Ds 2019:2

Höjda åldersgränser i pensionssystemet och i andra trygghetssystem

3

Innehåll

Förord ................................................................................. 1

1 Sammanfattning ........................................................ 11

2 Författningsförslag ..................................................... 17

2.1 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ........... 17 2.2 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ........... 23 2.3 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ........... 50 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ................................. 75 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ................................. 76 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ........................................................... 77 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ........................................................... 78 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ................................................................. 79 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ................................................................. 80 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ....................................................... 81 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ....................................................... 82

Innehållsförteckning Ds 2019:2

4

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken .................................... 83 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken .................................... 85 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ............. 87 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ............. 89 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ......... 91 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ......... 92

3 Bakgrund .................................................................. 95

3.1 Vi lever allt längre ................................................................... 95 3.1.1 Ökande livslängd ..................................................... 95 3.1.2 Antalet år med god hälsa ökar ................................ 96 3.1.3 Pensionsålder och arbetslivets längd ...................... 97 3.1.4 Demografiska utmaningar .................................... 109 3.2 Gällande regelverk m.m. ...................................................... 111 3.2.1 Pensionsreformen ................................................. 111 3.2.2 Det allmänna ålderspensionssystemet ................. 113 3.2.3 Intjänande .............................................................. 113 3.2.4 Inkomstpension .................................................... 115 3.2.5 Premiepension ....................................................... 116 3.2.6 Garantipension ...................................................... 117 3.2.7 Bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd ............ 118 3.3 Övriga socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen .................................................... 119 3.4 Åldersgränser i etableringslagen och lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ........... 120 3.5 Anställningsskydd ................................................................ 121 3.6 Åldersgränser i studiestödssystemet ................................... 122

Ds 2019:2 Innehållsförteckning

5

3.7 Pensionsrelaterade åldersgränser i skattesystemet ............. 122 3.8 Åldersgränser för tjänstepensioner och andra kollektivavtalade ersättningar ............................................... 124 3.9 Internationell utblick ............................................................ 127 3.9.1 Pensionsåldern i övriga EU ................................... 127 3.9.2 Undantag från åldershöjningar ............................. 128 3.9.3 Internationella åtaganden ...................................... 128

4 Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag ................. 131

4.1 Utgångspunkter .................................................................... 131 4.2 Pensionsåldersutredningens förslag ..................................... 132 4.3 Pensionsgruppens överenskommelse .................................. 134 4.4 Förlängt anställningsskydd .................................................. 135 4.5 Uppdrag till Pensionsmyndigheten ..................................... 136

5 Förslag och överväganden ......................................... 139

5.1 Riktålder för pension ............................................................ 140 5.2 Höjda åldersgränser för inkomstgrundad ålderspension ... 151 5.2.1 Åldersgränsen när inkomstgrundad ålderspension tidigast kan lämnas höjs och knyts till riktåldern ................................................ 151 5.2.2 Arvsvinsterna inom inkomstpensionssystemet ... 154 5.2.3 Omräkning av inkomstpension vid tidigt uttag .. 157 5.2.4 Inkomstindex och medel-PGI .............................. 159 5.2.5 Pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring .................................................... 162 5.2.6 Förvärvsvillkoret för pensionsgrundande belopp ..................................................................... 163 5.2.7 Anpassningar av reglerna för beräkning av balanstalet ............................................................... 164 5.3 Höjda åldersgränser för pensionssystemets grundskydd ... 166 5.3.1 Åldersgränserna för garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd höjs och knyts till riktåldern ......................................... 166

Innehållsförteckning Ds 2019:2

6

5.3.2 Tidigt eller uppskjutet uttag av pension .............. 168 5.3.3 Försäkringstid för rätt till garantipension ........... 169 5.4 Undantag för personer med ett långt arbetsliv ................... 170 5.4.1 Förvärvsvillkor för rätt till garantipension från 65år ........................................................................ 170 5.4.2 Delningstal vid beräkning av garantipension med stöd av undantagsregeln ............................... 175 5.4.3 Påverkan på andra förmåner vid beviljandet av garantipension med stöd av undantagsregeln ...... 175 5.5 Anpassning av åldersgränser i angränsande socialförsäkringssystem ....................................................... 177 5.5.1 Sjukförsäkring ....................................................... 177 5.5.2 Efterlevandepensioner .......................................... 180 5.5.3 Särskilda förmåner vid funktionshinder .............. 184 5.6 Arbetsskadelivränta .............................................................. 190 5.7 Anpassningar av åldersgränser i övriga system ................... 191 5.7.1 Anställningsskydd ................................................. 191 5.7.2 Arbetslöshetsförsäkringen ................................... 194 5.7.3 Insatser för nyanlända ........................................... 195 5.7.4 Studiestöd .............................................................. 197 5.7.5 Kommunala servicetjänster för äldre ................... 198 5.7.6 Riksdagspensioner ................................................ 200 5.8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...................... 201 5.8.1 Inledning ................................................................ 201 5.8.2 Socialförsäkringsbalken ........................................ 202 5.8.3 Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ................................................. 205 5.8.4 Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring .... 206 5.8.5 Lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ........... 207 5.8.6 Lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter .......................................................... 208 5.8.7 Lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken ......................................... 209 5.8.8 Lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare.................................... 210

Ds 2019:2 Innehållsförteckning

7

5.8.9 Lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ............................................................... 211

6 Konsekvenser av förslagen ........................................ 213

6.1 Ekonomiska konsekvenser för individen ............................ 213 6.1.1 Höjd lägsta ålder för uttag av inkomstpension från 61 till 62 år 2020 ............................................. 215 6.1.2 Höjd LAS-ålder från 67 till 68år 2020 ................. 220 6.1.3 Effekter av återstående förändringar av åldersgränserna 2023 och 2026 ............................. 223 6.2 Ekonomiska konsekvenser för offentlig sektor .................. 227 6.2.1 Allmänt om beräkningarna av offentligfinansiella effekter ................................... 228 6.2.2 Effekter av förslagen som träder i kraft 2020 ...... 228 6.2.3 Effekter av förslagen som träder i kraft 2023 och 2026 ................................................................. 234 6.2.4 Effekter på inkomstpensionssystemet ................. 235 6.2.5 Konsekvenser för kommunerna ........................... 236 6.3 Konsekvenser för företagen ................................................. 238 6.4 Konsekvenser för arbetsmarknadens parter ........................ 239 6.5 Konsekvenser för jämställdhet ............................................. 240 6.6 Konsekvenser av riktåldern .................................................. 245 6.6.1 Konsekvenser för pensionsnivåerna ..................... 245 6.6.2 Livslängden efter socioekonomisk bakgrund ...... 248 6.7 Konsekvenser för offentlig verksamhet .............................. 250 6.7.1 Pensionsmyndigheten ........................................... 250 6.7.2 Försäkringskassan ................................................. 251 6.7.3 Diskrimineringsombudsmannen .......................... 251 6.7.4 Domstolarna .......................................................... 251 6.7.5 Övriga myndigheter .............................................. 251 6.8 Arbetslöshetskassorna .......................................................... 252 6.9 Internationella åtaganden ..................................................... 252

Innehållsförteckning Ds 2019:2

8

7 Författningskommentar ............................................ 255

7.1 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......... 255 7.2 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......... 259 7.3 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......... 275 7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade .............................. 290 7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade .............................. 290 7.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ........................................................ 291 7.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ........................................................ 291 7.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ............................................................... 292 7.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ............................................................... 292 7.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter .................................................... 293 7.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter .................................................... 294 7.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken .................................. 294 7.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken .................................. 295 7.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ........... 296 7.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ........... 297 7.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ....... 297

Ds 2019:2 Innehållsförteckning

9

7.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ....... 298

11

1 Sammanfattning

Ärendet och dess beredning

I april 2013 lämnade Pensionsålderstutredningen sitt slutbetänkande Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25) med förslag till höjda åldersgränser i det allmänna pensionssystemet och andra näraliggande allmänna försäkrings- och bidragssystem. Förslagen har remissbehandlats och en remissammanställning finns tillgänglig på Socialdepartementet (S2013/2830/SF).

Den 12 december 2017 ingick Pensionsgruppens partier en överenskommelse i syfte att säkra långsiktigt höjda och trygga pensioner (dnr S2017/07369/SF). Överenskommelsen innebar bland annat att ett antal pensionsrelaterade åldersgränser ska höjas och att en riktålder för pension ska införas i enlighet med det förslag som har lämnats av Pensionsåldersutredningen. Överenskommelsen omfattar inte förändringar av åldersgränserna i skattesystemet. Pensionsöverenskommelsen innehåller även ett villkor om att reformen ska vara statsfinansiellt neutral.

Den 18 februari 2018 beslutade socialminister Annika Strandhäll att inrätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att ta fram underlag till en proposition om höjda åldersgränser i enlighet med de principer som följer av Pensionsgruppens överenskommelse. Arbetsgruppens förslag redovisas i denna promemoria. Förslagen har tagits fram genom löpande avstämningar mellan arbetsgruppen och Pensionsgruppen.

I många delar är förslagen likartade med de förslag som har lämnats av Pensionsåldersutredningen och som redan har remissbehandlats. Det har emellertid gått en relativt lång tid sedan utredningens förslag remitterades. Det kan inte heller uteslutas att remissinstansernas syn på förslagen har ändrats. Därför remitteras arbetsgruppens förslag nu som en helhet.

Sammanfattning

12

Livslängden ökar

Arbetsgruppen kan konstatera att vi i Sverige lever allt längre. Sedan det nuvarande pensionssystemet skapades under mitten av 90-talet har medellivslängden ökat med 2,8 år. Det är givetvis i grunden positivt men innebär att pensionerna blir lägre eftersom de ska räcka under en längre tid. För att upprätthålla pensionsnivåerna behöver därför arbetslivet förlängas i takt med den ökade medellivslängden. Ett längre arbetsliv behövs också för att säkerställa den generella välfärden. Arbetsgruppens bedömer att det finns en allmän uppfattning att den officiella pensionsåldern är 65 år. Detta styr våra beteenden och motverkar de ekonomiska drivkrafter som finns i pensionssystemet för ett längre arbetsliv.

Arbetsgruppens förslag i korthet

Arbetsgruppen föreslår att ett nytt åldersbegrepp införs i socialförsäkringsbalken. Det nya åldersbegreppet ska benämnas riktålder för pension och ska fungera som ett riktmärke för de individuella pensionsbesluten. Riktåldern ska räknas upp med hänsyn till medellivslängdens utveckling. Arbetsgruppen föreslår att riktåldern beräknas för första gången 2020 och tillämpas från och med 2026. Baserat på den senaste befolkningsprognosen från SCB beräknas riktåldern då bli 66,96 år vilket ska avrundas till 67 år. För att lagstiftarens avsikter ska vara tydliga och ge effekt föreslås att dagens åldersgränser i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem knyts till riktåldern.

Därutöver föreslår arbetsgruppen att åldersgränsen när inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension tidigast kan lämnas ska höjas i tre steg: År 2020 ska den höjas från 61 till 62 år, 2023 ska den höjas till 63 år. År 2026 ska den knytas till att vara tre år lägre än riktåldern för pension vilket innebär att åldersgränsen då bedöms bli 64 år.

Vidare föreslås att åldersgränsen när garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd tidigast kan lämnas ska höjas från 65 till 66 år 2023. År 2026 ska åldersgränsen knytas till riktåldern för pension vilket innebär att åldersgränsen då bedöms bli 67 år. En undantagsbestämmelse föreslås införas som ger fortsatt rätt till garantipension från 65 års ålder i de fall den enskilde uppfyller ett

Ds 2019:2 Sammanfattning

13

särskilt förvärvsvillkor. Förvärvsvillkoret ska anses uppfyllt om den enskilde vid 65 års ålder under minst 44 år har haft pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av åren har uppgått till lägst två inkomstbasbelopp.

De pensionsrelaterade åldersgränserna i socialförsäkringssystemet i övrigt och i arbetslöshetsförsäkringen, liksom åldersgränserna i etableringslagen, lagen om vissa kommunala befogenheter och i lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända föreslås också anpassas till de höjda åldersgränserna i pensionssystemet. Bland annat bör åldersgränserna för sjukersättning och arbetslöshetsersättning höjas från 65 till 66 år 2023. År 2026 ska åldersgränserna knytas till riktåldern för pension vilket innebär att dessa då bedöms bli 67 år.

Arbetsmarknadsdepartementet har i promemorian Förlängt

anställningsskydd till 69 år (Ds 2018:28) föreslagit att arbetstagares

rätt att kvarstanna i anställning (LAS-åldern) ska höjas från nuvarande 67 till 69 år. Åldersgränsen föreslås höjas i två steg: från 67 till 68 år 2020 och från 68 till 69 år 2023. Arbetsgruppen lämnar i denna promemoria förslag till anpassningar av åldersgränserna bland annat för arbetsskadelivränta med hänsyn till de föreslagna höjningarna av LAS-åldern.

Genomförande

I denna promemoria presenteras ett antal förslag som i enlighet med pensionsöverenskommelsen ska genomföras 2020. Promemorian innehåller även en analys av de förväntade konsekvenserna av dessa förslag. De förslag som ska genomföras 2020 återfinns i följande avsnitt: 5.1 Riktålder för pension, 5.2.1 Åldersgränsen när inkomstgrundad ålderspension tidigast

kan lämnas höjs och knyts till riktåldern,

5.2.2 Arvsvinsterna inom inkomstpensionssystemet, 5.5.1 Sjukförsäkring, 5.6 Arbetsskadelivränta, och 5.7.5 Kommunala servicetjänster för äldre.

Sammanfattning

14

Dessutom innehåller promemorian ett flertal förslag som enligt pensionsöverenskommelsen ska genomföras 2023 och 2026.

Vissa konsekvenser av arbetsgruppens förslag

Det är flera olika åldersgränser och förmåner som berörs av Pensionsgruppens överenskommelse och arbetsgruppens förslag, främst i socialförsäkringsbalken men även i angränsande trygghetssystem. Överenskommelsen omfattar emellertid inte åldersgränserna i skattesystemet och arbetsgruppen lämnar därför inga förslag angående dessa. Åldersgränserna i skattesystemet kommer i stället att hanteras i ett separat lagstiftningsprojekt.

Vissa av arbetsgruppens förslag ska enligt överenskommelsen träda i kraft 2020. Merparten av förslagen ska dock träda i kraft senare. För dessa har arbetsgruppen valt att endast redovisa den ekonomiska inriktningen av förslagen. Det bedöms som mer lämpligt att mer detaljerade beräkningar läggs fram först i samband med att effekterna av eventuella förändringar i skattesystemet kan inkluderas.

För att säkra den generella välfärden och nivån på framtida pensioner behöver sysselsättningen öka. De förslag som föreslås träda i kraft 2020 beräknas leda till relativt små förändringar i antalet sysselsatta, BNP och antalet ålderspensionärer. Därigenom blir även den offentligfinansiella effekten av förslagen begränsad. Sparandet beräknas förbättras, i första hand i pensionssystemet där utgifterna för ålderspensioner minskar. Statens sparande begränsas i viss mån av att utgifterna för sjukpenning och arbetslöshetsersättning ökar något.

De förslag som föreslås träda ikraft 2023 och 2026 förväntas leda till att statens utgifter bli högre på kort till medellång sikt framför allt till följd av större utbetalningar av sjukersättning, sjukpenning, a-kassa och aktivitetsstöd.

Kommunernas behov av statsbidrag kommer att minska i takt med att kommunernas skatteintäkter väntas öka framför allt till följd av att individer arbetar längre, men även till följd av ökade utbetalningar från de ovan nämnda ersättningssystemen. Detta kommer att ge utrymme för att anpassa det generella statsbidraget vilket kan bidra till att göra reformen statsfinansiellt neutral.

Ds 2019:2 Sammanfattning

15

Hur de förslag som ska genomföras 2023 och 2026 kommer att påverka sysselsättning, BNP och antalet ålderspensionärer beror även på följdändringar i skattesystemet. Effekten på t.ex. sysselsättningen har stor betydelse för de offentliga finanserna.

17

2 Författningsförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 2 kap. 1 §, 26 kap. 22 b §, 41 kap. 6 §, 56 kap. 3 § och

62 kap. 12, 13 och 15–17 §§, och rubrikerna närmast före 62 kap. 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 2 kap. 10 a–10 d §§,

och närmast före 2 kap. 10 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

1

I detta kapitel finns bestämmelser om – socialförsäkringens administration, m.m. i 2 §, – socialförsäkringens finansiering, m.m. i 3 och 4 §§, – internationella förhållanden i 5 §, – prisbasbelopp m.m. i 6– 10 §§, och

– prisbasbelopp m.m. i 6– 10 §§,

– riktålder för pension i 10 a– 10 d §§, och

– definitioner och förklaringar i 11–17 §§.

Riktålder för pension

10 a §

Vissa förmåner och beräk-

1 Senaste lydelse 2012:834.

Författningsförslag

18

ningar som anges i denna balk ska knytas till en särskild ålder (riktålder för pension) som beräknas för varje år enligt bestämmelserna i 10 b §.

10 b §

Riktålder för pension räknas fram enligt följande.

Till bastalet 65 ska läggas 2/3 av differensen mellan

– den vid 65 års ålder återstående medellivslängden för befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år riktåldern beräknas och

– motsvarande värde för jämförelseåret 1994.

Den framräknade riktåldern för pension ska avrundas till närmaste helår.

10 c §

Den beräknade riktåldern för pension ska gälla för det sjätte året efter beräkningsåret.

När en gällande riktålder för pension ändras ska en åldersgräns som är knuten till den riktåldern som gällde före ändringen fortsätta att gälla för en försäkrad som före ändringen har uppnått en sådan åldersgräns.

10 d §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

Ds 2019:2 Författningsförslag

19

meddela närmare föreskrifter om riktåldern för pension och dess beräkning.

26 kap.

22 b §

2

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då den försäkrade fyllde 65 år, gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 67 år.

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då den försäkrade fyllde 65 år, gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 68 år.

41 kap.

6 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 68 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och

– en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

56 kap.

3 §

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år.

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 62 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

2 Senaste lydelse 2013:747.

Författningsförslag

20

62 kap.

12 §

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 61 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 §

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller avlidit senare fördelas.

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 61 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller avlidit senare fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 60 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 61 års ålder

15 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 60 år, ska grundas på kvoten mellan

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 61 år, ska grundas på kvoten mellan

Ds 2019:2 Författningsförslag

21

– summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och

– summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 60 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 61 års ålder

16 §

3

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare ska grundas på kvoten mellan

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller senare ska grundas på kvoten mellan

– det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och

– det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

17 §

För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 60 års ålder.

För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 61 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

3 Senaste lydelse 2010:1307.

Författningsförslag

22

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

2. Lagen tillämpas första gången för förmåner som avser tid från och med den 1 januari 2020.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som uppnår respektive åldersgräns före den 1 januari 2020.

Ds 2019:2 Författningsförslag

23

2.2 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 26 kap. 17, 18, 22 a, 22 b och 25 §§, 27 kap. 36 och 37 §§,

28 a kap. 7 §, 31 kap. 4 §, 33 kap. 16 och 17 §§, 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§, 41 kap. 5 och 6 §§, 46 kap. 8 §, 50 kap. 4 §, 51 kap. 8 och 10 §§, 52 kap. 10 §, 56 kap. 3, 4 a, 5 och 8 §§, 58 kap. 11 §, 60 kap. 18, 30, 41 och 52 §§, 62 kap. 12, 13, 15–17, 38 och 44 §§, 67 kap. 4 och 20 §§, 74 kap. 7 §, 77 kap. 18 §, 81 kap. 4 och 7 §§, 82 kap. 1, 4, 6–8, 14, 16, 20 och 21 §§, 84 kap. 6 och 16 §§, 101 kap. 6 §, 102 kap. 16, 18, 22, och 30 §§ och 103 c kap. 8 § och rubrikerna närmast före 27 kap. 36 och 37 §§, 62 kap. 15, 16 och 44 §§ och 67 kap. 20 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före rubriken till 82 kap. 9 § ska lyda

”Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 66 års ålder” och att rubriken närmast efter 82 kap. 19 § ska lyda ”Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 66 års ålder”,

dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 33 kap. 16 a §, 41 kap.

6 a §, 67 kap. 4 a och 20 a–20 c §§, 74 kap. 7 a § och 77 kap. 18 a § och närmast före 67 kap. 20 a och 20 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 kap.

17 §

1

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38–42 kap. som motsvarar ersättning enligt 1–3 eller någon annan jämförbar ekonomisk förmån.

1 Senaste lydelse 2017:1305.

Författningsförslag

24

Om det inte finns skäl som talar emot det gäller SGI-skydd också under tid då den försäkrade har ansökt om sådan ersättning som anges i första stycket 1 och väntar på ett slutligt beslut av Försäkringskassan i ärendet.

Första och andra styckena gäller endast för tid före 65 års ålder.

Första och andra styckena gäller endast för tid före 66 års ålder.

18 §

2

SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder.

Första stycket gäller endast för tid före 66 års ålder.

22 a §

3

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning, aktivitetsersättning eller livränta enligt 41, 43 eller 44 kap., ska den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder. Om ett år eller längre tid har förflutit från den tidpunkt när sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller livräntan enligt 41, 43 eller 44 kap. började lämnas ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 31 § för varje helt år som har förflutit.

Första stycket gäller längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år, om inte annat anges i 22 b §.

Första stycket gäller längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år, om inte annat anges i 22 b §.

Lydelse enligt 2.1 Föreslagen lydelse

22 b §

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då

2 Senaste lydelse 2010:1307. 3 Senaste lydelse 2013:747.

Ds 2019:2 Författningsförslag

25

den försäkrade fyllde 65 år, gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 68 år.

den försäkrade fyllde 66 år, gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 69 år.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 66 år, ska sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

27 kap.

Sjukpenning efter 65-årsdagen Sjukpenning efter 66-årsdagen

36 §

Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Författningsförslag

26

Sjukpenning efter 70-årsdagen Sjukpenning efter 71-årsdagen

37 §

För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt

70 år får sjukpenning lämnas

under högst 180 dagar.

För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt

71 år får sjukpenning lämnas

under högst 180 dagar.

28 a kap.

7 §

4

Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

31 kap.

4 §

Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

33 kap.

16 §

5

Hel sjukersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

Hel sjukersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 66 år.

Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning kan

Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning kan

4 Senaste lydelse 2011:1513. 5 Senaste lydelse 2016:1291.

Ds 2019:2 Författningsförslag

27

lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 66 år.

16 a §

Sjukersättning lämnas inte för tid under vilken den försäkrade får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

17 §

6

Försäkringskassan ska senast tre år räknat från ett beslut om sjukersättning göra en uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga. Försäkringskassan ska därefter, så länge den försäkrade har rätt till sjukersättning, minst vart tredje år på nytt följa upp den försäkrades arbetsförmåga.

Om den försäkrade har fyllt

60 år, behöver någon uppfölj-

ning inte göras.

Om den försäkrade har fyllt

61 år, behöver någon uppfölj-

ning inte göras.

35 kap.

4 §

7

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 6–11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 65 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 14 och 15 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

6 Senaste lydelse 2016:1291. 7 Senaste lydelse 2014:239.

Författningsförslag

28

12 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 6–11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller

64 år som framtida försäkrings-

tid.

Om den faktiska försäkringstiden enligt 6–11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller

65 år som framtida försäkrings-

tid.

13 §

Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 65 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

15 §

8

För en försäkrad som avses i 14 § ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn ska dock bara tas till tid då den försäkrade

För en försäkrad som avses i 14 § ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 65 år. Hänsyn ska dock bara tas till tid då den försäkrade

8 Senaste lydelse 2014:239.

Ds 2019:2 Författningsförslag

29

efter fyllda 16 år har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6–11 §§.

efter fyllda 16 år har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6–11 §§.

41 kap.

5 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 66 år, om inte något annat anges i 6 eller

6 a §§.

Lydelse enligt 2.1 Föreslagen lydelse

6 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 68 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 69 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 66 år eller senare, och

– en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §

Livränta enligt 5 § lämnas inte för tid under vilken den försäkrade får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

46 kap.

8 §

Bestämmelserna om sjukpenning i samband med

Bestämmelserna om sjukpenning i samband med

Författningsförslag

30

pension, sjukersättning eller aktivitets-ersättning i 27 kap. 34 § och sjukpenning i samband med 70-årsdagen i 27 kap. 37 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

pension, sjukersättning eller aktivitets-ersättning i 27 kap. 34 § och sjukpenning i samband med 71-årsdagen i 27 kap. 37 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

50 kap.

4 §

9

Rätt till merkostnadsersättning har en försäkrad person för merkostnader, i sådan omfattning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före 65 års ålder har fått sin funktionsförmåga nedsatt, om det kan antas att nedsättningen kommer att bestå under minst ett år.

En försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad har dock alltid rätt till merkostnadsersättning, om blindheten eller den grava hörselskadan har inträtt före 65 års ålder och det kan antas att denna funktionsnedsättning kommer att bestå under minst ett år.

Rätt till merkostnadsersättning har en försäkrad person för merkostnader, i sådan omfattning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före 66 års ålder har fått sin funktionsförmåga nedsatt, om det kan antas att nedsättningen kommer att bestå under minst ett år.

En försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad har dock alltid rätt till merkostnadsersättning, om blindheten eller den grava hörselskadan har inträtt före 66 års ålder och det kan antas att denna funktionsnedsättning kommer att bestå under minst ett år.

Det som anges i andra stycket gäller dock inte för ett försäkrat barn som har en förälder som är underhållsskyldig enligt 7 kap. föräldrabalken eller som har en sådan särskilt förordnad vårdnadshavare som avses i 3 § 1.

9 Senaste lydelse 2018:1265.

Ds 2019:2 Författningsförslag

31

51 kap.

8 §

Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt

65 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 66 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt

66 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.

10 §

Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 66 år.

52 kap.

10 §

Bilstöd enligt 8 § första stycket 1–3 lämnas till

1. en försäkrad som är under

65 år och är beroende av ett

sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under

65 år och, efter att ha beviljats

bidrag enligt 1, har beviljats

1. en försäkrad som är under

66 år och är beroende av ett

sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under

66 år och, efter att ha beviljats

bidrag enligt 1, har beviljats

Författningsförslag

32

sjuk-ersättning eller aktivitetsersättning,

sjuk-ersättning eller aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år. Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

Lydelse enligt 2.1 Föreslagen lydelse

56 kap.

3 §

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 62 år.

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 63 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 a §

10

Allmän ålderspension får lämnas utan ansökan från och med den månad den försäkrade fyller 65 år om den försäkrade fick hel sjukersättning omedelbart före den månaden.

Allmän ålderspension får lämnas utan ansökan från och med den månad den försäkrade fyller 66 år om den försäkrade fick hel sjukersättning omedelbart före den månaden.

5 §

11

Allmän ålderspension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjukersättning omedelbart före

65 års ålder.

Bestämmelserna i första

Allmän ålderspension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjukersättning omedelbart före

66 års ålder.

Bestämmelserna i första

10 Senaste lydelse 2013:747. 11 Senaste lydelse 2018:772.

Ds 2019:2 Författningsförslag

33

stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 66 år.

8 §

12

Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta ut allmän ålderspension om han eller hon inte har ansökt om sådan pension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och för den månaden har fått sjukersättning. Detta gäller inte i de fall 4 a § tillämpas.

Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta ut allmän ålderspension om han eller hon inte har ansökt om sådan pension månaden före den då han eller hon fyller 66 år och för den månaden har fått sjukersättning. Detta gäller inte i de fall 4 a § tillämpas.

58 kap.

11 §

13

Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under beskattningsåret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under beskattningsåret har fyllt minst 16 år och högst 65 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

60 kap.

18 §

Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har pågått och som den

12 Senaste lydelse 2013:747. 13 Senaste lydelse 2011 1434.

Författningsförslag

34

försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten mellan

– hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och

– hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 65 år och

– 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

30 §

Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst

64 år under intjänandeåret,

3. föräldern har fyllt högst

65 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och 5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

41 §

Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren

1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med överlåtaren,

2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under intjänandeåret,

3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

4. fyllde högst 64 år under intjänandeåret,

4. fyllde högst 65 år under intjänandeåret,

5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med barnet, och

6. inte enligt 30–36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Ds 2019:2 Författningsförslag

35

52 §

Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 65 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Lydelse enligt 2.1 Föreslagen lydelse

62 kap.

12 §

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 61 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 62 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 §

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 61 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 62 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har

Författningsförslag

36

avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller avlidit senare fördelas.

avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller avlidit senare fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 61 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 62 års ålder

15 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 61 år, ska grundas på kvoten mellan

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 62 år, ska grundas på kvoten mellan

– summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och

– summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 61 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 62 års ålder

16 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 61 år eller senare ska grundas på kvoten mellan

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska grundas på kvoten mellan

– det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och

– det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

Ds 2019:2 Författningsförslag

37

17 §

För en försäkrad som inte har fyllt 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 61 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

För en försäkrad som inte har fyllt 66 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 62 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 66 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 65 års ålder.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller

70 år, har fastställts pensions-

grundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller

71 år, har fastställts pensions-

grundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

Omräkning vid 66 års ålder efter tidigt uttag

44 §

För den som har tagit ut För den som har tagit ut

Författningsförslag

38

inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 65 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 66 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

67 kap.

4 §

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller

65 år.

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller

66 år, om inte något annat anges i 4 a §.

4 a §

Garantipension får tidigast tas ut från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst 44 år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för respektive intjänandeår.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 65 års ålder

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 65 års ålder för den som är född 1953 eller tidigare

20 §

Om den försäkrade har rätt till inkomstpension eller

Om den försäkrade är född

1953 eller tidigare och har rätt till

Ds 2019:2 Författningsförslag

39

tilläggspension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 65 år.

inkomstpension eller tilläggspension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år.

Om sådant garantitillägg lämnas som avses i 63 kap. 18 och 19 §§ och inkomstpension eller tilläggspension har tagits ut före den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år ska, när beräkningsunderlaget bestäms, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 63 kap. 20 §.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 65 års ålder för den som är född 1954–1957

20 a §

Om den försäkrade är född något av åren 1954–1957 och har rätt till inkomstpension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 66 års ålder för den som är född 1958 eller senare

20 b §

Om den försäkrade är född 1958 eller senare och har rätt till inkomstpension ska beräknings-

Författningsförslag

40

underlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 66 år.

20 c §

Om den försäkrade får garantipension med stöd av 4 a § ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år.

74 kap.

7 §

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 66 år, om inte något annat

anges i 7 a §.

Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

7 a §

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas för tid under vilken den försäkrade får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

77 kap.

18 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas

Ds 2019:2 Författningsförslag

41

följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år:

följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 66 år:

1. omställningspension,

2. garantipension till omställningspension, och

3. änkepension i form av 90-procentstillägg.

18 a §

Förmåner enligt 18 § 1–3 lämnas inte för tid under vilken den försäkrade får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

81 kap.

4 §

Garantipension till omställningspension ska beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år (framtida försäkringstid).

7 §

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande.

Den framtida försäkringstiden ska beräknas som produkten av – tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år och

– tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år och

– kvoten mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med

Författningsförslag

42

året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.

Vid beräkningen ska försäkringstiden sättas ned till närmaste hela antal månader.

82 kap.

1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§. Vidare finns bestämmelser om – efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4–8 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före

65 års ålder i 9–19 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter

65 års ålder i 20 och 21 §§, och

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före

66 års ålder i 9–19 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter

66 års ålder i 20 och 21 §§, och

– efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare i 22–26 §§.

4 §

Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läggas den avlidnes

– faktiska pensionsbehållning, och – antagna pensionsbehållning. Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder.

Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 66 års ålder.

6 §

Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år (tidigt uttag) gäller

Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 66 år (tidigt uttag) gäller

Ds 2019:2 Författningsförslag

43

vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

Oavsett när dödsfallet inträffar ska den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.

7 §

Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som enligt 14–19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som enligt 14–19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år.

8 §

Efterlevandepensionsunderlaget ska beräknas som kvoten mellan

– summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning och

– det delningstal som enligt 62 kap. 34–37 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.

– det delningstal som enligt 62 kap. 34–37 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 66 år.

14 §

En antagen pensionsbehållning ska beräknas för den avlidne enligt 15–19 §§ om

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, och

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 66 år, och

2. pensionsrätt för inkomstpension enligt 61 kap. har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

Författningsförslag

44

16 §

Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år.

20 §

Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år ska till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9– 13 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde

64 år.

Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 66 år ska till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9– 13 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde

65 år.

21 §

Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ fram till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år.

Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ fram till ingången av det år den avlidne fyllde 66 år.

Från och med årsskiftet därefter ska den faktiska pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att den räknas om i enlighet med 62 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då dödsfallet inträffade.

84 kap.

