SOU 1977:76

Personalen vid kriminalvårdens anstalter

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 29 juni 1973 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla en sakkunnig för att utreda personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter. Med stöd av detta bemyndi- gande tillkallades den 7 november 1973 som sakkunnig numerajuristen hos Aftonbladet AB, Birgitta Alexanderson.

Att som experter biträda den sakkunniga utsågs den 7 november 1973 byråcheferna Norman Bishop och Vilhelm Karlström, numera avdelnings- direktören Lars Dahlsjö, ombudsmännen Bror Holmström och Sven Selin, anstaltsdirektören Harry Karlsson samt dåvarande kanslisekreteraren Christer Holtsberg. På grund av utlandstjänstgöring entledigades Holtsberg den 31 juli 1975.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 11 februari 1974 hovrätts- assessorn Bengt-Åke Nilsson.

Experterna har deltagit i samtliga förekommande frågor. Byrådirektören Ingemar Hjalmarsson har under tiden 29 augusti 11 september 1977 varit förordnad att biträda utredningen.

Utredningen har avgivit remissyttrande över 1968 års utbildningsutred- nings (U 68) betänkande Högskoleutbildning — juristlinje, förvaltningslinje och social linje (SOU 197359) och Administratörer i stat och landsting (Ds U 1973zl7), övervakningsnämndutredningens betänkande Kriminalvårdens nämnder (SOU 1975: 16), frivårdens storstadsutrednings betänkande Frivård i storstad (Ds Ju 197619) samt nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutrednings (NEPO) betänkande Utbild- ning (Ds 8 197616).

För att beaktas i utredningsarbetet har chefen förjustitiedepartementet till utredningen överlämnat skrift den 5 december 1975 från Statsanställdas Förbund angående bl. a. personalresurserna vid kriminalvårdens anstalter.

Sedan uppdraget slutförts får utredningen härmed överlämna sitt betän- kande Personalen vid kriminalvårdens anstalter.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna Karlström och Selin.

Stockholm i december 1977

Birgitta Alexanderson /Bengt—Åke Nilsson

.. _ .. * 'i | .— ** '.' ”_ l ' * .. . w:t _ *.*j_ — ' " — _ " ' pul-ing.. m. ,. — .j.7_..; ... u ,- .*-hn'.*ii ,, , _, » _. = .__',,.,.,w,-g i"; H __ _ x_1. _1. i'H_l,|_1I—nw| .. , .: ._ .. . | . ' 1x .. J,. 7 x' * _ .1 .. —W " i ' It'll 11.. I." IH_ W.".— * _ : -, H&K-M »»]...m,

. .. ..W'... ,.——";'.”.-'* J'IH'l-l. ||." "| |.|._..- ' ._ —- » 33, hem...—u ...-.... .

'» ,! ”7 " ' '» . .f ;" " 'IWF"? .. L-- '-"-1:II_v-.llx-. ' ' ' .. ' . '- '. ' _ ' _ _i-j .ll :"h'y-lI-LHA” flit-m _ . . » .. * . " '"';..II ...är. led" mi...-n- ' , . . ' ” H ' , "J -- '- '|-'.-l1'g!|r='urur 'na . j ' ;; "_ ' " ' ». .' _ » . - u. "nån.-Innu * I! ' *** — .” -' ' ' ' **!- .. . '- ' _ _ _" Hui. "VfL-Alf”. ! I I ' ' '#', .'.'"|Il1l'|"" ' '|l." » 5 . ,, :* . ' — '. . .|' + ""rl'i '.'.l'ull. 1 —_.;_ _ ”ilj-' näää-W 1| —' , ”är .. ':i #. I.'-|. Ilrl "." .FL ..3 _,' ' * _". _” .."—"' _ _..""__" — aj" ””My-lu- ,'Ii'l : " I

-:.

. ll'r-Lml ... '-rt[t| .? lll'l | |. in., 5- ., .u- mhn- -.' . . .'-l- .nu

4-1" lll'n 52.1 "' ::.-| JLM'I [IIIII'IEI;II- I| ""—"l'ulll ' |".

'rl .lTl r' r' "I-| '. LRLJ |.

E%” 1' :-—' - J..... _|. w_n ||_ _'|"_.'l 1 . 'lF-llllu |.wlg...n1h HD.SE-'"! "Jl'luti' i'll'..-'N.'_|1l!h'

mum ".l 'tlfll

I.'|.' IJJIIFFJt

Sammanfattning

Summary

Författnings/örslag . .

Förslag till lag om ändring i brottsbalken Förslag till lag om kriminalvårdens organisation . Förslag till lag om ändring i lagen (1974. 203) om kriminalvård i anstalt Förslag till förordning om ändring 1 kungörelsen (1974: 248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974: 203) om kriminal- vård 1 anstalt . . . . . . . . Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976: 376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. .

Förslag till förordning om ändring i instruktionen (1974:555) för kriminalvårdsverket

1. Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 1.1 Direktiven . 1 2 Utredningsarbetets bedrivande

2 Mål och medel inom kriminalvården

3. Föreskrifter angående verksamheten i anstalterna

3.1 Behandlingen av häktade, anhållna m. fl . . . .

3.2. Bestämmelser angående verkställighet av dom och anstaltspla- cering . . . . . 3.3 Behandlingen av intagna i kriminalvårdsanstalt. 3.4 Kompetensfördelning 1 behandlingsfrågor

3.5 Bestämmelser angående överprövning m. m.

4. Kriminalvårdens organisation

4.1 Kriminalvårdsstyrelsen . .

4.2. Den regionala organisationen anstalterna och skyddskonsulent- distrikten . . 4.3 Kriminalvårdens nämnder

13 51

77 77 78

81

82 89 90 99 99 103 105

107 108

109 111 116 120

121 121

121 125

5 Kriminalvårdens anstalter . . . . . . . . . . . . . 127 5.1 Allmänna häkten . . . . . . . . . . . . . . . . 128 5.2 Kriminalvårdsanstalter . , . . . . . . . . . . . . 128 6 Anstaltspersonalen . . . . . . . . . . . . . . . . 133 7 De intagna . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 7.1 Intagna på häkten . . . . . . . . . . . . . . . 149 7.2 Intagna 1 kriminalvårdsanstalter . . . . . . . . . . . 149 8 Verksamheten vid anstalterna . . . . . . . . . . . . 157 9 F ram/agda förslag och pågående utredningar . . . . . . . 163 9.1 Övervakningsnämndutredningen . . . . . . . . . . 163 9.2 Frivårdens storstadsutredning . . . . 164 9.3 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande . 164 9.4 Delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF) . . . . . 165 9.5 Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974. 16) . . . 166 9.6 Utredningen (Ju 1974: 17) angående översyn av häktningsbe-

stämmelserna . . 166 9.7 Utredningen (Ju 1976. 01) om mathållningen vid kriminalvår-

dens anstalter . . . . . . . . . . , 167 9.8 Utredningen (Ju 1976: 06) om kriminalvårdsstyrelsens organisa-

tion m m.. . . . . . . . . . . . 167

9. 9 Utredningen (Ju 1976: 07) om isolering mom kriminalvården 167 9 10 Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters perso-

nalorganisationsutredning (1974: 04) (NEPO) . . . 168 9.11 Utredningen (Fi 1974: 05) om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation . . . . , . . . . . 168 9.12 Utredningen (U 1974:]0) om andlig vård . . . . . . . 168 9.13 Decentraliseringsutredningen (Kn 1975201) . . . . . . . 169 10 Anstalternas organisation . . . . . . . . . . . . . 171 10.1 Anstaltsorganisationens utveckling . . . . . . . . . 171 1011 Anstaltsorganisationen i äldre tider . . . . . . . 171 1012 Faktorer som påverkat organisationsutvecklingen . . 172 10.13 Den nuvarande anstaltsorganisationen och dess uppgif- ter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 10.2 Försöksverksamhet med anknytning till organisationsutveck- ling . . . . . . . . . . . . . . 175 10. 2. 1 Försöksverksamhet med observationsrapporter och av- delningskonferenser . . . . . . 175 10. 2. 2 Försök med modifierat terapeutiskt samhälle . . . 177 10. 2. 3 Teamverksamheten på Roxtuna . . . . . . . 178 1024 Försöksverksamhet med fördjupad förvaltningsdemo- krati . . . . . . . . . . . . . . 179 10.3 Utgångspunkter för förändringar . . . . . . . . . . 180 10.4 Lekmannainflytande . . . . . . . . 184

1041. Exempel på lekmannainflytande inom förvaltningen . 184

10.4.2 Lekmannamedverkan inom kriminalvården 10. 4. 3 Utredningens överväganden och förslag 10.5 Personalinflytande

10.5.1 Förhandlingsrätt och avtalsbart område

10. 5. 2 Personalföreträdare 1 statlig myndighets styrelse 10. 5. 3 Företagsnämnder .

10.5. 4 Övriga former för personalinflytande 10.5.5 Utredningens överväganden och förslag

10.6. Anstaltsorganisationens uppbyggnad

11

11.1 11.2 11.3

12 12.1 12.2 12.3

13 13.1

13.2

14 14.1 14.2

15 15.1 15.2 15.3 15.4

16 16.1 16.2

10.6.1. Styrelse som ledningsorgan 10.6.2 Anstaltsstyrelse — kriminalvårdsnämnd 10.6.3 Anstaltsstyrelses kompetensområde

10.6.4 Anstaltstyrelses sammansättning . .

10.6.5. Val av ledamöter och ersättare i anstaltsstyrelse

10.6.6. Övriga frågor angående anstaltsstyrelse

10.6.7 Nämnder och andra samrådsorgan . . . . . .

10.6.8. Organisatoriska frågor med anknytning till de intagnas behandling . 10.6.9 De intagnas inflytande

Den regionala organisationen Regionstyrelsens kompetensområde Regionstyrelsens sammansättning m. m. Regionchefens uppgifter

Ekonomiadministration . . Nuvarande ekonomiadministration . Försöksverksamhet med programbudgetering Utredningens överväganden och förslag

Persona/administration . . . . . Kompetensfördelning' 1 fråga om tjänstetillsättningar och vissa andra personaladministrativa ärenden

Utredningens överväganden och förslag

Samverkan mellan anstalter och skyddskonsulentdistrikt Rådande förhållanden Utredningens överväganden

Samverkan mellan anstalter och samhället i övrigt . Samverkan med arbetsmarknadsverket och skolöverstyrelsen Samverkan med kommunala organ

Samverkan med religiösa samfund Samverkan med organisationer, föreningar m. 11.

Arbetsformer, persona/roller, arbetsordning Något om utvecklingen

Försöksverksamhet m.m. . .

16. 2. 1 Extra tillsynspersonal för behandlingsuppgifter 16.2.2 Förstärkt fältarbete inom frivården

184 187

188 188 189 190 190 190 192 192 194 195 199 201 204 206

212 231

237 237 239 239

245 245 247 249

253

254 255

257 257 259

261 263 264 267 268

269 269 270 270 272

16.3

16.4

16.5 16.6

17

17.1 17.2 17.3

18 18.1 18.2 18.3 18.4

19

19.1 19.2

20 20.1

16.2.3 Arbetsformer vid vissa institutioner inom socialstyrel- sens ansvarsområde . . 16. 2. 4 Utvecklingstendenser 1 några andra länder . . Allmänna synpunkter angående arbetsformer och fördelning av

arbetsuppgifter . . . . . .

De olika personalkategoriernas arbetsuppgifter

16.4.1 Styresmän . .

16.4.2. Inspektörer och assistenter

16.4.3 Tillsynspersonal .

16.4.4. Arbetsledarpersonal 16.4.5 Studieledare

16.4.6 Fritidsledare .

16.4.7. Kontorspersonal 16.4. 8 Psykologer

Arbetsordning . .

Utveckling och försöksverksamhet

Kommunikation . . . Kommunikation KVS — anstalter . . Kommunikation kriminalvårdsregion anstalter Kommunikation mom anstalt

Normer för persona/tilldelning . . Några tidigare utredningar angående personalbehov Allmänna överväganden Personal på häkten . .

Personal vid kriminalvårdsanstalter 18.4.1 Assistentpersonal

18.4.2 Tillsynspersonal . .

18.4.3. Personal i arbetsdrift 18.4.4 Medicinalpersonal 18.4.5 Psykologer

18.4.6 Fritidsledare .

18.4.7. Kontorspersonal 18.4.8 Ekonomipersonal 18.4. 9 Förrådspersonal

18.4. 10 Maskinpersonal . . . . . 18. 4. 11 Personal för reparations- och underhållsarbeten

Behovet av anstaltsplatser och den byggnadsmässiga utformningen av anstalterna

Häkten .

Kriminalvårdsanstalter

Rekrytering och utbildning

Rådande förhållanden . .

20.1.1. Allmänt om personalutbildningen inom KVV 20.1.2 Praktiktjänstgöring 20.1.3 Introduktionsutbildning

273 274

275 279 279 283 284 299 304 305 307 309 310 314

317 318 321 322

327 327 329 330 331 331 332 343 346 348 349 350 351 352 353 353

355 355 355

359 359 359 360 361

20.1.4 Tillsynspersonal . 2015 Personal inom arbetsdriften 20.1.6 Assistenter och styresmän 20.1.7 Övriga personalkategorier 20.1.8 Jämställdhetsfrågor . . . 20. 1. 9 Principförslag angående statlig personalutbildning 20. 1. 10 NEPO: s förslag . 20.2 Utredningens överväganden och förslag . 20 2.1 Allmänna synpunkter på personalutbildningen 20.2.2 Praktiktjänstgöring 20.2.3 Behörighetskrav . 20.2.4 Rekrytering och urval 20.2.5 Introduktionsutbildning 20.2.6 Grundutbildning 20.2.7 Fortbildning . . . . . 20.2.8 Vidareutbildning och chefsutveckling 20.2.9 Övrig utbildning 20.2. 10 Jämställdhetsfrågor 20.2.11 Några organisatoriska frågc

21 Kostnader . . . 21.1 Regionala och lokala styrelser 21.2 Personalförstärkningar

21.3. Utbildning 2134 Övriga kostnader

22. Genomförande 23 Specialmotivering

23.1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

23.2 Förslag till lag om kriminalvårdens organisation . . 23.3 Förslag till lag om ändring 1 lagen (1974: 203) om kriminalvård' 1 anstalt . . . .

23.4 Förslag till förordning om ändring 1 kungörelsen (1974: 248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård 1 anstalt . . . . . . 23.5 Förslag till förordning om ändring 1 förordningen (1976: 376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. . . 23.6 Förslag till förordning om ändring' 1 instruktionen (1974: 555) för kriminalvårdsverket

Särskilda yttranden

Bilaga 1 Förslag till arbetsordning för kriminalvårdens anstalter . BilagaZ Kriminalvårdsorganisationen 1977 01 -01 . . . . Bilaga 3—4 Tjänstgöringslistor för dag- och nattpersonal (vårdare) Bilaga5 Personallista för tillsynspersonal på bostadsavdelning vid sluten riksanstalt . . . . . . . . .

Bilaga 6 Personallista för tillsynspersonal vid öppen riksanstalt Bilaga 7 Personallista för tillsynspersonal vid sluten lokalanstalt Bilaga 8 Personallista för tillsynspersonal vid öppen lokalanstalt Bilaga 9—10 Tjänstgöringslistor för vårdare vid öppen lokalanstalt

362 365 366 367 368 369 369 370 370 373 374 376 379 380 387 389 393 393 395

397 397 397 398 399

401 403

403 405

407

408

411

411 415

417 432 433

435 436 437 438 439

Förteckning Över tabeller och tablåer

Tabell 3.1 Tabell 3.2 Tabell 3.3 Tabell 3.4 Tabell 3.5 Tablå 4.1 Tablå 4.2 Tablå 4.3 Tabell 5.1 Tabell 6.1 Tabell 6.2 Tabell 6.3 Tabell 6.4 Tabell 6.5 Tabell 6.6 Tabell 6.7 Tabell 6.8 Tabell 6.9 Tabell 6.10 Tabell 6.11 Tabell 6.12 Tabell 6.13 Tabell 7.1

Enrumsplaceringar enligt 18, 20 och 23 åå KvaL år 1976 . . . . .

Disciplinära bestraffningar m.m. år 1976

Rymningar från kriminalvårdsanstalter år 1976 Permissioner och vistelser utanför anstalt enligt 34% KvaL år 1976 . . .

Tillämpningen av 475 första stycket p. 2 KvaL år 1976

KVS organisation . . . . . . . Kriminalvårdsregioner och riksanstalter i organisa- tionen Kriminalvårdens regionorganisation

Högsta och lägsta beläggning på kriminalvårdens anstalter

Tjänster vid regionkanslier. anstalter och transportcen- traler budgetåret 1976/77 Tjänster vid de allmänna häktena Tjänster vid riksanstalterna

Tjänster vid lokalanstalterna . . Tillsynstjänster på bevakningsbemyndigandet under andra halvåret 1977 . . . . . . Transporttid och övertid för tillsynspersonal vid allmän- na häkten och kriminalvårdsanstalter budgetåret 1975/ Åldersfördelningen' | vissa tjänstegrupper bland anstalts- personalen . . . . . . . . . . Anställningstider för vissa tjänstegrupper bland anstalts- personalen . .

Styresmän ålder och utbildning . . Handläggande assistenter, ålder och utbildning Tillsynsmän, ålder och utbildning Vårdare. ålder och utbildning .

Arbetsledare, ålder och utbildning

De allmänna häktena: platsantal, medelbeläggning, beläggningsprocent och tillströmning av intagna 1976

113 114 114

115

119 122

123 124

127

133 134 136 137

140

141

144

144 146 146 147 147 148

150

Tabel 7.2

Tabel 7.3 Tabell 7.4

Tabell 7.5

Tabel 7.6

Tabe] 12.1

Tabel 18.1

Tabel 18.2

Tabel 18.3

Tabell 18.4

Tabell 20.1

Tabell 20.2

Tabell21.1

Kriminalvårdsanstalterna: till fängelse dömda, som inta- gits 1976, efter ålder, kön och strafftidens längd Fördelning av fängelsedömda efter huvudbrott Kriminalvårdsanstalterna: platsantal och medelbelägg- ning 1976 . . . . . Utländska medborgare dömda till fängelse som intagits 1976. efter nationalitet och strafftidens längd . Utländska medborgare dömda till fängelse intagna i kriminalvårdsanstalt 1976, efter nationalitet

Programindelning under budgetåret 1977/ 78 för försöks- verksamhet med programbudgetering i KVV

Utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid slutna riksanstalter . . . . . Utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid

slutna lokalanstalter . . Utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid

öppna lokalanstalter . . . . . Utredningens förslag till inrättande av tjänster för över- sköterskor' 1 vissa skyddskonsulentdistrikt

Ämnes- och timfördelning i VUN-utbildningen hösten 1977 . Antal kvinnor bland nyanställda (tillsvidareanställda) vårdare 1973—1976

Schablon för beräkning av personalkostnader

151 152

153

155

156

247

337

340

342

347

365

368 398

F örkortnmgar

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMV Arbetsmarknadsverket AnvC anvisningscirkulär (KVS cirkulär 2/1974) BrB brottsbalken DEFF Delegationen för förvaltningsdemokrati FAK Föreskrifter och anvisningar inom kriminalvården HäC 1 häktescirkulär 1 (KVS cirkulär 2/1976) HäC Il häktescirkulär Il (KVS cirkulär 3/1976) HäF förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. 11.

HäL lagen (19762371) om behandlingen av häktade och anhållna m. 11. KvaL lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt KvalK kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

KVS Kriminalvårdsstyrelsen

KVV Kriminalvårdsverket KVVFS Kriminalvårdsverkets författningssamling LOA lagen (19762600) om offentlig anställning LOFT förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt LSPV lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

MBL lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet NAFF Nämnd för arbetsmarknads- och fackliga frågor NAV Nämnd för andlig vård NEPO Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning NIBB Nämnd för idrotts-. bildnings- och besöksverksamhet RF regeringsformen RRV Riksrevisionsverket rs KVS rundskrivelse SALF Sveriges Arbetsledarförbund SF Statsanställdas Förbund SFS Svensk Författningssamling SHA Särskilt huvudavtal SOU Statens offentliga utredningar ST Statstjänstemannaförbundet StidL lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. STRU-kungörelsen kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m.

TCO-S Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion

Sammanfattning

Inledning

Den reform av kriminalvården som genomfördes år 1973 innefattade väsentliga förändringar av innehållet i verksamheten och beträffande organisationen.

Det konstaterades att man ännu inte har säkra kunskaper om behandlings- åtgärder, ägnade att minska återfall i brott. Verksamheten inom kriminal- vården inriktas därför i första hand på praktiska åtgärder som kan minska de dömdas sociala isolering och hjälpa dem till ordnade bostadsförhållanden. meningsfull sysselsättning och aktiv fritid.

Reformen innebar att följande principer i övrigt lades fast. [ möjligaste mån skall kriminalvård i frihet tillämpas. De dömda har samma rätt till samhällets stöd och service som övriga medborgare.

För att den intagne i möjligaste mån skall kunna behålla sina kontakter ute i samhället skall han företrädesvis placeras på anstalt i närheten av sin hemort.

Anstalter och frivårdsdistrikt skall arbeta i nära samverkan. Frivården har ansvaret för frigivningsförberedelserna för intagna på anstalt.

De allmänna strävandena att begränsa anstaltsvården har fört med sig att de intagna på anstalt, genomsnittligt sett, nu är betydligt mera kriminellt belastade än tidigare och ofta mycket nergångna på grund av långvarigt missbruk av alkohol och narkotika. Denna utveckling har inneburit att arbetet på anstalterna blivit väsentligt mera krävande på senare år. Särskilt svårigheterna att förhindra narkotikamissbruk på anstalterna har bidragit till detta. På grund av det omfattande missbruket har arbetsförmågan hos många intagna avsevärt försämrats. Därför har man på fiera anstalter funnit det nödvändigt att ställa om den traditionellt produktionsinriktade arbetsdriften till en verksamhet som i högre grad än tidigare kan anpassas efter den intagnes förmåga och som har inslag av arbetsvård och terapi. Insikten om att ett flertal bland de intagna har stora brister i sin utbildning har föranlett en väsentlig ökning av insatserna för grundläggande utbildning för intagna i anstalt.

Andra samhällsorgans ansvar för sjukvård och sociala stödåtgärder för de intagna har lett till ökad samverkan mellan anstalterna och dessa samhälls- organ. Utvecklingen av verksamheten har även i övrigt karakteriserats av vidgade samhällskontakter, t. ex. med arbetsmarknadens organisationer och ideella organisationer.

För personalens del har de senaste årens utveckling på arbetsrättens område inneburit väsentligt ökat inflytande vad gäller arbetsförhållan- dena.

Direktiven

Huvuduppgiften för utredningen är att anpassa arbetsformerna vid anstal- terna till de krav på verksamheten inom kriminalvården som ställs i 1973 års kriminalvårdsreforrn. Därvid skall förbättrad samordning av olika personal- gruppers arbetsinsatser eftersträvas, bl. a. genom ökat utnyttjande av samrådsförfarande och lagarbete. Ett syfte är också att demokratisera arbetsformerna. Utredningen skall därför bl. a. undersöka möjligheterna att sprida beslutfunktionema i behandlingsfrågor till organ där olika grupper av personal är representerade. Detta särskilt i avsikt att hos alla personalgrupper skapa delaktighet i ansvaret för de intagnas rehabilitering samt ökad förståelse för anstaltsvårdens förutsättningar.

Det åligger utredningen att göra en förutsättningslös och allsidig översyn av de olika personalgruppemas arbetsuppgifter och av gällande personalin- struktioner.

Utredningen skall undersöka om tillsynspersonalen kan utnyttjas på ett mer allsidigt sätt' och dess arbete därigenom ges ett innehåll som främjar positiv kontakt med de intagna. Som exempel på sådana arbetsuppgifter nämns ledning av intagnas fritidsverksamhet och studier.

I fråga om arbetsledarna skall utredningen överväga om deras medverkan i rehabiliteringsarbetet kan vidgas. Hjälp åt de intagna med arbetsanskaffning inför frigivningen, medverkan i samarbete med fackliga organisationer samt information till de intagna i fackliga frågor nämns som exempel på tänkbara arbetsuppgifter.

För assistentemas del skall utredningen undersöka om inte deras arbete i större utsträckning än f. 11. kan inriktas på insatser av social och terapeutisk natur, i syfte särskilt att minska motsättningarna inom anstalten och förstärka de intagnas kontakt med yttervärlden. Det skall också prövas om en del av assistentemas kurativa uppgifter kan överföras till arbetsledare och tillsynspersonal.

Styresmännens möjligheter att delta i behandlingsarbetet, särskilt genom medverkan i behandlingskollegier, samrådsorgan och genom samtal med enskilda intagna, skall om möjligt ökas. För de fall där styresmannen, på grund av anstaltens storlek, inte har möjligheter att i tillräcklig utsträckning följa behandlingsarbetet, skall utredningen överväga former för delegation till annan personal.

Utredningen skall sträva efter att finna former för att tillförsäkra de anställda snabb och vederhäftig information om förhållanden och händelser på arbetsplatsen. Det skall också undersökas hur man, även i övrigt, skall kunna öka kommunikationen och förbättra möjligheterna till erfarenhetsut- byte mellan de olika personalgruppema.

Det åligger utredningen att överväga hur samarbetet mellan anstaltsper- sonal och frivårdspersonal bör organiseras samt om samverkan med arbets- marknadsmyndigheterna kan vidgas.

Uppdraget omfattar också en översyn av de nuvarande formerna för

rekrytering, varvid utredningen bl. a. skall undersöka möjligheterna att öka antalet kvinnliga befattningshavare bland tillsynspersonalen. Vidare skall utredningen lämna förslag till ev. ändringar eller kompletteringar beträffande den interna personalutbildningen samt överväga andra personaladministra- tiva åtgärder, t. ex. tillfälliga tjänstebyten, för att ge de anställda möjligheter att få ökad information och erfarenheter rörande andra personalgruppers arbete.

Allmänna synpunkter på förslagets utformning

Ett effektivt genomförande av organisatoriska förändringar förutsätter engagemang och insikt om förändringens innebörd hos den berörda perso- nalen. Detta uppnås bäst genom att de anställda ges möjligheter att delta i utvecklingsarbetet. Därigenom säkrar man också att anstalternas sinsemellan mycket skiftande förutsättningar i fråga om personella och byggnadsmässiga resurser, klientelsammansättning och möjligheter till samverkan med samhället i övrigt beaktas i utvecklingsarbetet. Utredningen har av dessa skäl strävat efter att utforma förslaget så att de anställda vid anstalten. genom det lokala ledningsorganet, ges stort utrymme att själva utveckla organisationen. Det skulle uppenbarligen innebära en motsägelse om utredningens strä- vanden att demokratisera arbetsformerna vid anstalterna och att decentrali— sera funktionema inom KVV gavs uttryck i detaljerade anvisningar angående verksamhetens innehåll, arbetsfördelning m. m., vilka inte lämnade utrymme för den lokala myndigheten att anpassa och utveckla arbetsfor- merna efter sina särskilda förutsättningar. Förslaget har därför i huvudsak begränsats till riktlinjer för verksamheten vid anstalterna medan utform- ningen av detaljerade föreskrifter angående arbetsformerna får ankomma på den lokala myndigheten.

Anstalternas organisation

Anstalternas organisation var ursprungligen renodlat hierarkisk till sin uppbyggnad. Den militära organisationen tjänade som förebild. Mellan styresmannen och de intagna var tjänstemännen ordnade i ett antal nivåer med strikt fördelning av befogenheter och arbetsuppgifter mellan tjänstemän av olika grader. Utmärkande för organisationen var även att beslutsfattandet i allt väsentligt ankom på styresmannen. En sådan starkt centraliserad ledning var kännetecknande också för verket som helhet. Arbetet i anstalterna var i detalj reglerat i föreskrifter av centralmyndigheten. Organisationen präglades av sträng formalism och slutenhet. Det primära målet var stabilitet och ordning i en statisk miljö.

Den organisation som ovan beskrivits har efter hand modifierats. Tjäns- temän med specialistfunktioner, t. ex. psykologer, har tillförts organisationen utan att inordnas i hierarkin. Kollegiala organ med företrädare för olika personalkategorier har bildats för samråd. Viktigast bland dessa är behand- lingskollegiet. Det fungerar som rådgivande organ till regionchefen och styresmannen i frågor om de intagnas behandling. På häkte finns placerings- kollegium, som fungerar som rådgivande organ till regionchefen i frågor om anstaltsplacering av intagen på häkte. Trots den utveckling som skett är dock hierarkisk uppbyggnad av organisationen och auktoritär ledningsform fort- farande utmärkande för anstalterna. Som exempel kan anges att beslut

angående behandling av intagna fattas av regionchef eller styresman. En förändring av arbetsformerna i den riktning som angivits i direktiven förutsätter därför genomgripande förändringar i anstaltsorganisationen.

1 kriminalvårdsreformen understryks vikten av samverkan mellan krimi- nalvårdens organ och samhället i övrigt. Utredningen menar att medverkan av lekmän i anstaltsorgan väsentligt skulle främja en sådan samverkan. Därigenom minskas också risken för att verksamheten vid anstalterna isoleras från samhällsutvecklingen i övrigt, en risk som alltid föreligger beträffande institutioner som arbetar under så slutna former som kriminal- vårdens anstalter. Genom lekmannamedverkan skapas vidare ökade möjlig- heter att förankra kriminalvårdens verksamhet i samhället och lekmännen bör, bl.a. genom informationsinsatser, kunna bidra till att skapa ökaad förståelse hos allmänheten för betingelserna för verksamheten i anstalterna. Särskilt om övervakningsnämndutredningen vinner gehör för sitt förslag, vilket innebär bl. a. att nämnderna befrias från sin nuvarande uppgift att följa verksamheten i anstalterna, får lekmännen också en viktig funktion som utövare av samhällets insyn i kriminalvårdens verksamhet. Att represen- tanter för samhället är med och tar ansvar för arbetet i den enskilda anstalten har utredningen också sett som ett stöd för kriminalvårdens personal i dess ofta utsatta position.

Genom arbetsrättsreforrnen har personalen tillförsäkrats omfattande infly- tande vad gäller arbetsförhållandena vid anstalterna. Det tidigare begränsade avtalsförbudet har hävts och förhandlingsrätten är numera i princip lika omfattande inom den offentliga sektorn som inom den privata. För att inte kränka den politiska demokratin har emellertid parterna i ett särskilt huvudavtal enats om att inte träffa avtal i fråga om den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

Sedan den nya arbetsrättslagstiftningen trätt i kraft har utredningens uppgift närmast blivit att undersöka i vad mån det infytande inom området för myndighetsutövning som nu i allt väsentligt är förbehållet regionchef och styresman bör spridas till andra kategorier av tjänstemän.

Att ge flera personalkategorier möjlighet att delta i avgöranden som innefattar myndighetsutövning, t. ex. prövning av behandlingsärenden, bör enligt utredningens mening vara ägnat att tillföra beslutsprocessen värdefull information om de intagna samt erfarenheter och synpunkter av väsentlig betydelse. En sådan spridning av inflytande är vidare ägnad att fördjupa intresset för behandlingsarbete hos personalen i gemen och främjar perso- nalutvecklingen. Också när det gäller att bestämma riktlinjer för verksam- heten vid anstalten inom de av KVS fastställda ramarna har utredningen funnit lämpligt att ge företrädare för personalen möjligheter att medverka i beslutsfattandet.

Sammanfattningsvis är syftena med utredningens förslag till organisa- tionsändringar följande

främja samarbetet mellan olika kategorier av anställda sprida inflytande till flera personalkategorier skapa en organisation som är mottaglig för impulser utifrån och som lämnar stort utrymme för vidareutveckling av arbetsformerna främja integrationen mellan anstaltsvård och frivård fördjupa anstalternas kontakter med samhället i övrigt

121121 [11313

|:] tillförsäkra företrädare för samhället inflytande på verksamheten vid anstalterna och insyn i arbetet där.

För att skapa utrymme för det lekmanna- och personalinflytande som ovan angivits förutsätts att företrädare för det allmänna och för personalen medverkar på ledningsnivå i myndigheten. Utredningen föreslår därför att styrelser inrättas för anstalterna. Varje riksanstalt får särskild styrelse. Många lokalanstalter och häkten är så små institutioner att utredningen inte funnit lämpligt att föreslå särskild styrelse för varje sådan myndighet. Regeringen ges därför möjlighet att förordna att styrelsen skall vara gemensam för två eller flera lokala kriminalvårdsmyndigheter inom en kriminalvårdsregion. Det kan vara lämpligt att låta t. ex. häkte och lokalanstalt i samma ort arbeta under gemensam styrelse. Även om det inte ankommer på utredningen att överväga frågan om ledningsorgan inom frivården har förslaget utformats så att även skyddskonsulentdistrikt kan kopplas samman med häkte och/eller lokalanstalt under gemensam styrelse. Utredningen ser en sådan lösning som ett verksamt medel att främja den eftersträvade integrationen mellan anstaltsvård och frivård.

Vissa mindre institutioner, t. ex. Gruvberget, anses på grund av sitt geografiska läge inte lämpligen kunna sammanföras med annan myndighet under gemensam styrelse. Regeringen kan därför, enligt förslaget, förordna att styrelse inte skall inrättas vid viss myndighet. Vid sådan anstalt får styresmannen fullgöra de funktioner som eljest ankommer på styrelse.

Av hänsyn till skillnaderna i organisatoriskt hänseende mellan riksanstalt och lokal myndighet i kriminalvårdsregion har det inte ansetts möjligt att sammanföra sådana myndigheter under gemensam styrelse.

Enligt förslaget ingår i styrelse vid riksanstalt styresmannen, ordförande, samt tre företrädare för det allmänna, valda av fullmäktige iden kommun där anstalten är belägen. I styrelsen ingår vidare högst tre personalföreträdare, utsedda av berörda personalorganisationer.

Styrelse för lokalanstalt, häkte eller skyddskonsulentdistrikt består av chefen för myndigheten, ordförande, tre företrädare för det allmänna, valda av fullmäktige i den kommun där anstalten är belägen eller kommun som distriktet omfattar. Vidare ingår i styrelse för anstalt och/eller häkte en representant för frivården, utsedd av regionstyrelsen, och i styrelse för skyddskonsulentdistrikt en representant för anstaltsvården, utsedd av regionstyrelsen. I fråga om personalföreträdare gäller detsamma som för styrelse vid riksanstalt.

I gemensam styrelse ingår cheferna för samtliga myndigheter. Styrelsen utser en av dem att vara ordförande. F. ö. är sammansättningen densamma som i styrelse för en myndighet. I styrelse för riksanstalt som inrymmer allmänt häkte eller lokalanstaltsavdelning ingår även en företrädare för frivården, utsedd av regionstyrelsen.

Styrelsen skall, i riksanstalt under KVS och vid annan lokal kriminalvårds- myndighet under de regionala organen ha inseende över alla myndighetens angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullgörs. Styrelsen är att betrakta som ett organ för planering och ledning av verksamheten vid anstalten och styrelsen skall avgöra ärenden som angår

Cl frågor om myndighetens organisation samt om föreskrifter för anställda och intagna

förslag till beräknande av utgifter för myndigheten samt andra frågor av större ekonomisk betydelse tillsättning av tjänst med undantag för tjänsten som chef för myndig- heten viktigare frågor angående samverkan med andra lokala myndigheter och samhället i övrigt andra frågor som myndighetens chef hänskjuter till styrelsen. [] D D E]

Styrelsen bör bl. a. bestämma dagordningen vid anstalten, fastställa ordningsregler, i förekommande fall bestämma grunderna för avdelningsin- delning av anstalten, fastställa antalet behandlingskollegier, bestämma antalet ledamöter i behandlingskollegium och utse dem eller bestämma grunderna för kollegiets sammansättning, bestämma om indelning av anstalten i kostnadsställen. fastställa tjänstgöringslistor samt, som komplet- tering till den av kriminalvårdsstyrelsen (KVS) utfärdade arbetsordningen, genom befattningsbeskrivningar bestämma om fördelning av arbetsuppgif- ter, befogenheter och ansvar mellan olika befattningshavare.

Enligt förslaget skall styrelsen inte pröva ärenden angående enskild intagens behandling. Sådan prövning måste ske så ofta att det ansetts möta praktiska svårigheter att få till stånd medverkan av lekmän. Bland de ärenden som avgörs av anstaltsorgan är intresset av insynsmöjligheter för lekmän mest framträdande i ärenden om placering av intagen i avskildhet och i disciplinärenden. Prövningen i dessa ärenden är emellertid oftast så bråd- skande att sammanträde med kollegialt organ inte kan avvaktas. För att ändå säkra kontinuerlig insyn av lekmän i tillämpningen av dessa bestämmelser föreslås att samtliga ärenden om avskildhet och disciplinpåföljd som handlagts vid anstalten skall redovisas vid nästföljande sammanträde med styrelsen.

Förslaget innebär alltså att lekmannamedverkan i prövning av ärende om enskild intagens behandling även i fortsättningen kommer att vara begränsad till de ärenden (frigivningspennission, medgivande till vistelse utanför anstaltenligt 34 äKvaL, villkorlig frigivning, överföring till vård utom anstalt samt upphörande av anstaltsbehandling enligt BrB 28:3) som handläggs av övervakningsnämnder och centrala nämnder inom kriminalvården.

Frågan huruvida det är lämpligt att arbeta med både anstaltsstyrelse och nämnder inom kriminalvården har övervägts av utredningen, liksom f. ö. av frivårdens storstadsutredning. Storstadsutredningen har även skisserat några förslag till lösningar. Den här utredningen har emellertid sett som sin uppgift främst att med utgångspunkt från övervakningsnämndutredningens förslag anvisa former för lekmannainflytande på anstalterna.

Enligt direktiven skall utredningen sträva efter att sprida beslutsprocessen i behandlingsfrågor till organ där olika grupper av personal finns represente- rade.

För tillståndsfrågor m. m. för intagna på häkte har utredningen övervägt kollegiala beslutsforrner. Dessa ärenden kan emellertid inte som behand- lingsärende angående intagen i kriminalvårdsanstalt ses som led i en långsiktig behandlingsplan. Det har därför inte ansetts befogat att förlägga prövningen till kollegialt organ. Spridning av inflytande har i stället åstadkommits genom att styresman på häkte generellt ges möjlighet att

delegera prövningen till annan tjänsteman vid myndigheten. Vissa undantag har dock gjorts i fråga om rätten till delegation. Det gäller förflyttning av häktad till sjukhus, tillstånd för häktad att för viss kort tid lämna förvarings- lokalen, tillstånd för häktad kvinna att ha spädbarn hos sig samt fråga om användning av fängsel. Tanken är att tillståndsfrågor i övrigt, allt efter sin beskaffenhet, skall kunna delegeras främst till överordnad tillsynspersonal och, vid de anstalter där sådana tjänster finns, till inspektör och assistent.

Utredningen har också särskilt övervägt om placeringskollegierna bör omvandlas från rådgivande till beslutande organ i ärenden om anstaltspla- cering av intagen på häkte. Avgörandet i sådant ärende får dock inte anstå mer än en eller ett par dagar. Därför har det inte ansetts praktiskt möjligt att få till stånd prövning i kollegium av alla dessa ärenden. Kriminalvårdsdirek- tören hade under alla förhållanden ensam fått avgöra ett stort antal placeringsärenden. En viktig faktor i prövningen är också hur man på lämpligaste sätt disponerar regionens resurser. Detta talar för att prövningen bör ske av regionalt organ. Av angivna skäl har utredningen inte föreslagit några ändringar vad gäller kompetensen i dessa ärenden. Regionchefen blir alltså även i fortsättningen ensam beslutande. Utredningen understryker dock vikten av att häktespersonalens erfarenheter och kännedom om den intagne utnyttjas i beslutsprocessen och att så många placeringsärenden som möjligt därför skall handläggas vid sammanträde med placeringskollegium, där olika kategorier av den personal som tjänstgör på häktet är företrädda.

Spridningen av beslutsfunktionerna i behandlingsärenden vid kriminal- vårdsanstalt har utredningen ansett lämpligast kunna ske genom att de rådgivande behandlingskollegierna omvandlas till beslutande organ. Syftet därmed är främst att förlägga prövningen till ett organ med ledamöter som representerar olika kunskaper och erfarenheter och som från sina skilda utgångspunkter skaffat sig kännedom om den intagne genom kontakter med honom under anstaltsvistelsen.

För att uppnå den eftersträvade anknytningen mellan behandlingskolle- gium och intagen även på större anstalter föreslår utredningen att anstalts- styrelse skall ges möjlighet att besluta om indelning av anstalt på avdelningar och inrättande av särskilt behandlingskollegium vid varje sådan avdelning. Därvid förutsätts att personalen är avdelningsbunden.

Enligt förslaget består behandlingskollegium av ordförande samt 3—5 övriga ledamöter. 1 kollegium vid lokalanstalt och, om styrelsen så bestäm- mer, även vid riksanstalt, skall bland ledamöterna ingå en företrädare för frivården.

Ordföranden utses av anstaltsstyrelsen, företrädaren för frivården av regionstyrelsen. Sammansättningen av kollegiet i övrigt har varit föremål för omfattande diskussioner vid utredningens kontakter med anstaltspersonal. Frågan har varit om samtliga ledamöter i kollegiet skall vara särskilt utsedda, fast sammansättning, eller om det skall tillåtas att vissa ledamöter, främst tillsynspersonal, växlar på så sätt att den bland tillsynspersonalen som har viss vakt då kollegiet sammanträder också skall ha till uppgift att medverka som ledamot i behandlingskollegium. Vad den senare lösningen leder till beror på tjänstgöringslistornas utformning. Sannolikt blir följden vid många anstalter att plats för vårdare i kollegium kommer att intas av olika befattningshavare från vecka till vecka.

Vid valet mellan de nämnda alternativen har utredningen särskilt beaktat följande. Behandlingskollegiet har till uppgift att pröva frågor som är av väsentlig betydelse för den intagnes vistelse i anstalten och för hans frigivningssituation. Därför är det av vikt att kollegiets sammansättning och verksamhetsformer blir sådana att det bland intagna och även i övrigt skapas förtroende för kollegiets arbete. Kollegiets uppgifter är inte endast att efter ansökan pröva behandlingsärenden utan också att fortlöpande följa de intagnas behandling, värdera utfallet av behandlingsplaner och ta initiativ till åtgärder när så bedöms lämpligt. Med ständigt skiftande ledamöter från vissa personalgrupper skulle ansvarsförhållandena bli diffusa i fråga om den fortlöpande ledningen av de intagnas behandling. Kraven på kontinuitet i behandlingsarbetet talar också fören fast sammansättning. Den innebär även att förutsättningarna för olika ledamöters medverkan i möjligaste mån blir desamma. Ingen av ledamöterna behöver komma i underläge i diskussioner på grund av att han endast sporadiskt deltar i kollegiets arbete och därför inte kan ha samma kunskaper som de övriga om kollegiets praxis i behandlings- ärenden m. m. Även med fast sammansättning av kollegiet är det möjligt att bereda ett stort antal av de anställda tillfälle att skaffa sig erfarenhet av kollegiearbete genom att mandattiden begränsas, t. ex. till ett år. Med hänsyn till vårdarnas tjänstgöringsförhållanden måste också, även vid fast samman- sättning av kollegiet, ett antal ersättare utses för den ordinarie ledamoten. Utredningen har emellertid, främst bland tillsynspersonalen, funnit en stark opinion för den andra lösningen. En fast sammansättning av kollegiet skulle, menar man, leda till att endast ett mycket litet antal av tjänstemännen i denna kategori skulle få inflytande på behandlingsarbetet och att de övriga, relativt sett, skulle komma i ett ännu sämre läge än de nu är vad gäller inflytande. Man skulle också riskera att ett stort antal av befattningshavarna bland tillsynspersonalen förlorade intresset för detta arbete och att motsättningar uppkom mellan de båda grupperna av tillsynspersonal.

Av de skäl som ovan angivits vill utredningen bestämt förorda fast sammansättning av kollegiet. För att likväl ge utrymme för personalen att kunna påverka frågan om sammansättningen har förslaget utformats så att det ankommer på styrelsen att bestämma om kollegiet skall vara fast sammansatt eller om man skall tillämpa den modell som främst tillsynsper- sonalen förespråkat. Förslaget innebär att styrelsen, om den väljer att ha en fast sammansättning av behandlingskollegiet, utser ordförande, bestämmer antalet övriga ledamöter och utser dem som skall utses bland anstaltsperso- nalen samt bestämmer mandattid. Väljer man det andra alternativet utser styrelsen ordförande, bestämmer antalet övriga ledamöter, utser ev. vissa av dessa samt bestämmer grunderna för kollegiets sammansättning i övrigt.

Behandlingskollegiet har enligt förslaget ansvaret för enskilda intagnas behandling. Kollegiet leder arbetet med behandlingsundersökning samt fastställer och omprövar behandlingsplan. Vidare beslutar kollegiet i ärenden angående frigång (11 & KvaL), vistelse utanför anstalt för fritidsverksamhet (145 andra stycket KvaL) samt korttidspermission (325 KvaL). I dessa ärenden har kollegiet givits möjlighet att delegera prövningen till tjänsteman inom kriminalvården. Tanken är dock att kollegiet skall fatta t. ex. princip- beslut om frigång, medan det kan vara lämpligt att delegera till tjänsteman att

fatta definitivt beslut när de särskilda villkor som kollegiet kan ha föreskrivit har uppfyllts. Också när det gäller vistelse utanför anstalt för fritidsverk- samhet kan kollegiet inskränka sin prövning till att generellt ange huruvida viss intagen bör komma i fråga för sådan fritidsverksamhet som vanligen förekommer vid anstalten. Prövning av mera principiell karaktär, t. ex. om viss verksamhet är av sådan karaktär som avses i 14 & KvaL bör självfallet också ske i kollegiet. Rutinärenden bör delegeras till fritidsledare eller befattningshavare bland tillsynspersonalen som är ansvarig för genomfö- randet av fritidsverksamhet. Liknande synpunkter kan anföras vad gäller korttidspermission. Permissionsplan bör fastställas av kollegiet. När den intagne kommit in i regelbunden permissionsgång bör den återkommande prövningen av permissionsansökningar kunna delegeras till tjänsteman. Ifrågasätts permissionsmissbruk bör emellertid prövningen återgå till kolle- giet som då ev. får revidera pennissionsplanen.

Enligt övervakningsnämndutredningens förslag flyttas initiativrätten i ärenden om övergång till kriminalvård i frihet m.m. från nämnderna till styresmannen vid anstalten. Initiativrätten i dessa ärenden bör ligga hos det organ som ansvarar för den intagnes behandling. Därför föreslås att det skall åligga behandlingskollegiet att ansöka om frigivningsperrnission, placering utanför anstalt enligt 345 KvaL, villkorlig frigivning, överföring till vård utom anstalt samt upphörande av sådan anstaltsbehandling som avses i BrB 28:3.

Beslut om placering av intagen i avskildhet leder ofta till att han flyttas till annan avdelning på anstalten. Vid de anstalter där man arbetar med flera avdelningsbundna behandlingskollegier skulle i sådant fall den situationen kunna uppkomma att berörda kollegier hade olika uppfattningar t. ex. om hur länge den intagne skulle vara isolerad. En ordning som kan föranleda sådana konflikter är uppenbarligen inte lämplig. Det är också möjligt att vissa skillnader skulle kunna utvecklas mellan de olika kollegierna i rättstillämp- ningen i disciplinärenden. Att sådana variationer, om än ringa, förekommer i ärenden om disciplinpåföljder och isoleringsåtgärder inom en anstalt har ansetts särskilt känsligt. Därför får styresmannen enligt utredningens förslag behålla beslutanderätten i dessa ärenden. Vid de mindre anstalter som kan förväntas arbeta med ett kollegium, med styresmannen som ordförande, gäller dock inte de betänkligheter som redovisats ovan. Det framstår i dessa fall också som olämpligt att styresmannen, som i andra behandlingsfrågor beslutar i kollegium, ensam får ta ansvaret för prövningen av de för den intagne negativa behandlingsbesluten. Styresmannen har därför getts möjlighet att delegera prövningen till behandlingskollegiet. Om, såsom ofta är fallet i dessa ärenden, prövningen brådskar får styresmannen för ärendet i fråga återta delegationen och besluta ensam. De ärenden som här avses är enrumsplacering (18 & KvaL), placering i avskildhet (20 & första stycket och 23 & KvaL) samt disciplinärenden (47 och 50 Gå KvaL).

Övervakningsnämndutredningen föreslår att frågor om inräkning av tid för vistelse utanför anstalt för permission, sjukhusvistelse m. m. (35 och 39 åå KvaL) skall överflyttas från KVS och nämnder till styresmannen. Utred- ningen gör däri ingen annan ändring än att styresmannen, liksom ide frågor som nämnts i föregående stycke, ges möjlighet att delegera prövningen till behandlingskollegiet.

Utredningen har inte funnit skäl att ändra de föreskrifter om underställ- ning som nu gäller.

I början av 1970-talet flyttades prövningen av ärenden om permission m.m. för långtidsdömda upp till KVS. Enligt utredningens mening har förhållandena därefter inte ändrats i sådan riktning att det fmns tillräckliga skäl att nu återföra prövningen till lägre nivåer i kriminalvårdsverket (KVV).

Inga ändringar föreslås beträffande kompetensen i ärenden om förflyttning av intagen mellan anstalter. Det framhålls dock att sådana förflyttningar som utgör led i behandlings- och frigivningsplanering, t. ex. förflyttning av intagen från riksanstalt till lokalanstalt, bör ske på initiativ av det organ som svarar för behandlingen, behandlingskollegiet.

Vad gäller regionchefens roll i behandlingsärenden har utredningen gjort följande bedömning. Beslut i fråga om anstaltsplacering och förflyttning av intagen mellan anstalter innefattar bl. a. bedömningar av hur regionens samlade resurser skall disponeras. Avgörandena träffas därför lämpligast på regional nivå, där man har bäst överblick över den aktuella situationen vid samtliga lokala myndigheter. Den närmare utformningen av planen för behandling av den dömde under anstaltsvistelsen och efter övergång till kriminalvård i frihet sker med utgångspunkt i den dömdes sociala situation och förhållandena i övrigt i den tänkta frigivningsmiljön. För många intagna ändras dessa förutsättningar ofta under anstaltsvistelsens lopp och planen för behandling måste fortlöpande anpassas därefter. Utredningen har därför funnit naturligt att den personal som är i daglig kontakt med den intagne i anstalten och frivårdspersonalen, som bäst känner frigivningsmiljön, anför- tros uppgiften att i samverkan fastställa och ompröva behandlingsplan. Samma bedömning har utredningen gjort beträffande övriga ärenden som gäller den intagnes behandling. Enligt förslaget ingår regionchefen därför inte som ledamot i behandlingskollegium vid lokalanstalt. Han behåller dock sin rätt enligt 42 & KvalK att ändra beslut enligt KvaL och KvalK som fattats vid lokal myndighet. Utredningen återkommer till frågan om regionchefens roll i behandlingsarbetet i avsnittet om den regionala organisationen.

Talan mot beslut av behandlingskollegium förs hos KVS. Enligt utred- ningens uppfattning får styresmannen inte ompröva beslut som behandlings- kollegiet fattat inom sitt eget kompetensområde.

Under senare år har en mängd samrådsorgan inrättats vid anstalterna, nämnd för andlig vård (NAV), nämnd för arbetsmarknads- och fackliga l'rågor(NAFF), nämnd för idrotts-, bildnings- och besöksverksamhet (NIBB), anstalts—, avdelnings— och arbetsråd. Syftena är bl. a. att främja samverkan mellan anstalterna och samhället i övrigt i arbetet för de intagnas rehabilite- ring samt att skapa former för samråd mellan personal och intagna. Samtliga organ har haft rådgivande funktioner. De intagna är representerade i flertalet av samrådsorganen.

Genom att styrelser med lekmannainslag och personalföreträdare inrättas menar utredningen att man skapar organ som i stor utsträckning kan ta över saniradsorganens uppgifter. Därigenom ökar de medverkandes möjligheter att påverka anstaltsarbetet och ansvarsförhållandena blir klarare. Man undgår också de betydande samordningsproblem som det stora antalet samrådsorgan p.: sina håll lett till.

NAFF:s verksamhet skall i huvudsak vara inriktad på att främja förutsätt- ningarna för de intagnas anpassning i arbetsliv eller utbildning. Ansvaret för denna uppgift ligger efter kriminalvårdsreformens genomförande helt på skyddskonsulentorganisationen, eftersom frivårdens organ numera också skall svara för frigivningsförberedelserna för intagna i anstalt. Med denna ansvarsfördelning framstår skyddskonsulentorganisationen som den natur- liga basen för NAFF:s verksamhet. Anknytningen till frivården bör också ge NAFF ökade möjligheter att nå lagöverträdare innan deras kriminalitet blivit så omfattande att samhället reagerat med frihetsberövande påföljd samt att, bl.a. genom kontakter med övervakare, följa upp sina insatser sedan den intagne efter frigivning inträtt i arbetsliv eller utbildning. De allmänna strävandena att begränsa anstaltsvården samt frivårdens därigenom succes- sivt vidgade roll i kriminalvårdsarbetet är omständigheter som också påverkat utredningens bedömning. Utredningen föreslår att NAFF skall flyttas från riksanstalter och lokalanstalter till skyddskonsulentdistrikten. Som regel bör en nämnd inrättas i varje distrikt men i storstadsområdena bör nämnd i vissa fall kunna vara gemensam för flera distrikt.

Överflyttning av NAFF till frivården bör föranleda vissa förändringar i sammansättningen. I stället för styresmannen bör skyddskonsulenten eller, enligt regionsstyrelsens bestämmande, annan frivårdstjänsteman vara ordfö- rande i NAFF . I övrigt bör de tidigare principerna för sammansättning gälla. Personal vid anstalter inom regionens område skall alltså vara representerade i NAFF, liksom de intagna och om möjligt även frivårdsklienter.

Det understryks att den organisatoriska förändringen inte får medföra att det värdefulla arbete som NAFF utfört för anstalterna upphör. Det ligger i sakens natur att NAFF-ledamöterna bland anstaltspersonalen fortsätter sitt arbete på anstalterna med bl. a. kontaktskapande verksamhet, rådgivning och orientering till de intagna angående arbetsmarknadsfrågor m. m. För att säkra NAFF:s anknytning till verksamheten vid anstalterna ges NAFF befogenhet att bland sina ledamöter utse högst två företrädare med rätt att närvara vid anstaltsstyrelsens sammanträden.

Den verksamhet övriga samrådsorgan bedrivit vid anstalterna har varit av mycket växlande omfattning. I enlighet med utredningens strävanden att ge anstaltsstyrelserna stort inflytande i fråga om arbetsformerna har det ansetts lämpligt att låta styrelsen bedöma om det finns behov av att inrätta särskilda samrådsorgan vid anstalten. Styrelsen får i så fall bestämma samrådsorganets arbetsuppgifter och regler för dess sammansättning. Utredningen föreslår att de centrala föreskrifterna angående andra samrådsorgan än NAFF skall upphävas.

Det ingår inte i uppdraget att överväga frågan om de intagnas inflytande på verksamheten vid anstalterna. Utredningen har likväl kortfattat redovisat sin ståndpunkt. Vad gäller de intagnas inflytande i den formella beslutsprocessen ansluter sig utredningen till den principiella ståndpunkt som gällande lag ger uttryck för. Företrädare för de intagna har därför inte ansetts böra ingå i styrelser eller behandlingskollegiet. De intagna har enligt 36 &" KvaL rätt att överlägga med anstaltsledningen i frågor som rör dem gemensamt. Det ankommer på styrelsen att i samråd med de intagna skapa organiserade former för sådana överläggningar.

Utredningen understryker vikten av att de intagna i största möjliga

utsträckning tar ansvaret för sin tillvaro i anstalten och för frigivningsförbe- redelserna. De intagna bör också uppmuntras att i lämpliga organisatoriska former ta sig an frågor som rör dem gemensamt, angående t. ex. ordning på avdelningen och fritidsaktiviteter.

Den regionala organisationen

I kriminalvårdsregion är det f. n. en enrådig tjänsteman, kriminalvårdsdirek- tören, som under KVS leder och ansvarar för verksamheten vid de allmänna häkten och lokalanstalter samt i de skyddskonsulentdistrikt som hör till regionen. Regionchefen beslutar också i flertalet ärenden om behandling av enskild intagen i lokalanstalt.

De skäl som talar för vidgat lekmanna- och personalinflytande på lokal nivå i KVV gäller i allt väsentligt också beträffande den regionala myndigheten. Det har vidare inte ansetts lämpligt att ha en enrådig tjänsteman som ledningsorgan på mellanliggande, regional nivå när utrymme ges för lekmanna- och personalinflytande i ledningsorganen på både central och lokal nivå i KVV. Därför föreslås att styrelser för kriminalvårdsregionerna skall inrättas.

Enligt förslaget skall regionstyrelse, inom de av KVS angivna ramarna, planera, samordna och leda verksamheten vid myndigheterna inom regio- nen. Därvid bör styrelsen lämna ledningsorganen vid de lokala myndighe- terna så stor frihet som möjligt när det gäller att bestämma innehållet i verksamheten och arbetsformerna. Regionstyrelsen skall koncentrera sina insatser på att samordna de lokala myndigheternas arbete i syfte att uppnå den eftersträvade integrationen av verksamheten inom kriminalvårdens olika grenar. Det är också av vikt att regionstyrelsen arbetar för att främja kriminalvårdsmyndigheternas samverkan med andra organ som handhar samhällets vård- och stödåtgärder samt andra resurser som kan utnyttjas i kriminalvårdens verksamhet för övervakade och intagna. En omfattande uppgift för regionstyrelsen är ansvaret för grundutbildning och fortbildning för personalen vid myndigheterna i regionen och vid riksanstaltema inom området. I författningsförslaget har regionstyrelsens kompetensområde avgränsats på motsvarande sätt som anstaltsstyrelsens. Regionstyrelse skall avgöra ärenden som angår viktigare frågor om myndigheternas organisation samt om föreskrifter för anställda och intagna, förslag till beräknande av utgifter för regionkansli och underlydande myndigheter samt andra frågor av större ekonomisk betydelse, tillsättning av tjänster vid regionkansliet, med undantag av tjänsten för kriminalvårdsdirektör, viktigare frågor angående samverkan mellan kriminalvårdsmyndigheter inom regionen samt med samhället i övrigt, riktlinjer för informationsverksamhet, viktigare frågor angående utbildning av kriminalvårdspersonal samt andra frågor som kriminalvårdsdirektören hänskjuter till styrelsen. Regionstyrelse får inte pröva ärende angående behandling eller annan åtgärd beträffande person som undergår kriminalvård.

Enligt förslaget skall regionstyrelse vara sammansatt enligt samma principer som anstaltsstyrelse. Regionstyrelse består av regionchefen, ordfö- rande, och tre av landsting valda företrädare för det allmänna. 1 regionstyrelse ingår vidare högst tre personalföreträdare, utsedda av de fackliga organisa- tionema.

___-EW .

:: gem—_ (___,

l i E 1

1 fräa om regionchefen har utredningen strävat efter att bereda honom ökademöjligheter att syssla med utveckling av kriminalvårdsarbetet inom regionrn, både vad gäller de organisatoriska formerna och själva innehållet i verksanheten, samt med frågor om samverkan med organ utanför krimi- nalvårlen, personalutveckling och informationsverksamhet. Förslaget innebä' i denna del följande. Som ordförande i regionstyrelsen leder regionzhefen dess arbete. Under styrelsen svarar han för den fortlöpande ledningen av verksamheten i regionen. Tyngdpunkten i regionchefens arbete ligger )å planerings- och ledningsuppgifter. Hans uppgifter i ärenden om behandling av enskilda intagna begränsas. Dock behåller regionchefen sina nuvarmde beslutsfunktioner i frågor om anstaltsplacering och förflyttning av intaget. Prövning av frågor om behandlingsplanering, korttidspermission, vistelse utanför anstalt för fritidsverksamhet och frigång överförs från regionchef till behandlingskollegium vid lokalanstalt. Regionchef ingår inte som lejamot i sådant kollegium. Prövning av frågor angående placering av intagna i avskildhet enligt 18; och 205 första stycket KvaL överförs från regionchef till styresman vid lokalanstalt. Beslut av styresmannen i dessa frågor skall inte underställas regionchefen.

Äve1 om regionchefen inte deltar i beslutsfattandet i behandlingsärenden ingår cet i hans ledningsfunktioner att följa behandlingsarbetet vid myndig- heterm i regionen. Han skall se till att myndigheterna arbetar med tillfredsställande beslutsunderlag, att de följer givna riktlinjer för behand- lingsarbetet och att rättstillämpningen svarar mot rimliga krav på enhetlighet. Idessasyften bör regionchefen planmässigt följa arbetet vid lokalanstalterna genom att bl. a. närvara vid vissa sammanträden med behandlingskolle- gium.

Regionchefs befogenhet enligt 42 % KvalK att ändra beslut som tjänsteman vid lokalanstalt fattat med stöd av KvaL eller KvalK vidgas enligt förslaget till att omfatta även beslut av behandlingskollegium enligt nämnda författningar och beslut som tjänsteman vid allmänt häkte fattat med stöd av HäL och HäF.

En täsentlig del av regionchefens ledningsfunktioner hänför sig till det ekonomiadministrativa området. Han deltar i budgetarbetet och bedömer, som ledamot i regionstyrelsen, anslagsframställningarna från de lokala myndigheterna i regionen. Regionchefen skall också följa anslagsanvänd- ningen, bedöma utfallet och ta upp frågor om omfördelning av medel när så är påkallat.

Regionchefens verksamhet inom området för personalutveckling inne- fattar en mängd uppgifter av organisatorisk karaktär med anknytning till kriminalvårdspersonalens grundutbildning och fortbildning. Regionchefen bör också vid sina besök på anstalter fungera som rådgivare åt personalen, inspirera de anställda i arbetet och intressera dem för personalutveckling, t. ex. genom tjänstebyten och vidareutbildning. I denna roll bör regionchefen även verka för att samhällets utbildningsorgan utformar kurser som är lämpade för vidareutbildning av kriminalvårdspersonal.

E konomiadministration

Utmärkande för ekonomiadministrationen inom KVV är bl.a. den detalje- rade styrning av anslagsanvändningen som sker redan i regleringsbrevet,

vilket för anstalternas del innehåller ett tjugotal anslagsposter. Beträffande flera av dessa gäller att KVS inte fördelar medlen mellan regioner och anstalter. I stället får dessa myndigheter, enligt föreskrifter av KVS, belasta motsvarande konton hos KVS med utgifter. Myndighetsvis budgetering förekommer endast i begränsad omfattning. Befogenheter och ansvar inom det ekonomiadministrativa området är vid anstalt koncentrerat till styres- mannen.

Försöksverksamhet med programbudgetering har sedan några år bedrivits vid tre kriminalvårdsanstalter. Man har dock inte lyckats tillämpa program- budgeteringens principer fullt ut. Från KVS sida har knappast förekommit någon styrning i programtermer under planeringsstadiet. De lokala myndig- heterna har i stort sett fått planera sin verksamhet inom en kostnadsmässig totalram och inom de gränser som bestäms av gällande föreskrifter och avtal. Inte heller har man funnit någon effektiv metod för fördelning av den största kostnadsposten, personalkostnaderna, mellan olika aktiviteter. Försöksverk- samheten har ändock gett en mängd positiva erfarenheter. Verksamhetspla- nering och ekonomiskt ansvar har förts långt ner i organisationen till funktionella enheter (kostnadsställen) vid anstalterna. Tekniken med budgetramar har givit de lokala myndigheterna ökade valmöjligheter vad gäller resursutnyttjandet. Dessa faktorer har bidragit till att vidga personal- inflytandet, öka personalens engagemang och stärka dess kostnadsmedve- tande. Man har också bättre kunnat anpassa verksamheten efter variationer i beläggningen vid anstalten. Vidare är myndigheterna med programbudgete- ring bland de få inom KVV som klarat sig inom ramen för tilldelade eller eljest beräknade medel.

Utredningens överväganden präglas genomgående av strävan att genom decentralisering vidga de lokala myndigheternas befogenheter inom olika sakområden. Sambandet mellan sådana befogenheter och medelsförbruk- ning motiverar överväganden om decentralisering också inom det ekonomi- administrativa området.

Mot bakgrund av den allmänna utvecklingen inom förvaltningen samt erfarenheterna av försöksverksamheten med programbudgetering har utred- ningen gjort följande bedömning. För att vidga de regionala och lokala myndigheternas inflytande och ansvar i fråga om verksamhetsplanering. resursanvändning och uppföljning bör KVS utveckla sitt ekonomiadmini- strativa styrsystem i riktning mot rambudgetering. Hur långt en sådan utveckling kan drivas kommer att bero av bl. a. detaljeringsgraden i regleringsbrevet. Uttalanden i samband med riksdagens behandling av budgetutredningens förslag tyder på att statsmakterna kommer att ge myndigheterna större frihet i fråga om val av medel för att genomföra verksamheten. Enligt utredningens mening bör det vid medelstilldelning till regionala och lokala myndigheter i KVV inte vara erforderligt med närmare ändamålsbestämning än att KVS fördelar medlen mellan 1. ex. personalkost- nader, kostnader för intagna och övriga kostnader. Redovisningen måste dock, för att kunna tjäna som grund för uppföljning av verksamheten, även i fortsättningen ha en väsentligt högre detaljeringsgrad. Utredningen menar vidare att den integration av frivårdens och anstalternas verksamhet som genomfördes med kriminalvårdsreformen bör främjas också genom att de regionala ledningsorganen ges ökad frihet vid resursfördelningen mellan

verksamhetsgrenama. Utredningen föreslår därför att anslagen till frivård och anstalter slås ihop och hålls samman ner till regional nivå.

Förslaget kräver utveckling av delvis nya former för styrning av verksam- heten inom KVV. Ökade krav ställs på KVS i fråga om angivande av KVV:s policy i riktlinjer för arbetet vid anstalterna. Också budgetprocessen är ett viktigt led i styrningen. KVS långsiktiga planering bör komma till uttryck i direktiv för budgetarbetet vid de regionala och lokala myndigheterna. Direktiven bör också innehålla en ekonomisk ram för verksamheten och ge riktlinjer rörande verksamhetsplaneringen med angivande av bl. a. förvän- tade prestationer. Utredningen anser det även väsentligt att anstalterna genom utveckling av budgetdialogen får ökade möjligheter att påverka de prioriteringar som sker på högre nivåer i KVV.

I övrigt bygger förslaget rörande ekonomiadministrationen på följande principer. För varje anstalt bör finnas en totalbudget där alla förväntade utgifter tas upp. Medel för samtliga planeringsbara utgifter bör fördelas i ett sammanhang vid budgetårets början. Ett sådant förfarande hindrar inte att omfördelning bör kunna ske om förutsättningar som varit avgörande för fördelningen senare väsentligt ändrats vid någon myndighet. Budgetansvaret vilar på anstaltsstyrelsen. Styrelsen bör fördela anslagna medel mellan olika kostnadsställen (verksamhetsområden) inom anstalten. För varje kostnads- ställe utser styrelsen en tjänsteman eller en grupp av tjänstemän som ekonomiskt ansvarig, med rätt att inom angivna ramar disponera medel som anstalten tilldelats. Från denna utgångspunkt skall den kostnadsställeansva- rige planera och genomföra verksamheten inom sitt område i enlighet med styrelsens anvisningar och därvid välja de medel som ger bäst resultat.

Persona/administra tion

Personaladministrationen inom KVV har länge kännetecknats av en långt driven centralisering. KVS beslutar t. ex. i alla ärenden om tjänstetillsättning med undantag för korttidsanställning. Under senare tid har dock ganska omfattande delegation skett av vissa andra personaladministrativa ärenden till kriminalvårdsregioner och riksanstalter.

Med utgångspunkt iden principiella inställning som utredningen redovisat i tidigare avsnitt förordas att personaladministrativa ärenden angående enskild tjänsteman om möjligt skall prövas av den myndighet där tjänsten fullgörs. Med de författningar och avtal som nu reglerar förhållandet mellan arbetsmarknadens parter är dock de personaladministrativa funktionerna delvis mycket krävande". Många av kriminalvårdens lokala myndigheter har ett så begränsat antal anställda att det inte är tänkbart att tilldela alla myndigheter tjänstemän som behärskar hela det personaladministrativa fältet.

Enligt utredningens förslag skall styrelsen inom vida ramar få bestämma angående arbetsformerna vid anstalten. Beslut i fråga om tjänstetillsättning påverkar i hög grad förutsättningarna för verksamheten. I konsekvens därmed bör anstaltsstyrelsen avgöra också tjänstetillsättningsärenden. Den myndighet som skall avgöra ett ärende bör som regel också ha resurser att bereda det, vilket knappast kommer att bli fallet vid samtliga anstalter. Utredningen har dock funnit det så väsentligt att tjänstetillsättningarna

avgörs vid den myndighet där tjänstgöringen skall fullgöras att utredningen föreslår att anstaltsstyrelsen skall avgöra dessa ärenden. 1 den mån det inte finns resurser för beredning av ärendena vid den lokala myndigheten får expertfunktioner vid överordnade myndigheter anlitas. Undantag görs för tjänst som chefför lokal kriminalvårdsmyndighet. Dessa ärenden skall enligt förslaget avgöras av KVS lekmannastyrelse.

Utredningen finner det angeläget att man strävar efter att flytta ner prövningen av flera personaladministrativa ärenden till de lokala myndighe- terna. Det anses dock att en detaljerad genomgång inom det personaladmi— nistrativa området bör anstå tills man vunnit ytterligare erfarenheter av den nyligen beslutade, ganska omfattande delegeringen. KVSÖ kommer att ta upp hithörande frågor.

Utredningen erinrar om att de principer som kommit till uttryck i avsnittet om ekonomiadministration också får verkningar för personaladministratio- nen. Som exempel nämns att anstaltsstyrelserna bör sträva efter att anpassa personalresurserna efter de säsongsmässiga variationerna i beläggningen på anstalterna. Under den lågbeläggning som regelmässigt råder sommartid bör det, åtminstone vid flera större anstalter, vara möjligt att disponera om avdelningspersonalen och stänga någon paviljong eller avdelning tillfälligt för att därigenom minska behovet av semestervikarier.

Samverkan mellan anstalter och skyddskonsulentdistrikt

Genom att ge frivården ett medansvar för intagna på anstalt avsåg man i kriminalvårdsreformen att uppnå bättre kontinuitet i kriminalvårdens arbete, öka frivårdens möjligheter att påverka den dömdes förhållande under anstaltsvistelsen samt göra det möjligt för den intagne att också under tiden i anstalt få behålla sådana kontakter som flertalet intagna haft med frivården före anstaltsvistelsen. Grunden för samverkan kommer till uttryck bl.a. i frivårdsförordningen (1977:329) , där det stadgas att skyddskonsulent dels skall bistå anhållen eller häktad som står under övervakning med personligt stöd och annan hjälp, dels skall ansvara för frigivningsförberedelserna vid både riks- och lokalanstalt för intagna som skall stå under övervakning. Förutsättningarna för den praktiska samverkan varierar avsevärt mellan olika orter, främst beroende på avståndet mellan anstalt och frivårdsexpedi- tion samt på sammansättningen av anstaltens klientel. Vanligt är dock att skyddskonsulentdistrikt vid häkte och lokalanstalt har en särskild kontaktman med en del av sin tjänstgöring förlagd till anstalten.

Utredningen är enligt direktiven i huvudsak begränsad till att överväga frågan om samverkan mellan anstalter och frivård med utgångspunkt i anstaltspersonalens arbetsförhållanden.

1 överensstämmelse med grundtankarna i utredningens förslag bör ledningsorganen vid de lokala myndigheterna inom vida ramar få bestämma de praktiska formerna för samverkan mellan anstalter och frivård. Det förhållandet att förutsättningarna för samverkan varierar avsevärt mellan olika orter talar i samma riktning. Utredningen har av dessa skäl inte utformat någon generellt tillämplig modell för samverkan, arbetsfördelning m. m. Det understryks att regionstyrelsen skall se till att det vid varje anstalt finns fastställda riktlinjer, anpassade efter de lokala förhållandena, för samverkan

med frivården. Från anstaltspersonalens synpunkt bedöms det vara av stort värde att skyddskonsulentdistriktet har en särskild kontaktman för varje anstalt. Han bör dagligen någon tid finnas tillgänglig vid anstalten och delta i morgonmöten och andra personalmöten där samt i sammanträden med placeringskollegium och behandlingskollegium.

Utredningen har genomgående försökt beakta integrationssträvandena inom kriminalvården vid utformningen av sitt förslag. Möjligheten att inrätta gemensam styrelse för anstalt och skyddskonsulentdistrikt, företrädaren för frivård i styrelse för lokalanstalt och häkte och i behandlingskollegium vid lokalanstalt samt, om styrelsen så bestämmer, även i kollegium vid riksanstalt är exempel på sådana förslag rörande organisationen som bör bidra till att främja samverkan mellan anstalter och frivård. På det ekonomiadmi- nistrativa området bör förslaget om sammanhållna anslag till anstalter och frivård ner till regional nivå gynnsamt bidra till att verksamheten inom olika grenar inom kriminalvården integreras. I samma riktning verkar det förhållandet att myndigheterna, genom en mera flexibel arbetsordning och vidgade möjligheter till delegation, får friare händer vid fördelning av arbetsuppgifter mellan tjänstemän vid olika kriminalvårdsmyndigheter. Vidare bör samverkan främjas genom att personalutbildningen i stora delar föreslås bli gemensam för anstalts— och frivårdspersonal.

Samverkan mellan anstalter och samhället i övrigt

Grunden för samverkan mellan anstalter och samhället i övrigt är att de intagna har lika rätt till samhällets stödåtgärder och vårdinsatser som andra samhällsmedlemmar. Därav följer att organ som svarar för samhällsservice i någon form, 1. ex. hälso- och sjukvård, socialvård, samt förmedling av arbete, bostad eller kulturella aktiviteter, har ansvar också för de på anstalt intagna.

Flera av de förslag som utredningen presenterat i andra sammanhang syftar även till att allmänt främja förutsättningarna för en samverkan mellan kriminalvårdens organ och andra myndigheter.

Lekmannamedverkan i ledningsorganen på regional och lokal nivå bör gynnsamt påverka samarbetet med kommunala organ. Myndigheternas chefer ges möjligheter att ägna mera tid än hittills åt planerings- och ledningsuppgifter. Därmed skapas ökat utrymme för arbete med att bygga upp och utveckla samverkan mellan anstalterna och samhället i övrigt. Vissa förslag inom utbildningsområdet har också detta syfte. En del av praktik- tjänstgöringen i grundutbildningen skall kunna förläggas till samverkande myndighet. Företrädare för sådan myndighet skall ges tillfälle att delta i delar av den årligen återkommande fortbildningen för kriminalvårdspersonalen.

Inom vissa områden har man redan organ för samverkan och i andra fall pågår överläggningar eller utredningar angående samarbetsformer. För samverkan mellan KVV och AMV finns en gemensam arbetsgrupp som fortlöpande överväger frågor rörande utveckling av samarbetet. För att belysa de allmänna förutsättningarna för vidgat samarbete med de sociala organen har försöksverksamhet inletts i Västerbotten, Västerås och Fisksätra, dets. k. ISAK-projektet. Former för samverkan med religiösa samfund utreds särskilt. Mot denna bakgrund har utredningen inte funnit lämpligt att i detta

sammanhang närmare överväga de praktiska formerna för samverkan inom särskilda områden.

Arbetsformer, persona/roller, arbetsordning

Från att ursprungligen har bestått av anstaltschef och personal för bevakning har anstaltspersonalen efter hand tillförts nya kategorier av tjänstemän, flertalet av dem ganska specialiserade i sin yrkesutövning. Som exempel kan nämnas arbetsledare, assistenter, psykologer, medicinalpersonal, studie- och fritidsledare. Verksamheten vid anstalterna har i regel kännetecknats av en strikt fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika personalkategorier.

Utgångspunkter för utredningens ställningstagande angående arbetsfor- merna i allmänhet har varit följande.

Den samlade förmågan hos anstaltspersonal av alla kategorier och med dem samverkande personer utgör gränsen för vad som kan göras för de intagna under anstaltsvistelsen. Ju flera som med tillräcklig kunskap och med ständigt aktuell information i samverkan kan arbeta med de intagnas problem desto större är möjligheterna att finna lösningar.

En förutsättning för att uppnå samverkan mellan olika personalkategorier är att allas insatser i princip tilläggs lika vikt i behandlingsarbetet. Därför måste olika aktiviteter koordineras och särskild tid avsättas för varje aktivitet så att det inte i det dagliga arbetet uppstår konkurrens om de intagna mellan olika verksamhetsgrenar vid anstalten.

Arbetet med att leda behandlingen av de intagna är, särskilt vid stora anstalter, en så omfattande uppgift att man riskerar negativa följder om beslutanderätt och ansvar, som det nu är, ligger på regionchefen eller styresmannen ensam. För att personalens resurser skall kunna utnyttjas effektivt är det nödvändigt att delegera arbetsuppgifter och ansvar i behandlingsarbetet.

Från personalsynpunkt är det främst strävandena att demokratisera anstaltsarbetet, att sprida inflytande och ansvar samt att öka möjligheterna till personalutveckling som varit bestämmande för förslagets utformning i nu aktuella delar.

Tidigare var det vanligt att tillsynspersonal i sin tjänstgöring cirkulerade mellan ett stort antal poster i anstalten. Flera veckor kunde gå mellan de tillfällen då en tjänsteman kom i kontakt med de intagna på en viss avdelning. Efter hand har man dock, vid de flesta anstalter, övergått till avdelnings- bunden personal. Enligt utredningens mening är det en förutsättning för att uppnå kontinuitet i behandlingsarbetet och eftersträvad samverkan mellan olika personalkategorier att man arbetar med avdelningsbunden personal. Avdelningspersonalen bör kunna svara för så många som möjligt av anstaltens funktioner och därför bör, vid större anstalter, förutom tillsyns- personal även assistenter och kontorspersonal knytas till särskild bostadsav- delning och om möjligt ha sina arbetslokaler på avdelningen. För att motverka konflikter bland avdelningspersonalen är det nödvändigt att överge den strikta arbetsfördelningen till förmån för grupporienterade arbetsformer och få till stånd en viss överlappning vad gäller arbetsuppgifter och ansvar. Så t.ex. bör assistenterna också ta del i arbete och ansvar för ordning och säkerhet och tillsynspersonalen i arbetet med behandlingen av intagna. Bland de arbetsuppgifter som kan vara lämpade för arbete i grupp, med både

assistenter, arbetsledare, tillsyns- och kontorspersonal inkopplade, är behandlingsundersökning, behandlings- och frigivningsplanering.

