Förordning (1979:725).

3 mom. Familjepensionsförmån till frånskild make utgår högst med ett belopp som svarar mot det sista underhållsbidragsbeloppet. Överskjutande belopp tillfaller efterlevande make, när sådan finnes. I annat fall hålles beloppet inne. Förordning (1975:830).

4 mom. Utgår i fall som avses i 13 §6 eller 7 mom. både statliga och icke-statliga pensionsförmåner bestämmes förmån enligt reglementet som om samtliga förmånsberättigade uppburit förmån enligt reglementet. Förordning (1975:30).

D. Ändring av tjänstepensionsförmåns belopp

15 §

1 mom. Pensions normalbelopp ändras, där ej annat följer av andra stycket, i samma grad som basbelopet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Under det kalenderår då anställningen upphör ändras normalbelopp av egenpension eller av familjepension efter den som har avlidit i tjänst i samma grad som basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för juli månad året närmast före avgångsåret.

Första och andra styckena gäller även sådan familjepension för frånskild make som är begränsad enligt 14 § 3 mom.

Regeringen beslutar om annan ändring av pensions belopp.

Egenpensions tilläggsbelopp ändras i samma grad som basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Särskilt tilläggsbelopp ändras i samma grad som pensionens normalbelopp. Förordning (1978:791).

2 mom. Egenlivräntas eller familjelivräntas normalbelopp ändras i samma grad som basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring ändrats från juli månad året före det år då livräntan börjat utgå. Härvid anses familjelivränta efter den som vid frånfället åtnjöt egenlivränta ha utgått från egenlivräntans begynnelsetidpunkt. Förordning (1978:964).

E. Utbetalning av pensionsförmåner m.m.

16 §

1 mom. Utbetalning av pensionsförmåner sker enligt de bestämmelser regeringen meddelar. Förordning (1975:30).

2 mom. Har någon för samma tid erhållit tjänstepensionsförmån enligt reglementet och sådan förmån på grund av socialförsäkring som enligt 6 § skall ingå i bruttopensionsnivån och har sistnämnda förmån beviljats vid sådan tidpunkt att den icke kunnat beaktas vid bestämmandet av tjänstepensionsförmån enligt nämnda paragraf, skall vad som härigenom har utbetalats för mycket anses utgöra förskott på socialförsäkringsförmånen. Kungörelse (1965:388).

3 mom. Har någon erhållit pensionsförmån obehörigen eller med för högt belopp och har han orsakat detta genom oriktiga uppgifter eller underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet eller på annat sätt eller har han i annat fall bort inse att utbetalningen var oriktig, skall han återbetala vad han erhållit för mycket. Pensionsmyndigheten må dock i särkilt fall helt eller delvis eftergiva återbetalningsskyldigheten. Kungörelse (1965:388).

4 mom. I fall som aves i 3 mom. må pensionsmyndigheten för slutlig reglering av de sammanlagda förmånerna innehålla skäligt belopp av pensionsförmån enligt reglementet, om ej hinder möter till följd av lagen den 27 maj 1970 (nr 215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Kungörelse (1970:381).

17 §  Bestämmelserna i denna paragraf utgör tillägg till eller undantag från reglementets huvudbestämmelser. De tillämpas i den omfattning som framgår av bilagorna 1 och 2 till reglementet. De paragrafer till vilka bestämmelserna närmast hör anges nedan. Förordning (1987:489)

Till 1 § m.m.

1 a Justitieråd eller regeringsråd, som avgår från sitt ämbete för att tillträda annan statlig tjänst eller för att fullgöra något av regeringen meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, må, så länge han i oavbruten följd innehar tjänst eller uppdrag som nu nämnts, dock längst till utgången av den månad varunder han uppnår 67 års ålder, vara underkastad de i reglementet meddelade bestämmelserna om pensionsförmåner som om han alltjämt kvarstod i justitieråds- eller regeringsrådsämbetet. Förordning (1975:30).

