SOU 2014:57

En ny reglering för tjänstepensionsföretag

Till statsrådet Peter Norman

Regeringen beslutade1 den 21 mars 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till en ny rörelsereglering för tjänstepensionsinstitut.

Tord Gransbo förordnades att från den 1 april 2013 vara särskild utredare. Även sekreterarna förordnades från detta datum. Experterna förordnades från den 9 september 2013. Utredningen antog namnet Tjänstepensionsföretagsutredningen (Fi 2013:03).

Den 12 december 2013 beslutade2regeringen tilläggsdirektiv till utredningen. Uppdraget utvidgades bl.a. till att omfatta även ett beaktande av Europeiska kommissionens förslag till ett omarbetat tjänstepensionsdirektiv. Den 19 juni beslutade3regeringen tilläggsdirektiv om ytterligare förlängning av utredningstiden.

I arbetet har som experter medverkat Tomas Bern, Gunnar Brännstam, Charlotta Erikson, Tomas Flodén, Eva Furberg, Anita Johansson, Magnus Landare, Camilla Melander Gustafsson och Matilda Nyström Arnek. Stefan Pärlhem har medverkat fram till den 27 januari 2014 och Erik Hällströmer från och med sistnämnt datum.

Sekreterare har varit Patric Thomsson och Greta Wennerberg. Härmed överlämnas slutbetänkandet En ny reglering för tjänstepensionsföretag (SOU 2014:57).

Stockholm i augusti 2014

Tord Gransbo

/Patric Thomsson /Greta Wennerberg

1 Dir. 2013:32. 2 Dir. 2013:117. 3 Dir. 2014:92.

Sammanfattning

Bakgrund och behovet av reglering

Det EU-direktiv som reglerar tjänstepensionsinstitut och deras verksamhet (tjänstepensionsdirektivet) beslutades 2003. Ett tjänstepensionsinstitut är ett institut vars verksamhet är begränsad till att

enbart avse tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner, dvs.

förvaltning av fonderade medel i syfte att tillhandahålla pensionsförmåner eller kompletterande förmåner som har sin grund i överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare. Av tjänstepensionsdirektivet framgår det att tjänstepensionsinstitut kan ha olika former, och att en form av tjänstepensionsinstitut är sådana institut som står risk, i den meningen att institutet gentemot tjänstepensionstecknare och ersättningsberättigade står för åtaganden som avser risker kopplade till dödsfall, invaliditet, lång levnad, avkastning eller förmånsnivå.

Det ursprungliga svenska genomförandet av tjänstepensionsdirektivet innebär att understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension (tjänstepensionskassor) har reglerats som den form av tjänstepensionsinstitut som står risk. Den andra formen av svenska tjänstepensionsinstitut – pensionsstiftelserna – står däremot inte risk. Vissa av de särskilda reglerna för tjänstepensionsinstitut har även tillämpats på tjänstepensionsverksamhet hos livförsäkringsföretag, oavsett om företaget enbart meddelat tjänstepensionsförsäkringar eller om företaget också meddelat andra försäkringar. De svenska reglerna kring tjänstepension baserade på tjänstepensionsdirektivet trädde i kraft den 1 januari 2006.

Den 1 april 2011 upphävdes den lag – lagen om understödsföreningar (UFL) – som har utgjort grundregleringen för tjänstepensionskassorna. I samband med att UFL upphävdes förutsågs behovet av en ändamålsenlig reglering för tjänstepensionsinstitut. Enligt den nuvarande regleringen får tjänstepensionskassorna,

under en övergångsperiod, fortsätta driva sin verksamhet enligt den upphävda lagen. Efter övergångsperiodens slut, som nyligen har bestämts till den 31 december 2017, måste föreningarna ansöka om tillstånd för att få bedriva verksamhet enligt försäkringsregleringen eller träda i likvidation. En tjänstepensionskassa som får tillstånd att bedriva verksamhet enligt försäkringsregleringen upphör att vara ett tjänstepensionsinstitut.

Den nuvarande regleringen innebär att det från den 1 april 2011 inte har varit möjligt att bilda nya svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, dvs. tjänstepensionsinstitut i den form som motsvarar de nuvarande tjänstepensionskassorna. Den innebär också att det från den 1 januari 2018 inte kommer att finnas någon fristående reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk. Mot denna bakgrund delar utredningen den bedömning som kommer till uttryck i utredningsdirektivet, dvs. att det är angeläget att det införs en reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet för svenska tjänstepensionsinstitut i annan form än pensionsstiftelser.

Om det inte införs någon sådan reglering kommer Sverige inte längre att utnyttja den möjlighet som ges genom tjänstepensionsdirektivet att ha en på det direktivet baserad, och därmed särskilt anpassad, nationell reglering för företag som enbart tillhandahåller pensionsförmåner eller kompletterande förmåner som har sin grund i överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare.

Det finns behov av en ny, modern och fristående reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och att anpassa det svenska regelverket för tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner till den EU-rättsliga systematiken. Genom en sådan reglering kan det nuvarande utbudet av olika tryggandeformer på tjänstepensionsområdet både bibehållas och breddas, dvs. ge möjlighet att behålla gamla och skapa nya tjänstepensionslösningar. Ett införande av en modern och fristående sektorreglering för tjänstepensionsinstitut som står risk, i kombination med övergångs- och omvandlingsregler för alla de företag som hittills, helt eller delvis, har tillämpat en nationell reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet, ger dessa företag möjlighet att – efter renodling av verksamheten – fortsätta att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet på de villkor som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet. Detta ger både nya och gamla svenska företag möjlighet att fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar.

Att det redan finns en nationell reglering för tjänstepensionsinstitut i form av pensionsstiftelser och ett sådant regelverk för försäkringsföretag utgör enligt utredningens mening inte något skäl till att avstå från att också ha en nationell reglering för tjänstepensionsinstitut som står risk. Detta eftersom det finns skillnader i såväl den bakomliggande EU-rättsliga regleringen som i den nationella regleringen av respektive företagsform.

Bevarande av äldre reglering i kombination med översyn och reformering

Den nu – övergångsvis gällande – grundregleringen för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk finns som nämnts i UFL – en lag från 1972 som på flera områden bygger på hänvisningar till 1982 års försäkringsrörelselag. Denna reglering ska ses i ljuset av att Sverige historiskt har valt att införliva försäkrings- och tjänstepensionsdirektiven utan att genomföra någon mer genomgripande reform av den svenska tjänstepensionsregleringen. Mot bakgrund av att såväl UFL som 1982 års försäkringsrörelselag numer är upphävda och att det på senare tid har skett flera genomgripande förändringar i den bakomliggande EU-rätten1, finns det enligt utredningens mening anledning att nu föreslå en i grunden omarbetad och delvis ny samlad reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk.

Utredningen föreslår att den framtida regleringen delvis bör bygga på en form av återinförande av det nu gällande svenska regelverket för tjänstepensionsinstitut som står risk2, men att den framtida regleringen samtidigt också ska bygga på en mer tydlig koppling till det bakomliggande tjänstepensionsdirektivet och en modern associationsrätt.3 Det grundläggande syftet är att skapa ett modernt och EU-anpassat självständigt regelverk för svenska företag som enbart tillhandahåller pensionsförmåner eller kompletterande förmåner som har sin grund i överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare och som i denna verksamhet står risk. Ett sådant regelverk

1 EU-kommissionens förslag till omarbetning av tjänstepensionsdirektivet (IORP IIdirektivet) och införandet av ett reviderat och konsoliderat försäkringsdirektiv (Solvens IIdirektivet). 2 En reglering för renodlade tjänstepensionsinstitut som driver sin verksamhet i särskild föreningsform (tjänstepensionskassor). 3 UFL bygger på hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar.

innebär att regleringen av de svenska tjänstepensionsinstituten kommer att kunna enkelt förändras i takt med framtida förändringar i tjänstepensionsdirektivet och allmän associationsrätt.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen alltså att det ska införas en modern och självständig sektorreglering för svenska tjänstepensionsinstitut i annan form än pensionsstiftelser, jämte en särskild övergångs- och omvandlingsreglering för alla de företag som hittills – helt eller delvis – har tillämpat en nationell reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet. Genom utredningens förslag skapas möjlighet att bilda helt nya svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, samtidigt som de nuvarande företagen (däribland tjänstepensionskassorna) ges möjlighet att – efter renodling av verksamheten – fortsätta att bedriva tjänstepensionsverksamhet på de villkor som gäller enligt en nationell reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet.

Den nationella regleringen föreslås innehålla en förstärkt solvensreglering och bygga på en tillämpning av vissa delar av Europeiska kommissionens förslag till det omarbetade tjänstepensionsdirektivet (IORP II-direktivet). De företag som inte vill utnyttja den särskilda övergångs- och omvandlingsreglering som utredningens föreslår är hänvisade till försäkringsregleringen. Utredningen föreslår i det sammanhanget en möjlighet till omedelbar tillämpning av den reformerade försäkringsreglering som träder i kraft den 1 januari 2016 med vissa övergångsregler (Solvens II-regleringen).

Den översyn och reform av regleringen för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk som nu föreslås kan jämföras med den översyn och reform som redan har genomförts vad avser försäkringsföretagen. Efter övergångsperiodens slut kommer den svenska regleringen att bygga på separata regleringar för å den ena sidan företag som bedriver sin verksamhet med stöd av tjänstepensionsdirektivet och å den andra sidan företag som bedriver sin verksamhet med stöd av försäkringsdirektivet. Med separata regelverk blir den svenska regleringen bättre anpassad till den bakomliggande EU-rätten, samtidigt som nackdelarna med s.k. blandade och dubbla regelverk undviks.

Särskilt anpassad reglering

Vid utformningen av den nya regleringen har utredningen så långt möjligt anpassat denna efter de särskilda förhållanden som kan antas komma att gälla för företag som enbart tillhandahåller tjänstepensionsförmåner baserade på överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare. Detta har medfört att utredningen lämnar förslag som möjliggör verksamhet i sluten föreningsform, avtalsreglering genom föreningens stadgar, uttaxering och nedsättning av framtida förmåner, anpassade ägar- och inflytandelösningar samt anpassade företagsstyrning- och riskhanteringslösningar. Utredningen lämnar även förslag om anpassad resultat- och balansräkning samt särskilda civilrättsliga- och skatterättsliga regler. Dessutom lämnas förslag om ägarprövning. Däremot har utredningen avstått från att lämna förslag om gruppregler. Även den förstärkta solvensregleringen är avsedd att vara en särskilt anpassad reglering för svenska tjänstepensionsföretag. Se mer om dessa förslag och motiven för dem nedan.

Möjlighet att använda olika associationsformer

I den nya regleringen ska det givetvis finnas möjlighet att bedriva verksamheten i sluten föreningsform (jfr tjänstepensionskassorna). Utredningen anser emellertid att verksamhet i form av tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner även bör få bedrivas i annan föreningsform samt i såväl aktiebolagsform som i form av ömsesidigt bolag. På detta sätt skapas förutsättningar för en mer flexibel, och därmed mer konkurrensneutral, reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk. Genom att tillåta alla tre associationsformerna ges parterna på arbetsmarknaden flexibla möjligheter att skapa anpassade lösningar kring ägandet av avsatta tjänstepensionsmedel, medelsförvaltningen och frågor relaterade till avkastning och risk.

Även i andra medlemsländer förekommer tjänstepensionsinstitut i såväl olika ömsesidiga företagsformer som i aktiebolagsform. Den helt övervägande andelen av de nuvarande svenska s.k. ”pensionsbolagen” bedrivs i aktiebolagsform eller i form av ömsesidiga bolag.

Tillräcklig skyddsreglering och effektiv förvaltning

Mot bakgrund av kraven i tjänstepensionsdirektivet och den funktion som tjänstepensionsinstituten som står risk har4, föreslår utredningen en särskild skyddsreglering för de ersättningsberättigade. Utgångspunkten för detta har varit att hänsyn behöver tas till såväl behovet av ett tillräckligt bra skydd för de ersättningsberättigade som behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner. Den självklara grunden för skyddsregleringen finns i tjänstepensionsdirektivet, men eftersom regleringen i direktivet framförallt innehåller s.k. näringsrättsliga regler föreslår utredningen kompletterande nationella associationsrättsliga- och civilrättsliga skyddsregler. Utredningen föreslår också nödvändig kompletterande reglering kring bl.a. bokföring, årsredovisning och skatt.

Eftersom vissa delar av regleringen i tjänstepensionsdirektivet bygger på s.k. minimiharmonisering finns det visst utrymme för Sverige att införa mer långtgående krav, som dock endast bör införas om det är lämpligt. Utredningen gör bedömningen att såväl delar av solvensregleringen som delar av regleringen kring företagsstyrning och riskhantering behöver förstärkas genom mer långtgående nationella krav. Detta får anses lämpligt med hänsyn till behovet av ett tillräckligt bra skydd för de ersättningsberättigade, samtidigt som det inte får anses motverka en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet.

Behovet av förstärkt solvensreglering

Utredningens bedömning är att solvensregleringen i tjänstepensionsdirektivet inte utgör ett tillräckligt bra skydd för de ersättningsberättigade, framförallt på den grunden att regleringen inte kan anses vara tillräckligt riskkänslig. Den bristande riskkänsligheten gäller framförallt de s.k. investeringsriskerna och riskerna med bristande matchning mellan tillgångar och skulder. En av nackdelarna med en reglering som inte är tillräckligt riskkänslig är att kraven inte är optimala i förhållande till kostnaderna för att hålla kapitalet och den skyddseffekt som kraven är tänkta att ge. I denna bedömning har utredningen bl.a. beaktat den historiska

4 Förvaltning av fonderade medel i syfte att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner till ersättningsberättigade.

bakgrunden till Finansinspektionens särskilda tillsynsverktyg (det s.k. Trafikljuset) och de diskussioner som nu förs på EU-nivå kring behovet av ny och modern solvensreglering för tjänstepensionsinstitut. I syfte att uppnå ett tillräckligt bra skydd för de ersättningsberättigade i den nya regleringen för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk föreslår utredningen därför att den nuvarande solvensregleringen – som utgörs av den minimireglering som finns i tjänstepensionsdirektivet – ska kompletteras med bl.a. ett riskkänsligt kapitalkrav.

Här bör nämnas att det enda medlemsland som mer tydligt synes ha infört en mer långtgående nationell solvensreglering för tjänstepensionsinstitut än vad som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet är Nederländerna. Andra länder kommer dock sannolikt att följa efter i samband med att Solvens II-regelverket införs från 2016. Samtidigt ska det understrykas att det är mycket svårt att värdera och jämföra solvensregleringen i olika länder, eftersom sådan reglering ytterst kan sägas bygga på ett samspel mellan regler av helt olika typ (t.ex. garantier och garantisystem).

Den närmare utformningen av den förstärkta solvensregleringen

Utredningens övergripande ambition med förslaget till förstärkt solvensreglering är att den samlade solvensregleringen ska vara ”rätt” utifrån de förhållanden som gäller för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, och som enbart förvaltar och tillhandahåller tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden. Med ”rätt” menas här den minimiregleringen som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet, justerad med hänsyn till behovet av ett tillräckligt bra kundskydd och behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

Vid ”justeringen” av den reglering som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet måste hänsyn tas till flera delvis motstående intressen, såsom t.ex. avvägningen mellan risk och avkastning, konkurrensförutsättningar på olika delmarknader, risken för regelarbitrage, nackdelarna med intermistiska lösningar i avvaktan på ett ytterligare omarbetat tjänstepensionsdirektiv (IORP III-direktiv) och nackdelarna med återkommande regelförändringar för verksamhet som i grunden är av mycket långsiktig karaktär.

Behovet av justeringar (förstärkningar) är enligt utredningens mening i första hand föranlett av bedömningen att den nuvarande

regleringen är en i viss utsträckning olämplig blandning av två i grunden olika typer av regelsystem; ett äldre enkelt och schablonmässigt system och ett nytt mer principbaserat system med större möjligheter att ta risk.

Utredningen föreslår därför en reglering där tjänstepensionsinstituten i likhet med i dag ska ha tillgångar som täcker värdet av sina aktsamt värderade åtaganden, och därutöver en buffert i form av ett kapitalkrav som ska utgöra det högsta av ett schablonberäknat kapitalkrav, ett riskkänsligt kapitalkrav och ett fastställt minsta garantibelopp. Kravet på tillgångar svarande mot aktsamt beräknade åtaganden överensstämmer med dagens reglering, och det schablonmässiga kapitalkravet ska i allt väsentligt beräknas på samma sätt som dagens kapitalkrav. Garantibeloppet utgör – numer – en del av minimiregleringen i tjänstepensionsdirektivet. Nyheten i, och förstärkningen av, den nuvarande regleringen utgörs alltså av ett kompletterande riskkänsligt kapitalkrav. Det kompletterande kapitalkravet kan sägas komma att fungera som en kontroll av det schablonmässiga kapitalkravet, och är framförallt avsett att fånga upp de s.k. investeringsrisker som inte antas bli fångade genom det schablonmässigt beräknade kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet är emellertid också avsett att ge företagen incitament till god riskhantering i vid mening, och då framförallt incitament för matchning mellan riskerna på tillgångs- och skuldsidan. Genom den närmare kalibreringen av beräkningarna av det kompletterande riskkänsliga kapitalkravet bör det t.ex. säkerställas att det riskkänsliga kapitalkravet i princip endast blir tillämpligt när det schablonmässigt beräknade kapitalkravet är otillräckligt, med hänsyn till de risker som finns för de ersättningsberättigade på grund av företagets portföljsammansättning. Det föreslås vidare att det riskkänsliga kapitalkravet ska räknas fram med användning av vedertagen teknik för beräkning av risker. Den närmare beräkningen ska ske genom en sammanläggning av separata kapitalkrav för de olika risker som finns i verksamheten, och i det sammanhanget ska hänsyn tas till eventuella diversifieringseffekter som finns mellan de olika riskerna.

Genom att införa en reglering som bygger på att företagen ska uppfylla det högsta av tre olika typer av kapitalkrav, skapas förutsättningar för att införa olika typer av tillsynsåtgärder beroende på vilken typ av kapitalkrav som inte uppfylls. Bristande uppfyllande av det riskkänsliga kapitalkravet ska föranleda mindre ingripande åtgärder, jämfört med bristande efterlevnad av det schablonmässigt

beräknade kapitalkravet. Den föreslagna skillnaden i typen av tillsynsåtgärder har sin grund i att bristande uppfyllande av det schablonmässiga kapitalkravet innebär bristande efterlevnad av de minimikrav som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet, medan bristande efterlevnad av det riskkänsliga kapitalkravet snarare bör ses som en tidig signal om att företagets nettotillgångar behöver ökas eller att riskerna i verksamheten behöver minskas.

Med denna skillnad när det gäller typen av ingripandeåtgärder skapas bl.a. förutsättningar för en mer proaktiv tillsyn och incitament för god riskhantering. De olika ingripandeåtgärderna föreslås också bli särskilt anpassade efter de särförhållanden som gäller för företag som enbart tillhandahåller tjänstepensionsförmåner. Enligt utredningens bedömning bör t.ex. ett tjänstepensionsföretag som kan visa att det under vissa förutsättningar har faktisk tillgång till ytterligare kapital från någon utomstående (t.ex. garantier) eller som har möjlighet att justera sina framtida åtaganden (t.ex. nedjustering av framtida förmåner), kunna medges längre tid för att återställa en riskkänsligt bestämd kapitalnivå, jämfört med ett företag som inte kan visa att det har tillgång till sådana mekanismer.

Den förstärkta solvensregleringen är ett förslag till en interimistisk nationell reglering, i avvaktan på ytterligare en omarbetning av tjänstepensionsdirektivet (IORP III-direktivet). De närmare detaljerna när det framförallt gäller det riskkänsliga kapitalkravet – såsom t.ex. vilka olika riskkategorier som ska beaktas och den närmare konfidensnivån – måste bygga på detaljerade marknadsdata och ”tester” som inte varit möjligt att ta fram och genomföra inom ramen för utredningens arbete. Utredningen föreslår därför att Finansinspektionen ges i uppdrag att genomföra nödvändiga s.k. förstudier innan beslut tas om den slutliga detaljutformningen av detta utvidgade krav.

Förstärkt regleringen kring företagsstyrning och riskhantering

Regleringen kring företagsstyrning och riskhantering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk måste vara förenlig med den reglering som finns i tjänstepensionsdirektivet, som emellertid för närvarande är mycket knapphändig.

Enligt utredningens mening bör en modern skyddsreglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk inte enbart bygga på i viss utsträckning förstärkta kvantitativa bestämmelser kring värde-

ring och beräkning av risker och kapitalkrav, bl.a. eftersom vissa risker bättre hanteras genom mer kvalitativa krav på styrning och riskhantering. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att även regleringen kring företagsstyrning och riskhantering ska förstärkas, i förhållande till den reglering som gäller enligt den nuvarande regleringen.

Utredningen föreslår att den förstärkta regleringen utformas efter mönster från den reglering som finns i förslaget till omarbetat tjänstepensionsdirektiv (IORP II-direktivet), eftersom dessa förslag får anses vara i linje med närmast självklara krav på företag som ska ägna sig åt förvaltning och tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

Konkurrens mellan svenska och utländska tjänstepensionsinstitut

En av utgångspunkterna för utredningens arbete har varit att de nya reglerna inte bör missgynna svenska tjänstepensionsinstitut som står risk i förhållande till deras utländska motsvarigheter, eftersom ett av syftena med tjänstepensionsdirektivet är att svenska och utländska aktörer ska kunna konkurrera med varandra på såväl den svenska som den EU-gemensamma marknaden. Detta förutsätter att svenska aktörer inte genom nationell reglering ges sämre förutsättningar att bedriva sin verksamhet på vare sig den svenska eller EU-gemensamma marknaden än deras utländska konkurrenter, som till följd av tjänstepensionsdirektivet kan verka såväl i sina hemländer som i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Att den gränsöverskridande verksamheten på detta område inom EU fortfarande är mycket blygsam förtar inte betydelsen av vad som nyss sagts.

Behovet av konkurrensneutralitet på den inre marknaden talar alltså med viss styrka för ett s.k. minimigenomförande av tjänstepensionsdirektivet, dvs. att den svenska regleringen utformas så att den strikt följer den minimireglering som gäller enligt direktivet. På samma sätt kan den nationella regleringens påverkan på kapitalkostnader och avkastningsmöjligheter sägas tala för ett minimigenomförande.

Behovet av konkurrensneutralitet måste dock enligt utredningens mening vägas mot andra behov – t.ex. behovet av ett tillräckligt

bra skydd för ersättningsberättigade – som talar för mer långtgående regler än vad som finns i tjänstepensionsdirektivet.

Utredningens samlade bedömning är att den förstärkta reglering som föreslås visserligen kan leda till en momentan snedvridning av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och deras utländska motsvarigheter, men att detta inte utgör ett tillräckligt starkt skäl för att avstå från att införa en förstärkt reglering. Här ska understrykas att det dels är mycket svårt att objektivt jämföra solvensregleringarna i olika länder, dels att den mer intressanta jämförelsen i dessa delar snarare kommer att bli hur de olika länderna – på sikt – kommer att hantera regleringen under tiden fram till det att det ytterligare omarbetade tjänstepensionsdirektivet (IORP III-direktivet) färdigställts och genomförts i nationell lagstiftning.

Separata regelverk för tjänstepensionsinstitut som står risk respektive försäkringsföretag

Det kan hävdas att det är onödigt att (åter)införa ett särskilt regelverk för tjänstepensionsinstitut som står risk, när det redan finns regelverk för pensionsstiftelser och försäkringsföretag. Det kan också hävdas att det är olämpligt att ha olika regleringar för liknande verksamhet, med hänsyn till risken för snedvridning av konkurrensen och risken för s.k. regelarbitrage.

I det sammanhanget finns det anledning att konstatera att Sverige har att förhålla sig till det faktum att det på EU-nivå finns såväl ett regelverk för tjänstepensionsinstitut som ett regelverk för försäkringsföretag, och att de båda formerna – till följd av de s.k. inre marknadsreglerna – kommer att kunna existera vid sidan av varandra i Sverige, oavsett om Sverige väljer att införa en reglering för svenska tjänstepensionsinstitut eller inte. Utredningen kan konstatera att Sverige visserligen inte är tvingad att införa en reglering av tjänstepensionsinstitut som står risk, men att möjlighet finns till en sådan reglering och att Sverige också hittills har haft en sådan reglering vid sidan av regleringen för försäkringsföretag och pensionsstiftelser.

Utredningens grundläggande bedömning är att det inte går att objektivt slå fast att det ena regelverket är att föredra framför det andra på ett sådant sätt att riskerna för regelarbitrage eller konkurrenssnedvridning får anses så stora att den nya regleringen

inte bör införas. Utredningen kan inte heller se att eventuella skillnader i kundskyddet utgör något motiv för att avstå från att införa en reglering, baserad på tjänstepensionsdirektivet, för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och vars verksamhet uteslutande är inriktad på tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

Att de båda företagstyperna kommer att erbjuda liknande produkter innebär inte att det saknas behov av en separat reglering för tjänstepensionsinstitut som lyder under tjänstepensionsdirektivet, eftersom det under i vart fall överskådlig tid kommer att finnas skillnader mellan regleringarna i tjänstepensions- respektive försäkringsdirektiven. En avgörande skillnad mellan de båda direktiven är att det finns ett större nationellt handlingsutrymme när det gäller utformningen av regleringen för tjänstepensionsinstitut. Handlingsutrymmet förklaras av att ”pensionssystem” i grunden är en nationell angelägenhet. Enligt utredningens mening bör detta nationella handlingsutrymme utnyttjas för att skapa en reglering som är särskilt anpassad för företag som väljer att begränsa sin verksamhet till att enbart avse tillhandahållande av sådana tjänstepensionsförmåner som avses i tjänstepensionsdirektivet. Utredningen kan för sin del inte se några skäl för att inte utnyttja det handlingsutrymme som nu beskrivits.

Den övriga utformningen av den nya regleringen

Utredningen föreslår att de rörelseregler och associationsrättsliga särregler som ska gälla för svenska tjänstepensionsföretag ska samlas i en ny lag, tjänstepensionsrörelselagen.

Den associationsrättsliga regleringen ska vara anpassad till den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen, med de avvikelser som motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet. Regleringen förslås bli utformad efter mönster från den nyligen reformerade associationsrätten för försäkringsföretag. Ett svenskt tjänstepensionsföretag ska kunna vara ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening.

Den näringsrättsliga regleringen ska ta sin utgångspunkt i bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet, men ska även utformas efter mönster från försäkringsregleringen när det är motiverat med hänsyn till behovet av skydd för ersättningsberättigade.

Den redovisningsrättsliga regleringen ska ta sin utgångspunkt i den redovisningsrättsliga regleringen för försäkringsföretag, med de avvikelser som motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet.

Den civilrättsliga regleringen av avtalen mellan tjänstepensionsföretag och arbetsgivare/arbetstagare ska ta sin utgångspunkt i bestämmelserna i försäkringsavtalslagen.

Den skatterättsliga regleringen av tjänstepensionsföretag och förmånsavtal ska ta sin utgångspunkt i den skatterättsliga regleringen för försäkringsföretag och försäkringar.

I övrig lagstiftning ska tjänstepensionsföretag – som huvudregel – jämställas med försäkringsföretag, om det inte finns skäl för en annan bedömning till följd av de skillnader som finns mellan dessa två kategorier företag.

Ikraftträdande, övergångsreglering samt möjlighet till omvandling

Utredningens förslag innebär att regleringsmiljön för såväl gamla som nya leverantörer av olika tryggandelösningar på tjänstepensionsområdet förändras i grunden. Förändringarna av en sådan art att det krävs en särskild övergångs- och omvandlingsreglering. Omvandlingar ska vara kringgärdade av tillräckliga skyddsregler för företagens olika intressenter.

Behovet av en särskild övergångs- och omvandlingsreglering ska ses i ljuset av att det i Sverige inte tidigare har funnits någon egentlig självständig sektorreglering för tjänstepensionsinstitut som står risk, och därmed inte heller någon annan möjlig reglering än försäkringsregleringen för dessa företag. Syftet med de särskilda övergångs- och omvandlingsreglerna är att de nuvarande aktörerna på den svenska marknaden ska kunna inordna sig i den nya moderna svensk regleringsmiljön.

Övergångs- och omvandlingsregleringen ger dagens tjänstepensionskassor möjlighet att fortsätta sin verksamhet genom omvandling till tjänstepensionsförening inom ramen för en reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet. Detta som ett alternativ till den möjlighet dessa företag redan har att ”ombildas” till försäkringsföreningar enligt försäkringsregleringen. Det kan här nämnas att det ligger utanför utredningens uppdrag att föreslå ändringar i sistnämnd ombildningsreglering.

För försäkringsföretagens del kan övergångs- och omvandlingsregleringen beskrivas som en tidsbegränsad öppning mellan två annars slutna regelsystem (sektorer), där försäkringsföretag – som bedriver mer eller mindre omfattande tjänstepensionsverksamhet och som av historiska skäl varit hänvisade till försäkringsregleringen – ges en tidsbegränsad möjlighet att gå över till ett annars slutet regelsystem för företag som enbart tillhandahåller tjänstepensionsförmåner.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om omvandling ska utformas som en möjlighet för företagen att under en begränsad övergångsperiod kunna ansöka hos Finansinspektionen om tillstånd att få tillämpa den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Ett beviljat tillstånd innebär att företaget har ”omvandlats”. Den regeltekniska lösningen innebär bl.a. att kostnaderna i samband med omvandling kan begränsas, eftersom omvandlingar i de flesta fall kommer att kunna genomföras utan gäldenärsbyten, överlåtelser av verksamhet och likvidationer.

En ansökan om omvandling ska godkännas av bolags- eller föreningsstämman med viss kvalificerad majoritet och prövas av Finansinspektionen. Finansinspektionens prövning ska bl.a. innefatta en prövning av att omvandlingen inte kan antas medföra sådana konsekvenser för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade att omvandlingen inte bör tillåtas. En omvandling ska som huvudregel inte medföra några skattekonsekvenser för någon part (skattemässig kontinuitet).

Utredningen föreslår att den nya lagen – tjänstepensionsrörelselagen – ska träda i kraft den 1 januari 2016, och att övergångsperioden ska vara totalt fyra år. Ansökan om omvandling ska ges in senast den 31 december 2017, vilket innebär att den tillgängliga tiden för omvandlingar kan sägas bli delad mellan företagen och Finansinspektionen. Utredningens förslag innebär att företagen ges

möjlighet att omvandlas till tjänstepensionsföretag, dvs. att i fram-

tiden följa en reglering baserad på tjänstepensionsdirektivet.

Utredningen föreslår ingen ändring i tjänstepensionskassornas

möjlighet att senast den 31 december 2017 i stället välja att ansöka

om tillstånd enligt försäkringsregleringen. Denna möjlighet torde t.ex. kunna vara av intresse för en tjänstepensionskassa som för framtiden inte vill begränsa sin verksamhet till enbart tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av såväl kundskydds- som kostnadsaspekter och det grundläggande syftet bakom den föreslagna övergångs- och omvandlingsregleringen – dvs. att de företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet enligt äldre svensk specialreglering ska ges en tidsbegränsad möjlighet att anpassa sig till en i grunden förändrad och EU-anpassad nationell reglering av tjänstepensionsverksamhet – föreslår utredningen att försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring ska ha möjlighet att i förtid övergå från att tillämpa försäkringsrörelselagen i den lydelse den har per den 31 december 2015 till att tillämpa den nya försäkringsreglering som träder i kraft den 1 januari 2016. Med en sådan möjlighet kan förbättringar av kundskyddet uppnås snabbare, samtidigt som de samlade omställningskostnaderna till följd av den reformerade regleringen kan begränsas.

Övergångs- och omvandlingsreglerna föreslås bli samlade i en särskild lag om ikraftträdande.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till tjänstepensionsrörelselag (2015:000)

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tjänstepensionsrörelse som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.

Tjänstepensionsförmån

4 § Med tjänstepensionsförmån avses förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, dödsfall (efterlevandepension), sjukdom och invaliditet, upphörande av anställning eller medellöshet, där förmånen har sin grund i en överenskommelse om pensionsförmåner mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Tjänstepensionstecknare och tjänstepensionsberättigad

5 § Med tjänstepensionstecknare avses den som har ingått avtal om tjänstepensionsförmåner med ett tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsberättigad avses den som är berättigad till tjänstepensionsförmåner enligt ett avtal om tjänstepensionsförmåner.

Behörig myndighet och EES

6 § Med behörig myndighet avses en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Med EES avses Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Nära förbindelser

7 § Ett tjänstepensionsföretag och ett annat företag ska anses ha nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser ska även ett tjänstepensionsföretag och en fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen

a) äger minst 20 procent av kapitalet i tjänstepensionsföretaget,

b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i tjänstepensionsföretaget, eller

c) på annat sätt har sådant inflytande över tjänstepensionsföretaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och tjänstepensionsföretaget.

Kvalificerat innehav

8 § Med ett kvalificerat innehav avses enligt denna lag ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

9 § Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 8 § ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

– 2 § första stycket 1 om depåbevis, – 4 § första stycket, andra stycket 1–8, samt tredje och femte styckena, om beräkning av innehavet,

– 5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal, – 12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

– 13 § om aktier som ingår i handelslager, – 14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, samt – 16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag. Vid bedömningen ska det också tillämpas föreskrifter – om aktier som innehas av marknadsgaranter, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

– om undantag för vissa moderföretag, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kreditinstitut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 lagen om värdepappersmarknaden ska dock inte beaktas vid bedömningen, under förutsättning att

1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, samt

2. aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet. Det som föreskrivs i fjärde stycket ska också gälla för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Land där åtagandet ska fullgöras

10 § För tjänstepensionsförmånsavtal avses med land där åtagandet ska fullgöras det land där tjänstepensionstecknaren har sin vanliga vistelseort.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag

Tillståndsplikt

1 § Tjänstepensionsrörelse får drivas bara efter tillstånd.

Tillstånd får ges till ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening.

Förhandsbesked

2 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.

Förutsättningar för tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse

Förutsättningar för tillstånd

3 § Ett företag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse, om

1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensionsaktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och

4. de som avses ingå i styrelsen för företaget och vara verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare, eller de som ansvarar för en central funktion i företaget, har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett

tjänstepensionsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 14 kap. 5 § första stycket 1, 3 och 4 samt 6 § beaktas.

Nära förbindelser

4 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

Tillstånds varaktighet

Tidsperiod

5 § Tillstånd enligt 3 § ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 3 och 4 §§ i tilllämpliga delar.

Beslut att ansöka om förlängning av tillstånd

6 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänstepensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning m.m.

7 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med att frågan om företaget ska få tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse prövas.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

8 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan det har godkänts.

Kapitalbas när tjänstepensionsrörelsen påbörjas

9 § Ett tjänstepensionsföretag ska när rörelsen påbörjas ha en kapitalbas som uppgår minst till garantibeloppet enligt 7 kap. 12 eller 13 §.

Tillstånd för tjänstepensionsrörelse

10 § Tillstånd för tjänstepensionsrörelse ska avse

1. huvudförmåner,

2. tilläggsförmåner, eller

3. huvudförmåner och tilläggsförmåner.

Prövningen av ansökan

11 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 7 eller 8 §, prövas av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

Aktiebolags ansökan före registrering

12 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, ska tidsfristen i 2 kap. 22 §

aktiebolagslagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för registrering räknas från tillståndsbeslutet.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

13 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Bemyndiganden

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de närmare krav som ska gälla för deltagande i styrningen av ett tjänstepensionsföretag enligt 3 § första stycket 4,

2. vilka förmåner som hänför sig till 10 § 1 respektive 2 samt om beteckningar för dessa, och

3. vad en verksamhetsplan enligt 13 § ska innehålla.

3 kap. Verksamhet i ett annat land inom EES

Underrättelse till Finansinspektionen om upprättande av en sekundäretablering

1 § Ett tjänstepensionsföretag som avser att upprätta en filial, agentur eller annat liknande driftsställe (sekundäretablering) i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla

1. uppgift om i vilket land sekundäretableringen ska upprättas,

2. en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekundäretableringens organisation,

3. uppgift om sekundäretablaringens adress, och

4. uppgift om vem som är företrädare för sekundäretableringen.

Underrättelse till Finansinspektionen om uppdrag att förvalta tjänstepensionsförmåner från en sekundäretablering

2 § När ett tjänstepensionsföretag åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering att förvalta tjänstepensionsförmåner, ska företaget lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. den som i egenskap av arbetsgivare ska betala premierna, och

2. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för avtalet om tjänstepensionsförmåner.

Underrättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet

3 § När ett tjänstepensionsföretag åtar sig uppdrag att från Sverige förvalta tjänstepensionsförmåner för åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES (gränsöverskridande verksamhet), ska företaget lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. den som i egenskap av arbetsgivare ska betala premierna, och

2. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för avtalet om tjänstepensionsförmåner.

Meddelande från Finansinspektionen till behörig myndighet

4 § Om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en underrättelse enligt 3 § togs emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska bedrivas.

Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas om det inte finns skäl att ifrågasätta att

1. tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig,

2. tjänstepensionsföretagets finansiella situation är tillfredställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, eller

3. de som avses ingå i styrelsen för företaget och vara verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare, har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i ledningen

av ett tjänstepensionsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om att meddelande lämnas

5 § Finansinspektionen ska underrätta försäkringsföretaget när inspektionen lämnar ett meddelande enligt 4 §.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om utländska verksamhetsföreskrifter

6 § Om Finansinspektionen med anledning av ett sådant meddelande som avses i 4 § får veta vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska bedrivas finns, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om dessa regler.

När verksamheten får påbörjas

7 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas efter det att tjänstepensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen, eller i varje fall två månader efter det att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska bedrivas har tagit emot inspektionens meddelande enligt 4 §.

Finansinspektionens beslut om drivande av gränsöverskridande verksamhet

8 § Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för företaget att driva gränsöverskridande verksamhet, ska inspektionen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättelsen enligt 3 § togs emot.

Underrättelse om ändrade förhållanden

9 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 3 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänstepensionsföretaget underrätta Finansinspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen meddea belut om det inom en månad från det att underrättelsen kom in till inspektionen.

Bemyndigande

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan enligt 1 § 2 i övrigt ska innehålla.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Soliditet och likviditet

1 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas på ett sådant sätt att företagets förmåga att fullgöra sina åtaganden inte äventyras, och så att företaget har en tillfredsställande likviditet.

Riskhantering

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som är förknippade med verksamheten samt ha en tillfredsställande intern kontroll.

Sundhet

3 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska även i andra avseenden än som sägs i 1 och 2 §§ drivas på ett sätt som är sunt.

Information

4 § Tjänstepensionstecknare och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal ska ges information om

1. tjänstepensionsföretaget och dess verksamhet,

2. de överenskommelser som ligger till grund för tjänstepensionsförmånerna och ändringar av dessa överenskommelser,

3. gällande villkor för tjänstepensionsförmånerna och deras värdeutveckling, anpassad efter förmånens art, samt

4. utbetalningsalternativ, vid tjänstepensionsförmånsfall. Information enligt första stycket 1–3 ska även lämnas till den som erbjuds att teckna förmånsavtal med företaget.

God tjänstepensionsstandard

5 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Tjänstepensionsfrämmande verksamhet

6 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänstepensionsrörelse och sådan verksamhet som föranleds av tjänstepensionsrörelsen.

Upplåning

7 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller uppfylla kraven på tillräcklig kapitalbas.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

8 § Ett tjänstepensionsföretag får inte ställa säkerhet till förmån för tredje man.

Avtal med en jävskrets om tjänster

9 § Ett tjänstepensionsföretafår inte ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som företaget normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för

1. styrelseledamot eller verkställande direktör i tjänstepensionsföretaget eller i annat företag i samma koncern,

2. aktuarie eller anställd som innehar en ledande ställning inom företaget,

3. den som är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till den som avses i 1 eller 2,

4. den som är besvågrad med den som avses i 1 eller 2 i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

5. en juridisk person i vilken sådan person som avses i 1–4 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare.

Första stycket gäller inte i fråga om ställande av säkerhet. Finansinspektionen prövar om en anställd har en sådan ledande ställning som avses i första stycket 2.

10 § Tjänstepensionsföretagets styrelse ska behandla ärenden som avses i 9 § första stycket. Den ska vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats.

Förbud mot att förespegla återbäring

11 § Tjänstepensionsföretag får inte förespegla framtida återbäring som saknar grund i tjänstepensionsförmånsavtalet.

Förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs

12 § När ett tjänstepensionsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs, får det inte meddela nya tjänstepensionsförmånsavtal.

Ett tjänstepensionsföretag som har gått i likvidation får dock meddela sådana förmåner som föranleds av förmånsavtalet.

Sekretess m.m.

13 § En personuppgift som anger att en tjänstepensionsberättigad har vidtagit dispositioner beträffande förmånsbelopp som utfaller i framtiden till förmån för någon annan och som behandlas enligt personuppgiftslagen (1998:204) får inte lämnas ut till förmånstagaren.

14 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

15 § Uppgift om genetisk undersökning eller genetisk information som avser en enskild person får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för 13 och 14 §§ samt första stycket bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Huvudkontor i Sverige

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha sitt huvudkontor i Sverige.

Återköp och överföring

17 § Om en tjänstepensionstecknare har rätt till återköp eller överföring enligt 1 kap. 2 a § § försäkringsavtalslagen (2005:104), ska tjänstepensionsföretaget se till att detta och de närmare villkoren för återköpet eller överföringen framgår av avtalet om tjänstepensionsförmåner.

18 § Om en tjänstepensionstecknare, som har rätt till återköp eller överföring enligt 1 kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104), vill flytta tjänstepensionsförmånsavtalets värde till ett annat tjänstepensionsföretag eller till ett försäkringsföretag, ska det tjänstepensionsföretag från vilket värdet flyttas så snart som möjligt överföra värdet och de uppgifter om tjänstepensionsförmånsavtalet som behövs till det andra företaget.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på tillfredsställande likviditet, riskhantering, intern kontroll och sundhet som avses i 1–3 §§,

2. vilken information enligt 4 § som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal och till dem som erbjuds att teckna förmånsavtal med företaget,

3. vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 5 §, och

4. villkor för upplåning enligt 7 §.

5 kap. Tekniska avsättningar

Vad de tekniska avsättningarna ska motsvara

1 § Ett tjänstepensionsföretags tekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna avtal om tjänstepensionsförmåner.

Hur ofta de tekniska avsättningarna ska beräknas

2 § Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

Beräkning av tekniska avsättningar

3 § Avsättningar för avtal om tjänstepensionsförmåner ska beräknas så att de alltid motsvarar summan av avsättningarna för varje avtal beräknat enligt 4 §. I avsättningen ska det tillägg inräknas som

behövs för att täcka alla förluster på grund av att avtalen upphör i förtid.

En annan matematiskt vedertagen aktuariell beräkningsmetod för kollektiv beräkning av avsättningarna får användas, om den ger i stort sett samma resultat som om avsättningen hade beräknats för varje avtal.

4 § Avsättningar för avtal om tjänstepensionsförmåner utgörs av skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av företagets framtida utgifter för åtagandet och det förväntade kapitalvärdet av de premier företaget ytterligare kan ha att ta ut enligt avtalet (prospektiv beräkningsmetod).

En annan matematiskt vedertagen aktuariell beräkningsmetod får användas, om avsättningen beräknad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en prospektiv beräkningsmetod hade använts eller om den metoden inte är möjlig att tillämpa för avtalet.

5 § De ekonomiska och aktuariella beräkningar som görs vid värdering av åtagandena ska grundas på aktsamma antaganden, och en tillräcklig säkerhetsmarginal ska ingå i beräkningen.

6 § De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos de aktuella kollektiven och pensionsplanerna.

Bemyndiganden

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningen av de tekniska avsättningarna enligt 3–5 §§.

6 kap. Investeringar och skuldtäckning m.m.

Investeringar

Grundläggande principer för samtliga investeringar

Aktsamhetsprincipen

1 § Samtliga investeringar som görs av ett tjänstepensionsföretag ska vara förenliga med aktsamhetsprincipen.

2 § De samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet.

3 § Investeringar ska ske på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås för de samlade tillgångarna.

4 § I händelse av intressekonflikt ska investeringar göras på det sätt som bäst gagnar tjänstepensionstecknarna och de tjänstepensionsberättigade.

5 § Investeringar ska till övervägande del göras i tillgångar som är föremål för handel reglerade marknader.

Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade marknader ska hållas på aktsamma nivåer.

Vissa begränsningar

Investeringar i uppdragsgivande företag

6 § Av de samlade tillgångarna får högst

1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne i egenskap av arbetsgivare betalar avgifter till företaget (uppdragsgivande företag), och

2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1, och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med sådan inbördes anknytning som anges i 7 §, vari ett uppdragsgivande företag ingår.

Begränsningarna i första stycket gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning

7 § Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Derivatinstrumentt

8 § Ett tjänstepensionsföretag får använda derivatinstrument för att sänka investeringsrisken eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Företaget ska undvika en överdriven riskexponering gentemot samma motpart avseende derivatinstrument eller annan derivatverksamhet.

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

9 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot de tekniska avsättningarna.

Skuldtäckningstillgångarna ska investeras och värderas enligt 10–15 §§.

Principer m.m. för investeringar i skuldtäckningstillgångar

Matchning

10 § Tillgångar som används för skuldtäckning ska vara lämpliga med hänsyn till arten och durationen hos åtagandena.

Investeringar av avgifter för förmånsavtal knutet till fonder

11 § Avgifter för förmånsavtal knutet till fonder ska placeras i sådana till förmånen anknutna fonder som tjänstepensionstecknaren eller den förmånsberättigade från tid till annan bestämmer. Tjänstepensionsföretaget får begränsa antalet fonder i vilka avgifterna får placeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt förmånsavtalet.

Vissa särskilda begränsningar

Användande av aktier och andelar i dotterföretag

12 § Aktier och andelar i dotterföretag får användas för skuldtäckning endast om dotterföretaget har till uppgift att direkt eller indirekt äga fastigheter, tomträtter eller byggnader eller andelar i sådan egendom.

Vid tillämpningen av 11 § ska de tillgångar som tillhör ett dotterföretag som anges i första stycket behandlas som om tillgångarna ägts direkt av tjänstepensionsföretaget.

För att aktier och andelar i dotterföretag som har till uppgift att äga tillgångar som anges i första stycket ska få användas för skuldtäckning, ska byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara brandförsäkrade.

Värdering av tillgångar som motsvarar tekniska avsättningar

Verkligt värde

13 § De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Värdering av aktier i vissa dotterbolag

14 § För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 12 § används för skuldtäckning, får inte fastställas högre värde än det som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för bolagets skulder, om de ägts direkt av tjänstepensionsföretaget. Om tjänstepensionsföretaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas bara så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.

Fordringar på någon annan än tjänstepensionstecknare

15 § Fordringar på någon annan än tjänstepensionstecknare ska beaktas bara till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av tjänstepensionsföretaget.

Register och förmånsrätt

Register över tillgångar som används för skuldtäckning

16 § Ett försäkringsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i ett register har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

1. grundas på förmånsavtal, eller

2. avser återbetalning av premier för att ett förmånsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i sådana register som anges i 16 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Tillämpning av utländska investeringsregler

18 § Om ett annat land inom EES har bestämmelser som innebär begränsningar för ett tjänstepensionsföretags investeringar i tillgångar utöver de bestämmelser som framgår av detta kapitel, ska ett tjänstepesnionsföretag som bedriver verksamhet där, på begäran från behörig myndighet i det landet, tillämpa även de utländska bestämmelserna.

Bemyndiganden

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. aktsamhetsprincipen enligt 1–5 §§,

2. användning av derivatinstrument enligt 8 §, och

3. värdering av de tillgångar som avses i 9 § till verkligt värde.

7 kap. Kapitalbas och kapitalkrav

Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 9 §, ha en tillräcklig kapitalbas. När verksamheten utövas ska kapitalbasen minst uppgå till det högsta av det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 6–9 §§, det schablonmässiga kapitalkravet beräknat enligt 10 och 11 §§ eller garantibeloppet enligt 12 eller 13 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

1. inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,

2. konsolideringsfond,

3. inbetalda förlagsinsatser,

4. övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, och

5. obeskattade reserver.

Beslut om att andra poster får ingå i kapitalbasen

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att förlagslån, kumulativa preferensaktier, vinstandelslån och kapitalandelslån får ingå i kapitalbasen.

4 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 och 3 §§ får ingå i kapitalbasen.

5 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget i de fall som anges i andra stycket räkna av det bokförda värdet av aktierna eller av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1. ett tjänstepensionsföretag,

2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3. ett utländskt återförsäkringsföretag,

4. ett försäkringsholdingföretag, eller

5. ett finansiellt institut.

Kapitalkrav

Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet

6 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas enligt 7–9 §§ och motsvara den värdeminskning av företagets nettotillgångar som riskerna rimligen kan antas orsaka under tolv månader räknat från den tidpunkt då beräkningen görs.

7 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1. marknadsrisk, och

2. förmånsrisk.

8 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1. ränterisk,

2. aktierisk,

3. fastighetsprisrisk,

4. spreadrisk,

5. koncentrationsrisk, och

6. valutarisk.

9 § Kapitalkravet för förmånsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

1. dödlighetsrisk,

2. långlevnadsrisk,

3. sjuklighetsrisk, och

4. kostnadsrisk.

Beräkning av schablonmässiga kapitalkravet

10 § Det schablonmässiga kapitalkravet för huvudförmåner utgör summan av följande belopp:

1. fyra procent av den del av tekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller teknisk risk för tjänstepensionsföretaget,

2. en procent av tekniska avsättningar i övrigt, om

a) avtalstiden överstiger fem år och det belopp som ska täcka driftkostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller

b) avsättningarna är förenade med en rörelserisk för företaget som inte är oväsentlig,

3. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som beräknas utifrån försäkringar som tecknats av företaget,

4. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftkostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år, och

5. ett belopp som ska täcka operativa risker. För pensionsförmåner enbart för dödsfall ska vid tillämpning av första stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om avtalstiden är högst tre år och femton hundradels procent om avtalstiden är längre än tre år men högst fem år.

11 § Det schablonmässiga kapitalkravet för tilläggsförmåner ska beräknas med utgångspunkt i inbetalda avgifter och reglering av förmåner samt operativa risker.

Garantibelopp

12 § För ett tjänstepensionsföretag ska garantibeloppet enligt 1 § andra stycket uppgå till ett belopp som motsvarar tre miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager.

Beslut om nedsättning av garantibelopp

13 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening sätts ned med högst en fjärdedel.

Bemyndiganden

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–5 §§,

2. beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 6–9 §§, och

3. beräkning av det schablonmässiga kapitalkravet enligt 10 och 11 §§.

8 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Företaget ska utforma systemet så att det uppfyller bestämmelserna i 2–23 §§ och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Systemet ska ses över regelbundet av företaget.

Styrdokument

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa styrdokument för

1. riskhantering,

2. internrevision,

3. aktuarier, och

4. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 10 §, Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Kontinuitet i verksamheten

3 § Ett tjänstepensionssföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedriva bedrivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Centrala funktioner

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för riskhantering, en funktion för internrevision och en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Funktionerna ska inrättas på ett sätt som säkerställer att respektive funktion kan utföra sina uppgifter på ett objektivt sätt.

Lämplighetskrav

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställ att den som ingår i styrelsen för företaget och är verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare eller den som utför centrala funktioner i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

System för riskhantering

6 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering som ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera,

värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det ska vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller annars ingår i en central funktion.

Systemet ska omfatta de väsentliga risker som institutet är utsatt för.

Funktion för riskhantering

7 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för riskhantering som ska bistå styrelsen och andra funktioner i det arbete som ska göras inom ramen för riskhanteringssystemet.

Funktion för internrevision

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för internrevision.

Funktionen ska

1. utvärdera systemet för internkontroll,

2. utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och

3. rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna enligt 1 och 2 till företagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Styrelsen ska utse den som svarar för företagets funktion för internrevision.

Aktuariefunktion

9 § I ett tjänstepensionsföretag ska beräkningar och värderingar av de tekniska avsättningarna utföras av en aktuariefunktion, under överinseende av en eller flera ansvariga aktuarier.

Aktuariefunktionen ska informera styrelsen om tillförlitligheten och lämpligheten i de metoder, beräkningar och värderingar som företaget använder för att fastställa de tekniska avsättningarna.

Aktuariefunktionen ska bistå styrelsen och andra funktioner i det arbete som ska göras inom ramen för riskhanteringssystemet.

Den ansvarige aktuarien ska ha de insikter och erfarenheter som krävs för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Den ansvarige aktuarien ska registreras.

En egen riskutvärdering

10 § Ett försäkringsföretag ska genomföra en egen riskutvärdering.

Den egna riskutvärderingen ska innehålla

1. en beskrivning av tjänstepensionsförmånerna och de pensionsöverenskommelser som utgör grunden för förmånerna,

2. bedömningar av företagets rishanteringssystem, totala kapitalbehov, efterlevnad av bestämmelserna om tekniska avsättningar samt marginalen för ogynnsamma avvikelser som ett led i beräkningen av de tekniska avsättningarna,

3. bedömningar av finansieringen av det totala kapitalbehovet, det sponsorstöd som kan vara tillgängligt för företaget, operativa risker och nya eller framväxande risker som avser klimatförändring, resursanvändning och miljö.

För den egna riskutvärderingen ska företaget ha metoder som säkerställer att de risker som företaget är, eller kan komma att bli, exponerade för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och utvärderas. Den egna riskutvärderingen ska innehålla en beskrivning av de metoder som används.

Den egna riskutvärderingen ska ingå som en integrerad del i företagets strategier och beaktas vid strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

11 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra riskutvärderingen regelbundet och, om någon väsentlig förändring skett av de risker som företaget är utsatt för, utan dröjsmål.

Uppdragsavtal

12 § Ett tjänstepensionsföretag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets tjänstepensionssrörelse (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker dock inte företagets ansvar enligt denna lag.

Ett tjänstepensionsföretag som avser att ingå ett uppdragsavtal ska genom val, styrning och uppföljning av uppdragstagaren säkerställa att den utlagda funktionen eller verksamheten fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och innehålla en reglering av parternas rättigheter och skyldigheter.

Inskränkningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

13 § Ett uppdragsavtal enligt 12 § får inte avse operativa arbeten eller funktioner som är av väsentlig betydelse, om det kan leda till att

1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt,

2. den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3. Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn försämras, eller

4. tjänstepensionstecknarnas möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Anmälan av uppdragsavtal

14 § Ett tjänstepensionsföretag som avser att ingå ett uppdragsavtal som avser operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig betydelse ska i god tid, innan avtalet ingås anmäla detta till Finansinspektionen. Ett tjänstepensionssföretag ska snarast anmäla till Finansinspektionen om det inträffar väsentliga förändringar inom sådan verksamhet eller funktioner.

Åtgärder som krävs av ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal

15 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

1. samarbetar med tjänstepensionssföretagets tillsynsmyndigheter när det gäller de funktioner eller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet,

2. ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och tillsynsmyndighetertillgång till uppgifter som rör de funktioner eller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet, och

3. ger tillsynsmyndigheterna faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Investeringsriktlinjer

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa investeringsriktlinjer. Riktlinjerna ska innehålla principerna för samtliga investeringar och särskilt redovisa principerna för investeringar i de tillgångar som ska användas för skuldtäckning.

17 § Tjänstepensionstecknare, andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal och de som erbjuds att teckna ett förmånsavtal med tjänstepensionsföretaget ska informeras om det huvudsakliga innehållet i investeringsriktlinjerna, om det inte med hänsyn till förmånens särskilda beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning till sådan information.

18 § Bestämmelserna i 19 § om tekniska riktlinjer ska gälla också för investeringsriktlinjer.

Tekniska riktlinjer

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa tekniska riktlinjer. Riktlinjerna ska innehålla principerna för hur

1. tekniska avsättningar beräknas,

2. förmåner återköps och belånas,

3. återbäring till tjänstepensionstecknare och tjänstepensionsberättigade fördelas, och

4. soliditeten ska tillgodoses.

20 § Tekniska riktlinjer ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, tjänstepensionstecknare och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal.

Första och andra styckena gäller också vid ändring av tekniska riktlinjer.

Tekniskt beräkningsunderlag

21 § De tekniska riktlinjerna ska kompletteras med ett tekniskt beräkningsunderlag. Underlaget ska innehålla en beskrivning av de antaganden och tekniker som företaget använder för att beräkna

1. tekniska avsättningar,

2. tekniska återköpsvärden och belåningsvärden,

3. fördelningen av återbäring, och

4. soliditetsreserver. Om det med hänsyn till förmånernas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant beräkningsunderlag, får tjänstepensionsföretaget helt eller delvis avstå från att göra det.

Riktlinjer för hantering av intressekonflikter

22 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrelsens ansvar för riktlinjerna

23 § Styrelsen ska fastställa investeringsriktlinjer, tekniska riktlinjer och riktlinjer för hantering av intressekonflikter. Riktlinjerna ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Bemyndiganden

24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. de krav på insikter och erfarenheter som ska ställas på ansvarig aktuarie enligt 9 §,

2. vad som ska ingå i de olika bedömningarna, de metoder som ska användas och med vilken regelbundenhet den egna riskutvärderingen ska genomföras enligt 10 §,

3. vilka uppgifter som investeringsriktlinjerna enligt 16 § ska omfatta,

4. när, till vem och vilken information som ska lämnas enligt 17 §,

5. vad en redogörelse enligt 20 § ska innehålla, och

6. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter enligt 22 § ska omfatta.

9 kap. Överlåtelse av tjänstepensionsförmånsbestånd

Avtal om överlåtelse

1 § Ett tjänstepensionsföretag (det överlåtande företaget) får helt eller delvis överlåta sitt tjänstepensionsförmånsbestånd till ett annat tjänstepensionsföretag (det övertagande företaget).

