Prop. 1979/80:72

om bostadsanvisningslag, m.m.;beslutad den 6 december 1979.

Prop. 1979/80: 72 Regeringens proposition 1979/ 80: 72

om bostadsanvisningslag, m. m.;

beslutad den 6 december 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN BIRGIT FRIGGEBO

1 Inledning

Boendeutredningenl tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 november 1970 för att utreda bostadsbyggandets omfattning och inriktning m. m. _ '

Bostadsfinansieringsutredningen2 tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 augusti 1972 för att göra en översyn av bostads- finansieringen.

De båda utredningama, som har haft ett nära samarbete, har gemensamt utarbetat ett slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52) Bostadsförsörjning och bostadsbidrag, vilket avlämnades i augusti 1975. Där behandlar utredning- arna bostadsförsörjningen inför 1980-talet, ökat hyresgästinflytande och förbättrade bostadsbidrag. Delar av utredningarnas förslag har tidigare föranlett förslag till riksdagen, senast genom prop. 1977/78z93 angående riktlinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m. m.

Yttrande över betänkandet har efter remiss avgetts av justitiekanslern (J K), bostadsdomstolen, Svea hovrätt, domstolsverket, hyresnämndema i Stock- holm och Göteborg, datainspektionen, socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisions-

' Riksdagsledamoten Per Pergman, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, direktören Sten Källenius, direktören Gunnar Leo, direktören Olle Lindström, riksdagsledamoten Ivar Nordberg, länsrådet Maj-Britt Sandlund, förbundsordföranden Erik Svensson. riksdagsledamoten Bo Turesson och numera statsministern Ola Ullsten. ? Riksdagsledamoten Per Pergman, ordförande, riksdagsledamoten Birgitta Dahl, f. d. riksdagsledamoten Einar Henningsson, riksdagsledamöterna Kjell Mattsson och Ivar Nordberg, direktören Arne Näverfelt, förbundsordföranden Erik Svensson, riksdags- ledamoten Bo Turesson och numera statsministern Ola Ullsten.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' rs

verket, riksskatteverket, konjunkturinstitutet, skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, statens råd för samhällsforskning, centrala studiestödsnämn- den, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms, Göte- borgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län, socialutredningen (S 1974:29), barnmiljöutredningen (S 1973:08), pensionärs- undersökningen (5 197406), kommunalekonomiska utredningen, 1972 års skatteutredning (Fi 1972102), bostadssociala delegationen, decentraliserings- utredningen (Kn 1975:01), fullmäktige i riksbanken, Svenska kommunför— bundet, Försäkringskasseförbundet, Kommunalförbundet för Stor-Stock- holms bostadsförmedling (KSB), LO, TCO, SACO/SR, Konungariket Sveri- ges Stadshypotekskassa, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastig- hetsägareförbund, Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund, Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB), Näringslivets byggnadsdele- gation, Kommun-Data AB, Pensionärernas riksorganisation, Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges villaägareförbund, Stockholms, Norrköpings, Jönköpings, Kristianstads, Malmö, Halmstads, Göteborgs, Ulricehamns, Örebro, Gävle, Sundsvalls, Skellefteå, Gällivare och Luleå kommuner.

Bostadsstyrelsen har bifogat yttranden från vissa länsbostadsnämnder. Vid länsstyrelsernas remissyttranden har fogats yttranden från kommuner och vissa länsorgan m. m.

Vissa kommuner har bifogat yttranden från kommunala nämnder och förvaltningar.

SAF och Svenska bankföreningen har hänvisat till remissyttrandet från Näringslivets byggnadsdelegation.

Vidare har yttranden inkommit från kriminalvårdsstyrelsen, MS-förbun- det, Handikappförbundens centralkommitté, De handikappades riksför- bund, Stockholms bostadsföreningars centralförening ek. för., Grupp 8 Stockholm, Ensamståendes intresseorganisation och Föreningen Familj och rätt.

I det följande tas upp utredningarnas förslag om anvisnings- och företrä- desrätt för kommunen till bostäder( avsnitt 6.7 ). Till protokollet i detta ärende bör fogas en redogörelse för nuvarande ordning som bilaga 1 samt en redogörelse för utredningsförslaget och utredningarnas lagförslag som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Bl. a. bostadssociala delegationen och KSB har gett in framställningar till regeringen, vilka har ett nära samband med utredningarnas förslag i den nu berörda delen. Dessa framställningar har inte remissbehandlats. En redogö- relse för framställningarna från bostadssociala delegationen och KSB lämnas i bilaga 2 ( avsnitt 2 ).

• Sida 19
•  Original

Prop. 1979/80:72 19

2 Allmän motivering

4 Specialmotivering 4.1 Förslaget till bostadsanvisningslag

Inledande bestämmelser

19"

Om det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller inom område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, får ett eller flera bostadsområden i kommu- nen förklaras vara bostadsanvisningsområde. Om inte något annat beslutas med stöd av Zä, skall samtliga bostadslägenheter inom ett bostads- anvisningsområde omfattas av denna lag.

1 överensstämmelse med vad jag har föreslagit i den allmänna motivering- en ( avsnitt 2.4.1 ) skall kommunen enligt 1 & kunna besluta att ett eller flera bostadsområden skall vara bostadsanvisningsområde. Ett sådant beslut får meddelas om det behövs för att främja bostadsförsörjningen inte bara inom kommunen utan också inom bostadsförsörjningsområde i vilket kommunen ingår. Att kommunens beslut om bostadsförsörjning kan avse även förhål- landen utanför kommunens eget område framgår av 1 äbostadsförsörjnings- lagen. Däremot kan beslutet om bostadsanvisningsområde enligt denna lag givetvis inte avse andra bostadsområden än de som finns i kommunen.

Kommunens beslut att förklara ett visst bostadsområde för bostads- anvisningsområde innebär i princip att alla bostadslägenhetema inom området kommer att omfattas av de särskilda bestämmelserna om upplåtelse m. m. i lagen. Som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen, bör det emellertid vara möjligt att begränsa lagens tillämpning till lägenheter av ett visst slag inom området, t. ex. alla tre- och fyrarumslägenheter. 1 1 9" har denna möjlighet kommit till uttryck genom en hänvisning till 2 &.

Ett bostadsanvisningsområde skall inte kunna omfatta enbart ett eller ett fåtal hus. Inte heller är det avsett att lagen skall göra det möjligt att införa en _ obligatorisk bostadsförmedling i kommunen. Detta torde tillräckligt tydligt framgå av 15, där det föreskrivs att ett eller flera bostadsområden kan förklaras för bostadsanvisningsområde. Att ange en minimigräns för ett sådant område är vanskligt med tanke på de skiftande förhållanden som råder i landets kommuner. Denna fråga måste bedömas mot bakgrund av omstän- digheterna i varje särskilt fall.

Med bostadslägenheter avses sådana lägenheter som är avsedda att helt eller till inte oväsentlig del användas som bostad.

2?

Beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrel- sen. När ett område förklaras vara bostadsanvisningsområde kan i beslutet

• Sida 37
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 37

bestämmas att endast bostadslägenheter av ett visst slag inom området skall omfattas av denna lag.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) redovisat skälen för att beslut att utse boStadsanvisningsområden bör fattas av kommunstyrelsen. Denna befogenhet för styrelsen framgår av bestämmelsen i 2 & första stycket. Av bestämmelsen följer bl. a. att även sådana ärenden om bostads- anvisningsområden som väcks av enskilda, t. ex. en husägare eller en hyresgästorganisation, skall prövas av kommunstyrelsen. Som framgår av 7 & får däremot kommunfullmäktige ge ett annat kommunalt organ i uppdrag att handlägga enskilda anvisningsärenden, dvs. att föreslå innehavare till de lägenheter som blir lediga inom bostadsanvisningsområdet m.m.

I 2 & andra stycket har tagits in den förut berörda bestämmelsen som ger kommunstyrelsen möjlighet att föreskriva att endast lägenheter av ett visst slag inom bostadsanvisningsområdet skall omfattas av lagen. Om inte någon sådan begränsning tas in i kommunstyrelsens beslut, kommer på grund av I & samtliga lägenheter att omfattas.

Genom ett beslut om bostadsanvisningsområde enligt 1 och 2 955 avgränsas de lägenheter som skall omfattas av lagen. Vilka konsekvenser beslutet får för husägaren anges i 69" och de därefter följande paragraferna.

39'

Innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av detta lämnas tillfälle att yttra sig.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset.

Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostads- förvaltningslagen (1977:792) skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

I första stycket föreskrivs skyldighet för kommunen att inhämta synpunk- ter från berörda husägare och hyresgästorganisationer innan ett ärende om bostadsanvisningsområde avgörs. Jag har i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.4.1 ) föreslagit att kommunens beslut bör kunna överklagas hos länsstyrelsen och i sista hand hos regeringen. Denna ordning innebär att förvaltningslagen (1971:209) blir tillämplig på dessa ärenden och att både husägarna och hyresgästernas organisationer är parter.

Varje ägare av hus som ärendet kan angå skall givetvis lämnas tillfälle att yttra sig. När det däremot gäller hyresgästorganisationer kan det i vissa fall vara svårt för kommunen att avgöra vilka organisationer som kan vara berörda. Kommunen bör dock alltid vara skyldig att inhämta yttrande från föreningar som är anslutna till Hyresgästernas riksförbund och inom vars verksamhetsområde det finns lägenheter som kan bli berörda. Om kommu- nen känner till eller under ett ärendes beredning får kännedom om att det

• Sida 38
•  Original

Prop. l979/80:72 ' 38

finns någon annan organisation som har förhandlingsordning för de berörda lägenheterna, skall även den organisationen ges tillfälle att yttra sig.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att som ägare av hus skall anses — när omständigheterna föranleder det — annan som innehar huset. Sådana förhållanden kan föreligga exempelvis beträffande den som på grund av ett testamente lyfter husets avkastning med skyldighet att ombesörja skötsel och underhåll. Bestämmelsen har utformats efter förebild i bl. a. I 5 andra stycket bostadsförvaltningslagen.

I tredje stycket ges bestämmelser för det fallet att en lägenhet omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen . Ägaren är då fråntagen befattningen med förvaltningen. På grund härav har föreskrivits att vad som sägs om husets ägare i sådant fall skall avse förvaltaren.

4?"

Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet.

Delgivningen får ske genom kungörelse enligt 179' delgivningslagen (1970:428) . I sådant fall skall ett meddelande om beslutet sändas med posten till husägarna.

Sä

När ett beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft, skall en underrättelse om detta delges de husägare som berörs av beslutet. Även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas.

14 och 5 åå ges bestämmelser om vad som skall iakttas när kommunen har fattat beslut i en fråga om bostadsanvisningsområde. Delgivningen enligt 4 5; innebär att tiden för överklagande av beslutet börjar löpa. Eftersom beslutet vanligtvis torde komma att angå många husägare har i 49' andra stycket föreskrivits att kungörelsedelgivning får användas. Delgivningen skall i sådant fall ske enligt 17 &" delgivningslagen. Besvärstiden beräknas med utgångspunkt från den dag då enligt 19 g" delgivningslagen delgivning skall anses ha skett. Om förfarandet med kungörelsedelgivning används, skall de berörda husägarna även underrättas om beslutet genom att ett meddelande sänds med posten i vanligt brev till var och en av dem. 1 5 53" föreskrivs att husägare och hyresgästorganisationer skall underrättas även när ett beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft. Underrättelsen till de berörda husägarna skall ske genom delgivning. Först därigenom får beslutet den effekten att husägaren blir skyldig att, beträffande de lägenheter som omfattas av beslutet, iaktta bestämmelserna i bostadsan- visningslagen om upplåtelse m. m.

• Sida 39
•  Original

Prop. l979/ 80:72 39

Förbud att upp/åta lägenheter m. m. 6 5

När en husägare har delgetts en underrättelse enligt 5 å, får han inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts i annat fall än som avses i 12 kap. 34 och 34 a åå samt 35 å första stycket jordabalken eller att lägenheten upplåts i andra hand i annat fall än som avses i 12 kap. 40å samma balk.

Första stycket gäller inte om ]. lägenheten utgör en del av husägarens egen bostad,

2. lägenheten är belägen i ett enfamiljshus, som inte är avsett att upplåtas varaktigt, eller i ett tvåfamiljshus,

3. upplåtelsen avser en lägenhet för fritidsändamål,

4. lägenheten används för upplåtelse åt någon som är anställd hos husägaren,

5. huset har undergått en större ombyggnad och lägenheten enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 å tredje stycket jordabalken upplåts till någon som före ombyggnaden hyrde en lägenhet i huset.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i 6 å första stycket tagits in bestämmelser om upplåtelseförbud. Förbudet träder i kraft så snart husägaren har delgetts ett lagakraftvunnet beslut i fråga om bostadsanvisningsområde. Som jag nämnde i anslutning till I å kan be- slutet gälla bl. a. lägenheter av en viss storlek, t. ex. tre- eller fyrarumslägen- heter. Förbudet behöver därför inte avse alla lägenheter i huset. Finns där också lägenheter av annan storlek, omfattas de således inte av förbudet utan får upplåtas på vanligt sätt.

Förbudet innebär att husägaren inte får upplåta lediga lägenheter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag. Först när det står klart att kommunen inte vill föreslå någon innehavare till en ledig lägenhet eller själv träffa avtal om upplåtelse, får husägaren förfoga över lägenheten och upplåta den till vem han vill. I 8 och 9 åå anges när denna rätt uppkommer.

Förbudet riktar sig således mot husägaren och gäller upplåtelser av bostadslägenheter. När en bostadsrättshavare överlåter sin bostadsrätt eller hyr ut lägenheten gäller således inte förbudet. Vill däremot bostadsrättsför- eningen i egenskap av husägare hyra ut en lägenhet eller upplåta den med bostadsrätt. gäller förbudet. Upplåter husägaren en lägenhet i möblerat skick, träffas också en sådan upplåtelse av förbudet. Det finns emellertid anledning att föreskriva undantag för bl. a. en del av dessa upplåtelser. Jag återkommer strax till den frågan.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framhållit att det är nödvändigt att i lagen föreskriva inte bara upplåtelseförbud utan även förbud i vissa fall att medverka dels till överlåtelse av hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet om bostadsanvisningsområde och dels till att en sådan lägenhet upplåts i andra hand. Förbudet att medverka i dessa fall hartagits ini 6 å första stycket.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1979/80:72 . ' 40

Uttryckligt undantagna från förbudet att medverka till överlåtelse av hyresrätten är dels sådana fall som regleras i 34å och 35 å" första stycket hyreslagen, dels fall då kommunen är hyresgäst, vilka kommer att regleras i en ny paragraf i hyreslagen, 34 a å. Ett gemensamt drag för de undantagna överlåtelsefallen är att hyresnämnden mot hyresvärdens vilja kan ge tillstånd till överlåtelsen. Om en hyresgäst vill överlåta hyresrätten till sin lägenhet därför att han inte avser att använda den under den återstående hyrestiden, utgör alltså det nu föreslagna förbudet i 6 å första stycket inte något hinder för hyresvärden att med stöd av 34 å hyreslagen samtycka till att hyresrätten överlåts till en närstående som varaktigt bor tillsammans med hyresgäs- ten.

Från förbudet skall också vara undantagna sådana former av överlåtelse som avhandlas i 33 å andra—fjärde styckena hyreslagen, dvs. när en hyresrätt har tillagts en make genom bodelning m. m. eller när någon har övertagit hyresrätten enligt lagen ( 1973:651 ) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Någon bestämmelse om detta har inte föreslagits, eftersom medver- kan från hyresvärdens sida inte behövs i dessa fall. Hyresrätten övergår här direkt på grund av föreskrifterna i 33 å.