För att främja förutsättningarna för personalens arbete på bostadsavdel- ningarna krävs emellertid också andra förändringar. Flera av de slutna anstalterna har byggts för betydligt lättare klientel än det man nu får ta emot. Främst är det tilltagande narkotikamissbruk som i hög grad försvårat arbetsförhållandena på anstalterna. Vid flera slutna anstalter är det upp till 20 intagna i varje grupp. För att skapa förutsättningar för en meningsfull verksamhet under de intagnas fritid är det vid dessa anstalter nödvändigt med en avsevärd reducering av antalet platser på varje avdelning. Skälig hänsyn till personalens säkerhet i arbetet kräver också en väsentlig minsk- ning av platsantalet. Utredningen ansluter sig därför till KVS yrkande i anslagsframställningen för budgetåret 1977/78 om en minskning av antalet platser från 20 till 14 för varje grupp av intagna på anstalterna i Norrtälje och Tidaholm. Av samma skäl föreslår utredningen att antalet platser även vid övriga slutna anstalter begränsas till 10—15 på varje avdelning.

I fråga om de olika personalkategoriernas roller och arbetsuppgifter innehåller utredningens förslag bl. a. följande.

Enligt nu gällande arbetsordning ankommer det på styresmannen att förvalta anstalten, leda arbetsdriften, svara för ordning och säkerhet samt tillse att de intagna får ändamålsenlig behandling. Styresmannen har alltså ansvaret för alla delar av verksamheten vid anstalten. Beslutsfunktionerna är också i allt väsentligt samlade hos honom. Karakteristiskt för den nuvarande styresmannarollen är att den innefattar både ledningsfunktioner och arbets- uppgifter rörande behandlingen av enskilda intagna. Beslut angående behandlingsplanering, korttidspermission, vistelse utanför anstalt för fritids- verksamhet och frigång fattas av regionchef eller styresman.

Enligt utredningens mening är de ovan nämnda arbetsuppgifterna, i vart fall vid större anstalter, så omfattande att det inte är möjligt att på ett tillfredsställande sätt svara för alla områdena. Koncentrationen av besluts- funktioner står heller inte i god överensstämmelse med utredningens strävanden att demokratisera arbetsformerna i anstalterna och att vidga den övriga personalens ansvar i behandlingsarbetet.

Utredningen lägger huvudvikten vid Styresmännens ledningsfunktioner. Han skall, under styrelsen, svara för den fortlöpande ledningen av verksam- heten vid anstalten. Detta innefattar bl. a. att förmedla styrelsens och andra överordnade organs intentioner i fråga om intagnas behandling, om ordning och säkerhet m. m. till övrig personal och se till att man med lämpliga medel och under effektivt utnyttjande av anstaltens resurser förverkligar ledningens syften i det praktiska arbetet. Väsentliga uppgifter för styresmannen är alltså att planera och samordna verksamheten, motivera och leda personalen, vid behov ge övriga anställda råd och stöd samt följa upp arbetet på anstalten. Det ankommer också på styresmannen att företräda myndigheten utåt och i förhållande till personalorganisationerna. För att kunna fullgöra nu nämnda uppgifter måste styresmannen hålla sig väl underrättad om förhållandena på anstalten. Han bör därför ofta besöka anstaltens olika avdelningar och regelbundet, på morgonmöten, veckokonferenser eller i liknande former, samla personal för informationsutbyte och samråd.

Ansvaret för det individuella behandlingsarbetet övergår från styresman

till behandlingskollegium.

Förändringarna beträffande styresmannarollen blir särskilt märkbara på större, avdelningsindelade anstalter där man arbetar med flera behandlings- kollegier. Uppgiften att samordna verksamheten där blir krävande. På flertalet lokalanstalter lär styresmannen även i fortsättningen få kombinera ledningsfunktioner med deltagande i behandlingsarbete, främst genom medverkan i behandlingskollegium. Styresmannen och övrig personal vid lokalanstalter får f.ö. ett väsentligt vidgat ansvar i behandlingsarbetet eftersom utredningen föreslår att regionchefens beslutsfunktioner i fråga om behandlingen av intagen i lokalanstalt skall upphöra. Assistenternas verksamhet vid anstalt består f. n. huvudsakligen av arbete med behandlingsundersökningar, behandlings- och frigivningsplanering, hjälp åt intagna i personliga, sociala och ekonomiska frågor, ledning av gruppaktiviteter bland de intagna, utredningsarbete i ärenden om yttrande till bl. a. nämnder inom kriminalvården samt utredningar i disciplinärenden.

Även enligt utredningens förslag kommer de ovan nämnda arbetsuppgif- terna att vara det huvudsakliga innehållet i assistentemas arbete. Formerna för arbetets bedrivande kommer dock att förändras. Många av assistentemas uppgifter, t. ex. behandlingsundersökning och arbete med behandlings- och frigivningsplanering bör vara väl lämpade för sådant lagarbete som utred- ningen förordar. De nämnda arbetsuppgifterna bör alltså genomföras av assistenter och annan personal, främst tillsynspersonal och arbetsledare, i samverkan. En del av assistentemas kurativa uppgifter bör därvid kunna överföras till de andra personalkategorierna.

1 de fall styrelse beslutar om avdelningsindelning av anstalt kommer assistent i regel att som ordförande för behandlingskollegium få leda arbetet på avdelning. Den nu specialistbetonade yrkesrollen får därmed betydande inslag av ledningsfunktioner. Till skillnad från tidigare kommer assistent nu också att delta i beslut i behandlingsärenden. Förslaget att föra ner ekonomiskt ansvar till olika kostnadsställen inom myndigheten leder också till nya arbetsuppgifter och ökat ansvar för assistenterna.

Det förhållandet att anstaltsorganisationen efter hand tillförts allt flera personalkategorier som varit specialiserade i sin yrkesutövning har, åtmin- stone om man ser till den utveckling av verksamhetens innehåll som genom åren skett vid anstalterna, medfört en successiv utarmning av tillsynsperso- nalens arbete. Deras verksamhet är nämligen fortfarande i allt väsentligt begränsad till arbetsuppgifter med anknytning till ordning och säkerhet i anstalterna. Utvecklingen har också fört med sig att verkställigheten av frihetsstraff i allt högre utsträckning förlagts till öppna anstalter, där bevakningsuppgifter tillmäts mindre vikt och inte kan genomföras i samma former som vid anstalter av den traditionella, slutna typen. Dessa omstän- digheter har på sina håll skapat osäkerhet hos tillsynspersonalen i fråga om arbetets innehåll och beträffande prioriteringen av olika arbetsuppgifter. Det kan också hävdas att tillsynspersonalens ställning i förhållande till de intagna försvagats. Medan tidigare den intagnes uppträdande inne på anstalten var helt avgörande för hans rätt till permission och andra former av lättnader i verkställigheten styrs dessa avgöranden numera i högre grad av den intagnes behov, betingade främst av förhållanden utanför anstalten.

Flera faktorer försvårar emellertid en utveckling av tillsynspersonalens

arbete. Bundenheten till vissa tjänstgöringsställen på de slutna anstalterna, växlingen mellan dag- och nattjänstgöring samt svårigheterna att förena behandlingsarbete med bevakningsuppgifter är några exempel som kan nämnas.

Den möjlighet som finns att motverka utarmningen av tillsynspersonalens roll är att vidga dess uppgifter i arbetet med behandlingen av intagna. Visserligen kan det erbjuda svårigheter att förena sådant arbete med bevakningsuppgifter. Att dela upp dessa arbetsuppgifter på skilda personal- kategorier skulle emellertid bädda för motsättningar och konflikter mellan grupperna. De redan nu svårbemästrade problemen med kommunikation inom anstalt skulle försvåras. Personalbehovet skulle öka. Det är också väsentligt att insatserna för bevakning anpassas efter det aktuella behovet. Sådan anpassning genomförs bäst av tjänsteman som utöver bevakningsar- betet också har behandlingsuppgifter, vilket ger honom allsidig kännedom om den enskilde intagne. Bevakning bör vidare ske i så föga ingripande former som möjligt, om möjligt under ledning av aktiviteter för den intagne. Av dessa skäl och mot bakgrund av utredningens principiella ståndpunkt att alla personalkategorier i en anstalt bör ta del i ansvaret för att målsättningen uppfylls till alla delar, föreslår utredningen att tillsynspersonalen i regel skall svara för arbetsuppgifter hänförliga till både ordning och säkerhet samt behandling av intagna. Vid vissa anstalter är dock säkerhetskraven så höga att det ställs krav på mycket ingripande åtgärder från den personal som närmast svarar för säkerheten. Mycket talar för att det knappast är meningsfullt att kombinera sådant arbete med behandlingsuppgifter. Därför anser sig utred- ningen böra acceptera att man på vissa slutna anstalter arbetar med visitationspatruller för renodlat säkerhetsarbete.

Med de tjänstgöringslistor som nu är vanligt förekommande går ofta flera dygn mellan de tillfällen då en vårdare är i tjänst på dagtid. För att få till stånd mera meningsfull medverkan av denna personalkategori i kollegiearbete är det önskvärt med bättre kontinuitet i tjänstgöringen än man f. 11. har. Utredningen har dock inte kunnat vinna gehör hos tillsynspersonalen för några genomgripande generella ändringar i de tjänstgöringslistor som nu tillämpas. Likväl redovisas hur man, t. ex. genom att arbeta med dag- och nattpersonal, kan få bättre kontinuitet i vårdarnas arbete. Exempel på sådana tjänstgöringslistor har fogats till betänkandet (bil. 3—4).

Kriminalvårdsberedningen föreslog att varje intagen skulle ha en s.k. kontaktman bland tillsynspersonalen. Utredningen ser kontaktmannaskapet i och för sig som en lämplig form för att precisera behandlingsansvaret bland tillsynspersonalen. Att arbeta med kontaktmän kräver emellertid också en mera kontinuerlig tjänstgöring bland tillsynspersonalen än den man f. 11. har. I någon män kan detta kompenseras genom att flera kontaktmän utses för varje intagen. Utredningen har dock inte funnit möjligt att generellt föreslå övergång till ett system med kontaktmän. Styrelse kan besluta om en sådan ordning ifall personalresurserna räcker till.

Arbetsuppgifter som anknyter till ordning och säkerhet åligger, även enligt utredningens förslag, väsentligen tillsynspersonalen. För att inte onödigtvis begränsa dess möjligheter att delta i behandlingsarbete är det väsentligt att man, vid de anstalter där det av bevltningstekniska skäl är möjligt, undviker att binda tillsynspersonal till särskilda tjänstgöringsställen. En del arbetsupp-

gifter hänförliga till rutiner och ordning bör också kunna bortfalla om mani möjligaste mån låter de intagna själva ta ansvaret för sin dagliga tillvaro i anstalten. Genom det lagarbete som utredningen förordar kommer tillsyns- personalen att engageras i arbetet med behandlingsundersökning, behand- lings- och frigivningsplaneri ng. Därigenom främjas också tillsynspersonalens möjligheter att efter hand ta över vissa kurativa arbetsuppgifter från assistenterna. Tillsynspersonalens ansvar i behandlingsarbetet vidgas även genom deltagande i behandlingskollegium. Prövning av ärenden angående t. ex. vistelse utanför anstalt för fritidsverksamhet och besökspermission kan, efter delegation av behandlingskollegium, ankomma på tillsynspersonal liksom frågor om brevgranskning, intagens telefonsamtal och besök.. Till- synspersonalen får också ansvaret för fritidsaktiviteter på anstalten. Uppgif- terna blir att leda genomförandet av olika aktiviteter och, på de mindre anstalterna där fritidsledare saknas, även att svara för planering och samordning av all fritidsverksamhet i anstalten.

Ett genomgående drag i utredningens förslag är den stora vikt som fästs vid samverkan mellan olika personalkategorier. Detta kommer till uttryck både i gemensamt ansvar för olika delar av målsättningen för verksamheten och i praktisk samverkan vid arbetsuppgifternas genomförande, t. ex. i form av lagarbete. Från dessa utgångspunkter har det inte ansetts riktigt att de manliga befattningshavarna bland tillsynspersonalen skall vara skyldiga att bära uniform i tjänsten. Utredningen föreslår att uniformsplikten skall avskaffas.

Tillsynspersonal har framhållit att benämningen ”vårdare" inte ger riktigt uttryck för de arbetsuppgifter personalgruppen har. Utredningen delar den uppfattningen. Också enligt utredningens förslag kommer denna personal- kategori att syssla dels med arbetsuppgifter som är hänförliga till ordning och säkerhet, dels med sådana uppgifter som kan hänföras till omsorg om de intagna och behandlingsarbete. Sammansättningar med termen ”tillsyn” svarar bättre mot detta arbetsfält än ”vårdare”. Utredningen föreslår att benämningen vårdare skall ersättas med tillsynsman och att benämningen tillsynsman till följd därav bör ändras till förste tillsynsman.

Att leda arbete i en tvångsinstitution med arbetsplikt för de intagna ställer särskilda krav på arbetsledare. Uppgiften att motivera de intagna för arbete är i många fall mycket tidskrävande och svår. Ett väsentligt inslag i verksam- heten är att arbetsledaren hela tiden skall sträva efter att lägga upp den intagnes arbete i anstalten så att det kan tjäna som lämplig inledning för fortsatt yrkesverksamhet efter frigivningen. Anstaltsklientelets utveckling har lett till krav på mera differentierad arbetsdrift. Detta medför att verksamheten i ökad utsträckning kommer att integreras _med andra aktiviteter för den intagnes rehabilitering och att arbetsdriften vid dessa anstalter delvis måste ges karaktär av arbetsvård. Vid sådana anstalter får arbetsledarna tillsammans med yrkeslärare och arbetsterpeuter göra insatser i utbildningen av de intagna och i verksamhet av arbetsterapeutisk eller eljest arbetsvårdande karaktär.

Den pågående utvecklingen av arbetsdriften till ett mer individanpassat inslag i behandlingen av intagna har lett till att arbetsledarnas roll i behandlingsarbetet vidgats. Denna förändring understryks genom utred- ningens förslag. Arbetsledarna med sina särskilda kunskaper om förhållan-

dena på arbetsplatser och om de krav som ställs inom olika yrkesgrenar är väl lämpade att medverka i arbetet med behandlingsundersökning, behandlings- och frigivningsplanering. Redan nu fungerar ett flertal arbetsledare som frigångsansvariga. Som ledamöter i behandlingskollegium kommer arbetsle- dare att medverka i beslut angående de intagnas behandling. Därmed betonas deras ansvar i behandlingsarbetet. Avsikten är också att arbetsledare skall ingå i de arbetslag som är verksamma med behandlingsundersökningar samt behandlings- och frigivningsplanering även om deras medverkan, på grund av att de som regel är bundna till sin arbetsplats, är svårare att praktiskt ordna än tillsynspersonalens.

Vad gäller Studieledare föreslår utredningen inga väsentliga ändringar i den instruktion som fastställdes år 1975.

Fritidsledare har enligt utredningens förslag i huvudsak samordnande och ledande funktioner vad gäller fritidsverksamheten i anstalt. Han skall också ägna sig åt uppsökande, aktiverande och stimulerande verksamhet bland de intagna. Fritidsledare har vidare en pedagogisk funktion som innebär att han skall sprida kännedom bland de intagna om samhällets utbud av kulturella aktiviteter och fritidsverksamhet i övrigt. Själva ledningen av genomförandet av fritidsverksamhet bör ankomma på tillsynspersonalen. Fritidsledaren har emellertid en uppgift i att träna och instruera denna personal i hur man leder sådan verksamhet.

För kontorspersonalen innebär de organisatoriska förändringarna att vissa arbetsuppgifter tillkommer. Inrättandet av styrelser och beslutande behand- lingskollegier medför arbete med kallelser och distribution av annat skriftligt material. Också för uppgifter som protokollförare vid sammanträden bör kontorspersonal i många fall vara väl lämpad. I syfte att vidga kontorsper- sonalens arbetsområde, främst genom ökad medverkan i behandlingsarbetet, föreslår utredningen att kontorspersonal vid större anstalter skall vara avdelningsbunden och ha arbetslokaler på resp. bostadsavdelning.

Psykologens uppgift är att utföra erforderliga psykologiska undersökningar beträffande intagna, medverka vid gruppterapi och gruppsamtal samt handleda gruppledare, medverka vid personalrekrytering, delta i personalut- bildning, biträda i personalvårdsärenden och biträda anstaltsledningen i behandlingsfrågor av såväl allmän som enskild natur.

Utredningen ser som en av psykologens väsentligaste uppgifter att fortlöpande observera och analysera arbetet på anstalten. Han bör ha sin uppmärksamhet riktad särskilt på hur kommunikation och samverkan fungerar. Genom att verka som rådgivare åt personalen, enskilt och i grupp, bör psykologen kunna väsentligt bidra till att arbetet blir mera stimulerande och meningsfullt och till att ytterligare resurser frigörs hos bl.a. tillsyns- och arbetsledarpersonal. Utredningens förslag innebär att en stor del av ansvaret för utveckling av organisation och arbetsformer läggs på den lokala myndig- heten. Psykologen kan med sina särskilda kunskaper göra betydelsefulla insatser i detta arbete. Genom den nära kontakten med forskning och utvecklingsarbete på central nivå bör han ha goda möjligheter att initiera utvecklingsarbete, utforma modeller för försöksverksamhet och medverka vid utvärdering. Psykolog ingår också i de anställningsgrupper som enligt förslaget skall fungera som beredningsorgan i samtliga anställningsärenden vid anstalt.

En stor del av grundutbildningen för kriminalvårdspersonal samt fortbild- ningen läggs enligt utredningens förslag på regional eller lokal nivå. Psykologernas utbildning och deras erfarenhet av praktiskt arbete inom kriminalvården talar för att de är lämpade för medverkan i denna utbild- ning.

De nu gällande arbetsordningarna innehåller mycket detaljerade bestäm- melser om varje personalkategoris arbetsuppgifter. 1 stor utsträckning anges också hur arbetsuppgifterna skall genomföras. Framför allt gäller detta uppgifter med anknytning till ordning och säkerhet. Bestämmelserna angående behandlingsarbete är däremot mycket summariska. Arbetsord- ningarna ger därför ingen rättvisande bild av den verksamhet som numera bedrivs vid anstalterna. De är heller inte anpassade efter den nya organisation av KVV som kriminalvårdsreformen innebar. Av det skälet kan stora delar av arbetsordningarna ej tillämpas.

Så som förutsättningarna för arbetet vid olika anstalter varierar, är det enligt utredningens mening inte möjligt att utforma en arbetsordning, lika detaljerad som de nu gällande, vilken kan fungera som lämpligt styrmedel för verksamheten vid samtliga anstalter. En detaljerad, central arbetsordning ger heller inte det utrymme som eftersträvas för ledningsorganen vid anstalterna att bestämma angående arbetsformerna. Ofta blir den även ett hinder för fortlöpande utveckling av verksamheten vid en anstalt. Något väsentligt utrymme för att beakta tjänstemans särskilda intressen och förutsättningar ges inte. Vidare är möjligheterna att tillämpa grupporienterade arbetsformer ringa. Därigenom begränsar en sådan arbetsordning också förutsättningarna för personalutveckling. Utredningen har av dessa skäl företagit ganska omfattande förändringar i nu gällande arbetsordningar. Förslag till arbets- ordning har fogats till betänkandet som bilaga 2.

I linje med strävandena att decentralisera funktionerna inom KVV och att vidga inflytandet för personalen vid anstalterna har detaljeringsgraden i arbetsordningarna minskats avsevärt. Förslaget innehåller riktlinjer för arbetet. Fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika befattningshavare har i stor utsträckning ersatts med riktlinjer för fördelning mellan personalkate- gorier. Syftet är att ge anstaltsstyrelsen stort utrymme att anpassa arbetsfor- merna vid anstalten efter de lokala förhållanden och efter de olika befatt- ningshavarnas särskilda förutsättningar och intresseinriktning. Strävandena att öka utrymmet för personalutveckling har verkat i samma riktning. Med en arbetsordning som den föreslagna förutsätts att styrelsen kompletterar arbetsordningen med befattningsbeskrivning för varje tjänsteman så att hans arbetsuppgifter och ansvarsområde blir klart definierade.

Avsikten är att arbetsordningen skall ge uttryck för personalens gemen- samma ansvar för att målsättningen för verksamheten vid anstalten till alla delar uppfylls. Utredningen har vidare strävat efter att precisera arbetsupp— gifter med anknytning till de intagnas behandling. För tillsynspersonalen har detta inneburit bl. a. att ansvaret för behandlingsuppgifter och för de intagnas fritidsverksamhet kommit till klarare uttryck än i nu gällande arbetsord-

ning.

Kommunikation

Utredningens förslag innebär en omfattande spridning av inflytande till olika personalgrupper i anstalterna. Främst sker detta genom att beslutnde behandlingskollegier inrättas och genom att möjligheterna att delegera prövning av behandlingsärenden väsentligt vidgas. För att sådana arbets- former skall kunna tillämpas krävs att varje tjänsteman har en klar bild av målsättningen för verksamheten och är väl insatt i de riktlinjer och föreskrifter i övrigt som gäller för arbetet. Ökade krav ställs också på att de anställda hålls informerade om de intagna och om andra sådana förhållanden inom anstalten eller samverkande myndigheter som är av betydelse vid prövningen av förekommande ärenden. En demokratisering av arbetsfor- merna förutsätter därför att den anställde medverkar i en kommunikations- process, som gör det möjligt för honom att fortlöpande lämna och mottaga information angående förhållanden av betydelse för anstaltsarbetet. Endast på detta sätt kan den anställde inhämta erforderliga kunskaper för en meningsfull medverkan i beslutsprocessen.

Utredningen hävdar att formerna för kommunikation bör bestämmas med utgångspunkt i följande principer. Varje anställd skall ha anknytning till informationskanaler så att han dels kan mottaga den information som är nödvändig för att han skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, dels kan lämna uppgifter och synpunkter innan beslut fattas i ärenden vid den egna anstalten och i andra frågor som rör verksamheten där. Ledningen på varje nivå inom organisationen måste också ge bestämda anvisningar rörande formerna för kommunikation, t. ex. sammankomster, muntlig rapportering och skriftlig information, samt för urval av information och om fördelning av arbetsuppgifter och ansvar i kommunikationsprocessen.

Kommunikationen mellan KVS och anstalterna bör främst tjäna syftena att ge information till varje anställd om målsättningen för verksamheten inom kriminalvården och om KVS policy, om den egna anstaltens uppgifter och de allmänna riktlinjerna för verksamheten där, om former för samverkan med samhället utanför anstalten, om varje personalgrupps funktioner samt om allmänna anvisningar angående den anställdes arbetsuppgifter och riktlinjer för hur arbetsuppgifterna skall genomföras. Vidare skall kommu- nikationen tjäna syftet att informera dem som kommer att beröras av planerade och genomförda förändringar vad gäller organisation och arbets- metoder samt även att återföra information från de lokala myndigheterna till överordnade organ angående arbetsresultat, problem i verksamheten och förslag till ändringar. Vad som nu anförts bör vara vägledande när KVS utarbetar föreskrifter och anvisningar. Det bör också tjäna som ledning för uppläggningen av de inspektioner som KVS genomför på anstalterna.

Utredningen hävdar att KVS anvisningar skulle fylla sin funktion som riktningsgivare i det dagliga arbetet vid anstalterna väsentligt bättre om det gavs ökade möjligheter att belysa och diskutera innehållet efter hand som problem uppkommer i den praktiska tillämpningen. Sådan information skulle väl kunna förmedlas genom en tidskrift som KVV:s ”Kriminalvår- den”. För att tidskriften kunna fylla detta syfte föreslår utredningen att den skall utkomma betydligt oftare än f. n., lämpligen månadsvis. Utredningen ger också vissa synpunkter på tidningens innehåll och framför tanken på att

inrätta ett redaktionsråd, där KVS och de fackliga organisationerna är representerade.

Utredningen framhåller att planmässiga inspektioner vid underlydande myndigheter utgör ett betydelsefullt led i KVS utövande av ledningsfunk- tionen ochi kommunikationen mellan olika nivåer i KVV. Om utredningen vinner gehör för förslagen om decentralisering av olika funktioner inom KVV framstår denna verksamhet som särskilt betydelsefull under ett övergångs- skede. Därefter får omfattningen anpassas efter de regionala och lokala ledningsorganens förmåga att sköta planering och genomförande av verk- samheten. Utredningen har också ansett det lämpligt att KVS låter sig representeras vid vissa sammanträden med anstaltsstyrelserna, särskilt vid de slutna riksanstaltema.

Utredningen understryker vikten av att KVS i sin planering av verksam- heten och vid utarbetandet av föreskrifter och anvisningar systematiskt begagnar sig av informationen från de lokala myndigheterna. Årsredogörel- serna från de lokala myndigheterna bör kunna utnyttjas i högre grad än som f. n. sker. KVS kan t. ex. ge direktiv om att myndigheterna skall uppehålla sig särskilt vid områden som är aktuella för planeringsåtgärder eller utvecklings- arbete. Redogörelsema kan på detta sätt fungera som probleminventering och tjäna som underlag för bearbetningar vid konferenser inom KVV.

Kommunikationen mellan de regionala organen och underlydande lokala myndigheter skall tjäna som medel för ledningsorganen på regional nivå att fördela resurser samt planera och samordna verksamheten inom regionen. Regionchefen får inom sitt område även svara för merparten av den kontroll- och inspektionsverksamhet som blir nödvändig i en organisation där funktionerna decentraliserats i den utsträckning som utredningen föreslår. Utredningen förordar därför att regionchefen med jämna mellanrum deltar i sammanträden med styrelser och behandlingskollegier vid de lokala myndig- heterna.

Vad gäller kommunikation inom anstalt understryker utredningen vikten av att det finns klara anvisningar om vilken information som skall vidarebefordras, om mottagare och om form för förmedling. Vidare skall anges vem som har ansvaret för urval och förmedling av information.

För information om föreskrifter och anvisningar från överordnade myndig- heter och från anstaltsledningen samt för allmän orientering om de aktuella förhållandena på olika avdelningar inom anstalten förordar utredningen ett kort, dagligt morgonmöte under Styresmännens ledning och med olika personalgrupper företrädda. Vid avdelningsindelade anstalter bör varje avdelning vara representerad vid sådant möte, som bör följas upp med en kort sammankomst ute på avdelningen för vidarebefordran av informationen.

Med hänsyn till tillsynspersonalens oregelbundna arbetstider är det nödvändigt att den muntliga information som ges vid morgonmöten kompletteras med skriftlig information som cirkulerar på avdelningarna.

För diskussioner kring frågor om regeltillämpning, arbetsformer och planering samt för orientering om aktualiteter på kriminalvårdens område föreslås att allmänna personalmöten hålls med jämna mellanrum.

För att informera tillsynspersonal och arbetsledare kan det visa sig nödvändigt att dubblera personalmöten eller ordna gruppvis information. Med hänsyn till den dåliga genomslagskraft som skriftlig information av

erfarenhet har på anstalterna bör också nya medier, t.ex. bandinspelad information, prövas.

Utredningen ger inga detaljerade anvisningar för den kommunikation som skall syfta till att ge varje tjänsteman, som arbetar med de intagna eller beslutar angående deras behandling, kännedom om alla för verksamheten i anstalten väsentliga,tillgängliga fakta om de intagna. På mindre anstalter och där man arbetar med små avdelningar och erfaren personal kan kommuni- kationen fungera tillfredsställande med enbart muntlig information tjänste- männen emellan. Oftast är det dock lämpligt att en särskild tjänsteman ges ansvaret för att all väsentlig information angående anstaltsvistelsens förlopp för viss intagen förs samman från olika avdelningar. Som komplettering till muntlig information kan det, särskilt vid större anstalter, vara erforderligt att föra vad man kan kalla avdelningsanteckningar angående de intagna, där man objektivt redovisar viktiga händelser angående enskilda intagna, grupper av intagna, besöksgrupper m. m. Dessa anteckningar skall främst tjäna till ledning för tjänstemännen vid uppläggningen av arbetet på avdelningen.

Normer/ör persona/tilldelning

Personalbehovet vid kriminalvårdens anstalter påverkas av ett flertal faktorer som platsantal, grad av slutenhet, klientelsammansättning, anstaltens bygg- nadsmässiga utformning och tekniska utrustning för bevakning, inriktning av arbetsdrift och verksamhet i övrigt, möjligheter till samverkan med skyddskonsulentorganisationen och sociala serviceorgan i samhället samt tillgång till fritidsanläggningar vid anstalten. Olikheterna mellan anstalterna, t. ex. beträffande den byggnadsmässiga utformningen, är så betydande att några allmängiltiga normer för personalbehovet knappast kan anges. 1 vart fall gäller detta de personalkategorier som har huvuddelen av bevaknings- uppgifterna, tillsynspersonal och personal i arbetsdrift.

Behovet av anstaltspersonal har under den senaste 25-årsperioden vid flera tillfällen varit föremål för utredning, bl. a. i samband med arbetstidsförkort- ningar. De bedömningar av personalbehovet som därvid gjorts och som i väsentliga delar godtagits av riksdagen har grundats på omsorgsfulla genomgångar, anstalt för anstalt, av de byggnadsmässiga förhållandena. Behovet av tillsynspersonal har i dessa utredningar bedömts väsentligen med utgångspunkt i arbetsuppgifter som anknyter till ordning och säkerhet.

Personalbehovet vid anstalterna kan i flera avseenden komma att påverkas av förestående reformer. Häktesutredningens förslag kan leda till väsentliga förändringar i fråga om platsbehovet vid häktena och personalens arbetsupp- gifter där. KVSÖ:s arbete kan få till följd att arbetsuppgifter överförs från central till regional eller lokal nivå inom KVV. Utredningen har därför inte ansett det lämpligt att nu göra en detaljerad genomgång, anstalt för anstalt, för att kartlägga behovet av personal av alla kategorier. I huvudsak har utredningen begränsat sig till att ange sådana behov av personalförstärk- ningar som ansetts uppenbara på grund av de ändringar i anstaltsarbetet som föranletts av kriminalvårdsreformen och som följer av utredningens förslag. Bedömningen har också i hög grad påverkats av den allmänna utvecklingen i fråga om anstaltsklientelets sammansättning, vilken inneburit en väsentlig

ökning av andelen intagna som är gravt kriminellt belastade eller allvarligt fysiskt eller psykiskt nergångna på grund av omfattande alkohol- och/eller narkotikamissbruk.

Personalen vid de allmänna häktena har nyligen förstärkts med arbetsle- dare och med tillsynspersonal för arbete i gemensamhetsutrymmen. Enligt utredningens mening finns det skäl som talar för att man vid vissa häkten också behöver förstärkning med kontorspersonal. Utredningen anser emel- lertid att närmare överväganden angående personalbehovet vid de allmänna häktena bör anstå tills häktesutredningens förslag behandlats och man kan överblicka vilka konsekvenser det får för beläggningen på häktena och för personalens arbetsuppgifter.

I fråga om personalbehovet vid kriminalvårdsanstalterna har utredningen gjort följande bedömningar.

Enligt utredningens förslag kan styrelse besluta att anstalt skall arbeta på avdelningar, med särskilda behandlingskollegier. För assistentpersonalen kommer ett sådant beslut att medföra ökat ansvar och nya arbetsuppgifter. Flera assistenter på större anstalter kan därför förväntas få ledningsfunk- tioner som ordförande i behandlingskollegier och som ledare för verksam- heten på bostadsavdelningar. Förslaget syftar emellertid också till ökade insatseri behandlingsarbetet av andra personalgrupper. vilket bör leda till att assistenterna avlastas en del av sina nuvarande arbetsuppgifter. Den gällande personaltilldelningen bedöms därför i stort sett motsvara behovet. Flera av lokalanstalterna saknar dock helt assistentpersonal. Utredningen anser att det finns behov av assistent vid lokalanstalt med 30 platser eller fler. För att tillgodose detta behov krävs 10 assistenttjänster. Utredningen har beräknat medel för detta antal tjänster men, med hänsyn till att förändringar av anstaltsbeståndet kan komma att ske under genomförandet av byggnadspro- grammet för lokalanstalter, inte fördelat tjänsterna mellan anstalter.

De senaste årens reformer inom kriminalvårdens område har inte inneburit att kraven på säkerhet vid slutna anstalter minskat så att personalen i nämnvärd omfattning kunnat frigöras från bevakningsuppgifter. Vid de öppna anstalterna däremot har arbetsformerna efter hand utvecklats mot ökad öppenhet. Det har därför framstått som allt mindre meningsfullt att där ta personalresurser i anspråk för uppgifter som syftar till att förhindra rymningar. En del bevakningsuppgifter har följaktligen bortfallit vid öppna anstalter. Kriminalvårdsreforrnen har medfört att de intagna, både vid slutna och öppna anstalter, generellt sett fått vidgade kontakter med samhället i övrigt. Detta har lett till ökade krav på tillsynspersonalen i fråga om service åt den besökande allmänheten. För att de tilltagande svårigheterna med narkotikamissbruk vid anstalterna skall kunna bemästras erfordras ökade insatser för kontroll i samband med besök, vistelser utanför anstalt för fritidsverksamhet, fn'gång och permissioner. Även arbetet med att upprätt— hålla ordningen inne på anstalterna och att förhindra att intagen otillbörligt utnyttjas av medintagna hari hög grad försvårats genom den ökade tillgången på narkotika i anstalterna. Sammantaget har utvecklingen under de senaste åren knappast beträffande någon anstaltskategori lett till att mindre arbetstid än tidigare åtgår för tillsynspersonal för arbetsuppgifter som är att hänföra till ordning, säkerhet och service. Kriminalvårdsreforrnen innebar också en avsevärd höjning av ambitionsnivån i fråga om fritidsaktiviteter inom och

utom anstalterna. Särskilt de aktiviteter som äger rum utanför anstalt under tillsyn är mycket personalkrävande. Även utredningens förslag ställer ökade krav på insatser från tillsynspersonalens sida. Det gäller förberedelser för och medverkan i behandlingskollegiums sammanträden, medverkan i arbete med behandlingsundersökning och behandlingsplanering, utförande av visst kurativt arbete, ledning av fritidsverksamhet och deltagande i regelbundna sammankomster för informationsutbyte.

Mot den angivna bakgrunden har utredningen funnit uppenbart att de nytillkomna arbetsuppgifterna inte kan lösas med nuvarande personalresur- ser. Föreslagna personalförstärkningar knyts till bostadsavdelningarna. För tillsynspersonal i centralvakt och andra mera renodlade bevakningsuppgifter innebär utredningens förslag inga nämnvärda ökningar av arbetsuppgifterna. Utredningen har därför inte funnit skäl att överväga några personalföränd- ringar på dessa områden.

Med utgångspunkt i det beräknade personalbehovet vid vissa typanstalter har utredningen, anstalt för anstalt, beräknat behovet av personalförstärk- ningar. Förslag till personallistor har upprättats. Det framgår där hur tjänstgöringen, med föreslagna personalförstärkningar, enligt utredningens mening lämpligen kan fördelas under dygnet. Personallistorna har fogats som bilagor till betänkandet.

För sluten riksanstalt har utredningen utgått från en bostadspaviljong med plats för två grupper av intagna om 10—15 i varje grupp. Behovet av tillsynspersonal på en sådan paviljong har beräknats till två tillsynsmän och 10 vårdare. Personallista, se bilaga 5. 1 tabell 18.1 redovisas utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid slutna riksanstalter.

De öppna riksanstaltema har hittills haft ett relativt godartat klientel. Tillsynspersonalen vid dessa anstalter behöver endast i ringa mån vara bunden till bestämda tjänstgöringsområden för bevakningsuppgifter. Av dessa skäl bör man försöka lösa de arbetsuppgifter som enligt utredningens förslag ankommer på tillsynspersonalen med befintliga resurser. Personal- lista, se bilaga 6.

När det gäller de slutna lokalanstalterna har utredningen i sina beräkningar utgått från personalbehovet vid en anstalt med 30—40 platser och med de intagnas bostadsrum belägna i två våningsplan. Behovet av tillsynspersonal vid en sådan anstalt har beräknats till en övertillsynsman,två tillsynsmän och 15 vårdare. Personallista, se bilaga 7. 1 tabell 18.2 redovisas utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid slutna lokalanstalter.

Vid beräkning av behovet av tillsynspersonal vid öppna lokalanstalter har utredningen utgått från en anstalt med 40 platser. Personalbehovet vid en sådan anstalt har bedömts vara en övertillsynsman, en tillsynsman och nio vårdare. Vid anstalt med 60 platser föreslås ytterligare två tjänster för vårdare. Anstalter med färre än 30 platser tilldelas enligt förslaget sju vårdare. Personallista, se bilaga 8. I tabell 18.3 redovisas utredningens förslag angående tjänster för vårdare vid öppna lokalanstalter.

Vissa tjänster som f. n. är tillsatta med stöd av bevakningsbemyndigandet har bedömts så angelägna att utredningen föreslår att de skall ersättas med fasta tjänster.

Sammantaget innebär utredningens förslag beträffande tillsynspersonal följande. För de slutna riksanstaltema föreslås personalförstärkningar med 10 tjänster för tillsynsmän och 89 för vårdare. Av dessa är 7 resp. 13 f. n. tillsatta

med stöd av bevakningsbemyndigandet. I nämnda antal har medräknats tjänsterna som erfordras för att öppna de 'tre avdelningar på anstalterna i Norrtälje och Tidaholm som nu är stängda. För slutna och öppna lokalan- stalter ökas antalet tjänster för vårdare med 40 resp. 63, av vilka 17 resp. 27 nu är tillsatta med stöd av bevakningsbemyndigandet.

Också arbetsledarnas verksamhet har i hög grad påverkats av de föränd- ringar i fråga om anstaltsklientelets sammansättning som ovan redovisats. Utredningens förslag innebär även för denna personalkategori att mera tid måste ägnas åt medverkan i behandlingskollegium och åt andra insatser i behandlingsarbetet. Personalen inom arbetsdriften har emellertid ursprung- ligen dimensionerats för ett betydligt högre antal intagna än det som motsvarar nuvarande medelbeläggning på anstalterna. Andelen intagna som studerar eller arbetar i frigång har också väsentligt ökat på senare tid. Utredningen anser därför att försök bör göras att lösa tillkommande arbetsuppgifter med befintlig personal. Ev. kan en viss omfördelning ske mellan anstalter. Tjänster för Studieledare finns nästan enbart vid slutna riksanstalter. Även vid lokalanstalter finns behov av insatser av Studieledare. Där bör dock, i enlighet med grundtankarna i kriminalvårdsreformen, det kommunala utbildningsväsendets resurser utnyttjas. Kan kommunen inte erbjuda tjäns- ter av Studieledare, är det lämpligt att speciallärare ställs till förfogande. Anstalternas behov av sådana tjänster bör beaktas när kommunerna tilldelas medel för speciallärare.

Vid samtliga riksanstalter och vid de största lokalanstalterna och häktena finns numera hel- eller halvtidstjänster för översköterskor. Vid övriga häkten och vid ytterligare ett tjugotal lokalanstalter är sjuksköterskor tillhörande frivården verksamma. I enlighet med kriminalvårdsberedningens förslag har halvtidstjänst för översköterska inrättats vid skyddskonsulentdistrikt i sådan ort där översköterskan svarar för sjukvården vid två lokala kriminalvårds- myndigheter och heltidstjänst där översköterskan svarar för sjukvården vid tre sådana myndigheter.

Bland anstaltsklientelet finns ett stort antal missbrukare, främst av sprit och narkotika. Många av de intagna är på grund härav psykiskt störda och har i vissa skeden av anstaltsvistelsen svåra abstinensbesvär. Ganska många s. k. gränspsykoser förekommer. Därför ställs stora krav på sjukvårdsinsatser vid anstalterna. Erfarenheterna efter kriminalvårdsreformens genomförande visar, enligt utredningens bedömning, att en heltidstjänst inte räcker till för arbetsuppgifterna vid tre lokala kriminalvårdsmyndigheter. Utredningen menar också att samarbetet med de organ som svarar för samhällets Sjukvård skulle främjas och att man effektivare skulle kunna utnyttja de sjukvårds- resurser som erbjuds om det vid flera anstalter fanns sjuksköterskor som kunde ta ställning till när intagna bör remitteras till sjukhus och som även kunde sköta en stor del av det löpande sjukvårdsarbetet. Det bör också beaktas att det tilltagande narkotikamissbruket väsentligt ökat risken för gulsotssmitta bland personalen. Från personalens synpunkt är det därför en väsentlig trygghetsfaktor att sjukvårdsutbildad personal regelbuniet är i tjänst vid anstalterna.

Utredningen föreslår att halvtidstjänster för översköterskor inrättas också vid de lokalanstalter med 35—60 platser som inte kan utnyttja frivårdens

sjukvårdstjänster. I skyddskonsulentdistrikt där man svarar för sjukvården vid tre lokala kriminalvårdsmyndigheter skall enligt förslaget finnas en och en halv tjänst för översköterska och i distrikt där man svarar för sjukvården vid två myndigheter en heltidstjänst för översköterska. Avsteg från dessa normer har dock i flera fall gjorts på grund av det ringa antalet platser vid vissa anstalter. Sammanlagt kräver utredningens förslag 17 1/2 tjänst för överskö- terska. Fördelningen av tjänster mellan skyddskonsulentdistrikt framgår av tabell 18.4.

Tjänst för psykolog finns vid ett antal slutna riksanstalter. Heltidstjänst finns även i de tre största kriminalvårdsregionerna. I övriga regioner är psykologer verksamma på halvtid, i vissa fall på arvodesmedel. Lokalanstal- ternas behov av psykologtjänster tillgodoses genom regionpsykologerna och de psykologkonsulter som f. 11. finns i närmare 40 skyddskonsulentdis- trikt.

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen av utbildningsverksam- heten i KVV bedöms leda till en viss ökning av regionpsykologens arbetsuppgifter. Vilka behov av resursförstärkningar som föranleds därav bör emellertid bedömas på grundval av bl.a. de erfarenheter den föreslagna försöksverksamheten ger. Utredningen föreslår därför ingen annan föränd- ring i fråga om tjänster för psykologer än att nuvarande arvodesbefattningar i kriminalvårdsregioner och vid anstalter ersätts med fasta tjänster.

För fritidsledare finns f. n. inga fasta tjänster vid anstalterna. Vid ett flertal slutna riksanstalter har man en eller flera heltidsarvoderade fritidsledare.

Behovet av fritidsledare bör bedömas främst med hänsyn till vilka resurser som krävs för planerings- och samordningsfunktioner inom fritidsverksam- heten vid anstalterna. Ansvaret för genomförandet av fritidsverksamhet läggs enligt förslaget på tillsynspersonalen. Enligt utredningens mening talar flera skäl för att bedömningen av behovet av fritidsledare vid anstalterna bör anstå. Till en del beror behovet av vilka förstärkningar av tillsynspersonalen som kommer att ske. Väsentligt är också att bedömningen grundas på praktiskt erfarenhet av i vilken utsträckning tillsynspersonal visar sig kunna klara av lednings- och samordningsfunktioner inom fritidsverksamheten. Eftersom de mest akuta behoven av personal för ledning av fritidsverksamhet lösts med arvoderad personal har utredningen funnit att bedömningen av behovet av tjänster för fritidsledare bör anstå tills man har viss tids erfarenhet av de nya arbetsformerna.

De organisatoriska förändringar som utredningen föreslår innebär att också kontorspersonalen får en del nya arbetsuppgifter. Viss omfördelning av kontorspersonal skedde emellertid så sent som i samband med kriminal- vårdsreformen. Till detta kommer att KVSÖ:s arbete kan leda till väsentliga förändringar vad gäller arbetsmängden för kontorspersonalen. Av dessa skäl har utredningen inte funnit lämpligt att nu närmare överväga behovet av kontorspersonal vid anstalterna.

Behovet av ekonomipersonal beror på ställningstagande till ett framlagt förslag angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter. Utredningen förordar att endast fast anställd personal anlitas för arbete i anstalternas kök. I fråga om personalbehovet ansluter sig utredningen till den bedömning som gjorts av samarbetsdelegationen för förplägnadsfrågor.

Behovet av anstaltsplatser och den byggnadsmässiga utformningen av anstalterna

Utmärkande för de ändringar i lagstiftningen om behandlingen av häktade och anhållna m. 11. som trädde i kraft den 1 januari 1977 var strävandena att öka möjligheterna för intagen på häkte att vistas tillsammans med andra intagna. Vid flertalet häkten finns ännu inte byggnadsmässiga förutsätt- ningar för sådan gemenskap. Både för de intagna och för personalen och dess arbetsförhållanden är det av stor vikt att samtliga häkteslokaler anpassas till den nu gällande lagstiftningens krav. Detta bör ske så snart man kan överblicka vilka följder häktesutredningens förslag får för behovet av häktesplatser.

Utredningen har föreslagit att antalet platser på de slutna anstalterna skall minskas till 10—15 på varje bostadsavdelning och att arbetslokaler för den avdelningsbundna personalen om möjligt skall inrättas på resp. avdelning. Anstalterna bör byggnadsmässigt anpassas till dessa förändringar. Sådana ombyggnadsarbeten har redan beslutats i fråga om Kumla-anstalten. Utred- ningen föreslår att motsvarande förändringar genomförs på övriga slutna anstalter i den mån de byggnadsmässiga förutsättningarna så medger.

En förutsättning för att anstaltspersonalen i sitt arbete skall kunna förverkliga intentionerna i kriminalvårdsreformen är att det finns tillgång till välbelägna lokalanstalter. Väsentligt är också att möjligheterna för kvinnliga intagna att få lokalanstaltsplacering i närheten av hemorten väsentligt förbättras. Fortfarande finns betydande brister i dessa avseenden. Utred- ningen understryker därför vikten av att byggnadsprogrammet för lokalan- stalter genomförs så snart som möjligt. På denna punkt ansluter sig utredningen i huvudsak till de synpunkter som anförts av frivårdens storstadsutredning.

Rekrytering och utbildning

KVS och Vårdutbildningsnämnden (VUN) svarar för huvuddelen av perso- nalutbildningen för kriminalvårdsanställda. För en del kortare kurser anlitas gemensam statlig personalutbildning och i vissa fall även enskilda kursan- ordnare.

Anslagen till KVS och VUN för personalutbildning uppgår under budget- året 1977/78 till omkring 7 milj. kr.

I avsnittet om rekrytering och utbildning behandlar utredningen huvud- sakligen frågor om praktiktjänstgöring, behörighetskrav, introduktionsut- bildning, grundutbildning, fortbildning och chefsutbildning samt jämställd- hetsfrågor.

Utredningens förslag i utbildningsdelen har i hög grad påverkats av den utveckling som under senare år skett inom det allmänna utbildningsväsen- det. Utbyggnaden av gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbild- ningen har väsentligt ökat möjligheterna att erhålla en yrkesinriktad utbildning inom det allmänna utbildningsväsendets ram. Innehållet i direktiven till den nyligen tillsatta gymnasieutredningen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta. Utvecklingen har också kännetecknats av strävanden att underlätta för dem som redan inträtt i yrkeslivet att bygga på

sin tidigare utbildning. Lagstadgad rätt till ledighet för studier, vidgad rätt att få tillträde till högre utbildning samt ökade möjligheter att varva yrkesverk- samhet och studier och att anpassa kursinnehåll, studietakt och upplägg- ningen av studierna i övrigt till särskilda studerandegruppers behov är exempel på åtgärder som vidtagits i nämnda syfte.

Viss kritik har från personalhåll riktats mot den nuvarande utbildningen inom KVV. Bl. a. är man missnöjd med att så lång tid, f. n. omkring fyra år, förflyter mellan anställning och grundutbildning för vårdare. Vidare fram- hålls att det är förenat med många nackdelar för deltagarna i centrala kurser att under lång tid vistas i internat, skilda från sina familjer.

I utredningens förslag är det främst spridningen av inflytande och inriktningen på lagarbete i frågor med anknytning till de intagnas behandling som föranleder ändringar beträffande personalutbildningen. Ökade krav ställs på personalen i gemen vad gäller kunskaper om den rättsliga regleringen inom kriminalvården och samverkande områden, om behandlingsarbete i anstalt och inom frivård samt om förutsättningar och metoder för socialt arbete i allmänhet.

De syften som varit bestämmande för förslagets utformning, är väsentligen följande. Personalutbildningen skall bidra till att skapa gynnsamma förut- sättningar för samverkan mellan kriminalvården och andra organ som är verksamma på det sociala fältet samt på andra områden av betydelse för lagöverträdares anpassning. Integrationen mellan frivård och anstaltsvård och samarbetet mellan olika personalkategorier i anstalterna skall främjas. Personalutbildningen ses också som ett viktigt medel för organisations- och personalutveckling. Utbildningen bör därför vara upplagd så att den inte binder de anställda till viss personalkategori och till snäva arbetsområden utan istället stimulerar dem att pröva nya arbetsuppgifter och underlättar för dem som så önskar att gå över till befattningar inom andra karriärer vid myndigheten. Eftersom målsättningen inom kriminalvården är att i möjli- gaste mån begränsa anstaltsvården är det av särskild vikt för anstaltsperso- nalen att personalutbildningen såvitt möjligt utformas så att den ger behörighet eller eljest kan utnyttjas inom ett vidare område. Också strävan- dena att decentralisera funktioner inom KVV bör komma till uttryck vad gäller personalutbildningens organisation.

De syften som angivits ovan har lett fram till följande principer för personalutbildningens organisation och innehåll. Utbildningen bör i möjli- gaste mån ske inom ramen för det allmänna utbildningsväsendets resurser. Den inomverksutbildning som därutöver erfordras bör till väsentlig del vara gemensam för personal av olika kategorier. Kategorivis utbildning bör ges endast till personal som har särskilt ansvar, t. ex. inom de personal- och ekonomiadministrativa områdena samt till personal med särskild basdisci- plin som arbetsledare, sjukvårdspersonal och psykologer, vilka måste ges möjligheter att följa den allmänna utvecklingen inom resp. område. Inom- verksutbildningen bör i möjligaste mån genomföras regionalt eller lokalt ochi fråga om innehållet anknyta till förhållandena på deltagarnas arbetsplatser och de problem som där möter i den dagliga verksamheten.

I fråga om praktiktjänstgöring, rekrytering och olika former av utbildning innehåller utredningens förslag följande.

Vid kriminalvårdens anstalter finns endast omkring 200 praktikplatser. Ett

stort antal av dessa är avsedda för studerande med obligatorisk praktik i sin utbildning.

Möjligheten att kunna erbjuda praktiktjänstgöring ser utredningen som ett betydelsefullt led i anstalternas arbete med personalrekrytering. Från samhäl- lets synpunkt är praktikplatser ett viktigt medel för att underlätta yrkesval och inträde på arbetsmarknaden. Inom utbildningsväsendet går utvecklingen mot att man på allt fler linjer växlar mellan teoretiska och praktiska studier. För att intentionerna med sådan varvad utbildning skall kunna fullföljas är det väsentligt att myndigheterna ställer praktikplatser till förfogande. Utred- ningen förordar därför att möjligheterna till praktiktjänstgöring vid anstal- terna vidgas.

För att få anställning som vårdare krävs, i fråga om förkunskaper, endast genomgången obligatorisk skola.

KVV:s grundutbildning för vårdare är uppbyggd så att den i allt väsentligt uppfyller de förutsättningar som anses böra leda till att allmänna behörig- hetskrav för tillträde till högskoleutbildning skall gälla. Höjningen av den allmänna utbildningsnivån i samhället talar även för en sådan ändring. Höjning av behörighetskraven bör också ses som ett led i strävandena att föra över så stor del av grundutbildningen som möjligt till det allmänna utbildningsväsendet. Utredningen föreslår att de allmänna behörighets- kraven för tillträde till högskoleutbildning skall gälla även för anställning som vårdare. Enligt förordningen (19762231) med provisoriska föreskrifter om tillträde till grundläggande högskoleutbildning innebär detta att sökanden skall ha genomgått minst två-årig utbildning i gymnasieskolan avseende fullständig studiekurs eller motsvarande utbildning utanför gymnasieskolan och ha kunskaper i svenska och engelska motsvarande lägst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. Allmän behörighet har också den som fyllt 25 är senast under det kalenderår då den sökta utbildningen börjar och som varit yrkesverksam under minst fyra år före det kalenderhalvår utbildningen börjar eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet samt har kunskaper i engelska motsvarande lägst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan. För att åstadkomma en smidig övergång till de höjda behörighetskraven förordar utredningen en generös tillämpning av dispensbestämmelsen i 6 & nämnda förordning under ett inledningsskede.

Vid varje anstalt finns en anställningsgrupp, sammansatt av en represen- tant för myndigheten, en psykolog och en företrädare för tillsynspersonalen. Gruppen fungerar som beredningsorgan vid rekrytering av vårdare och genomför bl. a. anställningsintervjuer.

Utredningen föreslår att anställningsgruppens kompetens skall vidgas till att omfatta samtliga anställningsärenden som avgörs på lokal nivå. Som följd därav föreslås viss utökning av den fackliga representationen i grupperna.

F. 11. anslås medel för två veckors introduktionsutbildning av nyanställda vårdare och arbetsledare.

Utredningen föreslår att introduktionsutbildning av samma omfattning skall ges till nyanställda av alla personalkategorier. Anstaltsstyrelsen ansvarar för utbildningen.

Vårdarnas grundutbildning omfattar två kurser på tolv resp. fem veckor. I kurserna ingår praktik under två veckor på institution utanför kriminal- vården och under en vecka på skyddskonsulentexpedition. Den längre

kursen är gemensam för vårdare inom kriminalvården samt vid ungdoms- vårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare. VUN svarar för uppläggning och finansiering av den kursen, KVS för genomförandet. Fem- veckorskursen är inomverksutbildning, avsedd enbart för vårdare i KVV.

Utredningen föreslår att försöksverksamhet skall startas i ett par kriminal- vårdsregioner för att undersöka möjligheterna att överföra den allmänt inriktade delen av grundutbildningen, närmast motsvarande VUN-utbild- ningen, till det allmänna utbildningsväsendet. Medan försöksverksamheten pågår får VUN-utbildningen fortsättas i samma form som hittills för personal från övriga regioner.

Utredningen föreslår vidare att genomförandet av den del av grundutbild- ningen, kriminalvårdskursen, som är särskilt inriktad på förhållandena inom kriminalvården, skall flyttas från central till regional nivå. Utbildningsan- svaret läggs på den regionala myndigheten som får svara för genomförandet av utbildningen även för personal vid riksanstaltema inom regionens område.

Verksamheten inom arbetsdriften anpassas i allt högre grad efter den intagnes individuella förutsättningar. Arbetsledarens ansvar vidgas genom medverkan i behandlingsbeslut och övrigt behandlingsarbete. Nämnda förhållanden talar för att nyanställda arbetsledare borde genomgå samma grundutbildning som vårdare. Utredningen har dock ansett att närmare ställningstagande i denna fråga bör anstå tills försöksverksamheten avslu- tats.

Den del av grundutbildningen som kriminalvårdsregionerna skall genom- föra är enligt förslaget avsedd för samtliga nyanställda i KVV, alltså även frivårdspersonal.

F.n. finns inte någon linje inom gymnasieskolan som är lämpad som allmän grundutbildning för kriminalvårdspersonal. Det bör kunna förväntas att kriminalvårdens utbildningsbehov beaktas i den nu arbetande gymnasie- utredningen. Även om lämpliga linjer skapas räknar utredningen med att KVV kommer att få anställa sökande som inte genomgått sådan utbildning. Förslagets innebörd är att dessa sökande efter anställningen skall genomgå den allmänna delen av grundutbildning inom samhällets allmänna utbild- ningsväsende.

I fråga om innehållet i grundutbildningen menar utredningen att den nuvarande VUN-utbildningen och kriminalvårdskursen i väsentliga delar kan vara vägledande. Det förhållandet att den regionala delen av grundut- bildningen blir gemensam för alla personalkategorier bör dock föranleda en del ändringari nu tillämpade timplaner. Ökningen av ansvaret för personalen i gemen som förslaget om beslutande behandlingskollegium medför, kräver att mera tid ägnas åt kollegiets verksamhetsformer och den formella regleringen rörande behandlingen av intagna. Av samma skäl bör också ges en mer ingående orientering om arbetet på det sociala fältet utanför kriminalvården. Även utredningens strävanden att få till stånd lagarbete vid anstalterna bör främjas genom utbildningsinstser. Därvid är det främst de arbetsområden assistenterna tidigare ensamma svarat för som kräver ökat utrymme. Behandlingsundersökning, behandlingsplanering och frigivnings- planering samt kurativt arbete i allmänhet på anstalt bör behandlas ganska ingående. Det ansvar för fritidsverksamheten som enligt förslaget läggs på

tillsynspersonalen motiverar att en del av grundutbildningen ägnas åt frågor om planering, ledning och genomförande av sådan verksamhet. Praktik- tjänstgöringen i KVV:s grundutbildning bör vidgas till att omfatta samtliga personalkategorier. Den bör om möjligt förläggas till myndighet, inom eller utom kriminalvården, som samverkar med den myndighet där kursdelta- garen är anställd.

Utredningen räknar med att de föreslagna ändringarna medger en väsentlig höjning av utbildningskapaciteten. Därigenom bör grundutbildningen kunna genomföras i närmare anslutning till anställningen än f. n. Strävan bör vara att denna utbildning påbörjas inom sex månader från tillsvidareanställning och avslutas inom ett och ett halvt år från denna tidpunkt.

Utredningen har utgått ifrån att överföring av delar av grund utbildningen till det allmänna utbildningsväsendet inte får medföra försämring av de ekonomiska villkor som nu gäller för deltagare i grundutbildning. De kriminalvårdsanställda som genomgår sådan utbildning i skola utanför kriminalvården bör alltså under studietiden erhålla ekonomiska förmåner motsvarande lönen.

För att förmedla kunskaper och erfarenheter angående utvecklingen inom kriminalvården föreslår utredningen att årlig fortbildning skall anordnas för kriminalvårdspersonalen. Fortbildningen skall också syfta till att ge perso- nalen möjligheter att bearbeta problem som kan ha uppstått i den dagliga verksamheten samt att stimulera intresset för att utveckla arbetsformerna vid anstalterna. Omfattningen av reformverksamhet m. m. inom kriminal- vården får, från år till år, vara avgörande för fortbildningens längd. Utredningen menar att den vanligen bör ha en längd av två dagar till en vecka varje år. Fortbildningen skall vara gemensam för alla personalkategorier. utbildningsansvaret läggs på den regionala myndigheten, även i fråga om personalen vid riksanstaltema inom området. Utredningen understryker vikten av att personal från olika kriminalvårdsmyndigheter sammanförs i fortbildningen och att även kontaktmän vid samverkande myndigheter bereds tillfälle att delta i vissa avsnitt av denna utbildning.

Med de ändringar av chefsrollen som utvecklingen på arbetsrättens område medfört och som utredningens förslag innebär har det ansetts nödvändigt med en särskild utbildning för blivande chefer vid KVV:s lokala myndighe- ter. Utredningen utgår från att sådan utbildning till stor del skall kunna genomföras inom ramen för en gemensam statlig personalutbildning. I fråga om innehållet i utbildningen hänvisas till pågående utredning angående den statliga personalutbildningen. KVS lekmannastyrelse, som enligt förslaget beslutar om tillsättning av tjänst som chef för lokal myndighet, skall också besluta om uttagning till den utbildning som här avses.

Vad gäller jämställdhetsfrågor har utredningen särskilt uppehållit sig vid tillsynspersonalen. Ända fram till början av 1970-talet bestod tillsynsperso- nalen vid anstalter för män enbart av manliga befattningshavare. Därefter har rekryteringen av kvinnliga vårdare successivt ökat och av de under budget- året 1976/77 totalt 80 nyanställda värdarna var 19 (31 %) kvinnor.

Utredningen menar att en större andel kvinnliga befattningshavare bland tillsynspersonalen väsentligt skulle bidra till att minska anstaltsmiljöns särprägel jämfört med förhållandena i samhället i övrigt. Av principiella skäl är utredningen emot kvotering. Den ovan redovisade utvecklingen talar

också för att man, utan att tillgripa kvotering, i sinom tid skall kunna uppnå en från olika synpunkter godtagbar andel kvinnliga befattningshavare bland tillsynspersonalen. Andra åtgärder bör emellertid vidtas för att påskynda utvecklingen. Information om vårdaryrket i broschyrer, i platsannonser ochi kontakter med arbetsförmedlingen bör utformas med sikte på att stimulera kvinnor att söka sådana tjänster. Anställda vid anstalt, t. ex. kontorspersonal som till antalet är starkt kvinnodominerad, bör erbjudas möjligheter att genom arbetsbyten under kortare perioder pröva vårdaryrket. I samma syfte kan även särskilda praktikplatser inrättas. Utredningen finner det också väsentligt att de kvinnor som anställs som vårdare bemöts positivt av sina kolleger på anstalterna. Därför bör man genom diskussioner vid personal- möten eller i liknande form bearbeta de negativa attityder till kvinnlig tillsynspersonal som på sina håll fortfarande finns.

Kostnader och genom/örande

Kostnadsökningar föranleds av utredningens förslag om inrättande av regionala och lokala styrelser, förstärkning av vissa personalkategorier samt utvidgning av personalutbildningen.

Den årliga kostnaden för medverkan av företrädare för det allmänna och för personalen i regionala och lokala styrelser beräknas till 685 000 kr.

Kostnaderna för de föreslagna personalförstärkningarna uppgår till 25,52 milj. kr., varav 21,71 för tillsynspersonal, 2,45 för översköterskor och 1,36 milj. kr. för handläggande assistenter. Av kostnaderna för personalförstärk— ningar belöper drygt 7 milj. kr. på tjänster som redan är tillsatta med stöd av bevakningsbemyndigandet.

Kostnaderna för att utvidga introduktionsutbildningen till att omfatta samtliga personalkategorier beräknas till drygt 460000 kr. årligen.

Utredningen har inte ansett det möjligt att nu närmare bedöma i vad mån den föreslagna omläggningen av grundutbildningen medför kostnadsök- ningar. Den försöksverksamhet som föreslås är avsedd att ge underlag även för kostnadsberäkningar.

Det får antas att den föreslagna årliga fortbildningen kommer att variera i omfattning från år till år. Kostnaderna kan beräknas till 0.5—1 milj. kr. årligen.

Kostnaderna för personalutbildning inför förslagets genomförande har utredningen beräknat till drygt 1,2 milj. kr.

Innan de föreslagna författningsändringarna träder i kraft måste en omfattande personalutbildning genomföras. Ikraftträdande bedöms därför kunna ske tidigast den 1 juli 1979.

Personalförstärkningarna prioriteras i ordningen tillsyns-, medicinal- och assistentpersonal. Av hänsyn till rådande statsfinansiella läge föreslår utredningen att personalkostnaderna fördelas på en femårsperiod enligt följande. Budgetåret 1978/79 bör inrättas tjänster motsvarande de som nu är tillsatta med stöd av bevakningsbemyndigande. Utredningen har också bedömt det nödvändigt att tillsynspersonalen på anstalterna i Norrtälje och Tidaholm snarast förstärks. Även minskningen av platsantalet på slutna avdelningar bör genomföras så snart som möjligt. Detta kräver att de avdelningar vid nämnda anstalter som nu är stängda åter öppnas. De här

redovisade åtgärderna förutsätter att tillhopa omkring 100 tillsynstjänster inrättas budgetåret 1978/79. Om författningsändringarna träderi kraft den 1 juli 1979 krävs att omkring 50 tjänster för tillsynspersonal inrättas budgetåret 1979/80 för att garantera den personalkategorins medverkan i kollegiearbetet. Återstående cirka 50 tjänster avser huvudsakligen tillsynspersonal för ledning av fritidsverksamhet och bör inrättas budgetåret 1980/81. Under de två därpå följande budgetåren föreslås att tjänsterna för översköterskor resp. assistenter inrättas.

Enligt utredningens mening skulle det vara av stort värde till ledning för ev. genomförande att med försöksverksamhet vid några anstalter belysa vilka praktiska problem som är förknippade med ett genomförande och vilka faktorer som kan främja resp. motverka organisationsutveckling enligt de riktlinjer utredningen föreslagit. Om så sker bör också, med ett antal olika modeller för kommunikationsstruktur och arbetsfördelning, prövas hur man med tillämpning av de nya arbetsformerna bäst utnyttjar anstalternas pesonella resurser.

Summary

Introduction

In 1973 the Swedish parliament approved a far-reaching re-organisation ofthe prison and probation systern which would affect both the content ofthe work undertaken and administrative organisation. Literature on the content ofthis re—organisation is available in English from the National Prison and Probation Administration. Since, however, the re-organisation of the prison and probation services is closely linked to the work of the Committee on Staff Functions in Prison Establishments. it is necessary to give, at least in summary form, some account of the more important aspects of the re- organisation.

The re-organisation builds on the following principles. To the greatest possible extent treatment of sentenced offenders should be undertaken under conditions of freedom. Sentenced persons have the same right to social services and support agencies as other citizens. In order that prisoners shall be able to maintain contact with ordinary society they shall so far as possible be placed in local establishments in the neighbourhood ofplaces where they live. The prisons and probation districts must work in the closest co-operation. The probation service has been given responsibility for the release prepara- tions of inmates. In the absence of proven treatment results which reduce recidivism, prison and probation programmes should primarily be focused upon practical measures to help sentenced persons. Of basic importance is the provision of proper housing, work and opportunities for constructive leisure.

In order to achieve the aims set out above, prisons have been divided into two categories, national prisons and local institutions. The former are primarily the larger security prisons and are intended for prisoners with sentences longer than one year. These constitute about 10% of the yearly intake. The local institutions, i.e. those taking about 90% of the intake, are the ones which shall most develop possibilities for inmate contact with the wider community. In order to facilitate this Sweden has been divided into a number ofrelatively small regions, each under the management ofa regional director. Regional boundaries have been drawn so as to facilitate collaboration with local social services.

It is against this background that the terms of reference for the Committee should be read.

Terms of reference

The Committee”s major task has been to examine and make recommenda- tions about the use of staff within prisons so that they can meet demands made upon them by the 1973 re-organisation. The increased emphasis on collaboration with the probation service and general social services pres- upposes an improved co-ordination of the contribution of various staff groups. The Committee was therefore required to see to what extent it might be possible to decentralise and democratise forms ofwork organisation. A key issue in this context was to study the possibility of widening participation in decision-making on treatment questions. The Committee's task can be summarized as being to conduct a general review ofthe roles and functions of the various staff groups.

So far as the basic grade prison officer staff was concerned, the Committee was required to examine whether this category of staff could be utilised in a more all-round way and thereby be given opportunities for work tasks which might promote a positive contact with inmates. An example of such a possibility would be the utilisation of basic grade staff as leaders of leisure time activities or study.

The Committee was required to consider whether workshop instructors could be used to a greater extent for rehabilitative work, for example by playing a more active part in helping inmates to get work in preparation for release, improving collaboration with trade unions and information to inmates on trade union matters.

So far as social work assistants in prisons were concerned, the Committee had to study whether their work could to a greater extent be focused upon social and therapeutic efforts particularly with the aim of reducing antago— nisms within the prison. In this connexion the Committee was asked to consider whether some of their work could be carried out by workshop instructors and basic grade prison officer staff.

The Committee was required to study whether the governor's possibilities of participating in treatment work, especially through the treatment planning committee and through discussions with individual prisoners, could be increased.

The Committee was asked to find ways in which the staff could be given Speedy and reliable information on current circumstances and important events occurring at work as well as generally to improve communication between various staff groups.

The Committee was also asked to consider specifically how co-operation between prison and probation staff could be organised and whether collaboration with labour market authorities could be widened.

In addition to the above mentioned questions the Committee”s task included a review of present methods for the recruitment of staff. In . particular, ways should be sought to increase the number of women basic

grade prison staff. Present methods ofstafftraining should also be examined and recommendations made.

A general statement on recommendations made

Before proceeding to the Committees more detailed recommendations it is important to present a general view of the Committee concerning its task.

To carry out organisational change effectively presupposes involvement and insight into the nature ofthose changes among the staff affected. One of the most important ways of achieving this involvement and insight comes through allowing prison staff themselves to participate in the development of change. The Committee has therefore attempted, when making its recom- mendations, to leave room for the staff themselves, through local manage- ment bodies, to evolve many of the prisons” new organisational forms. In short the Committee has sought to provide the essential framework but leaves room for many ofthe details to be filled in by the staffthemselves. This not only provides opportunities for the staff to become engaged in the organisational changes proposed but also means that attention can be given to special local circumstances and differences. It would obviously be a contradiction in terms if the Committee's attempt to produce more demo- cratic and decentralised organisational forms resulted in detailed and rigid instructions which left no room for organisational development. Thus, the recommendations embody general principles. Their detailed application would be a matter for local decision.

Institutional organisation

Organisational forms in Swedish penal institutions, like those of many other countries, have been strongly infiuenced by the model of military organisa- tion. They have tended to be strongly hierarchical in character with a strict division of tasks, functions and competence. Management has been strongly centralised and most essential decisions have been the responsibility of the governor. A strongly centralised management has not only been a charac- teristic of individual prisons but also of the administration as a whole. The activities of prisons have tended in the past to be regulated by detailed instructions from the central administration. A major goal has been the maintenance of stability and order in a static environment.

With the passage oftime, the organisational form described above has been modified. In particular, officials have come into the system with specialist functions, for example psychologists, and have not been assimilated so easily into the hierarchical divisions. In addition, collegiate bodies with represen- tatives for various staff categories have been set up for discussion of inter alia treatment matters. The most important of these bodies is the treatment planning committee. This body functions as an advisory body to the governor on matters connected with the treatment of inmates. (In remand prisons there exists a similar body —an allocation committee which functions as an advisory body to the regional director and deals with questions of the institutional placement of inmates.) Despite these developments the organisation has retained a markedly hierarchical character with centralised management forms. Thus, most decisions concerning the treatment of inmates are still taken by the regional director or the governor. To institute change in the direction indicated by the terms of reference to the Committee on Staff

Functions in Prison Establishments has necessarily demanded thorough- going interventions in prison organisational forms.

The work of the Committee is only one aspect of a large scale re- organisation of prison and probation services which is being undertaken as a result ofthe parliamentary decision in 1973. In this re-organisation a major goal is to improve contact between all branches of the National Prison and Probation Administration and society in general. The Committee is of the opinion that iflaymen can take a more active part in prison activities, this will facilitate the increased contact between the prison and the outside world which is desired. The Committee considers that the risk of prison activities being isolated from general developments in society will be reduced by this means and furthermore that laymen will serve as an important channel for giving society a better insight into prison problems and ways ofworking. It is believed that by incorporating lay persons into prison organisation it will be possible to create better opportunities for information about prisons and in this way improve understanding for the prisons” possibilities and constraints. Another important aspect is that ifrepresentatives of society are engaged in, and taking a degree of responsibility for, the work which goes on inside prisons, this must be seen as a support for prison staff in the difficult work which they carry out.

During the last year new laws have been introduced in Sweden which guarantee and promote a considerable degree of democratisation of work life (industrial democracy). These general reforms which have taken place in Swedish work life have supported the Committee in its own task ofseeking to extend the possibilities for staff influence on decision—making. The Committee considers that a number of staff categories should be given the possibility to participate in decision- making, for example in treatment matters. In this way the decision process can be improved since important information on inmates will be brought forward as well as a variety of viewpoints and experiences. To spread influence for decision-making in treatment matters more widely than at present should also deepen the interest of the staff for treatment work and encourage staff development.

The main aims of the Committee”s recommendations for changes in organisational forms can be summarised as follows;

El to facilitate co-operation between various categories of staff El to spread infiuence more widely among the various staff categories [1 to create an organisation which shall be receptive to stimuli from outside and which is sufficiently fiexible to have room for further development of organisational forms El to promote the integration ofprison and parole services for the provision of help and support Cl to intensify contact between the prisons and society in general El to ensure that society”s representatives can exercise influence on prison activities and have insight into the work that is there undertaken.

A necessary assumption if laymen and staff representatives are to be able to exercise a real infiuence is that they should be able to act at the level ofhigher management within the prison. The Committee therefore proposes that management boards should be set up for prisons. ln principle each national

prison should have its own board. Local institutions and remand prisons are often however such small establishments that the Committee cannot recommend that every establishment should have its own management board. The recommendation therefore leaves open possibility for the government to order joint management boards for two or more local units within any one region. The organisation of probation and parole services lies outside the Committee's terms of reference, but the Committee has thought it desirable to word its proposal so that, where appropriate, a probation district could bejoined to a remand prison and/or a local establishment under ajoint management board. The Committee sees this recommendation as an important instrument to promote the desired integration of prison and parole services. Since national prisons are directly managed by the central admin- istration whilst local institutions lie under the general management of a regional director, it has been considered undesirable to attempt to have joint management boards for national prisons and local establishments. The proposal also leaves open the possibility not to appoint management boards for certain very small establishments of half-way house type.

So far as national prisons are concerned the Committee recommends that the prison governor shall be chairman of the management board which shall have three representatives for the local community. elected by councillors of the district where the prison is situated. Three representatives for the staff would be appointed by the various staff associations.

Management boards for local institutions and remand prisons would consist of the governor of the establishment as chairman with three representatives for the local community elected by councillors of the district where the prison is situated. In addition a representative for the probation and parole services, appointed by a regional management board, would also be included. Staff representatives would be appointed in the same way as for the management board of a national prison.

In joint management boards the heads of the units involved would be included and the management board would appoint one of them to be chairman. Composition of the management board for the remaining representatives would be the same as for the management board of a single unit.

Management boards are to be seen as bodies for the planning and management of the activities of the establishments within the general framework set by the central administration so far as national prisons are concerned and for other prison establishments within the more detailed framework set by the regional management board. The specific duties which the Committee recommends for the management boards include the following:

El the setting up of organisational forms for the establishment and instruc- tions for the staff and inmates El the presentation of proposals concerning the financial management of the establishment and any other questions of financial importance El the appointment of staff with the exception of the post as head of the

EI

establishment collaboration with local social services and the local community in general

E] any other questions which the governor refers to the management board.

The Committee considers that the management board should, inter alia, ensure that instructions concerning the daily activities ofthe prison are drawn up together with other rules for good order, decide where appropriate on divisions into wings or houses within the prison, decide on the number of treatment planning committees which must be set up, decide on the number of members for and composition of the treatment planning committees, divide up institutional activities for the purposes of financial analyses, approve duty lists and schedules and, as a supplement to the general work instructions published for the entire prison service, decide on the distribution of tasks, competence and responsibility between the various members and categories of staff.

The Committee on StaffFunctions in Prison Establishments considers that the management board should not deal with matters concerning the individual inmate”s treatment. Work ofthis kind must take place so often and so continuously as to make it practically impossible to secure the active collaboration of laymen. Furthermore under its terms of reference the Committee has been required to seek to spread decision-making on treatment questions to bodies where the various categories of staff are widely represented in order to ensure full information about inmates.

The Committee has carefully weighed the possibilities Jf distributing influence to collegiate bodies within the remand prisons but found that there are formidable obstacles to this. Many ofthe decisions taken about inmates in remand prisons are of urgent character and in many cases cannot be considered to be part of a long-term treatment plan. The Committee has therefore considered that the wider distribution ofstaffinfluence on decision- making could best be achieved in the remand prisons by giving the governor greater power to delegate matters to other officials within the prison. The allocation of inmates to prisons from the remand prison is of course of treatment planning importance. Placement decisions howeier have to be made swiftly and, most important of all, are strongly influenced by the need to use the total resources of a region to the best advantage. This is an important argument for retaining decision making at the level ofthe regional director. The Committee emphasizes the importance of his using the experience and knowledge which the remand prison staff has cf inmates. The Committee also urges that as many placement decisions as possible should be undertaken at the formal placement committee meeting )vhere various categories of staff can be represented.

So far as all other prison establishments are concerned the Committee has presented a proposal to change the treatment planning comnittee from an advisory body to a decision-making body. The main ptrpose of this recommendation is to decentralise decision-making on treatment questions to a body in which the staffis well represented by those who have a knowledge of the inmate.

In order that the treatment planning committee can have the necessary information about the individual inmate the Committee proposes that the local management board shall have the possibility to decide onthe division of

the larger prisons into a number of wings each having its own treatment planning committee. In such cases staffwould be permanently attached to the various wings.

The Committee on StaffFunctions in Prison Establish ments proposes that the treatment planning committee should consist ofa chairman together with three to five ordinary members. At local establishments a representative for the probation service should always be included and ifthe local management board so decides, this can also be the case at national prisons.

So far as the composition ofthe treatment planning committee is concerned there are two main possibilities. The first is that its members are appointed to sit as a permanent body for specified periods of time. An alternative arrangement would be for the basic grade staff on duty when the treatment planning committee meets to sit on that occasion. The latter solution almost certainly would mean that in many prisons the members of the basic grade prison staff would change from one week to another.

When weighing these alternatives the Committee on Staff Functions in Prison Establishments has had the following considerations in mind. The primary task ofthe treatment planning committee is to take up questions of great importance for the inmate”s time at the prison as well as for his situation on release. It is clear therefore that the composition ofthe treatment planning committees and methods of work should be such as to inspire confidence among inmates. The treatment planning committees work however is not merely a question oftaking decisions on specific treatment questions but also to monitor the implementation ofthese plans and. where necessary, ensure appropriate revision. The treatment planning committees responsibility for these activities can well become diffuse with a too rapidly changing membership. The Committee therefore believes that the better solution is to have a treatment planning committee with stable membership. Another advantage would be that no-one taking part in the work of the committee need feel handicapped because he only sporadically participates and thereby has less knowledge of the treatment planning committees practice. Even if composition is stable it remains possible over a period of time for many persons to obtain experience of the treatment planning committees work by limiting the time of appointment, for instance to one year. Representations have been made to the Committee on Staff Functions in Prison Establish- ments however from the basic grade prison staff that the solution to be preferred is that of changing membership. The spokesmen for the basic grade staffhold that otherwise only a very small number ofprison staffwill take part in the work of the treatment planning committee and therefore the opportunities for influencing treatment decisions could well become worse than they are today. Under such circumstances, they contend, there is a risk that a large number ofthe basic grade prison officer staff will lose interest for treatment work and antagonisms be more likely to arise betweeen those who do, and those who do not, participate in treatment planning work.

The Committee firmly prefers the solution ofa stable composition but also considers that weight must be given to the desirability of allowing the staff concerned to influence the form chosen. The Committee has therefore drafted its recommendation so that the local management board may opt for one or other of the two solutions.

The effect ofthe general recommendations made by the Comnnittee would be that the treatment planning committee not only draws up andl continually monitors treatment plans but also decides on such matters as vwork release, short periods outside the institution for leisure activities and on fiurloughs (åå 11, 14 and 32 of the Act on Treatment in Correctional Institutions).

All Swedish prisons currently have local supervision bOlade whose chairman is a professional judge. These boards decide inter ailia whether inmates may be given longer periods of leave as a part of prezparation for release and also on the question of residence away from the inistitution for special purposes, often the treatment of drug addiction (åå 33 aind 34 of the Act on Treatment in Correctional Institutions). The supervision. boards also decide on questions of parole. Certain procedural changes in the work of these boards have been proposed by another governmental committee. If these are accepted the innm concerned and also the treatment planning committee will have tlhe exclusive right to make application to the supervision board concerning these matters.