Tjänstepensionsförmånsbestånd får överlåtas även om det överlåtande företaget har gått i likvidation.

Stämmans godkännande

2 § Ett avtal om överlåtelse av tjänstepensionsförmånsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget.

Handlingar som ska hållas tillgängliga för stämman

3 § Följande handlingar ska hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade i det överlåtande företaget under minst en vecka före den stämma vid vilken frågan om godkännande av överlåtelseavtalet ska behandlas samt läggas fram på stämman:

1. ett förslag till stämmobeslut,

2. avtalet om överlåtelse,

3. en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal,

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3, samt

5. om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman,

a) en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

b) en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

c) en av styrelsen undertecknad redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

d) ett yttrande över den redogörelse som avses i c, undertecknat av företagets revisorer.

Handlingarna ska genast sändas till de aktieägare och de röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

Registrering av stämmans godkännade

4 § När ett avtal om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsförmånsavtal har godkänts av stämman, ska det överlåtande företaget anmäla stämmans beslut för registrering.

Om en anmälan enligt första stycket inte har gjorts inom fyra månader från beslutet eller om Bolagsverket genom ett beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av beslutet, har frågan om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsförmånsavtal fallit. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats, ska tiden dock räknas från den dag när domen vann laga kraft.

Tillstånd till överlåtelse

5 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett överlåtelseavtal med tillstånd av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd till verkställighet

6 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av såväl det överlåtande tjänstepensionsföretaget som det övertagande företaget. Ansökningarna ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmobeslutet i det överlåtande företaget om godkännande av överlåtelseavtalet registrerades.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna och om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av dem.

Om ansökningarna inte har gjorts inom föreskriven tid eller om de har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Förutsättningar för tillstånd

7 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

1. den rätt som tillkommer tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal inte försämras, och

2. det övertagande tjänstepensionsföretaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats.

Föreläggande om kompletterande utredning

8 § Finansinspektionen får förelägga det överlåtande tjänstepensionsföretaget eller det övertagande företaget att komma in med den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna fastställa att den rätt som tillkommer tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal inte försämras.

Kungörande av ansökan

9 § Om ansökan inte ska avslås genast, ska Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som inspektionen finner lämpliga kungöra ansökans innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsförmånsavtal har träffats och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga.

Kungörelsen ska innehålla föreläggande för de tjänstepensionstecknare och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal som berörs av överlåtelsen att på bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, hos Finansinspektionen anmäla om de har något att invända mot ansökan.

Registrering av tillstånd till verkställighet

10 § När tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet har lämnats, ska det övertagande tjänstepensionsföretaget genast anmäla beslutet för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registrering har skett övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Underrättelser från den övertagande försäkringsgivaren

11 § När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje tjänstepensionstecknare som berörs av den. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Kungörande av beståndsöverlåtelser i ett annat land inom EES

12 § Om det i ett bestånd av tjänstepensionsförmånsavtal som har överlåtits ingår åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES, ska Finansinspektionen offentliggöra den tillåtna överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal

13 § Om det överlåtande företaget försätts i konkurs sedan tillstånd till överlåtelsen har getts, ska, vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång av avtal, sådana avtal som avses i 1 § detta kapitel anses ingångna den dag tillstånd att verkställa avtalen gavs.

Särskilda bestämmelser vid likvidation eller konkurs

14 § När ett tjänstepensionsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs, ska beståndet av tjänstepensionsförmånsavtal om möjligt överlåtas till en eller flera andra tjänstepensionsföretag.

15 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal vid likvidation eller konkurs ska ges om de förutsättningar som anges i 7 § första stycket 2 är uppfyllda. I fråga om ett sådant avtal gäller i övrigt 8–13 §§.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag

1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.

I fråga om tjänstepensionsaktiebolag ska det som anges om Bolagsverket i följande bestämmelser i stället gälla Finansinspektionen:

1. 2 kap. 1 § tredje stycket samt 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra stycket aktiebolagslagen, och

2. 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen. Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.

Hinder mot bildande

2 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i tjänstepensionsaktiebolaget, får bolaget inte bildas utan att en sådan prövning görs. Om personen vid den prövningen inte anses lämplig, får bolaget inte bildas.

Bolagsordningens innehåll

3 § Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska, utöver det som följer av 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), innehålla uppgift om huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsrörelse utanför EES.

I ett tjänstepensionsaktiebolag gäller, i stället för 3 kap. 3 § aktiebolagslagen, att det i bolagsordningen ska anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust.

Bolagsstämma

Finansinspektionens skyldighet att kalla till bolagsstämma

4 § Den skyldighet att kalla till bolagsstämma som länsstyrelsen har enligt 7 kap. 17 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ska för tjänstepensionsaktiebolag i stället gälla för Finansinspektionen.

Inskränkning av beslutanderätten

5 § Utöver 7 kap. 47 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att bolagsstämman i ett tjänstepensionsaktiebolaginte får fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för de tjänstepensionstecknare eller andra tjänstepensionsberättigade som på grund av förmånsavtal har rätt till en andel av de ackumulerade vinster som har uppstått i rörelsen.

Talan mot bolagsstämmobeslut

6 § Utöver 7 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller för tjänstepensionsaktiebolagsom inte får dela ut vinst, att talan får föras mot ett bolagsstämmobeslut som strider mot de tekniska riktlinjerna eller investeringsriktlinjerna.

Bolagets ledning

Styrelsen

7 § I stället för 8 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att ett tjänstepensionsaktiebolagska ha en styrelse med minst tre ledamöter. I ett tjänstepensionsaktiebolagsom inte får dela ut vinst ska mer än hälften av styrelseledamöterna vara personer som varken är anställda i bolaget eller anställda eller styrelseledamöter i företag som ingår i samma koncern som bolaget eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

I ett tjänstepensionsaktiebolagsom inte får dela ut vinst ska minst en av styrelseledamöterna utses av tjänstepensionstecknarna eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem. Sådan styrelseledamot får inte vara

1. aktieägare i bolaget,

2. anställd i bolaget, eller

3. aktieägare, anställd eller styrelseledamot i företag som ingår i samma koncern som bolaget eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Uppgifter inför styrelseval

8 § Bolagsstämmans ordförande ska innan styrelseval hålls i ett tjänstepensionsaktiebolaglämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller har i andra företag.

Verkställande direktör

9 § I stället för 8 kap. 27 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att styrelsen i ett tjänstepensionsaktiebolagska utse en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.

Jäv för styrelseledamot och den verkställande direktören

10 § För tjänstepensionsaktiebolagsom inte får dela ut vinst ska andra stycket tillämpas i stället för 8 kap. 23 § andra stycket och 34 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551).

Bestämmelserna om jäv i 8 kap. 23 § första stycket 3 och 34 § första stycket 3 aktiebolagslagen gäller inte om

1. tjänstepensionsaktiebolaget äger samtliga aktier i bolagets motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

Inskränkning av befogenheten

11 § Utöver 8 kap. 41 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att styrelsen eller någon annan ställföreträdare för ett tjänstepensionsaktiebolaginte får företa en rättshandling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan till nackdel för de tjänstepensionstecknare eller andra

tjänstepensionsberättigade som på grund av förmånsavtal har rätt till en andel av de ackumulerade vinster som har uppstått i rörelsen.

En ställföreträdare för bolaget får inte heller följa en anvisning av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om anvisningen inte gäller därför att den strider mot denna lag.

Revision

Kompetenskrav

12 § I stället för 9 kap.13–16 §§aktiebolagslagen (2005:551) gäller för tjänstepensionsaktiebolag att minst en revisor som bolagsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor.

Jäv för revisor och lekmannarevisor

13 § Vid tillämpningen av 9 kap. 17 § och 10 kap. 10 §aktiebolagslagen (2005:551) om jäv för revisor och lekmannarevisor ska tjänstepensionsaktiebolag anses som aktiebolag som avses i 9 kap. 13 eller 14 § samma lag.

Särskilt om vissa penninglån och emissioner i tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst

14 § För tjänstepensionsaktiebolagsom inte får dela ut vinst gäller inte följande bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551):

1. 11 kap. 11 § om vissa lån,

2. 12 kap. om fondemission,

3. 14 kap. om emission av teckningsoptioner, och

4. 15 kap. om emission av konvertibler.

15 § Ett tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst får inte ta upp ett penninglån på villkor att lånet ska betalas på något annat sätt än med ett nominellt penningbelopp eller med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Särskilt om värdeöverföringar från och överskottshantering i tjänstepensionsaktiebolag

Vinstutdelning

16 § I ett tjänstepensionsaktiebolag får vinstutdelning ske bara om det följer av bolagsordningen.

Bestämmelserna i 19 kap.13–30 §§aktiebolagslagen (2005:551) om vissa publika aktiebolags förvärv av egna aktier gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

Användningen av årsvinsten

17 § Årsvinsten i ett tjänstepensionsaktiebolagoch belopp som förs över från bundet eget kapital till fritt eget kapital i bolaget ska användas för återbäring, i den utsträckning inte

1. vinsten eller det överförda beloppet får tas i anspråk för vinstutdelning eller för att täcka förluster enligt bestämmelser i bolagsordningen, eller

2. annat följer av denna lag eller lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Fördelning av återbäring

18 § Ett tjänstepensionsaktiebolag ska gottskriva återbäring till tjänstepensionstecknarna och andra tjänstepensionsberättigade med en fördelning som utgår från förmånsavtalets bidrag till överskottet, om inte annat följer av bestämmelser i förmånsavtalet eller i bolagsordningen.

Vid återköp eller överföring enligt 1 kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104) ska

1. rätten till återbäring bestämmas enligt samma fördelning och principer som skulle ha gällt för tjänstepensionsförmånsfall, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till

a) det kvarvarande tjänstepensionstecknarkollektivets rätt till återbäring, eller

b) tjänstepensionsaktiebolagets ekonomiska situation, och

2. avgifter bestämmas på grundval av de kostnader som belöper på återköpet eller överföringen och med beaktande av den fordran

som kvarstår mot tjänstepensionstecknaren för kostnader som uppkommit i samband med tjänstepensionsförmånsavtalets ingående.

Konsolideringsfond

19 § Tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst ska ha en konsolideringsfond. Konsolideringsfonden får sättas ned bara för att täcka förluster eller för ett annat ändamål som anges i bolagsordningen. En sådan nedsättning får bara beslutas av bolagsstämman.

Ombildning till tjänstepensionsaktiebolag som får dela ut vinst

20 § Villkor om vinstutdelning som införs i bolagsordningen för ett tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst får godkännas bara om

1. beslutet har biträtts vid bolagsstämman av aktieägare som företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget,

2. de tjänstepensionstecknare vars rätt berörs av villkoret har underrättats om att detta tas in eller ändras,

3. högst femtio procent av de underrättade tjänstepensionstecknare som hörts av eller högst tio procent av samtliga underrättade tjänstepensionsberättigade motsätter sig ändringen,

4. ändringen inte kan antas försämra rätten för tjänstepensionstecknare och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånsavtal.

Första stycket 4 gäller även villkor i bolagsordningen om förlusttäckning.

En sådan underrättelse som avses i första stycket 2 ska ske genom att en redogörelse för ändringen av bolagsordningen och dess konsekvenser tillställs tjänstepensionstecknarna på deras senast kända postadress.

Första stycket 2–4 och tredje stycket gäller även när ett förmånsavtal övergår från en verksamhet där vinstutdelning inte är tillåten till en vinstutdelande verksamhet genom fusion eller överlåtelse av förmånsbestånd, om det inte finns särskilda skäl för undantag. Det som föreskrivs om godkännande av villkor om vinstutdelning gäller då i stället tillstånd att verkställa fusionsplan och överlåtelseavtal.

21 § För ett tjänstepensionsaktiebolagsom driver verksamhet utan villkor om vinstutdelning i bolagsordningen och som ska övergå till vinstutdelande verksamhet får sådana villkor om vinstutdelning som avses i 20 § godkännas bara om uppskrivningsfonden, konsolideringsfonden, fonden för verkligt värde och andra övervärden i bolaget, med avdrag för aktiekapitalet och överkursfonden, gottskrivs tjänstepensionstecknarna och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånsavtalen som återbäring eller på annat sätt.

Minskning av aktiekapitalet och reservfonden

Tillstånd att verkställa minskningsbeslut för återbetalning till aktieägarna

22 § Vid minskning av aktiekapitalet i ett tjänstepensionsaktiebolag för avsättning till fond att användas enligt beslut av bolagsstämman eller för återbetalning till aktieägarna gäller inte 20 kap.23–29 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 23–27 §§ detta kapitel.

23 § Om minskningsbeloppet helt eller delvis ska användas för ändamål som avses i 20 kap. 1 § första stycket 2 eller 3 aktiebolagslagen (2005:551), får bolaget inte verkställa minskningsbeslutet utan tillstånd från allmän domstol.

Finansinspektionen får besluta att aktiekapitalet får minskas utan tillstånd från allmän domstol, om bolaget samtidigt vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar.

Ansökan om tillstånd

24 § Bolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa ett minskningsbeslut enligt 23 § hos tingsrätten i den ort där styrelsen har sitt säte. Ansökan ska ges in inom två månader efter det att minskningsbeslutet registrerades. Tillsammans med ansökan ska bolaget ge in ett bevis om att minskningsbeslutet har registrerats.

Inhämtande av Finansinspektionens yttrande och kallelse på borgenärer

25 § Domstolen ska omgående inhämta Finansinspektionens yttrande om och i så fall i vilken utsträckning minskningen kan komma att inverka på den rätt som tillkommer tjänstepensionstecknarna och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånsavtal. Om domstolen med hänsyn till yttrandets innehåll finner att minskningen inte bör verkställas, ska ansökan genast avslås. I annat fall ska domstolen kalla bolagets borgenärer och förelägga dem som vill motsätta sig ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta hos domstolen. Domstolen ska dock inte kalla de borgenärer vilkas anspråk avser en fordran på lön, pension eller annan ersättning som omfattas av lönegaranti enligt lönegarantilagen (1992:497).

Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att den som inte gör någon anmälan ska anses ha medgett ansökan. I kallelsen ska ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande tas in. Domstolen ska se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.

När allmän domstol ska lämna tillstånd

26 § Tillstånd ska ges, om inte någon av de borgenärer som har kallats motsätter sig ansökan inom förelagd tid eller om det visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar. Att en tjänstepensionstecknare eller någon annan tjänstepensionsberättigad på grund av ett förmånsavtal motsätter sig ansökan utgör dock inte något hinder, om Finansinspektionens yttrande ger grund för att ge tillstånd.

Registrering

27 § Domstolen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt 24 § och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Tillstånd till vinstutdelning efter minskningsbeslut för förlusttäckning

28 § I stället för 20 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller för tjänstepensionsaktiebolag att vinstutdelning inte får beslutas utan tillstånd från allmän domstol under tre år efter registreringen av ett beslut om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning. Tillstånd behövs dock inte om aktiekapitalet efter eller i samband med minskningsbeslutet har ökats med minst minskningsbeloppet. I fråga om domstolens tillstånd gäller 24–27 §§ i tillämpliga delar.

Minskning av reservfonden

29 § I stället för 20 kap. 35 § 3 aktiebolagslagen (2005:551) gäller för tjänstepensionsaktiebolagatt minskning av reservfonden får ske för återbetalning till aktieägarna eller annat ändamål, om allmän domstol med tillämpning av 24–26 §§ ger tillstånd till minskningen.

Lån m.m. till närstående

30 § I stället för 21 kap.1–4 §§aktiebolagslagen (2005:551) om penninglån och ställande av säkerhet gäller 4 kap. 9 § denna lag för en sådan person som avses i 21 kap. 1 § 2 aktiebolagslagen och för en person eller ett företag som har en sådan anknytning som avses i 3–5 samma paragraf till denna person.

Fusion

Överlåtande bolag

31 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat svenskt tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser

32 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 23 kap.19–21, 22–24 och 45 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 33–35 §§ detta kapitel. I 37 § finns särskilda bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

33 § När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination ska bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

34 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska det prövas att tjänstepensionstecknarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

När en ansökan ska avslås

35 § En ansökan enligt 33 § ska avslås om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,

3. vid kombination, revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta,

4. tjänstepensionstecknarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 34 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med tjänstepensionstecknarnas och andra borgenärers intressen, eller

5. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

36 § I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 25 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om tidpunkten för anmälan av fusionen för registrering ska anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har vunnit laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.

Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.

I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som

meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.

Särskilt bokslut

38 § Vid upprättande av ett särskilt bokslut i ett tjänstepensionsaktiebolagenligt 23 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) ska det som anges i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen (1999:1078) om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse bestämmelser i lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Ogiltighet

39 § I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 52 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) om att väcka talan gäller följande för ett tjänstepensionsaktiebolag.

Utöver det som föreskrivs i 7 kap. 51 § första stycket aktiebolagslagen och 23 kap. 52 § första stycket samma lag får talan inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd att verkställa fusionsplanen.

Delning

Krav på tillstånd för överlåtelse av viss verksamhet

40 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får inte genom delning överlåta verksamhet som bara får drivas efter tillstånd till ett bolag som inte har ett sådant tillstånd.

Undantag från krav på underrättelse till vissa borgenärer

41 § Ett tjänstepensionsaktiebolag behöver inte underrätta sina kända borgenärer enligt 24 kap. 21 § aktiebolagslagen (2005:551).

Inhämtande av Finansinspektionens yttrande

42 § Bolagsverket ska inte kalla ett tjänstepensionsaktiebolags borgenärer enligt 24 kap. 24 § aktiebolagslagen (2005:551). I stället ska verket inhämta ett yttrande från Finansinspektionen. Yttrandet ska innehålla uppgift om huruvida

1. tjänstepensionsaktiebolagetstjänstepensionstecknare och andraborgenärer har tillförsäkrats en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, och

2. de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen kan anses förenlig med tjänstepensionstecknares och andra fordringsägares intressen.

Överlämnande av ärendet till allmän domstol

43 § När Finansinspektionen har kommit in med sitt yttrande och den tid inom vilken borgenärerna kan motsätta sig ansökan enligt 24 kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551) har gått ut, ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten i den ort där styrelsen i det överlåtande bolaget har sitt säte.

När allmän domstol ska avslå en ansökan

44 § I stället för 24 kap. 26 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att allmän domstol ska avslå en ansökan om tillstånd att verkställa delningsplanen om

1. det inte av Finansinspektionens yttrande framgår att

a) tjänstepensionsaktiebolagets tjänstepensonstecknare och andraborgenärer har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 42 § 1, eller

b) de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att delningen kan anses förenlig med tjänstepensionstecknares och andra fordringsägares intressen, och

2. det inte visas att de borgenärer som har motsatt sig ansökan har fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sina fordringar.

Att någon av tjänstepensionsaktiebolagets borgenärer motsätter sig ansökan innebär inte att ansökan ska avslås, om Finansinspektionens yttrande ger grund för att tillstånd ska ges.

Om domstolen anser det nödvändigt får den begära att Finansinspektionen kompletterar sitt yttrande.

Likvidation

Tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut

45 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för tjänstepensionsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1. ett tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. tillståndet att driva tjänstepensionsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

I ärenden om likvidation av tjänstepensionsaktiebolag vars tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

46 § I stället för det som föreskrivs i 25 kap. 11 § första stycket 2 aktiebolagslagen (2005:551) om 8 kap. 3 § första stycket och 16 §årsredovisningslagen (1995:1554) ska 8 kap.5 och 8 §§ lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag gälla för tjänstepensionsaktiebolag.

Finansinspektionens anmälan

47 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § tredje stycket och 17 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ska en fråga om likvidation enligt dessa paragrafer också prövas efter anmälan av Finansinspektionen.

Kontrollbalansräkningens innehåll

48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för tjänstepensionsaktiebolag följande.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska inom linjen tilläggas en post som utvisar den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde erhålls genom detta.

Värdehandlingar som används för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17 får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i tjänstepensionsföretag. Detta gäller bara om värdehandlingarna kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de åtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande.

Andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket och som utgörs av reversfordringar som förfaller eller kan sägas upp till betalning av tjänstepensionsaktiebolaget först efter längre tid än ett år får, om det finns särskilda skäl för det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

49 § Utöver 25 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551) gäller att ett beslut om att en likvidation ska upphöra och tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet återupptas inte får fattas, om

1. bolaget har fått tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse för en bestämd tid och den tiden har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. bolagets tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

Tjänstepensionsaktiebolags firma

50 § Ett tjänstepensionsaktiebolags firma ska innehålla ordet tjänstepension, och får inte innehålla ordet försäkring.

Skadestånd

51 § Det som föreskrivs i 29 kap.1–3 §§aktiebolagslagen (2005:551) om skadeståndsansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för tjänstepensionsaktiebolag även vid överträdelse av denna lag.

11 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för ömsesidig tjänstepensionsbolag

Inledande bestämmelser

Delägare

1 § Delägare i ett ömsesidigt tjänstepensionssbolag är tjänstepensionstecknarna.

I bolagsordningen får det föreskrivas att också de tjänstepensionsberättigade, även om de inte samtidigt är tjänstepensionstecknare, ska vara delägare.

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

2 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare ska täcka skulder, avsättningar eller förluster i rörelsen, som bolaget inte kan täcka genom att ta i

anspråk egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott tillbolaget (uttaxering) eller genom nedsättning av förmåner.

Hänvisningar till allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

3 § När det i detta kapitel hänvisas till lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om

1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. medlem avse delägare,

3. stadgar avse bolagsordning, och

4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.

Definitioner m.m.

4 § Bestämmelserna i 1 kap.4–7 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om moderförening, dotterföretag, koncern och avancerad elektronisk signatur ska gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner i denna lag, i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag, som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 4 § lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Bildande av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag

Stiftare

6 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag bildas av en eller flera stiftare. En stiftare ska vara

1. en fysisk person som är bosatt i ett land inom EES,

2. en svensk juridisk person, eller

3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom EES och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom detta område.

Handelsbolag eller motsvarande juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i ett land inom EES får vara stiftare bara om varje obegränsat ansvarig bolagsman är bosatt inom detta område.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att någon annan än den som har angetts i första och andra styckena får vara stiftare.

7 § Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara stiftare. Att detsamma gäller den som har näringsförbud följer av 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

8 § Stiftarna anger villkoren för bolagsbildningen och upprättar en bolagsordning. De ska bestämma att ett visst antal förmånsavtal till minst ett visst sammanlagt belopp ska vara tecknade, innan bolaget får anses bildat. Vid bestämmandet av antal förmånsavtal och belopp ska hänsyn tas till arten av den planerade rörelsen och till garantikapitalets storlek.

Garantikapital

9 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får inte bildas utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl för det.

Om det behövs får tillskott av garantikapital göras även under rörelsens gång. Beslut om sådant tillskott ska anmälas för registrering senast sex månader efter beslutet. För registrering krävs att hälften av tillskottet har betalats in. Garantikapitalet är ökat när registrering har skett. Garantikapitalet ska vara helt inbetalat senast sex månader efter registreringen av tillskottet.

Tillskott av garantikapital ska alltid göras med pengar.

10 § Garantikapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 66 §.

Garantikapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 18 §.

Bolagsordning

11 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska ange

1. bolagets firma,

2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,

3. föremålet för bolagets verksamhet,

4. om tjänstepensionsrörelse ska drivas utanför EES,

5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,

6. den krets av tjänstepensionsberättigade som i denna egenskap är delägare, om inte bara tjänstepensionstecknarna är delägare,

7. garantikapitalet,

8. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt

– om och hur fullmäktige ska utses samt i vilken utsträckning delägarnas rösträtt ska utövas genom fullmäktige, och,

– i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,

9. för vilka förmånsavtal, i vilka situationer, intill vilket belopp eller andel och i vilken ordning uttaxering eller nedsättning av förmåner kan ske gentemot delägarna i bolaget samt hur uttaxeringen eller nedsättningen ska genomföras,

10. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet,

11. om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,

12. sättet att sammankalla bolagsstämman, 13. vilka ärenden som ska förekomma på den ordinarie stämman,

14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,

15. antal och sammanlagt belopp av de förmånsavtal som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,

16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning, och

17. för det fall att förlagsinsatser som avses i 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska förekomma, vad som ska gälla för dessa.

Om tjänstepensionsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, skadetta anges i bolagsordningen.

Stiftelseurkund

12 § Sedan tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse har meddelats, ska stiftarna upprätta och skriva under en daterad stiftelseurkund som ska innehålla uppgifter om sättet och tiden för kallelse till den konstituerande stämman.

Teckning av förmånsavtal

13 § Teckning av förmånsavtal i bolaget ska ske på stiftelseurkunden eller på en teckningslista som innehåller en kopia av stiftelseurkunden. Tillsammans med stiftelseurkunden ska det finnas kopior av tillståndet att driva tjänstepensionsrörelse och bolagsordningen.

En teckning av förmånsavtal som har gjorts på ett annat sätt än det som anges i första stycket kan göras gällande bara om bolaget registreras utan att tecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.

Om ett förmånsavtal har tecknats med villkor är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket före bolagets registrering, är dock tecknaren bunden fastän han eller hon inte kan åberopa villkoret.

Konstituerande stämma

14 § Beslutet om bolagets bildande ska fattas på en konstituerande stämma.

Stiftarna ska kalla dem som har tecknat förmånsavtal och röstberättigade garanter till den konstituerande stämman enligt bestämmelserna i bolagsordningen om kallelse till bolagsstämma. Stiftarna ska även se till att teckningslistorna och de handlingar som stiftelseurkunden hänvisar till hålls tillgängliga för tecknarna under minst en vecka före stämman på den plats som har angetts i kallelsen.

Om alla förmånsavtal tecknas vid stämman och alla de som har tecknat förmånsavtal och röstberättigade garanter är ense, kan beslutet om bolagets bildande fattas även om någon kallelse till stämman inte har skett.

På den konstituerande stämman ska stiftarna lägga fram stiftelseurkunden och de till den fogade handlingarna i original. Stiftarna ska lämna uppgifter om antalet tecknade förmånsavtal, det sammanlagda

beloppet av dessa och det belopp som har inbetalats på garantikapitalet. Samtliga uppgifter ska föras in i protokollet.

Beslut vid konstituerande stämma

15 § Om det vid den konstituerande stämman inte visas att förmånsavtal har tecknats till minst det antal och det sammanlagda belopp som anges i bolagsordningen samt att garantikapitalet har betalats in till den andel som föreskrivs i bolagsordningen, har frågan om bolagets bildande fallit.

Om flertalet av de närvarande röstberättigade röstar för beslutet att bilda bolaget, är bolaget bildat. I annat fall har frågan om bolagets bildande fallit.

När ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag är bildat, ska en styrelse och revisorer väljas.

I fråga om den konstituerande stämman gäller i övrigt bestämmelserna om stämma i denna lag, lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och bolagsordningen.

Betalning för förmånsavtal och garantikapital

16 § En skuld på grund av teckning av garantikapital får inte kvittas mot en fordran hos bolaget.

Bolaget får inte överlåta eller pantsätta fordringar på garantikapital.

17 § Betalningar i pengar för förmånsavtal och garantikapitalet ska ske genom insättning på ett särskilt konto som stiftarna har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i ett land inom EES. Belopp som har satts in på kontot får lyftas av bolaget först när styrelsen har valts.

Om frågan om bolagets bildande har fallit eller om teckningen av förmånsavtal eller garantikapital av annat skäl inte är bindande, ska de inbetalda beloppen betalas tillbaka enligt 19 § andra stycket.

Registrering av bolaget

Förutsättningar för registrering

18 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska anmälas för registrering senast sex månader efter beslutet om tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse.

För registrering av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, där garantikapital ska finnas, krävs att hela garantikapitalet är inbetalt.

Verkan av att registrering inte sker

19 § Frågan om bolagsbildning faller, om

1. någon anmälan för registrering av bolaget inte har gjorts inom föreskriven tid, eller

2. Bolagsverket genom ett beslut som vunnit laga kraft har avskrivit ett ärende om sådan registrering eller har vägrat registrering av bolaget. Om frågan om bolagsbildning har fallit, ansvarar styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen av de belopp som har betalats på grund av garantiavtalet eller de tecknade förmånsavtalen. Uppkommen avkastning ska läggas till beloppen och avdrag ska göras för kostnaderna på grund av åtgärder enligt 20 § tredje meningen.

Rättshandlingar före bolagets registrering

20 § Innan det ömsesidiga tjänstepensionsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter. Det kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de belopp som tecknats som garantikapital.

21 § För en åtgärd som vidtas på bolagets vägnar före registreringen svarar de som har deltagit i åtgärden eller beslutet om denna solidariskt. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av stiftelseurkunden eller har tillkommit efter det att bolaget har bildats.

22 § Om det har slutits avtal för bolaget före registreringen gäller följande. En avtalspart som inte kände till att bolaget inte var registrerat, kan frånträda avtalet till dess att bolaget har registrerats. En avtalspart som kände till att bolaget inte var registrerat kan, om annat inte har avtalats, frånträda avtalet bara om frågan om bolagets bildande har fallit enligt 19 §.

Förlagsinsatser

23 § Ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska i bolagsordningen kunna ange att kapital får tillskjutas i enlighet med det som gäller om förlagsinsatser enligt 5 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Det som föreskrivs i 5 kap. 1 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar om det högsta beloppet av förlagsinsatser från andra än medlemmar ska inte gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. I stället får summan av sådana insatser efter tillskottet uppgå till högst summan av övrigt eget kapital.

Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om högre förlagsinsatser än som anges i andra stycket.

Förbud mot vinstandelslån och kapitalandelslån

24 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får inte ta upp lån där hela eller delar av återbetalningen

1. är helt eller delvis beroende av vinsten i bolaget (vinstandelslån), eller

2. bestäms på annat sätt än genom ett nominellt eller indexerat penningbelopp (kapitalandelslån).

Bolagets ledning

Tillämpliga bestämmelser om bolagets ledning

25 § Bestämmelserna i 6 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om föreningens ledning ska gälla även för ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de tillägg som följer av 26–32 §§.

Styrelsen

26 § Bestämmelsen i 6 kap. 4 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om att styrelseledamöter ska vara medlemmar i föreningen ska inte gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska mer än hälften av styrelseledamöterna vara personer som varken är anställda i bolaget eller anställda eller styrelseledamöter i företag som ingår i samma koncern som bolaget eller i en företagsgrupp av motsvarande slag.

Uppgifter inför styrelseval

27 § Bolagsstämmans ordförande ska innan styrelseval hålls i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller har i andra företag.

Verkställande direktör

28 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska styrelsen utse en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.

Jäv för styrelseledamot och den verkställande direktören

29 § Bestämmelserna i 6 kap. 10 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om jäv för en styrelseledamot eller den verkställande direktören gäller även en fråga om avtal mellan det ömsesidiga tjänstepensionsbolaget och en juridisk person som styrelseledamoten eller den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta gäller dock inte om

1. det ömsesidiga tjänstepensionsbolaget äger samtliga aktier i bolagets motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

Generella inskränkningar

30 § Utöver 6 kap. 13 § första stycket och 7 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att beslut, rättshandlingar eller andra åtgärder enligt dessa bestämmelser inte heller får fattas eller företas till nackdel för garanter eller tjänstepensionsberättigade som på grund av förmånsavtal har rätt till en andel av de ackumulerade vinster som har uppstått i rörelsen.

31 § Bestämmelserna i 6 kap. 13 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om förbud för en ställföreträdare att följa vissa föreskrifter av föreningsorgan gäller även föreskrifter som står i strid med bestämmelser i denna lag eller lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Överskridande av befogenhet eller behörighet

32 § Bestämmelsen i 6 kap. 14 § första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om en ställföreträdares överskridande av befogenhet ska inte gälla när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan.

Om ställföreträdaren har företagit en rättshandling för bolaget och då har handlat i strid med bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot bolaget.

Bolagsstämma

Tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma

33 § Bestämmelserna om föreningsstämma i 7 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 34–42 §§.

Rösträtt för garanter

34 § Garanters rätt att besluta i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags angelägenheter utövas vid bolagsstämman. Bestämmelserna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om rösträtt för medlemmar gäller även garanter, om en garant enligt bolagsordningen har rösträtt på bolagsstämman.

Ombud och biträden

35 § Bestämmelserna om vem som får vara ombud eller biträde i 7 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Fortsatt bolagsstämma

36 § Bestämmelserna om uppskov med beslut till fortsatt stämma i 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag, om en tiondel av de närvarande röstberättigade begär det.

Förslagsrätt

37 § Den förslagsrätt som tillkommer delägarna enligt 7 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får inskränkas i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning om fullmäktige har utsetts.

Finansinspektionens skyldighet att kalla till bolagsstämma

38 § Den skyldighet att kalla till stämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för ömsesidiga tjänstepensionsbolag i stället gälla för Finansinspektionen.

Fullmäktige m.m.

39 § Utöver bestämmelserna i 7 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om fullmäktige gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag att minst hälften av fullmäktige ska utses av delägarna eller av organisationer som kan anses företräda delägarnas intressen.

Bestämmelserna om längsta mandattid och vem som kan utses till fullmäktig i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska inte gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Om fullmäktige utsetts, får bestämmelser tas in i bolagsordningen om att redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen ska tillhandahållas enligt 7 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar genom att fram till bolagsstämma hållas tillgängliga för medlemmarna och innehavarna av förlagsandelar på bolagets webbplats.

Delägarna har rätt att närvara och yttra sig vid ett fullmäktigesammanträde, om inte annat anges i bolagsordningen.

Ändring av bolagsordningen

40 § I stället för 7 kap. 14 § första stycket andra och tredje meningarna lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att ett beslut att ändra bolagsordningen i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag är giltigt om två tredjedelar av samtliga röstande har förenat sig om det.

41 § En ändring av villkor om vinstutdelning till garanter eller innehavare av förlagsandelar eller om förlusttäckning i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning får godkännas bara om ändringen inte kan antas försämra rättten för tjänstepensionstecknare och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånsavtal.

42 § Om ett beslut att ändra bolagsordningen avser delägarnas ansvarighet vid uttaxering eller nedsättning, får beslutet inte tillämpas tidigare än ett år efter registreringenav beslutet, om inte samtliga delägare har biträtt det.

Efter registrering ska beslutet genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen

bestämmer. Dessutom ska en underrättelse om beslutet sändas till varje delägare vars postadress är känd.

Den som är delägare när beslutet fattas men som inte samtycker till beslutet har rätt att inom ett år från beslutets registrering häva förmånsavtalet utan att rätta sig efter den uppsägningstid som annars skulle ha gällt. Om avtalet hävs har delägare rätt att få ut den på förmånsavtalet belöpande andelen av ej intjänade avgifter och återbäring. Beräkningen av denna andel ska göras för den tidpunkt då avtalet upphör att gälla.

Revision och särskild granskning

Tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning

43 § Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om revision och särskild granskning ska gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de avvikelser och tillägg som följer av 44 §.

Kompetenskrav m.m.

44 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska minst en revisor utses av bolagsstämman.

Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag. Minst en av de revisorer som bolagsstämman har utsett ska vara auktoriserad revisor.

Bestämmelserna i 8 kap. 18 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om registrering av revisor ska även gälla för revisor som har utsetts enligt denna paragraf.

Allmän granskning

45 § Om inte något annat anges i bolagsordningen, får det i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra sådan granskning som anges i 47 §.

Bestämmelserna om revisorer i denna lag och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar är inte tillämpliga på lekmannarevisorer.

46 § För en lekmannarevisor får en eller flera suppleanter utses. Bestämmelserna i denna lag om lekmannarevisor gäller i tillämpliga delar även suppleant.

Lekmannarevisorns uppgifter

47 § Lekmannarevisorn ska granska om bolagets verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning kräver.

48 § Lekmannarevisorn ska följa bolagsstämmans anvisningar, om de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god sed.

49 § Lekmannarevisorn ska efter varje räkenskapsår lämna en granskningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll och den tidpunkt då den ska lämnas till bolagets styrelse finns i 56 §.

50 § Lekmannarevisorn får inte underteckna en sådan revisionsberättelse som avses i 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

51 § Styrelsen och den verkställande direktören ska ge lekmannarevisorn tillfälle att genomföra granskningen i den omfattning lekmannarevisorn anser vara nödvändig. De ska lämna de upplysningar och det biträde som lekmannarevisorn begär.

Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revisorn och lekmannarevisorn i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor i moderbolaget.

Hur en lekmannarevisor utses

52 § En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsordningen innehåller bestämmelser om att lekmannarevisorn ska utses på något annat sätt.

Obehörighetsgrunder

53 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara lekmannarevisor.

Jäv

54 § Lekmannarevisor får inte den vara som

1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i tjänstepensionsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver,

2. är anställd hos eller på något annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till tjänstepensionsbolaget eller till någon som avses i 1,

3. är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid bokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver,

4. är gift med eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses i 1,

5. är besvågrad med en person som avses i 1 i rätt upp- eller nedstigande led eller är gift med den andres syskon, eller

6. står i låneskuld till bolaget eller något annat företag i samma koncern eller har en förpliktelse som ett sådant företag har ställt säkerhet för.

Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i ett moderbolag får inte heller vara lekmannarevisor i dess dotterföretag.

Anlitande av biträde

55 § En lekmannarevisor får vid granskningen av bolaget inte anlita någon som enligt 54 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess moderbolag har anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisorn dock vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god sed.

Lekmannarevisorns avgång

56 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som har utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget ska upphöra. Anmälan ska göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på bolagsstämma vill avgå, ska han eller hon anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.

Lekmannarevisorns granskningsrapport

57 § Granskningsrapporten ska lämnas till bolagets styrelse senast två veckor före den ordinarie bolagsstämman.

I rapporten ska lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 47 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 48 §. Om lekmannarevisorn finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören, ska han eller hon upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.

Lekmannarevisorn får i granskningsrapporten även lämna andra upplysningar som han eller hon anser att delägarna, de delegerade eller garanterna bör få kännedom om.

58 § Granskningsrapporten ska hållas tillgänglig för och sändas till de röstberättigade på samma sätt som anges i 7 kap. 8 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt läggas fram på bolagsstämman.

Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma

59 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han eller hon är skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvändigt.

Lekmannarevisorns tystnadsplikt

60 § Lekmannarevisorn får inte till en enskild delägare, delegerad, garant eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om sådana bolagsangelägenheter som lekmannarevisorn får kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.

Lekmannarevisorns upplysningsplikt

61 § Lekmannarevisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget.

62 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna bolagets revisor, annan lekmannarevisor, en särskild granskare och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.

Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Registrering

63 § Bestämmelserna i 6 kap. 15 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om registrering av styrelseledamöter ska även gälla för lekmannarevisorer.

Vinstutdelning m.m.

Tillåtna former för värdeöverföring till garanter och innehavare av förlagsandelar

64 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags medel får betalas ut till garanter och innehavare av förlagsandelar bara enligt bestämmelserna i denna lag om vinstutdelning, återbetalning av garantikapital och det som gäller enligt denna lag och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om utskiftning vid bolagets likvidation.

Vinstutdelning

65 § Vinstutdelning till garanter och innehavare av förlagsandelar får bara ske om det följer av bolagsordningen.

Vinstutdelningen får inte överstiga det som i den fastställda balansräkningen och, i fråga om moderbolag som ska upprätta koncernredovisning, i den fastställda koncernbalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisats som bolagets respektive koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder sedan avdrag gjorts för

1. det belopp som enligt 69 § ska användas för återbäring,

2. den redovisade förlusten,

3. det belopp som enligt lag eller bolagsordning ska avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna ska föras över till det bundna egna kapitalet, och

4. det belopp som enligt bolagsordningen på annat sätt ska användas för något annat ändamål än vinstutdelning.

Vinstutdelningen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.

66 § Beslut om vinstutdelning till garanter eller innehavare av förlagsandelar fattas av bolagsstämman. Stämman får bara i den utsträckning den har skyldighet till detta enligt bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än det som styrelsen föreslagit eller godkänt.

Återbetalning av garantikapital m.m.

67 § Återbetalning av garantikapitalet får bara beslutas av bolagsstämman. Stämmans beslut ska anmälas till Bolagsverket för registrering. För registrering krävs att Finansinspektionen har gett sitt tillstånd till återbetalningen. Någon återbetalning får inte göras innan beslutet har registrerats.

Om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har gått i likvidation eller försatts i konkurs, får en garant eller innehavare av förlagsandelar inte ta emot betalning ur bolagets tillgångar för fordran

avseende inbetalt garantikapital eller förlagsinsatser förrän bolagets övriga skulder har blivit fullt betalda eller tillräckliga medel avsatts till detta.

Olagliga värdeöverföringar

68 § Om utbetalning till garanter eller innehavare av förlagsandelar görs i strid med denna lag eller lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska mottagaren betala tillbaka det belopp som tagits emot med ränta, beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635), från det att beloppet togs emot intill dess ränta, till följd av 3 eller 4 § räntelagen, ska betalas enligt 6 § samma lag. Om utbetalningen har skett i form av vinstutdelning, är dock mottagaren återbäringsskyldig bara om bolaget visar att mottagaren insåg eller borde ha insett att utbetalningen stred mot denna lag eller lagen om ekonomiska föreningar.

För den brist som kan uppkomma vid återbetalningen ansvarar, enligt 13 kap. 1–4 §§ lagen om ekonomiska föreningar, de som medverkat till att besluta om eller verkställa utbetalningen eller till att upprätta eller fastställa en oriktig balansräkning som legat till grund för beslutet.

Förlusttäckning och fördelning av överskott i ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Användning av årsvinsten

69 § Årsvinsten i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och belopp som förs över från bundet eget kapital till fritt eget kapital i bolaget ska användas för återbäring, i den utsträckning

1. vinsten eller det överförda beloppet inte får tas i anspråk för vinstutdelning eller för att täcka förluster enligt bestämmelser i bolagsordningen, eller

2. annat inte följer av denna lag eller lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Fördelning av återbäring

70 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gottskriva återbäring till tjänstepensionstecknarna och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånssavtal med en fördelning som utgår från förmånsavtalets bidrag till överskottet, om inte annat följer av bestämmelser i förmånsavtalet eller bolagsordningen.

Vid återköp eller överföring enligt 1kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104) ska

1. rätten till återbäring bestämmas enligt samma fördelning och principer som skulle ha gällt för tjänstepensionsförmånsfall, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till

a) det kvarvarande tjänstepensionstecknarkollektivets rätt till återbäring, eller

b) tjänstepensionsbolagets ekonomiska situation, och

2. avgifter bestämmas på grundval av de kostnader som belöper på återköpet eller överföringen och med beaktande av den fordran som kvarstår mot tjänstepensionstecknaren för kostnader som uppkommit i samband med tjänstepensionsförmånsavtalets ingående.

Konsolideringsfond

71 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska ha en konsolideringsfond. Konsolideringsfonden får sättas ned bara för att täcka förluster eller för ett annat ändamål som anges i bolagsordningen. En sådan nedsättning får bara beslutas av bolagsstämman.

Reservfond

72 § För reservfond i ömsesidiga tjänstepensionsbolag gäller 10 kap. 6 § andra och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Gåvor till allmännyttiga eller jämförliga ändamål

73 § Bolagsstämman får besluta om gåvor till allmännyttiga eller därmed jämförliga ändamål, om det med hänsyn till ändamålens beskaffenhet, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Styrelsen får till sådana ändamål bara använda tillgångar som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Likvidation

Frivillig likvidation

74 § Beslut om frivillig likvidation av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman.

För beslut om likvidation i andra fall än när det finns grund för tvångslikvidation enligt 75 § krävs att det biträds av två tredjedelar av samtliga röstande. Längre gående villkor för att beslutet ska bli giltigt får föreskrivas i bolagsordningen.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 75 §, har beslutet omedelbar verkan. I övriga fall kan bolagsstämman besluta att likvidationen ska inträda en viss senare dag.

Bestämmelsen i 11 kap. 1 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om anmälan av beslutet ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Tvångslikvidation

75 § Bestämmelsen i 11 kap. 4 § första stycket 1 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om rättens beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation om

1. bolagets hela bestånd av förmåner har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva tjänstepensionssrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

3. tillståndet att driva tjänstepensionsrörelse har återkallats,

4. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 80 §, eller

5. bolaget saknar till tjänstepensionsföretagetsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

Beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Frågor om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan

av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören eller delägare eller röstberättigad som inte är delägare.

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Genomförande av likvidationen

76 § I ärenden enligt 75 § andra stycket 3 ska 11 kap.5 och 6 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

I övrigt gäller för genomförandet av likvidationen för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 11 kap. 5, 6 a–17 §§ lagen om ekonomiska föreningar med de tillägg som följer av 76–78 §§.

I ett ärende enligt 75 § andra stycket 1, 2, 4 eller 5 gäller även 11 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar.

Redovisning under likvidationen

77 § I 11 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar anges att vissa bestämmelser inte ska tillämpas på likvidatorernas årsredovisning och dess behandling på stämman. Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 2 § 9 och 10 lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag om tillämpning av 5 kap.18–25 §§årsredovisningslagen (1995:1554) ska inte heller tillämpas.

Skifte

78 § Vid skifte av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags tillgångar ska de som var delägare i bolaget vid tiden för likvidationsbeslutet få del i tillgångarna enligt de fördelningsgrunder som anges i bolagsordningen.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

79 § Utöver 11 kap. 17 § första stycket andra meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att ett beslut om att en likvidation ska upphöra och det ömsesidiga tjänstepensionsbolagets verksamhet återupptas inte får fattas, om det finns anledning till likvidationen enligt denna lag. Ett beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för bolagets förpliktelser.

Konkurs

80 § Bestämmelserna om konkurs i 11 kap.19 och 20 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska även gälla för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Fusion

Överlåtande bolag

81 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller motsvarande juridisk person med hemvist inom ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser

82 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gäller 12 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.

I stället för 12 kap. 10–12, 14–16 och 35 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 83–85 och 87 §§ detta kapitel. I 86 § detta kapitel finns regler om tillämpning av 12 kap. 6 och 17 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 87 § detta kapitel finns regler om tillämpning av 12 kap. 21 § samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

83 § När fusionsplanen gäller i samtliga tjänstepensionsbolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination ska tjänstepensionsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 15 kap. 2 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

84 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska Finansinspektionen pröva om tjänstepensionstecknarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepesnionsbolagens ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

När en ansökan ska avslås

85 § En ansökan enligt 83 § ska avslås om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,

3. tjänstepensionstecknarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 84 § eller

de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med tjänstepensionstecknarnas eller andra borgenärers intressen, eller

4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

86 § Det som sägs om föreningsregistret i 12 kap. 6 § och 17 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska i stället avse tjänstepensionsföretagsregistret.

I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 12 kap. 17 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har vunnit laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

87 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 12 kap. 21 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 81 § detta kapitel.

Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.

I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 84 och 85 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 12 kap. 21 § lagen om ekonomiska föreningar.

Det som sägs om föreningsregistret i 12 kap. 21 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse tjänstepensionsföretagsregistret.

Skadestånd

88 § Bestämmelserna i 13 kap. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om ansvar vid överträdelse av bestämmelserna som anges där gäller även för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det som föreskrivs där ska för ömsesidiga tjänstepensionsbolag även gälla vid överträdelse av denna lag.

Det som föreskrivs i 13 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar om styrelseledamot ska även gälla för stiftare av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Firma

89 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags firma ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta bifirma. Bifirma får inte innehålla ordet ömsesidig.

Varken firman eller bifirman får innehålla ordet försäkring. Firman ska tydligt skilja sig från firmor som är införda i det register som avses i 13 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974:156).

Registrering m.m.

90 § I 13 kap. 1 § finns bestämmelser om registreringsmyndighet och tjänstepensionsföretagsregister.

91 § För registrering av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gäller 15 kap.2–6 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse tjänstepensionsföretagsregistret.

För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 16 kap. 1–3 §§ i stället för 15 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar.

Straff och vite

92 § Bestämmelserna i 16 kap. 1 § första och tredje styckena och 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om straff och vite gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

12 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföreningar

Inledande bestämmelser

Vad en tjänstepensionsförening är

1 § En tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva tjänstepensionsrörelse i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som tjänstepensionstecknare eller som tjänstepensionsberättigad.

Tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

2 § Bestämmelserna i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar om inte annat följer av denna lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som där sägs om

1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och

2. föreningsregistret avse tjänstepensionsföretagsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.

3 § Bestämmelserna om en ekonomisk förenings ändamål m.m. i 1 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för tjänstepensionsföreningar.

Ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser

4 § Utöver bestämmelserna om ansvar för en förenings förpliktelser i 1 kap. 3 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får det i en tjänstepensionsförenings stadgar föreskrivas att en medlem ska täcka skulder, avsättningar eller förluster i rörelsen, som föreningen inte kan täcka genom att ta i anspråk egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till föreningen (uttaxering) eller genom nedsättning av förmåner.

Bildande av en tjänstepensionsförening

Verksamhetskapital

5 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

För registrering av en tjänstepensionsförening, krävs att hela verksamhetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och sammansättning i 7 kap.

Verksamhetskapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 7 §.

Stadgar

6 § En tjänstepensionsförenings stadgar ska, utöver det som följer av 2 kap. 2 § första stycket 1–3 och 6–12 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, innehålla uppgift om

1. huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsrörelse utanför EES,

2. de villkor som ska gälla för inträde i föreningen,

3. storleken på verksamhetskapitalet,

4. den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som tillskjutit verksamhetskapital,

5. den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som tillskjutit verksamhetskapital,

6. i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och återbetalas,

7. för vilka slag av förmånsavtal, i vilka situationer, intill vilket belopp eller andel och i vilken ordning uttaxering eller nedsättning av förmåner kan ske hos medlemmarna i föreningen samt hur uttaxeringen eller nedsättningen ska genomföras, och

8. hur föreningens förlust får täckas.

Registrering m.m.

7 § I stället för bestämmelserna om registrering i 2 kap. 3 § första och andra styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, gäller för en tjänstepensionsförening att

1. verksamheten får påbörjas när beslut om tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse har meddelats, och

2. anmälan för registrering ska göras senast sex månader efter det att ett sådant beslut har meddelats.

Det som föreskrivs i 2 kap. 4 § första stycket lagen om ekonomiska föreningar om åtgärder för att erhålla utfästa insatser eller avgifter ska i stället avse verksamhetskapitalet.

Föreningens medlemmar m.m.

8 § En tjänstepensionsförening får vara på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan i syfte att erhålla tjänstepensionsförmåner är naturlig.

9 § Det som föreskrivs om en medlems rätt till utträde i 3 kap. 4 § första stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte i fråga om tjänstepensionsföreningar om medlemmen på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra tjänstepensionsföreningen.

Bestämmelsen om skyldighet att hålla medlemsförteckningen tillgänglig i 3 kap. 6 § tredje stycket lagen om ekonomiska föreningar gäller inte för tjänstepensionsföreningar.

Förlagsinsatser

10 § Bestämmelserna om högsta belopp av förlagsinsatser från andra än medlemmar i 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för tjänstepensionsföreningar. I stället får summan av sådana insatser efter tillskottet uppgå till högst summan av övrigt eget kapital.

Om det finns synnerliga skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om högre förlagsinsatser än som anges i första stycket.

Föreningens ledning

Verkställande direktör

11 § Bestämmelserna i 6 kap. 3 § första och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om verkställande direktör gäller inte för tjänstepensionsföreningar. I stället gäller att styrelsen i en tjänstepensionsförening ska utse en verkställande direktör. Den verkställande direktören får inte vara ordförande i styrelsen.

Jäv för styrelseledamot och den verkställande direktören

12 § Bestämmelserna om jäv för en styrelseledamot eller den verkställande direktören i 6 kap. 10 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller även en fråga om avtal mellan tjänstepensionsföreningen och en juridisk person som styrelseledamoten eller den verkställande direktören ensam eller tillsammans med någon annan får företräda. Detta gäller dock inte om

1. tjänstepensionsföreningen äger samtliga aktier i föreningens motpart, och

2. motparten är ett annat bolag än ett tjänstepensionssaktiebolag som inte får dela ut vinst.

13 § Bestämmelserna om förbud för ställföreträdare att följa vissa föreskrifter av föreningsorgan i 6 kap. 13 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar om föreskrifterna står i strid med bestämmelser i denna lag eller lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Överskridande av befogenhet eller behörighet

14 § Bestämmelsen om en ställföreträdares överskridande av befogenhet i 6 kap. 14 § första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för tjänstepensionsföreningar när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för föreningens verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i stadgarna eller av ett annat föreningsorgan.

Om ställföreträdaren har företagit en rättshandling för föreningen och då har handlat i strid med bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar om föreningsorganens behörighet, gäller rättshandlingen inte mot föreningen.

Föreningsstämma

Rätt att besluta i föreningens angelägenheter

15 § Utöver bestämmelserna om föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i föreningens angelägenheter i 7 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får en tjänstepensionsförening i stadgarna föreskriva om rösträtt för den som tillskjutit verksamhetskapital.

Finansinspektionens skyldighet att kalla till föreningsstämma

16 § Den skyldighet att kalla till föreningsstämma som Bolagsverket har enligt 7 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska för tjänstepensionsföreningar i stället gälla för Finansinspektionen.

Fullmäktige

17 § Utöver bestämmelserna om fullmäktige i 7 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att minst hälften av fullmäktige ska utses av föreningens medlemmar eller av organisationer som kan anses företräda medlemmarna.

Uppgifter inför styrelseval

18 § Föreningsstämmans ordförande ska innan styrelseval hålls i en tjänstepensionsförening lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller har i andra företag.

Revision och särskild granskning

Kompetenskrav m.m.

19 § I stället för 8 kap. 1 § första stycket och 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att

1. föreningsstämman ska välja minst en revisor,

2. det i stadgarna får bestämmas att en eller flera revisorer ska utses på annat sätt, och

3. bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en tjänstepensionsförening

4. minst en av de revisorer som utses av föreningsstämman ska vara auktoriserad revisor.

Bestämmelserna i 8 kap. 18 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om registrering av revisor ska även gälla för revisor som har utsetts enligt denna paragraf.

Överskottsutdelning och annan användning av föreningens egendom

Utdelning av föreningens medel till medlemmar

20 § I stället för bestämmelserna om utbetalning av föreningens medel till medlemmarna i 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att föreningens medel får delas ut till medlemmar bara i form av återbäring eller, i samband med föreningens likvidation, som skifteslikvid.

Bestämmelserna i 10 kap. 2–5 §§ lagen om ekonomiska föreningar om vinstutdelning, insatsemission och överskottsutdelning gäller inte för utbetalningar av föreningens medel till medlemmarna i en tjänstepensionsförening.

Vinstutdelning till dem som tillskjutit verksamhetskapital

21 § I en tjänstepensionsförening får vinstutdelning ske till dem som tillskjutit verksamhetskapital, om det följer av stadgarna.

Användning av årsvinsten

22 § Årsvinsten i en tjänstepensionsförening och belopp som förs över från bundet eget kapital till fritt eget kapital ska användas för återbäring, i den utsträckning

1. vinsten eller det överförda beloppet inte får tas i anspråk för vinstutdelning eller för att täcka förluster enligt bestämmelser i stadgarna, eller

2. annat inte följer av denna lag eller lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Konsolideringsfond

23 § En tjänstepensionsförening ska ha en konsolideringsfond. Konsolideringsfonden får sättas ned bara för att täcka förluster eller för ett annat ändamål som anges i stadgarna. En sådan nedsättning får bara beslutas av föreningsstämman.

Fördelning av återbäring

24 § En tjänstepensionsförening ska gottskriva återbäring till tjänstepensionstecknare och andra tjänstepensionsberättigade på grund av förmånsavtal med en fördelning som utgår från avtalets bidrag till överskottet, om inte annat följer av bestämmelser i förmånsavtalet eller stadgarna.

Vid återköp eller överföring enligt 1 kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104) ska

1. rätten till återbäring bestämmas enligt samma fördelning och principer som skulle ha gällt för tjänstepensionsförmånsfall, om inte en avvikelse är försvarlig med hänsyn till

a) det kvarvarande tjänstepensionstecknarkollektivets rätt till återbäring, eller

b) tjänstepensionsföreningens ekonomiska situation, och

2. avgifter bestämmas på grundval av de kostnader som belöper på återköpet eller överföringen och med beaktande av den fordran som kvarstår mot tjänstepensionstecknaren för kostnader som uppkommit i samband med tjänstepensionsförmånsavtalets ingående.

Avsättning till reservfond

25 § Bestämmelserna om avsättning till reservfond i 10 kap. 6 § första och fjärde styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller inte för tjänstepensionsföreningar.

Återbetalning av verksamhetskapital

26 § Återbetalning av verksamhetskapital får bara beslutas av föreningsstämman. Stämmans beslut ska anmälas till Bolagsverket för registrering. För registrering krävs att Finansinspektionen har gett sitt tillstånd till återbetalningen. Någon återbetalning får inte göras innan beslutet har registrerats.

Om en tjänstepensionsförening har gått i likvidation eller försatts i konkurs, får den som betalat in verksamhetskapital inte ta emot betalning ur föreningens tillgångar för fordran avseende inbetalt verksamhetskapital förrän föreningens övriga skulder har blivit fullt betalda eller tillräckliga medel avsatts till detta.

Återbetalning av felaktiga utbetalningar

27 § Bestämmelserna i 10 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om återbetalning vid utbetalningar i strid med den lagen ska även gälla utbetalningar i strid med denna lag.

Likvidation

Tvångslikvidation

28 § Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 11 kap.4 och 4 a §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1. föreningens hela bestånd av tjänstepensionsförmåner har överlåtits,

2. ett tillstånd att driva tjänstepensionsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3. tillståndet att driva tjänstepensionsrörelse har återkallats. I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem, en innehavare av en förlagsandel eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska bestämmelserna i 11 kap. 5 och 6 §§ lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

Finansinspektionens anmälan

29 § I 11 kap. 4 § tredje stycket och 4 a § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om att frågor om tvångslikvidation av en ekonomisk förening i vissa fall ska prövas efter anmälan av registreringsmyndigheten eller på ansökan av vissa befattningshavare i föreningen. Dessutom ska frågor om likvidation av en tjänstepensionsförening enligt dessa paragrafer prövas efter anmälan av Finansinspektionen.