Inte heller torde det vara nödvändigt att uttryckligt undanta de fall som regleras i 47 och 47 a åå hyreslagen. Där ges föreskrifter angående förlängning av hyresavtalet bl. a. när en lägenhet har hyrts av flera gemensamt men en av hyresgästerna till följd av uppsägning eller annan anledning saknar rätt till förlängning. Under vissa förutsättningar har då medhyresgästen rätt att få hyresavtalet förlängt. Sådan rätt har också make och ogift samboende även om han eller hon inte har del i hyresrätten.

När det gäller upplåtelse av en lägenhet i andra hand har på motsvarande sätt som i överlåtelsefallen tagits in ett uttryckligt undantag för upplåtelser, till vilka hyresnämnden kan lämna tillstånd enligt 40å hyreslagen. Detta innebär att husägaren får medverka till en andrahandsupplåtelse om en hyresgäst, som under en viss tid inte äri tillfälle att begagna sin lägenhet, har beaktansvärda skäl för att vilja hyra ut lägenheten i andra hand.

Husägaren skall alltså vara förhindrad att medverka till överlåtelse eller upplåtelse i andra hand i de fall som omfattas av förbudet. De föreslagna bestämmelserna innebär vidare, om husägaren t. ex. anser sig kunna gå med på en överlåtelse enligt en paragraf i hyreslagen, att han måste kontrollera att de objektiva förutsättningama för överlåtelse enligt paragrafen föreligger. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.3 ) bör det därvid vara tillräckligt att husägaren företar undersökning i den omfattning som han i dag normalt gör i fall av detta slag.

I 6 å andra stycket har tagits in bestämmelser om undantag från förbuden i första stycket. Även om en lägenhet omfattas av kommunens beslut, gäller inte dessa förbud om något av de i punkterna 1—5 angivna förhållandena råder.

I punkt 1 har undantagits lägenhet som utgör del av husägarens egen

• Sida 41
•  Original

Prop. 1979/80:72 41

bostad. En motsvarighet till denna punkt finns bl.a. i 35 å andra stycket 2 hyreslagen, där det föreskrivs att hyresgästs bytesrätt inte gäller när lägenheten utgör del av upplåtarens bostad. Jag framhöll nyss att det finns anledning att undanta en del möblerade lägenheter från upplåtelseförbudet i första stycket. Den nu föreslagna bestämmelsen i punkt 1 är tillämplig även på en möblerad lägenhet som utgör del av husägarens egen bostad. Därmed bör behovet av undantag för möblerade lägenheter bli tillräckligt tillgodosett. När husägaren upplåter andra lägenheter i möblerat skick, bör således några andra undantagsregler inte gälla än de som anges i punkterna 2—5.

Även när det gäller 6 å andra stycket 2 och 3 finns motsvarigheter i bl. a. 35 å andra stycket hyreslagen (punkterna 3 och 5). I 6 å andra stycket 4 har föreslagits undantag för lägenheter som används för upplåtelse åt anställda. Undantaget gäller lägenhet som innan den blev ledig nyttjades som tjänstebostad. Tänker husägaren upplåta lägenheten åt någon som inte är anställd hos honom, är undantagsregeln inte tillämplig.

De föreslagna undantagen i punkterna I, 3 och 4 kan sägas ha sin motsvarighet i utredningarnas lagförslag (] å). Vid remissbehandlingen ifrågasatte hyresnämnden i Göteborg bl. a. om det inte finns skäl att begränsa kommunens anvisningsrätt, t. ex. efter en omfattande ombyggnad, när en hyresgäst på grund av 46 å tredje stycket hyreslagen har rätt att flytta tillbaka till en likvärdig lägenhet i huset. Jag delar hyresnämndens uppfattning. Som ett ytterligare undantag från förbuden i första stycket har därför i punkten 5 angetts dessa 5. k. återflyttningsfall.

Meddelande om upplåtelse m. m. 7 s'

När en lägenhet skall upplåtas med hyres- eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt lämna meddelande om detta till den kommunala nämnd som enligt kommunfullmäktiges beslut prövar frågor som avses i 8 och 9 åå. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, dess storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen samt tillträdesdagen.

Medan det principiellt viktiga beslutet om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen bör, som jag föreslog i den allmänna motivering- en ( avsnitt 2.4 .l), handläggningen av enskilda anvisningsärenden kunna skötas av något annat kommunalt organ. Det bör, som jag också föreslog, ankomma på kommunerna själva att anordna anvisningsverksamheten på lämpligt sätt.

I paragrafen åläggs därför husägaren att till den kommunala nämnd som enligt kommunfullmäktiges beslut skall pröva anvisningsärenden meddela när en lägenhet blir ledig för upplåtelse. Denna skyldighet gäller givetvis inte sådana upplåtelser som enligt 6 å andra stycket är undantagna från upplåtel- seförbudet.

De uppgifter som meddelandet enligt 7å skall innehålla torde vara

• Sida 42
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' ' 42

tillräckliga för att nämnden skall kunna bedöma om den skall utnyttja sin anvisningsrätt eller inte. Som jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) bör meddelandet, om lägenheten skall upplåtas med bostadsrätt, innehålla uppgift om storleken av sådana avgifter som anges i 6 å bostadsrättslagen, dvs. grundavgift, årsavgift och upplåtelseavgift.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) har jag även redovisat min inställning till behovet av tidsfrister för de underrättelser som nämnden och husägaren måste lämna varandra. Jag framhöll då att sådana frister kan undvaras med hänsyn till de kompensationsregler som kan bli tillämpliga om kommunen eller husägaren inte lämnar sina underrättelser tillräckligt skyndsamt. I paragrafen föreskrivs därför endast att husägarens meddelande skall lämnas snarast möjligt. När kommunen skall förmedla förstagångsupp- låtelser av lägenheter i hus med statligt bostadslån skall husägaren — som jag förut anmärkte — lämna uppgift om beräknad inflyttningsdag senast fyra månader före den dagen. Kommunen å sin sida skall då anvisa innehavare till lägenheten senast två månader före den beräknade inflyttningsdagen. Dessa tidsfrister kan enligt min mening tjäna som riktmärke vid tillämpningen av de nu föreslagna 7 och 8 åå på förstagångsupplåtelser. I andra fall kan förhållandena vara så skiftande att det enligt min mening inte kan anges något annat riktmärke än att upplåtelsefrågan bör vara avgjord vid den tidpunkt då lägenheten skall tillträdas. Husägaren och nämnden får alltså med hänsyn till detta från fall till fall bedöma hur snabbt underrättelserna bör lämnas. '

Jag återkommer till kompensationsfrågan i anslutning till 12 och 14 åå.

85

Anser den nämnd som avses i 7 å att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande eller att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall nämnden snarast möjligt lämna husägaren en skriftlig underrättelse om detta. Om lägenheten skall upplåtas till en bostadssökande, skall underrättelsen inne- hålla dels de uppgifter om denne som behövs för att husägaren skall kunna ta ställning till upplåtelsen, dels en förklaring av bostadssökanden att han samtycker till att lägenheten upplåts till honom på de villkor som husägaren har angett eller som kan komma att fastställas enligt 12 å.

Om nämnden inte begär att lägenheten upplåts till en viss bostadssökande eller till kommunen, skall en skriftlig underrättelse snarast möjligt lämnas om detta. En sådan underrättelse innebär att förbudet i 6 å inte längre hindrar husägaren att upplåta lägenheten.

Enligt denna paragraf har nämnden skyldighet att skriftligt underrätta husägaren inte bara när nämnden vill utnyttja sin företrädesrätt till lägenhe- ten utan också när man avstår från att utnyttja den möjligheten. Om nämnden anser att lägenheten skall upplåtas till en bostadssökande, skall underrättelsen enligt första stycket innehålla nödvändiga uppgifter om denne. I underrättelsen bör anges den bostadssökandes namn och adress, hans ålder,

• Sida 43
•  Original

Prop. l979/80:72 43

hans betalningsförmåga, hushållets storlek samt övriga förhållanden som kan vara av betydelse för att husägaren skall kunna bedöma om sökanden kan godtas som lägenhetens innehavare eller inte. Det torde redan nu finnas en fast praxis på hyresmarknaden angående innehållet i och omfattningen av sådana uppgifter.

Det är emellertid inte tillräckligt att uppgifter lämnas om den bostadssökande. För husägaren måste det vara nödvändigt att få bekräftelse på att bostadssökanden godtar de villkor för upplåtelsen som har angetts i meddelandet till nämnden eller som på grund av beStämmelserna i 12 å kan fastställas av hyresnämnden eller bostadsdomstolen. En sådan bekräftelse torde vara nödvändig också för den lösning som har valts i 11 och 12 åå, nämligen att hyresavtalet uppkommer formlöst och på de villkor som husäga- ren har angett isitt meddelande enligt 7 å. Bestämmelsen om sådan bekräftel- se har tagits in i 8 å första stycket. Den gäller inte om upplåtelsen skall ske till kommunen. Kravet på bekräftelse får här anses uppfyllt i och med förklaringen att upplåtelsen skall ske till kommunen.

Enligt andra stycket skall nämnden lämna husägaren en underrättelse också i de fall då man från kommunens sida inte har några anspråk på lägenheten. En sådan underrättelse innebär att fastighetsägaren får förfoga över lägenheten och upplåta den till vem han vill.

9ä

Om den kommunala nämnden begär det, skall lägenheten upplåtas till kommunen.

Har nämnden i underrättelsen enligt 8å föreslagit att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande, skall husägaren snarast möjligt meddela nämnden om han godtar förslaget eller inte.

Vill husägaren inte upplåta lägenheten till bostadssökanden, skall nämn- den snarast möjligt underrätta husägaren om lägenheten skall upplåtas till kommunen eller inte. Begär nämnden inte upplåtelse, skall förbudet i 6 å inte längre hindra husägaren att upplåta lägenheten.

Jag har i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.4.2 ) föreslagit att nämnden skall kunna välja mellan att föreslå en bostadssökande som innehavare av lägenheten eller att bestämma att upplåtelsen skall ske direkt till kommunen. Jag framhöll därvid också att nämnden bör ha som utgångspunkt att upplåtel- sen skall ske till bostadssökanden. Om nämnden väljer det senare alternati- vet, skall husägaren vara skyldig att upplåta lägenheten. En föreskrift om detta ges ijörsta stycket.

Däremot skall husägaren, som jag också föreslog, kunna vägra att upplåta lägenheten till den bostadssökande som nämnden föreslår. Vid en sådan vägran skall emellertid nämnden kunna fordra att lägenheten upplåts till kommunen. Denna ordning förutsätter bestämmelser om information mel- lan husägaren och nämnden. I andra stycket har därför föreskrivits att husägaren så snart som möjligt skall underrätta nämnden om han godtar att

• Sida 44
•  Original

Prop. l979/ 80:72 44

lägenheten upplåts till bostadssökanden eller inte. En motsvarande skyldig- het för nämnden har föreskrivits i tredje stycket.

Bestämmelserna innebär alltså för husägarens del att han inte kan upplåta lägenheten till någon annan än den bostadssökande som nämnden har föreslagit eller till kommunen, förrän nämnden har meddelat att den inte önskar disponera lägenheten. Om nämnden lämnar ett sådant meddelande utgör förbudet i 6 å inte längre något hinder för husägaren att själv förfoga över lägenheten. Detta framgår av sista meningen i tredje stycket.

När det gäller föreskriften att underrättelserna skall lämnas snarast möjligt hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5 ) och i anslutning till 7 å.

Det bör i detta sammanhang anmärkas att den kommunala nämndens beslut givetvis kan överklagas genom kommunalbesvär enligt kommunal- lagen.

10å

Om ett meddelande enligt 7 eller 9 å är avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall husägaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller i fråga om en underrättelse enligt 8 eller 9 å från den kommunala nämnden till husägaren.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) föreslagit att husägaren inte skall kunna straffas om han underlåter att fullgöra sin underrättelseskyl- dighet, utan bara om han överträder något av förbuden i 6 å. Fullgör han inte underrättelseskyldigheten tillräckligt snabbt, kan han drabbas av kostnader om upplåtelsefrågan inte är avgjord på tillträdesdagen. Samma effekt kan uppkomma för kommunen om nämnden har varit försumlig. I vissa situationer kan det därför vara av värde för nämnden och husägaren att kunna styrka när en underrättelse har lämnats. Mot denna bakgrund har i IOå tagits in bestämmelser om hur informationsskyldigheten enligt 7—9 åå kan fullgöras. Paragrafen har utformats efter förebild av 63 å hyreslagen,som reglerar vissa meddelanden mellan hyresvärd och hyresgäst. Det kan ifrågasättas om inte krav på delgivning bör ställas. Det skulle innebära att informationsskyldigheten anses fullgjord endast om föreskrifterna i delgiv- ningslagen iakttas. Ett sådant krav skulle emellertid många gånger kunna medföra onödig omgång och besvär. Det enklare förfarande som har föreskri- vits i lOå bör vara tillräckligt.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

11%

Om husägaren godtar att lägenheten upplåts till bostadssökanden eller om den kommunala nämnden begär att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall avtal om upplåtelsen därmed anses ha träffats. Avser upplåtelsen

• Sida 45
•  Original

Prop. l979/80:72 45

bostadsrätt skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och Såå bostadsrättslagen (l97l:479) angivna förutsättningama är uppfyllda.

Om husägaren meddelar att han inte har något att invända mot att lägenheten upplåts till den av nämnden föreslagne bostadssökanden eller om nämnden har begärt upplåtelse till kommunen, skall upplåtelseavtalet därmed normalt anses träffats. En sådan bestämmelse måste emellertid modifieras något på grund av vissa regler i bostadsrättslagen . Enligt 3 å första stycket i den lagen gäller nämligen att ekonomisk plan för föreningens verksamhet skall ha upprättats av föreningens styrelse och godkänts av länsstyrelsen innan bostadsrätt upplåts. Inträffar det sedan den ekonomiska planen har upprättats något förhållande som är av väsentlig betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet, får enligt tredje stycket samma paragraf bostadsrätt inte vidare upplåtas förrän en ny ekonomisk plan har upprättats och godkänts. Vidare gäller enligt 5 å förbud att utan tillstånd av länsstyrelsen upplåta bostadsrätt innan den slutliga kostnaden för anskaf- fandet av föreningens hus har redovisats i en godkänd ekonomisk plan eller på en föreningsstämma. På grund härav har i förevarande paragraf föreskri- vits att upplåtelse av bostadsrätt inte skall anses ha skett förrän de i 3 och 5 åå bostadsrättslagen angivna förutsättningama har uppfyllts.

” Bostadsrätt skall enligt 6 å bostadsrättslagen upplåtas skriftligt. En upplå- telse som sker i strid mot denna bestämmelse är ogiltig (7 å). Jag kommer i det följande att föreslå en ändring i bestämmelsen, så att något hinder inte kommer att föreligga mot att upplåtelse av bostadsrätt i de nu avsedda fallen sker formlöst.

Jag har i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.4.2 ) föreslagit att kommu- nen, när den är hyresgäst, skall ha rätt att utan krav på samtycke av husägaren hyra ut lägenheten i andra hand och att överlåta hyresrätten efter tillstånd av hyresnämnden. Jag har förordat en liknande ordning när bostadsrätt upplåts till kommunen. De bestämmelser som detta föranleder har tagits in i hyreslagen och i bostadsrättslagen . Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

125

Om inte någon annan överenskommelse träffas , skall för upplåtelsen gälla de villkor som husägaren har angett i meddelandet enligt 7 å. Hyresnämnden får dock efter ansökan av hyresgästen eller bostadsrättshavaren föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. I fråga om en hyreslägenhet får nämnden också föreskriva att för upplåtelsen skall gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall ' göras inom två månader från den i meddelandet enligt 7 å angivna tillträdes- dagen.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 å första—tredje styckena jordabalken . Om hyran har bestämts i förhandlingsöverkommelse

• Sida 46
•  Original

Prop. l979/80:72 ' 46

enligt hyresförhandlingslagen (l978z304) skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall utgå med ett lägre belopp än som har angetts i meddelandet enligt 7 å, skall husägaren samtidigt åläggas att till hyresgästen eller bostadsrättshavaren betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycketjämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 å räntelagen (l975z635) för tiden från dagen då husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6å räntelagen för tiden därefter.