1. Tjänsteman i disponibilitet, som inte är underkastad statliga pensionsbestämmelser i annan anställning, skall, om och så länge han åtnjuter avlöning av statsmedel till belopp som inte understiger hel egenpension för den senast innehavda tjänsten, vara underkastad reglementet som om han alltjämt innehade och utövade nämnda tjänst. Förordning (1986:515).
2. har upphävts genom förordning (1982:1076).
3. Reglementets bestämmelser om pensionsförmåner för ordinarie tjänsteman som är anställd med förordnande för bestämd tid gäller även verkschef som är anställd med förordnande tills vidare. Upphör förordnande för sådan verkschef av annan anledning än hans egen önskan, tillämpas vad som gäller när förordnande för bestämd tid under motsvarande omständigheter utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande. Förordning (1982:1076).
4. har upphävts genom förordning (1982:1076).
5. Om anställning som lärare med läsårsdaglön under visst kalenderhalvår avser eller skall anses avse hela den därunder infallande terminen, anses arbetstagaren under återstående delar av halvåret vid reglementets tillämpning inneha samma anställning som under terminen. Förordning (1986:515).
6. Reglementet äger tillämpning på anställning hos kommun utan hinder av att avlöningsförmånerna icke fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Förordning (1975:30).
7. har upphävts genom förordning (1981:687).
8. har upphävts genom förordning (1981:687).
9. Reglementet äger tillämpning på anställning i vilken utgår för månad bestämt arvode som svarar mot månadslön på löneplan L. Förordning (1981:687).
10. En huvudman får besluta att reglementet inte skall tillämpas på en viss arbetstagare. Ett sådant beslut skall skickas till statens löne- och pensionsverk. Förordning (1985:52).
11. Reglementet äger tillämpning på anställning hos institution vid vilken överenskommelsen den 31 januari 1974 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om de anställdas rättsställning vid nordiska institutioner skall tillämpas enligt beslut av Nordiska ministerrådet. Kungörelse (1974:634).
12. Anställningen skall avse heltidstjänstgöring. Detta villkor gäller dock inte om lönen utgår enligt statlig lönetariffklass eller statlig eller kommunal lönegrad eller om arbetstagaren övergår från heltidsanställning till deltidanställning i samband med delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring eller om regeringen eljest medger det. Förordning (1982:1076).
13. Avlöningförmånerna skall i huvudsak utgå enligt de grunder som gäller för arvodesanställda statliga lokalvårdare. Förordning (1982:1076).

Till 3 §

1. Sådan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vid vilken tjänstgöringsskyldighetens omfattning skall bestämmas för läsår eller annan motsvarande tidsperiod och för vilken månadslönen med hänsyn därtill i förekommande fall skall motsvara löneplanslönen med viss minskning eller vid vilken månadslönen eljest skall motsvara viss procentuell del av löneplanslönen, skall vid reglementets tillämpning icke anses avse avkortad tjänstgöring. Förordning (1981:119).
2. Om statens löne- och pensionsverk inte föreskriver annat, skall huvudmannen till verket anmäla frågor om pensionsrätt för arbetstagare som omfattas av förordningen (1984:222) om pensionsavgifter enligt statliga tjänstepensionsbestämmelser.

Har avlöningsförmånerna inte tillkommit under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, skall grunderna för dessa och övriga anställningsvillkor registreras hos statens löne- och pensionsverk enligt de bestämmelser regeringen meddelar.

Åsidosätter huvudmannen vad som åligger honom enligt reglementet eller föreskrifter som utfärdats i anslutning till detta får statens löne- och pensionsverk besluta att arbetstagare hos huvudmannen inte skall vara underkastade reglementet. Förordning (1985:52).

1. har upphävts genom förordning (1982:1076).
2. har upphävts genom förordning (1982:1076).
3. Dansare får bli underkastad reglementet tidigast från fyllda 18 år. Förordning (1979:725).
4. Arbetstagare med anställning som dansare, sångsolist, korist, skådespelare, regissör, koreograf, balettmästare, kapellmästare eller musiker blir inte underkastade reglementet i den anställningen om den avses vara under kortare tid än ett helt verksamhetsår. Förordning (1982:1076).
5. har upphävts genom förordning (1982:1076).
6. Vid beräkning av avgifter enligt förordningen (1984:222) om pensionsavgifter enligt statliga tjänstepensionsbestämmelser tillämpas det procenttal som gäller för reducerat lönekostnadspålägg enligt kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg. Förordning (1985:52).
7. har upphävts genom förordning (1982:1076).

Till 4 §

1. Bestämmelserna i 4 § 1 mom. skall icke gälla. Avgångsskyldighet på grund av uppnådd ålder skall inträda två år och en månad efter pensioneringsperiodens nedre gräns, dock senast då tjänstledighet under sammanlagt sex månader efter nämnda gräns åtnjutits av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag. Förordning (1982:1076).
2. Ordinarie militär eller civilmilitär tjänsteman som avgår med rätt till ålders- eller förtidspension är skyldig att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i denna intill fyllda 65 år eller, om pensionsåldern är 65 år, intill fyllda 70 år, med skyldighet att tjänstgöra i reserven enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om förutvarande militär eller civilmilitär tjänsteman som inträtt i disponibilitet och avgår med rätt till ålders- eller förtidspension. Förordning (1975:30).