Redovisning under likvidationen

30 § I 11 kap. 12 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar anges att vissa bestämmelser inte ska tillämpas på likvidatorernas årsredovisning och dess behandling på stämman. Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 2 § 9 och 10 lagen (2014:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag om tillämpning av 5 kap.18–25 §§årsredovisningslagen (1995:1554) ska inte heller tillämpas.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

31 § Utöver bestämmelsen i 11 kap. 17 § första stycket andra meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att ett beslut om att en likvidation ska upphöra och föreningens verksamhet återupptas inte får fattas, om det finns anledning till likvidationen enligt denna lag. Ett beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser.

Fusion

Överlåtande förening

32 § En tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion bara om en annan tjänstepensionsförening eller en motsvarande juridisk person med hemvist i en annat land inom EES än Sverige är övertagande förening.

Tillämpliga bestämmelser

33 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening gäller inte 12 kap.10–12, 14–16 och 35 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 34–36 §§ detta kapitel. I 37 § detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 12 kap. 17 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 34–36 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

34 § När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination ska tjänstepensionsföreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av

stadgarna enligt 2 kap. 8 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 15 kap. 2 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

35 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd attverkställa en fusionsplan ska Finansinspektionen pröva om tjänstepensionstecknarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepensionsföreningarnas ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

När en ansökan ska avslås

36 § En ansökan enligt 34 § ska avslås om

1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,

2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda förordningen,

3. tjänstepesnionstecknarna och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 35 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med tjänstepensionstecknarnas och andra borgenärers intressen, eller

4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset. Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.

Registrering av fusionen

37 § I stället för det som föreskrivs om anmälan till Bolagsverket i 12 kap. 17 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ska anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har vunnit laga kraft.

Talan mot stämmobeslut om gränsöverskridande fusion

38 § I stället för bestämmelsen i 7 kap. 17 § femte stycket första meningen lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om väckande av talan gäller, utöver det som anges i 7 kap. 17 § andra stycket samma lag, följande. Talan mot stämmobeslut om godkännande av fusionsplan rörande gränsöverskridande fusion får inte väckas efter det att Finansinspektionen genom ett beslut som har vunnit laga kraft har lämnat tillstånd till verkställande av en fusionsplan.

Skadestånd

39 § Bestämmelserna i 13 kap.1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om ansvar vid överträdelse av bestämmelser som anges där gäller för tjänstepensionsföreningar även vid överträdelse av denna lag.

Firma

40 § I stället för bestämmelsen i 14 kap. 1 § första stycket första meningen och tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar om förenings firma gäller för tjänstepensionsföreningar att dess firma ska innehålla ordet tjänstepensionsförening och att ordet tjänstepensionsförening eller förkortning av det uttrycket inte får tas in i en bifirma.

En tjänstepensionsförenings firma får inte innehålla ordet försäkring.

Endast tjänstepensionsföreningar får i sin firma använda uttrycket tjänstepensionsförening.

Straff och vite

41 § I stället för 16 kap. 1 § andra stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att till böter döms den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att föra medlemsförteckning enligt 3 kap. 6 § lagen om ekonomiska föreningar, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 kap. 40 § andra stycket denna lag.

13 kap. Tillsyn

Registreringsmyndighet

1 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska föra ett tjänstepensionsföretagsregister. I detta skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar eller andra författningar ska anmälas för registrering.

Tillsynen och dess omfattning

2 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag.

Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

1. denna lag,

2. andra författningar som reglerar tjänstepensionsföretagets näringsverksamhet,

3. företagets bolagsordning eller stadgar, och

4. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets näringsverksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensionsföretagets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Tillsynssamarbete

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter inom EES, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Underrättelse från ett tjänstepensionsföretag om påbörjad verksamhet

4 § När ett tjänstepensionsföretag har påbörjat sin verksamhet, ska styrelsen eller den verkställande direktören genast underrätta Finansinspektionen om det.

Upplysningar från ett tjänstepensionsföretag

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Om företaget driver verksamhet i ett annat land inom EES, ska det, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla tjänstepensionsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen har förordnat.

Finansinspektionen får genomföra en motsvarande undersökning som i första stycket hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra vissa funktioner eller verksamheter, om det behövs för tillsynen av tjänstepensionsföretaget.

Upplysningar från och undersökningar hos andra än tjänstepensionsföretag

7 § Skyldigheten enligt 5 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i ett företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda ett tjänstepensionsföretag eller som ett tjänstepensionsföretag har ett bestämmande inflytande i,

2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller i annat liknande organ, som biträder ett tjänstepensionsföretag, och

3. styrelsen och den verkställande direktören i ett aktiebolag, om Finansinspektionen med bolagets samtycke har fattat beslut om en sådan skyldighet.

Förordnande av aktuarie

8 § Finansinspektionen får förordna en eller flera aktuarier att tillsammans med tjänstepensionsföretagets aktuarie utföra de tekniska utredningarna och beräkningarna i företaget.

Aktuarien har rätt till skäligt arvode från tjänstepensionsföretaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska utfärda en instruktion för de aktuarier som har förordnats av inspektionen. En aktuarie som har förordnats av Finansinspektionen ska oavsett stämmans anvisningar följa den instruktion som inspektionen har utfärdat.

Förordnande av revisor

9 § Finansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett tjänstepensionsföretag.

Revisorn har rätt till skäligt arvode från försäkringsföretaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska utfärda en instruktion för de revisorer som har förordnats av inspektionen. En revisor som har förordnats av Finansinspektionen ska oavsett stämmans anvisningar följa den instruktion som inspektionen har utfärdat.

Revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet

10 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionssföretag får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap.33 eller 34 §§aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn eller den särskilda granskaren har i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med försäkringsföretaget.

Sammankallande av styrelsen eller stämma

11 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i ett tjänstepensionsföretag. Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda en sådan kallelse.

Företrädare för inspektionen får närvara vid stämman och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Allmänt ombud vid konkurs

12 § När ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs, ska Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet ska som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672).

Det allmänna ombudet ska se till att tjänstepensionstecknarna omfattas av den förmånsrätt som följer av tjänstepensionsförmånsavtalen.

Det allmänna ombudet kan göra en sådan framställning om entledigande av förvaltare som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

Finansinspektionens befogenheter vid ett tjänstepensionsföretags likvidation

13 § Under ett tjänstepensionsföretags likvidation har Finansinspektionen samma befogenheter i fråga om likvidatorerna som inspektionen har i fråga om styrelsen.

Avgifter till Finansinspektionen

14 § Tjänstepensionsföretag ska med avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.

Bemyndiganden

15 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 14 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 §.

14 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Krav på förvärvstillstånd

1 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett tjänstepensionsaktiebolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav enligt 1 kap. 9 §, får bara ske efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier, eller

2. så att tjänstepensionsaktiebolaget blir dotterföretag. Tillstånd enligt första stycket ska ha meddelats före förvärvet. En ansökan om tillstånd ska göras skriftligen.

2 § Om ett förvärv som anges i 1 § första stycket har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna. Förvärvaren ska ansöka om tillstånd till ett sådant förvärv inom sex månader efter det att aktierna erhållits.

Bekräftelse av att ansökan kommit in

3 § Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan enligt 1 § kommit in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om detta.

Förutsättningar för tillstånd till förvärv

4 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 och 2 §§, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget och det kan antas att förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på tjänstepensionsaktiebolaget.

5 § Vid bedömningen enligt 4 § ska följande beaktas:

1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,

2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för tjänstepensionsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett tjänstepensionsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

4. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Förvärvstillstånd vid nära förbindelser

6 § Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan tjänstepensionsaktiebolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av tjänstepensionsaktiebolaget.

När beslut i fråga om förvärvstillstånd ska meddelas m.m.

7 § Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 1 och 2 §§ ska meddelas inom 60 arbetsdagar efter det att den bekräftelse som avses i 3 § skickades (bedömningsperioden). Om inspektionen begär kompletterande uppgifter, får bedömningsperioden förlängas.

Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärv som avses i 1 och 2 §§, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat slutligt beslut i ärendet.

Beslut om tid för genomförande av förvärv

8 § Om Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett förvärv, får inspektionen besluta att förvärvet ska genomföras inom en viss tid. Inspektionen får besluta att förlänga denna tid.

Anmälningsskyldighet för den som avyttrar

9 § Den som har beslutat att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav av aktierna i ett tjänstepensionsaktiebolag att det återstående innehavet kommer att understiga någon av de i 1 § första stycket angivna gränserna ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om det.

Anmälningsskyldighet för tjänstepensionsaktiebolag

10 § Ett tjänstepensionsaktiebolag ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven.

När ett tjänstepensionsaktiebolag får kännedom om att bolagets aktier har blivit föremål för ett sådant förvärv som avses i 1 eller 2 § eller för en sådan avyttring som avses i 9 §, ska bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett tjänstepensionsaktiebolag i annat fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska bolaget snarast anmäla det till Finansinspektionen.

Anmälningsskyldighet för ägare som är juridisk person

11 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensionsaktiebolag, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

Röstförbud

12 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 10 § denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Avyttringsplikt

13 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 12 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 12 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

14 § Om ett tjänstepensionsaktiebolag har nära förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn av bolaget, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier, vilka medför att förbindelserna är nära, att avyttra så stor del av aktierna att detta inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett beslut enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman. I så fall ska 16 § tillämpas.

När aktier inte får medräknas

15 § Aktier som omfattas av ett förbud enligt 13 § eller föreläggande enligt 14 § ska inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i tjänstepensionsaktiebolaget för att ett beslut ska bli giltigt eller en befogenhet ska få utövas såvida inte förvaltare har förordnats enligt 16 §.

Förordnande av förvaltare

16 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 13 § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist, eller om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna och ska på begäran förskotteras av tjänstepensionsaktiebolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, bestäms ersättningen av tingsrätten.

Bemyndiganden

17 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 1–6 §§.

15 kap. Ingripanden

Ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

1 § Finansinspektionen ska ingripa om

1. ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets näringsverksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets tekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, placeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter,

2. bolagsordningen, stadgarna, de tekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, placeringsriktlinjerna eller riktlinjerna för hantering av intressekonflikter inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3. beståndet av tjänstepensionsförmånsavtal inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

2 § Ingripande med stöd av 1 § sker genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också med stöd av 7 § begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

När Finansinspektionen får avstå från ingripande

3 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. tjänstepensionsföretaget gör rättelse, eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Finansiell saneringsplan och särskild företrädare

4 § Om rättigheterna för tjänstepensionstecknare eller andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal hotas, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionssföretaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan. Inspektionen får i dessa fall även utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av företaget.

Plan för återställande av en tillfredsställande finansiell ställning

5 § Om ett tjänstepensionsföretags kapitalbas understiger det schablonmässiga kapitalkravet enligt 7 kap. 10 och 11 §§ ska Finansinspektionen förelägga företaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande.

Om kapitalbasen understiger garantibeloppet enligt 7 kap. 12 eller 13 §§ eller en tredjedel av det schablonmässigt beräknade kapitalkravet enligt 7 kap. 10 och 11 §§, ska inspektionen förelägga företaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen.

Överträdelser av beslut om rättelse

6 § Om ett tjänstepensionsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Långsiktig åtgärdsplan

7 § Om ett tjänstepensionsföretags kapitalbas understiger det riskkänsliga kapitalkravet enligt 7 kap. 7 § ska Finansinspektionen förelägga företaget eller dess styrelse att upprätta en långsiktig åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

8 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

1. företaget inte följer gällande bestämmelser om tekniska avsättningar och skuldtäckning,

2. företagets kapitalbas understiger en tredjedel av det schablonmässigt beräknade kapitalkravet eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

3. företagets kapitalbas understiger kapitalkravet och det finns särskilda skäl att anta att företagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal har.

Finansinspektionen får besluta hur tjänstepensionsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Återkallelse av tillstånd

9 § Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

10 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionssföretags tillstånd, om företaget

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit tjänstepensionssrörelse, eller

5. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation.

I de fall som avses i första stycket 2 och 4 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

11 § Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionssföretags tillstånd, om företaget

1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,

2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 5 §, eller

3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

I de fall som anges i första stycket får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

12 § Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av rörelsen ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av rörelsen.

Anmälan till behörig myndighet och till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

13 § Finansinspektionen ska anmäla ett beslut om återkallelse av tillstånd för ett tjänstepensionsföretag att driva tjänstepensionsrörelse till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES samt till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Finansinspektionen får i samband med en anmälan enligt första stycket begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om företagets tillstånd har återkallats, får begäran avse att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförmånsavtal har.

Straffavgift

14 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

15 § Straffavgiften ska fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under tjänstepensionsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att tjänstepensionssföretaget efter det att avgiften har påförts inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

16 § När straffavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som har föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

17 § Om ett tjänstepensionssföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 15 § andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

18 § Straffavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

19 § Finansinspektionens beslut att ta ut straffavgift eller förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 18 §.

20 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 18 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

21 § En beslutad straffavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripande mot den som saknar tillstånd

22 § Om någon driver sådan rörelse som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med rörelsen. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av rörelsen ska ske. I föreläggandet ska Finansinspektionen

upplysa om att rätten efter ansökan av inspektionen kan komma att besluta att företaget ska gå i likvidation om föreläggandet inte följs.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss rörelse, får Finansinspektionen förelägga den som driver rörelsen att lämna de upplysningar om rörelsen som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Den som är revisor i ett företag är skyldig att på begäran av inspektionen lämna sådana upplysningar om företagets rörelse som revisorn har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag.

23 § Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening inte följer ett föreläggande enligt 22 § första stycket att upphöra med rörelsen, ska rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företaget ska gå i likvidation.

I dessa fall tillämpas 25 kap.10, 25, 28–44, 46 och 47 §§aktiebolagslagen (2005:551) och 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det under ärendets handläggning vid rätten visas att rörelsen har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Vite

24 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Bemyndigande

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i

1. en finansiell saneringsplan enligt 4 §, och

2. en långsiktig åtgärdsplan enligt 7 §.

16 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 13 kap. 11 § och 15 kap. 22 § andra stycket får inte överklagas.

2 § Finansinspektionens beslut som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas hos regeringen.

3 § Andra beslut av Finansinspektionen i enskilda fall enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

5 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 4 eller 8 § inom tre månader eller i ett ärende enligt 3 kap. 9 § inom en månad, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Överklagande av Bolagsverkets beslut

6 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 45 §, 11 kap. 74 § eller 12 kap. 27 § överklagas hos tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.2. Förslag till lag (2015:000) om införande av tjänstepensionsrörelselagen (2015:000)

Tidpunkt för ikraftträdande

1 § Tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Bestämmelser om omvandling

2 § En understödsförening som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) och ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna i 10 § lagen (2015:000) om införande av ändringar i försäkringsrörelselagen (2010:2043), får intill den 31 december 2017 hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att tillämpa tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) på hela sin verksamhet, med de övergångsvisa tillägg och avvikelser som framgår av denna lag (omvandling).

En understödsförening kan omvandlas till en tjänstepensionsförening.

Ett försäkringsaktiebolag kan omvandlas till ett tjänstepensionsaktiebolag. Livförsäkringsaktiebolag som vid tidpunkten för ansökan enligt första stycket driver verksamhet utan villkor om vinstutdelning i bolagsordningen och som i anslutning till omvandlingen vill övergå till vinstutdelande verksamhet (ombildning), ska såvitt gäller ombildningen tillämpa bestämmelserna i 11 kap.20 och 21 §§försäkringsrörelselagen (2012:2043) eller bestämmelserna i 11 kap.20 och 21 §§tjänstepensionsrörelselagen (2015:000).

Ett ömsesidigt försäkringsbolag kan omvandlas till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en försäkringsförening kan omvandlas till en tjänstepensionsförening.

3 § Efter det att en understödsförening har gett in en ansökan enligt 2 § får föreningen fortsätta att driva verksamheten intill dess att ett beslut med anledning av ansökan har vunnit laga kraft, och föreningen ska under den tiden omfattas av bestämmelserna i lagen (1972:262) om understödsföreningar i den lydelse lagen om understödsföreningar hade den 31 mars 2011.

Om en ansökan om tillstånd enligt 2 § inte har getts in före utgången av år 2017 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation. Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen har trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation. Vid en sådan anmälan ska bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar tillämpas vid rättens handläggning.

4 § Ett försäkringsföretag som inte före utgången av år 2017 har gett in en ansökan om tillstånd enligt 2 §, får inte efter den tidpunkten tillämpa bestämmelserna i 10 § lagen (2015:000) om införande av ändringar i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

5 § Vid Finansinspektionens prövning enligt 2 § ska bestämmelserna i 2 kap. tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) gälla i tillämpliga delar, med de tillägg och avvikelser som följer av denna lag.

6 § Tillstånd enligt 2 § får ges till en understödsförening eller en försäkringsförening om

1. ansökan om tillstånd godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande, och

2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

7 § Tillstånd enligt 2 § får ges till ett försäkringsaktiebolag om

1. ansökan om tillstånd godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman, och

2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

8 § Tillstånd enligt 2 § får ges till ett ömsesidigt försäkringsbolag om

1. ansökan om tillstånd godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande bolagsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande, och

2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

Särskilda övergångsregler för tjänstepensionsföretag som har bildats genom omvandling

Tjänstepensionsfrämmande verksamhet

9 § Med avvikelse från vad som anges om tjänstepensionsfrämmande verksamhet i 4 kap. 6 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) får ett tjänstepensionsföretag som har omvandlats enligt 2 § förvalta ett bestånd av försäkringar, om

1. beståndet av försäkringar ingick i företagets verksamhet vid tidpunkten för ansökan enligt 2 §,

2. beståndet av försäkringar förvaltas i uteslutande syfte att slutregleras så snart det är möjligt, och

3. de åtaganden som följer av beståndet utgör en ringa andel av företagets samlade åtaganden.

Firma

10 § Med avvikelse från vad som anges om firma i 6 kap. 50 §, 7 kap. 89 § och 8 kap. 40 §tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) får ett tjänstepensionsföretag, som har omvandlats enligt 2 § och under två år från det att tillstånd beviljades, i sin firma fortsätta att använda ordet försäkring, och behöver inte använda ordet tjänstepension

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag vars firma har registrerats före ikraftträdandet av lagen (1948:433) om försäkringsrörelse behöver inte innehålla orden ömsesidig eller tjänstepension.

Hänvisning i annan författning

11 § Om det i lag eller någon annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har sin motsvarighet i en bestämmelse i tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) eller denna lag, ska den nya bestämmelsen tillämpas på företag som har omvandlats enligt 2 §.

Fortsatt giltighet av medgivna avvikelser och undantag

12 § De undantag och avvikelser från bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller lagen (1972:262) om understödsföreningar som har medgetts ett företag innan företaget omvandlats enligt 2 § och som var gällande vid tidpunkten för ansökan, ska avse motsvarande bestämmelser i lagen (2015:000) om tjänstepensionsrörelse, om inte Finansinspektionen beslutar annat i samband med prövningen enligt 3–9 §§ .

Avtal med en jävskrets om tjänster

13 § I fråga om avtal som avses i 4 kap. 9 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) och som har ingåtts med ett försäkringsföretag före den 1 april 2011, eller med en understödsförening före det att föreningen omvandlats enligt 2 § gäller äldre bestämmelser.

Förbehåll om lösningsrätt

14 § Om bolagsordningen i ett tjänstepensionsaktiebolag som har omvandlats enligt 2 §, innehåller förbehåll som avses i 3 kap. 3 § försäkringsrörelselagen (1982:713) och som har tagits in i bolagsordningen före den 1 april 2011, gäller förbehållet även om det avviker från 4 kap. 28 § aktiebolagslagen (2005:551).

Angivande av aktieägares person- eller organisationsnummer, m.m.

15 § Bestämmelserna i 5 kap. 5 § första stycket 2 aktiebolagslagen (2005:551) om angivande av aktieägares person- eller organisationsnummer gäller inte i fråga om aktieägare i tjänstepensionsaktiebolag

som har omvandlats enligt 2 §, om aktieägaren har förts in i aktieboken före den 1 april 2011.

Uppgift enligt 5 kap. 5 § första stycket 4 aktiebolagslagen om huruvida aktiebrev har utfärdats behöver bara lämnas om aktiebrev har utfärdats efter den 1 april 2011.

16 § Bestämmelserna i 6 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) om angivande av bolagets organisationsnummer och bolagskategori och om aktieägarens personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer gäller inte för aktiebrev i tjänstepensionsaktiebolag som har omvandlats enligt 2 §, om aktiebrevet har lämnats ut före den 1 april 2011.

17 § Den som innehar ett aktiebrev i ett tjänstepensionsaktiebolag som har omvandlats enligt 2 § och som enligt bolagets anteckning på brevet är införd som ägare i aktieboken ska, även om införingen har skett före utgången av år 1982, likställas med den som enligt 13 § andra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev förmodas ha rätt att göra skuldebrevet gällande, om ett förvärv från honom eller henne sker efter den nämnda tidpunkten.

Registrering och verkställande av äldre stämmobeslut

18 § Vid registrering och verkställande av ett stämmobeslut som har fattats före den 1 april 2011 i ett tjänstepensionsaktiebolag som har omvandlats enligt 2 § samt vid talan mot ett sådant beslut gäller äldre bestämmelser eller, såvitt gäller sådana beslut som avses i 16 kap. aktiebolagslagen (2005:551), bestämmelserna i den upphävda lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.

19 § Vid registrering och versktällande av ett stämmobeslut som har fattats före den tidpunkt då en understödsförening har omvandlats enligt 2 § samt vid talan mot sådant beslut gäller äldre bestämmelser.

Registrering och verkställande av äldre styrelsebeslut

20 § Om styrelsen i ett omvandlat tjänstepensionsaktiebolag före den 1 april 2011 har fattat beslut om nyemission enligt 4 kap. 16 eller 17 §, emission av skuldebrev enligt 5 kap. 9 eller 10 § eller nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713), gäller äldre bestämmelser vid registrering och verkställande av beslutet.

Uppdelning och sammanläggning av aktier

21 § För ett omvandlat tjänstepensionsaktiebolag gäller inte bestämmelserna i 4 kap.46–50 §§aktiebolagslagen (2005:551) i fråga om beslut om uppdelning eller sammanläggning av aktier som har fattats före den 1 april 2011.

Revisor i ett omvandlat försäkringsaktiebolag

22 § Om ett tjänstepensionsaktiebolag vid tidpunkten för ansökan om tillstånd enligt 2 § har en revisor som inte uppfyller kraven i 11 kap. 12 § i tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) och 9 kap. aktiebolagslagen (2005:551), får bolaget tillämpa äldre bestämmelser om en revisors kvalifikationer till dess den tid för vilken revisorn har utsetts har gått ut. Om revisorn har utsetts för en mandattid överstigande fyra år eller tills vidare, ska uppdraget som revisor anses gälla till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet eller, om den tiden har löpt till ända när tillstånd beviljas, till utgången av den första årsstämman som hålls efter det att tillstånd beviljats. Revisorsval ska i sist nämnda fall ske på den årsstämman.

Revisor i en omvandlad understödsförening

23 § Om en understödsförening vid tidpunkten för ansökan om tillstånd enligt 2 § har en revisor som inte uppfyller kraven i 12 kap. 19 § i tjänstepensionsrörelselagen (2015:000), får föreningen tillämpa äldre bestämmelser om en revisors kvalifikationer till dess den tid för vilken revisorn har utsetts har gått ut. Om revisorn har utsetts för en mandattid överstigande fyra år eller tills vidare, ska

uppdraget som revisor anses gälla till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet eller, om den tiden har löpt till ända när tillstånd beviljas, till utgången av den första årsstämman som hålls efter det att tillstånd beviljats. Revisorsval ska i sist nämnda fall ske på den årsstämman.

Värdeöverföring

24 § För ett tjänstepensionsföretag som har omvandlats enligt 2 § gäller äldre bestämmelser i fråga om värdeöverföring från företaget, om beräkningen ska grunda sig på en årsredovisning som har upprättats före den tidpunkt då tillstånd beviljades.

Inlösen av minoritetsaktier

25 § Om inlösen av aktier enligt 15 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) har påkallats före den 1 juli 2006 i ett tjänstepensionsaktiebolag som har omvandlats enligt 2 §, gäller försäkringsrörelselagen i dess lydelse vid utgången av juni 2006 i fråga om förutsättningarna för inlösen, bestämmandet av inlösenbeloppet och förfarandet.

26 § Om ett tjänstepensionsaktiebolag före sin omvandling har beslutat om emission av teckningsoptioner eller konvertibler och det i emissionsvillkoren finns bestämmelser om hur dessa instrument skall behandlas i samband med inlösen av aktier enligt 14 a kap. försäkringsrörelselagen (1982:713), gäller dessa bestämmelser även efter den tidpunkten.

Fusion m.m.

27 § För ett tjänstepensionsaktiebolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag som har omvandlats gäller äldre bestämmelser i fråga om fusion, om fusionsplanen har godkänts före den tidpunkt då tjänstepensionsföretaget fått tillstånd enligt 2 §. Detsamma gäller vid absorption av helägt dotterbolag, om fusionsplanen har upprättats före nämnda datum.

För en tjänstepensionsförening som har omvandlats enligt 2 § gäller äldre bestämmelser i fråga om överlåtelse av understöds-

förenings rörelse utan föregående likvidation, om föreningsstämmans beslut om överlåtelse har fattats före den tidpunkt då tjänstepensionsföreningen fått tillstånd enligt 2 §.

28 § För ett tjänstepensionsaktiebolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag som har omvandlats enligt 2 § gäller äldre bestämmelser i fråga om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd, om avtalet om överlåtelse har godkänts av stämman i det överlåtande bolaget före den tidpunkt då tjänstepensionsföretaget fått tillstånd enligt 2 §.

Likvidation och konkurs

29 § För ett tjänstepensionsföretag som har omvandlats enligt 2 § gäller äldre bestämmelser för likvidation och konkurs, om beslut om konkurs eller likvidation har meddelats före den tidpunkt då tjänstepensionsföretaget fått tillstånd enligt 2 §.

Ingripande

30 § En fråga om ingripande enligt tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) bedöms enligt äldre bestämmelser, om de omständigheter som föranleder frågan om ingripande hänför sig till tiden före den tidpunkt då tillstånd enligt 2 § beviljats. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas, om de skulle leda till ett mindre strängt ingripande.

Överklagande av äldre beslut

31 § Beslut som har meddelats före det att tillstånd enligt 2 § beviljats överklagas enligt äldre bestämmelser.

Styrelsens förslag till ändring av bolagsordning

32 § Om ett tjänstepensionsföretags bolagsordning eller stadgar strider mot tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) efter det att tillstånd enligt 2 § beviljats, ska styrelsen, om inte annat följer av den här lagen, till den första ordinarie stämman därefter lägga fram

förslag till ändring av bolagsordningen eller stadgarna till överensstämmelse med tjänstepensionsrörelselagen.

Ändring av bolagsordning eller stadgar före en omvandling

33 § Stämman i ett försäkringsföretag eller en understödsförening får redan före det att tillstånd enligt 2 § beviljas besluta om ändring i bolagsordningen eller stadgarna till överensstämmelse med tjänstepensionsrörelselagen (2015:000). I beslutet ska anges att ändringen gäller från och med den tidpunkten då Finansinspektionens beslut vinner laga kraft.

Säkerhetsförbindelser

34 § Bestämmelserna i 4 kap. 8 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) om förbud för en tjänstepensionsförening att ställa säkerhet till förmån för tredje man gäller inte sådana förbindelser som har ingåtts av en omvandlad tjänstepensionsförening innan föreningen omvandlades.

1.3. Förslag till lag (2015:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av tjänstepensionsrörelselagen (2015:000).

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är tjänstepensionsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Hänvisningarna till årsredovisningslagen

2 § När det i denna lag hänvisas till en bestämmelse i årsredovisningslagen (1995:1554) ska bestämmelsen tillämpas även om den anges gälla för aktiebolag, om inte annat särskilt föreskrivs.

Bestämmelser i årsredovisningslagen som ska tillämpas på större företag och större koncerner ska tillämpas på tjänstepensionsföretag som omfattas av denna lag, om inte annat särskilt föreskrivs.

Bestämmelser i årsredovisningslagen som gäller ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar, om inte annat särskilt föreskrivs.

Om bestämmelsen i årsredovisningslagen hänvisar till en annan bestämmelse i årsredovisningslagen eller till årsredovisningslagen i dess helhet, ska även hänvisningen tillämpas, om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Definitioner

3 § Följande bestämmelser i 1 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas:

– 3 § första stycket 2 om definition av andelar, – 4 och 5 §§ om koncern- och intresseföretagsdefinitioner, – 6 § om hänsynstagande till vissa rättigheter hos mellanman – m.m., samt – 7 § om skyldighet för moderföretag och dotterföretag att lämna varandra upplysningar.

Normgivningsbemyndigande

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om

1. löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning och koncernredovisning i tjänstepensionsföretag som omfattas av denna lag, och

2. den koncernredovisning som finansiella holdingföretag ska upprätta enligt denna lag.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får föreskriva att denna lags bestämmelser, eller föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag, om koncerner ska gälla för en grupp av företag, som inte utgör en koncern enligt 3 §, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Räkenskapsår för försäkringsföretag

6 § För tjänstepensionsföretag är kalenderår räkenskapsår om inte annat följer av 3 kap. 3 § bokföringslagen (1999:1078).

2 kap. Allmänna bestämmelser om årsredovisningen

Årsredovisningens upprättande

1 § Om rörelsen i ett tjänstepensionsföretag omfattar flera pensionsplaner, ska även en resultatanalys ingå i årsredovisningen.

2 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om resultatanalysens innehåll.

3 § Från denna lag får medges undantag från att lämna en resultatanalys i årsredovisningen. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

Årsredovisningslagens tillämpning

4 § Följande bestämmelser om årsredovisningens innehåll i 2 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas:

– 1 § första stycket om årsredovisningens delar, – 2 § om överskådlighet och god redovisningssed, – 3 § om rättvisande bild, – 4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper, – 5 § om form och språk, – 6 § om valuta, samt – 7 § första och femte–sjunde styckena om årsredovisningens undertecknande.

Särskilda regler om grundläggande redovisningsprinciper

5 § De i 4 § angivna bestämmelserna i 2 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med avvikelse för vad som i 4 § 3 sägs om att värderingen av de olika posterna ska ske med iaktagande av rimlig försiktighet, inte gäller vid värderingen av tekniska avsättningar.

3 kap. Balansräkning och resultaträkning

Uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna

1 § Balansräkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i bilaga 1 till denna lag. Resultaträkningen ska upprättas enligt den uppställningsform som anges i bilaga 2. Hänvisningar i denna lag till bokstäver eller siffror gäller poster i dessa uppställningsformer, om inte annat framgår.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av det som föreskrivs i 3 § ska följande bestämmelser om balansräkningen och resultaträkningen i 3 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

– 1 § om balansräkningens innehåll, – 2 § om resultaträkningens innehåll, – 4 § första, tredje och fjärde styckena om uppställning och sammanslagning av poster m.m.,

– 5 § första–tredje styckena om jämförelsetal, – 5 a § om överkursfonden, – 6 § första stycket om fordran på insatser, – 8 § om specificering av större periodiseringsposter, – 9 § om avsättningar, samt – 10 § om specificering av vissa större avsättningar.

Särskilda regler om sammanslagning av poster och åtaganden

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med följande avvikelser:

1. Vad som i 4 § fjärde stycket sägs om sammanslagning av poster som föregås av arabiska siffror gäller inte för posterna upptagna i schemat för resultaträkningen i bilaga 2 eller för sådana poster i balansräkningen som ska tas upp under Tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisk (E) eller Tekniska avsättningar (DD och EE).

2. Inom linjen ska, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser, oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.

Förpliktelse till följd av avtal om pensionsförmåner

4 § Förpliktelse som uppkommit till följd av avtal om tillhandahållande tjänstepensionsförmåner behöver inte tas upp som ansvarsförbindelse eller åtagande.

4 kap. Värderingsregler

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 2 § ska följande bestämmelser om värderingen i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

– 2 § om immateriella anläggningstillgångar, – 3 § om anskaffningsvärde för anläggningstillgångar, – 4 § om avskrivning av anläggningstillgångar, – 5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar, – 6–8 §§ om uppskrivning av anläggningstillgångar, – 9 § första–fjärde styckena om värdering av omsättningstillgångar,

– 10 § om värdering av pågående arbeten, – 11 § om varulagrets anskaffningsvärde, – 12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde, – 13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta,

– 13 a § om redovisning enligt kapitalandelsmetoden, – 14 § om egna aktier, – 14 a–14 d §§ om värdering av finansiella instrument, – 14 e § om värdering av säkrade poster, samt – 15 § om periodisering av vissa belopp vid upptagande av lån.

Hur värderingsreglerna ska tilllämpas på ett tjänstepensionsföretags tillgångar och skulder

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med följande avvikelser:

1. 2 § ska tillämpas på immateriella tillgångar (B).

2. 3 § ska tillämpas på samtliga tillgångar, om inte annat följer av detta kapitel.

3. 4 § ska tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels materiella tillgångar (C), dels finansiella tillgångar (D) samt varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.III) som stadigvarande ska brukas eller innehas, utom när sådana tillgångar tas upp till sitt verkliga värde.

4. 5 § ska tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels materiella tillgångar (C), dels finansiella tillgångar (D) samt dels varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.III) som stadigvarande ska brukas eller innehas, utom när sådana tillgångar tas upp till sitt verkliga värde.

5. 5 § andra stycket ska tillämpas endast på tillgångar i koncernföretag och intresseföretag (D.I) samt andra finansiella tillgångar (D.I.1–7), utom när sådana tillgångar tas upp till sitt verkliga värde.

6. 6 och 8 §§ ska endast tillämpas på materiella tillgångar (C) finansiella tillgångar (D) och varulager (G.I) som stadigvarande ska innehas eller brukas, utom när sådana tillgångar tas upp till sitt verkliga värde.

7. Aktier och andelar i koncernföretag och intresseföretag får inte skrivas upp till högre värde än vad som medges av Finansinspektionen.

8. Uppskrivningsbelopp enligt 6 § får endast användas för ökning av aktiekapitalet genom fondemission eller för avsättning till en uppskrivningsfond (AA.III).

9. 7 § första stycket 2 och andra stycket om användning av uppskrivningsfonden för att täcka förlust får inte tillämpas.

10. 9 § ska tillämpas på dels fordringar (F), dels kassa och bank (G.II), dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.III) som inte stadigvarande ska brukas eller innehas, utom när sådana tillgångar tas upp till sitt verkliga värde.

11. 12 § ska tillämpas på materiella tillgångar och varulager (C.II och G.I).

12. 13 a § får om det finns särskilda skäl och efter Finansinspektionens medgivande tillämpas även av andra tjänstepensionsföretag än sådana företag som det hänvisas till i den bestämmelsen.

13. Finansiella instrument ska tas upp till sitt verkliga värde om det är förenligt med 14 a §. 14. Tjänstepensionsföretag som omfattas av denna lag får tilllämpa 14 b § tredje stycket. 15. Tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisken (E) ska alltid tas upp till sitt verkliga värde.

Periodisering av överkurs och underkurs

3 § Om erlagt belopp för räntebärande värdepapper eller lånefordringar som inte tas upp till sitt verkliga värde enligt 4 kap. 14 a § årsredovisningslagen (1995:1554) överstiger eller underskrider det belopp som ska erhållas på förfallodagen (överkurs respektive underkurs), ska mellanskillnaden periodiseras.

Vid beräkning av anskaffningsvärdet för räntebärande värdepapper och lånefordringar ska sådan periodisering av över- eller underkurs som avses i första stycket beaktas.

En periodisering enligt första stycket får underlåtas under samma förutsättningar som de som anges i 4 kap. 15 § andra meningen årsredovisningslagen. Om en periodisering underlåts ska upplysning om förhållandet lämnas i en not.

Värdering av vissa materiella tillgångar till verkligt värde

4 § Byggnad och mark (C.I) får tas upp till sitt verkliga värde.

Värdering enligt första stycket får ske bara om alla tillgångar som ingår i posten värderas på samma sätt.

5 § Vinster eller förluster som uppkommer när tillgångar tas upp till sitt verkliga värde enligt 4 § denna lag eller 4 kap. 14 a eller 14 e § årsredovisningslagen (1995:1554) ska redovisas som särskilda poster i resultaträkningen, om inte värdeförändringen ska redovisas i en fond för verkligt värde enligt 4 kap. 14 d § andra stycket samma lag.

Upplysningar om en alternativ värdering av tillgångar

6 § Om materiella tillgångar (C) samt finansiella tillgångar (D) i balansräkningen värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet, ska upplysningar om en värdering till verkligt värde lämnas i en not. Upplysningarna ska lämnas fördelade på de i balansräkningen enligt bilaga 1 upptagna tillgångsposterna. När materiella tillgångar (C) eller finansiella tillgångar (D) i balansräkningen värderas till verkligt värde enligt 5 § eller 4 kap. 14 a eller 14 e § årsredovisningslagen (1995:1554), ska på samma sätt upplysningar om en värdering med utgångspunkt i anskaffningsvärdet lämnas i en not.

Upplysningar om tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisk

7 § Upplysningar ska alltid lämnas i en not om en värdering med utgångspunkt i anskaffningsvärdet avseende tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisken (E).

Förutbetalda anskaffningskostnader

8 § Direkta och indirekta anskaffningskostnader som har ett klart samband med tecknande av avtal om tjänstepensionsförmån får tas upp som tillgång, om de är av väsentligt värde för den bedrivna rörelsen under kommande år.

Redovisning av tekniska avsättningar

9 § De tekniska avsättningarna (DD och EE) ska motsvara belopp som krävs för att företaget ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna avtal om tjänstepensionsförmåner.

10 § De ekonomiska och aktuariella beräkningar som ett tjänstepensionsföretag gör vid värdering av de tekniska avsättningarna ska grundas på aktsamma antaganden.

5 kap. Tilläggsupplysningar

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag ska årsredovisningen innehålla de upplysningar som anges i 3–6 §§ nedan. Upplysningarna ska lämnas i noter. Om det inte står i strid med kravet på överskådlighet, får upplysningarna i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen. Vidare ska, med beaktande av vad som föreskrivs i 2 §, följande bestämmelser om tilläggsupplysningar i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

– 1 § andra stycket om hänvisningar till noter, – 2 § om värderings- och omräkningsprinciper,

– 3 § första–tredje styckena om anläggningstillgångar, – 4 a–4 c §§ om finansiella instrument, – 5 § om uppskrivningsfond och fond för verkligt värde, – 7 § om inköp och försäljning mellan koncernföretag, – 8 och 9 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

– 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter, – 11 § första och andra styckena om ställda säkerheter, – 11 a § första stycket om ekonomiska arrangemang som inte redovisas i balansräkningen,

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 12 a § första och tredje styckena samt 12 b § om transaktioner med närstående,

– 13 § om konvertibla lån, – 14 § andra och tredje styckena om förändringar i eget kapital m.m.,

– 15 § andra stycket om förändring i eget kapital, – 16 och 17 §§ om upplysningar om skatt, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 19–21 §§ om löner, andra ersättningar och sociala kostnader, – 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, – 25 § om avtal om avgångsvederlag, – 26 § om uppgift om moderföretag, samt – 27 § om europabolag och europakooperativ.

Vid tillämpningen av 5 kap.20 och 22 §§årsredovisningslagen ska samtliga företag som omfattas av denna lag anses som publika aktiebolag.

Särskilda regler om tilläggsupplysningar

2 § De i 1 § angivna bestämmelserna i 5 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med följande avvikelser:

1. Utöver värderings- och omräkningsprinciper enligt 2 § ska det anges vilket belopp som respektive värderingsprincip resulterat i.

2. 3 § första stycket ska tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels byggnader och mark (C.I), dels tillgångar i koncernföretag och intresseföretag (D.I).

3. 3 § andra och tredje styckena ska tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels materiella tillgångar (C), dels finansiella tillgångar (D) dels varulager (G.I) och övriga tillgångar (G.III) som stadigvarande ska brukas eller innehas.

4. Fråga om tillstånd enligt 9 § andra stycket att utelämna uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

5. 10 § andra stycket om kort- och långfristiga balansposter ska tillämpas endast beträffande de skulder som förfaller till betalning senare än fem år efter balansdagen.

6. Utgifter och inkomster enligt 14 § andra stycket för egna aktier ska redovisas mot bundet eget kapital i tjänstepensionsaktiebolag som inte får dela ut vinst.

Upplysningar om tillgångar

3 § Utöver vad som följer av 1 § ska följande uppgifter lämnas om tillgångar:

1. Byggnader och mark som används för den egna verksamheten ska anges.

2. Övriga lånefordringar (D.II.5) ska specificeras på belopp för vilka avtal om tjänstepensionsförmåner utgör huvudsaklig säkerhet och, om resterande belopp är väsentligt, även i övrigt specificeras till storlek och art.

3. Större belopp i posterna Övriga finansiella tillgångar (D.II.7) och Övriga tillgångar (G.III), ska specificeras till storlek och art.

4. Tillgångar för villkorad återbäring (E.2) ska delas upp på tillgångar för vilka förmånstagaren direkt respektive indirekt bär placeringsrisk.

5. Förutbetalda anskaffningskostnader (H.III) hänförliga till förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk ska anges.

6. Om det bokförda värdet för räntebärande värdepapper överstiger eller underskrider det belopp som ska infrias på förfallodagen, ska mellanskillnaden anges. Summan av överstigande belopp ska anges för sig och summan av underskridande belopp ska anges för sig.

Upplysningar om eget kapital

4 § Utöver det som följer av 1 § ska följande uppgifter lämnas om eget kapital:

1. I tjänstepensionsföretag som inte får dela ut vinst ska som bundet eget kapital tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Verksamhetskapital, Överkursfond, Förlagsinsatser, Konsolideringsfond, Kapitalandelsfond, Fond för verkligt värde och vinst eller förlust för räkenskapsåret. Förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragspost.

2. I tjänstepensionsföretag som får dela ut vinst ska eget kapital delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital ska tas upp Aktiekapital, Garantikapital, Verksamhetskapital, Förlagsinsatser, Uppskrivningsfond, Reservfond, Kapitalandelsfond och Fond för verkligt värde. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust ska tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt vinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

3. Tjänstepensionsföretag som får dela ut vinst ska lämna närmare upplysningar om det belopp av fritt eget kapital som inte kan anses utdelningsbart med hänsyn till bestämmelserna i 4 kap. 1 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) och 17 kap. 3 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551) och om de förhållanden som motiverar bedömningen.

4. Tjänstepensionsföretag ska lämna upplysning om belopp som inte får användas för vinstutdelning eller förlusttäckning enligt bolagsordning eller stadgar.

5. Garantikapital, verksamhetskapital och förlagsinsatser i annan valuta än redovisningsvalutan, ska räknas om enligt växelkursen på balansdagen. Skillnaden mellan det omräknade beloppet och motsvarande belopp vid räkenskapsårets ingång ska – i ömsesidiga tjänstepensionsbolag som får dela ut vinst samt tjänstepensionsföreningar som får dela ut vinst, föras mot Balanserad vinst eller förlust, och – i ömsesidiga tjänstepensionsbolag som inte får dela ut vinst och tjänstepensionsföreningar som inte får dela ut vinst föras mot Andra fonder.

Upplysningar om tekniska avsättningar

5 § Utöver det som följer av 1 § ska följande uppgifter lämnas om avsättningar:

1. Om garanterad återbäring i posten Avsättning för pensionsförmåner(DD.1) uppgår till väsentligt belopp, ska beloppet anges.

2. Belopp som ingår i posten Övriga tekniska avsättningar (DD.6) ska specificeras till storlek och art.

3. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp ska det anges i en not med fördelning på kategori av förmån och belopp. Med avvecklingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för oreglerade förmåner från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter avdrag för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för förmåner från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade förmåner från föregående år vid räkenskapsårets slut.

4. Villkorad återbäring (EE.2) ska delas upp på avsättningar för vilka förmånstagaren direkt respektive indirekt bär risk.

5. Ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om de antaganden som används för att beräkna de tekniska avsättningarna. Upplysningar ska omfatta de viktigaste särdragen hos de aktuella kollektiven och pensionsplanerna.

Upplysningar om resultaträkningens poster

6 § Utöver vad som följer av 1 § ska följande uppgifter lämnas om resultaträkningens poster:

1. Premieinkomst (post I.1) ska fördelas enligt följande indelningsgrunder I huvudförmåner

a) förmånsbestämda förmåner

b) avgiftsbestämda förmåner II tilläggsförmåner

a) förmånsbestämda förmåner

b) avgiftsbestämda förmåner

2. Uppgift ska lämnas om det sammanlagda beloppet av total premieinkomst, brutto, för tjänstepensionsförmåner som tecknats av företaget i

a) Sverige,

b) andra länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt

c) övriga länder.

3. Beloppet för erlagda respektive erhållna provisioner under räkenskapsåret ska anges i en not.

Upplysningar om förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk

7 § Uppgift ska lämnas om årets inbetalda premier avseende förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk.

8 § Uppgift ska lämnas om årets utbetalda förmåner avseende förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk.

Upplysningar om koncern- och intresseföretag

9 § Utöver vad som följer av 1 § ska för var och en av posterna under Fordringar (F) och Skulder (HH) uppgifter lämnas om de belopp som avser koncernföretag och om de belopp som avser intresseföretag.

6 kap. Förvaltningsberättelse m.m.

Årsredovisningslagens tillämpning

1 § Med beaktande av det som föreskrivs i andra stycket ska följande bestämmelser i 6 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

– 1 § första–fjärde styckena om förvaltningsberättelsens innehåll,

– 2 § om förslag till dispositioner av vinst eller förlust m.m. och – 2 a § om vissa upplysningar i förvaltningsberättelsen i aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Det som sägs i 6 kap. 1 § andra stycket 6–8 årsredovisningslagen om upplysningar om kvotvärde ska dock i stället avse nominellt belopp.

Tjänstepensionsaktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, ska även tillämpa 6 kap. 1 a § årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll.

Tjänstepensionsaktiebolag, vars aktier, teckningsoptioner eller skuldebrev är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska även tillämpa 6 kap.6–9 §§årsredovisningslagen om bolagsstyrningsrapport.

Särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen

2 § Utöver vad som följer av 1 § ska i förvaltningsberättelsen upplysningar lämnas om

1. resultat före kapitalförvaltning och resultat där förmånstagaren bär placeringsrisk, resultat av kapitalförvaltning samt resultat av förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk för vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren,

2. företagets konsolidering med avseende på kapitalstyrka vid utgången av vart och ett av de fem senaste räkenskapsåren.

Resultatanalys

3 § Tjänstepensionsföretag ska i resultatanalysen, fördelat på tilläggsförmåner och huvudförmåner, lämna upplysningar om tillgångar, tekniska avsättningar (DD och EE), konsolideringsfond, intäkter, kostnader och rörelseresultat.

7 kap. Koncernredovisning

Koncernredovisningens upprättande

1 § Tjänstepensionsföretag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Med beaktande av vad som föreskrivs i 3 § ska följande bestämmelser om koncernredovisning i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

– 3 a § om när koncernredovisning inte behöver upprättas, – 4 § 1–4 om koncernredovisningens delar, – 5 § om dotterföretag som ska omfattas av koncernredovisningen,

– 6 § om överskådlighet, god redovisningssed och rättvisande bild,

– 7 § andra stycket om valuta, – 8 § första meningen om allmänna krav på koncernbalansräkningen och koncernresultaträkningen,

– 9 § om minoritetsandelar, – 10 § om balansdag, – 12 § om enhetliga principer för koncernredovisningen och årsredovisningen,

– 13 § om elimineringar mellan koncernföretag, – 15 § om förändringar i koncernens sammansättning, – 16 och 17 §§ om uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag,

– 18–23 §§ om hur dotterföretag ska räknas in i koncernredovisningen,

– 25–30 §§ om hur andelar i intresseföretag och vissa andra företag ska räknas in i koncernredovisningen, och 31 § andra och tredje styckena om koncernens system för intern kontroll och riskhantering.

Särskilda regler om när koncernredovisning inte behöver upprättas

3 § De i 2 § angivna bestämmelserna i 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med följande avvikelser:

1. I stället för den i 10 § föreskrivna tiden gäller en tid om sex månader.

2. Det som anges i 12 § första och tredje styckena om att andra värderingsprinciper får användas än i moderföretagets årsredovisning och att koncernföretagens tillgångar, avsättningar och skulder inte behöver räknas om, gäller även tillgångar vars värdering påverkar eller bestämmer förmånstagarnas rättigheter och avsätt-

ningar som värderas med regler specifika för tjänstepensionsrörelse. I sådant fall ska upplysning om detta lämnas i en not.

3. Fråga om tillstånd enligt 17 § att utelämna uppgifter om dotterföretag och vissa andra företag prövas av Finansinspektionen.

Allmänna regler för koncernredovisningen

4 § För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar

1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med undantag för hänvisningarna till 2 kap.1–3 §§årsredovisningslagen (1995:1554),

2. bestämmelserna om balansräkning och resultaträkning i 3 kap., med det tillägget att vad som avsatts till kapitalandelsfonden ska tas upp i koncernbalansräkningen som bundet eget kapital under Andra fonder (AA.V),

3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,

4. bestämmelserna om tilläggsupplysningar i 5 kap., med undantag för 2 § 4 och hänvisningarna till 5 kap.8, 9 och 26 §§årsredovisningslagen, samt

5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap. 1 § första stycket och 2 §, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisningslagen.

Trots vad som följer av första stycket 4 får uppgifter enligt 5 kap. 20 § tredje stycket tredje meningen och 5 kap. 22 § andra stycket tredje meningen årsredovisningslagen utelämnas i fråga om dotterföretag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska dock de lämnade uppgifterna innefatta även löner och andra förmåner från koncernföretag.

Koncernredovisning i moderföretag som omfattas av IASförordningen

5 § Företag som avses i 1 § och som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder ska tillämpa enbart följande bestämmelser i detta kapitel:

1. 1 § om skyldighet att upprätta koncernredovisning,

2. 2 § vad gäller hänvisningarna till

a) 7 kap. 3 a § årsredovisningslagen (1995:1554) om när koncernredovisning inte behöver upprättas,

b) 7 kap. 4 § första stycket 4 samma lag om förvaltningsberättelse,

c) 7 kap. 12 § första stycket samma lag om enhetliga värderingsprinciper,

d) 7 kap. 31 § andra och tredje styckena samma lag om koncernens system för intern kontroll och riskhantering,

3. 4 § vad gäller hänvisningarna till

a) 2 kap. 2 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till årsredovisningslagens bestämmelser i 2 kap. 5 § om språk och form samt 2 kap. 7 § om undertecknande,

b) 5 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till följande bestämmelser i 5 kap. årsredovisningslagen:

– 12 § om lån till ledande befattningshavare, – 18 § om medelantalet anställda under räkenskapsåret, – 18 b § om könsfördelningen bland ledande befattningshavare, – 20 § första stycket 1 och andra och tredje styckena samt 21 § om löner, ersättningar och sociala kostnader,

– 22 § om pensioner och liknande förmåner, – 23 § om tidigare styrelse och verkställande direktör, – 24 § om suppleanter och vice verkställande direktör, samt – 25 § om avtal om avgångsvederlag,

c) 5 kap. 3 § 4 denna lag om villkorad återbäring,

d) 5 kap. 4 § 1–3 och denna lag om eget kapital,

e) 5 kap. 5 § 1 och 3 om avsättningar,

f) 6 kap. 1 § denna lag, i den del paragrafen hänvisar till 6 kap. 1 § första–tredje styckena årsredovisningslagen om förvaltningsberättelsens innehåll, samt

g) 6 kap. 2 § 1 och 2 denna lag om särskilda upplysningar i förvaltningsberättelsen.

Företaget behöver inte lämna upplysningar enligt 6 kap. 1 § om upplysningarna lämnas på annan plats i redovisningen. I sådant fall ska förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där uppgifterna har lämnats.

6 § Företag som avses i 1 § men som inte omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder får upprätta koncernredovisning i enlighet med dessa internationella redovisningsstandarder. I sådant fall tillämpas 5 §.

8 kap. Offentlighet

Registreringsmyndighet

1 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Följande bestämmelser i 8 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas

– 14 och 15 §§ om publicering av årsredovisningen, – 15 a § om offentliggörande av bolagsstyrningsrapport, samt – 16 § 2 om utelämnande av uppgift i koncernredovisningen.

Årsredovisningens avlämnande till revisorerna

3 § Årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret ska lämnas till revisorerna och lekmannarevisorerna senast en månad före ordinarie stämma.

Ingivande till registreringsmyndighet

4 § Tjänstepensionsföretag ska ge in bestyrkta kopior av årsredovisningen och revisionsberättelsen för det förflutna räkenskapsåret till registreringsmyndigheten inom en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen blivit fastställda.

På kopian av årsredovisningen ska en styrelseledamot eller den verkställande direktören teckna bevis om att balansräkningen och resultaträkningen har fastställts. Uppgift ska också lämnas om fastställelsedagen. Beviset ska även innehålla uppgift om stämmans beslut när det gäller tjänstepensionsföretagets vinst eller förlust.

Med en bestyrkt kopia jämställs vid tillämpningen av denna lag ett elektroniskt original.

5 § Handlingar som avses i 4 § får överföras elektroniskt till registreringsmyndigheten.

Ett bevis om fastställelse enligt 4 § andra stycket får undertecknas med en elektronisk signatur.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om

1. elektronisk överföring till registreringsmyndigheten av sådana handlingar som avses i 4 §,

2. bestyrkande av att en elektronisk kopia överensstämmer med originalet, och

3. den elektroniska signaturen enligt andra stycket.

Registrering i tjänstepensionsföretagsregistret

6 § Registreringsmyndigheten ska registrera årsredovisning och revisionsberättelse för tjänstepensionsaktiebolag i tjänstepensionsföretagsregistret.

Registreringen ska göras på svenska. Om ett tjänstepensionsaktiebolag som en registrering avser begär det, ska registreringen dessutom göras på något annat officiellt språk inom Europeiska unionen eller på norska eller isländska.

Den som begär att en registrering ska göras på något annat språk än svenska ska, om inte registreringsmyndigheten beslutar något annat, ge in en översättning till det språket av de uppgifter eller handlingar som ska registreras. Översättningen ska vara gjord av en översättare som är auktoriserad eller har motsvarande utländsk behörighet.

Kungörande

7 § När årsredovisning och revisionsberättelse enligt 4 och 5 §§ har getts in till registreringsmyndigheten, ska myndigheten kungöra detta i en tidning.

I fråga om tjänstepensionsaktiebolag ska en kungörelse skrivas på samma språk som registreringen i tjänstepensionsföretagsregistret.

Vite

8 § Verkställande direktör eller styrelseledamot i ett tjänstepensionsföretag som enligt denna lag ska ge in redovisningshandling eller revisionsberättelse till registreringsmyndigheten, kan av myndigheten föreläggas vid vite att fullgöra denna skyldighet.

Fråga om utdömande av vitet prövas av registreringsmyndigheten.

Koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse

9 § Detta kapitel tillämpas också på koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse.

9 kap. Delårsrapport

Skyldighet att lämna delårsrapport

1 § Bestämmelser om företag som ska lämna delårsrapport finns i 16 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Årsredovisningslagens tillämpning

2 § Bestämmelserna om delårsrapport i 9 kap. årsredovisningslagen (1995:1554) ska tillämpas med undantag för 1 § första stycket och andra stycket andra och tredje meningarna samt hänvisningen i 2 § första stycket till 8 kap. 3 b §. En delårsrapport i ett tjänstepensionsaktiebolag som ges in till registreringsmyndigheten ska registreras enligt 8 kap. 6 § denna lag.