6 §

Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare lämnas med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats till

Ds 2019:2 Författningsförslag

45

kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989. Änkepensionen ska för år räknat motsvara

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 78 kap., 35 procent av

a) hel förtidspension enligt 7 § för den avlidne, eller

b) tilläggspension i form av ålderspension enligt 7 § för den avlidne, och

2. för tid före den månad då änkan fyller 65 år, 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

2. för tid före den månad då änkan fyller 66 år, 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

16 §

Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension, lämnas änkepensionen endast i den utsträckning den, efter eventuell samordning med omställningspension enligt 77 kap. 12 §, överstiger ålderspensionen. Inkomstpension och premiepension ska i detta sammanhang beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget. I övrigt ska

14 och 15 §§ tillämpas.

Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension, lämnas änkepensionen endast i den utsträckning den, efter eventuell samordning med omställningspension enligt 77 kap. 12 §, överstiger ålderspensionen. Inkomstpension och premiepension ska i detta sammanhang beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Om änkan tar ut inkomstpension vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllde 66 år ska hänsyn tas till den inkomstpension som skulle ha betalats ut om hon hade haft rätt

Författningsförslag

46

till sådan pension från och med den månaden.

Om pensionsrätt till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller minskats ska hänsyn tas till den inkomstpension som skulle ha betalats ut om full avgift hade betalats.

101 kap.

6 §

Följande förmåner kan inte ligga till grund för bostadstillägg:

1. ålderspension för tid före den månad då den försäkrade fyller 65 år,

2. änkepension för tid från och med den månad då änkan fyller 65 år, och

1. ålderspension för tid före den månad då den försäkrade fyller 66 år förutom i de fall den

försäkrade får hel allmän ålderspension med stöd av 67 kap. 4 a §,

2. änkepension för tid från och med den månad då änkan fyller 66 år, och

3. änkepension till en änka som är född 1945 eller senare på grund av dödsfall efter 2002.

102 kap.

16 §

14

Reduceringsinkomsten är summan av

1. sjukersättning, aktivitetsersättning, allmän ålderspension och änkepension,

2. pension och invaliditetsförmån som lämnas enligt utländsk lagstiftning,

3. inkomst av kapital enligt 7 § 3,

4. del av förmögenhet enligt 7 § 4,

14 Senaste lydelse 2013:1099.

Ds 2019:2 Författningsförslag

47

5. 50 procent av de delar av den bidragsgrundande inkomsten som består av arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229),

6. 50 procent av de delar av inkomsten enligt 15 § som, bortsett från att skatteplikt inte föreligger, är av motsvarande slag som arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen, och

7. 80 procent av övriga delar av den bidragsgrundande inkomsten, minskad med ett fribelopp enligt 17–19 §§.

Från och med den månad en försäkrad, som har hel allmän ålderspension, fyller 65 år ska inkomst enligt första stycket 5 och 6 endast beaktas till den del den överstiger 24 000 kronor.

Från och med den månad en försäkrad, som har hel allmän ålderspension, fyller 66 år ska inkomst enligt första stycket 5 och 6 endast beaktas till den del den överstiger 24 000 kronor.

Detsamma ska gälla från och med den månad som en försäkrad fyller 65 år om han eller hon får hel garantipension med stöd av 67 kap.4 a §.

18 §

Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt 35 kap. 18 respektive 19 §. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.

Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt 35 kap. 18 respektive 19 §. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 66 år.

Författningsförslag

48

22 §

15

Vid beräkning av bostadstillägg beaktas 96 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 5 000 kronor för den som är ogift och 2 500 kronor för den som är gift.

Om bostadskostnaden överstiger de belopp som anges i första stycket beaktas 70 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till 5 600 kronor för den som är ogift och 2 800 kronor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostadskostnaden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

Från och med den månad den försäkrade fyller 65 år ska ett belopp om 340 kronor för den som är ogift och 170 kronor för den som är gift läggas till den bostadskostnad som har beaktats enligt första, andra och tredje styckena och 23 §.

Från och med den månad den försäkrade fyller 66 år ska ett belopp om 340 kronor för den som är ogift och 170 kronor för den som är gift läggas till den bostadskostnad som har beaktats enligt första, andra och tredje styckena och 23 §. De-

samma ska gälla från och med den månad som den försäkrade fyller 65 år om han eller hon får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

30 §

Summan av inkomsterna enligt 29 § 1–3 ska alltid anses utgöra lägst en tolftedel av det för den försäkrade gällande fribeloppet enligt 17–19 §§ efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar ska inkomsterna för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda inkomster.

För den som är född 1938 eller senare ska inkomsterna från och med den månad då han eller hon fyller 65 år, i stället för de belopp som anges i 17 §, alltid, efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt första

För den som är född 1938 eller senare ska inkomsterna från och med den månad då han eller hon fyller 66 år, i stället för de belopp som anges i 17 §, alltid, efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt första

15 Senaste lydelse 2017:1295.

Ds 2019:2 Författningsförslag

49

stycket, anses utgöra lägst en tolftedel av

stycket, anses utgöra lägst en tolftedel av

– 2,13 prisbasbelopp för den som är ogift, och – 1,9 prisbasbelopp för den som är gift.

103 c kap.

8 §

16

Boendetillägg lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år.

Boendetillägg lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2022.

2. Lagen tillämpas första gången för förmåner som avser tid från och med den 1 januari 2023.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som uppnår respektive åldersgräns före den 1 januari 2023.

4. Bestämmelsen om inkomstindex i 58 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången för beslut som avser förmåner för tid från och med den 1 januari 2025.

5. Äldre föreskrifter om beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension gäller fortfarande för dödsfall som har inträffat före den 1 januari 2023.

16 Senaste lydelse 2011:1513.

Författningsförslag

50

2.3 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 26 kap. 17, 18, 22 a, 22 b och 25 §§, 27 kap. 36 §,

28 a kap. 7 §, 31 kap. 4 §, 33 kap. 16 och 17 §§, 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§, 41 kap. 5 och 6 §§, 50 kap. 4 §, 51 kap. 8 och 10 §§, 52 kap. 10 §, 56 kap. 3, 4 a, 5 och 8 §§, 58 kap. 11 §, 60 kap. 18, 30, 41 och 52 §§, 62 kap. 12, 13, 15–17, 38 och 44 §§, 67 kap. 4 och 20 b §§, 74 kap. 7 §, 77 kap. 18 §, 81 kap. 4 och 7 §§, 82 kap. 1, 4, 6– 8, 14, 16, 20 och 21 §§, 84 kap. 6 och 16 §§, 101 kap. 6 §, 102 kap. 16, 18, 22, och 30 §§ och 103 c kap. 8 § och rubrikerna närmast före 27 kap. 36 §, 62 kap. 15, 16 och 44 §§ och 67 kap. 20 b § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före rubriken till 82 kap. 9 § ska lyda

”Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före uppnådd riktålder för pension” och att rubriken närmast efter 82 kap. 19 § ska lyda ”Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter uppnådd riktålder för pension”.

Lydelse enligt 2.2 Föreslagen lydelse

26 kap.

17 §

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen enligt 38–42 kap. som motsvarar ersättning enligt 1–3 eller någon annan jämförbar ekonomisk förmån.

Om det inte finns skäl som talar emot det gäller SGI-skydd också under tid då den försäkrade har ansökt om sådan ersättning som anges i första stycket 1 och väntar på ett slutligt beslut av Försäkringskassan i ärendet.

Första och andra styckena Första och andra styckena

Ds 2019:2 Författningsförslag

51

gäller endast för tid före 66 års

ålder.

gäller endast för tid före

uppnådd riktålder för pension.

18 §

SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå längre tid.

Första stycket gäller endast för tid före 66 års ålder.

Första stycket gäller endast för tid före uppnådd riktålder för

pension.

22 a §

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning, aktivitetsersättning eller livränta enligt 41, 43 eller 44 kap., ska den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder. Om ett år eller längre tid har förflutit från den tidpunkt när sjukersättningen, aktivitetsersättningen eller livräntan enligt 41, 43 eller 44 kap. började lämnas ska den sjukpenninggrundande inkomsten räknas om enligt 31 § för varje helt år som har förflutit.

Första stycket gäller längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år, om inte annat anges i 22 b §.

Första stycket gäller längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår rikt-

åldern för pension, om inte annat

anges i 22 b §.

22 b §

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då den försäkrade fyllde 66

år,

gäller det som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 69 år.

Om livränta har lämnats till följd av arbetsskada som inträffat tidigast den månad då den försäkrade uppnådde

riktåldern för pension, gäller det

som föreskrivs i 22 a § första stycket längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 69 år.

Författningsförslag

52

25 §

Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 66

år, ska

sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon uppnår riktåldern för

pension, ska sjukpenninggrund-

ande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska då beräknas enligt bestämmelserna i 25 kap.

27 kap.

Sjukpenning efter 66-årsdagen Sjukpenning efter uppnådd riktålder för pension

36 §

Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon uppnådde riktåldern för

pension, får Försäkringskassan

besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.

28 a kap.

7 §

Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår riktåldern för

pension.

Ds 2019:2 Författningsförslag

53

31 kap.

4 §

Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår riktåldern för

pension.

33 kap.

16 §

Hel sjukersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 66 år.

Hel sjukersättning kan lämnas tidigast från och med juli det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon uppnår riktåldern för

pension.

Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 66 år.

Tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon uppnår rikt-

åldern för pension.

17 §

Försäkringskassan ska senast tre år räknat från ett beslut om sjukersättning göra en uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga. Försäkringskassan ska därefter, så länge den försäkrade har rätt till sjukersättning, minst vart tredje år på nytt följa upp den försäkrades arbetsförmåga.

Om den försäkrade har fyllt

61 år, behöver någon uppfölj-

ning inte göras.

Om den försäkrade har fem

eller färre år kvar tills riktåldern för pension uppnås behöver

någon uppföljning inte göras.

Författningsförslag

54

35 kap.

4 §

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 6–11 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 65 år (framtida försäkringstid), och

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med året

före det år då han eller hon uppnår den vid försäkringsfallet gällande riktåldern för pension

(framtida försäkringstid), och

3. enligt 14 och 15 §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.

12 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 6–11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år då den försäkrade fyller

65 år som framtida försäkrings-

tid.

Om den faktiska försäkringstiden enligt 6–11 §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med

året före det år då den försäkrade uppnår den vid försäkringsfallet gällande riktåldern för pension

som framtida försäkringstid.

13 §

Om den faktiska försäkringstiden motsvarar mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 65 år, som motsvarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med året före det år då den försäkrade uppnår

den vid försäkringsfallet gällande riktåldern för pension, som mot-

Ds 2019:2 Författningsförslag

55

fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

svarar kvoten mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

15 §

För en försäkrad som avses i 14 § ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon

fyller 65 år. Hänsyn ska dock

bara tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6–11 §§.

För en försäkrad som avses i 14 § ska som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före det år då han eller hon uppnår den vid försäkrings-

fallet gällande riktåldern för pension. Hänsyn ska dock bara tas

till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6– 11 §§.

41 kap.

5 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 66 år, om inte något annat anges i 6 eller 6 a §§.

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade uppnår riktåldern

för pension, om inte något annat

anges i 6 eller 6 a §§.

6 §

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 69 år, om

Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 69 år, om

– skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 66 år eller senare, och

– skadan inträffar den månad då den försäkrade uppnår rikt-

åldern för pension eller senare,

och

Författningsförslag

56

– en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.

50 kap.

4 §

Rätt till merkostnadsersättning har en försäkrad person för merkostnader, i sådan omfattning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före 66 års

ålder har fått sin funktions-

förmåga nedsatt, om det kan antas att nedsättningen kommer att bestå under minst ett år.

En försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad har dock alltid rätt till merkostnadsersättning, om blindheten eller den grava hörselskadan har inträtt före 66 års ålder och det kan antas att denna funktionsnedsättning kommer att bestå under minst ett år.

Rätt till merkostnadsersättning har en försäkrad person för merkostnader, i sådan omfattning som anges i 12 §, till följd av att han eller hon före

uppnådd riktålder för pension har

fått sin funktionsförmåga nedsatt, om det kan antas att nedsättningen kommer att bestå under minst ett år.

En försäkrad som är blind eller gravt hörselskadad har dock alltid rätt till merkostnadsersättning, om blindheten eller den grava hörselskadan har inträtt före uppnådd riktålder för

pension och det kan antas att

denna funktionsnedsättning kommer att bestå under minst ett år.

Det som anges i andra stycket gäller dock inte för ett försäkrat barn som har en förälder som är underhållsskyldig enligt 7 kap. föräldrabalken eller som har en sådan särskilt förordnad vårdnadshavare som avses i 3 § 1.

51 kap.

8 §

Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 66 år endast om

1. ersättning har beviljats

Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har uppnått riktåldern

för pension endast om

1. ersättning har beviljats

Ds 2019:2 Författningsförslag

57

innan han eller hon har fyllt

66 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.

innan han eller hon har uppnått

riktåldern för pension, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före dagen när riktåldern för

pension uppnås och därefter blir

beviljad.

10 §

Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 66 år.

Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har uppnått riktåldern

för pension.

52 kap.

10 §

Bilstöd enligt 8 § första stycket 1–3 lämnas till

1. en försäkrad som är under

66 år och är beroende av ett

sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under

66 år och, efter att ha beviljats

bidrag enligt 1, har beviljats sjuk-ersättning eller aktivitetsersättning,

1. en försäkrad som inte har

uppnått riktåldern för pension

och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som inte har

uppnått riktåldern för pension

och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

Författningsförslag

58

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år. Bilstöd lämnas i fall som avses i 3 § till en försäkrad som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

56 kap.

3 §

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 63 år.

Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med tre år före den månad då den försäkrade uppnår riktåldern

för pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 66 och 67 kap.

4 a §

Allmän ålderspension får lämnas utan ansökan från och med den månad den försäkrade

fyller 66 år om den försäkrade

fick hel sjukersättning omedelbart före den månaden.

Allmän ålderspension får lämnas utan ansökan från och med den månad den försäkrade

uppnår riktåldern för pension om

den försäkrade fick hel sjukersättning omedelbart före den månaden.

5 §

Allmän ålderspension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjukersättning omedelbart före 66 års

ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 66 år.

Allmän ålderspension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den försäkrade fick sjukersättning omedelbart före det han

eller hon uppnår riktåldern för pension.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade uppnår riktåldern för

pension.

Ds 2019:2 Författningsförslag

59

8 §

Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta ut allmän ålderspension om han eller hon inte har ansökt om sådan pension månaden före den då han eller hon fyller 66 år och för den månaden har fått sjukersättning. Detta gäller inte i de fall 4 a § tillämpas.

Pensionsmyndigheten ska utreda om den försäkrade vill ta ut allmän ålderspension om han eller hon inte har ansökt om sådan pension månaden före den då han eller hon uppnår rikt-

åldern för pension och för den

månaden har fått sjukersättning. Detta gäller inte i de fall 4 a § tillämpas.

58 kap.

11 §

Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under beskattningsåret har fyllt minst 16 år och högst 65 år. Vid beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

Inkomstindex ska visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under beskattningsåret har fyllt minst 16 år men ännu inte har uppnått

riktåldern för pension. Vid

beräkningen tillämpas inte 59 kap. 4 § andra stycket.

60 kap.

18 §

Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som tjänstgöringen har pågått och som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten mellan

– hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt

– hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har upp-

Författningsförslag

60

högst 65 år och

nått högst året före riktåldern för pension och

– 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster ska utgå från sådana inkomster som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

30 §

Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst

65 år under intjänandeåret,

3. föräldern har

uppnått

högst året före riktåldern för

pension under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

41 §

Överlåtelse enligt 40 § får göras endast om mottagaren

1. under intjänandeåret var gift med eller hade gemensamt barn med överlåtaren,

2. stadigvarande sammanbodde med överlåtaren under intjänandeåret,

3. var bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

4. fyllde högst 65 år under intjänandeåret,

4. uppnådde högst året före

riktåldern för pension under in-

tjänandeåret,

5. under minst halva intjänandeåret bodde tillsammans med barnet, och

6. inte enligt 30–36 §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Ds 2019:2 Författningsförslag

61

52 §

Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 65 år.

Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har uppnått högst året före

riktåldern för pension.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensions-grundande inkomsterna enligt första stycket ska avse de pensionsgrundande inkomsterna som de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

62 kap.

12 §

Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 62 år ska fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska fördelas för dödsfallsåret.

Arvsvinster efter personer som avlidit fem eller fler år före det år de skulle ha uppnått den

vid dödsfallet gällande riktåldern för pension ska fördelas för året

efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit fyra

eller färre år före det år de skulle

ha uppnått den vid dödsfallet

gällande riktåldern för pension

ska fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen ska det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

13 §

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 62 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen

Fördelningen av arvsvinster ska först göras efter personer som avlidit fem eller fler år före det år de skulle ha uppnått den

vid dödsfallet gällande riktåldern för pension. När den fördel-

Författningsförslag

62

avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller avlidit senare fördelas.

ningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, ska arvsvinster efter personer som har avlidit fyra eller färre år före det år de skulle ha uppnått den

vid dödsfallet gällande riktåldern för pension fördelas.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men före 62 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 16 års ålder men minst fem år före riktåldern för pension

15 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men före det år de skulle ha fyllt 62 år, ska grundas på kvoten mellan

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit efter det år då de har fyllt 16 år, men minst fem år före det år de skulle ha uppnått den vid

dödsfallet gällande riktåldern för pension, ska grundas på kvoten

mellan

– summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och

– summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms ska det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall efter 62 års ålder

Arvsvinstfaktorer vid dödsfall fyra eller färre år före riktåldern för pension

16 §

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har

Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har

Ds 2019:2 Författningsförslag

63

avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 62 år eller senare ska grundas på kvoten mellan

avlidit fyra eller färre år före det år de skulle ha uppnått den vid

dödsfallet gällande riktåldern för pension ska grundas på kvoten

mellan

– det beräknade antalet personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen ska göras för och

– det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

17 §

För en försäkrad som inte har fyllt 66 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 62 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 66 år ska beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 65 års

ålder.

För en försäkrad som inte har uppnått riktåldern för

pension ska beräkningen enligt

16 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det fjärde året före det år personen skulle ha uppnått

den vid dödsfallet gällande riktåldern för pension.

Från och med det år den som avses i första stycket uppnår

riktåldern för pension ska

beräkningen enligt 16 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före

året före det år personen

uppnådde riktåldern för pension.

38 §

Vid beräkningen av inkomstpension ska hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det femte året efter att han

Författningsförslag

64

71 år, har fastställts pensions-

grundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

eller hon uppnår riktåldern för

pension, har fastställts pensions-

grundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

Omräkning vid 66 års ålder efter tidigt uttag

Omräkning vid uppnådd riktålder för pension vid tidigt uttag

44 §

För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 66 år, ska pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon uppnått riktåldern för

pension, ska pensionen räknas

om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

67 kap.

4 §

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller

66 år, om inte något annat anges

i 4 a §.

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade uppnår

riktåldern för pension, om inte

något annat anges i 4 a §.

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid 66 års ålder för den som är född 1958 eller senare

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än vid riktåldern för pension för den som är född 1958 eller senare

20 b §

Om den försäkrade är född 1958 eller senare och har rätt till

Om den försäkrade är född 1958 eller senare och har rätt till

Ds 2019:2 Författningsförslag

65

inkomstpension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 66 år.

inkomstpension ska beräkningsunderlaget alltid bestämmas som om inkomstpensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade uppnår rikt-

åldern för pension.

74 kap.

7 §

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade

fyller 66 år, om inte något annat

anges i 7 a §.

Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade

uppnår riktåldern för pension,

om inte något annat anges i 7 a §.

Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

77 kap.

18 §

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 66 år:

Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande uppnår riktåldern

för pension:

1. omställningspension,

2. garantipension till omställningspension, och

3. änkepension i form av 90-procentstillägg.

Författningsförslag

66

81 kap.

4 §

Garantipension till omställningspension ska beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år (framtida försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension ska tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med året före det år då den avlidne skulle ha uppnått den vid

dödsfallet gällande riktåldern för pension (framtida försäk-

ringstid).

7 §

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande.

Den framtida försäkringstiden ska beräknas som produkten av – tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha

fyllt 65 år och

– tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med

året före det år då den avlidne

skulle ha uppnått den vid döds-

fallet gällande riktåldern för pension och

– kvoten mellan den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.

Vid beräkningen ska försäkringstiden sättas ned till närmaste hela antal månader.

82 kap.

1 §

I detta kapitel finns inledande bestämmelser i 2 och 3 §§.

Ds 2019:2 Författningsförslag

67

Vidare finns bestämmelser om – efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4–8 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före

66 års ålder i 9–19 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter

66 års ålder i 20 och 21 §§, och

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före det

år då han eller hon skulle ha uppnått den vid dödsfallet gällande riktåldern för pension i

9–19 §§,

– pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter att

ha uppnått riktåldern för pension

i 20 och 21 §§, och

– efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare i 22–26 §§.

4 §

Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna som var födda 1938 eller senare ska läggas den avlidnes

– faktiska pensionsbehållning, och – antagna pensionsbehållning. Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 66 års ålder.

Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter uppnådd riktålder för pen-

sion.

6 §

Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 66 år (tidigt uttag) gäller vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon uppnått eller skulle ha uppnått riktåldern för

pension (tidigt uttag) gäller vid

beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

Författningsförslag

68

Oavsett när dödsfallet inträffar ska den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.

7 §

Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som enligt 14–19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år.

Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som enligt 14–19 §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med året före det år då den avlidne skulle ha upp-

nått den vid dödsfallet gällande riktåldern för pension.

8 §

Efterlevandepensionsunderlaget ska beräknas som kvoten mellan

– summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning och

– det delningstal som enligt 62 kap. 34–37 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet in-träffade

fyllde 66 år.

– det delningstal som enligt 62 kap. 34–37 §§ ska tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet in-träffade upp-

nådde riktåldern för pension.

14 §

En antagen pensionsbehållning ska beräknas för den avlidne enligt 15–19 §§ om

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha

fyllt 66 år, och

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha

uppnått den vid dödsfallet gällande riktåldern för pension, och

2. pensionsrätt för inkomstpension enligt 61 kap. har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

Ds 2019:2 Författningsförslag

69

16 §

Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år.

Den antagna pensionsbehållningen ska motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med året före det år då den avlidne skulle ha uppnått den vid

dödsfallet gällande riktåldern för pension.

20 §

Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 66 år ska till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9–13 §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne

fyllde 65 år.

Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne uppnådde

riktåldern för pension ska till

grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9–13 §§, som tjänats in till och med året före det år då den avlidne uppnådde

riktåldern för pension.

21 §

Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ fram till ingången av det år den avlidne fyllde 66 år.

Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § ska räknas om med förändringar av inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ fram till ingången av det år den avlidne uppnådde riktåldern för

pension.

Från och med årsskiftet därefter ska den faktiska pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att den räknas om i enlighet med 62 kap. 42 och 43 §§ till ingången av det år då dödsfallet inträffade.

Författningsförslag

70

84 kap.

6 §

Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare lämnas med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989. Änkepensionen ska för år räknat motsvara

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 78 kap., 35 procent av

a) hel förtidspension enligt 7 § för den avlidne, eller

b) tilläggspension i form av ålderspension enligt 7 § för den avlidne, och

2. för tid före den månad då änkan fyller 66 år, 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

2. för tid före den månad då änkan uppnår riktåldern för pen-

sion, 90 procent av det prisbas-

belopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

16 §

Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension, lämnas änkepensionen endast i den utsträckning den, efter eventuell samordning med omställningspension enligt 77 kap. 12 §, överstiger ålderspensionen. Inkomstpension och premiepension ska i detta sammanhang beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Om änkan tar ut inkomstpension vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon har fyllt 66 år ska hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till sådan pension från och med den månaden.

Om änkan tar ut inkomstpension vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon har uppnått

riktåldern för pension ska hänsyn

tas till den inkomstgrundade ålderspension som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till sådan pension från och med den månaden.

Om pensionsrätt till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller minskats ska hänsyn tas till

Ds 2019:2 Författningsförslag

71

den inkomstpension som skulle ha betalats ut om full avgift hade betalats.

101 kap.

6 §

Följande förmåner kan inte ligga till grund för bostadstillägg:

1. ålderspension för tid före den månad då den försäkrade

fyller 66 år förutom i de fall den

försäkrade får hel allmän ålderspension med stöd av 67 kap. 4 a §,

2. änkepension för tid från och med den månad då änkan

fyller 66 år, och

1. ålderspension för tid före den månad då den försäkrade

uppnår riktåldern för pension

förutom i de fall den försäkrade får hel allmän ålderspension med stöd av 67 kap. 4 a §,

2. änkepension för tid från och med den månad då änkan

uppnår riktåldern för pension,

och

3. änkepension till en änka som är född 1945 eller senare på grund av dödsfall efter 2002.

102 kap.

16 §

Reduceringsinkomsten är summan av

1. sjukersättning, aktivitetsersättning, allmän ålderspension och änkepension,

2. pension och invaliditetsförmån som lämnas enligt utländsk lagstiftning,

3. inkomst av kapital enligt 7 § 3,

4. del av förmögenhet enligt 7 § 4,

5. 50 procent av de delar av den bidragsgrundande inkomsten som består av arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229),

6. 50 procent av de delar av inkomsten enligt 15 § som, bortsett från att skatteplikt inte föreligger, är av motsvarande slag som arbetsinkomst enligt 67 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen, och

7. 80 procent av övriga delar av den bidragsgrundande inkomsten, minskad med ett fribelopp enligt 17–19 §§.

Författningsförslag

72

Från och med den månad en försäkrad, som har hel allmän ålderspension, fyller 66 år ska inkomst enligt första stycket 5 och 6 endast beaktas till den del den överstiger 24 000 kronor. Detsamma ska gälla från och med den månad som en försäkrad fyller 65 år om han eller hon får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

Från och med den månad en försäkrad, som har hel allmän ålderspension, uppnår riktåldern

för pension ska inkomst enligt

första stycket 5 och 6 endast beaktas till den del den överstiger 24 000 kronor. Detsamma ska gälla från och med den månad som en försäkrad fyller 65 år om han eller hon får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

18 §

Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt 35 kap. 18 respektive 19 §. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 66 år.

Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån ska i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt 35 kap. 18 respektive 19 §. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade uppnår riktåldern för

pension.

22 §

Vid beräkning av bostadstillägg beaktas 96 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 5 000 kronor för den som är ogift och 2 500 kronor för den som är gift.

Om bostadskostnaden överstiger de belopp som anges i första stycket beaktas 70 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till 5 600 kronor för den som är ogift och 2 800 kronor för den som är gift.

För var och en av makar ska bostadskostnaden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

Från och med den månad den försäkrade fyller 66 år ska

Från och med den månad den försäkrade uppnår riktåldern

Ds 2019:2 Författningsförslag

73

ett belopp om 340 kronor för den som är ogift och 170 kronor för den som är gift läggas till den bostadskostnad som har beaktats enligt första, andra och tredje styckena och 23 §. Detsamma ska gälla från och med den månad som den försäkrade fyller 65 år om han eller hon får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

för pension ska ett belopp om

340 kronor för den som är ogift och 170 kronor för den som är gift läggas till den bostadskostnad som har beaktats enligt första, andra och tredje styckena och 23 §. Detsamma ska gälla från och med den månad som den försäkrade fyller 65 år om han eller hon får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

30 §

Summan av inkomsterna enligt 29 § 1–3 ska alltid anses utgöra lägst en tolftedel av det för den försäkrade gällande fribeloppet enligt 17–19 §§ efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar ska inkomsterna för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda inkomster.

För den som är född 1938 eller senare ska inkomsterna från och med den månad då han eller hon fyller 66 år, i stället för de belopp som anges i 17 §, alltid, efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt första stycket, anses utgöra lägst en tolftedel av

För den som är född 1938 eller senare ska inkomsterna från och med den månad då han eller hon uppnår riktåldern för

pension, i stället för de belopp

som anges i 17 §, alltid, efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt första stycket, anses utgöra lägst en tolftedel av

– 2,13 prisbasbelopp för den som är ogift, och – 1,9 prisbasbelopp för den som är gift.

103 c kap.

8 §

Boendetillägg lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

Boendetillägg lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår rikt-

åldern för pension.

Författningsförslag

74

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026 i fråga om 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§ och i övrigt den 1 december 2025.

2. Lagen tillämpas första gången för förmåner som avser tid från och med den 1 januari 2026.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som uppnår respektive åldersgräns före den 1 januari 2026.

4. Äldre föreskrifter om försäkringstid i 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§ gäller fortfarande för försäkringsfall som fastställs till tid före den 1 januari 2026.

5. Bestämmelsen om inkomstindex i 58 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången för beslut som avser förmåner för tid från och med den 1 januari 2028.

6. Äldre föreskrifter om beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension gäller fortfarande för dödsfall som har inträffat före den 1 januari 2026.

Ds 2019:2 Författningsförslag

75

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 9 b § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 b §

1

Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har fyllt 65 år endast om

1. insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har fyllt 65 år.

Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år endast om

1. insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 66 år, eller

2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 2000:1031.

Författningsförslag

76

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 9 b § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade att 9 b § ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.4 Föreslagen lydelse

9 b §

Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år endast om

1. insatsen har beviljats innan han eller hon har fyllt 66 år, eller

2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har fyllt 66 år.

Insatser enligt 9 § 2 avser tid efter det att den insatsberättigade har uppnått rikt-åldern för

endast om

1. insatsen har beviljats innan han eller hon har uppnått rikt-

åldern för pension, eller

2. ansökan om sådan insats inkommer till kommunen senast dagen före dagen när riktåldern

för pension uppnås och därefter

blir beviljad.

Insatser enligt 9 § 2 får dock inte utökas efter det att den insatsberättigade har uppnått

riktåldern för pension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

77

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:238 ) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkringen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1

Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas dock ersättning under längst 450 dagar.

När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har förbrukats ska dag då den sökande fått aktivitetsstöd för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program jämställas med ersättningsdag enligt denna lag. Dagar före den 1 oktober 2007 beaktas inte.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller

65 år.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller

66 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 2012:413.

Författningsförslag

78

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:238 ) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.6 Föreslagen lydelse

22 §

Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Till en sökande som dag 300 i ersättningsperioden är förälder till barn under 18 år lämnas dock ersättning under längst 450 dagar.

När det bestäms hur många dagar av ersättningsperioden som har förbrukats ska dag då den sökande fått aktivitetsstöd för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program jämställas med ersättningsdag enligt denna lag. Dagar före den 1 oktober 2007 beaktas inte.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller

66 år.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse uppnår

riktåldern för pension enligt 2 kap.10 a10 d §§socialförsäkringsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

79

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:239 ) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 34 och 36 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

1

Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyllde villkoren när han eller hon senast arbetade.

Den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa har dock inte rätt att bli medlem.

Rätten att bli medlem gäller till månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 65 år.

Rätten att bli medlem gäller till månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 66 år.

36 §

Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen fyller 65 år.

Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen fyller 66 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

1 Senaste lydelse 2018:108.

Författningsförslag

80

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1997:239 ) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 34 och 36 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.8 Föreslagen lydelse

34 §

Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om han eller hon uppfyllde villkoren när han eller hon senast arbetade.

Den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa har dock inte rätt att bli medlem.

Rätten att bli medlem gäller till månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 66 år.

Rätten att bli medlem gäller till månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap uppnår riktåldern

36 §

Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen

fyller 66 år.

Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen

uppnår riktåldern för pension enligt 2 kap. 10 a 10 d §§ socialförsäkringsbalken .

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

81

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:47 ) om vissa kommunala befogenheter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §

Kommuner får utan föregående individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster åt personer som fyllt 67 år.

Kommuner får utan föregående individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster åt personer som fyllt 68 år.

Med servicetjänster avses tjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa och som inte utgör personlig omvårdnad.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 67 år före lagens ikraftträdande.

Författningsförslag

82

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:47 ) om vissa kommunala befogenheter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.10 Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §

Kommuner får utan föregående individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster åt personer som fyllt 68 år.

Kommuner får utan föregående individuell behovsprövning tillhandahålla servicetjänster åt personer som fyllt 69 år.

Med servicetjänster avses tjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa och som inte utgör personlig omvårdnad.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 68 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

83

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:111 ) om införande av socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap.23, 30 och 32 §§ lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

23 §

För en änka som avses i 21 § krävs för rätt till 90-procentstillägg enligt 83 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken att hon hade rätt till sådant tillägg för december 2010.

Om änkepension, som dragits in på grund av att änkan ingått ett nytt äktenskap, ska börja betalas ut på nytt sedan detta upplösts ska änkan anses ha haft rätt till 90-procentstillägg för december 2010, om hon inte fått tillägget enbart på grund av det nya äktenskapet.