The decision to remove an inmate from association with others, like other disciplinary matters, can give rise to undersirable variations in practice ifwing treatment planning committees decide these questions. The committee therefore recommends that the power of decision should in general remain with the governor. However, for smaller establishments and under certain circumstances, the governor should have power to delegate these decisions to the treatment planning committee.

During recent years a number of formal committees have been set up in institutions to promote, for example, activities in connexion with athletics, visiting by outside groups, religious questions and also labour market and trades union matters. The Committee on StaffFunctions in Prison Establish- ments is of the opinion that these bodies, with the introduction of the local management board, may well not be generally necessary. The central administration”s instructions concerning the setting up ofthese bodies should therefore be withdrawn. Local management boards can themselves set up similar bodies where a special need is felt. One exception to this recommen- dation concerns the body dealing with labour market and trade union questions. This body seeks to promote the adjustment of inmates in working life on release. Having regard to the fact that release preparations are, under the current re-organisation, the responsibility of the probation service, the Committee recommends the organisational placement ofthis body on labour market and trade union questions in the various probation district Offices. Certain changes in the composition of this body are a necessary consequence ofthe recommendation. It would however be highly desirable that this body maintains contact with the institutions. Provision has therefore been made in the Committee”s proposal for a representative to be able to attend meetings of local management boards.

There remains the question of inmate influence on, and participation in, the various decision processes ofthe prison. Formally, this question was not included in the Committees terms of reference but the Committee wishes to emphasize the importance ofallowing inmates to the greatest possible extent to take responsibility themselves, for their institutional environment and

their release preparation. The Acton Treatment in Correctional Institutions, & 36, provides for inmates to be able to hold discussions with prison management on matters of mutual concern for inmates. It is therefore recommended that the local management boards create organised forms for such discussions. The Committee has not recommended that inmates should themselves participate as members of the local management boards or the treatment planning committees.

Regional organisation

At present it is the regional director who, within the framework laid down by the central administration, is responsible for the remand prisons, the local institutions and the probation districts within his region. The regional director also decides on most of the treatment questions concerning individual inmates in the local institutions.

The reasons which have been adduced fora widened lay and staffinfluence at local level also apply, in the view of the Committee, to regional administration. Since both lay and staff influence on decision-making is already exercised within the central administration and is now proposed for local levels, it seems undesirable to have a single official exercising managerial responsibilities at the middle level of regional administration. For this reason the Committee recommends the setting up of regional manage- ment boards.

It is not the intention of the Committee that a regional board should undertake the same tasks as the local management boards which indeed should be left as much freedom as possible to determine the content and form of local work. The regional management board should primarily concentrate on a co-ordination of the local management boards” work in order to ensure integration between the various branches of the prison and probation service. The regional board also has an important task in promoting collaboration between the prison and probation service as well as between them and society”s social services and general resources. Another essential responsibi- lity for the regional management board would be for the basic and further training ofstaffattached to units within the region. The regional management board would in addition be responsible for examining and co-ordinating the financial requests of local units before transmitting them to the central administration. Other tasks would include financial planning and the appointment of officials for the regional administrative office with the exception of the post as regional director and any other questions which the regional director might refer to the regional management board. In short the work of the regional management board should be to plan, co-ordinate and take overall responsibility for the work of the various remand prisons, local institution and probation districts within the region.

The regional management board's composition corresponds to that for local institution management boards. It would consist of the regional director as chairman, with three representatives appointed by the local county council. In addition the regional management board should have three staff representatives appointed by the various staff associations.

The Committee sees the role ofthe regional director as one which requires

him to focus on the general development ofprison and probation work within the region. This includes both organisational methods as well as the content ofthe work together with questions of collaboration with a variety of bodies able to assist the work ofthe prison and probation service. Staffdevelopment and the provision ofinformation to the public are other important aspects of his work. The Committees proposal thus reduces the regional director's activity so far as the treatment of individual inmates is concerned and subsitutes for this an emphasis on planning and managerial tasks. He would however retain his present right of decision concerning the allocation or transfer of inmates to institutions. Even if the regional director would not himself decide on individual treatment questions, it is important that he should follow the way in which these decisions are arrived at within the region. In particular he should ensure that the treatment planning commit- tees are working on a satisfactory basis ofinformation for their decisions, that they are following the general instructions for treatment work and that there is a reasonable uniformity between various units concerning the decisions made. He should therefore on occasion be present during the meetings of the treatment planning committees. Under & 42 ofthe Swedish Code of Statutes ( 1974:248 ) the regional director has power to change the decisions of officials at lower levels. The Committee recommends that this provision be widened so that the regional director has a similar power so far as the decisions ofthe treatment planning committee are concerned.

Financial administration

At the present time financial administration within the prison and probation service is characterized by the detailed regulation of the use of the various budget posts. A considerable amount of the financial administration is thus centrally organised and carried out. Budget responsibility at local admin- istrative level is limited.

An experiment with programme budgeting has been in progress at three prisons over the last few years. It cannot however be said that it has, so far, been possible fully to implement programme budgeting principles at these institutions. Activities have not yet come to be guided by programme effectiveness, due in part to the problem ofevaluating effectiveness, nor have effective means yet been found for dividing up the costs between the various user headings. Despite these difficulties the experiment has produced a number ofpositive effects. Within these prisons the planning ofactivities and financial responsibility for them has been placed lower in the organisation and is carried out by various functional sub-units. Within their budget frame- work the prisons have been able to exercise increased choice about the use of resources. These factors have contributed to a widening of staff influence, increased staff involvement and reinforced awareness of cost aspects of prison work. It has also proved possible to better adjust activities to variations in the inmate population. Furthermore, the programme budgeting prisons are among the few which regularly manage to remain completely within the framework of allocated or estimated budgets.

It is against this background that the Committee recommends the further development of framework budgeting so that regional and local management

may have greater influence over and responsibility for the planning of work, the use of resources and follow-up of outcome. The Committee is of the opinion that integration of prison and parole work would be furthered ifthe regional management bodies were given increased freedom to distribute resources between the various branches ofthe prison and probation service. The Committee therefore recommends that the budget for probation and parole and that for local institutions should be made jointly available at regional level. In the original report a number of more detailed proposals are presented for the technical administration of the budget following general principles applied within programme or framework budgeting.

Staf/' administration

Staff administration in the prison and probation service has long been characterised by a high degree of centralisation. The central administration for instance decides on all matters connected with staff appointments apart from short-term employment. Certain matters however concerned with staff administration have recently been delegated to the various regions and national prisons.-

The Committee recommends in accordance with principles already set out earlier in this report, that, where possible, staffmatters concerning individual officials should be taken up within the establishment concerned. Neverthe- less it is recognised that this principle is limited by the fact that there is an exceedingly complex set of provisions and agreements regulating employer- employee relations. Staff administration therefore can become an extremely demanding activity. It is scarcely possible to suppose that all establishments, and especially those with a limited number of staff, would be able to deal effectively with the full scope of the staff administration function. Under the proposals made by the Committee the local management board would however, within a general framework decide on the recruitment of staff. The Committee considers that the quality of staff influences the quality of the work undertaken to so great a degree that it is only reasonable to allow the responsible local administrative body to make this kind of decision. Specialized and expert advice can be obtained from higher management where necessary.

The Committee points out that the principles which have been presented in the section on financial administration also have effects upon staff adminis- tration. An example ofthis is to be found in the question ofseeking to adjust staff resources to seasonal variations in the number of inmates.

Collaboration between the institutions and probation districts

As has been earlier stated, an important element in the current re- organisation of correctional services is the improvement of collaboration between the prison and probation services. The Committee however, under its terms ofreference, was limited in its consideration ofthis matter by reason of the fact that its primary focus of interest was institutional staff. The institutional staffhowever must collaborate with probation and parole staffin carrying out their work. The Committee therefore to some extent was obliged

to study factors influencing this collaboration. The possibilities for a practical co-operation between these two branches of the same service vary considerably from one area to another. Many ofthe local institutions are still distant from places where inmates live and hence from probation ofhces. In many cases it will be some time before a building programme remedies this difficulty. The Committee has therefore not been able to propose any generally applicable model for division of work and other forms of collaboration. The Committee has therefore contented itselfwith emphasi- zing that the regional management board shall ensure that for every institution clear instructions are drawn up, adjusted to local circumstance, for close co-operation with the probation service. From the point of view of institutional staffit would be ofgreat value to have a special contact man from the probation district attached to every institution. This contact man should at some period every day be available in the institution and take part in the general morning meeting within the prison, other important staff meetings and of course the meetings of the allocation committee or the treatment planning committee.

Mention has already been made of the fact that the Committee also considers that it would be desirable Wherever possible to set up joint local management boards for local institutions and probation districts as a way of promoting an intensified collaboration between prison and parole work. The Committee's suggestion that financial administration should also be jointly undertaken as between prisons and probation districts would further contribute to the integration of these services. With these closer forms of management it should also be possible to arrive at more flexible forms ofwork and distribution of tasks as between prison and probation staff. Finally it should be stressed that improved collaboration would undoubtedly be facilitated through joint forms of staff training.

Collaboration between institutions and the community in general

The essential basis for collaboration between the institutions and the community in general is that an important principle of the current re- organisation is that inmates have the same right as other citizens to general social and support services. Thus, bodies responsible for, e.g., health services, social services, labour market services, training services, housing and cultural activities, also have a responsibility towards inmates.

A number of the Committees proposals which have already been described are intended to improve the possibilities for collaboration between the various parts of the prison and probation service and other agencies or administrations. One purpose of the recommended introduction of laymen into the regional and local management boards is to influence the nature of this collaboration. The Committees re-definition ofthe roles and tasks ofthe governor and the regional director means that more time can be given to planning and management tasks. This means that they are thereby given more opportunity to develop better collaboration between the institutions and the community in general. Furthermore, the Committee recommends that the basic training of prison staff should also include a period of practice in certain other agencies and administrations. Conversely such administrations

should also be given the opportunity to share in in-service training lor correctional staff.

It is already the case that considerable efforts are being devoted to improving contact and collaboration on certain questions. Thus, a joint working party has been set up by the National Prison and Probation Administration and the Labour Market Administration to monitor continu- ously developments and problems concerning work. Then too, the National Council for Crime Prevention has sponsored an experiment in three areas in Sweden which is intended to shed light on the problems and possibilities of improved collaboration. A special investigation is under way concerning a closer co-operation with society”s religious bodies. For these reasons it has not seemed necessary for the Committee to go further into these questions.

Methods of work and staff roles: general instructions

During recent times many new categories of staff, for the most part Specialists, have been introduced into prison establishments. Obvious examples ofsuch categories are vocational training instructors and workshop foremen, social work assistants, psychologists, medical staff, teachers and leisure time instructors. Prison activities have chiefly been characterized by a strict division oflabour between the various staffcategories. The Committee took the following as its point of departure. It is the combined capacities of prison staffofall categories and other persons collaborating with them, which constitutes both the essential potential for, as well as a constraint on, what can be done for and with inmates during the time that they are in the institution. The more persons who can collaborate on the basis of an adequate knowledge and ongoing information about the problems of inmates, the greater the possibilities of finding solutions to those problems. One condition for collaboration between the various staff categories is that in principle the efforts of all should be given an equal weight as far as treatment work is concerned. But for this to be so, it is important that the various activities are co-ordinated and a particular time arranged for each activity so that no wasteful rivalry between the various branches ofthe prison arises in the daily work with inmates.

Thejob oftreatment management. specially in the larger establishments, is so wide-ranging that there is a risk for ineffectiveness if all decisions and all responsibility, as is now the case, rest upon the governor alone. Ifthe human resources among the staff are to be used effectively, it is essential that work and responsibility be delegated. It is the desire to introduce more democratic forms into institution work, to spread influence and responsibility and to increase the possibilities for staff development that have been decisive for the recommendations put forward by the Committee in the present section.

Earlier it was not unusual for the basic grade prison staff to circulate between a number ofdifferent parts ofthe prison in the course oftheir work. Several weeks could go by before a particular prison officer might again come in contact with the inmates of a particular wing. More recently in many prisons there has been a tendency to go over to permanent wing staff. The Committee wishes to emphasize the importance ofthis since it is an obvious condition for continuity in treatment work and collaboration between

different staffcategories, that wing staffare permanent. The Committee is of the opinion that ifwing staffare to play their full part they should, especially in the larger prisons, consist not merely of the basic grade staff but even include social work assistants and clerical staff. These should be attached to the particular wings and where possible even have their own Offices on the wing. In order to counteract conflicts among wing staff it is essential to go over from a very strict division of labour to more group-focused work methods and bring about a greater sense of shared tasks and joint responsibilities. Thus, for example social work assistants should also take their share ofthe work and responsibility related to good order and security on the wing and the basic grade prison staffshould participate to a much greater extent in treatment work with inmates. The initial treatment inquiry undertaken when the inmate first enters the establishment, the subsequent treatment planning, the revision of those plans and planning for release are examples of work areas which are especially suitable for group—focused methods incorporating social work assistants, workshop instructors, basic grade staff and clerical staff.

In order to promote the best conditions forjoint staff work on the various wings yet other changes must be initiated. Many ofthe closed prisons were built at a time when the clientele received was easier to deal with than that which exists today. Perhaps the biggest single difference lies in the fact that today all work in prison establishments is made vastly more difficult because ofa widespread and serious misuse of drugs. Then too, in a number ofclosed prisons, staff must work with up to twenty inmates in a group. In order to create conditions for a more meaningful contact and activity, especially during inmates'leisure time, a considerable reduction in the number of places per wing is necessary. This consideration is also put forward having regard to the staffs personal safety. For the above mentioned reasons the Committee recommends that places in all closed prisons should be limited to 10—15 inmates per wing.

The Committee has noted that so far as governors are concerned, they are required under present work regulations to undertake the general adminis- tration of the prison, administer work programmes, be responsible for good order and security and ensure that inmates receive appropriate treatment. The governors responsibilities thus encompass all parts of the prison”s activity. All essential decision-making also rests on him. A marked characteristic of the governor”s role under present circumstances is that it includes a range of general management functions as well as tasks related to the treatment ofindividual inmates. The Committee is ofthe opinion that, at least in the larger prisons, the governor cannot adequately fulfil his responsibilities for both of these areas. Moreover the concentration of decision-making to the governor accords ill with the Committee's desire to institute more democratic forms of work in the prisons and to widen the staffs responsibilities for treatment work.

The Committee places main weight on the governors managerial function. Under the local management board he should be responsible for the ongoing management of the prison”s activities. This implies that the governor, inter alla, must communicate to the prison staff the intentions of the local management board and higher management concerning everything that has

to do with the handling of inmates, order and security etc. Furthermore he must ensure that, through the use of appropriate methods and effective utilisation of the institutions resources, the intentions of management are carried out in the daily practical work ofthe establishment. The essential task ofthe governor is therefore to plan and co-ordinate activity, to motivate and manage the staff, to act as a resource person giving advice and support and finally to follow—up and to assess the outcome ofthe various activities. It also falls to the governor to be the Administration”s official representative in negotiations and discussions with staff associations as well as, on occasion, with outside administrations or agencies. The fulfilment of these tasks demands that the governor is well-informed about all the circumstances of the prison. He should therefore visit often and regularly the institution's various wings and work shops and regularly, through morning meetings, weekly conferences or similar meetings, assemble the staff for an exchange of information and discussion ofimportani questions. Sole responsibility for the individual treatment ofinmates should be relinquished by the governor and handed over to the treatment planning committee.

The proposed changes in the governors role would be especially noticeable in the larger prisons with a number ofwings where work must be undertaken through several treatment planning committees. There the task of co- ordination ofthe activity can be expected to be demanding. At the majority of the local institutions it may well be that the governor could still combine a managerial function with some participation in treatment work chiefly through participation in the treatment planning committee. The staff at local institutions would however be given a much widened responsibility for treatment work since the Committee has recommended that the regional directors power of decision on treatment questions should in general be abolished.

Work of the social work assistants in prisons today for the most part consists ofthe initial treatment inquiry, treatment and release planning, help for inmates in personal, social and financial questions, management of group activities for inmates, the writing of reports for, e.g., the various supervision boards and finally disciplinary inquiries. The Committees proposals do not imply special changes as far as the content of the work of the social work assistants is concerned. On the other hand the Committee holds that the methods ofwork could well be changed. Much ofthe work connected with the treatment inquiry and with treatment planning is especially appropriate to the kind of team work which the Committee recommends. These tasks should therefore be carried out using other staff , primarily basic grade staff and work shop instructors, in collaboration with, and under the leadership of, social work assistants.

Where a local management board decides on the division ofthe prison into wings, the social work assistant would in general act as the chairman of the treatment planning committee and be responsible for wing management. The present emphasis on the specialized professional role would thereby be widened to include an element of management functions. The Committee”s proposal to decentralize financial responsibility to user posts within the institution would also mean that social work assistants would have to take on new tasks and increased responsibilities.

The fact that over the years an ever-increasing number of specialized professional or vocational staffhave come into the prisons, has brought about a gradual impoverish ment ofthe work ofthe basic grade prison officer staff. In all essentials their work is limited to tasks related to order and security within the establishments. At the same time prison sentences to an ever greater degree are carried out in relatively open institutions where less weight is given to considerations ofsecurity which cannot in any case be carried out in the same way as in the more traditional closed prisons. Such circumstances have tended to create insecurity among the basic grade staff as to the content of their work and the priority which should be accorded to particular tasks. There is also reason to suppose that the basic grade staffs status has been weakened in the eyes ofthe inmates. Formerly, inmate behaviour within the prison was decisive for the right to furloughs and othert privileges. Today, these matters are increasingly decided upon in the light ofthe inmates” needs which in their turn are seen as conditioned largely by circumstances existing outside the prison. The development however of the basic grade prison officers” work is made more difficult by a number of factors. As examples of these mention may be made of the fact that a number of staff in the closed prisons are tied to particular posts, there is the problem of shifts which alternate day and night work as well as difficulties associated with combining treatment work with the demands of security.

The impoverishment of the basic grade prison officer role can be counteracted by widening the tasks of this category of staff to include the treatment ofinmates. It is true that this can be to create difficulties because of the problem of combining such work with security tasks. But to divide these two areas ofwork among different staffcategories makes for antagonisms and conflicts between the groups concerned. Such a state of affairs only worsens the already difficult problem of communication within the prison. Probably too such a rigid division would require a larger staff. The Committee sees it as essential that security shall be matched to the real need for security. This can best be done when the officials concerned are not only engaged in security work but also in treatment tasks which give a more all-round knowledge of the individual inmate. In addition it is desirable that security supervision should take place in ways which are as unobtrusive as possible preferably as a part of the management of general activities for inmates. For these reasons and bearing in mind the Committees general viewpoint that all eitegories of staffmust share the responsibility for goal achievement within the prison, the Committee proposes that the prison oflicer staff shall as a general rule be responsible both for order and security as well as the treatment ofinmates. It is recognised however that in certain prisons with very high secunty the staff must undertake tasks which it is scarcely possible to combine with treatment work. The Committee therefore accepts that in certain maximtm security prisons, work for example with special searching patrols must be mdertaken as part of pure security and cannot be combined with treatment work.

With shiftwork undertaken under the schedules which are common today, several days can often go by before a particular prison officer again comes on duty during the day. If the basic grade staff is to have a neaningful collaboration with persons of other staff categories it is desirable that improved continuity in work becomes possible. In the course of its work the Committee has however not been able to secure general assent frcm the basic

grade staff for thorough-going changes in the shift systems and schedules which are currently applicable. In the main report the Committee gives examples of model schedules re-designed to secure greater continuity in the basic grade staffs work.

The Committee examined a proposal which appeared in the preparatory work for the Act on Treatment in Correctional Institutions. The proposal was that every prisoner should have a contact man assigned from among the basic grade prison officer staff. Whilst the Committee regarded this as a useful measure for defining a treatment responsibility for the basic grade staff it was mindful ofthe fact that such a measure requires high continuity ofservice ifit is to be meaningful. Inadequate continuity can be compensated for by using several contact men for each prisoner but this makes great demands on manpower. The Committee did not find it possible to make a general recommendation on this proposal although local management boards have the possibility of implementing it in those cases where adequate staff resources are available.

Even under the proposals put forward by the Committee there remain important tasks related to order and security which must devolve on the basic grade staff. But it is important to avoid unnecessary limitation of the basic grade staffs possibilities to take part in treatment work. It is hoped therefore as much as possible to reduce the number of duties which bind the basic grade stafl'to a particular point in prison for purely security purposes. A good many such tasks, which have their roots in the need for order and routines in the prison, could be reduced if it was possible to engage inmates to a greater extent to take responsibility for themselves.

Other aspects of the basic grade staffs work have already been described in previous sections of this summary where an account has been given of the team work which the Committee recommends. This would mean the active involvement of the basic grade staff in decision-making in connexion with treatment inquiries, treatment planning and release preparation. Other tasks, such as leading leisure time activities have also already been described.

A recurring theme in the Committee”s recommendations has been the emphasis which is laid upon co—operation between the various staff categories. The Committee"s specific proposals are directed toward securing a greater degree of team work among prison staff. For these reasons the Committee cannot consider it justified that the basic grade prison officer staff alone should be distinguished from others by being required to wear uniform whilst on duty. The Committee therefore proposes that the wearing of uniforms be abolished.

Basic grade staff have indicated to the Committee that they consider their present Swedish title to be inappropriate in the light of the tasks which that group must carry out. The Committee concurs with this opinion. Under the Committee*s recommendations this category of staff would be responsible partly for tasks related to order and security and partly for tasks indicative of concern for the inmate and related help and support measures. A new term is therefore proposed for the first grade of basic grade staff which can be translated as ”supervisor” (in Swedish ”tillsynsman"). The rank above that of supervisor would then be called ”senior supervisor” (in Swedish ”förste tillsynsman”).

The responsibilities devolving upon work foremen and instructors in coercive institutions are very considerable and the task ofmotivating inmates for work is often difficult and time- craving. An essential element must be that the work instructors and foremen strive to organize work in such a way that it has relevance for the period after release. The more difficult clientele which today is received into prisons has inevitably led to a demand for more differentiated forms ofwork. Work in prisons must increasingly be integrated with other kinds of activity for inmate rehabilitation and at least in certain

prisons take on a more therapeutic character. The current development therefore for work in prisons is away from an emphasis on simple productive activity to a series ofactivities better adjusted to the need for individual treatment. This has led to a widened role for work instructors and foremen. These changes are emphasized in the Committee”s recommendations. Work shop instructors and foremen, with their special knowledge ofindustrial work and the demands made in different trades, are especially well fitted to take part in treatment inquiries, treatment planning and release preparation. It is already the case that in a number of prisons workshop instructors are those responsible for work release programmes. ln accordance therefore with the Committee's proposals workshop instructors will take part in the treatment planning committees and there share responsibility for decisions on inmate treatment.

A certain number of leaders of leisure time activities are to be found in Swedish prisons. The Committee sees their main function as being to seek out inmates who need to develop leisure time interests and stimulate such activities among inmates. Leisure time leaders have also a teaching function in the sense that they should inform inmates about the possibilities available in society for various forms ofcultural and other leisure time activities. Much of the actual carrying out of leisure activities can however be arranged in collaboration with the basic grade staff (the supervisory staff). The leisure time leader should also take upon himselfboth to train, instruct and support this grade of staff in the practical work.

The organisational changes which are recommended by the Committee imply that certain extra tasks are likely to fall upon the clerical staff. Setting up of local management boards and decision-making treatment planning committees will mean work both for the preparation of meetings and for the implementation ofdecisions made. The Committee believes that the clerical staff are particularly well-placed to assist the smooth running of such meetings. In order that the clerical staff may have a closer understanding of the content ofthe work the Committee has proposed that they should, at least in the larger prisons, be assimilated to permanent wing staff and have their Offices on the wings.

The Committee has considered the work of psychologists in the prison service and holds that one of the most important tasks for them is to observe and analyse activity within the prison. In particular they should focus attention on how communication and co-operation function in practice. By being an advisor to the staff both as individuals and in groups, the psychologists should be able to make an important contribution to a more stimulating and meaningful work. The Committee”s general proposals mean that a considerable amount of responsibility for organisational development and flexible work methods is placed at local level. Psychologists, with their

special knowledge, can also make an essential contribution to this work. By being in close contact with the research and development work which is undertaken in the central administration they should have good opportuni- ties to develop local projects and initiate experiments and evaluations. Psychologists should also be a part ofthose groups which, in accordance with the Committee”s proposals, should be set up to make recommendations on the recruitment of new staff. The Committee has also presented proposals for placing a considerable amount ofthe basic training as well as the subsequent in-service training of staff at regional or local level. Here too it is recommended that psychologists be engaged in the organisation of such training.

Current standing orders contain detailed provisions on the content of each staffcategory's work. In addition they also regulate toa large extent how these tasks shall be carried out. This is especially true oftasks related to good order and security. On the other hand provisions concerning treatment work are of summary nature. Current standing orders are therefore not well matched to the new forms of organisation which the current general re-organisation of the prison and probation service presupposes. Not only therefore do they give a misleading picture ofcontemporary prison work but many ofthe provisions cannot in fact be implemented under today”s circumstances.

The Committee holds that it is not possible to write standing orders as detailed as the current ones if they are to serve as realistic guides for the totality of establishments. Detailed regulations do not leave that room for local management bodies to determine methods of work which the committee considers desirable. Over-detailed regulations often become an obstacle to the ongoing development ofprison activity and take no account of special conditions which may occur locally. They risk in short to limit the possibilities for staff development. For all these reasons the Committee has recommended thorough-going changes in present standing orders. The Committee”s recommended text for a new set ofstanding orders is contained in the main report as an appendix.

Since the committee has striven to decentralise as much as possible as well as widen the possibilities for staff influence, the degree of detail in the standing orders has been substantially reduced. The suggested text therefore is primarily a statement ofguiding principles for work in prisons. Such a set of standing orders however presupposes that local management boards would complete them by themselves defining the work tasks ofparticular ofiicials so that their tasks and accountability are clearly defined. The Committee has also sought to remedy a deficiency in the present standing orders by defining more exactly the content of work in relation to inmates” treatment. The text also gives expression to the notion ofa mutual staffresponsibility for the aims of prison activity. For the basic grade staff(the supervisory staff) this has also meant that their responsibility for treatment tasks and the inmates” leisure has come to a much clearer expression than is the case with »the current standing orders.

Communication

Ifthe kind ofwork and the methods ofwork recommended by the Committee are to be implemented, every official working in the prison must have a clear

idea ofthe aims ofprison activity as well as the general principles and detailed instructions concerning it. Democratisation of methods of work within the prison presupposes therefore that those concerned also co-operate in the general processes ofcommunication. This makes it possible for all persons to give and receive information which shall be relevant for the work to be carried out.

The Committee holds that the following principles should guide communi- cation processes within the prison. Each person working in the prison must be connected to those information channels necessary for him to be able to receive information relevant for the carrying out ofhis duties. He must also be able to transmit information and present a point of view before decisions are made. Management must therefore ensure that there are clear instructions concerning the various forms of communication in the prison, for example meetings, oral reporting and written information as well as the nature ofthe information to be transmitted. A clear statement about the division of labour and personal responsibility concerning communication is essential.

Communication between the central administration and the prisons should primarily serve to give information on general aims, the central administration”s policy, on the tasks ofspecific prisons, general principles for prison activity, ways ofimproving co-operation with the community outside the prison, the functions of various staffgroups as well as general advice and instructions concerning specific tasks. In addition such communication should serve to inform those who are concerned of planned or implemented changes in organisation and methods of work. No less important is feed-back information from local units to higher management, especially with reference to the outcome ofactivities, problems arising and proposals for change. These principles should always be in mind when the central administration writes and transmits instructions or advice. The same general principles can also serve as a ground for the preparation of the central a:lministration's inspections of prisons.

The Committee holds that the central administration”s crcular instruc- tions and advice would better serve their purpose if there were increased opportunities subsequently to take up and discuss their contert in the light of problems arising in their practical application. Such information might well be dealt with through the medium of the National Prison ind Probation Administration”s staff journal. In this connexion the Committee also presents certain proposals about an editorial board for this jounal and urges that the central administration and the staff associations should'be repre- sented on it.

The Committee takes the view that planned and regular inspections of prisons and regions are a valuable element in the management functions of the central administration and in communication between the various levels ofthe prison and probation service. Ifthe Committee”s recorrmendations on decentralisation of function are accepted then the inspections will be especially important during an interim change period. Thereifter the extent of inspections would depend to a considerable extent on the way in which the regional and local management boards become able to take responsibility for planning and implementation of prison work. The Committee also considers it desirable that the central administration should be represented at the

meetings ofcertain prisons” local management boards. This applies especially to the closed national prisons.

The Committee emphasizes the importance ofthe central administration making systematic use of the information which comes from local units, especially when planning future work or composing further instructions. The annual reports from the various local units should be used to a far greater extent than at present. Central administration might well ensure that units or regions should give special attention to reporting on questions of problems of special importance for planning or development work. The annual reports in this way would serve as a kind ofproblem catalogue and could be taken up for further discussion in the various conferences which are organised within the prison and probation service. Communication between regional bodies and local ones could also serve to assist regional management board with the distribution of resources as well as to plan and coordinate regional activity. The regional director must also undertake work ofa control and inspection character to ensure that decentralisation is fu nctioning well. The Committee therefore proposes that the regional director should regularly take part in meetings with local management boards and treatment planning commit- tees.

So far as communication within establishments is concerned mention has already been made of the importance of clear instructions concerning the nature of the information which is to be transmitted, methods by which it is to be transmitted and definition of responsibilities for choice and transmission of information.

For a general account of the current situation on the various wings within the prison as well as for general exchange of information the Committee is in favour of a short daily morning meeting in which all staff categories are represented. If the prison is divided into wings, each wing should be represented. In such cases the morning meeting should be followed up by a further short meeting on each wing to ensure that wing staff also have received the day”s important information. Since the basic grade staff (supervisory staff) do not always work regular periods it would be necessary to complete the information from the morning meeting with written informa- tion which can circulate through wings.

For policy discussions on such questions as the application of particular rules, methods of work, as well as for some account of current issues within the prison and probation sphere, the Committee proposes that general staff meetings be held at regular intervals. It should be borne in mind that much written information is difficult to assimilate. There is room in this connexion for experimentation with other methods, for example with tape-recorded information.

The Committee has not sought to give any detailed instructions about communication whose purpose is to give officials working closely with inmates knowledge of the essential and available facts about them. In the smaller prisons or in those prisons where work is undertaken in small wings and with experienced staff, communication can well function satisfactorily with simple oral information between officials. It may often however be desirable to give a particular person responsibility for collecting and collating essential information from various parts of the prison about a particular

inmate. In the larger prisons it can well be necessary to have a system ofwing notes in which there can be some objective account given ofimportant events concerning particular inmates, groups of inmates, visiting groups, etc. Such notes can be of considerable value to wing staff in their organisation of the wing”s activities.

Stajf norms, prison places and prison buildings

In the original report a long section is given over to estimating what would be the consequences of the Committee”s recommendations upon the numbers of staff required within the prison service. The discussion there had to take account not only ofthe Committee”s specific recommendations but ofcertain other reform proposals in the correctional field as well as general develop- ments in work life. The Committee had to relate this kind ofinformation to statistical prognoses about the number of inmates expected to come to prison as well as the fact that an increasing number are physically and mentally deteriorated by reason of drug and alcohol abuse. Lastly the committee had also to consider the nature and placing of existing prisons and the proposals which are being implemented for phasing out certain of these prisons and building new ones closer to the towns and communities where inmates live. The resulting discussion is inevitably complex in nature and also mainly of significance within the Swedish framework. For that reason no further account is given in this summary.

Recruitment and training

The Committee”s proposals concerning the training of staff have to a large extent been influenced by recent developments in the general field of education. Both in schools providing more advanced education as well as in the field of adult education improved opportunities have been introduced to. receive an education directed towards particular professions. There is every sign that such a development will continue. The developments in Swedish education are also marked by the desire to make it much easier for those who already have entered into some profession to build out their previous training and education. The Committee”s proposals should be seen against this background.

Having regard to the general principles which form the Committee”s recommendations as well as the developments which have taken place in general education of recent years, the Committee holds that training should as far as possible take place within the framework proviced by general education resources. Apart from this, the in-service training wtich is required should to a large extent be ajoint training for staff of different categories. ln- service training as far as possible should be undertaken regionally or locally and its content should be closely related to the circumstances prevailing in the work situations of participants. Specific training can still te required for particular categories of personnel having particular and specialized responsi— bilities. Such training also may be necessary to ensure that tiose who have some particular basic discipline should not be deprived of an opportunity to follow general developments within their particular disciplire.

A number of places already exist within the prisons for students to come and undertake practical placement work. This is an important aspect ofstaff recruitment and the Committee proposes that the opportunities for offering practical placement in prisons should be widened.

Having regard to the general raising of educational standards which is taking place and the increased demands ofsupervisory work the Committee proposes that in future the form ofqualifications for entry to higher education shall be those which apply for recruitment as a supervisor(basic grade prison officer). During an interim period ofchange the Committee proposes however that in appropriate cases there may be a dispensation from this require- ment.

In every prison there is an advisory group on the recruitment ofbasic grade staff(supervisors) and the carrying out of interviews ofapplicants. The group consists ofa representative for the prison administration, a psychologist and a representative of the supervisory staff association. The Committee proposes that the recruitment group”s competence should be widened so as to include all recruitment matters which can be decided at local level. A consequence of this recommendation would be a certain increase in the number of staff association representatives.

At present budgetary appropriations are available for a two-week introduc- tory course for newly established supervisors (basic grade prison staff) and work shop instructors. The Committee proposes that such introductory courses should be given to newly recruited staff ofall categories and that the local management board should be responsible for such training.

The main basic training of supervisors (basic grade prison staff) consists of two periods of twelve and five weeks respectively. The courses also include two weeks practical placement at an institution not connected with correc- tions and one week in a probation district. The longer course is undertaken jointly with staff from youth reform schools and alcohol treatment institu- tions. The Committee proposes that an experiment should be started in two regions to assess the possibiliies of transferring the general part of basic training (that which corresponds to the longer course) to the general educational services. The Committee further proposes that the special part of basic training, that which is focused particularly on issues within corrections, should be transferred from central to regional level. The responsibility for this training would then be placed upon regional administration. Regional training, it is suggested, should also take in the staff from national prisons within particular regional districts. The Committee is of the opinion that there is much to be said for requiring newly recruited work instructors to go through the same basic training as supervisors (basic grade prison staff). The Committee has however considered that a definite decision on this matter should await the results of the earlier mentioned proposed experiment. That part of basic training which it is suggested should be carried out at regional level should also include probation staff.

At the present moment there is no special course within the ordinary schools for higher education which can be considered suitable as a general preparation for correctional staff. It is hoped that the needs ofthe correctional services will be borne in mind by a current committee on the subject ofhigher level education within schools. But even if suitable courses are eventually

provided, the Committee believes that the prison and probation administra- tion will continue to receive applications from persons who have not gone through such training. What is recommended therefore is that such applicants should, after recruitment go through the general part of basic training within the general services for further education.

So far as the content of courses is concerned the Committee holds that much ofthe present course content can be of value. Certain changes however would be necessary if the Committee”s proposals are accepted and would mean that such matters as the work of the treatment planning committees and the formal regulations which affect inmates need to be given increased importance in the proposed regional courses. The same is true concerning the various forms of co-operation and collaboration which the Committee has emphasized when discussing the question of team work.

The Committee's proposals if adopted would lead to a considerable increase in the training capacity of the prison and probation service. This should make it possible for basic training to be undertaken much nearer in time to actual entry into the service than is the case at present. Basic training should be undertaken within six months from provisional acceptance and completed within one and a half years from that time.

The Committee proposes also that annual in-service training should be introduced for the staffofthe prison and probation administration. The aim of such training should be to give the staff the opportunity to work through problems which have occurred in their experience ofdaily work and stimulate interest for the development of new methods of work. Such in-service training should be of joint character for all categories of staff. The responsibility for such a training should be laid upon the regional admini- stration and should also include the staff of national prisons within the area. The Committee further emphasizes the importance of the joint training of staff from the prison and probation sides and also suggests that it should be possible for contact persons in other administrations or agencies ro participate in certain parts of the training.

A new Act on forms of industrial democracy and the Committee”s own proposals imply considerable changes in the role ofheads of units. To this end heads, or those likely to be made heads of local units, should have opportunities for special training. The Committee assumes that such training should to a great extent be carried out within the frame-work forjoint civil service training. The content of such a training is under consideration in a current committee on the training of civil servants.

Up to the beginning of the 1970”s the staffof prisons was overwhelmingly male. The recruitment of female supervisors (basic grade prison staff) subsequently has increased and for the financial year 1976/77, 19 women were established of a total of 80 new supervisors (31 %).

The Committee believes that a larger proportion of female staff would contribute essentially to reduce the artificiality of the priscn milieu in comparison with society in general. The Committee proposes tliat measures be taken to hasten the current tendency to increase the numter of female staff. A variety ofinformation should go out for the purpose ofstimulating a larger number of women to apply for posts in the prison service The clerical staffin the prisons are for the most part women and they should be offered

possibilities to make a change of work for a short period to see if they wish to go over to supervisory work. Special practical placement opportunities can also be set up. Although there has so far been for the most part a positive acceptance of women as supervisory staff, negative attitudes sometimes exist on the part of male colleagues. The Committee strongly affirms the need for staff meetings which shall work through such attitudes in order to give full support to female staff.

Costs and implementation

A series of detailed calculations are presented in the main report in order to arrive at estimations of the costs of the changes proposed by the Committee. The scope and nature of these must inevitably be related to specifically Swedish circumstances and for that reason no further account of these estimates is given in the summary.

The Committee emphasizes the importance of a complete and widespread training of the staff before any attempt is made to implement the Commit— tee”s recommendations in practice. For this reason the Committee believes that the earliest date at which its proposals could be implemented would be 1 July 1979.

Finally the Committee considers that it would be of inestimable value for the whole implementation of the suggested recommendations if experi- mental work along the lines suggested could be undertaken at several institutions. Such experiments could serve to illuminate a number of practical problems which can be expected to arise as soon as implementation is attempted. A carefully worked out set of experiments would give important knowledge about those factors which promote and those factors which are obstacles to organisational development of the kind which the Committee has recommended. It might well be possible to construct several models for communication structure and divisions of work so as to test how, with new forms of work, the staffs capacities come to their best utilisation.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 26 kap. 9. Q' och 37 kap. 5 a & brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 kap. 9 & Om villkorlig frigivning beslutar kriminalvårdsnämnd. Om det ådömda fängelsestraffet är lägst två år, beslutar dock centralnämnden för kriminal-. vård om villkorlig frigivning innan två tredjedelar av tiden avtjänats.l

Skall centralnämnden besluta om villkorlig frigivning enligt första stycket,. äger nämnden uppdraga åt kriminalvårdsnämnd att närmare bestämma dag; för frigivningen]

Skall kriminalvårdsnämnd besluta om villkorlig frigivning enligt första stycket eller på grund av bemyndi- gande enligt andra stycket äger nämnden uppdraga åt skyddskonsu- lent eller, om anstalten är riksanstalt. åt styresmannen att närmare bestäm- ma dag för frigivningen. Skyddskon- sulents eller styresrnans bes/ut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.1

Skall kriminalvårdsnämnd besluta om villkorlig frigivning enligt första stycket eller på grund av bemyndi- gande enligt andra stycket, äger nämnden uppdraga åt behandlings- kollegium eller tjänsteman inom kri- mina/värden att närmare bestämma dag för frigivningen. Beslut i anled- ning av sådant bemyndigande skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Skall centralnämnden besluta om villkorlig frigivning enligt första stycket, skall kriminalvårdsnämnden med eget yttrande hänskjuta frågan till central— nämndens prövning.l

37 kap. 5 a &

Fråga om villkorlig frigivning enligt 26 kap. 9 &, upphörande av anstalts- behandling enligt 28 kap. 3 &, vård utom anstalt enligt 29 kap. 5 5 eller 30 kap. 6 % eller framställning om talan om förlängning av vården i anstalt enligt 30 kap. 8 & upptages av den kriminalvårdsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.l

Fråga som avses i första stycket må kriminalvårdsnämnden upptaga

Fråga som avses i första stycket må kriminalvårdsnämnden upptaga

' Lydelse enligt övervak- nlngsnämndutredningens förslag.

1 Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

endast efter framställning av styres- endast efter framställning av be- mannen/ör anstalten eller den döm- handlingskollegium vid anstalten. de.l tjänsteman inom kriminalvården som av kollegiet bemyndigats att göra sådan framställning eller den döm- de.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Lag om kriminalvårdens organisation

Härigenom föreskrives följande.

15

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att leda och ha inseende över kriminalvården.

2?"

Riket är indelat i kriminalvårdsregioner. Om indelningen beslutar rege- ringen.

35

Skyddskonsulentdistrikt, allmänna häkten och kriminalvårdsanstalter är lokala kriminalvårdsmyndigheter. Kriminalvårdsanstalt är riksanstalt eller lokalanstalt.

Om rikets indelning i skyddskonsulentdistrikt beslutar regeringen. Skyddskonsulentdistrikt, allmänna häkten och lokalanstalter är fördelade på kriminalvårdsregioner.

Riksanstalt, lokalanstalt eller avdelning av anstalt är öppen eller sluten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordnar vilka anstalter som är riksanstalter eller lokalanstalter och vilka anstalter eller anstaltsavdelningar som är öppna eller slutna.

I kriminalvårdsregion skall finnas en styrelse som under kriminalvårds— styrelsen planerar, samordnar och leder verksamheten vid de lokala krimi- nalvårdsmyndigheter som hör till regionen. Regionchefen skall under styrelsen för kriminalvårdsregionen fortlöpande leda verksamheten i regio- nen.

ös

I styrelse för kriminalvårdsregion skall ingå företrädare för det allmänna. Företrädare för de anställda vid kriminalvårdsmyndigheter inom regionen har rätt att ingå i styrelsen.

Närmare föreskrifter om styrelse för kriminalvårdsregion meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

ls

Vid lokal kriminalvårdsmyndighet skall finnas en styrelse om ej regeringen för viss myndighet medger undantag. Regeringen kan bestämma att styrelse skall vara gemensam för två eller flera lokala kriminalvårdsmyndigheter inom kriminalvårdsregion.

Styrelse för lokal kriminalvårdsmyndighet skall, vid riksanstalt under kriminalvårdsstyrelsen och vid övriga lokala kriminalvårdsmyndigheter under regionstyrelsen, ha inseende över myndighetens alla angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullgöres. Under styrelsen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten svarar i skyddskonsulentdistrikt skyddskonsu- lenten och vid annan lokal kriminalvårdsmyndighet styresmannen för den fortlöpande ledningen av verksamheten.

Vid lokal kriminalvårdsmyndighet där styrelse ej inrättats, ankommer de uppgifter som eljest åligger styrelse, i skyddskonsulentdistrikt på skyddsk- onsulenten och vid annan lokal kriminalvårdsmyndighet på styresman- nen.

85

I styrelse för lokal kriminalvårdsmyndighet skall ingå företrädare för det allmänna. Företrädare för de anställda vid myndigheten har rätt att ingå i styrelsen.

Närmare föreskrifter om styrelse för lokal kriminalvårdsmyndighet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

95

Landstinget i det län som utgör verksamhetsområde för kriminalvårdsre- gion väljer de ledamöter jämte ersättare som skall företräda det allmänna i styrelsen för kriminalvårdsregionen. Omfattar verksamhetsområdet flera län, delar av län, län som ej utgör landstingskommun eller kommun som ej ingår i landstingskommun, väljes ledamöter och ersättare av berörda landsting och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som fastställes av kriminalvårdsstyrelsen efter samråd med den eller de lands- tingskommuner och kommuner som beröres.

Valbar till ledamot eller ersättare i styrelse för kriminalvårdsregion är den som är myndig och är kyrkobokförd inom regionens verksamhetsområde. Den som ej är svensk medborgare är valbar endast om han varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före det år då valet sker. Ledamot eller ersättare i nämnd inom kriminalvården eller i styrelse för lokal kriminalvårdsmyndighet eller kriminalvårdstjänsteman får ej väljas till ledamot eller ersättare i styrelse för kriminalvårdsregion.

109'

I kommun inom vars område finns lokal kriminalvårdsmyndighet för vilken styrelse inrättats, väljer kommunfullmäktige de ledamöter jämte ersättare som skall företräda det allmänna i styrelsen. Inrättas gemensam styrelse för lokala kriminalvårdsmyndigheter belägna i skilda kommuner, väljes ledamöter och ersättare av fullmäktige i berörda kommuner med den fördelning dem emellan som fastställes av styrelsen för kriminalvårdsre— gionen efter samråd med de kommuner som beröres.

Valbar till ledamot eller ersättare i styrelse för lokal kriminalvårdsmyn- dighet är den som är myndig och är kyrkobokförd i kommunen. Den som ej är svensk medborgare är valbar endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före det år då valet sker. Ledamot eller ersättare i nämnd inom kriminalvården eller i styrelse för kriminalvårdsre- gion eller kriminalvårdstjänsteman får ej väljas till ledamot eller ersättare i styrelse för lokal kriminalvårdsmyndighet.

llé

Val som avses i 9 och 10 åå skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med I . Är kvoten ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen ( 1955:138 ) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull- mäktige m. m.

125

Ledamot och ersättare i styrelse för kriminalvårdsregion och för lokal kriminalvårdsmyndighet utses för tre år. Avgår ledamot eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för återstående tid.

Upphör ledamot eller ersättare att vara valbar, förfaller hans uppdrag omedelbart. Då ledamot eller ersättare skall väljas, skall styrelsen göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet. Styrelsen prövar självmant den valdes behörighet.

135

För handläggning av ärenden angående behandling av intagen skall vid kriminalvårdsanstalt finnas behandlingskollegium.

Närmare föreskrifter om behandlingskollegium meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

14ä

Vad som föreskrives i denna lag om skyddskonsulentdistrikt och skydds- konsulent gäller även frivårdens behandlingscentral i Stockholm och före- ståndaren för behandlingscentralen.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrives i fråga om lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt, dels att 2 & skall upphöra att gälla, dels att 3, 56, 60 och 61 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

%

Krimina/vdrdsstyrelsen leder och har inseende över kriminalvården i an- sta/t.

3t

Kriminalvårdsansta/t är riksanstalt eller lokalanstalt.

Riksanstalt, lokalanstalt eller av- delning av anstalt är öppen eller sluten.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer. förordnar vil- ka anstalter som är riksanstalter eller lokalanstalter och vilka anstalter eller ansta/tsavde/ningar som är öppna eller slutna.

Vad nedan i denna lag sägs om öppen eller sluten anstalt gäller även öppen eller sluten avdelning av anstalt.

Föreslagen lydelse

Vad i denna lag sägs om öppen eller sluten anstalt gäller även öppen eller sluten avdelning av anstalt.

56 & Fråga som avses i 545 upptages av den kriminalvårdsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.l

Fråga som avses i 54 & må krimi- nalvårdsnämnd eller centralnämn- den för kriminalvård upptaga endast efter framställning av styresmannen för anstalten eller den dömde.1

Fråga som avses i 54 & må krimi- nalvårdsnämnd eller centralnämn- den för kriminalvård upptaga endast efter framställning av behandlings- kol/egiurn vid anstalten. tjänsteman inom kriminalvården som av kollegiet bemyndigats att göra sådan,/rarnställ- ning eller den dömde.

60å

Regeringen kan förordna om över- flyttning till tjänsteman inom krimi- nalvården av kriminalvårdsnämnds befogenhet enligt 54 och 55 åå samt av kriminalvårdsstyrelsens befogen-

Regeringen kan förordna om över- flyttning till behandlingskollegium el- ler tjänsteman inom kriminalvården av kriminalvårdsnämnds befogen- het enligt 54 och 55 %& samt av

1 Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

' Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse

het enligt denna lag i annat fall än som avses i 20ä andra stycket?

Föreslagen lydelse

kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna lag i annat fall än som avses i 20é andra stycket.

61?

Innebär förordnande enligt 605 att styresman vid anstalt beslutar i frågor som avses i 35 och 39 åå såvitt gäller tid för vistelse utanför anstalt enligt 32. 33. 34 eller 3 7 38" eller om disciplinär åtgärd enligt 47 9", skall styresrnannens beslut lända till efter- rättelse omedelbart om denne ej annorlunda./örordnar. Meddela/' sty- resman förordnande enligt 35 eller 395 eller 475 andra stycket 2 skall beslutet omedelbart underställas kri- minalvårdsstyrelsens prövning. Det- samma gäller om styresmannen i samband med förordnande som nu sagts har meddelat beslut om disci- plinär åtgärd enligt 47 å andra styc- ket ]?

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Innebär förordnande enligt 60ä att beltand/ingsko/legium eller tjänste— man inom kriminalvården beslutar i frågor som avses i 35, 39 och 47 åå, skall beslutet lända till efterrättelse omedelbart om ej annorlunda jör- ordnas. Meddelas förordnande enligt 35 eller 39 & eller 47 å andra stycket 2, skall beslutet omedelbart under- ställas kriminalvårdsstyrelsens pröv- ning. Detsamma gäller om, i sam- band med förordnande som nu sagts, beslut meddelats om disciplinär åt- gärd enligt 47 ;" andra stycket 1.

Förordning om ändring i kungörelsen ( 1974:248 ) med vissa före- skrifter rörande tillämpningen av lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrives i fråga om kungörelsen ( 1974:248 ) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i

anstalt,

dels att 1, 2, 27, 30, 32, 33 och 39 && skall upphöra att gälla, dels att7,14, 16,18, 26, 28, 35, 37, 40, 41 och 42 åå skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 7 a &, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Kriminalvårdens lokalanstalter är fördelade på kriminalvårdsregioner. Om indelningen i kriminalvårdsre- gioner beslutar regeringen.

Föreslagen lydelse

s*

Nuvarande lydelse

För kriminalvårdsregionen finns en regionchef som under kriminalvårds- styrelsen utövar ledningen av vården i de anstalter som hör till regionen. Under regionchef beslutar styresman vid lokalanstalt, om ej annat är särskilt föreskrivet.

Föreslagen lydelse

Vid riksanstalt utövar styresmannen under kriminalvårdsstyrelsen ledning- en av vården i anstalten.

Över/åkaren vid psykiatrisk avdel- ning vid kriminalvårdsanstalt har, såvitt angår behandlingen av de på avdelningen intagna, samma befogen- heter som tillkommer styresmannen vid riksanstalt.

Vid kriminalvårdsanstalt skall fm- nas ett behandlingskollegium med uppgift att såsom rådgivande organ handlägga frågor rörande de intagnas behandling.

Behandlingskollegiet skall medver- ka vid utformningen av behandlings- planen. Kollegiets medverkan skall särskilt avse frågor om intagens arbetsp/acering. unde/visning, utbild- ning, permissioner, fi'igång, för/lytt— ning, fritidsverksamhet. vistelse utan- för anstalt enligt 34 så lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt samt övriga frågor om förberedelser för frigivning och överföring till vård utom anstalt.

Utredning som har betydelse för upprättandet av behandlingsplanen eller ändring däri skall föredragas inför kollegiet.

Vid kriminalvårdsanstalt skall fm- nas ett eller, om styrelsen så bestäm- mer, flera behandlingskollegier med uppgift att handlägga frågor rörande de intagnas behandling.

Över/åkaren vid psykiatrisk avdel- ning vid krimina/vårdsanstalt har, såvitt angår behandlingen av de på avdelningen intagna, samma befogen- heter som tillkommer behandlingskol- legiet och styresmannen.

7aé

Behandlingskollegium består av ordförande samt minst tre och högst fem övriga Iedamöterjämte erforder- Iigt antal ersättare. ! kollegium vid

1 Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens

förslag.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lokalanstalt och. ')m styrelsen så bestämmer. i kollegium vid riksanstalt ska/I bland ledamöterna ingå ett/öre- trädare _ för , fri vårder.

Anstaltsstyrelse/1 .itser ordförande i behand/ingsko/legiurn och, om så er—

fordras, ersättare för honom. F öreträ

dare för fi'ivården jämte ersättare utses av styre/sen för kriminalvårdsre- gionen. Anstaltsstyrelsen bestämmer anta/et övriga ledamöter och ersättare i behand/ingskol/egium samt utser dem eller bestämmer grunderna för kol/e- giets sammansättning vad gäller dessa ledamöter och ersättare.

Bellandlingskollegium är bes/utfört när ordföranden och minst halva anta/et övriga ledamöter är närva— rande. Som kollegiets beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

149"

Det åligger styresmannen att göra framställning om frigivningspermis- sion enligt 33 & lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt, vistelse utan- för anstalt enligt 34å samma lag, villkorlig frigivning eller överföran- de till vård utom anstalt så ofta anledning föreligger därtill.1

Det åligger behandlingskollegiet att göra framställning om frigivnings- permission enligt 33 & lagen ( 1974:203 )om kriminalvård i anstalt, vistelse utanför anstalt enligt 349' samma lag, villkorlig frigivning eller överförande till vård utom anstalt så ofta anledning föreligger därtill.

Framställning om villkorlig frigivning skall alltid göras innan den intagne avtjänat två tredjedelar av strafftiden eller, om detta kommer att ha skett innan fyra månader avtjänats, före utgången av denna tid. I fråga om den som undergår internering skall framställning om överförande till vård utom anstalt ske före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad.l

Behandlingskollegiet får uppdraga åt tjänsteman inom kriminalvården att göra sådanframställning som avses i första stycket.

16%"

Styresman skall så snart det kan ske underrätta såväl övervakaren som.den skyddskonsulent som skall

Beham/lingskollegiet eller den tjänsteman inom kriminalvården som kollegiet utsett därtill skall så snart det

Nuvarande lydelse

handha övervakningen om tidpunk— ten för frigivning eller överförande till vård utom anstalt.I

Föreslagen lydelse

kan ske underrätta såväl överva- karen som den skyddskonsulent som skall handha övervakningen om tidpunkten för frigivning eller över- förande till vård utom anstalt.

18 & Bestämmelserna i 11 och 13—17 55 gäller i tillämpliga delar den som undergår behandling enligt 28 kap. 3 5 brottsbalken .

Beträffande intagen som avses i första stycket åligger det styresmannen att göra framställning om anstaltsbe- handlingens upphörande så snart anledning föreligger därtill.I ,

Framställning om anstaltsbe- handlingens upphörande skall göras så snart anledning föreligger därtill. Ifråga om skyldighet att göra sådan framställning äger bestämmelserna i

14 51 första och tredje styckena motsva- rande tillämpning.

265

Beslut i fråga om medgivande enligt ll 5 lagen (1 974.203) om kriminalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan— stalt, i anna/fall än som avses under 4. av regionchef/"eller, efter hans bemyn- digande, styresmannen,

2. beträffande intagen is/uten riks— anstalt av kriminalvårdsstyrelsen.

3. beträffande intagen iöppen riks- anstalt av styresmannen samt

4. beträffande intagen som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer och som är placerad i sluten lokalanstalt av kriminalvårdsstyrel- sen.

Beträffande intagen som avses i första stycket 2 och 4 kan kriminal- vårdsstyrelsen, i de fall den finner lämpligt. överlåta år styresmannen vid riksanstalt eller, såvitt avser lokalan- stalt, regionchefatt besluta i frågan.

Beslut i fråga som avsesill 5", 14 5" andra stycket och 32 ,5 lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas av behandlingskollegiet.

Behandlingskollegiet för uppdraga åt tjänsteman inom kriminalvården att besluta i fråga som avses i första stycket.

Utan hinder avförsta stycket beslu- tar kriminalvårdsstyrelsen ifråga som avses där när det gäller i sluten anstalt intagen som har dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer. Om styre/sen finner det lämpligt, kan styre/sen förordna att beslut som nu har nämnts kan meddelas i den ordning som föreskrives iförsta styc- ket.

' Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse

27

Beslut i fråga om tillstånd att deltaga i fritidsverksamltet utom an- stalten enligt 14 5" andra stycket lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan- stalt av regionchef eller, efter Irans bemyndigande, av styresmannen och

2. beträffande intagen i riksanstalt av styresmannen.

Utan hinder avförsta stycket beslu- tar kriminalvårdsstyrelsen ifråga som avses där när det gäller i sluten anstalt intagen som ltar dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer. Om styrelsen finner det lämpligt kan styrelsen förordna att beslut som nu ltar nämnts kan meddelas i den ordning som föreskrives i första styc- ket.

28

Beslut i fråga om medgivande _för intagen att på egen begäran arbeta i enrum enligt 18 5 lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan- stalt av regionchef eller, om fara' är i dröjsmål, av styresmannen och

2. beträffande intagen i riksanstalt av styresmannen.

Första stycket gäller även ompröv- ning av medgivande som där avses.

Har styresman vid lokalanstalt medgivit enrumsarbete enligt första stycket 1. skall beslutet omedelbart underställas regionchefens prövning.

Föreslagen lydelse

5

5

Beslut i fråga som avsesi 18 5,20 5" första stycket, 23 , 35 , 39, 47 och 50 95" lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas av styresmannen.

Styresmannen får uppdraga åt be- handlingskollegiet att bes/tira i _fi'åga som avses iförsta stycket.

305

Beslut ifråga om att intagen skall hållas avskild från andra intagna enligt 20 _5'första stycket lagen (1 974 .'203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas

]. beträffande intagen i lokalan- stalt av regioncltefen eller, omf'ara äri

Nuvarande lydelse

dröjsmål, av styresmannen oclt

2. beträffande intagen i riksanstalt av styresmannen.

Första stycket gäller även ompröv- ning som där avses.

Har styresman vid lokalanstalt beslutat om avskild/tet enligt första stycket 1. skall beslutet omedelbart underställas regionchefens prövning.

32 Beslut ifråga om åtgärd enligt 23 ,5 lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas av styresmannen.

33

Beslut ifråga om korttidspermission enligt 32 _5 lagen ( 1974:203 ) om krimi- nalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan- stalt av regionchef eller. efter hans bemyndigande. styresmannen och

2. beträffande intagen i riksanstalt av styresmannen.

Utan ltinder av bestämmelserna i första stycket beslutar kriminalvårds- styrelsen ifråga om korttidspermission beträffande i sluten anstalt intagen som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer.

I de _fall kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan beslut ifråga om korttidspermission beträffande inta- gen som avses i andra stycket medde- las i den ordning som föreskrives i första stycket.

35

Skall enligt 545 lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt kriminal- vårdsnämnd besluta i fråga om frigivningspermission enligt 33 5 el- ler vistelse utanför anstalt enligt 345 samma lag eller har bemyndigande enligt 34 5 denna kungörelse medde— lats, äger nämnden uppdraga åt

5

5

5

Föreslagen lydelse

Skall enligt 54; lagen (1974:203) ' om kriminalvård i anstalt kriminal- vårdsnämnd besluta i fråga om frigivningspermission enligt 33 5 el- ler vistelse utanför anstalt enligt 34 5 samma lag eller har bemyndigande enligt 34 5 denna kungörelse medde— lats, äger nämnden uppdraga åt

1 Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse

skyddskonsulent eller. om anstalten är riksanstalt, styresmannen att, i bråds- kande fall eller eljest när särskild anledning förekommer, besluta här- om. Sådant bemyndigande får dock ej avse återkallande av tillstånd till frigivningspermission eller till vistel- se utanför anstalt.l

37

Meddelar styresmannen eller skyddskonsulenten beslut med stöd av bemyndigande enligt 355 ska/! han snarast underrätta kriminalvårds- nämnden därom.1

Kriminalvårdsnämnd skall sna- rast underrätta centralnämnden för kriminalvård om beslut som krimi- nalvårdsnämnden, styresman eller skyddskonsulent meddelat med stöd av bemyndigande enligt 34 eller

35 5.1

39 Beslut enligt 47 och 50 55" lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt meddelas av styresmannen.

40 Efter framställning av intagen eller eljest när anledning förekom- mer kan kriminalvårdsnämnden än- dra vad styresman eller skyddskonsu- lent beslutat i fall som avses i 34 och 35 55.'

41

Med de undantag som följer av lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt kan kriminalvårdsstyrelsen,i annat fall än då enligt denna kungö- relse beslut ankommer på kriminal— vårdsstyrelsen, regionchef, styres- man eller överläkare vid psykiatrisk avdelning, förordna att befogenhet som enligt lagen tillkommer krimi-

5

5

5

5

Föreslagen lydelse

beltandlingskollegium eller tjänsteman inom kriminalvården att, i brådskan- de fall eller eljest när särskild anled- ning förekommer, besluta härom. Sådant bemyndigande får dock ej avse återkallande av tillstånd till frigivningspermission eller till vistel- se utanför anstalt.

Meddelar behandlingskollegium el- ler tjänsteman inom kriminalvården beslut med stöd av bemyndigande enligt 35 5 skall kriminalvårdsnämn- den snarast underrättas därom.

Kriminalvårdsnämnd skall sna- rast underrätta centralnämnden för kriminalvård om beslut som krimi- nalvårdsnämnden, behandlingskolle- gium eller tjänsteman inom kriminal- vården meddelat med stöd av bemyndigande enligt 34 eller 35 5.

Efter framställning av intagen eller eljest när anledning förekom- mer kan kriminalvårdsnämnden än- dra vad beltandltngskollegium eller tjänsteman inom kriminalvården be- slutat i fall som avses i 34 och 35 55.

Med de undantag som följer av lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt kan kriminalvårdsstyrelsen, i annat fall än då enligt denna kungö- relse beslut ankommer på kriminal- vårdsstyrelsen, behandlingskollegi- um, styresman eller överläkare vid psykiatrisk avdelring, förordna att befogenhet som enligt lagen till-

Nuvarande lydelse

nalvårdsstyrelsen skall tillkomma tjänsteman inom kriminalvården.

42

I annat fall än som avses i 39 eller 40 5 kan regionchef ändra vad tjäns- teman vid lokalanstalt beslutat med stöd av lagen ( 1974:203 ) om krimi- nalvård i anstalt eller denna kungö- relse.

Kriminalvårdsstyrelsen kan, i an- nat fall än som avses i 40 5,ändra vad tjänsteman inom kriminalvården be- slutat med stöd av lagen om krimi- nalvård i anstalt eller denna kungö— relse.

Om underställning av styresmans beslut enligt 35 eller 39 5 eller 475 andra stycket 2 lagen om kriminal- vård i anstalt fmns bestämmelse i 61 5 samma lag.1

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till Förordning om ändring i förordningen ( 1976:376 ) om behandlingen

av häktade och anhållna m. fl.

Föreslagen lydelse

kommer kriminalvårdsstyrelsen skall tillkomma behandlingskollegi- um eller tjänsteman inom kriminal- vården.

5

l annat fall än som avses i 35, 39. 47 eller 50 5 lagen ( 1974:203 ) om kriminalvård i anstalt eller 40 5 denna kungörelse kan regionchef ändra vad behandlingskollegium vid lokalanstalt eller tjänsteman vid sådan anstalt eller i skvddskonsu/entdistrikt beslutat med stöd av lagen om kriminalvård i anstalt eller denna kungörelse.

Kriminalvårdsstyrelsen kan, i an- nat fall än som avses i 40 5,ändra vad beltandlingskollegium eller tjänste- man inom kriminalvården beslutat med stöd av lagen om kriminalvård i anstalt eller denna kungörelse.

Om underställning av beslut enligt 35 eller 39 5 eller 47 5 andra stycket 2 lagen om kriminalvård ianstalt finns bestämmelse i 61 5 samma lag.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (l976:376) om behand- lingen av häktade och anhållna m. fl.

dels att 16 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels atti förordningen skall införas en ny paragraf, 20 5, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 165

Om ej annat följer av 45 andra stycket eller 165 lagen (19762371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. eller 10 5 tredje stycket eller 17 5 denna förordning avgör föreståndaren för förvaringslokalen frågor enligt nämnda författningar om behandlingen av intagen. [ fall som avses i 15 5 första stycket 1 nämnda lag får beslut om fängsel dock fattas av den tjänsteman som utför transporten eller eljest har tillsyn över den intagne, om föreståndarens beslut ej kan inhämtas utan olägenhet.

1 Lydelse enligt övervak- ni ngsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse

20

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till

Föreslagen lydelse

Föreståndarenförförvaringslokalen får, utom ifråga om förflyttning av intagen till sjukhus och bevakning där samt if'rågor som avses i 13—1555 lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. uppdraga åt annan tjänsteman vid myndigheten att beslu- ta ifråga som enligt första stycket avgöres av föreståndaren.

F örestån da ren_ för förvari ngsloka len får utse annan tjänsteman vid myndig- heten attfitllgöra vad som enligt denna förordning åligger ltonom.

5

Med de begränsningar somfo'ljer av 4 5" andra stycket och 16 5" lagen (I 976:3 71) om behandlingen av häk- tade och anhållna m.fl. samt 10 5" tredje stycket denna förordning kan regionchef ändra vad tjänsteman vid allmänt häkte beslutat med stöd av lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. samt denna förordning.

Med de begränsningar som angivitsi första stycket kan kriminalvårdssty- relsen ändra vad tjänsteman inom kriminalvården beslutat med stöd av lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. samt denna förordning.

Förordning om ändring i instruktionen (l974:555) för kriminal- vårdsverket

Härigenom föreskrives i fråga om instruktionen (1974z555) för kriminal- vårdsverket

dels att 26 och 29 55 skall upphöra att gälla, dels att 1, 3, 21. 22, 24, 25, 32, 34 och 38 55 skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i instruktionen skall införas fem nya paragrafer,22 a—22 b,24 a—24 b och, närmast efter rubriken "Övriga bestämmelser”. 34 a 55, av nedan

angivna lydelse.

F äreslagen lydelse l 5

Allmänna verkstadgan (19651600) skall tillämpas på kriminalvårdssty- relsen och, med undantag av 2. 3, 16 och 18 55 samt i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion. på centralnämnden för kriminalvård, kriminal- vårdsnämnderna, kriminalvårdsregionernas kanslier, kriminalvårdsanstal- terna och skyddskonsulentorganisationen.l

Chefskapet enligt verksstadgan utövas vid regionkansli av kriminalvårds- direktören, vid anstalt av styresmannen och i skyddskonsulentdistrikt av Nuvarande lydelse skyddskonsulenten.

Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 5 lagen( 1976:600 )om offentlig anställning utövas av styrelsen.

Befogenhet som enligt verksstad- gan tillkommer myndighet utövas av styrelsen. Sådan befogenhet får styrelsen överlämna till ordförande i centralnämnden och kriminalvårds- nämnd, kriminalvårdsdirektör, sty- resman eller skyddskonsulent. om annat ej följer av vad som sägs i denna instruktion.l

3:

Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 5 lagen ( 1976:600 )om offentlig anställning utövas av kriminalvårds- styre/sen.

Befogenhet som enligt verksstad- gan tillkommer myndighet utövas av kriminalvårdsstyrelsen. Sådan be- fogenhet får styrelsen överlämna till ordförande i centralnämnden och kriminalvårdsnämnd eller till styrel- se eller chef'för regional eller lokal myndig/tet inom kriminalvården, om annat ej följer av vad som sägs i denna instruktion.

Bestämmelserna i denna instruktion om kriminalvårdsanstalterna gäller i tillämpliga delar även de allmänna häktena och de arrestlokaler som är anordnade i anslutning till dem.

21

] kriminalvårdsregion finns en kri- minalvårdsdirektör. Ställföreträdare för kriminalvårdsdirektören utses av kriminalvårdsstyrelsen.

5

Bestämmelserna om skyddskonsu- lentdistrikt och skyddskonsulent gäller i tillämpliga delar även frivårdens beltandlingscentral i Stockholm och

föreståndaren för behandlingscentra-

len.

Vid regionkansli är anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

22

Kriminalvårdsdirektör skall under kriminalvårdsstyrelsen leda och ansvara för verksamheten vid de lokalanstalter och allmänna ltäkten

5

Styrelse för kriminalvårdsregion skall under kriminalvårdsstyrelsen planera. samordna och leda verk- samheten vid de lokala kriminal-

1 Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse

samt i de skyddskonsulentdistrikt som hör till kriminalvårdsregionen.

Föreslagen lydelse

vårdsmyndiglteter som hör till regio- nen. Under styrelsen för kriminal- vårdsregionen ska/l kriminalvårdsdi- rektören fortlöpande leda verksam- heten i regionen.

Styrelse för kriminalvårdsregion skall avgöra ärenden som angår

]. viktigare frågor om myndig/te- ternas organisation samt om före- skrifterför anställda oclt för intagna.

2. _ förslag till beräknande av utgifter för regionkansli och underlydande myndig/reter samt andra frågor av större ekonomisk betydelse.

3. tjänstetillsättningar som enligt 32 _5' ankommer på den regionala myndigheten.

4. viktigare _frågor angående sam- verkan mel/an kriminalvårdsmyndig- heter inom regionen samt med sam- ltället i övrigt,

5. riktlinjer för informationsverk- samhet,

6. viktigarefrågor angående utbild- ning av kriminalvårdspersonal,

7. andra,/"rågor som kriminalvårds- direktören hänskjuter till styrelsen.

Styrelse för kriminalvårdsregion får ej pröva ärende angående behand- ling eller annan åtgärd beträffande person som undergår kriminalvård. För innehav av tjänst som avses i andra stycket 3. kan kriminalvårdssty- relsen fastställa beltörigltetsvillkor.

22a5

S tyrelse för kriminalvårdsregion be- står av kriminalvårdsdirektören. ord- förande, och tre företrädare för det allmänna. Iden mån personalföreträ- dare utsetts ingår även dessa, ltögst tre till antalet, i styrelsen.

Stå/[företrädare för kriminalvårds- direktören utses av styrelsen. För var och en av de övriga ledamöterna,/inns en personlig suppleant.

Om val av ledamöter och supple- anter. finns särskilda föreskrifter.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22b5

24"

Styresmän vid riksanstalt skall un— der kriminalvårdsstyrelsen leda och ansvara _för verksam/teten vid anstal- ten.

För verksam/teten vid lokalanstalt ansvarar styresmannen under krimi- nalvårdsdirektören.

Styrelse för kriminalvårdsregion är bes/utför när ordföranden och minst tre andra ledamöter, däribland minst två företrädare för det allmänna. är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal. den mening som ordföranden biträder.

Ärende. som är så brådskande att styrelsen ej hinner sammanträda för behandling av ärendet. avgöres genom meddelanden mel/art ordföranden och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam. Beslut, som,/attas enligt detta stycke. skall anmälas vid nästa sam- manträde med styrelsen.

5

Styrelse för lokal kriminalvårds- myndighet skall. vid riksanstalt under kriminalvårdsstyrelsen och vid annan lokal kriminalvårdsmyndighet under regionstyrelsen. lta inseende över myndighetens alla angelägen/reter och svara för att dess trppgifterful/göres. Under styrelsen för den lokala krimi- nalvårdsmyndigheten svarar i skydds- konsulentdistrikt skyddskonsulenten och vid annan lokal kriminalvårds- myndigltet styresmannenför denfort- löpande ledningen av verksam/teten.

Styrelse för lokal kriminalvårds- myndighet skall avgöra ärenden som angår

1. frågor om myndighetens organi- sation samt om_ föreskrifter för anställ- da och för intagna.

2. förslag till beräknande av utgifter för myndigheten och andra,/rågor av större ekonomisk betydelse.

3. tjänstetillsättningar som enligt 32 5 ankommer på myndig/teten.

4. viktigare frågor angående sam-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

verkan med lokala myndigheter och samhället i övrigt.

5. andra frågor son myndighetens che/hänskjuter till styrelsen.

Styre/se för lokal kriminalvårds- myndig/tet får ej pröia .ärende angå- ende behandling eller annan åtgärd beträffande person som undergår kriminalvård.

Vid lokal krimina'vårdsmyndighet där styre/se ej inrättas. åvilar uppgif- terna enligtförsta ocl: andra styckena myndighetens che/I

För innehav av tjänst sotn avses i andra stycket 3. kan kriminalvårdssty- relsen fastställa beltötighetsvillkor.

a 5

Styrelse för lokal kriminalvårds- myndighet består av myndighetens che/'. ordförande. och tre företrädare för det allmänna samt. i styrelse för skvddskonsu/entdistrikt. enföreträda- re./ör anstaltsvården och. i styrelse/ör allmänt ltäkte, lokalanstalt eller riks- anstalt som inrymmer allmänt häkte eller lokalanstaltsavdelning, en före- trädare för _frivården. 1 den mån personalföreträdare utsetts ingår även dessa. högst tre till antalet, i styrel- sen.

[ styrelse som är gemensamförflera lokala krimina/vårdsmyndigheter in- går cheferna för myndigheterna som ledamöter. Styre/sen utser bland dem ordförande och vice ordförande. Vid för/all för ordföranden och vice ordför— anden utser styrelsen annan ledamot att tillfälligt vara ordförande.

Stå/[företrädare för chef för lokal kriminalvårdsmyndigltet utses av sty- relsen. För var och en avföreträdarna för det allmänna. företrädarna för frivård och anstaltsvård samt perso- nal/öreträdarna _finns en personlig suppleant.

F öreträdareförfrivård och anstalts-

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

vård jämte suppleanter utses av styrelsen för kriminalvårdsregionen. Om val av övriga ledamöter och sup- plean ter finns särskilda föreskrifter.

24 b 5

Styrelse för lokal kriminalvårds- myndighet är beslut/ör när ord/ör- anden eller. i styrelse gemensam för flera myndigheter, ordföranden eller vice ordföranden samt minst tre andra ledamöter. däribland minst två före- trädare för det allmänna. är närva- rande.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller. vid lika röstetal. den mening som ordföranden biträder.

Ärende som är så brådskande att styrelsen ej hinner sammanträda av- göres genom meddelanden mellan ordföranden eller. vid förfall för denne. vice ordföranden och minst två andra ledamöter. Kan ärendet icke lämpligen avgöras på detta sätt. får ordföranden eller. vid _Rirfa/I för denne. vice ordföranden besluta en- sam. Beslut som fattas enligt detta stycke. skall anmälas vid nästa sam- manträde med styrelsen.

25 5

Tjänsteman är skyldig att på Tjänsteman är skyldig att på kallelse infinna sig till överläggning kallelse infinna sig till överläggning hos kriminalvårdsstyrelsen och att och att tjänstgöra hos kriminalvårds- tjänstgöra Itos denna. styrelsen och vid regionkansliet.

Tjänsteman är även skyldig att tjänstgöra som föredragande hos den kriminalvårdsnämnd, till vars verksamhetsområde anstalten hör, samt på kallelse infinna sig hos denna och hos centralnämnden för kriminalvård för att lämna upplysningar.l

26 5 Tjänsteman är skyldig att trnder tjänsteutövning vara iförd tjänstedräkt i den utsträckning kriminalvårdssty- relsen föreskriver.

l Lydelse enligt övervak- ningsnämndutredningens förslag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 5 Skyddskonsulent skall under krimi- nalvårdsdirektören leda och ansvara för verksamheten inom distriktet.

32 5 Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år. Styrelsens övriga ledamöter och suppleanter förordnas för högst tre år. Annan tjänst i lägst lönegrad F 24 tillsättes av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Tjänst som överläkare tillsättes av regeringen efter förslag av kriminalvårdsstyrelsen. Förslaget avges efter socialstyrelsens hörande.

Övriga tjänster tillsättes och annan Av övriga tjänster tillsättes tjänst personal antages av kriminalvårdssty- som chefför myndighet av kriminal- relsen. vårdsstyrelsen. Återstående tjänster

tillsättes och annan personal antages av den myndighet ltos vilken tjänstgö- ringen skal/ fullgöras. Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelar rege- ringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.

34 5

Talan mot beslut av centralnämn- Talan mot beslut av centralnämn- den för kriminalvård, kriminalvårds- den för kriminalvård, kriminalvårds— nämnd, kriminalvårdsdirektör, sty- nämnd, styrelse för kriminalvårdsre- resman eller skyddskonsulent föres gion. styrelse,/ör lokal kriminalvårds- hos styrelsen genom besvär. om ej myndighet. behandlingskollegium el- annat är föreskrivet.l ler tjänsteman vid regionkansli eller

lokal kriminalvårdsmyndighet föres hos kriminalvårdsstyrelsen genom be- svär, om ej annat är föreskrivet.

I fråga om sådant beslut eller förslag till tjänstetillsättning eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag räknas besvärstid från den dag då anslaget skedde hos myndighet som meddelat beslut eller avgivit förslaget. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsättes i samma ordning som tjänsten.

34 a 5 För personalföreträdare i styrelse gäller bestämmelserna om _jäv i 15 5" kungörelsen ( 1974:224 ) om personal- företrädare i statlig myndig/tets styrel- se m. m.

38 5 Besked enligt 375 andra stycket Besked enligt 375 andra stycket statstjänstemannastadgan (19652601) anställningsförordningen (19651601) lämnas av kriminalvårdsstyrelsen lämnas av den myndig/tet inom verket

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utom vad gäller generaldirektören som tillsättertjänsten. Förövriga tjän- och dennes ställföreträdare. stemän lämnas sådant besked av kriminalvårdsstyrelsen utom vad gäl- ler generaldirektören och dennes ställföreträdare.

Denna förordning träder i kraft den

1 Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande

1.1. Direktiven

Direktiven för utredningen återfinns i statsrådsprotokollet den 29 juni 1973. Efter att ha lämnat en redogörelse för anstaltspersonalens sammansättning och arbetsuppgifter erinrade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer. om att kriminalvårdsberedningen ingående behandlat anstaltsperso- nalens arbetsuppgifter och anförde därvid bl. a. följande.

Beredningen framhåller att de anställda. främst tillsynspersonalen. numera ställs inför stora och oförenliga krav. Såväl från allmänhetens som från myndigheternas sida förväntar man sig att bevakningen skall skötas på ett sådant sätt att rymningar undvikes och att ordningen garanteras på anstalterna. Det ökade inslaget av intagna som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet, bl. a. narkotikabrott. liksom mera avancerade rymningsmetoder ger särskild tyngd åt detta krav. Samtidigt är det emellertid också ett önskemål att anstaltstillvaron skall göras meningsfull for de intagna och bedrivas under så öppna former som möjligt. Organisationer och enskilda som har engagerat sig för de intagnas situation vänder sig mot olika typer av tvångsåtgärder. Krav ställs på individualisering av anstaltsvården och självbestäm- manderätt för de intagna.

Beredningen erinrar vidare om att anstalternas organisation har en hierarkisk uppbyggnad som delvis har sitt ursprung i det militära systemet. Den kännetecknas av en starkt koncentration av beslutsfunktionerna till ett fåtal högre tjänstemän. Utrymmet för samrådsförfarande och teamarbete är mycket begränsat. lnte heller ges tillräckligt utrymme för egna initiativ från personalens sida. Samordningen mellan olika gruppers arbetsinsatser är otillräcklig.