10 kap. Överklagande

1 § Beslut som Finansinspektionen eller registreringsmyndigheten meddelar enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

Bilaga 1 Uppställningsform för balansräkning

TILLGÅNGAR

A. Tecknat ej inbetalt kapital B. Immateriella tillgångar I Goodwill II Andra immateriella tillgångar C. Materiella tillgångar I Byggnader och mark II Övriga materiella tillgångar D. Finansiella tillgångar I Tillgångar i koncernföretag och intresseföretag

1. Aktier och andelar i koncernföretag

2. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till, koncernföretag

3. Aktier och andelar i intresseföretag

4. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till, intresseföretag II Andra finansiella tillgångar

1. Aktier och andelar

2. Obligationer och andra räntebärande värdepapper

3. Andelar i investeringspooler

4. Lån med säkerhet i fast egendom

5. Övriga lånefordringar

6. Utlåning till kreditinstitut

7. Övriga finansiella tillgångar

E. Tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisk

1. Tillgångar för fondanknutna pensionsförmåner

2. Tillgångar för villkorad återbäring

F. Fordringar G. Andra tillgångar I Varulager II Kassa och bank III Övriga tillgångar H. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

I Upplupna ränteintäkter II Upplupna hyresintäkter III Förutbetalda anskaffningskostnader IV Övriga förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

AA. Eget kapital

I Aktiekapital, Garantikapital eller Verksamhetskapital II Överkursfond III Uppskrivningsfond IV Konsolideringsfond V Andra fonder

1. Reservfond

2. Kapitalandelsfond

3. Fond för verkligt värde

4. Övriga fonder VI Balanserad vinst eller förlust VII Årets resultat BB. Obeskattade reserver CC. Efterställda skulder DD. Tekniska avsättningar

1. Avsättning för pensionsförmåner

2. Ej intjänade premier

3. Oreglerade förmåner

4. Återbäring och rabatter

6. Övriga tekniska avsättningar EE. Teknisk avsättning för pensionsförmåner för vilka förmånstagaren bär risk

1. Fondanknutna pensionsförmåner

2. Villkorad återbäring FF. Andra avsättningar

1. Pensioner och liknande förpliktelser

2. Skatter

3. Övriga avsättningar GG. Skulder I Obligationslån II Skulder till kreditinstitut III Övriga finansiella skulder IV Övriga skulder HH. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter I Upplupna kostnader II Förutbetalda intäker

POSTER INOM LINJEN

I Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna

skulder och för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, varje slag för sig II Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, varje slag

för sig III Ansvarsförbindelser

1. Garantier

2. Pensionsförpliktelser som ej upptagits bland avsättningar och ej har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet

3. Övriga ansvarsförbindelser IV Åtaganden

1. Åtaganden till följd av återköpstransaktioner

2. Övriga åtaganden

Bilaga 2 Uppställningsform för resultaträkningen

I. Resultat före kapitalförvaltning och resultat där förmånstagaren bär placeringsrisk

1. Premieintäkter a. Premieinkomst b. Förändring i Avsättning för ej intjänade premier

3. Övriga tekniska intäkter

4. Ersättningar för pensionsförmåner a. Utbetalda pensionsförmåner b. Förändring i Avsättning för oreglerade förmåner

5. Förändring i avsättning för pensionsförmåner

6. Förändring i Övriga tekniska avsättningar

7. Återbäring och rabatter

8. Driftskostnader

9. Övriga tekniska kostnader 10. Resultat före kapitalförvaltning och resultat där förmånstagaren bär placeringsrisk (införs som post IV.1)

II. Resultat av kapitalförvaltning

1. Kapitalavkastning, intäkter

2. Orealiserade vinster på finansiella tillgångar

3. Orealiserade vinster på materiella tillgångar

4. Värdeökning på övriga tillgångar

5. Kapitalavkastning, kostnader

6. Orealiserade förluster på finansiella tillgångar

7. Orealiserade förluster på materiella tillgångar

8. Resultat av kapitalförvaltning (införs som post IV.2)

III. Resultat av förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk

1. Intäkter

2. Återbäring och rabatter

3. Driftskostnader

4. Övriga kostnader

5. Värdeökning på tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisk

a) Värdeökning på tillgångar för fondanknutna förmåner

b) Värdeökning på tillgångar för villkorad återbäring

6. Värdeminskning på tillgångar för vilka förmånstagaren bär placeringsrisk

a) Värdeminskning på fondanknutna förmåner

b) Värdeminskning på tillgångar för villkorad återbäring

7. Förändring i tekniska avsättningar där förmånstagaren bär placeringsrisk

a) Fondanknutna förmåner

b) Villkorad återbäring

8. Resultat av förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk (införs som post IV.3)

IV. ICKE-TEKNISK REDOVISNING

1. Resultat före kapitalförvaltning och förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk (post I.10)

2. Resultat av kapitalförvalning(post II.8)

3. Resultat av förmåner där förmånstagaren bär placeringsrisk (post III. 8)

4. Övriga intäkter

5. Övriga kostnader

6. Bokslutsdispositioner

7. Skatt på årets resultat

8. Övriga skatter

9. Årets resultat

1.4. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244),

dels att 22 kap. 8–10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det närmast före 22 kap. 8, 10 och 12 §§ ska införas

rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 kap.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

Pensionsförsäkringar ,

tjänstepensionsförmånsavtal och

pensionssparkonton

8 §

Kontrolluppgift ska lämnas om pensionsförsäkringar och pensionssparkonton.

Kontrolluppgift ska lämnas om pensionsförsäkringar, avtal

om pensionsförmåner och pen-

sionssparkonton.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare och pensionssparinstitut.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare, tjänste-

pensionsföretag och pensions-

sparinstitut.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om betalda premier och gjorda inbetalningar för vilka avdrag får göras enligt 59 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229).

9 §

Kontrolluppgift ska lämnas om

1. sådan överföring av hela värdet i en pensionsförsäkring som avses i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), och

1. sådan överföring av hela värdet i en pensionsförsäkring som avses i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229),

2. försäkringsgivares överlåtelse eller överföring av en pensionsförsäkring till en annan försäkringsgivare eller till en

2. försäkringsgivares överlåtelse eller överföring av en pensionsförsäkring till en annan försäkringsgivare eller till en

annan del av försäkringsgivarens verksamhet.

annan del av försäkringsgivarens verksamhet, och

3. tjänstepensionsföretags överlåtelse eller överföring av ett avtal om pensionsförmåner till annat tjänstepensionsföretag.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av den försäkringsgivare som överfört värdet i försäkringen eller överlåtit eller överfört försäkringen.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av den försäkringsgivare

eller det tjänstepensionsföretag som

överfört värdet i försäkringen

eller avtalet om tjänstepensionsförmåner eller överlåtit eller

överfört försäkringen eller avtalet

om pensionsförmåner.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om det överlåtna eller överförda värdet. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för försäkringstagaren, den försäkrade och den mottagande försäkringsgivaren.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om det överlåtna eller överförda värdet. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för

1. försäkringstagaren, den

försäkrade och den mottagande försäkringsgivaren, eller

2. tjänstepensionstecknaren, den tjänstepensionsberättigade och det mottagande tjänstepensionsföretaget.

Avskattning av pensionsförsäkring

Avskattning av pensionsförsäkring och

tjänstepensionsförmånsavtal

10 §

Kontrolluppgift ska lämnas om omständigheter som medför eller kan medföra avskattning av en pensionsförsäkring enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas om omständigheter som medför eller kan medföra avskattning av en pensionsförsäkring eller avtal

om pensionsförmåner enligt

58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av försäkringsgivare och

tjänstepensionsföretag.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet som medför eller kan medföra avskattning och det kapital som hänför sig till försäkringen när omständigheten inträffar. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för försäkringstagaren och den försäkrade.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet som medför eller kan medföra avskattning och det kapital som hänför sig till försäkringen eller avtalet om

pensionsförmåner när omstän-

digheten inträffar. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för försäkringstagaren och den försäkrade samt tjänste-

pensionstecknaren och den tjänstepensionsberättigade.

Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar

Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar och

tjänstepensionsförmåner

12 §

Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring eller sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6–10 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring, avtal om

tjänstepensionsförmåner

eller

sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6–11 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska personer av försäkringsgivare,

tjänstepensionsföretag och tjänste-

pensionsinstitut.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen respektive avtalet om tjänstepension beräknat enligt 3 a–3 c §§ lagen om

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för försäkringen, avtalet om

tjänstepensionsförmåner respek-

tive avtalet om tjänstepension

avkastningsskatt på pensionsmedel.

beräknat enligt 3 a–3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgiften ska också innehålla uppgift om huruvida

1. försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring, eller

2. avtalet om tjänstepension

är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring.

Kontrolluppgiften ska också innehålla uppgift om huruvida

1. försäkringen är en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring,

2. avtalet om tjänstepensionsförmåner är att jämställa med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring, eller

3. avtalet om tjänstepension

är jämförbart med en pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.5. Förslag till lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)

Härigenom föreskrivs ifråga om försäkringsavtalslagen (2005:104),

dels att 11 kap. 5 § och 15 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels det i lagen ska införas en ny paragraf, 1 kap. 2 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 a §

Bestämmelserna i 5–7 §§, 10– 16 kap. samt 19 och 20 kap. tillämpas på avtal om tjänstepensionsförmån som tecknas hos ett tjänstepensionsföretag.

Med tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsförmån och tjänstepensionstecknare avses detsamma som i 1 kap. 3 – 5 §§ tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) .

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag ska avtal om tjänstepensionsförmåner jämställas med motsvarande försäkringsavtal och det som sägs om försäkringsbolag även gälla ett tjänstepensionsföretag.

Vad gäller tjänstepensionstecknarens rätt enligt 11 kap. 5 § att, i samband med uppsägningen, enligt vissa förutsättningar, få tjänstepensionsförmånsavtalets hela värde överfört till ett annat tjänstepensionsförmånsavtal, ska denna rätt, under motsvarande förutsättningar, även gälla överföring till försäkring.

Vad gäller värdet av en tjänstepensionsförmån enligt 15 kap. 4 §, som enligt 15 kap. 3 § inte får utmätas, förs över till ett annat avtal om tjänstepensionsförmån på sätt som anges i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229) , ska bestämmelsen om att det nya tjänstepensionsförmånsavtalet ska anses som samma avtal, under motsvarande förutsättningar, även gälla överföring till en försäkring.

11 kap.

5 §

Försäkringstagaren får när som helst säga upp försäkringen att upphöra omedelbart eller vid viss framtida tidpunkt. Om inte annat anges, får uppsägningen verkan dagen efter den dag då den kom fram till försäkringsbolaget.

Om inte annat följer av försäkringens art, har försäkringstagaren rätt att i samband med uppsägningen få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) eller på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren få den återköpt av försäkringsbolaget eller försäkringens hela värde överfört till en annan försäkring, i den mån inte rätt till återköp eller överföring saknas enligt inkomstskattelagen (1999:1229). För en försäkring som omfattas av 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock att återköp eller

Om inte annat följer av försäkringens art, har försäkringstagaren rätt att i samband med uppsägningen få försäkringen ändrad till premiefri försäkring(fribrev) eller på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren få den återköpt av försäkringsbolaget eller försäkringens hela värde överfört till en annan försäkring eller till ett

avtal om tjänstepensionsförmåner, i den mån inte rätt till

återköp eller överföring saknas enligt inkomstskattelagen (1999:1229). För en försäkring som omfattas av 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt

överföring tidigast får ske efter ett år.

på pensionsmedel gäller dock att återköp eller överföring tidigast får ske efter ett år.

I 13 kap. 3 § finns bestämmelser om återupplivning av en försäkring som blivit premiefri.

15 kap.

4 §

Om värdet av en försäkring, som enligt 3 § inte får utmätas, förs över till en annan försäkring på sätt som anges i

58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), anses den nya försäkringen som samma försäkring vid tillämpningen av 3 §.

Om värdet av en försäkring som enligt 3 § inte får utmätas, förs över till en annan försäkring eller till ett avtal om

tjänstepensionsförmåner på sätt

som anges i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), anses den nya försäkringen eller det nya

tjänstepensionsförmånsavtalet

som samma avtal vid tillämpningen av 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.6. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229),

dels att 1 kap. 10 §, 2 kap. 1 och 1 b §§, 8 kap. 15 §, 10 kap. 2, 3

och 5 §§, 11 kap. 19 och 20 §§, 16 kap. 8 och 25 §§, 17 kap. 2, 17 och 18 §§, 23 kap. 4 §, 24 kap. 13 §, 25 a kap. 3 §, 28 kap. 2 och 10 §§, 35 kap. 2 §, 35 a kap. 2 §, 37 kap. 9 §, 38 kap. 3 §, 39 kap. 1, 3, 5 och 11–13 §§, 40 kap. 3 §, 48 a kap. 6 §, 49 kap. 9 §, 58 kap. 1 a, 1 b, 7, 8, 15–16 b § och 19–19 c § samt 59 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 10 nya paragrafer, 2 kap. 4 c–4

e §§, 17 kap. 17 §, 39 kap. 2 a, 2 b, 4 a, 9 a och 9b §§ samt närmast före 11 kap. 20 §, 16 kap. 25 §, 39 kap. 2 a, 3 och 9 a §§, 58 kap. 7, 8, 15 och 16 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

10 §

Bestämmelser finns om – vissa inkomster som är skattefria i 8 kap., – vissa utgifter som inte ska dras av i 9 kap., – kapitalvinster och kapitalförluster i 44–54 kap., – insättningsgaranti och investerarskydd i 55 kap., – fåmansföretag och fåmanshandelsbolag i 56 och 57 kap., – pensionsförsäkringar och pensionssparkonton i 58 kap.,

– pensionsförsäkringar, pensionssparkonton och avtal om

tjänstepensionsförmåner i 58 kap.,

– pensionssparavdrag i 59 kap., – familjebeskattning i 60 kap., och – värdering av inkomster i annat än pengar i 61 kap.

2 kap.

1 §

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i denna lag. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används finns i nedan angivna paragrafer:

– aktiebolag i 4 § – aktiebaserad delägarrätt i 25 a kap. 4 § – andelsbyte i 48 a kap. 2 § – aktiv näringsverksamhet i 23 § – andelshus i 16 § – artistisk och idrottslig verksamhet i 36 §

– avtal om tjänstepensionsförmåner i 4 e §

– barn i 21 § – begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 § – begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 § – beskattningsår i 1 kap. 13–15 §§ och 37 kap. 19 § – byggnadsinventarier i 19 kap. 19–21 §§ – delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag i 56 kap. 6 § – delägare i utländska juridiska personer med lågbeskattade – inkomster i 39 a kap. 5 § – delägarrätt i 48 kap. 2 § – dödsbo i 4 kap., se också 3 § – egenavgifter i 26 § – ekonomisk förening i 4 b § – europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 § – fast driftställe i 29 § – fastighet i 6 § – fastighetsägare i 7 § – fission i 37 kap. 5 § – fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 §§ – fusion i 37 kap. 3 § – fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§ – fåmansföretag i 56 kap. 2, 3 och 5 §§ – fåmanshandelsbolag i 56 kap. 4 och 5 §§ – företagsledare i 56 kap. 6 § – förvärvsinkomst i 1 kap. 5 § – handelsbolag i 5 kap., se också 3 § – hemortskommun i 65 kap. 3 § andra och tredje styckena – hyreshusenhet i 15 § – i utlandet delägarbeskattade juridiska personer i 5 kap. 2 a § – industrienhet i 15 § – inventarier i 18 kap. 1 §

– investeringssparkonto i 42 kap. 35 § – investmentföretag i 39 kap. 15 § – juridisk person i 3 § – kapitalförsäkring i 58 kap. 2 § – kapitaltillgång i 25 kap. 3 § – kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 2 § – kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget – näringsverksamhet i 25 kap. 3–5 §§ – koncern (svensk) i 5 § – kooperativ förening i 39 kap. 21 § – kvalificerad andel i 57 kap. 4–7 §§ – kvalificerad fission i 37 kap. 6 §,

– kvalificerad fusion i 37 kap. 4 § – lagertillgång i 17 kap. 3 § – lantbruksenhet i 15 § – livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 § – lågbeskattade inkomster i 39 a kap. 5–8 §§ – makar i 20 § – markanläggning i 20 kap. 2 § – markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§ – marknadsvärdet i 61 kap. 2 § – marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 § – medlemsfrämjande förening i 39 kap. 21 a § – näringsbetingad andel i 24 kap. 13 § – näringsbidrag i 29 kap. 2 och 3 §§ – näringsbostadsrätt i 19 § – näringsfastighet i 14 § – närstående i 22 § – obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3–5 §§ – obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 § – omkostnadsbelopp i 44 kap. 14 § – option i 44 kap. 12 § – partiell fission i 38 a kap. 2 § – passiv näringsverksamhet i 23 § – pension i 10 kap. 5 § – pensionsförsäkring i 58 kap. 2 § – pensionssparkonto i 58 kap. 21 § – prisbasbelopp i 27 § – privatbostad i 8–12 §§ – privatbostadsfastighet i 13 § – privatbostadsföretag i 17 §

– privatbostadsrätt i 18 § – rörelse i 24 § – sambor i 20 § – sjuk- eller olycksfallsförsäkring tecknad i samband med tjänst

i 10 kap. 7 §

– sjöinkomst i 64 kap. 3 och 4 §§ – skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 § – skatteavtal i 35 § – skattemässigt värde i 31–33 §§ – småhus i 15 § – småhusenhet i 15 § – statslåneräntan i 28 § – svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 § – svensk koncern i 5 § – Sverige i 30 § – taxeringsenhet i 15 § – taxeringsvärde i 15 §

termin i 44 kap. 11 §

– tjänstepensionsaktiebolag i 4 § – tjänstepensionsföretag i 4 c § – tjänstepensionsförmån i 4 d §

– underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 § – uppskovsgrundande andelsbyte i 49 kap. 2 § – utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 § – utländsk juridisk person i 6 kap. 8 § – utländskt bolag i 5 a § – uttagsbeskattning i 22 kap. 7 § – verksamhetsavyttring i 38 kap. 2 § – verksamhetsgren i 25 § – vinstandelslån i 24 kap. 5 § – återföring av avdrag i 34 § – ägarlägenhet i 15 § – ägarlägenhetsenhet i 15 §.

4 b §

Europakooperativ, europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) och försäkringsföreningar räknas som ekonomiska föreningar.

Europakooperativ, europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar räknas som ekonomiska föreningar.

Tjänstepensionsföretag

4 c §

Med tjänstepensionsföretag avses detsamma som i 1 kap. 3 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) .

Tjänstepensionsförmån

4 d §

Med tjänstepensionsförmån avses detsamma som i 1 kap. 4 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) .

Avtal om tjänstepensionsförmåner

4 e §

Med avtal om tjänstepensionsförmåner avses detsamma som i 1 kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104) .

8 kap.

15 §

Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta gäller dock inte ersättningar

Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av en försäkring eller en

tjänstepensionsförmån som inte

tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta gäller dock inte ersättningar

1. i form av pension,

2. i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 37 §, eller

3. på grund av trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller skadeståndsförsäkring om ersättningen avser förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt.

Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ersätter den försäkrade det skadestånd som han har rätt till för personskada vid överfall och liknande.

Bestämmelser om sådana ersättningar i samband med sjukdom m.m. som grundar sig på förvärvsinkomst finns i 11 kap. 30 §. Bestämmelser om ersättningar som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkring finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §.

10 kap.

2 §

Som tjänst behandlas rätt till

1. pension,

2. livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst,

3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar eller avtal om

tjänstepensionsförmåner som avser sjukdom eller invaliditet som

tecknats i samband med tjänst,

4. engångsbelopp på grund av personskada,

5. undantagsförmåner, och

6. sådana förmåner som avses i 11 kap. 30 § andra och tredje styckena, 31–36 och 46 §.

3 §

Till inkomstslaget tjänst räknas

1. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m., i den utsträckning som anges i 57 kap., i företag som är eller har varit fåmansföretag,

2. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträckning som anges i 50 kap. 7 §,

3. penninglån som avses i 11 kap. 45 §,

4. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 och 19 a §§,

5. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 58 kap. 33 §, och

6. avskattning av avtal om tjänstepension enligt bestämmelserna i 58 kap. 19 och 19 a §§.

6. avskattning av avtal om tjänstepension eller avtal om tjänste-

pensionsförmåner enligt bestäm-

melserna i 58 kap. 19 och 19 a §§.

5 §

Med pension avses ersättningar som betalas ut

1. som allmän ålderspension, efterlevandepension och premiepension till efterlevande enligt socialförsäkringsbalken,

2. som ålders-, invaliditets- och efterlevandepension enligt Europaparlamentets beslut nr 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga,

3. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring,

4. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring, eller

5. till förmånstagare enligt ett sådant avtal om tjänstepension som avses i 28 kap. 2 § andra stycket.

Med pension avses också ersättningar som betalas ut från pensionssparkonto

1. till pensionsspararen,

2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande,

3. till den som fått rätten till pension genom bodelning,

4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagarförordnande jämkats, eller

5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionssparkonton.

I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar, avtal om tjänstepensions-

förmåner och pensionssparkonton.

11 kap.

19 §

Förmån av grupplivförsäkring ska inte tas upp.

Förmån av grupplivförsäkring eller tjänstegrupplivförmåner ska inte tas upp.

Om en sådan förmån på grund av enskild tjänst är väsentligt förmånligare än vad som gäller för statligt anställda, ska den dock tas upp till den del den lämnas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för statligt anställda.

Ersättningar som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning och som motsvarar ersättning på grund av grupp-

Ersättningar som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring eller avtal om tjänste-

pensionsförmåner har tecknats

för anställdas räkning och som

livförsäkring ska bara tas upp till den del beloppet väsentligt överstiger vad som betalas ut för statligt anställda.

motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring eller

tjänstegrupplivförmåner ska bara

tas upp till den del beloppet väsentligt överstiger vad som betalas ut för statligt anställda.

Gruppsjukförsäkringar Gruppsjukförsäkringar m.m.

20 §

Förmån av gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer ska inte tas upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring ska däremot tas upp.

Förmån av gruppsjukförsäkring eller gruppsjukförmåner enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer ska inte tas upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring

eller tjänstepensionförmån ska

däremot tas upp.

16 kap.

8 §

Utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning ska dras av. Utgifter som en ekonomisk förening

eller ett ömsesidigt försäkrings-

företag har i samband med förändring av dess medlems- och förlagsinsatser samt andra utgifter för dess förvaltning ska dras av.

Utgifter som ett aktiebolag har i samband med aktieutdelning och förändring av aktiekapitalet samt andra utgifter för bolagets förvaltning ska dras av. Utgifter som en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsföretag

eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har i samband med

förändring av dess medlems- och förlagsinsatser samt andra utgifter för dess förvaltning ska dras av.

Grupplivförsäkringar Grupplivförsäkringar m.m.

25 §

Premie för grupplivförsäkring som en näringsidkare tecknar för egen del ska dras av.

Premie för grupplivförsäkring

eller grupplivförmån som en

näringsidkare tecknar för egen del

Om försäkringsersättningen utfaller efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för statligt anställda, ska bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för statligt anställda.

ska dras av.

Om försäkringsersättningen

eller utbetalning av tjänstepensionsförmånen utfaller efter

väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring eller gruppliv-

förmåner för statligt anställda,

ska bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring

eller grupplivförmåner för stat-

ligt anställda.

17 kap.

2 §

Med anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra– fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Med anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 9 § andra– fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller 4 kap.

3 § lagen (2015:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

Med verkligt värde avses i detta kapitel detsamma som i 4 kap. 14 a § andra stycket årsredovisningslagen.

Om en enskild näringsidkare upprättar ett förenklat årsbokslut enligt 6 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078), avses med anskaffningsvärde det värde som följer av god redovisningssed.

Försäkringsföretag Försäkringsföretag

och

tjänstepensionsföretag

17 §

Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska behandlas som lagertillgångar.

Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller ett tjänste-

pensionsföretags materiella tillgångar och finansiella tillgångar enlig lagen ( 2015:00 ) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag

ska behandlas som lagertillgångar.

Andra placeringstillgångar än sådana finansiella instrument som ska värderas enligt 20–20 c §§ får vid beskattningen tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet även om de tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna.

18 §

Vad som sägs i 17 § gäller inte för kontorsfastigheter som huvudsakligen är avsedda för försäkringsrörelsen och inte heller för andelar i dotterföretag och intresseföretag.

Vad som sägs i 17 § gäller inte för kontorsfastigheter som huvudsakligen är avsedda för försäkringsrörelsen eller tjänste-

pensionsrörelsen och inte heller

för andelar i dotterföretag och intresseföretag.

23 kap.

4 §

Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag,

2. svensk ekonomisk förening,

3. svensk sparbank,

4. svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

4a. svenskt ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

5. svensk stiftelse,

6. svensk ideell förening, och

7. utländskt bolag.

Vid tillämpning av 11 och 12 §§ avses med företag även ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som direkt eller indirekt, genom ett eller flera svenska handelsbolag, ägs av ett sådant företag som anges i första stycket 1–7.

Som företag räknas inte privatbostadsföretag eller investmentföretag.

24 kap.

13 §

Med näringsbetingad andel avses en andel i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, om den uppfyller villkoren i 14 § och ägs av en sådan juridisk person (ägarföretaget) som är

1. ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som inte är ett investmentföretag,

2. en svensk stiftelse eller svensk ideell förening och som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,

3. en svensk sparbank,

4. ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, eller

4. ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, eller

5. ett svenskt ömsesidigt tjänstepensionsbolag, eller

5. ett utländskt bolag som hör

hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–4.

6. ett utländskt bolag som hör

hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–5.

25 a kap.

3 §

Bestämmelserna i 5–18 §§ tillämpas när näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter avyttras och det avyttrande företaget är

1. ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som inte är ett investmentföretag,

2. en sådan svensk stiftelse eller ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.,

3. en svensk sparbank,

4. ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, eller

4. ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

5. ett svenskt ömsesidigt

5. ett utländskt bolag som hör

hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–4.

tjänstepensionsbolag, eller

6. ett utländskt bolag som hör

hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som motsvarar något sådant svenskt företag som anges i 1–5.

28 kap.

2 §

Vid bedömningen av avdrag enligt detta kapitel får en pensionsutfästelse beaktas bara om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring.

Med betalning av en premie för pensionsförsäkring likställs i detta kapitel betalning enligt ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut om tjänstepension. Detta gäller bara om avtalet är jämförbart med pensionsförsäkring och uppfyller de villkor som anges i 58 kap. 1 a §.

Med betalning av en premie för pensionsförsäkring likställs i detta kapitel betalning enligt ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut om tjänstepension eller ett avtal om tjänste-

pensionsförmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 58 kap. 6 a §. Detta gäller

bara om det förstnämnda avtalet är jämförbart med pensionsförsäkring och uppfyller de villkor som anges i 58 kap. 1 a.

10 §

I fråga om fondförsäkringar klass III som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och andra avgiftsbaserade utfästelser, får avdrag som beräknas enligt 8 § göras med högst ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer som anges där genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i den lagen.

I fråga om fondförsäkringar klass III som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)eller jämförbara

fondanknutna tjänstepensionsförmåner som meddelas av tjänstepensionsföretag enligt tjänstepensionsrörelselagen (2015:000)

och andra avgiftsbaserade utfästelser, får avdrag som beräknas enligt 8 § göras med högst ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer som anges där

genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i den lagen.

35 kap.

2 §

Med moderföretag avses i detta kapitel ett företag som äger mer än 90 procent av andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och som är

– ett svenskt aktiebolag, – en svensk ekonomisk förening, – en svensk sparbank, – ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

– ett svenskt ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

– en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap., eller

– en svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.

Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel det företag som ägs av moderföretaget enligt första stycket.

35 a kap.

2 §

Med svenskt moderföretag avses i detta kapitel ett företag som äger mer än 90 procent av andelarna i ett utländskt dotterföretag och som är

1. ett svenskt aktiebolag,

2. en svensk ekonomisk förening,

3. en svensk sparbank,

4. ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

4 a. ett svenskt ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

5. en svensk stiftelse som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap., eller

6. en svensk ideell förening som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap.

Med helägt utländskt dotterföretag avses i detta kapitel det företag som ägs av moderföretaget enligt första stycket och som är ett utländskt bolag som motsvarar ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening och som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Som moderföretag eller dotterföretag räknas inte privatbostadsföretag och investmentföretag.

37 kap.

9 §

Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag och svenskt

ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. utländskt bolag, och

3. annat utländskt företag, om det är en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, som bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

38 kap.

3 §

Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag och svenskt ömse-

sidigt tjänstepensionsbolag,

2. utländskt bolag, och

3. annat utländskt företag om det är en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen och bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Som företag räknas inte privatbostadsföretag eller investmentföretag.

39 kap.

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om – försäkringsföretag i 2–13 §§, – försäkringsföretag i 2, 3,4,

5–9, 10–13 §§,

– tjänstepensionsföretag i 2 a, 2 b, 3, 4 a, 9 a och 9 b, 11–13 §§,

– utländska tjänstepensionsinstitut i 13 a–13 f §§, – investmentföretag i 14–19 §§, – kooperativa föreningar i 21–24 §§, – privatbostadsföretag i 25–27 §§, – sambruksföreningar i 28 §, – samfälligheter i 29 §, och – sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa i 30 och 31 §§.

Tjänstepensionsföretag

Definitioner

2 a §

Med tjänstepensionsföretag avses i detta kapitel även europabolag och europakooperativ som bedriver motsvarande verksamhet.

2 b §

Tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelserna i lagen om avkastningsskatt ( 1990:661 ) på pensionsmedel ska tillämpa bestämmelserna om livförsäkringsföretag i detta kapitel.

Livförsäkringsföretag Livförsäkringsföretag

och

tjänstepensionsföretag

3 §

Livförsäkringsföretag ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning eller influtna premier.

Tjänstepensionsföretag ska inte ta upp inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för tjänstepensionstecknarnas räkning eller influtna premier.

Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och premier får inte dras av.

4 a §

Bestämmelserna i 3 § gäller inte till den del inkomsterna, premierna och utgifterna i ett tjänstepensionsföretag hänför sig till tjänstepensionsförmåner som i redovisningshänseende tas upp som gruppförmåner eller sådana tilläggsförmåner som avses i 1 kap. 4 § tjänstepensionsrörelselagen (2014:000) och som är jämförbara med sådana förmåner som tas upp som

1. grupplivförsäkringar, eller

2. sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar klass 1, 2, I b och IV som avses i 2 kap. 11 § första stycket och 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) .

För dessa inkomster, premier och utgifter gäller i stället 9 a §.

5 §

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag och tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretag

9 a §

För tjänstepensionsföretag gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, att

– följande ska tas upp:

1. minskning av tekniska avsättningar,

2. minskning av säkerhetsreserv,

– följande ska dras av:

3. ökning av tekniska avsättningar,

4. ökning av säkerhetsreserv,

5. utbetald återbäring, och

6. verkställd premieåterbäring.

9 b §

Med säkerhetsreserv avses en reserv för att täcka sådana förluster i tjänstepensionsrörelsen, relaterade till tilläggsförmåner, som beror på slumpmässigta eller i övrigt svårbedömda faktorer till den del reserven inte överstiger vad som behövs för en tillfredsställande konsolidering.

11 §

Om ett försäkringsföretag ska dela upp en intäktspost eller en kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, ska fördelningen göras på skäligt sätt.

Om ett försäkringsföretag

eller ett tjänstepensionsföretag ska

dela upp en intäktspost eller en kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, ska fördelningen göras på skäligt sätt.

12 §

Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd tas över av ett annat försäkringsföretag, ska det överlåtande företaget inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av överlåtelsen. Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation.

Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd tas över av ett annat försäkringsföretag

eller ett tjänstepensionsföretags hela tjänstepensionsförmånsbestånd tas över ett annat tjänstepensionsföretag, ska det överlåtande före-

taget inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund av överlåtelsen. Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara om

1. det överlåtande företaget omedelbart före överlåtelsen är skattskyldigt för inkomst av åtminstone en del av den överlåtna verksamheten samt inkomsten inte är helt undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal, och

2. det övertagande företaget omedelbart efter övertagandet är skattskyldigt för inkomst av sådan verksamhet som det överlåtande företaget beskattats för samt inkomsten inte helt eller delvis är undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

13 §

Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar finns i 17 kap. 17, 18, 20 och 21 §§.

Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar samt tjänstepensionsföre-

tagens materiella tillgångar och finansiella tillgångar finns i

17 kap. 17, 18, 20 och 21 §§.

40 kap.

3 §

Med företag avses i detta kapitel – svenskt aktiebolag, – svensk ekonomisk förening, – svensk sparbank, – svenskt ömsesidigt försäkringsföretag

– svenskt ömsesidigt tjänstepensionsbolag

– svensk stiftelse, – svensk ideell förening, och – utländskt bolag.

48 a kap.

6 §

Det köpande företaget ska vara en juridisk person av något av följande slag:

1. ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en svensk sparbank eller ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

1. ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en svensk sparbank, ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag

eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. ett utländskt bolag, eller

3. ett annat utländskt företag, om det är en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, som bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

49 kap.

9 §

Det köpande företaget ska vara en juridisk person av något av följande slag:

1. ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en svensk sparbank eller ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

1. ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en svensk sparbank, ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag

eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

2. ett utländskt bolag, eller

3. ett annat utländskt företag, om det är en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen, som bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

58 kap.

1 a §

Sådana avtal om tjänstepension som avses i 28 kap. 2 § andra stycket ska

1. ingås med ett utländskt tjänstepensionsinstitut, och

2. uppfylla de villkor som

anges i fråga om pensionsförsäkring i

– 5 och 6 §§ om gränsdragning,

1. ingås med ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller med

ett tjänstepensionsföretag, och

2. uppfylla de villkor som anges i fråga om pensionsförsäkring i

– 5 § om gränsdragning när

det gäller ett utländskt tjänstepensionsinstitut,

– 6 § om gränsdragning vad

gäller utbetalade belopp,

– 7 § om tjänstepensionsförsäkring, – 8 § och 9 § första och andra styckena om den försäkrade, – 10–14 §§ om ålders-, sjuk- och efterlevandepension,

– 15 § om fondförsäkring, och – 16–16 b §§ om försäkringsavtalets utformning. Vad som avses med ett utländskt tjänstepensionsinstitut framgår av 39 kap. 13 a §.

Vad som avses med ett tjänstepensionsföretag framgår av 39 kap. 2 a §.

1 b §

Vid tillämpningen av 1 a § ska – tjänstepensionsinstitutet anses som försäkringsgivare,

– arbetsgivaren anses som försäkringstagare, och

– den anställde anses som försäkrad och förmånstagare.

– tjänstepensionsinstitutet

och tjänstepensionsföretaget anses

som försäkringsgivare,

– arbetsgivaren anses som försäkringstagare eller tjänste-

pensionstecknare, och

– den anställde anses som försäkrad eller tjänstepensions-

berättigad och förmånstagare.

I fråga om efterlevandepension enligt 13 och 14 §§ ska också den anställdes efterlevande anses som förmånstagare.

6 a §

Ett avtal om tjänstepensionsförmåner som uppfyller villkoren i 1 a § ska anses som en pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen av 18 § ska med

– försäkringstagare även avse tjänstepensionstecknare enligt 1 kap. 5 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) ,

– försäkringsavtalet även avse avtalet om tjänstepensionsförmåner,

– försäkringstekniska riktlinjer även avse tekniska riktlinjer,

– försäkringsgivare även avse tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsförsäkring Tjänstepensionsförsäkring

m.m.

7 §

Med tjänstepensionsförsäkring avses en pensionsförsäkring som har samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att betala samtliga premier för.

Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som – sedan en anställd dött – tecknats av arbetsgivaren till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala samtliga premier för.

Med tjänstepensionsförsäkring jämställs sådana avtal om tjänstepensionsförmåner som är att anse som pensionsförsäkring.

Den försäkrade Den försäkrade m.m.

8 §

Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen har tecknats eller, när det gäller sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller.

Med försäkrad jämställs tjänstepensionsberättigad enligt 1 kap. 5 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) .

Fondförsäkringar Fondförsäkringar m.m.

15 §

För fondförsäkringar klass III enligt 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska det vid bedömningen enligt 11 och 14 §§ av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses från sådana förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas kursutveckling.

För fondförsäkringar klass III enligt 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)eller

jämförbara fondanknutna tjänstepensionsförmåner som meddelas av tjänstepensionsföretag enligt tjänstepensionsrörelselagen (2015:00), ska det vid bedöm-

ningen enligt 11 och 14 §§ av utbetalningarnas storlek under de första fem åren bortses från

sådana förändringar av beloppen som beror på fondandelarnas kursutveckling.

Försäkringsavtalets utformning

Försäkringsavtalets

och

förmånsavtalets utformning

16 §

Pensionsförsäkringsavtalet ska innehålla villkor att försäkring inte får

Pensionsförsäkringsavtalet

eller tjänstepensionsförmånsavtalet

ska innehålla villkor att försäkring

eller förmånsavtal inte får

1. pantsättas eller belånas,

2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller villkoren för pensionsförsäkring, eller

2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller villkoren för pensionsförsäkring

eller avtal om pensionsförmåner,

eller

3. överlåtas eller återköpas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §.

16 a §

Ett pensionsförsäkringsavtal ska också innehålla villkor om att försäkringsgivaren ska lämna sådana kontrolluppgifter som enligt 15, 22 och 23 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska lämnas om pensionsförsäkring.

Ett pensionsförsäkringsavtal

eller tjänstepensionsförmånsavtal

ska också innehålla villkor om att försäkringsgivaren eller

tjänstepensionsföretaget ska lämna

sådana kontrolluppgifter som enligt 15, 22 och 23 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska lämnas om pensionsförsäkring

eller tjänstepensionsförmåner.

För att villkoret i första stycket ska vara uppfyllt gäller för en försäkringsgivare som meddelar försäkring från ett fast driftställe beläget i en utländsk stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) dessutom att försäkringsgivaren för varje försäkringsavtal ska ha kommit in med ett skriftligt åtagande till Skatteverket enligt 23 kap. 6 § och 38 kap. 1 §skatteförfarandelagen.

Andra stycket tillämpas också när en försäkringsgivare som är etablerad i en utländsk stat inom EES eller när en del av en

försäkringsgivares verksamhet som är etablerad i en sådan stat övertar försäkringen efter en överlåtelse eller överföring av försäkringsavtalet.

16 b §

Utöver vad som framgår av 16 och 16 a §§ ska ett försäkringsavtal också innehålla de villkor i övrigt som avgör om försäkringen är en pensionsförsäkring. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsförsäkring.

Utöver vad som framgår av 16 och 16 a §§ ska ett försäkringsavtal eller ett tjänste-

pensionsförmånsavtal

också

innehålla de villkor i övrigt som avgör om försäkringen är en pensionsförsäkring eller för-

månsavtalet är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 6 a §.

Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsförsäkring.

19 §

Det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring ska tas upp i inkomstslaget tjänst (avskattning), om försäkringsgivaren

1. överlåter försäkringen till en försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring, eller

2. för över försäkringen till en sådan del av sin verksamhet som inte avser pensionsförsäkring.

Avskattningen ska ske i fall som avses i första stycket 1 när ansvaret för försäkringen övergår på den övertagande försäkringsgivaren och i fall som avses i första stycket 2 när försäkringen förs över. Inkomsten vid avskattning ska beräknas enligt 19 a § andra stycket.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på tjänstepensionsavtal som är jämförbara med pensionsförsäkring och uppfyller villkoren i 1 a §.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på

– tjänstepensionsavtal som är

jämförbara med pensionsförsäkring och uppfyller villkoren i 1 a §, och

– avtal om tjänstepensionsförmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 6 a §.

19 a §

Förutom i de fall som avses i 19 § och oavsett vad som föreskrivs i försäkringsavtalslagen (2005:104) om förfoganden som är utan verkan, ska avskattning ske om

– pensionsförsäkringsavtalet ändras så att försäkringen inte längre uppfyller villkoren för att utgöra en pensionsförsäkring,

– pensionsförsäkringsavtalet

eller tjänstepensionsförmånsavtalet

ändras så att försäkringen eller

förmånen inte längre uppfyller

villkoren för att utgöra en pensionsförsäkring,

– parterna på annat sätt förfogar över avtalet i strid med villkoren för pensionsförsäkring, eller

– kontrolluppgifter som avses i 16 a § inte lämnas. Avskattning ska ske när avtalsändringen eller förfogandet över försäkringen inträffar eller vid den tidpunkt då kontrolluppgiften rätteligen skulle ha lämnats. Vid avskattning uppgår den skattepliktiga inkomsten till det kapital som hänför sig till pensionsförsäkringen multiplicerat med talet 1,5.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på tjänstepensionsavtal som är jämförbara med pensionsförsäkring och uppfyller villkoren i 1 a §.

Avskattning ska ske när avtalsändringen eller förfogandet över försäkringen eller för-

månen inträffar eller vid den

tidpunkt då kontrolluppgiften rätteligen skulle ha lämnats. Vid avskattning uppgår den skattepliktiga inkomsten till det kapital som hänför sig till pensionsförsäkringen multiplicerat med talet 1,5.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på

– tjänstepensionsavtal som är jämförbara med pensionsförsäkring och uppfyller villkoren i 1 a §, och

– avtal om tjänstepensions-

förmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 6 a §.

19 b §

Om försäkringsgivaren för ett enstaka år inte inom den tid som föreskrivs i skatteförfarandelagen (2011:1244) lämnar sådana kontrolluppgifter som avses i

Om försäkringsgivaren eller

tjänstepensionsföretaget för ett

enstaka år inte inom den tid som föreskrivs i skatteförfarandelagen (2011:1244) lämnar

16 a § och som ska lämnas senast den 31 januari året efter beskattningsåret, ska avskattning enligt 19 a § inte ske om försäkringstagaren eller den försäkrade själv lämnar uppgifter från försäkringsgivaren om försäkringen senast den 31 maj under det år kontrolluppgiften skulle ha lämnats.

Om avskattning inte ska ske på grund av bestämmelsen i första stycket, och försäkringstagaren under det år då kontrolluppgiften skulle ha lämnats för över pensionsförsäkringens värde till en annan försäkring hos en annan försäkringsgivare på det sätt som avses i 18 § tredje stycket ska avskattning inte ske även om kontrolluppgift om överföringen enligt 22 kap. 9 § skatteförfarandelagen inte lämnas.

sådana kontrolluppgifter som avses i 16 a § och som ska lämnas senast den 31 januari året efter beskattningsåret, ska avskattning enligt 19 a § inte ske om försäkringstagaren, tjänste-

pensionstecknaren

eller den

försäkrade eller den tjänste-

pensionsberättigade själv lämnar

uppgifter från försäkringsgivaren

eller tjänstepensionsföretaget om

försäkringen senast den 31 maj under det år kontrolluppgiften skulle ha lämnats.

Om avskattning inte ska ske på grund av bestämmelsen i första stycket, och försäkringstagaren

eller tjänstepensions-

tecknaren i ett avtal om tjänstepensionsförmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 6 a §, under det år då

kontrolluppgiften skulle ha lämnats för över pensionsförsäkringens värde till en annan försäkring hos en annan försäkringsgivare på det sätt som avses i 18 § tredje stycket ska avskattning inte ske även om kontrolluppgift om överföringen enligt 22 kap. 9 § skatteförfarandelagen inte lämnas.

19 c §

Om den skattskyldige begär det ska vid avskattning i fall som avses i 19 a § kapitalet som hänför sig till försäkringen i stället multipliceras med talet 1,0 om det finns synnerliga skäl. Vid prövningen ska det beaktas

Om den skattskyldige begär det ska vid avskattning i fall som avses i 19 a § kapitalet som hänför sig till försäkringen eller

avtalet om tjänstepensionsförmåner i stället multipliceras

med talet 1,0 om det finns

att ett otillåtet förfogande, en otillåten villkorsändring eller annan åtgärd som medför att försäkringen inte längre uppfyller villkoren för pensionsförsäkring, skett på grund av en åtgärd som den skattskyldige saknat rättslig möjlighet att förhindra.

synnerliga skäl. Vid prövningen ska det beaktas att ett otillåtet förfogande, en otillåten villkorsändring eller annan åtgärd som medför att försäkringen eller

avtalet om tjänstepensionsförmåner inte längre uppfyller

villkoren för pensionsförsäkring, skett på grund av en åtgärd som den skattskyldige saknat rättslig möjlighet att förhindra.

59 kap.

2 §

Pensionssparavdrag får göras bara för – premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger, och

– premier för pensionsförsäkring eller därmed jämställt

avtal om tjänstepensionsförmåner

som den skattskyldige äger, och

– inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto. Avdrag får inte göras för pensionsförsäkring som förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om äktenskapsskillnad.

Pensionssparavdrag får inte göras för försäkring som ägs av arbetsgivare. I fråga om avdrag för sådan försäkring gäller bestämmelserna i 28 kap.

Avdrag får inte göras för pensionsförsäkring eller därmed

jämställt avtal om tjänstepensionsförmåner som förvärvats

genom bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om äktenskapsskillnad.

Pensionssparavdrag får inte göras för försäkring eller avtal

om pensionsförmåner som ägs av

arbetsgivare. I fråga om avdrag för sådan försäkring eller avtal

om tjänstepensionsförmåner

gäller bestämmelserna i 28 kap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016

1.7. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs i fråga om bokföringslagen (1999:1078) att 3 kap. 8 §, 4 kap. 6 §, 5 kap. 2 §, 6 kap. 1 och 2 §§ samt 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

I 1 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och i 1 kap. 6 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag finns bestämmelser om räkenskapsår i vissa företag.

I 1 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, i 1 kap. 6 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

och i 1 kap. 6 § lagen (2015:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag finns bestäm-

melser om räkenskapsår i vissa företag.

4 kap.

6 §

Affärshändelserna ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker och försäkringsföretag får dock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Affärshändelserna ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag får dock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Har företaget bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots bestämmelserna i första–tredje styckena får en filial i annat land ha sin redovisning i en valuta som i det landet godtas som redovisningsvaluta.

5 kap.

2 §

Kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske.

Affärshändelserna får bokföras senare än som anges i första stycket, om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång ska dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

Tredje stycket gäller inte företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller tredje stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

Tredje stycket gäller inte företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller lagen (2015:000)

om årsredovisning i tjänstepensionsföretag. Inte heller gäller

tredje stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

6 kap.

1 §

Företag som tillhör någon eller några av följande kategorier ska för varje räkenskapsår avsluta bokföringen med en årsredovisning och offentliggöra den enligt 2 §:

1. aktiebolag,

2. ekonomiska föreningar,

3. handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare,

3 a. grupperingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS),

4. företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

4. företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller lagen

(2015:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag,

5. stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag, dock inte stiftelser som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlemmar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldiga endast på grund av 2 kap. 3 § första stycket,

6. företag som uppfyller mer än ett av följande villkor:

a) medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,

b) företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,

c) företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,

7. företag som är moderföretag i en koncern vilken uppfyller mer än ett av följande villkor:

a) medelantalet anställda i koncernen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,

b) koncernföretagens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,

c) koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor.

Vid tillämpningen av första stycket 7 b och c ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag, liksom förändring av internvinst.

2 §

En årsredovisning skall upprättas och offentliggöras enligt bestämmelserna i årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

En årsredovisning ska upprättas och offentliggöras enligt bestämmelserna i årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag eller lagen

(2015:000) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag.

8 kap.

1 §

Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed. Finansinspektionen ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed i sådana företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag i den utsträckning det är påkallat av dessa företags särart.

Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed. Finansinspektionen ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed i sådana företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag och lagen (2015:000) om

årsredovisning i tjänstepensionsföretag i den utsträckning det är

påkallat av dessa företags särart.

Av 1 kap. 5 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 4 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och 23 kap. 15 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redovisning för finansiella företag.

Av 1 kap. 5 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 4 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, 1 kap. 4 §

lagen ( 2015:000 ) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag

och 23 kap. 15 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om redovisning för finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:

Beskattningsunderlaget

ska

beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,

a) premie för tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänste-

pensionsförmåner som uppfyller villkoren för avdrag i 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ,

b) avsättning till pensionsstiftelse,

c) ökning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,

d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring,

d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring eller

avtal om tjänstepensionsförmåner,

e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse,

f) överföring eller betalning till ett utländskt tjänstepensionsinstitut enligt ett sådant avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren för avdragsrätt i 28 kap. 2 § andra stycket eller 3 §inkomstskattelagen (1999:1229),

å andra sidan summan av följande poster:

g) gottgörelse från pensionsstiftelse,

h) ersättning enligt avtal om tjänstepension från ett sådant utländskt tjänstepensionsinstitut som avses i 28 kap. 3 § inkomstskattelagen,

i) minskning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,

j) 85 procent av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret,

k) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,

l) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämpning av denna paragraf.

I posten a i första stycket

skall inte räknas med avgift för

sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket 4 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

I posten a i första stycket ska inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket 4 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader

skall posten j i första stycket

jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om avsättning som avses i posten j helt upplöses under beskattningsåret.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader

ska posten j i första stycket

jämkas i motsvarande mån. Detsamma ska gälla om avsättning som avses i posten j helt upplöses under beskattningsåret.

Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under posten k i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.

Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som övertar utfästelsen under posten k i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.

Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder tillämpas.

Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska bokföringsmässiga grunder tillämpas.

Denna lag träder ikraft den 1 januari 2016.

1.9. Förslag till ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskivs att 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:

1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;

4. ersättning i form av pension, med undantag av barnpension, sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av 0,77 prisbasbelopp, samt annan ersättning enligt samma balk;

5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;

6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande samt avskattning av en sådan försäkring eller ett sådant pensionssparkonto;

6 a. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring samt avskattning av sådan annan försäkring, om försäkringen meddelats i en utländsk försäkringsrörelse i den utsträckning den skattskyldige vid den årliga beskatt-

ningen fått avdrag för premier eller om premierna inte räknats som inkomst för den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229);

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskattning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen utgår på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige;

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring, avtal

om tjänstepensionsförmåner eller

avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskattning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen utgår på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;

9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring;

10. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

11. återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), arbetsgivaravgifter och egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen och som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet;

12. sjöinkomst som avses i 64 kap.3 och 4 §§inkomstskattelagen i den utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet på

– ett handelsfartyg som ska anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009), utom i de fall fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare och sjömannen inte är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller

– ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos arbetsgivare som redaren anlitar.

Som inkomst enligt första stycket 1–3 och 12 anses också förskott på sådan inkomst.

Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i svenskt företag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses utövad här i riket även om den enskilde inom ramen för verksamheten

– gör tjänsteresor utomlands, eller – utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod.

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom förskrivs att 2, 3 a, 3 b och 9 §§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Skattskyldiga till avkastningsskatt är

1. svenska livförsäkringsföretag,

2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige,

3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag,

4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,

5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto,

6. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229),

7. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige,

8. obegränsat skattskyldiga som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring,

9. obegränsat skattskyldiga som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i

Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring,

10. obegränsat skattskyldiga som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

11. tjänstepensionsföretag enligt tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) .

Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den.

Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar.

Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension.

Bestämmelserna i första stycket 11 gäller inte avtal om tjänstepensionsförmåner enligt 1 kap. 2 a § försäkringsavtalslagen (2005:104) som avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar.

3 a §

För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1–3 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkrings-

För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1–3 och 11 utgörs kapitalunderlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänstepensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till

rörelsen eller tjänstepensionsverksamheten.

den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen eller tjänstepensionsverksamheten.

Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som

1. inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning,

2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,

3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller

3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar,

4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1, 2, I b och IV enligt 2 kap. 11 § första stycket och 12 §försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

5. inte förvaltas för tjänstepensionsförmånstagarnas räkning, eller

6. tjänstepensionsförmåner som är jämförbara med 2–4.

Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring.

Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen.

Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot.

Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena.

Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott.

I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från

skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst.

Som värde av tjänstepensionsförmånen tas upp dess på tekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i tjänstepensionsrörelsens överskott.

Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8–10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension.

Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 §försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.

Vid tillämpning av andra stycket 11 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 § , 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § tjänstepensionsrörelselagen (2014:000) anses förvaltade för tjänstepensionsförmånstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till förmånstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av avtal om tjänstepensionsförmåner.

3 b §

För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7 och 9 ska även värdet av de samman-

För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7, 9 och

11 ska även värdet av de

lagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.

sammanlagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet.

Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2,bortses från premiebetalningar som

1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer,

2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller

3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1, 2, I b och IV enligt 2 kap. 11 § första stycket och 12 §försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 11, bortses från premiebetalningar som avseende tjänstepensionsförmåner som är jämförbara med 1–3.

9 §

Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena.

Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra–fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring.

Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första

Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap.

stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229).

1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229)och

avtal om tjänstepensionsförmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring enligt 58 kap. 6 a § samma lag.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om

1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret,

2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller

2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring eller

avtal om tjänstepensionsförmåner som är att jämställa med pensionsförsäkring avskattas enligt

58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller

3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen.

Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.

Överlåts ett helt försäkringsbestånd

eller tjänstepensions-

förmånsbestånd från ett livförsäk-

ringsföretag respektive från ett

tjänstepensionsföretag

som är

skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation.

Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkrings-

Överlåts ett försäkringsbestånd eller ett tjänstepensions-

förmånsbestånd helt eller delvis

från ett livförsäkringsföretag eller

ett tjänstepensionsföretag som är

skattskyldigt enligt denna lag till

företaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.

ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget

eller tjänstepensionsföretaget betala

avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet

eller tjänste-

pensionsförmånsbeståndet. Skatte-

satsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion.

För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.

För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen eller tjänste-

pensionsförmånen innehafts hela

året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.11. Förslag till ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskivs att 6 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Skatteplikt föreligger inte vid 1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfällighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsföretags förvärv från annat försäkringsföretag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare företagets hela försäkringsbestånd, som avses i 10 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

4 b) tjänstepensionsföretags förvärv från annat tjänstepensionsföretag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare företagets hela tjänstepensionsförmånsbestånd, som avses i 9 kap. 1 § tjänstepensionsrörelselagen (2015:000) ,

5) förvärv av järnväg som ska inskrivas i särskild ordning, eller av mark för sådan järnväg,

6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser ska användas för allmän plats, begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) medför att byggnad för ändamålet ska anses som specialbyggnad,

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev,

8) förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller ett krononybygge, då på grund av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt,

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare, och

10) förvärv som annan än den som avses under 6 gör av mark för allmän begravningsplats eller mark för sådan specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen som är bårhus, krematorium eller byggnad som används för skötsel av allmän begravningsplats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

1.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskivs att 5 och 8 a §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ömsesidigt tjänste-

pensionsbolag, ekonomisk för-

ening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbetsgivare än som avses där.

8 a §

Om en arbetsgivare som omfattas av årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

eller lagen (1995:1560) om års-

redovisning i försäkringsföretag redovisar pensionsåtagande i balansräkningen, skall han i stället för att redovisa sådan skuld som avses i 5 § redovisa motsvarande belopp som delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser. Vad som sägs i 5 § andra stycket samt 7 och 8 §§ om posten Avsatt till pensioner gäller även beträffande en sådan delpost.

Om en arbetsgivare som omfattas av årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

eller lagen ( 2014:000 ) om årsredovisning i tjänstepensionsföretag

redovisar pensions-

åtagande i balansräkningen, skall han i stället för att redovisa sådan skuld som avses i 5 § redovisa motsvarande belopp som delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser. Vad som sägs i 5 § andra stycket samt 7 och 8 §§ om posten Avsatt till pensioner gäller även beträffande en sådan delpost.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

2. Tjänstepension – en bakgrund

2.1. Inledning

Såväl i internationell debatt som i de sammanhang där pensioner beskrivs i ett nationellt, svenskt perspektiv brukar pensionssystemet delas in i tre pelare. Enligt denna indelning består den första pelaren av den allmänna statliga, lagstadgade pensionen, dvs. den pension som erhålls via socialförsäkringssystemet. Till detta kommer delar av pensionen som är kopplad till en anställning, där arbetsgivaren har utfäst att betala pensionsersättningar. Denna andra pelare brukar benämnas tjänstepension (avtalspension). Den tredje pelaren utgörs av frivilligt pensionssparande på individnivå som den enskilde själv kan välja att påbörja.

Det bör i sammanhanget understrykas att den nu beskrivna indelningen av pensionssystem i tre pelare inte är absolut eller definitiv; den existerar vid sidan av annan terminologisk indelning i internationella sammanhang och har inte tagit hänsyn till utvecklingen i vissa nationella pensionssystem där karaktärsdragen i de olika pelarna blandas. Den avspeglar sig inte heller direkt i lagreglering. De EU-rättsliga instrument1som hittills antagits, däribland tjänstepensionsdirektivet2, refererar således inte uttryckligen i någon artikel till terminologi som bygger på denna indelning. Däremot används terminologin i t.ex. tjänstepensionsdirektivets ingress (se skäl 9). Inte heller i svensk lagstiftning återfinns någon referens till pelarindelningen.

Tjänstepensionerna utgör således ett komplement till den allmänna pensionen och grundar sig på en utfästelse från arbetsgivaren gentemot arbetstagaren att utge olika förmåner kopplat till

1 I betänkandet används genomgående Europeiska unionen och kortformen EU även för att beteckna det tidiga samarbetet inom Europeiska gemenskapen (EG). Detta gäller även när det talas om EU:s institutioner. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

pensioneringen. Tjänstepensionen kan i Sverige ha sin grund antingen i ett kollektivavtal, i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare eller genom arbetsgivarens ensidiga utfästelse. I Sverige omfattas omkring 90 procent av arbetstagarna av kollektivavtal om tjänstepension, vilket internationellt sett är en stor andel. Det innebär att den svenska tjänstepensionsmarknaden redan i dag förvaltar ett betydande kapital, cirka 1 800 miljarder kronor.

Det finns inte heller några tecken på att behovet av tjänstepensioner ska komma att minska i framtiden. Snarare tyder den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning och de förändringar av den lagstadgade pensionen som den utvecklingen har medfört, att tjänstepensionerna i framtiden kommer att få en ännu större betydelse som inkomstförstärkning för individen.

2.2. Allmänt om tjänstepensionsplaner

Som nämnts inledningsvis kan en tjänstepension ha sin grund antingen i ett kollektivavtal eller i ett individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare. Vad som i hög grad skiljer Sverige från större delen av övriga Europa när det gäller tjänstepensioner är att det råder avtalsfrihet på området, dvs. det finns ingen civilrättslig reglering avseende avtalsvillkoren. Däremot gäller arbetsrättsliga lagar som reglerar hur arbetsgivare och arbetstagare binds av utfästelser om förmåner i anställningen. Den svenska tjänstepensionsmarknaden karaktäriseras dock – som nämnts – av att det stora flertalet anställda har sina pensionsförmåner reglerade genom kollektivavtal, vilka är till alla delar bindande för de parter som omfattas av avtalet.

I lag finns en civilrättslig respektive en skatterättslig definition av vad som avses med pensionsplan, dvs. det avtal om tjänstepension som ingås mellan arbetsmarknadens parter. Den civilrättsliga definitionen av s.k. allmän pensionsplan ges i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Med allmän pensionsplan avses enligt detta lagrum sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som innehåller regler om tryggande av arbetsgivarens utfästelse genom kreditförsäkring, avsättning till pensionsstiftelse i enlighet med tryggandelagen eller annan likvärdig anordning och som på arbetstagarsidan är godkända av organisation vilken enligt

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

I förarbetena till tryggandelagen anges att en allmän pensionsplan tar sikte på en kategori anställda, t.ex. alla arbetstagare som är anställda vid ett visst företag eller alla tjänstemän vid företaget (se prop. 1967:83 s. 109). Den viktigaste förutsättningen för att grunder för arbetstagares pensionering ska kunna anses utgöra en allmän pensionsplan är att grunderna på arbetstagarsidan har godkänts av en central arbetstagarorganisation.