En änka som avses i 21 § och som har fyllt 65 år har inte rätt till 90-procentstillägg.

En änka som avses i 21 § och som har fyllt 66 år har inte rätt till 90-procentstillägg.

30 §

Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990, ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 15, 18, 19 och 33–46 §§.

En änka, som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 65 år rätt till garantipension till änkepension om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige.

En änka, som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 66 år rätt till garantipension till änkepension om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige.

Författningsförslag

84

32 §

En änka, som avses i 31 § och som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 65 år rätt till garantipension till änkepension, om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige och

En änka, som avses i 31 § och som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 66 år rätt till garantipension till änkepension, om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige och

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret i första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till garantipension till änkepension enligt den punkten. Vid bedömningen av rätten till garantipension enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till pension enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

85

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:111 ) om införande av socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap.23, 30 och 32 §§ lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.12 Föreslagen lydelse

7 kap.

23 §

För en änka som avses i 21 § krävs för rätt till 90-procentstillägg enligt 83 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken att hon hade rätt till sådant tillägg för december 2010.

Om änkepension, som dragits in på grund av att änkan ingått ett nytt äktenskap, ska börja betalas ut på nytt sedan detta upplösts ska änkan anses ha haft rätt till 90-procentstillägg för december 2010, om hon inte fått tillägget enbart på grund av det nya äktenskapet.

En änka som avses i 21 § och som har fyllt 66 år har inte rätt till 90-procentstillägg.

En änka som avses i 21 § och som har uppnått riktåldern för

har inte rätt till 90-procentstillägg.

30 §

Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990, ska änkan för tid efter 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 15, 18, 19 och 33–46 §§.

En änka, som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 66 år rätt till garantipension till änkepension om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller

En änka, som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon uppnår riktåldern

rätt till garantipension till änke-

Författningsförslag

86

skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige.

pension om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige.

32 §

En änka, som avses i 31 § och som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon fyller 66 år rätt till garantipension till änkepension, om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige och

En änka, som avses i 31 § och som är försäkrad enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, har för tid före den månad då hon uppnår riktåldern för

rätt till garantipension till änkepension, om hon hade rätt till sådan pension för december 2010 eller skulle ha haft rätt till sådan pension om hon då hade varit bosatt i Sverige och

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret i första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till garantipension till änkepension enligt den punkten. Vid bedömningen av rätten till garantipension enligt första stycket 2 ska det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till pension enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

87

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2013:156 ) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att 1 a och 2 §§ lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

1

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats uppehållstillstånd enligt

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 66 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats uppehållstillstånd enligt

1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),

2 §

2

Lagen gäller även för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 65 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats

Lagen gäller även för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 66 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats

1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716),

2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1–4, andra eller tredje stycket utlänningslagen,

3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen,

4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen,

5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje,

1 Senaste lydelse 2017:596. 2 Senaste lydelse 2018:70.

Författningsförslag

88

fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen,

6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen,

7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen, eller

8. uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 a §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

89

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2013:156 ) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att 1 a och 2 §§ lagen (2013:156) om samhälls-orientering för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.14 Föreslagen lydelse

1 a §

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 men inte 66 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats uppehållstillstånd enligt

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 18 år men inte har uppnått riktåldern

är folkbokförda i en kommun och har beviljats uppehållstillstånd enligt

1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),

2 §

Lagen gäller även för ny-anlända invandrare som har fyllt 18 men inte 66 år, är folkbokförda i en kommun och har beviljats

Lagen gäller även för nyanlända invandrare som har fyllt 18 år men inte har uppnått rikt-

åldern för pension enligt 2 kap.10 a10 d §§socialförsäkringsbalken, är folkbokförda i en

kommun och har beviljats

1. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (2005:716),

2. uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1–4, andra eller tredje stycket utlänningslagen,

3. uppehållskort efter ansökan enligt 3 a kap. 10 § utlänningslagen,

4. uppehållstillstånd på grund av stark anknytning enligt 5 kap. 15 a § första stycket 2 utlänningslagen,

Författningsförslag

90

5. uppehållstillstånd som familjemedlem eller anhörig enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. 23 § tredje, fjärde eller, när det gäller familjemedlem till en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd för arbete, sjätte stycket utlänningslagen,

6. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 a kap. 10 § utlänningslagen,

7. uppehållstillstånd som familjemedlem enligt 6 b kap. 14 § utlänningslagen, eller

8. uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 a §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

Ds 2019:2 Författningsförslag

91

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2017:584 ) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 20 men inte 65 år och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 20 men inte 66 år och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),

2 §

Lagen gäller också för ny-anlända invandrare som har fyllt 20 men inte 65 år och som har

Lagen gäller också för ny-anlända invandrare som har fyllt 20 men inte 66 år och som har

1. ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har ett uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 §, och

2. ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som den nyanlände har anknytning till först togs emot i en kommun.

Första stycket gäller inte om den person som den nyanlände har anknytning till var svensk medborgare vid tidpunkten för den nyanländes ansökan om uppehållstillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 65 år före lagens ikraftträdande.

Författningsförslag

92

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2017:584 ) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt 2.16 Föreslagen lydelse

1 §

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 20 men inte 66 år och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

Lagen gäller för nyanlända invandrare som har fyllt 20 år men inte har uppnått riktåldern

och som har ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring, om det har beviljats enligt

1. 5 kap. 1, 2, 4 eller 6 § utlänningslagen (2005:716),

2 §

Lagen gäller också för nyanlända invandrare som har fyllt 20 men inte 66 år och som har

Lagen gäller också för nyanlända invandrare som har fyllt 20 år men inte har uppnått

riktåldern för pension enligt 2 kap.10 a10 d §§socialförsäkringsbalkenoch som har

1. ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har ett uppehållstillstånd med stöd av någon av bestämmelserna i 1 §, och

2. ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från det att den person som den nyanlände har anknytning till först togs emot i en kommun.

Ds 2019:2 Författningsförslag

93

Första stycket gäller inte om den person som den nyanlände har anknytning till var svensk medborgare vid tidpunkten för den nyanländes ansökan om uppehållstillstånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som har fyllt 66 år före lagens ikraftträdande.

95

3 Bakgrund

3.1 Vi lever allt längre

3.1.1 Ökande livslängd

Vi lever allt längre i Sverige. Medellivslängden ökar för både kvinnor och män. I dag lever kvinnor och män i genomsnitt till 84 respektive 81 års ålder, vilket innebär att medellivslängden har ökat med 2 år för kvinnor och 4 år för män sedan millennieskiftet. Sannolikt kommer ökningen att fortsätta även framöver. I Statistiska Centralbyråns (SCB) befolkningsframskrivning från 2018 uppskattas att kvinnor i genomsnitt kommer leva till 88 års ålder och män till nästan 86 års ålder 2060.

Figur 3.1 visar hur den återstående livslängden för de som uppnått 65 års ålder har ökat sedan principöverenskommelsen för det nya pensionssystemet från 1994. För en man som börjar ta ut sin ålderspension vid 65 års ålder 2017 kommer pensionen att betalas ut ca 1 200 dagar längre jämfört med en man som började ta ut sin ålderspension vid samma ålder 1994. Motsvarande utveckling har varit mindre för kvinnor vars återstående livslängd vid 65 års ålder har ökat med drygt 750 dagar sedan 1994. Skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män minskar alltså, även om kvinnor alltjämt i genomsnitt lever längre än män.

Bakgrund

96

Figur 3.1 Ökningen av återstående medellivslängd från 65 års ålder

Totalt antal dagar ökad medellivslängd från 65 års ålder under perioden 1994–2017 för män och kvinnor.

Källa: SCB och egna beräkningar.

En naturlig följd av den ökande medellivslängden är att tiden som ålderspensionär blir allt längre. I och med pensionsreformen i slutet av 1990-talet avskaffades den formella pensionsåldern i svensk lagstiftning, men 65 år har trots detta fortsatt att vara den vanligaste åldern för att börja ta ut sin ålderspension.

3.1.2 Antalet år med god hälsa ökar

Det finns mycket som tyder på att vi inte bara lever längre utan att vi också är friskare allt högre upp i åldrarna. I en underlagsrapport till Pensionsåldersutredningen1 undersöktes utvecklingen av hälsotillståndet bland befolkningen i åldrarna 55–74 år. Studien baserades på SCB:s ULF-undersökningar2 mellan 1980–2004 och resultaten visade att antalet år vid god hälsa ökade med 0,5–1 år under perioden.

1 Finns det hälsomässiga förutsättningar för ett längre arbetsliv – en analys av hälsoutvecklingen i den övre medelåldern, Pensionsåldersutredningen (S 2011:05). 2 Undersökningar av levnadsförhållanden, hälsotillståndet är respondentens egna skattning av sin hälsa.

0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400

1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor

Män

Bakgrund

97

Ett annat sätt att studera hur äldres hälsa utvecklats över tid är att se till Folkhälsomyndighetens mätning av det allmänna hälsotillståndet. Uppgifterna i undersökningen baseras på människors självskattade hälsa. Sedan 2004 har andelen av befolkningen i åldersgruppen 65–84 år som upplever att de har bra hälsa ökat från 51 procent till 62 procent 2016. Andelen kvinnor som rapporterar bra hälsa är lägre än motsvarande andel bland män. I relativa termer har dock hälsan ökat mer bland kvinnor än bland män sedan 2004. Även i åldersgruppen 45–64 år har den självskattade hälsan förbättrats. Andelen i denna åldersgrupp som anser sig vara i god hälsa har stigit med 8 procentenheter sedan 2004 och uppgick 2016 till 71 procent.

Det finns flera andra organisationer som skattar antalet återstående år med god hälsa vid en viss ålder. Den vanligaste metoden är att beräkna den utifrån de olika ålderskategoriernas resultat av självskattad hälsa i kombination med den förväntade återstående livslängden. En viss försiktighet krävs vid tolkningen av tidsserier av resultaten för ibland ändras metodiken och ibland ändras enkätutformningen och svarsalternativen som används för den självskattade hälsan.

Data från Eurostat och WHO visar att antalet år med god hälsa har ökat i Sverige. Enligt Eurostat har kvinnors förväntade antal år med god hälsa vid 65 års ålder ökat från 11,1 år 2005 till 16,6 år 2016. Männens ökning är något lägre, från 10,7 till 15,1 år. Under samma tidsperiod har kvinnornas medellivslängd vid 65 års ålder ökat med 1,0 år och männens med 1,7 år. WHO mäter i stället antalet förväntade friska år vid 60 års ålder och mellan 2000 och 2016 har kvinnornas ökat från 19,0 till 20,1 år och männens från 16,4 till 18,2 år. Under denna tidsperiod har kvinnornas medellivslängd vid 60 års ålder ökat med 1,5 år och männens med 2,7 år. Det innebär att enligt data från Eurostat så har antalet år med frisk hälsa ökat betydligt mer än medellivslängden men enligt WHO så ökar antalet friska år med ungefär 2/3 av medellivslängdsökningen.

3.1.3 Pensionsålder och arbetslivets längd

Det finns i dag ingen fast pensionsålder inom det allmänna pensionssystemet utan åldern är flexibel. Det finns en lägsta ålder

Bakgrund

98

för uttag av inkomstpensionen som är 61 år men ingen högsta ålder då pensionen senast får börja tas ut. Premiepensionen kan tas ut oberoende av inkomstpensionen men har även den en lägsta uttagsålder på 61 år (se avsnitt 3.2.2).

Ålder vid pensionsuttag

Åldern för uttag av inkomstpension varierar nu mer än tidigare. Alltjämt är 65 år den vanligaste uttagsåldern, men andelen som tar ut inkomstpension vid 65 års ålder har sjunkit sedan det nya pensionssystemet infördes. Den första årskullen där mindre än hälften tog ut pension vid 65 års ålder var de som är födda 1951 (se tabell 3.1). Andelen som tar ut sin pension så tidigt som möjligt, dvs. vid 61 års ålder har ökat från 3,6 procent för de med födelseår 1938 till 7,0 procent för de födda 1956.

Bakgrund

99

Tabell 3.1 Andel av samtliga i årskullen som nybeviljas pension vid olika åldrar

Procentandelarna avser nya pensionärer i relation till möjliga pensionärer i december 2017. Åldrarna avser åldern 31 december det år som pensionären tog ut sin inkomstpension/garantipension. Prognos i kursiv stil för vissa födelseår.

Årskull 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 Snittålder

1938 3,6 2,3 2,3 2,1 77,3 4,1 3,2 0,8 0,3 0,3 0,6 64,9 1939 3,9 1,9 2,1 2,3 75,6 6,5 2,3 0,8 0,3 0,3 0,7 64,9 1940 3,0 2,1 2,5 3,1 75,8 5,0 2,6 0,8 0,4 0,5 0,6 64,9 1941 2,9 2,2 3,0 3,7 73,1 6,3 2,8 0,8 0,5 0,4 0,7 65,0 1942 3,4 2,9 3,4 3,9 70,8 6,2 3,4 1,2 0,5 0,4 0,7 64,9 1943 3,9 3,1 3,6 5,3 66,3 7,1 4,4 1,2 0,4 0,5 0,7 64,9 1944 4,7 3,4 4,7 5,9 63,1 7,9 4,0 1,1 0,5 0,5 0,7 64,8 1945 5,1 4,2 5,3 6,1 61,5 7,2 4,0 1,3 0,5 0,5 0,8 64,8 1946 6,0 4,8 5,4 6,7 59,2 6,7 4,2 1,2 0,5 0,6 0,8 64,7 1947 6,3 4,6 6,0 7,4 56,7 7,0 4,7 1,3 0,6 0,5 1,0 64,7 1948 6,0 4,9 6,7 7,8 54,7 7,3 5,0 1,5 0,5 0,6 1,1 64,7 1949 5,8 5,4 6,9 8,6 52,3 7,9 5,4 1,4 0,6 0,6 1,1 64,7 1950 5,8 5,5 7,7 9,1 50,0 8,6 5,4 1,6 0,6 0,6 1,1 64,7 1951 6,5 6,3 8,1 9,4 47,8 8,3 1952 6,9 6,8 8,5 10,5 44,7 1953 7,8 6,6 9,5 10,5 1954 7,5 7,1 9,6 1955 7,6 6,6 1956 7,0

Källa: Pensionsmyndigheten, Orange rapport 2017.

Den första åldersgrupp som tar del av det reformerade pensionssystemet är de som är födda 1938. Av dessa var det 8,2 procent som ansökte om pension i 61–63 års ålder. 16 år senare har denna andel nästan tredubblats och utgör 24,2 procent för de födda 1954. Samtidigt innebär medellivslängdsökningen att pensionens månadsbelopp minskar eftersom den ska betalas ut mer än 16 månader längre än tidigare.

Motsvarande uppgifter uppdelade på kön visar även de på en kraftig minskning av pensionsuttaget vid 65 års ålder för både män och kvinnor (se figur 3.2). Det är framförallt det tidiga pensionsuttaget som ökat i omfattning mellan de som är födda 1938 och 1948. Ett tidigt pensionsuttag är inte samma sak som att man utträder från arbetskraften, en stor andel fortsätter att i någon grad

Bakgrund

100

förvärvsarbeta trots att de uppbär pension. Män tar oftare ut pension i åldrarna 61–64 år eller 66 år och senare än kvinnor. En anledning till att fler kvinnor tar ut pension just vid 65 års ålder är att fler kvinnor har sjukersättning och rätten till denna upphör vid 65 års ålder. En annan anledning är att fler kvinnor än män är berättigade till garantipension och den beviljas tidigast från och med 65-årsmånaden.

Figur 3.2 Ålder vid uttag av inkomstpension för födda 1938 och 1948 uppdelat på kön

Procent män och kvinnor som tar ut inkomstpension i tre olika åldersintervall.

Källa: Pensionsmyndigheten

Hitintills har pensionsuttaget redovisats per årskull, det finns även ett mått för ett visst års genomsnittliga pensioneringsålder och det kallas medelpensioneringsålder. För detta mått görs en justering så att det inte påverkas av att olika födelseårgångar är olika stora.

Figur 3.3 visar hur den återstående livslängden vid 65 års ålder och medelpensioneringsåldern har förändrats sedan 1998. Livslängden har ökat stadigt och 2016 är den 2 år högre än vad den var

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

1938 Kvinnor

1948 Kvinnor

1938 Män

1948 Män

61-64

65

66+

Bakgrund

101

år 19983. Medelåldern för uttag av ålderspension har i stället gradvis minskat och är 0,4 år lägre än vad den var 19984.

Figur 3.3 Förändringen av medelpensioneringsålder och återstående livslängden vid 65 års ålder från 1998 till 2016

Linjediagrammet visar den kumulativa förändringen av medelpensioneringsålder I och återstående livslängd vid 65 års ålder mätt i antal år från 1998 och framåt.

Källa: Pensionsmyndigheten, SCB och egna beräkningar.

Antal år med intjänande till pensionssystemet

Det genomsnittliga antalet intjänandeår till det allmänna pensionssystemet för personer födda i Sverige som tog ut inkomstpension under 2017 var 41,8 år. Män hade i genomsnitt drygt två fler intjänandeår än kvinnor. Spridningen i antalet intjänandeår är stor, men totalt sett hade cirka 80 procent av de som tog ut inkomstpension under 2017 fler än 40 intjänandeår (85,4 procent av männen respektive 74,9 procent av kvinnorna).

Antalet intjänandeår är inte liktydigt med hög pensionsbehållning. För att räknas som ett år med intjänande ska inkomsten varit

3 1998 var den återstående livslängden vid 65 års ålder 17,8 år. 4 Medelpensioneringsåldern var 64,9 år 1998.

-1,0 -0,5

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016

Återstående livslängd vid 65 års ålder Medelpensioneringsålder I

Bakgrund

102

högre än ett prisbasbelopp om intjänandet skedde under ATPsystemet och högre än 0,423 prisbasbelopp under det nuvarande pensionssystemet. Således leder även år med deltidsarbete till intjänandeår. Dessutom ger även småbarnsåren föräldrar pensionsrätt samt a-kasseinkomster, sjuk- och aktivitetsersättning, studier med studiestöd m.m. Ett intjänandeår behöver alltså inte vara samma sak som ett år med arbetsinkomster.

I figur 3.4 visas att antalet år med intjänad pensionsrätt är högre 2017 än 2004 för personer födda i Sverige. Männens antal intjänandeår ökade under perioden 2004–2009 för att därefter plana ut till 42,8 år. Kvinnornas har däremot ökat kontinuerligt fram till 2017 och ökningen är nästan 8 år sedan 2004. Skillnaden mellan män och kvinnor som är födda i Sverige har därmed minskat från 8 till 2 år.

Figur 3.4 Genomsnittligt antal intjänandeår för personer födda i Sverige som tog ut inkomstpension under året, för kvinnor och män samt totalt

Populationen som avses är personer födda i Sverige och för första gången tog ut minst 25 procent inkomstpension under året.

Källa: Medelpensioneringsålder och utträdesålder, m.m. Återrapportering enligt regleringsbrevet för 2018, Pensionsmyndigheten

Kvinnornas stora ökning av antalet intjänandeår beror till stor del på deras ökade deltagande i förvärvsaktivitet som inleddes på 1970-

30 32 34 36 38 40 42 44

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017

Kvinnor

Alla

Män

Bakgrund

103

talet. Kvinnor födda under de senaste decennierna har förvärvsarbetat och haft löneinkomster i större utsträckning än de i tidigare generationer.

Männens intjänandeår ökar under perioden 2004 till 2009 för att sedan plana ut till cirka 43 år. Ökningen och utplanandet kan till stor del förklaras av registertekniska orsaker. Intjänanderegistrets startår är 1960 så för de som är födda 1943 och tidigare saknas det uppgifter om ett eller flera år av intjänande för åldrarna 16–21 år. Den första årskull med intjänandeuppgifter från 16 års ålder är födda 1944 och de uppnådde 65 års ålder 2009, vilket är det år då männens antal intjänandeår börjat plana ut. Detta tyder på att antalet år med intjänad pensionsrätt förmodligen har legat tämligen konstant för män.

Utrikes födda som tog ut inkomstpension under 2017 hade i genomsnitt cirka 25 intjänandeår (se figur 3.5), vilket är 17 färre än inrikes födda. Den främsta anledningen till skillnaden är att många kommer till Sverige vid en ålder som gör att de inte har lika lång tid på sig att arbeta och tjäna in pensionsrätter. Dessutom kan det i många fall dröja flera år från ankomsten till Sverige innan man är etablerad på arbetsmarknaden. För utrikes födda är förhållandet mellan könen det omvända mot för inrikes födda, kvinnorna har mer intjänandeår än männen. En möjlig förklaring är att barnårsrätten, vilken kompenserar pensionen för den inkomstsänkning som kan uppstå under småbarnsåren, räknas som intjänandeår. Det går även att se att finanskrisen 2008 påverkade utrikes födda mer än inrikes födda, förmodligen på grund av den svagare kopplingen till arbetsmarknaden. Under krisåren gick fler personer med ett lägre antal intjänandeår i pension än innan krisen. Därefter återhämtade sig samhällsekonomin och antalet intjänandeår ökade men verkar ha stabiliserats på en lägre nivå än innan finanskrisen. En möjlig anledning till att utrikes födda kvinnor inte drabbades lika hårt under finanskrisen är att de i högre grad arbetar inom den offentliga sektorn.

Bakgrund

104

Figur 3.5 Genomsnittligt antal intjänandeår för personer utrikes födda som tog ut inkomstpension under året, för kvinnor och män samt totalt

Populationen som avses är personer födda utomlands och för första gången tog ut minst 25 procent inkomstpension under året.

Källa: Medelpensioneringsålder och utträdesålder, m.m. Återrapportering enligt regleringsbrevet för 2018, Pensionsmyndigheten

Inträdesålder

En annan viktig faktor som påverkar den framtida pensionen är inträdesåldern i arbetskraften. Den beräknas utifrån statistik över arbetskraftsdeltagandet under beräkningsåret och kan beskrivas som den ålder då människor inträder i arbetslivet om det givna årets förvärvsmönster i olika åldrar förblir konstant. Tillvägagångssättet liknar det man använder för att beräkna förväntad återstående livslängd men i det fallet utgår man i stället från beräkningsårets åldersspecifika dödlighet.

Inträdesåldern ökade gradvis från 19 till 20 år under perioden 1976–1990 (se figur 3.6). Under krisåren under det tidiga 1990talet ökade arbetslösheten kraftigt och det blev allt svårare för ungdomar att få jobb. Efter krisåren har inträdesåldern legat relativt konstant mellan 22–23 år. Kvinnors inträdesålder var lägre än männens innan 90-talskrisen för att därefter ligga cirka ett år

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017

Kvinnor

Alla

Män

Bakgrund

105

högre än männens. Den främsta anledningen till detta är att kvinnor studerar under längre tid och i större utsträckning än män.

Figur 3.6 Inträdesåldern i arbetskraften 1976–2017

Kvinnor och män

Källa: Pensionsmyndigheten

Ur pensionshänseende är det positivt att inträdesåldern inte har stigit nämnvärt sedan 90-talskrisen, samtidigt har inte medelpensioneringsåldern ökat utan tvärtom varit svagt sjunkande (se figur 3.3). Hade inträdesåldern varit sjunkande hade det inte existerat ett lika stort behov av att höja pensionsåldrarna, det finns dock få faktorer som talar för en lägre inträdesålder framöver.

Pensionsnivå och ekonomisk standard vid olika pensionsålder

En ökande medellivslängd leder till sjunkande pensionsnivåer om inte arbetslivet förlängs. Den inkomstgrundande allmänna pensionens nivå bestäms av de intjänade pensionsrätterna och hur länge man vid pensionsbeslutet förväntas betala ut dessa. Ökar den förväntade tiden som pensionär på grund av livslängdsökningar ger detta en lägre månatlig pensionsutbetalning än vid oförändrad livslängd. Detta skulle motverkas om människor valde att skjuta fram pensioneringstidpunkten. Att i stället förlänga arbetslivet genom

17 18 19 20 21 22 23 24

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Män

Kvinnor

Bakgrund

106

att påbörja det vid en lägre ålder är inte lika gynnsamt för pensionen. De intjänade pensionsrätterna till inkomstpensionen förräntas med inkomstutvecklingen i samhället så det är av liten betydelse när i livet den intjänas. En intjänad pensionsrätt till premiepensionen däremot, kan på lång sikt förväntas generera mer överavkastning ju tidigare den tjänas in. Det väger dock inte upp mot att förlänga arbetslivet i slutet och skjuta på pensionsuttaget och därmed minska livslängdens påverkan på pensionens storlek.

Livslängdens betydelse för pensionen

Om man gör ett tankeexperiment och antar att dagens pensionssystem existerat från 1910-talet och framåt kan man utifrån SCB:s historiska livslängdstabeller räkna ut hur den ökande medellivslängden hade påverkat inkomstpensionen. I figur 3.7 ser man hur pass mycket större eller mindre inkomstpensionen blir jämfört med förhållandena som gällde 1994 då riksdagen antog principerna för det reformerade pensionssystemet (se avsnitt 3.2.1).

De som skulle gått i pension på 1910-talet hade haft 43 procent högre inkomstpension än de som gjorde det 1994 om de gick i pension vid 65 års ålder. 26 procentenheter följer av den högre dödligheten efter 65 års ålder som skulle lett till lägre delningstal och 17 procentenheter på grund av högre arvsvinster eftersom fler avled i förvärvsaktiv ålder 1910 än 1994. År 2017 är i stället förhållandena de omvända. Den lägre dödligheten sedan 1994 leder till att inkomstpensionen är 17 procent lägre vid 65 års ålder än 1994. 13 procentenheter följer av den lägre dödligheten efter 65 års ålder och 4 procentenheter av den lägre dödligheten i förvärvsaktiv ålder.

Bakgrund

107

Figur 3.7 Livslängdens påverkan på inkomstpensionen 1911–2017

Procentuell skillnad i pension jämfört med de som gick i pension 1994 Delningstalsförändringen speglar livslängdsförändringarna som skett för de som är 65 år och äldre och arvsvinsterna förändringen i yrkesverksam ålder (23–64 år).

Källa: SCB och egna beräkningar.

Livslängdsökningen leder till ett behov av en höjd pensionsålder om man vill ha liknande pensioner som tidigare generationer. Samtidigt har den reella uttagsåldern för pension inte ökat nämnvärt utan varierat mellan 64,5–65 års ålder under de senaste tio åren5.

Pensionsnivå vid olika pensionsålder

Två individuellt påverkbara faktorer är av betydelse för den inkomstgrundade allmänna pensionens storlek: summan av de intjänande pensionsrätterna och åldern vid pensionsuttaget. Övriga faktorer såsom indexering, balansering och arvsvinster är systemfaktorer som den försäkrade inte kan styra över. Figur 3.8 visar

5 Pensionsmyndighetens svar på regeringsuppdrag: Medelpensioneringsålder och utträdesålder, m.m. PID166267.

-20% -10% 0% 10% 20% 30% 40% 50%

2017

2011-2015 2006-2010 2001-2005 1996-2000 1991-1995 1986-1990 1981-1985 1976-1980 1971-1975 1961-1970 1951-1960 1941-1950 1931-1940 1921-1930 1911-1920

Delningstal Arvsvinster

Bakgrund

108

2017 års medianbelopp för inkomst- och tilläggspension för olika uttagsåldrar. Medianbeloppet, de svarta staplarna, ökar med stigande pensionsålder förutom för 65 års ålder som är lägre än 64 års belopp. Det beror på att man inte kan beviljas bostadstillägg eller garantipension förrän 65-årsmånaden. De som är eller har varit berättigade till dessa förmåner har haft lägre pensionsgrundande inkomster under sitt yrkesliv vilket därmed drar ner medianbeloppet för de som tar ut pension vid 65 års ålder. Dessutom upphör rätten till sjukersättning och a-kassa vid denna ålder och dessa är oftast lägre än löneinkomster. De gråa staplarna i figur 3.8 visar inkomst- och tilläggspensionen för ett typfall med 2018 års medianinkomst, 31 000 kronor, som börjar sitt yrkesliv vid 23 års ålder och arbetar fram till 61–70 års ålder. Typfallet har en högre inkomst- och tilläggspension förutom vid 66 och 67 års ålder då medianbeloppet i stället är högre. Det tyder på att de som går i pension vid dessa åldrar antingen har haft högre inkomster än medianpersonen eller att de har haft en lägre inträdesålder än typfallets 23 år och därmed ett längre arbetsliv. Motsatsen, då medianbeloppen i stället är lägre än typfallets inkomst- och tilläggspension, indikerar antingen lägre inkomst än medianpersonen eller ett kortare arbetsliv.

Bakgrund

109

Figur 3.8 Nivå av inkomst- och tilläggspension och antal personer för olika uttagsålder för 2017

Diagrammet visar medianbeloppet av den sammanlagda inkomst- och tilläggspensionen (vänster axel) för olika åldrar för nyblivna pensionärer 2017. De gråa staplarna visar typfallens inkomst- och tilläggspension (vänster axel) vid samma ålder givet en medianpersons lön på 31 000 kr per månad och en inträdesålder på 23 år. Linjen visar uttagsåldern för nyblivna pensionärer 2017 (höger axel). Pensionsbeloppen är bruttobelopp.

Källa: Pensionsmyndigheten och egna beräkningar med typfallsmodellen.

Om fler går i pension i högre åldrar får det en direkt effekt på inkomstpensionsnivån. För typfallet blir den cirka 7–8 procent högre för varje år av arbete och uppskjuten pension.

3.1.4 Demografiska utmaningar

Liksom många andra utvecklade länder står Sverige inför stora demografiska utmaningar i framtiden. Anledningarna till detta är främst den ökande medellivslängden i kombination med en minskad befolkning i förvärvsaktiv ålder. Ökande födelsetal skulle på längre sikt kunna motverka denna utveckling. En annan motverkande faktor som verkar på kortare sikt är om fler personer i yrkesverksam ålder flyttar till Sverige. Trots en hög nettoinvand-

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

61 62 63 64 65 66 67 68 69 70

Medianbelopp

Typfall

Antal

Bakgrund

110

ring under de senaste åren har emellertid inte den minskande försörjningskvoten påverkats (se figur 3.9).

Figur 3.9 Försörjningskvoten för äldre 1960–2017 och prognos enligt SCB:s befolkningsframskrivning 2018–2060

Försörjningskvoten beräknas som antalet personer 20–64 år dividerat med antalet personer 65 år och äldre.

Källa: SCB och egna beräkningar.

Försörjningskvoten för äldre visar hur pass många personer i befolkningen som är i yrkesverksam ålder i relation till antalet äldre. År 1960 var det mer än 4,5 personer i yrkesverksam ålder per äldre, 2017 har denna kvot sjunkit till 2,8. SCB:s befolkningsframskrivning visar en stadigt sjunkande kvot till strax över 2 personer i yrkesverksam ålder per äldre 2060. En alltför låg försörjningskvot gör det svårare att behålla dagens nivå av välfärd eftersom det finns en mindre andel personer i yrkesverksam ålder som kan sköta de äldres vård och omsorg. Givet att inträdesåldern på arbetsmarknaden förblir mer eller mindre oförändrad i framtiden kommer det krävas att människor stannar längre i arbete för att undvika en ökning av försörjningsbördan.

0 0,5

1 1,5

2 2,5

3 3,5

4 4,5

5

1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 2035 2040 2045 2050 2055 2060

Försörjningskvot

Prognos

Bakgrund

111

För att bibehålla nuvarande personaltäthet inom välfärdssektorn behövs 200 000 fler anställda 2026 jämfört med 20166, dessutom behöver man ersätta knappt 300 000 personer som går i pension. Den genomsnittliga avgångsåldern inom välfärdssektorn var 64 år 2016. Om den höjdes med 2 år skulle det minska det kommande rekryteringsbehovet på grund av pensionsavgångar med 50 000 personer.

Under de senaste åren har det även blivit allt svårare för företagen att rekrytera medarbetare7. År 2017 försökte företagen i genomsnitt att rekrytera 7,5 medarbetare och lyckades rekrytera 5,5. Detta innebär att nästan var fjärde rekrytering misslyckades. Även i konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometer rapporterar fler företag än någonsin att de har brist på arbetskraft8.

Ett förlängt arbetsliv är alltså av stor betydelse inte bara för att motverka sjunkande pensionsnivåer utan också för att uppnå en rimlig försörjningskvot och därmed ett uthålligt välfärdssystem.