I flertalet fall torde avtalet om upplåtelsen inte vålla några problem. Det är emellertid nödvändigt att ha regler som anger vad som skall gälla om inte parterna kommer överens. 1 första stycket har därför föreskrivits att för upplåtelsen skall gälla de villkor som husägaren har angett i sitt meddelande till kommunen, om inte någon annan överenskommelse träffas.

I överensstämmelse med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6 ) har i första stycket dessutom föreskrivits att hyresnämnden får bestämma att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt än den som har angetts i husägarens meddelande enligt 7 å. Bestämmelsen är avsedd för sådana fall då lägenheten inte kan tillträdas på den angivna tillträdesdagen och detta beror på dröjsmål från husägarens sida med att lämna meddelande enligt 7 eller 9 å.

Ansökan om hyresnämndsprövning får göras av den till vilken upplåtelsen har skett. En sådan ansökan bör givetvis göras så snart som möjligt. I dessa fall är det dock nödvändigt att ange en tidsfrist inom vilken ansökan skall göras. Det torde vara lämpligast att tidsfristen räknas från den dag då lägenheten enligt husägarens meddelande skall tillträdas. I en del fall, t. ex. när en lägenhet blir ledig genast efter en uppsägning, kan det hända att upplåtelseavtalet inte träffas förrän någon tid efter den angivna tillträdesda- gen. För att det också i sådana fall skall finnas möjlighet att få en hyresnämndsprövning har tidsfristen bestämts till två månader från nämnda dag.

Mitt förslag om prövning hos hyresnämnden innebär som jag förut har påpekat (avsnitt 2.6) att den s. k. förstagångsprövningen av hyran införs på nytt. 1 12 å andra stycket finns bestämmelser för hyresnämndens prövning, vilka innebär att 48 å första—tredje styckena hyreslagen blir tillämpliga, dvs. samma regler som gäller för prövning i förlängningsärenden. Om hyran har bestämts i en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen, skall dock den hyran gälla. Pågår det förhandlingar enligt hyresförhandlings- lagen när upplåtelseavtalet träffas, har hyresgästen rätt att — när en förhandlingsöverenskommelse sedermera träffas — enligt 22 å nämnda lag ansöka om ändring av överenskommelsen i den del den avser honom.

Finner hyresnämnden eller bostadsdomstolen att hyran skall sänkas, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Det kan således visa sig att hyresgästen under en viss tid har betalat för

• Sida 47
•  Original

Prop. 1979/80:72 47

mycket i hyra. Det kan inträffa också i sådana fall då beslut fattas om framflyttning av den tidpunkt då upplåtelseavtalet skall börja löpa. Husäga- ren blir då återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i 12 å tredje stycket. vilka har utformats med 22å tredje stycket hyresförhandlingslagen som förebild.

13å

Avser upplåtelsen en bostadsrätt, får hyresnämnden på begäran av bo- stadsrättshavaren förelägga bostadsrättsföreningen att inom viss tid utfärda en sådan upplåtelsehandling som avses i 6å bostadsrättslagen (19712479). Föreläggandet får förenas med vite.

Fråga om utdömande av vitet upptas självmant av hyresnämnden. Vitet får inte förvandlas.

Enligtjörsta stycket får hyresnämnden förelägga bostadsrättsföreningen att utfärda en sådan upplåtelsehandling som avses i 6 å bostadsrättslagen. Hand- lingen skall innehålla uppgift om parternas namn, den lägenhet upplåtelsen avser samt storleken av grundavgift, årsavgift och i förekommande fall upplåtelseavgift. Som jag anmärkte i anslutning till 11 å kommer jag i det följande att föreslå en ändring i 6 å bostadsrättslagen så att kravet på skriftlig form inte skall gälla upplåtelser som sker enligt bostadsanvisningslagen. Även om en sådan ändring görs, anser jag att bostadsrättshavaren bör ha möjlighet att få en skriftlig upplåtelse. Enligt 13å första stycket kan han således begära att hyresnämnden förelägger bostadsrättsföreningen vid vite att utfärda en upplåtelsehandling.

Enligt andra stycket tar hyresnämnden självmant upp frågan om utdöman- de av vite. Det innebär inte någon skyldighet för hyresnämnden att efterforska om bostadsrättsföreningen har uppfyllt föreläggandet. Man bör enligt min mening kunna räkna med att bostadsrättshavaren normalt kommer att underrätta hyresnämnden om handlingen inte utfärdas. Skulle nämnden på annat sätt få kännedom om att föreläggandet inte har uppfyllts, kan nämnden på grund av andra stycket utan någon anmälan ta upp frågan om utdömandet av vitet.

14å

Får husägaren förfoga över lägenheten har han rätt till skälig ersättning av kommunen för skada, när avtal om upplåtelse inte kan träffas för tiden från och med den i meddelandet enligt 7 å angivna tillträdesdagen och husägaren har gjort vad som ankommer på honom.

Fråga om skyldighet att betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna tas upp till behandling skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägen- heten träffades.

Bestämmelserna i första stycket har utformats i överensstämmelse med vad

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80:72 48

jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7). De är avsedda för sådana fall då husägaren får förfoga över lägenheten — dvs. de fall som anges i 8 å andra stycket och 9å tredje stycket — men den kommunala nämndens besked lämnas efter eller strax före den angivna tillträdesdagen. Det kan bero på att nämnden av någon anledning har dröjt för länge med att lämna underrättelse till husägaren. För att rätt till ersättning skall uppkomma behöver det dock inte vara fråga om någon försummelse. Att nämnden lämnar sin underrättelse kort före eller t. o. m. efter den angivna tillträdes- dagen kan bero på att lägenheten har blivit ledig med så kort varsel att nämnden inte har haft möjlighet att lämna underrättelsen tidigare. [dessa fall skall alltså kommunen i princip vara skyldig att betala skälig ersättning för den skada husägaren lider på grund av att han inte kan träffa avtal som gäller från den enligt 7 å angivna tillträdesdagen. Eftersom lagen inte gäller i fråga om överlåtelse av bostadsrätter, torde 14å bli tillämplig enbart på hyres- lägenheter.

Ersättningen skall täcka det inkomstbortfall som orsakas av att husägaren inte får träffa något avtal om upplåtelse förrän den kommunala nämnden har meddelat att den inte har några anspråk på lägenheten. Det innebär emellertid inte att husägaren under alla förhållanden är berättigad till ersättning för den tid lägenheten stårouthyrd. Om det t. ex. tidigare har visat sig vara svårt att få lägenheterna inom ett visst område upplåtna så snart de blir lediga, kan det vara skäligt att husägaren i ett sådant fall själv här skadan eller en del av den. Ersättningen bör bestämmas med utgångspunkt i den hyra som normalt ut- går för lägenheten. Vanligtvis torde hyran ha bestämts genom en förhand- lingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen .

Som ytterligare förutsättning för ersättning gäller att husägaren skall ha gjort vad som ankommer på honom för att få lägenheten uthyrd. Han skall m. a. o. ha lagt ner så stora ansträngningar som han normalt gör när han vill ha en ledig lägenhet uthyrd.

Som jag har föreslagit i den allmänna motiveringen skall prövningen av ersättningsanspråk ankomma på hyresnämnden. Bestämmelserna om detta ha tagits in i andra stycket. Den tid inom vilken ansökan skall göras har bestämts till en månad från den dag då avtalet om upplåtelse av lägenheten träffades.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring ijordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen ( 19711479),

4. lag om ändring i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen ( 1974:1082 ) om bostadsdomstol.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 62
•  Original

Prop. l979/80z72 62

Bilaga ]

2 Hyreslagen

De centrala bestämmelserna om hyra finns i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen bygger på att villkoren för förhyrning bestäms av hyresvärden och hyresgästen genom hyresavtalet. Denna huvudregel har emellertid undantag. Dels kan ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende enligt 36 å lagen ( 1915:218 ) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ( avtalslagen ), om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Dels har hyresnämn- dema enligt 51 och 55 åå hyreslagen befogenhet att i en förlängnings- eller villkorstvist, som har hänskjutits till nämnden, fastställa villkoren för den fortsatta förhyrningen. .

[ princip innebär hyreslagen att avtalsfrihet råder i fråga om hyrans storlek. Hyran för en bostadslägenhet skall emellertid enligt 19aå första stycket hyreslagen vara till beloppet bestämd i avtalet eller, om avtalet innehåller en förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen (19782304), i en förhand- lingsöverenskommelse. Undantag görs för ersättning för kostnader som hänför sig till lägenhetens uppvärmning m. m.

Hyreslagen innehåller bestämmelser om lägenhetens skick och om hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten. Enligt 9å skall hyresvärden tillhandahålla lägenheten på tillträdesdagen i ett sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. En motsvarande skyldighet åligger hyresvärden under hela hyrestiden (15 å första stycket). Enligt 15 å andra stycket skall hyresvärden med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. För att hyresvärdens reparationsskyldighet enligt bestämmel- sen skall aktualiseras krävs att det föreligger behov av reparation och att en rimlig tid har förflutit sedan motsvarande arbeten företogs i lägenheten.

Hyresgästen är å sin sida skyldig dels att inte använda lägenheten för något annat ändamål än det som har avsetts (23 å), dels att väl vårda den under hyrestiden (24 å första stycket). 1 hyresgästens vårdnadsplikt ligger att han är skyldig att ersätta all skada som han eller någon som hör till hans husfolk

• Sida 64
•  Original

Prop. 1979/80:72 '( ' 64

m.fl. har vållat. Om en hyresgäst åsidosätter sin vårdnadsplikt kan hyres- rätten förklaras förverkad enligt 42 å hyreslagen.

En hyresgäst befrias inte från sitt vårdnadsansvar för lägenheten om han utan erforderligt samtycke eller tillstånd har överlåtit hyresrätten till någon annan eller upplåtit lägenheten iandra hand (24 å fjärde stycket). Hyresgästen kan alltså då bli ersättningsskyldig även om han inte själv varit vårdslös eller försumlig beträffande lägenhetens skötsel.

Om en överlåtelse av hyresrätten däremot sker med hyresvärdens samtycke eller efter tillstånd av hyresnämnden, är den avträdande hyresgäs- ten enligt 38å fri från sina förpliktelser enligt hyresavtalet för tiden efter överlåtelsen, om inte annat har avtalats eller bestämts. Vid andrahandsut- hyrning ligger vårdnadsskyldigheten på förstahandshyresgästen liksom ansvaret för övriga kontraktsförpliktelser, oavsett om något samtycke eller tillstånd till upplåtelsen har lämnats eller inte.

Enligt 24 a å har en bostadshyresgäst rätt att på egen bekostnad utföra vissa reparationer och andra arbeten i lägenheten. Om de åtgärder, som hyresgäs- ten har vidtagit, medför att lägenhetens bruksvärde minskar blir hyresgästen emellertid skadeståndsskyldig gentemot hyresvärden. Hyresnämnden prövar ersättningsskyldighet enligt 24a å, medan ersättningsfrågor enligt 24å prövas av allmän domstol. Nämndens beslut kan överklagas till bostadsdomstolen.

Enligt 25 å är hyresgästen skyldig att iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten. Liksom när det gäller vårdnadsplikten ansvarar hyresgästen även för sitt husfolk rn. fl. Om hyresgästen åsidosätter sina förpliktelser enligt 25 å, kan hyresrätten förver- kas enligt 42 å.

I hyreslagen har bostadshyresgäster tillförsäkrats ett direkt besittnings- skydd. Det innebär att hyresgästen i princip har rätt att vid hyrestidens utgång få hyresavtalet förlängt. Bestämmelserna om bostadshyresgästers rätt till förlängning av hyresavtal finns i 45—53 åå hyreslagen. Något besittnings- skydd föreligger emellertid inte om hyresrätten är förverkad. Enligt 42å hyreslagen inträffar detta om hyresgästen inte uppfyller sina skyldigheter, t. ex. att betala hyra i rätt tid eller att vårda lägenheten.

För att besittningsskyddet inte skall sättas ur spel genom att hyresvärden uppställer oskäliga hyreskrav eller andra obilliga hyresvillkor har skyddet förenats med normer för hyressättningen, de 5. k. bruksvärdereglerna, och för andra hyresvillkor. Bestämmelserna om villkoren för den fortsatta förhyr- ningen av bostadslägenheter finns i 48 å hyreslagen.

Enligt 48 å första stycket utgår vid förlängning av hyresavtal hyran med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar skall godtas, om den inte är oskälig. Den fordrade hyran är att anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Härvid skall bortses från lägenheter vars hyra inte är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda

• Sida 65
•  Original

Prop. l979/ 80:72 65

bostadshus. Vid bruksvärdeprövningen skall enligt 48 å andra stycket främst reaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvaltas av allmännyttiga oostadsföretag. Enligt 48 å tredje stycket skall andra av hyresvärden uppställ- da villkor gälla, om de inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilliga.

Vissa inskränkningar i besittningsskyddet finns emellertid. Hyresgästens intresse av att få bo kvar i lägenheten anses nämligen böra vägas mot hyresvärdens behov i vissa fall av att kunna disponera över lägenheten på annat sätt. Bestämmelser som närmare reglerar inskränkningarna i besitt- ningsskyddet finns i 45 och 46 åå. 145 å anges vissa generella begränsningar i besittningsskyddet medan 46å reglerar under vilka omständigheter besitt- ningsskyddet bryts i det enskilda fallet.

Enligt 45 å undantas från besittningsskyddet bl. a. upplåtelse av lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad samt hyresförhållande som upphör på den grund att hyresrätten är förverkad.

Bestämmelserna i 46 å innebär att hyresgästen har rätt till förlängning av avtalet, om inte någon viss i paragrafen angiven situation föreligger. De besittningsskyddsbrytande grunderna tas upp i särskilda punkter. De innebär bl. a. att besittningsskyddet bryts om hyresgästen har förverkat hyresrätten eller i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att hyresavtalet skäligen inte bör förlängas. Detsamma gäller om huset skall n'vas, om det skall undergå större ombyggnad och det inte är uppenbart att hyresgästen kan bo kvar utan nämnvärd olägenhet för genomförandet av ombyggnaden samt om lägenheten inte vidare skall användas för bostadsändamål, allt dock under förutsättning att det inte är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Hyresgästen har inte heller rätt till förlängning av hyresavtalet, om detta avser en lägenhet i en- eller tvåfamiljshus och upplåtaren har sådant intresse av att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta. Även när en bostad har upplåtits i anslutning till anställning kan besittnings- skyddet i vissa fall brytas. Uppräkningen i 46å av de besittningsskyddsbry- tande grunderna avslutas med ett allmänt hållet stadgande av innebörd att förlängning kan vägras, om det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eller på annat sätt är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Om hyresgästen avträder lägenheten eller en del av lägenheten med anledning av att huset skall undergå större ombyggnad, skall enligt 46 å tredje stycket hyresgästen om möjligt beredas tillfälle att efter ombyggnaden hyra en likvärdig lägenhet i huset. Bestämmelsen skall tjäna som ledning vid den billighetsprövning som skall ske när genomgripande ombyggnad åberopas som grund för upplösning av ett hyresförhållande (prop. 19741150, s. 495 fl)

Tvist om förlängning av hyresavtal prövas av hyresnämnd. Av intresse i detta sammanhang är också hyreslagens bestämmelser om överlåtelse av hyresrätt till bostadslägenheter (32—35 och 37 åå) och om upplåtelse av bostadslägenheter i andra hand (39 och 40 åå).