För att det ska vara fråga om en allmän pensionsplan har Regeringsrätten3(RÅ 1996 ref. 33) vidare uttalat att det i planen ska finnas en garanti för att grunderna är av kollektiv natur och att pensionsförmånerna är preciserade.

På skatteområdet definieras allmän pensionsplan i 58 kap. 20 § inkomstskattelagen (1999:1229). I lagtexten hänvisas inledningsvis till den civilrättsliga definition av allmän pensionsplan som ges i tryggandelagen. Med begreppet allmän pensionsplan avses vidare också pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pensionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom avsättning i balansräkningen bara i förening med kreditförsäkring. Vidare avses pensionsutfästelser för vilka det har tecknats kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti samt pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt MBL anses som central arbetstagarorganisation.

De pensionsförmåner som har sin grund i ett kollektivavtal har tillkommit efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Dessa ingår som en del i en samlad uppgörelse om anställningsvillkor. Villkoren för tjänstepensionerna fastslås av parterna i kollektivavtalet. Överenskommelsen angående tjänstepensionerna innehåller normalt regler om förmåner, ersättningsnivåer och former för hur pensionsutfästelsen ska tryggas (se närmare i avsnitt 2.6).

De anställda omfattas av olika pensionsplaner beroende på inom vilken sektor – exempelvis statlig eller privat – som personen är anställd. Kollektivavtalsparterna på de olika arbetsmarknadssektorerna har förhandlat fram separata pensionsplaner för respektive

3 Numera Högsta förvaltningsdomstolen.

avtalsområde. Villkor och förmåner skiljer sig därför åt mellan de olika pensionsplanerna.

Det finns fyra stora tjänstepensionsavtal; tjänstemän i privat sektor, arbetare i privat sektor, anställda i kommun och landsting samt anställda i statlig sektor. En kort redogörelse för dessa fyra dominerande pensionsplanerna ges nedan (se avsnitt 2.7). Till detta kommer några mindre avtalsområden, olika varianter av dessa pensionsplaner samt pensionsavtal som är reglerade genom s.k. hängavtal mellan en enskild arbetsgivare och de fackliga arbetstagarrepresentanterna samt tjänstepensioner som har sin grund i ett fristående individuellt avtal mellan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare.

2.3. Olika tjänstepensionsmodeller

Tjänstepensioner brukas traditionellt delas in i två olika huvudtyper: förmånsbestämda- respektive premiebestämda (avgiftsbestämda) pensioner. Som kommer att framgå i avsnitt 2.7 kan de två modellerna även kombineras.

Den traditionella modellen för tjänstepensioner, såväl i Sverige som i många andra länder, är att arbetsgivaren utfäster en förmån av viss storlek, vilken vanligen relateras till lönenivå och ett visst antal tjänsteår. En pension som bestäms på detta sätt kallas för-

månsbestämd (på engelska "defined benefit"). När pensionen sedan

ska tryggas ska arbetsgivaren göra de inbetalningar och/eller avsättningar som krävs för att den utlovade utfästelsen ska kunna fullgöras.

Vid förmånsbestämd pension är kostnadens storlek en osäkerhetsfaktor för arbetsgivaren, eftersom förändrade förhållanden, särskilt de finansiella upp- och nedgångarna, gör det svårt att beräkna kostnaderna för de utställda pensionslöftena. Å andra sidan ger modellen en förutsebarhet för arbetstagarna, eftersom de vet hur hög deras framtida pension kommer att bli.

En annan tjänstepensionsmodell innebär att arbetsgivaren utfäster sig att betala en premie av en viss storlek, ofta en viss procent av den anställdes lön, till exempelvis ett försäkringsbolag. Ofta får arbetstagaren själv välja placeringsalternativ. En sådan pensionsmodell benämns premiebestämd eller avgiftsbestämd (på engelska "defined contribution") och förmånens storlek kommer sedan till viss del att bero på avkastningen på inbetalade medel.

I premiebestämda tjänstepensionsmodeller är således förmånens storlek en osäkerhetsfaktor för arbetstagaren. Systemet har däremot fördelar för arbetsgivaren, som får möjlighet att förutse storleken på pensionskostnaderna.

2.4. Tjänstepensionsförmånerna

Hur stor andel av den totala pensionen som utgörs av tjänstepension beror delvis på arbetstagarens tidigare inkomster. I allmänhet utgör andelen dock mellan 15 och 20 procent.

Tjänstepensionsförmånerna följer av den pensionsutfästelse som arbetsgivaren har gjort. Med denna pensionsutfästelse avses vanligen ett löfte från arbetsgivaren till en anställd eller tidigare anställd eller efterlevande till sådana anställda och som omfattar ålders-, sjuk- och/eller efterlevandepension. På senare år har det även blivit allt vanligare att arbetstagaren kommer överens med arbetsgivaren om att löneökningar, övertidsersättning, bonus och liknande inte ska betalas ut på sedvanligt sätt utan omvandlas till pensionsförmåner (s.k. löneväxling).

En pensionsutfästelse kan vara antingen oantastbar eller antastbar. En oantastbar utfästelse är inte förenad med några villkor, vilket innebär att den anställde har rätt till intjänad pension oavsett om han eller hon slutar sin anställning i förtid eller påbörjar en ny anställning före ordinarie pensionsålder. Den anställde tjänar således fortlöpande in en fordran på framtida pension och arbetsgivaren påtar sig motsvarande pensionsåtagande. För en antastbar utfästelse gäller däremot villkor. Exempel på antastbara pensionsutfästelser är löften om garantipension och visstidspension. De pensionerna är att jämställa med en bruttoförmån från vilken övriga inkomster ska avräknas. Majoriteten av de svenska pensionsutfästelserna är oantastbara.

Intjänande förmåner går inte förlorade för att arbetstagaren byter arbetsplats. Om arbetstagaren exempelvis byter till en annan arbetsgivare inom samma kollektivavtalsområde kvarstår arbetstagaren inom samma pensionsplan. För en närmare beskrivning av hanteringen av kollektivavtalade försäkringar för arbetare och tjänstemän inom privat sektor, se Livförsäkringsutredningens betänkande (SOU 2012:64, s. 854 f.).

2.5. Tryggande av tjänstepension

Pensionsutfästelser är av långsiktig art eftersom de i regel sträcker sig flera decennier framåt i tiden. För att arbetsgivarens löfte om framtida pensionsutbetalningar till den anställde ska få någon substans anses det därför nödvändigt att säkerställa – trygga – pensionsutfästelsen. Som nämnts finns det inte några tvingande civilrättsliga regler för valet av tryggande, men de kollektivavtal som finns på området innehåller särskilda regler för hur detta ska ske. Skattelagstiftningen ställer däremot upp särskilda krav på tryggande för att inbetalningar och avsättningar för tjänstepension ska godtas skatterättsligt.

Det dominerande sättet att trygga tjänstepension i Sverige är genom inbetalning av premier till ett försäkringsföretag eller till en understödsförening (s.k. tjänstepensionskassa). I sådana fall brukar man tala om tjänstepensionsförsäkring. Pensionsutfästelsen kan också tryggas genom att arbetsgivaren skuldför pensionsåtagandena i sin balansräkning (s.k. kontotryggande eller på engelska "book reserves"). Vidare kan tryggande ske genom att arbetsgivaren gör avsättningar till en pensionsstiftelse. De två senare fallen regleras i tryggandelagen.

Tryggandet i pensionsstiftelse eller kontotryggande kombineras vanligtvis med att arbetsgivaren därtill tecknar en kreditförsäkring eller ställer annan säkerhet. Olika kombinationer av tryggandeformer förekommer också, exempelvis inom ramen för ITP-planen (se avsnitt 2.7.1).

Såvida pensionsöverenskommelsen inte föreskriver annat får arbetsgivaren själv välja formen för tryggandet. Arbetsgivare som inte omfattas av kollektivavtal tecknar i allmänhet en försäkring eller skuldför pensionsåtagandet i balansräkningen.

2.5.1. Tryggande i pensionsstiftelse

Som nämnts regleras avsättning till pensionsstiftelse i tryggandelagen. En pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att trygga sådan utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande, som har lämnats av en arbetsgivare och som denne bär ansvaret för (9 § tryggandelagen). En pensionsstiftelse kan aldrig utfästa pension och ansvarar följaktligen inte heller för pensionsutfästelserna (12 § tryggandelagen). Stiftelsens medel kan inte tas i

anspråk för arbetsgivarens övriga skulder och berörs inte av arbetsgivarens obestånd.

När arbetsgivaren har gjort en inbetalning till stiftelsen, får medlen disponeras endast för pensioner. Enligt tryggandelagen får stiftelsen dock låna ut medel till arbetsgivaren om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller om tillsynsmyndigheten medger det (11 § första stycket). Som betryggande säkerhet anses exempelvis kreditförsäkring. Sådan försäkring meddelas i Sverige i princip uteslutande av Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt.

Alla arbetsgivare har rätt att bilda en pensionsstiftelse. En sådan stiftelse kan bildas av ett enskilt företag, men det finns inga hinder mot att en stiftelse är gemensam för flera arbetsgivare. Stiftelsen är en juridisk person. Den skiljer sig från andra associationer genom att den inte har några ägare eller medlemmar. Stiftelsens förmögenhet förvaltas av en styrelse med representanter för såväl arbetsgivaren som berörda arbetstagare.

En arbetsgivare avsätter medel till pensionsstiftelsen genom att till denna föra över tillgångar såsom kontanter, aktier, obligationer, fastigheter eller liknande. Det är inte tillåtet att överföra reverser eller liknande fordringar på arbetsgivaren. För varje år som de anställda tjänar in pensionsförmåner ökar arbetsgivarens pensionsskuld dels med värdet av de ytterligare intjänade pensionsbeloppen, dels med den förräntning som har förutsatts i beräkningsgrunderna. Pensionsreservens värde – dvs. det kapitaliserade värdet (eller nuvärdet) av de utfästelser som ska tryggas i stiftelsen – fastställs mot bakgrund av de föreskrifter om försäkringstekniska grunder för beräkning av kapitalvärde som Finansinspektionen anvisar (se 3 § tryggandelagen och FFFS 2007:24).

Någon skyldighet för arbetsgivaren att göra inbetalningar till stiftelsen uppställs inte i tryggandelagen. Stiftelsens enda uppgift är att förvalta kapital, och eftersom den inte har något åtagande eller ansvar för pensionsutfästelserna finns ingen motsvarande skuldpost i stiftelsens balansräkning.

Eftersom en pensionsstiftelses uteslutande ändamål är att säkerställa att arbetsgivarens pensionsutfästelser uppfylls, får stiftelsen i normalfallet inte betala ut pensioner. Det är arbetsgivaren som beräknar pensionsåtagandena och utifrån dem gör erforderliga inbetalningar till stiftelsen. Det ankommer vidare på arbetsgivaren att sköta utbetalningen av de utgående pensionerna. Pensionsstiftelsens förmögenhet kan därför karaktäriseras som en form av pant för den pensionsberättigades pensionsfordran. Arbetsgivaren har dock

ingen möjlighet att begränsa sin ansvarighet till pantens värde, dvs. stiftelsens förmögenhet.

Arbetsgivaren kan begära kompensation eller gottgörelse från pensionsstiftelsen för utbetalda pensioner under förutsättning att arbetsgivarens pensionsreserv inte överstiger pensionsstiftelsens tillgångar efter gottgörelsen, eller att gottgörelsen högst motsvarar årets avkastning på stiftelsens kapital (se 14 och 15 §§ tryggandelagen). Det ankommer på stiftelsen att kontrollera att de gottgörelser som arbetsgivaren begär står i överensstämmelse med stiftelsens ändamål och bestämmelserna i tryggandelagen.

Det finns som nämnts inget krav på att pensionsstiftelsens tillgångar ska täcka arbetsgivarens pensionsåtaganden. Ofullständig fondering medför dock att arbetsgivaren måste skuldföra (avsätta) ett belopp som motsvarar skillnaden mellan stiftelsens tillgångar och pensionsåtagandet i balansräkningen.

2.5.2. Kontotryggande

Även bestämmelserna om särskild redovisning av pensionsskuld (s.k. kontotryggande) återfinns som nämnts i tryggandelagen.

Enligt huvudregeln får alla arbetsgivare oavsett företagsform skuldföra (avsätta) pensionsutfästelser enligt allmän pensionsplan genom kontoavsättning i balansräkningen (se 5 § tryggandelagen). Härutöver får vissa särskilt utpekade juridiska personer, såsom aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker även skuldföra upplupen del av pensionsutfästelser som inte omfattas av en allmän pensionsplan. Skuldföring av pensionsutfästelse avseende arbetstagare med bestämmande inflytande (t.ex. ledande befattningshavare) och sådan arbetstagares efterlevande får ske endast såvitt avser pensionsutfästelser enligt allmän pensionsplan så länge som inflytandet består. Tryggandelagen innehåller bestämmelser om hur begreppet bestämmande inflytande ska fastställas.

Den särskilda redovisningen av pensionsskulden fungerar så att arbetsgivaren redovisar det aktuella värdet av sina pensionsutfästelser som en skuld (avsättning) i balansräkningen i årsredovisningen.

En förutsättning för att skuldföring i balansräkning ska godtas skatterättsligt är att skuldföringen kombineras med en kreditförsäkring eller med kommunal eller statlig borgen eller liknande

garanti. Pensionskostnaderna belastar rörelsens resultat och den skuld som finns i balansräkningen motsvaras av kapitalvärdet av intjänade pensionsrätter samt i vissa fall tillkommande värdesäkringsmedel.

Kreditförsäkring av pensionsutfästelser som är skuldförda i bolagets egen balansräkning beviljas av Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti). PRI Pensionsgaranti är det enda försäkringsbolag som meddelar sådana kreditförsäkringar, i det så kallade PRI-systemet. PRI systemet tillkom i samband med ITP-planen. Tanken med systemet är att företagen genom att teckna kreditförsäkring hos PRI Pensionsgaranti efter skuldföring i balansräkningen kan behålla pensionskapitalet i verksamheten och själva avgöra hur det ska användas, samtidigt som de anställdas pensionsutfästelser är tryggade. Genom kreditförsäkringen garanterar PRI Pensionsgaranti pensionerna för de anställda om företaget skulle komma på obestånd. Innan försäkringen beviljas gör PRI Pensionsgaranti en noggrann kreditbedömning av företaget. I vissa fall krävs att företaget ska ställa säkerhet för hela eller delar av pensionsskulden. För företag som ingår i en koncern begärs ofta borgen eller någon annan typ av förbindelse från koncernens moderföretag. Om företagets kreditvärdighet skulle försämras avsevärt kan PRI Pensionsgaranti kräva att pensionsskulden avvecklas genom inlösen. Om ett företag går i konkurs tas företagets kreditförsäkring i anspråk och PRI Pensionsgaranti sörjer för att avveckla skulden genom inlösen i pensionsförsäkring.

Inom ramen för PRI-systemet kan företaget också välja att föra över hela eller del av pensionskapitalet till en pensionsstiftelse för att göra finansiella placeringar, s.k. PRI-stiftelser.

2.5.3. Tryggande genom försäkring

Tryggande av tjänstepension genom betalning av premier för en tjänstepensionsförsäkring är den vanligaste tryggandeformen. I de flesta fall betalas premierna till ett försäkringsföretag som har tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL). I övriga fall betalas premierna till en tjänstepensionskassa. En sådan kassa är en understödsförening som inte får driva affärsmässig försäkringsrörelse. Den tillhandahåller försäkringar till en viss bestämd krets personer, såsom anställda i ett visst företag eller personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller bransch. Tjänstepensionskassorna

har tidigare tillämpat lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL). Den lagen upphävdes dock vid ikraftträdandet av den nya FRL den 1 april 2011. De understödsföreningar som var registrerade vid den tidpunkten får fortsätta att driva sin verksamhet enligt UFL till utgången av år 2017. De föreningar som då inte har ansökt om tillstånd att driva verksamhet enligt FRL ska träda i likvidation (se 7 § lagen [2010:2044] om införande av FRL).

2.6. Särskilt om kollektivavtalet och tjänstepension

Försäkringar enligt kollektivavtal är naturligtvis alltid knutna till arbetsmarknaden och därmed till de särskilda förhållanden som råder där. Villkoren för kollektivavtalsgrundade tjänstepensionsförsäkringar har sedan början av 1960-talet utformats i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på central nivå inom respektive sektor. Kollektivavtal om försäkringar kan dock även slutas på förbundsnivå eller genom att en enskild arbetsgivare sluter ett sådant avtal med en arbetstagarorganisation. Förhandlingsresultatet på central nivå ges formen av ett kollektivavtal varigenom de anslutna förbunden rekommenderas att träffa överenskommelse om skyldighet för arbetsgivare att teckna försäkringar. De gemensamma villkoren för försäkringarna gäller som bindande kollektivavtal mellan förbunden. Samma sak gäller för övriga överenskommelser om försäkringarna som träffats mellan de centrala parterna, såsom tolknings- och tillämpningsregler samt tvistlösningsinstrument.

Inom ramen för kollektivavtalsförhandlingar avtalar parterna vanligtvis om villkoren vid anställning inom branschen/sektorn, däribland tjänstepensionsförmåner. 4Sådana avtal kan reglera frågor av skiftande art, men inkluderar ofta vad som kan betecknas som sidoförmåner – exempelvis pensioner, försäkringar och liknande.5 Avtal om anställningsvillkor och andra relevanta protokoll är en del av det övergripande kollektivavtalet.

Kollektivavtalet reglerar en hel del viktiga frågor för tjänstepensionen. Det finns dock ingen klar uppdelning mellan vad som avtalas i kollektivavtalet respektive försäkringsavtalet utan

4 Överenskommelser om förmåner kan även finnas i s.k. förhandlingsprotokoll.5 Det är vanligt att villkor om arbetstid, semester, sjuklön och anställningskydd är en del av kollektivavtalet. 5 Det är vanligt att villkor om arbetstid, semester, sjuklön och anställningskydd är en del av kollektivavtalet.

detta kan skilja sig åt mellan olika kollektivavtalsparter och avtalsområden. Arbetsmarknadens parter kan exempelvis fastställa sådant som:

  • avgiften som arbetsgivaren betalar för den anställdes tjänstepension,6
  • om avgiften ska placeras på särskilt sätt,7
  • hur de försäkringsföretag som ska erbjuda tjänstepensionsförsäkringar inom avtalsområdet ska väljas ut och vem som ska välja ut dessa,
  • om den enskilde arbetstagaren, den försäkrade, ska ha möjlighet att flytta mellan de olika försäkringsföretagen,
  • hur avgifter för arbetstagare som inte gör ett val av försäkringsföretag ska placeras,
  • hur överföring av befintliga försäkringar ska ske i det fall att en försäkringsgivare inom avtalsområdet av någon anledning inte längre kan eller får erbjuda försäkringar,
  • när utbetalning av tjänstepensionsförsäkringen kan påbörjas och under hur lång tid pensionen betalas ut,8 och
  • om arbetstagaren kan välja återbetalningsskydd och hur sådan utbetalning ska göras.

Att avtalsparterna inom ramen för den lagstiftning som reglerar området i stort sett disponerar fritt över kollektivavtalet och dess innehåll innebär att avtalsparterna genom ändringar av detta avtal direkt kan påverka anställningsavtalens utformning. Även den ursprungliga utformningen av de försäkringsavtal som tecknas mellan ett försäkringsföretag och den enskilde arbetsgivaren inom ramen för en kollektivavtalsuppgörelse påverkas i hög grad av närvaron av ett kollektivavtal. Orsaken är att kollektivavtalet på många områden fastställer sådant som för andra försäkringsformer

6 Det kan i kollektivavtalet anges att arbetsgivare och lokal facklig organisation samt förbundsparter kan avtala om en kompletterande avgift som överstiger den i avtalet angivna. Även en enskild arbetsgivare och arbetstagare kan ha möjlighet att avtala om en sådan avvikelse. 7 Exempelvis kan det i kollektivavtalet fastställas att minst en viss andel av avgiften ska placeras i en traditionell tjänstepensionsförsäkring. 8 I kollektivavtalet anges vissa begränsningar vad gäller pensioneringstidpunkt och utbetalningstid. Arbetstagaren har inom dessa uppsatta ramar möjlighet att välja pensioneringstidpunkt och utbetalningstid.

endast finns reglerat i försäkringsavtalet. Med anledning av närvaron av ett kollektivavtal kan därmed försäkringstagaren – i detta fall arbetsgivaren – den försäkrade och försäkringsgivaren inte på samma sätt som för andra försäkringsformer genomföra ändringar i försäkringsavtalet för en kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring, utan att bryta mot kollektivavtalet, trots att de är parter i försäkringsavtalet.

2.7. Närmare om kollektivavtalade pensionssystem

2.7.1. Tjänstemän i privat sektor

Industrins och handelns tilläggspension (ITP-planen)

Avtalet mellan Svenskt Näringsliv och PTK om en ny ITP-plan trädde i kraft 2007. Planen innehåller ITP 1 och ITP 2. För den premiebestämda ITP 1, som gäller för tjänstemän födda 1979 eller senare, börjar tjänstepension inbetalas från 25 års ålder med 4,5 procent av den kontant utbetalda bruttolönen. Om lönen överstiger 7,5 inkomstbasbelopp per år är premien för den överstigande delen 30 procent. Planen ger tjänstemännen valmöjligheter vad avser förvaltningen. Minst 50 procent av premien måste alltid placeras i en pensionsförsäkring.

Collectum är valcentral och sköter upphandlingen av de valbara försäkringsföretagen. Fyra företag som förvaltar traditionell försäkring och fem företag som erbjuder fondförsäkring upphandlades 2013 för en period om fem år. Samtidigt upphandlades i konkurrens traditionell försäkring i Alecta som icke-valsalternativ för dem som inte gör något aktivt val. Det finns möjlighet att göra omval och att flytta mellan valbara företag. Det finns också möjlighet för ett företag att förvalta ITP 1 i egen regi genom avsättning till en pensionsstiftelse kompletterat med en kreditförsäkring.

Den förmånsbestämda ITP 2 gäller för tjänstemän födda 1978 och tidigare. Alecta är försäkringsgivare och förvaltare av ITP 2, förutom vad gäller ålderspensionsdelen för företag anslutna till PRI-systemet samt avseende alternativ ITP (se nästa avsnitt). Premien bestäms individuellt för varje försäkrad och förmån. Ålderspensionen i ITP 2 utgör, vid full tjänstetid (dvs. har tillhört ITP 2 under lägst 360 månader), 10 procent av den pensionsmedförande lönen (”slutlönen”) upp till 7,5 inkomstbasbelopp, 65 procent

mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp och 32,5 procent mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.

I samband med att ITP-planen ändrades 1977 infördes ITPK, en kompletterande premiebestämd pension med en premie som motsvarar 2 procent av lönen. Mellan 1977 och 1989 placerades premierna endast i Alecta. 1990 infördes möjlighet att välja placering genom införande av ett anslutningsförfarande. 2008 och 2012 genomfördes upphandlingar i konkurrens. De förvaltare som är valbara och icke-valsalternativet är desamma som upphandlats inom ITP 1. Om inget aktivt val görs placeras premierna i en traditionell försäkring i Alecta. Det finns möjlighet att göra omval och att flytta mellan valbara bolag.

Arkitekter och ingenjörer i teknikkonsultsektorn omfattas av ITP-planen, men när det gäller ITP 2 förvaltas den av AI Pension, försäkringsförening.

Utfästelser enligt planen kan även tryggas genom avsättning i företagets balansräkning eller genom överföring av medel till en pensionsstiftelse.

Alternativ ITP (s.k. tiotaggarlösning)

De tjänstemän som har ITP 2 och som tjänar mer än 10 inkomstbasbelopp kan komma överens med sin arbetsgivare om att den lönedel som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp – men högst 30 inkomstbasbelopp – bryts ut ur det förmånsbestämda systemet och omvandlas till en premiebestämd pension. Risken för hur pensionskapitalet utvecklas överförs därmed från arbetsgivaren till den försäkrade. Premien för alternativ ITP är inte fastställd i ITPavtalet. Vanligtvis används den så kallade ”frilagda premien”. Den frilagda premien ska motsvara den kostnad som arbetsgivaren skulle ha haft för ITP 2. Det finns även arbetsgivare som använder sig av fastställda premier, oftast beroende på hur gammal den anställde är (s.k. premietrappa).

Premiebetalningen kan också göras som en kompletterande ITPK-premie. Tjänstemannen kan själv välja att placera premierna för den alternativa ITP-lösningen i fond- eller traditionell försäkring. I vissa fall bestämmer arbetsgivaren vilka bolag som är valbara.

Byte från ITP 2 till ITP 1

Det finns möjlighet för arbetsgivare, som efter 2007 tecknat nya kollektivavatal, att byta från ITP2 till ITP1 efter godkännande av från kollektivavtalsparterna.

Andra kollektivavtal för tjänstemän

Flera branscher inom privat sektor tillämpar ITP-liknande pensionsplaner. Inom exempelvis banktjänstemannaområdet tryggas de förmånsbestämda pensionerna i regel av stiftelser eller genom försäkring i t.ex. Pensionskassan SHB, Sparinstitutens Pensionskassa (SPK) och SPP. Avtalet mellan Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation och Finansförbundet är benämnt Bankernas tjänstepension (BTP). Det gäller sedan 2002. För den premiebestämda delen (BTPK) kan val göras mellan traditionell försäkring och fondförsäkring. Valmöjligheterna varierar emellertid mycket mellan banker och andra finansiella företag. I vissa fall kan endast det egna företaget väljas. Bliwa Försäkringstjänst AB är valcentral för de anställda i de företag som valt SPK och SPP som pensionsförvaltare.

Försäkringsområdets kollektivavtal (FTP 12) trädde i kraft 2012. För den premiebestämda delen (FTP 1) ska 50 procent placeras i traditionell försäkring, övrig del placeras i fondförsäkring eller traditionell försäkring. Parterna har upphandlat Skandiakon som valcentral och har anslutit tre pensionsförvaltare för traditionell försäkring och sju för fondförsäkring. Skandia är ickevalsalternativ för dem som inte gör något aktivt val, efter upphandling i konkurrens. Den förmånsbestämda delen i försäkringsbranschens pensionsavtal (FTP 2) tryggas i stiftelser eller pensionsförsäkringar. ITPK motsvaras i dessa avtal av FTPK. Val kan göras mellan traditionell försäkring och fondförsäkring. Valbara alternativ motsvarar de för FTP 1. Omval för framtida premier och flytt av intjänat kapital kan göras mellan de valbara förvaltarna, både för FTP 1 och FTPK.

2.7.2. Arbetare i privat sektor

Avtalspension SAF-LO

Pensionen inom SAF-LO-avtalet är premiebestämd. Premierna börjar betalas från 25 års ålder och utgör de 4,5 procent på lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp och 30 procent därutöver. Arbetstagaren kan välja sparform – traditionell försäkring eller fondförsäkring – och försäkringsföretag. Fora har genom ett analutningsförfarande 2012 utsett tre företag för traditionell försäkring och tio för fondförsäkring. Parterna har (utan upphandling) utsett traditionell föräkring i AMF som icke-valsalternativ för dem som inte gör något aktivt val, under perioden 2014–2016. Omval för framtida premier och flytt av kapital kan ske mellan valbara företag. Det är även möjligt för företag att trygga pensioner i egen regi.

2.7.3. Anställda i kommun och landsting

Kollektivavtalad pension för kommun och landsting – KAP-KL och AKAP-KL

Inom kommun- och landstingssektorn trädde pensionsavtalet KAP-KL i kraft 2006. Sedan januari 2014 tillämpas parallellt även avtalet AKAP-KL. KAP-KL omfattar i huvudsak arbetstagare som är födda 1985 eller tidigare och AKAP-KL omfattar de arbetstagare som är födda 1986 eller senare. KAP-KL innehåller både premiebestämda och förmånsbestämda pensionsvillkor. AKAP-KL innehåller enbart premiebestämd pension.

Parterna är överens om att flytträtt ska införas inom såväl KAP-KL som AKAP-KL. Ett arbete pågår för att göra detta möjligt. Flytträtt kommer sannolikt att införas under 2014.

KAP-KL

Enligt KAP-KL tjänar arbetstagaren in premiebestämd pension från 21 års ålder motsvarande 4,5 procent för lön upp till 30 inkomstbasbelopp. De arbetstagare som har lönedelar över 7,5 inkomstbasbelopp tjänar dessutom in förmånsbestämd pension från 28 års ålder, för lön mellan 7,5 och 30 inkomstbasbelopp. För hel förmånsbestämd pension enligt planen krävs 30 års tjänstetid.

Mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp motsvarar den förmånsbestämda pensionen 55 procent av pensionsunderlaget. För lönedelar mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp motsvarar den 27,5 procent. För arbetstagare födda 1966 eller tidigare gäller gradvis en något högre andel av lönen.

För den premiebestämda pensionen i KAP-KL kan arbetstagaren välja mellan traditionell försäkring och fondförsäkring samt vilket försäkringsföretag premierna ska placeras hos. Det finns tre valbara försäkringsföretag som erbjuder traditionell livförsäkring och tolv som erbjuder fondförsäkring. För den arbetstagare som inte väljer placeras premierna i en traditionell försäkring hos KPA. Administrationen kring valet sköts av två olika konkurrerande valcentraler (Pensionsvalet och Valcentralen).

AKAP-KL

AKAP-KL är ett helt premiebestämt system inom vilket arbetstagaren tjänar in pension under hela anställningen. På lönedelar som understiger 7,5 inkomstbasbelopp motsvarar premierna 4,5 procent av lönen och på lönedelar mellan 7,5 och 30 inkomstbasbelopp motsvarar den 30 procent. För den som kvarstår i tjänst efter 67 års ålder är premien lägre. Pensionspremien betalas från 2017 in fyra gånger per år till de försäkringsbolag som arbetstagaren valt. Det finns tre upphandlade försäkringsföretag som erbjuder traditionell livförsäkring och 12 som erbjuder fondförsäkring. Om inget val görs kommer pensionspremierna att placeras i en traditionell livförsäkring med återbetalningsskydd i KPA Pensionsförsäkring.

Avtalet gör det möjligt för arbetstagare född 1985 och tidigare och med pensionsgrundande lön över 7,5 inkomstbasbelopp, att överenskomma med arbetsgivaren om att omfattas av AKAP-KL.

2.7.4. Anställda i statlig sektor

Statliga pensionsavtalet – PA 03

Avtalet på den statliga sektorn, PA 03, trädde i kraft 2003. Enligt avtalet består den statliga tjänstepensionen av tre delar. En förmånsbestämd ålderspension och två premiebestämda delar: individuell ålderpension och kompletterande ålderspension.

Den förmånsbestämda ålderspensionen tjänas i huvudsak in av dem som har lön över 7,5 inkomstbasbelopp och tillgodoräknas arbetstagaren från 28 års ålder. För hel förmånsbestämd pension enligt planen krävs 30 års tjänstetid. Mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp motsvarar den förmånsbestämda pensionen 60 procent av pensionsunderlaget. För lönedelar mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp motsvarar den 30 procent. För arbetstagare födda 1972 eller tidigare gäller gradvis något högre andel av lönen.

De premiebestämda pensionsvillkoren gäller för alla statligt anställda med löner upp till 30 inkomstbasbelopp. Arbetstagaren tillgodoräknas månadsvis från 23 års ålder dels en premie på 2,5 procent av utbetald lön avseende den individuella ålderspensionen dels en premie på 2,0 procent av utbetald lön för den kompletterande ålderspensionen.

Inom den individuella ålderspensionen kan arbetstagaren själv välja mellan traditionell försäkring eller fondförsäkring samt vilket bolag premien ska placeras hos. Bolagen har förbundits till avtalet genom ett anslutningsförfarande. Det finns i dag åtta bolag att välja mellan för traditionell försäkring och 13 för fondförsäkring. Statens tjänstepensionsverk (SPV) är valcentral. Omval kan göras en gång per år för framtida premier. Tidigare placerade pengar kan flyttas om det valda försäkringsföretaget har flytträtt. Om arbetstagaren inte gör något val placeras premierna hos Kåpan pensioner försäkringsförening i form av traditionell försäkring med återbetalningsskydd, som kan väljas bort. Den kompletterande ålderspensionen på 2 procent av lönen ska förvaltas av Kåpan Pensioner som en traditionell försäkring. Den enskilde kan själv välja återbetalningsskydd.

Kåpan pensioner är en försäkringsförening som bildades 1991 av parterna på det statliga avtalsområdet. Föreningens huvudändamål är att förvalta premiebestämda pensioner för statligt anställda som omfattas av pensionsavtal PA 03 och det tidigare gällande PA 91. Föreningen konkurrerar inte på andra avtalsområden.

2.8. Genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt

Den 3 juni 2003 antogs tjänstepensionsdirektivet. Direktivet utgör det första steget mot en inre marknad för tjänstepensioner. Syftet med reglerna är att garantera en hög grad av trygghet för de

framtida pensionärerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggörs. En överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet bedöms bidra till såväl ekonomiska som sociala framsteg. I detta ligger bl.a. att tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet möjliggör en större rörlighet för kapital inom EU (se skäl 4–7 till direktivet).

I propositionen om nya regler för tjänstepensionsinstitut föreslås de lagändringar som behövs för att genomföra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2004/05:165). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2006. De innebär i huvudsak följande.

De svenska institut som faller under direktivets tillämpningsområde är understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension, s.k. tjänstepensionskassor, samt pensionsstiftelser. De pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än 100 personer undantas från de nya reglerna, men stiftelserna får själva välja att ändå tillämpa dem. Vissa delar av direktivet ska också tillämpas på livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet (enligt en option om detta i tjänstepensionsdirektivets artikel 4).

Särskilda verksamhetsvillkor för tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser införs. För de nämnda instituten och för livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet ska även särskilda bestämmelser om information till ersättningsberättigade eller motsvarande gälla. För livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet och för tjänstepensionskassorna införs särskilda regler om tekniska avsättningar och för kassorna även nya bestämmelser om skuldtäckning och kapitalkrav. För såväl livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet som för tjänstepensionskassor och pensionsstiftelserna införs nya placeringsregler.

Även för tillsynen över dessa finansiella instituts tjänstepensionsverksamhet genomfördes vissa ändringar, bl.a. i form av att den finansiella tillsynen över pensionsstiftelser delades mellan Länsstyrelsen och Finansinspektionen.

Det infördes vidare vissa regler som öppnar upp för tjänstepensionsverksamhet i andra länder inom EES.

2.9. Solvens II-utredningens förslag om tjänstepensionsverksamhet

Solvens II-direktivet9 antogs av Europaparlamentet och rådet under hösten 2009. Direktivet är en samlad EU-rättslig reglering av försäkringsrörelse. Genom direktivet upphävs ett flertal befintliga direktiv, bl.a. det konsoliderade livförsäkringsdirektivet10 som innehåller de nu gällande rörelsereglerna för livförsäkringsverksamhet.

En särskild utredare fick i uppdrag av regeringen att lämna förslag till hur Solvens II-direktivet skulle genomföras i svensk rätt (dir. 2010:14). Utredningen antog namnet Solvens II-utredningen. I uppdraget ingick att analysera hur den tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag ska regleras. För den verksamheten har Sverige, med stöd av optionen för medlemsstaterna i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet, valt att låta tjänstepensionsdirektivets regler om bl.a. placeringar och försäkringstekniska avsättningar gälla. I optionen ingår dock inte tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om kapitalkrav. Kapitalkraven i den EUrättsliga livförsäkringsrörelseregleringen gäller för all verksamhet hos livförsäkringsföretag, dvs. även för tjänstepensionsverksamheten. Under den tid som konsoliderade livförsäkringsdirektivet ska tillämpas är kapitalkraven i tjänstepensionsdirektivet och i konsoliderade livförsäkringsdirektivet desamma (se artiklarna 27 och 28 i konsoliderade livförsäkringsdirektivet och artikel 17 i tjänstepensionsdirektivet). Genom Solvens II-direktivet införs dock en ny reglering i fråga om kapitalkrav för försäkringsföretag. Den tidigare regleringen bibehålls i tjänstepensionsdirektivet.

Solvens II-utredningen överlämnade i oktober 2011 betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68). Utredningen föreslog en särskild lag, baserad på tjänstepensionsdirektivet, för de institut som endast bedriver tjänstepensionsrörelse. Befintliga tjänstepensionskassor ska enligt utredningens förslag kunna ombilda sig och bli tjänstepensionsföretag, vilket är den nya benämningen på dessa institut (se s. 496–502). Detsamma föreslås gälla för livförsäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver tjänstepensionsverksamhet.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), EUT L 335, 17.12.2009, s. 1–155 (Celex 32009L0138). 10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring, EUT L 345, 19.12.2002, s. 1–51 (Celex 32008L0019).

För livförsäkringsföretag som bedriver både tjänstepensionsverksamhet och övrig livförsäkringsverksamhet krävs en renodling av verksamheten om de vill ombilda sig till tjänstepensionsföretag, t.ex. på så sätt att de försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar ska överföras till ett separat institut.

Företagets verksamhetstillstånd ska därefter kunna omvandlas från ett tillstånd för livförsäkringsrörelse enligt FRL till ett tillstånd för tjänstepensionsrörelse enligt den nya lagen.

Enligt Solvens II-utredningens förslag ska det även fortsättningsvis vara möjligt att bedriva tjänstepensionsverksamhet enligt FRL, dvs. enligt en reglering som baseras på Solvens II-direktivet. Vidare har utredningen föreslagit att institut som endast bedriver tjänstepensionsverksamhet ska ha möjlighet att välja mellan att driva sin verksamhet enligt FRL eller enligt den föreslagna lagen (se s. 105). Utredningens förslag innebär att tjänstepensionsdirektivet i sin helhet blir tillgängligt för svenska livförsäkringsföretag. Utredningen föreslår därför att Sverige inte längre ska utnyttja optionen för medlemsstaterna i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet (se s. 102 f.).

Utgångspunkten för utredningens förslag är att såväl Solvens IIdirektivet som tjänstepensionsdirektivet är möjliga att använda som grund för regleringen av svensk tjänstepensionsverksamhet.

Enligt utredningens bedömning är direktiven alternativa regleringar för tjänstepensionsverksamhet (se s. 98–100.) Meddelandet av tjänstepensionsförsäkring omfattas enligt utredningens bedömning både av beskrivningen i Solvens II-direktivet av livförsäkringsverksamhet och av beskrivningen i tjänstepensionsdirektivet av tillhandahållandet av pensionsförmåner.

2.10. Finansdepartementets tjänstepensionspromemoria

I april 2012 remitterade Finansdepartementet promemorian Förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet. Enligt promemorian är dessa direktiv inte alternativa regleringar för institut som meddelar tjänstepensionsförsäkringar. Endast de institut som inte omfattas av Solvens II-direktivet kan omfattas av tjänstepensionsdirektivet. Detta följer av artikel 2 i tjänstepensionsdirektivet. I artikeln undantas ett antal redan reglerade institutskategorier från direktivets tillämpningsområde.

De institut som är undantagna från Solvens II-direktivets tillämpningsområde kan dock, enligt bedömningen som gjordes i promemorian, omfattas av tjänstepensionsdirektivet.

Solvens II-utredningens förslag innehåller inget krav på att de nya instituten ska vara undantagna från Solvens II-direktivets tillämpningsområde. Inte heller uppställs krav på slutenhet eller på möjligheter till extra bidrag från arbetsgivarna. Enligt bedömningen i Finansdepartementets promemoria kan utredningens förslag medföra att företag som omfattas av Solvens II-direktivet undantas från den nationella försäkringsrörelselagstiftningen.

Mot bakgrund av detta gjordes bedömningen i promemorian att Solvens II-utredningens förslag inte kan genomföras. För tjänstepensionskassornas del föreslås därför att övergångsperioden ska förlängas från 2014 års utgång till 2017 års utgång (jfr avsnitt 2.5).

2.11. Europeiska kommissionens skrivelse

Europeiska kommissionen har uttalat sig i frågan om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet. Kommissionen har i en skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 7 januari 2013 (dnr Fi2011/4348) anfört bl.a. följande. Artikel 2.2 b i tjänstepensionsdirektivet innehåller en avgränsningsregel. Denna innebär att tjänstepensionsdirektivet inte gäller för institut som omfattas av konsoliderade livförsäkringsdirektivet, vilket ska inarbetas i Solvens II-direktivet. Detta medför att livförsäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet är uteslutna från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde. På liknande sätt är den livförsäkringsverksamhet som bedrivs i tjänstepensionsinstitut undantagen från Solvens II-direktivets tillämpningsområde enligt artikel 9.2 i Solvens II-direktivet.

3. Allmänna utgångspunkter

3.1. Utredningens uppdrag

Enligt utredningsdirektiven1 finns det behov av att analysera och överväga ett antal frågor rörande genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Utgångspunkten är att skapa en reglering som gör det möjligt att bilda nya tjänstepensionsinstitut i Sverige. I direktiven till utredningen sägs i huvudsak följande.

-Utredaren ska lämna förslag till en ny rörelsereglering för tjänstepensionsinstitut och i det sammanhanget överväga hur

tillämpningsområdet för en ny reglering ska avgränsas.

Behovet av en långsiktig bedömning av konkurrensförutsättningarna för svenska företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet förutsågs redan i samband med upphävandet av lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL). Därför gavs Solvens II-utredningen i uppdrag att analyser behovet av att reglera denna verksamhet särskilt (prop. 2009/10:246 s. 217–220). Frågan om reglering av tjänstepensionsverksamhet har därefter behandlats både i Solvens II-utredningens betänkande och i Finansdepartementets tjänstepensionspromemoria (se avsnitt 2.9 och 2.10).

Tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet riktar sig till olika typer av institut (se bl.a. artikel 2 i tjänstepensionsdirektivet och artikel 9.2 i solvens II-direktivet). Dessa skillnader medför att det finns anledning att ompröva om det är motiverat att all tjänstepensionsverksamhet även framöver ska omfattas av samma rörelsereglering i syfte att åstadkomma inhemsk konkurrensneutralitet. Skilda typer av institut kan regleras av olika regelverk utan att den inhemska konkurrensneutraliteten åsidosätts. På en gemensam europeisk marknad för finansiella tjänster är det även angeläget att de svenska företagen inte missgynnas i förhållande till

1 Dir. 2013:32.

sina utländska konkurrenter på grund av inhemsk reglering. Regelverket bör därför inte leda till en omotiverad snedvridningav konkurrensen mellan svenska företag och utländska företag. Det är otillfredsställande att det för närvarande inte är möjligt att bilda ett nytt svenskt tjänstepensionsinstitut i annan form än som pensionsstiftelse. Det är därför angeläget att skapa möjligheter till nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut.

-Utredaren ska analysera och utarbeta förslag till solvensregler för tjänstepensionsinstitut som är förenliga med tjänstepensionsdirektivet.

Tjänstepensionsdirektivet innehåller bl.a. regler om tekniska avsättningar, skuldtäckning, kapitalkrav och investeringar.

-Utredaren ska analysera och överväga vilken associationsrättslig

reglering som de nya tjänstepensionsinstituten ska omfattas av

och utarbeta nödvändiga lagförslag. I det sammanhanget ska analyseras vilka associationsformer som det finns skäl att tillåta för de nya tjänstepensionsinstituten.

Lagstiftarens utgångspunkt har hittills varit att den associationsrättsliga regleringen för tjänstepensionskassorna ska baseras på lagstiftningen om ekonomiska föreningar (se bl.a. 27, 31 och 33 §§ i UFL). Vid upphävandet av UFL hänvisades tjänstepensionskassorna till den nya associationsformen försäkringsförening(se prop. 2009/10:246 s. 384–403).

Beroende på den associationsrättsliga bedömningen bör det även analyseras och övervägas särskilda övergångs- och ombildningsregler för befintliga institut – exempelvis livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor – som kan omfattas av tjänstepensionsdirektivets definition av tjänstepensionsinstitut (se närmare om detta i avsnitt 5.1).

-Utredaren ska lämna förslag till de lagbestämmelser som krävs för att genomföra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt för tjänstepensionsinstituten, ta fram förslag till redovisningsregler för de nya instituten och lämna förslag till andra lagändringar med anledning av de nya tjänstepensionsinstituten än sådana som är direkt föranledda av direktivet.

Utöver de bestämmelser som redan berörts innehåller tjänstepensionsdirektivet en rad regler som ska genomföras i den nya

rörelseregleringen för tjänstepensionsinstitut. Det handlar bl.a. om regler om information till medlemmar och förmånstagare samt om gränsöverskridande verksamhet. Dessa regler behöver genomföras i svensk rätt. Vidare måste behovet av andra lagändringar analyseras.

-Utredningsuppdraget omfattar inte regleringen av pensions-

stiftelserna.

Reglerna om pensionsstiftelser har inte berörts av upphävandet av UFL och berörs inte heller av genomförandet av Solvens II-direktivet.

-Utredaren ska inte heller behandla regleringen för försäkrings-

företagens tjänstepensionsverksamhet.

Den regleringen är under beredning i Finansdepartementet med anledning av Solvens II-utredningens betänkande. Vidare kan ett förslag till omarbetat tjänstepensionsdirektiv innehålla en option för medlemsstaterna för försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. Ett sådant förslag kräver ingående överväganden som lämpligen bör göras inom ramen för genomförandet av det omarbetade direktivet. Regleringen av försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet ingår därför inte i utredningsuppdraget.

Enligt tilläggsdirektiv2 utvidgades uppdraget till att utredningen även ska beakta förslaget från Europeiska kommissionen om ett omarbetet tjänstepensionsdirektiv3och dessutom lämna förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra det s.k. Omnibus II-direktivet4. Uppdraget skulle redovisas i två separata betänkanden. Det ena betänkandet skulle avse tjänstepensionsdirektivet och det andra Omnibus II-direktivet5.

I detta betänkande beaktar vi således förslagen i det omarbetade tjänstepensionsdirektivet. Förslagen beskrivs och behandlas inom ramen för respektive avsnitt som berörs av dessa nya förslag.

2 Dir. 2013:117. 3 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (omarbetning), COM (2014) 167 final. 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). 5 Se delbetänkandet Geomförandet av Omnibus II-direktivet (SOU 2014:56).

3.2. Allmänna utgångspunkter för den nationella regleringen av tjänstepensionsinstitut

Bedömning: Tjänstepensionsdirektivet ställer krav på nationell

reglering av tjänstepensionsinstitut.

Den nationella regleringen bör göra det möjligt att bilda nya tjänstepensionsinstitut i Sverige, vid sidan av möjligheten att bilda nya pensionsstiftelser.

Skälen för bedömningen: Genom tjänstepensionsdirektivet infördes

krav på nationell reglering av ”tjänstepensionsinstitut” och deras verksamhet. Enligt utredningens bedömning måste detta krav på nationell reglering ses i ljuset av syftet med direktivet, dvs. att genom införandet av en samlad ramlagstiftning på gemenskapsnivå för dittills oreglerade men viktiga finansiella institut ta det första steget på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på europeisk nivå (se skäl 4 och 6). Genom den nya ramlagstiftningen gavs tjänstepensionsinstitut möjlighet att fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar, dvs. samma principiella möjligheter att verka inom hela EES-området som tidigare införts för andra typer av finansiella institut såsom t.ex. försäkringsföretag och banker. Vad som nu sagts innebär att det åligger Sverige att införa en reglering som säkerställer att även svenska aktörer har rätt att bilda tjänstepensionsinstitut och utnyttja den inre marknadens fördelar.

Vid det ursprungliga svenska genomförandet6 av direktivet (se prop. 2004/2005:165) gjordes bedömningen att understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension (tjänstepensionskassor) och pensionsstiftelser7 ska regleras som

tjänstepensionsinstitut. Reglerna för de svenska tjänstepensions-

instituten trädde i kraft den 1 januari 2006.

Den 1 april 2011 infördes en ny försäkringsrörelselag (2010:2043, FRL) som i huvudsak innebar en språklig och redaktionell modernisering av rörelsereglerna för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. De nya reglerna innebär bl.a. att de rörelseregler som gäller för försäkringsbolag i stort ska gälla även försäkringsföreningarna. UFL upphävdes vid

6 Det ursprungliga svenska genomförandet av direktivet behandlas närmare i avsnitt 4.7. 7 De pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än 100 personer undantas dock från de nya reglerna, men stiftelserna får själv välja att tillämpa dem. 8 Se prop. 2013/14:84.

ikraftträdandet av den nya FRL. Understödsföreningarna får dock under en övergångsperiod fortsätta driva sin verksamhet enligt den upphävda lagen. Efter övergångsperiodens slut (den 31 december 2014) måste föreningarna dock ansöka om tillstånd för att få bedriva verksamhet enligt FRL eller träda i likvidation (se prop. 2009/10:246). Denna övergångstid har emellertid nyligen förlängts till den 31 december 2017.8

Nuvarande reglering innebär således att från den 1 januari 2018 kommer det endast att finnas en form av svenska tjänstepensionsinstitut, pensionsstiftelser. Även en sådan begränsad lagstiftning torde vara tillräcklig för att uppfylla tjänstepensionsdirektivets krav på nationell reglering av tjänstepensionsinstitut. En annan sak är att en sådan ytterst begränsad reglering inte ger de svenska aktörerna på tjänstepensionsmarknaden en fullgod rätt att bilda olika former av tjänstepensionsinstitut och därigenom utnyttja den inre marknadens fördelar. Redan i samband med upphävandet av UFL förutsågs också behovet av en långsiktig bedömning av konkurrensförutsättningarna för svenska företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet i vid mening (se prop. 2009/10:246 s. 217–220).

Sammanfattningsvis delar alltså utredningen den uppfattning som kommer till uttryck i utredningsdirektiven, nämligen att det är angeläget att skapa en reglering som gör det möjligt att – vid sidan av möjligheten att bilda nya pensionsstiftelser – bilda nya tjänstepensionsinstitut i Sverige.

8 Se prop. 2013/14:84.

4. Tillämpningsområde

4.1. Allmänt om harmonisering inom EU av tillsynsordningarna på försäkringsområdet

I början av 1960-talet inleddes inom EU1 ett arbete med att genomföra etablerings- och tjänstefrihet på försäkringsområdet. Ambitionen var att detta skulle ske först inom återförsäkringsområdet, därefter för skadeförsäkring och slutligen för livförsäkring. Inom återförsäkring var dessa friheter i stort sett redan uppfyllda och EU kunde därför år 1964 i ett direktiv rörande återförsäkring och retrocession (64/225/EEG) föreskriva att alla hinder avseende etablering och tjänstehandel skulle avskaffas. Detta innebar i stort sett endast en bekräftelse av rådande förhållanden.

För direkt försäkringsverksamhet gick utvecklingen betydligt långsammare och harmoniseringsarbetet kom att ske i mindre etapper. Syftet med den första generationens direktiv – det första skade- och livförsäkringsdirektivet (73/239/EEG och 79/267/EEG) – var att uppnå etableringsfrihet. Direktiven innebar en minimiharmonisering av regler för auktorisation och övriga krav som skulle gälla för etablering inom gemenskapen. Den andra generationens direktiv – det andra skade- och livförsäkringsdirektivet (88/357/EEG och 90/619/EEG) – innehöll främst regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gränsöverskridande verksamhet).

Genom den tredje generationens direktiv – det tredje skade- och livförsäkringsdirektivet (92/49/EEG och 92/96/EEG) – genomfördes den inre marknaden på försäkringsområdet. Denna inre marknad bygger i princip på fyra principer: en enda auktorisation, hemlandstillsyn, minimiharmonisering och ömsesidigt erkännande.

1 I betänkandet används genomgående Europeiska unionen och kortformen EU även för att beteckna det tidiga samarbetet inom Europeiska gemenskaperna (EG). Detta gäller även när det talas om EU:s institutioner.

Principen om en enda auktorisation innebär att ett institut som fått auktorisation i en av EU:s medlemsstater har rätt att med stöd av denna tillhandahålla sina tjänster inom hela EU-området. Verksamheten kan, beroende på EU-rättens utformning på det aktuella området, bedrivas antingen genom att institutet etablerar sig i en annan medlemsstat eller genom att tjänsterna erbjuds från ett EU-land till ett annat genom s.k. gränsöverskridande verksamhet. Etablering kan ske genom inrättande av filialer, agenturer eller dotterbolag.

Som ett utflöde av principen om en enda auktorisation ska tillsynen över instituten enligt principen om hemlandstillsyn huvudsakligen koncentreras till de behöriga myndigheterna i det land som har meddelat auktorisationen, dvs. hemlandet. Tillsynsansvaret påverkas inte av i vilken form verksamheten bedrivs, utan hemlandsmyndigheten har det primära tillsynsansvaret oavsett om verksamheten bedrivs i en annan medlemsstat genom etablering i det landet eller genom gränsöverskridande verksamhet.

Principerna om minimiharmonisering och ömsesidigt erkännande bygger på att grundläggande minimiregler slås fast på gemenskapsnivå och att medlemsstaterna genom ömsesidigt erkännande godtar det regelsystem som, med denna miniminivå som grund, gäller för bedrivandet av verksamheten i respektive medlemsstat.

De olika generationernas skade- och livförsäkringsdirektiv har kompletterats och ändrats ett flertal gånger. De tre livförsäkringsdirektiven har sedan förts samman till ett enda direktiv, det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (2002/83/EG). Därefter har återförsäkringsdirektivet (2005/68/EG) beslutats. Det innebar att återförsäkringsbolag i högre grad omfattas av samma rörelseregler som gäller för direkt försäkring och att den inre marknaden införs även för dessa bolag.

Under 2009 beslutades Solvens II-direktivet (2009/138/EG). Det innebär – förutom en reformering av den EU-rättsliga solvensregleringen för skade- och livförsäkring – en konsolidering av bl.a. alla nu nämnda direktiv inom försäkringsområdet. Solvens IIdirektivet är således ett samlat regelverk för direkt- och återförsäkringsverksamhet.

4.2. Tillämpningsområdet för försäkringsverksamhet enligt EU-direktiv

4.2.1. Första livförsäkringsdirektivet

Tillämpningsområdet

Som nämnts var syftet med det första livförsäkringsdirektivet att uppnå etableringsfrihet på området. Direktivet rör således rätten att starta och driva självständig direkt försäkringsverksamhet, utövad av försäkringsföretag etablerade i en medlemsstat eller som önskar att etablera sig där (se artikel 1).

I artikel 1 preciseras också de verksamhetsformer som omfattas av direktivet. I direktivet görs en indelning i försäkringsklasser (se bilagan till direktivet). En sådan indelning har ansetts nödvändig, främst för att bestämma vilka former av försäkringsverksamhet som omfattas av obligatorisk auktorisation (se stycke 2 i skälen till direktivet). Det är just dessa företag som – utan någon direkt definition i direktivet – benämns försäkringsföretag. Reglerna får nämligen förstås så att ett försäkringsföretag är ett företag som har fått officiell auktorisation enligt artikel 6 (jfr definitionen av försäkringsföretag i artikel 1.1 a i konsoliderade livförsäkringsdirektivet). I artikel 8 finns vidare en precisering av godkända företagsformer för varje medlemsstat. För svenskt vidkommande har dessa sedermera fastställts till försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar (se artikel 6.1 a i konsoliderade livförsäkringsdirektivet).

Av intresse i detta sammanhang är givetvis försäkringsformen livförsäkring, dvs. försäkring som omfattar särskilt kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, tontiner, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelse (artikel 1.1 a). Beaktas bör även livräntor och tillägg till livförsäkring som meddelas av livförsäkringsföretag (artikel 1.1 b och c). Dessa motsvaras av försäkringsklasserna I–III i bilagan till direktivet.

Till detta kommer verksamhetsformerna i artikel 1.2 a–d och då särskilt förvaltning av pensionsfonder (punkterna c2och d3). Även

2 Förvaltning av pensionsfonder, dvs. verksamhet som för ifrågavarande företag består i att förvalta investeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betalningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.

dessa verksamhetsformer kan utgöra särskilda försäkringsklasser (se bilagan, klasserna V–VII). Detta dock under förutsättning bl.a. av att verksamheten är auktoriserad och står under tillsyn.

Artikel 1.3 omfattar verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lagstiftning rörande socialförsäkring (se bilagan, försäkringsklass IX).

Undantagsregler

I artikel 2 finns fyra undantag från rätten enligt direktivet att bedriva självständig direkt livförsäkringsverksamhet och därmed närliggande verksamhet, utövad av försäkringsföretag etablerad i en medlemsstat (se artikel 1).

Det första undantaget i artikel 2 avser skadeförsäkringsverksamhet utövad i enlighet med de försäkringsklasser som anges i bilagan till första skadeförsäkringsdirektivet, dock med undantag för tilläggsförsäkring som meddelas av livförsäkringsföretag enligt artikel 1.1 c (artikel 2.1). Ett andra undantag omfattar verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp (artikel 2.2). Det tredje undantaget avser tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av andra organisationer än försäkringsföretag (artikel 2.3), medan det fjärde undantaget gäller sådana lagfästa socialförsäkringssystem som inte omfattas av artikel 1.3 (artikel 2.4).

I artikel 3 finns ytterligare två undantag från rätten att bedriva verksamhet enligt direktivet.

Det första undantaget i artikel 3 avser organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår i natura (artikel 3.1). Det andra undantaget omfattar ömsesidiga institut. Sådana institut är undantagna från direktivet om stadgarna innehåller bestämmelser som medger uttaxeringsrätt samtidigt som den årliga premieinkomsten för den verksamhet som omfattas av direktivet inte överstiger 500 000 beräkningsenheter under en treårsperiod (se artikel 3.2).