3.2 Gällande regelverk m.m.

3.2.1 Pensionsreformen

Pensionsreformen har sin grund i den blocköverskridande överenskommelse om ett reformerat pensionssystem som träffades i januari 1994. Några månader senare avlämnade Pensionsarbetsgruppen betänkandet Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) som våren 1994 resulterade i princippropositionen Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250). Efter att propositionen antagits utsågs en Genomförandegrupp med företrädare för de partier som ställt sig bakom de antagna riktlinjerna. Gruppens uppdrag var att arbeta fram de närmare detaljerna för en pensionsreform. Den 8 juni 1998 förverkligades pensionsreformen genom att riksdagen antog de båda propositionerna Inkomstgrundad ålderspension, m.m. (prop. 1997/98:151) och Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152.). Genomförandegruppen

6 Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden, 2018, Sveriges Kommuner och Landsting. 7 Rekryteringsenkäten 2018, Svenskt Näringsliv. 8 Konjunkturbarometern oktober 2018, tidsserien för arbetskraftsbrist startar 1991.

Bakgrund

112

avslutade sitt arbete i samband med valet 2006. Den 11 december 2007 inrättades i stället Pensionsgruppen med uppdrag att värna överenskommelsen och att vårda pensionsreformen och dess grundläggande principer.

Pensionsreformens huvudlinjer kan sammanfattas enligt följande:

 Ett offentligt, generellt och obligatoriskt pensionssystem utgör grunden för den enskildes pensionsskydd. Ålderspensionssystemet ska vara finansiellt avskilt från övriga delar av socialförsäkringen.

 Ålderspensionen ska relatera till den enskildes inkomster under hela den förvärvsverksamma delen av livet och kompletteras av ett grundskydd för dem som inte kunnat tjäna in någon eller bara en låg inkomstrelaterad pension.

 Den inkomstgrundade delen av ålderspensionen ska baseras på livsinkomstprincipen, dvs. alla den enskildes inkomster upp till ett visst tak – under förutsättning att de överstiger ett visst årligt gränsbelopp – under hela förvärvslivet grundar pensionsrätt och väger lika tungt oberoende av när de tjänats in.

 Pensionssystemet är till sin natur avgiftsbestämt vilket innebär att de pensionsförmåner som betalas ut motsvarar de avgifter som betalats in till systemet av eller för den enskilde. Pensionen utbetalas på lika villkor till män och kvinnor trots skillnaden i genomsnittlig livslängd.

 Den inkomstgrundade delen av ålderspensionen består av två olika delar: inkomstpension och premiepension.

 Inkomstpensionen finansieras som ett fördelningssystem, dvs. de pensionsavgifter som betalas in ett visst år används för att finansiera de inkomstpensioner som betalas ut samma år.

 Premiepensionen finansieras som ett premiereservsystem, dvs. de pensionsavgifter som betalas dit sparas (fonderas) till den enskildes framtida premiepension.

Bakgrund

113

 Till ålderspensionssystemet tas ut en avgift om 18,5 procent9 av den enskildes pensionsunderlag. Av denna avgift förs vad som motsvarar 16 procentenheter till inkomstpensionssystemet och 2,5 procentenheter till premiepensionssystemet.

 De löpande kostnaderna för inkomstpensionerna ska vara kopplade till den samhällsekonomiska tillväxten, så att pensionssystemet är följsamt till inkomstutvecklingen i samhället. Systemet ska också vara följsamt till förändringar i befolkningens medellivslängd.

 Det ska finnas stor flexibilitet och valfrihet för enskilda individer – från 61 års ålder men utan övre åldersgräns – när det gäller uttag av hela eller delar av ålderspensionen.

3.2.2 Det allmänna ålderspensionssystemet

Ålderspensionssystemet i Sverige utgörs dels av inkomstgrundade pensionsförmåner och dels av ett grundskydd. De inkomstgrundade förmånerna är inkomstpension och premiepension. Grundskyddet utgörs i sin tur av garantipension och tilläggsförmånerna bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Pensionssystemet har fasats in successivt sedan införandet den 1 januari 1999 så att personer födda före 1954 fortfarande får delar av sin pension från det tidigare ATP-systemet. Yngre åldersgrupper får hela sin pension enligt de nya reglerna.

3.2.3 Intjänande

Pensionsgrundande inkomster

Inkomstgrundad ålderspension baseras på individens samlade livsinkomst. Pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft inkomst av anställning

9SOU 1994:20 s. 209 redovisar att en avgiftsnivå på 18,5 procent av förvärvsinkomsten ger en ålderspension om cirka 60 procent av slutlönen för en person med drygt 40 intjänandeår, vid en reallönetillväxt om 1,5 procent per år och med då rådande medellivslängd.

Bakgrund

114

eller annat förvärvsarbete. Pensionsrätt fastställs på 18,5 procent10av pensionsunderlaget upp till intjänandetaket om 7,5 inkomstbasbelopp, varav 16 procentenheter ger rätt till inkomstpension och 2,5 procentenheter ger rätt till premiepension. Det finns ingen övre eller undre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt.

Pensionsgrundande belopp

Pensionsgrundande belopp (PGB) kompenserar för frånvaro från arbetslivet under vissa specifika perioder i livet. Detta gäller under tid med små barn, sjuk- eller aktivitetsersättning, studier samt allmän värnplikt. I dessa situationer fastställs ett pensionsgrundande belopp som tillsammans med PGI också ingår i pensionsunderlaget och därför ger ytterligare pensionsrätt.

Pensionsgrundande belopp vid barnår

PGB kan tillgodoräknas en förälder under barnets fyra första levnadsår givet att vissa grundläggande villkor uppfylls. Ett av dessa är att föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret.

Rätten att tillgodoräknas PGB för barnår får i vissa fall överlåtas till en annan person om en förälder avlider. För att detta ska vara möjligt krävs att mottagaren har haft nära relation både till överlåtaren och till barnet. Dessutom får mottagaren inte ha varit äldre än 64 år under intjänandeåret.

Det finns tre olika metoder för att beräkna PGB för barnår. Den försäkrade tillgodoräknas PGB enligt den mest förmånliga metoden.

1. Det pensionsgrundande beloppet blir en utfyllnad upp till den inkomst den försäkrade hade året innan barnets födelse eller adoption.

10 Den pensionsgrundande inkomsten utgörs av förvärvsinkomsten minskad med avdrag för den allmänna pensionsavgiften, dvs. 93% (100–7) av förvärvsinkomsten. Avgifterna till pensionssystemet uppgår därmed inte till 18,5 utan endast till 17,21% (0,93*18,5) av förvärvsinkomsten. Detta får till följd att ålderspensionen inte uppgår till den nivå som angavs i SOU 1994:20, dvs. 60 procent av förvärvsinkomsten.

Bakgrund

115

2. Det pensionsgrundande beloppet blir en utfyllnad upp till en lön som motsvarar 75 procent av genomsnittsinkomsten för alla försäkrade som är mellan 16–64 år.

3. Det pensionsgrundande beloppet ger ett fast tillägg som motsvarar ett inkomstbasbelopp.

Pensionsgrundande belopp vid sjuk- eller aktivitetsersättning

PGB tillgodoräknas en försäkrad för varje månad som denne erhåller inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Vid beräkningen utgår man från den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen. Antagandeinkomsten minskas med 7 procent och PGB beräknas till skillnaden mellan den minskade antagandeinkomsten och den inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättningen.

Pensionsgrundande belopp vid studier och plikttjänstgöring

Den del av studiemedlen som består av studiebidrag berättigar också till PGB. Detta ska motsvara 138 procent av det studiebidrag som den studerande mottagit under året.

Vid plikttjänstgöring beräknas PGB för varje dag den försäkrade tjänstgjort och fått dagersättning. Beloppet per dag ska motsvara hälften av genomsnittsinkomsten under intjänandeåret för försäkrade som var mellan 16–64 år, delat med 365.

3.2.4 Inkomstpension

Inkomstpension betalas ut efter ansökan och tidigast från 61 års ålder. Den försäkrade väljer själv om hela pensionen ska utbetalas eller endast delar av den i valfritt antal fjärdedelar och kan senare även ändra uttagsnivån under tiden som pensionär. Ändringar av uttagsnivån påverkar storleken av den framtida pensionen.

Beräkningen av inkomstpensionen utgår från den försäkrades aktuella pensionsbehållning vilken i sin tur har grundats på de pensionsrätter som har tjänats in. Pensionsbehållningen omräknas

Bakgrund

116

årligen utifrån eventuella ytterligare pensionsrätter, tilldelade arvsvinster, indexering och avdrag för förvaltningskostnader.

Inkomstpensionens årsbelopp beräknas genom att pensionsbehållningen divideras med ett delningstal. Det innebär att den pensionsbehållning som en person har tjänat in under sin förvärvsaktiva tid ska fördelas på så många år som motsvarar den genomsnittligt återstående livslängd som gäller för personer i den pensionsberättigades ålder. Genom delningstalet tillgodoräknas den pensionsberättigade även en viss framtida tillväxt och framtida arvsvinster. Tjänar personen in ytterligare pensionsrätter räknas pensionen automatiskt om med hänsyn till dessa.

Från det att inkomstpension börjar tas ut, indexeras pensionen årligen genom att den följer de förvärvsarbetandes genomsnittliga inkomstutveckling minskat med den lagreglerade förskottsräntan om 1,6 procentenheter som jämnar ut pensionen under utbetalningstiden. I sådana fall då pensionssystemets tillgångar understiger dess samlade skulder aktiveras automatiskt den så kallade balanseringen. Balanseringen begränsar indexeringen av pensionsrätter och utgående pensioner till dess att systemet återfår ett positivt balanstal. Balanseringen aktiverades för första gången 2010, efter finanskrisen, men upphörde under 2018.

3.2.5 Premiepension

Precis som för inkomstpensionen gäller att premiepension betalas ut efter ansökan och tidigast från 61 års ålder i valfritt antal fjärdedelar.

Premiepensionen är den delen av den inkomstgrundande ålderspensionen som var och en själv får placera i fonder. Den enskilde kan själv välja kapitalförvaltare och fonder på ett stort fondtorg som Pensionsmyndigheten administrerar. För den som avstår från att själv välja fonder placeras pensionsmedlen i Sjunde AP-fondens AP7 Såfa, som 2010 ersatte Premiesparfonden som det förvalda alternativet i premiepensionssystemet. AP7 Såfa är en fondportfölj med en aktiefond och en räntefond som kombineras enligt en livscykelprofil som ger en lämplig risknivå utifrån spararens ålder.

När premiepension börjar utbetalas väljer spararen om pensionsmedlen även fortsatt ska vara placerade i fonder som

Bakgrund

117

spararen själv väljer eller om pensionsmedlen i stället ska förvaltas av Pensionsmyndigheten i en traditionell livförsäkring. Även premiepensionen utjämnas under utbetalningstiden med hjälp av förskottsränta som fastställs utifrån Pensionsmyndighetens antaganden om den framtida avkastningen i premiepensionssystemet.

3.2.6 Garantipension

Garantipensionen syftar till att ge en grundtrygghet till den som aldrig haft några inkomster. Garantipension betalas även som en utfyllnad till den som av olika anledningar inte har tjänat ihop en tillräcklig inkomstgrundad ålderspension under sitt arbetsliv. För att få full garantipension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige under minst 40 år mellan 16–64 års ålder. För de som har bott en kortare tid i landet, men dock minst tre år, ges garantipensionen med 1/40 per år. Garantipension kan betalas ut först från det att den försäkrade fyller 65 år.

Garantipensionen påverkas även av individens civilstånd på så sätt att ogifta (och likställda med ogifta) får högre garantipension än gifta (och likställda med gifta).11 Full garantipension (basnivå) är 1,9 prisbasbelopp för den som är gift och likställd med gift och 2,13 prisbasbelopp för en ogift och likställd med ogift person (7 204 kronor respektive 8 076 kronor per månad 2018). För den som helt saknar inkomstgrundad pension är den årliga garantipensionen lika med basnivån. För den som har tjänat in inkomstgrundad pension avtrappas basnivån beroende på den inkomstgrundade pensionens storlek.

För en försäkrad som tar ut sin inkomstpension före 65 års ålder, så kallar tidigt uttag, eller skjuter upp uttaget av inkomstpensionen, beräknas garantipensionen alltid som om den försäkrade börjat ta ut inkomstpensionen den månad då han eller hon fyller 65 år.

11 Med likställd med ogift menas en gift person som stadigvarande lever isär från sin make. Med likställd med gift menas att en person sammanbor med någon som denne har eller har haft barn med eller tidigare varit gift med. Se 65 kap.1 och 2 §§ SFB.

Bakgrund

118

Översyn av garantipensionens konstruktion ur ett internationellt perspektiv

Den 4 oktober 2018 utsågs en särskild utredare med uppdraget att analysera och lämna förslag till hur garantipension och garantipension till omställningspension bör konstrueras och regleras i socialförsäkringsbalken (Dir 2018:106). Utredaren ska bland annat:

 analysera hur garantipensionen bör konstrueras till följd av den rättsliga utvecklingen och utarbeta nödvändiga författningsförslag, och

 utreda om krav på uppehållsrätt bör införas för rätt till garantipension, garantipension till omställningspension samt sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning och utarbeta nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska redovisas senast den 29 november 2019.

3.2.7 Bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd

Till pensionssystemets grundskydd hör, förutom garantipension, även tilläggsförmånerna bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd.

Bostadstillägg (BT) är ett skydd mot höga bostadskostnader för pensionärer med låga inkomster och låg förmögenhet. Stödet riktas därmed mot ett mer begränsat antal pensionärer än de med garantipension. Bostadstillägget är skattefritt och kan betalas ut från det att den försäkrade fyller 65 år. Inkomster som påverkar storleken på bostadstillägget beräknas i princip enligt skatterättsliga regler. Som inkomst räknas inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital. Även vissa skattefria inkomster ingår i beräkningen. Endast hälften av arbetsinkomsten beaktas. Tillägg görs för den sökandes förmögenhet.

Även bostadstillägget påverkas av den försäkrades civilstånd. Sambor likställs med makar och gifta som lever stadigvarande åtskilda ska i vissa fall likställas med ogifta (100 kap. 3 och 4 §§ SFB). Maximalt uppgår bostadstillägget till 96 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 5 000 kronor för ogifta och 2 500 kronor för gifta. Om bostadskostnaden överstiger dessa belopp beaktas 70 procent av den överskjutande

Bakgrund

119

bostadskostnaden per månad upp till 5 600 kronor för den som är ogift och 2 800 kronor för den som är gift

Särskilt bostadstillägg (SBT) kan betalas ut till den som har bostadstillägg. Detta sker i de fall där den sökandes inkomst, efter avdrag för skälig bostadskostnad, understiger skälig levnadsnivå. Inkomsterna beräknas efter avdrag för skatt.

Äldreförsörjningsstöd (ÄFS) tillgodose det grundläggande försörjningsbehovet för bosatta i Sverige som har fyllt 65 år och som inte har sin försörjning tryggad genom allmän ålderspension eller andra inkomster. Äldreförsörjningsstödet kan därmed ses som det yttersta skyddsnätet för den äldre delen av befolkningen. ÄFS betalas ut till den ålderspensionär vars inkomster, efter avdrag för skälig bostadskostnad, understiger skälig levnadsnivå. Bostadskostnaden och inkomsterna beräknas på liknande sätt som för SBT. För gifta ålderspensionärer utgörs inkomsten för var och en av makarna av hälften av deras sammanlagda inkomster. Detsamma gäller för makarnas bostadskostnader.

3.3 Övriga socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen

Socialförsäkringen med närmare 50 förmåner utgör en central del av det svenska välfärdsystemet. Socialförsäkringen ökar medborgarnas ekonomiska trygghet vid en rad olika situationer i livet såsom föräldraskap, skador i arbetslivet, sjukdom och ålderdom. Pensionsmyndigheten administrerar och betalar ut pensioner och andra stöd till äldre och efterlevande. Övriga socialförsäkringar administreras och betalas ut av Försäkringskassan. I socialförsäkringsbalken (SFB) finns ca 80 bestämmelser som innefattar åldersfaktorn 60, 61, 64, 65, 67 och 70 år.

Arbetslöshetsförsäkringen syftar till att skapa ekonomisk trygghet vid arbetslöshet under omställningstiden till nytt arbete. Försäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar. Den består av två delar. En allmän del, grundförsäkringen, och en frivillig del som ger ersättning baserad på den sökandes inkomst, inkomstbortfallsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen administreras av 27 arbetslöshetskassor, vilka som utgångspunkt riktar sig till vissa yrkesgrupper eller branscher.

Bakgrund

120

Även i regelverket för arbetslöshetsförsäkringen finns flera pensionsrelaterade åldersbestämmelser. Rätten till arbetslöshetsersättning upphör enligt 22 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år. Enligt 34 § l agen (1997:239) om arbetslöshetskassor upphör r ätten att bli medlem vid månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 65 år.

Ett medlemskap i en arbetslöshetskassa är av avgörande betydelse för vilken ersättning en arbetssökande kan få vid arbetslöshet. Det har därför ansetts lämpligt att rätten till inträde i en arbetslöshetskassa överensstämmer med åldersgränsen för rätt till dagpenning (se prop. 2017/18:73 s. 23 f). Enligt 36 § lagen om arbetslöshetskassor upphör medlemskapet i en arbetslöshetskassa utan uppsägning den dag medlemmen fyller 65 år. Av bestämmelsen i 34 § samma lag framgår också övriga krav för medlemskap. Den som ansöker om medlemskap ska förvärvsarbeta och uppfylla villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som inte arbetar har rätt att bli medlem om han eller hon uppfyllde villkoren när han eller hon senast arbetade. Rätt att bli medlem har dock inte den som redan är medlem i en annan arbetslöshetskassa.

3.4 Åldersgränser i etableringslagen och lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare (etableringslagen) reglerar det statliga ansvaret för etableringsinsatser för nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) och deras anhöriga. Arbetsförmedlingen ansvarar enligt lagen för att nyanlända invandrare erbjuds insatser som syftar till att underlätta och påskynda deras etablering i arbets- och samhällslivet. Lagen gäller för nyanlända som har fyllt 20 men inte 65 år.

I lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare finns bestämmelser om kommuners ansvar för att erbjuda samhällsorientering. Målgruppen är vidare än etablerings-

Bakgrund

121

lagens målgrupp och omfattar utöver nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl och deras anhöriga även andra anhöriginvandrare. Lagen omfattar personer som har fyllt 18 men inte 65 år.

3.5 Anställningsskydd

Lagen (1982:20) om anställningsskydd (LAS) tillämpas på arbetstagare i alla åldrar inom såväl den privata som den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. I lagen finns på några ställen en åldersgräns vid 67 år, den så kallade LAS-åldern.

Avtal om tidsbegränsad anställning får enligt 5 § LAS träffas när arbetstagaren har fyllt 67 år. Vidare gäller enligt 32 a § LAS att en arbetstagare har rätt att kvarstå i anställningen till utgången av den månad då han eller hon fyller 67 år om inte annat följer av lagen. Regeln går inte att avtala bort och innebär att kollektivavtalsbestämmelser och villkor i individuella avtal är ogiltiga om de föreskriver att en anställning ska upphöra före 67 års ålder. Vidare gäller enligt 33 § första stycket att en arbetsgivare som vill att en arbetstagare ska lämna sin anställning vid 67 års ålder, ska ge skriftligt besked om detta minst en månad i förväg. Enligt 33 § tredje stycket har en arbetstagare som har fyllt 67 år inte rätt till längre uppsägningstid än en månad och inte heller företrädesrätt enligt 22, 23, 25 eller 25 a §§ samma lag.

När arbetstagaren uppnår 67 års ålder har arbetsgivaren således rätt att utan uppsägning skriftligen meddela arbetstagaren att han eller hon ska lämna sin anställning. Ett sådant besked medför att anställningen upphör vid utgången av den angivna månaden. Något krav på saklig grund för uppsägningen finns inte. Detta upphörande av anställningsskyddet vid 67 år kallas ibland för ”fönstret”.

Om arbetsgivaren inte lämnar besked till arbetstagare om att arbetsgivaren önskar att arbetstagaren ska lämna anställningen vid 67 års ålder fortsätter anställningen.

Bakgrund

122

3.6 Åldersgränser i studiestödssystemet

Regler om studiestöd finns i studiestödslagen (1999:1395). Lagen innehåller ett stort antal åldersrelaterade bestämmelser. Här anges exempelvis att studiemedel beviljas längst till och med det år då den studerande fyller 56 år och att rätten att få studielån begränsas från 47 års ålder enligt en så kallad lånetrappa. Vidare anges att studielån återbetalas under som längst 25 år dock längst till dess att låntagaren fyller 60 år. Kvarvarande studielån avskrivs vid 67 års ålder.

I lagen (2017:527) om studiestartsstöd anges att studiestartstöd, som också är ett studiestöd, lämnas längst till och med 56 års ålder.

3.7 Pensionsrelaterade åldersgränser i skattesystemet

Förhöjt grundavdrag

Grundavdrag är i praktiken den lägsta gräns där en inkomsttagare börjar betala inkomstskatt. Grundavdraget beräknas på summan av inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet efter allmänna avdrag. Sedan den 1 januari 2009 finns ett s.k. förhöjt grundavdrag. Det förhöjda grundavdraget syftar till att förbättra de ekonomiska villkoren för personer som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år. Regleringen innebär att det förhöjda grundavdraget uppgår till grundavdragsbeloppet med tillägg av ett särskilt belopp som anges för vissa inkomstintervall.

Förhöjt jobbskatteavdrag

Jobbskatteavdraget är en skattelättnad i form av en skattereduktion för arbetsinkomster, till exempel lön och inkomst av aktiv näringsverksamhet. Den som vid beskattningsårets ingång är 65 år eller äldre får ett jobbskatteavdrag med en annan utformning än den för yngre personer.

Bakgrund

123

Skattereduktion för kommunal fastighetsavgift

Den som äger en småhusfastighet betalar varje år fastighetsavgift. Avgiften är 0,75 procent av taxeringsvärdet upp till ett indexbundet takbelopp som för 2019 ligger på 8 049 kronor. En reduktionsregel gäller för den som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år. Regeln begränsar den fastighetsavgift som ska betalas för den avgiftsskyldiges permanentbostad till 4 procent av summan av beskattningsbar förvärvsinkomst och överskott i inkomstslaget kapital. Avgiften kan dock inte bli lägre än ett belopp som 2019 uppgår till 3 175 kronor. Motsvarande regler finns också för personer som under beskattningsåret har fått sjuk- eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Skattereduktion för hushållsarbete

Den som anlitar någon för hushållsarbete kan medges skattereduktion med 50 procent av arbetskostnaden upp till 25 000 kronor per år (rutavdrag). Den som fyllt 65 år vid beskattningsårets ingång kan medges skattereduktion med upp till 50 000 kronor per år.

Avdragsrätt socialavgifter och särskild löneskatt

Socialförsäkringssystemet finansieras främst av socialavgifter. Socialavgifter tas ut i form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och egenavgifter betalas främst av den som bedriver aktiv näringsverksamhet. Utöver socialavgifterna tas allmän löneavgift ut på samma avgiftsunderlag som arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Arbetsgivaravgifterna tillsammans med den allmänna löneavgiften är under 2019 sammanlagt 31,42 procent av den bruttolön som utbetalas. Lön och annan ersättning till anställda som har fyllt 65 år och är födda efter 1937 är pensionsgrundande men inte förmånsgrundande i övrigt i socialförsäkringssystemet. För personer som är födda efter 1937 och vid beskattningsårets ingång är 65 år eller äldre betalar arbetsgivaren därför endast ålderspensionsavgift (10,21 procent) och särskild löneskatt (6,15 procent) sammantaget

Bakgrund

124

16,36 procent vilket leder till att lönekostnaderna sjunker kraftigt det år den anställde fyller 66 år.

Den som driver aktiv näringsverksamhet betalar själv sina socialavgifter i form av egenavgifter. Full egenavgift tillsammans med allmän löneavgift är under 2019 28,97 procent av avgiftsunderlaget. Avgiften hanteras som en kostnad i verksamheten. För aktiva näringsidkare som är 65 år eller äldre vid beskattningsårets ingång och är födda efter 1937 gäller att de endast betalar ålderspensionsavgiften på 10,21 procent och särskild löneskatt på 6,15 procent det vill säga totalt 16,36 procent i socialavgift på inkomst av aktiv näringsverksamhet.

3.8 Åldersgränser för tjänstepensioner och andra kollektivavtalade ersättningar

Tjänstepensionen utgör ett viktigt komplement till den allmänna pensionen och höjer den ekonomiska standarden för pensionärer. Mycket tyder dessutom på att tjänstepensionen kommer bli än viktigare för pensionärernas försörjning i framtiden. De allra flesta får avsättning till tjänstepensionen. Enligt en undersökning som Inspektionen för socialförsäkringen har gjort avseende åren 2001– 2014 ligger täckningsgraden mellan 96 och 97 procent bland anställda12. Den är i regel runt 2 procentenheter högre för kvinnor än för män. I den offentliga sektorn får alla anställda avsättningar till tjänstepension genom kollektivavtal. I den privata sektorn finns det däremot företag som saknar kollektivavtal. Då beror de eventuella pensionsavsättningarna på överenskommelser mellan arbetsgivare och anställda. Bland privatanställda ligger tjänstepensionernas täckningsgrad runt 94 procent under den undersökta perioden.

Samtliga pensionsavtal har åldersgränser som hänger samman med de åldersgränser som finns i det allmänna pensionssystemet. Flera avtal har också 65 år som en formell pensionsålder13. Åldersgränser förekommer också i skattelagstiftningens bestämmelser om

12 Vem får avsättningar till tjänstepension? En analys av tjänstepensionernas täckningsgrad baserad på deklarationsuppgifter. Rapport 2018:15 13 ISF; Utvecklingen av kollektivavtalade ersättningar sedan 2000-talets början. En redovisning av kollektivavtalade ersättningar som kompletterar den allmänna socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Rapport 2018:14

Bakgrund

125

arbetsgivaren avdragsrätt för tjänstepensionsavsättningar. Dessa åldersgränser omfattas inte av detta lagstiftningsprojekt.

Inom det statliga avtalsområdet gäller en helt avgiftsbaserad tjänstepension, PA 16 avdelning I, för de som är födda 1988 och senare. Pensionen kan tas ut tidigast från 61 års ålder och betalas ut per automatik vid 70 års ålder om den inte tagits ut innan dess. För de som är födda före 1988 gäller andra avtal (PA 91 och PA 03). Pensionsåldern i dessa avtal är 65 år och det är möjligt att göra förtida uttag från 61 års ålder.

Även inom det kommunala avtalsområdet finns två olika tjänstepensionsplaner. En helt avgiftsbestämd tjänstepension, AKAP-KL gäller för födda 1986 eller senare. De som är födda 1985 eller tidigare tjänar in pension enligt ett äldre avtal, KAP-KL med både avgifts- och förmånsbestämda delar. Det finns ingen fastslagen pensionsålder i något av dessa tjänstepensionsavtal. Den förmånsbestämda pensionen i KAP-KL reduceras om den tas ut före 65 års ålder och höjs om den tas ut efter 65 års ålder. Pensionen kan betalas ut från lägsta ålder för uttag av allmän pension. Den avgiftsbestämda delen i KAP-KL och pensionen enligt AKAP-KL kan tas ut från 55 års ålder. Utbetalningen sker automatiskt vid 67 års ålder om den anställde inte har gjort något annat val. I AKAP-KL är avgiften 30 procent av pensionsgrundande lön över 30 inkomstbasbelopp före den i 32 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd, LAS, angivna åldern (för närvarande 67 års ålder).

Tjänstepensionen för privat anställda tjänstemän (ITP1) är helt avgiftsbaserad och gäller de som är födda 1979 eller senare. Ålderspensionen i ITP1 tjänas in mellan 25 och 65 års ålder. För tjänstemän födda 1978 eller tidigare gäller ett huvudsakligen förmånsbaserat system, ITP2. Ålderspensionsförmåner kan tjänas in mellan 28 och 65 års ålder. I både ITP1 och ITP2 är pensionsåldern 65 år, men pensionen kan tas ut från 55 års ålder. Det finns ingen övre åldersgräns för uppskjutet uttag.

För privat anställda arbetare gäller tjänstepensionsavtalet SAFLO, som är en helt avgiftsbaserad pension. Avgifterna tjänas in från 21 års ålder 2001. Pensionsåldern är 65 år, men pensionen kunde tas ut från 55 års ålder.

Bakgrund

126

Avtalsförsäkringar vid arbetslöshet

Åldersgränser som direkt eller indirekt hänger samman med åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet finns också i de kollektivavtalade försäkringsavtal som reglerad ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsskada.

Statligt anställda som blir uppsagda kan exempelvis få a-kassaförstärkning för inkomstdelar överstigande taket i arbetslöshetsförsäkringen fram till 61 års ålder. Särskild pensionsersättning kan betalas ut till personer i 62 till 65 års ålder som blir uppsagd på grund av arbetsbrist, avgår frivilligt, så att annan uppsagd kan kvarstå i arbete eller säger upp sig själv vid lokalisering

Genom omställningsavtal KOM-KL kan arbetstagare inom kommun och landsting få omställningsinsatser eller särskild omställningsersättning upp till 65 års ålder. Också inom det kommunala avtalsområdet lämnas kompensation för inkomstförlust över taket i arbetslöshetsförsäkringen. Det finns också en särskild ersättning för äldre arbetstagare som kan lämnas från 61 till 65 års ålder om den uppsagde varit anställd i minst 10 år.

Den största trygghetsfonden för privatanställda tjänstemän är TRR Trygghetsrådet. TRR lämnar avgångsersättning, AGE, och hjälper till med omställning. För att få AGE krävs bland annat att den anställde fyllt 40 år, blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och är arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Ersättningstiderna varierar med åldern och är längst för de som har fyllt 60 år.

Försäkring om avgångsbidrag, AGB, är en avtalsförsäkring som täcker arbetare som är anställda inom Svenskt Näringslivs och LO:s avtalsområde. AGB ger inte periodisk ersättning utan lämnas som ett engångsbelopp. AGB kan lämnas till personer mellan 40 och 64 år. Bidragets storlek varierar med åldern och är högst för de förmånstagare som är 60 år eller äldre.

Avtalsförsäkringar vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga och arbetsskada

Samtliga avtalsområden har kompletterande försäkringar för de personer som har en varaktigt nedsatt arbetsförmåga. En förutsättning för att en individ ska kunna få en sådan ersättning är att Försäkringskassan har beviljat sjuk- eller aktivitetsersättning för

Bakgrund

127

individen. Eftersom, aktivitetsersättning beviljas till 30 års ålder och sjukersättning till 65 års ålder innebär detta att den kollektivavtalade ersättningen för varaktigt nedsatt arbetsförmåga längst kan utbetalas fram till att den försäkrade uppnår 65 års ålder.

Kompletterande försäkringar finns också inom samtliga avtalsområden för personer som drabbas av en arbetsskada. Vid permanent nedsättning av arbetsförmågan krävs att Försäkringskassan har beviljat arbetsskadelivränta. Livränta kan beviljas för skador som har inträffat före 65 års ålder.

3.9 Internationell utblick

3.9.1 Pensionsåldern i övriga EU

Allt fler länder höjer pensionsåldern i sina allmänna pensionssystem. Olika länder har dock valt skilda tekniska lösningar14. Exempelvis har Spanien, Danmark, Tyskland och Frankrike beslutat att höja pensionsåldern från 65 till 67 år. Ändringarna av pensionsåldern kommer huvudsakligen att ske mellan åren 2020 och 2030. I Tjeckien stiger pensionsåldern mekaniskt med två månader varje år utan övre gräns.

Det finns också flera länder som har bundit pensionsåldern till utvecklingen av den förväntade livslängden. Enligt en sammanställning som har gjorts av den finska pensionsmyndigheten, Pensionsskyddscentralen, gäller detta i Finland, Nederländerna, Italien, Grekland, Portugal, Cypern, Slovakien och Danmark. Storbritannien har i stället valt att ta hänsyn till livslängdens utveckling när de beslutar om pensionsåldrar. I flera av dessa länder görs vissa anpassningar av pensionsåldrar innan åldersgränser kopplas till den förväntade livslängden.

I Nederländerna exempelvis höjs pensionsåldern först med 3–4 månader om året. Pensionsåldern binds vid den förväntade livslängden 2022 och pensionsåldern enligt den förväntade livslängden meddelas fem år innan förändringen träder i kraft. Sålunda har

14 Källa: Sammanställning från den finska pensionsmyndigheten Pensionsskyddscentralen, https://www.etk.fi/sv/pensionssystemen/internationell-jamforelse/pensionsalder/

Bakgrund

128

pensionsåldern för 2022 meddelats 2017 och den är 67 år och 3 månader.

Ett annat exempel är Storbritannien där kvinnornas pensionsålder stegvis höjs till 65 år fram till 2019, då männens och kvinnornas pensionsålder blir en gemensam allmän pensionsålder. Fram till 2028 stiger den allmänna pensionsåldern till 67 år, varefter pensionsåldern påverkas av den förväntade livslängden. Enligt den nuvarande tabellen stiger pensionsåldern till 68 år till och med 204615.