Beredningen framhåller också att bevakningstjänsten och. ifråga om den högre personalen. administrativa arbetsuppgifter fått en framskjuten roll i personalens arbetsinstruktioner medan däremot de behandlingsmässiga uppgifterna ofta är brist- fälligt definierade. Konsekvensen härav blir lätt att de i instruktionen fastställda arbetsuppgifterna övervärderas på bekostnad av övriga. Än allvarligare är det om instruktionerna på detta sätt ger ett annat faktiskt innehåll åt verksamheten på anstalterna än vad behandlingslagstiftningen avser. Bristfällig samordning kan dessutom medföra oklarheter rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan olika grupper av tjänstemän. Detta försvårar beräkningen av personalbehovet.

Enligt beredningens uppfattning bör anstaltspersonalens uppgifter och tjänstgö— ringsinstruktioner bli föremål för en förutsättningslös och allsidig utredning under medverkan av berörda personalorganisationer. Målsättningen för en sådan utredning bör enligt beredningen vara att i större utsträckning anpassa anstaltsarbetet till behandlingslagstiftningens krav. Utredningen bör också syfta till en bättre samordning av olika yrkesgruppers arbetsinsatser. varvid särskilt intresse bör ägnas åtgärder som

syftar till en större spridning av beslutsfunktionerna och ger utrymme för ökat utnyttjande av samrådsförfarande och teamarbete. Utredningen bör vidare överse gällande normer för personaltilldelning med beaktande av de fö'änidrade arbetsformer vid anstalterna som beredningens förslag kan komma att medföra. Man bör därvid pröva om inslaget av kvinnliga befattningshavare bland tllsynspersonalen kan ökas.

Till vad kriminalvårdsberedningen sålunda uttalat anförie statsrådet bl. a. följande.

lnom kriminalpolitiken pågår ett successivt reformarbete för at skapa verksamhets- former som i största möjliga utsträckning bidrar till lagöverträdarnas rehabilitering. En strävan har därvid varit att ersätta anstaltsvård med kriminalvård i frihet. Som en följd härav har antalet intagna på kriminalvårdens anstalter minskat relation till den totala brottsligheten. Samtidigt har påföljdssystemet fungerat selektivt vilket lett till att klientelet i ökande omfattning rekryterats av personer med omfattande brottslighet. långvarig asocialitet eller personer som dömts för grova lagöverträdelser. Många intagna behöver rehabiliterande insatser av social. psykologisk och pedagogisk natur. De är ofta socialt isolerade samt saknar anknytning till en no-mal bostads—. arbets—_ hem— och fritidsmiljö.

För att tillgodose de intagnas ökade behov av behandling har instaltsorganisationcn under de senaste årtiondena tillförts specialutbildad personal såsom psykiatrer. psykologer. yrkeslärare och socialarbetare. Vid anstalterna har inrättats utbildnings- avdelningar. psykiatriska avdelningar m. m. För att motverka klientelets sociala isolering har man ökat kontakten med yttervärlden. bl. a. med hjälp av ett utbyggt permissionssystem. ökade besöksmöjligheter och vidgade möjligheter till frigång. Under senare år har man på en del anstalter tagit emot besöksgrupper av olika slag från t. ex. ideella och politiska föreningar. Man har också sökt skapa kontakter med de fackliga organisationerna på såväl lokal- som riksplanet. Detta har skett bl. a. genom inrättandet av lekmannanämnder för idrotts- och bildningsverksamhet (NlBB) och för fackliga frågor (NAFF) vid vissa anstalter.

Den kriminalvårdsreform som beslutats av årets riksdag kan ses som ytterligare ett led i den här beskrivna utvecklingen. I första hand syftar reformen till att underlätta de frigivnas anpassning i samhället genom att verksamheten Vld anstalterna i större utsträckning integreras med frivården och med samhällets övriga stöd— och vårdor- gan.

Den redovisade utvecklingen kan av naturliga skäl inte undgå att påverka anstaltspersonalens arbetsförhållanden. De anställda ställs inför uppgifter som ställer stora krav på samarbetsförmåga. självständigt handlande och individuella hänsynsta- ganden samtidigt som de öppnare arbetsformerna försvårar bevakningen och minskar personalens möjligheter att kontrollera de intagnas beteende. De instruktioner som f. n. reglerar personalens arbete är inte anpassade till dessa ändrade förutsättningar. De är i stor utsträckning avsedda för de arbetsformer som tillämpades när anstalterna var helt isolerade från samhället och personalen var helt inriktad på kontroll och bevakningsuppgifter. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling framstår de som föråldrade. Även om man på senare år inrättat Specialtjänster av olika slag samt ökat inslaget av frivilliga krafter måste dock det huvudsakliga ansvaret för anstaltsarbetet även i fortsättningen åvila tillsynspersonal, arbetsledare. assistenter och styresmän. Om inte alla dessa grupper kan delta i den rehabiliterande verksamheten finns det risk att spänningar och irritation uppstår på anstalterna. Det är därför angeläget att anstaltspersonalens arbetsuppgifter klart definieras med utgångspunkt i behandlings- lagstiftningens krav.

Den sakkunnige bör med utgångspunkt i gällande lagstiftning och med särskilt beaktande av de ändringar i densamma som kan bli följden av det reformarbete som nu

pågår inom kriminalvården göra en förutsättningslös och allsidig översyn av anstalts- personalens arbetsuppgifter och gällande personalinstruktioner.

När det gäller tillsynspersonalen bör den sakkunnige överväga huruvida denna personalgrupp kan utnyttjas på ett allsidigare sätt och ges möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter på ett sätt som är ägnat att främja en positiv kontakt med de intagna. Detta kan kanske ske genom att tillsynspersonalen får delta i sådan verksamhet som är ägnad att underlätta de intagnas sociala situation efter anstaltstidens slut. Det bör t. ex. övervägas huruvida tillsynspersonal i större utsträckning kan utnyttjas som ledare för fritidsverksamhet och studier. En förutsättning fören breddning av tillsynspersonalens verksamhetsområde är dock att arbetsuppgifterna kan förenas med bevaknings- och kontrolluppgifterna på ett sådant sätt att ordning och säkerhet vid anstalterna ej sätts i fara. Detta är naturligtvis särskilt viktigt vid anstalter med höga krav på säkerhet. På andra anstalter. där säkerhetskraven inte är lika framträdande. bör man däremot kunna överväga att prioritera arbetsuppgifterna på ett annat sätt. Detta bör främst kunna bli fallet på lokalanstalter. där huvuddelen av klientelet kan förutsättas vara mindre rymningsbenäget.

Det är också angeläget att personalinstruktionerna utformas så att den enskilde tjänstemannen inte känner osäkerhet om vilken vikt som olika typer av uppgifter bör tillmätas. Utredningsmannen bör också ta ställning till huruvida nya arbetsuppgifter kan motivera en ökad rekrytering av kvinnlig personal.

Kriminalvårdens arbetsledare hari regel gedigna kunskaper inom sitt yrkesområde men saknar vid anställningens början stundom tillräcklig insikt om klientelets speciella förhållanden och de hänsynstaganden som detta kräver. l årets statsverksproposition förordas en uppräkning av kriminalvårdens anslag för personalutbildning för att möjliggöra en förbättrad utbildning i kriminalvårdsämnen förarbetsledarpersonal. Den sakkunnige bör överväga huruvida detta kan medföra att arbetsledarna framdeles kan utnyttjas i rehabiliteringsarbetet på ett mera allsidigt sätt. t. ex. genom att hjälpa klienterna med att förbereda arbetsanskaffning vid frigivningen. Det synes också naturligt att yrkespersonal medverkar i samarbetet med fackliga organisationer och informerar de intagna i fackliga frågor.

Under senare tid har arbetsledarnas uppgifter i viss utsträckning övertagits av personal som ej är anställd inom kriminalvården. Vid studieavdelningar leds undervisningen av lärare från närbelägna folkhögskolor eller som anställts av den lokala skolstyrelsen. l betänkandet Arbetsmarknadsutbildning i fångvårdsanstalt (Skolöverstyrelsen 1973) som utarbetats i samverkan mellan skolöverstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen Och arbetsmarknadsstyrelsen föreslås att huvudmannaskapet för kriminalvårdens yrkesutbildning skall övertas av skolöverstyrelsen i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen. Den sakkunnige bör därför överväga huruvida samar- betet med arbetsmarknadsstyrelsen även på annat sätt bör utvidgas.

Det kurativa arbetet på anstalterna sköts huvudsakligen av assistentpersonal. Den sakkunnige bör överväga huruvida en viss del av de kurativa uppgifterna som nu handhas av assistenter är av sådan natur att de borde kunna skötas av tillsyns— eller arbetsledarpersonal. Den sakkunnige bör eftersträva en sådan omfördelning av arbetsuppgifterna. Samtidigt bör den sakkunnige överväga huruvida assistentemas verksamhet i större utsträckning kan inriktas på insatser av social och terapeutisk natur. Särskilt angeläget är det att assistentemas yrkeskunskap utnyttjas för att minska motsättningar och spänningar på anstalten och förstärka de intagnas kontakt med yttervärlden.

Den allmänna översynen av anstaltspersonalens arbetsuppgifter bör även omfatta anstaltschefens ställning och åligganden. Speciellt på de största slutna anstalterna synes denne fått en stor arbetsbelastning. Vid sin beräkning av Styresmännens arbetsupp- gifter bör den sakkunnige främst eftersträva att öka deras möjligheter att aktivt kunna medverka i behandlingsarbetet. Särskilt gäller detta deltagande i behandlingskollegium och samrådsorgan samt samtal med enskilda intagna. Det är också av största vikt att

styresmännen genom regelbundna ronder följer verksamheten på arstaltens olika avdelningar och upprätthållertät kontakt med de intagna och övrig perso1al.lden mån som anstaltens storlek gör det omöjligt att i tillräcklig utsträckning följa behandlings— arbetet bör den sakkunnige överväga en delegation till annan personal.

Den vid årets riksdag beslutade kriminalvårdsreformen innebär att frivårdspersonal kommer att deltaga i arbetet vid lokalanstalter och häkten iökad omfattring och under reglerade former. Den sakkunnige bör vid sina överväganden beakta i vilken utsträckning frivårdstjänstemännens insatser kan medföra en förändrirg av anstalts- personalens arbete. Han bör också överväga hur samarbetet mellan frivårds— och anstaltspersonal bör organiseras.

Utredningsmannen bör också göra en översyn av de gällande 1ormerna för personalbehovet. Härvid måste givetvis beaktas att verksamheten gestalzar sig olika på olika anstalter beroende på klientelsammansättningen och anstalternas byggnadsmäs- siga förutsättningar för olika slag av verksamhet.

Utöver översynen av olika personalgruppers arbetsuppgifter bör det också åligga den sakkunnige att inkomma med förslag till allmänna åtgärder för att modernisera arbetsformerna vid kriminalvårdens anstalter. Framför allt bör han tndersöka om beslutsprocessen i behandlingsfrågor kan spridas till organ där olika grupper av personal finns representerade, t. ex. behandlingskollegier eller samrådsnämnder. En strävan bör därvid vara att hos alla personalgrupper skapa en delaktighet i ansvaret för de intagnas rehabilitering och en ökad förståelse för anstaltsvårdens förutsättningar i detta avseende. Vid sin behandling av dessa frågor bör den sakkunnige beakta den verksamhet som pågår inom delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF).

Ett nödvändigt underlag för en demokratisering i anstaltsarbetet är en väl fungerande informationsverksamhet. Anstalterna har i detta avseende att bemästra problem som i regel inte finns på andra arbetsplatser. Framför allt gäller detta information till vård— och tillsynspersonalen. På grund av sina speciella arbetsförhål- landen kan vårdarna sällan samlas till gemensamma informationsmöten. Deras arbetstid är i stor utsträckning förlagd till kvällar. nätter och helgdagar. Den är dessutom uppstyckad av reglementsenliga ledigheter. Under tjänstetid kan de endast i begränsad utsträckning lämna tjänstestället. Det sistnämnda gäller också arbetsle- darna. Det ärdärför nödvändigt att finna former föratt tillförsäkra de anställda en snabb och vederhäftig information om förhållanden och händelser på arbetsplatsen. Man bör också eftersträva ökad kommunikation och bättre möjligheter till erfarenhetsutbyte mellan olika grupper av personal. Framförallt bör olika personalgrupper sinsemellan diskutera situationer som uppstår i verksamheten. Den försöksverksamhet med observationsrapporter och avdelningskonferenser som f.n. pågår under ledning av tillsynsutredningen isamråd med kriminalvårdsstyrelsen utgör ett försök att tillgodose detta behov. En annan metod prövas vid försöken med modifierat terapeutiskt samhälle i Gävle. Vid fångvårdsanstalten i Norrtälje görs på verkstäderna försök med självstyrande grupper. Det är önskvärt att den sakkunnige överväger om de erfaren- heter som vunnits vid dessa försök kan nyttiggöras för att mera allmänt tillgodose behovet av information. samråd och kommunikation på anstalterna,

Kriminalvårdens personalutbildning torde på väsentliga punkter tillgodose de krav som en verksamhet enligt ovan angivna riktlinjer kan komma att ställa. Den sakkunnige bör i samråd med kriminalvårdsstyrelsen lämna förslag rörande eventuella ändringar eller kompletteringar av den interna personalutbildningen. Det är också angeläget att den sakkunnige i detta sammanhang ser över de nuvarande formerna för rekrytering. Man bör också överväga huruvida olika personalgrupper genom tillfälliga byten av tjänster kan beredas ökad information och erfarenhet rörande varandras tjänstgöringsförhållanden.

1.2. Utredningsarbetets bedrivande

Utredningen inledde sitt arbete med att undersöka rådande arbetsförhål- landen på anstalterna. Under detta skede besöktes ett flertal kriminalvårds- anstalter av olika kategorier för överläggningar med personalen och även med de intagna.l Besök har också gjorts på Råby ungdomsvårdsskola, rättspsy- kiatriska kliniken i Uppsala och behandlingshemmet Rätansgården. Utred- ningen har vidare i studiesyfte besökt Danmark, Finland, Nederländerna och Storbritannien. I samtliga dessa länder har utredningen haft överläggningar med representanter för centralmyndigheterna och därefter studerat arbets- formerna på några kriminalvårdsanstalter av särskilt intresse för utred- ningens syften.

Utredningen har lagt stor vikt vid att ge anstaltspersonalen möjligheter att under utredningsarbetets gång påverka innehållet i förslaget. Representanter för utredningen har därför deltagit i flera av kriminalvårdsverket (KVV) och av fackliga organisationer anordnade kurser och konferenser samt i perso- nalmöten vid anstalter. Vid dessa tillfällen har preliminära förslag av utredningen diskuterats och även synpunkter i övrigt på anstaltspersonalens arbetsformer inhämtats.

Utredningen har under arbetets gång haft kontakter med tjänstemän vid kriminalvårdsstyrelsen (KVS) och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) angående samverkansfrågor. Rekryterings- och utbildningsfrågor har diskuterats med företrädare för KVS. Utredningen har samrått med representanter för DEFF i frågor om förvaltningsdemokrati. Kontakter har vidare förekommit med ett flertal andra myndigheter och utredningar, vilka arbetat med frågor som haft anknytning till verksamheten vid kriminalvårdens anstalter.

Vid utformningen av förslaget har utredningen utgått ifrån den målsätt- ning för arbetet på anstalterna som lagts fast genom 1973 års kriminalvårds- reform. Utredningen har också i stort ansett sig bunden av den organisato- riska uppbyggnad av KVV som vid samma tillfälle bestämdes. I en organisation som KVV är emellertid verksamheten vid de lokala myndighe- terna, anstalter och skyddskonsulentdistrikt, i hög grad avhängig av hur kompetensen är fördelad mellan olika nivåer och hur överordnade delar av organisationen fungerar. En följd av detta beroendeförhållande är att förändringar av anstalternas arbetsformer i många fall kan vara svåra att genomföra om inte motsvarande ändringar görs på regional och central nivå. Utredningen har därför, trots att uppdraget är begränsat till att avse anstaltspersonalens arbetsuppgifter, funnit det nödvändigt att i vissa avse- enden pröva också de regionala och centrala myndigheternas funktioner.

Utredningens arbetsområde berörs i många delar av andra utredningsför- slag. pågående utredningsverksamhet och annat utvecklingsarbete. Utred- ningen har i möjligaste mån försökt beakta detta vid utformningen av sina förslag. Så har t. ex. författningstexten avfattats med utgångspunkt i övervakningsnämndutredningens förslag.

Eftersom avtal ännu inte träffats om personalens medbestämmanderätt ] " _ har utredningsförslaget i vissa delar fått förses med det allmänna förbehållet så;;ggåäälgiåekljgz att förslaget gäller endast i den mån annat inte avtalas mellan parterna. la, Lindome, Maimö,

Utredningen har inte strävat efter att utforma detaljerade förslag avpassade Västergården, Österport för varje enskild anstalt. Anstalterna är, även de som tillhör samma kategori, och Österåker.

sinsemellan ofta mycket olika. Därför skulle ett sådant tillvägagångssätt krävt mycket omfattande undersökningsarbeten och ge ett resultat som ganska snart skulle bli av begränsat värde. Detta med hänsyn till att arbetsformerna på anstalterna fortlöpande förändras liksom lagstiftningen om kriminalvård samt författningar och avtal som reglerar anställningsvill- koren för personalen. Bestämmande för detta ställningstagande har också varit utredningens uppfattning, att personalen på den enskilda anstalten, i enlighet med grundtankarna i den nu gällande arbetsrättsliga lagstiftningen, bör ha ett betydande inflytande på arbetets utformning. Personalen är bäst insatt i de för anstalten specifika problemen och har lättast att överblicka de praktiska konsekvenserna av förändringar. Det får också antagas att perso- nalen är mera benägen att genomföra förändringar och tillämpa dem i överensstämmelse med bakomliggande syften om man redan på ett tidigt stadium varit engagerad i beslutsprocessen. Med denna metod skapas vidare ett ökat ansvar hos personalen för att organisationen fungerar på ett tillfredsställande sätt. De anställda stimuleras också att till anstaltsledningen framföra sådana förslag till ändringar i anstaltsorganisationen som efter hand kan visa sig erforderliga. Utredningen har av nu angivna skäl i många avsnitt begränsat sig till att ange riktlinjer för verksamheten vid anstalterna. För att dessa skall kunna tjäna till ledning för personalens arbete med att utveckla organisationen, har dock i den löpande framställningen med exempel visats hur utredningen tänkt sig tillämpningen av förslagen på institutioner, som kan anses representativa för skilda anstaltskategorier.

2. Mål och medel inom kriminalvården

Huvuddragen i 1973 års kriminalvårdsreform

Den övergripande målsättningen för verksamheten vid kriminalvårdsanstal- terna är enligt 4 å" lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt(KvaL)att främja den intagnes anpassning i samhället och motverka skadliga följder av frihetsberövandet. I samma lagrum föreskrivs att arbetet redan från början, i den mån det kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, bör inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalt. Formuleringen ger en antydan om vilka effekter som åsyftas med påfölj- derna. Dels skall samhället skyddas mot brott genom straffeller hot om straff, dels skall den dömdes anpassning i samhället underlättas. Uppenbarligen är dessa syften i många stycken oförenliga och från fall till fall får avgöras vilket som skall tillmätas störst betydelse. Rehabiliteringsåtgärderna får anpassas efter kraven på säkerhet och samhällsskydd. En del brott är av den karaktären att samhället på ett mycket påtagligt sätt måste visa sitt ogillande och i möjligaste mån försöka hindra ett upprepande. l sådana fall medför anstaltsvistelsen synnerligen kännbara inskränkningar i den personliga friheten och kraven på säkerhet begränsar kraftigt möjligheterna till rehabi- literingsinsatser. I andra fall sätter säkerhetskraven knappast alls några gränser för stödåtgärder från kriminalvårdens sida. [ KvaL anges vissa generella riktlinjer för denna avvägning, vilka kommer till uttryck bl. a. i reglerna om fördelning av intagna mellan olika kategorier av anstalter.

När det gäller verksamhetsformerna inom kriminalvården, konstaterar kriminalvårdsberedningen att man saknar säkra kunskaper om behandlings- åtgärder, ägnade att minska återfall i brott. Arbetet på att främja de dömdas anpassning i samhället får därför i första hand inriktas på praktiska åtgärder, som kan motverka deras sociala isolering och förhindra att de missgynnas i fråga om arbete, utbildning, bostäder m.m. De dömda skall om möjligt hjälpas till ordnade bostadsförhållanden. meningsfull sysselsättning och aktiv fritid samt även tränas för att på egen hand kunna klara sin ekonomi. Kriminalvårdens personal bör också sträva efter att öka allmänhetens förståelse för de straffades problem genom att informera om sin verksamhet och tillämpa så öppna arbetsformer som möjligt.

I övrigt innebar 1973 års kriminalvårdsreform bl. a. att följande principer för verksamheten inom kriminalvården lades fast.

Kriminalvården skall innefatta så ringa ingripanden som möjligt i den personliga friheten. Därför strävar man efter att i möjligaste mån använda sig av frivård. Frihetsberövande bör förekomma endast om hänsyn till samhälls-

skydd eller allmän laglydnad oundgängligen kräver det eller om agöverträ- darens situation inte kan klaras upp utan ett tvångsmässigt omhänderta- gande.

Ifråga om stöd och service från samhällets sida har de dömda samma rätt som övriga medborgare. Sjukvårdens institutioner, de sociala myndigheterna och arbetsförmedlingsorganen har alltså det primära ansvaret fir att de i anstalt intagna erhåller sjukvård även under anstaltsvistelsen och att de får bostad och arbete vid frigivningen. Kriminalvårdens personal Ski” därför i första hand kartlägga behovet av insatser och förmedla kontakterna med berörda samhällsorgan. Ansvaret övergår dock till kriminalvården; organ om den intagne av säkerhetsskäl omhändertagits på sådant sätt att nedverkan från övriga samhällsorgan inte är praktiskt möjlig eller om stöcinsatserna uteslutande har sin grund i kriminalvårdens rehabiliterande uppgift.

För att den intagne i så stor utsträckning som möjligt skall kurna behålla sina kontakter ute i samhället skall han företrädesvis placeras på anstalt i närheten av sin hemort. Denna s. k. närhetsprincip syftar också till att underlätta frigivningsförberedelserna.

För att kunna inrikta anstaltsarbetet på frigivningsförberedelserna, förut- sätts en nära samverkan mellan anstaltsvård och frivård. Därigenom kan man inom anstaltsvården tillgodogöra sig frivårdens erfarenheter och arbetsfor- mer. Frivården ges på detta sätt praktiska möjligheter att mctsvara det kontinuerliga ansvar man har för kriminalvårdens klienter även under perioder då kortare anstaltsvistelser orsakar avbrott i kriminalvårc'en i frihet. Ansvaret för frigivningsförberedelserna för intagna i anstalt åvilar frivårdspersonalen. Denna personal svarar också för kurativt och terapeutiskt arbete på häktena.

Att kriminalvårdens klienter får lämpliga anställningar och kan anpassa sig till arbetsmiljö och arbetskamrater och att de även ges tillfälle till menings- fulla fritidsaktiviteter betraktade kriminalvårdsberedningen som rågra av de mest väsentliga förutsättningarna för att klienterna skall kunna anpassas i samhället. Beredningen underströk vikten av att detta arbete för klienterna i ökad utsträckning sker i samverkan mellan kriminalvårdens organ, fackliga organisationer och föreningsliv.

Kriminalvårdsberedningen uppehöll sig utförligt vid anstaltspersonalens situation. Beredningen framhöll betydelsen av att de anställdas trbetsupp- gifter anpassas efter behandlingslagstiftningens krav och att arbetsformerna bringas i överensstämmelse med moderna behandlingsprinciper. Bered- ningens analys av anstaltspersonalens arbetsförhållanden lades seCermera till grund för denna utrednings direktiv.

3 Föreskrifter angående verksamheten i anstalterna

Föreskrifter rörande behandlingen av de intagna i kriminalvårdens anstalter återfinns främst i lagen (19761371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (HäL) samt i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Andra centrala författningar för verksamheten i anstalterna är brottsbalken (BrB) och lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. (StidL). Tillämpnings- föreskrifter till de båda förstnämnda lagarna har meddelats i förordningen (l976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. (HäF) och i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvalK).

Närmare föreskrifter och anvisningar för verksamheten vid anstalterna utfärdas av KVS. De viktigaste av dessa föreskrifter återfinns, vad gäller de intagnas behandling, i cirkulär 2/1976, häktescirkulär l (HäC I), och cirkulär l/l974, vårdcirkulär (VårdC). Föreskrifter för personalen har meddelats i cirkulär 3/1976, häktescirkulär Il (HäC II), och cirkulär 2/1974, anvisnings- cirkulär (AnvC). KVS har vidare meddelat föreskrifter och anvisningar i ett stort antal rundskrivelser (rs).

Bestämmelser angående KVV:s organisation har meddelats i instruktionen (1974:555) för kriminalvårdsverket.

Detaljerade föreskrifter beträffande arbetsfördelning m. m. vid anstalterna återfinns i cirkulär 2/1963, arbetsordning för fångvårdsstaten, och i cirkulär 3/ 1961, instruktion för personal inom arbetsdriften vid fångvårdsanstal- terna.

Enligt lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar samt författningssamlingsförordningen (l976:725) utger KVS från den 1 januari 1977 Kriminalvårdsverkets författningssamling (KVVFS). Före- skrifter som inte enbart rör KVV:s inre förhållanden eller förhållandet till andra statliga myndigheter skall intas i författningssamlingen liksom annan föreskrift som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares rättsställning. Föreskrifter och anvisningar i övrigt intas i serien Föreskrifter och anvisningar m.m. för kriminalvårdsverket (FAK).

Det kan tilläggas att både Förenta Nationerna och Europarådet antagit resolutioner angående behandlingen av intagna i anstalt (Standard minimum rules). Också beträffande arbetet i övrigt i anstalt samt rekryteringen och utbildningen av anstaltpersonal har dessa organ givit riktlinjer i resolutio- ner.

Eftersom utredningen föreslår omfattande ändringar vad gäller kompe- tensen att pröva ärenden angående enskild intagens behandling, lämnas i det

följande en ganska utförlig redogörelse för bestämmelsernas innebörd och tillämpning.

Dom, som innefattar frihetsberövande påföljd, skall iden delen befordras till verkställighet enligt bestämmelser i StidL.

Dom på fängelse, ungdomsfängelse. internering och skyddstillsyn med anstaltsbehandling får verkställas, om den dömde inte i föreskriven tid fullföljt talan mot domen eller om han avgivit nöjdförklaring. Domstol har också möjlighet att förordna att dom på ungdomsfängelse och förordnande om anstaltsbehandling omedelbart skall gå i verkställighet.

Beslut av nämnd inom kriminalvården om förverkande av villkorlig frigivning och återintagning i anstalt av person som överförts till vård utom anstalt efter dom på ungdomsfängelse eller internering går omedelbart i verkställighet. Dock kan, i fråga om beslut av övervakningsnämnd, förordnas att verkställigheten skall anstå.

När verkställbar dom föreligger mot häktad, skall styresmannen omedel- bart befordra domen till verkställighet. Den dömde skall då i regel förpassas från häktet till kriminalvårdsanstalt. Förflyttning får dock tillfälligt anstå i avvaktan på beslut om anstaltsplacering eller om det behövs med hänsyn till transportförhållandena. Sådan tillfällig förvaring i häkte får dock inte pågå längre än någon eller några dagar (prop. 1975/76:90 s. 75).

Är den dömde på fri fot. skall KVS förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstalt där domen skall verkställas. Avger den som är på fri fot nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller allmänt häkte, skall dock styresmannen omedelbart befordra domen till verkställighet.

Överväganden angående kraven på säkerhet och den dömdes behov av

stöd i olika former är avgörande för anstaltsplaceringen. Självfallet är också tillgången på anstaltsplatser en betydelsefull faktor i sammanhanget.

Om flertalet av dem som döms till korta eller medellånga straff gäller, att deras brottslighet i och för sig inte är av allvarligare karaktär än att åtgärder, som motiveras av hänsyn till allmän laglydnad och av krav på samhällsskydd, kan vidtas inom frivårdens ram. Ett antal av dessa lagöverträdare är emellertid under en övergångstid i behov av så stark social kontroll, att de måste tas in på anstalt för att hjälpåtgärder skall kunna sättas in. Oftast är det nödvändigt med arbetsvårdande åtgärder, utbildningsinsatser, bostadsan- skaffning och ekonomiska stödåtgärder. Eftersom arbetet med dessa intagna är koncentrerat på förberedelser för frigivningen och frivården vanligen haft kontakt med dem före intagningen och även ansvarar för frigivningsförbe- redelserna, bör dessa intagna placeras på anstalter nära hemorten, lokalan- stalter.

Många av dem som dömts till korta fängelsestraff huvudsakligen av hänsyn till allmän laglydnad är inte i behov av rehabiliterande åtgärder under anstaltstiden. Kravet på anstaltsplacering i närheten av hemorten är därför inte lika framträdande för dessa lagöverträdare som för de ovan nämnda. Därför kan placering ske på öppen riksanstalt. Iden mån det finns tillgång på lokalanstaltsplatser, bör dock även dessa intagna, för att underlätta kontakt- möjligheterna med anhöriga m. fl., vara placerade på lokalanstalt.

För sådana lagöverträdare med allvarlig kriminell belastning och långa strafftider som på grund av rymningsbenägenhet eller av annat skäl utgör säkerhetsrisker, måste kriminalvårdens insatser anpassas särskilt efter de krav som föranleds av hänsyn till samhällsskydd och säkerhet inom anstalten. Dessa lagöverträdare bör placeras på anstalter som byggnads- och personalmässigt dimensionerats för höga krav på säkerhet och där man har möjligheter att utöva den särskilda tillsyn som ofta krävs i dessa fall. Strafftiderna är merendels så långa att de direkta frigivningsförberedelserna, åtminstone under verkställighetstidens första skede, kan anstå. De slutna riksanstaltema är avsedda för dessa lagöverträdare. För att underlätta frigivningsförberedelserna bör dock flertalet av dem förflyttas till lokalanstalt inför slutskedet av verkställigheten.

Författningsbestämmelserna rörande anstaltsplacering innehåller följande. Den som undergår fängelse i högst ett år eller anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 & BrB skall företrädesvis vara placerad i lokalanstalt. Den som undergår fängelse i mer än ett år, ungdomsfängelse eller internering skall företrädeSVis vara placerad i riksanstalt under första skedet av verkställigheten, Intagen bör vara placerad i öppen anstalt om inte placering i sluten anstalt är motiverad av säkerhetsskäl eller för att bereda den intagne tillfälle till arbete, utbildning eller särskild behandling, som inte lämpligen kan anordnas i öppen anstalt. Den som dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta tid av två år eller mer (i det följande betecknad långtidsdömd) skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att den dömde saknar fast anknytning till riket eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Vid anstaltspla- cering skall vidare iakttagas att den som är under 21 är bör, om inte särskilda skäl föranleder annat, hållas åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i samhället ((>—8 åå KvaL). Vid intagning i

lokalanstalt skall den region och om möjligt den anstalt inom regionen väljas som är lämpligast för att den intagnes frigivning eller överförande till vård utom anstalt skall kunna förberedas på ett ändamålsenligt sätt (4 & KvaL). Till ytterligare ledning för fördelning av intagna mellan riksanstalter har KVS utarbetat en resurskatalog, som innehåller uppgifter bl. a. om anstalternas säkerhetsgrad, vilka former av arbete och utbildning som kan erbjudas vid de olika anstalterna och vilka ålderskategorier de främst är avsedda för. inom de regioner där man har flera lokalanstalter inom begränsade områden, har, också beträffande dessa anstalter, skett en viss specialisering.

3.1. Behandlingen av häktade och anhållna m. fl.

HäL och HäF gäller i princip för behandlingen av samtliga intagna på häkte. Vid tillämpningen av häktesförfattningarna skall dock, t. ex. ifråga om dem som omhändertagits enligt sociala vårdlagar, anledningen till intagningen och dess varaktighet särskilt beaktas.

Syftena med de nyligen beslutade ändringarna i häkteslagstiftningen (prop. 1975/76:90 JuU 31 rskr 236) var att underlätta de häktades situation i olika hänseenden, t. ex. genom att ge ökade möjligheter till socialt stöd, arbete eller annan sysselsättning under häktningstiden, gemenskap mellan intagna i häkte samt kontakter med omvärlden genom massmedia, brevväxling, besök och telefonsamtal.

Den häktade får ej underkastas mer omfattande inskränkningar i sin frihet än som är påkallade av ändamålet med häktningen eller av hänsyn till ordning och säkerhet (lä HäL). Häktad får beläggas med fängsel under vistelse utanför förvaringslokalen endast om detär nödvändigt av säkerhets- skäl och på häktet endast för att betvinga våldsamt uppträdande av den häktade i de fall då andra medel visar sig otillräckliga och säkerheten oundgängligen kräver det (15 & HäL).

Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. Under förutsättning att den häktade samtycker, skall han om möjligt ges personligt stöd och annan hjälp (l ä HäL). Kan hjälp inte ges genom personalen på häktet, skall personundersökare, förtroendeman, skyddskonsulent eller annan berörd myndighet underrättas. Häktad, som visat tecken på sjukdom eller begärt att läkare tillkallas, skall undersökas av läkare, om inte sådan undersökning uppenbarligen är obehövlig (4é HäL).

Den som skall tas in på häkte skall senast vid ankomsten visiteras, om möjligt i vittnes närvaro (2å HäL). Visitation får endast verkställas och bevittnas av läkare, sjuksköterska eller person av samma kön. Om det inte medför olägenhet får häktad inneha pengar, värdesaker och legitimations- handlingar. Han får också, enligt bestämmelser som regionchefen utfärdar, inneha andra personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat (2 och 7 åå HäL). Föremål, som den häktade inte får inneha, skall omhändertas och förvaras för hans räkning.

Häktad, som vill vistas tillsammans med andra intagna på häktet, skall i skälig utsträckning tillåtas detta. om lokalförhållandena så medgeroch hinder inte föreligger av säkerhets- eller utredningsskäl (3 äHäL). Om inte synnerligt hinder möter, skall häktad också ha möjlighet att dagligen vistas utomhus under minst en timme (8 & HäL).

Någon arbetsplikt för häktad föreligger inte, men om möjligt skall han erbjudas arbete eller annan jämförlig sysselsättning under häktningstiden. Han skall också, där så kan ske, ges tillfälle att utföra arbete som han själv skaffat sig (5 5 HäL).

Om utredningsskäl ej ligger hinder i vägen, bör häktad ges möjlighet att genom tidningar, radio och television följa vad som händer i omvärlden.

Hans behov av förströelse bör också tillgodoses i skälig omfattning (6 & HäL). Häktad får även upprätthålla kontakt med omvärlden genom brev, telefon- samtal och besök, om inte säkerhets- eller utredningsskäl lägger hinder i vägen. Brev från häktad till svensk myndighet eller till hans offentlige försvarare skall vidarebefordras utan föregående granskning. Får häktad ej avsända eller mottaga annat brev utan föregående granskning, skall det kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande. Som villkor för tillstånd till besök kan föreskrivas att den besökande underkastar sig kroppsvisitation eller undersökning av medhavda föremål. Bevakning av besök skall ske, om detär påkallat av säkerhets- eller utredningsskäl. Under samma förutsättningar skall, med den häktades vetskap, telefonsamtal avlyssnas. Offentlig försvarare har dock ovillkorlig rätt att i enrum samman- träffa med den häktade och telefonsamtal dem emellan får inte avlyssnas (6, 9—12 ååå) HäL).

Om missbruk inte kan befaras, får häktad tillåtas att lämna häktet för viss kort tid för att besöka närstående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall om synnerliga skäl föreligger. Under sådan s. k. permission skall den häktade i regel vara ställd under bevakning (13 & HäL). Permission för häktad beviljas endast i ett fåtal fall årligen.

3.3. Behandlingen av intagna i kriminalvårdsanstalt

Kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det kan ske, utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, bör verksamheten från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Planläggning och genomförande av den intagnes behandling skall ske i samverkan mellan kriminalvårdens olika organ och även under medverkan av andra samhällsorgan då så är nödvändigt för att uppnå syftet med behandlingen. Vid planläggning av behandlingen skall samråd ske med den intagne och, om det är lämpligt, även med hans närstående. Med ledning av innehållet i personundersökningen, i de flesta fall kompletterad genom en behandlingsundersökning på anstalten, skall för varje intagen en behandlingsplan upprättas (4 och 5 åå KvaL, 6 & KvaLK).

Intagen skall behandlas med aktning för hans människovärde och bemötas med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt. Intagen skall, å sin sida, visa hänsyn mot anstaltspersonal och medintagna samt rätta sig efter ordningsregler och anvisningar av personalen (9 & KvaL).

Arbete, utbildning och andra aktiviteter under arbetstid

Intagen skall beredas lämpligt arbete, som såvitt möjligt främjar hans utsikter att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. Intagen skall som regel arbeta tillsammans med andra intagna (11 och 17 åå KvaL).

Har intagen behov av utbildning eller av medicinsk eller annan särskild behandling skall sådan beredas honom, om det är lämpligt med hänsyn till anstaltstidens längd och hans personliga förutsättningar (11 & KvaL).

Den intagne är skyldig att utföra arbete och deltaga i undervisning som åläggs honom. För att underlätta anpassningen i samhället, kan intagen medges att under arbetstid utföra arbete eller deltaga i utbildning eller annan särskild verksamhet utanför anstalten, s. k. frigång (11 och 12 åå KvaL). Med annan särskild verksamhet avses olika former av gruppaktiviteter, studie- besök osv. Frigång sker normalt från lokalanstalt men kan också, om särskilda skäl föreligger, beviljas intagen i riksanstalt. KVS har utfärdat särskilda anvisningar för frigång, rs 34/1975 och 104/1975.

Antalet intagna med frigång har ökat alltsedan kriminalvårdsreformens genomförande. Under år 1976 påbörjade 1 390 intagna frigång. varav 139 från

1 De statistiska uppgif- terna i avsnitt 3 är grun- dade på preliminärt material hos KVS.

riksanstalt. Antalet frigångsdagsverken under samma tid ippgick till 43 016. Frigång avbröts i 187 fall på grund av rymning, i 241 fall efter annan misskötsamhet och i 155 fall av annan anledning.1

A ktiviteter under _ [ri tid

Intagen skall beredas tillfälle till lämplig fysisk träning ochskall som regel ha möjlighet att vistas utomhus minst en timme dagligen. htagen skall också beredas tillfälle till lämplig fritidssysselsättning och, i det utsträckning det lämpligen kan ske, ha möjligheter att genom tidningar, radio och television följa vad som händer i omvärlden. Den som inom anstalten vill utöva sin religion skall om möjligt beredas tillfälle därtill (13—15 åt KvaL).

Om det är ägnat att underlätta anpassningen i samhället (an intagen, även i fråga om fritidsaktiviteter, medges att utom anstalten cbltriga i förenings- verksamhet 0. d. Det kan föreskrivas att den intagne urder sådan vistelse utanför anstalt skall stå under tillsyn (14% KvaL). Stzdgmdet tillämpas främst i fråga om intagna i lokalanstalt, men i den mån intesäkerhetsskäl eller praktiska hänsyn lägger hinder i vägen, bör även intagra i riksanstalt ges möjligheter till fritidsverksamhet utanför anstalten. KVS har utfärdat särskilda anvisningar angående tillämpningen, rs 17 och 18/1976. Närmare uppgifter angående tillämpningen av 14 &" KvaL föreligger inte.

Intagen får som regel vistas tillsammans med andra intagra under fritiden (17 & KvaL).

Kontakter med samhället utanför anstalten

Intagen får ta emot besök och ha telefonsamtal med person itom anstalten i den utsträckning det lämpligen kan ske samt under förutsättning att det inte är ägnat att äventyra säkerheten eller kan motverka den intagtes anpassning i samhället eller eljest vara till skada för honom eller annan. Som villkor för tillstånd till besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas att den besökande låter visitera sig eller att kriminalvårdstjänsteman skall närvara vid besöket. För besök av advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet gäller särskilda regler (29 och 30 åå KvaL).

Brev till eller från intagen får granskas om det är påkallat 1V säkerhetsskäl eller om brevet kan antas innehålla otillåtet föremål. Vidare får brev granskas Stickprovsvis och, i sluten anstalt, om det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes särskilda förhållanden. För intagens brevväxling ned myndighet och advokat gäller liknande bestämmelser som enligt HäL. För psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsanstalt gäller särskilda bestämmelser (25—28 åå KvaL).

Vistelse i enrum

Intagen får på egen begäran arbeta i enrum, om beaktansvärda skäl talar härför (18 & KvaL). Under lagstiftningsarbetet framhölls, attäven en frivillig isolering kan få skadliga verkningar för den intagne och itt man därför i görligaste mån bör försöka lösa hans problem på andra vägar än genom att tillåta isolering. Läkare skall yttra sig om begäran som här a/ses, om möjligt

innan medgivande lämnas och annars inom en vecka därefter. Medgivande enligt 18 å KvaL skall omprövas så ofta anledning föreligger därtill, dock minst en gång i månaden.

Om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, föreliggande fara för intagens egen eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på anstaltens egendom eller också för att hindra att intagen utövar menligt inflytande på andra intagna, får han hållas avskild från andra intagna. Långtidsdömd som avses i 7 å tredje stycket KvaL får även hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sätts i verket (20 å KvaL). Stadgandet skall tillämpas med stor restriktivitet och det har förutsatts (prop. 1974120 5. 134) att de särskilda grunder för isolering av sådana intagna som avses i 7 å tredje stycket KvaL endast tillämpas i sällsynta undantagsfall. Intagen som hålls avskild enligt 20 å KvaL skall erhålla sådan lättnad i avskildheten som kan ske utan olägenhet. För omprövning av beslut enligt 20 å KvaL gäller samma regler som för beslut enligt 18å KvaL.

Intagen som uppträder våldsamt eller som är så påverkad av berusnings- medel att han kan befaras störa ordningen på anstalten får tillfälligt hållas avskild från övriga intagna, så länge det är nödvändigt för att betvinga det våldsamma uppträdandet eller tills påverkan upphört. Visar sig andra medel otillräckliga för att betvinga våldsamt uppträdande får den intagne, om säkerheten oundgängligen kräver det, beläggas med fängsel (23å KvaL). Läkare skall i vissa fall yttra sig över åtgärd enligt detta lagrum. Till skillnad från isolering enligt 20å KvaL avses här endast helt kortvariga omhänder- taganden.

Antalet enrumsplaceringar enligt 18, 20 och 23 åå KvaL under år 1976 framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Enrumsplaceringar enligt 18, 20 och 23 åå KvaL år 1976

18å 20ålst 20å25t 235a Riksanstalter 733 199 13 20617 (39) Lokalanstalter 60 3900 1 105 (19)

” Inom parentes anges antal fall då intagen belagts med fängsel enligt 23å 2 st. KvaL. b 130 på kva Hall. (' 377 på kva Karlskrona.

Isoleringsåtgärdema är f.n. föremål för särskild utredning, se avsnitt 9.9.

Disciplinär bestraffning

Om intagen bryter mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom anstalten eller utanför anstalten under tillsyn av anstaltspersonal, får disciplinär bestraffning åläggas honom, om det ej föreligger anledning att han skall låta sig rätta av anvisning eller tillsägelse

eller om gärningen är av sådan beskaffenhet att bestraffning är påkallad med hänsyn till ordningen ellersäkerheten inom anstalten. Disciplinpåföljderna är varning och förordnande att viss tid, högst tio dagar, av anstaltsvistelsen inte skall inräknas i verkställighetstiden. Meddelas flera sådana förordnanden beträffande en intagen, får den sammanlagda tiden ej överstiga 45 dagar eller, för den som undergår fängelse i högst fyra månader eller anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3 å BrB, 15 dagar. Under utredning av disciplinärende kan den intagne hållas avskild från andra intagna under högst fyra dagar i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras (46,47 och 50 åå KvaL). Vid bedömningen av disciplinärende skall beaktas sådana behandlingsmässiga konsekvenser som indragning eller senareläggning av frigång eller permission eller förflyttning till en mera sluten anstalt, vilket kan bli följden av den intagnes indisciplinära beteende.

1 tabell 3.2 ger en bild av tillämpningen av reglerna om disciplinär bestraffning under år 1976. Vissa lagändringar skedde den 1 juli 1976. Bl. a. avskaffades det 5. k. isoleringsstraffet (prop. 1975/76:165 JuU 43 rskr 373).

Tabell 3.2 Disciplinära bestraffningar m. m. är 1976

Varning Enrums- Ej inräk- Förflytt- Inskränk- placeringa ning ning av ning av disc. skäl förmåner enl. 52 å KvaL Riksanstalter 1 779 103 256 367 14717 Lokalanstalter ] 900 186 572 1 989 30

Avser endast tiden 1976-01-01- -06-30. b 143 på kva Kumla.

I sammanhanget kan det vara av visst intresse att redovisa några uppgifter angående rymningar från anstalt under år 1976, se tabell 3.3.

Tabell 3.3 Rymningar från kriminalvårdsanstalter år 1976

Direkt Från ute- Under Under vis- Summa från lag. trans— frigång telse utom anstalt port eller anstalt enl

sjukhus 14 eller 34 å KvaL

Riksanstalter Slutna 85 78 2 44 209 Öppna 178 10 16 11 215 Loka/anstalter Slutna 105 136 76 177 494 Öppna 873 74 93 53 1 093

Vistelse utan/ör anstalt

För att underlätta anpassningen i samhället kan den intagne få lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission) om inte avsevärd fara för missbruk föreligger (32 å KvaL). Vid längre anstaltsvistelser ingår korttids- permissioner regelmässigt som ett led i behandlingen. Dessa s.k. regel- bundna permissioner beviljas vanligen efter viss kvalifikationstid, vid lokalanstalt och öppen riksanstalt fyra månader och vid sluten riksanstalt sex månader. Därefter beviljas i allmänhet regelbunden permission varannan månad. Första permissionen varar högst 48 timmar, de följande högst 72 timmar. Under vissa i 113å VårdC närmare angivna förutsättningar kan intagen också beviljas s.k. särskild permission och, i fråga om intagen i lokalanstalt, även lokalanstaltspermission. Intagen som avses i 7å tredje stycket KvaL får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl föreligger därtill. För korttidspermission får ställas villkor angående vistelse- ort, anmälningsskyldighet eller annat. Det kan också föreskrivas, att den intagne under permission skall vara bevakad eller beledsagad (rs 75/1976) av tjänsteman inom kriminalvården (32å KvaL). I tabell 3.4 redovisas vissa uppgifter angående tillämpningen av 32 å KvaL under år 1976.

Fr. o. m. den dag då villkorlig frigivning eller överföring till vård utom anstalt tidigast kan ske, får intagen, för att förbereda frigivningen, beviljas permission under viss längre tid (frigivningspermission). Den som undergår fängelse på sådan tid att villkorlig frigivning inte kan komma i fråga får ges frigivningspermission endast om synnerliga skäl föreligger. Också för frigivningspermission får ställas villkor (33å KvaL). Tillämpningen av stadgandet under år 1976 redovisas i tabell 3.4.

Om särskilda skäl föreligger kan intagen få tillstånd till vistelse utanför anstalt om han därvid kan bli föremål för särskilda åtgärder, som kan antas underlätta hans anpassning i samhället. 1 bestämmelsen avses i. ex. placering i behandlingshem, lämpligt enskilt hem eller skola med internatförläggning (34å KvaL). I tabell 3.4 redovisas tillämpningen av stadgandet under år 1976.

Tid för permission, vistelse utanför anstalt enligt 34 å KvaL och sjukhus- vistelse inräknas i verkställigheten om ej särskilda skäl talar däremot (35 å KvaL).

I 52 KvaL har intagits en allmän undantagsregel, som ger möjlighet att tillfälligt inskränka förmån som enligt lagen tillkommer intagen, om det är

Tabell 3.4 Permissioner och vistelser utanför anstalt enligt 34 å KvaL år 1976

Påbörjade permissioner (32 och Missbrukade perrnissio- 33 åå KvaL) och vistelser utanför ner anstalt (34 å KvaL)

32 å 33 å 34 å Utebli- Annan vande anledning Riksanstalter 13 100 937 157 1 457 316 Lokalanstalter 27 657 969 151 1 945 826

nödvändigt för att upprätthålla ordning och säkerhet inom anstalten. Stadgandets tillämpning under år 1976 redovisas i tabell 3.2. Vidare gäller att om tillämpning av bestämmelser i KvaL uppenbarligen kan befaras medföra men för intagens hälsa, får den jämkning göras som är påkallad för att förebygga sådant men (53 å KvaL).

Förflyttning mellan anstalter

När så behövs för en ändamålsenlig förberedelse för frigivning eller övergång till vård utom anstalt, får intagen i riksanstalt överföras till lokalanstalt. För intagen med längre strafftid än ett år, skall fråga om sådan förflyttning prövas senast fyra månader före den dag då villkorlig frigivning eller överförande till vård utom anstalt tidigast kan ske. Den som är inzagen i lokalanstalt får förflyttas till riksanstalt endast om särskilda skäl föranleder därtill (6 å KvaL, 10 å KvalK).

Antalet förflyttningar av disciplinära skäl av intagna mellan anstalter under år 1976 framgår av tabell 3.2.

Övergång till kriminalvård i frihet

Den som avtjänat fängelsestraff får villkorligt friges när 2/3 eller, om särskilda skäl föreligger, hälften av strafftiden avtjänats. Frigivning får dock ej ske förrän verkställigheten pågått minst fyra månader (26 kap. 6 å BrB).

Anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3å BrB skall, sedan den pågått en månad, upphöra så snart fortsatt omhändertagande i anstalt ej kan anses

erforderligt. Den som ådömts ungdomsfängelse och intagits i kriminalvårdsanstalt

skall, när anstaltsvården pågått så lång tid som med hänsyn till behandlingens syfte finnes erforderligt, överföras till vård utom anstalt (29 kap. 4å BrB). Intagen som ådömts internering skall, efter utgången av minsta tiden, överföras till vård utom anstalt när vård i anstalt inte längre finnes vara påkallad för att avhålla honom från fortsatt brottslighet (30 kap. 5 å BrB).

3.4. Kompetensfördelning i behandlingsfrågor

HäL och HäF

KVS meddelar bestämmelser om ersättning för arbete eller annan därmed jämförlig sysselsättning som tillhandahålls intagen (7 å HäF).

Generella föreskrifter i fråga om intagnas rätt att inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor m. m. meddelas av regionchefen. Detsamma gäller föreskrift att intagna ej utan särskilt medgivande får mottaga andra försändelser än brev eller andra meddelanden (17 å HäF).

Övriga frågor enligt HäL och HäF angående intagens behandling avgörs av styresmannen. Beslut att belägga intagen med fängsel under vistelse utanför häktet får dock fattas av den tjänsteman som har tillsyn över den intagne, om Styresmännens beslut inte kan inhämtas utan olägenhet. Inom styresman- nens kompetensområde har föreskrivits vissa begränsningar i hans beslutan-

derätt. Således skall läkares anvisning rörande vården av intagen som är sjuk iakttagas och i vissa fall fordras även läkares medgivande till transport av intagen. Vidare ankommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att pröva, om hinder föreligger för medgivande för den som är häktad på grund av misstanke om brott att vistas tillsammans med andra häktade, att få tillgång till tidningar, radio och television ,att avsända eller mottaga brev eller annan försändelse, att mottaga besök, att ha telefonsamtal samt att beviljas permission. Denna prövning skall dock endast avse huruvida åtgärden kan medföra fara för att bevis undanröjs eller att utredning om brott eljest försvåras (16å HäL).

Om förflyttning av intagna mellan häkten beslutar regionchef. Ofta har dock styresmannen generellt bemyndigande att förflytta intagna i överbe- läggningssituationer, under förutsättning att styresmannen på mottagande häkte samtycker. Beslut om överföring av intagen till sjukhus fattas av styresmannen. Uppkommer fråga om överflyttning av häktad till psykiatrisk avdelning på kriminalvårdsanstalt, beslutar överläkaren i fråga om inskriv- ning. Om överföring av häktad till rättspsykiatrisk klinik för undersökning beslutar styresmannen efter samråd med företrädare för kliniken. I vissa fall kan häktad placeras på kriminalvårdsanstalt i avbidan på sådan undersök— ning. Beslut härom fattas av regionchefen (rs 15/73).

K vaL och K valK

Enligt 58 å KvaL meddelas beslut enligt den lagen av KVS utom vad gäller frigivningspermission, vistelse utanför anstalt enligt 34å KvaL och fråga huruvida sådan permission eller vistelse utanför anstalt skall inräknas i verkställighetstiden för intagen som undergår ungdomsfängelse eller inter- nering. Prövningen av dessa ärenden ankommer på kriminalvårdens nämn- der.

Med undantag för frågor om avskildhet enligt 20 å andra stycket KvaL och frågor huruvida olika former av vistelse utanför anstalt skall inräknas i verkställighetstiden. har regeringen bemyndigats att förordna om överflytt- ning av KVS och övervakningsnämnds befogenheter enligt lagen (60å KvaL). Genom bestämmelser i KvalK har sådan överflyttning i de flesta ärenden skett till regionchef eller styresman. KVS kan vidare förordna att befogenhet som enligt KvaL tillkommer KVS, skall tillkomma tjänsteman inom kriminalvården. Sådant förordnande kan dock inte meddelas, då särskilda kompetensbestämmelser givits i KvaL eller då beslutet enligt KvalK ankommer på KVS, regionchef, styresman eller överläkare vid psykiatrisk avdelning på kriminalvårdsanstalt (41 å KvalK).

Intagning i anstalt och förflyttning mellan anstalter

Kompetensen i ärenden angående intagning i och förflyttning av intagen mellan anstalter regleras i 19—25 åå KvalK. Beslut i hithörande frågor meddelas i regel av regionchef eller styresman vid riksanstalt. Regionchef beslutar om intagning av dömd i lokalanstalt inom regionen och förflyttning av intagen mellan lokalanstalter inom regionen. Finner regionchef att en dömd skall intas i eller förflyttas till lokalanstalt i annan region, skall chefen

för den regionen anvisa plats i sådan anstalt. För intagning aven dömd i riksanstalt och förflyttning till sådan anstalt gäller att styresnannen på regionchefens begäran skall anvisa plats vid anstalten, om inte anstalten är fullbelagd eller en sådan placering skulle medföra att intagna med uppenbart menliga relationer sammanfördes. Finner styresman vid riksanstalt att intagen bör förflyttas till lokalanstalt för förberedelse av frigivning, skall regionchefen anvisa plats.

Viss beslutanderätt i ifrågavarande ärenden har dock förbehillits KVS. Beslut om intagning i eller förflyttning till öppen anstalt av lårgtidsdömd meddelas av KVS liksom beslut om intagning i eller förflyttning till riksanstalt av den som dömts till fängelse i högst fyra månade' (korttids- dömd). KVS kan dock förordna, att beslut i dessa fall skall meddelas i samma ordning som i övriga ärenden om intagning och förflyttning. Flertalet av regioncheferna har också bemyndigats att placera korttidsdömda på vissa öppna riksanstalter. KVS beslutar emellertid fortfarande i de flesta fall om anstaltsplacering av dem från Stockholmsregionen som ådömts fängelse i högst två månader.

Förflyttning av intagen mellan riksanstalter beslutas av KVS [enlighet med bemyndigande har dock KVS, med undantag bl. a. för långtidsdömda intagna, överlåtit på styresmannen vid den överlämnande arstalten att besluta om sådan förflyttning, under förutsättning att styresmanren vid den mottagande anstalten samtycker (rs 46/1975). Under år l976 prövades cirka 1 000 förflyttningsärenden av KVS.

Vistelse utanför anstalt

I ärenden om frigång gäller följande. För intagen i lokalanstalt beslutar regionchefen eller, efter hans bemyndigande. styresmannen. Dock beslutar KVS för långtidsdömd intagen som placerats i sluten lokalanstalt av KVS. För intagen i sluten riksanstalt beslutar KVS och för intagen i öppen riksanstalt styresmannen. KVS kan bemyndiga regionchef reSp. styresman vid sluten riksanstalt att pröva ärenden som enligt ovan ankommer på KVS (26% KvalK). Delegation beslutas efter prövning i varje särskilt fall. Beslutande- rätten delegeras dock inte i fråga om sådan intagen som avses i 7å tredje stycket KvaL (rs 95/1974).

För vistelse utanför anstalt för fritidsverksamhet och för korttidspermis- sion är kompetensreglerna likalydande. För intagen i lokalanstalt beslutar regionchefen eller, efter hans bemyndigande, styresmannen. Dock beslutar KVS för långtidsdömd som är intagen i sluten anstalt. KVS kan emellertid förordna att prövningen också i dessa fall skall ske i samma ordn'ng som beträffande övriga ärenden (27 och 33ä KvalK). Sådant bemyrdigande brukar ges när den intagne kommit in i regelbunden permissionsgång och skött ett par permissioner. Om permission därefter missköts, återtar KVS prövningen. [ fråga om delegation gäller f.ö. samma föreskrifter som redovisats beträffande frigång (rs 95/1974). Under år 1976 prövade KVS ] 443 permissionsärenden.

Avskildhet

Medgivande för intagen att på egen begäran arbeta i enrum ges för intagen i lokalanstalt av regionchefen eller, om fara är i dröjsmål, av styresmannen. Beslut av styresman vid lokalanstalt skall omedelbart underställas region- chefens prövning (28 å KvalK). För intagen i riksanstalt lämnas medgivande av styresmannen. Medgivande skall omprövas så ofta anledning föreligger därtill, dock minst en gång i månaden.

För beslut om avskildhet enligt 20 & första stycket KvaL gäller likalydande regler angående kompetens, underställning och omprövning som redovisats i nästföregående stycke (30 & KvalK). Beslutas vid omprövning att den intagne fortfarande skall hållas avskild från övriga intagna, skall beslutet omedelbart underställas KVS prövning (31 &" KvalK). Sådan underställning skedde under år 1976 av beslut rörande tolv intagna.

Beslut om avskildhet och tvångsmedel enligt 23 & KvaL fattas av styresmannen (32 & KvalK).

Disciplinärenden m. m.

Beslut om avskildhet under utredning av disciplinärende och om disciplin- påföljd fattas av styresmannen. Meddelas förordnande att viss tid inte skall inräknas i verkställigheten, skall beslutet underställas KVS prövning (61 & KvaL, 39 & KvalK). År 1976 underställdes 729 sådana ärenden. KVS hävde styresmannens beslut i 100 fall och ändrade i 47. Tillämpningen i övrigt av stadgandet framgår av tabell 3.5.

Beslut huruvida tid för frigivningspermission eller vistelse utanför anstalt enligt 34 ;" KvaL skall inräknas i verkställighetstiden meddelas av ungdoms- fängelsenämnden resp. interneringsnämnden för den som ådömts ungdoms- fängelse eller internering. För övriga intagna ankommer denna prövning på KVS, som också, för alla kategorier av intagna prövar huruvida tid för korttidspermission och sjukhusvistelse skall inräknas i verkställighetstiden. Enligt gällande rätt får KVS befogenheter ej delegeras till underställda organ. Under år 1976 prövade KVS 2 098 ärenden angående ifrågasatt inräkning.

Tabell 3.5 Tillämpningen av 475 första stycket p. 2 KvaL år 1976

Antal ej inräknade dagar enligt KVS beslut

l 2 3 4 5

______________—_—_——_———

Antal ärenden 97 377 127 12 16

Psykiatrisk avdelning vid kriminalvårdsanstalt

Överläkare är chef för psykiatrisk avdelning vid kriminalvårdsanstalt. När intagen synes vara i behov av vård på sådan avdelning, skall vederbörande regionchef eller styresman på riksanstalt göra anmälan till överläkaren.

Denne avgör vårdbehovet och beslutar följaktligen i'rågor om intagning i och utskrivning från avdelningen. Beslut om intagning rid psykiatrisk avdelning för observation får dock meddelas även av styresnan vid anstalt där sådan avdelning finns. När den intagne skrivs ut från psykiatrisk avdelning, skall han omedelbart beredas plats på den riksanstalt eler på anstalt inom den region varifrån han överförts till avdelningen (25 åKvalK).

Överläkaren har, i fråga om behandlingen av de på avdelningen intagna, samma befogenheter som styresman vid riksanstat (2 &" KvalK). I instruk- tionen (rs 100/ 1974) för heltidsanställda psykiatrer vid kriminalvårdsanstalter föreskrivs dock att fråga om permission bör avgöra; först efter samråd _med vederbörande regionchef eller styresman.

3.5. Bestämmelser angående överprövning m. m.

Talan mot beslut av kriminalvårdsdirektör, styresmin eller skyddskonsulent förs hos KVS genom besvär om inte annat är fö'eskrivet (34å instr. för KVV).

Utom i disciplinärenden och ärenden som övervakningsnämnd delegerat till styresman kan regionchef ändra vad tjänsteman vid lokalanstalt beslutat med stöd av KvaL eller KvalK (42 å KvalK).

KVS kan ändra vad tjänsteman inom kriminalvården beslutat med stöd av KvaL eller KvalK utom i de ärenden där delegation skett från övervaknings- nämnd till styresman (42 & KvalK).

Talan mot KVS beslut i särskilt fall enligt KvaL förs hos kammarrätt genom besvär. Mot annat KVS:s beslut enligt KvaL *örs talan hos regeringen genom besvär (59 & KvaL).

Regler angående överprövning, motsvarande 59 KvaL och 42 & KvalK, har ej intagits i HäL eller HäF. Häktesutredningen föreslår dock atti HäL skall införas samma bestämmelser angående överprövning som 59 & KvaL innehåller. Föreskrifter angående underställning har redovisats ovan.

4 Kriminalvårdens organisation

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om kriminalvård och chefsmyndighet för regionkanslierna, kriminalvårdsanstal- terna. de allmänna häktena och skyddskonsulentorganisationen. KVS och underordnade myndigheter utgör kriminalvårdsverket (instruktion SFS 19741555).

Kriminalvårdsberedningens förslag har lett till genomgripande förändringar av kriminalvårdens regionala organisation. Den tidigare uppdelningen i specialräjonger och geografiska räjonger har övergetts och principbeslut fattats (prop. 197321 bil. 4 JuU 15 rskr 152) om indelning av landet i geografiska regioner, vanligen omfattande ett eller två län. lndelningen i nya regioner har skett successivt och kommer att vara fullt genomförd år 1978. Landet är då indelat i 13 kriminalvårdsregioner. Regionernas geografiska utsträckning framgår av tablå 4.2.

Styrelse

Verksledning

Vård- och tillsyns-

'—avdelning

Arbets- och utbild- ningsavdelning

_] Rättsvårdse kt ion

Socialvårdssektion Permissionssektion

—i Registersektion

Hälso- och sjukvårds- enhet

.—

|—— Bevakningsenhet

Intendeturenhet

Nämndkanslier

Produktionsbyrå

Mekansektion Träsektion

Allmän sektion

Rat- och produkt- utvecklingssektion

lnköpssektion

Planeringsenhet

Utbildningsenhet

Personalutbi Idnings- enhet

Arbetsvårdsenhet

Byggnadsenhet

Jordbruksenhet

Central planerings- grupp

Organisationsenhet

Systemenhet Personalbyrå

Ekonomibyrå Informationsenhet

Personaladministra- tiv sektion

Lönesektion

Budgetsektion

Juridisk enhet

Kameralsektion

Utvecklingsenhet

Servicesektion

Genomförandegrupp för krimi nalvårdsreformen

Revisionskontor

Kriminalvårdsstyrelsen

R i ksansta lter

Hall

Regioner

(P och R länl

Hinseberg Gävle

(X län)

Hällby

Göteborg

(N och O län) Härlanda a

Härnösand

Härnösand (Y och Z län)

Linköping

Kalmar (E och H Iänl

Malmö

Kumla (K, L och M län)

Lärbro Nyköping (D och ( län)

Ma'mö Stockholm

(AB län)

Umeå (AC och BD län) Norrköping

Uppsala Norrtälje (Clan)

Västerås (U och W län)

i

Mariefred

Roxtuna

Växjö

Skenäs (G och F län)

Örebro

Skogome .. (S och T lan)

Skänninge

Tidaholm

Tillberga

Ulriksfors

lllllllllllllll

Viskan

Avdelning av lokalanstalten

!

Tab/å 4.2 Kriminalvårdsregioner och riksanstalter i organisationen

Tablå 4 .] Krimina/vårdens regionorganisation a Avdelning av riksanstallen

Kriminalvårdsstyrelsen

Umeåregionen L l

distr Gallivare Luleå Umeå

Allmänna häkten Luleå Umeå

Loka lanstalter Haparanda Luleå

Sörbyn

Umeå

_lH

Skyddskonsulent— l__Skyddskonsulent

ärnösandsregionen

l__

distr

Härnösand Sundswll (frivh) Östersund

Allmänna häkten Härnösand Östersund

Loka lansta lter Bergsåker Härnösanda

Li ustadalen

Gävleregionen

flSkyddskonsulent-

distr Gävle Hudiksvall

Allmänt häkte Gävle

Lokalanstalter Gruvberget Gävle Hudiksvall

Uppsalaregionen

Skyddskonsulent- distr

Uppsala (inack- hem)

Allmänt häkte Uppsala Loka lanstalter Uppsala

(med studiegård) Vångdalen

Åby

Västeråsregionen

Skyddskonsulent— distr

Falun

Köping

Västerås (inack- hem)

Allmänna häkten Falun Västerås

Lokalanstalter Falun Majorshagen Västerås

Stockholmsregionen

_l—

Skyddskonsulent— distr

Botkyrka

Haninge

Huddinge

Nacka Stockholm—Bromma Stockholm-Enskede Stockholm-Farsta Stockholm-Hägersten

Stockholm-Norrmalm Lokalanstalter StockholmSkärholmen Asptuna StockholmSödermalm Håga Stockholm-Tensta Sundbyberg

Täby Upplands-Väsby

Behandlingscentra- len i Stockholm

Allmänna häkten Halla Stockholm

Nacka Svartsjö

Örebroregionen :|

_l

Skyddskonsulent—

distr Karlstad Kristinehamn

Örebro (frivhem) Allmänna häkten Karlstad Örebro

Lokalanstalter Båtshagen Lerbäck Orretorp Skåltjärnshyttan

_l— ' l. '( _LSödertälje _J _]

[_

Göteborgsregionen Boråsregionen Växjöregionen

ll | I

Malmöregionen

_l

[Nyköpingsregionen Linköpingsregionen

_l— l

_] _|

__|

Skyddskonsulent— distr

Eskilstuna Nyköping

Visby

Allmänt häkte Visby Lo kalanstalter Djupvik Nyköping Valla

Visby

Ts

kyddskonsulent- distr

Kalmar Linköping Norrköping (friv— hom)

Västervik

Skyddskonsulent- distr

Göteborg-Frölunda Göteborg .Hicinaan

Göteborg—A ngered Göteborg Kortedala Göteborg-Lunden Göteborgs förorter Halmstad

Uddevalla

Allmänna häkten Kalmar Norrköping

Lokalanstalter Aspliden Stångebro Västervik Ödewta

Allmänna häkten Göteborg

Lokalanstalter Halmstad

Göteborg-Centrum väst Härlanda Göteborg—Centrum öst Lindome

Må'sh ult Qmålforyd

Våstergården Ytterby

Skyddskonsulent distr

Borås

Skövde Vänersborg

Allmänna häkten Borås Mariestad

Lokala nstalter Mariestad

4.1. Kriminalvårdsstyrelsen

KVS leds av en lekmannastyrelse med generaldirektören som självskriven ordförande samt sju av regeringen förord nade ledamöter, överdirektören och sex övriga ledamöter, de sistnämnda utsedda efter förslag av politiska partier, organisationer på arbetsmarknaden och av myndigheter inom samverkande vårdområden. Regeringen har vidare förordnat att kungörelsen (l974:224)om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. ni. skall äga tillämpning på KVS. F. n. är Statsanställdas Förbund (SF) och Tjänstemännens Central- organisations statstjänstemannasektion(TCO-S) representerade i lekmanna- styrelsen av vardera en ledamot.

Under verksledningen är KVS organiserad på två avdelningar, en för vård och tillsyn samten för arbete och utbildning, två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån,en central planeringsgrupp samt särskilda enheter för utveck- ling,juridiska ärenden, revision och genomförande av kriminalvårdsrefor- men. Den närmare utformningen av organisationen framgår av tablå 4.1.

KVS organisation är f. n. föremål för översyn, se avsnitt 9.8.

0. I lestad Vänersborg

- j_Skyddskonsulent- distr

Jönköping

Växjö

A "männa häkten Jönköping Växjö

Lokalanstalter Singeshult Torhult Växjö

Skyddskonsulent- distr

Helsingborg Karlskrona Kristianstad

.m-i MalmöCentrum Malmö-Öster MalmöSöder Malmö»Rosengård Ystad

Allmänna häkten Hels ngborg Kristianstad Malmöa

Lokalanstalter Hildero Karlskrona Kristianstad Rönås

Qv Snahu Tygelsjö Ystad Österport

1 kriminalvårdsregion leder och ansvarar kriminalvårdsdirektören, under KVS, för verksamheten vid de lokalanstalter och allmänna häkten samt i de skyddskonsulentdistrikt som hör till regionen.

Lokalanstalter. allmänna häkten och skyddskonsulentdistrikt i de olika regionerna framgår av tablå 4.3. Den i tablån redovisade indelningen i skyddskonsulentdistrikt träder i vissa delar inte i kraft förrän den 1 januari 1978 (SFS 19771422).

Riksanstalterna ingår ej i den regionala organisationen utan lyder direkt under KVS. Riksanstalterna redovisas i tablå 4.2.

Vid kriminalvårdsanstalt och allmänt häkte ansvarar styresmannen för verksamheten. För verksamheten i skyddskonsulentdistrikt svarar skydds- konsulenten.

4.3 Kriminalvårdens nämnder

För prövning av bl. a. ärenden angående vistelse utanför anstalt enligt 34 & KvaL, frigivningspermission och villkorlig frigivning samt för ledning av kriminalvården i frihet svarar övervakningsnämnder (instruktion. SFS 19641628), bestående av en domare som ordförande och fyra lekmän. Ordföranden förordnas av regeringen. Övriga ledamöter utses av länsstyrel- sen. De bör ha erfarenhet beträffande ungdomsvård eller arbetsförmedling eller eljest i allmänna värv. Nämnderna är 48 till antalet och deras verksamhetsområden (SFS l972:l45) överensstämmer i regel med skydds- konsulentdistriktens. Övervakningsnämnderna har formellt inget ansvar för anstaltsbehandlingens utformning. Det åligger dock nämnd att genom besök i kriminalvårdsanstalterna inom verksamhetsområdet skaffa sig kännedom om förhållandena ianstalterna och därvid bereda de intagna tillfälle till samtal med nämnden eller med nämndledamot. Det är särskilt stadgat att övervak- ningsnämnd äger göra framställning till KVS om intagnas behandling eller förhållanden i övrigt i anstalt.

Kriminalvårdsnämnden, interneringsnämnden och ungdomsfängelse- nämnden är kriminalvårdens centrala nämnder (instruktion, SFS 1965:633). sammansatta på liknande sätt som övervakningsnämnderna. Kriminalvårds- nämnden prövar bl. a. ärenden angående villkorlig frigivning för den som undergår fängelse i mer än ett år. De båda övriga nämnderna prövar bl. a. ärenden om övergång till vård utom anstalt för internerade och till ungdomsfängelse dömda. De centrala nämnderna fungerar dessutom som överprövningsinstanser i förhållande till övervakningsnämnderna.

Övervakningsnämndutredningen har föreslagit ändringar i nämndorgani— sationen och en vidgad kompetens för de lokala nämnderna (SOU 1975116, se avsnitt 9.1).

5. Kriminalvårdens anstalter

Anstalternas geografiska läge och kategoritillhörighet framgår av bilaga 1. Där anges också vilka former av arbetsdrift som är anordnad vid de olika anstalterna. Den 1 juli 1977 var antalet platser vid kriminalvårdsanstalterna nominellt 4 283, varav 1 516 på slutna riksanstalter. 659 på öppna riksanstalter, 828 på slutna lokalanstalter och 1 280 på öppna lokalanstalter. Antalet platser vid allmänna häkten var vid samma tidpunkt nominellt 1 178.

Som ett led i åtgärderna mot narkotikamissbruk vid kriminalvårdsanstal- terna har KVS bemyndigats att inrätta en öppen avdelning med 15 platser vid nedlagda anstalten Bogesund, vilken i administrativt hänseende skall tillhöra Österåker,samt att åter öppna kriminalvårdsanstalten Mon,som skall vara en öppen riksanstalt med 15 platser.

[ tabell 5.1. redovisas uppgifter angående högsta och lägsta beläggning på kriminalvårdens anstalter under tiden efter kriminalvårdsreformens genom- förande. Uppgifterna grundas på beläggningssituationen det första dygnet i varje månad.

Tabell 5.1 Högsta och lägsta beläggning på kriminalvårdens anstalter

Häkten Slutna Öppna Slutna Öppna riks- riks- lokal- lokal— anstalter anstalter anstalter anstalter

Andra halvåret

1974 568 1 157 417 783 905 413 987 348 660 769

1975 752 1 234 547 862 1 144 437 1 025 298 452 699

1976 809 1 156 500 576 1 057 489 947 310 447 704

Första halvåret 1977 776 1 155 507 598 1 087 601 1 053 329 477 605

5.1. Allmänna häkten

År 1965 blev KVS tillsynsmyndighet för allmänna häkten och polisarrester som är anordnade i anslutning till sådana häkten. Det fanns då fem allmänna häkten. En omfattande utbyggnad har därefter ägt rum och f. n. finns 22 häkten. Av de häkteslokaler som var i bruk då KVS övertog ansvaret, är det endast två, Växjö och Örebro, som fortfarande används. Häktena är vanligen inrymda i polishus. I två fall, Hall och Malmö, finns de på riksanstalter. Platser för häktade finns också att tillgå i lokalanstalterna Haparanda, Luleå, Nyköping och Ystad. Vidare disponerar Örebrohäktet tolv platser för häktade på Kumlaanstalten. I början av år 1978 skall ett nyuppfört häkte i Luleå tas i bruk. Förvaringen av häktade på anstalterna i Haparanda och Luleå kommer då att upphöra.

Häktenas storlek varierar kraftigt. Minst är häktet i Växjö med 12 platser, medan det största, häktet i Stockholm, har 336 platser. Endast ett fåtal av häktena, Stockholm, Göteborg, Hall och Malmö, har fler än 50 platser. Antalet platser vid varje häkte framgår av tabell 7.1.

Häktesutrymmena är vanligen lokaliserade till en våning i polishusen och ofta disponerade så att det finns en korridor för anhållna och en för häktade. De fyra största häktena samt häktena i Karlstad och Västerås har dock celler i flera våningsplan. I allmänhet är cellerna i de största häktena grupperade i avdelningar med omkring 20 celler i varje.

Som framgått i avsnitt 3.1 utmärks HäL bl. a. av strävanden att vidga möjligheterna till gemensamhet mellan intagna på häkte. Utrymmen för sådan gemensamhet i form av dagrum och större arbetsrum finns än sålänge endast i de senast uppförda häktena, Kristianstad och Luleå. På en del andra häkten har man dock mindre utrymmen som används för idrottsaktiviteter och på några häkten finns dörrar mellan ett antal celler, vilket ger möjligheter tills. k. samsittning för intagna, två och två. För att undersöka möjligheterna att anpassa häkteslokalerna efter kraven i HäL, har KVS, i samarbete med byggnadsstyrelsen, gjort en lokalinventering omfattande 19 allmänna häkten. Denna inventering resulterade i förslag till ombyggnader, som på samtliga häkten skulle ge ett antal dubbelceller för samsittning och på några häkten även dagrum, också användbara som motions- och arbetsrum, samt motionsgårdar för gemensamhetsvistelse utomhus. Medel har anvisats för genomförande av en delav dessa ombyggnadsarbeten (prop. 1975/76:90 5.55 JuU 31 rskr 236).

5.2. Kriminalvårdsanstalter

Slutna anstalter

De cellfängelser som uppfördes kring mitten av 1800-talet svarar fortfarande för en stor andel av kriminalvårdens slutna anstaltsplatser. Riksanstalterna , Härnösand och Kalmar tillhör denna kategori liksom de flesta slutna f lokalanstalterna. Anstalterna Härlanda och Malmö, uppförda i början av i 1900-talet, är av samma typ liksom anstalten i Norrköping, vars äldsta delar uppfördes redan i slutet av 1700-talet. Dessa anstalter byggdes för en tid då

cellstraffet var det förhärskande. Med undantag för kyrksalarna fanns därför inga utrymmen lämpade för gemensamhet mellan de intagna. Cellerna var vanligen belägna i flera våningar med öppna lanterniner mellan våningarna och med 20—30 celler i varje avdelning. Sedan cellstraffet genom olika reformer under perioden 1916—1946 successivt avvecklats, har vissa ombygg- nadsarbeten genomförts så att intagna också i dessa gamla cellfängelser skall kunna vistas i gemensamhet under arbete och fritid. Lanterninerna har lagts igen och de relativt rymliga korridorer som därigenom skapats får tjäna som matplatser och fritidslokaler för de intagna. Vidare har man på de flesta håll inrättat lektionssalar, hobbyrum och besökslokaler. Utrymmen för arbete i gemensamhet har anordnats genom tillbyggnader inom anstaltsområdena eller genom att verkstadslokaler inretts i källarutrymmen. Möjligheterna att till rimliga kostnader byggnadsmässigt förändra cellfängelserna är emellertid begränsade. Därför finns på många av dessa anstalter fortfarande stora brister vad gäller gemensamhetslokaler för arbete och fritid för de intagna. Också personalutrymmena äri många fall undermåliga.