1. har upphävts genom kungörelse (1964:874).
2. Pensioneringsperioden omfattar två år och en månad. Förordning (1982:1076).

till 7 §

1. Där den som åtnjuter egenpensionsförmån för militär eller civilmilitär tjänst samtidigt därmed åtnjuter eller dessförinnan kommit i åtnjutande av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp, skall på regeringens prövning bero, om och i vad mån avdrag skall ske på egenpensionsförmånen. Familjepensionsförmån skall till beloppet bestämmas på grundval av egenpensionsförmånen utan dylikt avdrag. Förordning (1975:30).
2. Föreligger fall, som avses i 7 § 1 mom. SPR, har regeringen, utan hinder av vad där stadgas, att pröva fråga om samordning av rätt till förtidspension och rätt till annan tjänstepensionsförmån. Förordning (1977:4).

Till 9 §

1. har upphävts genom förordning (1981:119).
2. har upphävts genom förordning (1982:1076).
3. har upphävts genom förordning (1982:1076).
4. Vid bestämmande av pensionsförmån skall den senaste pensionslön som gällt för arbetstagaren under året före avgångsåret anses ha gällt även vid avgången. Förordning (1982:1076).
5. har upphävts genom förordning (1982:1076).

Till 10 §

1. Av tid för innehav av tjänst på reservstat må, oavsett vad i 10 §2 och 3 mom sägs, utan särskilt medgivande av regeringen såsom tjänstår tillgodoräknas allenast tiden för tjänstgöring, som fullgjorts i reservstatstjänsten, eller, om detta är för tjänstemannen förmånligare, en tredjedel av hela tiden eller, där fråga är om egenpension för sådan reservstatstjänst beträffande vilken enligt regeringens bestämmande erfordras lägre minimiantal tjänstår för hel pension än 30, en fjärdedel av hela tiden. Där samtidigt med reservstatstjänst innehaves annan anställning, för vilken tjänstår må beräknas, gäller vad i 7 § 1 mom. och 10 § 5 mom. sägs. Här meddelade föreskrifter skola icke gälla vid bestämmande av sjukpension eller familjepension, som avses i 14 § 1 mom.andra stycket a). Förordning (1975:30).
2. Ordinarie tjänsteman som är anställd med förordnande för bestämd tid vilket ej får förnyas eller får förnyas endast för begränsad tid äger för sjukpension tillgodoräkna tiden från avgången till pensioneringsperiodens övre gräns i den mån det erfordras för att antalet tjänstår, räknat från den tidpunkt då han först erhöll sådant förordnande, skall motsvara tre fjärdedelar av det lägsta antal tjänstår som fordras för hel pension. Kungörelse (1965:926).
3. Vid tjänstårsberäkning jämlikt 10 § 2 mom.första stycket a) för tid då arbetstagaren varit underkastad detta regl. och innehaft ordinarie eller extra ordinarie tjänst, som avses i punkt 3 a, skall iakttagas

att tiden medräknas till så stor del som svarar mot förhållandet mellan den lön, vartill tjänstgöringen berättigar, och löneplanslönen samt

att, där samtidigt annan likartad tjänstgöring regelbundet under visst antal veckotimmar fullgjorts vid läroanstalt inom reglementets tillämpningsområde, tiden medräknas till så stor del som enligt vad ovan sagts skulle hava skett, om för lönens bestämmande hänsyn tagits jämväl till berörda tjänstgöring. Förordning (1981:119).

1. Vid tjänstårsberäkning jämlikt 10 § 2 mom.första stycket a) eller c) beträffande verksamhetsår, varunder innehafts anställning vid vilken lönen utgått som läsårsdaglön skall den tid som enligt punkt 1 e eller 1 f är att anse såsom anställningstid, medräknas till så stor del som motsvarar förhållandet mellan summan av för arbetstagaren beräkneliga läsårsdaglöner samt löneplanslönen för berörda anställningstid.

Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning vid tjänstårsberäkning med avseende å verksamhetsår eller kalenderhalvår, varunder innehafts sådan anställning, vid vilken lönen utgått för undervisningstimme. Förordning (1979:725).

1. Anställningstid hos huvudmannen, innan denne inordnades i den statliga tjänstepensioneringen, tillgodoräknas inte som tjänsteår utan regeringens medgivande. Om engångsavgift inte betalats, gäller detsamma i fråga om anställningstid utan pensionsrätt när det funnits bestämmelser om pensionsavgifter för anställningen. Förordning (1985:52).