3.9.2 Undantag från åldershöjningar

Inom Europa finns det stater som i vissa situationer ger enskilda möjlighet att ta ut pensionsförmåner i förtid efter ett långt arbetsliv. Sådan rätt kan avse yrkesverksamma i viss typ av arbetsmiljö som medför högre risker än normalt, exempelvis vid nattarbete (Belgien, Luxemburg). I andra fall kan rättigheten vara kopplad till särskilda yrkeskategorier, exempelvis sjömän (Island). Det handlar då inte enbart om grundskyddsförmåner utan snarare om förtidspensionering som sådan.

I Finland har arbetets art betydelse för att en arbetslivspension ska kunna bli aktuell. I andra länder är längden på yrkeslivet den avgörande faktorn. Det varierar även mellan länderna hur många arbetsår som ska ha fullgjorts för att en person ska kvalificera sig för rätten till en pensionsförmån i förtid efter ett långt arbetsliv.

3.9.3 Internationella åtaganden

I den europeiska balken om social trygghet (European Code of Social Security) och dess protokoll (1964) finns minimiregler om social trygghet som Sverige har förbundit sig att följa. I artiklarna 26 och 27 anges närmare vad som gäller för ålderspension. Enligt artikel 26 ska ålderspension utges vid en ålder som inte överstiger 65 år eller den högre ålder om antalet medborgare som uppnått den åldern representerar 10 procent av befolkningen under 65 men över

15 Källa: Sammanställning från den finska pensionsmyndigheten Pensionsskyddscentralen, https://www.etk.fi/sv/pensionssystemen/internationell-jamforelse/pensionsalder/

Bakgrund

129

15 år. Vidare anges i artikel 27 att för rätt till ålderspension krävs att den enskilde har utfört förvärvsarbete under ett visst antal år. En reducerad ålderspension kan dock utges till den som har ett mycket begränsat antal förvärvsaktiva år.

Åldersdiskriminering i arbetslivet och närliggande områden samt inom utbildningsområdet förbjuds genom Arbetslivsdirektivet (2000/78/EG) som bl.a. har genomförts i svensk rätt genom diskrimineringslagen (2008:567). Förbudet hindrar inte bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder om sådana bestämmelser motiveras av ett berättigat mål som rör sysselsättning- och arbetsmarknadspolitik samt utgör ett lämpligt och nödvändigt sätt för att genomföra detta mål.

Sverige har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om invaliditets-, ålders-, och efterlevandeförmåner pensionsförhållanden (nr 128) och ILO:s rekommendation om äldre arbetstagare (nr 162). I konventionen anges att åldersgränser för rätt till pension inte får överstiga 65 år men att högre ålder får fastställas av behörig myndighet i enlighet med de särskilda grunder som anges i konventionen. Rekommendationen anger vidare att åtgärder bör vidtas för att göra den ålder som kvalificerar för ålderspension flexibel och att äldre arbetstagare som är arbetsdugliga bör kunna uppskjuta sina anspråk på åldersförmåner utöver den ålder som normalt kvalificerar för sådana förmåner, i syfte exempelvis att uppfylla alla kvalifikationer för förmåner eller att förbättra sina förmåner med hänsyn till den högre ålder då förmånerna tas ut.

131

4 Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

4.1 Utgångspunkter

Den 14 december 2017 slöts en överenskommelse om höjda pensionsrelaterade åldersgränser mellan de partier som står bakom det allmänna pensionssystemet och som representeras av Pensionsgruppen, Pensionsgruppens överenskommelse om långsiktigt höjda

och trygga pensioner. Överenskommelsen utgår i sin tur i stora delar

från de förslag och analyser som har lämnats av Pensionsåldersutredningen beträffande behovet av höjda pensionsrelaterade åldrar, Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25). Förslagen har remissbehandlats och en remissammanställning finns tillgänglig på Socialdepartementet (S2013/2830/SF). Pensionsåldersutredningens förslag redovisas kortfattat i avsnitt 4.2 och Pensionsgruppens överenskommelse i avsnitt 4.3.

Den 18 februari 2018 beslutade socialminister Annika Strandhäll att inrätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att ta fram förslag om höjda åldersgränser i enlighet med de principer som följer av Pensionsgruppens överenskommelse. Arbetsgruppens förslag och överväganden presenteras i denna promemoria.

Det är flera olika förmåner och åldersgränser som berörs av Pensionsgruppens överenskommelse och arbetsgruppens förslag, främst i socialförsäkringsbalken men även i angränsande trygghetssystem. Överenskommelsen omfattar emellertid inte åldersgränserna i skattesystemet och arbetsgruppen lämnar därför inga förslag angående dessa. Åldersgränserna i skattesystemet kommer i stället att hanteras i ett separat lagstiftningsprojekt.

Vissa av arbetsgruppens förslag ska enligt pensionsöverenskommelsen träda i kraft 2020. Merparten av förslagen ska dock

Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

132

träda i kraft först 2023 respektive 2026. För dessa förslag har arbetsgruppen valt att endast redovisa den ekonomiska inriktningen. Hur de förslag som ska genomföras 2023 och 2026 kommer att påverka sysselsättning, BNP och antalet ålderspensionärer beror bland annat på följdändringar i skattesystemet. Effekten på sysselsättningen har i sin tur stor betydelse för de offentliga finanserna. Av pensionsöverenskommelsen framgår att reformen ska vara statsfinansiellt neutral. En samlad bedömning avseende finansieringen av förslagen i denna promemoria kommer därför att läggas fram när förändringarna i skattesystemet kan inkluderas.

Arbetsgruppens ambition har varit att redovisa en heltäckande bild av de författningsändringar som bedöms nödvändiga för att förverkliga Pensionsgruppens överenskommelse. Det innebär att denna promemoria även innehåller författningsförslag som endast justeras i mindre utsträckning jämfört med de förslag som redan har remitterats i Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25). Eftersom de föreslagna ändringarna ingår i ett större regelverk bedömer arbetsgruppen att det är angeläget att remissinstanserna får ta del av ett så heltäckande författningsförslag som är möjligt i denna del. Det har vidare även gått relativt lång tid sedan Pensionsåldersutredningens förslag remitterades och de remissinstanser som redan sett delar av förslagen kan i nuläget ha andra synpunkter än de synpunkter som då lämnades.

I promemorian lämnas inga förslag angående eventuella förordningsändringar som arbetsgruppens förslag föranleder.

4.2 Pensionsåldersutredningens förslag

Den ökande medellivslängden kan innebära påfrestningar för samhället, även om det i grunden är positivt att vi är friskare och lever längre. Mot denna bakgrund utsåg den dåvarande regeringen (dir. 2011:34) en särskild utredare att analysera de pensionsrelaterade åldersgränserna samt de hinder och möjligheter som finns för ett längre arbetsliv. Utredningens förslag redovisades i slutbetänkandet Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25).

En slutsats från utredningen, som också delas av arbetsgruppen, var att när vi lever längre måste vi arbeta längre, annars blir

Ds 2019:2 Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

133

pensionsnivåerna för låga, försörjningsbördan orimlig och välfärdens finansiering hotas. Utredningen ansåg också att allt fler äldre har goda förutsättningar för ett längre arbetsliv. Dessutom vill fler och fler arbeta längre, men möter olika hinder i regelsystem, avtal och i arbetslivet.

Utredningen lämnade ett stort antal förslag i syfte att skapa goda förutsättningar för äldre att stanna kvar i arbetskraften och för att motverka åldersdiskriminering i arbetslivet. Bland annat föreslog utredningen satsningar för bättre arbetsmiljö och åtgärder för att stärka de äldres möjligheter att bevara och utveckla sin kompetens.

Utredningen konstaterade dock att det i Sverige finns en djupt rotad norm om att pensionsåldern är 65 år. De äldres arbetsutbud påverkas i hög grad av den gällande normer för när man bör lämna arbetslivet. Normen i sin tur formas och upprätthålls i hög grad av de åldersgränser som finns för allmänna och avtalade pensioner och i näraliggande offentliga ersättningssystem.

I syfte att påverka normbildningen kring pensioneringstidpunkten föreslog utredningen att ett nytt begrepp, riktålder för pension, införs i det allmänna pensionssystemet. Riktåldern föreslogs följa medellivslängden med automatiska justeringar, liknande vad som gäller för inkomstbasbeloppet. Enligt förslaget bör dock riktåldern inte höjas med hela medellivslängdens ökning, utan motsvarande 2/3 av ökningen. Därigenom beaktas att antalet friska år inte nödvändigtvis ökar lika mycket som medellivslängden.

Utredningens ambition angående riktålderns konstruktion var att ge ett för den enskildes ekonomiska trygghet, samhällsekonomin och för pensionssystemet robust alternativ till pensioneringsålder, istället för att låsa sig vid en viss ålder som inte förändras över tid. Detta är också arbetsgruppens utgångspunkt för de förslag som lämnas i avsnitt 5.

För att minska normbildningen föreslog utredningen att åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet och närliggande system justeras och automatiskt anpassas till riktåldern och därigenom till en högre medellivslängd. Även åldersgränserna i närliggande socialförsäkringssystem, angående exempelvis sjukpenning och arbetslöshetsersättning, föreslogs följa medellivslängden genom att dessa knyts till riktåldern.

Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

134

4.3 Pensionsgruppens överenskommelse

Pensionsgruppen är en blocköverskridande arbetsgrupp som består av företrädare för de partier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Pensionsgruppens uppgift är att värna pensionsöverenskommelsen och att vårda pensionsreformen och dess grundläggande principer. Pensionsgruppen ska samråda om frågor som gäller pensionsreformen och vid behov ta initiativ till justeringar i pensionssystemet.

Pensionsgruppen har under de senaste åren genomfört en större översyn av pensionssystemets olika delar. Med den analysen som utgångspunkt har Pensionsgruppen enats kring ett antal åtgärder i syfte att säkra långsiktigt höjda, hållbara och trygga pensioner. Överenskommelsen mellan de olika partierna som ingår i Pensionsgruppen innebär att grundprinciperna och styrkorna i pensionssystemet ska bevaras, men att det finns delar som behöver moderniseras. Överenskommelsen innefattar nio åtgärdspunkter som redovisas i dokumentet Pensionsgruppens överenskommelse om

långsiktigt höjda och trygga pensioner.

En av åtgärderna i överenskommelsen är att höja de pensionsrelaterade åldersgränserna, inklusive den ålder som den anställde har rätt att kvarstå i anställning enligt lagen om anställningsskydd, nedan kallad för LAS-åldern1. Detta är också utgångspunkten för arbetsgruppens förslag.

Bakgrunden till Pensionsgruppens överenskommelse om höjda pensionsåldrar är att vi i Sverige lever allt längre. Sedan pensionssystemet infördes har medellivslängden ökat med 2,4 år. Det innebär att pensionerna blir lägre eftersom de måste räcka under en längre tid. För att upprätthålla pensionsnivåerna anser Pensionsgruppen att arbetslivet behöver förlängas i takt med den ökade livslängden. Pensionsgruppen anser vidare, liksom Pensionsåldersutredningen, att ett längre arbetsliv också är av betydelse för välfärden och därmed för hela samhället. Pensionsgruppen poängterar att de åtgärder som möjliggör och leder till ett längre

1 Övriga delar i överenskommelsen är reformering och förstärkning av grundskyddet, reformering av premiepensionssystemet, arbetsmiljö- och utbildningsrelaterade åtgärder för ett hållbart arbetsliv, tillsättande av en delegation för äldre arbetskraft, löpande samtal med arbetsmarknadens parter; översyn av avdragsreglerna för tjänstepension, åtgärder för mer jämställda pensioner och modernisering av placeringsregler för AP-fonderna.

Ds 2019:2 Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

135

och mer hållbart arbetsliv spänner över flera politikområden och berör mer än vad som ryms inom ramen för Pensionsgruppens arbete och pensionsöverenskommelsen.

Pensionsgruppens överenskommelse för höjda åldersgränser bygger huvudsakligen på de förslag om höjningar av pensionsåldrar som tidigare har lämnats av Pensionsåldersutredningen. Överenskommelsen innebär att en riktålder för pension införs. Samtliga pensionsåldersrelaterade åldersgränser, liksom vissa åldersgränser i kringliggande socialförsäkringssystem kopplas till riktåldern. Syftet med riktåldern är att pensionsåldrarna automatiskt ska anpassas så att välfärden och en rimlig pensionsnivå kan upprätthållas. Det ansågs dock att riktålderns närmare tekniska konstruktionen behövde utredas vidare. Pensionsgruppen är också överens om vissa initialt höjda pensionsrelaterade åldersgränser enligt följande: – År 2020 höjs lägsta ålder för att ta ut allmän pension från 61 till

62 år. LAS-ålder höjs från 67 till 68 år och möjligheten för arbetsgivare att säga upp arbetstagare utan saklig grund blir permanent över LAS-åldern. – År 2023 höjs lägsta ålder för att ta ut allmän pension från 62 till

63 år. Ålder för garantipension höjs till 66 år. LAS-ålder höjs från 68 till 69 år. Kringliggande trygghetssystem kopplas till riktåldern. – År 2026 höjs lägsta ålder för att ta ut allmän pension från 63 till

64 år. Ålder för garantipension knyts till riktåldern.

Pensionsöverenskommelsen anger således att de pensionsrelaterade åldersgränserna i socialförsäkringsbalken och i angränsande trygghetssystem först ska höjas för att därefter knytas till en riktålder för pension. Vidare anges att reformen ska vara statsfinansiellt neutral.

4.4 Förlängt anställningsskydd

I departementspromemorian Förlängt anställningsskydd till 69 år (Ds 2018:28) presenteras förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd som bygger på Pensionsgruppens överenskommelse. Det föreslås att den nuvarande åldersgränsen vid 67 år,

Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

136

den så kallade LAS-åldern, höjs till 69 år. Detta innebär att anställningsskyddet för arbetstagare förlängs. Arbetstagaren får rätt att kvarstå i anställningen till 69 år. Ett avtalsvillkor som innebär att arbetstagaren är skyldig att avgå med pension vid en lägre ålder blir därmed ogiltigt. Kravet på saklig grund för uppsägning ska gälla till 69 år och arbetstagaren får i likhet med yngre arbetstagare förmånsrätt vid turordning när uppsägningar sker på grund av arbetsbrist. Den nuvarande möjligheten för arbetsgivaren att avbryta anställningen med ett skriftligt besked i samband med 67årsdagen försvinner. Anställningsskyddet blir även i övrigt oinskränkt tills arbetstagaren fyller 69 år.

När arbetstagaren fyller 69 år sker, enligt förslaget, en förändring av anställningsskyddet. Detta innebär framför allt att arbetsgivaren får säga upp arbetstagaren utan krav på saklig grund. Parterna i anställningsavtalet får därmed en ömsesidig fri uppsägningsrätt. Vidare föreslås en förenkling av själva förfarandet vid uppsägning av arbetstagare som har fyllt 69 år. Lagändringarna föreslås träda i kraft i två omgångar. Den 1 januari 2020 höjs LASåldern från 67 till 68 år. Då börjar också den nya ordningen för de äldre arbetstagarnas anställningsskydd att gälla. Den 1 januari 2023 höjs åldersgränsen till 69 år.

4.5 Uppdrag till Pensionsmyndigheten

Som ett led i arbetet att se över de nuvarande åldersbestämmelserna i ålderspensionssystemet och andra pensionsrelaterade åldersgränser fick Pensionsmyndigheten 8 mars 2018 i uppdrag att utarbeta förslag till en teknisk konstruktion för riktåldern (S2018/01639/SF). Pensionsgruppen står bakom uppdraget.

Pensionsmyndighetens förslag avviker i flera avseenden från vad som föreslogs av Pensionsåldersutredningen. Bland annat föreslår Pensionsmyndigheten att: – beräkningsåret 1994 används som startår och att uppgifter från

senast tillgängliga femåriga livslängdstabell från Statistiska Centralbyrån används vid beräkningen av riktålder. Pensionsåldersutredningens förslag var att startåret skulle vara 1997,

Ds 2019:2 Utgångspunkter för arbetsgruppens förslag

137

– livslängdsökningen från 23 års ålder beaktas vid fastställandet.

Pensionsåldersutredningen föreslog att endast livslängdsökningen efter 65 års ålder beaktades, – Pensionsmyndigheten förordar att riktåldern kopplas direkt till

födelseår. Detta innebär att varje åldersgrupp får en för åldersgruppen fastställd riktålder. Pensionsåldersutredningen föreslog att riktåldern skulle fastställas per kalenderår.

Pensionsåldersutredningen föreslog att riktåldern inte skulle höjas med hela medellivslängdsökningen. Detta med hänsyn till antalet friska år bedömdes öka mindre än medellivslängden. Pensionsmyndigheten föreslår istället att kvoten av förväntad tid i arbete och förväntad tid som pensionär ska vara detsamma som motsvarande kvot var 1994. Detta ger en relativt konstant pension i förhållande till slutlön (kompensationsgrad) över generationerna samtidigt som riktåldern höjs tidigare än vad den gör med Pensionsåldersutredningens förslag.

139

5 Förslag och överväganden

I denna promemoria presenteras ett antal förslag som i enlighet med pensionsöverenskommelsen ska genomföras 2020. Promemorian innehåller även en analys av de förväntade konsekvenserna av dessa förslag. De förslag som ska genomföras 2020 återfinns i följande avsnitt: 5.1 Riktålder för pension, 5.2.1 Åldersgränsen när inkomstgrundad ålderspension tidigast

kan lämnas höjs och knyts till riktåldern,

5.2.2 Arvsvinsterna inom inkomstpensionssystemet, 5.5.1 Sjukförsäkring, 5.6 Arbetsskadelivränta, och 5.7.5 Kommunala servicetjänster för äldre.

Dessutom innehåller promemorian ett flertal förslag som enligt pensionsöverenskommelsen ska genomföras 2023 och 2026.

Överenskommelsen omfattar inte förändringar av åldersgränserna i skattesystemet. Dessa kommer i stället att hanteras i ett separat lagstiftningsprojekt. Hur de förslag som ska genomföras 2023 och 2026 kommer att påverka sysselsättning, BNP och antalet ålderspensionärer beror på följdändringar i skattesystemet. Effekten på t.ex. sysselsättningen har stor betydelse för de offentliga finanserna. En samlad konsekvensbedömning kommer därför att redovisas när förslag till anpassningar i skattesystemet remitteras.

Förslag och överväganden

140

5.1 Riktålder för pension

Arbetsgruppens förslag: Ett nytt åldersbegrepp – riktålder för

pension – ska införas i socialförsäkringsbalken, förkortad SFB.

Av bestämmelserna ska framgå att vissa förmåner och beräkningar som anges i SFB knyts till en riktålder för pension som beräknas varje år och som ska tillämpas sjätte året efter beräkningsåret. Vidare ska framgå att riktåldern för pension beräknas på följande sätt.

Till bastalet 65 ska läggas 2/3 av differensen mellan den vid 65 års ålder återstående medellivslängden för befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år riktåldern beräknas och motsvarande värde för jämförelseåret 1994.

Den framräknade riktåldern ska avrundas till närmaste helår. Riktåldern ska beräknas första gången för 2020 och tillämpas sjätte året efter beräkningsåret det vill säga under 2026. Riktåldern ska sedan beräknas för varje år.

När en gällande riktålder för pension ändras ska en åldersgräns som är knuten till den riktåldern som gällde före ändringen fortsätta att gälla för en försäkrad som före ändringen har uppnått en sådan åldersgräns.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela närmare föreskrifter om riktåldern för pension.

Bestämmelserna: 2 kap. 1 och 10 a–10 d §§ SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen föreslår att ett

nytt åldersbegrepp införs i socialförsäkringsbalken. Det nya åldersbegreppet föreslås benämnas riktålder för pension och är tänkt att fungera som ett tydligt riktmärke för de försäkrades individuella pensionsbeslut. För att lagstiftarens signal om lämplig pensionsålder ska vara tydlig och ge effekt bör riktåldern även i formell mening vara styrande för de pensionsrelaterade åldersgränserna i pensionssystemet och i angränsande trygghetssystem genom att dessa åldersgränser knyts till riktåldern.

Riktålderns främsta syfte är att ersätta dagens starka 65-årsnorm med en pensionsålder som tar hänsyn till den ökande livslängden. Inkomst- och premiepensionen är redan livslängdsanpassade genom att högre medellivslängd leder till längre förväntad tid med

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

141

pensionsutbetalningar och därmed lägre månadsbelopp. Allmänheten har emellertid inte i nämnvärd utsträckning tagit hänsyn till detta och medelpensioneringsåldern har därför inte ökat i samma utsträckning som livslängden. En av anledningarna är att ett stort antal socialförsäkringar och förmåner har uttryckliga 65-årsgränser i sina regelsystem. Genom att ersätta dessa med en riktålder för pension ökar förutsättningarna för att den nuvarande 65-årsnormen på sikt kommer att ersätts av riktåldern. Åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd ska utgöras av riktåldern för pension. De som inte kommer i fråga för några grundskyddsförmåner kommer till följd av den flexibla pensionsåldern till största del påverkas av den höjda åldersgränsen för pensionsuttag och åldersgränsens koppling till riktåldern. Högre pensionsåldrar kommer här att leda till livsvarigt högre allmänna pensioner, något som behandlas i avsnitt 5.2.1.

En högre sysselsättningsgrad bland äldre ger ett ökat arbetsutbud. Det är nödvändigt för att lösa de demografiska utmaningar som en stadigt ökande andel äldre i befolkningen innebär.

Det kommer även i framtiden finnas stor frihet att välja vid vilken ålder man går i pension men den genomsnittliga åldern kommer att vara högre än vad den är i dag. Riktåldern är ett medel att i författning ange vilken pensionsålder som ger godtagbara pensionsnivåer och som är samhällsekonomiskt hållbar.

Beräkning av riktåldern

Den återstående förväntade livslängden vid 65 års ålder har ökat med 2,9 år sedan principöverenskommelsen för pensionssystemet träffades i januari 1994. Männens återstående livslängd vid 65 års ålder har ökat mer än kvinnornas, med 3,5 år mot 2,2 år, men förväntas trots detta leva 2,5 år kortare än kvinnor. Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste befolkningsframskrivning kommer den återstående livslängden vid 65 års ålder fortsätta öka med cirka 0,1 år varje år under de närmaste 20 åren.

Arbetsgruppen föreslår att riktåldern ska beräknas årsvis utifrån senast tillgängliga livslängdstabeller från SCB. För att undvika årsvisa variationer ska 5-åriga livslängdstabeller användas. I praktiken innebär detta en eftersläpning på 2–3 år. Det går att beräkna en

Förslag och överväganden

142

aktuellare riktålder om man i stället använder prognoser över livslängden och fastställer riktåldern för ett eller flera år i förväg. Nackdelarna med ett sådant tillvägagångssätt är att det är svårt att göra livslängdsprognoser och att livslängdsökningar ofta underskattas, i varje fall på längre sikt. Ytterligare ett skäl är att det i dag finns få prognosinslag inom pensionssystemet, i de allra flesta fall används fastställd officiell statistik från SCB. Ett exempel är delningstalen för inkomstpensionen som baseras på samma 5-åriga livslängdstabeller som riktåldern nu föreslås använda.

Hur stor andel av en livslängdsökning som förväntas förlänga arbetslivet respektive hur stor andel som förlänger tiden som pensionär är en fråga som inte har ett givet svar. En låg andel förvärvsarbete riskerar att leda till låga pensionsnivåer och en lägre andel förvärvsaktiva per äldre. En hög andel förvärvsarbete kan leda till att antalet friska år som pensionär blir lägre än för tidigare generationer. Arbetsgruppens förslag, att 2/3 av livslängdsökningen ska vara förlängt arbetsliv och 1/3 förlänga tiden som pensionär, grundas på en tumregel om att pensionsnivåerna ska vara desamma i förhållande till slutlönen som gällde för äldre åldersgrupper. Tumregeln tar dock inte hänsyn till den förändrade dödlighet som har skett i förvärvsaktiv ålder. Innan pensionen tagits ut fördelas de avlidnas pensionsbehållning till årskullens överlevande genom arvsvinster. En sjunkande dödlighet i förvärvsaktiv ålder leder därmed till lägre tilldelning av arvsvinster hos de kvarlevande.

Trots detta anser arbetsgruppen att 2/3 förlängt arbetsliv och 1/3 längre tid som pensionär är en lämplig avvägning när riktåldern ska bestämmas. En större andel förlängt arbetsliv och minskad andel tid som pensionär riskerar att leda till att antalet friska år som pensionär blir kortare än för tidigare generationer. Statistik från WHO1 visar att antalet friska år från 60 års ålder har ökat med 1,5 år mellan år 2000 till 2016 i Sverige. Samtidigt har den återstående livslängden ökat med 2 år för samma period och ålder. Antalet friska år har således inte ökat lika mycket som den återstående livslängden. I och med att man inte förväntas förlänga arbetslivet med hela livslängdsökningen utan med 2/3 förlängs därmed arbetslivet med 1,33 år och tiden som pensionär med

1 Healthy life expectancy för Sverige från World Health Organisation.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

143

0,67 år. Givet att dessa antaganden gäller innebär detta 0,17 år längre tid som frisk pensionär (1,5-1,33) än vad man hade 2000.

Vidare föreslår arbetsgruppen att basåret 1994 ska användas som utgångspunkt för att beräkna medellivslängdsökningen från 65 års ålder. Pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25) använde i stället 1997 som basår. Skälet till detta angavs vara att riksdagen beslutade om det nya pensionssystemet 1998 och att de pensionsnivåer som godtogs genom beslutet var beräknade med antaganden om en återstående medellivslängd motsvarande den som gällde 1997.

Arbetsgruppen anser att 1994 bör vara utgångspunkt för riktåldern. Detta beroende på att principöverenskommelsen om reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250) beslutades detta år. De beräkningar för avgiftsnivå, kompensationsgrader med mera som fanns i propositionen utgick alltså från de förhållanden som var kända 1994. Det är också anledningen till att den femåriga livslängdstabellen för perioden 1989–1993 bör användas eftersom den publicerades 1994 vid tidpunkten för principöverenskommelsen.

Ett flertal länder har eller kommer att koppla ihop pensionsåldern med livslängdens utveckling i landet. Finland, Cypern, Danmark, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal och Slovakien har valt en sådan lösning. Storbritannien har valt att höja pensionsåldern enligt livslängdsprognoser, den senast föreslagna höjningen gäller för de som är födda mellan 1970–1978. I Tjeckien har man i stället valt att varje år höja pensionsåldern med två månader utan någon övre gräns eller koppling till livslängdsutvecklingen. Inom EU är det endast tre länder, Polen, Luxemburg och Slovenien, som inte har planer på att höja pensionsåldrarna.

Några länder har valt att inte höja pensionsåldern med hela år utan med ett visst antal månader. En fördel med ett sådant förfarande är att höjningarna då inte blir så stora när de inträffar, nackdelen är att de i stället inträffar oftare. Arbetsgruppen anser emellertid att den beräknade riktåldern bör avrundas till närmaste helår. Åldersgränser uttryckta i år och månader vore ett helt nytt inslag i de svenska försäkringssystemen och de administrativa konsekvenserna, exempelvis för de kollektivavtalade försäkringarna, skulle vara svåra att överblicka. Det är dock lämpligt att även kommunicera ett oavrundat värde för riktåldern till allmänheten som därigenom bättre förbereds på kommande höjning. Dessutom

Förslag och överväganden

144

bör prognoser över framtida riktåldrar tillhandahållas varje gång SCB gör nya befolkningsframskrivningar.

Arbetsgruppen föreslår att en beräknad riktålder ska gälla, det vill säga tillämpas sex år efter beräkningstillfället. Det innebär att när en ny högre riktålder beräknats höjs anknutna förmåners pensionsrelaterade åldersgränser automatiskt sex år senare. Den tidigare Pensionsåldersutredningen föreslog i stället en motsvarande framförhållning på fyra år. En längre framförhållning ger emellertid individerna större möjlighet att planera sina pensionsbeslutet och ger även en längre tid till anpassning för myndigheternas administration och arbetsmarknadens parter.

Arbetsgruppen föreslår att närmare föreskrifter om riktåldern ska meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Det behövs närmare precisering av administrativt slag och kompletterande föreskrifter om riktåldern för pension. En del frågor kan behövas fastställas som rör organisatoriska förhållanden, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer. Detta bör ske genom en särskild förordning. Beräkningen av riktåldern bör kunna utföras av Pensionsmyndigheten och därefter fastställas av regeringen i förordning.

Teknisk konstruktion av riktåldern

Den årliga beräkningen av riktåldern framgår av formeln nedan.

R

t

= 65 + 2/3*(Ml

t-1

-Ml

94

)

R

t

= Riktålder för år t

Ml

t-1

= Återstående medellivslängd* för personer i 65 års ålder året före år t

Ml

94

= Återstående medellivslängd** för personer i 65 års ålder år 1994

*Enligt SCB:s femåriga livslängdstabeller **Enligt SCB:s femåriga livslängdstabell för perioden 1989–1993

Riktåldern, R

t

, beräknas utifrån den senast kända återstående

medellivslängden för personer i 65 års ålder, Ml

t-1

, och

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

145

korresponderande ålder för basåret, Ml

94

. Varje år publicerar SCB livslängdstabeller för tidsperioden före det året. För beräkningen av riktåldern 2020 räknas den återstående medellivslängden för personer i 65 års ålder, Ml

2019

, utifrån den femåriga

livslängdstabellen för perioden 2015–2019. Den träder i kraft sex år senare, 2026.

Arbetsgruppen föreslår att riktåldern ska beräknas första gången för 2020 och sedan tillämpas sjätte året efter beräkningsåret det vill säga under 2026. Enligt den senaste befolkningsprognosen från SCB beräknas då riktåldern bli 66,96 år vilket avrundas till 67 år (se tabell 5.1). Nästa riktåldershöjning beräknas preliminärt inträffa 2035 och nästkommande 2051. Det bör uppmärksammas att så pass långsiktiga prognoser över livslängdsutvecklingen är osäkra och bygger på antaganden om hur framtida dödlighet utvecklas.

Förslag och överväganden

146

Tabell 5.1 Riktålder för åren 2026–2052

Preliminära beräkningar

Beräknas Tillämpas Avrundas

till helår

Värde

2020 2026 67 66,96 2021 2027 67 67,03 2022 2028 67 67,08 2023 2029 67 67,15 2024 2030 67 67,22 2025 2031 67 67,29 2026 2032 67 67,35 2027 2033 67 67,42 2028 2034 67 67,49 2029 2035 68 67,55 2030 2036 68 67,62 2031 2037 68 67,68 2032 2038 68 67,75 2033 2039 68 67,81 2034 2040 68 67,88 2035 2041 68 67,94 2036 2042 68 68,00 2037 2043 68 68,06 2038 2044 68 68,13 2039 2045 68 68,19 2040 2046 68 68,25 2041 2047 68 68,31 2042 2048 68 68,37 2043 2049 68 68,43 2044 2050 68 68,49 2045 2051 69 68,55 2046 2052 69 68,60

Källa: SCB och egna beräkningar.

Behovet av en särreglering när anknutna åldersgränser ändras

När de riktåldersanknutna åldersgränserna höjs sex år efter att en ny högre riktålder har fastställts, uppstår behov av särreglering för vissa åldersgrupper. Behovet illustreras enklast med ett exempel. År 2035 prognostiseras åldern för att ta ut garantipension höjas från 67 till 68 år. Personer födda 1967 kan enligt reglerna som gäller

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

147

2034 ta ut sin garantipension vid 67 års ålder under 2034 (se tabell 5.2). Utan en särreglering skulle de av dessa individer som inte börjar ta ut garantipension under 2034 fråntas denna möjlighet när åldersgränsen höjs 2035. De blir då tvungna att vänta till den månad när de fyller 68 år. För att undvika att en sådan situation uppstår föreslår arbetsgruppen en särreglering som innebär att de som har uppnått en till riktåldern anknuten åldersgräns innan åldersgränsen höjs ska fortsätta att omfattas av den föregående åldersgränsen. I exemplet ovan innebär det att de som är födda 1967 efter pensionsåldershöjningen 2035 inte behöver vänta till den månad då de fyller 68 år eftersom de redan uppnått den åldersgräns (67 år) som gällde före höjningen. Den första åldersgrupp som får 68 år som garantipensionsålder är därmed de födda 1968.

Tabell 5.2 Prognos för pensionsrelaterade åldersgränser 2034–2036

Gråmarkerade celler är de åldersgrupper och åldrar som omfattas av särregleringen.