Övriga slutna anstalter har tillförts kriminalvården under åren 1940—1970. Hall övertogs vid mitten av 1940-talet för att användas som säkerhetsanstalt. Anstalten har successivt byggts ut och den slutna delen omfattar nu, förutom specialavdelningar, tre avdelningar, A med 66, B och C med vardera 72 platser. B-avdelningen används som allmänt häkte. På Hall finns också en öppen avdelning med 30 platser. På varje sluten avdelning är de intagnas bostadsrum belägna i två våningsplan och fördelade på fyra grupper. Under senare delen av 1950-talet färdigställdes tre slutna anstalter, Roxtuna, Hällby och Mariefred, som togs i bruk för ungdomsfängelseklientel. Roxtuna var avsedd för ungdomar med behov av kvalificerad psykiatrisk vård och tillsyn. Hällby och Mariefred var ursprungligen tänkta för interneringsklientel men fick på grund av den rådande beläggningssituationen användas för ungdoms- fängelseelever. På Roxtuna är de intagnas bostadsrum fördelade på ett antal mindre byggnader med plats för 7—9 intagna i varje. I olika hus finns slutna, halvöppna och öppna avdelningar. På Hällby och Mariefed är de slutna

avdelningarna inrymda i fyra enplansbyggnader med plats för två 10- mannagrupper i varje. Vid båda anstalterna finns dessutom en öppen avdelning med tio platser. Under senare delen av 1950—talet togs också de slutna anstalterna Skogome, Tidaholm och Norrtälje i bruk. Dessa anstalter var avsedda för fängelseklientel med begränsat behandlingsbehov. Bygg- nadsmässigt är de anpassade för en verksamhet som väsentligen inriktas på industriell produktion. Bostadsavdelningarna är inrymda i enplans vinkel- byggnader med plats för två 20-mannagrupper i varje. Vid anstalterna i Tidaholm och Norrtälje finns fem sådana byggnader, i Skogome tre. Vid de båda förstnämnda anstalterna finns dessutom ett antal specialplatser inrymda i andra byggnader. Kumla och Österåker, som har den högsta säkerhets- graden bland anstalterna, togs i bruk under 1960-talet. Kumlaanstalten har dels ett antal specialavdelningar inrymda i de s.k. G- och H-husen, dels allmänna avdelningari vad som brukar betecknas C-, D-och E-husen. G-och H-husen utformades med sikte på att man där, under mycket hög säkerhet, skulle kunna erbjuda ett tungt klientel de flesta former av erforderlig behandling. De tre sistnämnda avdelningarna byggdes för samma slag av klientel som Norrtälje- och Tidaholmsanstalterna. På Kumlas allmänna

avdelningar är bostadsrummen inrymda i tvåplans vinkelbyggnader med plats för fyra 20-mannagrupper i varje. Avdelningarna för intagna på Österåker överensstämmer med G- och H-husen på Kumla. Hinseberg, som är den enda slutna anstalten för kvinnligt klientel, togs efter ombyggnad i bruk år 1960. De slutna platserna är där fördelade på fem paviljonger med tio platser i varje. I äldre byggnader finns ett 30-tal öppna platser.

Öppna anstalter

Efter hand som cellstraffet avvecklades, började man inrätta öppna anstalter inom kriminalvården. Under den första tiden inriktades verksamheten vid dessa på jord- och skogsbruk samt boskapsskötsel. För sådant ändamål förvärvade kriminalvården ett antal jordbruksfastigheter där förläggningsut- rymmen iordningställdes. Dessa var ofta av enkel beskaffenhet med llermansförläggningar. Allteftersom jordbruket blivit mindre personalkrä- vande. har verkstadslokaler uppförts vid några av dessa 5. k. kolonier. Vanligt var också att kolonier av mera provisorisk karaktär inrättades för anlägg- ningsarbeten, t.ex. vägbyggen. Flera av de anstalter av kolonityp som anskaffades fram till mitten av 1950-talet är fortfarande i bruk som öppna lokalanstalter, t. ex. Mäshult, Ollestad, Orretorp. Singeshult, Skåltjärnshyt- tan, Smälteryd, Sörbyn, Tygelsjö, Vångdalen, Åby och Ödevata. Viss upprustning av förläggningsbyggnaderna har skett. När påföljden ungdoms- fängelse infördes vid slutet av 1930-talet byggdes Skenäsanstalten för denna kategori av lagöverträdare. Flertalet av kriminalvårdens öppna anstaltsplatser har emellertid tillkommit under de två senaste årtiondena. När brottsbalken trädde i kraft togs fyra nya, öppna anstalter, Asptuna, Bergsåker, Lindome och Stångby i bruk för lagöverträdare som dömts till skyddstillsyn med anstaltsbehandling. Något senare tillkom Båtshagen för kvinnligt klientel av samma kategori. Djupvik, Lerbäck, Majorshagen och Valla är andra exempel på mindre, öppna anstalter som uppförts under denna period. Också tre större, öppna anstalter med vardera 120 platser, Skänninge, Tillberga och Viskan, har tagits i bruk. Verksamheten vid dessa större anstalter är inriktad på industriell produktion och de kan ses som motsvarigheter till Norrtälje- och Tidaholmsanstalterna bland de slutna institutionerna. Bostadsrummen är fördelade på tre byggnader, var och en med plats för fyra tiomannagrupper i två plan. Vid de mindre, öppna anstalter som uppförts under senare år är bostadsrummen vanligen inrymda i enplans paviljonger med platser för två tiomannagrupper i varje. Mellan de båda gruppernas bostadsrum finns gemensamhetsutrymmen. Den efter hand vidgade tillämpningen av frigång har föranlett att ett antal mindre anstalter, vanligen med 10—20 platser, iordningställts särskilt för intagna med frigång. Aspliden, Hildero. Nacka, Stångebro, Ytterby och Österport är exempel på sådana anstalter.

Utveckling m. m.

I fråga om den fortsatta utvecklingen av anstaltsbeståndet föreslog kriminal- vårdsberedningen nybyggnad av cirka 1 000 lokalanstaltsplatser under en tidsperiod av 15 år. Principerna i beredningens förslag godtogs av riksdagen. Medel finns f. n. anvisade för uppförande av lokalanstalter i Borås, Helsing-

borg och Stockholm. Vidare har regeringen uppdragit åt byggnadsstyrelsen att projektera en ny lokalanstalt i Luleå.

Utöver vad som ovan redovisats är vissa andra förändringar att vänta i fråga om kriminalvårdens anstaltsbestånd. Regeringen har beslutatatt Ljustadalen skall vara nedlagd senast den 30juni 1978 samt att Lärbro och Ulriksfors skall vara nedlagda senast den 30juni 1979. Sistnämnda frist kan dock komma att förlängas (JuU l976/77:29 rskr 285). Enligt beslut av KVS skall Sjöboda läggas ner den 31 december 1977. KVS har vidare ansökt om att delar av riksanstalten Hall skall avskiljas till en lokalanstalt med 45 slutna platser, varav 5 för kvinnor, och 30 öppna platser.

Ser man till utnyttjandet av anstalterna så har, beträffande riksanstaltema, en viss specialisering skett, Hällby, Mariefred och Roxtuna är främst avsedda för ungdomsfängelseelever och fängelsedömda under 23 år. Också Skenäs kan hänföras till gruppen av anstalter för yngre intagna. Anstalterna Hall, Kalmar och Norrköping är i huvudsak avsedda för internerade och lagöver- trädare som ådömts långa fängelsestraff. Kumla och Österåker har högst säkerhetsgrad bland de slutna anstalterna och särskilda resurser för medi- cinsk vård. Specialavdelningar för särskilt rymningsbenägna intagna har inrättats vid anstalterna Hall, Kumla och Norrköping. Hinseberg är avsett endast för kvinnliga intagna. Kvinnor kan tas emot också på lokalanstalterna Aspliden, Båtshagen, Hildero, Ljustadalen och Österport. Även vid de nya lokalanstalter som skall byggas kommer att finnas platser för kvinnliga intagna.

6. Anstaltspersonalen

Det totala antalet tjänster vid kriminalvårdens regionkanslier, anstalter och transportcentraler under budgetåret l976/77 redovisas i tabell 6.1.

För anstalternas del tillkommer under budgetåret 1977/78 (prop. 1976/ 77:100 bil. 5 JuU 29 rskr 285) 28 tjänster vid allmänna häktet i Luleå, 22 tjänster för vårdare för tillsyn i gemensamhetsutrymmen på häkten, 6 vårdartjänster för visitationspatruller på anstalterna Hall och Malmö, 8 tjänster för tillsynspersonal vid anstalten i Norrköping samt, för ett halvt budgetår, 5 assistenttjänster fördelade mellan anstalterna Hall, Kumla, Norrtälje, Tidaholm och Österåker samt 9 biträdestjänster för anstalter och häkten. nnu.kn,nHRähgtanmäHaexnatHBynspemonaLontdetmsämkutpåkauatRn bevakningsarbete. Detta s. k. bevakningsbemyndigande har i viss utsträck- ning måst tas i anspråk också för anställningar som närmast blivit av permanent karaktär och som bestäms för ett halvår i taget. Fördelningen av sådana tjänster mellan anstalterna under andra halvåret 1977 framgår av tabell 6.5.

Uppgifterna i tabellerna 6.2—4 och 6.6 om antalet tjänster vid varje anstalt bygger på KVS redovisning av den fasta personalorganisationen vid krimi- nalvårdsanstalterna och de allmänna häktena den 1 juli 1976. Personalin- skränkningar som föranletts av beslut om minskning av antalet platser per den 1 juli 1977 vid kriminalvårdsanstalterna Hall, Norrtälje, Tidaholm och Skenäs har dock beaktats. De tjänster 'som enligt ovan tillkommer för budgetåret 1977/78 har ej tagits med i tabellerna. Redovisningen följer i huvudsadepoänonenipemonahönecknmgenrnedgnnmenngipemonmi administration, arbetsdrift och tillsyn samt ekonomi- och maskinpersonal. Av utrymmesskäl har en del olika tjänster måst redovisas under samlings-

Tabell 6.1 Tjänster vid regionkanslier, anstalter och transportcentraler budgetåret l976/77

Styresmän m. fl. 266 Läkare, psykologer 32,5 Tillsynspersonal 2 7245 Personal i arbetsdrift 583 Kontorspersonal 276,5 Maskinpersonal 59 Förråds- och ekonomipersonal 230

rubriker. Som kontorspersonal anges assistenter, som ej har handläggande funktioner, kansliskrivare och kontorsbiträden. Under övrig personal i administration redovisas en mängd olika personalkategorier som läkare och de översköterskor som tjänstgör vid psykiatrisk avdelning samt kamrerare, ingenjörer och annan teknisk personal vid kamrerar-, industri- och gårdskon- tor. Vårdare, tjänstgörande som bilförare, har redovisats tillsammans med

Tabell 6.2 Tjänster vid de allmänna häktena

Region och Plats— lnspektö- Övrig per- Personal i Övertillsynsmän Ekonomi- häkte antal rer/Assi- sonal i ad- arbetsdrift Tillsynsmän/Vårdare personal

stenter ministra-

tion”

Umeå/eg. Umeå 18 — 1 _ 1/1/10 (nb 1 Härnösandsreg. Härnösand 26 — l ] 1/1/20 (10) 2 Östersund 19 — l — 1/1/10 (2) ] Uppsala/eg. Gävle 38 2 ] lll/14 (6) 2 Uppsala 32 2 l 1/2/20 (7) 2 Stockholmsreg. Stockholmf 336 1/3 10 10 6/30/203 (ssvf 7 Visby 15 — 1 lll/9 (1) ] Västerdsreg. Falun 27 2 1 1/1/20 (10) 2 Västerås 36 2 ] 1/2/21 (1 l) 2 Linköpingsreg. Kalmar 39 2 ] 1/2/19 (6) 2 Norrköping 40 — 2 ] 1/2/27 (13) 2 Örebroreg. Karlstad 31 2 1 lll/20 (9) 2 , Örebro 13 — 1 — 1/1/16 (8) Göteborgsreg. Göteborg? 19] /2 3 4 1/10/73 (18) 4 Boråsreg. Borås 46 2 1 1/2/21 (8) 2 Mariestad 22 — 1 — l/1/9 (1) 1 Växjö/eg. Jönköping 30 2 ] 1/2/19 (6) 2 Växjö 12 1 — 1/1/14 (s):! Malmö/eg. Helsingborg 34 2 ] ]/1/16 (7) 2 Kristianstad 30 2 ] 1/2/20 (5)d 2

a Styresmannen och, i förekommande fall, kontorspersonal. b Inom parentes anges hur många av vårdarna som är transportförare. (' På Stockholmshäktet finns dessutom tjänster för 1 bitr. överläkare, ] bevakningsföreståndare, l kamrerare, 7 j översköterskor och 2 befattningshavare i förrådstjänst. : (I En vårdanjänst (transportförare) vakant för kontorsgöromål. l 9 På Göteborgshäktet finns dessutom tjänster för 1 bevakningsföreståndare, l kamrerare, 1 översköterska och l förrådsförman.

övriga vårdare och som transportförare. Övrig personal i tillsyn är, om inget särskilt anges, andra översköterskor än de ovan nämnda.

1 tabell 6.2 redovisas tjänsterna vid de allmänna häktena. Den personal som tjänstgör på allmänt häkte i kriminalvårdsanstalt ingår i anstaltsorganisationen. På Hall är emellertid särskild personal avdelad för tjänstgöring enbart på häktet. Inspektören där fungerar i stort sett som en styresman på häkte och fattar alla beslut rörande de häktades behandling. Däremot avgör anstaltens styresman administrativa ärenden rörande häktet. Även på Malmöanstalten är en del av häktespersonalen, en assistent, en tillsynsman och vårdarna, avdelad för tjänstgöring enbart på häktet. Övrig personal där tjänstgör också på andra avdelningar 1 anstalten. Beslutsfunk- tionerna ligger kvar hos anstaltens styresman.

Om man i tabellen försöker urskilja normer för personaltilldelningen, kan följande konstateras. På ett häkte med 25—50 platser består personalen av styresmannen, i regel en kansliskrivare, verkstadsförman, övertillsynsman, en eller två tillsynsmän, ett antal vårdare, husmor och ett ekonomibiträde. Vid mindre häkten har man varken kanslipersonal eller arbetsledare och av ekonomipersonal endast husmor. På häkten med mindre än 15 platser finns ingen ekonomipersonal. Häkten med 30—50 platser, som på senare tid tagits i bruk, har tilldelats två tillsynsmannatjänster. Vid en del äldre häkten av motsvarande storlek finns fortfarande endast en tillsynsmannatjänst. Antalet vårdare på häktena varierar, främst beroende på platsantal, byggnadsmässiga förhållanden och antal transporttimmar.

Tjänsterna vid kriminalvårdsanstalterna redovisas för riksanstaltema i tabell 6.3 och för lokalanstalterna i tabell 6.4.

Tabell 6.3 Tjänster vid riksanstaltema

Anstalt Antal Personal i administration Personal 1 Personal i tillsyna Ekonomi- Maskin- Förråds- Pers. f.

platser __ arbetsdrift __ _. pers. pers. pers. rep. o. Stm Ass Kontors- Ovriga och utbild- Otm Tm Vå Ovriga under- slutna öppna lnsp pers. ning håll

Hall 24017 30 Hinseberg 50 34 Hällby 78 9

Härnösand 78? Kalmar 47 Kumla 214

Lärbro 58 Malmö 166b Mariefred 80 9

Norrköping 66 Norrtälje 172 Roxtuna 48 9

Skenäs 61 Skogome 103 Skänninge 110

Tidaholm 130 Ti lberga 1 19 Ulriksfors 100

Viskan 120 Österåker 104

0 N

28 10 27 149(14)f 14 g 1 9 42 (1) 2 11 1 11 35 (1) 0.5

11 11 44 16/ 6 5 23 (1) 0.5 31 32 132 (7) 1” 6 2 11 (1) 0,5 15 17 91(22) 2 11 11 35 (1) 0,5 6 11 45 (1) 0,5 26 14 63 (7) zd 10 7_ 34 (1) 1 10 1 18 (1) 0,5 11 1 37 (5) 1 12 1 17 (2) 1 21 53 (3) 311 13 18 (2) 10 13 (1) 14 18 (3) 14 98 (8) —

N OONN wmv- NNW NNV ("ut”)!X llt—4— OMN ln

N __

MNW MNN

_. IXV Om?" -—--—-=r MIN?!" vaf) IN!/'if”) Ino

(”'$ (") ND N '_'NDN

(NI—ON -——m-—- _.

_NN NN—

N_— mm

"? co.—rn. N—oo v—tnm _mm N—-—— mm

___-_.— N_— _——_—- (N|.—___. ("t'—'N

_NN _NN NNN NNN NW

SONG? (Nl/bm VV ___..— _.xo ___—.cn crm-— NGO .—

V'

NNN NNN NN

2 lr)

” Vid varje sluten riksanstalt finns en tjänst för bevakningsföreståndare. b Allmänna häktet inräknat.

(' lnom parentes anges hur många av vårdarna som är transportförare. (] En tjänst för kontorsbiträde.

(' Lokalanstaltsavdelningen inräknad.

Tabell 6.4 Tjänster vid lokalanstalterna

Personal i Personal i t' lsyn Ekono- Maskin- Förråds- Pers. f..

__ arbetsdrift _———-—__—— mipers, pers. pers. rep. o. Stm Ass Kentors-Ovriga och utbild- Otm Tm Vå Osköt under-

slutna öppna lnsp pers. ning håll

Region och Antal Personal i administration anstalt platser

Umeäreg. Haparanda Luleå Sörbyn Umeå

H ärnösandsreg. Bergsåker Ljustadalen

Uppsala/eg. Gruvberget Gävle Hudiksvall Uppsala Vångdalen Åby Västeråsreg. Falu n Majorshagen Västerås

14 20 27 40

___—.....

22

40 1 19 ]

kursby 40 26 45 20 40 60

___—___...—

37 1 60 1 39 1

___—__.

N—q-_.._.

vmvN

MNYNMD VIN

-—N-—-— —-N-—=1'——-

12 17 (3)” 7 (1) 11

14 11 25 (1) 14 9 (1) 14 (1)

_N_—.N.—..—-

Region och Antal Personal i administration Personal 1 Personal i tillsyn Ekono- Maskin- Förråds- Pers. f. anstalt platser . arbetsdrift mipers, pers. pers. rep. o. Stm Ass Kontors-Övriga och utbild— Ötm Tm Vå Ösköt under- slutna öppna lnsp pers. ning håll

Stockho/msreg.

Asptuna 40 Djupvik 60 Håga 42 Nacka 8 Nyköping 31 Sjöboda 40 Svartsjö 80 Valla 40 Visby 20

Örebroreg.

Båtshagen 15 Lerbäck 20 Orretorp 38 Skåltjärnshyttan 35

——-ln ___..— murar-q | N—V ___——

27 (l) 1 2 1 _

15 (1) (1) 15 (l) 1

___—___.._..—.

1 V __N—xo.—..—. m..—w_— ___—___. 0 I N_q-.—..—. N—

I mcooix | ___—... I

___—__.

Linköpingsreg.

Aspliden 10 Stångebro 10 Västervik 39 Ödevata 60

0,5 — 1

I __N_

|

2 __N_

"3

Göteborgsreg. Halmstad Härlanda Lindome Mäshult Smälteryd Västergården Ytterby

Boräsreg. Mariestad Ollestad Vänersborg Växiäreg. Singeshult Torhult Växjö Malmöreg. Hildero Karlskrona Kristianstad Rönås Stångby Tygelsjö Ystad Österport

27 132

72 51 68 62 52

31

40 35 40 60 20 40 40 60 30 18 42 40 46 18

__N._._—.—._—-._.

___—___.—

_m—

NNNNu—n—t

NMMVQNI m=??? _-

("qlx VWWMVQ—

___—___.—

_.

-—'NN-——-—-—-V—

12 63 8

(>me

(131 ib n)

(1) - 1

(1)

1

| N—Nv—N—N

|

a inom parentes anges hur många av vårdarna som är transportförare. b 1 personalförteckningen upptas dessutom tjänster för en bevakningsföreståndare, en föreståndare för K

ålltorpshemmet och ett kontorsbiträde.

Tabell 6.5 Tillsynstjänster på bevakningsbemyndigandet under andra halvåret 1977 Tjänster Förstärkningen avser Tm Vå Allmänna häkten Gävle, Västerås 2 Dagtillsyn Helsingborg 1 3 " Karlstad. Växjö 1 Uppsala, Västerås ] Nattvakt Växjö, Örebro 1 Vilande nattvakt K rim/na/vdrdsansta/ter Asptuna, Djupvik, Malmö 3 Dagtillsyn Bergsåker, Gävle, Mariestad, Västerås 1 " Hall 6 Nattvakt 2 Specialavd. 1 Transportplanering Halmstad, Visby, Ystad 2 Portvakt Karlskrona. Kristianstad, Roxtuna, Västerås 2 Nattvakt Kumla 4 Dagtillsyn Lerbäck, Mariestad, Mäshult, Ollestad, Rönås, Sjöboda. Smälteryd, Sörbyn, Torhult. Tygelsjö, Uppsala, Valla och Vångdalen 1 Vilande nattvakt Malmö 3 Portvakt Norrköping 2 Dagtillsyn Skogome 1 Dagtillsyn Svartsjö 4 Ytterpatrull 5 Dagtillsyn Österåker 2 Nattvakt 3 Visitationspatrull

m.m . m..—___ _ hun—_".

Tabell 6.6 Transporttid och övertid för tillsynspersonal vid allmänna häkten och kriminalvårdsanstalter budget- året 1975/76.

Anstalt/häkte Antal Total trans- Transport- Total Genomsnitt- vårdarea porttid tim. övertid övertid lig övertid per vårdareb

ALLMÄNNA HÄKTEN Umeå/vg.

Umeå 10 (1) 2971 1533 2 967 252 Härnösanl/sreg. Härnösand 20 ( 10) 17 959 4 877 6500 276 Ostersund 10 (2) 2 724 1 764 3 234 274 Uppsala/eg. Gävle 14 (6) 9 508 2520 3 273 198 Uppsala 20 (7) 13 462 4 922 9 712 434 Sf()('K/1()/I?'ISI'€_£(. Hall 27 (8) 12 751 3 293 7 490 235 Stockholm 203 (58) 84 119 16 348 44 065 184 Visby 9 (1) 684 281 977 89 Väs/eräsreg. Falun 20 ( 10) 15 773 4 004 5 792 246 Västerås 21 (11) 15 988 4 329 7 154 289 Linköpingsreg. Kalmar 19 (6) 13 965 6 713 8 830 395 Norrköping 27 (13) 19 107 5 477 7 046 239 Örebroreg. Karlstad 20 (9) 15 607 4 856 6 597 280 Örebro 16 (8) 13 549 4 668 5 724 304 Göteborgsreg. Borås 21 (8) 13 752 4 700 7 117 288 Göteborg 73 (18) 37 042 10 217 16 345 190 Mariestad 9 (1) 1 092 742 1 572 148 Malmöreg.” Helsingborg 16 (7) 16597 3 370 4 843 257 Jönköping 19 (6) 10 805 4 853 6 226 294 Växjö 14 (8) 13 096 5 239 5959 361 RlKSANSTALTER Hall 149(14) 9872 5716 29 334 170 Hinseberg 42 (1) 1 779 661 1 189 24 Håga 27 (1) 2 316 790 3 488 109 Hällby 35 (1) 2157 488 3 021 73 Härnösand 44 578 377 6 571 126 Kalmar 23 (1) 924 514 4135 152 Kumla 132 (7) 12 611 3 840 25 699 165 Lärbro 11 (1) 2 033 376 2 701 208 Malmö 91 (22) 37 090 11907 19 402 194 Mariefred 35 (1) 2441 1 552 5022 121 Norrköping 45 (1) 2870 2 406 8828 163 Norrtälje 63 (7) 10 636 3 484 9 538 122

a lnom parentes anges antal transportförare och bilförare. b Beräknat på 85 % av övertiden. Återstoden bedöms tillsynsbefa'l och vikarier ha svarat för. (' Uppgifter för allmänna häktet på Malmöanstalten redovisas ej särskilt.

Anstalt/häkte Antal Total trans- Transport- Total Genomsnitt- vårdare” porttid tim. övertid övertid lig övertid per vårdareb Roxtuna 34 (1) 2 188 1 362 6 227 155 Skenäs 18 (1) 3147 1 139 2528 107 Skogome 37 (5) 6 326 1 382 7 098 163 Skänninge 17 (2) 1 654 472 1 865 93 Tidaholm 53 (3) 6 084 2 437 9 982 151 Tillberga 18 (2) 999 440 2 747 129 Ulriksfors 13 (l) 1 847 908 2 113 105 Viskan 18 (3) 2 806 11 973 3 954 186 Österåker 98 (8) 3 842 1 821 21 924 190 LOKALANSTALTER Umeäreg. Haparanda 12 561 509 2 060 145 Luleå 17 (3) 7 907 2 777 5028 251 Sörbyn 7 (1) 557 215 1426 173 Umeå 11 792 759 2 372 183 Härnösandsreg. Bergsåker 7 984 935 2 128 258 Ljustadalen 3 — — 510 144 Uppsala/eg. Gävle 14 114 86 2 264 137 Hudiksvall 11 689 689 1 754 135 Uppsala 25 (1) 2 542 1 295 6 513 221 Vångdalen 6 562 174 694 98 Åby 8 1 319 597 2 119 225 Västeråsreg. Falun 14 592 195 2 022 122 Majorshagen 9 (1) 986 883 2392 225 Västerås 14 (1) 1 512 545 3 456 209 Stackho/msreg. Asptuna 8 1 024 240 2 332 247 Djupvik 8 835 425 1 728 183 Nacka 4 609 129 Nyköping 15 (1) 992 718 2335 132 Sjöboda 7 (1) 1 339 496 1 650 200 Svartsjö 15 (1) 2 027 1 184 4 346 246 Valla 6 1 038 338 1 032 146 Visby 9 113 104 732 69 Örebroreg. Båtshagen 5 1 243 170 170 28 Lerbäck 6 614 290 1 108 156 Orretorp 8 1 050 540 2 364 251 Skåltjärnshyttan 7 990 804 1 666 202 Linköpingsreg. Västervik 19 301 301 1 580 70 Ödevata 8 793 397 920 97

” lnom parentes anges antal transportförare och bilförare. b Beräknat på 85 % av övertiden. Återstoden bedöms tillsynsbefa'l och vikarier ha svarat för.

MMS.-= _

Anstalt/häkte Antal Total trans- Transport- Total Genomsnitt- vårdarea porttid tim. övertid övertid lig övertid per vårdareb

Götebm'gsreg.

Halmstad 12 191 187 1 550 109 Härlanda 63 (13) 15 975 3 368 17 603 237 Lindome 8 (1) 2 131 293 1 379 146 Mariestad 17 536 316 1 889 94 Mäshult 6 446 87 734 103 Ollestad 6 566 108 636 90 Smälteryd 6 192 138 891 126 Vänersborg 18 856 162 1 842 86 Västergården 8 635 151 1 047 111 Ytterby 3 2 2 411 116 Malmö/eg. Hildero 3 3 3 103 29 Karlskrona 16 858 551 2 135 113 Kristianstad 16 2 180 1 907 5234 278 Rönås 6 378 257 896 126 Singeshult 8 (1) 1 422 502 1029 109 Stångby 8 (1) 1214 58 367 38 Torhult 6 617 237 1 106 156 Tygelsjö 6 929 388 1 503 212 Växjö 21 1 495 1 480 5076 205 Ystad 12 525 499 1 976 139

a inom parentes anges antal transportförare och bilförare. b Beräknat på 85 % av övertiden. Återstoden bedöms tillsynsbefa'l och vikarier ha svarat för.

1 tabellerna 6.7—6.13 redovisas uppgifter om ålder, anställningstid, allmän utbildning och inomverksutbildning för personal vid allmänna häkten och kriminalvårdsanstalter. Om inget annat anges avser uppgifterna förhållan- dena den 1 juli 1975. Med anställningstid avses sammanlagd tid i KVV, oberoende av om befattningshavaren innehaft en eller flera tjänster. Om annat ej framgår av tabellerna ingår anstaltsdirektörer, föreståndare och inspektörer i tjänstegruppen styresmän, förste verkmästare, verkmästare, utbildningsassistenter, chefsarbetsterapeuter, verkstadsförmän, lantbruksin- spektörer, befallningsmän, skogsförmän, ladugårdsförmän, trädgårdsmäs- tare, trädgårdsförmän och hönseriförmän i tjänstegruppen arbetsledare samt övertillsynsmän och tillsynsmän i tjänstegruppen tillsynsmän. I fråga om de anställdas allmänna utbildning har gruppering skett efter den utbildning som bedömts vara den högsta. Klassificering av utbildning har skett enligt de principer som tillämpas i svensk utbildningsnomenklatur (SUN-koden). Siffror inom parentes i tabellerna anger procenttal.

144 Ansra/rspersona/en SOU 1977:76 Tabell 6.7 Åldersfördelningen i vissa tjänstegrupper bland anstaltspersonalen Tjänstegrupp Åldersgrupp 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 .. M — — 3 9 6 12 Styresman K _ _ _ (3)” 3(12) ] (7) 204) . M — 12 23 5 3 A551stenter K 1(1) 11130) 9(41) 4(12) 3 (8) 1 (1) Arbetsledare & 1(—) 15 (3) lg (5) I? (5) 3f(IO) 5;(13) Tillsynsmän & : f 11) 2? (5) 5303) 7308) 82120) M 46 307 371 278 260 244 Vårdare K ](2) 13(16) 9119) ”(14) 9(14) 10(13) Summa 49(2)b 362(12) 457(15) 387113) 397(13) 410114)

a Procent av tjänstegruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän.

Tabell 6.8 Anställningstider för vissa tjänstegrupper bland anstaltspersonalen

Tjänstegrupp Anställningstid 0—4 5—9 10—1 4 15—19 20—24

M 7 12 19 13 Styresman K _ _ (7)” 4(16) l(21) ](14)

. M 26 16 2 —

Assrstenter K 14(51) ”(35) 5 (9) 2 (3) _ Arbetsledare ? 53114) 92125) 10327) 75119) 31 (8) Tillsynsmän & f 11) 32 (91 9303) 13202) 73116)

, M 324 710 482 253 65 Vårdare K 28118) 32137) 22(25) _(13) 1 13) Summa 452(15)b 91400) 736(25) 489(l6) 183 (6)

a Procent av tjänstegruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän.

SOU 1977:76Anstaltspersonalen 145 5054 55—59 60—64 65— Summa Median- ålder 25 19 16 1 91194) 53 _(26) _120) _(16) _11) 6 (6) 97 13)b 39 _ 1 _ _ 44156) 32 2 13) 2 14) 1 11) _ 34% 78 13) 33 90 96 58 3 385 (98) 53 1123) 2125) 1115) _11) 8 (2) 393113) 50 80 58 40 1 424196) 48 5119) 2114) , 19) _1—) 16 (4) 440115) 50 204 152 45 — 1 907196) 39 10111) 15 18) 5 12) _ 83 (4)l990(66) 45 417114) 347112) 167 16) 51—) 251323932998 25—29 30—34 35—39 40—44 Summa 1 94 [519) 13112) 518) 12) 9626), 97 13)b — — 44156) 2 13) _ _ _ 34% 78 13) 15 14) € 12) 311) 11—) 38363; 393113) 42 27 9 1 424196) 1110) 1 (6) 212) 1(—) 16 (4) 440115) 55 (3) 'f (1) f(—) : 1923931990166) 134 14) 61 12) 2411) 51—) 211323222998

Tabell 6.9 Styresmän, ålder och utbildning

Utbildning Åldersgrupp Summa 2029 3039 4049 5059 60

M — - 2 13 6 21 Folkskola K _ _ _(10)a _ (62) _(29) _ 2] (22)!) Realskola % : : : 11100) : i 2 (2) Folkhögskola & : 1150) 1150) : : 1 2 12) Gymn. yrkesutb. M — — 6 8 2 16 högstZår K _ _ _(38) _ (50) _113) _ 16(16) Gymn. yrkesutb. M — — — 6 3 9 längre änZår K _ _ _ _ 167) _133) _ 9 19) Gymn. teoretiskt ?g : 1129) ?157) : 1114) mg; 7 17) Socionom % : 3122) 3130) 11 141) 1 17) 22832; 27(28) Pol.mag./lil.kand. & : f160) 1120) : 1120) 11188; 5 15) Övr. akademisk utb. & : 1113) 1113) 1 150) 1125) 1 8 18)

91 94 Summa — 13113)b 23124) 44145) 17 (18) 6 ( (6; 97 ” Procent av utbildningsgruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän. Tabell 6.10 Handläggande assistenter, ålder och utbildning Utbildning Åldersgrupp Summa 2029 3039 4049 5059 60 Gymnasial utb. & : 1120)? 1120) f160) : ägg; Stölb Socionom & å(27) ;(42) g(l9) ; (8) ;(4) 18129; 26 (33) Fil.kand.bet.-vet. ? 2148) 2152) : : : lägg; 21127) Fil.kand.övr. ? f 130) 1å(65) 115) : : 13182) 20126) Jur.kand. & ;117) 1183) : : : 3813; 6 18) 44156) Summa 241300 41153) 7 19) 5 16) 111) 34144) 78

a Procent av utbildningsgruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän.

_em_. ..m ___—m.m...- . .

SOU1977:76 Anstaltspersonalen 147 Tabell 6.11 Tillsynsmän, ålder och utbildning Utbildning Åldersgrupp Summa 2029 3039 40419 5059 60 5 Folkskola 1K1 1 1—) 43117)" 93137) 9(31135) 21110) 253133 263(60)b Grundskola % 11100) : : : : 1 2 1—) Realskola KA 1 115) 1154) 1115) : 1115) 11 13 13) Folkhögskola % : 11126) 12144) 3124) 1 17) 411921; 46110) Gymn. yrkesutb. M 1 14 32 22 7 76(96) högst2år K _ (1) _(18) 1(42> 2130) _ 19) 3 (4) 79118) Gymn. yrkesutb. M — 1 14 17 3 35 1ängreän2år K (3) _(40) _(49) _ (9) _ 35 (8) . M 1 1 — 2 Gymn.teoretlskt [( _ _(50) _(50) _ _ _ 2 (—) Summa 6 mb 80118) 168138) 145133) 41 19) 432922; 440 a Procent av utbildningsgruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän. Tabell 6.12 Vårdare, ålder och utbildning Utbildning Åldersgrupp Summa 2029 3039 4049 5059 60

Folkskola % 8? 18)[] 341131) 3(113132) 212126) 317114) 102303 1125156)b Grundskola K” 43180) 11118) : I 12) : 521923; 54 13)

M 2 9 1 85 91 Realskola K 33138) 32144) 3110) ? 18) _11) 829; 93 15) Folkhögskola &” 21116) 82153) 31122) g 17) 112) 152132; 163 (8) Gymn. yrkesutb. M 105 139 92 49 4 389 (95) högst2år K 407) 706) 504) 4113) _(1) 20 (5) 409121) Gymn. yrkesutb. M 8 21 20 18 1 68197) längre än2år K _(11) 1(31) _(29) 1127) _(1) 2 (3) 70 (4) Gymn. tekn. 2 år M 8 2 10 (fackskola) K _(80) _(20) _ _ _ _ 10 (—) Gymn. teoretiskt 1K1 31172) 1(1119) 1 19) : : 511313 54 13) Gymn. tekniskt % 1190) 1110) : : : 111 10 1—) Akademisk utb. 1114 : 1150) 1150) : : 1 2 1—)

Summa 362 118)b 670134) 524126) 384119) 5013) 1 92; (32 1 991)

a Procent av utbildningsgruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjänstemän.

Tabell 6.13 Arbetsledare, ålder och utbildning

Utbildning Åldersgrupp Summa

20—29 30—39 40—49 50—59 60—

Folkskola KA 1 11)(] 11 17) 31 121) 8411 152) 31120) 163198; Realskola i: 1150) 1125) : : 1125) 1

.. M — — 2 3 2 7(87) Folkhogskola K _ 1(13) _ (25) _ (38) _(25) ”13) Gymn. yrkesutb. M 6 13 37 73 22 151 (98) högst2år K _ (4) _ (8) | (25) 2 (49) _(14) 3 (2) Gymn. yrkesutb. M 3 9 14 26 3 55 (96) längre än 2år K — (5) 2(19) _ (25) __ (46) _ (5) 2 (4) Gymn. teoretiskt IT : : : 1(100) : 1 Gymn. tekniskt E 3167) : : : 1(33) % Akademisk utb. ? : : 1000) : : 1 Summa 14 (4)b 38(10) 89 (23) 190 (48) 62(l6) 383333

a Procent av utbildningsgruppen. b Procent av totala antalet redovisade tjäsntemän.

165142)b 4 11) 8 12)

154139) 57115) 1 1—) 3 11)

1 (—)

393

7. De intagna

7.1. Intagna på häkten

De flesta på häkten intagna är gripna, anhållna eller häktade som misstänkta för brott. Andra kategorier av omhändertagna förvaras emellertid också tillfälligt på häkten. Som exempel kan nämnas omhändertagna enligt utlänningslagen , barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen eller lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Omhändertagna enligt beslut av övervakningsnämnd kan också tillfälligt placeras på häkte liksom den som omhändertagits enligt lagen om tillfälligt omhändertagande.

Av KVS statistik för år 1976 framgår att antalet intagningar på allmänna häkten uppgick till 32 229 och att medelbeläggningen var 636 intagna. Fördelningen mellan olika häkten framgår av tabell 7.1. Det bör framhållas att de statistiska uppgifterna avser förhållandena vid midnatt och att beläggningen på häktena erfarenhetsmässigt varierar med en viss regelbun- denhet under dygnet (Ds Ju 197414 5. 23 f).

Vistelsetiden på häkte varierar starkt mellan olika kategorier av intagna. Den som omhändertagits enligt någon social vårdlag och måst placeras på häkte hålls i de flesta fall kvar endast några få timmari väntan på förpassning till sjukhus, anstalt e. (1. Vistelsetiden för häktade uppgår vanligen till 3—5 veckor. Längre tider förekommer särskilt för dem som skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning och för sådana intagna som får kvarstanna i häkte i avvaktan på sakens prövning i fullföljdsinstans.

7.2. Intagna i kriminalvårdsanstalter

År 1976 intogs 10 920 personer, varav 246 kvinnor, i kriminalvårdsanstalter för verkställighet av påföljd. Av dessa nyintagna var 9901 dömda till fängelse, 220 till internering, 150 till ungdomsfängelse, 605 till skyddstillsyn med anstaltsbehandling samt 44 till förvandlingsstraff för böter. Under den senaste tioårsperioden har antalet intagningar varierat mellan 12 631 under år 1968 och 10 255 under år 1974. För nyintagna fängelsedömda redovisas ålder och strafftider i tabell 7.2. Fördelning efter huvudbrott framgår av tabell 7.3.

Fördelad på de skilda kategorierna av anstaltsplatser var medelbelägg- ningen, beräknad efter antalet fysiskt närvarande och korttidspermitterade inskrivna, under år 1976 på slutna och öppna riksanstalter ] 056 resp. 386

' Uppgifterna är hämtade från KVS statistik, där förhållandena den första dagen i varje månad redovisas.

Tabell 7.1 De allmänna häktena: platsantal, medelbeläggning, beläggningsprocent och tillströmning av intagna l976

Region och Nominellt Medel- Beläggnings- lntagningar häkte platsantal beläggning procent 1976 1976-12-31 1976 1976

Umeäreg.

Umeå 18 8 44 404

Härnösandsreg. Härnösand 26 8 31 337

Ostersund 19 6 32 397

Uppsa/arcg. Gävle 38 16 42 1 079 Uppsala 32 23 72 1 518 Slockhalmsreg.

Hall 72 36 50 448 Stockholm 336 189 56 11 70] Visby 15 2 13 153

Västeråsreg. Falun 27 16 59 480 Västerås 36 22 61 1 239

Linköpingsreg.

Kalmar 39 16 41 727 Norrköping 40 21 53 1 122

Örebroreg.

Karlstad 31 19 61 684 Orebro 2517 14 54 1 018

Görebargsreg. Borås 46 24 52 842 Göteborg 191 104 54 6 728 Mariestad 22 7 32 193

Malmöreg.

Helsingborg 34 23 68 1. 206 Jönköping 30 19 63 645 Malmö 59 51 86 623 Växjö 12 8 67 580 Kristianstad” 30 19 63 105 Summa 1 179 636 54 32 229

a Togs i bruk l976-08-23. b Från 1976-07-01 25 platser, varav 12 på Kumlaanstalten.

samt på slutna och öppna lokalanstalter 513 resp. 869. Som jämförelse kan anges att medelbeläggningen år 1966 på slutna anstalter var 3 621 och på öppna anstalter 1 443. Motsvarande siffror för år 1971 var 3 153 resp. 1 453. Medelbeläggning på varje anstalt redovisas i tabell 7.4.

Medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna varierar kraftigt och med en viss regelbundenhet under ett år. Vanligen har anstalterna hög beläggning under februari och mars månader, medan det är låg beläggning under sommar- och julmånaderna. Under år 1976 var beläggningen' högst den 1 mars med 3 285 intagna och lägst den 1 augusti med 2 437 intagna.

Tabell 7.2 Kriminalvårdsanstalterna: till fängelse dömda, som intagits 1976, efter ålder, kön och strafftidens längd Ålder Summa Samtliga

15— 1 7 18—20 21—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—59 60—

M KVM KVM KVM KVM KVM KVM KVM KVM KVM Kv

lmånad — — 388 1 1012 ] 2månader — — 87 2 336

959 11 689 10 424 9 600 13 340 2 79 4 4 491 68 4 559 509 9 279 1 137 1 183 5 85 — 14 —- 1 630 22 1 652 3 månader 73 -— 132 176 4 115 1 59 1 61 — 20 8 646 9 655

l

_ 49 _ 88 81 _ 68 _ 36 34 _ 10 1 _ _ 367 4 371 14 _ 35 _ 29 _ 22 _ 5 _ 12 _ 4 _ _ _ 121 36 1 39 1 17 _ _ _ 565

10 3 — 1 — — 96 32 2 17 — 4 - 384 1 10 — l 1 — — 115 19 — 12 4 — — 245

1 1 5

oovm N I N—

4 månader 5 månader 6 månader 67 1 157 5 165 4 84

7 månader 5 — 19 — 43 15 8 månader 1 — 42 2 108 4 116 9 månader 10 40 — 33 10 månader — — 28 — 74 — 64 11 månader — — 3 — 12 — 18 lår 2 — 83 4 198 16 215 2år — — 13 1 39 3 46 3 år — — 5 — ] 4år — — — — 5 år — — — — 6år _ _ _ _ 7 år _ _ _ _ 8 år _ _ _ _ _ _ 9år _ _ _ _ _ _ 10 år _ _ _ _ 2 _

Livstid __————_—__1_____ __

______________—_____.____________——_———————

Summa 6 — 867 11 2281 57 2487 48 1571 28 855 20 1032 26 503 3 102 4 9704 197 9901

________________________—_______———-————————

l 1

121 580

97 396 I 20 248 47

784 160 45

| in _.

M v—NN $

20

_... |

3

NNN

_ __ 45

_ _ _ 743 _ _ _ 151 _ _ _ _ 40 24 25 _ _ _ _ _ 14 14

___ __ 12-12 ___ __ 4— 4

I N 1 m N ln 0 I

118 63 5 53 27 — 13 —

_NWMN v—Oxlläv—r ?

NN— ONN'IN

2 1

) I I | | I oomNr— __ I N .—

!. lxtnhll ")—_a»— MC; 0 ...av: NN

| Nv—tv— 4 4 ___—_____2_2 4 4 l 1

Tabell 7.3 Fördelning av fängelsedömda efter huvudbrott

Huvudbrott Antal Procent personer Rattfylleri 3 174 32 Tillgreppsbrott 1 659 17 Våldsbrott 1 202 12 Lydnadsbrott m. m. 884 9 Bedrägeri m. m. 642 6 Narkotikabrott 336 3 Utlänningslagen 288 3 Övrigt 1 716 17

Därav två eller fler likvärdiga brott i domen 960 10

Summa 9 901 100

Beläggningsprocenten vid varje kriminalvårdsanstalt framgår av tabell 7.4. I syfte att uppnå en jämnare beläggning vid dessa anstalter har RRV företagit en översyn av förelägganderutiner m. m. (revisionsrapport, dnr 1973:l 039).

Antalet narkotikamissbrukare bland intagna påverkar i hög grad förutsätt- ningarna för arbetet i anstalt. Att närmare ange omfattningen av sådant missbruk är uppenbarligen en mycket svår uppgift. Med hjälp av något olika metoder har man dock försökt att skapa sig en bild av narkotikamissbrukets utbredning bland de intagna.

Sedan ett tiotal år tillbaka gör KVS årliga bedömningar av antalet narkotika- och läkemedelsmissbrukare bland de intagna. Det tillgår så att styresmannen vid varje anstalt för en bestämd dag får ange hur många av de intagna som enligt anteckning vid personundersökning eller behandlingskol- legium eller enligt i övrigt kända förhållanden är narkotika- eller läkemedels- missbrukare. För att bedömas som sådan skall missbruket ha pågått under någon längre tid eller vara förenat med uppenbara sociala eller personlighets- mässiga skadeverkningar. Tidigare kända missbrukare som under det senaste året kan betecknas som fria från missbruk medräknas ej. Det anges särskilt hur många som bedöms missbruka genom injicering.

Under åren 1968—1975 har andelen missbrukare varierat mellan 20 och 30 procent. Enligt den senaste undersökningen som avsåg förhållandena den 1 april 1977 var av 3 493 intagna 1 188 eller 34 procent missbrukare.

Under år 1973 genomförde KVS en enkätundersökning angående narko- tikamissbrukare, vilken riktades till nära 1 500 intagna vid mottagningsav- delningar på fem slutna anstalter. AV de drygt 1 000 intagna som besvarade enkäten hade 58 procent någon gång använt narkotika medan 36 procent använt narkotika mer än 100 gånger.

Under år 1976 genomfördes vid allmänna häktet i Stockholm en förstudie till en större undersökning av missbruket av beroendeskapande medel och dynamiken i missbrukarmönstret bland intagna i kriminalvårdens anstalter. Undersökningen genomfördes i form av intervjuer med 69 intagna. AV dessa brukade 43 (62,3 %) använda narkotika tre gånger/vecka eller oftare. En

Tabell 7.4 Kriminalvårdsanstalterna: platsantal och medelbeläggning 1976

Anstaltstyp, Nominellt plats- Medeltal till- Medelbeläggning Beläggnings- region och antal 1976-12-31 gängliga platser procentf anstalt —f" ___..— ——_.—_ .. sa ob s 0 s 0 s 0 RlKSANSTALTER Hall 168 65 139 27 114 13 82 48 Hinseberg 50 34 35 34 23 27 66 79 Håga 64 — 45 29 64 Hällby 78 9 73 9 52 8 71 89 Härlanda 23 23 8 — 35 — Härnösand 62 63 46 73 Kalmar 47 44 - 36 — 82 Kumla 224 250 — 185 77 Lärbro — 58 58 47 81 Malmö 107 104 84 81 — Mariefred 80 9 75 9 53 4 71 44 Norrköping 66 — 59 — 48 81 Norrtälje 212 160 — 112 70 Roxtuna 48 9 45 9 33 4 73 44 Skenäs —- 85 65 43 — 66 Skogome 103 101 68 — 67 Skänninge 110 113 70 — 62 Tidaholm 170 155 108 70 Tillberga 119 118 56 47 Ulriksfors 100 66 48 — 73 Viskan — 120 120 — 66 55 Osteråker 130 68 57 84 Summa 1 632 718 1 439 628 1 056 386 73 61 LOKALANSTALTER Umeåreg. 63 60 63 58 52 46 83 79 Haparanda 14 20 14 20 12 18 86 90 Luleå 27 27 23 — 85 Sörbyn 40 38 28 74 Umeå 22 22 17 77 Härnösandsreg. 16 59 16 57 14 28 88 49 Bergsåker 40 40 24 - 60 Härnösand 16 — 16 14 - 88 Ljustadalen 19 , 17 4 — 24 Uppsa/areg. ] 1 1 120 101 1 16 57 77 56 66 Gävle 40 38 24 — 63 Hudiksvall 26 — 24 — 15 63 Uppsala 45 20 39 20 18 15 46 75 Vångdalen — 40 39 26 — 67 Åby — 60 57 36 - 63

a Platser på sluten avdelning. b Platser på öppen avdelning. f Antalet fysiskt närvarande och korttidSpermitterade i procent av medeltalet tillgängliga platser.

Anstaltstyp, region och anstalt

Slockho/msreg. Asptu na Djupvik Nacka Nyköping Sjöboda Svartsjö

' Valla ' Visby

Västeräsreg. Falun Majorshagen Västerås

Linköpingsreg. Stångebro Västervik Ödevata Örebroreg. Båtshagen Lerbäck Orretorp Skåltjärnshyttan Göteborgsreg. Halmstad Härlanda Lindome Mariestad Mäshult Ollestad Smälteryd Vänersborg Västergården Ytterby

Malmöreg. Hildero Karlskrona Kristianstad Rönås Singeshult Stångby Torhult Tygelsjö Växjö Ystad

Summa

Nominellt plats- antal 1976- 1 2-31

5(1 öb 51 268 _ 40 _ 60 _ 8 31 _ _ 40 _ 80 _ 40 20 76 60 37 _ _ 60 39 _ 39 70 _ 10 39 _ _ 60 _ 1 10 _ 15 _ 20 _ 40 35 136 201 27 109 6 _ 40 72 40 _ 35 _ 40 _ 40 51 _ _ 60 _ 20 145 146 _ 18 62 _ 52 _ 42 _ 60 _ 40 _ 30 _ 46 68 _ 31 _ 828 1 264

Medeltal till— gängliga platser

S Ö 51 257 39 60 8 31 — 40 70 40 20 — 76 60 37 — — 60 39 38 60 — 10 38 — 50 — 108 15 18 39 36 217 281 19 80 6 — 40 72 40 — 35 40 40 36 60 20 181 223 15 53 51 — — 42 — 60 36 — 24 — 46 47 _ 30 743 1 220

Medelbeläggning

S Ö 36 200 _ 32 _ 41 _ 9 23 _ 26 _ 64 _ 28 13 _ 61 40 30 _ _ 40 31 _ 19 42 _ 4 19 _ _ 38 _ 79 _ 10 _ 14 _ 29 _ 26 138 191 15 _ 58 5 _ 24 41 25 _ 24 _ 28 _ 31 24 _ _ 42 _ 12 136 168 _ 10 32 _ 42 _ , _ 29 _ 50 _ 27 _ 18 _ 34 38 _ 24 _ 513 869

a Platser på sluten avdelning. b Platser på öppen avdelning. (' Antalet fysiskt närvarande och korttidspermitterade i procent av medeltalet tillgängliga platser.

SOU 1977:76 Beläggnings- procent”

5 Ö 71 78 — 82 68 1 13 74 — 65 — 91 70 65 80 67 81 - — 67 79 50 70 40 50 - — 76 73 67 78 _ 74 — 72 64 68 79 — 73 83 60 57 63 69 — 70 78 52 — — 70 — 60 75 75 67 60 82 — — 69 83 75 75 74 81 80 69 71

tredjedel av de intervjuade hade så hög alkoholkonsumtion, en daglig förtäring av alkohol motsvarande 45 cl starksprit eller mer, att de bedömdes ha allvarliga alkoholproblem. Med de kriterier som nu angivits bedömdes 86 % av de intervjuade vara gravt alkohol- eller narkotikaberoende eller blandmissbrukare av motsvarande karaktär.

Under år 1976 intogs i kriminalvårdsanstalt ] 939 utländska medborgare, som ådömts fängelse. Fördelningen på strafftid och nationalitet framgår av tabellerna 7.5 och 7.6. Under den senaste tioårsperioden har antalet intagna utländska medborgare varierat mellan 1 483 år 1967 och 1 986 år 1972.

Tabell 7.5 Utländska medborgare dömda till fängelse, intagna 1976, efter nationa- litet och strafftidens längd

Strafftidens Finland Norge Danmark Jugoslavien Övriga Summa längd 1 mån 492 36 58 34 117 737 2 mån 257 7 15 9 63 351 3 mån 125 4 6 9 42 186 4 mån 76 6 3 5 20 110 5 mån 17 l 1 4 5 28 6 mån 77 10 4 7 30 128 7 mån 6 l 5 1 3 16 8 mån 36 6 2 5 18 67 9 mån 12 3 l 2 3 2] 10 mån 24 2 l 6 12 45 11 mån 4 1 2 l l 9 1 år 56 6 14 15 63 154 2 år 12 l 2 2 28 45 3 år 3 1 1 9 14 4 år 2 l l 5 9 5 år 1 l 1 4 6 år 1 l 3 5 7 år — — — — l l 8 år — — — — l l 9 år — — l 1 10 år 1 — — — 2 3 Livstid l — 1

Summa 1 202 85 118 103 431 1 939

Tabell 7.6 Utländska medborgare dömda till fängelse intagnai kriminalvårdsanstalt 1976, efter nationalitet

Nationalitet Antal Därav med intagna förvisningsdom

Finland 1 202 444 Danmark 1 18 16 Jugoslavien 103 30 Norge 85 15 Förbundsrepubliken

Tyskland 47 18 Polen 28 7 Ungern 28 1 1 Frankrike 22 16 Grekland 22 6 Spanien 20 8 Nederländerna 19 16 USA 17 10 Turkiet 16 8 Marocko 15 1 ] Tjeckoslovakien 15 7 Algeriet 12 3 Italien 12 8 Tunisien 12 7 Österrike 11 5 Storbritannien 11 3 Gambia 7 2 Island 6 - Pakistan S 4 Schweiz 5 3 Statslösa 19 6 Övriga 82 44

Summa 1 939 708

8. Verksamheten vid anstalterna

Fördelningen mellan arbetstid och fritid för de intagna på anstalterna regleras genom den s. k. normaldagordningen. Enligt denna sker uppstigning varda- gar, måndag—fredag, kl. 06.30 och övriga dagar kl. 08.00. Innan arbetet börjar kl. 07.30 skall de intagna ha städat sina bostadsrum och ätit morgonmål. Uppehåll i arbetet görs kl. 1130—1300 för måltid och för sådan utomhusvis- telse som de intagna enligt bestämmelser i KvaL är berättigade till. Arbetet avslutas kl. 17.00. Efter kvällsmåltiden kan de intagna på slutna anstalter tillbringa sin fritid i gemensamhet på bostadsavdelningen tills inlåsningen på bostadsrummen sker. Den inleds kl. 19.40 och skall vara avslutad kl. 20.00. Intagna på öppen anstalt har möjlighet att vistas inom anstaltsområdet under sin fritid fram till den tidpunkt då bostadspaviljongernas ytterdörrar låses, kl. 20.00, eller den senare tidpunkt som bestämts för anstalten. Därefter har de intagna möjlighet att vistas i gemensamhet idagrum och liknande utrymmen på bostadsavdelningen tills de, enligt vad som bestämts för anstalten, skall vara på sina bostadsrum.

Verksamheten på anstalt kan indelas i sådana funktioner som hänför sig till de intagnas behandling, innefattande även ordning och säkerhet. service- funktioner, personalfunktioner och ett antal gemensamma funktioner.

Bland de funktioner som anknyter till behandling m. m. av intagna kan nämnas behandlings- och frigivningsplanering, upprätthållande av ordning och säkerhet, sysselsättning, innefattande arbetsträning och yrkesutbildning, teoretisk utbildning, socialkurativ verksamhet, hälso- och sjukvård, intresse- och föreningsaktiviteter, gruppsamtal med intagna. enskilda samtal och även samvaro med de intagna.

Som servicefunktioner räknar utredningen mathållning, lokalvård, förrådshållning, utrustning av intagna, tvätt och annan persedelvård samt transporter för intagna.

Personalfunktioner redovisas i avsnitt 13 om personaladministration. De gemensamma funktionerna kan sammanfattas under begreppet anstaltsadministration, innefattande även kameralt arbete och kontorsar- bete.

Vad gäller behandlingen av intagna skall man på anstalterna skapa rutiner, till sin omfattning anpassade efter verkställighetstidens längd, för att klarlägga vilka behov den intagne har av yrkesträning och yrkesutbildning, teoretisk utbildning, socialt stöd, medicinsk vård, fritidsaktiviteter samt kontakter med anhöriga, övervakare och andra personer som kan medverka till den intagnes rehabilitering.

Arbetsuppgifterna för anstaltspersonalen i behandlingsarbetet är att ta emot den intagne när han anländer till anstalten och informera honom om förhållandena där, bl. a. möjligheterna till arbete, utbildning och fritidsakti- viteter och kontakter med samhället utanför anstalten. Därefter skall handlingarna angående den intagne föras åjour och personundersökningen vid behov kompletteras genom behandlingsundersökning i syfte att klarlägga den intagnes aktuella behov av åtgärder med beaktande särskilt av hans fysiska och psykiska hälsa, utbildningsnivå och studieförutsättningar samt hans levnadssätt i allmänhet och sociala kontakter. Vidare skall klarläggas vilka skydds-, kontroll- och säkerhetsåtgärder som är motiverade beträffande den intagne.

Med utgångspunkt från innehållet i behandlingsundersökningen och i samråd med den intagne själv samt med frivårdens organ, sociala nämnder, arbetsförmedlingsorgan och andra som kan främja den intagnes rehabilite- ring fastställs en behandlingsplan, som innehåller ett program för den intagnes anstaltstid. I planen skisseras också vilka åtgärder som skall vidtas inför hans frigivning.

Med ledning av vad som framkommer vid behandlingsundersökningen bestäms den intagnes placering på bostadsavdelning, i arbete och/eller utbildning.

1 genomförandet av behandlingsplanen ingår också att försöka lösa problem som uppstår i samband med den intagnes uteblivande från arbete eller undervisning samt sådana konflikter som härrör från avvägningar som i vissa fall måste göras mellan i och för sig önskvärda, positiva behandlings- insatser och kraven på säkerhet.

Utfallet av behandlingsplanen följs upp och redovisas i behandlingsjour- nal. Med utgångspunkt från dessa bedömningar och med beaktande av ev. förändringar i den intagnes tänkta frigivningsmiljö omprövas behandlings- planen regelbundet.

Att upprätthålla ordning och säkerhet inbegriper en mängd praktiska uppgifter, de flesta av kontrollerande karaktär. Omfattning, sätt för genom- förande m. m. varierar beroende på vilken kategori anstalten tillhör. Bland arbetsuppgifterna kan nämnas följande. In- och utpasseringar vid anstalten kontrolleras. I samband därmed sker kontroll av bagage och i vissa fall visitationer. Intagna som återvänder från permissioner skall byta från civila kläder till anstaltskläder. Närvarokontroller sker inne på anstalten. Där sker också visitationer av intagna samt kontroll av bostadsrum och andra utrymmen där intagna vistas samt av anstaltsområdet i övrigt i syfte att uppdaga innehav av narkotika och andra ämnen som inte får innehas i anstalt samt föremål som kan användas vid rymning eller som eljest kan utgöra en fara för säkerheten i anstalten. Bland arbetsuppgifterna inom detta område ingår att svara för inläsning och upplåsning av bostadsrum och att gå nattronder och att svara för annan patrulltjänst. Vidare skall personalen ingripa vid motsättningar mellan intagna och för att hindra rymningar. Det åligger också den personal som svarar för ordning och säkerhet att tillse att ordningsföreskriftema för anstalten efterlevs. Ett väsentligt inslag i arbetet med ordning och säkerhet är att hålla sådan kontakt med de intagna att man kan bedöma vilka resurser som i det aktuella läget behöver sättas in för att upprätthålla ordning och säkerhet.

Den socialkurativa verksamheten syftar bl. a. till att klarlägga sådana akuta problem i den intagnes civila liv som har sin orsak i hans intagning på anstalt och om möjligt lösa dessa problem samt också tillgodose den intagnes elementära behov i anledning av överföring från anstalt till frihet.

I det socialkurativa arbetet ingår även att regelbundet hålla kontakt med lokala organisationer och enskilda som kan medverka i rehabiliteringen av intagna.

Inför frigivningen skall den intagnes arbets- och bostadsförhållanden ordnas. Även i övrigt skall prövas vilka behov av bistånd han har inför frigivningen.

Det socialkurativa arbetet på anstalt är i första hand inriktat på att motivera intagen att ta så aktiv del som möjligt i detta arbete och att hjälpa honom med att reda upp sociala, juridiska och ekonomiska problem och även stödja honom i förberedelserna för frigivning vid kontakter med bostads- och arbetsförmedling, sociala myndigheter, anhöriga m. fl.

De former av arbetsdrift som förekommer vid anstalterna redovisas i bil. 2. Arbetsdriftens utveckling och uppgifterna för arbetsledarpersonal redovisas i avsnitt 16. 4. 4. Den teoretiska utbildning som förekommer vid anstalterna och arbetsuppgifter som är förknippade därmed redovisas i avsnittet om Studieledare, 16. 4. 5.

Den fritidsverksamhet som ordnas för de intagna vid anstalterna innehåller en mängd olikartade aktiviteter. ldrotts- och motionsverksamhet anordnas både inne på anstalterna och i viss utsträckning vid kommunala fritidsan- läggningar. Filmförevisningar anordnas på anstalterna. Teatergrupper ger föreställningar vid besök på anstalterna. Vidare organiseras studiecirklar. På många anstalter finns särskilda lokaler för hobbyarbete. De kommunala biblioteken har en omfattande bokutlåning på anstalterna. Tillfälle ges till religionsutövning. Även aktiviteter som är helt inriktade på förströelse anordnas. De arbetsuppgifter som är förknippade med fritidsverksamheten vid anstalterna redovisas i avsnittet om fritidsledare, 16. 4. 6.

Funktionerna ”enskilda samtal” och ”samvaro med intagna” innehåller en del gemensamma moment. Som enskilda samtal avses dock mera målinriktade aktiviteter från den anställdes sida i syfte att ta del av intagens personliga problem, klarlägga orsakerna till dessa, diskutera lösningar och stimulera den intagne att själv bearbeta sina problem.

Under begreppet anstaltsadministration har utredningen sammanfört en mängd funktioner som förekommer vid de flesta myndigheter. Arbete med anslagsframställningar, remissvar, sammanställning av statistiska uppgifter samt kameralt arbete och kontorsarbete kan hänföras till denna kategori.

För arbetet vid lokalanstalt har KVS givit särskilda anvisningar som innehåller bl. a. följande om syftena med verksamheten vid dessa anstalter och arbetets innehåll.

Verksamheten vid lokalanstalt präglas av syftet att successivt slussa ut de intagna i frihet. Arbetet är inriktat på att förbereda den intagnes frigivning och därför strävar man särskilt efter att ge den intagne möjlighet att under anstaltstiden påbörja arbete eller utbildning som han kan fortsätta efter anstaltstidens slut. I samma syfte försöker man bereda de intagna tillfälle att på fritid utom anstalten deltaga i föreningsverksamhet eller annan liknande verksamhet som är ägnad att underlätta anpassningen i samhället. Som

förberedelse inför frigivningen bör också den intagnes möjligheter till lättnader i verkställigheten öka ju närmare frigivningsdagen han kommer.

Skyldighet att deltaga i arbete eller undervisning föreligger också för intagen på lokalanstalt. Arbetsdriften där måste emellertid planeras med hänsyn till att dessa anstalter i första hand skall fungera som ett led i den intagnes utslussning i frihet. Antalet sysselsatta i arbetsdriften kan därför bli högst varierande. För intagna med brister i fråga om elementära skolkun- skaper ordnas ofta kortare kurser på lokalanstalterna.

De intagna får också delta i andra aktiviteter som främjar deras anpassning i samhället. Det kan vara gruppsamtal, studiebesök m. m. I samarbete med frivården ordnas frigivningskurser.

Före frigivningen bör den intagne om möjligt som frigångare ha blivit placerad i yrkesarbete, utbildning, omskolning eller dylikt utanför anstal- ten.

I den verksamhet som äger rum under de intagnas fritid skall anstalten utnyttja samhällets reguljära fritidsutbud så långt som möjligt. Detta sker oftast i samverkan med de kommunala myndigheter som handlägger fritids- och kulturfrågor samt olika föreningar och bildningsorganisationer. Verk- samhetens innehåll varierar beroende på de lokala resurserna.

Olika former av permission är ett viktigt inslag i behandlingsarbetet vid lokalanstalt. Utöver de regelbundna permissionerna kan de intagna få särskild permission för att besöka t. ex. skyddskonsulentexpedition, social- byrå, arbetsförmedling, arbetsgivare och utbildningsorgan.

Vid lokalanstalter skall om möjligt besök ske under besökspermissioner men också ett stort antal anstaltsbesök förekommer.

Som regel får de intagna på lokalanstalt brevväxla utan granskning av brev och telefonera utan avlyssning.

Vid lokalanstalterna ställs inte samma krav på säkerheten som vid de slutna riksanstaltema. Även intagna på sluten lokalanstalt får vanligen delta i en omfattande utåtriktad verksamhet, vilket gör att man inte kan upprätt- hålla samma säkerhetskrav som på de slutna riksanstaltema. Även om säkerhetskraven mot rymning alltså inte är särskilt höga på lokalanstalter måste en så god ordning upprätthållas att verksamhetens syfte inte omöjlig- görs. Vidare måste både personalens och de intagnas säkerhet upprätthållas. Kraven på att upprätthålla ordning förutsätter inte att tillsynspersonalen är bunden till vissa bevakningsställen. Strävan skall vara att kontrollen genomförs samtidigt som personalen är i aktivt arbete med intagna. De krav som från bevakningssynpunkt ställs på personalen vid öppna lokalanstalter har definierats så att personalen skall göra återkommande närvarokontroller samt svara för upprätthållande av ordning inom anstalten och därvid hindra besök av obehöriga, hindra eller försvåra smugglingstrafik, kunna omhän- derta intagna som visar stark sinnesoro, berusning osv. samt även förebygga brandfara. På de öppna lokalanstalterna skall personal endast undantagsvis användas för kontinuerlig bevakning av anstaltsområdet. Vid de slutna lokalanstalterna görs något större insatser för att försvåra rymningar.

Om arbetsuppgifter för personalen på häktena kan följande sägas. Styresmannens ställning och uppgifter motsvarar till stora delar styres- mannens på en lokalanstalt.

Assistenternas arbete på häktena är i huvudsak inriktat dels på rådgivning

och hjälp åt anhållna och häktade i anledning av problem som uppstått genom frihetsberövandet, dels på förberedelser inför anstaltsplaceringen. Vidare är assistenterna engagerade i arbetet med personundersökning av häktade, antingen som undersökare själva eller som rådgivare för andra undersökare. Assistenter är även med i förberedelsearbetet för placeringskollegierna.

Eftersom tillgången på lokaler för arbete i gemensamhet än så länge är mycket begränsad på häktena är arbetsledarna i stor utsträckning sysselsatta med att dela ut arbetsuppgifter till de häktade på bostadsrummen och ge handledning i samband därmed. Det ligger i sakens natur att de häktade då ofta tar upp diskussioner med arbetsledaren, kanske framför allt kring erfarenheter och problem som de kan ha haft i arbetslivet.

Överordnad tillsynspersonal är vanligen i tjänst kl. 07.00—18.00. På de häkten som har tre sådana tjänster är under större delen av denna tid två befattningshavare samtidigt tjänstgörande. Vanligt är att en av dem i huvudsak ägnar sig åt arbetsuppgifter som har samband med intagningar, frigivningar och förflyttningar av anhållna och häktade medan den andre ägnar mesta tiden åt planering av tillsynspersonalens tjänstgöring och transporter. Övenillsynsmannen har dessutom att svara för personalredovis- ningen, vilket är ganska tidskrävande bl. a. med hänsyn till den omfattande övertidstjänstgöringen särskilt för transportförarna. Dessutom fungerar han som ställföreträdare för föreståndaren då denne har kompensationsledigt.

Vårdarnas tjänstgöring på ett häkte med omkring 30 platser är, något förenklat, fördelad så att under dagtid fyra vårdare är i tjänst, av vilka en som portvakt är bunden till vaktrummet men oftast placerad så att han har uppsikt över båda häktesavdelningarna. En vårdare tjänstgör på avdelningen för gripna och anhållna och en på avdelningen för häktade. Den fjärde vårdaren är avdelad för arbetsuppgifter i samband med promenader, besök m. m. och för tjänstgöring som ordonnans. Efter klockan 18.00 är det endast vårdare i tjänst på dessa häkten. Nattetid är de två, av vilka en som vilande nattvakt.

De regler som tidigare gällde för behandling av anhållna och häktade föreskrev bl. a. at: de på häktet intagna skulle hållas avskilda från varandra och de var därför under större delen av dygnet, med undantag för promenadtid, besök m.m., inlåsta på sina bostadsrum. Härav följde att tillsynspersonalers arbete på häkten, kanske i högre utsträckning än på någon annan typ av anstalter, kom att koncentreras på bevakningsuppgifter dels på själva häktet, dels under de talrika transporter som tillsynspersonalen på häktena svarar får. 1 den mån kurativa uppgifter förekom bestod de huvudsakligen i enskilda samtal med de häktade. I takt med att häktena byggnadsmässigt anpassas efter den nya lagstiftningens krav kommer gemensamhet mellain intagna att tillämpas i ökad utsträckning också på häktena. Arbetsfcrmierna för både tillsynspersonal och arbetsledare kommer då att närmas till vad som gäller för motsvarande personalkategorier på de slutna anstalterna

. _ : ."|'13'i""" _ '|. "'|. %. |'||: r'Jl ,.|

| '. " . " .it "»" :..-||..i |: |:

' U| Ihlllj

|| | IF"';':'

|'|| | | ||||_. ||-

. :...... |... .' . .. . |IJ ." S..-P. platå ._

_l'l" "':".l'i

"i.", 'a. .- , -|'|' "r."."_' _."" |..':.. ' | .'.f' ' r ' '5 _'J ;'|'|| .

. :|. _. #7: qg: .

':'-"'" ' :::_ ., .'i||,

' '-t||' ._»|'._ ||'|'*'

';. . _ 4.2-j: ""," få" ' +| . hl" : : : : _— .|':1' -..' ...-:C”

-.|',.:'..'. '"..- ..c|"'.'.l_.r- '_i"'

|"J"'"

"iii..." ' 'i'-'i

1' ' - " ..-1|"..' "iii ..

.I ' ..iJ '_I å| |'| "lå. . =||"l

"""l"li'1"ft. T' "" r" '|'.'.'1"'|| ”l.".ld'. lan...!" ?...-:.": 'l_,|.'!'|T||'l||' "liljan

" IHF-4 'n; .li |.|||'_ ||' .whn AE.” rlqllhaji'lilnm. J,'.||'!I_i||"

IHH. fl.;i: .':. "||| .":|'.|L. :.latuA

'I' w'.5rh""|!ill1l'llflläfläi.uiäb'lh'll'l. 'r|"'.:1l,..||"'liii.||" ||'|'|' II'JJ'J: 1,"||1__||.l|_4' [imnuri-.b! :li'i. .|_'.ti'|.i tll-_ 'uu m. éll'i'iii" ':';l: frin-Jig" ".l'l'tr..|'-I'illi""ii'.'i wat-treu' | :::.Q'. :»:.»"'.|-:||a|:|1»i|'||.|$||r sil; Jean.. .l'l'ng' "få-' .:"l.l' "EHF-ä "rll'||=|_.dl1.1 tiäl'llfll'utl» |. "! '||» '.. » ».r-ufnamnu ..,... ' .. '»-'l' i»: .r:|.»,| ruta 'äåttfl'lllllff |F [:"fiHiplII-lnh' balulni'il int.."! |'_ ."i | '. '. | .. .FMLLquJtnurjzihuludu-j :|' Gulu: . ' .NIIF—rltlagblmlqulfl HW |'...' . ».: ”||| fi.—..,uiuri'm datum ' häri-imtwh'd al.-t Mnkr-Ju "' hihi-f'LWamluai-zaär » ".' ...i-Jinma m.m. ' JJS'W'” '

:..: ' Fill -| industrin. i ' "i. |. "" vm"?

gif-_ 'm'l'ia» tr.-' w'lili. 'n,

.Q'lbh'rri'm'lu. Wiland!” Juli ": 'äriuti'. '.'let' »llmi'es "" _»15' . al'l'i '.lt-lil' ||- " ' .."lul '|iin"z|' 'Hl'f' _ data?-.a. ||:"=|:|i dif." Matti |.» rg'mm git.— ' Lil'iil'li'li' "Frillan I3fll'l':u.i.l' | lli:

' | 'il'n'i'f. | '.'!H'E "R:”.

' ”.'I'

|"'__::

.a.

:"1.'|:l " :..uflu 'l.|"..l'

9. Framlagda förslag och pågående utredningar

9.1. Övervakningsnämndutredningen

Huvudfrågorna för övervakningsnämndutredningen har varit kompetensfördelningen mellan lokal och central nämnd i frigivningsfrågor, den lokala nämndens roll i frivårdsarbetet samt nämndernas organisation.

Utredningens förslag (SOU 1975116) innebär bl. a. följande. Den lokala nämndens kompetens i frigivningsfrågor vidgas. Frågor om villkorlig frigivning efter 2/3 av strafftiden prövas i samtliga fall av lokal nämnd. av utredningen benämnd kriminalvårdsnämnd. Ansökan om villkorlig frigivning innan 2/3 av straffet avtjänats prövas också av kriminalvårdsnämnd. utom beträffande de intagna som ådömts fängelse två år eller längre tid. I dessa fall prövas ansökan av en central nämnd. kallad centralnämnden för kriminalvård,som också prövar fråga om överföring till vård utom anstalt av intagna som dömts till internering med en minsta tid av två år eller mer. [ övriga fall prövar kriminalvårdsnämnden frågor om överföring till vård utom anstalt av intagna som dömts till internering eller ungdomsfängelse. Ansökningar om frigivningspermission och tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt 34 & KvaL prövas av samma instans som har att pröva den intagnes ansökan om villkorlig frigivning eller överföring till vård utom anstalt. Nämnderna kan, ifråga om intagen i riksanstalt, delegera till styresman och i övriga fall till skyddskonsulent att närmare bestämma dag för övergång till kriminalvård i frihet. Kriminalvårdsnämnd beslutar om återintagningi anstalt av till internering eller ungdomsfängelse dömda och även om upphörande av dessa påföljder. Det ankommer också på kriminalvårdsnämnd att pröva frågor om anstaltsbehandling enligt 28 kap. 3å BrB under pågående skyddstillsyn och om upphörande av sådan behandling.

Den rätt nämnderna f. n. har att på eget initiativ ta upp ärenden till prövning bibehålls endast vad gäller frågor om återintagning i anstalt och tillfälligt omhänder- tagande i samband därmed. Kriminalvårdsnämnd befrias från övervakningsnämndens uppgifter att handha övervakningen av frivårdsklientelet och att leda frivården. Dessa uppgifter övertas av skyddskonsulent resp. regionchef och KVS. Likaså upphör den begränsade insynsfunktion som övervakningsnämnderna f. n. har på kriminalvårds- anstalterna. Kriminalvårdens nämnder har alltså i huvudsak givits domstolsliknande funktioner.

Huvudmannaskapet för nämnderna läggs på KVS. De tre nuvarande centrala nämnderna. kriminalvårdsnämnden, interneringsnämnden och ungdomsfängelse- nämnden ersätts med centralnämnden för kriminalvård. Kriminalvårdsnämnd får fem ledamöter. Ordförande och vice ordförande, som skall vara lagfarna och innehavare av ordinarie domartjänster, förordnas av regeringen. Övriga ledamöter väljs av landstinget för en tid av tre år. För valbarhet gäller i stort sett samma villkor som för nämndeman i tmgsrätt.

9.2. Frivårdens storstadsutredning

Frivårdens storstadsutredning har lagt fram förslag (Ds Ju 197619) till en genomgri— pande omorganisation av frivården i Stockholm, Göteborg och Malmö. Följande principer ligger till grund för förslaget

distriktsindelningen skall underlätta frivårdens samarbete med samhällets övriga vård- och stödorgan. främst den kommunala socialvården frivårdsorganisationen skall bestå av självständiga, fullt utbyggda distrikt utan gemensamma specialfunktioner frivårdsdistrikten skall ha om hand alla klientkategorier och alla moment i frivårdsarbetet

antalet handläggande tjänstemän i ett distrikt bör vara 5—10 distriktsindelningen skall vara anpassad till kollektivtrafiken.

EIB Cl [] El

Utredningens överväganden har lett till att Stockholms kommun föreslås indelad i sju frivårdsdistrikt, de norra förorterna i tre och de södra i fyra. För Göteborgsområdet föreslås sex distrikt i Göteborgs kommun, ett för förorterna och ett för Uddevalla. Malmöområdet föreslås indelat i tre distrikt.omfattande samtliga kommuner ingående i Malmö skyddskonsulentdistrikt.

Utredningen föreslår vidare att övervakningen av villkorligt frigivna i Stockholm skall överföras från Skyddsvärnet till skyddskonsulentorganisationen.

Utredningen har i remissyttrande ställt sig starkt kritiskt till den minskning av lekmannainflytandet inom kriminalvården som blir följden om övervakningsnämnd- utredningens förslag upphöjs till lag. Bl. a. för att förankra kriminalvården i en bredare medborgaropinion och för att skapa ett informations- och kontaktorgan mellan allmänheten och kriminalvården föreslår utredningen en lokal lekmannastyrelse för varje skyddskonsulentdistrikt och för frivårdens behandlingscentraler i Stockholm och Göteborg.

Med den justeringen att ytterligare ett skyddskonsulentdistrikt (sammanlagt 28) skall inrättas i vart och ettav de tre storstadsområdena har riksdagenfprop. l976/77:100 bil. 5 JuU 29 rskr. 285)godtagit huvuddragen i utredningens förslag till distriktsindel- ning för frivården. Riksdagen har också beslutat att Skyddsvärnets övervakningsverk- samhet skall överföras till skyddskonsulentorganisationen.

9.3 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande

Det förslag som 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande lagt fram (SOU 1977123) innebär bl.a. omfattande förändringar i fråga om förfarandet vid rättspsykiatrisk undersökning och beträffande påföljderna för lagöverträdare med psykiska störningar.

Utredningens förslag vilar på principen att den som dömts till frihetsberövande påföljd inom kriminalvården vid behov skall få tillgång till samma psykiatriska vård som övriga medborgare, både när det gäller vård med stöd av lagen (l966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och i fråga om frivillig vård.

I de avsnitt som närmast har intresse för anstaltspersonalens vidkommande. innebär förslaget bl. a. följande.

Kommittén fastslår att psykiskt störda lagöverträdare redan under utredningsskedet har rätt till erforderlig psykiatrisk vård. Det konstateras att den nuvarande psykiska hälsovården av anhållna och häktade har påtagliga brister, som i möjligaste mån bör avhjälpas genom anlitande av samhällets allmänna sjukvårdsresurser. Då säkerhets-

aspekter lägger hinder i vägen för sådana insatser. bör den misstänkte tas in på rättspsykiatrisk kliniik. Om gripen,anhållen eller häktad lider av sådan psykisk störning att han kan beredas vård med stöd av LSPV. bör ansökan göras om hans intagning på sjukhus eller rättspsykiatrisk klinik. Kommittén framhåller emellertid att viss psykiatrisk vård även i fortsättningen måste ges i arrestlokaler och häkten. Man pekar särskilt på avgiftning av narkomaner. Sådan vård kan. enligt kommitténs mening. ofta tillgodoses genom vid häktet anställda sjuksköterskor med tillgång till psykiatrisk konsult.

Kommittén föreslår att de rättspsykiatriska undersökningarna i flertalet fall skall begränsas till sin omfattning. Det antas att sådan mindre undersökning av häktad merendels skall kunna genomföras på häktet.