Till 11 §

1. För innehavare av tjänst som rektor eller annan ordinarie, med förordnande för bestämd tid tillsatt tjänst gäller följande, när han även innehar tjänst som lärare.

Bestämmelserna i 4 § b statens pensionslöneförordning (1959:286) om beräkning av pensionslön med hänsyn till annan, tidigare innehavd anställning tillämpas under eljest stadgade förutsättningar även vid ändrad lönegradsplacering utan samband med övergång till annan anställning.

Bestämmelserna i 11 § 1 mom. femte och sjätte styckena tillämpas icke på tjänstemannen under tid innan han uppnår nedre gränsen av den för lärartjänsten bestämda pensioneringsperioden. Vidare har tjänstemannen under samma tid rätt till sjukpension för förordnandetjänsten endast om förutsättningarna för sådan pension äro uppfyllda även för lärartjänsten.

Sedan tjänstemannen uppnått nedre gränsen av den för lärartjänsten bestämda pensioneringsperioden må, oavsett vad som eljest gäller i fråga om tjänsteförening, förordnandetjänsten kunna innehavas även efter avgång från lärartjänsten.

Bestämmelserna i första -- fjärde styckena tillämpas även på tjänstemannen, när han med tjänst som rektor eller annan ordinarie tjänst som tillsatts med förordnande för bestämd tid förenar annan tjänst med pensionsrätt enligt reglementet än tjänst som lärare. Förordning (1977:4).

1. Ordinarie tjänsteman som är anställd med förordnande för bestämd tid, vilket ej får förnyas eller får förnyas endast för begränsad tid, är berättigad till förtidspension enligt 11 § 1 mom.femte stycket i stället för egenlivränta, om han avgår före pensioneringsperiodens nedre gräns efter att ha innehaft sådant förordnande minst tio år i följd. Förordning (1977:4).
2. Upphör pensionstagares anställning i reserv under tid då han är skyldig kvarstå i denna, skall pensionen icke vidare utgå efter utgången av den månad då anställningen upphörde, om regeringen ej medgiver annat. Upphör anställningen på grund av att pensiontagaren upphört att vara svensk medborgare eller gått i främmande makts krigstjänst och har detta hänt före den månad då anställningen upphörde, skall pensionen dock icke utgå efter utgången av den månad då angivna förhållande inträffade. Upphör pensionen att utgå, utbytes samtidigt rätten till egenpension och familjepension mot rätt till egenlivränta och, under förutsättningar som angivas i 13 § 1 mom., familjelivränta. Beloppet av sådan livränta bestämmes av regeringen. Förordning (1975:30).
3. Dansare, balettmästare, sångsolist, korist, skådespelare och regissör kan av regeringen förklaras berättigad till förtidspension enligt 11 § 1 mom.fjärde stycket, även om han eller hon inte kan tillgodoräkna minst 20 tjänsteår eller varit underkastad statliga pensionsbestämmelser minst 20 år. Vad nu har sagts gäller endast om antalet tjänsteår beräknat utan iakttagande av bestämmelserna i 10 § 3 mom. svarar mot minst 4/5 av det minsta antal som fordras för full pension. Förordning (1982:1076).
4. Även om villkoren för erhållande av förtidspension enligt 11 § 1 mom.fjärde stycket ej äro uppfyllda kan regeringen förklara arbetstagare berättigad till förtidspension i stället för livränta, om han avgår från tjänsten före pensioneringsperiodens nedre gräns och vid avgången innehaft tjänsten minst tre år. Förordning (1979:725).

Till 12 §

1. Ifråga om förtidspension enligt punkt 11 e gäller följande i stället för vad i 12 § 1 mom. sägs.

Har tjänst eller tjänster som teaterchef, chef för Stockholms konserthusstiftelse eller för stiftelsen Malmö konserthus eller direktör vid institutet för rikskonserter innehafts minst 12 år utgår hel pension. Dess normalbelopp är lika med 65 procent av pensionsunderlaget.

Har tjänst eller tjänster som teaterchef, chef för Stockholms konserthusstiftelse eller för stiftelsen Malmö konserthus eller direktör vid institutet för rikskonserter innehafts mindre än 12 år utgår avkortad pension. Dess normalbelopp utgör så stor del av hel pensions normalbelopp, som svarar mot förhållandet mellan det antal hela och påbörjade fjärdedels år, varunder sådan tjänst eller sådana tjänster innehafts, och talet 48. Förordning (1977:4).