Födelseår 2034 2035 2036

1966 68 69 70 1967

67

68 69

1968 66 67

68

1969 65 66 67 1970

64

65 66

1971

65

På samma sätt kommer rätten till sjukersättning för de som är födda 1967 att upphöra vid 67-årsmånaden 2034 och de återfår inte denna rätt när åldersgränsen för rätt till sjukersättning väntas höjas till 68 år den 1 januari 2035. De födda 1968 kommer däremot att kunna ha sjukersättning fram till och med månaden innan den de fyller 68 år.

Motsvarande behov av särreglering föreligger när de pensionsrelaterade åldersgränserna ändras vid de initiala höjningarna 2020, 2023 och 2026. Arbetsgruppen har för dessa situationer förslagit särskilda övergångsbestämmelser (se avsnitt 5.8.2). Tabell 5.3 illustrerar effekterna av övergångsbestämmelserna. I detta fall är det möjligt att ta ut allmän ålderspension från och med 61 års ålder för födda 1958 men de födda 1959 har 62 år som motsvarande åldersgräns. Ett annat exempel är att de födda 1957 mister rätten

Förslag och överväganden

148

till sjukersättning men kan få garantipension från 65 års ålder, de födda 1958 mister rätten till sjukersättning vid 66 års ålder då även rätten till garantipension inleds.

Tabell 5.3 Pensionsrelaterade åldersgränser 2018–2027

Gråmarkerade celler är de åldersgrupper och åldrar som omfattas av övergångsbestämmelser.

Födelseår 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027

1952 66 67 1953

65

66 67 68

1954 64

65

66 67 68

1955 63 64

65

66 67 68 69

1956 62 63 64

65

66 67 68 69

1957

61

62 63 64 65 66 67 68 69

1958

61

62 63 64 65 66 67 68 69

1959

62

63 64 65 66 67 68

1960

62

63 64 65 66

67

1961

63

64 65 66

1962

63

64 65

1963 64

Höjning och efterkommande sänkning av riktålder

En av anledningarna till att det är lämpligt att använda femåriga livslängdstabeller vid beräkning av den återstående livslängden vid 65 års ålder är att de ettåriga tabellerna varierar från ett år till ett annat. Den återstående livslängden vid 65 års ålder har sjunkit 13 gånger sedan 1970 om man använder ettåriga livslängdstabeller, det inträffade senast 2012 och 2015. Med femåriga livslängdstabeller har i stället den återstående livslängden vid 65 års ålder ökat kontinuerligt varje år sedan 1974. Femåriga tabeller minskar alltså volatiliteten i riktåldersberäkningen avsevärt.

Trots detta skulle det kunna inträffa att riktåldern för ett visst år beräknas till 67,51 år vilket leder till att den sex år senare fastställs till 68 år. Året därpå beräknas riktåldern till 67,49 år vilket innebär att riktåldern därmed avrundas till att bli 67 år sex år senare. Det är inte önskvärt att riktåldern först höjs för att året därpå sänkas igen. För att hantera en sådan situation skulle man kunna ha någon form av asymmetri, det vill säga att man inte sänker riktåldern förrän den

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

149

har sjunkit med ett visst värde. En annan typ av lösning skulle vara någon form av karens, att man inte höjer eller sänker riktåldern förrän den har över- eller underskridit ett visst värde under ett visst antal år.

Det är emellertid svårt att helt överblicka konsekvenserna av att riktåldern först höjs för att därefter sänkas året därpå. Arbetsgruppen avstår därför från att lämna något förslag kring hur en sådan hypotetisk situation bör hanteras. I och med att en ny riktålder ska tillämpas för anknutna förmåner först sex år efter beräkningsåret finns det god tid för lagstiftaren att utvärdera en sådan situation och eventuellt justera för oönskade konsekvenser av riktåldersberäkningen.

Pensionsmyndighetens förslag för riktålderns konstruktion

Pensionsmyndigheten fick i uppdrag2 av regeringen att ta fram ett förslag till teknisk konstruktion av riktålder. Slutredovisningen lämnades in den 26 september 2018.

Pensionsmyndighetens och arbetsgruppens riktåldersförslag skiljer sig åt i vissa avseenden men det finns även delar där förslagen överensstämmer. Den främsta skillnaden är att Pensionsmyndigheten tar hänsyn till livslängdsförändringen från 23 års ålder, arbetsgruppen föreslår i stället 65 års ålder. Mäter man livslängdsförändringen från 23 års ålder tar man även hänsyn till yrkeslivets ändrade dödlighet och detta leder till snabbare och tätare höjningar av riktåldern. Anledningen är att den sjunkande dödligheten mellan 23–64 års ålder leder till minskande arvsvinster under förvärvsaktiv ålder vilket med Pensionsmyndighetens förslag ger en högre riktålder. Arbetsgruppen anser att det är lämpligare att mäta livslängdsförändringen från 65 års ålder eftersom man annars riskerar ett scenario där riktåldern höjs på grund av livslängdsförändringar i åldrarna 23–64 år trots att livslängdsförändringen efter 65 års ålder kan vara oförändrad eller till och med sjunkande. Det skulle innebära att man förväntades förlänga sitt arbetsliv trots att man inte har en längre tid som pensionär och det skulle kunna leda till ett minskat förtroende för riktåldern hos

2 Uppdrag om teknisk konstruktion av riktålder, S2018/01639/SF

Förslag och överväganden

150

allmänheten. Att i stället mäta livslängdsökningen från 65 års ålder ger en tydlig koppling till att om man har en längre förväntad tid som pensionär, förväntas man även arbeta längre.

Ett annat skäl att frångå Pensionsmyndighetens förslag för riktålder är dess komplexitet. Vid beräkningen av riktålder ska ett ekvationssystem innehållande fyra integraler beräknas vilket inte går att göras explicit utan behöver lösas med numeriska metoder. Därefter används linjär interpolation för att få fram den aktuella riktåldern. Arbetsgruppens förslag, att riktåldern är 2/3 av livslängdsökningen mätt från 65 års ålder och basåret 1994 adderat med 65, är betydligt enklare och går att beräkna själv utifrån livslängdstabeller som är tillgängliga från SCB:s hemsida.

Ytterligare en skillnad är att Pensionsmyndigheten föreslår att riktåldern ska fastställas kohortvis, det vill säga att lägsta pensionsålder och riktålder varje år ska fastställas för den årskull som uppnår 60 års ålder under beräkningsåret3. Arbetsgruppen föreslår i stället att lägsta pensionsålder och riktålder höjs ett visst år. Fördelen med att ha en kohortspecifik riktålder är att det är tydligt för allmänheten vilken riktålder som gäller för en specifik årskull. Det leder också till att man inte behöver övergångsregler för vissa årskullar, vilket har behandlats tidigare i detta avsnitt. Begreppet årskull används på flera platser i socialförsäkringsbalken, ett exempel är mellangenerationens, födda mellan 1938 och 1953, infasning från det gamla ATP-systemet till inkomstpensionssystemet. Även änkepensionen styrs av kohortspecifika regler. Arbetsgruppen avstår från att följa Pensionsmyndighetens förslag att riktåldern ska bestämmas för en viss årskull utan föreslår i stället att den ska gälla för ett visst år med övergångsregler för vissa årskullar det år den höjs. Det är inte endast socialförsäkringsbalkens regler som skulle behöva ändras med Pensionsmyndighetens förslag utan även motsvarande regler i kringliggande trygghetssystem. Det är oklart om samtliga av dessa regelverk kan fungera tillsammans med en riktålder som bestäms för en viss årskull i stället för ett visst år.

Arbetsgruppen föreslår, likt Pensionsmyndigheten, att basåret ska vara 1994. Pensionsåldersutredningen ansåg däremot att 1997 skulle vara basår eftersom det var under de förutsättningarna som

3 Pensionsmyndigheten avstod från att lämna förslag för hur LAS-åldern ska hanteras.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

151

riksdagen tog beslut om det nya pensionssystemet 1998. Enligt arbetsgruppens och Pensionsmyndighetens bedömning är det mer korrekt med 1994 som basår. Detta år beslutades principöverenskommelsen om reformering av det allmänna pensionssystemet (prop. 1993/94:250). De beräkningar för avgiftsnivå, kompensationsgrader med mera som fanns i propositionen utgick alltså från de förhållanden som var kända 1994.

Pensionsmyndighetens föreslagna konstruktion av riktåldern leder till tidigare höjningar än med arbetsgruppens förslag. Höjningen till 68 års ålder beräknas ske 2032, till 69 år 2039 och 70 år 2052, samma höjningar med arbetsgruppens förslag beräknas ske 2035, 2051 och 2069. I praktiken får man ungefär ett år lägre riktålder med arbetsgruppens förslag från 2050 och framåt. En långsammare höjningstakt leder till i medeltal lägre kompensationsgrad det vill säga den första pensionsutbetalningens andel av slutlönen. För ett typfall väntas den allmänna pensionens kompensationsgrad med Pensionsmyndighetens riktålder hamna runt 56 procent och blir cirka 3 procentenheter lägre med arbetsgruppens förslag. Kompensationsgraden inklusive tjänstepension hamnar, beroende på tjänstepensionsavtal, runt 70–80 procent med Pensionsmyndighetens riktåldershöjningar och 66–76 procent med arbetsgruppens. För att sätta dessa framtida nivåer i relation till hur kompensationsgraden för ett typfall såg ut under beräkningarna inför det reformerade pensionssystemet så var den 60 procent för den allmänna ålderspensionen och 68 procent inklusive tjänstepension 1994. Dagens kompensationsgrad för ett typfall som tar ut pension som 65-åring år 2018 är 49 procent och 59 procent inklusive tjänstepension.

5.2 Höjda åldersgränser för inkomstgrundad ålderspension

5.2.1 Åldersgränsen när inkomstgrundad ålderspension tidigast kan lämnas höjs och knyts till riktåldern

Arbetsgruppens förslag: Åldern från vilken inkomstgrundad

ålderspension tidigast kan lämnas ska höjas och knytas till rikt-

Förslag och överväganden

152

åldern för pension. Även åldersgränserna vid pension före ansökningsmånaden och pensionsmyndighetens utredningsskyldighet vid sjukersättning ska höjas och knytas till riktåldern.

Åldersgränsen för uttag av inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension ska höjas från 61 till 62 år 2020, och till 63 år 2023. Från och med 2026 ska åldersgränsen knytas till riktåldern för pension genom en reglering som anger att pension tidigast lämnas från och med tre år före den månad då den försäkrade uppnår riktåldern för pension.

Åldersgränserna vid pension före ansökningsmånaden och pensionsmyndighetens utredningsskyldighet vid sjukersättning ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern för pension bli 67 år 2026. Det innebär att lägsta ålder för uttag av inkomstgrundad ålderspension då kommer att bli 64 år och övriga nämnda åldersgränser kommer att bli 67 år.

Bestämmelserna: 56 kap. 3, 5 och 8 §§ SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Sedan pensionsreformen 1998

lämnas inkomstgrundad ålderspension tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år. Dessförinnan kunde ålderspension tas ut redan från 60 års ålder. Även om uttagsåldern för den allmänna pensionen fortfarande är starkt knuten till 65-årstidpunkten har andelen som väljer en annan tidpunkt för uttag ökat sedan pensionsreformen. Detta gäller framför allt andelen som väljer att ta ut sin pension före 65 år.

Pensionssystemets konstruktion innebär att den enskilde själv betalar merkostnaden för en tidig pensionering och tillgodogör sig vinsten av att skjuta upp pensionsuttaget genom att pensionen blir lägre respektive högre. För pensionssystemets finansiering saknas därför i princip anledning att ha någon tidsgräns för uttag av pension. I praktiken finns det dock flera argument både för att ha en lägsta åldersgräns för uttag av pension och för att denna gräns succesivt flyttas uppåt när medellivslängden ökar.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

153

Det viktigaste argumentet för en höjd åldersgräns är att ett ogenomtänkt beslut om att lämna arbetslivet tidigt kan leda till betydande begränsningar i personens ekonomiska trygghet senare under pensionärstiden. Det är många gånger svårt för en enskild individ att överblicka de långsiktiga konsekvenserna för den egna ekonomin av att välja en tidig pensioneringstidpunkt. Människor grundar i regel sina pensionsbeslut på aktuella ekonomiska och andra kända förhållanden. Pensionssystemets konstruktion med indexering av pensionerna innebär dock att pensionärernas ekonomiska standard inte ökar i samma takt som standarden för de förvärvsaktiva. Den som går tidigt i pension riskerar därför att efter några år upptäcka att deras pensionsnivå är låg i förhållande till andra pensionärer, de förvärvsaktiva och i relation till vad som behövs för att upprätthålla en godtagbar ekonomisk standard. Med en fortsatt ökad medellivslängd kommer pensionens storlek i förhållande till arbetsinkomsten bli allt mindre vid uttag från 61 års ålder. Den nuvarande åldersgränsen blir därmed allt mer orimlig som en samhällets signal om en lägsta rimlig ålder för att lämna arbetslivet.

Ett annat viktigt argument för en höjd åldersgräns är att om många lämnar arbetslivet tidigt minskar avgifts- och skatteinkomsterna till den offentliga sektorn. Arbetsgruppen gör bedömningen att dagens utveckling inte är långsiktigt hållbar. Äldre behöver arbeta längre för att bidra till en uthållig finansiering av välfärden. Annars kommer det att bli svårare att bibehålla det offentligt finansierade välfärdssystemet som Sverige har i dag.

Arbetsgruppen anser därför att åldern när inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension tidigast kan lämnas ska anpassas till den ökning av medellivslängden som har skett sedan pensionsreformen genomfördes. Den återstående medellivslängden för personer i 61 års ålder har ökat med 3,0 år mellan 1994, vilket var det år då pensionsreformens beräkningsparametrar beslutades, och 2018. Den lägsta åldern för pensionsuttag behöver således höjas med tre år för att upprätthålla samma relation mellan åldersgränsen och den medellivslängd som gällde för personer i 61 års ålder 1994.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår arbetsgruppen att den åldersgräns när inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension tidigast kan lämnas ska höjas stegvis i

Förslag och överväganden

154

enlighet med vad som framgår av Pensionsgruppens överenskommelse om långsiktigt höjda och trygga pensioner. Det innebär att lägsta åldern för uttag av pension höjs till 62 år från och med 2020 och till 63 år från och med 2023. Från och med 2026 kopplas åldersgränsen till riktåldern för pension genom att pension tidigast lämnas från och med tre år före den månad då den försäkrade uppnår riktåldern för pension. Såsom framgår av tabell 5.1 i avsnitt 5.1 kommer riktåldern för 2026, enligt SCB:s nuvarande befolkningsframskrivning, att vara 67 år vilket innebär att lägsta åldern för uttag av pension då kommer att vara 64 år.

5.2.2 Arvsvinsterna inom inkomstpensionssystemet

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för omräkning av

pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av lägsta åldern för uttag av inkomstgrundad ålderspension.

Nuvarande åldersgränser ska höjas med ett år 2020 och med ytterligare ett år 2023. Från och med 2026 ska åldersgränserna knytas till riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern för pension bli 67 år 2026. Det innebär att ifrågavarande åldersgränser då kommer att höjas med ytterligare ett år.

Bestämmelserna: 62 kap. 12, 13 och 15–17 §§

Skälen för arbetsgruppens förslag: Arvsvinster tilldelas de för-

säkrade genom att pensionsbehållningen vid varje årsskifte multipliceras med en kohortspecifik arvsvinstfaktor. Tilldelningen sker enligt två metoder som båda utgår från den försäkrades ålder. Nuvarande åldersgränser för arvsvinsttilldelning är anpassade till den ålder när pension tidigast kan lämnas, 61 år. Arvsvinster efter personer som har avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år fördelas året därpå till de kvarlevande med samma födelseår som de avlidna. Dessa kallas faktiska arvsvinster. Det år man är 60 år eller äldre baseras arvsvinstfaktorerna i stället på livslängdsstatistik för

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

155

befolkningen, så kallade demografiska arvsvinster. Detta innebär att när man är 60 år tilldelas man dubbla arvsvinster, dels de faktiskt uppkomna och dels de demografiskt beräknade arvsvinsterna.

Åldersgränsen för övergången från de faktiskt uppkomna arvsvinsterna till de demografiskt beräknade arvsvinsterna, 60 år, är kopplad till den ålder när pension tidigast kan lämnas, 61 år. Det innebär att när den lägsta uttagsåldern höjs måste samtidigt även den nuvarande 60-årsgränsen höjas så att den även fortsatt är ett år lägre än den lägsta uttagsåldern.

Arbetsgruppens förslag innebär att varje årskull även fortsättningsvis kommer att tilldelas dubbla arvsvinster endast vid ett tillfälle. Det gäller både vid de initiala höjningarna av åldersgränserna 2020, 2023 och 2026 samt när åldersgränserna ändras efter att en ny högre riktålder har beräknats.

De underliggande livslängdstabellerna som används för att beräkna de demografiska arvsvinsterna utgår ifrån två olika kohortspecifika underlag beroende på åldern hos den försäkrade. För åldrarna 61–64 år används livslängdstabeller för femårsperioden närmast före det år kohorten uppnådde 60 års ålder. Från och med det år kohorten fyller 65 år används i stället femårsperioden närmast före det år åldersgruppen uppnådde 64 års ålder. Förfarandet illustreras i tabell 5.4 för kohorten född 1954.

Tabell 5.4 Livslängdstabeller som används som underlag för arvsvinstfaktorer för 60 år och äldre

För födda 1954

År Ålder Livslängdstabell

2014 60 2009–2013 2015 61 2009–2013 2016 62 2009–2013 2017 63 2009–2013 2018 64 2009–2013 2019 65 2013–2017 2020 66 2013–2017

Vid en höjd lägsta pensionsålder ska den nuvarande åldersgränsen 60 år ersättas med lägsta pensionsålder minus ett år och 65årsgränsen ersättas med 66 år. Utan övergångsbestämmelse (se

Förslag och överväganden

156

avsnitt 5.8.2) skulle detta förfarande leda till ytterligare byten av livslängdstabeller för de åldersgrupper som är mellan 60 år och riktåldern de år den lägsta pensionsåldern eller riktåldern höjs (se tabell 5.5).

Tabell 5.5 Livslängdstabeller som används som underlag för arvsvinstfaktorer för 60 år och äldre efter höjningar av pensionsåldrar

För födda 1958

År Ålder Lägsta

pensions-

ålder

Riktålder Livslängdstabell utan övergångsbestämmelse

Livslängdstabell med övergångsbestämmelse

2018 60 61 65 2013–2017 2013–2017 2019 61 61 65 2013–2017 2013–2017 2020 62 62 65 2014–2018 2013–2017 2021 63 62 65 2014–2018 2013–2017 2022 64 62 65 2014–2018 2013–2017 2023 65 63 66 2015–2019 2013–2017 2024 66 63 66 2018–2022 2018–2022 2025 67 63 66 20182022 20182022

De födda 1954 (se tabell 5.4) skulle använda sig av två olika livslängdstabeller vid beräkning av arvsvinstfaktorer för 60 år och äldre eftersom de inte påverkas av de höjda åldersgränserna. Utan övergångsbestämmelse skulle man för de födda 1958, tabell 5.5, använda sig av fyra olika livslängdstabeller för de demografiska arvsvinstfaktorerna. Problematiken kan anses vara försumbar då de årsvisa förändringarna är relativt små men i och med att delningstalen, som används för att beräkna storleken av den allmänna pensionens månadsutbetalningar, utgår från samma livslängdstabeller och principer leder det till vissa problem (se avsnitt 5.2.3). De av arbetsgruppen föreslagna övergångsbestämmelserna och särregleringen för riktåldern i 2 kap. 10 c § SFB leder emellertid till att denna problematik inte uppstår. De som är födda 1958 kommer då, enligt gamla regler, använda livslängdstabellen för perioden 2013–2017 när arvsvinstfaktorerna beräknas i 60–65 års ålder. 2023 blir riktåldern 66 år, de som är födda 1958 omfattas av denna höjning så arvsvinsterna beräknas därefter utifrån livslängdstabeller för perioden 2018–2022.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

157

Övergångsbestämmelserna och särregleringen innebär att det blir något högre arvsvinster för den enskilde än utan övergångsbestämmelse. En ökande medellivslängd har sin grund i en lägre dödlighet och det leder till lägre arvsvinster. En tidigare livslängdstabell ger högre arvsvinstfaktorer eftersom dödligheten var högre ju längre bak i tiden man går.

5.2.3 Omräkning av inkomstpension vid tidigt uttag

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränsen för omräkning av in-

komstpension vid uttag före 65 års ålder (tidigt uttag) ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Åldersgränsen ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern för pension bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränsen för omräkning vid tidigt uttag då kommer att bli 67 år.

Bestämmelsen: 62 kap. 44 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Inkomstpensionen beräknas

genom att individens pensionsbehållning divideras med det så kallade delningstalet. Delningstalet ska återspegla den genomsnittliga återstående livslängden vid den ålder pensionen börjar lyftas enligt aktuell befolkningsstatistik.

Vid pensionsuttag före det år den sökande fyller 65 år bestäms pensionsbeloppet utifrån ett preliminärt delningstal beräknat med samma livslängdstabeller som för de demografiska arvsvinstfaktorerna. Det år pensionären uppnår 65 års ålder räknas pensionen om med ett fastställt delningstal. Dessa delningstal använder samma livslängdstabeller som arvsvinstfaktorerna för 65 år eller äldre. I bestämmelsen i 62 kap. 44 § SFB regleras vid vilken ålder skiftet från preliminära till fastställda delningstal ska ske. Det föranleder en omräkning av pensionsbeloppet vid 65årsåret om ett pensionsuttag har skett i åldrarna 61–64 år.

Förslag och överväganden

158

Arbetsgruppen föreslår att 65-årsgränsen när ett fastställt delningstal ska tillämpas ska höjas och ersättas med riktåldern för pension. Det innebär även att, likt för arvsvinsterna, de preliminära delningstalen för en åldersgrupp kommer att beräknas utifrån den femåriga livslängdstabellen för året före det år den försäkrade uppnått åldern för tidigaste uttag av allmän pension.

Skälet till att samma livslängdstabell ska användas för åren mellan lägsta pensionsålder och uppnådd riktålder är att minska antalet omräkningar av pensionen. Tabell 5.5 illustrerar problematiken om inte detta förfarande skulle tillämpas. En individ född 1958 som väljer att gå i pension vid 61 års ålder 2019 skulle därefter få sin pension omräknad 2020, 2023 och 2024. Varje omräkning skulle leda till att pensionen sänktes eftersom medellivslängdsökningar ger högre delningstal. Visserligen sker denna sänkning av pensionen ändå vid uppnådd riktålder, vid övergången från preliminära till fastställda delningstal, men ytterligare omräkningar är inte till gagn för den enskilde. Orsaken är att dessa leder till lägre månadsbelopp för pensionen som betalas ut under perioden mellan pensionsbeslutet och den uppnådda riktåldern. Minskningen uppgår ackumulerat till cirka 0,5 procent lägre pension under åldern 61–65 år. Övergångsbestämmelserna och särregleringen för riktåldern i 2 kap. 10 c § SFB gör att detta inte inträffar. De som är födda 1958 kommer, enligt gamla regler, använda livslängdstabellen för perioden 2013–2017 när delningstalen beräknas för pensionsuttag i 61–65 års ålder. Däremot omfattas de födda 1958 av den höjda riktåldern så de fastställda delningstalen som används vid ett pensionsuttag som 66 år eller äldre beräknas med livslängstabeller för perioden 2018– 2022. De födda 1958 som tog ut pensionen tidigare än så får pensionen omräknad med de fastställda delningstalen vid 66 års ålder enligt de nya reglerna som träder i kraft den 1 januari 2023.

Genom förfarandet att använda samma livslängdstabeller för en åldersgrupps preliminära delningstal som arbetsgruppen förordar minskas inte pensionen förrän vid omräkningen med de fastställda delningstalen. Det liknar således det nuvarande tillvägagångssättet.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

159

5.2.4 Inkomstindex och medel-PGI

Arbetsgruppens förslag: Den övre åldersgränsen för inkomst-

index ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Nuvarande 64-årsgränsen för inkomstindex ska höjas till 65 år 2023 och från och med 2026 knytas till riktåldern på så sätt att inkomstindex ska visa förändringen av de pensionsgrundande inkomsterna för de som under året har fyllt minst 16 år men inte har uppnått riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern för pension bli 67 år 2026. Det innebär att den övre åldern för inkomstindex då kommer att bli 66 år.

Bestämmelsen: 58 kap. 11 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Varje år räknas de försäkrades

intjänade pensionsbehållning om med förändringen av inkomstindex, även de utgående pensionerna styrs av inkomstindex men efter ett avdrag om 1,6 procent, den så kallade förskottsräntan. Inkomstindex återspeglar utvecklingen av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten (PGI) för personer med PGI i åldrarna 16–64 år och inkluderar även inkomstgrundad sjuk- och aktivitetsersättning och inkomster över intjänandetaket.

Pensionsåldersutredningen (SOU 2013:25) ansåg att den övre åldersgränsen, 64 år, inte borde följa riktåldern och motivet till detta var att det skulle medföra en sänkning av indexet. Sänkningen skulle vara tillfällig för det år regeljusteringen sker och bero på att medelinkomsten sjunker i högre åldrar. Den tillfälliga sänkningen går att undvika genom att höjningen av den övre åldersgränsen sker med en eftersläpning av två år och att man höjer åldersgränsen samtidigt i både nämnaren och täljaren. Formeln för inkomstindex anges nedan.

I

t

= I

t-1

* u

t-1

/u

t-2

Inkomstindex

u

t

= Y

t

/N

t

Genomsnittlig

pensionsgrundande inkomst

t kalenderår

Förslag och överväganden

160

I

t

inkomstindex år

t

Y

t

summa pensionsgrundande inkomster år t utan

takbegränsning för personer 16–64 år, efter avdrag för allmän pensionsavgift

N

t

antal personer 16–64 år som har pensionsgrundande

inkomst år t

Genom eftersläpningen på två år får man med den fulla beteendeförändringen som skett för de som har påverkats av den höjda riktåldern och genom att höja den övre åldersgränsen i nämnaren och täljaren vid samma tidpunkt mäter man genomsnittsinkomsten i samma åldersintervall i både nämnaren och täljaren. Förfarandet illustreras enklast med ett exempel.

År 2023 höjs riktåldern till 66 år. Det innebär att inkomstindex för 2025 blir:

I

2025

= I

2024

* u

2024,16–65

/u

2023,16–65

(1)

Här har pensionsåldershöjningen fått fullt genomslag på både genomsnittsinkomsten, u, för 2023 och 2024 och det går därmed att använda åldersintervallet 16–65 för genomsnittsinkomsten i både nämnaren och täljaren.

Utan detta tillvägagångssätt hade i stället inkomstindex för 2024 kunnat bli:

I

2024

= I

2023

* u

2023,16–65

/u

2022,16–64

(2)

I detta fall skulle genomsnittsinkomsten, u, för 2022 inte vara jämförbar med den för 2023, det skulle vara två olika åldersintervall, 16–65 och 16–64 år i nämnaren och täljaren.

Generellt sett minskar den pensionsgrundande inkomsten nära pensionsåldern. Skälen till detta är bland annat att fler jobbar deltid innan och ibland efter pensionsbeslutet och att de som avslutar sin anställning vid pensioneringen inte har ett helt kalenderårs inkomst det år de går i pension. Om man inkluderar fler äldre i inkomstmåttet skulle detta kunna innebära en viss försvagning av inkomstindex. Statiska beräkningar4 ger en obetydlig förstärkning, 0,04 procent av inkomstindex för 2017 om man använder tillvägagångssätt (1) och en liten försvagning, -0,3 procent, om man

4 Den statiska beräkningen har inga beteendeförändringar eller antaganden om att lönesumman eller antalsuppgifter förändras på grund av riktåldersförändringar.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

161

gör samma beräkning med (2). Det är således inga stora förändringar av inkomstindex på grund av en förändrad övre åldersgräns.

Troligen är det så att inkomstindex kommer att påverkas mer av att pensionsåldrarna och åldersgränser i kringliggande trygghetssystem förändras än den förändrade övre åldersgränsen i formeln för genomsnittsinkomst. Efter att den lägsta pensionsåldern höjts är det inte längre möjligt att ta ut pension lika tidigt som förut och de cirka 7 procent av 61-åringarna som tagit ut pension senarelägger i stället denna med ett eller flera år. Detta skulle innebära att inkomstindex för 2021 förstärks tillfälligt på grund av en ökad lönesumma och det är troligt att det även inträffar 2024 och 2027.

Att välja att inte höja någon åldersgräns i formeln för genomsnittsinkomsten får även det konsekvenser för inkomstindex. Ett oförändrat inkomstindex riskerar att man efter höjda pensionsåldrar får en för hög indexering av pensioner och intjänade pensionsrätter i och med att inkomsterna för de mellan 61–64 år kommer att öka. Man kommer inte längre inkludera den tidigare avtrappningen av de äldres inkomster.

Ett ytterligare skäl att ändra den övre åldersgränsen för genomsnittsinkomsten är att inkomstindex ska spegla förändringen av genomsnittlig inkomst från ett år till ett annat för personer i förvärvsaktiv ålder. Arbetsgruppens förslag med höjda lägsta pensionsåldrar, riktålder, höjda åldersgränser i kringliggande system m. m. syftar till att förlänga tiden som förvärvsaktiv. Det är därför rimligt att även den övre åldersgränsen i genomsnittsinkomsten bör spegla detta.

Arbetsgruppen föreslår därför att den övre åldersgränsen för beräkning av genomsnittsinkomsten i inkomstindex ska knytas till riktåldern på så sätt att inkomstindex ska visa förändringen av de pensionsgrundande inkomsterna för de som under året har fyllt minst 16 år men inte har uppnått riktåldern för pension. En ny högre övre åldersgräns för inkomstindex ska tillämpas första gången för beslut som avser förmåner två år efter att åldersgränsen höjts.

Förslag och överväganden

162

5.2.5 Pensionsgrundande belopp för barnår och plikttjänstgöring

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för att tillgodoräknas

pensionsgrundande belopp för barnår och för att motta sådant belopp vid överlåtelse samt de övre åldersgränserna vid beräkning av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och barnår (beräkningsmetod 2) ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

De nuvarande 64-årsgränserna ska höjas till 65 år 2023 och från och med 2026 knytas till riktåldern för pension genom att gränserna då sätts till året före riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränserna då kommer att bli 66 år.

Bestämmelserna: 60 kap. 18, 30, 41 och 52 §§ SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Under småbarnsåren avstår

ofta föräldrar helt eller delvis att förvärvsarbeta. För att inte inkomstbortfallet ska påverka pensionsutfallet alltför mycket kan en förälder under vissa förutsättningar tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp (PGB) för barnår. Detta sker enligt tre olika beräkningsmetoder där den metod som ger det, för den enskilde, mest förmånliga resultatet bestämmer beloppets storlek (se avsnitt 3.2.3). PGB för barnår tillgodoräknas förälder som har fyllt högst 64 år under intjänandeåret.

Det finns möjlighet att vid dödsfall överlåta PGB för barnår till någon annan försäkrad. Beloppet kan överlåtas om mottagaren har fyllt högst 64 år under intjänandeåret.

Arbetsgruppen föreslår att de nuvarande 64-årsgränserna för att tillgodogöras PGB för barnår respektive när sådant belopp kan överlåtas ska knytas till riktåldern för pension.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och barnår beräkningsmetod 2 beräknas med hjälp av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten (PGI) för åldrarna 16–64 år. Den skiljer sig dock från genomsnittsinkomsten som används i

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

163

inkomstindexberäkningen genom att den använder sig av PGI under intjänandetaket och inte inkluderar inkomster från inkomstgrundad sjuk- och aktivitetsersättning. PGB för plikttjänstgöring utgör 50 procent av genomsnittsinkomsten och 75 procent för PGB för barnår beräkningsmetod 2.

Till skillnad från inkomstindex som mäter en relativ årlig förändring är genomsnittsinkomsten för dessa pensionsgrundande belopp ett absolut värde. En höjning av den högre åldersgränsen får i detta fall en möjlig negativ påverkan på storleken på genomsnittsinkomsten det år riktåldern höjs eftersom inkomsterna ofta sjunker i högre åldrar. En överslagsberäkning ger en minskning med 50– 100 kronor för PGB för plikttjänstgöring och 85–150 kronor för PGB för barnår beräkningsmetod 25. Beloppen är således små sett ur ett livsinkomstperspektiv och berör endast de som kan komma ifråga för beloppen det år då riktåldern höjs.

Arbetsgruppen föreslår därför att även den övre åldersgränsen för genomsnittsinkomsten som används för att beräkna PGB för plikttjänstgöring och barnår beräkningsmetod 2 ska följa riktåldern.