• Sida 66
•  Original

Prop. 1979/80:72 " 66

Enligt 32 å gäller som huvudregel att hyresgästen inte utan hyresvärdens samtycke får överlåta hyresrätten. Hyresgästens make får dock under vissa förutsättningar träda i hyresgästens eller, i händelse av dennes död, i dödsboets ställe. Motsvarande gäller när någon har övertagit hyresrätt enligt lagen (l973:65l) om ogifta samboendes gemensamma bostad (33 å). Dess- utom kan i vissa situationer, som närmare regleras i 34 och 35 åå, hyresvärdens samtycke ersättas av hyresnämndens tillstånd till överlåtel- se.

Om hyresgästen inte skall använda lägenheten för återstående hyrestid, får hm sålunda enligt 34 å första stycket överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor med honom, om-hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen. Dessa bestämmelser skall enligt paragrafens andra stycke äga motsvarande tillämpning, om hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

1 35 å (ändrad senast 1978z305) finns bestämmelser för det fall att hyresgästen vill överlåta hyresrätten i syfte att genom byte få en annan bostad. Om hyresvärden inte samtycker till överlåtelsen, kan hyresnämnden enligt paragrafens första stycke lämna tillstånd till den. Lägenhetsbyte i lagens mening föreligger så snart hyresgästen avstår från sin hyresrätt i syfte att erhålla en annan bostad. Det förutsätts att överlåtelsen är ett villkor för att han skall få den nya bostaden. Tillstånd till byte skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och det kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen fått lägenheten genom byte och innehaft den mindre än tre år, får tillstånd lämnas bara om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmelserna om bytesrätt gäller enligt paragrafens andra stycke inte om lägenheten är förhyrd i andra hand, om den utgör del av upplåtarens bostad, om den är belägen ienfamiljshus som inte är avsett att uthyrasvaraktigt elleri tvåfamiljshus, om lägenheten har upplåtits av någon som innehade den med bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt eller om hyresavtalet avser möblerat rum eller lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet inte varat längre än nio månader i fölid. I syfte att stärka bostadsförmedlingarnas ställning infördes år 1973 ett tredje stycke i 35 å med bestämmelser som ger kommunen rätt att ansöka om tillstånd till lägenhetsbyte i de fall kommunen medverkar till att hyresgästen får en annan bostad (se prop. 1973:23 s. 132 ). För att kommunen skall ha talerätt förutsätts att kommunen medverkar till att hyresgästen får en annan bostad genom att anvisa eller förmedla den. Byten som sker direkt mellan hyresgäster utan kommunens medverkan omfattas alltså inte av dessa bestämmelser.

Tillstånd enligt 34 eller 35 å kan förenas med villkor (37 å). Enligt 70å andra stycket får talan inte föras mot hyresnämndens beslut i fråga som avses i 35 å.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 67

Bestämmelserna i 35 å första och andra styckena grundades på ett förslag av hyreslagstiftningssakkunniga i betänkandet (SOU l966:14) Ny hyres- lagstiftning (s. 355—363). Såvitt gäller förutsättningama för byte stämmer 35 å överens med de sakkunnigas förslag utom på en punkt. Enligt förslaget krävdes nämligen att bytet skulle kunna äga rum utan påtaglig olägenhet inte bara för hyresvärden utan också för annan hyresgäst.

] kravet att bytet inte får medföra påtaglig olägenhet för hyresvärden skulle enligt de sakkunniga ligga bl. a. att den som hyresgästen vill sätta i sitt ställe skäligen skall kunna godtas som hyresgäst. Därvid skall hänsyn tas till den nya hyresgästens förmåga att fullgöra sina skyldigheter som hyresgäst såväl med avseende på hyresbetalningen som beträffande vårdnadsplikten och iakttagandet i övrigt av ordning och skick i fastigheten.

Som nyss anmärktes gällde som förutsättning för byte enligt de sakkun- nigas förslag att bytet skulle kunna ske utan olägenhet inte bara för hyresvärden utan också för annan hyresgäst. Även om en person i och för sig skäligen kan godtas som hyresgäst kunde det enligt de sakkunniga likväl finnas befogad anledning för hyresvärden att motsätta sig bytet, nämligen om detta kunde antas vålla påtaglig olägenhet för hyresvärden eller för annan hyresgäst i huset. Som exempel anförde de sakkunniga att en i huset boende har fått hyresvärdens utfästelse att vid närmaste tillfälle få flytta till ledigbliven lägenhet.

l prop. 1968z91 angående ny hyreslagstiftning anslöt sig departementsche- fen i allt väsentligt till de sakkunnigas förslag (prop. 1968:91 s. 56 och 57, 80—82 samt Bihang A 5. 193). 1 ett avseende förordade dock departements- chefen avsteg från förslaget. Enligt hans mening borde nämligen intresseav- vägningen i bytesfallen inte ske under hänsynstagande även till önskemål från annan hyresgäst som bor i huset att få byta till sig den omtvistade lägenheten. Något krav att bytet skall kunna ske utan olägenhet för annan hyresgäst uppställdes därför inte (prop. 1968z91 Bihang A 5. 220 och 221).

För upplåtelse av en bostadslägenhet i dess helhet i andra hand gäller som huvudregel att sådan upplåtelse inte får ske utan hyresvärdens samtycke (39 å). Om en hyresgäst under en viss tid inte är i tillfälle att utnyttja sin lägenhet kan hyresnämnden enligt 40å lämna tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas om hyresgästen har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden inte har någon befogad anledning att vägra samtycke. Enligt paragrafens andra stycke kan tillståndet begränsas till viss tid och förenas med villkor. Mot hyresnämndens beslut enligt 40 å får talan inte föras (70å andra stycket).

Förbudet för hyresgäst att upplåta hela lägenheten i andra hand avser endast det fallet att hyresgästen åt tredje man upplåter en självständig rätt att nyttja lägenheten. Hyresgästens husfolk och gäster omfattas alltså inte av förbudet. '

Det nyss nämnda kravet för tillstånd till upplåtelse — att hyresvärden skall sakna befogad anledning att motsätta sig denna — innebär att den föreslagna

• Sida 68
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' ' 68

andrahandshyresgästen skäligen skall kunna godtas som faktisk utövare av nyttjanderätten. Hans förmåga att betala hyra saknar däremot i allmänhet betydelse i detta sammanhang, eftersom upplåtaren inte utträder ur rätts- förhållandet med hyresvärden utan kvarstår som ansvarig för avtalets ekonomiska förpliktelser, om inte hyresvärden befriat honom från det. Enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1968291, Bihang A 5. 226) bör hyresgästen inte ha rätt att upplåta lägenheten utan hyresvärdens samtycke, om sådana förhållanden föreligger som enligt 35å andra stycket utgör hinder för hyresgästen att överlåta hyresrätten utan samtycke.

3 Bostadsrättslagen

Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan begränsning till tiden sker enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen (1971:479, ändrad senast l978z309) (1 å). Sådan nyttjanderätt får upplåtas endast av en bostadsrättsförening till någon som är medlem i föreningen (2 r). '

Bostadsrätt kan upplåtas även för annat ändamål än bostad. I detta sammanhang är endast de regler som gäller bostadslägenheter av intresse och då främst de som gäller för upplåtelse och medlemskap i bostadsrättsför- ening.

lnnan bostadsrätt upplåts, skall ekonomisk plan för föreningens verksam- het ha godkänts av länsstyrelsen (3 å). Upplåtelsen skall vara skriftlig och innehålla uppgift om parternas namn, den lägenhet som avses samt vilka belopp som skall erläggas som grundavgift (insats), årsavgift och eventuell särskild upplåtelseavgift (6 å). Uppfylls inte formkravet är upplåtelsen ogiltig (7 å) och bostadsrättsföreningen kan bli skadeståndsskyldig. Detsamma gäller om upplåtelsen har skett innan ekonomisk plan har upprättats.

Bestämmelserna om bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter har utformats med motsvarande regler i hyreslagen som förebild (se avsnitt 2.2 ) och stämmeri allt väsentligt överens med dessa. 1 fråga om bostadsrättslägen- heter finns dock inte något förbud att upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om upplåtelsen sker till någon som är medlem i bostadsrättsför- eningen.

Den som har övertagit en bostadsrätt får — med visst undantag - utöva den endast om han är eller antas till medlem i föreningen (10 å). Han får inte vägras inträde om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrätts- havare. Särskilda regler gäller då bostadsrätt har övergått till bostadsrättsha- varens make (11 å). Fråga om antagande av medlem avgörs av föreningens styrelse (51 å). Vägras förvärvaren inträde, kan han inom en månad efter det att han fick del av beslutet hänskjuta tvisten till hyresnämnden (52 å). Mot hyresnämndens beslut kan talan föras hos bostadsdomstolen (76 å).

• Sida 69
•  Original

Prop. 1979/80:72 69

Om den som har förvärvat bostadsrätten inte blir antagen som medlem, är överlåtelsen ogiltig. Detta gäller dock inte om förvärvet har skett vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion. Antas förvärvaren i sådant fall inte till medlem, är föreningen skyldig att lösa bostadsrätten mot skälig ersättning (13 å).

4 Bostadsfinansieringsförordningen m. rn.

Bestämmelser om statliga bostadslån finns i bostadsfinansieringsförord- ningen (l974:946, omtryckt 1976:788, ändrad senast 1979:30). Förordningen trädde med vissa undantag i kraft den 1 januari 1975 och ersatte då bostadslånekungörelsen (19671552) som hade gällt sedan den 1 januari 1968. Övergångsregleringen innebär i allt väsentligt att några nya lån inte får beviljas med stöd av kungörelsen och att denna efter utgången av år 1974 skall tillämpas i huvudsak endast på dessförinnan beviljade lån.

Enligt 2å bostadsfrnansieringsförordningen kan bostadslån utgå för ny— eller ombyggnad av hus till den del det i färdigt skick innehåller utrymmen för bostadsändamål eller vissa i 24å närmare angivna utrymmen för annat ändamål (lokaler). Bostadslån utgår i särskilda fall också för förvärv av hus som har uppförts eller byggts om med stöd av sådant lån.

En- och tvåfamiljshus — friliggande eller sammanbyggda till radhus eller kedjehus — kallas i förordningen småhus. Övriga hus kallas flerfamiljshus

(4 å)-

Bestämmelserna om kommunal bostadsförmedling

Bedriver kommun förmedling av bostäder i flerfamiljshus eller i småhus som inte skall bebos av låntagaren, kan länsbostadsnämnden enligt 64å första stycket på kommunens begäran besluta att bostadslån för sådant hus kommer att beviljas och får övertas endast om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av lägenheterna. Stadgandet är likalydande med 51 å första stycket bostadslånekungörelsen och är grundat på beslut av riksdagen ( prop. 1967:100 , SU:100, rskr 265).

Enligt 64 å andra stycket förordningen kan länsbostadsnämnden på begäran av kommun besluta att lån för småhus, som skall bebos av låntagaren, kommer att beviljas endast om han medverkar till att kommunen får rätt att förmedla upplåtelse av den bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i huset. Om låntagaren hyr sin bostad och om han medverkar till att kommunen får förmedlingsrätt, kan kommunen med stöd av den förut nämnda bestämmel- sen i 35 å tredje stycket hyreslagen föra talan om tillstånd till lägenhetsbyte. Någon motsvarande talerätt för kommunen finns inte i fråga om bostadsrättslägenheter.

Enligt 66 å första stycket förordningen får låntagaren utan hinder av villkor

• Sida 70
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' 70

som avses i 64 å förfoga över bostäder, till vilka kommunen inte senast två månader före den beräknade inflyttningsdagen har anvisat innehavare som skäligen bör godtas.

Någon möjlighet att pröva låntagarens beslut om vem som bör godtas som innehavare av bostaden finns inte. Låntagaren kan alltså ensam bestämma om en bostadssökande är godtagbar som hyresgäst eller inte.

Som har framgått av det föregående får länsbostadsnämnden besluta om kommunal bostadsförmedlingsrätt som villkor för statliga bostadslån endast om kommunen bedriver bostadsförmedling. Enligt 65 å krävs dessutom att den kommunala bostadsförmedlingen omfattar i princip samtliga hus som uppförs med stöd av statliga bostadslån. Kommunen kan dock undanta vissa bostäder från den kommunala förmedlingen utan att detta medför hinder att uppställa förmedlingsrätt som villkor för lån. Ytterligare en förutsättning för beslut om villkor enligt 64 å är att bostadsförmedlingen bedrivs på visst i 65 å andra stycket närmare angivet sätt.

Bedriver kommunen bostadsförmedling i strid mot de regler som uppställs i 65 å, skall länsbostadsnämnden återkalla beslut som har meddelats enligt 64 å (66 å andra stycket).

Länsbostadsnämnds beslut kan överklagas till bostadsstyrelsen genom besvär. Talan mot bostadsstyrelsens beslut förs hos regeringen.

Bakgrunden till bestämmelserna om kommunal bostadsförmedling

Som redan har nämnts tillkom bestämmelserna om kommunal bostadsför- medling på förslag i prop. 1967:100 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. I propositionen (s. 252) anförde föredraganden, chefen för dåvarande inrikesdepartementet, bl. a. att det är en väsentlig förutsättning att staten ger byggherrarna finansiellt stöd för att kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter att tillförsäkra medborgarna goda bostäder till rimliga kostnader. Det ligger även i statens intresse att de bostäder som tillkommer med sådant stöd blir fördelade inom kommunen så rättvist som möjligt. Det samspel som råder mellan staten och kommunerna på bostadsförsörjningens område var enligt departementschefens mening tillräcklig motivering för att staten på kommunens begäran skall ställa förmedlingsrätt som lånevillkor om det är lämpligt från bostadsförsörjningssynpunkt. Departementschefen föreslog därför att bestämmelserna om de statliga bostadslånen kompletterades på så sätt att de långivande organen på framställning av kommunen skall ställa sådant villkor för beslut om lån, som tillförsäkrar kommunen förmedlings- rätten till de bostäder som med stöd av statliga lån tillkommer i flerfamiljshus och småhus som inte skall bebos av låntagaren. Vid lån till småhus som skall bebos av låntagaren borde kunna fästas villkoret att han medverkar till att bostadsförmedlingen får förmedlingsrätt till den bostad han lämnar. Tillämpningen av lånevillkoret innebär enligt departementschefen ett visst ingrepp i byggherramas och bostadsupplåtarnas verksamhet. Staten måste

• Sida 71
•  Original

Prop. 1979/80:72 71

därför ha möjlighet att se till att den kommunala förmedlingsverksamhet som lånevillkoret avser bedrivs på ett sätt som är förenligt med allmänna bostadsförsörjningssynpunkter. Departementschefen ansåg det därför nöd- vändigt att förena villkoret med vissa minimikrav som kommunerna skall iaktta vid tillämpningen. I vissa hänseenden måste således anvisningsnormer knytas till villkoret.