3 Verksamhet som avses i c, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.

När det gäller samtliga dessa undantagsregler sägs allmänt i stycke 3 i skälen till direktivet att vissa ömsesidiga institut bör undantas från tillämpningsområdet för direktivet, om de på grund av sin rättsliga ställning uppfyller skäliga villkor beträffande säkerhet och finanansiella krav. Vidare sägs där att vissa institut, vars verksamhet täcker endast en mycket begränsad sektor och som är begränsad genom institutens stadgar, också bör undantas.

4.2.2. Konsoliderade livförsäkringsdirektivet och Solvens II-direktivet

När det gäller tillämpningsområdet motsvaras artikel 1 (med försäkringsklasser i bilagan) i första livförsäkringsdirektivet av artikel 2 (med bilaga 1) i konsoliderade livförsäkringsdirektivet och av artikel 2.1 och 2.3 i solvens II-direktivet.

När det sedan gäller undantagsregler motsvaras artikel 2 och 3 i första livförsäkringsdirektivet av artikel 3 i konsoliderade livförsäkringsdirektivet. I Solvens II-direktivet motsvaras artikel 3 av artikel 2.4 i första livförsäkringsdirektivet, artikel 9.1 och 9.2 samt artikel 10.1 i Solvens II-direktivet av artikel 2.2 och 2.3 respektive artikel 3.1 i första livförsäkringsdirektivet. Dessutom finns i Solvens II-direktivet ett allmänt undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek (se artikel 4). Sistnämnt undantag ersätter bl.a artikel 3.2 i första livförsäkringsdirektivet.

Det som sägs i stycke 3 i skälen till första livförsäkringsdirektivet motsvaras av skäl 15 i konsoliderade livförsäkringsdirektivet. När det gäller motiven till undantagsreglerna i Solvens II-direktivet finns de i skäl 4 och 5. Sistnämnt skäl behandlar det allmänna undantaget från tillämpningsområdet beroende på storlek. I skäl 4 sägs däremot allmänt att det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäkringstjänster inte omfattas av det system som införs genom direktivet på grund av sin storlek, rättsliga form eller art – genom att de har nära koppling till de offentliga försäkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Där sägs även att det också är önskvärt att i flera medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller till särskilda personer.

4.2.3. Närmare om undantaget för tjänstepensionsverksamhet

Bedömning: Tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av andra

organisationer än försäkringsföretag är undantagen från Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

Skälen för bedömningen: Inledningsvis bör återigen betonas att

syftet med den första generationens livförsäkringsdirektiv var att uppnå etableringsfrihet, dvs. rätt att starta och driva självständig direkt försäkringsverksamhet. Verksamheten skulle utövas av försäkringsföretag etablerade i en medlemsstat eller som önskade att etablera sig där. För att driva livförsäkringsverksamhet krävdes auktorisation (artikel 6).

För att bestämma vilka former av försäkringsverksamhet som omfattades av obligatorisk auktorisation gjordes en indelning i försäkringsklasser. Försäkringsformen livförsäkring definierades i det första livförsäkringsdirektivet som försäkring (försäkringsavtal) som omfattar särskild kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, tontiner, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen (artikel 1.1 a). Närliggande försäkringsformer är livräntor och tillägg till livförsäkring som meddelas av livförsäkringsföretag (se artikel 1.1 b och c). I Solvens II-direktivet motsvaras artikel 1.1 a av artikel 2.3 a i, som endast ändrats på det sättet att tontiner slopats, medan artikel 1.1 b och c motsvaras av artikel 2.3 a ii och iii. Denna livförsäkringsverksamhet omfattas av livförsäkringsklasserna I–III (bilagan till första livförsäkringsdirektivet och bilaga II till Solvens II-direktivet).

Till detta kommer vissa verksamhetsformer – närliggande livförsäkringsverksamhet – som inte omfattas av obligatorisk auktorisation. I detta sammanhang bör uppmärksammas verksamhetsformen ”förvaltning av pensionsfonder” (se artikel 2.3 b iii och iv).

Det kan konstateras att tillämpningsområdet för alla generationers livförsäkringsdirektiv bestäms genom ett livförsäkringsbegrepp som har sin grund i försäkringsavtal och som bl.a. omfattar pensionsverksamhet – inbegripet tjänstepensionsverksamhet – som bedrivs av försäkringsföretag.

När det gäller tjänstepensionsverksamhet fanns ett undantag i artikel 2.3 i första livförsäkringsdirektivet. Det motsvaras nästan helt av artikel 9.2 i Solvens II-direktivet.

Bestämmelsen kan anses ha tre delar. Det första livförsäkringsdirektivet skulle således inte tillämpas på

  • verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 1,
  • och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsfall eller överlevnad eller inskränkning av verksamhetskällan,
  • oavsett om de åtaganden som verksamheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av premiereserven (i Solvens II-direktivet talas i stället om ”de försäkringsmatematiska avsättningarna”).

Det kan inledningsvis konstateras att den första delen av undantaget omfattar verksamhet som bedrivs av andra organisationer än försäkringsföretag. Någon associationsrättslig begränsning föreligger således inte, förutom att det inte ska vara fråga om försäkringsföretag, dvs. företag som driver direkt livförsäkringsverksamhet och som har auktorisation för denna verksamhet enligt viss eller vissa livförsäkringsklasser. I Solvens II-direktivet omfattas även återförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverksamhet på motsvarande sätt.

I den andra delen handlar det uppenbarligen om att dessa organisationer ska tillhandahålla bl.a. tjänstepensionsförmåner i samband med yrkesutövning till anställda eller självständiga näringsidkare. Arbetstagarna eller de självständiga näringsidkarna ska vara knutna till ett företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher. Sistnämnd passus kan svårligen ses som någon reell begränsning när det gäller dessa organisationers tjänstepensionsverksamhet.

Slutligen klargörs att dessa organisationers tjänstepensionsverksamhet kan drivas oavsett, dvs. även utan att åtagandena vid varje tillfälle helt motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna. Det är rimligt att tolka undantaget brett på så sätt att det inte ställs något krav på att verksamheten är fullfonderad – men att den kan vara det – och att undantaget följaktligen är tillämpligt även om arbetsgivaren är avtalsenligt förpliktad att bidra till verksamheten.

Sammanfattningsvis anser utredningen att tjänstepensions-

verksamhet som bedrivs av andra organisationer än försäkringsföretag (och återförsäkringsföretag) är undantagen från första

livförsäkringsdirektivets och sedermera Solvens II-direktivets tillämpningsområde.

Inte heller de allmänt hållna skälen till undantagen från tillämpningsområdet för dessa direktiv talar emot en sådan slutsats. Generellt kan sägas att det från tillståndspliktig försäkringsverksamhet undantas företeelser eller verksamheter som är närliggande försäkring (inklusive försäkringsliknande tjänstepension), små försäkringsföretag och företag med en nära koppling till det offentliga försäkringssystemet. Detta beskrivs på ett mer övergripande sätt i stycke 3 i skälen till första livförsäkringsdirektivet och i skäl 4 till Solvens IIdirektivet. Det är över huvud taget svårt att med säkerhet kunna hänföra någon av dessa skälsatser till specifika artiklar i direktiven. Märk dessutom i sammanhanget att dessa skälsatser även kan avse de icke obligatoriska verksamhetsformerna (se artikel 2.3 b i Solvens II-direktivet). Det är däremot uppenbart att skäl 5 till Solvens II-direktivet rör artikel 4 om undantaget för små försäkringsföretag.

Slutsatsen stärks även i viss mån av skäl 138 till Solvens IIdirektivet där det mer allmänt och utan inskränkning talas om att kommissionen, med stöd av Eiopa4, bör utveckla ett passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt som de grundläggande särdragen för försäkring kommer till uttryck.

Det bör avslutningsvis betonas att samma bedömning görs av Europeiska kommissionen i en skrivelse till Finansdepartementet om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet (dnr Fi2011/4348). I skrivelsen – som inkom till departementet den 7 januari 2013 – talas om ”direktivvalsregler” (avgränsningsregler) och där sägs kategoriskt att undantagsregeln i artikel 9.2 i Solvens II-direktivet innebär att det direktivet inte ska vara tillämpligt på tjänstepensionsverksamhet utförd av tjänstepensionsinstitut.

4 Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

4.3. Tillämpningsområdet för försäkringsverksamhet i Sverige

Tillämpningsområde

Livförsäkringsdirektiven kan – fram till det genomförande som nu ska göras av Solvens II-direktivet – övergripande anses ha införlivats i Sverige genom att inordna redan befintliga associationsformer och livförsäkringsverksamhet under den gemenskapsrättsliga regleringen (primär- och sekundärrätt). I propositionen om ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet sägs att det inte har varit möjligt att göra någon genomgripande systematisk förändring av försäkringsrörelselagstiftningen i det sammanhanget, utan att de ändringar som krävdes i stället av nödvändighet fick göras inom ramen för den svenska systematiken som – kunde det konstateras – i väsentliga delar avviker från EG:s regler (se prop. 1992/93:257 s. 98–99). Där sägs även att förslagen tar sikte på svenska och utländska försäkringsbolag, men att även lagstiftningen om understödsföreningar behöver harmoniseras med EES-reglerna och i förlängningen helt eller delvis inordnas i försäkringsrörelselagens regelsystem. Någon genomgripande systematisk förändring skedde inte heller vid det svenska inträdet i EU 1995 och genomförandet av tredje generationens livförsäkringsdirektiv (se prop. 1994/95:184).

En sådan systematisk förändring genomfördes först den 1 april 2011. Då infördes en ny försäkringsrörelselag (2010:2043, FRL) som innebar en språklig och redaktionell modernisering av rörelsereglerna för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. De nya reglerna innebar bl.a. att de rörelseregler som gäller för försäkringsbolag i stort ska gälla även försäkringsföreningar. Lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) upphävdes vid ikraftträdandet av den nya FRL. Understödsföreningarna får dock under en övergångsperiod fortsätta driva sin verksamhet enligt den upphävda lagen. Efter övergångsperiodens slut måste föreningarna dock ansöka om tillstånd att bedriva verksamhet enligt FRL eller träda i likvidation (se prop. 2009/10:246). Övergångstiden har nyligen förlängts till den 31 december 20175.

5 Se prop. 2013/14:84.

Undantagsregler

När det gäller direkt livförsäkringsrörelse får undantag helt eller delvis göras från FRL för livförsäkringsföretag som bara tillhandahåller försäkringsförmåner vid dödsfall, om förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden person eller utgår i annan form än pengar (se 1 kap. 20 § 1 FRL, jfr artikel 3.5 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Dispens under åberopande av detta undantag kan närmast bli aktuellt för begravningskassor. När det gäller försäkringsföreningar får undantag helt eller delvis göras från FRL om stadgarna innehåller bestämmelser som tillåter uttaxering av medlemmar och den årliga premieinkomsten från livförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande fem miljoner euro under en treårsperiod (se 1 kap. 20 § 2 FRL, jfr artikel 3.6 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet).

Dessa undantagsbestämmelser saknar motsvarighet i tidigare lagstiftning på området. De har dock viss motsvarighet i 2 § andra stycket UFL. Där stadgas att om understödsförenings verksamhet endast har ringa omfattning eller avser huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, kan Finansinspektionen medge undantag från bestämmelserna i lagen i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.

Det har tidigare konstaterats att understödsföreningar som meddelar tjänstepensionsförsäkring (tjänstepensionskassor) till följd av nu aktuell undantagsbestämmelse om tjänstepensionsverksamhet (artikel 3.3 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet, senare artikel 9.2 i Solvens II-direktivet) inte omfattas av livförsäkringsdirektiven (se prop. 2004/05:165 s. 108 med hänvisning). I sammanhanget bör särskilt betonas att detta ställningstagande emellertid inte kan tas till intäkt för att livförsäkringsdirektivens undantag om tjänstepensionsverksamhet ska anses innehålla inskränkande kriterier av den art som karaktäriserar regleringen av understödsföreningar. Som nämnts har exempelvis UFL från 1972 vid genomförandet av åtagandena i EES-avtalet den 1 januari 1994 inordnats under den gemenskapsrättsliga regleringen och inte vice versa. Sverige har givetvis inte haft något som helst inflytande över utformningen av tillämpningsområdet för den första generationens livförsäkringsdirektiv.

4.4. Allmänt om harmonisering inom EU av tjänstepensionsverksamhet

Sedan en lång tid tillbaka placeras tjänstepensionskapital i Sverige till största delen i försäkringsföretag. De andra medlemsstaterna inom EU tryggar i stället huvuddelen av tjänstepensionen i olika tjänstepensionsinstitut. I vissa av dessa länder tryggas dock – i likhet med Sverige – en del av tjänstepensionen i försäkringsföretag. Dessa företag har som nämnts varit föremål för EUreglering under en längre tid, liksom exempelvis kreditinstitut som också kan trygga tjänstepensionsutfästelser. För de fonderade tryggandeformer som inte omfattas av dessa gemenskapsreglerade kategorier har det däremot saknats en inre marknad. Tjänstepensioner tryggas följaktligen i en rad olika typer av icke EUreglerade associationsformer i medlemsstaterna, vilket innebär att tjänstepensionsmarknadernas uppbyggnad varierar avsevärt mellan de olika EU-länderna.

Det sammanlagda kapital som förvaltas på den europeiska tjänstepensionsmarknaden är betydande.6 Preliminära resultat från år 2009 indikerade att det på tjänstepensionsmarknaden fanns tillgångar till ett sammanlagt värde av 3 600 miljarder EUR, varav 2 600 miljarder i tjänstepensionsinstitut, 500 miljarder i försäkringsprodukter och 500 miljarder i andra investeringsprodukter. När det gällde privata pensionsprodukter uppgick det motsvarande värdet till sammanlagt 1 700 miljarder EUR, varav 700 i försäkring, 900 i andra produkter och 58 miljarder i tjänstepensionsinstitut.

Redan i början av 1990-talet vidtog Europeiska kommissionen en rad åtgärder för att uppnå en gemenskapsreglering på området för fonderade tryggandeformer. Kommissionen lämnade 1993 ett direktivförslag om vissa gemenskapsrättsliga regler för tjänstepensionsinstitut – ett förslag som dock återkallades av kommissionen året därpå eftersom den ansåg att ingen tillfredsställande kompromiss om detta kunde nås i rådet.

År 1999 presenterade kommissionen en handlingsplan för finansiella tjänster – Financial Services Action Plan (FSAP). Planen innehåller 42 åtgärder för att en gemensam inre marknad för

6 Uppgifterna i detta stycke har hämtats från Accompanying document to the GREEN PAPER towards adequate, sustainable and safe European pension systems, COM(2010)365 final och Survey on fully funded, technical provisions and security mechanisms in the European occupational pension sector, CEIOPS-OPSSC-01/08 Final.

finansiella tjänster ska kunna uppnås. Enligt planen skulle åtgärderna vara genomförda 2005 – en ambition som i stort sett kom att infrias.

Mot nu beskriven bakgrund uttalades inom ramen för FSAP därför att även tjänstepensionsinstituten bör omfattas av gemenskapsreglering, eftersom dessa finansiella institut anses spela en nyckelroll när det gäller att säkerställa de finansiella marknadernas integration, effektivitet och likviditet. Även på grund av den demografiska utvecklingen i Europa och att de nationella allmänna pensionssystemen som en följd av detta bedöms komma att utsättas för allt större påfrestningar, betonas att tjänstepensionerna skulle komma att få en alltmer central roll i framtiden som komplement till de lagstadgade pensionerna.

Den 3 juni 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionsdirektivet). Direktivet utgör det första steget mot en inre marknad för tjänstepensioner. Syftet med reglerna är att garantera en hög grad av trygghet för de framtida pensionärerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggörs. En överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet bedöms bidra till såväl ekonomiska som sociala framsteg. I detta ligger bl.a. att tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet möjliggör en större rörlighet för kapital inom EU (se skäl 4–7 till direktivet).

4.5. Tillämpningsområdet för tjänstepensionsverksamhet enligt tjänstepensionsdirektivet

4.5.1. Vad avses med tjänstepensionsinstitut?

Tjänstepensionsdirektivet är enligt artiklarna 1 och 2 tillämpligt på verksamhet i tjänstepensionsinstitut.

Begreppet tjänstepensionsinstitut definieras7 i artikel 6 som ett institut som, oavsett dess rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare

7 Definitionen av tjänstepensionsinstitut analyseras närmare i avsnitt 4.8.

och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller med egenföretagare i enlighet med lagstiftningen i hem- och värdmedlemsstaten, och som bedriver verksamhet som direkt föranleds av dessa.

I artikel 2.2 a–e undantas vissa institut från direktivets tillämpningsområde.8 Institut som förvaltar sociala trygghetssystem enligt vissa angivna förordningar omfattas inte av direktivet(a). Försäkringsföretag, kreditinstitut, fondföretag, värdepappersföretag och förvaltare av alternativa investeringsfonder, vilka omfattas av annan gemenskapsrättslig reglering, faller också utanför direktivets tillämpningsområde (b). Vidare ska direktivet inte tillämpas på institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen, dvs. verksamhet där det inte görs någon fondering för att säkerställa pensionerna utan där inbetalda premier eller pensionsavgifter används till att betala utgående pensioner (c). Institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte är tvingade att fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner, omfattas inte heller av direktivet (d). Sistnämnd bestämmelse infördes på initiativ av Tyskland för att det landets s.k. Unterstützungskassen uttryckligen skulle undantas. Direktivet är vidare inte tillämpligt på företag som gör bokföringsmässiga avsättningar (kontoavsättningar) för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda (e).

Tjänstepensionsinstitut som har blandad verksamhet och som förvaltar både obligatoriska pensionsplaner inom sociala trygghetssystem och icke-obligatoriska tjänstepensioner ska enligt artikel 3 omfattas av direktivet såvitt avser den del av verksamheten som avser tillhandahållande av de icke obligatoriska tjänstepensionerna. Krav på separation uppställs i sådana fall, varvid skulder och tillgångar ska hållas fullständigt åtskilda och någon möjlighet till överföring mellan de olika systemen ska inte finnas.

Artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att välja att tillämpa vissa delar av direktivet på tjänstepensionsverksamhet i försäkringsföretag som omfattas av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet. Valfriheten omfattar artiklarna 9–16 och 18–20. Dessa artiklar, som bl.a. behandlar frågor om tekniska avsättningar, skuldtäckning och investeringsregler (placeringsregler), ersätter i sådana fall artiklarna 20–26, 31 och 36 i det

8 Se även avsnitt 3.2 och 4.5.3.

konsoliderade livförsäkringsdirektivet, vilka behandlar motsvarande frågor.

I optionen enligt artikel 4 ingår dock inte tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om kapitalkrav. Kapitalkraven i den EUrättsliga livförsäkringsrörelseregleringen gäller för all verksamhet hos livförsäkringsföretag, dvs. även för tjänstepensionsverksamhet. Under den tid som konsoliderade livförsäkringsdirektivet ska tillämpas är kapitalkraven i tjänstepensionsdirektivet och i konsoliderade livförsäkringsdirektivet desamma (se artiklarna 27 och 28 i konsoliderade livförsäkringsdirektivet och artikel 17 i tjänstepensionsdirektivet). I Solvens II-direktivet införs dock en annan reglering i fråga om kapitalkrav. Den tidigare regleringen bibehålls i tjänstepensionsdirektivet (se artikel 303 i solvens IIdirektivet).

För det fall att medlemsstaten väljer att låta livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet omfattas av direktivets bestämmelser uppställs i artikel 4 krav på att alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten ska hållas fullständigt åtskilda från bolagets övriga verksamheter. De tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten ska dessutom förvaltas och hanteras skilt från den övriga verksamheten utan någon möjlighet till överföring. Däremot uppställer direktivet inget uttryckligt krav om att tjänstepensionsverksamheten ska drivas i en egen separat juridisk person. Direktivet kan tolkas som att det heller inte finns något krav på att bolagen ska hålla separata kapitalbaser för de olika verksamheterna, eller några regler i övrigt som syftar till hur separationen ska gå till.

Om en medlemsstat väljer att tillämpa direktivet på livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet uppställer direktivet i nyssnämnda artikel vidare som krav att den myndighet som ansvarar för tillsynen av livförsäkringsbolagen som en del i fullgörandet av sin tillsynsverksamhet kontrollerar att tjänstepensionsverksamheten hålls strikt åtskild från den övriga livförsäkringsverksamheten.

4.5.2. Vad avses med tjänstepensionsförmåner?

I tjänstepensionsdirektivet ges ingen definition av begreppet tjänstepension. Av artiklarna 6 a och 7 framgår dock att det ska vara fråga om pensionsförmåner som har samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som

slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller med egenföretagare i vissa fall.

Vad gäller egenföretagare anges att avtalet ska vara ”i enlighet med lagstiftningen i hem- och värdmedlemsstaten”. Detta utvecklas närmare i direktivets skäl 10. Där sägs bl.a. att de nationella reglerna för egenföretagares engagemang i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt, och att egenföretagare i vissa medlemsstater inte kan bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som framgår av social- och arbetsmarknadslagstiftningen, är uppfyllda.

Vidare ska det, enligt artikel 6 d, vara fråga om förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas utgörs dessa förmåner i regel av livslånga utbetalningar. Förmånerna kan dock också vara utbetalningar under viss tid eller ett engångsbelopp.

Enligt artikel 9.2 får medlemsstaten också föreskriva att täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalda belopp erbjuds medlemmarna som kompletterande förmåner, om arbetsgivarna och arbetstagarna kommer överens om detta.

4.5.3. Närmare om undantaget för försäkringsföretag

Bedömning: Tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av försäk-

ringsföretag är undantagen från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde.

Skälen för bedömningen: Som nämnts spelar tjänstepensions-

instituten en nyckelroll när det gäller att säkerställa de finansiella marknadernas integration, effektivitet och likviditet. Syftet med tjänstepensionsdirektivet är således att införa gemenskapsrättsliga regler för tjänstepensionsinstituts tjänstepensionsverksamhet för att ge dessa institut möjlighet att fullt ut utnyttja den inre mark-

nadens fördelar. Direktivet utgör det första steget mot en inre marknad för tjänstepensioner. Avsikten är även att reglerna ska garantera en hög grad av trygghet för de framtida pensionärerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggörs. En överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet bedöms bidra till såväl ekonomiska som sociala framsteg. I detta ligger bl.a. att tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet möjliggör en större rörlighet för kapital inom EU (se skäl 4–7 till direktivet).

Tjänstepensionsdirektivet avser vidare att reglera sådana institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner, men som inte omfattas av annan EU-rättslig reglering (se skäl 4). I artikel 2.2 anges vilka institut som undantas från direktivets tillämpningsområde. Bland de undantagna instituten finns de som omfattas av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (se artikel 2.2 b och skäl 12). På grund av en särskild hänvisningsbestämmelse i Solvens II-direktivet kommer de institut som i framtiden omfattas av Solvens II-direktivet att vara uteslutna från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (se artikel 310 i Solvens II-direktivet). För att skapa konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsverksamhet som bedrivs i tjänstepensionsinstitut och den tjänstepensionsverksamhet som bedrivs i livförsäkringsföretag finns tidigare nämnd option för medlemsstaterna att tillämpa vissa regler i tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se artikel 4 och skäl 12).

Sammanfattningsvis leder allt vad som nu sagts till den klara slutsatsen att tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av försäkringsföretag är undantagen från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde.

Det bör avslutningsvis betonas att samma bedömning görs av Europeiska kommissionen i skrivelsen till Finansdepartementet om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet (se avsnitt 4.2.3). I skrivelsen talas om ”direktivvalsregler” (avgränsningsregler) och där sägs kategoriskt att artikel 2.2 b i tjänstepensionsdirektivet inte ska tillämpas på institut som omfattas av Solvens II-direktivet. Sistnämnd artikel i tjänstepensionsdirektivet innebär således – enligt kommissionen – att försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet är undantagen från det direktivets tillämpningsområde.

4.6. Översiktligt om genomförandet av tjänstepensionsdirektivet inom EES

När det gäller anordnandet av tjänstepension finns det stora variationer inom EES (se närmare i avsnitt 4.7). Det kan t.ex. noteras att tjänstepensionerna i bl.a. Storbritannien, Irland och Nederländerna till stor del tryggas genom pensionsfonder som är en form av särskilt reglerade institut avsedda att trygga ofta förmånsbaserade pensionslösningar, och att tryggandet av tjänstepensioner i Tyskland till en betydande del sker genom skuldföring i egen balansräkning. Det kan vidare noteras att tjänstepension mätt som andel av BNP är störst i Danmark, Nederländerna, Island, Storbritannien, Finland, Sverige och Irland. Mätt i tillgångar är tjänstepensionsmarknaden i Storbritannien överlägset störst, följt av Nederländerna och Tyskland. Det svenska systemet för tjänstepensioner skiljer sig från systemen i de flesta andra länder, eftersom arbetsgivarens utfästelser i Sverige till största delen tryggas genom försäkringar i stället för av pensionsfonder.9

I den sammanställning från Europeiska kommissionen som det refereras till ovan framgår att EES-länderna associationsrättsligt tryggar huvuddelen av tjänstepensionen enligt tjänstepensionsdirektivet i olika tjänstepensionsinstitut, företrädesvis av ömsesidig karaktär. I vissa länder tryggas emellertid en viss del av denna enligt livförsäkringsdirektiven i försäkringsföretag med olika associationsrättslig form. Som nämnts är tjänstepensionsdirektivet inte tillämpligt på institut som omfattas av Solvens II-direktivet (se artikel 2.2 b i förstnämnt direktiv). Det sätt på vilket tjänstepensionen tryggas i de olika länderna har i huvudsak historiska skäl.

Enligt Solvens II-direktivet krävs auktorisation för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av direktivet (se artikel 14.1).10 Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av företagsformerna i bilaga III. Ett försäkringsföretag är ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14 (se artikel 13.1).

9 Accompanying document to the Green Paper towards adequate, sustainable and safe European pension systems (COM [2010] 365 final s. 11–34). 10 När det gäller tillämpningsområdet för försäkringsverksamhet enligt EU-direktiv, se avsnitt 4.2.

I Solvens II-utredningens betänkande (SOU 2011:68 s. 99) och i Finansdepartementets tjänstepensionspromemoria (s. 13) diskuteras kring frågan om försäkringsföretag kan tillåtas att verka under tjänstepensionsdirektivet (utan att tillämpa optionen i artikel 4 i sistnämnt direktiv). I det sammanhanget nämns Belgien, Tyskland och Luxemburg.

I nyss nämnda länder kan ömsesidiga försäkringsbolag – enligt sammanställningen – tillhandahålla tjänstepension baserat på antingen livförsäkringsdirektiven eller tjänstepensionsdirektivet. Dessa ömsesidiga försäkringsbolag är emellertid att anse som försäkringsföretag i direktivens mening endast när när man – i enskilda fall – har valt företagsformen ”ömsesidigt försäkringsbolag” i bilaga III till Solvens II-direktivet för tjänstepensionsverksamhet som omfattas av auktorisation enligt det direktivet. Om tjänstepensionsverksamheten omfattas av tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde och samtidigt är undantagen från Solvens IIdirektivets tillämpningsområde enligt artikel 9.2, är det möjligt i dessa länder att trygga tjänstepensionen enligt tjänstepensionsdirektivet i ett ömsesidigt försäkringsbolag. I det sammanhanget är det ömsesidiga försäkringsbolaget ett ”försäkringsföretag” endast i formell, associationsrättslig mening, men däremot inte enligt tjänstepensionsdirektivet.

4.7. Närmare om genomförandet av tjänstepensionsdirektivet i vissa EES-länder

Inledning

Nedanstående sammanställning avser att ge en bild av hur tjänstepensionsdirektivet har genomförts i olika medlemsländer. Jämförelsen omfattar vilka typer av institut eller associationsformer som omfattas av direktivet (tjänstepensionsinstitut) och hur de skiljer sig åt i olika avseenden, såväl vid jämförelse mellan länder som i jämförelse med andra typer av institut (framför allt försäkringsföretag) som inte omfattas av direktivet, men som också tillhandahåller tjänstepensioner.

Val av länder

De fem länder som jämförelsen omfattar är Belgien (BE), Tyskland (DE), Nederländerna (NL), Norge (NO) och Storbritannien (UK). Dessa länder utgör fem av de åtta största inom EES – i sammanlagda tillgångar per land räknat – för institut där tjänstepensionsdirektivet tillämpas. Dessa länder representerar olika varianter av tillämpningar av direktivet och har valts för att ge en representativ bild av detta11.

Ytterligare en variant är tillämpandet av optionen i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet som innebär att utvalda delar av direktivet kan tillämpas på tjänstepensionsförmåner som tillhandahålls av livförsäkringsföretag, under förutsättning att verksamheten separeras från övrig verksamhet i företaget. En sådan tillämpning av direktivet är utmärkande för Sverige (SE). SE, Frankrike (FR) och Slovenien har valt att tillämpa optionen. I SE är tillämpningen av optionen obligatorisk för all tjänstepension i livförsäkringsföretag, medan livförsäkringsföretagen i FR kan välja om de vill tillämpa optionen. Endast en mycket liten del av livförsäkringsföretagen i FR som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har dock valt att tillämpa denna. Övriga tjänstepensionsförmåner i livförsäkringsföretag i FR lyder för närvarande under det konsoliderade livförsäkringsdirektivet och kommer sannolikt från 2016 att omfattas av Solvens II-direktivet. I övrigt tillämpas inte tjänstepensionsdirektivet i FR, vilket innebär att i stort sett alla tjänstepensionsförmåner tillhandahålls av livförsäkringsföretag. SE representerar således den helt överväldigande delen av alla tjänstepensionsmedel inom EU som lyder under optionen enligt artikel 4 i direktivet12.

11 Som källor till redogörelsen har använts data från Finansinspektionen, Eiopa Database for pensions, Eiopa BoS 13/124 Report on QIS on IORPs, Ceiops OPSSC 01/08 Survey on fully funded, technical provisions and security mechanisms in the European occupational pension sector. Ceiops OP-03-08 Initial Review of key aspects of the IORP directive. Kompletterande frågor har ställts till tillsynsmyndigheterna i några länder. Data om tillgångar och försäkringstekniska skulder är inte exakt jämförbara, t.ex kan tillgångar vara uttryckta i marknadsvärden eller anskaffningsvärden och försäkringstekniska skulder beräknade med olika antaganden om diskonteringsränta, dödlighet m.m. Storleksordningen bör dock vara representativ. 12 Även SE tillhör de åtta största inom EES – i sammanlagda tillgångar per land räknat – för institut där tjänstepensionsdirektivet tillämpas.

Belgien

I Belgien (BE) tillhandhålls tjänstepensionsförmåner till uppskattningsvis 75 procent av försäkringsbolag och 25 procent av 219 tjänstepensionsinstitut, IBP (Institutions de Retraite Professionelle IRP/Instelling voor Bedrijftspensioenvooerziening). Ett nytt särskilt institut (associationsrättsligt), OFP (Organisme de Financement de Pensions/Organsime voor de Financiering van Pensioenen/ Organisation for Financing Pensions) infördes 2007 i samband med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet. BE har i och för sig antagit optionen i artikel 4 i direktivet, men hitintills valt att inte utnyttja den. Tjänstepensionsinstituten är inte vinstutdelande.

Tjänstepensionsinstituten är heterogena med små eller mycket små institut – 42 med färre än 100 medlemmar, 85 med enbart en arbetsgivare. De tio största instituten står för 50 procent av de förvaltade tillgångarna. Gränsöverskridande verksamhet bedrivs av tio institut. Förmånsbestämda och avgiftsbestämda förmåner förekommer – 115 institut har enbart förmånsbestämda pensioner.

Lagstadgat arbetsgivaransvar förekommer, då en arbetsgivare är skyldig att finansiera underskott vid avslutad anställning. Detta gäller även för försäkringsbolag som tillhandahåller tjänstepension, men inte institut för egenanställda. För avgiftsbestämda tjänstepensionsförmåner med garanti är arbetsgivare skyldiga att garantera en avkastning på 3,25 procent på arbetsgivarens inbetalade medel (3,75 procent på arbetstagares inbetalade medel minskat med avdrag på högst 5 procent för kostnader). Garantin gäller enbart vid avslutad anställning (pension eller annan anledning). Denna garanti är knuten till arbetsgivaren och inte till institutet som hanterar förmånen, oavsett om det är ett tjänstepensionsinstitut eller ett försäkringsföretag. För förmånsbestämda pensioner gäller garanti för den utfästa förmånen.

Inga tjänstepensionsinstitut (gäller inte institut som tillhandahåller pensioner för egenanställda) i BE har för närvarande solvenskrav enligt Solvens I-regelverket, eftersom de inte självständigt svarar för pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som självständigt tillhandahåller dödsfallsrisk och invaliditetsrisk eller förmåner för egenanställda har dock ett slags faktorbaserat solvenskrav.

De flesta institut tillämpar förväntad avkastning som diskonteringsränta. Beräkning av pensionsförmåner, ska enligt lag göras på två nivåer – en kortsiktig och en långsiktig – där det i den

långsiktiga nivån ska beaktas oförmånliga avvikelser när det gäller ekonomiska antaganden.

Om tillgångarna (som är marknadsvärderade) inte täcker skulderna beräknade för den kortsiktiga nivån (och eventuella solvenskrav) ska tjänstepensionsinstitutet föreslå en finansiell rekonstruktionsplan som åtgärdar den uppkomna situationen omedelbart (vanligen inom ett år). Täcker tillgångarna inte skulderna beräknade för den långsiktiga nivån (och eventuella solvenskrav) ska situationen åtgärdas inom en längre period (vanligen 5 år). I båda situationerna ska en rekonstruktionsplan omedelbart ges in till tillsynsmyndigheten och måste godkännas av denna.

Stresstest av tjänstepensionsinstituten görs årligen för sektorn, med individuella test för de största instituten.

Avsättningar i balansräkning har varit möjliga till och med 31 december 2012, men enbart för företagsledare.

Tyskland

I Tyskland (DE) finns två typer av tjänstepensionsinstitut, pensionskassor och pensionsfonder. De kan ha olika associationsform. För

pensionskassor gäller Aktiengesellschaft (joint-stock company),

versicherungsverein auf gegenseitigkeit (mutual insurance association), körperschaft des öffentligen rechts (corporation under public law) eller anstalt der öffentlichen rechts (institution under public law). För pensionsfonder gäller Aktiengesellschaft (jointstock company) eller pensionsfondsverein auf gegenseitkeit (mutual pension fund association).

Det finns 150 pensionskassor och 30 pensionsfonder. Pensionskassorna står för 23 procent av tjänstepensionerna, och pensionsfonderna för 5 procent. Tjänstepensionsförmåner finns även som reserver i balansräkningen, 52 procent och i livförsäkringsbolag 11 procent. DE tillämpar inte optionen i Art 4 och inte heller undantaget för små institut. Gränsöverskridande verksamhet förekommer hos tre institut. Vinstutdelande institut finns, som dotterbolag till försäkringsbolag.

Enbart förmånsbestämda tjänstepensionsförmåner är tillåtna i DE. Det förekommer dock avgiftsbestämda förmåner med kapitalgaranti under uppbyggnadsfasen. Slutligt arbetsgivaransvar är före-

skrivet i lag och kan förekomma som ökad uttaxering, garantier från eller fordringar på arbetsgivaren.

Både kassor och fonder har solvenskrav enligt Solvens I-regelverket. Beräkningen av kraven skiljer sig åt, pensionskassorna tillämpar bokförda värden och en fast diskonteringsränta med säkerhetsmarginal. Pensionsfonderna tillämpar marknadsvärden för tillgångar och diskonterar förmåner med en ränta baserad på förväntad avkastning (i allmänhet högre än den ränta som tillämpas av kassorna). Pensionskassorna måste alltid vara fullt fonderade.

För pensionsfonder som är underfonderade med mer än 10 procent, gäller att situationen måste åtgärdas omedelbart. Underskott med mindre än 10 procent kan få godkända rekonstruktionsplaner av tillsynsmyndigheten med upp till 10 års frist för att rätta till situationen. Pensionsfonderna omfattas av PSVaG, det tyska ömsesidiga kreditförsäkringsbolag som garanterar förmånerna fullt ut om arbetsgivaren går i konkurs.

Stresstest görs årsvis på pensionskassorna.

Nederländerna

Tjänstepensionsinstitut i Nederländerna (NL) – pensioenfonds (pension funds) – är nästan uteslutande stichings (foundations) även om olika legala former är tillåtna. De kan vara bransch-, företags-, eller yrkesanknutna. Det totala kapitalet i de 550 fonderna är mycket stort, och representerar 97 procent av tjänstepensionerna. Tjänstepensioner tillhandahålls även av försäkringsföretag (3 procent). NL utnyttjar inte optionen i Artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet och inte heller undantaget för små institut. Inga institut har gränsöverskridande verksamhet. Ett fåtal nybildade institut med enbart fondförsäkring är vinstutdelande.

Både förmånsbestämda och avgiftsbestämda pensioner förekommer. Ett finansieringsavtal ska definiera arbetsgivarens ansvar för av pensionsplanens åtaganden. Explicit arbetsgivaransvar utöver skyldighet att betala premier ingår endast i ett fåtal finansieringsavtal.

NL har infört solvenskrav liknande Solvens II-regelverket. Diskonteringsräntan är en riskfri ränta med en s.k. Ultimate Forward Rate. Solvenskraven bygger på ett 97,5 procent konfidensintervall

(99,5 procent i Solvens II-regelverket) och ett minimikapitalkrav som i Solvens II. Tillgångar marknadsvärderas. När solvenskraven inte uppfylls, ska en långsiktig rekonstruktionsplan presenteras för tillsynsmyndigheten med en maximal löptid på 15 år. Om institutet inte uppfyller minimikapitalkraven är den maximala löptden tre år. Lagen (Pensions Act) tillåter reduktion av förmåner som en sista utväg, när alla andra möjligheter uttömts.

NL har inte någon formell stresstest, men en kontinuitetsanalys – en framåtriktad studie som ska visa institutets förmåga att överleva på lång sikt – ska presenteras minst vart tredje år.

Reserver i balansräkning eller kreditförsäkring/PPS förekommer inte.

Norge

Tjänstepensionsdirektivet tillämpas i Norge på 88 pensionskasser (pension funds) som tillhandahåller enbart förmånsbestämda pensionsförmåner för privata respektive kommunanställdas tjänstepensioner (41 procent). Pensionskassorna är särskilda juridiska enheter med självständigt ansvar för pensionsförmåner. Med ett undantag tillhandahåller de norska kassorna pensionsförmåner för en enskild arbetsgivare. Motsvarande förmåner tillhandahålls även av livförsäkringsföretag (59 procent) och regleringen är för närvarande jämförbar, delvis eftersom pensionkassorna konkurrerar direkt med försäkringsföretag inom segmentet förmånsbestämda pensioner. Inga undantag från tjänstepensionsdirektivet tillämpas. Endast ett institut bedriver gränsöverskridande verksamhet. Vinstutdelande institut förkommer inte.

För närvarande finns inga bindande överenskommelser om arbetsgivaransvar. Solvenskrav enligt Solvens I-regelverket och Basel I-regelverket tillämpas. Diskonteringsränta är den garanterade räntan enligt kontraktet, för närvarande mellan 2,5– 3,7 procent. Tillgångar marknadsvärderas. Pensionskassorna ska vara fullt fonderade, inklusive kapitalkrav vid varje tidpunkt.

Stresstester genomförs varje halvår – per kvartal för stora institut. Två test genomförs, ett förebyggande test för det nuvarande solvenskravet och ett förenklat Solvens II-test för att förbereda för kommande reglering.

Reserver i balansräkning eller kreditförsäkring/PPS förekommer inte.

Storbritannien

Tjänstepensionsinstituten i Storbritannien (UK) utgörs av 52 000 s.k. trusts/stiftelser med styrelser ansvariga för administration, investeringar och arbetsgivarnas premiebetalningar. Stiftelserna omfattar 75 procent av tjänstepensionsmedlen, resterande 25 procent finns i försäkringsbolag. UK tillämpar inte optionen i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet. Däremot är stiftelser med färre än 13 medlemmar undantagna från tillämpning av direktivet och stiftelser med 14–99 medlemmar är delvis undantagna. 28 stiftelser har gränsöverskridande verksamhet. Vinstutdelande tjänstepensionsinstitut förekommer normalt inte (förutsätter att detta anges i stadgarna).

Såväl förmånsbaserade som avgiftsbaserade förmåner förekommer. Arbetsgivaren har enligt lag ett slutligt ansvar för alla förmånsbestämda pensioner. Värdesäkring av förmånsbestämda pensioner är i många fall obligatorisk enligt lag.

Stiftelsernas tillgångar ska minst uppgå till utfästa förmåner diskonterade med förväntad avkastning på tillgångarna. I de fall tillgångarna inte uppfyller nu nämnt krav, ska en finansiell rekonstruktionsplan upprättas som säkerställer att detta åtgärdas, så snart som det är möjligt för arbetsgivaren att åstadkomma detta. Medianen för rekonstruktionsplaner är åtta år. Stiftelserna med förmånsbestämda pensioner kan omfattas av garantier från PPF (Pension Protection Fund) i det fall arbetsgivaren gått i konkurs och tillgångarna inte täcker förmånerna. Nivån på garantin kan vara lägre än utlovad full pension.

Stresstest genomförs minst vart tredje år för det förmånsbestämda systemet, och inkluderar arbetsgivarnas ”motståndskraft”.

Sammanfattande jämförelse

Tre av fem länder, DE, UK och NL, har mer tjänstepensionsförmåner i tjänstepensionsinstitut än i försäkringsföretag. Inget av de fem länderna tillämpar optionen i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet, vilket innebär att tjänstepensionsförmånerna i försäkringsföretagen för närvarande regleras av det konsoliderade livförsäkringsdirektivet och från 2016 av Solvens II-direktivet.

Associationsformer och solvenssystem eller regler om fondering varierar mellan länderna. Med mindre avvikelser tillämpas solvenskrav enligt Solven I-regelverket i de fall då tjänstepensionsinstituten har ett självständigt ansvar, oberoende av arbetsgivare, i enligt med tjänstepensionsdirektivet.

Pensionskassor, liknande de svenska, med ett eget ansvar för förmåner finns i NO. Det finns ingen lagstiftning om slutligt arbetsgivaransvar och heller inga bindande överenskommelser om något sådant. Solvens I-krav (och Basel I-regler) gäller för solvens och utöver detta genomförs stresstest halvårs- eller kvartalsvis.

Pensionsfonderna i NL kan ha olika associationsformer, men utgörs huvudsakligen av stiftelser med ett självständigt ansvar för förmåner om inte annat avtalats med arbetsgivare i finansieringsavtal. NL tillämpar ett Solvens II-liknande riskbaserat solvenssystem med två solvenskrav, ett minimikapitalkrav och ett riskbaserat solvenskapitalkrav med stresstest. I jämförelse med Solvens II-regelverket används en lägre sannolikhet för att ett oförmånligt utfall ska kunna inträffa (2,5 procent mot 0,5 procent). Motiveringen till detta är lagstiftning om möjligheten att sänka förmåner – en möjlighet som dock kräver tillstånd. Långa löptider för rekonstruktionsplaner är möjliga.

Pensionskassorna och pensionsfonderna i DE kan ha olika associationsformer. Lagstadgat arbetsgivaransvar finns, men är sekundärt i förhållande till institutets ansvar för vinstutdelande associationsformer. Oavsett lagstadgat slutligt arbetsgivaransvar, finns solvensregler för såväl pensionskassor som fonder. Reglerna för tillämpning av rekonstruktionsplaner är mindre strikta vid mindre avvikelser från solvenskraven. Detta gäller framför allt för pensionsfonder där arbetsgivaransvaret är försäkrat i PSVaG (ömsesidigt kreditförsäkringsbolag).

BE har en särskild lagstiftning för tjänstepensionsinstitut och

lagstadgat arbetsgivaransvar i de fall förmånerna omfattar en garanti. Solvenskrav förekommer enbart i de fall tjänstepensionsinstituten har ett självständigt ansvar för försäkringsrisker eller pensionsförmåner för egenföretagare. Rekonstruktionsplaner finns på lång- respektive kortsiktig nivå för hur skulderna beräknas. Någon kreditförsäkring eller pensionsgaranti för arbetsgivaransvaret finns inte.

UK:s tjänstepensionsinstitut utgörs uteslutande av stiftelser där

arbetsgivaren har ett lagstadgat ansvaret för förmånsbestämda pensioner. Inga solvenskrav finns, däremot regler för full

fondering. Långa rekonstruktionsplaner är vanligt förekommande. Det lagstadgade arbetsgivaransvaret i UK är försäkrat i PPF (Pension Protection Fund).

Skillnader i regler för diskonteringsräntor och andra antaganden innebär att solvens- och fonderingsregler slår olika hårt i olika länder, liksom olika antaganden i stresstest. En illustration av detta och effekter av ett harmoniserat regelverk presenteras i rapporten från Eiopas QIS on IORPs från 2013.

Förmånsbestämda och avgiftsbestämda pensioner förekommer i alla länder utom DE och NO. I DE är i princip avgiftsbestämda tjänstepensionsförmåner inte tillåtna, men avgiftsbestämda varianter förekommer under uppbyggnadsfasen, däremot förekommer inte rena fondförsäkringar. I NO tillhandahåller tjänstepensionskassorna enbart förmånsbestämda pensioner.

Enbart DE och NL (fondförsäkring) har vinstutdelande institut.

4.8. Tillämpningsområdet för tjänstepensionsverksamhet i Sverige i dag

Allmänt om svenska förhållanden

Strukturen på den svenska tjänstepensionsmarknaden är i hög grad beroende av bestämmelserna om skattemässig avdragsrätt för tryggande av pensionsutfästelse. Tjänstepension kan således tryggas på tre skatterättsligt avdragsgilla sätt: genom betalning av premier för en tjänstepensionsförsäkring, avsättning till en pensionsstiftelse och avsättningar i arbetsgivarens egen balansräkning (se 28 kap. 3 § inkomstskattelagen [1999:1229]).

Tryggande av tjänstepension genom betalning av premier för en tjänstepensionsförsäkring är den vanligaste tryggandeformen. I de flesta fall betalas premierna till ett försäkringsföretag som har tillstånd enligt FRL. I övriga fall betalas premierna till en tjänstepensionskassa. En sådan kassa är en understödsförening som inte får driva affärsmässig försäkringsrörelse. Den tillhandahåller försäkringar till en viss bestämd krets personer, såsom anställda i ett visst företag eller personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller bransch. Tjänstepensionskassorna har tidigare tillämpat UFL. Den lagen upphävdes dock vid ikraftträdandet av FRL den 1 april 2011. De understödsföreningar som var registrerade vid den tidpunkten får fortsätta att driva sin verksamhet enligt UFL till utgången av år

2014. De föreningar som då inte har ansökt om tillstånd att driva verksamhet enligt FRL ska träda i likvidation. Tryggande genom avsättning till en pensionsstiftelse eller i arbetsgivarens balansräkning regleras i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen).

Tillämpningsområdet för tjänstepensionsdirektivet

I propositionen om nya regler för tjänstepensionsinstitut gjordes bedömningen att tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser omfattas av tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2004/05:165 s. 107). I skälen till denna bedömning resonerades allmänt kring vilka svenska institut och verksamhetsformer som skulle anses omfattas av direktivet. Där sägs i huvudsak följande (se s. 107–119).

Livförsäkringsbolag hör till de redan gemenskapsreglerade

instituten som undantas från tjänstepensionsdirektivet enligt artikel 2.2 b. Det föreslås dock att Sverige – med stöd av artikel 4 – ska tillämpa vissa delar av tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet (se beskrivningen i avsnitt 4.4.2).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av det konsoliderade liv-

försäkringsdirektivet eller av något av de andra direktiv som anges i artikel 2.2 b. Dessa kassor är närmast att likna vid ekonomiska föreningar som bedriver försäkringsverksamhet. De är externt inrättade, dvs. från arbetsgivaren fristående, juridiska personer med uppgift att förvalta de premier som en arbetsgivare enligt avtal härom erlägger i syfte att trygga och tillhandahålla tjänstepension. Tjänstepensionsdirektivet är därmed direkt tillämpligt på tjänstepensionskassornas verksamhet.

Kontotryggande – dvs. företag som tryggar sina pensions-

åtaganden genom bokföringsmässiga avsättningar – är undantagna från direktivets tillämpningsområde enligt artikel 2.2 e. Denna tryggandeform omfattas således inte av direktivets regler för svensk del.

Pensionsstiftelser – en arbetsgivare kan även välja att göra

avsättningar av pensionsmedel till en pensionsstiftelse för att därigenom trygga sina pensionsutfästelser till de anställda eller deras efterlevande. En sådan stiftelse är en egen juridisk person och således i den bemärkelsen fristående från arbetsgivaren. I dessa fall är det dock, till skillnad från vad som gäller vid tjänste-

pensionsförsäkring, alltid arbetsgivaren som svarar för själva utfästelsen om pension och stiftelsen innehåller inte någon skuldpost som svarar mot pensionsutfästelsen. Förmögenheten i stiftelsen kan i stället jämställas med en säkerhet eller en pant för arbetsgivarens pensionsutfästelse för det fall att arbetsgivaren kommer på obestånd. I linje med detta är det arbetsgivaren som också ansvarar för värderingen av pensionsåtagandena liksom för utbetalningen av pensionsförmånerna. Arbetsgivaren kan därefter få gottgörelse ur överskott på stiftelsens kapital, beräknat på visst sätt.

Eftersom stiftelsealternativet inte innehåller något försäkringsinslag skiljer sig dess verksamhet väsentligt från den i en tjänstepensionskassa. Stiftelsens uppgift är endast att förvalta det kapital som arbetsgivaren avsätter till stiftelsen och säkerställa att arbetsgivarens pensionsutfästelser därmed kan uppfyllas, och den tillhandahåller följaktligen i den bemärkelsen inte själv pensionsförmåner.

Huruvida pensionsstiftelserna ska anses omfattas av tjänstepensionsdirektivet får sökas utifrån direktivets syften. Under rådsförhandlingarna av direktivet förde Sverige upprepade diskussioner med EU-kommissionen om de svenska pensionstiftelsernas särdrag och hur dessa förhöll sig till syftena med direktivet. En del av förklaringen till den då mer sökande inställningen från Sveriges sida kunde hänföras till den dåvarande, ännu icke juristlingvistgranskade svenska översättningen av kommissionens ursprungliga direktivförslag. Av denna översättning framgick av artikel 6 a att med tjänstepensionsinstitut eller institut avsågs ”ett institut som förvaltar fondmedel och som är etablerat oberoende av något uppdragsgivande företag eller någon branschorganisation i uteslutande syfte att tillhandahålla pensionsförmåner...”. Den formuleringen kunde leda tanken till att ett institut, för att omfattas av direktivet, självt måste tillhandahålla (dvs. betala ut) förmånerna. Detta var emellertid inte kommissionens avsikt med bestämmelsen.

Som tidigare konstaterats syftar tjänstepensionsdirektivet till att reglera den ”rest” av finansiella institut som agerar på tjänstepensionsmarknaden och som ännu inte omfattas av gemenskapsregler. Vidare är avsikten med direktivet att möjliggöra en effektiv förvaltning av kapital som fonderats för tryggande av tjänstepension, samtidigt som de framtida pensionärerna tillförsäkras en hög grad av trygghet.

Vem som däremot tillhandahåller förmånerna – själva institutet, arbetsgivaren eller någon annan – har däremot ingen betydelse. Om så vore fallet skulle medlemsstater som inte önskar tillämpa direktivet på vissa segment av sin tjänstepensionsmarknad kunna ändra sin nationella lagstiftning så att ansvaret för att tillhandahålla förmånerna flyttas från ett institut som annars skulle ha träffats av direktivets definition till någon annan fysisk eller juridisk person, och därmed åstadkomma att förstnämnda institutstyp utesluts från direktivets tillämpningsområde. En sådan ordning skulle uppenbarligen motverka de nyssnämnda syftena med direktivet.

Den aktuella bestämmelsen i direktivet – artikel 6 a – måste således uppfattas så att, vilket numera också framgår av den justerade svenska översättningen, institutet ska förvalta medel

utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner (jfr ”for the

purpose of providing retirement benefits” i den engelska språkversionen av direktivet). Inte heller kan stiftelsens karaktär av pant för arbetsgivarens pensionsutfästelse eller ens avsaknaden av krav på ”full fondering” av utfästelserna anses tala emot att de omfattas av direktivet. Stiftelserna är som nämnts en säkerhet för arbetsgivarens pensionsutfästelse för det fall att arbetsgivaren kommer på obestånd. Deras medel är därigenom öronmärkta för att täcka pensionsutbetalningar och det skulle framstå som märkligt om förmånstagarna i dessa fall skulle anses mindre skyddsvärda än om pensionsmedel förvaltades för deras räkning i exempelvis en tjänstepensionskassa.

Sammanfattningsvis konstaterades att även pensionsstiftelserna enligt direktivets ordalydelse och bakomliggande syften är att beteckna som ett tjänstepensionsinstitut eftersom arbetsgivaren genom att göra avsättningar till en pensionsstiftelse fonderar medel i en egen separat juridisk person utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepension. Det görs dock undantag för mindre pensionsstiftelser.

Stiftelsernas karaktär av pant utan egna åtaganden föranleder dock särskilda bedömningar beträffande bl.a. direktivets bestämmelser om tekniska avsättningar, skuldtäckning och kapitalkrav jämfört med vad som är fallet för övriga svenska tjänstepensionsinstitut.

Vissa sociala trygghetssystem – den typ av institut som beskrivs i

artikel 3, dvs. institut som förvaltar pensionsplaner inom såväl sociala trygghetssystem som icke-obligatoriska planer, förekommer inte i Sverige. Bestämmelserna i den artikeln blir därför inte

relevant för svensk del. Det svenska socialförsäkringssystemet, där fonderade medel återfinns inom premiepensionssystemet och i de allmänna pensionsfonderna (AP-fonderna), undantas genom artikel 2.2 a.

4.9. Förhållandet mellan direktiven

Bedömning: Tjänstepensionsdirektivet är en reglering för tjänste-

pensionsverksamhet som bedrivs av andra organisationer än försäkringsföretag.

Tjänstepensionsverksamheten ska vara

begränsad till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner, inbegripet verksamheter som föranleds av dessa.

Solvens II-direktivet är en reglering för försäkringsverksamhet

som bedrivs av försäkringsföretag. Inom ramen för försäk-

ringsverksamheten kan ett försäkringsföretag bl.a. meddela tjänstepensionsförsäkringar, dvs. bedriva försäkringsverksamhet som avser tjänstepension.

Skälen för bedömningen: Inledningsvis är det viktigt att erinra om

utredningens tidigare gjorda bedömning att tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av andra organisationer än försäkringsföretag är undantagen från Solvens II-direktivets tillämpningsområde (se avsnitt 4.2.3) och att tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av försäkringsföretag är undantagen från tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde (se avsnitt 4.5.3). Bedömningarna grundas på att EU-regleringen av finansmarknaderna har skett stegvis. Vid införandet av den EU-gemensamma försäkringsregleringen undantogs tjänstepensions-verksamhet som bedrivs av andra än försäkringsföretag, och införandet av tjänstepensionsdirektivet innebar det första steget mot en EUgemensam reglering av tjänstepensionsmarknaden.

När det gäller tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde får detta ställningstagande till konsekvens att det inte får anses föreligga någon grundläggande associationsrättslig eller näringsrättslig begränsning till följd av innehållet i ”direktivvalsreglerna” (avgränsningsreglerna – se artikel 9.2 i Solvens II-direktivet och artikel 2.2 b i tjänstepensionsdirektivet). Tjänstepensionsdirektivet får således anses vara en institutsreglering för tjänste-

pensionsverksamhet utan annan övergripande ”restriktion” än den nu nämnda.

Mot denna bakgrund och för att tydligt markera den grundläggande skillnaden mellan å den ena sidan tjänstepensionsinstituten och deras verksamhet (som lyder under tjänstepensionsdirektivet) och å den andra sidan försäkringsföretagen och deras verksamhet (som lyder under Solvens II-direktivet) bör tjänstepensionsinstitutens verksamhet benämnas tjänstepen-

sionsrörelse, medan försäkringsföretagens tjänstepensions-

verksamhet benämnas försäkringsrörelse som avser tjänstepension. För att markera skillnaden mellan pensionsstiftelser – som inte ska omfattas av den nya regleringen13– och andra former av tjänstepensionsinstitut (t.ex. institut som motsvarar dagens understödsföreningar i form av tjänstepensionskassor) bör de former som nu ska regleras benämnas tjänstepensionsföretag.

13 Se avsnitt 3.

5. Utgångspunkter för den nya regleringen

5.1. Behovet av ny reglering

Bedömning: Det behöver införas en ny och modern reglering

för svenska tjänstepensionsinstitut, baserad på bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet.

Skälen för bedömningen: Som framgått i avsnitt 3.2 innebär

tjänstepensionsdirektivet krav på nationell reglering av ”tjänstepensionsinstitut” och deras verksamhet. Av tjänstepensionsdirektivet framgår det att tjänstepensionsinstitut kan ha olika former, och att en form av tjänstepensionsinstitut är sådana institut som står risk i den meningen att institutet gentemot tjänstepensionstecknare och ersättningsberättigade står för åtaganden som avser risker kopplade till dödsfall, invaliditet, lång levnad, avkastning eller förmånsnivå. Det ursprungliga svenska genomförandet1av direktivet (se prop. 2004/2005:165) innebär att understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension (tjänstepensionskassor) har reglerats som den form av tjänstepensionsinstitut som står risk, medan pensionsstiftelser2 har reglerats som en form av tjänstepensionsinstitut som inte står risk. Reglerna för de olika formerna av svenska tjänstepensionsinstitut trädde i kraft den 1 januari 2006.

Den 1 april 2011 infördes en ny försäkringsrörelselag (2010:2043, FRL). Vid ikraftträdandet av FRL upphävdes den lag som reglerat bl.a. tjänstepensionskassorna, lagen om understödsföreningar (UFL).