5.2.6 Förvärvsvillkoret för pensionsgrundande belopp

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränsen för att uppfylla

förvärvsvillkoret för pensionsgrundande belopp ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Den nuvarande 70-årsgränsen för förvärvsvillkoret ska höjas till 71 år 2023. Från och med 2026 ska åldersgränsen knytas till riktåldern för pension på så sätt att förvärvsvillkoret ska uppfyllas senast det femte året efter att den försäkrade uppnår riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern för pension bli 67 år 2026. Det innebär att ålders-

5 Det lägre beloppet är beräknat med antagandet att förvärvsfrekvensen och inkomsterna ökar för de som är 65 år gamla. Det högre beloppet är en statisk beräkning utifrån den nuvarande nivån av sysselsättning för 65-åringar.

Förslag och överväganden

164

gränsen för att uppfylla förvärvsvillkoret då kommer att bli 72 år.

Bestämmelsen: 62 kap. 38 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Pensionsgrundande belopp ges

för plikttjänstgöring, studier och barnår för att kompensera för det inkomstbortfall i pensionshänseende som dessa livshändelser normalt innebär. Uppkommen pensionsbehållning i form av pensionsgrundande belopp registreras som latenta belopp i de fall förvärvsvillkoret ännu inte är uppfyllt. Villkoret för att de latenta beloppen slutligt ska överföras till individens pensionsbehållning är att den försäkrade senast det år han eller hon fyller 70 år har fått fastställda pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret. Om inte förvärvsvillkoret är uppfyllt vid 70 års ålder avregistreras den latenta pensionsbehållningen.

Grundtanken bakom de förslag som lämnas i denna promemoria är att säkra långsiktigt höjda pensioner genom att skapa förutsättningar och incitament för ett längre arbetsliv. När arbetslivet på detta sätt förlängs bör det också vara möjligt att kunna uppfylla förvärvsvillkoret för pensionsgrundande belopp vid högre ålder. Arbetsgruppen föreslår att den nuvarande 70-årsgränsen ska följa de i övrigt föreslagna höjningarna av åldersgränserna i pensionssystemet. Det innebär att åldersgränsen ska höjas till 71 år 2023 och från och med 2026 knytas till riktåldern.

5.2.7 Anpassningar av reglerna för beräkning av balanstalet

Arbetsgruppens bedömning: De formler för beräkning av

balanstalet som anger 61 år som lägsta ålder för uttag av inkomstpension bör anpassas till de förslag som i övrigt lämnas i denna promemoria genom att formlerna i stället anger beräkningsårets lägsta pensionsålder.

De nya beräkningsreglerna bör träda i kraft senast den 1 januari 2022.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

165

Skälen för arbetsgruppens bedömning: Enligt 58 kap. 14 § SFB

ska balanstalet och det dämpade balanstalet beräknas årligen. Detta görs av Pensionsmyndigheten enligt de formler som anges i förordning (2002:780) om beräkning av balanstal och fastställs därefter av regeringen. Vissa av formlerna i förordningen har sin utgångspunkt i den nuvarande lägsta åldern för uttag av inkomstpension (61 år) och behöver därmed anpassas till att i stället använda den lägsta pensionsåldern som följer riktåldern. Arbetsgruppen anser att begreppet lpå bör ersätta de nuvarande fasta åldrarna i formlerna nedan.

Å

∑ 1,016

å ,

, ∗

∙ 0,5 ∙

,å

∑ 1,016

å ,

, ∗

,å

	

, ∗ ∗

,

		 ä 	

å , ∗

1	

,

,

,

,

2 ∙

,

					 å, å 1, … ,

,

,

∑ 1 2 ∙

, ∗ ∗

∙ 1,016

,

, ∗

,

å, å 1, … ,

,

	 ä 	

,

0	

lpå

lägsta ålder vid utgången av år t för de personer som fått pensionsutbetalning år t

t

utbetalningsålder år

t

L*

i,t

andel kvarstående utbetalningar till åldersgrupp i år t

R*

i

andelen av pensionsskulden i åldersgrupp i som avser pensionerade

he

i,t

pensionsutbetalningarnas utveckling på grund av dödsfall år t, åldersgrupp i

U

i,t

summan av pensionsutbetalningar i december år t

till åldersgruppen i

Ud

i,t

summan av sista månatliga pensionsbelopp till personer i

åldersgruppen i som fick pension utbetald i december år t-1 men inte i december år t

Ud*

i,t

summan av sista månatliga pensionsbelopp till personer i

åldersgruppen i som fick sin pension beviljad under år t men som inte fick pension utbetald i december år t

De

i,t

ekonomiskt delningstal för åldersgrupp i år t.

Förslag och överväganden

166

Det finns en eftersläpning i beräkningen och fastställandet av balanstalet som gör att formeländringarna inte behöver träda i kraft förrän 2022. Balanstalet för 2023 beräknas och fastställs 2022 och är ett mått på pensionssystemets finansiella ställning den 31 december 2021. Formlerna ovan används för beräkningar av pensionssystemets tillgångssida som består av två delar. Dels APfondernas marknadsvärde den 31 december 2021 och dels avgiftstillgången vid samma tidpunkt. Avgiftstillgången är summan av pensionsavgifterna till inkomstpensionen under 2021 multiplicerat med hur pass länge dessa pengar förväntas stanna i pensionssystemet, från det att de, i snitt, betalats in som en pensionsavgift, till dess att de ska, i snitt, betalas ut som en pensionsutbetalning. Detta mått kallas för omsättningstid och brukar uppgå till ca 30 år. Omsättningstiden baseras på taxerade uppgifter vilket leder till att pensionsavgifterna för 2021 multipliceras med omsättningstiden för 2020. De ovan nämnda formlerna används för att beräkna omsättningstiden vilket innebär att de bör träda i kraft senast den 1 januari 2022.

5.3 Höjda åldersgränser för pensionssystemets grundskydd

5.3.1 Åldersgränserna för garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd höjs och knyts till riktåldern

Arbetsgruppens förslag: Åldern när garantipension, bostads-

tillägg, äldreförsörjningsstöd och boendetillägg tidigast kan lämnas ska höjas och knytas till riktåldern för pension.

Åldersgränserna ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Motsvarande åldersgränser avseende beräkningen av bostadstillägg ska ändras på samma sätt och vid samma tidpunkter.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränserna för

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

167

garantipension, bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd och boendetillägg då kommer att bli 67 år.

Bestämmelserna: 67 kap. 4 §, 74 kap. 7 §, 101 kap. 6 §, 102 kap. 16, 18, 22, och 30 §§ och 103 c kap. 8 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Syftet med de förslag som

lämnas i denna promemoria är att pensionsnivåerna ska upprätthållas genom att arbetslivet förlängs i takt med den ökande medellivslängden i samhället.

Pensionssystemets grundskydd består av garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Lagstiftaren har sett behov av att begränsa den personkrets som har rätt till dessa förmåner genom en nedre åldersgräns. Förmånerna kan därför tidigas betalas ut från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd stärker emellertid den rådande normen om en pensionsålder vid 65 år. Det kan i detta sammanhang även nämnas att OECD räknar med att den officiella pensionsåldern i Sverige är 65 år bland annat mot bakgrund av grundskyddets åldersgränser. För att ändra på 65årsnormen föreslås i avsnitt 5.1 att ett nytt åldersbegrepp, riktålder för pension, införs i socialförsäkringsbalken.

För att riktåldern som begrepp ska få genomslag i samhället och kunna ersätta den näst intill officiella åldersgränsen 65 år anser arbetsgruppen det nödvändigt att åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd anpassas till den medellivslängdsökning som skett sedan pensionsreformen genomfördes och därefter kopplas till riktåldern.

Den återstående medellivslängden för personer i 65 års ålder har ökat med 2,8 år mellan 1994, vilket var det år då pensionsreformens beräkningsparametrar beslutades, och 2018. Åldersgränsen för grundskyddet behöver således höjas med nästan tre år för att upprätthålla samma relation mellan åldersgränsen och den medellivslängd som gällde för personer i 65 års ålder 1994.

Mot bakgrund av vad som anförts föreslår arbetsgruppen att åldern när garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd tidigast kan lämnas ska höjas stegvis i enlighet med vad som framgår av Pensionsgruppens överenskommelse om långsiktigt

Förslag och överväganden

168

höjda och trygga pensioner. Det innebär att åldersgränserna för dessa förmåner höjs till 66 år från och med 2023 och knyts till riktåldern från och med 2026. Nuvarande prognoser visar att riktåldern då kommer att vara 67 år.

Den föreslagna kopplingen mellan åldersgränsen för pensionssystemets grundskydd och riktåldern för pension kommer innebära att åldersgränserna för berörda förmåner höjs när medellivslängden i samhället ökar. Den aktuella prognosen om medellivslängdens utveckling i Sverige pekar på att den beräknade riktåldern kommer att öka från 67 till 68 år 2029 vilket då i sin tur innebär att åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd kommer att vara 68 år sex år efter beräkningstillfället det vill säga från och med 2035.

I avsnitt 5.4 lämnas förslag på fortsatt rätt till grundskydd från 65 års ålder för personer med ett långt arbetsliv bakom sig.

5.3.2 Tidigt eller uppskjutet uttag av pension

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränsen för tidigt eller upp-

skjutet uttag av pension vid bestämmande av beräkningsunderlaget för garantipension, ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Åldersgränsen ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränsen vid tidigt eller uppskjutet uttag då kommer att bli 67 år.

Bestämmelserna: 67 kap. 20–20 b §§

Skälen för arbetsgruppens förslag: Garantipensionen betalas nor-

malt ut från 65 års ålder. Enligt gällande regler ska underlaget för beräkningen av garantipension vara den inkomstpension som skulle ha betalats ut den månad den pensionsberättigade fyller 65 år. Bestämmelsen gäller oberoende av om inkomstpensionen har tagits ut före eller efter denna tidpunkt. Syftet med bestämmelsen är att

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

169

garantipensionen inte ska kompensera för den lägre inkomstpensionen som ett tidigt uttag innebär och för att den försäkrade inte ska missgynnas vid ett sent uttag.

Arbetsgruppen föreslår att denna ålder ska höjas till 66 år 2023 för att sedan knytas till riktåldern från och med 2026.

5.3.3 Försäkringstid för rätt till garantipension

Arbetsgruppens bedömning: Anpassning av de gällande ålders-

gränserna för försäkringstid för rätt till garantipension bör utredas i särskild ordning.

Skälen för arbetsgruppens bedömning: Den huvudsakliga tanken

bakom garantipensionssystemet är att tillförsäkra äldre personer en form av minimipension under förutsättning att de under förvärvsaktiv ålder har haft en rimlig anknytning till Sverige. För rätt till oavkortad garantipension krävs 40 års försäkringstid i Sverige från det kalenderår då den pensionssökande uppnått 16 års ålder och till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år. Den vanligaste formen av försäkringstid är den tid som en person varit bosatt i Sverige. Försäkringstid mellan 16 och 24 år beaktas endast under vissa särskilda förutsättningar.

Personer som har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande kan tillgodogöra sig tiden i hemlandet som försäkringstid för garantipension. Beräkningen av den andel av tiden i hemlandet som tillgodoräknas utgår från tiden personen har varit bosatt i Sverige till och med det året den försäkrade fyllde 64 år.

Kravet på 40 års försäkringstid för ett helt grundskydd, liksom åldersgränserna inom vilka försäkringstid kan tillgodoses har funnits en lång tid. Införandet av ett nytt allmänt ålderspensionssystem innebar inte någon ändring i detta hänseende. Regeringen angav i propositionen Garantipension, m.m. (prop. 1997/98:152) att det för rätt till oreducerad garantipension ska krävas en lång tids anknytning till Sverige, varvid 40 års bosättning kan anse utgöra en rimlig avvägning.

Garantipensionen har tidigare räknats av mot utländska förmåner med stöd av artikel 46 i förordning 1408/71, numera

Förslag och överväganden

170

ersatt av artikel 52 i förordning 883/2004, som innefattar den s.k. proratatemporis-metoden. Detta synsätt har dock förändrats sedan EU-domstolen den 7 december 2017 meddelade dom i målet Boguslawa Zaniewicz-Dybeck mot Pensionsmyndigheten, C189/16, ECLI:EU:C :2017:946 som rör den svenska garantipensionen för personer födda 1938 eller senare. Av domen framgår att garantipension är att anse som en s.k. minimiförmån som omfattas av artikel 50 i förordning 1408/71, som numera motsvaras av artikel 58 i förordning 883/2004. Om en förmån omfattas av artikel 58 innebär det att medlemsstaterna har en skyldighet att säkerställa att en person som är bosatt i landet ska garanteras ett visst lägsta förmånsbelopp.

En konsekvens av EU-domstolens dom är att försäkringstiden inte får begränsas till att enbart avse bosättningstid i Sverige, eftersom det strider mot förordningen och dess grundtanke om att den fria rörligheten för personer inte ska begränsas. Vid tillämpningen ska därför även sådana försäkrings- och bosättningsperioder i EES eller i Schweiz och som avses i artikel 58 i förordning 883/2004 tas med vid beräkningen.

Till följd av de ändrade förutsättningarna att betala ut garantipension tillsattes den 4 oktober 2018 Utredningen om översyn av

garantipensionens konstruktion ur ett internationellt perspektiv

(S 2018:14) med uppdraget att se över garantipensions konstruktion (Dir 2018:106).

Mot bakgrund av den pågående översynen av försäkringsvillkoren för garantipension anser arbetsgruppen att frågan om anpassning av de pensionsrelaterade åldersgränserna i försäkringsvillkoret bör utredas i särskild ordning, lämpligen av ovan nämnda utredning.

5.4 Undantag för personer med ett långt arbetsliv

5.4.1 Förvärvsvillkor för rätt till garantipension från 65	år

Arbetsgruppens förslag: En undantagsbestämmelse ska införas

som ger fortsatt rätt till garantipension från 65 års ålder i de fall den enskilde uppfyller ett särskilt förvärvsvillkor.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

171

Förvärvsvillkoret ska anses vara uppfyllt om den enskilde under minst 44 år har haft pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av åren har uppgått till lägst två inkomstbasbelopp.

Bestämmelsen ska träda i kraft samtidigt som åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd höjs första gången det vill säga från och med 2023.

Arbetsgruppens bedömning: Pensionsmyndigheten bör få i

uppdrag att utvärdera nämnda undantagsbestämmelse.

Bestämmelsen: 67 kap. 4 a § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: När en person har varit yrkes-

verksam på heltid under lång tid har personen i de flesta fall tjänat ihop till en så pass god pension att någon garantipension inte kommer ifråga. Heltidsarbete under ett långt arbetsliv är emellertid ingen garanti för en tillräcklig pension. När åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd höjs enligt förslagen i denna promemoria finns det därför samtidigt behov av att värna de personer som redan har bidragit till samhället genom ett långt arbetsliv, men trots detta inte får en tillräcklig pension eller uppfyller villkoren för sjukersättning. Arbetsgruppen föreslår därför att det ska införas en undantagsregel som innebär att personer med ett långt arbetsliv bakom sig även fortsättningsvis ska ges möjlighet att få garantipension från 65 års ålder. Undantagsregeln bör träda i kraft när åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd höjs första gången, det vill säga från och med 2023.

Undantagsregeln ska inte endast kunna tillämpas när den enskilde ansöker om garantipension vid 65 års ålder utan även när helst därefter fram till den ordinarie åldersgränsen för garantipension, det vill säga till riktåldern för pension. Regeln ska inte vara beroende av arbetets art eller den enskildes hälsotillstånd, vilket är fallet i liknande regelverk i andra länder inom EU/EES (se avsnitt 3.9.2).

Arbetsgruppen anser att Pensionsmyndigheten bör få i uppdrag att utvärdera nämnda undantagsbestämmelse, bland annat mot bakgrund av att skillnaden mellan riktåldern och 65-årsgränsen för förvärvsvillkoret kommer att öka över tid.

Förslag och överväganden

172

Ett förvärvsvillkor med två kriterier

För att anses haft ett tillräckligt långt arbetsliv i detta sammanhang och därigenom komma ifråga för nämnda undantagsregel anser arbetsgruppen, i likhet med vad som framgår av pensionsöverenskommelsen, att 44 år ska anses vara tillräckligt.

För att avgöra vad som är ett långt arbetsliv bör emellertid inte bara antalet år i arbetslivet beaktas utan även i vilken utsträckning den enskilde haft anknytning till arbetslivet. Om man inte tar hänsyn till detta riskerar man att även beakta tid under vilken den enskilde endast haft mindre kontakt med arbetslivet, exempelvis under studietid med kortare arbete under helger och lov. Arbetsgruppen föreslår därför att graden av anknytning till arbetslivet ska prövas genom att ett beloppsanknutet villkor för årligt intjänande uppställs.

För att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier och barnår uppställs idag krav på att den försäkrade haft viss anknytning till arbetslivet (62 kap. 38 § SFB). Kravet, som benämns förvärvsvillkor, innebär att den försäkrade under en femårsperiod ska ha haft pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av de aktuella åren uppgått till minst två inkomstbasbelopp. Arbetsgruppen anser att nivån på inkomstkravet för pensionsgrundande belopp är väl avvägd även för avgränsningen av vad som ska anses utgöra ett arbetsår i undantagsregelns mening.

Vilka inkomster ska förvärvsvillkoret beakta?

Pensionsgrundande inkomster fastställs årligen av Skatteverket utifrån den enskildes taxerade inkomst. Uppgifterna finns tillgängliga sedan 1960. Det är därför lämpligt att utgå från dessa inkomster även vid prövningen av undantagsregeln förvärvsvillkor.

Pensionsgrundande inkomst utgörs av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Som inkomst av anställning räknas även inkomster i form av en rad olika sociala förmåner. Det kan ifrågasättas i vilken utsträckning sådana inkomster exempelvis inkomstbaserad sjuk- och aktivitetsersättning, sjukpenning, föräldrapenning, eller a-kassa speglar den enskildes koppling till arbetslivet. Ett arbetsliv spänner emellertid över ett flertal olika

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

173

livsfaser. Arbetsgruppen anser att det vore orimligt att ställa krav på att en enskild under alla sina år i arbetsför ålder ska ha varit aktiv på arbetsmarknaden genom ett förvärvsarbete för att komma ifråga för garantipension med stöd av undantagsregeln. En sådan inställning skulle innebära att personer som under en tid av sitt yrkesliv exempelvis är föräldralediga och uppbär föräldrapenning inte kan tillgodogöra sig denna tid vid tillämpningen av undantagsregeln. Arbetsgruppen ser behov av att anta en mer inkluderande syn på vilka inkomster som ska kunna beaktas och föreslår därför att alla pensionsgrundande inkomster enligt 59 kap. 13 § SFB ska beaktas alltså även sådan som utgörs av sociala förmåner. Arbetsgruppen gör däremot bedömningen att pensionsgrundande belopp, till exempel vid studier, inte ska beaktas vid prövningen av undantagsregelns förvärvsvillkor.

I de fall en person ännu inte har fått sin pensionsgrundande inkomst fastställd av Skatteverket, vilket exempelvis kan vara fallet för det sista arbetsåret, ska även sådan inkomst kunna beaktas. Den enskilde ska då göra inkomsten sannolik, exempelvis genom att ge in kopia av de uppgifter på individnivå som arbetsgivaren månadsvis lämnat till Skatteverket.

Ett möjligt utbyte av information mellan Skatteverket och ett antal myndigheter finns i dag reglerat i såväl 110 kap. 31 § socialförsäkringsbalken som i förordning (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Även Pensionsmyndigheten omfattas härigenom av möjligheten att begära information från Skatteverket enligt 7 c § i förordningen, dock avseende andra uppgifter än sådana som behövs för det nu tillkommande ändamålet. Det är därför angeläget att förordningen i ett senare skede ändras för att anpassas till att omfatta situationer då en person har fullgjort 43 arbetsår och där uppgifter om ännu inte deklarerade inkomster kan vara avgörande för en person som ansöker om garantipension med stöd av undantagsregeln. Arbetsgruppen gör därför bedömningen att förordningen behöver ändras senast i samband med undantagsregelns införande 2023.

Förslag och överväganden

174

Förvärvsvillkoret vid arbete inom EU och EES

Likabehandling- och sammanläggningsprinciperna inom EU innebär att diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden och att en viss tids försäkring, arbete eller bosättning i en medlemsstat ska anses fullgjord i en annan medlemsstat, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning för rätt till förmån i den sistnämnda staten.

I situationen där en person har arbetat i ett annat EU/EES-land och önskar att denna tid ska tillgodoräknas vid prövningen av rätt till garantipension med stöd av den föreslagna undantagsregeln går det emellertid inte att upprätthålla samma förvärvsvillkor som redogjorts för ovan. Det beror bland annat på att lönenivåer och sedermera avsättningar till allmänna obligatoriska pensionssystem ser olika ut inom EU/EES. En person med arbetsperioder i ett annat EU/EES-land behöver emellertid visa på att avsättningar har gjorts till ett allmänt och obligatoriskt pensionssystem och därigenom styrka att det finns en koppling till arbetsmarknaden i det aktuella landet. Likt i Sverige bör även perioder med inkomst som härrör från sociala förmåner och som inneburit att avsättningar har gjorts till allmän obligatorisk pension också ligga till grund för fullgörandet av antalet arbetsår. När förvärvsvillkoret för rätt till pensionsgrundande belopp infördes i 62 kap. 38 § SFB angavs att när villkoret fullgörs genom arbete i annat EU/EES-land, krävs att det för den pensionsberättigade för i vart fall ett år fastställts en pensionsgrundande inkomst i Sverige om minst två inkomstbasbelopp (jfr prop. 1997/98:151 s.267).

Mot bakgrund av ovanstående bedömer arbetsgruppen att vid prövning av om förvärvsvillkoret för rätt till garantipension är uppfyllt ska även arbete inom EU eller EES beaktas. En förutsättning bör emellertid i sådant fall vara att den enskilde kan påvisa en koppling till den svenska arbetsmarknaden genom att han eller hon under minst ett år haft förvärvsinkomster eller inkomster av sociala förmåner i Sverige som uppgår till minst två inkomstbelopp under året.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

175

5.4.2 Delningstal vid beräkning av garantipension med stöd av undantagsregeln

Arbetsgruppen förslag: Vid uttag av garantipension med stöd

av undantagsregeln ska beräkningen under sådan tid grundas på delningstal för den enskildes 65-årsmånad oberoende av när garantipensionen tas ut.

Bestämmelse: 67 kap. 20 c § SFB

Skälen för arbetsgruppen förslag: Garantipension med stöd av

undantagsregeln föreslås alltid under sådan tid beräknas med 65årsmånadens delningstal oberoende av om garantipensionen tas ut och därmed ska beräknas från en senare tidpunkt. Detta gäller alltså i samtliga fall när garantipension ska beräknas för perioden mellan 65 års ålder och den ordinarie åldersgränsen för rätt till garantipension. Beräkningssättet är det som är mest likt nuvarande system för beräkning av garantipension där beräkningsunderlaget alltid fastställts utifrån 65-årsmånadens delningstal. Vid uppnådd riktålder för pension räknas garantipensionen om med riktåldersmånadens delningstal.

5.4.3 Påverkan på andra förmåner vid beviljandet av garantipension med stöd av undantagsregeln

Arbetsgruppen förslag: Bostadstillägg och äldreförsörjnings-

stöd ska kunna lämnas till den som beviljats garantipension från och med 65 års ålder eller senare med stöd av den föreslagna undantagsregeln för rätt till garantipension.

Sjukersättning, arbetsskadelivränta och efterlevandepension i form av omställningspension, garantipension till omställningspension och änkepension i form av 90-procentstillägg ska inte lämnas för tid under vilken garantipension beviljats med stöd av föreslagen undantagsregel för fortsatt rätt till garantipension från 65 års ålder.

Bestämmelserna: 33 kap. 16 a §, 41 kap. 6 a §, 67 kap. 20 c §, 74 kap. 7 a §, 77 kap. 18 a §, 101 kap. 6 §, 102 kap. 16 och 22 §§

Förslag och överväganden

176

Skälen för arbetsgruppen förslag: Genom de förslag som lämnas i

denna promemoria höjs åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd samtidigt som det införs en möjlighet att efter ett långt arbetsliv få fortsatt rätt till garantipension från 65 års ålder. De huvudsakliga förmånerna i pensionssystemets grundskydd utgörs av garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. De olika delarna kompletterar varandra och ska gemensamt tillförsäkra att den som lämnat arbetskraften får en varaktig och tillräcklig försörjning.

Enligt arbetsgruppens mening finns det en uppenbar risk att den som lämnat arbetskraften och beviljats garantipension med stöd av undantagsregeln, utan att samtidigt få tillgång till grundskyddets övriga delar, inte får en tillräcklig försörjning. Arbetsgruppen föreslår därför att den föreslagna undantagsregeln för garantipension från 65 års ålder även ska omfatta bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd.

Förvisso kan det innebära att bostadstillägg i något fall utgår från 65 års ålder med stöd av garantipensionens undantagsregel samtidigt som utbetalningen av garantipensionen har reducerats till 0 kronor på grund av att eventuella övriga pensionsinkomster har ökat i efterhand. För att så långt som möjligt säkerställa att flertalet av de personer som beviljas garantipension med stöd av undantagsregeln får en tillräcklig försörjning anser arbetsgruppens ändå att ifrågavarande undantagsregel inte bara ska omfatta garantipension utan även de kompletterande grundskyddsförmånerna bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd.

Enligt nuvarande regler gäller att sjukersättning, arbetsskadelivränta och efterlevandepension i form av omställningspension, garantipension till omställningspension och änkepension i form av 90-procentstillägg beviljas som längst fram till 65 års ålder, det vill säga fram till den tidpunkt när garantipension som tidigast lämnas enligt nuvarande regler. Arbetsgruppen anser att denna uppdelning mellan förmåner som i normalfallet utgår före respektive efter pensionstillfället ska bestå. Det innebär att den som får garantipensionen med stöd av undantagsregeln för rätt till garantipension från 65 år inte för samma tid ska kunna få nämnda förmåner.

Enligt nuvarande regler kan dock den försäkrade, under tid med garantipension, få så kallad förlängd arbetsskadelivränta med stöd

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

177

av 41 kap. 6 § SFB vid arbetsskada som inträffat efter 65 års ålder. Det ska även kunna vara möjligt när den försäkrade får garantipension med stöd av 67 kap. 4 a §.

5.5 Anpassning av åldersgränser i angränsande socialförsäkringssystem

I detta avsnitt redovisar arbetsgruppen vilka åldersgränser i angränsande socialförsäkringssystem som föreslås knytas till riktåldern för pension. Anknytningen till riktåldern kommer innebära att åldersgränserna ändras automatiskt sex år efter att en ny riktålder har beräknats.

Arbetsgruppen har bedömt att all anknytning till riktåldern bör ske vid en och samma tidpunkt. De nuvarande pensionsrelaterade åldersgränserna höjs med ett år 2023 för att därefter knytas till riktåldern från och med 2026. Såsom framgår av tabell 5.1 i avsnitt 5.1 kommer riktåldern enligt nuvarande beräkningar att vara 67 år 2026 vilket innebär att åldersgränserna kommer höjas med ytterligare ett år när dessa knyts till riktåldern.

5.5.1 Sjukförsäkring

Arbetsgruppens förslag: De pensionsrelaterade åldersgränserna

för sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall, SGI-skydd, rehabiliteringsersättning, sjukersättning och smittbärarpenning ska anpassas till de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Det innebär att de nuvarande åldersgränserna ska höjas med ett år 2023 och kopplas till riktåldern för pension från och med 2026.

Åldersgränserna för sjuk- och smittbärarpenning efter 70 års ålder ska dock endast höjas med ett år 2023 och inte kopplas till riktåldern för pension.

Åldersgränsen för SGI-skydd vid utsträckt livränta ska även anpassas till förslagen i Ds 2018:28 om höjd åldersgräns för rätten att kvarstå i anställning enligt lagen om anställnings-

Förslag och överväganden

178

skydd. Det innebär att den nuvarande 67-årsgränsen för sådant SGI-skydd ska höjas till 68 år 2020 och till 69 år 2023.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränser som kopplats till riktåldern kommer att höjas med ytterligare ett år 2026.

Den som betalar egenavgifter och som gjort anmälan om karenstid får efter uppsägningstid övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte fyllt 55 år vid anmälan om ändrad karenstid. Regeln utreds för närvarande i särskild ordning och arbetsgruppen lämnar därför inga förslag på området.

Bestämmelserna: Sjukpenning, sjukpenning i särskilda fall och smittbärarpenning: 27 kap. 36 och 37 §§, 28 a kap. 7 § och 46 kap. 8 § SFB

SGI-skydd: 26 kap. 17, 18, 22 a, 22 b och 25 §§ SFB

Rehabiliteringsersättning: 31 kap. 4 § SFB

Sjukersättning 33 kap. 16 och 17 §§, 35 kap. 4, 12, 13 och 15 §§, 56 kap. 4 a § och 102 kap. 18 § SFB .

Skälen för arbetsgruppens förslag: En utgångspunkt för de förslag

som lämnas i denna promemoria är att när medellivslängden ökar i samhället behöver allt fler personer arbeta längre för att få en ekonomisk godtagbar nivå att leva på som pensionär. När nuvarande åldersgränser i pensionssystemet höjs för att bryta den rådande pensioneringsnormen vid 65 år bör därför också åldersgränserna i närliggande socialförsäkringssystem höjas för att understödja övergången till ett förlängt arbetsliv.

I likhet med vad som framgår av pensionsöverenskommelsen föreslår arbetsgruppen att de pensionsrelaterade åldersgränserna för

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

179

sjukpenning, SGI-skydd, rehabiliteringsersättning och sjukersättning ska höjas och kopplas till riktåldern för pension.

Sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall

För sjukpenning gäller i dag att när den försäkrade har fått sjukpenning för 180 dagar, efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas. Regeln föreslås ändras så att ett sådant beslut i stället får fattas när sjukpenning utgått för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon uppnådde riktåldern för pension.

För sjukpenning gäller vidare att för tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar. I syfte att stärka försäkringsskyddet för dem som väljer att fortsätta arbeta längre upp i åldrarna efter det att anställningsskyddet har upphört föreslås den nuvarande övre åldersgränsen för sjukpenning och smittbärarpenning efter 70 år höjas till 71 år men däremot inte knytas till riktåldern för pension.

Sjukpenning i särskilda fall lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år. Åldersgränsen ska knytas till riktåldern för pension och kunna lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår riktåldern för pension.

Det faktum att äldre blir allt friskare talar för att även den nuvarande åldersgränsen på 55 år för egenföretagares möjlighet att anpassa sin karenstid bör ändras. Den 18 juni 2018 tillsattes utredningen Ett tryggare företagande i ett förändrat arbetsliv – för tillväxt

och innovation som bland annat ska utreda och ta ställning till om

åldersgränsen 55 år för företagare att fritt kunna välja karenstid i sjukförsäkringen ska kvarstå, höjas eller tas bort. Till följd av den pågående utredningen avstår arbetsgruppen från att föreslå några förändringar på området.

SGI-skydd

Nuvarande åldersgränser för SGI-skydd gäller för tid före 65 års ålder respektive som längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år. Reglerna ska ändras så att skyddet i stället gäller för tid före uppnådd riktålder för pension respektive som längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår riktåldern.

Förslag och överväganden

180

Åldersgränsen för SGI-skydd vid utsträckt livränta gäller enligt nuvarande regler som längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 67 år. I promemorian Förlängt anställningsskydd

till 69 år (Ds 2018:28) lämnas förslag till ändringar i lagen

(1982:80) om anställningsskydd. Där föreslås att arbetstagares rätt att kvarstanna i anställning (LAS-åldern) ska höjas från nuvarande 67 till 69 år. Åldersgränsen föreslås höjas i två steg: från 67 till 68 år 2020 och från 68 till 69 år 2023. Arbetsgruppen anser att åldersgränsen för SGI-skydd vid utsträckt livränta även fortsatt bör följa LAS-åldern och föreslår därför att åldersgränsen höjs till 68 år 2020 och till 69 år 2023.

Rehabiliteringsersättning

Rehabiliteringsersättning lämnas i dag längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 65 år. Regeln ändras så att rehabiliteringsersättning ska kunna lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade uppnår riktåldern för pension.

Sjukersättning

Sjukersättning betalas ut till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 65 år. Regeln ändras så att sjukersättning kan utbetalas längst till och med månaden före den månad då den försäkrade uppnår riktåldern för pension.

Även reglerna om uppföljning av arbetsförmåga, beräkning av faktisk och framtida försäkringstid för rätt till garantiersättning samt pension utan ansökan vid hel sjukersättning ska knytas till riktåldern för pension. Det samma ska gälla vid beräkning av bostadstillägg för dessa personer.