Kommun, som har förmedlingsrätt på grundval av lånevillkoret, borde enligt departementschefen inte åläggas det ekonomiska ansvaret för hyra om bostaden inte blir uthyrd till inflyttningsdagen. Däremot borde staten trygga byggherrens rätt genom att förena lånevillkoret med en föreskrift om att denne får disponera bostäderna för att själv anvisa dem åt bostadssökande, om den kommunala bostadsförmedlingen inte har anvisat en godtagbar hyresgäst en viss tid före inflyttningen. Med en godtagbar hyresgäst borde enligt departementschefen avses den som vid en objektiv prövning bör godtas med hänsyn till sin förmåga att betala hyran, skötsamhet och familjens storlek i förhållande till bostaden. Departementschefen framhöll vidare att den tid inom vilken en godtagbar hyresgäst skall anvisas inte bör sättas alltför kort. Det är en fördel för alla parter om förmedlingen och byggherren på ett tidigt stadium måste bestämma hyresgästerna. Enligt departementschefen borde kortare tid än två månader inte förekomma.

Om låntagaren-byggherren underlåter att lämna lediga bostäder till kommunens bostadsförmedling, borde påföljden enligt departementschefen inte bli att lånet sägs upp, eftersom en sådan åtgärd drabbar de boende. Departementschefen påpekade emellertid att en illojal byggherre äventyrar sina möjligheter att få framtida låneansökningar tillstyrkta av kommunen och att det därför i allmänhet inte torde bli nödvändigt att använda den av bostadsförmedlingsutredningen (SOU 1967: 1) förordade utvägen att förbinda byggherramas åtagande att tillhandahålla kommunen förmedlingsrätten med en vitesbestämmelse.

Departementschefen framhöll vidare att förslaget innebär att staten skall se till att kommunens förmedlingsverksamhet är förenlig med allmänna bostadsförsörjningssynpunkter. Tillsynen borde anförtros de statliga låne- myndigheterna, dvs. länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen och omfatta de anvisningsnormer som departementschefen tidigare hade föror- dat som vägledande. Om kommunen bedriver bostadsförmedlingsverksam- het i strid mot normerna, uppfylls inte förutsättningama för den med långivningen förenade förmedlingsrätten och påföljden borde enligt departe- mentschefen då bli att villkoret om lägenhetsanvisning genom kommunal förmedling inte längre skall gälla i fråga om lån inom kommunen.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1979/80:72 72

5 De kommunala bostadsförmedlingarnas roll m. m.

Enligt boende- och bostadsfrnansieringsutredningarnas slutbetänkande finns förutom i storstadsområdena kommunala bostadsförmedlingar i 100 kommuner, varav 39 med mer än 30 000 invånare. Svenska kommunförbun- det har på olika sätt följt bostadsförmedlingsverksamheten och har bl. a. i två PM den 4 maj 1970 resp. den 30 augusti 1974 rekommenderat kommunerna att beakta vissa riktlinjer (betänkandet s. 250 och 251).

1 1970 års PM anförs i fråga om målsättningen för bostadsförmedlingen att den skall vara ett serviceorgan för både den bostadssökande allmänheten och för fastighetsägarna. Den skall lämna en allsidig information samt beakta behovet av en jämn befolkningsstruktur i nya och gamla bostadsområden. Särskild omsorg bör ägnas sådana sökande som saknar bostad eller eljest har svåra bostadsförhållanden. Förmedlingsarbetet bör bedrivas aktivt och anpassas till marknadsläget. För att få tillgång till lägenheter föreslås kommunerna utnyttja möjligheten till förmedlingsrätt för bostäder som finansieras med statliga lån och träffa avtal med fastighetsägare eller organisationer av fastighetsägare om förmedling av både nybyggda lägenhe- ter och s. k. successionslägenheter, dvs. ledigblivna lägenheter i det äldre beståndet.

Det förändrade läget på bostadsmarknaden har medfört att inriktningen av bostadsförmedlingens verksamhet diskuteras i många kommuner. 1974 års PM skall ses bl.a. mot den bakgrunden. Den är avsedd att utgöra ett diskussionsunderlag vid förändringar av förmedlingsverksamheten i kom- munerna. lnledningsvis anförs att den under 1960-talet rådande bristsitua- tionen har medfört att verksamheten hittills i hög utsträckning inriktats på att registrera bostadssökande och i turordning förmedla det knappa utbudet av lägenheter. Arbetet att aktivt medverka till att förverkliga kommunens sociala målsättning har därmed kommit i andra hand. Den förändrade situationen borde enligt promemorian skapa förutsättningar för en högre grad av måluppfyllelse vad gäller den sociala inriktningen. Registrering anses kunna upphöra, åtminstone i kommuner med ett betydande lägenhetsöver- skott. Bostadsförmedlingsverksamheten bör i ökande utsträckning kunna inriktas på information om det aktuella och planerade bostadsbyggandet samt om möjligheterna att erhålla ett eget hem eller en lägenhet i olika delar av kommunen. Det kan ske genom t.ex. en permanent bostadsutställning. Vidare bör upplysningar lämnas om var lediga lägenheter finns och om vem som svarar för uthyrningen.

I promemorian anges att särskilda insatser krävs för vissa grupper av bostadssökande. För speciellt svårplacerade fall kan kommunen skaffa bostäder för att hyra ut i andra hand. Det kan gälla såväl hyreslägenheter som bostadsrättslägenheter och småhus. Många byggherrar, såväl privata som allmännyttiga, ställer ofta krav på en viss inkomst för att den bostadssökande skall godkännas som hyresgäst. Detta förhållande försvårar en jämn

• Sida 73
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 73

befolkningssammansättning i bostadsområdena och måste motverkas på olika sätt. Genom sitt ägarinflytande i de allmännyttiga bostadsföretagen har kommunerna goda möjligheter att tillförsäkra sig förmedlingsrätten till lägenheter i dessa företag. De allmännyttiga företagen bör i likhet med bo- stadsförmedlingen ses som ett medel att genomföra kommunens sociala målsättning för bostadsförsörjningen. Det starka sambandet mellan kommunen och företagen bör sålunda enligt promemorian kunna utgöra en grundval för ett närmare samarbete vid anvisning av lägenheter.

I början av år 1977 genomförde bostadsstyrelsen en enkät till kommunerna beträffande förekomsten av bostadsförmedling. Uppgifterna avser förhål- landena vid årsskiftet 1976/77. Enligt enkätsvaren fanns kommunala bostadsförmedlingar i 79 kommuner, förutom i storstadsområdena. Det är emellertid vanskligt attjämföra dessa uppgifter med dem som utredningarna har lämnat. Uppfattningen om vilka kommuner som ingår i storstadsområ- dena kan ha ändrats. Inte heller är det klart när man kan säga att det finns en kommunal bostadsförmedling. Uppenbart är emellertid att några kommuner på senare tid har lagt ner sin bostadsförmedling och att nya har tillkommit. Ett par tidigare nedlagda har också återupptagits. Bostadsförmedlingsverksam- het förekommer även i kommuner som inte uppger att de har kommunal bo- stadsförmedling. 80 kommuner hänvisar till att kommunalt bostadsföretag bedriver förmedlingsverksamhet. 37 kommuner uppger att bostadsförmed- ling bedrivs av kommunstyrelsen, fastighetsnämnden eller annat kommu- nalt organ.

Bostadsstyrelsen har infordrat uppgifter från länsbostadsnämnderna angå- ende beslut om förmedlingsrätt enligt 6466 åå bostadsfinansieringsförord- ningen (tidigare 51—53 åå bostadslånekungörelsen). Av följande tabell fram- går vilka kommuner som har erhållit sådant beslut 1. o. m. är 1975 samt det antal lägenheter som har färdigställts fr. o. m. året efter beslutet och t. o. m. är 1977.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 74

Beslut Äntal lägenheter färdigställda i år

Allmän- Kooperativa Flerfamiljshus nyttiga bo- bostads- med privata

stadsföretag företag byggherrar Stor-Stockholm 1968 66 620 18 490 16 880 Linköping 1968 6 020 1 680 2 750 Nässjö 1969 240 210 30 Visby 1968' 1 560 530 60 Malmö 1969 4 600 7 070 7 200 Helsingborg 1968 3 180 3 050 1 460 Trelleborg 1968 790 710 180 Lund 1969 1 700 850 1 080 Kävlinge 1969 930 — — Göteborg 1972/ 73 4 490 3 030 3 650 Huskvarna/Jönköping 1968 3 190 900 560 Borås 1968 1 850 10 1 800 Sunne 1970 200 — — Sundsvall 1975 190 180 — Skellefteå 1970 1 420 1 270 140

Summa 96 980 37 980 35 790 Hela antalet lägenheter 170 750

'Beslutet upphörde att tillämpas år 1971 i samband med att Gotlands kommun bildades. Ny ansökan från Gotlands kommun väntas.

I hela riket färdigställdes under motsvarande tid, dvs. under åren 1969 t. o. m. 1977, 798 116 lägenheter. Förmedlingsrätt gäller således endast beträffande 21 % av lägenheterna. Under år 1977 har beslut om förmedlings- rätt meddelats för Eskilstuna kommun.

Förbehåll om förmedlingsrätt till såväl nyproducerade som ledigblivna lägenheter brukar också tas in i tomträttsavtal och i avtal som träffas i samband med att kommunen biträder enskilda fastighetsägare med evaku- ering av rivnings- eller ombyggnadshus.

KSB förmedlade år 1976 ca 14 000 lägenheter. Av dessa var 19 % nyproducerade medan 81 % utgjordes av successionslägenheter. ] Göteborg förmedlades6 392 lägenheter varav 1 031 (16 %)var nyproducerade. ] Malmö förmedlades ca 6 000 lägenheter varav ca 1 500 (25 %) var nyproducerade.

Beträffande successionslägenheterna har KSB uppgett att ca 3 000 lägen- heter (21 % av samtliga förmedlade) hade friställts genom någon kommunal förmedlingsåtgärd. Av dessa var drygt 2 600 inbyteslägenheter efter sökande som hade fått lägenhet genom bostadsförmedlingen och lägenheter till vilka förmedlingen hade fått förmedlingsrätt genom tomträttsavtal. Av de reste- rande lägenhetema hade det stora flertalet erhållits från pensionärer som hade fått pensionärslägenhet eller lägenhet i pensionärshotell eller intagits på ålderdomshem eller vårdhem.

Ca 8 000 successionslägenheter (56 % av samtliga förmedlade) hade blivit disponibla för förmedlingen till följd av bestämmelserna om förmedlingsrätt i

• Sida 75
•  Original

Prop. l979/80z72 ' 75

bostadslånekungörelsen eller bostadsfrnansieringsförordningen. Det var i huvudsak ledigblivna lägenheter i fastigheter som har uppförts med statliga lån efter år 1967 och — till en mindre del — lägenheter som hade bebotts av hushåll som tilldelats småhus med statlig belåning.

När det gäller omfattningen av kommunernas förhyrning eller förvärv av bostäder för vidareuthyrning till speciellt svårplacerade bostadssökande är det statistiska materialet ännu mera bristfälligt. lnom statens institut för byggnadsforskning har emellertid genomförts intervjuer i fem kommuner om svaga grupper på bostadsmarknaden (statens institut för byggnadsforsk- ning meddelande/bulletin M 77:11). I samtliga av dessa fem kommuner, som är i storleksordningen 100 000 invånare, finns någon form av försöks- eller övergångslägenheter. Socialförvaltningen är då hyresgäst och hyr i sin tur ut lägenheterna i andra hand. lnom kriminalvården finns också övergångslä- genheter. En de] kommuner har lägenheter, i vilka personer som har avvisats på bostadsmarknaden, får bo "på prov". Om de klarar provperioden är avsikten att de skall flytta vidare till egna lägenheter. 1 andra kommuner överlåts övergångslägenhetema på hyresgästen, om provperioden anses ha varit tillfredsställande. I en av de undersökta kommunerna hade socialför- valtningen 174 bostadsrättslägenheter och 57 hyreslägenheter (handikapp- och pensionärslägenheter ej medräknade). 1 två kommuner fanns 10 fasta övergångslägenheter för ensamstående. 1 den fjärde kommunen hade kommunen tillgång till 20 hyreslägenheter som successivt överläts på hyresgästerna efter en provperiod, varefter kommunen hyrde nya övergångs- lägenheter. 1 den femte kommunen hade socialförvaltningen tillgång till 6 ä 7 övergångslägenheter.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1979/80:72 76 '

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag m. m.

1 Sammanfattning av utredningarnas förslag

1.1 Inledning

1 sin behandling av bostadsförsörjningen inför 1980-talet tar utredningarna upp bl.a. frågan om bostadssegregationen. Enligt utredningarna innebär bostadssegregation att det finns påtagliga skillnader mellan olika bostadsområden i fråga om befolkningens sammansättning. Utredningarna skiljer mellan olika typer av segregation, nämligen ålderssegregation, socio- ekonomisk segregation (efter exempelvis inkomst och utbildning) samt etnisk segregation (som följd av invandrarnas bosättningsmönster). De olika typerna av segregation är enligt utredningarna dock inte oberoende av varandra.

Det är en angelägen bostadspolitisk uppgift att avlägsna hinder mot och öka förutsättningama för en allsidig hushållssammansättning inom olika bostadsområden, vilket enligt utredningarna till en del kan åstadkommas med bostadspolitiska åtgärder. Sådana åtgärder kan dock inte skapa någon garanti för att segregation inte uppkommer och inte heller ensamma bidra till en attitydförändring. Förståelse mellan olika grupper kan inte åstadkommas om inte levnadsvillkoren samtidigt blir mer lika. För detta krävs genomgri- pande åtgärder. Åtgärder inom bostadspolitiken som kan bidra till en allsidig befolkningssammansättning kan enligt utredningarna avse bl. a. pris- och bostadskostnadsförutsättningar, kvalitetsförbättringar i vissa bostadsom- råden, ändrad lägenhetssammansättning samt ekonomiska och formella möjligheter för hushållen att få tillgång till goda bostäder. Utredningarna lägger fram ett flertal förslag med detta syfte. Som har framhållits tidigare tas nu upp endast ett förslag om anvisningsrätt för kommunerna i fråga om hyres- och bostadsrättslägenheter.

1.2 Några frågor vid anvisning av bostad

Utredningarna erinrar inledningsvis bl. a. om att kommunerna i förhållan- devis liten utsträckning har utnyttjat möjligheterna att kräva anvisningsrätt till bostadslägenheter som villkor för statliga lån. Enligt utredningarna tillämpades denna anvisningsrätt vid tiden för betänkandet i färre än tio kommuner, storstadsområdena oräknade.

Den nuvarande bostadsmarknadssituationen avviker i många avseenden från den som rådde långt fram under 1960-talet. Förändringarna på marknaden har enligt utredningarna medfört bl. a. att bostadsförmedlingarna har haft svårigheter att förse värdarna med tillräckligt antal intresserade

• Sida 77
•  Original

Prop. 1979/80:72 77

bostadssökande två månader före inflyttningen till nybyggda lägenheter, dvs. den tidsgräns som anges i bostadsftnansieringsförordningen. Fastighetsägar- na har därför i många fall successivt övertagit arbetet med att skaffa hyresgäster till nyproducerade bostadslägenheter. Detta gäller oavsett om kommunen har skaffat förmedlingsrätt enligt bostadsfrnansieringsförord- ningen eller träffat frivilliga avtal med hyresvärdarna.

Bostadsförmedlingarna har i allmänhet endast liten tillgång till äldre lägenheter att anvisa bostadssökande. Detta kan enligt utredningarna för- klara varför i vissa fall placeringen av s. k. sociala förturer i bostadsförmed- lingarnas regi har bidragit till att vissa bostadskvarter eller t. o. m. vissa hus har fått ta emot ett stort antal familjer med sociala eller ekonomiska problem.