Kommitténs förslag angående påföljder för psykiskt störda lagöverträdare redovisas inte närmare i detta sammanhang. Enligt kommitténs bedömning kommer det emellertid att leda till att man får ta hand om ett ökat antal intagna med psykiska störningar vid kriminalvårdens anstalter. Många av dessa intagna kommer sannolikt att vara ådömda långa straff. Bland de intagna kan alltså förväntas ökat behov av psykiatrisk vård. Behovet av kvalificerad sådan vård skall emellertid tillgodoses genom den allmänna sjukvården och. i vissa fall. genom den rättspsykiatriska organisationen. Som en konsekvens därav föreslås att de psykiatriska avdelningarna vid anstalterna successivt avvecklas. Är intagens vårdbehov sådant att intagning kan ske enligt LSPV, skall han flyttas till psykiatriskt sjukhus eller klinik. Vissa lindrigare avgiftningsfall bör dock, enligt utredningens bedömning. kunna tas om hand på anstalternas avdelningar för kroppssjukvård.

Enligt förslaget skall frivårdens konsulterande psykiatrer och/eller den allmänna sjukvården svara för den ambulanta psykiatriska vården vid lokalanstalterna. Motsva- rande uppgift vid riksanstalterna skall ombesörjas av psykiatrer och övrig personal inom den rättspsykiatriska organisationen. Det rekommenderas att antalet psykolog- tjänster inom kriminalvården ökas.

För att främja förutsättningarna för rehabilitering av intagna förordar utredningen ökade insatser i Syfte att hindra missbruk av narkotika i anstalterna. Som medel för att kartlägga missbruk och insmugglingsvägar föreslås bl. a. urinanalyser. Utredningen föreslår även en försöksverksamhet med särskilda narkomanvårdsprogram för sådana personer med uppenbara narkotikaproblem som dömts till fängelse i högst ett år och som är villiga att delta i genomförande av narkomanvårdsprogram.

Enligt kommitténs förslag skall den rättspsykiatriska organisationen handha rättspsykiatriska undersökningar. sluten vård av häktade och intagna i kriminalvårds- anstalt samt viss öppen vård. Organisationen förstärks bl. a. genom att den tillförs Karsuddens sjukhus. vilket främst skall nyttjas för vård, såväl med stöd av LSPV som frivillig. av de kategorier av intagna som nu vistas på kriminalvårdsanstaIternas psykiatriska avdelningar och på Håga sjukhus.

9.4. Delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF)

DEFF tillkallades för att organisera och utvärdera försöksverksamhet rörande förvaltningsdemokrati. Till ledning för försöksverksamhetens uppläggning innehöll direktiven bl. a. följande.

Förvaltningsdemokrati bör i princip innebära medverkan av de anställda på alla nivåer inom myndigheten. Olika grader av inflytande kan tänkas. från information och samråd till medbestämmande. Inflytande är i första hand av intresse när det gäller frågor med direkta återverkningar på förhållandena för den enskilde anställde. DEFF bör undersöka om de anställdas inflytande på verksamheten inom den egna myndigheten och de förhållanden som där råder kan ökas. Utrymme bör ges åt sådan

medverkan från de anställdas sida att demokratiska arbetsformer främjas och att de anställdas ställning som aktiva medarbetare inom myndighetens verksamhetsområde stärks. [ försökverksamheten bör prövas förutsättningarna för bl. a. viss omfördelning av beslutsbefogenheter så att de anställdas erfarenheter och synpunkter kan få göra sig gällande i högre grad än nu. Det framhålls att frågor rörande verksamhetens allmänna inriktning, ekonomiska och organisatoriska förutsättningar m. m., som avgörs av myndighetens styrelse eller motsvarande ledningsorgan, inte bör undandras försöks- verksamheten. Vad angår den löpande verksamheten. i den mån denna väsentligen innebärtillämpning av givna riktlinjer, rekommenderas att försöken begränsas till ökad delegering, arbete i grupper. omfördelning av arbetsuppgifter o. d. i syfte att öka det personliga engagemanget i arbetet och därmed effektiviteten.

[ sex års tid har under DEFF:s ledning bedrivits en omfattande försöksverksamhet inom skilda grenar av statsförvaltningen. Beslutsorgan. sammansatta av represen— tanter för myndigheten och för personalen, har verkat på olika nivåer inom myndigheterna. Kompetensen har för flertalet beslutsgrupper omfattat personaladmi- nistrativa frågor. Vid vissa myndigheter har den dock utsträckts till organisations- och rationaliseringsfrågor och frågor rörande verksamhetsplanering samt teknisk och administrativ utveckling. Också inom KVV har bedrivits viss försöksverksamhet i DEFF:s regi. Den redovisas närmare i avsnitt 10.2.4.

I slutrapporten (Ds Fi l976:9) har DEFF uttalat bl.a. följande angående utfallet av försöksverksamheten.

Beredningen av de ärenden som avgjorts av särskilda beslutsorgan har blivit mer allsidig och inträngande. Personalföreträdarnas vilja och förmåga att aktivt påverka beslutsprocessen har klart kommit till uttryck. Deltagandet i beslutsorgan uppfattas dessutom som lärorikt och stimulerande men samtidigt krävande. Medbeslutandet ökar de anställdas intresse för fackligt arbete och är en viktig form för att förbättra de anställdas inflytande, insyn och intresse inom ramen för den utveckling som kan väntas följa av den nya arbetsrättslagstiftningen. En fortsatt utveckling bör kunna ske genom en mera långsiktig process, syftande mot både ökad bredd på de ämnesområden som skall vara tillgängliga för medbeslutande och ökat djup genom nya inflytande- former. Ett system med majoritet för personalen i beslutsorgan inom vissa besluts- områden skulle. av undersökningsresultatet att döma. vara betydelsefullt för den fortsatta utvecklingen av personalinflytandet inom statsförvaltningen.

9.5. Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

Under hänvisning till att kriminalvårdsreformen väsentligt ändrat förutsättningarna för tillämpning av påföljden ungdomsfängelse och till den kritik som riktats mot denna påföljd. har ungdomsfängelseutredningen givits i uppdrag att utreda sådana frågor om påföljder för unga lagöverträdare som sammanhänger med ett avskaffande av ungdomsfängelse. Målsättningen skall därvid vara att begränsa användningen av frihetsberövande påföljder.

9.6. Utredningen (Ju 1974:17)angående översyn av häktnings- bestämmelserna

Utredningens förslag (SOU l977z50) innehåller i de delar som är av särskilt intresse för anstaltspersonal bl. a. följande.

Möjligheterna att ingripa med anhållande och häktning mot den som är misstänkt för brott begränsas. Utredningen beräknar att antalet anhållna och häktade som en följd av förslaget kommer att minska med 15 000 resp. 1 500 per år. Anhållandetiden

förkortas.

Som ett alternativ till häktning föreslår utredningen tillsyn. Den skall förenas med föreskrift för den misstänkte att vara tillgänglig eller anmäla sig på viss tid och plats eller att vistas i tillsynshem. Tillsynen skall syfta till att förhindra fortsatt brottslighet. Under förutsätzning av den misstänktes samtycke bör också åtgärder vidtas för att ge honom det personliga stöd och annan hjälp som han behöver. Ansvaret för tillsynen läggs på kriminalvården. Tillsynshem skall inrättas och drivas av KVV. Regionchefen skall leda tillsynsterksamheten inom regionen. För att ombesörja den kontroll tillsynen innefattar skall, i de fall den misstänkte inte ålagts att vistas på tillsynshem, särskild tillsynsman utses. Regionchefen utser bland personalen på de myndigheter som hör till regionen ett tillräckligt antal personer som. vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter. skall stå till förfogande som tillsynsmän. Uppgift som tillsynsman skall i princip ankomma på tjänstemän inom KVV. Praktiska hänsyn, bl. a. till den intagnes bostadsort, bör dock kunna föranleda att lekmän anlitas som biträde vid tillsyn.

9.7. Utredningen (Ju 1976:01) om mathållningen vid kriminal- vårdens anstalter

Den sakkunnige har i uppdrag att undersöka möjligheterna att genomföra mathåll- ningen vid kriminalvårdens anstalter genom leveranser från närliggande kommunala eller militära matinrättningar eller med anlitande av entreprenörer. Utredningen skall omfatta en inventering av vilka anstalter som med hänsyn till sitt läge och anstalternas krav på ordning och säkerhet kan tänkas repliera på andra anläggningar i fråga om mathållningen. Förslag har avgivits (Ds Ju l977z8), se avsnitt 18.4.8.

9.8. Utredningen (Ju 1976106) om kriminalvårdsstyrelsens organisation, m. m.

Under år 1976 tillkallades en organisationskommitté för att, med biträde av KVS och statskontoret, göra en översyn av KVS organisation. I direktiven framhålls de stora förändringar vad gäller organisation. klientel och arbetsformer som kriminalvården genomgått efter 1973 års reform. Eftersom syftet är att anpassa organisationen till de förändringar som skett bör. enligt direktiven, översynsarbetet omfatta även andra frågor om organisationen och verksamheten inom kriminalvården, vilka kan komma att aktualiseras under kommitténs arbete.

9.9. Utredningen (Ju 1976107) om isolering inom kriminal- vården

Kommittén skall undersöka i vad mån de olika former av placering i avskildhet, som förekommer inom kriminalvården, är ägnade att medföra fysiska eller psykiska men för de intagna. Vidare skall kommittén försöka fastställa vilka nackdelar enrumsplacering. ijämförelse med förflyttning mellan anstalter, inskränkningar i fråga om permissioner, frigång o. d., kan beräknas medföra med hänsyn till de intagnas anpassning i samhället. Det ingår också utredningsuppdraget att föreslå skyddsåtgärder. som kan ersätta olika typer av isolering. Därvid skall beaktas vilka förändringar förslagen leder till i fråga om personalbehov och krav på anstalternas byggnadsmässiga utformning samt vad förslagen kan komma att innebära för personalens arbetsmiljö. I den mån kommittén anser att möjligheter till isolering skall finnas kvar, skall prövas om rättssäkerheten för

den intagne ytterligare kan stärkas, om isoleringsåtgärderna bör beslutas under medverkan av lekmän samt vilka möjligheter som finns för lekmän att få ökad insyn i den del av anstaltsarbetet som har samband med isoleringsåtgärder av olika slag. Kommittén skall också överväga frågan om läkares medverkan vid beslut om

isolering.

9.10. Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (1974:O4) (NEPO)

NEPO har i uppdrag att företa en översyn av personalorganisationen vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Särskilda direktiv har ej meddelats.

NEPO har avgivit delbetänkande (Ds S 1976:6) om personalens utbildning. Huvuddragen i förslaget återges i avsnitt 20.1.10.

9.11. Utredningen (Fi 1974:05) om den statliga personalutbild- ningens fortsatta inriktning och organisation

Direktiven innehåller bl.a. följande. Utredningen skall arbeta från den utgångs- punkten att myndigheterna även i fortsättningen skall ha huvudansvaret för att den egna personalen är ändamålsenligt utbildad. Möjligheterna till utbildning inom det allmänna utbildningsväsendet och samhällets arbetsmarknadsutbildning skall särskilt beaktas. Personalutbildningen bör vidare läggas upp så att den. förutom att utgöra en grundläggande utbildning och fortbildning, också kan utnyttjas för vidareutbildning och omskolning. I fråga om utbildningens inriktning skall den sakkunnige bl. a. utreda behoven av en förvaltningsanpassad administrativ grundutbildning inom områdena ekonomiadministration, personaladministration, administrativ rationalisering och allmän förvaltningskunskap samt utbildning i frågor om arbetsmiljö och förvaltnings- demokrati samt även ledarutbildning. Den sakkunnige skall vidare överväga behovet av ändringar inom utbildningsorganisationen, centralt och inom de olika myndighe- terna, former för ökat utnyttjande av tillämpad vuxenpedagogik och modern undervisningsteknologi. frågan om ett allsidigt pedagogiskt utvecklingsarbete inom ramen för statlig personalutbildning samt finansieringsfrågor.

Utredningen har i delbetänkande (SOU 1976:61) lagt fram ett principförslag rörande den statliga personalutbildningen. Huvuddragen i förslaget redovisas i avsnitt 20.19.

9.12. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

De sakkunniga skall kartlägga behovet av andlig vård vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter och pröva i vilka former sådan vård bör förekomma vid dessa institutioner. Olika organisationsformer skall övervägas, varvid behovet av ekonomisk samverkan och av samarbete med huvudmännen för institutionerna och deras personal bör beaktas. De sakkunniga bör vidare överväga huvudmannaskapet för den andliga vården och pröva om förutsättningar finns för att organisera den på samma sätt vid sjukhus och vid kriminalvårdens anstalter. Slutligen skall de sakkunniga pröva behovet av personal och särskild utbildning samt vissa ekonomiska frågor.

9.13. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

De sakkunniga har till uppgift att. med undantag för ett fåtal förvaltningsgrenar, pröva decentraliseringsfrågan över hela det statliga förvaltningsområdet. Enligt direktiven bör en detaljerad genomgång göras av alla de författningar och bestämmelser som reglerar uppgiftsfördelningen mellan centrala. regionala och lokala organ inom det statliga verksamhetsområdet. Det ankommer också på de sakkunniga att överväga vidgad förtroendemannamedverkan i de regionala myndigheternas verksamhet.

$$$-mari lib-d_Prln'Mtf'BTlfw;-'.uit 3.5-'D - [f.

i' lll I =..

Ill I

'iphl'l'l'm” il. "”ll'jjui'hll'mi'l itfl'ili .i i.- Tll' . '_jii |'|]. ENU1l.':ii"1"—"Jr"' __1 r. fin

iii

'. '. Malå: il'll'|l xmhrl'niwf L'sici. .uL .zbfl

1.44qu 4 år'hfF'MI'H-lif'l' ' 'llle-Molll- '-'i ' 'i» * Jul:-'

åwtu. utan. tur] ' 141H'L-R'J'jihfllllfu .. wii... ”;?-'i': i'l"'f Ll't'i-l'tlllm'WJJiH '. '.l'u"

"it-å; -_ |

M; _;_;..-;._; . - . -

.. fu" ill" lli '-'i.. ' rl". '

W.”,méå ll ...-.

lil ll

"lj 1! inr: '”';" "#3 ':':

10. Anstalternas organisation

Utredningen har i några föregående avsnitt angivit flera skäl för förändringar i den nuvarande anstaltsorganisationen. Från samhällets synpunkt är det av vikt att samhällsrepresentanter ges tillfälle till kontinuerlig insyn i verksam- heten vid anstalterna och att de även får möjligheter att påverka det arbete som där bedrivs. För kriminalvården framstår det som en fördel att representanter för samhället tar del i ansvaret för verksamheten vid de lokala myndigheterna. Personalen bör ges ett vidgat inflytande och ansvar både vad gäller verksamheten i stort vid anstalten och i frågor angående enskilda intagnas behandling. Om man, som utvecklingen inom förvaltningen tyder på, kommer att få vidgade befogenheter på det lokala planet i fråga om medelsanvändning, är det också nödvändigt att de olika personalgrupperna ges möjligheter att påverka fördelningen av resurserna. För att samhälls- och personalrepresentanter skall få ett reellt inflytande, bör de medverka på ledningsnivå i anstalterna. Som utredningen ovan anfört sker detta lämpli- gast genom att styrelser, med nämnda representanter som ledamöter, inrättas som ledningsorgan för anstalterna.

Att inrätta styrelser vid kriminalvårdens anstalter erbjuder emellertid problem, föranledda bl. a. av att institutionerna är av mycket varierande storlek. Några av dem har färre än tio anställda medan andra sysselsätter omkring 300 befattningshavare.

Riksanstalterna är samtliga ganska stora institutioner och som organisa- tioner betraktade av komplex natur. Många personalkategorier är engagerade i arbete med ett, åtminstone på många slutna anstalter, svårhanterligt klientel. Dessa förhållanden bäddar för intressekonflikter bland personalen. Därför har ledningsorganet på riksanstalt en mycket krävande roll. Vidare måste beaktas att riksanstaltema står utanför kriminalvårdens regionala indelning. De har därigenom en organisatorisk särställning i förhållande till lokalanstalter, häkten och skyddskonsulentdistrikt. Enligt utredningens uppfattning lägger detta hinder i vägen t. ex. för inrättande av gemensamt ledningsorgan för riksanstalt och lokal kriminalvårdsmyndighet under regionchef. Annars kunde en sådan lösning i vissa fall tett sig naturlig t. ex. beträffande en riksanstalt och en närbelägen, mindre lokalanstalt som Skenäs och Aspliden resp. Roxtuna och Stångebro. Av anförda skäl föreslår emellertid utredningen att särskild styrelse inrättas vid var och en av riksanstaltema.

Vad gäller häkten och lokalanstalter är skillnaderna i fråga om storlek och klientel mycket påtagliga. De minsta lokalanstalterna är öppna institutioner och de fungerar oftast som frigångsanstalter. Verksamheten vid dessa institutioner är därför begränsad. Uppgifterna för styrelsen vid en sådan anstalt, och det gäller f. ö. även de små häktena, skulle därför bli av ganska ringa omfattning. Inte heller är behovet av insyn från samhällets sida särskilt påtagligt när det gäller frigångsanstalterna, eftersom de intagna tillbringar större delen av dagen utanför anstalten. Frågan om anstaltsstyrelse som ledningsorgan kan därför, enligt utredningens mening, inte lämpligen lösas på det sättet att en styrelse inrättas för varje häkte och lokalanstalt. Vad gäller

ledningsorgan för dessa institutioner har utredningen övervägt följande lösningar. En möjlighet är att för samtliga anstalter under regionchef inrätta enbart en styrelse på regional nivå. Alternativt kan man tänka sig att styrelse som regel inrättas vid lokalanstalter och häkten men att möjlighet finns att förordna att styrelse skall vara gemensam för två eller flera anstalter eller också att medge undantag från regeln om styrelse som ledningsorgan.

Inrättandet av regionala styrelser borde vara ägnat att främja samverkan mellan häkten, lokalanstalter och skyddskonsulentdistrikt inom regionerna. Enligt utredningens uppfattning skulle en sådan styrelse dock inte få den nära kontakt med verksamheten vid anstalterna som är nödvändig för att styrelsen på ett effektivt sätt skall kunna utöva sina lednings- och insynsfunktioner. Särskilt i de norra regionerna, med stora avstånd mellan anstalterna, är denna risk uppenbar. Det är inte heller troligt att en regional styrelse skulle ha lika goda förutsättningar som en starkt lokalt förankrad anstaltsstyrelse att utveckla och fördjupa samarbetet mellan anstalten och samhället i övrigt. Personalinflytandet skulle också tunnas ut avsevärt. Utredningen lägger f. ö. särskild vikt vid att försöka skapa gynnsamma förutsättningar för att ledningsfunktionerna skall kunna utövas i en anda av nära samhörighet mellan styrelsen och personalen på anstalten samt att för anstaltsarbetet givande lokala kontakter skall kunna etableras. Därför föreslår utredningen att styrelser inrättas också för lokalanstalter och häkten. Möjlighet bör dock finnas att förordna att styrelse i visst fall skall vara gemensam för flera sådana myndigheter.

Flera skäl talar för att mindre anstalter sammanförs under gemensam styrelse. Anstalternas storlek bör dock inte vara den ensamt avgörande eller ens mest betydelsefulla faktorn vid bedömningen av denna fråga. En förutsättning för inrättande av gemensamt ledningsorgan är uppenbarligen att avståndet mellan anstalterna inte är alltför stort. Väsentligt är vidare att anstalterna i någon omfattning samverkar i sitt arbete så att det framstår som naturligt att de sammanförs under gemensamt ledningsorgan. Detta kan gälla för anstalter där klientelet i betydande utsträckning är gemensamt i den meningen att intagna ofta flyttas mellan anstalterna. Så sker på vissa orter från häktet 'till den närbelägna lokalanstalten och från lokalanstalten till en annan sådan anstalt i grannskapet, avsedd enbart för intagna med frigång.

Vid prövning av frågan om vilka anstalter som skall ha gemensam styrelse bör stor vikt fästas vid de synpunkter som framförs av berörda regionala och lokala myndigheter. Därför framlägger utredningen i denna del inte något detaljerat förslag där det, anstalt för anstalt, anges vilka som bör ha egen resp. gemensam styrelse. Med utgångspunkt i de riktlinjer utredningen ovan angivit för bedömningen kan dock sägas att det i många fall bör vara lämpligt att inrätta gemensam styrelse för häkte och lokalanstalt belägna i samma ort.

Möjligheten att inrätta gemensam styrelse erbjuder dock inte någon för alla fall tillfredsställande lösning av frågan om ledningsorgan för de små institutionerna. Det finns lokalanstalter som på grund av sitt geografiska läge och ibland även den särskilda inriktningen av verksamheten inte lämpligen kan kopplas samman med någon annan anstalt under gemensam styrelse. Ett exempel är lokalanstalten Gruvberget. Därför bör möjlighet också finnas att förordna att styrelse inte skall inrättas vid viss anstalt. Av samma skäl som

ovan anförts i fråga om gemensam styrelse, avstår utredningen från att ange vid vilka anstalter styrelse inte bör inrättas. Det bör dock framhållas, att utredningen betraktar lekmannainflytandet som ett så väsentligt inslag i verksamheten vid anstalterna att sådant förordnande bör meddelas endast i undantagsfall.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma i vilka fall styrelse skall vara gemensam för flera anstalter och vid vilka anstalter styrelse inte skall inrättas.

Att åstadkomma integration mellan frivård och anstaltsvård var en ledande tanke i kriminalvårdsreformen. Det är utredningens bestämda mening att denna process skulle påskyndas och samverkan mellan de båda verksamhetsgrenarna fördjupas om man arbetade under gemensamma ledningsorgan på lokal nivå. Frivårdens storstadsutredning har framfört samma uppfattning (s. 173). Det ligger emellertid utanför utredningens uppdrag att överväga frågan om ledningsorgan för skyddskonsulentdistrik- ten. Denna fråga är f.ö. beroende av ställningstagande till övervaknings- nämndutredningens förslag om ändringar beträffande nämndernas uppgifter inom frivården. När frågan om ledningsorgan inom frivården övervägs, förordar utredningen, att en lösning med lokala lekmannastyrelser som gemensamma ledningsorgan för frivård och anstalter noga prövas. Utred- ningens författningsförslag har utformats så att det medger sammanförande av skyddskonsulentdistrikt med häkte och/eller lokalanstalt under gemensam styrelse. I författningstexten har ledningsorganet på lokal nivå därför benämnts lokal kriminalvårdsstyrelse. I den följande framställningen används dock huvudsakligen beteckningen anstaltsstyrelse eller styrelse.

10.6.2. Anstaltsstyrelse — kriminalvårdsnämnd

Utredningens förslag leder till att två lekmannaorgan, anstaltsstyrelse och kriminalvårdsnämnd, kommer att ha uppgifter inom anstaltsvården, styrelsen som ledningsorgan för institutionerna och nämnden, enligt över- vakningsnämndutredningens förslag, som ett organ med domstolsliknande funktioner, främst för prövning av frågor om övergång till kriminalvård i frihet.

Uppenbarligen kan av flera skäl, bl. a. ekonomiska, ifrågasättas om det är lämpligt att bygga upp två skilda lekmannaorgan för uppgifter som, åtminstone i viss mening, nära anknyter till varandra. I några av våra grannländer handläggs en del frågor om övergång till kriminalvård i frihet av anstaltsorgan, i Finland av motsvarigheten till den föreslagna anstaltsstyrel- sen. Starka skäl talar emellertid för att dessa frågor bör prövas av organ som är fristående i förhållande till den myndighet som svarar för verkställighe- ten.

Frivårdens storstadsutredning diskuterade närliggande frågeställningar (s. 171). Utredningen har emellertid begränsat sin uppgift till att försöka finna

lämpliga organisatoriska former för lekmannainflytande vid anstalterna och därvid inte ansett sig kunna överväga några väsentliga ändringar i övervak- ningsnämndutredningens förslag. Utredningen utgår ifrån att den angivna frågan kommer att prövas då spörsmålet om lekmannamedverkan inom

kriminalvårder tas upp till samlad bedömning under det fortsatta lagstift- ningsarbetet.

10.6.3. Anstalssryrelses kompetensområde

Vid bestämmandet av anstaltsstyrelsens kompetensområde har utredningen valt mellan en lösning huvudsakligen efter mönster av de kommu- nala nämnderna, som svarar för prövning både av vad man kan kalla övergripande planeringsfrågor och av enskilda klientärenden, samt en lösning som innebär att styrelsens kompetens i huvudsak begränsas till planeringsfrågor medan prövningen av enskilda behandlingsärenden anför- tros tjänsteman eler grupp av tjänstemän.

Inom den korrmunala socialvården och, i viss utsträckning, även vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare och ungdomsvårdsskolor ankommer det på nämnder resp. styrelser att pröva också enskilda behandlingsärenden. Möjligheter tilldeiegation finns. Kommunal nämnd kan, med vissa begräns- ningar, delegera prövningen till ledamot eller grupp av ledamöter i nämnden eller till tjänsteman hos kommunen.

Frivårdens storstadsutredning har föreslagit (s. 170) att styrelse för skyddskonsulentcistrikt också skall svara för prövningen av enskilda klient- ärenden. Förslaget är förestavat bl. a. av att frivårdens organisation ansetts böra ansluta sig så nära som möjligt till organisationen inom den kommunala socialvården.

En lösning enligt den kommunala modellen skulle kunna utformas så att anstaltsstyrelsen gavs möjlighet att, genom delegationsbeslut, bilda en eller flera beslutsgrupaer för behandlingsärenden, ev. fördelade mellan olika bostadsavdelningtr på anstalten. Denna lösning skulle också medge att lekmannaledamo i styrelsen kunde engageras i prövningen av de behand- lingsärenden där nsynsaspekten tillmäts särskild vikt.

I frågan hurutida anstaltsstyrelsens kompetens skall omfatta ärenden angående enskild ntagens behandling har utredningen gjort följande bedöm- ning. Prövningenav dessa ärenden är visserligen som regel koncentrerad till de sammanträdet med behandlingskollegier som oftast hålls en gång i veckan. Beslutsfatandet kan emellertid i de flesta fall också sägas vara en ständigt pågående process, där man ofta från dag till dag måste modifiera tidigare fattade leslut på grund av att förutsättningarna ändrats. Dessa ärenden lämpar sg därför inte särskilt väl för handläggning i styrelse. Dock skulle väl de prakiska svårigheterna kunna bemästras genom en omfattande delegation till tjätstemän vid anstalten. Främsta skälet att hänföra behand- lingsärenden till ftyrelsens kompetensområde skulle vara att man önskade medverkan av lelmän i prövningen. Detta kan vara befogat i ärenden som från den intagnessynpunkt är av särskilt ingripande natur eller eljest av stor betydelse, såsom vissa frågor om disciplinär bestraffning och frågor om övergång till krininalvård i frihet. Efter de begränsningar som genom 1976 års ändringar i KWL skett beträffande disciplinära åtgärder och med gällande regler om undeställning, framstår emellertid medverkan av lekmän i disciplinärenden nte längre som så betydelsefull att utredningen funnit skäl att föreslå att leknän skall delta i prövningen. Det bör dock i sammanhanget nämnas att dennafråga närmare övervägs av en särskild utredning, se avsnitt

9.9. Ärenden om övergång till kriminalvård i frihet prövas av kriminalvår- dens nämnder. Följaktligen föreslår utredningen att anstaltsstyrelsens kompetens i huvudsak skall begränsas till frågor som är att hänföra till planering, ledning och uppföljning av verksamheten vid anstalten. Styrelsen skall, vid riksan- stalt under KVS och vid häkte och lokalanstalt under regionledningen, ha inseende över myndighetens alla angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullgörs. Detta innebär att styrelsen har det övergripande ansvaret för anstaltens förvaltning, ordning och säkerhet, mathållning, arbetsdrift och behandlingsarbete. Samma ansvar har styrelsen ifråga om ekonomi- och personaladministration. Dessa områden behandlar utredningen särskilt i avsnitten 12 och 13. Av vad ovan nämnts följer bl. a. att styrelsen, inom givna ramar, skall bestämma verksamhetens innehåll i stort och därvid göra avvägningar mellan olika aktiviteter som arbete, utbildning. gruppsamtal, organiserad fritidsverksamhet m. m. Det ankommer också på styrelsen att följa upp arbetet och värdera utfallet av verksamheten på anstalten. Vid lokala förhandlingar mellan myndigheten och de anställdas organisa- tioner företräder styrelsen anstalten. I sammanhanget bör också nämnas att styrelsen, och då särskilt de ledamöter som representerar samhället utanför anstalten, har en insynsfunk- tion, som kräver att styrelsen noga följer arbetet i anstalten. Detta bör ske genom att ledamöterna, bl. a. i anslutning till styrelsesammanträdena, tar del av verksamheten på anstaltens avdelningar och bereder personal och intagna tillfälle till samtal. Det kan även vara lämpligt att styrelseledamot emellanåt är närvarande vid sammanträde med behandlingskollegium. Den avgränsning av styrelsens kompetens som skett i författningsförslaget följer nära det gängse mönstret inom statsförvaltningen. Till styrelsens kompetensområde har hänförts

El frågor om anstaltens organisation och om föreskrifter för anställda och för intagna förslag till beräknande av utgifter för anstalten och andra frågor av större ekonomisk betydelse

tjänstetillsättningar

viktigare frågor angående anstaltens samverkan med lokala myndighe- ter och samhället i övrigt frågor som styresmannen hänskjuter till anstaltsstyrelsen.

El DE] El

Det ankommer inte på styrelsen att avgöra ärende som enligt avtal mellan arbetsmarknadens parter skall prövas i annan ordning.

Ärende angående enskild intagens behandling har uttryckligen undanta- gits från styrelsens kompetensområde.

I det följande ger utredningen några exempel på frågor som faller inom styrelsens kompetensområde, såsom det ovan bestämts. Ytterligre exempel på uppgifter för styrelsen ges i förslag till arbetsordning (bil. 2, 5.1).

F fågor om anstaltens organisation och omfo'reskrifterför anställda och för intagna

Utredningen förordar att man på anstalterna inom vida ramar skall få bestämma angående arbetsformerna. Skäl för denna ståndpunkt har redovi- sats i avsnitt 10.3.l. Arbetet med organisationsutveckling bör ledas av anstaltsstyrelsen och vara en ständigt pågående process. Syftet skall vara att anpassa arbetsformerna till ändringar i lagstiftningen, utvecklingen av förvaltningsdemokrati, ändringar av samverkande myndigheters arbetsme- toder, nya rön inom institutionsforskning m. m.

Det ankommer på styrelsen att bestämma huruvida man vid anstalten skall arbeta med ett eller flera behandlingskollegier och i sistnämnda fall även att fastställa kompetensområdet för vart och ett av kollegierna. Styrelsen skall vidare bestämma antalet ledamöter i kollegium och utse dem eller fastställa grunderna för kollegiums sammansättning. I den mån så erfordras, bör styrelsen också ge allmänna anvisningar för kollegiets arbete.

I den utsträckning arbetsuppgifter och ansvarsområden för de anställda inte fastställts i arbetsordning eller föreskrifter i annan form, utfärdade av central eller regional myndighet, ankommer denna uppgift på styrelsen. Fördelning av arbetsuppgifter och ansvar kan ske i befattningsbeskrivningar eller liknande form. Styrelsen bör därvid verka för att beslutsfunktionerna på de ekonomi- och personaladministrativa områdena förs ner så långt som möjligt i organisationen. Kompetensfördelningen i frågor om enskilda intagnas behandling bestäms främst av behandlingskollegium och styres- man. Styrelsen bör emellertid svara för att befogenheterna samordnas så att kollegium eller tjänsteman som har befogenhet att besluta i viss behand- lingsfråga också har befogenhet att avgöra t. ex. därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.

Styrelsen har ansvaret för att kommunikationen mellan befattningsha- varna inbördes och mellan dem och de intagna fungerar tillfredsställande. Denna uppgift innefattar dels att ge anvisningar för gallring av information så att varje befattningshavare får den information som är av intresse för honom, dels att i organisationen skapa vägar för information så att den snabbt når adressaten. Utredningen åtekommer till dessa frågor i avsnitt 17.

Som en de. av organisationen kan man se de samrådsorgan av olika slag som, särskilt på senare tid, inrättats vid anstalterna. Det bör, som utredningen anger i avsnitt 10.6.7, väsentligen ankomma på styrelsen att bestämma i vad mån särskilda organ för samråd inom anstalten eller samarbete mezl samhället i övrigt skall inrättas vid anstalten.

Styrelsen Starar för att personalen på anstalten får en tillfredsställande utbildning ocl. bör försöka stimulera de anställda att vidga sina kunskaper. Detta kan ske bl. a. genom att styrelsen medverkar till personaladministra- tiva åtgärder av olika slag som utbytestjänstgöring och arbetsbyten och därigenom get— de anställda möjligheter att skaffa sig allsidig erfarenhet av arbete inom kriminalvården.

Lokala föreskrifter av generell karaktär för anställda eller intagna bör som regel utfärdas av styrelsen. Särskilt vid avdelningsindelade anstalter bör dessa uppgifter dock i stor utsträckning kunna delegeras till avdelningspersonalen. Fråga om generell föreskrift av innebörd att de intagna ej utan särskilt

medgivande får mottaga försändelser av annat slag än brev eller annan skriftlig handling (24 å andra stycket p. 2 KvaL) bör dock alltid handläggas av

styrelsen.

Förslag till ans/agsframstäl/ning m. m.

Det ligger i sakens natur att anstaltens ledande organ skall svara för de avvägningar som ligger till grund för förslag till anslagsframställning.

Med den nuvarande kompetensfördelningen inom KVV i ekonomiska frågor kan det knappast sägas att man på anstaltsnivå har befogenhet att besluta i frågor av större ekonomisk betydelse. Frågor som kan hänföras till denna kategori, t. ex. förslag angående ombyggnadsarbeten eller större nyanskaffningar, bör emellertid handläggas av styrelsen också då de tas upp vid annat tillfälle än i samband med den årliga anslagsframställningen.

Om man, i linje med utredningens strävanden (avsnitt 12), vidgar de lokala myndigheternas kompetens vad gäller resursanvändningen, bör anstaltssty- relsen svara för fördelningen av medel mellan olika ändamål och kostnads- ställen.

TjänstetiI/sättningar

Utredningen föreslår i avsnitt 13 att flertalet frågor om tillsättning av tjänst skall avgöras på lokal nivå. Uppenbarligen bör dessa ärenden handläggas av anstaltsstyrelsen så att både myndighets- och personalintressen samt även allmänna samhällsintressen, närmast företrädda av lekmannaledamöterna i styrelsen, får påverka rekrytering och befordran av tjänstemän inom kriminalvården. Utredningen återkommer i avsnitt 13 till frågor angående kompetensen i personaladministrativa ärenden.

De turordningslistor som upprättas för vissa tjänster bör fastställas av

styrelsen.

Samverkan med samhället i övrigt

Inom vissa områden av verksamheten vid anstalterna har centrala överens- kommelser träffats om former för samverkan. Så har t. ex. skett mellan KVS och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Ett annat exempel på centralt utfär— dade riktlinjer för samverkan är de som reglerar biblioteksverksamheten vid anstalterna. Såsom ansvarig för planeringen av verksamheten i anstalterna åligger det styrelsen att, utifrån givna riktlinjer och i samråd med den det berör, bestämma de praktiska formerna för samverkan med andra myndig- heter, organisationer, föreningar m. fl. Uppgiften går främst ut på att skapa samarbetsformer och förstärka samverkan med frivården och med statliga och kommunala organ. som handhar t. ex. bostadsförmedling, socialvård, sjukvård, utbildning och andra kulturella aktiviteter samt fritidsverksamhet. Styrelsens arbete bör ledas av strävan att både berika anstaltsarbetet och förbättra frigivningssituationen förde intagna. I samma syften bör man bygga upp och underhålla kontaktverksamhet med arbetsmarknadens organisatio- ner, ideella föreningar. besöksgrupper, anstaltsbesökare m. fl. Utredningen återkommer till samverkansfrågor i avsnitten 14 och 15.

I detta sammanhang bör också frågan om den utåtriktade informationen beröras. Allsidig information om arbetet vid anstalten är en viktig förutsätt- ning för att kontaktverksamhet, grundad på ömsesidigt förtroende och kunskap om villkoren för arbete i anstalt, skall kunna byggas upp. Styrelsen bör därför vid behov ta initiativ till och medverka i informationsinsatser från anstaltens sida. Detta kan ske bl. a. genom anordnande av studiebesök eller informationsmöten i anstalten, deltagande i undervisning och debatter samt genom information till massmedia. Av särskild vikt är det att kontaktvägar med massmedia etableras och vidmakthålles. I avsnitt 17.3 återkommer utredningen till frågor som har samband med informationsverksamhet.

H äns/(ju tna _ frågor

Styresman kan finna att avgörandet i ärende, som han i och för sig har befogenhet att själv pröva, har stor principiell betydelse eller eljest omfat- tande verkningar för arbetet i anstalten och att prövningen därför lämpligen bör ske i styrelsen. I sådana fall bör det finnas möjlighet för styresmannen att hänskjuta ärendet till styrelsens avgörande. Eftersom frågor angående enskild intagens behandling undantas från styrelsens kompetensområde, kan sådan fråga dock inte hänskjutas. Avgörandena i behandlingsärenden är emellertid att se som uttryck för den policy som tillämpas vid anstalten. Därför bör spörsmål av principiell natur, som uppkommit i sådant ärende, kunna diskuteras i styrelsen för att ev. ligga till grund för beslut om ändring i lokalt utfärdade anvisningar för verksamheten på anstalten.

Anstalt utan styre/se

Vid lokalanstalt eller häkte där styrelse ej inrättas, bör de uppgifter som eljest ligger inom styrelses kompetensområde ankomma på styresmannen. Dock bör det regionala ledningsorganets styrning av verksamheten vid dessa anstalter vara mera ingående än vid anstalter med styrelse. Särskilt gäller detta beträffande de allmänna riktlinjerna för anstaltsarbetet.

10.6.4. Anstaltsstyrelses sammansättning

R iksanstalt

Utredningen hari avsnitten 10.4.2 och 10.5.5 redovisat sina skäl för att föreslå lekmän och personalföreträdare som ledamöter i anstaltsstyrelse. Utöver de nämnda ledamöterna bör myndighetens chef, styresmannen, ingå i anstalts- styrelse.

Av undersökningsresultat som refererats av frivårdens storstadsutredning (s. 157) framgår att nästan halva antalet av dem som under hösten 1975 var registrerade vid Skyddsvärnet i Stockholm som villkorligt frigivna hade frigivits direkt från riksanstalt. Andelen sådana frigivningar är förmodligen störst i Stockholmsregionen, med dess uttalade brist på lokalanstalter, och får antas minska i takt med genomförandet av byggnadsprogrammet för nya lokalanstalter. Ändå ger undersökningsresultatet en antydan om vikten av att samverkan etableras också mellan riksanstalter och frivård. Det nämnda

förhållandet har föranlett utredningen att överväga om frivårdsrepresentant bör ingå i styrelse vid riksanstalt. En sådan representation skulle f. ö. också kunna motiveras med att man vid planeringen av verksamheten, även vid riksanstalt, bör beakta de problem som är förknippade med övergång till kriminalvård i frihet. Det skulle följaktligen vara av visst värde att en frivårdsrepresentant medverkade i styrelsen, med uppgift främst att bidra med allmänna frivårdssynpunkter på uppläggningen av anstaltsarbetet. Utredningen har emellertid funnit att riksanstaltema, i vart fall på sikt, inte kan förväntas att arbeta i så nära samverkan med frivården att det är motiverat med fasta frivårdsrepresentanter i styrelserna. En lämpligare lösning bör vara att styrelse vid sådan riksanstalt som har ett stort antal villkorliga frigivningar och därför omfattande samarbete med frivården låter frivårdsrepresentant närvara vid sammanträden.

Vid flera riksanstalter är ett stort antal av de intagna långtidsdömda.KVS beslutar följaktligen i många frågor som rör de intagnas behandling, t. ex. ärenden om permissioner och förflyttningar. KVS ställningstaganden i de enskilda fallen har många gånger en betydande inverkan på arbetet vid anstalten. När på detta sätt prövningen av ärendena sker hos en myndighet medan en annan svarar för själva verkställigheten, är det av särskild vikt att kommunikationen mellan berörda myndigheter fungerar väl. Ett medel att främja kommunikationen mellan KVS och riksanstaltema kunde vara att låta representant för KVS ingå i anstaltsstyrelserna. För KVS personal skulle emellertid en sådan ordning vara så tidskrävande, att den redan av det skälet inte syns möjlig att genomföra. Enligt utredningens mening skulle det dock vara värdefullt om representant för KVS, utan att vara ledamot, med viss regelbundenhet deltog i anstaltsstyrelsernas sammanträden vid riksan- stalt.

Utredningen anser också att anstaltsstyrelse vid sina sammanträden vid behov bör bereda företrädare för arbetsförmedlingsorgan, utbildningsvä- sende och socialvård samt för organisationer och föreningar, vilkas verk- samhet kan anses vara av betydelse för arbetet på anstalten, tillfälle att närvara.

När det gällt att bestämma antalet styrelseledamöter, har utredningen försökt skapa utrymme för en så allsidig sammansättning av styrelsen, att de olika personalkategorierna skall känna sig företrädda i styrelsearbetet och att styrelsen skall kunna verka som anstaltens kontaktorgan inom skilda samhällsområden. Dessa önSkemål har fått vägas mot de krav på begränsning av antalet ledamöter, som betingats av utredningens strävan att skapa styrelser med möjligheter att fungera som effektivt arbetande ledningsorgan. Övervägandena har lett till att utredningen för riksanstalt föreslår en styrelse bestående av styresmannen, tre lekmannaledamöter och tre personalföreträ- dare. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna bör finnas en personlig ersättare.

Av skäl som anges nedan bör i styrelse för riksanstalt som inrymmer häktes- eller lokalanstaltsavdelning även ingå en representant för frivår- den.

Loka/anstalt och allmänt häkte

Den nya behandlingslagstiftningen bygger på nära samverkan mellan lokalanstalteroch frivård. Frivårdspersonal utför också ett omfattande arbete, främst frigivningsförberedelser, vid dessa anstalter. Utredningen anser det för den skull naturligt att skyddskonsulentdistrikten ges möjlighet att påverka ställningstagandena i det organ, anstaltsstyrelsen, som svarar för verksamhetens innehåll och arbetets uppläggning i stort vid lokalanstalt. Därför bör en företrädare för frivården ingå i styrelse vid lokalanstalt. Frivårdspersonalens arbete på häktena är också av den omfattningen att det är motiverat med en plats för frivårdsrepresentant i styrelse för sådan institution. I övrigt bör styrelsen vara sammansatt enligt samma principer som tillämpats i fråga om riksanstalter. Utredningen föreslår att styrelse vid lokalanstalt och allmänt häkte skall bestå av styresmannen, tre lekmannale- damöter,en företrädare för skyddskonsulentdistrikt och tre personalföreträ- dare. Vad utredningen i avsnittet om styrelse för riksanstalt uttalat om att låta företrädare för andra samhällsorgan, organisationer m. fl. närvara vid sammanträdena gäller även för styrelse vid lokalanstalt.

För lokalanstalt som inrymmer riksanstaltsavdelning bör gälla samma regler angående styrelsens sammansättning som för övriga lokalanstalter.

Gemensam styrelse

I styrelse som är gemensam för flera lokalanstalter, häkten och/eller skyddskonsulentdistrikt bör samtliga styresmän och skyddskonsulenter vid berörda myndigheter ingå som ledamöter. För att undvika att sådan styrelse blir alltför mångtalig föreslås, liksom ifråga om styrelse för en anstalt, tre lekmannaledamöter och tre personalföreträdare. Utredningen är medveten om att förslaget i denna del kan orsaka problem när det gäller fördelningen av platser för personalföreträdare. Om man beaktar att sex platser disponeras, ersättarnas inräknade, bör dock personalen vid varje institution kunna få godtagbar representation också i gemensam styrelse. Berörda organ har f. ö. möjlighet att föreskriva att ersättare skall ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden samt rätt att få skiljaktig mening antecknad. Fungerar styrelse som ledningsorgan även för skyddskonsulentdistrikt företräds frivården av skyddskonsulenten, som är ledamot i sin egenskap av chef för myndigheten. I sådan styrelse bör därför inte, som i styrelse för enbart lokalanstalt eller häkte, ingå särskild frivårdsrepresentant.

Genom lekmannamedverkan i anstaltsarbetet avser utredningen bl. a. att stärka kriminalvårdens lokala förankring och främja anstalternas samverkan med andra lokala myndigheter och organ, av vilka flera hör till den kommunala förvaltningen. För att uppnå dessa syften har utredningen funnit det lämpligast att lekmannaledamöterna i anstaltsstyrelse utses av fullmäk- tige i den kommun där anstalten är belägen.

När det gäller lekmannaledamöterna i anstaltsstyrelse bör villkoren för

valbarhet av praktiska skäl såvitt möjligt överensstämma med vad som gäller för ledamot i kommunal nämnd. Valbar till ledamot i sådan nämnd är den som är myndig och är kyrkobokförd i kommunen. Den som ej är svensk medborgare är valbar endast om han varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Med tillägg som anges nedan får dessa valbarhetsvillkor anses lämpliga också för lekmannaledamöter och deras ersättare i anstaltsstyrelse. Utredningens syften att sprida ansvaret för verksamheten inom kriminalvården och stärka dess förankring i samhället skulle inte uppnås om kommunfullmäktige valde person som är anställd inom kriminalvården. Kriminalvårdstjänsteman bör därför inte av kommun kunna väljas till ledamot eller ersättare i anstaltsstyrelse. Med kriminalvårds- tjänsteman bör i detta sammanhang jämställas den som, utan att vara lönegradsplacerad tjänsteman i KVV, mera regelbundet arbetar vid anstalt, t. ex. vissa arvoderade psykologkonsulter och kommunalanställda lärare med undervisningsskyldighet vid anstalt. Däremot bör uppdrag som personun- dersökare, förtroendeman, övervakare eller särskilt utsedd anstaltsbesökare självfallet inte utgöra hinder för inval i anstaltsstyrelse. Vad som ovan anförts om kriminalvårdstjänsteman gäller i viss mening också beträffande ledamot och ersättare i nämnd inom kriminalvården. För ledamot och ersättare i styrelse för kriminalvårdsregion (avsnitt 11) skullejävssituationer (4 & första stycket p. 3 FL) ofta uppkomma om de också var ledamöter i styrelse vid lokalanstalt eller häkte. Av nu anförda skäl bör inte heller ledamot eller ersättare i nämnd inom kriminalvården eller i styrelse för kriminalvårdsre- gion vara valbar till ledamot eller ersättare i anstaltsstyrelse.

Utredningen har även övervägt om särskilda kvalifikationskrav, t.ex. erfarenhet av arbete i socialvårds-, utbildnings- eller arbetsförmedlingsorgan bör gälla för lekmannaledamöterna. Utan tvekan är det av stort värde att i en anstaltsstyrelses arbete ha sådan erfarenhet representerad. Samverkan mellan anstalter och samhället i övrigt sker emellertid på så många områden, att det ställer sig svårt att göra en lämplig avgränsning av erfarenhetsområden och samtidigt undvika en ofördelaktig begränsning av den valbara person- kretsen. Utredningen ser f. ö. som mest väsentligt att de lekmän som väljs har intresse för arbete inom kriminalvården och förmåga att verka i styrelsear- bete. Av dessa skäl har inga krav på särskild yrkeserfarenhet föreslagits. Det får antas att kommunfullmäktige vid val av ledamöter beaktar sådana synpunkter som ovan framförts.

Om ledamot eller ersättare i anstaltsstyrelse upphör att vara valbar under mandatperioden, bör uppdraget omedelbart förfalla.

Mandattiden för lekmannaledamöterna och deras ersättare bör, i överens- stämmelse med vad som gäller inom den kommunala förvaltningen, vara tre år. Avgår ledamot eller ersättare eller förfaller hans uppdrag under mandat- period, bör efterträdare väljas för återstoden av perioden.

Gemensam styrelse kan komma att inrättas för anstalter som är belägna i skilda kommuner. Det är dock inte sannolikt att fler än två kommuner kommer att engageras i val av ledamöter i sådan styrelse. Vanligen bör kommunerna då välja vardera en ledamot och en ersättare i anstaltsstyrelsen. Tänkbart är emellertid att en annan fördelning kan visa sig lämpligare. Båda anstalternas samverkan med andra myndigheter på det lokala planet sker kanske i huvudsak med den ena kommunens organ. Detta kan bero på att

en mycket stor andel av de intagna i anstalterna vanligen friges till ort inom den kommunen. Anstalternas läge i förhållande till kommunernas central- orter kan också tänkas inverka. Utredningen föreslår därför att fördelningen av styrelseplatser mellan berörda kommuner sker med beaktande av de lokala förhållandena. Fördelningen bör bestämmas av regionstyrelsen. Beslut om fördelning bör föregås av samråd med berörda kommuner och lokala kriminalvårdsmyndigheter.

Enligt lag (1976:230) om rätt för arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ i statlig myndighet skall personalföreträdare i anstaltsstyrelse utses av de arbetsta- garorganisationer som är företrädda hos myndigheten. Styrelseplatserna för personalföreträdare bör fördelas mellan de lokala arbetstagarorganisationer som har anknytning till någon av huvudorganisationerna på det statliga området, SF. TCO-S och SACO/SR. Fördelningen sker enligt överenskom- melse mellan berörda organisationer och några anvisningar i denna del kan inte ges. Utredningen finner emellertid skäl att anta att organisationerna kommer att beakta intresset av att anstaltsstyrelserna får en allsidig sammansättning och att personalen vid samtliga berörda myndigheter blir representerad i gemensam styrelse.

Enligt STRU-kungörelsen skall personalföreträdarna i princip vara anställda vid myndigheten. Om särskilda skäl föranleder därtill, kan dock även annan person väljas att företräda personalen. Enligt utredningens mening föreligger inget behov av en sådan undantagsregel vad gäller företrädare för anstaltspersonalen. Valbar som personalföreträdare bör därför endast den vara som är anställd vid myndigheten. I övrigt bestämmer berörd arbetstagarorganisation formerna för val av personalföreträdare och förutsätt- ningarna för valbarhet.

Praktiska skäl talar för att mandatperioden bör vara densamma, tre år, för personalföreträdarna som för de kommunalt valda ledamöterna. Enhetliga mandatperioder förordades också vid riksdagsbehandlingen av frågan om styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter (prop. 1974:] bil. 2 s. 44).

Personalföreträdare i anstaltsstyrelse kan fullgöra sin uppgift som talesman för anställda endast så länge hans ställningstaganden är väl förankrade i de anställdas uppfattningar och värderingar och han för den skull åtnjuter den väljande gruppens förtroende. Den väljande organisationen bör därför ha rätt att återkalla uppdrag som personalföreträdare i anstaltsstyrelse även under mandatperiod. Detta överensstämmer med vad som gäller för personalföre- trädare enligt STRU-kungörelsen.

Frivårdstjänsteman i anstaltsstyrelse bör representera det skyddskonsu- lentdistrikt som lokalanstalten eller häktet har det mest omfattande samar- betet med. Oftast är detta distriktet där anstalten är belägen men så behöver inte alltid vara fallet. Särskilt i storstadsregionerna kan det erbjuda svårig- heter att välja ut vilket skyddskonsulentdistrikt som skall vara representerat i anstaltsstyrelse. Bedömningen görs bäst på regional nivå, där man har överblick över arbetet vid anstalter och inom skyddskonsulentdistrikt i regionen. Styrelsen för regionen bör därför, efter samråd med berörda lokala myndigheter. bestämma vilket skyddskonsulentdistrikt som skall represen- teras i anstaltsstyrelse och även utse frivårdens representant jämte ersät- tare.

Möjligen skulle det tjäna utredningens syfte att stärka kriminalvårdens förankring i samhället om anstaltsstyrelsens ordförande utsågs bland de kommunalt valda ledamöterna. Utredningen har emellertid funnit övervä- gande praktiska skäl tala för att myndighetens chef, styresmannen, som ordförande bör leda styrelsens arbete. En sådan ordning överensstämmer f. ö. med vad som gäller på central nivå inom kriminalvården. Styrelse som är gemensam för flera myndigheter bör bland styresmän och, i förekommande fall, skyddskonsulenter, utse ordförande och vice ordförande.

För ledamot i anstaltsstyrelse gäller jävsreglerna i 4å FL. Vidare bör personalföreträdare, i enlighet med stadgandet i 15 ;" STRU-kungörelsen, ej få delta i eller närvara vid handläggning av fråga som rör förhandling med arbetstagarorganisation eller förberedelse därtill, uppsägning av kollektivav— tal, arbetskonflikt eller rättstvist mellan myndigheten och arbetstagarorgani- sation. Det kan tilläggas att innehållet i 165si nämnda kungörelse närmare reglerar frågan om jäv för personalföreträdare enligt 45 första stycket p. 5 FL.

Anstaltsstyrelse bör vara beslutför när ordföranden eller, i gemensam styrelse, vice ordföranden och minst tre andra ledamöter, bland dem minst två kommunalt valda, är närvarande. Ärende, som är så brådskande att styrelsen ej hinner sammanträda för dess behandling, bör kunna avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst tre andra ledamöter. Kan ärende inte heller avgöras på detta sätt, bör det ankomma på ordföranden ensam att fatta beslut. Motsvarande bör. vid förfall för ordförande, gälla för vice ordförande i gemensam styrelse. Styrelseärende sorr avgjorts efter meddelanden eller av ordförande eller vice ordförande ensam aör anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. Vid utformningen är reglerna om beslutförhet har utredningen måst beakta de särskilda jävsgrunderna för personalföreträdare och även det förhållandet att personalorganisationerna i princip kan avstå från rätten att låta sig företrädas i anstaltsstyrelse.

Främst antalet styrelseärenden kommer att vara bestämmande för hur ofta anstaltsstyrelse skall sammanträda. Styrelsen har emellertid också en insynsfunktion, som kräver att ledamöterna kontinuerligt "öljer verksam- heten på anstalten och som måste beaktas när man bestämner sammanträ- desprogram. Det kan förmodas att ärendemängden på de största anstalterna gör det nödvändigt att sammanträde hålls så ofta som en gångi månaden. För de mindre anstalternas del vill utredningen förorda att styrelsen samman- träder minst sex gånger per år. Någon särskild bestämmelse on detta har dock inte föreslagits.

Det ligger i sakens natur att styrelsen regelmässigt bör sammanträda på anstalten och att gemensam styrelse bör alternera mellan anstalterna vid val av sammanträdesort.

Att närmare bestämma arbetsformerna vad gäller styrelseärendenas beredning, föredragning och expediering bör få ankomma pt anstaltsstyrel- sen.

I fråga om styrelseledamöternas ansvar gäller samma regler som inom statsförvaltningen i övrigt. Ansvaret för myndighetsbeslut slall alltid kunna härledas till viss person eller till en bestämd krets av personer. Fattas beslut av

kollegiala organ är varje närvarande ledamot ansvarig för beslutet om han ej låtit anteckna skiljaktig mening till protokollet. Ansvar åvilar ledamot oavsett om han utsetts att ingå i beslutsorgan av myndigheten eller annat offentligt organ eller av en facklig organisation. Personalföreträdare som av sina fackliga organisationer utsetts att ingå i beslutsorgan är alltså, vad gäller ansvaret för beslut, likställda med övriga ledamöter i det beslutande organet.

Tystnadsplikten för tjänstemän i KVV regleras i 35 & instruktionen (19741555) för KVV. Där stadgas att tjänsteman ej får obehörigen yppa vad han erfarit i tjänsten om enskilds personliga förhållanden. För dem som är verksamma vid kriminalvårdens anstalter utan att vara anställda i KVV, t.ex. vissa ledamöter i NAFF och andra samrådsorgan, är frågan om tystnadsplikt inte reglerad.

Föreskrift om tystnadsplikt skall enligt 8 kap. 3 ; RF meddelas genom lag. Enligt p. 6 övergångsbestämmelserna till RF gäller dock fortfarande den i instruktionen för KVV föreskrivna tystnadsplikten.

Frågan om tystnadsplikt behandlas i ett förslag till ny sekretesslag som utarbetats ijustitiedepartementet (Ds Ju l977zl 1) och som bl. a. innehåller följande. Enhetlig reglering av handlingssekretess och tystnadsplikt föreslås. Bestämmelserna gäller för person som på grund av anställning eller uppdrag hos myndighet, på grund av tjänsteplikt eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i myndighets verksamhet. Sekretess gäller bl. a. för uppgift om säkerhets- eller bevakningsåtgärd med avseende på byggnader eller andra anläggningar, lokaler eller inventarier samt för uppgift om åtgärd med ändamål att förhindra rymning eller fritagning, allt i den mån det kan antas att röjande av uppgiften skulle motverka syftet med åtgärden. Sekretess gäller inom kriminalvården också för uppgift om den som dömts att undergå kriminalvård, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra men för den dömde eller någon honom närstående eller innebära fara för någons personliga säkerhet.

Om det refererade förslaget läggs till grund för lagstiftning, kommer tystnadsplikt att gälla inte bara för anställda i KVV utan också för lekmannaledamöter i styrelse för kriminalvårdsregion, anstaltsstyrelse och i sådana samrådsorgan vid anstalt som anstaltsstyrelse kan komma att inrätta. Också tjänsteman vid arbetsförmedling eller annan statlig myndighet och kommunal funktionär som på begäran av anstaltsorgan är närvarande vid sammanträde med anstaltsstyrelse eller behandlingskollegium omfattas av den föreslagna tystnadsplikten. Detsamma bör gälla för lekmannaöverva- kare, förtroendeman, särskilt utsedd anstaltsbesökare och AMS-anställd som är verksam vid myndighet inom kriminalvården. Den personkrets som är underkastad sekretesslagens bestämmelser har därmed, enligt utredningens mening, fått en för kriminalvårdens vidkommande lämplig avgränsning.

Med hänsyn till det pågående lagstiftningsarbetet har utredningen inte funnit skäl att utarbeta förslag till ändringar i den nu gällande regleringen av tystnadsplikten för tjänstemän inom kriminalvården.

Ersättning till de kommunalt valda ledamöterna i anstaltsstyrelse bör lämpligen utgå med visst belopp per sammanträdesdag enligt samma grunder som kommer att gälla för valda ledamöter i kriminalvårdens lokala nämnder. Enligt förordningen (l975z592) om arvode åt personalföreträdare i statlig

myndighet med lekmannastyrelse har personalföreträdare rätt till ersättning enligt samma grunder som gäller för lekmannaledamot. Eftersom lekman- naledamöterna har en insynsfunktion som kan kräva att de vid tillfälle tar del av verksamheten i anstalten också mellan styrelsesammanträdena kan det vara motiverat att de, utöver sammanträdesarvode, ersätts med fast årsar- vode.

10.6.7. Nämnder och andra samrådsorgan

Under det senaste årtiondet har anstaltsorganisationen tillförts flera nämnder och andra samrådsorgan för särskilda uppgifter. Syftena har främst varit att skapa fastare former dels för kontakter med samhället utanför anstalten, dels för samråd mellan olika personalkategorier samt mellan personal och intagna. Exempel på sådana samrådsorgan är nämnd för arbetsmarknads- och fackliga frågor(NAFF), nämnd för idrotts-, bildnings- och besöksverksamhet (NIBB), anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd. Redan tidigare gällde att en nämnd för andlig vård (NAV) skulle finnas vid varje anstalt. Samrådsorganen har inga beslutsfunktioner utan fungerar som rådgivande och förslagsställande organ i förhållande till anstaltsledningen.

Också företagsnämnd och behandlingskollegium har nämnts som exempel på organ för samråd, verksamma vid anstalterna. Frågor med anknytning till behandlingskollegium tar utredningen upp i avsnitt 10.6.8.

Nämnd för arbetsmarknads- och fackliga frågor (NA F F )

Anvisningar för NAFF:s verksamhet har givits i rs 12/1977. NAFF är avsedd att vara ett kontaktorgan mellan kriminalvården och arbetsmarknaden och skall behandla frågor rörande de intagnas arbete och utbildning under frigång och efter frigivning. Vidare skall NAFF verka för att de intagna får erforderlig hjälp i fackliga frågor. NAFF bör hålla sig informerad om arbetsmarknads- läget på orten och vid behov lägga fram förslag till ändringar i utbildning och arbetsdrift vid anstalten. Det ankommer också på NAFF att försöka intressera företag på orten för att informera intagna om sin verksamhet. redogöra för sysselsättningsmöjligheter m. rn.

NAFF har inrättats successivt och fanns vid 65, dvs. nästan samtliga. kriminalvårdsanstalter vid utgången av budgetåret 1976/77.

NAFF består av tio ledamöter, styresmannen eller hans ställföreträdare, ordförande, en representant för arbetsledarna eller utbildningspersonalen vid anstalten, en för tillsynspersonalen, två för de intagna, en för frivårdsperso- nalen, en för AMV, två för den regionala fackliga verksamheten samt en för arbetsgivarna. NAFF har även möjlighet att vid sina sammanträden adjungera företrädare för personal och intagna samt representanter för organisationer och myndigheter. Representanter för AMV, den regionala fackliga verksamheten och arbetsgivarna förordnas av KVS efter förslag av LO, TCO resp. SAF. Styresmannen förordnar representant för arbetsledarna eller utbildningspersonalen, tillsynspersonalen och de intagna efter förslag från resp. grupp. Representant för frivårdspersonalen förordnas av styres- mannen efter förslag av skyddskonsulenten i det distrikt där anstalten är belägen. Adjungerade ledamöter kallas av ordföranden efter samråd med

övriga ordinarie ledamöter. Sekreterare utses av styresmannen bland anstal- tens personal.

Sekrezerare i NAFF och ledamöter som ej är anställda inom kriminal- vården eller intagna uppbär arvode med 175 kronor per sammanträdesdag. Den som är anställd i KVV och på fritid deltar i sammanträde är berättigad till övertidsersättning. Intagen som under arbetstid deltar i sammanträde erhåller sedvanlig arbetsersättning. Styresman får vid behov kalla in avlösare för den personal som skall deltaga i NAFF-sammanträde.

Det praktiska arbetet i NAFF har till stor del inriktats på att underlätta samarbetet med utbildningsinstitutioner som AMU-centra och vuxengym- nasier samt med arbetsplatser. NAFF har också anordnat olika former av facklig utbildning och på annat sätt informerat om facklig verksamhet. För att medverka till en förändring av samhällets attityder gentemot straffade personer har NAFF, genom konferenser och andra aktiviteter i samarbete med lokala fackliga organisationer, informerat allmänheten om de dömdas situation. NAFF har vidare tagit initiativ till samverkan med anpassnings- grupper på arbetsplatser och i viss utsträckning kunnat medverka i rekryte- ring av övervakare.

Nämnd för idrotts-, bildnings- och besöksverksamhet (NIBB)

NIBB är ett samarbetsorgan som skall planera och stimulera verksamhet bland de intagna under deras fritid. Vidare skall NIBB ta kontakt med organisationer och enskilda samt sträva efter att upprätthålla ett fortlöpande samarbete med ortens föreningsliv. Anvisningar för verksamheten har givits av KVS i skrivelse 1971-06-03.

NIBB finns nu vid 26 anstalter, varav 9 slutna riksanstalter och 13 slutna lokalanstalter. Någon bestämd plan för inrättande av NIBB vid ytterligare anstalter finns f. n. inte.

Ordinarie ledamöter i NIBB är styresmannen samt en representant för idrottsrörelsen och en för fölkbildningsorganisationerna. Till sammanträden, som bör äga rum minst en gång i kvartalet, får styresmannen adjungera representanter för organisationer, föreningar och myndigheter, tjänstemän vid anstalten samt intagna, som i regel bör representera förtroenderådet. Företrädarna för idrottsrörelsen och folkbildningsorganisationerna utses av regionchefen eller, vid riksanstalt, av styresmannen efter förslag av Svenska Riksidrottsförbundet resp. länsbildningsförbundet.

Styresmannen eller, vid lokalanstalt, regionchefen i samråd med styres- mannen utser bland befattningshavarna vid anstalten en sekreterare i NIBB. Sekreteraren skall fungera som ledare för hela den verksamhet som ligger inom nämndens kompetensområde och svarar, närmast under styresman- nen, för det praktiska genomförandet av nämndens intentioner. Bl. a. svarar sekreteraren för schemaläggning av idrotts- och bildningsverksamhet och har vidare att engagera anstaltsbesökare och ledare för olika aktiviteter. Sekrete- raren bör även själv kunna fungera som ledare för någon fritidsaktivitet.

I fråga om ersättning till de medverkande gäller samma regler som för NAFF.

Arbetsgruppen med uppgift att utreda förutsättningarna för senare inlås- ning vid slutna kriminalvårdsanstalter genomförde under år 1976 en

enkätundersökning angående fritidsverksamheten vid dessa mstalter. Om NIBB-verksamheten framkom då bl.a. följande. För åtta anitalter redovi- sades ingen aktivitet av NIBB. Också vid några andra ansttlter var man kritisk och hävdade t. ex. att NIBB är obehövlig vid mindre insitutioner, där man i enklare former samråder samt arbetar upp och utvecklar kontakter för fritidsverksamheten. Vid sex anstalter var man positiv och pekade bl. a. på att NIBB är ett bra forum för diskussioner angående fritidsverkzamheten och främjar goda kontakter med ideella föreningar. Undersökningei visade också att man vid de flesta anstalter utnyttjar andra organ för sanråd rörande fritidsverksamheten, t. ex. anstaltsråd, förtroenderåd eller säskilda fritids- råd, eller att fritidsverksamheten diskuteras vid veckomöttn eller andra regelbundna sammankomster mellan anstaltspersonal och ntagna. Från KVS sida framhålls att man inte haft resurser att aktivera NIIB eller inrätta sådana vid ytterligare anstalter.

Nämnd för and/ig vård (NA V)

Bestämmelser angående NAV:s verksamhet har meddelats iKungl. Maj:ts brev den 28 juni 1962 och rs 82/1975. NAV skall fimas vid varje kriminalvårdsanstalt och allmänt häkte och har till uppgift atti samråd med styresmannen främja den andliga vården vid anstalten.

Ledamöter i NAV är en präst i Svenska kyrkan och en öreträdare för frikyrkorna. De utses av regionchefen eller, vid riksanstalt, av ;tyresmannen efter förslag av biskopen i det stift där anstalten är belägen *esp. Sveriges frikyrkoråd.

Ersättning till ledamot i NAV (rs 10/1977) utgår dels i formav årsarvode, till sin storlek beroende av anstaltens platsantal, dels som ersättning för förrättning såsom gudstjänst eller samtal med intagna enskilt eller i grupp.

NAV sammanträder vanligen 1—4 gånger per år för att platera nämndle- damöternas verksamhet vid anstalten. I dessa sammanträden nedverkar ofta någon av de tre sekreterare för andlig vård som är knuna till KVS. Ledamöternas fortlöpande verksamhet vid anstalterna består )l. a. i ledning av gudstjänster, sångstunder och studiecirklar samt enskildi samtal med intagna. Centralt svarar man för ett antal livsåskådningskurser som årligen anordnas vid Gruvberget.

Anstalts-, avdelnings- och arbetsråd

KVS har (rs BV:18—71) dragit upp allmänna riktlinjer för hur sådana samrådsorgan som anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd Skill organiseras och även givit exempel på arbetsuppgifter för dessa organ. De'aljregleringen har överlåtits till anstalterna för att den skall kunna anpassrs efter lokala förhållanden som anstaltens karaktär, storlek och byggnadsmissiga utform- ning. Generellt gäller dock att både personal och intagta skall vara representerade i samrådsorganen.

Syftena med dessa samrådsorgan är att ge representanter för personal och intagna tillfälle att diskutera frågor av gemensamt intresse (ch därigenom förbättra förhållandena på arbetsplatsen och effektivare ta till vara behand-

lingsresurserna. Fråga angående enskild tjänsteman eller intagen får ej behandlas av samrådsorgan.

Anstaltsråd kan inrättas vid kriminalvårdsanstalt om ej KVS förordnar annorlunda. Något sådant förordnande har ej meddelats.

Anstaltsråd behandlar frågor av gemensamt intresse för personalen och intagna eller av allmän betydelse för vårdarbetet vid anstalten, t. ex. angående utspisning, hygien, hälso- och sjukvård, idrott, besök och under- hållning samt frågor som hänskjutits till anstaltsrådet av avdelnings- eller arbetsråd. I-Iar sammanslutning av intagna väckt fråga hos anstaltsledningen, skall anstaltsrådet beredas tillfälle att inkomma med yttrande innan ärendet avgörs.

Ledamöterna i anstaltsråd skall vara minst tre och högst sex representanter för olika personalkategorier samt lika många representanter för de intagna. De sistnämnda bör väljas för en tid av högst fyra månader och personalre- presentanterna för högst ett år. Företagsnämnd eller företagsombud vid anstalten utser representanter för personalen. För varje ledamot utses en personlig suppleant. Om så erfordras vid behandling av visst ärende får annan anställd eller intagen och även utomstående sakkunnig kallas att delta i sammanträde. Styresmannen eller den han i sitt ställe förordnar är ordfö- rande. Sekreterare bör väljas bland de intagnas representanter.

Anstaltsråd sammanträder minst en gång i månaden. Ordföranden är sammankallande. För att anstaltsråd skall få handlägga ärende, skall ordföranden och minst halva antalet övriga ledamöter vara närvarande. Flertalets mening gäller som rådets. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder.

Styresmannen skall snarast möjligt underrätta anstaltsrådets ledamöter om de beslut han fattat och de åtgärder som vidtagits i ärenden som rådet behandlat.

Avdelningsråd kan inrättas vid avdelnings- eller paviljongindelade anstalter med minst 60 platser. Avdelningsråden behandlar för resp. avdelning samma slags frågor som anstaltsråden.

Ledamöter i avdelningsråd är assistent eller tillsynsbefäl, ordförande, en eller flera representanter för vårdpersonalen och motsvarande antal represen- tanter för de intagna (avdelningsombud). I fråga om representanter och mandattider gäller detsamma som för anstaltsrådens ledamöter.

Avdelningsråd sammanträder en gång var fjortonde dag. Om dess arbetssätt i övrigt gäller i tillämpliga delar riktlinjerna för anstaltsråd.

Arbetsråd kan inrättas vid anstalt med minst 60 platser. Arbetsråd behandlar frågor som har samband med arbetsdriften, t.ex. angående arbetsplanering, information om arbetsdriftens roll i behandlingen, ackord, tidsstudier, arbetarskydd, förslagsverksamhet samt frågor om miljö, trivsel och ordning på arbetsplatserna.

Arbetsråd består av ingenjören/driftschefen eller den han i sitt ställe förordnar, ordförande, jämte det antal arbetsledare som med hänsyn till de lokala förhållanden kan anses lämpligt samt motsvarande antal intagna (arbetarombud) från anstaltens olika arbets- och utbildningsgrenar. I fråga om suppleanter och mandattider gäller samma som för anstaltsråden.

Arbetsformerna för arbetsråd är desamma som för avdelningsråd. Intagna på avdelning/paviljong får under fritid beredas tillfälle att

sammanträda till överläggningari närvaro av personal och under former som styresmannen anvisar. Denna form för samråd brukar benämnas avdelnings- möte.

Anställd som på sin fritid deltar i sammanträde med samrådsorgan är berättigad till sedvanlig övertidsersättning. I den mån säkerheten så kräver får styresmannen kalla in avlösare för tillsynspersonal eller arbetsledare som deltar i sammanträde med samrådsorgan.

Någon entydig bild av anstalts-, avdelnings- och arbetsrådens verksamhet kan inte ges. De rapporter som lämnas till KVS visar stora variationer anstalterna emellan. För flertalet av de mindre institutionerna redovisas inga aktiviteter alls för dessa organ. Vid vissa anstalter har dock samrådsorgan fyllt en viktig uppgift som forum för överläggningar mellan representanter för myndigheten och för de intagna. Anstaltsråd har på en del institutioner gjort goda insatser för planering av fritidsverksamheten. På något håll har också arbetsråd visat sig fungera väl som organ för samråd i frågor rörande de intagnas arbete.

Överväganden och förslag

Slutenhet gentemot omvärlden och en stark koncentration av beslutsfunk- tionerna till styresmannen har länge varit utmärkande drag i anstaltsorgani- sationen. Mot denna bakgrund har det framstått som angeläget att finna vägar vilka kunnat leda till en demokratisering av anstaltsarbetet och en starkare förankring i samhället av kriminalvårdens arbete. Sådana strävanden har legat bakom inrättandet av de nämnder m. m. som redovisats ovan. Syftena har därvid främst varit dels att skapa former för samråd mellan olika personalgrupper samt mellan personal och intagna, dels att stärka kontakten mellan anstalterna och samhället i övrigt. Att lösa dessa frågor genom att komplettera den ursprungliga organisationen med flera rådgivande nämnder, var för sina särskilda uppgifter, kan emellertid, från organisatorisk synpunkt, leda till avsevärda svårigheter. Samordningsproblem uppstår ofta mellan olika samrådsorgan och i förhållande till beslutsfattande tjänstemän. Arbets- och ansvarsfördelning tenderar att bli oklar. Därtill kommer att arbetet med nämnderna i många fall visat sig mycket tidskrävande för anstaltsled- ningen.

Om anstaltsstyrelser och beslutande behandlingskollegier inrättas i enlighet med utredningens förslag erbjuds därmed nya organisatoriska former församråd mellan anställda och för kontakter med samhället. Behovet av särskilda organ för dessa syften bör följaktligen minska avsevärt. Utredningen ser det f.ö. också som en väsentlig fördel att uppgifter som hittills ankommit på samrådsorgan i stor utsträckning kan överföras till beslutande organ i anstaltsorganisationen. Mot denna bakgrund och med beaktande särskilt av att anstaltsstyrelsen inom vida ramar skall svara för organisationsutvecklingen vid anstalten, lämnar utredningen i det följande ett förslag som innebär att styrelsen bestämmer om särskilda samrådsorgan skall inrättas.

Frågan om NAFF:s ställning har behandlats av riksrevisionsverket (RRV)i revisionsrapporten ”Kriminalvård i frihet — klienternas arbetsförhållanden" (s. 13). RRV anför bl. a. följande.

Det ökade ansvar som frivården fått för såväl frivårdsklienternas som anstaltsklien- ternas arbetsmarknadssituation gör att man kan diskutera om nämnderna bör anknytas till frivården i stället för till anstalterna. En tänkbar organisation är att till varje frivårdsdistrikt anknyta en NAFF—nämnd med ansvar för såväl frivårdsklienterna som de intagna på lokalanstalterna inom distriktet. Riksanstalterna skulle vid en sådan lösning ha kvar sina NAFF—nämnder oförändrade.

NAFF:s verksamhet skall i huvudsak vara inriktad på att främja förutsätt- ningarna för de intagnas anpassning i arbetsliv eller utbildning. Ansvaret för denna uppgift ligger efter kriminalvårdsreformens genomförande i princip helt på skyddskonsulentorganisationen, eftersom frivårdens organ numera också skall svara för frigivningsförberedelserna för intagna i anstalt. Förut- sättningarna för NAFF:s verksamhet har därmed ändrats väsentligt. Med den ansvarsfördelning som nu råder i fråga om frigivningsförberedelserna, framstår skyddskonsulentorganisationen som den naturliga basen för NAFF:s verksamhet. Anknytning till frivården bör också ge NAFF vidgade möjligheter att, bl. a. genom kontakter med övervakare, följa upp sina insatser sedan den intagne efter frigivningen inträtt i arbetsliv eller utbild- ning. Frågan om NAFF:s organisatoriska anknytning skall f.ö. inte lösas enbart med beaktande av anstaltsklientelets situation. Också för många bland dem som ådömts skyddstillsyn kan NAFF göra betydande insatser. Det bör vara en fördel om NAFF:s arbete för rehabilitering kan sättas in före det stadium då lagöverträdaren dömts till påföljd som innebär frihetsberö- vande. Av anförda skäl föreslår utredningen att NAFF flyttas över från riksan- stalter och lokalanstalter till skyddskonsulentdistrikten. Som regel bör en nämnd inrättas i varje distrikt. I storstadsområdena bör dock nämnd i vissa fall kunna vara gemensam för flera distrikt. I vilken utsträckning gemen- samma nämnder skall inrättas, bör avgöras av regionstyrelsen efter samråd med berörda lokala myndigheter.

Sker överflyttning, bör vissa ändringar göras i NAFF:s sammansättning. Det får ankomma på regionstyrelsen att ge närmare föreskrifter för NAFF:s sammansättning. Skyddskonsulenten eller den han sätter i sitt ställe bör vara ordförande. Arbetsledar- och tillsynspersonal vid anstalter inom skyddskon- sulentdistriktet bör vara representerade i NAFF. Regionstyrelsen bestämmer antalet representanter. Är flera anstalter belägna inom distriktet, anger regionstyrelsen, också vad gäller ev. riksanstalter, fördelningen av platser mellan berörda institutioner. Resp. anstaltsstyrelse bör utse representan- terna. I nämnden bör vidare de intagna vid anstalter inom regionens område vara representerade och om möjligt även frivårdsklienterna. Vad gäller företrädare för AMV och arbetsmarknadens parter föreslås ingen annan förändring än att dessa ledamöter bör utses av den lokala styrelsen. I nämnd gemensam för flera distrikt bör ingå skyddskonsulenten eller ersättare för honom från samtliga distrikt. NAFF väljer bland dem ordförande.

Den föreslagna organisatoriska förändringen får inte leda till att NAFF begränsar sin verksamhet till frivården. Även i fortsättningen bör verksam- heten bedrivas med nära anknytning till anstalterna och väsentligt är att NAFF:s ledamöter fortsätter det värdefulla arbete, bl. a. i form av kontakt- skapande verksamhet, som man i dag bedriver för de intagna. För att säkra NAFF:s anknytning till anstalterna föreslår utredningen att NAFF skall ha befogenhet att utse högst två av sina ledamöter med rätt att närvara vid

anstaltsstyrelsens sammanträde.

NIBB har till uppgift att stimulera verksamhet bland de intagna under deras fritid. En del sådana aktiviteter, de religiösa, har dock hänförts till ett särskilt organ, NAV. Utredningen kan inte finna denna uppdelning ändamålsenlig. Samordningen som måste ske i fråga om planering och genomförande är enklast om ett samrådsorgan får svara för hela fritidssektorn.

NIBB finns f. n. endast vid ett 25-tal anstalter. Hur den andliga vården vid kriminalvårdens anstalter skall organiseras är föremål för närmare övervä- ganden i annat sammanhang, se avsnitt 9.12.