5.5.2 Efterlevandepensioner

Arbetsgruppens förslag: De pensionsrelaterade åldersgränserna

för omställningspension, garantipension till omställningspension, garantipension till änkepension och änkepensionens 90-procentstillägg ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

181

De nuvarande åldersgränserna ska höjas med ett år 2023 och därefter knytas till riktåldern för pension från och med 2026.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränser som knyts till riktålder kommer att höjas med ytterligare ett år 2026.

Bestämmelserna: 77 kap. 18 §, 81 kap. 4 och 7 §§, 82 kap. 1, 4, 6– 8, 14, 16, 20 och 21 §§, 84 kap. 6 och 16 §§ SFB och 7 kap. 23 , 30 och 31 §§ lagen ( 2010:111 ) om införande av socialförsäkringsbalken .

Skälen för arbetsgruppens förslag och bedömning: Efterlevande-

pension fungerar som ett omställningsstöd inom socialförsäkringssystemet till de familjer där en försörjare avlider. I nuläget lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år:

 Omställningspension

 Garantipension till omställningspension

 Änkepension i form av 90-procentstillägg

Reglerna för beräkning av garantipension till omställningspension innehåller också flera bestämmelser som baseras på att den avlidne skulle ha fyllt 64 år exempelvis den framtida försäkringstiden som beräknas från det år dödsfallet inträffade till då den avlidne skulle fyllt 64 år. Enligt arbetsgruppen bör dessa regler knytas till riktåldern för pension eftersom den framtida försäkringstiden bör spegla samhällets förväntningar på arbetslivets längd.

Efterlevandepensionsunderlag

Reglerna för beräkning av inkomstgrundad efterlevandepension innehåller flera bestämmelser som baserar sig på åldern 65 år. Pensionsbehållningen efter avlidna som var födda 1938 eller senare beräknas olika beroende av om dödsfallet inträffade före eller efter 65 års ålder. Om dödsfallet inträffat efter det år den avlidne fyllde 65 år ska den avlidnes faktiska pensionsbehållning användas vid beräkning av efterlevandepension. Den faktiska pensionsbehåll-

Förslag och överväganden

182

ningen ska räknas om med förändringar av inkomstindex fram till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år. Därefter följsamhetsindexeras behållningen till ingången av det år då dödsfallet inträffade. I de fall där dödsfallet inträffade före 65 års ålder beräknas en antagen pensionsbehållning från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Den avlidnes antagna pensionsbehållning beräknas utifrån ett medelvärde av de senaste årens intjänade pensionsrätter som multipliceras med det antalet år från dödsfallsåret till det att den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Arbetsgruppen föreslår att dessa regler anpassas till att i stället åsyfta den riktålder som tillämpas det år den försäkrade avled. År 2023 innebär detta att de som avlidit efter 66 års ålder får sin pensionsbehållning inkomstindexerad ytterligare ett år och ett år kortare följsamhetsindexering. De som avlidit innan 66 års ålder får i stället ett års ytterligare pensionsrätter till deras antagna pensionsbehållningar.

Riktåldern beräknas varje år och tillämpas sex år senare. Det gör det möjligt att använda en framtida, känd riktålder vid en beräkning av antagen pensionsbehållning i stället för att använda dödsfallsårets riktålder. En nackdel med detta förfarande är att det blir beroende av när under året riktåldern beräknas och att det därmed blir olika utfall om riktåldern har hunnits att beräknas eller ej. Den som avlidit tidigt under året skulle därmed kunna få en annan riktålder för sitt beräkningsunderlag än den som avlidit senare på året. Dödsfallsårets riktålder är däremot alltid känd. Faktisk och antagen pensionsbehållning beräknas därmed utifrån de förutsättningar som gällde det år den försäkrade avled. Samma princip gäller även för beräkning av framtida försäkringstid för garantipension till omställningspension.

De åldersgränser som gäller för beräkningen av efterlevandepensionsunderlaget efter avlidna som är födda 1937 och tidigare och behandlas i 82 kap. 22–26 §§ SFB bör lämnas oförändrade eftersom de har en tydlig koppling till ATP-systemet.

Änkepension

Änkepensionen är under utfasning i och med att det, något förenklat, finns ett krav på att man ska ha varit gift i minst fem år innan den 31 december 1989. Änkepensionen samordnas med änkans egen ålderspension men det sker med olika avräkningar

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

183

beroende på om hon är född 1944 och tidigare eller 1945 och senare. För de yngre änkorna innebär det i praktiken att de flesta änkorna mister sin änkepension vid uttag av den egna ålderspensionen medan för äldre änkor fick majoriteten behålla den men till ett mindre belopp. Avräkningen sker vid 65 års ålder oavsett om änkan tagit ut ålderspension eller ej. Även 90-procenttillägget till änkepensionen upphör vid 65 års ålder. Det finns ytterligare en förmån, garantipension till änkepension, som också upphör vid 65 års ålder, för kvinnor födda 1944 och tidigare. Denna förmån har inte nybeviljats sedan den 1 januari 2010 då alla änkor fyllt 65 år. För änkor födda senare än 1944 upphörde nybeviljandet av förmånen den 1 januari 2003. Trots detta finns det fler än 3 000 änkor som får garantipension till änkepension.

Rätten till 90-procentstillägget regleras i 77 kap. 18 § SFB. I de grundläggande bestämmelserna för änkor födda 1945 eller senare, 84 kap. 6 §, fastställs hur ersättningen ska beräknas. För tid före den månad då änkan fyller 65 år ska 90-procenttillägget vara 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret. Arbetsgruppen föreslår att 65 års ålder ska ersättas med riktåldern i de ovan nämnda paragraferna. De föreslagna övergångsbestämmelserna och särregleringen för riktåldern i 2 kap. 10 c § SFB leder till att det inte är nödvändigt med specifika övergångsbestämmelser för beräkning av 90-procenttillägget vilket föreslogs av Pensionsåldersutredningen. För änkor födda 1944 och tidigare är det inte nödvändigt att justera åldersgränser eftersom dessa änkor är äldre än 65 år och därmed inte har rätt till 90procenttillägget.

Lagstiftning om garantipension till änkepension saknas i socialförsäkringsbalken, den regleras i stället av lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken, förkortad införandelagen. I 7 kap. 30 och 32 §§ införandelagen anges att rätten till garantipension till änkepension upphör den månad då änkan fyller 65 år. Arbetsgruppen föreslår att åldersgränsen ersätts med riktåldern. Det är i dagsläget ett mindre antal änkor som har garantipension till änkepension men det är principiellt viktigt att rätten till denna behålls fram till uppnådd riktålder. I annat fall skulle änkan vara utan möjlighet till en eventuell egen garantipension mellan 65 års ålder och riktåldern.

Förslag och överväganden

184

Även 7 kap. 23 § införandelagen innehåller en relevant 65-årsgräns. Denna bestämmelse reglerar rätten till 90-procenttillägget för de änkor vars make avlidit innan den 1 januari 1990. Arbetsgruppen föreslår att även denna 65-årsgräns ska ersättas med riktåldern.

5.5.3 Särskilda förmåner vid funktionshinder

Merkostnadsersättning och handikappersättning

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för rätt till merkost-

nadsersättning ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

De nuvarande 65-årsgränserna ska höjas till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränserna för merkostnadsersättning då kommer att bli 67 år.

Bestämmelsen: 50 kap. 4 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Merkostnadsersättningen er-

sätter handikappersättningen från och med den 1 januari 2019. Redan fattade beslut om handikappersättning fortsätter gälla enligt vad som föreskrivs i besluten, dock längst till dess att de skulle upphört eller skulle ha omprövats om äldre bestämmelser hade varit tillämpliga.

Merkostnadsersättningen avser skäliga kostnader som uppkommer på grund av en persons funktionsnedsättning och som går utöver de kostnader som är normala för personer utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder.

Syftet med merkostnadsersättningen är att tydliggöra i lagstiftningen vilka slags merkostnader som avses.

Merkostnadsersättning lämnas för merkostnader för:

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

185

4. hälsa, vård och kost,

5. slitage och rengöring,

6. resor,

7. hjälpmedel,

8. hjälp i den dagliga livsföringen,

9. boende, och 10. övriga ändamål.

Merkostnadsersättning uppgår till 30, 40, 50, 60 eller 70 procent av prisbasbeloppet. Det högsta beloppet är högre än den tidigare handikappersättningen och det lägsta är lägre.

Arbetsgruppen föreslår att åldersgränsen 65 år ska höjas till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension. Merkostnadsersättningen har en stark koppling till övriga socialförsäkringsförmåner som även de enligt arbetsgruppens förslag kommer att riktåldersanpassas.

När det gäller handikappersättning bedömer arbetsgruppen att det saknas behov av att anpassa rådande åldersgränser. De försäkrade som mister rätten till handikappersättning på grund av att de fyller 65 år någon gång efter 2023 har möjlighet att i stället ansöka om merkostnadsersättning som föreslås få höjd åldersgräns.

Assistansersättning och personlig assistans enligt LSS

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för assistans-

ersättning ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Det innebär att åldersgränserna ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränserna för assistansersättning då kommer att bli 67 år.

Förslag och överväganden

186

Bestämmelserna: 51 kap. 8 och 10 §§, och 9 b § lagen ( 1993:387 ) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Skälen för arbetsgruppens förslag: Assistansersättning kan ges till

en försäkrad som tillhör någon av grupperna som anges nedan och behöver hjälp mer än 20 timmar per vecka med de grundläggande behov som att tvätta och klä sig, äta mat, kommunicera utåt eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Följande grupper kan få assistansersättning:

 Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.

 Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

 Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Den som fyllt 65 år kan endast få assistansersättning om han eller hon haft ersättningen tidigare eller om ansökan har lämnats till Försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter beviljats ersättning. Antalet timmar får inte utökas när personen fyllt 65 år.

När den aktuella lagstiftningen infördes angavs att det inte var möjligt att bygga upp ett system som innebär att rätten till personlig assistans och assistansersättning skulle gälla oavsett den enskildes ålder. Rätten till personlig assistans begränsades därför till personer som inte uppnått allmän pensionsålder, 65 år. För personer över 65 år lämnas därför stöd i form av andra stödinsatser av kommunen, till exempel hjälp i hemmet enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller ledsagning enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. År 2001 förändrades dock lagstiftningen vilket gjorde det möjligt att få behålla assistansersättningen om den var beviljad innan 65 års ålder.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

187

Det är förhållandevis få personer som får nybeviljad assistansersättning i åldrarna innan 65 års ålder, det är dock vanligt att antalet timmar ökar innan den försäkrade fyller 65 år eftersom antalet timmar inte får höjas därefter.

En översyn av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och den statliga assistansersättningen enligt socialförsäkringsbalken har nyligen gjorts av en särskild utredare. I slutbetänkande Översyn av insatser enligt LSS (SOU 2018:88) lämnar utredaren inte några förslag som påverkar den i dag gällande 65-årsgränsen. Utredaren konstaterar dock att det – mot bakgrund av att vi lever allt längre och i stor utsträckning är aktiva i samhällslivet även högre upp i åldrarna kan det finnas skäl att överväga om även personer över 65 år bör ha möjlighet att få ett utökat stöd i form av personlig assistans. En sådan förändring kan även övervägas, enligt utredningen, mot bakgrund av den höjning av pensionsåldern som överenskommits. Utredningen anser dock inte att det finns stöd i utredningsdirektiven för att överväga en sådan förändring.

Arbetsgruppen föreslår att 65-årsgränserna för assistansersättningen ska höjas och ersättas med riktåldern för pension. För att åstadkomma ett förlängt arbetsliv och därigenom skapa förutsättningar för långsiktigt höjda och trygga pensioner är det, såsom har påpekats tidigare, viktigt att inte endast åldersgränserna i pensionssystemet anpassas till det faktum att vi lever allt längre. För att åstadkomma detta behöver även åldersgränserna i kringliggande trygghetssystem anpassas, så även på det kommunala området. Arbetsgruppen föreslår därför även att åldersgränsen för personlig assistans enligt 9 b § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade också ändras på motsvarande sätt. Arbetsgruppens förslag att höja denna åldersgräns till 66 år och att sedan knyta åldersgränsen till riktåldern leder därmed endast till att det kommer att bli möjligt att beviljas personlig assistans i något högre åldrar än idag.

Förslag och överväganden

188

Bilstöd

Arbetsgruppens förslag: De pensionsrelaterade åldersgränserna

för bilstöd ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Det innebär att dessa åldersgränserna ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att ovanstående åldersgränser för bilstöd då kommer att bli 67 år.

Bestämmelsen: 52 kap. 10 § SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Sedan den 1 januari 2019 gäller

nya regler för bilstöd. Det är framförallt bidragets konstruktion och belopp som har förändrats, reglerna för rätten till bilstöd är däremot oförändrade.

Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Det finns fyra grupper som bilstöd kan lämnas till:

1. en försäkrad som är under 65 år och är beroende av ett fordon

för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. en försäkrad som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag

enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. en försäkrad som fyllt 18 år men inte 50 år, och

4. en försäkrad som har barn som inte fyllt 18 år.

Det kan även lämnas till en försäkrad förälder till ett funktionshindrat barn.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

189

Grupp 1 och 2 är pensionsåldersrelaterade och ska därmed ersättas med riktåldern. Arbetsgruppen föreslår att funktionshindrade som är i behov av ett fordon för sin försörjning ska kunna få rätt till bilstöd upp till riktåldern för pension för att kunna förlänga sitt arbetsliv. För de som har rätt till bilstöd enligt punkt 2 är det rimligt att när rätten till sjuk- och aktivitetsersättning riktåldersanpassas ska även rätten till bilstöd göra det.

Bidrag till arbetshjälpmedel

Arbetsgruppens bedömning: Åldersgränsen för hur länge

bidrag till arbetshjälpmedel kan lämnas bör höjas och anpassas till de föreslagna ändringarna av åldersgränsen för rätten att kvarstå i anställning enligt lagen om anställningsskydd.

Det innebär att åldersgränsen bör höjas från 67 till 68 år 2020 och till 69 år 2023.

Skälen för arbetsgruppens bedömning: Enligt 2 § förordning

(1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel får bidrag lämnas till arbetsgivaren eller den försäkrade och avse kostnaden för

1. att köpa eller, om det är ekonomiskt mera förmånligt, att hyra

sådana arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den försäkrade ska kunna utföra sitt arbete,

2. expertundersökningar i ärenden om sådana anpassningsåtgärder

som avses i 1, och

3. att reparera arbetshjälpmedlet.

Bidraget kan i dagsläget enligt 7 § betalas ut till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år. Åldersgränsen får anses följa dagens 67-årsgräns för rätten att kvarstå i anställning enligt 32 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd, den så kallade LASåldern.

Såsom har redovisats i avsnitt 4.4 föreslås i Ds 2028:28 att den nuvarande LAS-åldern ska höjas i två steg: från 67 till 68 år 2020 och från 68 till 69 år 2023. Arbetsgruppen anser att åldersgränsen för bidrag till arbetshjälpmedel även fortsättningsvis bör följa LAS-

Förslag och överväganden

190

åldern. Åldersgränsen bör därför höjas och anpassas till de förslag som lämnats angående LAS-åldern.

5.6 Arbetsskadelivränta

Arbetsgruppens förslag: De pensionsrelaterade åldersgränserna

för arbetsskadelivränta ska anpassas både till de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för rätten att kvarstå i anställning enligt lagen om anställningsskydd och till de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Det innebär att den nuvarande 65-årsgränsen som anger hur länge arbetsskadelivränta kan lämnas ska höjas till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Den nuvarande 67-årsgränsen som anger hur länge förlängd arbetsskadelivränta kan lämnas ska höjas till 68 år 2020 och till 69 år 2023. Den nuvarande 65-årsgränsen för när arbetsskadan vid sådan livränta tidigast ska ha inträffat ska höjas till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att åldersgränsen för hur länge arbetsskadelivränta kan lämnas då kommer att bli 67 år och att åldersgränsen för när arbetsskadan tidigast ska ha inträffat vid förlängd arbetsskadelivränta kommer att bli 67 år.

Bestämmelserna: 41 kap. 5 och 6 §§ SFB

Skälen för arbetsgruppens förslag: Arbetsskadelivränta är en

ersättning för förlorad inkomst på grund av en arbetsskada som påverkar möjligheten att arbeta under minst ett år framåt i tiden. Arbetsskadan kan ha lett till att den försäkrade måste minska sin arbetstid, omskola sig eller byta arbetsuppgifter eller arbete. För att få livränta måste inkomstbortfallet uppgå till minst en femtondel av vad man tjänade innan skadan och vara större än en fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan ska börja lämnas.

Arbetsskadelivränta betalas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Om skadan inträffat den månad

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

191

som den försäkrade fyller 65 år eller senare och en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas, beviljas livränta längst till och med den månad före den då den försäkrade fyller 67 år.

Den tid som den försäkrade har möjlighet att få livränta efter 65 års ålder följer reglerna om rätt att kvarstå i anställning till utgången av den månad då arbetstagaren fyller 67 år. Eftersom LAS-åldern föreslås höjas enligt de förslag som lämnats i Ds 2018:28 (se avsnitt 4.4) anser arbetsgruppen att åldersgränsen för rätten till förlängd arbetsskadelivränta ska anpassas till och följa åldersgränserna för LAS-åldern. Åldersgränsen för när arbetsskadan tidigast ska ha inträffat bör däremot anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Det innebär att för arbetsskador som uppkommer innan uppnådd riktålder ska arbetsskadelivränta som längst kunna beviljas till och med månaden före den då den försäkrade uppnår riktåldern för pension. För arbetsskada som uppkommit efter riktåldern ska förlängd arbetsskadelivränta som längst kunna lämnas till och med månaden före den då den försäkrade fyller 68 år från och med 2020 och 69 år från och med 2023.

5.7 Anpassningar av åldersgränser i övriga system

5.7.1 Anställningsskydd

Arbetsgruppens bedömning: Åldersgränserna för rätten att

kvarstå i anställning enligt lagen om anställningsskydd bör i enlighet med pensionsöverenskommelsen knytas till riktåldern för pension från och med 2026.

Utformningen bör utredas i särskild ordning.

Skälen för arbetsgruppens bedömning: Pensionsöverenskom-

melsen om långsiktigt höjda och trygga pensioner innebär att grundprinciperna i pensionssystemet bevaras samtidigt som vissa delar moderniseras. En sådan förbättring är att det införs en riktålder för pension till vilken pensionsrelaterade åldersgränser

Förslag och överväganden

192

knyts. Syftet med riktåldern är att de pensionsrelaterade åldersgränserna inom socialförsäkringen och i kringliggande trygghetssystemen automatiskt ska justeras när medellivslängden förändras så att pensionsnivåerna och välfärden i övrigt kan bibehållas. Det automatiserade förfarandet skapar förutsättningar för att nödvändiga justeringar av åldersgränserna genomförs i tid när medellivslängden i samhället förändras.

Som angetts i avsnitt 4.4 har Arbetsmarknadsdepartementet i promemorian Förlängt anställningsskydd till 69 år (Ds 2018:28) lämnat förslag till ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Där föreslås att den nuvarande åldersgränsen vid 67 år, den så kallade LAS-åldern, ska höjas till 69 år. Åldersgränsen föreslås höjas i två steg: från 67 till 68 år 2020 och från 68 till 69 år 2023. Promemorian innehåller emellertid inga förslag eller resonemang om att LAS-åldern ska knytas till eller på annat sätt bör följa riktåldern för pension.

Mot bakgrund av pensionsöverenskommelsen lämnar arbetsgruppen i denna promemoria en rad förslag och bedömningar angående anknytning mellan riktåldern för pension och pensionsrelaterade åldersgränser, inte bara inom socialförsäkringen, utan även för flera angränsande trygghetssystem. Det handlar bland annat om åldersgränser i studiestödssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och i regelverken för kommunala servicetjänster och för riksdagsledamöternas pensioner.

Rätten att kvarstå i anställningen till 67 års ålder, den så kallade 67-årsregeln, tillkom genom en lagändring som trädde i kraft den 1 september 2001. Regeln syftade till att förhindra avtal som tvingade arbetstagaren att avgå med pension vid 65 års ålder. Lagändringen sammanhängde med införandet av det nya pensionssystemet. Som skäl för införandet av 67-årsregeln anfördes att arbetsmarknadens parter inte vidtagit åtgärder för att anpassa villkoren på arbetsmarknaden till principerna för det nya pensionssystemet trots att medellivslängden och därigenom behovet av ett förlängt arbetsliv ökat under lång tid.

Även om det förekommer att personer fortsätter att arbeta över LAS-åldern fungerar denna åldersgräns i praktiken som slutlig pensionsålder för de flesta arbetstagare. Åldersgränsen är därför av stor betydelse för pensionssystemets funktion.

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

193

Pensionssystemets rörliga pensionsålder, livsinkomstprincipen, möjlighet att tjäna in pensionsrätter oavsett ålder och möjligheten att kombinera arbete och pension, ger människor ett stort utrymme att själva anpassa utträdet från arbetslivet utifrån var och ens förutsättningar och önskemål. Denna valfrihet och flexibilitet är en viktig grundsten i pensionssystemet. I ett läge när åldersgränserna i pensionssystemet höjs har Pensionsgruppen sett det som nödvändigt att också LAS-åldern justeras på motsvarande sätt och vid samma tidpunkt knyts till riktåldern för pension för att på så sätt skapa en långsiktig trygghet och förutsägbarhet för människors utträde från arbetsmarknaden. Arbetsgruppen delar denna uppfattning. Om så inte skulle ske skulle individen ha små möjligheter att förbättra sin pension genom att fortsätta att arbeta och tjäna in pensionsrätter efter tidpunkten för rådande pensionsnorm.

Lägsta åldern för uttag av ålderspension är sedan 1998 61 år och LAS-åldern är sedan 2001 67 år. Nämnda åldersgränser ger i dag ett pensioneringsutrymme på sex år. Genom de lagförslag som lämnas i denna promemoria, mot bakgrund av pensionsöverenskommelsen, kommer lägsta åldern för pensionsuttag att höjas från 63 till 64 år 2026 samtidigt som LAS-åldern då alltså kommer att vara 69 år, även detta mot bakgrund av pensionsöverenskommelsen. Det innebära att individens utrymme att själv välja lämplig pensioneringstidpunkt då kommer att minska från nuvarande sex till fem år 2026. Den aktuella prognosen om medellivslängdens utveckling (se vidare avsnitt 5.1) pekar på att riktåldern för pension höjs från 67 till 68 år 2029, vilket i sin tur innebär att lägsta åldern för uttag av inkomstgrundad ålderspension automatiskt kommer att höjas från 64 till 65 år sex år efter riktåldershöjningen det vill säga från och med 2035. Skulle LAS-åldern vid denna tidpunkt fortfarande vara oförändrad skulle pensioneringsutrymmet då minska med ytterligare ett år det vill säga från fem till fyra år. När riktåldern sedan efter ett antal år höjs på nytt skulle pensioneringsutrymmet krympa ytterligare.

För att säkerställa att dagens flexibilitet i pensionssystemet bibehålls när riktåldern för pension höjs är det enligt arbetsgruppen nödvändigt att även LAS-åldern knyts till riktåldern för pension i enlighet med pensionsöverenskommelsen. Därigenom säkerställs att det inbördes förhållandet mellan lägsta åldern för pensionsuttag,

Förslag och överväganden

194

åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd och LAS-åldern kommer att bibehållas men att åldersgränserna stegvis och gemensamt automatiskt skjuts framåt i takt med ökad medellivslängd. På grund av det pågående lagstiftningsarbetet inom området är dock arbetsgruppen förhindrad att i nuläget lämna ett sådant förslag. Vidare bör det föras en dialog med arbetsmarknadens parter gällande LAS-ålderns anknytning till riktåldern för pension. Frågan bör därför utredas i särskild ordning.

5.7.2 Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för rätten till arbets-

löshetsersättning och rätten att bli medlem i en arbetslöshetskassa samt åldern då medlemskapet upphör utan uppsägning ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

Åldersgränserna ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension enligt socialförsäkringsbalken.

Arbetsgruppens bedömning: Enligt nuvarande beräkningar bör

riktåldern bli 67 år 2026. Det innebär att nämnda åldersgränser då kommer att bli 67 år.

Bestämmelserna: 22§ lagen ( 1997:238 ) om arbetslöshetsförsäkring, och 34 och 36 §§ lagen ( 1997:239 ) om arbetslöshetskassor

Skälen för arbetsgruppens förslag: Arbetslöshetsersättning betalas

ut enligt de villkor som anges i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Villkoren för medlemskap i en arbetslöshetskassa framgår av lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Båda lagarna innehåller åldersgränser vid 65 år. Rätten till arbetslöshetsersättning upphör enligt 22 § lagen om arbetslöshetsförsäkring vid månadsskiftet före den månad när den arbetslöse fyller 65 år. Enligt 34 § lagen om arbetslöshetskassor upphör rätten att bli medlem vid månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 65 år. Enligt 36 § samma lag upphör medlemskapet i en arbetslöshetskassa utan uppsägning den dag medlemmen fyller

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

195

65 år. Som syfte angavs vid införandet av åldersregleringen att ålderspensionärer av principiella, administrativa och ekonomiska skäl inte bör tillhöra arbetslöshetsförsäkringen när deras försörjning är tillfredsställande ordnad genom olika former av ålderspension (se prop. 1973:56 s.195).

Syftet med att införa en riktålder för pension är att bryta normen att 65 år betraktas som en förutbestämd pensionsålder och att därigenom förmå fler personer att arbeta längre upp i åldrarna. För att uppnå detta föreslås i denna promemoria bland annat att åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd ska höjas och att åldersgränserna därefter ska knyts till riktåldern för pension.

Åldersgränserna för rätten till arbetslöshetsersättning och medlemskap i en arbetslöshetskassa har en tydlig och naturlig koppling till pensionssystemets pensionsåldersnorm. Arbetsgruppen anser att denna koppling mellan regelverken bör bibehållas och föreslår därför att åldersgränserna ska höjas stegvis och därefter även knytas till riktåldern för pension i enlighet med vad som föreslagits angående åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

5.7.3 Insatser för nyanlända

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränserna för att omfattas av

lagen om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare ska anpassas till och följa de föreslagna höjningarna av åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd.

De övre åldersgränserna ska höjas från 65 till 66 år 2023 och från och med 2026 utgöras av riktåldern för pension enligt socialförsäkringsbalken.

Bestämmelserna: 1 och 2 §§ lagen ( 2017:584 ) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och 1 a och 2 §§ lagen ( 2013:156 ) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare

Skälen för arbetsgruppens förslag: Lagen (2017:584) om ansvar

för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, förkortad etableringslagen, reglerar det statliga ansvaret för etablerings-

Förslag och överväganden

196

insatser. Arbetsförmedlingen ansvarar enligt lagen för att nyanlända invandrare erbjuds insatser som syftar till att underlätta och påskynda deras etablering i arbets- och samhällslivet. Närmare bestämmelser om de förutsättningar som gäller för att nyanlända invandrare ska erbjudas etableringsinsatser och insatsernas innehåll och omfattning finns i förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Av etableringslagens målgruppsbestämmelser framgår att lagen gäller för nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) och deras anhöriga. Vidare framgår att lagen gäller för nyanlända som har fyllt 20 men inte 65 år. I förarbetena till den tidigare etableringslagen, lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, motiverades den övre åldersgränsen vid 65 år med att personer som är 65 år eller äldre normalt har arbetslivet bakom sig och därför inte har samma behov av arbetslivsinriktade etableringsinsatser. Någon ändring av den övre åldersgränsen gjordes inte i samband med införandet av den nuvarande etableringslagen (prop. 2009/10:60 s. 45 f. och prop. 2016/17:175 s. 63 f.).

Lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare innehåller bestämmelser om kommuners ansvar att erbjuda samhällsorientering. I samband med införandet av den nuvarande etableringslagen samordnades kommunernas ansvar för samhällsorientering i lagen om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. Lagens målgrupp, som tidigare i huvudsak endast omfattade anhöriginvandrare, utvidgades till att omfatta nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl och deras anhöriga. Lagen omfattar personer som har fyllt 18 men inte 65 år. Den övre åldersgränsen bestämdes till 65 år med motiveringen att det var lämpligt att åldersgränsen skulle överensstämma med den i etableringslagen (prop. 2012/13:63 s. 19).

Syftet med att införa en riktålder för pension är att komma bort från att 65 år betraktas som den normala pensionsåldern och därigenom ge fler personer möjlighet att arbeta längre upp i åldrarna. För att uppnå detta föreslår arbetsgruppen att åldersgränserna för pensionssystemets grundskydd och i kringliggande socialförsäkringssystem höjs och därefter knytas till riktåldern för pension. Då bör även de övre åldersgränserna för att omfattas av etableringslagen och lagen om samhällsorientering för

Ds 2019:2 Förslag och överväganden

197

vissa nyanlända invandrare höjas och därefter knytas till riktåldern för pension.

5.7.4 Studiestöd

Arbetsgruppens bedömning: Åldersgränserna inom studie-

stödssystemet bör ses över. En sådan översyn kräver dock fortsatta överväganden och det lämnas därför inga förslag i denna del.

Skälen för arbetsgruppens bedömning: Studiemedel inom studie-

stödssystemet består av en bidragsdel och en lånedel och får lämnas till studerande på eftergymnasial nivå och till vuxna studerande på grundläggande och gymnasial nivå. Studiemedel får lämnas längst till och med det kalenderår som den studerande fyller 56 år. Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel höjdes från 54 år till 56 år från och med den 1 juli 2014 efter förslag i budgetpropositionen för 2014 (prop. 2013/14:1 utg. omr. 15, bet. 2013/14:UbU2, rskr. 2013/14:105). Även den ålder vid vilken rätten till lån begränsas inom studiemedelssystemet, den s.k. lånetrappan, justerades samtidigt i motsvarande grad från 45 till 47 års ålder. Ett skäl till förslagen var bl.a. att Pensionsåldersutredningen i sitt betänkande Åtgärder för ett längre arbetsliv (SOU 2013:25) föreslagit att den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel skulle höjas mot bakgrund av utredningens förslag om att anställda får utökad rätt att kvarstå i arbete (den s.k. LASåldern). Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel har därmed till viss del redan anpassats till den ökande medellivslängden. Det kan dock finnas skäl till att göra ytterligare justeringar av den övre åldersgränsen. Även andra bestämmelser inom studiemedelssystemet vad gäller återbetalning och avskrivning av studielån behöver då ses över.

Studiestartsstöd får lämnas till den som har kort tidigare utbildning och ett stort behov av utbildning på grundläggande och gymnasial nivå för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Stödet består endast av bidrag, utan inslag av lån. Den övre åldersgränsen för rätt till studiestartsstöd är i dag densamma som för

Förslag och överväganden

198

studiemedel (56 år), vilket innebär att det kan finnas skäl att justera åldersgränsen även för studiestartsstödet.

Enligt 4 kap. 4 § studiestödslagen (1999:1395) ska återbetalningstiden för studielån vara 25 år eller det lägre antal år som återstår till utgången av det år då låntagaren fyller 60 år. Betalning ska enligt 4 kap. 21 § studiestödslagen pågå till dess att full återbetalning har skett, dock längst till utgången av det år då låntagaren fyller 67 år. Studielån som inte har betalats vid utgången av det år då låntagaren fyller 67 år ska enligt 4 kap. 25 § studiestödslagen skrivas av.

Ett av målen med studiestödssystemet är att den del av studiestödet som utgörs av lån ska återbetalas fullt ut. Om en möjlighet till studielån i högre åldrar skulle införas skulle statens kostnader för avskrivningar riskera att öka om inte återbetalnings- och avskrivningsreglerna samtidigt ändras. Sådana ändringar kräver dock fortsatta överväganden och analyser och det lämnas därför i denna promemoria inga förslag vad gäller studiestödsområdet. Bedömningen är i stället att åldersgränserna inom studiestödssystemet bör ses över i särskild ordning.

5.7.5 Kommunala servicetjänster för äldre

Arbetsgruppens förslag: Åldersgränsen för när kommuner får

tillhandahålla servicetjänster utan föregående behovsprövning ska anpassas till förslagen i Ds 2018:28 om höjd åldersgräns för rätten att kvarstå i anställning enligt lagen om anställningsskydd.

Det innebär att den nuvarande 67-årsgränsen ska höjas till 68 år 2020 och till 69 år 2023.

Bestämmelsen: 2 kap. 7 § lagen ( 2009:47 ) om vissa kommunala befogenheter

Skälen för arbetsgruppens förslag: Kommuner får inte utan stöd i

lag ge understöd till enskilda. Socialtjänstlagen (2001:453) ger kommuner såväl möjlighet som skyldighet att under vissa förutsättningar ge understöd till bland annat äldre. För att kunna ge understöd till enskilda utöver vad den enskilde har rätt till enligt