Vad utredningarna särskilt vill uppmärksamma är svårigheterna att anvisa bostad till vissa hushåll. Det kan gälla hushåll som av fastighetsägarna bedöms ha för svag ekonomi eller som inte anses vara önskvärda av andra skäl. Det kan emellertid även gälla hushåll utan dessa svårigheter. Ibland kan det vara svårt att finna lämpliga bostäder för dem som måste flytta inför en rivning eller ombyggnad. Rör det sig exempelvis om ett pensionärshushåll som under lång tid har bott i en och samma lägenhet är skälen ofta starka för att bereda hushållet bostad i samma eller angränsande område.

Direkt uthyrning av bostadslägenheter, dvs. utan att kommunen/ bostadsförmedlingen har varit inkopplad, innebär ofta att själva uthyrningen kan bedrivas mer effektivt. Förfarandet blir enligt utredningarna sannolikt ofta smidigare både för bostadssökande och hyresvärdar. Det ökar emellertid värdarnas möjligheter att gallra bland sökande som anmält sitt intresse. Det finns då uppenbara risker för att t. ex. mångbarnsfamiljer, personer som i någon form har haft ekonomiska problem — inte nödvändigtvis med hyran — och vissa invandrargrupper blir diskriminerade.

Utredningarna framhåller att det inte ens i de fall då kommunen utnyttjar sin förmedlingsrätt till nybyggda bostadslägenheter enligt bostadsfrnansi- eringsförordningens regler alltid fungerar så att alla hushåll kan beredas en lämplig bostad. Det beror på att det inte finns några sanktionsmöjligheter som kommunen eller statliga myndigheter kan tillgripa i de fall då fastighetsägare inte godtar den som anvisas av kommunen.

De formella och praktiska möjligheterna till kommunal påverkan av flyttningarna inom det äldre bostadsbeståndet är enligt utredningarna ännu mer begränsade. Bl. a. är en naturlig följd av den i sig värdefulla lagstadgade bytesrätten att kommunerna och i viss mån även värdarna undandras möjlighet att påverka till vem en lägenhet hyrs ut i samband med byte.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1979/30:72 78

1.3 Inriktning av åtgärder

Flera undersökningar bekräftar att det är de som har den minsta valfriheten på bostadsmarknaden som utgör en stor del av bostadsförmedlingarnas kundkrets. De kan inte av egen kraft ordna sin bostadsfråga. Utredningarna framhåller att möjligheterna att i samband med anvisning av bostad motverka bostadssegregation givetvis är begränsade. Bostadssegregationen är ett resultat av mångåriga processer inom näringslivet och i samhället och av den ojämna resursfördelningen mellan hushållen. Anvisning av bostäder är emellertid ett av de medel som kan och enligt utredningarnas uppfattning bör användas.

Kommunen skall enligt utredningarna medverka aktivt för att tillfreds- ställa bostadsbehovet och ge förutsättningar för en allsidig hushållssamman- sättning. Kommunen måste därför ha en formell och praktisk möjlighet att anvisa lägenheter åt de hushåll som har svårt att lösa sin bostadsfråga. Utredningarna avser därmed i första hand de hushåll som har svårt att bli accepterade av bostadsupplåtarna, t. ex. som följd av svag ekonomi eller tidigare betalningsförsummelser, men också hushåll som av sociala skäl, t. ex. till följd av evakuering för ombyggnad eller rivning, bör beredas bostad av ett visst slag eller i ett visst område. I dessa fall måste kommunen kunna agera med Viss snabbhet för att nå rimliga lösningar för hushållen.

Utredningarna finner inte anledning förorda att en generell bostadsförmed- lingsskyldighet införs för kommunen eller att obligatorisk förmedling av bostäder skall äga rum genom något kommunalt organ. Utredningarna avvisar också utvägen att genom påföljdsbestämmelser i bostadsfrnansie- ringsförordningen minska fastighetsägarnas möjligheter att undandra sig ansvaret för att ta emot hushåll av alla slag. Med en sådan lösning tillgodoses inte behovet att få tillgång till äldre statsbelånade bostäder och till lägenheter som inte är statligt belånade. Utredningarna anser att de nuvarande legala bestämmelserna om kommunens möjlighet att anvisa bostad behövs. Utredningarna avser därvid 5 å bostadsförsörjningslagen, 35 å hyreslagen och 64—66 åå bostadsfrnansie- ringsförordningen. Med dessa bestämmelser kan vissa positiva effekter nås. Reglerna är emellertid otillräckliga, och utredningarna föreslår därför att en kommun i begränsad omfattning skall ges möjlighet att tilldela bostad åt visst hushåll 1 Visst hus. Det bör i sådana fall ankomma på kommunen ensam att ha avgörandet över vem som skall tilldelas bostad. Väsentligt är enligt utredningarna att kommunens rätt skall kunna utövas oberoende av om kommunen bedriver bostadsförmedling eller inte.

1.4 Utredningarnas lagförslag

Utredningarnas lagförslag innebär att kommunen ges möjlighet att, när det är påkallat med hänsyn till bostadsförhållandena på orten och omständighe-

• Sida 79
•  Original

Prop. l979/80:72 79

tema i det enskilda fallet, tilldela bostad som upplåts med hyres- eller bostadsrätt åt ett visst hushåll. Utredningarna framhåller att kommunens handlande idessa avseenden skall stå i överensstämmelse med intentionerna att förutsättningar skall skapas för allsidig hushållssammansättning och förutsätter därför att antalet fall i vilka kommunen utövar sin rätt kommer att bli litet i varje enskild fastighet och att något ensidigt utnyttjande av vissa företag eller företagskategorier inte kommer i fråga. Huvuddragen i lagförslagen är följande.

Förslaget till lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa/all

Lagen skall enligt 1 å vara tillämplig dels på bostadslägenhet som husägaren regelmässigt hyr ut för annat ändamål än fritidsändamål och som inte utgör del av hans egen bostad, dels på bostadslägenhet som upplåts med bostadsrätt. Undantagna från lagens tillämpning är lägenheter i hus som ägs av staten eller kommun, lägenhet som upplåtaren behöver förfoga över för upplåtelse åt anställd samt lägenhet som utgör möblerat rum.

Kommunen får enligt 2 å besluta i fråga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunen att husägaren skall underrätta kommunen när en lägenhet är ledig. Av denna skyldighet följer att husägaren inte får teckna hyresavtal med någon annan än kommunen, förrän kommunen har klargjort att den inte önskar disponera lägenheten.

Om kommunen vill ta en viss ledigbliven lägenhet i anspråk och meddelar upplåtaren detta, skall hyresavtal beträffande lägenheten anses ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som husägaren uppställt i sin underrättelse. Villkoren för upplåtelsen skall på kommunens begäran kunna prövas av hyresnämnden. Vid sådan prövning skall hyreslagens regler om hyra och andra villkor vid förlängning av hyresavtal äga motsvarande tillämpning. Förslaget i denna del innebär alltså ett återinförande av möjligheterna att få den s. k. förstagångshyran prövad.

Bestämmelserna om,hyreslägenhet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om lägenhet som upplåts med bostadsrätt. Villkoren vid en sådan upplåtelse skall på begäran av kommunen kunna jämkas av hyresnämnden om de inte är skäliga. Lagen skall däremot inte vara tillämplig på överlåtelse av en redan upplåten bostadsrätt. Frågan om vem som skall få överta en bostadsrätt är oftast beroende på det pris en förvärvare är beredd att betala. Om kommunen önskar överta en bostadsrätt, bör den enligt utredningarna vara hänvisad att konkurrera med andra spekulanter.

Sedan kommunen fått dispositionsrätten till en lägenhet skall kommunen från fall till fall kunna bestämma dels vilken bostadssökande som skall tilldelas lägenheten, dels avgöra i vilken form den bostadssökande skall få disponera lägenheten. Antingen kan hyres- eller bostadsrätten överlåtas eller också kan lägenheten upplåtas i andra hand. Kommunen skall inte behöva

• Sida 80
•  Original

Prop. 1979/80:72 80

husägarens tillstånd för att överlåta eller hyra ut lägenheten i andra hand.

Om husägaren inte fullgör sin underrättelSeskyldighet, om underrättelsen inte innehåller föreskrivna uppgifter samt om husägaren i strid mot kommunens beslut upplåter en lägenhet skall han kunna ådömas böter.

Kommunens befogenheter enligt lagförslaget bör enligt utredningarna tillkomma kommunens styrelse. Fullmäktige bör kunna besluta att ett annat organ än kommunstyrelsen skall utöva dess befogenheter. Utredningarna förutsätter dock att det principiellt viktiga beslutet — för vilka fastigheter och vilka lägenheter kommunen vill utöva sin rätt — fattas av kommunens styrelse. För den handläggning som därefter erfordras torde ett annat organ, exempelvis socialnämnd eller bostadsförmedling, eller en befullmäktigad tjänsteman kunna svara.

En ordning som innebär att kommunen får bestämma åt vem en lägenhet skall upplåtas får inte medföra att husägaren åsamkas förlust till följd av uteblivna hyresintäkter eller avgifter genom att upplåtelse av en lägenhet inte kan ske i avvaktan på att kommunen anvisar hyresgäst eller bostadsrätts- havare. Utredningarna anser därför att, när den lägenhet som kommunen vill disponera blir ledig, kommunen i första hand skall bära ansvaret för de ekonomiska förpliktelser som ett ianspråktagande av lägenheten medför.

Utredningarnas förslag innebär att den nu rådande avtalsfriheten på området inskränks. lnskränkningarna kan emellertid enligt utredningarna inte anses vara så betydande att de får utgöra hinder mot den föreslagna lagstiftningen. För de grupper som utredningarna främst velat värna om kan avtalsfriheten vara av ringa värde även i ett läge då det råder god tillgång på lägenheter. Utredningarna anser det därför motiverat att för särskilda fall göra ett så långtgående ingrepp i avtalsfriheten som har föreslagits.

När det gäller bostadsrättslägenheter förutsätter utredningarna att kommunen utövar sin rätt till upplåtelse i förhållandevis begränsad omfatt- ning i varje särskild bostadsrättsförening. Bostadsrätten grundas på att de boende är medlemmar i föreningen och tar ett både individuellt och kollektivt ansvar för föreningens ekonomi och praktiska förvaltning. Utredningarna pekar också på att ett stort antal bostadsrättsföreningar organiseras och kommer till stånd inom ramen för en kooperativ organisation och att bostadsrätterna därvid upplåts till medlemmarna i turordning efter den tid de inträtt i föreningen och uppfyllt vissa villkor för anvisning till bostadsrättslägenhet. Det ligger enligt utredningarna i sakens natur att kommunen för varje särskild bostadsrättsförening bör utöva sin rätt så att tilldelning av lägenheter kan ske till medlemmarna i rimlig utsträckning.

Förslagen till ändring i hyreslagen och bostadsrättslagen

Som förut har anmärkts innebär utredningsförslaget att kommunen, sedan den har förvärvat hyresrätt eller bostadsrätt till en lägenhet, skall kunna

• Sida 81
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 81

överlåta hyres- eller bostadsrätten till en bostadssökande. ! fråga om hyresrätt krävs enligt 32 & hyreslagen hyresvärdens samtycke till överlåtelse. För att kommunen inte skall kunna hindras att överlåta hyresrätten föreslår utredningarna att i paragrafen tas in ett undantag i fråga om bostadshyresgäst som är kommun.

Om det i något fall inte är lämpligt eller möjligt att överlåta hyresrätten eller bostadsrätten till bostadssökande, skall kommunen kunna upplåta lägenhe- ten i andra hand. Enligt 39 g' hyreslagen och 30% första stycket bostadsrättslagen krävs husägarens samtycke till sådan upplåtelse. Även i dessa paragrafer bör enligt utredningarna införas ett generellt undantag i fråga om bostadshyresgäst eller bostadsrättshavare som är kommun.

Enligt 2 5 första stycket bostadsrättslagen får upplåtelse av bostadsrätt inte ske till annan än medlem i bostadsrättsförening. När bostadsrätt har övergått till ny innehavare, får denne enligt 10? första stycket utöva bostadsrätten endast om han är eller antas till medlem. För att inte syftet med den föreslagna ordningen skall omintetgöras genom att kommunen eller den som har förvärvat bostadsrätt av kommunen vägras medlemskap i bostadsrätts- föreningen, föreslår utredningarna att i 52 &" bostadsrättslagen införs bestäm- melser om att kommun, till vilken har upplåtits bostadsrätt till en bostads- lägenhet, anses genom upplåtelsen förvärva medlemskap i föreningen och att den som har förvärvat bostadsrätt av kommunen inte får vägras medlemskap. Även vissa ytterligare ändringar föreslås i bostadsrättslagen .

1.5 Reservation

Tre ledamöter har reserverat sig mot de anförda förslagen. Reservanterna vänder sig till att börja med mot den av majoriteten föreslagna kommunala rätten att överta lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt och framhåller därvid bl. a. att bostadsrätten grundas på förut- sättningen att de boende är medlemmar i föreningen och tar ett både individuellt och kollektivt ansvar för föreningens ekonomi och praktiska förvaltning. Ett i varje särskild bostadsrättsförening mera omfattande kommunalt innehav av bostadsrätter upplåtna till uthyrning eller anvisade till icke medlemmar skulle kunna innebära minskat intresse från bostadsrättshavarnas sida att engagera sig i föreningens angelägenheter. Vidare rubbas själva grundförutsättningen för bostadsrätten — det koopera- tiva ägandet. Till detta kommer enligt reservanterna att majoritetens förslag inte kan väntas få någon reell betydelse för kommunens möjligheter att tillgodose bostadsbehovet för särskilda hushåll.

Vad gäller hyreslägenheter framhåller reservanterna att den marknadsba- lans som finns på hyreshussidan gör att kommunerna har möjlighet att erhålla lägenheter i tillräcklig omfattning.

Om förslaget genomförs medför det risk för godtycke vid behandling av olika fastighetsägare. En sådan möjlighet skulle ytterligare försvåra

• Sida 82
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 82

konkurrensneutralitet mellan kommunala och enskilda förvaltare.

Reservanterna anser att förslaget är btillfredsställande från rättssäkerhets- synpunkt. Redan kommunens beslut om anvisningsrätt till lägenheter enligt 2 5 i lagförslaget får vittgående rättsverkningar. Fastighetsägaren får då inte längre disponera över lägenheten och hyra ut den till någon annan än kommunen. Det kommunala beslutet har med andra ord samma karaktär som en rekvisitions- eller förfogandelagstiftning. Det ter sig enligt reservan- terna därför anmärkningsvärt, att ingen särskild prövningsordning har anvisats. så att dessa förfoganden kan underkastas rättslig prövning.

Kommunens anspråk riktas för övrigt inte bara mot den berörde fastig- hetsägaren utan också mot hyressökande som efterfrågar den bostad som kommunen kräver att få förmedla. I praktiken kan det ofta bli så, att kommunens anspråk kommer att gå före någon annan bostadssökande, vars intresse rimligtvis också borde bli föremål för hänsynstagande. Denna intresseavvägning mellan olika enskilda hushåll bör knappast behandlas i politisk ordning av den kommunala förvaltningen utan borde bli föremål för en rättslig bedömning.

Enligt reservanterna är det vidare uppenbart att kommunens rekvisitions- vis begärda förfogande medför problem vid upplåtelsen, som avviker från normala hyresförhållanden. Också dessa frågor förtjänar särskild rättslig bedömning. Genom kommunens förfogande kan hyresförluster uppstå. Skadegörelse kan inträffa liksom vanvård och ökat slitage av lägenheten. Reservanterna" anser det rimligt att enskilda. som på antytt sätt kan lida intrång genom samhällets bostadsrekvisitioner, kan få sina intressen tillgo- dosedda. Kommunens ersättningsskyldighet i dylika fall borde kunna utkrävas på ett snabbt och effektivt sätt efter utlåtande av fastighetsskötare eller annan besiktningsman, om vanvård eller skadegörelse uppkommer.