Behovet av särskilt samrådsorgan för frågor angående fritidsverksamheten vid anstalterna bör bedömas mot bakgrund av ovan redovisade förslag rörande anstaltsorganisationen. Från denna utgångspunkt är det, enligt utredningens mening, inte erforderligt att formalisera samråd m. m. i den utsträckningen att det skall ske i organ, sammansatt enligt centrala anvis- ningar. Det bör i stället ankomma på anstaltens styrelse att bedöma om behov föreligger av särskilt samrådsorgan för dessa frågor och i förekommande fall även bestämma dess sammansättning och ge närmare anvisningar för verksamheten. Behov av särskilt samrådsorgan kan förväntas främst vid de större anstalterna. I fråga om sammansättningen vill utredningen anföra följande synpunkter. Ordförande i samrådsorganet böri regel vara styresman- nen eller den tjänsteman som leder fritidsverksamheten vid anstalten. Fungerar fritidsledaren inte som ordförande, bör han självfallet ändå ingå som ledamot. Vidare bör ingå representant för idrottsrörelsen, varvid den del bör väljas som anstalten har mest samarbete med, ofta korporationsidrotten. Också folkbildningsorganisationerna, det kommunala organ som handlägger kulturfrågor, statskyrkan och frikyrkorna bör vara representerade. Anstalts- styrelsen bör utse ledamöterna efter förslag av berörda organisationer. För val av förslagsställande organisation, kan viss ledning hämtas i nu gällande anvisningar för NIBB och NAV. Också representanter för de intagna bör ingå i detta samrådsorgan.

Anstalts-, avdelnings- och arbetsråden inrättades delvis som ett svar på de intagnas krav att få organisera sig i egna intresseföreningar. Den praktiska tillämpningen av anvisningarna för dessa samrådsorgan varierar avsevärt mellan olika anstalter. De hittillsvarande erfarenheterna av verksamheten visar, enligt utredningens mening, att det är föga meningsfullt att centralt reglera formerna för samråd mellan personal och intagna vid anstalterna. Anvisningarna rörande de nämnda samrådsorganen bör därför upphävas. Dock har de intagna enligt 36 & KvaL rätt att i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. Utredningen vill därför betona vikten av att det vid varje anstalt finns fasta organisatoriska former för sådant samråd. För att säkerställa detta bör anstaltsstyrelsen, under hänsynstagande till de lokala förhållandena, ange riktlinjer för samrådsverksamheten. Till denna fråga återkommer utred- ningen i avsnitt 10.6.9.

Det är inte förenligt med de ståndpunkter utredningen ovan redovisat i fråga

om personalens roll och inflytande i behandlingsarbetet vid anstalterna, att bibehålla nu gällande kompetensfördelning i behandlingsfrågor, vilken innebär att alla sådana ärenden av någorlunda vikt prövas av regionchefen eller styresmannen. Bestämmande för ändringarna i beslutsprocessen har främst varit utredningens strävanden att åstadkomma ett så brett underlag som möjligt för besluten i behandlingsärenden. En icke oväsentlig del av beslutsunderlaget utgörs av sådana uppgifter om intagna som kan inhämtas under den dagliga samvaron mellan personal och intagna på bl. a. bostads- avdelningar och arbetsplatser. För att sådan information från anstaltens olika avdelningar skall tas till vara och vidarebefordras till beslutande organ i behandlingsfrågor, förutsätts att personalen inom alla grenar av anstaltens verksamhet med intresse följer de intagnas utveckling under anstaltstiden och även i övrigt engagerar sig i behandlingsarbetet. För att uppnå sådant fördjupat engagemang i behandlingsfrågor hos personalen i gemen, är det enligt utredningens mening en förutsättning att också de personalgrupper som hittills formellt inte deltagit i behandlingsbesluten, dvs. praktiskt taget alla utom styresmännen, får utöva ett reellt inflytande i behandlingsfrågor. Därför bör också dessa personalgrupper ges möjligheter att deltaga i prövningen av vissa ärenden. Detta kan åstadkommas genom att kollegiala organ för prövning av behandlingsärenden inrättas och genom att möjlighe- terna till delegation vidgas. Nu antydda ändringar ligger'f. ö. också i linje med de allmänna synpunkter angående ett ökat personalinflytande som utred- ningen behandlat i avsnitt 10.5.

Utredningen fäster stor vikt vid att överföring av befogenheter från regionchef och styresman till kollegiala organ och utvidgning av möjlighe- terna att delegera prövning av behandlingsärenden inte får leda till att rättssäkerheten för de intagna äventyras. Enhetlig regeltillämpning är ett av kriterierna på rättssäkerhet. Den spridning av beslutsfattandet som blir en följd av utredningens förslag kan i och för sig vara ägnad att öka riskerna för variationer i rättstillämpningen. För att förebygga sådana effekter är det väsentligt, att varje delegationsbeslut grundas på omsorgsfulla överväganden och att de överordnade myndigheterna med uppmärksamhet följer rättstill- lämpningen på lokal nivå.

Överväganden och förslag angående prövningen av tillståndsfrågor på häkten

Utredningen har i avsnitt 3.4 redogjort för kompetensfördelningen i tillståndsfrågor som rör intagna på häkte. Det framgår där att beslutsfunk- tionerna är koncentrerade till styresmannen.

Möjligheterna till gemenskap mellan häktade har med HäLzs ikraftträ- dande ökat väsentligt. Detta förhållande och strävandena i övrigt att underlätta de häktades situation i olika hänseenden kan förväntas med föra en betydande ökning av antalet tillståndsärenden.

Utredningens allmänna strävanden att föra ner beslutsnivån så långt som möjligt i organisationen och att minska avståndet mellan beslutsfattare och intagna, talar för en ändring av nu gällande kompetensregler i häktesförfatt- ningarna. Utredningens syn på chefsrollen sådan den redovisas i avsnitt 16.4.1 talar i samma riktning. För de flesta kategorier av tillståndsärenden

gäller vidare att prövningen knappast är av sådan karaktär att det kan anses motiverat att genomgående lägga den på chefsnivå. Till detta kommer den förmodade ökningen av antalet tillståndsärenden som, i vart fall på de större häktena, skulle leda till att alltför stor del av styresmannens tid togs i anspråk för prövning av sådana ärenden. Av dessa skäl bör vissa ändringar göras i HäFzs regler angående kompetensfördelningen.

Utredningen har övervägt om prövningen i några typer av ärenden bör förläggas till kollegialt organ, sammansatt av tjänstemän av olika kategorier enligt liknande principer som i det följande föreslås beträffande be- handlingskollegium vid kriminalvårdsanstalt. Tillståndsfrågor för häktad kan emellertid inte i samma utsträckning som behandlingsfrågor för intagen i kriminalvårdsanstalt ses som led i en långsiktig behandlingsplan. Inte heller har dessa frågor sådan anknytning till kurativa behandlingsuppgifter som t. ex. frågor om anstaltsplacering och om behandling av intagen i kriminal- vårdsanstalt. För beslutsfattare på häkte är därför behovet av allsidig information från olika personalkategorier oftast inte lika framträdande som vid motsvarande situation i kriminalvårdsanstalt. Vidare gäller att tillstånds- fråga för häktad i många fall skall prövas så snart, att handläggning i kollegialt organ skulle vara svår att praktiskt genomföra. Av nu anförda skäl har utredningen inte funnit motiverat att föreslå inrättande av kollegiala organ på häktena för prövning av tillståndsfrågor. För att nå de syften som ovan angivits har utredningen i stället valt att, genom en ändring i 16 å HäF, ge styresmannen möjlighet att delegera prövningen av de flesta tillståndsären- den till annan tjänsteman vid myndigheten. Undantag har gjorts för ärenden angående förflyttning av häktad till sjukhus och bevakning i samband därmed, tillstånd för häktad att för viss kort tid lämna förvaringslokalen, tillstånd för häktad kvinna att ha spädbarn hos sig och för frågor om användning av fängsel. Skälen härtill är följande. Tillstånd för häktad att lämna förvaringslokalen meddelas endast i speciellt angivna fall eller eljest då synnerliga skäl föreligger. Prövningen av dessa ärenden är ofta av känslig natur och under förarbetena till HäF övervägdes t. o. m. att låta regionchefen träffa avgörandena (prop. 1975/76:90 s. 71). Prövning av fråga om tillstånd för häktad kvinna att ha spädbarn hos sig föregås av samråd med socialvårds- myndighet och är av grannlaga natur. lnnan beslut fattas om överföring av häktad till sjukhus bör i de flesta fall samråd ske med sjukvårdsmyndighe- terna. Prövningen i dessa frågor innefattar ofta svåra avvägningar där hänsyn till vårdarbetet ställs mot behovet av bevakning. Den restriktivitet och enhetlighet i tillämpningen som eftersträvas vad gäller bestämmelsen om användande av fängsel uppnås säkrast om prövningen förbehålls styresman- nen. När häktad vistas utom förvaringslokalen bör dock, liksom enligt gällande rätt, den tjänsteman som har tillsyn över den häktade få besluta om fängsel.

Det ankommer på styresmannen att, under hänsynstagande till de allmänna riktlinjer för arbetet som anstaltsstyrelsen dragit upp, avgöra i vilken omfattning delegation skall ske. Utredningen vill anföra följande synpunkter på denna fråga. På de största, avdelningsindelade häktena, där även assistentpersonalen kan förmodas vara avdelningsbunden, bör styres- mannen sträva efter att delegera prövningen till tjänstemän på avdelningarna i samtliga tillståndsfrågor där detta enligt den föreslagna lydelsen av 16,5

andra stycket HäF är möjligt. Tänkbara undantag är bl. a. sådana ärenden där prövningen kan resultera i förflyttning av den häktade mellan avdelningar på häktet. Hur kompetensen lämpligen bör fördelas mellan assistent-, arbetsle- dar- och tillsynspersonal får bedömas med hänsyn till rådande lokala förhållanden. Vad som sagts om de stora häktena bör vara tillämpligt också beträffande häktesavdelningar på kriminalvårdsanstalter. Också på de övriga häktena, som f. n. saknar assistentpersonal, bör styresmannen i vid omfatt- ning kunna delegera prövningen av tillståndsfrågor till tillsynspersonal. Detta bör kunna ske bl. a. i fråga om tillstånd till gemenskap, tillstånd för häktad att utföra arbete som han själv skaffat sig, tillstånd att upprätthålla kontakt med omvärlden genom tidningar, radio, television, telefon, brev och besök samt tillstånd att inneha personliga tillhörigheter. Om det finns arbetsledarper- sonal på häkte, bör dock prövningen av fråga om tillstånd för intagen att utföra arbete som han själv anskaffat delegeras till arbetsledare.

Den tjänsteman på häkte som genom delegation blivit behörig att pröva tillståndsfråga är självfallet, i lika mån som styresmannen, vid prövningen beroende av medgivande av undersökningsledare eller åklagare i de fall som anges i 16 & HäL. För att delegation inte skall leda till störningar i kommunikationen i dessa ärenden och därmed orsaka dröjsmål med prövningen, är det av vikt att undersökningsledare och åklagare hålls underrättade om hur delegation sker på häktena. Sådan information är betydelsefull också för den kommunikation angående förhållanden av betydelse från säkerhetssynpunkt som enligt 14 & HäF skall äga rum mellan undersökningsledaren eller åklagaren och styresmannen.

Tjänsteman, som enligt delegationsbeslut givits befogenhet att pröva tillståndsärenden, har i princip samma ansvar för beslutens innehåll som den befattningshavare vars befogenhet grundas direkt på författningsbestäm- melse. Den delegerande, vanligen styresmannen, har ansvar för att tjänste- man, som ges befogenhet att pröva tillståndsärenden, har erforderlig kunskap och erfarenhet för sin uppgift.

Av i huvudsak samma skäl som anförts beträffande delegation i tillstånds- frågor, bör styresmannen kunna uppdra åt tjänsteman vid myndigheten att fullgöra styresmannens åligganden enligt HäF, bl. a. underrättelseskyldighet enligt 3 och 6 åå HäF. Förslaget har föranlett ändring i 16 .b; HäF.

De skäl som ovan anförts för ändringar i 16 & HäF bör föranleda motsvarande ändringar i häktescirkulären. Utredningen har emellertid inte funnit skäl att i denna del framlägga detaljerade ändringsförslag. I de flesta ärenden där prövningen enligt gällande lydelse ankommer på styresmannen, bör denne ges befogenhet att delegera prövningen till annan tjänsteman vid myndigheten. Styresmannen bör också kunna utse sådan tjänsteman att fullgöra de flesta av styresmannens åligganden enligt cirkulären. Regionchefs befogenhet enligt 16 & HäC 1 att pröva vissa ersättningsanspråk och enligt 94 & HäC 1 att besluta i fråga om fickpengar åt häktad och frigivningsbidrag bör överflyttas till styresmannen. Prövning enligt 94 ;" HäC I bör styresman kunna delegera till annan tjänsteman vid myndigheten. Befogenheten enligt 6 & HäC 11 att fastställa ordningsregler för häkte bör överföras från regionchefen till anstaltsstyrelsen.

Besvär m. m.

Talan mot beslut av styresman eller av annan tjänsteman vid allmänt häkte förs enligt 34;& instruktionen (l974z555) för KVV genom besvär hos KVS. Någon bestämmelse motsvarande 59 & KvaL, som innehåller regler om talan mot KVS beslut enligt nämnda lag, återfinns inte i HäL. Lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål gäller ej i fråga om beslut enligt HäL. Den rätt att ändra beslut av tjänsteman vid underordnad myndighet som enligt 42 & KvalK tillkommer regionchef och KVS har ej heller någon motsvarighet i HäF.

För ärenden enligt HäL och HäF bör, enligt utredningens mening, gälla likalydande regler angående överprövning som gäller för ärenden enligt KvaL och KvalK. Utredningen angående översyn av häktningsbestämmelserna har föreslagit att en fullföljdsregel likalydande med 59 & KvaL skall införas i HäL. Denna utredning föreslår att en bestämmelse motsvarande 42 & KvalK skall införas i HäF. Ändringen föreslås gälla endast ärenden som upptagits på allmänt häkte.

Anstaltsp/acering av häktade

Författningsbestämmelser angående verkställighet av dom och intagning i kriminalvårdsanstalt har redovisats i avsnitt 3.2.

Enligt 28 och 29 åå HäC 1 skall beslut om anstaltsplacering av häktad i regel fattas vid sammanträde med placeringskollegium. Vid sammanträde skall närvara, förutom regionchef eller hans ställföreträdare, styresmannen, assistent, om sådan finns vid häktet, skyddskonsulent eller assistent inom frivården samt representant för vård- och tillsynspersonal. Finns arbetsledare eller sjukvårdspersonal vid häktet bör de också närvara. Även den intagnes övervakare samt tjänsteman vid arbetsförmedling har rätt att närvara. Den intagne skall kallas till sammanträdet och beredas tillfälle att där framföra synpunkter och önskemål. Enligt 12 och 13 åå HäC 11 skall placeringskolle- gium sammanträda så ofta anledning föreligger därtill. Styresmannen eller den tjänsteman vid häktet som styresmannen bestämmer svarar för att erforderligt beslutsunderlag finns och föredrar ärendena.

Flertalet beslut om anstaltsplacering av häktade fattas vid sammanträde med placeringskollegium som kriminalvårdsdirektören eller kriminalvårds— inspektören vanligen håller en gång i veckan på varje häkte. På de största häktena har man dock två till tre sådana sammanträden i veckan medan man på vissa mindre häkten inte sammanträder oftare än var fjortonde dag.

De frister för beslut om anstaltsplacering som redovisats i avsnitt 3.2 medför i vissa fall att sammanträde med placeringskollegium inte kan avvaktas. Beslut fattas då av regionchefen sedan styresmannen vid häktet per telefon redogjort för ärendet. Särskilt vanligt är detta i fråga om intagna som skall undergå behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 & BrB. I vissa regioner är man dock mycket restriktiv med s. k. telefonplaceringar. För att förbättra underlaget för dessa beslut, brukar man i några regioner vid kollegiesam- manträdena också diskutera anstaltsplacering för sådana häktade som beräknas ha verkställbara domar dagarna närmast efter kollegiesamman- trädet och även ha samtal med dessa häktade. På detta sätt kommer man fram

till preliminära placeringsbeslut. Så snart verkställbar dom föreligger, fattar regionchefen definitivt beslut efter telefonkonferens med styresmannen. På något häkte behandlar man placeringsärenden vid sammanträden med kollegium, oavsett om regionchefen är närvarande eller inte. I det senare fallet redogör styresmannen per telefon för regionchefen vad handlingarna i ärendet innehåller och vad som förekommit vid sammanträdet och detta får bilda underlag för regionchefens placeringsbeslut.

Utredningens överväganden och förslag

Avgörandet i frågan om anstaltsplacering är ett av de mest betydelsefulla leden i behandlingsplaneringen för den intagne. På detta beror hans möjligheter till lämpliga former av arbete eller utbildning under anstaltstiden och förutsättningarna för honom att upprätthålla kontakter med anhöriga m. fl. Också från myndighetens synpunkt är det av vikt att anstaltsplace- ringen sker med sådan omsorg, att kostnadskrävande förflyttningar av intagna mellan anstalter i möjligaste mån undviks. Uppenbarligen måste man därför ställa höga krav på beslutsunderlaget. Den inledande fas av frihetsberövandet som anhållnings- och häktningstiden utgör är många gånger den mest kritiska för den dömde. Bl. a. av detta skäl fäster utredningen stor vikt vid att i underlaget för beslut om anstaltsplacering också ingår de iakttagelser beträffande den intagne som häktespersonalen gjort. För att stimulera häktespersonalens intresse för behandlingsfrågor och främja aktivt deltagande i kollegiesammanträdena har utredningen övervägt att göra placeringskollegium till ett beslutande organ i frågor om anstaltsplacering. De allmänna skäl för spridning av beslutsfunktionrna som utredningen anfört i avsnitt 10.3 talar i och för sig också för en sådan ändring. Emellertid är det förenat med svårigheter att finna en praktisk lösning, som skulle göra det möjligt att fatta samtliga beslut om anstaltsplacering av häktade vid sammanträde med placeringskollegium. Enligt utredningens mening är det inte förenligt med gällande lag att låta intagen vänta på placeringsbeslut i upp till sex dagar, vilket i flera fall blir följden om man håller endast ett placeringskollegium i veckan. Utredningen hyser vidare principiella betänk- ligheter mot att placeringsfrågan behandlas på kollegiesammanträde innan verkställbar dom föreligger. Därför är utredningen inte beredd att acceptera ett förfarande med preliminärt placeringsbeslut, som senare bekräftas eller ändras efter telefonsamtal. En möjlighet är då att ändra lagen om beräkning av strafftid så, att den medger något längre förvaring på häkte i väntan på beslut om anstaltsplacering än vad nu gällande lag tillåter. HäLzs bestäm- melser möjliggör i stor utsträckning gemensamhet mellan intagna på häktena och förhållandena har alltså närmats till vad som gäller i kriminalvårdsan- stalterna. Fortfarande är det dock avsevärda skillnader, särskilt märkbara för dem som kan förvänta sig placering i lokalanstalt. Utredningen är därför inte beredd att föreslå en lagändring av antytt innehåll. En annan möjlighet är att varje vecka, då placeringsärenden förekommer, hålla två kollegiesamman- träden på häktena. En sådan ordning är emellertid inte praktiskt genomför- bar, ens när den nya regionindelningen blivit helt genomförd. Uppenbart är detta beträffande t. ex. häktena i Luleå, Falun och Visby. Klart är också att valmöjligheterna är begränsade för intagna som skall placeras på lokalanstalt

från de nämnda häktena. Beslutsfattandet bör därför, generellt sett, vara något enklare än i regioner med flera lokalanstalter att välja mellan. Det är under sådana förhållanden knappast heller ekonomiskt försvarbart med en ordning som tvingar regionchefen till långa och ofta förekommande resor för att delta i sammanträden med placeringskollegier, där man kanske bara har ett eller ett par placeringsärenden att ta ställning till. Om beslutande placeringskollegium infördes, skulle följaktligen ändå regionchefen ensam, av tidsskäl, få avgöra en relativt stor andel av ärendena angående anstalts- placering av häktad. Vidare måste beaktas att placeringsärende i de flesta fall inte endast är en fråga om den intagnes behandling utan också innefattar en bedömning av hur regionens samlade resurser skall disponeras. Sådana bedömningar bör i princip göras av tjänstemän vid de regionala organen. Sammantaget har utredningen funnit övervägande skäl tala för att placerings- kollegiet även i fortsättningen bör fungera som rådgivande organ i place- ringsärenden.

Utredningen vill understryka vikten av att så stort antal som möjligt av placeringsärendena avgörs vid sammanträde med placeringskollegium. För att få önskvärd kontinuitet vad gäller personalens deltagande i sammanträ- dena, kan det visa sig lämpligt att lokalt närmare reglera detta, en uppgift som bör ankomma på anstaltsstyrelsen. I 29;; HäC I finns riktlinjer för hur kollegium bör vara sammansatt. Även vårdare skall ges möjligheter att medverka i placeringskollegiets arbete.

Också i de placeringsärenden som avgörs efter telefonsamtal, bör man sträva efter att få med häktespersonalens synpunkter i beslutsunderlaget. Detta kan ske i. ex. på så sätt att häktespersonal som ingår i placeringskol- legiet diskuterar placeringsfrågan under styresmannens ledning, innan denne konfererar med regionchefen.

De möjligheter till delegation i behandlingsfrågor som öppnas genom utredningens förslag bör leda till att ansvaret för enskild intagens behandling, åtminstone på de större häktena, i huvudsak kommer att vila på annan personal än styresmannen. Hans medverkan i placeringskollegiet bör därför inte vara obligatorisk. Förslaget föranleder ändring i 29 & HäC I.

Behandling av intagna i kriminalvårdsanstalt

De författningsbestämmelser som reglerar behandlingen av intagna i krimi- nalvårdsanstalt har utredningen redovisat i avsnitt 3.3.

Vad gäller moderniseringen av arbetsformerna på anstalterna framhålls i direktiven som en särskilt väsentlig uppgift för utredningen att undersöka om beslutsprocessen i behandlingsfrågor kan spridas till organ där olika grupper av personal är representerade, t. ex. behandlingskollegier eller samrådsnämn- der.

Kriminalvårdsberedningen anförde bl. a. följande om behandlingskollegi- ernas sammansättning och arbetsformer (s. 193).

Behandlingskollegiernas centrala betydelse för planeringen måste speciellt beaktas. Kollegiet är det forum där den intagne skall kunna diskutera sina framtidsplaner med specialister av olika slag och där samtidigt planerna kan modifieras med hänsyn till den intagnes reella förutsättningar. Det är därför nödvändigt att kollegiet bevistas såväl av

representanter för frivården som av anstaltens personal av olika kategorier. Det är också önskvärt att arbetsförmedlingens kontaktman i största möjliga utsträckning deltar. — Genom personalens närvaro garanteras att de anställda får medverka i behandlingen. Vid de större anstalterna bör man söka finna arbetsformer som förhindrar att antalet deltagare i kollegiet blir alltför stort. Ett sådant förhållande leder nämligen till en onödig tidsåtgång. Det kan också medföra att den intagne får svårt att yttra sig på ett naturligt sätt. Bäst vore om kollegierna, beroende på arten av de ärenden som skall behandlas, förlades till arbetsplatser eller bostadspaviljonger. Detta förutsätter dock att de förbereds på ett sådant sätt, att ärenden rörande intagna på en viss verkstad eller bostadspaviljong tas upp vid samma tillfälle. Genom en sådan ordning skulle dessutom arbetsledar- och tillsynspersonalens deltagande underlättas. Formerna för dessa personalgruppers medverkan bör också närmare regleras. 1 första hand bör bestäm- melser införas om att arbetsledare samt vård- och tillsynspersonalens deltagande i behandlingskollegierna skall vara obligatoriskt.

Från de utgångspunkter som angivits i avsnitt 10.3 och med den allmänna inriktning mot ökad samverkan mellan personalkategorierna som eftersträvas i anstaltsarbetet, har det tett sig naturligt för utredningen att försöka vidga behandlingskollegiets roll och på det sättet skapa ett kollegialt organ för beslut i behandlingsfrågor.

Kompetensfördelningen i behandlingsfrågor

Det bör till en början framhållas att termen behandlingsfrågor knappast kan sägas beteckna en klart definierad grupp av ärenden. Med en vid tolkning kan till denna grupp hänföras varje ärende där utgången påverkar den intagnes villkor under vistelsen i anstalten eller efter frigivningen. Utredningen begränsari huvudsak framställningen till sådana frågor som reglerats i KvaL och där närmare bestämmelser angående kompetensen meddelats i KvalK. De principer som därvid anges för kompetensfördelningen bör kunna tjäna som vägledning också beträffande övriga behandlingsärenden.

Ett sätt att vidga behandlingskollegiets roll i beslutsprocessen är att i författning tillägga kollegiet beslutanderätt i vissa behandlingsärenden. Med denna lösning får behandlingskollegiet en stark ställning. Medverkan av olika personalkategorier i beslutsprocessen säkras. Ett alternativ är att de befatt- ningshavare, regionchefer ochjstyresmän, som enligt gällande rätt beslutar i behandlingsärenden, ges möjligheter att delegera prövningen av behand- lingsärenden till kollegium. En sådan lösning ger en mera flexibel kompe- tensfördelning, som lätt kan anpassas efter förhållandena vid den enskilda anstalten. Behandlingskollegiets kompetens blir emellertid helt beroende avi vilken utsträckning regionchefer och styresmän finner skäl att delegera. Betydande variationer skulle, utan att vara sakligt motiverade, kunna uppstå i fråga om kollegiernas kompetens vid olika anstalter. Några formella garantier för att anstaltspersonalen i gemen får det ökade inflytande som utredningen eftersträvar skapas inte med denna lösning. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att direkt i författning ange behandlingskollegiums kompetens.

Behandlingsplanering

Inom de ramar som fastställts i lagstiftningen samt av överordnade myndigheter och av anstaltsstyrelsen skall, enligt utredningens förslag, behandlingskollegiet leda behandlingen av intagna i anstalten. En mycket väsentlig del av detta arbete är behandlingsplaneringen. Den skall, vid både riksanstalt och lokalanstalt, ske med sikte på frigivningen. Kännetecknande för realistisk planering är att anstaltsvårdens och frivårdens resurser integre- ras. Därför är det av vikt att frivårdspersonal ges möjligheter att påverka detta arbete. Utredningen föreslår också i det följande att företrädare för frivården skall ingå i behandlingskollegium vid lokalanstalt. Kollegiet bör fungera som beslutande organ i frågor om fastställelse och omprövning av behandlings- plan. Bland dess uppgifter bör också ingå att leda arbetet med behandlings- undersökningar. Det kan gälla bl. a. att bestämma vem eller, om man arbetari grupper bestående av t. ex. assistent och tillsynspersonal, vilka som skall utföra undersökningsarbetet. I vissa fall kan det också vara lämpligt att kollegiet anger riktlinjer för hur arbetet skall bedrivas, bl. a. angående undersökningens omfattning och om anlitande av specialister som läkare och psykologer.

Frigång, vistelse utanför anstalt, permission m. m.

Plan i stort för frigång, vistelser utanför anstalt för fritidsverksamhet och permissioner skall anges i behandlingsplanen. Även den definitiva pröv- ningen i dessa ärenden bör åvila behandlingskollegiet.

Ofta fattas principbeslut om frigång, varvid man anger vissa villkor för att den intagne skall få börja frigången. Behandlingskollegiet bör i sådana fall kunna delegera till tjänsteman inom kriminalvården att definitivt bestämma tid för frigångens början.

De intagnas deltagande i sådan fritidsverksamhet utanför anstalten som avses i 1455 andra stycket KvaL kan ofta inte planeras på så lång sikt att kollegiebeslut kan avvaktas. F. ö. är dessa ärenden oftast av så pass enkel beskaffenhet, att prövning i kollegium inte kan anses motiverad. Kollegiets medverkan bör därför lämpligen inskränkas till prövning av mera principiell natur, t. ex. då fråga uppkommer om en viss typ av fritidsverksamhet är ägnad att underlätta den intagnes anpassning i samhället. Det kan också visa sig praktiskt lämpligt, att kollegiet i början av den intagnes anstaltsvistelse prövar om det föreligger några hinder för hans deltagande i de sedvanliga fritidsaktiviteterna utanför anstalten. Klart är emellertid att kollegiet bör ha möjlighet att delegera prövningen till tjänsteman inom kriminalvården.

Vad som sagts om ärenden angående fritidsverksamhet utanför anstalt gäller i huvudsak också ärenden angående korttidspermission. Regelbunden permission beviljas enligt plan, som fastställs i samband med behandlings- planeringen. Medverkan av kollegium i de därefter följande besluten angående permission syns motiverad endast i de fall då avsteg från permissionsplanen övervägs, av säkerhetsskäl, på grund av misskötsamhet eller eljest. Ansökan om särskild permission är ofta av så brådskande karaktär att beslut av kollegium inte kan avvaktas. Dessutom finns det skäl att

begränsa kollegiets medverkan till ärenden där avgörandena bedöms vara av principiell betydelse och ärenden som, t. ex. säkerhetsskäl, är svårbedöm- principiell betydelse och ärendena som, t. ex. av säkerhetsskäl, är svårbe- dömbara. Av anförda skäl bör behandlingskollegium också ha möjlighet att delegera prövningen av ärenden angående korttidspermission till tjänsteman inom kriminalvården. till de krav som från rättssäkerhetssynpunkt ställs på prövningen. Vidare är det angeläget att enkla och snabba handläggningsrutiner skapas. Inom dessa ramar bör kollegiet sträva efter att föra ner prövningen så långt som möjligt i organisationen och även beakta intresset av att inflytande sprids till olika personalkategorier. Genom delegationsbeslut bör kollegiet skapa formella förutsättningar för omedelbar prövning av ärenden i de fall sammanträde med kollegiet inte kan avvaktas. Det är väsentligt att förutsättningarna för delegation och dess omfattning klart anges i kollegiets protokoll. Där skall också kunna utläsas i vad mån kollegiet vill att beslutsfattaren skall anmäla fattade beslut vid nästföljande sammanträde. Den föreslagna lydelsen av delegationsbestämmelserna utesluter inte att delegation sker till tjänsteman inom frivården men detta torde, av praktiska skäl, endast i undantagsfall vara lämpligt. Några mera detaljerade anvisningar för hur delegation bör ske kan inte ges. I det följande anges dock ett par exempel. Delegation bör inte begränsas till kollegiets ledamöter. I frigångsärenden kan det vara lämpligt att den frigångsansvarige bemyndigas att närmare bestämma dag för frigångens början. Fritidsledare eller annan tjänsteman, som leder fritidsaktiviteter, och överordnad tillsynspersonal, som svarar för verksamheten vid anstalten under de intagnas fritid, bör bemyndigas att pröva ansökan om vistelse utanför anstalt enligt 14 å andra stycket KvaL. I vissa fall bör tillsynspersonal också kunna bemyndigas att pröva ansökningar om särskild permission, t. ex. besökspermission. Det kan vidare, av praktiska skäl, visa sig nödvändigt med en delegation av mera generell natur till kollegiets ordförande, avseende prövning av brådskande ärenden.

Behandlingskollegium eller den tjänsteman som efter delegation fattar beslut i frågor om frigång, vistelse utanför anstalt för fritidsverksamhet och korttidspermission bör också pröva de frågor som har samband därmed, t. ex. om tillsyn, beledsagning eller bevakning är erforderlig, om förskott eller bidrag skall utgå osv.

Fråga om tillstånd att i anstalten utföra arbete för egen räkning eller för arbetsgivare utanför anstalten eller att bedriva enskilda studier under arbetstid är andra exempel på ärenden som bör prövas av behandlingskolle- giet. Detsamma bör gälla för frågor om frigivningsbidrag och familjebidrag samt för vissa frågor med anknytning till besök och andra former av kontakt med samhället utanför anstalten. Även i de nu nämnda ärendena bör kollegiet ha möjlighet att delegera prövningen.

Disciplinärenden och frågor om avskildhet

Avgöranden i disciplinärenden och frågor om avskildhet är av stor betydelse för behandlingen i övrigt av den intagne och föranleder många gånger genomgripande ändringar i behandlingsplanen, t. ex. vad gäller utbildning

och frigång för den intagne. Vid prövning av disciplinärende skall också hänsyn tas till de följder beträffande permissioner och frigång som förseelsen kan få för den intagne. Frågor om avskildhet och disciplinpåföljder har följaktligen ett mycket nära samband med övriga behandlingsfrågor. Dessa omständigheter talar för att prövningen om möjligt bör ske i samma organ.

Att generellt förlägga prövningen av de nämnda frågorna till behandlings- kollegium skulle emellertid kunna leda till komplikationer vid de anstalter som kommer att arbeta med flera avdelningsbundna behandlingskollegier. Detta av följande skäl. Vid vissa större anstalter medför beslut om avskildhet att den intagne flyttas till annan avdelning. Omprövning, som skall ske av beslut om avskildhet så ofta anledning föreligger därtill, bör i sådant fall ankomma på behandlingskollegiet vid den avdelning till vilken den intagne flyttats. Skälet är främst att avdelningspersonalens iakttagelser av den intagne många gånger kan vara av avgörande betydelse för prövningen. Den situationen skulle alltså kunna uppstå att de båda berörda behandlingskolle- gierna hade olika uppfattning om hur länge den intagne bör vara i avskildhet. Redan detta skäl talar starkt mot att förlägga prövningen till behandlings- kollegium. I sammanhanget bör också framhållas att kravet på enhetlig rättstillämpning inom anstalten framstår som särskilt betydelsefullt i ärenden om åtgärder av disciplinär karaktär. Förläggs prövningen till flera behand- lingskollegier ökar självfallet risken för variationer i anstaltens praxis.

Ser man till de mindre anstalterna, som i flera fall kan förväntas arbeta med ett behandlingskollegium, med styresmannen som ordförande, är emellertid läget ett annat. För dessa anstalter kan det inte anses vara en lämplig ordning att styresmannen ensam beslutar i frågor om avskildhet och i disciplin- ärenden medan övriga frågor angående de intagnas behandling prövas av styresmannen tillsammans med övriga ledamöter i kollegiet.

De överväganden som ovan redovisats har lett till följande förslag. Beslut i frågor om avskildhet och disciplinpåföljder (18 %, 20% första stycket, 23, 47 och 50 && KvaL) fattas av styresmannen, som dock ges möjlighet att delegera prövningen till behandlingskollegium. Prövningen av dessa ärenden är i många fall av så brådskande karaktär att beslut av kollegium inte kan avvaktas. Har för sådant fall delegation skett, får styresmannen återta den för det aktuella ärendet och ensam träffa avgörandet. Det kan vara lämpligt att styresmannen i sådana fall vid nästkommande sammanträde informerar kollegiet om de beslut som fattats.

Beslut att tillfälligt inskränka förmåner, som enligt KvaL tillkommer intagen, för att ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas inom anstalten (52 &" KvaL) bör ankomma på styresmannen.

Övervakningsnämndutredningen har föreslagit att den prövning huruvida tid för vistelse utanför anstalt skall inräknas i verkställighetstiden som nu ankommer på nämnder inom kriminalvården och KVS skall överföras till styresman. Utredningen anför följande (5. 184).

Enligt utredningens mening har dessa beslut ett mycket nära samband med de disciplinära åtgärder som kan vidtagas mot intagen och förordnanden om disciplinär åtgärd meddelas i praktiken oftast samtidigt med förordnande enligt 35 & KvaL om att viss tid inte skall inräknas i verkställighetstiden. Starka skäl talar därför för att dessa

ärenden bör bedömas samtidigt Och av samma myndighet. Eftersom det inte kan ifrågakomma att ge nämnderna beslutanderätten i frågor om disciplinär bestraffning föreslår utredningen att förordnande om att viss tid inte skall inräknas i verkställig- hetstiden i stället bör ankomma på KVS. Enligt 39 ; KvaLK kan styresman meddela förordnande om disciplinstraff innebärande att viss bestämd tid inte skall inräknas i verkställighetstiden. Om han meddelar sådant förordnande, skall jämlikt 61 & KvaL disciplinärendet i dess helhet underställas KVS prövning. Mot KVS beslut kan talan fullföljas hos kammarrätt. Enligt utredningens mening bör motsvarande ordning genomföras även såvitt gäller förordnanden enligt 35 och 39 ;t KvaL.

De argument övervakningsnämndutredningen anför som stöd för sitt förslag har visserligen minskat i styrka genom en ändring (SFS l976z506) i KvaL, som trädde i kraft den 1 juli 1976. Ändringen innebar bl. a. att disciplinär bestraffning inte längre får meddelas för förseelser som begåtts då den intagne befunnit sig utanför anstalten i andra fall än då han stått under tillsyn av anstaltspersonal. Utredningen delar dock övervakningsnämndut- redningens uppfattning att prövningen av dessa frågor bör överflyttas till anstalterna. Bedömningen i ärendena var tidigare ganska schablonartad i den meningen att en permission oftast inte till någon del inräknades i verkstäl- lighetstiden så snart misskötsamhet konstaterades. Prövningen har nu utvecklats därhän att man försöker bestämma hur lång tid av permissionen som faktiskt misskötts. Endast för sådan tid meddelas förordnande att den ej skall inräknas i verkställighetstiden. Denna omständighet talar också för att prövningen bör ske på anstaltsnivå, där utredningen äger rum. Kompetens- reglerna för dessa ärenden bör överensstämma med vad som gäller beträf- fande disciplinärenden.

Vid många av de anstalter som kan komma att arbeta med flera avdelningsbundna behandlingskollegier får det antas att styresmannen, av skäl som ovan anförts, inte kan delegera prövningen av ärenden om avskildhet och disciplinpåföljder. Också vid dessa anstalter är det emellertid från personalsynpunkt önskvärt med ett vidgat inflytande i de nämnda frågorna. Tänkbart är att, genom beslut av anstaltsstyrelsen, inrätta ett särskilt behandlingskollegium för handläggning av frågor om avskildhet, disciplinära åtgärder och inräkning samt andra frågor som berör flera avdelningar t. ex flyttning av intagen inom anstalten. Den föreslagna lydelsen av 7 & KvalK bör kunna medge en sådan lösning.

Vid anstalter där man arbetar med endast ett behandlingskollegium bör prövningen av de i föregående stycke nämnda ärendena, i den mån det är lämpligt med hänsyn till kraven på snabb handläggning, regelmässigt delegeras till kollegiet.

Förflyttning av intagen

Beslut om förflyttning av intagen mellan anstalter fattas av regionchef resp. styresman på riksanstalt och i vissa fall av KVS. I princip borde behandlings- kollegiet pröva fråga om förflyttning av behandlingsskäl, medan den som handlägger disciplinärenden borde avgöra fråga om förflyttning av discipli- nära skäl. Eftersom den myndighet som beslutar om förflyttning också är beroende av ställningstagande från mottagande anstalt, kan det dock erbjuda

praktiska svårigheter att ha ett kollegialt organ som beslutande i dessa frågor. Utredningen har därför inte föreslagit några ändringar i de regler som reglerar kompetensen i förflyttningsärenden. Naturligt är dock att man i det praktiska arbetet oftast låter vederbörande organ vid den lokala myndigheten ta initiativ till förflyttning också då annan tjänsteman vid myndigheten eller överordnad myndighet beslutar i ärendet. Fråga om förflyttning av intagen från riksanstalt till lokalanstalt bör alltså tas upp på framställning av behandlingskollegiet. Av samma skäl bör det organ vid anstalten som handlägger disciplinärenden ges initiativrätt i frågor om förflyttning av intagen av disciplinära skäl.

Fråga om inställelse av intagen inför annan myndighet än domstol eller nämnd inom kriminalvården (43 &” KvaL) bör även i fortsättningen prövas av styresmannen.

övergång till kriminalvård i frihet

Enligt övervakningsnämndutredningens förslag ankommer det på styresman att till kriminalvårdens nämnder göra framställning om vistelse utanför anstalt enligt 345S KvaL, frigivningspermission, upphörande av anstaltsbe- handling enligt 28 kap. 3 & BrB, villkorlig frigivning och överföring till vård utom anstalt. I linje med kompetensfördelningen i övrigt föreslår utred- ningen att initiativrätten i dessa ärenden skall tillkomma behandlingskolle- gium. Utredningen har också, i anslutning till övervakningsnämndutred- ningens förslag, förordat att kriminalvårdsnämnd skall kunna uppdraga åt behandlingskollegium att närmare bestämma dag för villkorlig frigivning. Eftersom dessa ärenden i vissa fall kan vara av brådskande natur bör delegation också kunna ske till tjänsteman inom kriminalvården. Om sådan delegation sker, bör den dock begränsas till kollegiets ordförande.

Psykiatrisk avdelning

Som framgått i avsnitt 9.3 har 1971 års utredning angående behandling av psykiskt avvikande föreslagit att de psykiatriska avdelningarna vid kriminal- vårdsanstalterna på sikt skall avvecklas. Utredningens överväganden i detta avsnitt bör ses mot den bakgrunden.

Avgöranden i frågor om intagning i och utskrivning från psykiatrisk avdelning grundas på en medicinsk bedömning. Dessa frågor bör därför även i fortsättningen prövas av överläkaren ensam. Den befogenhet att besluta om intagning för observation på psykiatrisk avdelning som styresman vid vissa riksanstalter nu har, bör han, av delvis samma skäl som anförts beträffande frågor om avskildhet, behålla. När det gäller intagna på psykiatrisk avdelning, är de medicinska bedömningarna av stor vikt även i sådana behandlings- frågor som regleras i KvaL. Överläkaren bör därför också i dessa ärenden vara ensam beslutande. Det är emellertid väsentligt att även den övriga persona- lens iakttagelser får ingå i beslutsunderlaget. För att säkerställa detta bör överläkaren, före ärendenas avgörande, samråda med ett organ med motsva- rande funktioner som de nuvarande behandlingskollegierna och sammansatt av personal av olika kategorier från avdelningen. Utredningen har inte ansett erforderligt att författningsreglera detta. Anvisningar kan ges i instruktionen

för psykiatrer såsom skett i fråga om överläkarens skyldighet att samråda med styresman i permissionsfrågor. Denna skyldighet bör f. ö. kvarstå och gälla även andra former för vistelse utanför anstalt. Också anstaltsstyrelsen kan utfärda närmare anvisningar för ett sådant samrådsorgans sammansättning och funktioner.

K ompetens/ördelningen anstalter — K VS

I samband med att utredningen övervägt kompetensfördelningen i frågor angående behandlingen av intagna, har även KVS befogenheter i frågor om permissioner och andra former av vistelse utom anstalt för långtidsdömda diskuterats. Riksdagen har ganska nyligen övervägt dessa frågor (prop. l972:67 JuU 14 rskr 213). De förhållanden som då föranledde att prövningen flyttades från kriminalvårdsdirektör och styresman till KVS har ej förändrats i sådan riktning, att utredningen funnit skäl att föreslå någon ändring i gällande bestämmelser. Det får f.ö. antas att frågan om KVS kompetens i ärenden angående enskilda intagnas behandling närmare kommer att övervägas av den arbetsgrupp inom justitiedepartementet som sysslar med frågor om permissionsmissbruk m. m.

Underställning och besvär

Som framgått av tabell 3.1 är beslut om avskildhet enligt 18 å och 20 & första stycket KvaL sällan förekommande vid lokalanstalter. De erfarenheter som nu vunnits av tillämpningen av dessa bestämmelser visar, enligt utred- ningens mening, att skyldigheten enligt 28 och 30 så KvalK att underställa besluten regionchefens prövning kan upphävas.

Praktiska erfarenheter tyder också på att tillämpningen av 475 andra stycket p. 2 KvaL (förordnande att viss tid inte skall inräknas i verkställig- hetstiden) nått en sådan stadga vid de lokala myndigheterna att underställ- ning i och för sig skulle kunna undvaras. Övervakningsnämndutredningen har emellertid föreslagit att ärenden angående inräkning av tid för vistelse utanför anstalt i verkställighetstiden skall flyttas till anstalterna. Den utredningen har också föreslagit att de lokala myndigheternas beslut skall underställas KVS prövning. En sådan underställningsskyldighet kan vara motiverad till dess att praxis stabiliserats. Likalydande regler angående underställning bör gälla i dessa ärenden och i disciplinärenden enligt 475 andra stycket p. 2. Utredningen finner därför inte skäl att nu föreslå några ändringar i hithörande bestämmelser. Frågan om underställningsskyldighet bör emellertid omprövas när viss ytterligare erfarenhet vunnits av stadgan- denas tillämpning vid anstalterna.

Underställningsskyldigheten (31 & KvalK) beträffande beslut om fortsatt avskildhet enligt 20 & första stycket KvaL bör kvarstå.

Det har framhållits ovan att enhetlig regeltillämpning från rättssäkerhets- synpunkt är av stor betydelse. Av samma skäl är det väsentligt att ha tillgång till ett enkelt förfarande för att kunna göra ändringar i beslut av behandlings- kollegium, styresman eller annan tjänsteman inom kriminalvården när så är påkallat. Den befogenhet som nu tillkommer KVS och regionchef att, utan att talan förts, ändra beslut enligt KvaL och KvalK som fattats vid underordnad

myndighet bör därför kvarstå.

Enligt utredningens mening bör styresman inte ha rätt att ompröva beslut av behandlingskollegium i de ärenden där prövningen enligt särskilda kompetensbestämmelser åligger kollegiet.

Utredningen föreslår inga ändringar i besvärsproceduren. Talan mot beslut av behandlingskollegium eller tjänsteman vid kriminalvårdsanstalt förs alltså hos KVS genom besvär.

Lekmannainsyn i vissa frågor

Som närmare redovisats i avsnitt 10.6.3 deltar anstaltsstyrelsens lekmanna— ledamöter ej i prövningen av frågor om avskildhet och disciplinpåföljder. Det är emellertid av stor vikt att de noga följer tillämpningen av hithörande bestämmelser. Därför bör de beslut som styresman eller behandlingskolle- gium fattar om avskildhet enligt 18 a', 20 & första stycket och 23 éKvaL samt i disciplinärenden enligt 47 och 50 N' samma lag redovisas vid nästföljande sammanträde med anstaltsstyrelsen.

Behandlingskollegiums sammansättning

När det gällt att bestämma behandlingskollegiets sammansättning, har utredningen arbetat från följande utgångspunkter. I kollegium bör ingå ledamot som är väl förtrogen med förvaltningens funktioner samt med lagar och andra bestämmelser inom kriminalvårdens område och på det sociala fältet i övrigt. Också kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen är önskvärda. Styresman, inspektör och assistent är exempel på befattningshavare som motsvarar sådana krav. Uppenbart är vidare att kollegium i möjligaste mån bör ta till vara kunskaper som anstaltspersonal skaffar sig om de intagna under deras vistelse i anstalt. Därför bör också de personalkategorier som dagligen äri kontakt med de intagna, tillsynspersonal, arbetsledare och i vissa fall personal som sysslar med utbildning av intagna, vara representerade i kollegium. Eftersom skyddskonsulentorganisationen ålagts ansvar för frigiv- ningsförberedelserna, bör företrädare för frivården ingå i kollegium vid lokalanstalt. Frivården bör också vara företrädd i kollegium vid sådan riksanstalt som har ett betydande antal villkorliga frigivningar.

Förutom de nämnda personalkategorierna har anstalterna, i varierande grad, tillgång till personal som kan sägas vara mera specialiserad i sin yrkesövning. I—Iär avses främst fritidsledare, sjukvårdspersonal och psykolo- ger. Vilka av dessa befattningshavare som skall ingå som ledamöter i behandlingskollegium bör bero bl. a. av verksamhetens inriktning och klientelets sammansättning vid anstalten. Också den enskilde befattnings- havarens faktiska roll i behandlingsarbetet vid en anstalt bör kunna beaktas då kollegiets sammansättning bestäms.

Vid bestämmandet av riktlinjer för behandlingskollegiums sammansätt- ning har utredningen också beaktat följande. Stora kollegier är administrativt tungrodda och därför mycket tidskrävande att arbeta med. Vid sammanträde med ett sådant kollegium är det också svårt att skapa en atmosfär ägnad att främja fri och öppen diskussion mellan kollegieledamöterna och den intagne i behandlingsfrågor.

Att närmare bestämma kollegiets sammansättning erbjuder emellertid en mängd svårigheter. För att få bästa möjliga beslutsunderlag och för att i beslutsprocessen kunna dra nytta av relationer som ev. byggts upp mellan personal och intagna på bostadsavdelningar och arbetsplatser är det önskvärt att bl. a. den arbetsledare som har hand om den intagne, tillsynspersonal från hans avdelning och även annan personal, som han särskilt konsulterat under anstaltstiden, deltar i prövningen av behandlingsfrågor angående den intagne. För många av arbetsledarna gäller emellertid att de inte kan lämna sina tjänstgöringsställen under arbetstid. Så är förhållandet för t. ex. skogs- förman och sådan verkmästare, som är ende tjänsteman på verkstaden eller avdelningen. Eftersom verksamheten vid anstalten om möjligt bör fortgå i sedvanliga former även under kollegietid. måste avlösare ordnas för att dessa arbetsledare skall kunna medverka i sammanträde. Kan frågan inte lösas på detta sätt kan det finnas möjligheter att under sammanträdestid ordna fritidsaktiviteter för de intagna. Tillsynspersonalens möjligheter att kontinu- erligt medverka i kollegiearbete är helt beroende av tjänstgöringslistornas utformning. Vid de flesta anstalter är listorna så upplagda att det är några veckors intervall mellan en enskild vårdares tjänstgöring på sedvanlig sammanträdestid för kollegiet. Vid någon anstalt har man dock väsentligt förbättrat vårdarnas möjligheter att kontinuerligt följa kollegiearbetet genom att i listorna avsevärt öka antalet tjänstgörande vårdare under sammanträ- destid. Tillsynsmän och övertillsynsmän tjänstgör huvudsakligen på dagtid och har därför bättre möjligheter än vårdarna att fortlöpande delta i kollegiearbetet.

Strävan efter begränsning av antalet ledamöter är ofta inte förenlig med önskemålet om att ledamöterna skall ha nära anknytning till den intagne vars ärende behandlas. Tydligast framträder denna motsättning när det gäller större anstalter. Om man vid dessa institutioner vill att någon eller några av ledamöterna i kollegiet skall ha den nämnda anknytningen till de intagna, får man antingen arbeta med ett stort kollegium eller låta vissa ledamöter skifta under sammanträdenas gång. Inget av dessa alternativ kan anses lämpligt. Enligt utredningens uppfattning kan frågan lösas endast genom att flera behandlingskollegiet inrättas vid de största anstalterna och att varje kolle- gium knyts till sin särskilda avdelning. Därmed riskerar man visserligen att praxis i behandlingsärenden kan utvecklas något olika mellan skilda avdelningar inom samma anstalt. Vidare kan konflikter uppstå i behand- lingsärenden där flera avdelningar berörs, t. ex. vid förflyttningar av intagna inom anstalten. Erfarenheter från Roxtuna och även Skenäs, där liknande arbetsformer tillämpas, visar dock att sådana svårigheter kan bemästras.

Utredningen föreslår alltså att anstalterna ges möjlighet att inrätta flera behandlingskollegier. Några bestämda riktlinjer, knutna t.ex. till anstal- ternas platsantal, för när två eller flera kollegier skall inrättas kan inte ges. Frågans lösning bör emellertid i huvudsak bero av anstalternas byggnads— mässiga utformning och tillsynspersonalens ev. bundenhet till viss bostads- paviljong eller anstaltsvåning. Så snart man på en anstalt har flera bostadsavdelningar och arbetar med avdelningsbunden tillsynspersonal, bör det övervägas att inrätta ett kollegium för varje sådan avdelning. Av vad nu anförts framgår att antalet kollegier måste anpassas efter den enskilda anstaltens utformning och personalens tjänstgöringsordning. Bedömningen

görs därför bäst på anstaltsnivå och det bör ankomma på anstaltsstyrelsen, som närmast är ansvarig för organisationsutvecklingen, att bestämma om anstalten skall arbeta med ett eller flera behandlingskollegier, indelnings- grund m. m. En sådan lösning medger också att organisationen på ett enkelt sätt successivt kan anpassas till den fortlöpande utveckling av arbetsformerna som kan förväntas äga rum på anstalterna.

Inrättandet av avdelningskollegier innebär dock inte en fullt tillfredsstäl- lande lösning vad gäller arbetsledarpersonalens medverkan i kollegium om inte, som på Roxtuna, de intagna på en bostadsavdelning arbetar på samma verkstadsavdelning. Sådan koppling mellan bostads- och verkstadsavdel- ningar kan emellertid på de flesta anstalter inte åstadkommas. Den önskade anknytningen mellan intagen och företrädare för arbetsledarna i kollegiet kan därför i de flesta fall uppnås endast genom att man låter olika företrädare för arbetsledarna växla som ledamöter eller genom att den intagnes arbetsledare får närvara vid kollegiesammanträdena.

När det gäller att närmare bestämma principerna för hur behandlingskol- legium skall vara sammansatt, har man att välja mellan en fast sammansätt- ning som innebär att samtliga ledamöter och suppleanter är särskilt utsedda eller en lösning som innebär att ledamotskapet, för en eller flera personalka- tegorier, är knutet till viss tjänstgöring eller till visst uppdrag. Det sistnämnda alternativet kan innebära t. ex. att vårdare som vid tiden för kollegiets sammanträde har viss vakt också har till uppgift att som ledamot deltaga i sammanträdet eller att den intagnes arbetsledare i verkstaden skall vara ledamot i kollegiet då ärende angående denne intagne behandlas.

Vid valet mellan de nämnda alternativen har utredningen beaktat bl. a. följande. Behandlingskollegiet har till uppgift att pröva frågor som är av väsentlig betydelse för den intagnes vistelse i anstalten och för hans frigivningssituation. Därför är det av vikt att kollegiets sammansättning och verksamhetsformer blir sådana att det bland intagna och även i övrigt skapas förtroende för kollegiets arbete. Vidare är behandlingskollegiets uppgift inte endast att efter ansökan pröva behandlingsärenden utan också att fortlöpande följa de intagnas behandling, värdera utfallet av behandlingsplaner och ta initiativ till åtgärder när så bedöms lämpligt. Med ständigt skiftande ledamöter från vissa personalgrupper, vilket blir följden av det andra alternativet, skulle ansvarsförhållandena bli diffusa i fråga om kollegiets ansvar för den kontinuerliga ledningen av de intagnas behandling. Med denna ordning riskerar man också att tillsynspersonalen inte får det inflytande i behandlingsarbetet som utredningen eftersträvar, eftersom gruppens representanter i kollegiet skulle komma att växla från det ena sammanträdet till det andra. Tillsynspersonalen skulle få svårare än andra personalkategorier att skaffa sig erfarenheter och kunskaper om kollegiets arbetsformer och om anstaltens praxis i behandlingsfrågor och därför vara i underläge i förhållande till de mera permanenta ledamöterna vid diskussio- nerna i kollegiet. Risk finns också att engagemanget i behandlingsfrågor och intresset för kollegiearbetet hos de ledamöter som endast sporadiskt deltar i sammanträden inte skulle bli detsamma som hos övriga ledamöter. Också känslan av ansvar för besluten kan avta hos ledamot som inte har möjlighet att kontinuerligt följa kollegiets arbete och påverka dess beslut. Dock har också den förstnämnda lösningen vissa nackdelar. Många gånger blir inte den

arbetsledare eller vårdare som är närmast i kontakt med den intagne eller den frivårdsassistent som svarat för frigivningsförberedelserna ledamot i kolle- giet. Detta kan emellertid kompenseras genom att sådan befattningshavare får närvara vid kollegiets sammanträde för att redovisa iakttagelser och bedömningar som kan vara av betydelse i ärendet. Väsentligt är under alla förhållanden att garantier skapas för att de nämnda befattningshavarnas kunskaper om de intagna kommer till kollegiets kännedom. Om det inte sker genom personlig närvaro vid kollegiesammanträde, bör man skapa andra former för regelbundet informationsutbyte mellan kollegieledamöterna och personalen i övrigt. Från personalhåll har påtalats att en fast sammansättning av kollegiet leder till kategoriuppdelning bland tillsynspersonalen. En liten grupp får väsentligt ökat inflytande på behandlingsbesluten, medan det stora flertalets möjligheter att påverka dessa beslut blir lika begränsade som hittills. Det har hävdats att en sådan ordning kan få mycket negativa konsekvenser för tillsynspersonalen. Skillnaderna i inflytande främjar uppkomsten av motsättningar mellan grupperna. Intresset för behandlingsarbete avtar bland de befattningshavare, som inte deltar i prövningen av behandlingsbesluten. De flesta befattningshavarna bland tillsynspersonalen får, relativt sett, t. o. m. sämre ställning än f. n. vad gäller inflytande. Till detta kan sägas att man även i ett fast sammansatt kollegium måste engagera ganska många befattningshavare bland tillsynspersonalen. Tjänstgöringslistornas utform- ning gör nämligen att flera ersättare måste utses för ordinarie ledamöter. Dessutom är det möjligt att åstadkomma en viss cirkulation av uppdragen som ledamot i kollegium genom att mandattiden begränsas, t. ex. till ett år.

Med de uppgifter som lagts på behandlingskollegiet följer, av hänsyn till rättssäkerheten för de intagna, höga krav på stabilitet och kontinuitet i verksamheten. Detta har varit av avgörande betydelse då utredningen valt att bestämt förorda en fast sammansättning av kollegiet. Utredningen har emellertid vid sina kontakter med anstaltspersonal under utredningsarbetet funnit en mycket stark opinion bland tillsynspersonalen för den andra lösningen. Av hänsyn härtill har författningsförslaget utformats så, att det lagts i anstaltsstyrelsens hand att bestämma enligt vilka grunder behand- lingskollegiet skall vara sammansatt. Därmed får personalen vid anstalten ett betydande inflytande på denna fråga.

Enligt de överväganden som redovisas i avsnitt 11.3 skall regionchef inte som första instans pröva ärenden angående enskild intagens behandling. Därav följer att regionchef inte ingår i behandlingskollegium vid lokalan- stalt.

I övrigt innebär utredningens förslag följande. Behandlingskollegium skall bestå av ordförande samt minst tre och högst fem övriga ledamöter jämte erforderligt antal ersättare. Bland de övriga ledamöterna skall vid lokalanstalt och, om styrelsen så bestämmer, även vid riksanstalt ingå en företrädare för frivården.Styrelsen utser ordförande och, om man väljer att ha ett fast sammansatt kollegium, även övriga ledamöter och erforderligt antal ersättare för dessa, dock med undantag för frivårdsre- presentanten och dennes ersättare. Uppgiften att utse de sistnämnda kan, på grund av det stora antalet skyddskonsulentdistrikt i storstadsregionerna, inte heller läggas på distriktens ledningsorgan. Utredningen föreslår därför att regionstyrelsen, efter samråd med berörda lokala myndigheter, skall utse

frivårdsrepresentanten och erforderligt antal ersättare för honom. Det ligger i sakens natur att styrelsens beslut också bör föregås av samråd med personalorganisationerna. 1 de fall en eller flera av platserna i behandlings- kollegium inte besätts med fasta ledamöter, fastställer anstaltsstyrelsen de grunder som skall vara bestämmande för kollegiets sammansättning i dessa delar. Exempel på grunder som kan komma ifråga har givits ovan.

Det bör ankomma på resp. styrelse att bestämma mandattiden för fasta ledamöter och deras ersättare i behandlingskollegium. Därvid får strävan efter kontinuitet i behandlingsarbetet vägas mot intresset av att flertalet bland personalen ges tillfälle att skaffa sig erfarenheter av att verka i kollegium och att utöva inflytande i behandlingsarbetet.

Det bör i sammanhanget understrykas, att ledamöter i behandlingskolle- gium inte skall betraktas som företrädare för sin personalgrupps intressen. Varje ledamot är skyldig att, med utgångspunkt i sina kunskaper och erfarenheter, pröva behandlingsärenden i enlighet med de riktlinjer för kriminalvårdsarbetet som angivits av de politiskt ansvariga organen samt med tillämpning av gällande författningar och anvisningar av överordnade organ inom KVV.

Om den intagne begär det eller behandlingskollegiet eljest finner lämpligt bör, i mån av tillgång på personal, vid sammanträde kunna närvara sådan läkare eller psykolog, som är verksam inom kriminalvården, tjänsteman i AMV och den kommunala socialvården samt frivårdstjänsteman eller medlem i narkomanvårdsteam.

I sammanträde med behandlingskollegium bör, liksom enligt gällande bestämmelser, intagens övervakare ha rätt att närvara. Samma rätt bör, om den intagne medger det, tillkomma tjänsteman vid annan myndighet än dei föregående stycke nämnda, företrädare för organisation, anhörig eller annan enskild person.

Behandlingskollegiums arbetsformer

Utredningen förutsätter att behandlingskollegierna inom vida ramar själva får bestämma sina arbetsformer. Särskilt vid anstalter med flera kollegier men även på övriga anstalter kan det dock vara av intresse att viss samordning sker, t. ex. vad gäller tider för kollegiesammanträden och andra aktiviteter. Också hänsynstagande till personella resurser kan kräva en central planering inom anstalten. Utredningen anser därför, att anstaltsstyrelsen bör ge vissa riktlinjer för behandlingskollegiums verksamhet.

Ordföranden leder kollegiets arbete och får bedöma när sammanträde behöver hållas. I de flesta fall torde det bli erforderligt med åtminstone ett sammanträde i veckan och detta bör hållas på fast tid.

Den intagne skall alltid kallas till kollegiets sammanträde och bör, i den mån sekretessbestämmelserna ej lägger hinder i vägen, tillåtas närvara då det material presenteras som skall ligga till grund för kollegiets avgörande i behandlingsärendet.

Om den intagnes rätt att ta del av handlingar angående honom uttalas följande i justitiedepartementets förslag till sekretesslag (Ds Ju 1977:11 s. 469). Det bör inte komma i fråga att under hänvisning enbart till den intagnes eget bästa undanhålla honom t. ex. hans behandlingsjournal. Däremot kan

journalen hållas hemlig också för den intagne, om det skulle innebära fara för annans säkerhet att innehållet lämnades ut. Ingår handlingen i ärende med den intagne som part krävs särskilt starka skäl för att sekretessen skall kunna upprätthållas mot honom. Den intagne är dock inte part i ett ärende enbart på den grund att han är föremål för kriminalvård.

Behandlingskollegiet bör bestämma vem som skall förbereda ärendena och föredra dem inför kollegiet. Likaså bör kollegiet bestämma vem som skall föra protokoll vid sammanträdena. Utredningen förordar dock att dessa uppgifter i viss omfattning får cirkulera mellan olika ledamöter så att samtliga personalgrupper får allsidig erfarenhet av kollegiearbetet. Också andra tjänstemän än de som är ledamöter i kollegiet kan fungera som föredragande och protokollförare. Uppgiften som föredragande läggs av naturliga skäl oftast på den befattningshavare som förberett ärendet, t. ex. genom att utföra behandlingsundersökning. Kontorspersonal kan fungera som protokollför- are, vilket är ett sätt att vidga det traditionella arbetsområdet för denna personalkategori.

FL:s regler om handläggning,jäv m. m. gäller för behandlingskollegiernas verksamhet. Som kollegiets beslut bör gälla den mening varom de flesta ledamöter förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden biträder. Skiljaktig mening skall antecknas till protokollet.

Det förhållandet att behandlingskollegierna blir beslutande organ förut- sätter en väsentligt utökad tid för ledamöternas förberedelser inför samman- trädena. Oavsett vilken form man väljer för sammansättning av kollegiet, måste antalet tjänstgörande tillsynspersonal utökas under och i anslutning till den tid då kollegiet sammanträder. För arbetsledarpersonal måste i vissa fall avlösare sättas in. Dessa behov av personalförstärkning återkommer utred- ningen till i avsnitt 18.

[0.6.9 De intagnas inflytande

Utvecklingen i huvuddrag och nuvarande förhållanden

1945 års verkställighetslag medförde väsentligt ökade möjligheter till kontakter mellan de intagna. Detta ledde till att man på en del anstalter bildade föreningar för att främja sina intressen. Föreningarnas verksamhet var främst inriktad på vad man brukar beteckna som trivselfrågor, dvs. frågor om mathållning, varusortiment, underhållning m.m. Efterhand vidgades emellertid de intagnas anspråk på inflytande och man sökte nya former för att påverka förhållandena på anstalterna. År 1966 bildades Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) för att tillvarata de straffades intressen. Åren 1968—1971 anordnade de intagna en rad strejker vid anstalterna. Under denna period bildades också på flera anstalter förtroen- deråd, vilkas ledamöter valdes av de intagna bl. a. för att representera dem i överläggningar med myndigheten och vid kontakter med massmedia. Strejkaktionerna var till en början inriktade på materiella frågor men fick snart en vidare syftning. De intagna krävde överläggningar med kriminal- vårdsmyndigheterna i avsikt att ernå fri verksamhet för förtroenderåden och föratt få medinflytande bl. a. i frågor angående behandling,disciplinstraffoch brevcensur. De kontakter som därefter förekom mellan KVS och represen-

tanter för de intagna ledde till att KVS beslöt vissa ändringar i föreskrifterna angående permissioner, besök och brevcensur samt beträffande förtroende- rådens ställning. För att stimulera till ökat samarbete mellan anstaltsledning, personal och intagna utfärdade KVS under denna period också anvisningar för de samrådsorgan, anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd, som närmare beskrivits i avsnitt 10.6.7. I ett senare skede inleddes nya överläggningar mellan representanter för KVS och de intagna. Dessa överläggningar avbröts emellertid av de intagna, vilka inte var villiga att delta i överläggningar som de betraktade som meningslösa.

De intagnas aktioner för ökat inflytande pågick under tiden medan KAIK och kriminalvårdsberedningen arbetade. Båda dessa utredningar har också behandlat frågan om de intagnas medinflytande. Beredningen uttalade bl. a. följande (SOU 1972:64 s. 217).

Förhållandet mellan kriminalvårdsmyndigheten och de intagna kan enligt gällande lag inte betraktas som ett avtalsbart partsförhållande. Inte heller är det möjligt att i en ny behandlingslag införa bestämmelser som förutsätter ett sådant förhållande. Kriminal- vårdens verksamhet är och måste vara reglerad genom författning. Anslagsbeviljande myndigheter utanför kriminalvården bestämmer de ekonomiska ramarna för verk— samheten. Vidare är personalens anställningsvillkor reglerade genom avtal mellan myndigheten och personalorganisationerna. Av dessa skäl kan förhållandet mellan kriminalvårdsmyndigheten och den intagne inte ses som ett partsförhållande som medger förhandlingar mellan parterna. Med de begränsningar som följer härav bör dock ökade insatser göras för de intagnas aktiva medverkan vid utformningen av verksamheten vid anstalterna. I första hand bör detta ske genom att varje enskild intagen vid behandlingskollegier eller på annat sätt bereds tillfälle att ta ställning till hur hans anstaltsvistelse skall planeras. Även de organiserade former för medverkan som efter hand vuxit fram i form av förtroenderåd och samrådsorgan bör på alla sätt uppmuntras och understödjas. Det är också naturligt att man tar del av de intagnas synpunkter i frågor som på ett betydelsefullt sätt påverkar deras situation i anstal- ten.

Den lagstiftning som följde på kriminalvårdsberedningens förslag innebar en viss utvidgning av de intagnas medinflytande. 1 Så andra stycket KvaL stadgas bl.a. att samråd skall ske med den intagne vid planläggningen av behandlingen och att han skall beredas tillfälle att yttra sig över planerade åtgärder som rör honom särskilt, om ej synnerliga skäl talar däremot. Detta stadgande kompletteras av 30 tj VårdC, där det föreskrivs bl. a. att intagen skall kallas till sammanträde med behandlingskollegium och därvid beredas tillfälle att framföra synpunkter och önskemål. Enligt 36å KvaL har de intagna, med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården, rätt att i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor. Intagen som hålls avskild från andra intagna får dock deltaga i överläggning eller sammanträde endast om det kan ske utan olägenhet.

Rörande tillämpningen av sistnämnda lagrum anförde departements- chefen (prop. 1974:20 s. 149) bl. a. följande.

Det angivna uttrycket anstaltsledning syftar i första hand på styresmannen eller motsvarande. Annan personal bör emellertid regelmässigt delta i de överläggningar

som det här är fråga om. Genom delegation kan tjänstemän som är underställda styresmannen få befogenhet att besluta i vissa frågor. 1 den mån de intagna vill överlägga med sådan tjänsteman i frågor som ligger inom hans kompetensområde, behöver styresmannen naturligen inte delta om han inte själv finner det lämpligt. De intagna bör emellertid i sådant fall ha möjlighet att föra frågan vidare till styresmannen. — Enligt bestämmelserna skall överläggningarna och sammanträdena äga rum i lämplig ordning. Hänsyn kan i detta sammanhang behöva tas till ett flertal faktorer som växlar från anstalt till anstalt och från fall till fall. Det gäller här frågor som hänger samman bl. a. med tillgången på lämpliga samlingslokaler, ändamålet med sammanträdena samt ordning och säkerhet.

Närmare regler för förtroenderådens verksamhet har utfärdats av KVS, rs BV:l8—71. Därav framgår bl. a. att beträffande kommunikation med samhället utanför anstalten genom t. ex. telefonsamtal, brev och besök gäller för förtroenderåd och dess ledamöter samma regler som för annan enskild intagen.

Utöver de organ för samråd mellan personal och intagna som ovan redovisats kan nämnas NAFF i vilken också ingår representanter för de intagna. Vidare har styresmannen möjligheter att adjungera intagna till sammanträde med NIBB.

Bråzs arbetsgrupp rörande anpassningsstöd åt straffade uttalade följande angående de intagnas organisationssträvanden (Bråzs rapport 197414 5. 7).

Den fackliga medvetenheten hos de intagna på anstalterna bör uppmuntras. Även om det nuvarande sanktionssystemet inte möjliggör företagsdemokrati vid anstalterna i samma utsträckning som i arbetslivet, börde intagnas vilja att organisera sig och hävda vissa gemensamma intressen betraktas som ett positivt inslag i anstaltslivet, något att bygga vidare på inför frigivningen.

Det kan tillfogas att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt och utför arbete på grund av offentligrättsligt tvång inte är att betrakta som arbetstagare i den mening som avses i arbetsrättslagstiftningen (SOU 197511 5. 693). Följaktligen gäller lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet ej intagen i kriminalvårdsanstalt.

Utredningens synpunkter

Det ingår inte i utredningsuppdraget att överväga frågan om de intagnas inflytande på verksamheten i anstalterna. Eftersom förslaget innebär ganska omfattande organisatoriska förändringar, har utredningen ändå funnit lämp- ligt att kort redovisa sina synpunkter på de intagnas roll i anstaltsorganisa- tionen.

Vad gäller de intagnas inflytande i den formella beslutsprocessen ansluter sig utredningen till den principiella ståndpunkt som gällande lag ger uttryck för och som utförligt motiverats i kriminalvårdsberedningens ovan återgivna uttalande. Därav följer att utredningen inte ansett sig böra föreslå represen- tanter för de intagna som ledamöter i anstaltsstyrelse eller behandlingskol- legium. Styrelsen har emellertid möjlighet att adjungera företrädare för de intagna till sammanträde, vilket är lämpligt t. ex. då man behandlar frågor om samrådsformer och andra angelägenheter som inverkar på de intagnas dagliga tillvaro i anstalten. Utredningen har vidare i avsnitt 10.6.8 framhållit vikten

av att den intagne är närvarande då behandlingskollegium handlägger ärende som rör honom. Erfarenheter från vissa anstalter tyder f. ö. på att de intagna upplevt sin medverkan vid sammanträdena mera meningsfull sedan man, som utredningen föreslår, delat större institutioner 1 avdelningar med särskilda kollegier, sammansatta av personal från resp. avdelning. Att de intagna under sådana förhållanden finner det lättare att få sina synpunkter beaktade får antas vara en effekt bl.a. av att man, organisatoriskt sett, förkortat avståndet mellan den intgane och beslutfattarna.

Ser man till övriga former av samråd mellan personal och intagna innebär utredningens förslag följande. De intagna kommer även i fortsättningen att vara representerade i den NAFF som överförs till frivården. Den centrala regleringen rörande NIBst och NAV:s verksamhet upphävs. I dessa nämnder har de intagna dock ingen fast representation f.n. Också den reglering av samrådsformer i övrigt som kommit till uttryck i KVS anvisningar för anstalts-, avdelnings- och arbetsråd föreslås upphävd. Som närmare utvecklats i avsnitt 10.6.7 får förslaget inte tolkas så att samråd i dessa former ej bör förekomma på anstalterna. De intagna har enligt 36 % KvaL rätt att i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse förde intagna. Det är följaktligen anstaltsstyrelsens uppgift att i samråd med de intagna skapa organiserade former för sådana överläggningar. Utredningen har med sitt förslag endast velat ge anstalterna fria händer att anpassa samrådsformerna efter de lokala förhållandena. Väsentligt är att det vid varje anstalt görs klart för de intagna i vilka former de kan nå kontakt med olika anstaltsorgan för överläggningar. Det får antas att samråd vid mindre anstalter merendels kommer att ske på ledningsnivå. Arten av de frågor som skall avhandlas bör vara bestämmande för vilka anstaltsorgan som skall kopplas in. Ligger frågorna inom anstaltsstyrelsens kompetensområde, kan överläggningar äga rum i samband med styrelsesam— sammanträde. 1 andra fall kan överläggningar mellan personalen eller styres- mannen och representanter för olika personalkategorier samt de intagna vara den lämpliga formen. Vid större anstalter förefaller det naturligt att sådant samråd ofta sker på avdelningsnivå, eftersom avdelningspersonalen där kan förväntas få vittgående befogenheter vad gäller de intagnas behandling och övriga frågor angående förhållandena på avdelningen. Därför bör det, vid dessa anstalter, vara lämpligt att anordna regelbundna samman- komster mellan avdelningspersonalen och de intagna, med deltagande också av berörd arbetsledar- och utbildningspersonal. Utöver dessa sammankom- ster bör vid behov överläggningar ske på ledningsnivå för behandling av frågor i vilka man eftersträvar enhetliga lösningar för hela anstalten.

Att den intagne i största möjliga utsträckning själv tar ansvaret för sin tillvaro i anstalten och för frigivningsförberedelserna bedömer utredningen som mycket väsentligt för att underlätta övergången till en tillvaro utanför anstalten. Personalen på avdelningen bör därför om möjligt inte engageras i sådana vardagliga rutiner som Väckning samt kontroll av personlig hygien, tvättbyten, städning av bostadsrum och skötsel av de intagnas gemensam- hetsutrymmen. De praktiska arbetsuppgifter som är förknippade med frigivningsförberedelserna bör den intagne om möjligt utföra själv. Det gäller främst kontakter med bl. a. övervakare, hyresvärd, arbetsgivare och utbild- ningsorgan. Uppenbarligen är det dock i många fall nödvändigt att anstalts-

personal bistår med råd och anvisningar och ibland även tar den inledande kontakten.

De intagna på en avdelning bör också uppmuntras att i lämpliga organisatoriska former ta sig an frågor som rör dem gemensamt, t.ex. angående fritidsaktiviteter och ordning på avdelningen. Erfarenheter från anstalter visar att sådan verksamhet och även medverkan i förtroenderåd och samrådsorgan ger de intagna ökat självförtroende och underlättar deras kontakter med andra människor. Det är emellertid av vikt att man för de intagna klart anger gränserna för medinflytandet så att deras medverkan inte byggs upp på falska föreställningar om '”anstaltsdemokrati”.

Frågan om i vilken utsträckning samverkansreglerna i arbetsmiljölagen skall äga tillämpning beträffande intagna i kriminalvårdsanstalt övervägs f. n. inom justitiedepartementet (prop. 1976/77:149 s. 204).

|| " -_-

' |'| ' .|' | || || " få! i.:ufl'j Wii-"i.u IJ'I'UT'M; ' wil; tunn.-|

- '. i.u-iuti -- :. ..., -..-t'=i'._i.v-.i |'_ i.. ... "..lLth. .F't"" Malå" " "I'HÖI' || liv:; "l'.||. ||'E' "'. '._|'||'.' " 'ji'i Enl" '.'Jfr'li r..-'.'ii .nhr' "IP!-'i' |"l'l.i'j'3'll.""' |”: "ti-I'll; - :"l. " '. '-'||'|'."'-- [... "'.'-tri'Ji .. |.|4L'i'.'."":)l'r',izf_.i|'l' " ' '.114'»|,.'|...-,-'i'._- ." ""—9" """||""'." r| ll'l'. !- || -.|'ir1.'|||'tl'.- Hl:il|">'i". Erling-lär 'E"—' .'|" |'|-U' |H'.|".fr |;nii'.__|'.7| '|. '.-|| .|Li'.|| iiuqnhL "'i'.. 'Till)” Lvl" '.'.u' ' . ”'.u'iåläiiu—ril.i'.1..iltiii '.lå. tfn-Jur.)-

||"""":- :'ENE'HIM." .. |.|.' 'l-I '..""'|. "||'lt.'|""'n|'l'|';'t..tn'.li'-' |!.' ". |! i. t.: .'|",'tl'., '

|||

'_v... |Ni'giiä'gri'hlif'" "AllgulUJWlMH'lfgl .|_1_':uti i | .f-r'u 'm'. .'i'r ' !""'i'|'.t"|"' |'||? .jf' '.:lfll'". -..""l"' "||'”.."".|'_rl"l' il' |1|'" 'i'l'Fa 1.1 ||. .f'. ' -

||'” __lul|'.|'.l"1'l"'|. .". l.|'j. ..| .|. iriuutirw'l'ibwl'” |'erir..'t.. " | | n!!: || , _ "'i'l' 'ij'å'l' då '|':'. |' || '|:'|J_'||l|':|'|IL']?5|1|||.—Jtrf"'f' _Jfb'i'h'l'inf'fl' .. ."1'.. . wi . . - ' ' _ _| '”? |'_-;??" ||||||||'"|_"||| r _||| _'|F| "'I|||'|"""|- _ .. |.||| J |||-:| ||:._.,|'. Hu. .. |:: :.. |_|. '.' .. . | | | | | |

. ' , ' | |*.' ' | 'r'l' ' ..|'|.||.|.||.. '|'. .||.|||._. | ||| | | | | |3'l', 'u._.| | ||| ; | 'Wii'l'n . ..|" _ || || || .' . .'..' '.. - ' "1|._x1'|'|..'.*.||'|"|"|tl."l | . . .- ' IVH" ». lu"'-'""" ": ""I—."": _i'" ||' 'I ' 'N' |. -i='ä..','.i'.._':.: ="". | _ . ' -fl"L " " l ' lil" ' .j .. .. .

|l.l .'l .|. . - |. ' . u.. . .. .J ' ' . I -...-' J' * |||_..|'iii.-_='. _ .' .

||| luriga" 'élu ';|l , ' .| . , _lzibu l'lfi

.. |,_"_| .. |

| ." bli"-1.335" ,; _.-i..'...