1 Det ursprungliga svenska genomförandet av direktivet behandlas närmare i avsnitt 4.8. 2 De pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till färre än 100 personer undantas dock från de nya reglerna, men stiftelserna får själva välja att tillämpa dem.

Understödsföreningarna får dock under en övergångsperiod fortsätta driva sin verksamhet enligt den upphävda lagen. Efter övergångsperiodens slut (den 31 december 2017) måste föreningarna dock ansöka om tillstånd för att få bedriva verksamhet enligt FRL eller träda i likvidation (se prop. 2009/10:246 och prop. 2013/14:84). Den nuvarande regleringen innebär att det från den 1 april 2011 inte har varit möjligt att bilda nya svenska tjänstepensionsinstitut i någon annan form än pensionsstiftelser, och att det från den 1 januari 20183inte kommer att finnas någon reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk.

Om det inte införs någon ny svensk reglering för tjänstepensionsinstitut som står risk kommer Sverige inte längre att utnyttja den möjlighet som ges genom tjänstepensionsdirektivet att ha en särskilt anpassad reglering för företag som vill bedriva tjänstepensionsverksamhet som innefattar risk på de villkor som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet, dvs. en särskilt anpassad reglering av det slag som hittills har gällt för tjänstepensionskassor.

Enligt utredningens mening finns det mot denna bakgrund behov av att införa en ny, modern och fristående reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, i syfte att anpassa det svenska regelverket för tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner till den EU-rättsliga systematiken. Genom att införa en sådan reglering kan det nuvarande utbudet av tillgängliga tryggandeformer på tjänstepensionsområdet behållas och breddas, vilket ökar möjligheterna att skapa olika former av tjänstepensionslösningar. Genom en modern och fristående sektorreglering för tjänstepensionsinstitut som står risk, i kombination med övergångs- och omvandlingsregler för de företag som hittills har tillämpat en svensk specialreglering för tjänstepensionsverksamhet, ges dessa företag möjlighet att fortsätta att bedriva sin verksamhet på de villkor som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet, och därigenom möjlighet att fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar.

Att det finns en nationell reglering för tjänstepensionsinstitut i form av pensionsstiftelser och en nationell reglering för försäkringsföretag utgör inte skäl för att avstå från att också ha en nationell reglering för tjänstepensionsinstitut som står risk, eftersom det finns skillnader i den bakomliggande EU-rättsliga regleringen av respektive företagsform (se även avsnitt 5.4.2).

3 Eller den senare tidpunkt då samtliga ansökningar om tillstånd enligt FRL slutligt prövats.

Sammanfattningsvis delar alltså utredningen den uppfattning som kommer till uttryck i utredningsdirektiven, nämligen att det är angeläget att skapa en reglering som gör det möjligt att – vid sidan av möjligheten att bilda nya pensionsstiftelser – bilda nya tjänstepensionsinstitut i Sverige.

5.2. Ramarna för den nya regleringen

5.2.1. Frihet med begränsningar

Bedömning: Det finns en relativt stor frihet för Sverige att

bestämma vilka närmare former av svenska tjänstepensionsinstitut som ska vara tillåtna, men det finns också tydliga begränsningar i denna frihet.

Skälen för bedömningen: När det gäller de yttre ramarna för den

svenska regleringen av tjänstepensionsinstitut bör det uppmärksammas att det i skäl 9 i tjänstepensionsdirektivet sägs att medlemsstaterna i enlighet med subsidaritetsprincipen fortfarande bör ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemets uppbyggnad och när det gäller tjänstepensioner också det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har.

Vidare ska det understrykas att tjänstepensionsdirektivet inte innehåller några krav på att ett tjänstepensionsinstitut måste ha någon viss rättslig form.4

Här ska också erinras om att utredningen i avsnitt 4.2.3 och 4.5.3 har gjort bedömningen att ”direktivvalsreglerna” (avgränsningsreglerna, se artikel 9.2 i Solvens II-direktivet och artikel 2.2 i tjänstepensionsdirektivet) inte innebär någon grundläggande associations- eller näringsrättslig begränsning av utrymmet för den svenska regleringen av tjänstepensionsinstitut.

Mot denna bakgrund anser utredningen att det finns en relativt stor frihet för Sverige att bestämma vilka närmare former av svenska tjänstepensionsinstitut som ska vara tillåtna, men att det också finns begränsningar i denna frihet.

4 Se artikel 6 a.

En självklar begränsning är att den nya regleringen endast kan omfatta sådana institut och verksamheter som ryms inom direktivets definition av tjänstepensionsinstitut.

En annan självklar begränsning är att Sverige inte får bryta mot bestämmelsen i artikel 2.2 i tjänstepensionsdirektivet, som tydligt anger att direktivet inte ska tillämpas på vissa institut och verksamheter.

En begränsning av ett annat slag är att utredningen enligt utredningsdirektiven inte ska behandla regleringen av pensionsstiftelser, som är en form av tjänstepensionsinstitut.

Av främst pedagogiska skäl har utredningen valt att först behandla vissa särskilda institut som inte ska omfattas av den nya regleringen (avsnitt 5.2.2), för att därefter – utifrån en analys av bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet och innehållet i utredningsdirektiven – behandla vilka institut och verksamheter som kan och bör omfattas av den nya regleringen (5.2.3).

5.2.2. Institutsformer som inte ska omfattas av den nya regleringen

Bedömning: Vissa former av institut (företag eller verksamheter)

ska enligt tjänstepensionsdirektivet vara undantagen från den nationella regleringen av tjänstepensionsinstitut (t.ex. försäkringsföretag och s.k. kontotryggande).

Skälen för bedömningen: Av bestämmelserna om tjänstepensions-

direktivets tillämpningsområde (artikel 2) framgår tydligt att

direktivet inte ska tillämpas på vissa typer av institut och verksamheter. För det första gäller direktivet inte för vissa institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilket beror på att regleringen av vissa av dessa system redan har samordnats på gemenskapsnivå (se skäl 11). För det andra ska direktivet inte tillämpas på försäkringsföretag, värdepappersföretag, fondföretag, kreditinstitut och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Anledningen till detta undantag är att dessa typer av institut redan omfattas av ramlagstiftning på gemenskapsnivå (se skäl 12). Från tillämpningsområdet har för det tredje även undantagits institut vars verksamhet bygger på den s.k. fördelningsprincipen (på engelska ”pay as you go”), vilket torde bero på att det i dessa institut inte sker någon egentlig fondering av

medel. För det fjärde ska direktivet inte tillämpas på institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner. Skälet för detta undantag torde vara att denna typ av institut inte bygger på någon från arbetsgivaren fristående fondering av medel till förmån för arbetstagarna. Slutligen, och för det femte, ska tjänstepensionsdirektivet inte heller tillämpas på institut (företag) som gör bokföringsmässiga avsättningar i sin balansräkning för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda, vilket torde bero på att denna form av s.k. kontotryggande inte bygger på någon från arbetsgivaren fristående fondering av medel.

Ytterligare avgränsningar av utredningens arbete framgår av

utredningsdirektiven. Där sägs att utredningen inte ska behandla

regleringen av pensionsstiftelser. Mot bakgrund av den avgränsningen gör utredningen bedömningen att den inte heller ska behandla regleringen av övriga stiftelser, även om denna institutsform vid en närmare analys kanske skulle visa sig kunna vara tjänstepensionsinstitut i tjänstepensionsdirektivets mening.

5.2.3. Tjänstepensionsinstitutsformer som kan omfattas av den nationella regleringen av tjänstepensionsinstitut

Bedömning: Den nationella regleringen av tjänstepensionsinstitut

kan omfatta alla former av institut som uppfyller tjänstepensions-

direktivets definition av ett tjänstepensionsinstitut.

Ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som, oavsett rättslig form, förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner eller vissa former av kompletterande förmåner på grundval av en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, och där de fonderade medlen är sakrättsligt skyddade i händelse av arbetsgivarens konkurs.

Skälen för bedömningen: Den nationella regleringen av tjänste-

pensionsinstitut kan omfatta den form av institut som uppfyller tjänstepensionsdirektivets definition av ett tjänstepensionsinstitut, se artikel 6 a.

Definitionen i artikel 6 a i tjänstepensionsdirektivet är till viss del svårtolkad, men förenklat och sammanfattningsvis kan sägas att det av definitionen framgår att ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som – oavsett rättslig form – förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner eller vissa former av kompletterande förmåner på grundval av en överenskommelse

mellan arbetsgivare och arbetstagare, och där de fonderade medlen är sakrättsligt skyddade i händelse av arbetsgivarens konkurs. Samtliga

dessa krav måste alltså vara uppfyllda för att ett företag ska kunna omfattas av den nya regleringen.

Nedan redovisas utredningens närmare tolkningar och överväganden kring de olika delarna av direktivets definition av tjänstepensionsinstitut och pensionsförmån/kompletterande förmån.

I den svenska versionen av direktivet sägs följande. I detta direktiv avses med

a) tjänstepensionsinstitut eller institut: ett institut som, oavsett dess rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits – enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller – med egenföretagare i enlighet med lagstiftningen i hem- och värdmedlemsstaten och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,”

När det först gäller formuleringen ”oavsett dess rättsliga form” anser utredningen att avsaknaden av en närmare reglering kring institutens rättsliga form ska ses i ljuset av att flertalet av de ”tjänstepensionsinstitut” som skulle regleras genom direktivet redan var etablerade i de olika medlemsländerna och att dessa institut hade olika ”rättslig form”. Det får antas att man genom att inte inskränka direktivets tillämpningsområde till endast vissa rättsliga former dels kunde säkerställa att regleringen av den inre marknaden för finansiella tjänster blev så heltäckande som möjligt (se skäl 4), dels kunde respektera medlemsländernas rätt att själva bestämma över sina tjänstepensionssystem (se skäl 9).

När det sedan gäller formuleringen ”etablerat oberoende av upp-

dragsgivande företag” kan det noteras att det i artikel 6 c klargörs att

med uppdragsgivande företag avses den som i egenskap av arbetsgivare gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut, och att det i artikel 8 stadgas att medlemsstaterna ska se till att uppdragsgivande

företag är juridiskt åtskilda från tjänstepensionsinstitut, så att institutets tillgångar skyddas om det uppdragsgivande företaget går i konkurs. Vid genomförandet5av tjänstepensionsdirektivet tolkades ”etablerat oberoende av” som ett krav på åtskillnad mellan tjänstepensionsinstitutet och arbetsgivaren, vilket enligt utredningen också är den rimliga tolkningen mot bakgrund av artikel 8. Här ska nämnas att kravet på åtskillnad inte ansetts innebära något hinder för ett tjänstepensionsinstitut att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner till institutets anställda.

Av definitionen kan man möjligen få intrycket att ett tjänstepensionsinstitut självt måste ”tillhandahålla” (dvs. betala ut) pensionsförmånerna. I samband med genomförandet6av tjänstepensionsdirektivet konstaterades det dock att varken ordalydelsen i definitionen eller det bakomliggande syftet med regleringen innebär något krav på att endast sådana institut som själva tillhandahåller pensionsförmåner kan vara tjänstepensionsinstitut. Utredningen gör ingen annan bedömning. För tydlighets skull bör det här sägas att det inte kan råda någon tvekan om att ordet ”tillhandahålla” däremot bl.a. innefattar det som i Sverige kallas ”tryggande av pensionsutfästelse”.7

Vidare kan det möjligen sägas vara oklart om kravet på stöd i en överenskommelse eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare (jfr ”på grundval av…”) endast syftar på pensionsförmånernas innehåll, tillhandahållandet av pensionsförmånerna, etableringen av institutet och/eller förvaltningen av fonderade medel, samt hur denna ”överenskommelse eller avtal” förhåller sig till definitionen av ”pensionsplan” som finns i artikel 6 b. Enligt utredningens mening bör kravet på stöd i en överenskommelse eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare tolkas som ett mer allmänt och övergripande krav på att institutets verksamhet ska vara kopplad till överenskommelser om pensionsförmåner som träffas mellan arbetsgivare och arbetstagare. En alltför långt driven bokstavstolkning av definitionen skulle i dessa delar vara oförenlig med det grundläggande syftet med direktivet, dvs. att reglera den mycket heterogena ”rest” av

5 Se prop. 2004/05:165 s.108. 6 Se prop. 2004/05:165 s.109 och 110. 7 Definitionen kan alternativt tolkas på det sättet att kravet på visst syfte inte är kopplat till ”utbetalningen” och/eller ”förvaltningen av fonderade medel” utan i stället är kopplat till ”etableringen”. En sådan tolkning skulle dock inte ändra något i sak eftersom ”etableringen” i praktiken rimligen sker när förvaltningen av fonderade medel påbörjas, dvs. när medel tillförs institutet.

tjänstepensionsinstitut som används i de olika nationella tjänstepensionsordningarna inom EU.

När det slutligen gäller begreppet ”pensionsförmåner” finns det en definition av pensionsförmåner i artikel 6 d. Även denna definition är till viss del svårtolkad. Förenklat kan dock sägas att en pensionsförmån kan vara en förmån som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder (åldersförmån). Enligt direktivets definition kan en pensionsförmån emellertid också bestå av vissa typer av kompletterande

förmåner (t.ex. vid dödsfall och sjukdom).

Som framgått i avsnitt 3.2 har såväl dagens pensionsstiftelser som dagens understödsföreningar i form av tjänstepensionskassor ansetts vara tjänstepensionsinstitut, och det saknas anledning att ifrågasätta dessa tidigare bedömningar. Mot bakgrund av syftet med direktivet och hur definitionen av tjänstepensionsinstitut är närmare utformad bör det här understrykas att tjänstepensionsdirektivet inte kräver att ett svenskt tjänstepensionsinstitut måste ha en viss form. Det är i stället Sverige som har valfrihet och därmed kan bestämma vilka former av svenska tjänstepensionsinstitut som ska tillåtas. Pensionsstiftelser och tjänstepensionskassor är alltså endast exempel på olika former av tjänstepensionsinstitut. Det bör här samtidigt återigen understrykas att försäkringsföretag (oavsett associationsform) per definition inte är exempel på tjänstepensionsinstitut, se avsnitten 4.5.3 och 4.9.

5.2.4. Tjänstepensionsinstitutsformer som bör omfattas av den reglering som utredningen föreslår

Bedömning: Den reglering som föreslås av utredningen bör

omfatta tjänstepensionsinstitut som står risk i den meningen att institutet står för åtaganden gentemot tjänstepensionstecknare och ersättningsberättigade som avser s.k. biometrisk risk (dvs. risk kopplad till dödsfall, invaliditet eller lång levnad), viss avkastning eller viss bestämd förmånsnivå.

Skäl för bedömningen: Av utredningsdirektiven framgår att

utredningen ska lämna förslag till reglering som möjliggör nybildning av svenska tjänstepensionsinstitut i annan form än pensionsstiftelser. Den avgörande skillnaden mellan tjänstepensionsinstitut i form av

pensionsstiftelser och andra former av tjänstepensionsinstitut är att pensionsstiftelserna inte ”står för något åtagande” gentemot de som uppbär pensionsförmånerna, dvs. gentemot arbetstagarna och andra förmånsberättigade.

Här bör understrykas att direktivets definition av ett tjänstepensionsinstitut inte i sig innehåller några krav på att institutet

måste stå för några åtaganden. Det ansvar av olika slag som ett

institut har i det enskilda fallet är inte en fråga som regleras i tjänstepensionsdirektivet, utan är i stället en fråga som regleras i avtal om pensionsförmåner (vilket i Sverige normalt sker genom kollektivavtal) och de övriga avtal som träffas för att i praktiken genomföra det bakomliggande avtalet (vilket i Sverige t.ex. kan göras genom försäkringsavtal och/eller kompletterande avtal av olika slag).

I dessa olika avtal torde de olika avtalsparterna t.ex. kunna komma överens om att en arbetsgivares åtagande är begränsat till att endast avse inbetalningar till ett eller flera tjänstepensionsinstitut, men parterna torde också kunna komma överens om att arbetsgivaren – utöver åtaganden om vissa inbetalningar – även ska ha andra åtaganden, eller att arbetsgivaren ska ha vissa särskilda rättigheter knutna till inbetalningarna. Det torde alltså i grunden föreligga valfrihet för de olika avtalsparterna att komma överens om hur ansvaret för olika åtaganden ska fördelas mellan de olika parterna och de tjänstepensionsinstitut som används i det enskilda fallet – detta givetvis inom ramen för den lagreglering som gäller för respektive institutsform.

Av tjänstepensionsdirektivets artikel 17 jämförd med skäl 30 framgår det att ett tjänstepensionsinstitut kan vara av den typen att institutet står för åtaganden gentemot de förmånsberättigade, och att åtagandena kan avse s.k. biometrisk risk eller garanterad avkastning/förmånsnivå. Med biometrisk risk avses risk kopplad till dödsfall, invaliditet eller lång levnad. Den typ av tjänstepensionsinstitut som på detta sätt kan sägas ”bära risk” ska enligt direktivet uppfylla de särskilda kapitalkrav som finns angivna i artikel 17. Den nu aktuella typen av tjänstepensionsinstitut kan lämpligen benämnas tjänstepensionsionstitut som står risk. De nuvarande tjänstepensionskassorna utgör exempel på denna typ av tjänstepensionsinstitut som står risk, eftersom de i samband med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet ansågs vara tjänstepensionsinstitut samtidigt som det infördes kapitalkrav enligt tjänstepensionsdirektivet för dem.

Sammanfattningsvis anser utredningen alltså att den reglering som nu ska föreslås bör omfatta tjänstepensionsinstitut i annan form än pensionsstiftelser, dvs. den form av tjänstepensionsinstitut som utredningen har valt att benämna tjänstepensionsinstitut som står risk. Nästa fråga blir då om den nya regleringen endast bör omfatta en mer eller mindre direkt motsvarighet till de nuvarande tjänstepensionskassorna, dvs. tjänstepensionsinstitut som står risk och som bedrivs i särskild föreningsform. Något tillspetsat kan frågan sägas handla om huruvida den framtida regleringen för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk ska begränsas till endast ett ”återinförande” av den äldre regleringen för tjänstepensionskassor, eller om den framtida regleringen också bör bygga på en mer grundläggande reformering av den äldre regleringen.

5.3. Övergripande utgångspunkter

5.3.1. Grundläggande reformering

Bedömning: Den framtida regleringen av svenska tjänstepensions-

institut som står risk bör delvis bygga på ett återinförande av den nu gällande regleringen för denna form av tjänstepensionsinstitut (dvs. lagen om understödsföreningar i kombination med vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen). Denna framtida reglering ska samtidigt bygga på en grundläggande reformering av den nu gällande regleringen i syfte att skapa ett modernt och EU-anpassat fristående regelverk för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk.

Bakgrund: Den nu gällande regleringen av svenska tjänste-

pensionsinstitutsom står risk finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL), en lag som har upphävts och som endast gäller under en övergångsperiod. Vissa delar av regleringen i UFL bygger på äldre svensk rätt (t.ex. de associationsrättsliga reglerna), medan andra delar bygger på bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet. I vissa delar bygger regleringen också på hänvisningar till bestämmelser i 1982 års försäkringsrörelselag.

Skäl för bedömningen: Som framgått i avsnitt 4.3 ska den nu

gällande regleringen ses i ljuset av att Sverige historiskt har valt att införliva försäkrings- och tjänstepensionsdirektiven utan att genom-

föra någon grundläggande reform av vare sig den svenska försäkrings- eller tjänstepensionsregleringen.

Mot bakgrund av att UFL numer är upphävd och att det på senare tid har skett flera genomgripande förändringar i den bakomliggande EU-rätten (kommissionens förslag till IORP IIdirektiv och införandet av Solvens II-regelverket) samt att de associationsrättsliga reglerna på försäkringsområde t8 nyligen reformerats, finns det enligt utredningens mening anledning att nu i grunden ompröva den svenska regleringen av tjänstepensionsinstitut som står risk.

Även om den nuvarande svenska regleringen naturligtvis är

förenlig med tjänstepensionsdirektivet har regleringen inte från

grunden utformats med utgångspunkt i detta, utan snarare endast justerats för att bli förenlig med direktivet. För att regleringen av de svenska tjänstepensionsinstituten som står risk ska kunna enkelt förändras i takt med framtida förändringar i tjänstepensionsdirektivet bör den framtida regleringen utformas med utgångspunkt i den struktur och terminologi som finns i tjänstepensionsdirektivet. Med en sådan utgångspunkt skapas bättre förutsättningar för att skapa en särskilt anpassad reglering för de svenska tjänstepensionsinstituten.

När det gäller den associationsrättsliga delen av det nuvarande regelverket bör det särskilt noteras att den i vissa delar bygger på hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. För att den associationsrättsliga regleringen av tjänstepensionsinstitut som står risk ska bli mer modern och kunna enkelt förändras i takt med framtida förändringar i den allmänna associationsrätten bör det framtida regelverket utformas med utgångspunkt i den struktur och terminologi som finns i modern associationsrätt. I den nya regleringen ska det finnas möjlighet att bedriva verksamheten i sluten föreningsform. Utredningen anser vidare att de särskilda associationsformer som finns på försäkringsföretagsområdet även bör vara tillgängliga på tjänstepensionsinstitutsområdet. Med dessa utgångspunkter skapas förutsättningar för en mer flexibel, och därmed mer konkurrensneutral, associationsrättslig reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk.Vad som nu har sagts gäller på motsvarande sätt även för den redovisningsrättsliga- och civilrättsliga regleringen.

8 Se prop. 2009/10:246.

Sammanfattningsvis anser utredningen alltså att den framtida regleringen av svenska tjänstepensionsinstitut som står risk bör bygga på en genomgripande reformering av det nu gällande regelverket, utan att detta innebär någon utmönstring av den särskilda föreningsformen (tjänstepensionskassorna). Den reform av regleringen för tjänstepensionsinstitut som står risk kan jämföras med den reform av regelverket för försäkringsföretag som redan har genomförts såvitt avser associationsrätten och som håller på att genomföras vad avser solvensregleringen i vid mening.

5.3.2. Möjlighet att använda olika associationsformer

Bedömning: I den nya regleringen bör det finnas möjlighet att

bilda tjänstepensionsinstitut i särskild föreningsform, men även möjlighet att bilda tjänstepensionsinstitut i andra associationsformer, såsom t.ex. aktiebolagsform.

Skälen för bedömningen: Inledningsvis kan det konstateras att det

knappast kan råda någon tvekan om att det i den nya regleringen ska finnas en möjlighet att bilda tjänstepensionsinstitut av en typ som motsvarar den enda nuvarande formen av svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, dvs. tjänstepensionsinstitut i särskild

föreningsform. Det bör i detta sammanhang särskilt understrykas

att behandlingen av de nu redan existerande tjänstepensionskassorna egentligen är en fråga om lämplig övergångsreglering,9och att det som diskuteras i detta avsnitt är behovet av att i en modern framtida reglering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk kunna använda olika associationsformer vid bildandet av

helt nya tjänstepensionsinstitut som står risk.

Som framgått i avsnitt 5.3.1 anser utredningen att den associationsrättsliga regleringen av de svenska tjänstepensionsinstituten bör utformas med utgångspunkt i den struktur och terminologi som finns i modern associationsrätt. Här kan också noteras att det i andra medlemsländer finns tjänstepensionsinstitut i såväl aktiebolagsform som i olika ömsesidiga företagsformer, se avsnitt 4.7.

I svensk rätt finns det två huvudformer av associationer, person- respektive kapitalassociationer. På försäkringsområdet finns även

9 Se avsnitt 5.13.

en mellanform, försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst. De olika associationsformerna skiljer sig åt när det gäller bl.a. ägande, inflytande, hantering av förluster och överskott samt finansieringsmöjligheter. Mot denna bakgrund anser utredningen att det i framtiden bör finnas ett – jämfört med i dag – utökat antal associationsformer tillgängliga för de aktörer som vill bilda ett tjänstepensionsinstitut som står risk, på samma sätt som det redan finns ett brett utbud av associationsformer för den som vill bilda ett försäkringsföretag eller ett kreditinstitut. Det är inte rimligt att den flexibilitet som finns genom val av associationsform på bl.a. försäkringsföretagsområdet inte också ska gälla på tjänstepensionsinstitutsområdet. Enligt utredningens mening bör frågan om behovet av olika associationsformer också ses i ljuset av vilka associationsformer som hittills har använts av företag som endast bedriver verksamhet som avser tjänstepension. Här kan t.ex. noteras att den helt övervägande andelen av de nuvarande s.k. ”pensionsbolagen” bedrivs i aktiebolagsform eller i form av ömsesidiga bolag.

Sammanfattningsvis anser utredningen alltså att tjänstepensionsinstitut som står risk inte bara ska kunna bildas i föreningsform, utan också i bl.a. aktiebolagsform.

5.3.3. Tillräcklig skyddsreglering och effektiv förvaltning

Bedömning: Den nya regleringen ska innehålla de närings-,

redovisnings-, associations-, och civilrättsliga regler som behövs för att säkerställa ett tillräckligt bra skydd för de förmånsberättigade, samtidigt som hänsyn ska tas till behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

Skälen för bedömningen: Mot bakgrund av den funktion som

tjänstepensionsinstuten som står risk kommer att ha – dvs. förvaltning av fonderade medel i syfte att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner – måste det finnas en tillräckligt långtgående skyddsreglering för de förmånsberättigade. Vid utformningen av regleringen måste hänsyn också tas till behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner (jfr även skäl 7 i tjänstepensionsdirektivet).

Den självklara utgångspunkten för den nya regleringen finns i tjänstepensionsdirektivet. Eftersom regleringen i direktivet framförallt innehåller s.k. näringsrättsliga regler, behöver regleringen

emellertid kompletteras med nationella associationsrättsliga- och civilrättsliga skyddsregler. Det behövs också kompletterande reglering kring bl.a. bokföring, årsredovisning och skatt.

Eftersom vissa områden av regleringen i tjänstepensionsdirektivet bygger på s.k. minimiharmonisering finns det utrymme för Sverige att på dessa områden införa mer långtgående krav, om det behövs och om det är lämpligt. Detta gäller bl.a. delar av solvensregleringen, t.ex. bestämmelserna kring vilka avsättningar som ska göras med hänsyn till instituets åtaganden och bestämmelserna kring beräkning av nödvändigt buffertkapital (solvenskapitalkrav). Även regleringen kring företagsstyrning och riskhantering bygger på s.k. minimiharmonisering. Här bör nämnas att det enda medlemsland som mer tydligt synes ha infört mer långående nationell solvensreglering för tjänstepensionsinstitut än vad som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet är Nederländerna. Samtidigt ska det understrykas att det är mycket svårt att värdera solvensregelverket i respektive land, eftersom sådan regleringen ytterst kan sägas bygga på ett samspel mellan regler av helt olika typ (t.ex. garantier och garantisystem), se avsnitt 4.7.

I de följande avsnitten redovisar utredningen sina bedömningar när det gäller behovet av – och lämpligheten i – att på vissa områden ställa högre krav än de krav som minst måste gälla enligt tjänstepensionsdirektivet, dvs. hur Sverige bör utnyttja det nationella handlingsutrymme som ges i direktivet.

Utredningens utgångspunkt är att högre krav bör införas om det är lämpligt med hänsyn till behovet av ett tillräckligt bra skydd för de förmånsberättigade, och det inte motverkar en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet.

5.3.4. Förstärkt solvensreglering

Bedömning: Solvensregleringen ska vara särskilt anpassad för

den verksamhet som ska bedrivas av tjänstepensionsinstitut som står risk. Den ska även vara modern och riskbaserad.

Skälen för bedömningen: Solvensregleringen för svenska tjänste-

pensionsinstitut som står risk måste vara förenlig med den solvensreglering som finns i tjänstepensionsdirektivet, som dock bygger på s.k. minimiharmonisering.

Den grundläggande solvensreglering som finns i tjänstepensionsdirektivet – och som har gällt för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk alltsedan införandet av direktivet – kan sägas innehåll tre centrala byggstenar.

1. En aktsam värdering av åtagandena (skuldsidan i en balansräkning).

2. Aktsamma investeringar (tillgångssidan i en balansräkning).

3. Ett kapitalkrav (storleken på de tillgångar som överstiger skulderna i en tänkt balansräkning) som i allt väsentligt motsvarar fyra procent av åtagandena.

Mot bakgrund av att kapitalkravet inte tydligt bestäms i relation till de risker som är kopplade till investeringarna kan det för det första hävdas att solvensregleringen i tjänstepensionsdirektivet – och därmed också den nuvarande solvensregleringen för såväl tjänstepensionskassor som försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet10– inte är

tillräckligt riskkänslig. Denna nackdel med den nuvarande solvens-

regleringen uppmärksammades redan i samband med genomförandet av tjänstepensionsdirektivet, och kan sägas vara en av anledningarna till att Finansinspektionen skapade ett särskilt riskkänsligt tillsynsverktyg (det s.k. Trafikljuset).

När det gäller frågan om bristande riskkänslighet bör det enligt utredningens mening understrykas att en solvensreglering inte i sig

måste bygga på att alla risker kopplade till investeringar hanteras

genom just kapitalkravet, eftersom investeringsriskerna också kan hanteras – i meningen begränsas – genom t.ex. detaljerade förbud att investera i särskilt riskfyllda tillgångar eller genom mer principbaserade krav på att investeringarna ska vara tillräckligt diversifierade. Här ska dock nämnas att detaljerade investeringsbegränsningar av olika slag normalt påverkar möjligheterna att bedriva effektiv kapitalförvaltning, och att sådana begränsningar därför direkt påverkar möjligheterna till avkastning. I en enkel och schablonmässig solvensreglering av den typ som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet skulle riskerna på tillgångssidan visserligen

10 Här avses livförsäkringsföretag som tillämpar de särskilda bestämmelserna om verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring i FRL. Fram till den 31 december 2015 innebär de särskilda bestämmelserna att livförsäkringsföretagen – såvitt avser tjänstepension – i sak tillämpar den solvensreglering som också gäller för tjänstepensionsinstitut som omfattas av artikel 17, dvs. tjänstepensionskassorna.

kunna ”beaktas” genom justeringar av nivån på den procentsats som används för att bestämma kapitalkravet, eftersom kapitalkravet i form av en procentsats uttryckt i relation till skuldsidan samtidigt kan sägas utgöra ett kapitalkrav uttryckt i relation till tillgångssidan (eftersom företagen minst måste ha tillgångar som svarar mot avsättningarna). En sådan reglering skulle dock inte vara riskkänslig i den meningen att den beaktar samspelet mellan riskerna på tillgångs- respektive skuldsidan.

För det andra kan det hävdas att kapitalkravet i tjänstepensions-

direktivet är ”för lågt” i den meningen att kapitalkravet inte ger ett tillräckligt bra skydd mot risken för att tjänstepensionsinstitutet inte ska ha förmåga att infria sina åtaganden. Som redan framgått måste frågan om vad som ska utgöra ett tilräckligt bra skydd ställas i relation till frågan om vad som utgör en acceptabel kapitalkostnadsnivå (och därmed vad som utgör en acceptabel nivå på avgifter och avkastning).

När det gäller frågan om huruvida kapitalkravet är ”för lågt” med hänsyn till behovet av kundskydd bör det understrykas att storleken på kapitalkravet endast är en av flera beståndsdelar i det samlade kundskyddet. Som redan nämnts kan ett ”lågt” kapitalkrav t.ex. kombineras med strikta investeringsbegränsningar i syfte att minimera risken för fallissemang, eller kombineras med ”överdrivet försiktiga” värderingar av åtagandena (dvs. krav på det som ibland kallas ”inbyggda buffertar” i avsättningarna) eller kombineras med anpassningar av den ränta som ska användas vid beräkningarna av avsättningarna (den s.k. diskonteringsräntan).

Vid bedömningen av huruvida ett visst kapitalkrav är ”för lågt” eller inte bör även olika tillsynsaspekter beaktas. Det har t.ex. viss betydelse om kapitalkravet – inom ramen för tilsynen – utgör ett ”hårt” kapitalkrav i den meningen att verksamheten måste avslutas eller sättas under förvaltning så fort företaget inte uppfyller kapitalkravet, eller om kapitalkravet är mer eller mindre ”mjukt” i den meningen att företag som underskrider kapitalkravet ges relativt lång tid på sig att återställa detta. Storleken på kapitalkravet bör även ses i ljuset av vilka krav som ställs på de tillgångar – eller garantier – som tillåts svara mot kapitalkravet, och de möjligheter som kan finnas att justera åtagandena. Slutligen måste s.k. kvantitativa solvenskapitalkrav också ses i ljuset av s.k. kvalitativa krav på företagsstyrning och riskhantering, eftersom ett kvantitativt kapitalkrav inte alltid är det bästa eller mest effektiva sättet att uppnå det önskvärda kundskyddet. Som framgått i avsnitt 4.7 har

den samlade ”skyddsregleringen” för tjänstepensionsinstitut utformats på olika sätt i de övriga medlemsländerna. Av vad som nu anförts följer att det är mycket svårt att på ett mer objektivt sätt slå fast att solvenskapitalkravet11i tjänstepensionsdirektivet är ”för lågt” med hänsyn till behovet av kundskydd, särskilt om hänsyn tas till att behovet av kundskydd måste ställas i relation till behovet av effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner inklusive tillräcklig avkastning.

För det tredje kan det hävdas att kapitalkravet i tjänste-

pensionsdirektivet är ”för lågt” i en annan mening, nämligen i den meningen att det är lägre än det solvenskapitalkrav som kommer att gälla för försäkringsföretag enligt Solvens II-regelverket. Detta får anses vara ett påstående om att nivån på solvenskapitalkravet för försäkringsföretag är ”rätt” också för tjänstepensionsinstitut som står risk,

Med hänsyn till innehållet i det samlade Solvens II-regelverket är det dock mycket svårt att avgöra om kapitalkravsregleringen enligt det regelverket är ”rätt” också för svenska tjänstepensionsinstitut som ska stå risk. Det får dock antas att Solvens IIregleringen i första hand är avsedd att fånga de förhållanden som gäller för ett genomsnittligt försäkringsbolag i EU, och alltså inte ett genomsnittligt svenskt tjänstepensionsinstitut som står risk. Här kan inte heller bortses från att bestämmelserna i Solvens IIregelverket i vart fall tills vidare inte har gjorts tillämpliga på tjänstepensionsinstitut, utan att man på EU-nivå i stället har gett kommissionen i uppdrag att, med stöd av Eiopa, utveckla ett ”passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt som de grundläggande särdragen för försäkring kommer till utryck, och därför inte utgå från att Solvens IIdirektivet ska tillämpas på tjänstepensionsinstituten” (se skäl 138 i Solvens II-direktivet).

För det fjärde kan det slutligen hävdas att kapitalkravet i tjänste-

pensionsdirektivet är ”för lågt” i ytterligare en annan mening, nämligen att det är lägre än det solvenskapitalkrav som kommer att gälla för försäkringsföretag enligt Solvens II-regelverket, vilket får anses vara ett påstående om att solvenskapitalkraven oavsett nivå måste vara desamma av t.ex. konkurrensskäl. Denna fråga behandlas närmare i bl.a. avsnitt 5.4.

11 Egentligen kapitalkravsregleringen, eftersom det inte bara finns ”ett” kapitalkrav.

Vid en samlad bedömning har utredningen funnit att solvensregleringen i tjänstepensionsdirektivet inte utgör ett tillräckligt bra skydd för de förmånsberättigade i en framtida reglering, framförallt på den grunden att solvensregleringen inte kan anses vara tillräckligt riskkänslig såvitt avser de s.k. investeringsriskerna. Utredningen har här bl.a. beaktat den historiska bakgrunden till Trafikljuset och de diskussioner som nu förs på EU-nivå kring behovet av ny och modern solvensreglering för tjänstepensionsinstitut.

I syfte att uppnå ett tillräckligt bra skydd i den framtida solvensregleringen för tjänstepensionsinstitut som står risk bör regleringen vara modern och riskbaserad. Solvensregleringen ska dock naturligtvis vara anpassad för den verksamhet som bedrivs av svenska tjänstepensionsinstut som står risk, och vid den närmare utformningen av den moderna och riskbaserade solvensregleringen ska hänsyn också ska tas till behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner. Att hänsyn ska tas till detta innebär bl.a. krav på hänsyn till att förvaltning av tjänstepensionsplaner är mycket långsiktig verksamhet, att verksamheten har sin yttersta grund i överenskommelser på arbetsmarknaden och till behovet av tillräcklig avkastning genom t.ex. effektiv kapitalförvaltning och låga avgifter.

5.3.5. Förstärkt regleringen kring företagsstyrning och riskhantering

Bedömning: Reglering kring företagsstyrning och riskhantering

bör vara modern och riskbaserad.

Skälen för bedömningen: Regleringen kring företagsstyrning och

riskhantering för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk bör vara förenlig med den reglering som finns i tjänstepensionsdirektivet, som emellertid för närvarande är mycket knapphändig. En modern skyddsreglering kan inte enbart bygga på i viss utsträckning förstärkta kvantitativa bestämmelser kring värdering och beräkning av risker och kapitalkrav, bl.a. eftersom vissa risker bättre hanteras genom mer kvalitativa krav på styrning och riskhantering. Mot denna bakgrund anser utredningen att regleringen kring företagsstyrning och riskhantering i det nu gällande tjänstepensionsdirektivet behöver förstärkas.

Den förstärkta regleringen bör lämpligen utformas efter mönster från den reglering som finns i förslaget till IORP II-direktiv, eftersom dessa förslag får anses vara i linje med närmast självklara krav på företag som ska ägna sig åt förvaltning och tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

5.4. Konkurrensfrågor m.m.

5.4.1. Konkurrensfrågor

Bedömning: Den föreslagna regleringen leder inte till sned-

vridningar av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, eller mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och svenska försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse som avser tjänstepension. Den förstärkta regleringen i förhållande till minimiregleringen i det nu gällande tjänstepensionsdirektivet kan i vissa fall leda till snedvridningar av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och deras utländska motsvarigheter.

Skälen för bedömningen

Utgångspunkter

Vid bedömningen av konkurrensfrågor på tjänstepensionsområdet bör det inledningsvis betonas att den svenska ”tjänstepensionsmarknaden” är av en speciell art eftersom förhållandena ytterst bestäms av parterna på arbetsmarknaden, dvs. arbetsgivare och arbetstagare. Detta sker rent faktiskt genom parternas avtal om pensionsförmåner. Avtalen – som till helt övervägande del utgörs av kollektivavtal – innehåller i de flesta fall pensionsutfästelser från arbetsgivarparten och ofta även bestämmelser om hur dessa utfästelser ska tryggas (se avsnitt 2.6 beträffande kollektivavtalade tjänstepensioner). Det finns inga legala hinder för parterna att t.ex. besluta att tryggande ska ske i en viss tryggandeform. Under senare år har kollektivavtalsparterna öppnat upp för konkurrens mellan

försäkringsföretag,12 men det finns inga legala hinder mot att parterna väljer att organisera tryggandet på annat sätt i framtiden. Med beaktande av nu beskrivna särdrag för denna ”marknad” finns det anledning att närmare analysera vilka utgångspunkter ur ett konkurrensperspektiv som bör gälla för en reglering av tjänstepensionsinstitut som står risk. Denna analys bör ta sin utgångspunkt i att ”tjänstepensionsmarknaden” egentligen får anses bestå av flera olika marknader. Det är fråga om separata marknader för tjänstepensionsinstitut som står risk (dvs. de företag som ska lyda under den nya regleringen), alla former av tjänstepensionsinstitut (dvs. tjänstepensionsinstitut som står risk och tjänstepensionsinstitut som inte står risk [stiftelsena]) respektive alla tryggandeformer (kontotryggande, försäkring, tjänstepensionsinstitut som står risk och tjänstepensionsinstitut som inte står risk). Vidare kan de olika marknaderna delas in i den inhemska marknaden respektive den EU-gemensamma marknaden.

Marknaden för tjänstepensionsinstitut som står risk och deras utländska motsvarigheter

När det gäller marknaden för de tjänstepensionsinstitut som står risk bör den naturliga utgångspunkten vara att regleringen inte i sig ska särbehandla någon viss form av tjänstepensionsinstitut som står risk, dvs. regleringen bör här vara konkurrensneutral såvitt gäller företagsform. Att regleringen ska vara konkurrensneutral i den mening som här avses kan jämföras med de ställningstaganden som gjordes i samband med den senaste reformen på försäkringsområdet, dvs. att regleringen av försäkringsföretag inte bör leda till en snedvridning av konkurrensen mellan olika företagsformer.13 I avsnitt 5.6.1 föreslår utredningen att tjänstepensionsinstitut som står risk ska kunna bildas i form av aktiebolag, ömsesidiga bolag respektive föreningar. Utredningens förslag kan mot denna bakgrund inte anses leda till snedvridningar av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk.

En lika naturlig utgångspunkt är att reglerna inte heller bör missgynna svenska tjänstepesnionsinstitut som står risk i förhållande till deras utländska motsvarigheter. Ett av syftena med

12 Genom ett upphandlings- eller anslutningsförfarande enligt vissa fastställda kriterier. 13 Se prop. 2009/10:246 s. 215–217.

tjänstepensionsdirektivet är att svenska och utländska aktörer ska kunna konkurrera med varandra på såväl den svenska som den EUgemensamma marknaden. Detta förutsätter att svenska aktörer inte genom nationell reglering ges sämre förutsättningar att bedriva versamhet på vare sig den svenska eller EU-gemensamma marknaden än deras utländska konkurrenter, som till följd av tjänstepensionsdirektivet kan verka såväl i sina hemländer som i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Att den gränsöverskridande verksamheten på detta område inom EU fortfarande är mycket blygsam förtar inte betydelsen av ett genomförande av tjänstepensionsdirektivets inre marknadsregler.

Behovet av konkurrensneutralitet på den inre marknaden talar i sig för ett s.k. minimigenomförande av tjänstepensionsdirektivet, dvs. att den svenska regleringen utformas så att den strikt följer den minimireglering som gäller enligt direktivet. Behovet av denna form av konkurrensneutralitet måste dock vägas mot andra behov – t.ex. behovet av ett tillräckligt bra skydd för ersättningsberättigade – som talar för mer långtgående regler i vissa avseenden än vad som finns i tjänstepensionsdirektivet (se närmare nedan). På samma sätt måste behovet av konkurrensneutralitet även vägas mot t.ex. behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner inklusive kapitalkostnader och avkastningsmöjligheter.

Av bl.a. den internationella utblicken (se avsnitt 4.7) framgår att vissa EES-länder har infört eller sannolikt kommer år 2016 att införa Solvens II-liknande riskbaserade solvenssystem för tjänstepensionsinstitut som bär risk. Andra EES-länder kommer t.v. att tillämpa solvenskrav enligt Solvens I-regelverket. Den risk för snedvridning av konkurrensen mellan svenska och utländska tjänstepensionsinstitut som utredningens förslag till förstärkt solvensreglering kan leda till är således inte av den arten att utredningen på den grunden skulle avstå från att lämna förslag om detta.

Marknaden för de olika formerna av tjänstepensionsinstitut

När det gäller konkurrensneutraliteten på marknaden för de olika formerna tjänstepensionsinstitut (dvs. tjänstepensionsinstitut som står risk respektive inte står risk) kan det konstateras att regleringen för såväl pensionsstiftelser som tjänstepesnionsinstitut som står risk måste vara förenlig med tjänstepensionsdirektivet, vilket i sig innebär

en form av konkurrensneutral reglering av marknadsaktörerna. Även om regleringen av de båda institutsformerna alltså i grunden bör vara konkurrensneutral, måste denna naturligtvis vara anpassad efter den särart som gäller för respektive verksamhet och institutsform. Det kan t.ex. inte hävdas att avsaknaden av reglering kring skuldsidan i en pensionsstiftelse innebär en konkurrenssnedvridning, eftersom pensionsstiftelsena inte har några åtaganden. Däremot bör t.ex. investeringsreglerna för pensionsstiftelser och tjänstepensionsföretag vara konkurrensneutralt utformade. Som nämnts ingår regleringen av pensionsstiftelser inte i utredningens uppdrag. Detta innebär att vi avstår från att analysera behovet av eventuella justeringar i regleringen för pensonsstiftelser i syfte att uppnå konkurrensneutralitet med hänsyn till utredningens förslag.

Marknaden för de olika tryggandeformerna

När det gäller konkurrensförutsättningarna på marknaden för de olika tryggandeformerna14kan det inledningsvis konstateras att det knappast är meningsfullt att tala om konkurrensneutralitet mellan kontotryggande, tryggande genom institut som står risk (försäkringsföretag och tjänstepensionsinstitut som står risk) respektive tryggande genom institut som inte står risk (pensionsstiftelser) eftersom det finns artskillnader mellan dessa tryggandeformer.

När det däremot gäller förhållandet mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och svenska försäkringsföretag är det relevant att tala om behovet av konkurrensneutralitet, eftersom de båda institutsformerna kan sägas erbjuda ”liknande” produkter och därmed kan sägas konkurrera med varandra.

När det först gäller frågan om konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsinstitut som står risk och försäkringsföretag såvitt avser solvensregleringen bör det inledningsvis anmärkas att frågan är uppmärksammad i det EU-rättsliga ramverket.

För det första framgår det av skäl 12 i tjänstepensionsdirektivet att

det är viktigt att direktivet inte ger upphov till någon snedvridning av konkurrensen mellan tjänstepensionsinstitut och sådana redan reglerade institut som erbjuder tjänster på tjänstepensionsområdet, och att sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i

14 Dessa är kontotryggande, tryggande genom pensionsstiftelse och försäkringstryggande. Till detta kommer nu förslag om tryggande genom tjänstepensionsföretag.

tjänstepensionsdirektivet tillämpas på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. I enlighet med detta kan ett medlemsland, med stöd av den s.k. optionen i artikel 4, besluta att försäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet i viss utsträckning ska få tillämpa samma regler som tjänstepensionsinstituten.

För det andra framgår det av skäl 30 i tjänstepensionsdirektivet

att vissa typer av tjänstepensionsinstitut15 erbjuder produkter som liknar dem som tillhandahålls av livförsäkringsföretag, och att de berörda instituten därför bör uppfylla i vart fall samma kapitalkrav som livförsäkringsföretagen. I enlighet med detta framgår det av artikel 17 i tjänstepensionsdirektivet att den lägsta storleken på kapitalkravet för tjänstepensionsinstitut som står risk ska beräknas enligt de särskilda bestämmelser om kapitalkrav som finns i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Solvens I).

I samband med antagandet av Solvens II-direktivet beslutades dock att kapitalkraven enligt det direktivet tills vidare inte skulle införas för tjänstepensionsinstitut. I detta sammanhang bör även skäl 138 i Solvens II-direktivet uppmärksammas. Där talas det om att bevara status quo samtidigt som det sägs att kommissionen, med stöd av Ceiops (numer Eiopa) så snart som möjligt bör utveckla passande system av solvensbestämelser för tjänstepensionsinstitut. Förslag till sådana solvensbestämmelser saknas dock i kommissionens förslag till reviderat tjänstepensionsdirektiv (förslaget till IORP IIdirektivet). Eiopa har emellertid fortsatt att bedriva arbete kring den framtida solvensregleringen för tjänstepensionsinstitut.

Sammanfattningsvis kan det sägas att tjänstepensionsdirektivet – såvitt gäller solvensregleringen – bygger på en i vart fall ursprunglig tanke om grundläggande konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsinstitut som står risk och försäkringsföretag, men att den nuvarande EU-regleringen inte i sig kräver att tjänstepensionsinstitut som bär risk ska tillämpa de solvenskapitalkrav som finns i Solvens II-direktivet. Den nuvarande EU-regleringen innebär därför att det – i vart fall tills vidare och inom ramen för de begränsningar som tjänstepensionsdirektivet ger – ges en valfrihet för varje medlemsland att bestämma i vilken utsträckning solvensregleringen för tjänstepensionsinstitut helt eller delvis ska baseras

15 Tjänstepensionsinstitut som själva står för de biometriska riskerna eller garanterar vissa förmåner eller viss avkastning, och där det uppdragsgivande företaget (arbetsgivaren) i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna.

på den äldre eller nyare typen av solvensreglering för försäkringsföretag (jfr vad som sägs i skäl 138 – ”passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut”).

Som framgått av avsnitt 4.7 finns det stora variationer mellan enskilda medlemsländer när det gäller den närmare utformningen av deras solvensreglering för tjänstepensionsinstitut. I avsnitt 5.3.4 har utredningen gjort bedömningen att solvensregleringen för tjänstepensinsinstitut som står risk ska vara förstärkt i jämförelse med regleringen i tjänstepensionsdirektivet, och i avsnitt 5.3.4 gör utredningen bedömningen att den nya solvensregleringen ska vara modern och riskbaserad. Utredningens förslag får mot denna bakgrund inte anses leda till snedvridningar av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och svenska försäkringsföretag såvitt gäller solvensregleringen (se i det sammanhanget även avsnitt 5.3.2).

När det gäller frågan om konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsinstitut som står risk och försäkringsföretag såvitt avser

regleringen av företagsstyrning inklusive riskhantering kan det inled-

ningsvis anmärkas att såväl tjänstepensionsdirektivet som det konsoliderade livförsäkringsdirektivet innehåller relativt få bestämmelser kring företagsstyrning inklusive riskhantering, medan såväl förslaget till IORP II-direktiv som Solvens II-direktivet innehåller ett betydligt mer omfattande regelverk kring dessa frågor. Vidare bör det även understrykas att de aktuella bestämmelserna i Solvens II-direktivet kompletteras och fylls ut genom ett antal bestämmelser på lägre nivå, medan denna typ av kompletterande reglering synes vara av mer begränsat slag i förslaget till IORP II-direktiv.

I avsnitt 5.3.5 har utredningen gjort bedömningen att regleringen kring företagsstyrning och riskhantering för tjänstepensiosinstitut ska vara förstärkt i jämförelse med regleringen i det nu gällande tjänstepensionsdirektivet och att regleringen ska baseras på de förslag i dessa delar som finns i kommissionens förslag till IORP II-direktiv. Utredningens förslag får mot denna bakgrund inte anses leda till snedvridningar av konkurrensen mellan svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och svenska försäkringsföretag såvitt gäller regleringen kring företagsstyrning och riskhantering.

5.4.2. Separata regelverk för tjänstepensionsinstitut som står risk respektive försäkringsföretag

Bedömning: Det är lämpligt att ha såväl ett regelverk för tjänste-

pensionsinstitut som står risk som ett regelverk för försäkringsföretag.

Skälen för bedömningen: Det kan hävdas att det är onödigt att

(åter)införa ett särskilt regelverk för tjänstepensionsinstitut som står risk, när det redan finns ett regelverk för försäkringsföretag. Det kan också hävdas att det är olämpligt att ha två olika regleringar för liknande verksamhet, eftersom det öppnar upp för s.k. regelarbitrage.

Inledningsvis kan det för det första konstateras att Sverige har att förhålla sig till det faktum att det på EU-nivå finns såväl ett regelverk för tjänstepensionsinstitut som ett regelverk för försäkringsföretag, och att de båda institutsformerna – till följd av de s.k. inre marknadsreglerna – kommer att kunna existera vid sidan av varandra i Sverige oavsett om Sverige väljer att införa en reglering för svenska tjänstepensionsinstitut eller inte. För det andra kan det konstateras att Sverige inte är tvingad att införa en reglering av tjänstepensionsinstitut som står risk, men att Sverige kan ha en sådan reglering och att Sverige också hittills har haft en sådan reglering vid sidan av regleringen för försäkringsföretag.

Mot bakgrund av att Sverige inte är skyldig att (åter)införa en särskild reglering för tjänstepensionsinstitut som står risk kan det hävdas att frågan om huruvida Sverige bör införa en särskild reglering för svenska tjänstepensionsinstitut eller inte, är en lämplighetsfråga.

När det gäller de eventuella nackdelarna med att ha separata regelverk för tjänstepensionsinstitut som står risk respektive försäkringsföretag synes argumentationen bygga på grunduppfattningen att FRLSII (dvs. FRL efter genomförandet av Solvens II-direktivet) – ur ett kundperspektiv – skulle vara ett ”bättre” regelverk än varje regelverk som har sin grund i tjänstepensionsdirektivet, men att FRLSII samtidigt – ur ett bolagsperspektiv – skulle vara ett ”sämre” regelverk än varje regelverk som har sin grund i tjänstepensionsdirektivet.

Det är, enligt utredningens mening, emellertid – ur såväl kund- som bolagsperspektiv, och särskilt när det gäller s.k. kundägda

bolag – mycket svårt att med någon egentlig säkerhet kunna uttala sig om huruvida TPRLIORPII (dvs. en ny tjänstepensionsrörelselag där ett kommande IORP II-direktiv har beaktats) är ”bättre” eller ”sämre” än FRLSII, och näst intill omöjligt att uttala sig om förhållandena mellan regelverken på lite längre sikt (t.ex. TPRLIORPIII i jämförelse med FRLSIII – dvs. kommande direktivförslag på tjänstepensions- och försäkringsområdet). Det är exempelvis svårt att direkt jämföra kapitalkraven i FRLSII med kapitalkraven i TPRLIORPII, utan att också ta hänsyn till de övriga delarna i respektive reglering. Enligt utredningens mening finns det en risk för att man utgår från att en omfattande detaljreglering med automatik ger ett bättre skydd än en mer principbaserad reglering. Till detta kommer att bedömningen av om en viss ”skyddsnivå” är ”bättre” eller ”sämre” än en annan skyddsnivå också måste ställas mot kostnaderna för att uppnå önskad ”skyddsnivå”, t.ex. i form av avgifter och därmed minskad avkastning. Denna typ av kostnader påverkar möjligheterna till effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det inte går att objektivt slå fast att det ena regelverket är ”bättre” än det andra på ett sådant sätt att riskerna för regelarbitrage eller konkurrenssnedvridning är så stora att den nya regleringen inte bör införas. Utredningen kan inte heller se att eventuella skillnader i kundskyddet utgör något motiv för att avstå från att införa en reglering, baserad på tjänstepensionsdirektivet, för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och vars verksamhet uteslutande är inriktad på tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

Att de båda företagstyperna kommer att erbjuda liknande produkter innebär inte att det saknas behov av en separat reglering för tjänstepensionsinstitut som lyder under tjänstepensionsdirektivet, eftersom det under i vart fall överskådlig tid kommer att finnas

skillnader mellan regleringarna i tjänstepensions- respektive

försäkringsdirektiven. En avgörande skillnad mellan de båda direktiven är att det finns ett visst nationellt handlingsutrymme när det gäller utformningen av regleringen för tjänstepensionsinstitut. Handlingsutrymmet förklaras av att ”pensionssystem” i grunden är en nationell angelägenhet. Enligt utredningens mening bör detta nationella handlingsutrymme utnyttjas för att skapa en reglering som är särskilt anpassad för företag som väljer att begränsa sin verksamhet till att enbart avse tillhandahållande av sådana tjänste-

pensionsförmåner som avses i tjänstepensionsdirektivet. Utredningen kan för sin del inte se några skäl för att inte utnyttja det handlingsutrymme som nu beskrivits.

5.4.3. Något om försäkringsföretagens möjlighet att bedriva försäkringsrörelse som avser tjänstepension

Bedömning: Den föreslagna regleringen påverkar inte försäkrings-

företagens möjlighet att bedriva försäkringsrörelse som avser tjänstepension.

Skäl för bedömningen: Som framgått i avsnitt 4.9 och 5.2 kan ett

försäkringsföretag inte samtidigt vara ett tjänstepensionsinstitut.

Att vissa redan gemenskapsreglerade finansiella institut inte kan vara tjänstepensionsinstitut i tjänstepensionsdirektivets mening hindrar inte i sig dessa former av institut från att ägna sig åt ”tjänstepensionsverksamhet”, om sådan verksamhet är tillåten enligt respektive instituts verksamhetsregler. Ett försäkringsföretag får naturligtvis meddela försäkringar som innebär ”förvaltning av fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla framtida pensionsförmåner till arbetstagare eller dennes förmånstagare”, men det är då fråga om försäkringsrörelse och inte sådan tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.

Den EU-rättsliga systematiken innebär endast att institutens olika verksamheter är reglerad genom respektive sektorsreglering. Annorlunda uttryckt är den s.k. inre marknadsregleringen institutsbaserad. Som framgått ovan var syftet med tjänstepensionsdirektivet att införa en inre marknadsreglering för institut som ägnar sig åt tjänstepensionsverksamhet, men som inte omfattas av de sektorsregleringar som redan finns.

Att direktivet inte ska tillämpas på vissa institut, dvs. att ett visst institut inte ska betraktas som ett tjänstepensionsinstitut i tjänstepensionsdirektivets mening, ska även noga skiljas från institutets möjlighet att utgöra en s.k. tryggandeform för pensionsutfästelser enligt svensk reglering. Som framgått i avsnitt 2 innebär den svenska regleringen att det ytterst åligger arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om lämplig tryggandeform. Om arbetsgivaren vill ha avdragsrätt för sina pensionskostnader är denne emellertid enligt nuvarande reglering hänvisad till någon av

de skatterättsligt godkända tryggandeformerna, dvs. kontotryggande (avsättning i arbetsgivarens balansräkning), pensionsstiftelse, tjänstepensionsförsäkring hos försäkringsföretag eller tjänstepensionsförsäkring hos tjänstepensionskassa. Om utredningens förslag genomförs kommer tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring hos tjänstepensionskassa att ”slopas”, och ersättas med möjligheten att trygga pensionsutfästelsen hos tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar (som kan vara en sluten förening av det slag som kännetecknar en tjänstepensionskassa).

5.5. Den närmare utformningen av den nya regleringen 5.6 Ny tjänstepensionsrörelselag

Förslag: I en ny tjänstepensionsrörelselag samlas alla rörelseregler

för tjänstepensionsföretag (dvs. tjänstepensionsionstitut som står risk) och de särskilda associationsrättsliga regler som anses motiverade.

Skälen för förslaget: Det är rimligt att rörelseregler och associa-

tionsrättsliga särregler som rör tjänstepensionsföretag samlas i en och samma lag. En sådan lösning underlättar översyn och uppdatering av regelverket.