Självfallet måste också hyreslagens normala regler om förverkande av hyresrätt och kontrakt kunna göras gällande mot kommunen och de personer som nyttjar kommunens rekvirerade lägenheter. Detta visar enligt reservan- terna ytterligare hur det är ogörligt att lösa problemen för mera allvarligt missanpassade personer inom den reguljära hyresmarknadens ram, eftersom kommunens rekvisitioner inte rimligtvis kan göras gällande i lägen där förhållandena helt urartar. Samhällets sociala omsorgsvård måste ges huvudansvaret för att återanpassa personer med så utpräglade samlevnads- problem att övriga boende blir starkt störda i sina hem.

2 Bostadssociala delegationen och KSB

Bostadssociala delegationen anför i sin framställning att det i dag skapas många problem i bostadsområdena på grund av att befolkningssammansätt- ningen är onaturlig. En stor andel invandrare med olika hemspråk gör situationen inom skolan svårbemästrad. En stor andel barnfamiljer överbe- lastar barnomsorgen och andra sociala institutioner. En jämn befolknings-

• Sida 83
•  Original

Prop. l979/80:72 83

sammansättning ger bättre möjligheter för myndigheterna att planera social service och verka förebyggande. Det blir lättare att möta förändrade och nya behov.

Delegationen framhåller att kommunen skall sörja för att den enskilde får en lämplig bostad som i största möjliga utsträckning svarar mot hans behov och önskemål. Kommunen bör sträva efter att skapa en allsidig samman- sättning av befolkningen i ett område och förebygga sociala problem. Detta kräver att kommunen ser förmedlingsarbetet som en del av det övriga sociala arbetet i kommunen. Ett sådant förebyggande, integrerande arbete förutsät- ter enligt delegationen en övergripande kommunal boendeplanering och ett verkställande organ, en bostadsförmedling, med undantag för de mindre kommunerna. För ett effektivt förmedlingsarbete krävs tillgång åtminstone till samtliga lediga lägenheter i det statsbelånade bostadsbeståndet.

En aktiv bostadsförmedling bör enligt delegationen beakta sin lörhandsrätt till lägenheter även om det råder överskott av lägenheter på marknaden. Om man inskränker kommunens förmedlingsarbete till att fungera endast i bristsituationer, vilket händer i vissa kommuner, innebär det dels att integrationssträvanden motverkas och dels att planeringen inte kan följas upp. Den svagare som inte själv kan ordna sin bostadsfråga hamnar då i det minst attraktiva bostadsområdet med de problem som följer. Om balansen på marknaden ändras har kommunen ingen beredskap för att möta t. ex. en ökad efterfrågan på bostäder och motverka att en sådan blir kraftigt segregerande.

En aktiv bostadsförmedling bör ha regelbunden kontakt med skolor, AMS-förläggningar och andra organ som förorsakar plötsliga förändringar i efterfrågan på bostäder.

En kommunal boendeplanering förutsätter emellertid inte bara ett aktivt förmedlingsarbete. Kommunen bör enligt delegationen t.ex. skapa ekono- miska möjligheter att erbjuda bostadssökande bostad i småhus och bostadsrättslägenheter. Kommunen kan också ställa sig som garant för hyran för betalningssvaga kommuninvånare.

Mot bakgrund av de erfarenheter delegationen har gjort under sitt arbete hemställer delegationen att regeringen lägger fram förslag i enlighet med det nu anförda.

Inom KSB har gjorts en utredning angående bostadsförmedlingens problem att i vissa fall bereda de sökande bostad. Utredningen har överlämnats till bostadsdepartementet med hemställan om åtgärder.

I utredningen konstateras sammanfattningsvis att bostadsförmedlingen i många fall har svårt att ordna bostäder åt de bostadssökande, främst åt dem som saknar förvärvsarbete, som har fått betalningsanmärkningar, som har sociala problem eller som tillhör vissa invandrargrupper. Under år 1976 har svårigheterna ökat markant för den sistnämnda kategorin.

Enligt utredningen måste, generellt sett, de privata värdarna anses ställa större krav på de sökande än de allmännyttiga bolagen. Detta gäller även med

• Sida 84
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 ' 84

beaktande av att de allmännyttiga bolagen på senare tid har blivit mer restriktiva mot nyinkomna invandrargrupper. Toleransnivån inom resp. värdkategori varierar dock. För de allmännyttiga bolagens del är naturligt nog de bolag mest strikta i vars bostadsområden redan bor en betydande andel problemhushåll och/eller invandrarfamiljer och där kommunens serviceap— parat (social service, skolor m. m.) är överbelastad. Hyresvärdarnas mer eller mindre restriktiva bedömning av de bostadssökande är enligt utredningen uppenbarligen grundad på rädsla för att följdproblem (ökad hyresgäst- omsättning, ökad förslitning, hyresförluster etc.) skall uppstå om de godtar reella/misstänkta problemhushåll eller nyanlända invandrarfamiljer som hyresgäster.

I utredningen framhålls att en organisationskommitté, tillsatt av kommunalförbundets bostadsförmedlingsnämnd, har fastställt riktlinjer för den framtida bostadsförmedlingsverksamheten i Stor—Stockholm med inne- börd att förmedlingen i fortsättningen skall få en betydligt mer social inriktning än tidigare och koncentreras till sådana sökande som av skilda skäl är mer eller mindre utslagna från den normala bostadsmarknaden och därför behöver råd, stöd och hjälp att skaffa bostad. l riktlinjerna förutsätts även att förmedlingen i sin verksamhet motverkar segregationstendenser. l utred- ningen framhålls att dessa båda målsättningar är intimt förknippade med de problem som behandlats. En väsentlig målsättning när det gäller att motverka bostadssegregation är att förmedlingen i sin verksamhet inte skall behöva anpassa sig efter värdarnas normer utan enbart beakta de sökandes behov och önskemål samt den sociala målsättningen för resp. bostadsområde.

Om bostadsförmedlingen skall lyckas förverkliga de angivna målen behövs vissa förändringar. De hyresvärdar som i dag intar en restriktiv hållning utan att en sådan kan anses motiverad måste bli avsevärt mer generösa i sin bedömning av de sökande. ] princip. bör varje sökande godtas som bostadsförmedlingen anvisar. En sådan attitydförändring skulle enligt utred- ningen kunna underlättas på flera sätt. Socialvårdande myndigheter skulle kunna ställa sig som garanter för hyresbetalningen. Hyresvärden bör emellertid enligt utredningen få viss möjlighet att inverka på de föreslagna hyresgästernas placering i en viss fastighet eller ett visst område, förutsatt att det inte innebär någon förskjutning av tidpunkten för deras inflyttning.

I utredningen konstateras dock att det inte finns någon garanti för att en frivillig linje kommer att ge tillräckligt resultat och att det därför är nödvändigt att också beakta det förslag till lagstiftning som har lagts fram i boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas slutbetänkande (SOU 1975:51 och 52). En sådan lagstiftning jämte en attitydförändring hos hyresvärdarna är enligt utredningen ett minimikrav för att bostadsförmed- lingen skall kunna bedriva en mer socialt inriktad förmedlingsverksamhet och motverka segregationstendenser. Det är emellertid tveksamt om de angivna åtgärderna räcker till för att klara problemen. Huvuddelen av de lägenheter som KSB förmedlar — under 1976 över 80 procent — återfinns

• Sida 85
•  Original

Prop. 1979/80:72 85

nämligen i det allmännyttiga beståndet och är ofta belägna i kommuner och områden med stora andelar problemhushåll och invandrarfamiljer. För att nå en större spridningseffekt måste ytterligare åtgärder till. Utredningen pekar bl. a. på att det är nödvändigt att bostadsbyggandet i Stor-Stockholm planeras på sådant sätt att det finns lägenheter att förmedla till alla typer av hushåll i regionens alla delar och inte bara i relativt få kommuner och områden som fallet är nu. Det kan även finnas anledning att fundera över om de hushåll åt vilka bostadsförmedlingen i dag har svårt att skaffa bostad nödvändigtvis måste placeras i flerfamiljshuslägenheter upplåtna med hyresrätt och om inte anvisningsrätt i enlighet med boende- och bostadsfinansieringsutredningar- nas förslag skall avse också upplåtelse av bostadsrätter. Man skulle vidare kunna överväga att viss del av husen i nyproducerade eller befintliga småhusområden köps av vederbörande kommun för vidare upplåtelse till hushåll som bostadsförmedlingen har svårt att placera, exempelvis hushåll med begränsad betalningsförmåga eller stora invandrarfamiljer.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 86

3 Utredningarnas lagförslag

3.1 Förslag till Lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall

Härigenom. förordnas följande.

I 5 Denna lag äger tillämpning på bostadslägenhet som husägaren regelmäs- sigt hyr utför annat ändamål än fritidsändamål och som ej utgör del av hans egen bostad samt på bostadslägenhet som upplåtes med bostadsrätt. Lagen gäller ej bostadslägenhet i hus som ägs av staten eller kommun.

Lagen äger ej heller tillämpning, om

1. det är nödvändigt för upplåtaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt anställd,

2. lägenheten utgör möblerat rum.

2 & Kommunen får i fråga om viss lägenhet eller viss eller vissa kategorier av lägenheter eller lägenheterna inom viss eller vissa delar av kommunens område besluta att husägaren skall underrätta kommun om att lägenheten är ledig för uthyrning. Sådant beslut skall delges husägare som beslutet angår.

Husägare får ej utom i fall som anges i 4 & andra stycket hyra ut lägenhet som avses med beslut enligt första stycket till annan än kommunen, om lägenheten blir ledig för uthyrning efter det att husägaren fått del av kommunens beslut.

35 Underrättelse som avses i 25 första stycket skall vara skriftlig och innehålla uppgift om lägenhetens storlek och belägenhet i huset, tillträdes- dagen och de hyresvillkor som husägaren önskar.

4 & Meddelar kommunen husägaren skriftligen inom tre veckor efter det att denne fullgjort vad som ålagts honom med stöd av 25 första stycket att kommunen gör anspråk på lägenheten, anses hyresavtal beträffande lägen- heten ha träffats mellan husägaren och kommunen på de villkor som husägaren har uppställt i sin underrättelse till kommunen.

lakttages ej tiden enligt första stycket, får husägaren hyra ut lägenheten åt annan.

55 Kommunen får begära att hyresnämnden prövar de hyresvillkor som enligt 4 & första stycket gäller för upplåtelsen. Vid prövningen äger 12 kap. 48 & första—tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning. Nedsättes hyra, skall den lägre hyran gälla från och med den dag hyresförhållandet började. Begäres ej prövning av hyresvillkoren inom en månad från det att hyresförhållandet enligt 45 första stycket började, är rätten till sådan prövning förlorad.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 87

65 Bestämmelserna i 2—4 åå äger motsvarande tillämpning i fråga om lägenhet som upplåtes med bostadsrätt. Villkor för upplåtelse av bostadsrätt åt kommun som ej kan anses skäliga får jämkas av hyresnämnden på begäran av kommunen. Sådan begäran skall framställas inom tid som anges i 5 & andra stycket. Om rätt för kommun som förvärvat bostadsrätt till lägenhet att erhålla medlemskap i bostadsrättsförening finns bestämmelser i bostadsrättslagen ( l97lz479).

7 & Hyresnämnden får på ansökan av kommunen förelägga bostadsrättsför- ening att utfärda sådan upplåtelsehandling som avses i 6 & bostadsrättslagen (1971 :479). l föreläggandet, som får förenas med vite, skall bestämmas viss tid inom vilken handlingen skall ha utfärdats.

Hyresnämnden får självmant upptaga fråga om utdömande av vite som avses i första stycket.

8 5 Är sådan underrättelse som avses i 3 & eller meddelande som avses i 4 & första stycket avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress. skall avsändaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom.

9 & Husägare som underlåter att fullgöra vad som ålagts honom med stöd av 2 & första stycket eller som bryter mot föreskrifterna i 2 & andra stycket dömes till böter. Gämingen lår icke åtalas av åklagare, om ej åtal finnes påkallat från allmän synpunkt.

10 5 I fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden enligt denna lag finnes bestämmelser i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

ll å Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 5 5 första stycket, 6 & andra stycket och 7 & föres hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

12 & I tvist som avses i 5 & första stycket och 6 & andra stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen,i den mån annat ej följer av 18 kap. 65 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft

• Sida 88
•  Original

Prop. 1979/80:72

3.2 Förslag till Lag om ändring ijordabalken

88

Härigenom förordnas i fråga om 12 kap. jordabalkenl (dels att i kapitlet skall införas två nya paragrafer, 15 a och 61 a åå, av nedan angivna lydelse.)

dels att (26), 32, 39, (44, 62, 70 och 73) 55 skall ha nedan angivna

lydelse.2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 32 &

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens sam- tycke, om ej annat följer av 34—36 55.

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens sam- tycke, om ej annat följer av andra stycket eller av 34—36 åå.

Är bostadshyresgäst kommun, be- hövs ej samtycke sam avses ifo'rsta stycket.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga hyresavtalet.

39å

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i 40 5.

Denna lag träder i kraft

' Kapitlet omtryckt 1974:1083.

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet

utom i fall som avses i andra stycket eller i 40 &.

Är bostadshyresgäst kommun, be- hövs ej samtycke som avses i första stycket.

2 De ändringsförslag som har satts inom parentes har utelämnats här.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1979/80:72

3.3 Förslag till

89

Lag om ändring i bostadsrättslagen ( 1971:479 )

Härigenom förordnas ifråga om bostadsrättslagen ( l97lz479) dels att 11, 30 och 52 (55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 53a 5, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

115

Den till vilken bostadsrätt över- gått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stad- garna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrätts- havare. Den som förvärvat bostads- rätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 55 får dock ej vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.

Den till vilken bostadsrätt över- gått fårej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stad- garna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrätts- havare. Kommun som förvärvat bo- stadsrätt eller den som förvärvat bo- stadsrätt av kommun får ej vägras medlemskap. Ej hellerfa'r den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 55 vägras med- lemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgar- na.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelser i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som samman- bodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra stycket tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

305

Bostadsrättshavaren får ej utan styrelsens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall som avses i andra stycket.

Bostadsrättshavaren får ej utan styrelsens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall som avses i andra och tredje styckena.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' 90

Nu varande lvdelse Föreslagen lydelse

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnartillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och förening- en ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till tid och förenas med villkor.

Kommun som är bostadsrättshava- re jär upplåta bostadslägenhet i dess helhet i andra hand.

52 &

Kommun till vilken upplåtits bo- stadsrätt till bostadslägenhet anses genom upplåtelsen förvärva medlem- skap i föreningen.

Förvärvare av bostadsrätt, som vägrats inträde i föreningen, kan inom en månad från det han fick del av beslutet härom hänskjuta tvisten till hyresnämnden.

53aå

Föreskrift i bostadsrätts/öreningens stadgar som icke kan uppfyllas av envar äger ej tillämpning på kommun som förvärvat bostadsrätt till bostads- lägenhet eller på den till vilken kommun överlåter sådan bostads- rätt.