.||. '__..' . ! ||.|:nl : * 'l Il

.|| "I'm 'in'-u |; ..'|=-|.| __u | ' -.'l|||.'|_'|

| | | " .|.-, . |, -.* ua - ||| - - .-...l||1..|.-|. 'l'l' ' _

&" ll " 11' l | ||' Hui... . | | |. |.|| ':'!!!-

' ' ..'|'i."|.|_»||-.|' .' "".".. |'f', ""'. E:" |_.' ' ',,',: ' . | | . | '| ”_ nii'i-is |'||'-a."..-""i.:.l|_,i|||' :w_|f|'51"|ig.ip|, . _ ,.'"" ' - '.' . '.-_ '|'.-'|"*'.'T.'" '|'|'i.,ä='l.| it." ' " " '| *

.._..- l , _. ."; ': "" — "||'-L l""L" .'.. '.'. ' "",”L...'ll"' '#'-'.'” ' ' ' '

'ett? |..r'ij|r||. "" .

10.1. Anstaltsorganisationens utveckling

10.1.1. Anstaltsorganisationen i äldre tider

För att belysa förutsättningarna för ändringar i anstaltsorganisationen ill utredningen i det följande ange några drag i den utveckling som lett fram till anstalternas nuvarande struktur.

Anstalternas organisation är uppbyggd efter en byråkratisk modell. Typiska inslag i denna organisationsform är

hierarkiskt uppbyggt kontrollsystem, där varje lägre position övervakas av en högre position arbetsfördelning baserad på speciell kompetens och bestämda gränser för olika befattningshavares arbetsområden urval av personal efter formella kvalifikationer och befordran efter bestämda planer detaljerat regelsystem som grundval för enhetliga beslut, vilka fattas av tjänstemän på strikt formella grunder kommunikationen inom organisationen till större delen enkelriktad, från högre nivåer till lägre påtaglig distans mellan tjänstemän och intagna.

El El El El [] [I

Den militära organisationen tjänade som mönster för anstalterna. Det fanns en starkt centraliserad ledning med ett antal underordnade nivåer. Chefen på varje nivå förväntades kunna prioritera och koordinera alla aktiviteter som rörde de intagna han ansvarade för. Denna ordning utvecklades under en tid då verksamheten vid anstalterna var av förhållandevis okomplicerad natur. Att upprätthålla ordning och säkerhet var de helt dominerande uppgifterna. Aktiviteterna som anordnades för de intagna utgjordes i huvudsak av enkelt arbete och religionsutövning. De uppgifter man idag betecknar som lednings- funktioner var i stor utsträckning samlade hos centralmyndigheten och nästan all verksamhet vid anstalterna var i detalj reglerad. Avståndet var stort mellan styresmannen och de övriga anställda, vilka sinsemellan var strikt ordnade efter rang och tjänsteår. Styresmannen fungerade i denna organisa- tion huvudsakligen som beslutsfattare och kontrollerande överordnad. Han hade en ganska renodlad kommandoroll och hans uppgift var att se till att anstalten sköttes i enlighet med gällande författningar och de detaljerade anvisningar som centralmyndigheten utfärdat. Den underordnade perso-

nalen förväntades tillämpa bestämmelserna i sina instruktioner strikt efter ordalydelsen och noga vaka över att de intagna endast företog sig vad som var tillåtet. De intagnas dag, liksom personalens, var enkel till sitt innehåll och i detalj reglerad. Något utrymme för flexibilitet i tillämpningen av reglerna lämnades inte. Härav följer att det knappast heller fanns behov av diskus- sioner angående verksamhetens mål och innehåll. Kommunikationen kunde därför begränsas till vidarebefordran av instruktioner och i någon mån rapporter angående genomförande längs kommandolinjen. Stor vikt lades vid omedelbar och obetingad lydnad. Ett framträdande syfte med den hierarkiska strukturen var också att åstadkomma maximal övervakning och kontroll av underordnade. Detta ernåddes genom att man upprätthöll sådan distans mellan befattningshavare på olika nivåer att diskussioner i anledning av givna instruktioner var nära nog otänkbara. Envar visste sin plats, sina arbetsuppgifter och konsekvenserna av ett misslyckande. De anställda värderades efter sina kunskaper om gällande bestämmelser och den noggrannhet de visade i tillämpningen av dessa.

Den ovan skisserade organisationsmodellen präglades av sträng forrna- lism. Oftast vill emellertid den anställde inte ha sitt handlingsområde så begränsat som fallet blir i en organisation av denna typ. Under det dagliga arbetet i anstalterna skapades väl därför också på olika sätt möjligheter för befattningshavare att i någon mån ge uttryck för sin individualitet. Man bör emellertid hålla i minnet, att organisationen utformats i syfte att begränsa sådana strävanden och inte för att utnyttja dem. Organisationens primära mål var stabilitet och ordning i en statisk miljö. Följaktligen var yrkesrollerna och förhållandena mellan olika personalkategorier stabila samt enkelt och klart definierade. Befattningshavarnas behörighet var direkt beroende av tjänste- ställningen.

10.1.2. Faktorer som påverkat organisationsutveck/ingen

Verksamheten vid anstalterna utvecklades så småningom till något mera än de enkla rutinerna med arbete, motion och religionsutövning. De intagna fick ökade möjligheter att vistas tillsammans. Förändringarna förutsatte friare arbetsformer och en mera flexibel organisation. Anstalternas organisation har också efter hand modifierats, men än idag finner man i anstalterna inslag av den organisationsform som ovan beskrivits.

Flera faktorer har bidragit till att tvinga fram förändringar i organisationen. Efter hand har insikten om att ett stort antal av de intagna lider av en rad sociala handikapp i fråga om bl. a. utbildning och yrkesträning samt att många är fysiskt eller psykiskt försvagade lett till att man vid anstalterna undan för undan engagerat nya kategorier av personal med specialkunskaper som socialarbetare, psykologer, lärare och medicinalpersonal för att kunna möta varierande behov hos de intagna. Ökade ambitioner i fråga om social service i anstalterna, främst för frigivningsförberedelser, har verkat i samma riktning. Vidare har det varit en förutsättning för uppbyggnaden av en modern arbetsdrift att arbetsledare med kvalificerade yrkeskunskaper kunnat anställas. Man har också accepterat ett synsätt som innebär att det vid anstalterna skall erbjudas en mängd olika aktiviteter under de intagnas fritid, avsedda att stimulera de intagna, hålla dem sysselsatta och om möjligt bidra

till en gynnsam utveckling eller i vart fall begränsa de skadliga verkningarna av anstaltsvistelsen. För dessa syften har fritidsledare engagerats vid vissa anstalter.

Utöver de ovan antydda förändringarna av verksamheten vid anstalterna kan man peka på flera andra orsaker till modifieringar i den traditionella organisationen. En är det gradvis vidgade personalinflytandet, utövat främst genom företagsnämnderna och i de rådgivande behandlingskollegierna. Av betydelse har också varit anstalternas successivt fördjupade kontakter med samhället i övrigt. Samverkan med andra myndigheter, organisationer och föreningar har nödvändiggjort ändringar av arbetsmetoderna. Organisations- bilden har även påverkats genom att man inrättat nämnder av olika slag i syfte att främja anstalternas samhällskontakter och därigenom också de intagnas möjligheter till rehabilitering.

10.13. Den nuvarande anstaltsorganisationen och dess uppgifter

Redogörelsen ovan ger en antydan om att kriminalvårdens anstalter med tiden utvecklats till alltmer komplicerade organisationer. Som bakgrund till en beskrivning av de utmärkande dragen i dagens anstaltsorganisation kan det vara lämpligt att kort ange de krav som från olika håll ställs på anstalterna.

Från samhällets sida har man förväntningar att anstalterna dels skall fullgöra uppgifter som bestäms av kraven på samhällsskydd, dels skall anvisa de intagna arbete, utbildning och andra aktiviteter som både är meningsfulla i sig och dessutom, tillsammans med andra stödåtgärder från anstalternas sida, är ägnade att minska risken för återfall i kriminalitet.

De intagna strävar fortlöpande efter att förbättra sina villkor under anstaltsvistelsen. De organiserar sig i förtroenderåd och liknande samman- slutningar för att med större kraft kunna hävda sina krav. På sina håll begär de intagna också förhandlingar med myndigheten bl. a. angående tillämpningen av behandlingsregler. Kraven understryks emellanåt med strejker i olika former. Också genom sitt uppträdande i övrigt ger de intagna uttryck för den allmänna tendens mot ökat ifrågasättande av auktoriteter som man finner även ute i samhället.

Den anställde accepterar inte längre att utföra en speciell arbetsuppgift utan kunskaper om dess betydelse för anstaltens totala verksamhet. Han kräver information om hur hans arbete förhåller sig till de övriga anställdas och fordrar att erfarenheterna han gör i sitt arbete skall beaktas i verksamheten vid anstalten. Varje befattningshavare skall vidare ha möjligheter att påverka sin arbetssituation.

Det förhållandet att man till anstalternas ursprungliga uppgifter att svara för ordning och säkerhet också lagt uppgiften att försöka rehabilitera de intagna har gett upphov till en mängd problem bl. a. av organisatorisk natur, vilka i hög grad satt sin prägel på utvecklingen och än idag är kännetecknande för anstalterna. Även frivårdens inträde på anstalterna har under de senaste åren i hög grad påverkat arbetet där.

Redan att arbeta med mål av så motstridande karaktär erbjuder svårigheter. I anstalterna har fördelning av uppgifterna skett på det sättet att rehabilite-

ringsarbetet i huvudsak kommit att anförtros nytillkomna personatgrupper som assistenter, psykologer m. fl. Den ursprungliga personalen, tillsynsper- sonalen, har fått behålla huvuddelen av de arbetsuppgifter som går ut på att upprätthålla ordningen inne på anstalterna och förhindra rymningar. Att på detta sätt fördela arbetsuppgifter med delvis motstridande mål, värd- och vaktuppgifter, på olika personalkategorier är i och för sig en grund för spänningar inom organisationen. Också en mängd andra faktorer är ägnade att bidra till uppkomsten av motsättningar mellan de olika personalkatego- rierna. Assistenter och andra befattningshavare, som huvudsakligen sysslar med rehabiliteringsarbete, har i allmänhet en betydligt mer omfattande teoretisk utbildning och är, bl. a. på grund av sina regelbundna arbetstider, bättre informerade än tillsynspersonalen om de allmänna riktlinjerna för arbetet vid anstalterna och om historiska data angående de intagna. Om de som sysslar med rehabiliteringsarbete inte själva är beslutsfattare så läggs i vart fall informationer från dem oftast till grund för beslut. Tillsynsperso— nalen har. med sina oregelbundna arbetstider, begränsade möjligheter att ta del av den fortgående kommunikationsprocessen i anstalten. Ofta upplever denna personalkategori också att det inte finns några kanaler för den särskilda information man skaffar sig i kontakterna med de intagna eller att den i vart fall sällan beaktas vid beslutsfattande. Tillsynspersonalen får däremot ofta svara för det praktiska genomförandet och den fortsatta tillämpningen särskilt av beslut rörande de intagna som grupp. Eftersom denna personal endast i mycket begränsad omfattning kan deltaga i den dagliga kommuni- kationsprocessen, känner man ofta inte till den information och de övervä- ganden som ligger bakom besluten, vilket kan leda till svårigheter i diskussioner med de intagna. Till detta kommer att assistentemas m. fl. arbete, vad gäller lön och status, relativt sett värderas högt och av de intagna betraktas som positivt medan motsatsen gäller om tillsynspersonalens arbete.

Arbetsledare som anställs i kriminalvården har merendels omfattande erfarenheter från industriell produktion utanför anstalterna. Däremot är deras kunskaper om rehabiliteringsarbete vanligen mera begränsade. Mot denna bakgrund är det naturligt att arbetsledare i många fall vill värna om den roll de haft i tidigare yrkesverksamhet och därför främst inriktar sina ansträngningar på att åstadkomma ett gott produktionsresultat. Sådana strävanden kan i en del fall vara svåra att förena med kraven på rehabilite- rande insatser från kriminalvårdens sida. Jämfört med tillsynspersonalen har dock arbetsledarna, allmänt sett, mera positiva arbetsuppgifter, vilket gynnar kontakterna med de intagna.

De förhållanden som ovan redovisats utgör inte bara en grogrund för motsättningar mellan olika personalkategorier. De fungerar ofta också som hinder mot utveckling av verksamheten. Inför föreslagna förändringar bevakar gäma varje personalkategori främst sitt eget område, medan man tar mindre hänsyn till förändringens effekter på verksamheten i stort. Nyheter på rehabiliteringsarbetets område kan av tillsynspersonalen upplevas som hot mot ordningen och säkerheten och av arbetsledarna som en produktions- hämmande faktor, vilket kan leda till motdrag av dessa personalgrupper. Omvänt gäller att den personal som främst arbetar med rehabilitering många

gånger ser med misstro på förändringar som motiveras med säkerhets- skäl.

Det ligger i sakens natur att intagna, för att förbättra sina villkor, ofta utnyttjar de möjligheter en sådan organisation erbjuder att spela ut skilda personalkategorier mot varandra.

Det är emellertid inte endast motsatsförhållandet mellan de olika uppgif- terna sorr. ställer anstaltsorganisationen inför problem. Också sedda för sig erbjuder arbetsuppgifterna ökade svårigheter, som i vissa avseenden kräver organisatoriska förändringar. Den begränsning som under senare år skett i fråga om tillämpning av frihetsberövande påföljder har lett till vad man kan kalla negativt urval av anstaltsklientelet. De intagna är alltså numera, genomsnittligt sett, mera belastade än tidigare. En stor andel av dem är narkotikamissbrukare. Med de regler som f. n. gäller för de intagnas kontakter med samhället utanför anstalten har det ännu inte visat sig möjligt att komma till rätta med det omfattande narkotikamissbruk som numera förekommer vid flertalet anstalter. Åliggandet att upprätthålla den inre ordningen har av dessa skäl blivit allt svårare. Samtidigt har de mest ingripande medlen för detta ändamål, disciplinstraffen, avsevärt begränsats. Anstalternas uppgift att förhindra rymningar var i äldre tider relativt entydig. Efter hand har institutioner med varierande grad av öppenhet inrättats. Detta har skapatosäkerhet när det gällt att anpassa de faktiska arbetsinsatserna efter graden av öppenhet. Därtill kommer att uppgiften att förhindra rymningar från öppna anstalter numera framstår som föga meningsfull med hänsyn till de rika möjligheter intagna eljest har att avvika i samband med vistelse utanför anstalt. Ser man sedan till rehabiliteringsarbetet, kan det konstateras, att förutsättningarna att bedriva ett framgångsrikt sådant arbete vid tvångs- institutioner hittills visat sig mycket begränsade. Detta har lett till en bland personalen vitt utbredd behandlingspessimism.

10.2. Försöksverksamhet med anknytning till organisations- utveckling

10.2.1. Fö/söksverksamhet med obseniationsrapporter och avdelnings- konferenser

Enligt förslag av tillsynsutredningen bedrevs med början är 1971 under någon tid försöksverksamhet med observationsrapporter och avdelningskonferenser vid fem av de nuvarande riksanstaltema. Bland de överväganden som låg bakom försöksverk- samheten framhöll tillsynsutredningen följande.

Säkerheten mot övergrepp och annan aggressivitet från de intagnas sida skulle öka, om de intagnas uppträdande mot berörda tjänstemän och även uppträdandet i övrigt kunde förbättras genom att personalen fick en starkare ställning i de intagnas ögon. Den lämpligaste vägen att nå detta mål skulle vara att i så stor utsträckning som möjligt engagera tillsyns— och arbetsledarpersonalen i behandlingsarbetet. Därigenom skulle man också i detta arbete kunna nyttiggöra dessa personalkategoriers yrkeserfarenhet och nära kännedom om de intagna. Detta skulle möjliggöras genom att man fick systematisk och fortlöpande information från tillsynspersonal och arbetsledare, inriktad på att återge deras uppfattning och omdöme om var och en av de intagna på

avdelningen, uttryckt i vissa för dessa personalgrupper relevanta och iakttagbara drag i beteendet.

Observationsrapponeringen tillgick så att personalen på bostadsavdelning varje vecka bedömde de på avdelningen intagna efter en skala 1—5 i fråga om ordning och hygien, personligt beteende, kontakt med personal och kontakt med intagna. Dessutom bedömdes de intagnas sinnesstämning efter en tvågradig skala. På liknande sätt gick man tillväga på verkstäderna. Bedömningarna där var relaterade till den intagnes förmåga att fungera i arbetet.

Vid avdelningskonferens behandlades frågor rörande de intagna på viss bostadsav- delning och andra för avdelningen aktuella spörsmål. Man hade också till uppgift att avge yttranden eller framlägga förslag t. ex. i frågor om bostads- och arbetsplacering, besök, permission och frigång. Sådant yttrande eller förslag skulle, om omständighe- terna medgav det, föreligga innan styresmannen fattade beslut i ärendet. Avdelnings- konferens leddes av inspektör eller assistent. Vidare deltog tillsynsmän och vårdare från avdelningen samt en representant för arbetsledarpersonalen. Mari sammanträdde en gångi veckan på bostadsavdelningen. Härvid genomgicks bl. a. sammanställning av observationsrapporterna.

Kriminalvårdsberedningen ställde sig kritisk till vissa inslag i försöksverksamheten och anförde bl. a. följande.

Vid överläggningar med kriminalvårdsberedningen har de intagnas förtroenderåd framfört häftig kritik mot försöken med observationsrapporter. Man anser betygsätt- ningen av de intagnas uppträdande småaktig, kränkande för de intagna och stötande för rättskänslan. Den uppmuntrar också till inställsamhet mot personalen och drabbar orättvist dem som är kritiska mot förhållandena på anstalten. Beredningen är, av skäl som ovan anförts, kritisk mot utformningen av den betygsättning som sker av de intagnas uppträdande och attityder. Det i försöksverksamheten ingående samrådet mellan olika personalgrupper är emellertid värdefullt och bör fullföljas. Beredningen föreslår därför att försöksverksamheten fortsätter men modifieras så att betygsätt- ningen av uppträdandet på anstalten ersätts av en bedömning som mera inriktar sig på de intagnas förutsättningar för en anpassning till tillvaron utom anstalten. På större anstalter kan avdelningskonferensema bli ett värdefullt komplement till behandlings- kollegierna. eftersom all den avdelningspersonal som vid tillfället är i tjänst skall deltaga.

Chefen förjustitiedepartementet anslöt sig till kriminalvårdsberedningens uppfatt- ning (prop. 197311 bil. 5 s. 154) och hänvisade till att KVS tillsatt en arbetsgrupp för att se över rapporteringssystemet.

Resultatet av arbetsgruppens översyn presenterades i en PM 21.1.1974. Gruppens bedömning vad gäller avdelningskonferenser innehöll bl. a. följande.

Avdelningskonferenser eller liknande sammanträden mellan handläggande personal och den tillsyns- och arbetsledarpersonal som har hand om de intagna är av stort värde för ökat utbyte av infomiation samt förbättrat samarbete och ökad förståelse för varandras arbetsuppgifter och arbetssituation. Uppgiften för inspektör eller assistent att normalt fungera som ordförande och föredragande bör kunna övertas av annan deltagare när så är lämpligt. Det är vidare angeläget att styresmannen åläggs att i viss omfattning närvara vid konferenserna på anstaltens olika avdelningar. Han kan då informera om sin uppfattning i skilda ärenden och tillgodose behovet av en någorlunda enhetlig bedömning de olika avdelningarna emellan. Det är med rullande tjänstgö- ringslistor oundvikligt att den i konferensen deltagande tillsynspersonalen, både tillsynsmän och vårdare, växlar från vecka till vecka. Denna växling gör det nödvändigt att i möjligaste mån säkerställa att av närvarande tillsynspersonal åtminstone någon blivit orienterad om kollegernas mening i förekommande ärenden. Därför bör föreskrivas att föredragningslistan skall vara tillgänglig för avdelningens tillsynsper- sonal senast näst sista dagen före konferensdagen. Med hänsyn till vikten av

t

kontinuitet i avdelningskonferensernas verksamhet, bör tjänstgöringslistorna läggas upp så att deltagande i konferens räknas som ett led i det ordinarie arbetet och att så många som möjligt skall kunna delta. Av praktiska skäl är det inte möjligt att till avdelningskonferens kalla samtliga arbetsledare som har hand om de vid konferensen aktuella intagna. Frågan kan lösas genom att arbetsledarna vid anstalten gemensamt utser ett antal arbetsledare som efter viss turordning har vad man kan kalla ”konferensjour". ] avdelningskonferens bör även deltaga annan personal som har sådan befattning med berörda intagna att man kan vänta sig information av värde. Vid avdelningskonferens bör följande punkter avhandlas: diskussion rörande den aktuella situationen i fråga om de intagna på avdelningen, information om nytillkomna intagna och om disciplinärenden. diskussion om frågor angående ändrad bostads— och arbetsplacering inom anstalten, besök, permission, permissionsplanering, bidrag, förflyttning till annan anstalt, frigång, frigivningsplanering, ordning, hygien, gruppak- tiviteter samt trivselfrågor och andra frågor rörande de intagnas behandling.

Flertalet av gruppens ledamöter var negativa till observationsrapportering sådan den utformats i försöksverksamheten.

10.2.2. Försök med modifierat terapeutiskt samhälle

Med början hösten 1971 bedrevs under några år försök med vad som kallades modifierat terapeutiskt samhälle vid kriminalvårdsanstalten i Gävle. Syftet med försöket var att begränsa de skadeverkningar som ofta är förknippade med anstalts- vistelse genom att ge de intagna ökade möjligheter att, tillsammans med personalen, ta ansvar för utformningen av anstaltens program. Detta skedde genom en intensiv mötesverksamhet inom anstalten, vilket innebar nya former för kommunikation mellan olika personalkategorier samt mellan personal och intagna. Genom mötesverk- samheten skapades också nya former för medinflytande för personal och intagna. Under försöksperioden utvecklades också många utåtriktade aktiviteter vid anstal- ten.

Av slutrapporten (KVS rapport nr 15) från försöksverksamheten framgår bl.a. följande.

Effekterna av försöksverksamheten har bedömts utifrån avgångsintervjuer med de intagna vid villkorlig frigivning och uppföljningsintervjuer 6—9 månader efter frigiv- ningen. Svar från de intagna som deltagit i försöket har jämförts med svar från en jämförelsegrupp från andra anstalter. Påtagliga skillnader har funnits mellan de två grupperna. Försöksverksamhetens intagna visade betydligt mer positiva attityder till personalen och anstaltsvistelsen än jämförelsegruppen. De uttryckte också en större känsla av självförtroende och förmåga att ta itu med svårigheter. För många hade det blivit lättare att ta kontakt med andra människor. I jämförelsegruppen däremot berättade flertalet intagna om hur anstaltsvistelsen inverkat negativt på dem.

För personalens del ledde försöksverksamheten till vissa motsättningar mellan olika grupper. Att bearbeta dessa konflikter upplevdes av många som psykiskt mycket påfrestande. Vidare klagade man på sina häll över bristande information och inflytande och upplevde även viss osäkerhet om vilka regler som gällde för beslutsfattandet. Genom en del inskränkningar i bevakningsarbetet befriades tillsynspersonalen från vissa arbetsuppgifter men fick inga nya i stället. Samtidigt stärktes de intagnas position i anstalten genom att de fick ökad rörelsefrihet och möjligheter att delta i beslutspro- cessen. Tillsammans bidrog detta till att skapa osäkerhet bland personalen. Många av dem tyckte sig inte fylla någon väsentlig uppgift i verksamheten vid anstalten. De diskussioner som fördes om hur personalsituationen skulle förändras och de förslag, t. ex. om ändringar i tjänstgöringslistor, som togs upp ledde inte till några förändringar. Personalens erfarenheter var dock inte enbart negativa. Verksamheten skapade en form av engagemang och flertalet upplevde en positiv förändring hos sig själva vilken,

innebar ökad förståelse för andra människor och ett annat sätt att bemöta dem. Många bland personalen uttryckte också önskemål om ett ökat inflytande både över den egna arbetssituationen och över verksamheten istort och, särskilt vad gäller vårdarna, mer ansvarsfulla arbetsuppgifter.

10.2.3. Teamverksamheten på Roxtuna

I syfte att ge baspersonalen aktivare behandlingsroller, bl. a. genom delegation av behandlingsansvar,och att vidga möjligheterna till andra behandlingsverksamheter än arbete, t. ex. gruppsamtal, fysisk träning och social träning, inleddes år 1974 den s. k. teamverksamheten på Roxtuna. Personalen vid anstalten arbetar i team bestående av assistent, tillsynsman, vårdare och arbetsledare. Sju sådana team är verksamma på var sin bostadsavdelning med högst tio intagna. Varje sådan avdelning är knuten till en speciell arbetsplats och grupperna av intagna hålls alltså samman även under arbetstid. Behandlingsansvaret har delegerats till teamen. Styresmannen och specialister som psykolog och läkare fungerar som konsulter åt teamen.

De nyintagna fördelas mellan avdelningarna av en grupp, vanligen bestående av styresmannen, någon av assistenterna, psykologen och läkaren. Ärenden angående enskild intagens behandling avgörs i de flesta fall av det avdelningskollegium som finns på varje avdelning och som är sammansatt av teamets tjänstgörande medlemmar. Dessa kollegier avgör ärenden om regelbunden permission, särskild permission, besökspermission, vistelse utom anstalt enligt 14 å andra stycket KvaL och förflyttning mellan olika avdelningar på anstalten. Kollegiet har vidare ansvaret för behandlings- planeringen och yttrar sig över ansökningar om förflyttning till annan anstalt. Disciplinärenden avgörs av styresmannen ensam efter föredragning av teamets assistent, vilken oftast leder förhören i dessa ärenden.

Inga större ändringar har gjorts i tjänstgöringslistorna för tillsynspersonalen. En vårdare kan därför endast medverka i cirka vart tredje sammanträde med avdelnings— kollegiet. För att säkerställa att tillsynspersonalen likväl får information om vad som förekommit, får de som inte varit närvarande i efterhand ta del av protokoll och anteckningar i annan form om vilka beslut som fattats och vad som i övrigt förekommit vid kollegiets sammanträde. Vidare anordnas personalmöten som led i strävandena att hålla all avdelningspersonal informerad om verksamheten på avdelningarna.

Det har inte ansetts nödvändigt att skapa någon särskild ordning, t. ex. i form av kontaktmannaskap, för att klargöra vem som har ansvaret för att väsentliga informa- tioner rörande den intagnes vistelse i anstalten verkligen kommer till avdelningskol- legiets kännedom.

Erfarenheterna av teamverksamheten är bl. a. följande. Ändringarna i strukturen har starkt bidragit till attitydförändringar hos personalen. Generellt sett är man i den nya organisationen mera positiv till sitt arbete och även mer aktiv i den meningen att de flesta befattningshavarna, särskilt bland arbetsledar— och tillsynspersonal, fått ett vidare verksamhetsfält bl. a. genom medverkan i f'itidsakti- viteter och gruppsamtal. De praktiska arbetsuppgifter som traditionellt är förknippade med bevakning utförs fortfarande i huvudsak av tillsynspersonal. Dock tycker man sig ha uppnått en större förståelse hos övrig personal för dessa inslag i anstalternas verksamhet. En viss utvidgning av tillsynspersonalens arbete in på området för kurativ verksamhet har skett.

De intagna upplever att man i avdelningskollegierna tar större hänsyn till deras synpunkter än man gjorde i det gemensamma behandlingskollegiet. Även om assistenter i flera fall dominerar kollegierna, spelar både tillsynsmän och artetsledare nu en aktivare roll och har även större kunskaper om behandlingsplanering än tidigare. Detta gälleri huvudsak också om vårdarna även om varierande arbetstider i någon mån begränsar deras möjligheter att närvara vid sammanträdena. Arbetsledarna fir tillfälle

att deltaga genom att grupperna gör uppehåll i arbetet under kollegietid. Farhågor uttalades till en början att avdelningskollegierna skulle komma att utbilda olika praxis. För att motverka detta har vid några tillfällen styresmannen, psykologen och assistenterna från teamen samlats och dragit upp riktlinjer för besökspermission och förflyttning inom anstalten till öppen avdelning. Man har, varken i dessa ärenden eller andra, haft några problem föranledda av varierande praxis mellan avdelningarna.

Det har betraktats som ett villkor för att teamverksamheten skall fungera att all personal, sorr. är knuten till ett team, deltar i regelbundna möten, där verksamheten på avdelningen planeras. Sådana personalmöten hålls i regel varannan månad.

Av alternativa behandlingsverksamheter är det ännu så länge i huvudsak gruppsam- tal och fysisk träning som regelbundet förlagts till arbetstid. Arbetsledarna har varit odelat positiva till en utökning av behandling i annan form än arbete och själva mycket aktivt deltagit i de verksamheter som hittills förekommit.

10.2.4. Försöksverksamhet med fördjupadförvaltningsdemokrati

Under DEFF s ledning har inom statsförvaltningen bedrivits en omfattande försöks— verksamhet för att pröva olika vägar mot vidgad förvaltningsdemokrati. På kriminal— vårdens område har sedan år 1975 arbetat sex s.k. beslutsgrupper, varav två på kriminalvårdsanstalter, Hall reSp. Viskan. Dessa båda grupper har bestått av styres- mannen som ordförande, ytterligare två myndighetsrepresentanter samt tre personal- representanter. Grupperna har avgjort ärenden av beskaffenhet att enligt gällande instruktioner avgöras av styresmannen rörande anställning och entledigande av personal, förord vid tjänstetillsättning, tjänstledighet, fastställande av semesterlistor, uttagning till kurser, lokalfördelning, prioritering av tillgängliga medel för expenser, inventarieanskaffning och byggnadsunderhåll samt övriga ärenden om personaladmi- nistration och arbetsorganisation av särskild vikt för de anställda. I övrigt har gällt bl. a. att styresmannen utsett övriga myndighetsrepresentanter i beslutsgruppen, att perso— nalrepresentanterna utsetts genom sina personalorganisationer och att KVS haft att träffa avtal med berörda personalorganisationer om fördelning av mandaten. Av de övriga beslutsgrupperna har två arbetat i skyddskonsulentdistrikt med motsvarande kompetensområde som anstaltsgrupperna och två vid KVS. En av de sistnämnda grupperna har varit verksam på personalutbildningsenheten och haft till uppgift att pröva de ärenden om fastställande av kursplaner, urval av kursledare och kursdeltagare samt anställande och entledigande av lärare som eljest avgörs av chefen för enheten. Den andra gruppen vid KVS har avgjort ärenden av beskaffenhet att enligt gällande instruktior. avgöras av generaldirektören rörande åtgärder för genomförandet av kriminalvårdsreformen, dock ej i vad avsett frågor om verkets policy inom behand- lingsområc'et.

Försöksverksamheten vid anstalterna avslutades med utgången av år 1976. Av KVS redogörelse till chefen för justitiedepartementet framgår bl. a. följande.

Försöksxerksamheten på Hall fungerade under knappt ett år, fram till april 1976. Verksamheten upphörde sedan de lokala organen av SF och Statstjänstemannaför— bundet (ST) anmält att man inte längre avsåg att medverka. Som skäl angavs bl. a. att oklarhet rådde beträffande beslutsgruppens kompetensområde.

Vid Vislan har beslutsgruppen varit verksam under hela försöksperioden. Där var till en början missnöjet starkt med att beslutsgruppens kompetensområde i huvudsak begränsatstill det personaladministrativa området. Särskilt från SP:s sida framfördes önskemål om att medbestämmandet borde utsträckas också till vårdarbetet. Perso- nalen ansåg sig bättre skickad och i vart fall mera motiverad för medansvar inom denna sektor, där man dagligen är verksam, än inom det personaladministrativa området. Farhågor uztrycktes också för att vissa former för samråd skulle gå förlorade. Ett flertal av de ansällda sade sig föredra det indirekta inflytande på anstaltsledningens

ställningstaganden som tidigare utövats genom att 10—15 befattningshavare av olika kategorier sammanträffat med anstaltsledningen en gång i veckan för diskussioner. Med denna form av medinflytande kände sig personalen som helhet mer inlemmad i anstaltens verksamhet än om medbestämmanderätt utövades genom ett fåtal repre- sentanter i beslutsgrupp. Vidare besvärades man i vissa fall av den intressekonflikt som ligger i att dels företräda en personalgrupp, dels medverka i handläggningen av ärendena under iakttagande av objektivitet och med myndighetsintresset för ögonen. De redovisade synpunkterna framkom redan vid försöksverksamhetens början men hade fortfarande aktualitet och upplevdes som väsentliga då beslutsgruppens arbete avslutades efter ett och ett halvt år. Ledamöterna i gruppen är ense om att arbetet efter hand blev bättre och bättre. Man har funnit deltagandet positivt och värdefullt, särskilt vad gällt medinflytande i tillsättnings—, turordnings- och andra personalärenden av större vikt. Däremot har gruppens medverkan ansetts onödig i ärenden där prövningen endast inneburit en formell regeltillämpning, t. ex. vissa tjänstledighetsärenden. Personal representanternas begränsade kunskaper om innehållet i de författningar och andra bestämmelser som reglerar det administrativa arbetet har för dem i en del fall inneburit svårigheter och viss osäkerhet i ställningstagandena. Detta har också medfört att stor omsorg fått ägnas åt genomgång av gällande bestämmelser vid sammanträdena. Anstaltsledningens försteg i fråga om tillgång till information och kunskaper om innehållet i författningar m. ni. har resulterat i ett avtagande engagemang från personalföreträdarnas sida i sådana ärenden där gruppen närmast haft en kontrollfunk- tion.

Under åren 1973—1975 har också vid vissa ungdomsvårdsskolor pågått försöksverk- samhet med fördjupad förvaltningsdemokrati. Vid sex skolor har två personalrepre— sentanter förordnats som ledamöter i skolornas styrelser med samma behörighet som övriga ledamöter och på många andra skolor har personalrepresentanter givits rätt att närvara och deltaga i överläggningarna vid styrelsemas sammanträden. Sedan försöksverksamheten avslutats har regeringen förordnat att kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. skall äga tillämpning på samtliga ungdomsvårdsskolor och statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

10.3. Utgångspunkter för förändringar

För en verksamhet där det inte ställs några större krav på idérikedom och initiativförmåga hos personalen, men där anspråken på likformighet och disciplin är höga, kan den byråkratiska organisationsformen vara väl lämpad. Sett från anstalternas synpunkt har en sådan organisation emellertid en mängd svaga sidor. Den begränsar kommunikationen och motverkar samarbete mellan olika personalkategorier. Engagemang och nytänkande från personalens sida i arbetet hämmas, bl. a. på grund av att ansvar och beslutsfunktioneri allmänhet ligger hos andra befattningshavare än dem som utför arbetet. Vidare är organisationens mottaglighet för impulser utifrån begränsad. De svagheter som här angivits är i vid omfattning utmärkande också för dagens anstalter, trots att den ursprungliga, byråkratiska organisa- tionen i många avseenden modifierats.

Många av de organisatoriska problem man möter, framför allt på stora anstalter, kan utan tvivel förklaras av att man undan för undan lagt på anstalterna nya uppgifter och tilldelat dem resurser av nya slag men ändå låtit personalen arbeta under i huvudsak samma organisatoriska former som tidigare. Detta har i hög grad komplicerat ledningsfrågorna. Försök att

anpassa organisationens ursprungliga delar efter krav som ställts på grund av nya arbetsuppgifter har f. ö. ofta stött på motstånd, eftersom en hierarkisk organisation vanligen verkar konserverande på personalens attityder. Den starka koncentrationen av beslutsfunktionerna till styresmannen har också utgjort ett hinder i arbetet att utveckla organisationen, främst i frågor som gällt den övriga personalens inflytande.

Den starkt centraliserade ledning som kännetecknar organisationen på anstalterna är i stor omfattning utmärkande också för KVV som helhet. För stora delar av anstalternas verksamhetsområde meddelar KVS detaljerade anvisningar. KVS prövar även enskilda behandlingsärenden, gällande lång- tidsdömda intagna.

Inom en förvaltningsgren med uppgift bl. a. att verkställa påföljder som innefattar frihetsberövanden, finns det skäl som talar för centralisering. Kravet på rättssäkerhet framstår för de intagna av naturliga skäl som mycket väsentligt och enhetlig regeltillämpning är från denna synpunkt av stor vikt. Ett centralt organ med överblick över hela organisationen bör, allmänt sett, ha bäst förutsättningar att tillgodose detta krav. Går man utöver det rena beslutsfattandet, kan 'en stark, central styrning ses som garanti för att verksamheten vid anstalterna kvalitetsmässigt inte understiger en bestämd minimistandard. en risk som kan föreligga vid långt driven decentralise- ring.

Inom en starkt centralstyrd förvaltningsgren tenderar emellertid också ledningen på de lokala enheterna att bli strikt auktoritär och formell. Under sådana förhållanden finns knappast något utrymme för den underordnade personalen att utöva inflytande, något som gör att man i många fall inte kan förvänta sig någon högre grad av engagemang i verksamheten från deras sida. Anstalternas samverkan med det lokala samhället försvåras också om verksamheten är starkt centralstyrd.

Utredningen har försökt finna en lösning som både tillgodoser kravet på rättssäkerhet i myndighetsutövningen och ger anstalterna sådan grad av självständighet att det finns utrymme för meningsfullt inflytande för personal av olika kategorier. De ändringar som föreslås i fråga om befatt- ningshavarnas kompetens innebär, generellt sett, en decentralisering av funktionerna inom KVV. Detta får emellertid inte leda till sådana lokala variationer i regeltillämpningen att rättssäkerheten äventyras. Ett medel att hindra utveckling i den riktningen är, som utredningen ser det, att regionchefer och styresmän, genom att de enligt förslaget ges möjligheter att delegera prövningen av en mängd rutinärenden, får ökade möjligheter att fullgöra sina ledningsfunktioner. Också KVS bör genom planmässiga inspektioner vid de lokala myndigheterna kontrollera regeltillämpningen.

Demokratisering av anstaltsarbetet är en väsentlig punkt i direktiven. Med denna term betecknar utredningen en process som syftar till att göra det möjligt för alla inom organisationen, såväl personal som intagna, att ange sin uppfattning om hur verksamheten skall bedrivas. Syftet är även att dessa synpunkter från olika håll skall prövas innan beslut fattas. Avgörandet ligger dock fortfarande hos den tjänsteman eller grupp av tjänstemän som enligt föreskrifter i en eller annan form skall fatta beslutet. Det förutsätts även att ledningsorgan på alla nivåer och i samtliga fall där så är möjligt utformar sina verksamhetsplaner först efter samråd med de berörda och anger skälen för

sina ställningstaganden.

Vilken grad av demokratisering som uppnås, liksom möjligheterna att upprätthålla lämpliga kommunikationsvägar, beror i första hand på anstal- tens organisationsstruktur och den skicklighet med vilken styresman nen och övrig ledande personal utnyttjar organisationen. Moderna ledningstekniker kräver helt andra strukturer än de som svarar mot sådana mer elementära krav som ställdes på anstalternas verksamhet i gångna tider. Mycket i den traditionella organisationen är emellertid så djupt rotat, att det kan erbjuda stora svårigheter att förändra den gamla strukturen, t. o. m. i nyuppförda anstalter. Detta trots att man där har byggnadsmässiga förutsättningar att tillämpa nya arbetsformer. Så t. ex. förblir graderna inom tillsynskarriären de samma, liksom ofta relationer och arbetsfördelning mellan tillsynspersonal av olika grader. F. ö. utgör den traditionella arbetsfördelningen fortfarande i mycket grunden för denna personalgrupps förväntningar och strävanden. Därmed har antytts att genomgripande förändringar av arbetsformerna vid anstalter är en långsam utvecklingsprocess i vilken personalen måste erbjudas nya roller, som ger ökade möjligheter till arbetstillfredsställelse, för att man skall kunna förmås att överge invanda arbetsmetoder.

Demokratisering, såsom den här definierats, kan självfallet inte genom- föras fullt ut i kriminalvårdens anstalter. Dessa institutioner har till uppgift att hålla kvar den intagne under verkställighetstiden och att upprätthålla god ordning inom anstalten. Säkerhetsfrågor kan av naturliga skäl inte diskuteras i den omfattning som ovan angivits. Kraven på ordning i anstalterna sätter också gränser för demokratiseringen.

Det förhållandet att anstalterna skall svara för en mängd behov hos de intagna och, om möjligt, även främja deras personliga och sociala utveckling, föranleder krav på många olika aktiviteter och en stor och av ett flertal yrkeskategorier sammansatt personal. Beroende på att man har många personalkategorier och, framför allt, därför att man har intagna som skall bevakas, uppstår i anstalterna ständigt problem, som har anknytning till relationer mellan olika grupper av människor. I arbetet på en anstalt ingår därför som en väsentlig del att försöka klarlägga grupprelationerna och sträva efter att etablera samverkan mellan grupperna. Relationerna mellan grup- perna personal och intagna är de mest påtagliga. För personalen är det nödvändigt att både förstå och kunna arbeta med dessa. Andra grupprela- tioner som påverkar anstaltsarbetet är de bland personalen. Skillnader i fråga om tjänsteställning och arbetsuppgifter för olika befattningshavare måste i viss utsträckning accepteras som nödvändiga gränser, vilka bestämts för att funktioner och ansvar skall kunna definieras. Ibland får de dock tjäna som förevändning för ett onödigt strikt uppgiftsfördelning mellan olika personal- kategorier. Att på detta sätt utnyttja skillnader i tjänsteställning m. m. är den vanligaste formen av försvar mot osäkerhet inför arbetsuppgifterna på en institution. Det är en angelägen uppgift för anstaltsledningen att fortlöpande ha uppsikt över i vad mån sådana gränser av organisatoriska skäl är nödvändiga.

Mot bakgrund av ovan redovisade överväganden har utredningen funnit erforderligt att föreslå relativt omfattande ändringar i anstaltsorganisationen. Syftena därmed är, sammanfattningsvis, främst att

El vidga de lokala myndigheternas kompetens och sprida inflytande till olika personalkategorier El tillförsäkra representanter för samhället inflytande på anstaltsarbetet och insyn i verksamheten El skapa en organisation som är öppen för påverkan av den allmänna

samhällsutvecklingen och som lämnar stort utrymme för utveckling av arbetsformerna främja integrationen mellan frivård och anstaltsvård främja samarbetet mellan olika personalkategorier förbättra anstalternas kontakter med samhället i övrigt.

DDD

Metoder _ för organisationsutveckling

I arbete med organisationsförändringar har medverkan av berörd personal under senare år tillmätts allt större vikt. Flera faktorer har drivit på denna utveckling. Man har kommit till insikt om att ett effektivt genomförande av förändringar förutsätter engagemang och insikt om förändringens innebörd hos personalen. Detta åstadkommes bäst genom att de anställda ges möjligheter att delta i utvecklingsarbetet. Så bör ske i alla dess viktiga faser, identifiering av problem, analys och problemlösning. Personalen kan f. ö. också med sina särskilda kunskaper och erfarenheter lämna viktiga bidrag till detta arbete. Genom medverkan av de anställda skapas vidare en viss garanti för att även problem av social natur beaktas, så att utvecklingsarbetet inte ensidigt inriktas på tekniska och strukturella problem. Under utvecklingsar- bete strävar man vanligen efter att få igång en kontinuerlig inlärningsprocess, som ökar personalens förmåga att kritiskt värdera och ompröva de admini- strativa förhållandena samt att analysera problem och formulera lösningar. Sett på lång sikt tjänar man därvid syftet att öka organisationens anpassnings- och utvecklingsförmåga. Ett väsentligt inslagi utvecklingsarbetet är också att förbereda förändringar genom att påverka attityder och motivation hos de berörda. Medverkar de anställda i arbetet är deras psykologiska och kunskapsmässiga beredskap inför förändringar bättre än om man begränsar sig till att enbart informera dem inför genomförandet.

Från fackligt håll har särskilt framhållits att medverkan av de anställda under utvecklingsarbetets gång är en väsentlig förutsättning för deras möjligheter att påverka lösningarna i enlighet med sina intressen.

Den utveckling som ovan skisserats visar att personalen numera har en betydelsefull roll i arbetet med organisationsutveckling. I fråga om anstal- terna, med sinsemellan mycket skiftande förutsättningar vad gäller perso- nella och byggnadsmässiga resurser, klientel och möjligheter till samverkan med samhället i övrigt, är personalmedverkan nödvändig för att man skall kunna nå fram till lösningar som i erforderlig grad är anpassade till de lokala förhållandena. Sådana arbetsformer ligger också i linje med innehållet i den nya lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet.

Av angivna skäl har utredningen strävat efter att utforma förslaget så att de anställda vid anstalterna, under ledningsorganet, ges stort utrymme att själva utveckla anstaltens organisation. Detta har lett till att förslaget huvudsak- ligen begränsats till riktlinjer för verksamheten vid anstalterna medan utformningen av mera detaljerade föreskrifter angående arbetsformer m. m. anförtrotts åt den lokala myndigheten.

10.4. Lekmannainflytande

10.4.1. Exempel på lekmannainflytande inom förvaltningen

Utvecklingen går mot att lekmannainflytande ges utrymme på allt fler områden inom den offentliga förvaltningen. En sådan utveckling anses värdefull för demokratin och för frågornas allsidiga belysning.

Ser man särskilt till kriminalvården närliggande förvaltningsområden, kan som exempel på myndigheter med lekmannainflytande anges ungdoms- vårdsskolor och allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Verksam- heten vid dessa institutioner leds av lekmannastyrelser, vilkas ledamöter förordnas av regeringen. Dessa organ beslutar dels i sedvanliga styrelse- ärenden, t. ex. angående anslagsframställningar, tjänstetillsättningar och all- männa anvisningar för verksamheten, dels i viktigare frågor om de intagnas behandling som val av _vårdform och utskrivning. Styrelserna utövar dessutom kontroll över användningen av disciplinmedel vid institutionerna, bl. a. genom granskning av liggare som förs över beslut om sådana åtgärder.

Inom polisväsendet finns på alla nivåer ledningsorgan med lekmannale- damöter. Den lokala polisstyrelsen består av polischefen samt 6—8 av kommunala organ valda ledamöter. De valda ledamöterna utser bland sig ordförande och vice ordförande. Polisstyrelsens uppgift är att noga följa verksamheten inom polisdistriktet och verka för ett förtroendefullt förhål- lande mellan polisen och allmänheten. I plenum avgör styrelsen viktigare frågor om organisation och arbetsordning,anslagsframställningar, tjänstetill- sättningar, viktigare frågor om information om polisverksamheten i allmänhet samt andra frågor som polischefen hänskjuter till plenum. Styrelsen får dock inte pröva frågor som rör den operativa ledningen av polisverksamheten. Enligt direktiven för 1975 års polisutredning skall de sakkunniga genomgående sträva efter att öka förtroendemannainflytandet på alla nivåer inom polisväsendet, bl. a. i frågor om resursernas fördelning och användning samt i rekryterings- och utbildningsfrågor.

Inom arbetsmarknadsverket (AMV) har man, som ett steg mot ökad lekmannamedverkan, inlett försöksverksamhet med distriktsnämnder som ledningsorgan för verksamheten vid distriktskontoren (prop. 1975/76:84 InU 28 rskr 222). Ledamöter i distriktsnämnd är chefen för distriktskontoret, ordförande, samt företrädare för de lokala arbetsmarknadsorganisationerna och i distriktet ingående kommuner.

10.4.2. Lekmannamea'verkan inom kriminalvården

KVV:s verksamhet leds av en lekmannastyrelse. Styrelsens sammansättning har redovisats i avsnitt 4.1.

På regional nivå inom verket finns inte lekmannainflytande i någon form.

När det gäller verksamheten vid kriminalvårdsanstalterna, utövas lekman- nainflytandet främst genom övervakningsnämnderna. Nämndernas sam- mansättning och arbetsuppgifter har redovisats i avsnitt 4.3.

Som något av föregångare till övervakningsnämnderna kan man se de anstaltsnämnder som från slutet av 1930-talet fram till år 1965 var verk- samma vid anstalterna. Nämndernas sammansättning varierade något genom åren. Enligt 1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff m.m. bestod nämnden av styresmannen och fyra av konungen utsedda ledamöter av vilka en skulle vara lagfaren.en befattningshavare vid anstalten och minst en äga insikt och erfarenhet rörande social verksamhet eller liknande arbete. Ordförande förordnades bland de ledamöter som ej var befattningshavare vid anstalten. Representant för frivården i distriktet skulle beredas tillfälle att deltaga i nämndens sammanträden. Anstaltsnämndernas uppgifter var av rådgivande och kontrollerande natur. Deras huvudsakliga arbete syns ha varit att avge yttranden över ansökningar om nåd och villkorlig frigivning. Dessutom skulle nämnderna medverka till upprätthållande av önskvärd förbindelse mellan intagen och honom närstående och främja arbetsanskaff- ning åt intagen inför frigivningen. Styresmannen skulle, där det kunde ske utan dröjsmål, till överläggning i nämnden upptaga frågor om enrumsplace- ring, disciplinära åtgärder och eftervård samt andra viktigare frågor. Det ålåg nämndledamot, som inte var befattningshavare på anstalten, att genom regelbundna besök där följa de intagnas behandling. Anstaltsnämnd hade befogenhet att besluta framställning till konungen eller fångvårdsstyrelsen angående de intagnas behandling och förhållandena i övrigt på anstalten. Under förarbetena till den lagstiftning, BrB m. m., som ledde till anstalts- nämndernas avskaffande, uttalade departementschefen bl. a. följande (prop. 1964: 1 0).

De förutsättningar under vilka anstaltsnämnderna tillskapades ändrades väsentligt genom den gruppindelning av anstalterna som infördes under 1950-talet och genom inrättandet av hehandlingskollegier i samband därmed. Enligt förslaget till brottsbalk Skall frågor om villkorlig frigivning i princip prövas av övervakningsnämnden. Yttrande av anstaltsnämnd behövs i sådana fall inte. Av nämndens egentliga arbetsuppgifter återstår då bara skyldigheten att avge yttranden över ansökningar om nåd. Dessa yttranden kan inhämtas av övervakningsnämnd. Inte heller anstaltsnämn- dernas uppgift att. såsom ett från längvårdsarbetet i övrigt fristående organ, följa behandlingen av de intagna, kan anses utgöra tillräckligt skäl för deras bibehållande. Erforderlig inblick i arbetet på anstalterna kan man få genom övervakningsnämn— dernas verksamhet.

Andra former för lekmannamedverkan på anstalterna är de samrådsorgan, NAFF, NIBB och NAV, som närmare beskrivs i avsnitt 10.6.7.

Inom frivården utövas lekmannainflytande genom övervakningsnämn- derna, som skall lämna skyddskonsulenterna anvisningar och direktiv för deras verksamhet. Det å.igger också nämnderna att hålla regelbundet återkommande överläggningar med skyddskonsulenten om övervaknings- fallen. Även lekmannaöxervakarnas verksamhet kan nämnas i detta sammanhang.

I samband med att riksdagen behandlade kriminalvårdsberedningens förslag framfördes i motion (1974:1605) krav på åtgärder för att skapa ökad insyn i verksamheten vid kriminalvårdens anstalter och en lokal förankring. Motionärerna hävdade bl. a. att insyn genom en särskild ombudsman eller nämnd skulle bidra till att undanröja misstankar om godtycke och hårdhet i behandlingen. Med liknatde motivering begärdes i en annan motion

(1974:1607) utredning om möjligheterna till och formerna för medverkan av lekmän vid användning av isoleringsåtgärder i anstalt. Vid behandlingen av motionerna erinrade justitieutskottet (JuU 197412 5. 55) om att JO ägnar mycket stor uppmärksamhet åt förhållandena vid kriminalvårdens anstalter och att övervakningsnämnderna är skyldiga att besöka anstalterna och skaffa sig kännedom om förhållandena där. Utskottet fann emellertid, utan att vilja förringa värdet av JO:s och nämndernas verksamhet, att ökad insyn i enlighet med motionärernas önskemål skulle vara av stort värde både för de intagna och för anstaltspersonalen. På sikt skulle en sådan åtgärd också kunna bidra till större förståelse för kriminalvårdens problem och ökat förtroende för dess verksamhet. Utskottet fann därför en närmare undersökning av de i motionerna berörda frågorna väl motiverad. Efter att ha uttalat att vissa skäl talade för att spörsmålen borde anförtros åt övervakningsnämndutredningen. föreslog utskottet att det borde överlåtas åt Kungl. Maj:t att besluta om formerna för utredningens bedrivande. Vad utskottet anfört gav riksdagen Kungl. Maj:t tillkänna. I en senare interpellationsdebatt (prot. 1975/76:32 s. 73) angående riksdagens tillkännagivande hänvisade vederbörande departe- mentscheftill att frågan om insyn i anstaltsarbetet övervägdes av bl. a. denna utredning.

Flera av frågorna som aktualiserats genom de ovan nämnda motionerna ingåri uppdraget för den kommitté som utreder isolering inom kriminalvår- den, se avsnitt 9.9.

Övervakningsnämndutredningen har(s. 145) tagit upp ovan berörda frågor. Man konstaterar emellertid att de lokala nämnderna enligt förslaget får domstolsliknande funktioner i förhållande till de intagna och att det inte är förenligt med en sådan ställning att ha ett allmänt ansvar för verksamheten vid anstalterna. Förslaget utmynnar följaktligen i att de lokala nämnderna befrias från uppgifterna avseende allmän kontroll av verksamheten vid anstalterna som nämnderna f. n. har. Likaledes föreslås nämndernas ledningsfunktioner inom frivården upphöra.

Frivårdens storstadsutredning har (5. 167) behandlat frågan om lekman- namedverkan i kriminalvården och anför bl. a. följande.

Lekmannaorgan kan ha stor betydelse för att förankra kriminalvården i en bredare medborgaropinion, för att tjäna som informations- och kontaktorgan mellan allmän- heten och kriminalvården samt för att fungera som ett kontinuerligt verksamt offentligt kontrollorgan och som vädjoinstans för klienterna. En av de grundläggande principerna för utredningens förslag har varit att frivårdens samarbete med samhällets övriga vård- och stödorgan. främst den kommunala socialvården, skall underlättas. Följaktligen har strävan varitatt skapa bästa möjliga organisatoriska förutsättningar för en vidareutveckling av detta samarbete. Därför föreslås lekmannastjrelse för varje frivårdsdistrikt och för behandlingscentralerna i Stockholm och Göteborg. Utred- ningen har inte avgivit något detaljerat förslag angående styrelsemas sammansättning och kompetensområde. Den mest tilltalande lösningen är, enligt utredningens uppfattning, en förtroendemannaorganisation utformad i huvudsak som kommu— nernas sociala nämnder, med ansvar både för den övergripande planeringen och för handläggningen av enskilda klientärenden. Strävandena att utvidga lekmännens medverkan i kriminalvården bör konsekvent fullföljas även beträffande (riminalvårds— anstalter och häkten. En ny förtroendemannaorganisation bör således omfatta hela kriminalvårdsområdet och den integration mellan anstalter och frivird som efter- strävas inom krimininalvårdsverket bör genomföras även på förtroendemannapla— net.

Under riksdagsbehandlingen av frivårdens storstadsutrednings förslag förklarade sig departementschefen (prop. 1976/77:100 bil. 5 s. 75) vara ense med utredningen om att det är av värde med lekmannamedverkan även inom kriminalvården. Departementschefen uttalade emellertid att han hade för avsikt att återkomma till denna fråga då slutlig ställning tas till övervak- ningsnämndutredningens och denna utrednings förslag.

10.4.3. Utredningens överväganden och förslag

Erfarenheter visar att institutioner av så sluten karaktär som kriminalvårdens anstalter lätt blir isolerade från samhället i övrigt. Därmed är risken också stor att anstaltsarbetet stelnar i traditionella former eller att verksamheten i vart fall inte förändras i takt med den allmänna samhällsutvecklingen. Sådana tendenser motverkas om representanter för samhället utanför anstalten ges möjligheter att delta i ledningen av verksamheten.

Arbetet för de intagnas anpassning i samhället skall enligt kriminalvårds- beredningens intentioner ske i nära samverkan bl. a. med andra samhälls- organ och arbetsmarknadens organisationer. Självfallet är det av stor betydelse för utvecklingen av sådant samarbete att kontakterna mellan anstalter och samhälle är goda. Medverkan av samhällsrepresentanter i anstaltsorgan skulle, enligt utredningens mening, också tjäna syftet att stärka kriminalvårdens förankring i samhället.

När det gäller myndigheter som svarar för verkställighet av frihetsberö- vanden, är frågan om möjligheter till insyn av stor vikt. F. n. är det främst JO och övervakningsnämnderna som svarar för denna form av kontroll. Enligt övervakningsnämndutredningens förslag kommer dock nämnderna att befrias från sin nuvarande uppgift att följa verksamheten vid anstalterna. Särskilt mot bakgrund av nämnda förslag ser utredningen som en väsentlig uppgift att skapa andra former för insyn. Från de intagnas synpunkt bör det vara av värde, bl. a. som ett medel att främja rättssäkerheten , att personer från andra verksamhetsområden än kriminalvården kontinuerligt följer arbetet vid anstalterna. bekmän ] anstaltsorgan bör kunna fylla denna uppgift trots att de inte får en lika oberoende ställning i förhållande till anstalterna som övervakningsnämnderna.

Den avvägning som kriminalvårdens organ fortlöpande måste göra mellan krav på samhällsskydd och hänsyn till den intagnes möjligheter till samhälls- anpassning är nästan ständigt föremål för kritik. Ena stunden framförs kritiken av dem som sätter samhällsskydd och säkerhet i främsta rummet. [ dessa sammanhang pekar man bl. a. på narkotikamissbruket bland de intagna och rymningarna. Andra gånger kommer de till tals som betraktar kriminal- vårdens verksamhet mera från den enskilde intagnes synpunkt. Den kritiken går ofta ut på att tillämpningen av bestämmelserna som reglerar den intagnes tillvaro i anstalten och hans möjligheter till kontakter med yttervärlden är onödigt restriktiv. För anstaltspersonalen, som dagligen ställs inför dessa avvägningspaoblem, kan den växlande kritiken stundtals vara tung att bära. Därför är det väl motiverat att personalen vid anstalterna ges det stöd som det bör innebära. att representanter för samhället, vid varje anstalt, tar del i ansvaret för verksamheten. Dessa lekmannaledamöter bör också kunna bidra till en ökad lkännedom hos allmänheten om verksamheten vid anstalterna

och om förutsättningarna för detta arbete.

Ser man till de erfarenheter som redovisas från kriminalvårdshåll av olika former av lekmannamedverkan som hittills förekommit, är de dock, åtminstone vad gäller anstaltsnämndernas verksamhet, övervägande nega- tiva. Nämndernas insatser för anstaltsarbetet anses ha varit obetydliga och man uppfattade i många fall nämnderna nästan enbart som en administrativ börda. Inte heller övervakningsnämnderna, med sina mycket begränsade befogenheter vad gäller verksamheten vid anstalterna. har kunnat utöva något nämnvärt inflytande på arbetet där. Dessa negativa erfarenheter av lekmannamedverkan vid anstalterna har, enligt utredningens mening, till stor del sin grund i att lekmännen knappast haft ens några formella befogenheter att påverka anstaltsarbetet. Det bör också framhållas att förutsättningarna för lekmannamedverkan väsentligt förändrats genom den ökade samverkan mellan anstalterna och samhället i övrigt som kriminal- vårdsreformen lett till.

Sammantaget finner utredningen mycket starka skäl tala för någon form av lekmannamedverkan i anstalternas verksamhet. Det är därvid väsentligt att lekmännen ges reella möjligheter att utöva inflytande. Särskilt värdefull bör deras medverkan kunna bli när det gäller att dra upp allmänna riktlinjer för verksamheten vid anstalterna, främst beträffande samverkan med andra samhällsorgan i fråga om utbildning samt social- och arbetsvård. Frågorna som nu angivits prövas regelmässigt av myndighets ledningsorgan. Utrymme bör följaktligen skapas för lekmannainflytande på denna nivå. Utredningen föreslår därför att styrelser med lekmannaledamöter inrättas som ledningsorgan vid anstalterna.

Förslag angående anstaltsstyrelses sammansättning, kompetensområde m. m. redovisas i avsnitten 10.6.1 och följande.

10.5. Personalinflytande

10.5.1. F ör/iand/ingsrätt och avtalsbart område

Det avtalsbara området och därmed förhandlingsrätten för offentligt anställda har, sedan 1965 års förhandlingsrättsreform, successivt vidgats. 1976 års arbetsrättsreform kan ses som slutsteget i denna utveckling. Lagen (19761600) om offentlig anställning (LOA) innebär att det tidigare, begränsade avtalsförbudet hävts och att förhandlingsrätten i princip är lika omfattande inom den offentliga sektorn som inom den privata. Som ett komplement till denna lagstiftning har emellertid parterna på den offentliga sektorn i ett särskilt huvudavtal (SHA)enats om att sträva efter fredliga förhandlingar och att undvika stridsåtgärder i fråga om sådana ämnen varom avtal får anses kränka den politiska demokratin. Innebörden är att parterna, mot bakgrund av principen att den politiska demokratin inte får kränkas, får bedöma huruvida avtal skall slutas eller inte. Avtal bör t. ex. inte träffas i frågor som gäller den offentliga verksamhetens mål. inriktning,omfattning och kvalitet. Detsamma gäller för den utåtriktade delen av myndigheternas verksamhet. Därmed avses främst myndighetsutövningens innehåll men också innehållet i annan verksamhet som riktar sig till andra offentliga myndigheter eller till

allmänheten. Att närmare bestämma utrymmet för avtalsreglering inom den offentliga sektorn kan dock i många fall erbjuda betydande svårigheter, vilket framgår bl. a. av följande uttalande av föredragande statsrådet (prop. 1975/ 761105 bil. 2 s. 152).

Beslut om kvalitet på den offentliga verksamheten tillhör det politiska beslutsområdet. Inom många verksamhetsgrenar utgör beslut om bemanningsplaner, personaltäthet och liknande en avgörande bestämning av verksamhetens kvalitet. Med den angivna utgångspunkten bör det alltså ankomma på de politiska organen och deras företrädare och inte på avtalsparterna att besluta härom. Det kan emellertid finnas fall där en påverkan genom förhandlingar och avtal på en verksamhets kvalitet är av ringa betydelse i förhållande till arbetstagarorganisationens intresse att kunna påverka de anställdas arbetsförhållanden. [ sådana fall kan det vara skäligt att godta en avtalsreglering även från den politiska demokratins synpunkt.

Inom de gränser som ovan angivits kan avtal träffas i alla frågor som är av betydelse för anstälIningsförhållandet. Det kan gälla ledningen och fördel— ningen av arbetet, frågor om arbetsmiljö, arbetarskydd och om arbetsloka- lernas utformning, personalpolitik m. m.

För det statliga arbetstagarområdet har parterna träffat ett övergångsavtal där det anges i vilken ordning de förhandlingar skall föras som enligt arbetsrättsreformen syftar till att öka de anställdas medbestämmande. Övergångsavtalet gäller tills definitivt avtal träffas om löner m.m. för år 1977.

10.52. Personal/öreträdare i statlig myndig/lets styre/se

I de fall regeringen förordnar, utses enligt kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. (STRU-kungörelsen) två eller, om särskilda skäl föreligger, tre personalföreträdare jämte erforder- ligt antal ersättare vid statlig myndighet med självständiga verksfunktioner. Personalföreträdare får endast den vara som är anställd hos myndigheten, om ej särskilda skäl föranleder annat.

I myndighet med lekmannastyrelse har personalföreträdare rätt att närvara och yttra sig vid all handläggning i styrelsen. Han deltar dock endast i beslut som inte har avseende på det slag av verksamhet som myndigheten skall bedriva. Denna begränsning av personalföreträdares behörighet fanns inte i styrelserepresentationsutredningens förslag (SOU 1973128 5. 37). Vid riks- dagsbehandlingea anförde föredragande statsrådet bl. a. följande (prop. l974:l bil. 2 s. 40).

Reglerna om ett vidgat personalinflytande måste självfallet utformas inom den ram som konstitutionet anger. Alla frågor inom myndigheternas uppgiftsområde kan således inte avgöra; med personalföreträdare som medbestämmande. Av hänsyn till bl. a. de politiska itstansernas bestämmanderätt får undantag i personalföreträdares beslutanderätt ske.när fråga är om beslut som har avseende på det slag av verksamhet som myndigheten skall bedriva. — När fråga är om beslut som inte har avseende på det slag av verksamhetsom myndigheten skall bedriva är emellertid läget ett annat. Som exempel på sådant beslut kan anges beslut om arbetsmetoder. arbetsfördelning. organisation och rationalisering inom myndigheten samt myndighetens budget och petita. Härutöver kan nämnas beslut i frågor om t. ex. personalpolitik och olika former av personaladministration såsom personalplanering. tjänstetillsättning, vidareutbild- ning, lokaler och ptrsonalhälsovård.

Riksdagen (InU l974z4 s. 6 rskr 95) anslöt sig till föredragandens synpunk- ter.

Utöver allmänna jävsregler gäller att personalföreträdare ej får deltaga i myndighetens handläggning av fråga som rör förhandling med arbetstagar- organisation eller förberedelse därtill, uppsägning av kollektivavtal, arbets- konflikt eller rättstvist mellan myndigheten och arbetstagarorganisation (15 & STRU-kung.).

Mandaten för personalföreträdare fördelas enligt överenskommelser mellan berörda fackliga organisationer. Personalföreträdare utses av veder— börande fackliga organisation enligt lagen (1976:230) om rätt för arbetstagar- organisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i styrelse eller annat organ vid statlig myndighet.

Enligt förordningen (1975192) om arvode åt personalföreträdare i statlig myndighet med lekmannastyrelse erhåller personalföreträdare eller ersättare arvode enligt samma grunder som gäller för ledamot som inte är anställd hos myndigheten. I KVS lekmannastyrelse ingår två personalföreträdare. Personalföreträ- dare ingår också i styrelser vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare och ungdomsvårdsskolor.

10.5.3. Företagsnämnder

Den nya lagstiftningen på arbetsrättens område har väsentligt ändrat förutsättningarna vad gäller företagsnämndernas verksamhet. Huruvida sådana nämnder även i fortsättningen skall finnas och vilka uppgifter och befogenheter de iså fall skall ha.beror på vilka överenskommelser som träffas vid lokala förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Utredningen finner därför ej skäl att gå närmare in på företagsnämndens roll i anstaltsor- ganisationen.

10.5.4. Övriga . former _ för persona/inflytande

Under DEFF:s ledning har bedrivits en omfattande försöksverksamhet med beslutsgrupper, sammansatta av representanter för myndigheten och för personalen. Beslutsgrupperna kan ses som exempel på former att vidga personalens medbestämmande inom förvaltningen. De försök som närmast rör kriminalvården har redovisats i avsnitt 10.2.4.

Behandlingskollegierna och olika samrådsorgan som NAFF, NIBB och NAV samt anstalts-, avdelnings- och arbetsråd vid anstalterna är andra exempel på vägar att uppnå vidgat personalinflytande. Utredningen åter— kommer till frågor angående samrådsorgan och behandlingskollegium i avsnitten 10.6.7 coh 10.6.8.

10.5.5. Utredningens överväganden och förslag

Vid riksdagens behandling av arbetsrättsreformen angav föredragande statsrådet följande allmänna skäl för personalinflytande inom den offentliga sektorn (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 137).

Ett ökat löntagarinflytande inom den offentliga verksamheten påverkar förvaltningen positivt. De offentliganställdas möjligheter till arbetstillfredsställelse och till att utveckla sina ambitioner, sin duglighet och sin fantasi är av stor betydelse för den offentliga sektorns effektivitet. De grundläggande idéerna om demokrati. samverkan och solidaritet måste genomsyra förvaltningens sätt att fungera. — Ett ökat självbe- stämmande över arbetet inom den offentliga verksamheten är också värdefullt för att uppnå andra väsentliga mål, exempelvis jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan olika grupper av anställda inom den offentliga arbetsmarknaden.

Genom arbetsrättsreformen har personalinflytandet fått en betydande omfattning inom den offentliga sektorn. Utredningen har för sin del att överväga anstaltspersonalens inflytande på områden som inte omfattas av rätt till medbestämmande enligt MBL. Främst gäller det sådana frågor angående den allmänna inriktningen av kriminalvårdsarbetet vid anstalten som avgörs på regional eller lokal nivå samt frågor om behandlingen av enskilda intagna, reglerade bl. a. i HäL och KvaL. Enligt gällande ordning är beslutsfunktionerna inom dessa områden i allt väsentligt samlade hos regionchef och styresman. Utredningen har prövat i vad mån det här är motiverat att stärka inflytandet för de personalgrupper som nu inte deltar i själva beslutsfattandet.

Enligt utredningens mening är det av stor vikt att de särskilda erfarenheter som anstaltspersonal av skilda kategorier skaffar sig i sitt dagliga arbete också tas tillvara i den planering av verksamheten som sker på ledningsnivå i anstalten. Detta kan ske genom att personalföreträdare får ingå i sådan styrelse på anstalt som utredningen föreslagit i avsnitt 10.4.2. På detta sätt tillförsäkras styrelsen ett bredare informationsunderlag för sina beslut. Vidare främjas förutsättningarna för att förankra avgörandena hos berörda personalgrupper. Från personalens synpunkt är det väsentligt att man får möjligheter att påverka den allmänna inriktningen av kriminalvårdsarbetet vid anstalten. Av nu anförda skäl föreslår utredningen att personalföreträdare skall ingå i styrelse för anstalt.

En särskild fråga är huruvida personalföreträdares behörighet skall begränsas på samma sätt som skett i STRU-kungörelsen (avsnitt 10.5.2)'. Handlingsutrymmet för ledningsorgan vid lokal myndighet inom kriminal- vården bestäms av de ramar som politiska organ och överordnade myndig- heter inom KVV dragit upp. I frågor om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet är detta utrymme så begränsat att det enligt utredningens mening knappast är motiverat att, av hänsyn till de politiska instansernas bestämmanderätt eller andra skäl, begränsa beslutanderätten för personalföreträdare i anstaltsstyrelse. De föreslås därför få samma befogen- heter som övriga ledamöter i styrelsen. Det kan tilläggas att man även inom andra grenar av förvaltningen (högskoleorganisationen, prop. 1976/77:59) finner exempel på att personalföreträdares beslutanderätt inte begränsats på det sätt som skett i STRU-kungörelsen.

Frågor rörande olika personalkategoriers inflytande i ärenden om enskild intagens behandling tar utredningen upp i avsnitt 10.6.8.

' Hithörande frågor be— handlas i DEFF:s slu— trapport (Ds Fi 1976:9 bil. 5).

11. Den regionala organisationen

Genom utredningens förslag om inrättande av anstaltsstyrelser skapas utrymme för lekmanna- och personalinflytande på ledningsplanet vid de . lokala myndigheterna inom anstaltssektorn. Vad skyddskonsulentdistrikten angår, har frivårdens storstadsutredning föreslagit lokal lekmannastyrelse för varje sådant distrikt (avsnitt 9.2). På central nivå inom KVV utövas lekmanna- och personalinflytande på ledningsplanet genom KVS:s lekman- nastyrelse, vari ingår personalföreträdare enligt STRU-kungörelsen.

Om utredningens förslag begränsades till att avse anstalternas organisation skulle alltså, vad gäller lokalanstalter och häkten, den lokala och centrala ledningen komma att utövas av organ sammansatta av tjänstemän, lekman- naledamöter och personalföreträdare medan en enrådig tjänsteman, region- chefen, även i fortsättningen skulle komma att svara för ledningen på den mellanliggande, regionala nivån. En sådan organisation ter sig från flera synpunkter mindre tilltalande. Bl. a. kan befaras att lekmannaledamöter och personalföreträdare på lokal nivå i realiteten inte får de möjligheter att påverka arbetet på anstalterna som utredningen eftersträvat, om det inte skapas former för motsvarande inflytande på regional nivå. Som en följd av förslaget om inrättande av anstaltsstyrelser har utredningen därför funnit det nödvändigt att överväga organisationen också vad gäller ledningsorgan på regional nivå, trots att denna fråga i och för sig inte omfattas av utrednings- uppdraget.

De skäl som utredningen anfört för lekmanna- och personalinflytande på anstalterna (avsnitt 10.4.2) gäller i allt väsentligt också för kriminalvårdsre- gionerna. Därtill kommer önskvärdheten av att likformigt uppbyggda ledningsorgan inrättas på alla nivåer inom KVV. Utredningen föreslår därför att styrelser inrättas som ledningsorgan också för kriminalvårdsregionerna. Dessa styrelser bör vara uppbyggda enligt samma principer som föreslagits beträffande anstaltsstyrelserna och ha ett kompetensområde som är på motsvarande sätt avgränsat.

11.1. Regionstyrelsens kompetensområde

Enligt utredningens förslag skall regionstyrelsen under KVS planera, samordna och leda verksamheten vid de lokalanstalter och allmänna häkten samt i de skyddskonsulentdistrikt som hör till regionen. Detta innebär bl. a. att styrelsen inom de av KVS angivna ramarna skall ange riktlinjer för

verksamheten vid underlydande myndigheter. Därvid bör dock strävan vara att lämna ledningsorganen vid de lokala myndigheterna så stor frihet som möjligt när det gäller att bestämma innehållet i verksamheten och arbetsfor- merna. Regionstyrelsen bör koncentrera sina insatser inom detta område på att samordna de lokala myndigheternas arbete i syfte att uppnå den eftersträvade integrationen mellan verksamheten inom kriminalvårdens olika grenar. En viktig uppgift för regionstyrelsen är också att främja kriminalvårdsmyndigheternas samverkan med andra organ som handhar samhällets vård- och stödåtgärder samt andra resurser som kan utnyttjas i kriminalvårdens verksamhet för övervakade och intagna.

I utredningens författningsförslag har till regionstyrelsens kompetersom- råde hänförts följande ärenden

El viktigare frågor om myndigheternas organisation samt om föreskrifter för anställda och för intagna El förslag till beräknande av utgifter för regionkansli och underlydande

myndigheter samt andra frågor av större ekonomisk betydelse tjänstetillsättningar som enligt 32 & instruktionen för KVV ankommer på

den regionala myndigheten viktigare frågor angående samverkan mellan kriminalvårdsmyndigheter

inom regionen samt med samhället i övrigt riktlinjer för informationsverksamhet viktigare frågor angående utbildning av kriminalvårdspersonal andra frågor som kriminalvårdsdirektören hänskjuter till styrelsen.

DDD Ei [|

I första punkten avses frågor om organisation och föreskrifter i fråga om både regionkansli och underlydande myndigheter. Som framgår av vad ovan angetts, bör dock frågor angående organisation m.m. vid lokalansralter. häkten och i skyddskonsulentdistrikt i möjligaste mån avgöras på lokal nivå. Endast om det gäller samordning av verksamheten vid flera myndigheter eller om det av annat skäl krävs enhetliga lösningar för regionen, bör prövningen föras upp på regional nivå.

Det bör ankomma på regionstyrelsen dels att avge förslag till anslagsfram- ställning för regionkansliets vidkommande, dels att avge yttrande över de underlydande myndigheternas förslag. I den utsträckning medelstilldelning sker regionvis, bör regionstyrelsen besluta om fördelning av medlen mellan de lokala myndigheterna. Av praktiska skäl bör dock styrelsen ge region- chefen befogenhet att tilldela lokal myndighet mindre extraanslag.

Regionstyrelsens befogenheter ifråga om tjänstetillsättningar gäller enligt förslaget endast tjänster vid regionkansliet. Kompetensfördelningen mellan regionstyrelse och regionchef vad gäller andra personaladministrativa ärenden återkommer utredningen till i avsnitt 13.

Vad gäller extern information, bör den regionala myndigheten svara för inventering av målgrupper, samordning av informationsinsatsernct och fördelning av arbetsuppgifterna i informationsverksamheten. Själva genom- förandet bör i så stor utsträckning som möjligt uppdras åt de .okala myndigheterna.

Som närmare utvecklas i avsnitt 20 föreslår utredningen att den regonala myndigheten skall vara ansvarig för genomförandet av en stor Cel av personalutbildningen. Det bör också vara regionstyrelsens uppgift att ange

riktlinjer för utbildningen i den mån detta inte är förbehållet KVS. Fråga är bl. a. om att år för år fastställa utbildningsprogram samt att bestämma huvuddragen vad gäller kursinnehåll och principer för uttagning till kurserna.

Ärende angående enskild intagens behandling har, i likhet med vad som föreslagits beträffande anstaltsstyrelse, undantagits från regionstyrelsens kompetensområde.

11.2. Regionstyrelsens sammansättning m. m.

Regionstyrelse bör vara sammansatt enligt samma principer som anstaltssty— relse. Utredningen föreslår följaktligen att regionstyrelse skall bestå av regionchefen som ordförande samt tre lekmannaledamöter. [ regionstyrelse bör vidare få ingå tre personalföreträdare.

Lekmannaledamöterna bör utses av landstinget eller, för landstingsfria kommuner, av kommunfullmäktige. 1 de fall kriminalvårdsregion omfattar mer än ett landstingsområde bör det ankomma på KVS att, efter samråd med berörda landsting, fastställa det antal ledamöter som skall utses för varje område.

För att vara valbar till ledamot i regionstyrelse bör gälla samma villkor som för ledamot i kommunal nämnd. Dessa villkor har redovisats i avsnitt 10.6.5. Därutöver bör den särskilda begränsningen gälla, att kriminalvårdstjäns- teman eller ledamot i anstaltsstyrelse eller nämnd inom kriminalvården inte får väljas till ledamot i regionstyrelse. I fråga om mandattid, verkan av att ledamot upphör att vara valbar, jäv och rätt till ersättning bör för ledamöter i regionstyrelse gälla likalydande regler som föreslagits beträffande ledamöteri anstaltsstyrelse. Vad som föreslagits om fördelning av platser, valbarhet, val, mandattid och återkallande av uppdrag för personalföreträdare i anstaltssty- relse bör även gälla för personalföreträdare i regionstyrelse. Uppenbarligen är det önskvärt att personalföreträdarna i regionstyrelsen arbetar inom olika grenar av kriminalvårdens verksamhet och i skilda delar av regionens område.

Regionstyrelse bör vara beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter, däribland minst två kommunalt valda, är närvarande. För handläggning av brådskande ärenden föreslås motsvarande regler som för anstaltsstyrelse.

11.3. Regionchefens uppgifter

Enligt 22 & instruktionen för KVV skall regionchefen under KVS leda och ansvara för verksamheten vid de lokalanstalter, häkten och skyddskonsu- lentdistrikt som hör till regionen. Enligt l å andra stycket KvalK utövar regionchefen, under KVS, ledningen av vården i de anstalter som hör till regionen. De nämnda uppgifterna innebär att regionchefen kontinuerligt bör besöka de lokala myndigheterna, följa verksamheten där, ge råd och anvisningar i arbetet i syfte bl. a. att främja enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser samt även bidra med uppslag och på andra sätt inspirera

personalen att utveckla verksamheten.

Syftet med den omorganisation på regional nivå som kriminalvårdsre- formen innebar var, att man i högre grad än tidigare skulle kunna ta hänsyn till klientelets behov av behandlings- och stödåtgärder såväl under anstalts- vistelse som i frivård. För den skull borde regionerna inte vara större än att