5.6.1. Associationsrätt

Förslag: Den associationsrättsliga regleringen för tjänste-

pensionsföretag ska vara anpassad till den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen, med de avvikelser som motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet.

Ett svenskt tjänstepensionsföretag kan vara ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening.

Skälen för förslaget: Tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några

egentliga associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsinstitut.

I avsnitt 5.3 sägs att för att den associationsrättsliga regleringen av tjänstepensionsinstitut ska bli mer modern och kunna förändras i takt med framtida förändringar i den allmänna associationsrätten, bör den framtida regleringen utformas med utgångspunkt i den struktur och terminologi som finns i modern associationsrätt. Som diskuterats ovan kommer regleringen att avse svenska tjänstepensionsinstitut som står risk, vilket ställer krav på att regleringen anpassas till särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den associationsrättsliga regleringen för tjänstepensionsföretagen bör utformas efter mönster från den associationsrättsliga regleringen för de svenska försäkringsföretagen. Genom en sådan metod kan utredningen dra nytta av redan beprövade lösningar och så långt möjligt säkerställa att den nya regleringen blir heltäckande. Genom att ta utgångspunkt i regleringen av försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar kommer den associationsrättsliga regleringen av tjänstepensionsföretagen att i grunden bygga på en modern och heltäckande reglering anpassad till allmän associationsrättslig lagstiftning. Med den valda tekniken kan också behovet och utformningen av den tjänstepensionssrättsliga särregleringen jämföras med behovet och utformningen av den försäkringssrättsliga särregleringen.

I samband med den associationsrättsliga reformen på försäkrings-

området16gjordes bl.a. bedömningen att understödsföreningarna var

reglerade på ett otidsenligt sätt, men att det inte finns några avgörande skäl som talar för att föreningsformen inte skulle kunna vara lämplig för att driva försäkringsrörelse. Det angavs vidare bl.a. att frågan om en viss företagsform är lämpad för en viss verksamhet bör bedömas utifrån företagets egna förutsättningar från fall till fall. Det konstaterades att ömsesidiga försäkringsbolag och understödsföreningar har existerat sida vid sida under lång tid och att båda formerna har fyllt en viktig samhällsfunktion, och att det även i flera andra länder finns både försäkringsföreningar och ömsesidiga försäkringsbolag. Mot bl.a. denna bakgrund gjordes bedömningen att det inte var aktuellt att genom lagstiftningsåtgärder avskaffa en av de kooperativa försäkringsföretagsformerna på den svenska försäkrings-

16Prop. 2009/10:246.

marknaden. Vidare gjordes bedömningen att utgångspunkten bör vara att försäkringsverksamhet liksom annan verksamhet ska vara neutral i fråga om formerna för rörelsens drivande och att största möjliga näringsfrihet ska råda. Sammanfattningsvis gjordes bedömningen att försäkringsrörelse bör få drivas i försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.

Utredningen delar de bedömningar som gjordes i samband med reformen på försäkringsområdet, och anser därför att även tjänste-

pensionsrörelse bör få drivas i aktiebolagsform, ömsesidig bolags-

form och föreningsform. Genom att tillåta alla tre grundföretagsformer får arbetsgivare och arbetstagare (parterna) goda möjligheter att skapa anpassade lösningar kring ägandet av avsatta tjänstepensionsmedel, medelsförvaltningen och frågor relaterade till avkastning och risk. Förslaget ligger i linje med utredningens bedömning när det gäller behovet av tjänstepensionsföretag som motsvarar dagens understödsföreningar i form av tjänstepensionskassor (se avsnitt 5.5) och behovet av nya former av tjänstepensionsföretag(se avsnitt 5.6).

Ytterligare ett argument för att lagstiftaren, när det gäller tryggandeformer som bär risk, bör tillåta motsvarigheter till de tre företagsformer som finns på försäkringsområdet är att det traditionella försäkringstryggandet har skett – och även fortsatt kommer att kunna ske – i dessa tre företagsformer. Eftersom de tre företagsformerna på försäkringsområdet har utnyttjats i tryggandelösningar på det området finns det skäl att tro att motsvarande företagsformer behöver finnas också på tjänstepensionsområdet. I sammanhanget är också viktigt att betona att den associationsrättsliga regleringen i grunden måste vara neutral när det gäller utbudet av företagsformer på respektive område. En neutral reglering såvitt avser företagsformer har även den fördelen att den underlättar övergången till en modern EU-anpassad regelmiljö med två separata sektorsregleringar; en för försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse och en för tjänstepensionsföretag som bedriver tjänstepensionsrörelse.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att tjänstepensionsrörelse ska få bedrivas av tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Den associationsrättsliga regleringen för tjänstepensionsföretagen ska vara anpassad till den allmänna associationsrättsliga lagstiftningen, med de avvikelser som motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet.

5.6.2. Solvensreglering

Förslag: De tekniska avsättningarna ska beräknas aktsamt i den

meningen att de ska utgöras av den s.k. bästa skattningen, dvs. nuvärdet av väntevärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma på grund av tjänstepensionsåtagandena, inklusive en s.k. säkerhetsmarginal. Vid beräkning av nuvärdet ska tjänstepensionsföretagen använda en diskonteringsränta som fastställs av Finansinspektionen.

Företagen ska ha tillgångar som täcker värdet av de aktsamt beräknade tekniska avsättningarna, och därutöver en buffert i form av ett kapitalkrav som ska utgöra det högsta av ett schablonberäknat kapitalkrav, ett riskkänsligt kapitalkrav eller ett fastställt minsta belopp i euro.

Skäl för förslaget: Inledningsvis bör det nämnas att det naturligtvis

inte är någon enkel uppgift att utforma en passande solvensreglering för framtidens svenska tjänstepensionsinstut. Här kan t.ex. noteras att kommissionen, efter en s.k. förstudie, konstaterade att det behövde utföras ytterligare analyser av olika frågor innan det är möjligt att lägga fram något förslag till ny solvensreglering för tjänstepensionsinstitut. Vidare kan det s.k. LTGA17-arbetet inom ramen för Omnibus II-direktivarbetet sägas visa på svårigheterna kring att hitta lämpliga regler för åtaganden som ligger långt fram i tiden.

Mot detta ska dock samtidigt ställas att den nuvarande regleringen – som bygger på bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet – inte behöver ändras i alla delar, utan endast i de delar där regleringen behöver ”förstärkas”. Mer konkret kan merparten av den nuvarande solvensregleringen användas också i den nya solvensregleringen, vilket naturligtvis underlättar arbetet kring utformningen av den nya regleringen. Vid utformningen av den nya regleringen finns det också möjlighet att både jämföra och dra lärdomar av regleringen i andra länder, Finansinspektionens stresstest ”Trafikljuset” och relevanta delar av Solvens II-regelverket.

17 Long Term Guarantee Assessment.

Regleringen i direktivet

Som en bakgrund till utredningens bedömningar när det gäller den närmare utformningen av solvensregleringen för de svenska tjänstepensionsföretagen bör det här inledningsvis nämnas att det grundläggande kapitalkravet i tjänstepensionsdirektivet för tjänstepensionsinstitut som ”står risk” (artikel 17 i tjänstepensionsdirektivet) är uttryckt som ett krav på en buffert i form av kompletterande tillgångar utöver de tekniska avsättningarna, vars storlek ska återspegla typen av risk och tillgångssammansättningen avseende samtliga de pensionsplaner som institutet förvaltar. Det ställs också krav på att tillgångarna i bufferten ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter. Av artikel 15 framgår att de tekniska avsättningarna ska beräknas aktsamt, och vid behov innehålla en tillräcklig säkerhetsmarginal. Enligt bestämmelserna ska den lägsta storleken på kapitalkravet beräknas enligt bestämmelserna om s.k. disponibel respektive föreskriven solvensmarginal och garantifond i det konsoliderade livdirektivet.

Utredningens ambition

Utredningens övergripande ambition med förslaget är att den samlade solvensregleringen i den framtida regleringen ska vara ”rätt” utifrån de förhållanden som gäller för tjänstepensionsinstitut som står risk och som enbart förvaltar och tillhandahåller tjänstepensionsförmåner. Med ”rätt” menas här den minimiregleringen som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet, justerad med hänsyn till behovet av ett tillräckligt bra kundskydd och behovet av en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

Behovet av justeringar är i första hand föranlett av bedömningen att den nuvarande regleringen är en i viss utsträckning olämplig blandning av två i grunden olika regelsystem. Vid ”justeringen” av den reglering som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet i syfte att uppnå ett tillräckligt bra kundskydd måste hänsyn samtidigt tas till flera delvis motstående intressen, såsom t.ex. avvägningen mellan risk och avkastning, konkurrensförutsättningar på olika delmarknader, risken för regelarbitrage, nackdelarna med intermistiska

lösningar och nackdelarna med återkommande regelförändringar för verksamhet som i grunden är av mycket långsiktig karaktär.

Mot denna bakgrund vill utredningen understryka att den föreslagna solvensregleringen är just ett förslag, och att de närmare detaljerna i regleringen måste fatställas utifrån beslut kring vilken närmare vikt som ska tillmätas de olika motstående intressena och det beräkningsunderlag som då finns tillgängligt. Det helt centrala och väsentliga i utredningens förslag är att den samlade solvensregleringen ska vara särskilt anpassad för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk och som enbart tillhandahåller tjänstepensionsförmåner som har sin grund i överenskommelser på arbetsmarknaden.

Det är viktigt att understryka att de närmare detaljerna i den slutliga regleringen, såsom t.ex. vilka riskkategorier som ska beaktas och den närmare konfidensnivån, måste föregås av mer detaljerade beräkningar och ”tester” än vad som har varit möjligt inom ramen för utredningens arbete. Enligt utredningen bör Finansinspektionen därför ges i uppdrag att genomföra nödvändiga s.k. förstudier innan beslut tas om den slutliga detaljutformningen.

Det är vidare viktigt att understryka att förslaget kan sägas vara ett förslag till en intermistisk nationell reglering, eftersom den föreslagna regleringen ska gälla i avvaktan på ytterligare en omarbetning av tjänstepensionsdirektivet ”IORP III”. Inom ramen för det arbetet har en s.k. fältstudie (kvantitativ förstudie) redan genomförts (den s.k. IORP-QIS:en), men som framgått har kommissionen konstaterat att det krävs ytterligare fältstudier innan det är möjligt att lägga fram ett nytt förslag. Här kan bakgrundsvis nämnas att det inom ramen för framtagandet av Solvens IIregelverket hittills har genomförts inte mindre än sex olika kvantitativa förstudier, jämte vissa s.k. stresstester.

Strukturen i den nya regleringen

I avsnitt 5.3.4 har utredningen gjort bedömningen att solvensregleringen ska vara anpassad till tjänstepensionsföretagens verksamhet, men också modern och riskbaserad. Enligt utredningens mening finns det mot denna bakgrund starka skäl som talar för att solvensregleringen för tjänstepensionsföretagen bör bygga på en mix av den nuvarande regleringen och ett kompletterande riskkänsligt kapitalkrav som är avsett att framförallt fånga riskerna på tillgångssidan och riskerna i bristande matchning mellan tillgångs- och skuldsidan i balansräkningen.

Värderingsfrågor och de tekniska avsättningarna

Enligt utredningens mening bör regleringen av de tekniska avsättningarna bygga på de bestämmelser som finns i tjänstepensionsdirektivet, vilket bl.a. innebär krav på ”tillräckligt aktsam aktuariell värdering” och ”vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal”. Genom att utgå från bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet kan den nuvarande nationella regleringen kring avsättningar i allt väsentligt behållas, vilket är att föredra i en interimistisk solvensreglering. De tekniska avsättningarna skulle alternativt kunna bestämmas med användning av de principer som gäller enligt Solvens II-regelverket, vilket dock torde kräva en rätt omfattande detaljreglering vars värde kan ifrågasättas i en intermistisk solvensreglering.

Av samma skäl anser utredningen att den nya solvensregleringen

inte bör bygga på en särskild solvensbalansräkning av den typ som

ska tas fram enligt Solvens II-regelverket. Enligt utredningens mening bör solvensregleringen för tjänstepensionsföretagen i stället – i likhet med vad som hittills har gällt – utgå från den finansiella redovisningen, med de justeringar av olika slag som behövs när det t.ex. gäller sammansättning och värdering av kapitalbasen.

Olika typer av kapitalkrav

Utredningen föreslår att solvensregleringen för tjänstepensionsföretagen ska innehålla tre olika kapitalkrav, och att företagen ska vara skyldiga att ha en kapitalbas som minst uppgår till det högsta av dessa tre kapitalkrav.

Det första kapitalkravet (som utredningen har valt att benämna det schablonmässiga kapitalkravet) ska motsvara den nivå på buffertkapital som behövs enligt dagens reglering, dvs. ett schablonmässigt beräknat kapitalkrav utifrån framförallt storleken på de försäkringstekniska avsättningarna. Utredningen föreslår dock att det schablonmässigt beräknade kapitalkravet ska kompletteras med ett särskilt kapitalkrav för s.k. operativa risker.

Det andra kapitalkravet (som utredningen har valt att benämna det riskkänsliga kapitalkravet) ska vara riskkänsligt, och beräknas med användning av vedertagen teknik för beräkning av risker. Mer konkret föreslår utredningen att det riskkänsliga kapitalkravet byggs upp genom en s.k. justerad sammanläggning av separata

kapitalkrav för de olika risker som finns i verksamheten. Det samlade riskkänsliga kapitalkravet, liksom de enskilda kapitalkraven för varje riskkategori, ska beräknas utifrån riskernas antagna nettopåverkan på tjänstepensionsföretagets balansräkning. Det riskkänsliga kapitalkravet är framförallt avsett att fånga upp de risker som finns på tillgångssidan i en tänkt balansräkning och som inte antas bli fångade genom det schablonmässigt beräknade kapitalkravet. Det riskkänsliga kapitalkravet är emellertid också avsett att ge incitament till god riskhantering i vid mening, och då framförallt incitament för matchning mellan tillgångs- och skuldsidan i en tänkt balansräkning. Genom den närmare kalibreringen av beräkningarna bör det t.ex. säkerställas att det riskkänsliga kapitalkravet i princip endast ”slår till” när det schablonmässigt beräknade kapitalkravet får anses vara otillräckligt med hänsyn till de risker som finns på grund av företagets portföljsammansättning. Vidare bör s.k. dubbelräkning av kapitalkrav undvikas.

I likhet med den nuvarande regleringen ska det slutligen också finnas krav på ett s.k. garantibelopp (det tredje kapitalkravet), dvs. en till belopp bestämd minsta kapitalbas för att få bedriva verksamheten.

Genom att införa en reglering som bygger på tre olika typer av kapitalkrav skapas förutsättningar för att ha olika typer av

tillsynsåtgärder beroende på vilken typ av kapitalkrav som inte

efterlevs. Bristande efterlevnad av det riskkänsliga kapitalkravet ska föranleda mindre ingripande åtgärder jämfört med bristande efterlevnad av det schablonmässigt beräknade kapitalkravet, eftersom bristande efterlevnad av de schablonmässiga kapitalkravet innebär bristande efterlevnad av de minimikrav som gäller enligt tjänstepensionsdirektivet. Med denna skillnad i ingripandeåtärder skapas bl.a. förutsättningar för en mer proaktiv tillsyn.

De närmare ingripandeåtgärderna bör även särskilt anpassas efter de särförhållanden som gäller för tjänstepensionsinstitut som står risk (jfr i det sammanhanget avsnitt 4.7 som innehåller en beskrivning av de olika typer av ingripandeåtgärder som används i olika medlemsländer). Enligt utredningens bedömning bör t.ex. ett tjänstepensionsföretag som kan visa att det under vissa förutsättningar har faktisk tillgång till ytterligare kapital från någon utomstående eller som har möjlighet att justera sina framtida åtaganden kunna medges längre tid för att återställa en riskkänsligt bestämd kapitalnivå, jämfört med ett företag som inte kan visa att

det har tillgång till sådana mekanismer och jämfört med ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det schablonmässigt beräknade kapitalkrav som minst måste vara uppfyllt enligt minimiregleringen i tjänstepensionsdirektivet.

De mycket grova och högst preliminära beräkningar som genomförts av utredningen pekar på att ett riskkänsligt kapitalkrav av det slag som utredningen föreslår skulle hamna i nivå med det som krävs för att befinna sig i s.k. grönt ljus inom ramen för Finansinspektionens tillsynsverktyg ”Trafikljuset”, medan det

schablonmässigt beräknade kapitalkravet beräknas hamna något över

den nivå som motsvarar det nuvarande lagstadgade kapitalkravet (den s.k. solvensmarginalen), vilket beror på det föreslagna tillägget för operativa risker. Det kan nämnas att den säkerhetsmarginal som ska ingå i de tekniska avsättningarna vid en s.k. aktsam beräkning har antagits uppgå till cirka tio procent av den bästa skattningen av kassaflödena. Den bästa skattningen inom ramen för beräkningen av de tekniska avsättningarna kan antas komma att vara oförändrad, eftersom utredningen inte föreslår några ändringar i sak av bestämmelserna kring beräkningen av de tekniska avsättningarna och därmed inte heller några ändringar i den nuvarande ordningen där den s.k. diskonteringsräntan bestäms av Finansinspektionen.

5.6.3. Övrig näringsrättsliga reglering

Bedömning: Den näringsrättsliga regleringen av svenska tjänste-

pensionsföretag ska ta sin utgångspunkt i bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet.

Skälen för bedömningen: Den reglering som nu föreslås innebär

ett förnyat genomförande av tjänstepensionsdirektivet, vilket innebär att utgångspunkten för den svenska regleringen är bestämmelserna i det direktivet. Att direktivet till stor del får anses utgöra s.k. minimiharmonisering möjliggör för utredningen att i vissa fall ta ställning till om bestämmelserna i direktivet är tillräckliga, eller om det finns anledning att ställa högre krav på svenska tjänstepensionsföretag. Som framgått ovan har utredningen gjort bedömningen att det finns anledning att ställa högre krav när det gäller solvensreglering och regleringen kring företagsstyrning och riskhantering. I övriga delar ska emellertid den näringsrättsliga regleringen av de

svenska tjänstepensionsföretagen utformas med utgångspunkt i de bestämmelser som finns i tjänstepensionsdirektivet.

Oaktat vad som nu sagts anser utredningen att det vid utformningen av de näringsrättsliga reglerna för tjänstepensionsföretag kan finnas anledning att ”snegla på” bestämmelserna för försäkringsföretag, eftersom motiven bakom regleringen av tjänstepensionsföretagen påminner om motiven bakom regleringen på försäkringsområdet. I båda fallen får regleringsbehovet anses ha sin grund i bl.a. behovet av att reglera företagens förmåga att infria sina åtaganden. Här bör dock understrykas att det också finns skillnader mellan motiven bakom respektive reglering. I tjänstepensionsdirektivet talas om att ”garantera en hög grad av trygghet och att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner” (se skäl 7), vilket kan jämföras med att man i Solvens II-direktivet snarare talar om att ”ge försäkringstagare och förmånstagare tillräckligt skydd och att säkerställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader” (se skäl 16).

I de fall bestämmelserna på försäkringsområdet går längre än motsvarande reglering i tjänstepensionsdirektivet bör utredningen särskilt analysera motiven för respektive reglering, med utgångspunkt i skyddsbehovet för de tjänstepensionsberättigade. En sådan analys bör också göras när det gäller bestämmelser på försäkringsområdet som helt saknar motsvarighet i tjänstepensionsdirektivet. Vissa regler på försäkringsområdet är motiverade av helt andra skäl än att säkerställa försäkringsföretagets förmåga att infria sina åtaganden. Här kan t.ex. nämnas reglerna om sekretess. Även när det gäller denna typ av regler finns det anledning att analysera om bestämmelserna bör ha sin motsvarighet i regleringen av tjänstepensionsföretagen.

5.6.4. Redovisningsreglering

Förslag: Den redovisningsrättsliga regleringen för tjänstepensions-

företagen ska ta sin utgångspunkt i den redovisningsrättsliga regleringen för försäkringsföretag, med de avvikelser som motiveras av särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet.

Bakgrund: Den redovisningsrättsliga regleringen för försäkrings-

företag finns i bl.a. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag och bokföringslagen (1999:1078).

Skälen för förslaget: När det gäller den redovisningsrättsliga

regleringen bör det särskilt noteras att bestämmelserna är delvis olika för liv- respektive skadeförsäkringsföretag och för liv- respektive skadeförsäkringar, vilket kräver särskilda överväganden vid utformningen av den redovisningsrättsliga regleringen för tjänstepensionsföretag. Detta eftersom regleringen i tjänstepensionsdirektivet inte bygger på någon indelning i liv- respektive skadeförsäkring, utan i stället kan sägas bygga på en indirekt indelning i huvudförmåner respektive tilläggsförmåner (kompletterande förmåner).

5.6.5. Civilrättslig reglering

Förslag: Den civilrättsliga regleringen av avtalen mellan tjänste-

pensionsföretag och arbetsgivare/arbetstagare ska ta sin utgångspunkt i bestämmelserna om personförsäkring i försäkringsavtalslagen.

Bakgrund: Bestämmelser om det civilrättsliga förhållandet mellan

försäkringsbolag (inklusive tjänstepensionskassor18) och den som ingått avtal om försäkring med ett försäkringsbolag finns i försäkringsavtalslagen (2005:104), FAL. FAL innehåller bestämmelser om individuell skadeförsäkring, individuell personförsäkring och kollektiv försäkring. När det gäller individuella skadeförsäkring finns det olika bestämmelser för konsumentförsäkring och företagsförsäkring. Beträffande kollektiv försäkring finns det olika bestämmelser för kollektiv skadeförsäkring – som är uppdelad i gruppskadeförsäkring och kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring – och kollektiv personförsäkring – som delas in i gruppersonförsäkring och kollektivavtalsgrundad personförsäkring.

Enligt FAL innefattas i begreppet försäkringstagare den som har ingått ett avtal om försäkring med ett försäkringsbolag. Med försäkrad menas vid skadeförsäkring den vars intresse är försäkrat

18 Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket försäkringsavtalslagen (2005:104) ska det som sägs om försäkringsbolag gälla också i fråga om andra företag som meddelar försäkring.

mot skadan och vid personförsäkring den på vars liv eller hälsa en försäkring gäller. Med förmånstagare menas den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt vissa särskilda bestämmelser i FAL har rätt att få försäkringen eller ersättning som utfaller från den. Med gruppavtal menas avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en bestämd grupp personer och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring.19

Enligt FAL gäller vidare – om inte försäkringsavtalet föreskriver något annat – att när en arbetsgivare tecknar en individuell personförsäkring till förmån för en anställd på dennes liv eller hälsa, anses den anställde som försäkringstagare vid tillämpningen av bestämmelserna om information till försäkringstagaren när ett försäkringsavtal har träffats, vid tillämpningen av bestämmelserna om förfogande över försäkringen och om förhållandet till borgenärerna samt i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt (1 kap. 5 § FAL). Försäkringsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i FAL är till nackdel för försäkringstagaren eller dennes rättsinnehavare eller för den försäkrade är utan verkan mot någon av dem, om inte annat anges i lagen (1 kap. 6 § FAL). Det som sägs om tvingande bestämmelser gäller dock inte kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer en överenskommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation (se 1 kap. 7 § 4 FAL).

Skälen för förslaget: När det gäller den civilrättsliga regleringen

kan det inledningsvis konstateras att ett tjänstepensionsföretags verksamhet enligt tjänstepensionsdirektivet ska avse tillhandahållande av pensionsförmåner. Enligt direktivet avses med detta förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandhålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Förmånerna kan utgöras av livslånga utbetalningar eller utbetalningar under viss tid eller utbetalning av ett engångsbelopp.

Mot denna bakgrund kan det konstateras att pensionsförmåner uppvisar grundläggande likheter med personförsäkringar enligt FAL, vilket bl.a. innebär att det behov av civilrättslig skyddsreglering kring försäkringar som har föranlett införandet av FAL också finns när det

19 Dessa definitioner finns i 1 kap. 4 § FAL.

gäller pensionsförmåner. Likheterna mellan personförsäkringar och pensionsförmåner innebär också att de lösningar på olika legala frågeställningar som finns i FAL bör utgöra en naturlig utgångspunkt för den civilrättsliga regleringen kring pensionsförmåner. En uppenbar fördel med att ta utgångspunkt i FAL-regleringen är naturligtvis att de aktuella pensionsförmånerna hittills har reglerats enligt den lagen och att lagen även har utformats med beaktande av detta.20Det kan dock finnas anledning att pröva om en viss bestämmelse i FAL är lämplig eller inte i den civilrättsliga regleringen kring pensionsförmåner mot bakgrund av de skillnader som finns mellan försäkringar och sådana förmåner.

5.6.6. Övrig reglering

Förslag: Den skatterättsliga regleringen av tjänstepensions-

företag och förmånsavtal ska ta sin utgångspunkt i den skatterättsliga regleringen för försäkringsföretag och försäkringar.

I övrig lagstiftning ska tjänstepensionsföretag – som huvudregel – jämställas med försäkringsföretag, om det inte finns skäl för en annan bedömning till följd av de skillnader som finns mellan dessa två kategorier företag.

Bakgrund: Bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av

försäkringsföretag och försäkringar finns i bl.a. inkomstskattelagen (1999:1229), lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, lagen (1991:586) om särskild inkomsskatt för utomlands bosatta, skatteförfarandelagen (2011:1244) och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Utöver i den lagstiftning som redan nämnts finns det bestämmelser om försäkringsföretag och försäkringar m.m. i ett relativt stort antal andra författningar, t.ex. lagen (1986:436) om näringsförbud, konkurslagen (1987:672), lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (2005:104) om försäkringsförmedling.

20 Se prop. 2003/04:150 s. 371.

Skälen för förslaget: Mot bakgrund av likheten mellan de pro-

dukter som ska få tillhandahållas av tjänstepensionsföretagen och de produkter som meddelas av försäkringsföretag bör utgångspunkten vara att tjänstepensionsföretagen skattemässigt ska likställas med försäkringsföretagen. Det bör här särskilt noteras att bestämmelserna på skatteområdet är delvis olika för liv- respektive skadeförsäkringsföretag och för liv- respektive skadeförsäkringar, vilket kräver särskilda överväganden vid utformningen av regleringen av tjänstepensionsföretag och pensionsförmåner där det saknas en motsvarande tydlig uppdelning av företagen och produkterna.

Mot bakgrund av vad som angetts ovan anser utredningen att tjänstepensionsföretagen och deras produkter även i övrigt ska likställas med försäkringsföretag och försäkringar, om det inte finns skäl att göra en annan bedömning på grund av de skillnader som finns mellan tjänstepensionsföretagen och försäkringsföretagen samt mellan pensionsförmåner och försäkringar.

5.7. Övergångs- och omvandlingsreglering

Förslag: Under en övergångsperiod ska tjänstepensionskassor

och försäkringsföretag som uppfyller vissa särskilda krav kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag.

Övergångsperioden ska vara fyra år.

Skälen för förslaget: Som framgått i avsnitt 4.3 har Sverige inför-

livat försäkrings- och tjänstepensionsdirektiven utan att genomföra någon genomgripande systematisk förändring av försäkrings- eller tjänstepensionsregelverken i syfte att fullt ut anpassa regleringen till den gemenskapsrättsliga systematiken. Detta har inneburit att det ännu inte har införts någon fristående sektorsreglering för de svenska tjänstepensionsinstituten, motsvarande den typ av sektorsreglering som finns för andra gemenskapsrättsliga institutsformer såsom t.ex. FRL för försäkringsföretag och lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse för kreditinstitut.

Som framgått i avsnitt 5.3.1 föreslås nu en genomgripande reform av regleringen för svenska tjänstepensionsinstitut som står risk. I avsnitt 5.3.2 gör utredningen bedömningen att det i den reformerade regleringen bör finnas möjlighet att bilda också andra former av tjänstepensionsinstitut än sådana tjänstepensionsinstitut

som motsvarar de nuvarande understödsföreningarna i form av tjänstepensionskassor. Innebörden av förslaget och bedömningen är att det – i likhet med vad som redan gäller på bl.a. försäkringsområdet – kommer att finnas en modern sektorsreglering för tjänstepensionsföretag, dvs. tjänstepensionsinstitut som står risk och som enbart bedriver verksamhet som avser förvaltning och tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner. Förslagen innebär att det i framtiden kommer att vara möjligt att bilda tjänstepensionsföretag i form av tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Den associationsrättsliga regleringen kommer att ha sin utgångspunkt i en modern associationsrätt. Den rörelserättsliga regleringen av tjänstepensionsföretagen kommer att ha sin tydliga utgångspunkt i de bestämmelser som finns i tjänstepensionsdirektivet, med förstärkt reglering såvitt avser solvensregleringen och regleringen kring företagsstyrning och riskhantering.

Vad som nu sagts innebär att regleringsmiljön för såväl gamla som nya leverantörer av olika tryggandelösningar har förändrats i grunden. De sammantagna förändringarna kan beskrivas som en övergång från en historiskt betingad regleringsmiljö med ett visst utbud av tryggandelösningar (försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och tjänstepensionskassor som alla tillämpat i allt väsentligt samma rörelsereglering21) till en mer modern och EUanpassad regleringsmiljö med separata sektorsregleringar för tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag, dvs. en reglering som innebär ett utökat utbud av tryggandelösningar. De tryggandelösningar som kommer att stå till buds i framtiden är försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som alla tillämpar reglering som bygger på försäkringsdirektivet22, respektive tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som alla tillämpar reglering som bygger på tjänstepensionsdirektivet.

Enligt utredningens bedömning är förändringarna i regleringsmiljön av en sådan art att de företag som i dag erbjuder försäkrings- och försäkringsliknande tryggandelösningar bör ges en tids-

begränsad möjlighet att i samband med införandet av den nya

regleringen få en prövning av huruvida deras framtida verksamhet i sak uppfyller kraven för att kunna få tillstånd som tjänstepensions-

21 Till detta kommer den nyligen inrättade associationsformen försäkringsförening. 22 Eventuellt i kombination med vissa av bestämmelserna i tjänstepensionsdirektivet, om Sverige väljer att fortsätta att utnyttja den s.k. optionen i artikel 4 i nyss nämnda direktiv.

företag, och om så är fallet också ges en särskild möjlighet att få tillstånd att tillämpa den nya lagen, dvs. att omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Detta dock givetvis under förutsättning att en sådan omvandling är kringgärdad av tillräckliga skyddsregler för bolagets olika intressenter.

Mer konkret bör dagens understödsföreningar i form av tjänstepensionskassor ges möjlighet att inte bara ombildas till försäkringsföretag om de uppfyller kraven i FRL, utan också ges möjlighet att omvandlas till tjänstepensionsföretag om de uppfyller kraven i den reglering som föreslås gälla för denna typ av företag. På samma sätt bör de försäkringsföretag som i dag bedriver försäkringsrörelse som avser tjänstepension ges möjlighet att omvandlas till tjänstepensionsföretag, givetvis under förutsättning att de efter en omvandling uppfyller de krav som gäller för tjänstepensionsföretag. Av framförallt praktiska skäl bör det finnas möjlighet för omvandlade tjänstepensionsföretag att, under en övergångsperiod, ha mindre bestånd av försäkringar under avveckling.

Behovet av särskilda övergångsregler för försäkringsföretagen och tjänstepensionskassorna ska som nämnts ses i ljuset av att det i Sverige inte tidigare har funnits någon annan möjlig reglering än försäkringsregleringen för dessa företag. Syftet med de särskilda omvandlingsreglerna är därför att de nuvarande aktörerna på den svenska marknaden ska kunna inordna sig i en ny modern svensk regleringsmiljö, utformad med utgångspunkt i de reformerade EU-direktiven och en modern associationsrättslig reglering för respektive institutsform. Övergångsregleringen kan sägas ha två olika syften. För

det första ger regleringen dagens understödsföreningar i form av

tjänstepensionskassor möjlighet att omvandlas till tjänstepensionsföreningar inom ramen för tjänstepensionsinstitutsregleringen, som ett alternativ till den möjlighet dessa företag redan har att ”ombildas” till försäkringsföreningar inom försäkringsföretagsregleringen.23Det ligger utanför utredningens uppdrag att föreslå ändringar i den ombildningsreglering som finns i försäkringsregleringen. För det

andra kan den beskrivas som en tidsbegränsad öppning mellan två

annars slutna regelsystem (sektorer), där de företag (försäkringsföretag) som av historiska skäl varit hänvisade till regelsystemet för dessa företag ges en tidsbegränsad möjlighet att gå över till det annars slutna regelsystemet för tjänstepensionsföretag.

23 Se 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

5.8. Översiktligt om utformningen av omvandlingsreglerna m.m.

Förslag: Bestämmelserna om omvandling av försäkringsföretag

och tjänstepensionskassor ska utformas som en möjlighet för företagen att under en begränsad övergångsperiod kunna ansöka hos Finansinspektionen om tillstånd att få tillämpa den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, med de tillägg och justeringar som anges i en särskild ikraftträdandelag.

En ansökan om omvandling ska godkännas av bolags- eller föreningsstämman med viss kvalificerad majoritet.

Finansinspektionens tillståndsprövning vid omvandling ska bl.a. innefatta en prövning av att omvandlingen inte kan antas medföra sådana konsekvenser för de tjänstepensionsberättigade att omvandlingen inte bör tillåtas.

En omvandling ska som huvudregel inte medföra några skattekonsekvenser för någon part (skattemässig kontinuitet).

Övergångs- och omvandlingsreglerna ska samlas i en särskild lag om ikraftträdande.

Bakgrund

Omvandling enligt allmänna associationsrättsliga principer m.m.

När det gäller den närmare utformningen av omvandlingsreglerna bör det inledningsvis noteras att ”omvandlingar” i den meningen att en och samma juridiska person ändrar företagsform, som huvudregel

inte är möjlig enligt allmänna associationsrättsliga regler. Det är

dock möjligt att ”omvandla” ett handelsbolag till ett kommanditbolag. Omvandlingen sker genom att man till Bolagsverket anmäler att en eller flera av bolagsmännen (dock inte alla) ska ha ett till belopp angivet begränsat ansvar för bolagets åtaganden, dvs. vara kommanditdelägare. På motsvarande sätt är det möjligt att ”omvandla” ett kommanditbolag till ett handelsbolag. Vid ”omvandlingen” behåller den juridiska personen (bolaget) sin identitet, sina tillgångar och skulder samt sitt organisationsnummer. Det brukar vidare allmänt sägas vara möjligt att ”ombilda” en ekonomisk förening till ett aktiebolag, men denna form av ”omvandling” sker i praktiken genom att föreningen överlåter samtliga tillgångar och skulder (en s.k. inkråmsöverlåtelse) till ett aktiebolag, varefter föreningen

likvideras och aktierna tillskiftas medlemmarna i föreningen. På liknande sätt, dvs. genom en inkråmsöverlåtelse, kan även ett handelsbolag ”ombildas” till ett aktiebolag och ett aktiebolag ”ombildas” till ett handelsbolag eller en ekonomisk förening. Det är slutligen även möjligt att ”ombilda” ett handelsbolag till ett aktiebolag genom att samtliga andelar i handelsbolaget avyttras till aktiebolaget.

En annan form av ”omvandlingar” kan uppnås genom tillämpning av bestämmelser om fusion, som finns för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.24 Förenklat innebär en fusion att två eller flera företag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av företagen övertas av ett annat företag mot vederlag till ägarna i det eller de överlåtande företagen. Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande företagen utan likvidation. Fusion kan ske mellan det övertagande företaget på ena sidan och ett eller flera företag på den andra (absorption) eller mellan två eller flera överlåtande företag genom att de bildar ett nytt, övertagande företag (kombination). Här kan särskilt noteras att det är möjligt att genomföra en fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag.

För försäkringsaktiebolag kan ”omvandlingar” också ske genom

delning. En delning av ett aktiebolag innebär att ett aktiebolag delas

genom att bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag mot vederlag till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Delning kan ske genom att det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, varvid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation, eller genom att en del av de överlåtande bolagets tillgångar och skulder övertas av ett eller fler andra bolag utan att det överlåtande bolaget upplöses.

När det gäller fusioner och delningar finns det allmänna regler i aktiebolagslagen (2005:551, ABL) och lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (FL) samt särregler i FRL. Allmänt kan sägas att det bl.a. finns bestämmelser om vilka försäkringsföretagsformer som får delta i olika varianter av fusioner och delningar, majoritetskrav och krav på Finansinspektionens tillstånd.

24 Regler om fusion saknas för understödsföreningar, förutom att det finns särskilda bestämmelser om en understödsförening som deltar i bildande av ett europakooperativ.

Särskild omvandlingslagstiftning på kreditinstitutsområdet

”Omvandlingar” av olika slag har vidare varit möjliga enligt olika speciallagstiftningar. I början av 1990-talet infördes t.ex. möjligt att ”ombilda” sparbanker till bankaktiebolag25 och möjlighet för föreningsbanker att ombildas till bankaktiebolag.26I början av 1990-talet infördes även en särskild reglering för omvandling av Stadshypotek27och några år senare även en särskild reglering för omvandling av Landshypotek.28

Omvandlingsregler i försäkringsrörelselagen

I detta sammanhang bör även särskilt uppmärksammas den s.k. ombildningsreglering som finns i FRL, och som avser ombildning av ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst till ett sådant aktiebolag som får dela ut vinst.29Eftersom det vid denna form av ombildning handlar om en och samma juridiska person som såväl före som efter ombildningen driver sin verksamhet i försäkringsaktiebolagsformen är det här fråga om en helt annan typ av ”omvandling” än de som kan ske enligt allmänna associationsrättsliga principer eller som har skett med stöd av särskild omvandlingslagstiftning. Ombildningsmöjligheten i FRL kan snarast sägas vara en särskild skyddsreglering vid en viss typ av grundläggande verksamhetsförändring. Denna reglering är motiverad med hänsyn till livförsäkringsrörelsens särskilda art, där rörelsen över tid genererar olika former av överskott som kräver särskild reglering.30En ombildning av nu aktuellt slag förutsätter ett bolagsstämmobeslut som biträtts av aktieägare som företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget, att de försäkringstagare vars rätt berörs av omvandlingen har underrättats och att högst femtio procent av de underrättade försäkringstagare som har hörts av eller högst tio procent av samtliga underrättade försäkringstagare motsätter sig ändringen samt att ändringen inte kan antas försämra rätten för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. En ombildning

25 Se 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och prop. 1990/91:136. 26 Se prop. 1992/93:69 om ombildning av föreningsbanker. 27 Se prop. 1991/92:119 om ombildning av Stadshypotek, m.m. 28 Se prop. 1993/94:216 om ombildning av Landshypotek. 29 11 kap. 20 och 21 §§ FRL. 30 Jfr även för ömsesidiga försäkringsbolag de bolagsordningsändringar som omfattas av 12 kap. 40 § FRL.

förutsätter vidare att vissa särskilt utpekade s.k. övervärden i bolaget gottskrivs försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna som återbäring eller på annat sätt. Prövningen av om förutsättningarna för ombildning är uppfyllda görs av Finansinspektionen.31

Härefter bör även en annan särskild skyddsreglering vid en typ av grundläggande verksamhetsändring uppmärksammas, nämligen regleringen kring överlåtelse av försäkringsbestånd.32 Regleringen innebär att försäkringsbestånd endast får överlåtas till vissa typer av rättssubjekt (försäkringsgivare). Beståndsöverlåtelser ska vidare godkännas av stämman i det överlåtande företaget och ett överlåtelseavtal får endast verkställas med tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd ska ges om bl.a. den rätt som tillkommer försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras och den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs.

Slutligen bör här nämnas den form av ”omvandling” som förutsätts kunna ske i samband med att en understödsförening beviljas tillstånd att bedriva verksamhet enligt FRL, eftersom tillstånd för försäkringsrörelse får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.33

Skälen för förslaget: Vid den närmare utformningen av

omvandlingsreglerna bör utgångspunkten vara att omvandlingskostnaderna ska minimeras, eftersom det är fråga om kostnader som i slutändan riskerar att drabba de tjänstepensionsberättigade. Det kan vidare konstateras att en omvandling av det slag som är aktuellt inte kan jämställas med en omvandling av en personassociation till en kapitalassociation eller vice versa, eller en omvandling av ett försäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst till ett försäkringsaktioebolag som får dela ut vinst. Mot denna bakgrund anser utredningen att omvandlingsregleringen bör bygga på ett särskilt reglerat förfarande där företagen ges möjlighet att ansöka om tillstånd att få tillämpa den nya lagen, och att de företag som får tillstånd därigenom har omvandlats till tjänstepensionsföretag. Genom den föreslagna regleringen kan omvandlingar ske utan krav på överlåtelser och likvidation.

Omvandlingsmöjligheten måste vara kringgärdad av tillräckliga skyddsregler för företagets olika intressenter. Det ska därför krävas

31 2 kap. 9 och 15 §§ FRL. 3210 kap. FRL. 337 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

att en ansökan om omvandling måste vara godkänd av företagets högsta beslutande organ, och att beslutet om godkännande måste ha fattats med kvalificerad majoritet av visst slag. Det ska därutöver krävas att Finansinspektionen särskilt prövar huruvida omvandlingen kan antas medföra sådana nackdelar för kollektivet av försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal att en omvandling inte kan accepteras. En sådan prövning av Finansinspektionen, som ska vara inriktad på de olika kollektiven, bör kunna vara av mer övergripande art, eftersom den reglering som kommer att gälla efter omvandlingen som utgångspunkt får antas ge ett ”bättre” kundskydd än den reglering som gäller omedelbart före omvandlingen.

I samband med omvandlingen ska Finansinspektionen i grunden pröva huruvida tjänstepensionsföretaget och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i den nya lagen. Detta innefattar bl.a. en prövning av att företaget kommer att ha en tillräcklig kapitalbas och att företaget inte kommer att bedriva s.k. tjänstepensionsfrämmande verksamhet. Finansinspektionens prövning i dessa delar torde kunna vara av mer begränsat slag, eftersom de företag som ska prövas redan är bildade och redan står under Finansinspektionens tillsyn.

Utredningen anser vidare att skattekonskvenser för såväl företagen som företagens intressenter, som skulle kunna utgöra hinder för att genomföra en omvandling, bör undvikas. Utgångspunkten bör således vara s.k. skattemässig kontinuitet.

Det är lämpligt att övergångs- och omvandlingsreglerna samlas i en särskild lag.

5.9. Förtida tillämpning av den reformerade försäkringsrörelseregleringen

Förslag: Försäkringsföretag som vid ikraftträdande av införande-

lagen till den reformerade försäkringsrörelselagen bedriver verksamhet som helt eller delvis avser tjänstepensionsförsäkringar, ska ha möjlighet att från och med lagens ikraftträdande tillämpa den reformerade försäkringsrörelseregleringen på hela sin verksamhet.

Skäl för förslaget: Som framgått av utredningens delbetänkande

(se avsnitt 5.37.8 i delbetänkandet) anser utredningen att Sverige

bör utnyttja den särskilda övergångsreglering i det s.k. Omnibus II-direktivet som ger Sverige möjlighet att besluta om fortsatt övergångsvis tillämpning av äldre rätt för försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring. Den övergångsvisa regleringen får som längst tillämpas till och med den 31 december 2019.

Den föreslagna regleringen innebär att försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar under tiden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2019 – på sin tjänstepensionsverksamhet – ska tillämpa bestämmelserna i FRL i dess lydelse lagen har den 31 december 2015. Den föreslagna regleringen innebär också att försäkringsbolaget samtidigt – på sådan försäkringsverksamhet som inte avser tjänstepensionsförsäkringar – ska tillämpa FRL i den lydelse lagen har från och med den 1 januari 2016. Den föreslagna regleringen innebär att vissa företag under övergångsperioden kommer att tillämpa äldre reglering på vissa delar av verksamheten och den nya regleringen på övriga delar av verksamheten, vilket kan ge upphov till besvärliga tillämpningsproblem och merkostnader.

De förslag till övergångs- och omvandlingsreglering som nu lämnas ger försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring möjlighet att från och med lagens ikraftträdande ansöka om omvandling till tjänstepensionsföretag, dvs. en möjlighet att ”i förtid” övergå från att tillämpa försäkringsrörelselagen i den lydelse den har per den 31 december 2015 till att tillämpa den nya lag om tjänstepensionsrörelse som föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. Mot bakgrund av det grundläggande syftet bakom den föreslagna övergångs- och omvandlingsregleringen – dvs. att de företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet enligt äldre specialreglering ska ges en tidsbegränsad möjlighet att anpassa sig till en i grunden förändrad och EU-anpassad nationell reglering av tjänstepensionsverksamhet – anser utredningen att försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring på liknande sätt ska ha möjlighet att ”i förtid” övergå från att tillämpa försäkringsrörelselagen i den lydelse den har per den 31 december 2015 till att tillämpa den nya försäkringsreglering som träder i kraft den 1 januari 2016. Med en sådan möjlighet kan förbättringar av kundskyddet uppnås snabbare, samtidigt som de samlade omställningskostnaderna till följd av den reformerade regleringen kan begränsas. Eftersom det här rör sig om en möjlighet till ”förtida” tillämpning av en reglering som kommer att bli tillämplig

med automatik så snart övergångsperioden har löpt ut, saknas det enligt utredningens mening anledning att kräva någon form av särskild prövning av förutsättningarna för ”förtida” tillämpning. Utredningen föreslår dock – av regeltekniska skäl – att det i den särskilda ikraftträdandelagen till den reformerade FRL tas in en bestämmelse om att Finansinspektionen i enskilda fall får medge att ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar inte ska tillämpa den särskilda övergångsregleringen för försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar, vilket i praktiken innebär att försäkringsföretaget ska tillämpa den reformerade försäkringsregleringen på hela sin verksamhet.

Mot bakgrund av att utredningen har i uppdrag att beakta kommissionens förslag till IORP II-direktiv bör det här avslutningsvis noteras att kommissionen föreslår en förlängning av den särskilda övergångsregeln för försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar (se artikel 76 i förslaget). Enligt förslaget ska övergångsperioden löpa ut senast den 31 december 2022, och det stadgas också att försäkringsföretag som omfattas av övergångsregleringen ska beräkna solvenskapitalkravet som summan av kravet för försäkringsverksamhet och tjänstepensionsverksamhet. Utredningens bedömning är att kommissionens förslag inte bör föranleda några ändringar i utredningens förslag.

6. Tjänstepensionsaktiebolag

6.1. Tjänstepensionsaktiebolag ska omfattas av aktiebolagslagen

Förslag: Tjänstepensionsaktiebolag ska omfattas av allmänna

associationsrättsliga regler för aktiebolag, om inte avvikelser motiveras av tjänstepensionsföretagens särart.

För tjänstepensionsaktiebolag ska också gälla det som i andra författningar föreskrivs för aktiebolag, om inte avvikelser motiveras av tjänstepensionsföretagens särart.

Skälen för förslaget: Som angetts i avsnitt 5.6.1 ska utgångs-

punkten vara att den särskilda associationsrättsliga lagstiftningen för tjänstepensionsföretag ska vara anpassad till allmänna associationsrättsliga regler, med de avvikelser som motiveras av tjänstepensionsföretagens särart. För tjänstepensionsaktiebolag innebär det att aktiebolagslagen (2005:551), ABL, ska utgöra den associationsrättsliga grunden.

För tjänstepensionsaktiebolagen föreslås alltså att föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet ska gälla, om inte avvikelser motiveras av tjänstepensionsföretagens särart. Det är även lämpligt att det som i övrigt föreskrivs för aktiebolag, i andra lagar och förordningar, ska vara tillämpligt på tjänstepensionsaktiebolagen, om inte avvikelser motiveras av tjänstepensionsföretagens särart.

6.2. Associationsrättsliga särregler

I avsnittet analyseras och redovisas behovet av associationsrättsliga särregler utifrån kapitelindelningen i ABL. Varje delavsnitt inleds som regel med en bakgrund som innehåller en kortfattad beskriv-

ning av bestämmelserna i ett eller flera kapitel i ABL och förekommande särregler i försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL.

6.2.1. Inledande bestämmelser i ABL

Förslag: Utöver de definitioner som anges i 1 kap. aktie-

bolagslagen ska begreppen ”nära förbindelser” och ”kvalificerat innehav” definieras i tjänstepensionslagstiftningen.

Bakgrund

Aktiebolagslagen

I 1 kap. ABL ges vissa inledande bestämmelser om aktiebolagsformen. Där anges att ett aktiebolag är antingen privat eller publikt. Den grundläggande skillnaden mellan de olika kategorierna av aktiebolag är att det finns vissa begränsningar för ett privat aktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag att sprida aktier och vissa andra värdepapper. Kapitlet innehåller även bestämmelser om aktiekapital och redovisningsvaluta. Enligt reglerna om aktiekapital ska detta i ett privat aktiebolag uppgå till minst 50 000 kronor och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000 kr, eller motsvarande belopp i euro. Vidare stadgas där att aktieägarna som regel inte har något personligt betalningsansvar för aktiebolagets förpliktelser. Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om vissa begrepp, bl.a. moderbolag, dotterföretag och koncern. Dessutom möjliggörs att aktiebolagsrättsliga handlingar undertecknas med elektronisk signatur. I kapitlet finns slutligen bestämmelser om begreppet tillämplig lag om årsredovisning, som när det t.ex. gäller försäkringsföretag avser lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Försäkringsrörelselagen

I FRL finns inga särregler om aktiekapitalet (se prop. 2009/10:246 s. 230–232). Den särreglering som finns i 1 kap. 12 § 3 och 4 samt 13–16 §§ avser definitioner av begreppen ”försäkringsholdingföretag”, ”specialföretag”, ”intresseföretag”, ”nära förbindelser”

och ”kvalificerat innehav”. Definitionerna, som är föranledda av EU:s regler om ägarprövning och försäkringsgrupper m.m., saknar motsvarighet i ABL.

Skälen för förslaget

Aktiekapitalet

Utredningen har övervägt om det finns anledning att ställa krav på högre aktiekapital i tjänstepensionsaktiebolag än vad som föreskrivs i ABL. Ett sådant krav skulle kunna motiveras av att ett tjänstepensionsaktiebolag bör ha ett tillräckligt stort kapital för att kunna hantera förluster, och att ett aktiekapital som endast uppgår till 50 000 kronor eller 500 000 kronor knappast i något fall kan anses vara tillräckligt stort. Här ska dock understrykas att de näringsrättsliga kraven på tillräckligt stor kapitalbas – i vilken aktiekapitalet ingår - innebär krav på tillräckligt kapital för verksamheten, och att ett tjänstepensionsaktiebolag som inte har en tillräckligt stor kapitalbas varken kan få – eller behålla – ett tillstånd att bedriva tjänstepensionsrörelse.

Mot denna bakgrund kan det konstateras att ABL:s krav på minsta aktiekapital i praktiken torde spela mindre roll för skyddet av tjänstepensionsaktiebolagens kunder.

I linje med den allmänna utgångspunkten att ABL:s bestämmelser ska gälla, om det inte finns anledning att ha särregler med hänsyn till särarten hos tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet anser utredningen att någon särreglering inte ska gälla. I likhet med vad som gäller för försäkringsaktiebolag ska alltså reglerna i ABL om minsta aktiekapital gälla även för tjänstepensionsaktiebolag.

Definitioner kopplade till ägarprövning

Tjänstepensionsdirektivet innehåller inga bestämmelser om ägarprövning, och det EU-direktiv i saken (det s.k. förvärvsdirektivet1) som gäller för bl.a. försäkringsföretag gäller inte för tjänstepensionsinstitut. Sverige behöver alltså inte införa krav på prövning av ägarna i tjänstepensionsföretag, och därmed inte heller de särskilda definitioner som är knutna till dessa regler. I sammanhanget bör dock uppmärksammas att det i tjänstepensionsdirektivets artikel 9.3 uttryckligen sägs att reglerna i artikel 9 om villkor för att få bedriva verksamhet är minimiregler. Ytterligare krav på villkor får enligt bestämmelsen tillfogas om syftet är att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt. Mot bakgrund av den typ av försäkringsliknande verksamhet som de svenska tjänstepensionsföretagen kommer att bedriva får det anses föreligga starka skäl att – i likhet med vad som gäller för kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag – införa bestämmelser om prövning av ägarna i tjänstepensionsaktiebolag. Krav på ägarprövning är ett naturligt komplement till kraven i tjänstepensionsdirektivet på ledningsprövning. Bestämmelserna om ledningsprövning behandlas i avsnitt 9.1.2.

Bestämmelserna om ägarprövning bör lämpligen utformas efter mönster från motsvarande reglering för bl.a. försäkringsföretag, vilket innebär att begreppet ”kvalificerat innehav” ska definieras i tjänstepensionslagstiftningen. Det bör dock i sammanhanget anmärkas att vid utformningen av ägarprövningsreglerna för tjänstepensionsföretagen måste hänsyn tas till att det system för samråd mellan tillsynsmyndigheterna inom EU som till följd av förvärvsdirektivet gäller vid ägarprövning av bl.a. försäkringsföretag inte kan införas när det gäller tjänstepensionsföretag. Mot bakgrund av att förvärvsdirektivet inte är tillämpligt bör det inte heller införas några krav som motsvarar kraven på förvärvstillstånd för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag, och därmed inte heller de särskilda definitioner som är knutna till dessa krav (jfr även vad som sägs nedan om gruppregler).

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn.

Ägarprövningsreglerna för försäkringsföretag kompletteras med bestämmelser som ska förhindra att företaget kommer att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp. Om försäkringsföretaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget (se 2 kap. 5 § och definitionen av nära förbindelser i 1 kap. 14 § FRL). Motsvarande förutsättningar gäller vid förvärv av ett kvalificerat innehav (se 15 kap. 7 § FRL). Det finns även regler om anmälningsskyldighet (15 kap. 12 §) och avyttringsplikt (15 kap. 16 §). Bestämmelserna har sin grund i det s.k. BCCIdirektivet2(se prop. 1995/96:173 när det gäller genomförandet av direktivet).

Nyss nämnda direktivregler om nära förbindelser omfattar inte tjänstepensionsinstitut. Av skäl som anförts ovan om ägarprövning bör dock även dessa regler om nära förbindelser införas för tjänstepensionsföretag och utformas i nära anslutning till motsvarande regler för försäkringsföretag. Det innebär att begreppet ”nära förbindelser” ska definieras i tjänstepensionsrörelselagen.

Definitioner kopplade till tillsyn över grupper

Tjänstepensionsdirektivet innehåller inga särskilda bestämmelser om tillsyn över grupper, och de EU-direktiv som finns om tillsyn över försäkringsgrupper och konglomerat gäller inte för tjänstepensionsinstitut. Sverige behöver alltså inte införa några särskilda bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp eller i ett konglomerat, och därmed inte heller de särskilda definitioner som är knutna till dessa bestämmelser. Frågan är dock om Sverige ändå bör införa motsvarande regler på tjänstepensionsområdet.

Det grundläggande syftet med de nuvarande gruppregler som finns för försäkringsföretagen är att ge tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att bedöma ett försäkringsföretags ekonomiska ställning med hänsyn till dotterföretag och andra närstående

2 Rådets direktiv 95/26/EG av den 29 juni 1995 om ändring av direktiv 77/780/EEG och 89/646/EEG om kreditinstitut, direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG om andra direkta försäkringar än livförsäkringar, direktiv 93/22/EEG om tjänster inom värdepappersområdet och direktiv 85/611/EEG om företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper.

företag3. Gruppreglerna kan sägas ha särskilt stor betydelse för tillsynen av s.k. gränsöverskridande grupper, dvs. där de företag som ingår i gruppen finns i flera olika länder. Konglomeratreglerna kan beskrivas som en kompletterande reglering för grupper som innehåller företag som driver verksamhet inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Ytterst kan konglomeratreglerna sägas handla om samspelet mellan de olika sektorregleringarna. De nu aktuella reglerna kan sägas förutsätta att det finns likartade regler i samtliga EU-länder och ett utbyggt samarbete mellan de olika ländernas tillsynsmyndigheter.

Eftersom det inte finns någon EU-gemensam gruppreglering på tjänstepensionsområdet anser utredningen att det i grunden saknas förutsättningar för att skapa en effektiv gruppreglering för tjänstepensionsföretagen. Det behov av extra tillsyn som kan finnas när det gäller tjänstepensionsföretag som har ägarrelationer med andra företag torde enligt utredningen kunna tillgodoses även utan särskild gruppreglering. Den särreglering i form av definitioner av ”försäkringsholdingföretag” och ”intresseföretag” som finns i FRL behöver alltså inte tas in i den nya tjänstepensionsrörelselagen.

Definition av specialföretag

I samband med genomförandet av återförsäkringsdirektivet – som innehöll en option för medlemsstaterna att tillåta specialföretag att etablera sig på deras territorium – gjordes bedömningen att det inte då borde införas några särbestämmelser för specialföretag (se prop. 2007/08:40 s. 122). Skälet till detta var att det inte bedömdes föreligga något starkt behov av sådana företag i Sverige, eftersom sådan verksamhet som är typisk för specialföretag kan bedrivas av ett återförsäkringsbolag inom ramen för gällande och då föreslagna regler i FRL. Det uteslöts dock inte att frågan kunde komma att omprövas i ett senare sammanhang. För att genomföra återförsäkringsdirektivets bestämmelser om användning av utestående belopp från specialföretag för skuldtäckning infördes dock en definition av specialföretag i FRL (se 1 kap. 12 § 4 samt 6 kap. 3 § 14 och 34 § 3 FRL).

3 Nya regler i solvens II-direktivet innebär en ändring av utgångspunkterna för tillsynen över försäkringsgrupper. Den nya inriktningen innebär en särskilt gruppinriktad tillsyn över det försäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som finns i toppen av gruppen, samtidigt som i princip endast en myndighet är grupptillsynsmyndighet.