Denna lag träder i kraft

• Sida 91
•  Original

Prop. l979/80z72 91

Sammanställning av remissyttrandena över boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag att i lag ge kommunen rätt att anvisa bostad tillstyrks av ett flertal remissinstanser. Barnmiljöu/redningen och bostadssociala delegationen anser att utredningar- nas förslag kommer att underlätta för kommunen att motverka bostadssegre- gationen. Delegationen understryker emellertid att lagstiftningen kommer att ställa stora krav på en aktiv och långsiktig bostadssocial planering från kommunernas sida. Om företrädesrätten utnyttjas endast i begränsad omfattning för att lösa bostadsfrågan för ett litet antal svårplacerade hushåll, finns risken att de bostäder som anvisas genom förtursrätten kommer att stämplas som en form av ”socialbostäder”. Delegationen anser att denna nya möjlighet i stället bör utnyttjas för att tillsammans med andra medel långsiktigt förändra strukturen på hela bostadsmarknaden i kommunen och därigenom motverka segregationen. En aktiv bostadsförmedling har här en given roll. Att den allmänna bristsituationen på bostadsmarknaden nu har hävts medför enligt delegationen inte att behovet av en kommunal bostadsförmedling har upphört. K rimina/vårdsstvrelsen anser, mot bakgrund av sina erfarenheter från verksamheten med att skaffa bostäder åt kriminal- vårdens klienter, att utredningsförslaget är ytterst viktigt.

Enligt KSB är den föreslagna lagstiftningen väl motiverad. Förutsatt att den tillämpas i någorlunda stor utsträckning skulle den komma att förbättra bostadsförmedlingarnas möjligheter att hjälpa dem som har svårast att hävda sig på bostadsmarknaden och att motverka bostadssegregation. KSB fram- håller emellertid att en metodik måste utvecklas som gör det möjligt för kommunen att snabbt och på ett enkelt sätt få reda på när lägenheter man har sagt sig vilja disponera över blir lediga och att man således inte blir helt beroende av att hyresvärden fullgör sin skyldighet. Likaså är det angeläget att kommunen får möjlighet att utan någon större kontrollapparat avgöra om byten m. m. gått regelrätt till eller om de varit fungerade i syfte att undandra kommunen dess dispositionsrätt. KSB framhåller också att påföljden för husägare som underlåter att underrätta kommunen eller hyr ut lägenheten till någon annan än kommunen måste göras kännbar.

SABO stöder förslaget och utgår från att den kommunala anvisningsrätten när det gäller allmännyttiga bostadsföretag kommer att avse bostadsområden och inte enskilda lägenheter. Om det inte går att finna en form för att anvisningsrätten skall gälla även vid överlåtelse av bostadsrättslägenhet, kommer förslaget i denna del enligt SABO inte att få någon reell betydelse, eftersom antalet nyproducerade bostadsrättslägenheter är mycket litet i förhållande till beståndet av sådana lägenheter. Den typ av segregation, som består i att vissa hushållsgrupper koncentreras på ett i förhållande till hela bostadsbeståndet alltför begränsat bestånd, kommer då i stort sett att bestå

• Sida 92
•  Original

Prop. 1979/80:72 " - ' 92

trots i och för sig lovvärda satsningar i fråga om ett allsidigare lägenhetsbe- stånd. Det säger sig självt, anför SABO, att kommunal anvisningsrätt vid överlåtelse av bostadsrätt måste följas av en kommunal vilja att använda medel för inköp, om det anvisade hushållet saknar medel.

Enligt HSB innebär anvisningsrätten till bostadsrättslägenheter ett ingrepp i grunderna för en bostadsrättsförenings verksamhet som emellertid får accepteras i den begränsade omfattning som förslaget innebär. HSB framhål- ler emellertid att kommuner, som utövar anvisningsrätten, också bör ta ansvar för de eventuella ekonomiska konsekvenser som kan uppkomma för fastighetsförvaltningen. Föreskrifterna om anvisningsrätt bör enligt HSB kompletteras med en uttrycklig föreskrift om kommunens ekonomiska ansvar. Svenska riksbyggen anser att varken bostadsrättsföreningar eller andra fastighetsägare bör ha möjlighet att undandra sitt bostadsutbud — ofta tillkommet med samhällets finansiella stöd — från kommunala åtgärderi syfte att uppnå en allsidig hushållssammansättning i bostadsbeståndets olika delar. Från principiell bostadskooperativ synpunkt kan man hysa betänkligheter mot de föreslagna ändringarna i bostadsrättslagen. Svenska riksbyggen anser dock att de kan accepteras, om den praktiska tillämpningen av bestämmel- serna bidrar till en allsidigare hushållssammansättning i olika bostadsom- råden och minskar riskerna för en segregering. Det finns dock skäl som talar för att andrahandsuthyrning av bostadsrättslägenheter i själva verket kan skapa risker för en inte önskvärd social segregering. Om de föreslagna åtgärderna skall fylla sitt syfte, måste tillämpningen ske i nära samförstånd mellan kommunen och bostadsrättsföreningens styrelse. Förutsättningarna för att uppnå syftet skulle dessutom väsentligt förbättras om kommunen genom lån till det berörda hushållet eller på annat sätt ställde sig som garant för grundavgiften till bostadsrättsföreningen och hushållet självt kunde bli medlem och deltai föreningen på samma villkor som övriga boende. Svenska riksbyggen tillstyrker utredningsförslaget med den ändringen att bostads- rättsföreningens styrelse skall ha samma möjlighet som hittills att anta medlemmar i föreningen utom i de fall då kommunen vill anvisa bostadsrättshavare och som garant i någon form medverkar till förvärv av bostadsrätt. Innebörden är att den som med kommunens medverkan förvärvat bostadsrätt inte skall kunna nekas medlemskap i bostadsrättsför- ening. Samma synpunkter anför Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Till de remissinstanser som tillstyrker utredningsförslaget hör också socialstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelsen iStockho/ms län, Svenska kommunförbundet (majoriteten), LO, TC O, Hyresgästernas riksförbund och några kommuner. Länsstyrelsen i Stockholms län anser dock att kommu- nerna måste iaktta stor återhållsamhet vid tillämpningen av den föreslagna anvisningsrätten. Hyresgästernas riksförbund betraktar utredningsförslaget som en nödvändig reform och menar att erfarenheterna av den föreslagna lagstiftningen får utvisa om det finns behov av att gå vidare mot en obligatorisk kommunal förmedlingsrätt.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1979/80:72 93

Länsstyrelsen i Norrbottens län och länsbostadsnämnden i Örebro län anser att förslaget får en alltför begränsad effekt och ifrågasätter om inte en obligatorisk bostadsförmedling i stället borde övervägas.

Länsbostadsnämnden i Västmanlands lätt upplyser att praktiskt taget all bostadsproduktion i länet sker på kommunägd mark och att förmedlingsrät- ten på ett smidigare sätt kan tillförsäkras kommunen i samband med markupplåtelsen. Enligt nämnden kan emellertid den föreslagna anvisnings- rätten bli av värde. Länsbostatlsnämnden iJönköpings län anser att överens- kommelser i första hand bör eftersträvas. Även länsbostadsnämnden i Västernorrlands län ifrågasätter behovet av lagstiftning.

Några remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen, tillstyrker förslaget vad gäller lägenheter som upplåts med hyresrätt men anser att det skulle strida mot den grundläggande bostadsrättsidén att införa en bestämmelse som ger kommunen absolut rätt att förvärva bostadsrätt och erhålla medlemskap. Bostadsrätten är en form av kooperativt ägande där de boende gemensamt handhar fastighetsförvaltningen. Bostadsrättslagstiftningen ger garantier för att föreningen genom beslut av dess styrelse eller föreningsstämma skall kunna förvalta en bostadsfastighet på ett sätt som tillgodoser medlemmarnas gemensamma bästa. Hit hör bl. a. föreskriften om att medlem skall antas av föreningen, framhåller styrelsen. Om utredningsförslaget genomförs kan det uppkomma situationer där den boende såsom hyresgäst inte kan antas ha den samhörighetskänsla i fråga om fastighetsförvaltningen som bör förutsättas hos boende med bostadsrätt. Om kommunen anvisar bostadsrättshavare måste enligt bostadsstyrelsen alltjämt förutsättas att föreningen kan anta denna som medlem. Vid uthyrning av bostadsrättslägenheter bör dock samma regler gälla som för hyreslägenheter.

JK anser att utredningsförslaget innebär ett långtgående ingrepp på avtalsfrihetens område även i fall då kommunen inte på något sätt medverkar vid finansieringen av ny- eller ombyggnad av fastigheten i fråga. Om förslaget, trots de betänkligheter som från olika synpunkter kan anföras mot detsamma. anses böra genomföras, måste det enligt JK bli föremål för en grundlig juridisk bearbetning. Beträffande förslaget såvitt gäller bostadsrätts- lägenheter anser JK att såväl kommunen som den som har förvärvat bostads- rätt av kommunen måste uppfylla de krav som stadgarna uppställer för medlemskap. För kommun måste dock gälla undantag i fråga om villkor i stadgarna som är av sådan art att de endast kan uppfyllas av fysisk person. Med hänsyn till den föreslagna lagstiftningens karaktär måste lagen enligt 1 K kompletteras med någon regel om materiell överprövning av ett kommunalt beslut om att ta en lägenhet i anspråk. Det måste vara möjligt att i något organ få till stånd en avvägning mellan kommunens önskemål och fastighetsäga- rens önskemål om att få hyra ut en ledig lägenhet till exempelvis en nära anhörig. Även bostadsstyrelsen anser att det bör finnas möjlighet till överprövning.

Bostadsdomsto/en anser att i betänkandet inte har redovisats att behov

• Sida 94
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' 94

föreligger av så genomgripande förändringar som utredningarna har föresla- git. Vad gäller förslaget som sådant anser bostadsdomstolen att åtskilliga betänkligheter kan anföras. I likhet med JK anser domstolen sålunda att det måste finnas möjlighet till prövning av kommunens beslut. Denna prövning bör kunna ske vid hyresnämnd. Bostadsrättsu pplåtelser bör enligt domstolen helt undantas från lagens tillämpningsområde. Varje inbrytning i en bostadsrättsförening av någon som står utanför föreningen och som inte delar eller känner solidaritet med bostadsrättshavarnas gemensamma intressen kan äventyra syftet med bostadsrättsformen och bostadsrättshavarnas gemensamma strävanden. Domstolen anser vidare bl. a. att lagförslaget bör kompletteras med bestämmelser som reglerar ansvaret för hyresförluster och andra förvaltningskostnader, som kan anses ha uppkommit på grund av att kommunen utövar sin anvisningsrätt.

Även hyresnämnden iGöteborg ifrågasätter om det är nödvändigt att införa en så genomgripande lagstiftning som den föreslagna. Nämnden instämmer i utredningarnas rekommendation om ett bättre utnyttjande av de regler som f. n. ger det allmänna möjlighet att påverka fördelningen av lägenheter mellan bostadssökande. Enligt hyresnämndens uppfattning har utredningar- na emellenid inte tillräckligt ingående diskuterat andra former för inflytande över bostadsupplåtelserna, vilka ansluter sig till nu gällande system för bostadsanvisning och för lägenhetsupplåtelse. En tänkbar form, som bör utredas närmare, är att kommunen ges en omfattande rätt att anvisa hyresgäst till en lägenhet, som blivit ledig för uthyrning, utan att husägaren helt förlorar sina möjligheter att få anvisningen prövad. Hyresnämnden, som framför åtskilliga synpunkter på lagförslagen, ifrågasätter dock bl. a. om det inte finns skäl att i vissa fall begränsa kommunens anvisningsrätt, t. ex. vid tillämpning av bestämmelsen i 46 & sista stycket hyreslagen om rätt för en hyresgäst att vid omfattande ombyggnad återflytta till en likvärdig lägenhet i huset.

Helt negativa till utredningsförslaget är Svea hovrätt. hyresnämnden i Stockholm. SA C O/SR. Sveriges _fostighetsägare/örbund, Näringslivets bygg- nadsdelegation och några kommuner. Svea hovrätt framhåller att förslaget innebär en avsevärd inskränkning i den nu rådande avtalsfriheten på området. Redan av denna anledning bör enligt hovrätten starka skäl krävas för att regleringen skall godtas. Härtill kommer att förslaget har karaktär av rekvisitions- eller förfogandelagstiftning, mot vilken inga effektiva rättsmedel anvisas. Slutligen införs, konstaterar hovrätten, moment i bostadsrättslagen , som är främmande för bostadsrätten som boendeform. Den omständigheten att bristen på lediga bostäder i stort sett har upphört i förening med att samhället redan nu disponerar åtskilliga andra medel mot segregation - främst den styrning som kan ske beträffande statligt finansie- rade hus — leder hovrätten till slutsatsen att en lagstiftning, som så kraftigt inskränker avtalsfriheten och innehåller så principiellt betänkliga inslag som den föreslagna, inte bör genomföras. Hyresnämnden i Stockholm anför i allt

• Sida 95
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 95

väsentligt samma synpunkter som bostadsdomstolen och Svea hovrätt. Sverigesfastighetsägare/örbund konstaterar i likhet med bl. a. Svea hovrätt att den föreslagna lagen innebär ett radikalt ingrepp i den avtalsfrihet som principiellt råder inom hyres- och bostadsrättssektorn och i hyresvärdens principiella rätt att avgöra vem som skall få hyra ledigblivna lägenheter. För . den enskilde hyresvärden skulle lagen enligt förbundets uppfattning få närmast konfiskatoriska konsekvenser om den skulle komma att utnyttjas i större omfattning. Ges kommunen möjlighet att ta ifrån hyresvärden hans rätt att själv bestämma över vem som skall bo i huset, urholkas äganderätten

ytterligare på ett för hyresvärden diskriminerande sätt. Enligt förbundet bör en sådan befogenhetsinskränkning inte tillåtas annat än under krig eller särskilda krisförhållanden. Förbundet anser vidare bl. a. att förslaget i vissa avseenden kommer att motverka även hyresgästernas intressen. Boendetriv- seln är i hög grad avhängig av hyresgästerna själva och förhållandet dem emellan. Varje ansvarsmedveten fastighetsförvaltning vinnlägger sig därför också om en grannlaga prövning av nya hyresgäster— inte sällan isamråd med de gamla hyresgästerna. Urvalet sker regelmässigt med avgörande hänsyn till kraven på ordning och trevnad inom fastigheten. Hyresvärdens möjligheter att på detta sätt tillgodose de boendes egna intressen idetta viktiga hänseende och att vidareutveckla samråd och boendeinflytande härvidlag kan enligt förbundet bli helt imaginära, om lagförslaget genomförs. Förbundet, som från principiella synpunkter helt tar avstånd från utredningsförslaget, riktar kritik även mot förslagets utformning i flera avseenden. Bl. a. anser förbundet att frånvaron av regler för överprövning av kommunens beslut innebär risk för godtycke och rättsosäkerhet. Näringslivets [avg.znadsdelegation anser att förslaget, bortsett från utpräglade krissituationer på bostadsmarknaden är helt obehövligt. Kommunernas befogenheter i olika hänseenden är så omfattande att de föreslagna reglerna inte kan få någon positiv effekt. Delegationen anför härutöver i allt väsentligt samma synpunkter som Sveriges fastighetsägareförbund och reservanterna i utredningen.

SKB framhåller att redan den anvisningsrätt som kommun med stöd av bostadsfinansieringsförordningen har möjlighet att skaffa sig är svårförenlig med de principer som gäller för SKB:s hyresbostadskooperation. Att låta kommunen bestämma att kooperativt ägda lägenheter skall upplåtas till den som kommunen anvisar är ett så allvarligt ingrepp i bostadskooperationens verksamhet att det inte kan tolereras. Sådan lagstiftning hade varit mer förståelig för några decennier sedan då av kommunen direkt eller indirekt ägda bostadslägenheter förekom i ytterligt ringa utsträckning, men i dag är antalet lägenheter i kommunägda allmännyttiga bostadsföretag så stort att ifrågavarande slag av problem måste kunna lösas på annat sätt än genom tvångsmässigt ianspråktagande av hyres- och bostadsrättslägenheter. Om förslaget genomförs. förutsätter SKB att kommunen beträffande SKB-

• Sida 96
•  Original

Prop. l979/80:72 ' ' ' 96

lägenheter endast erhåller rekvisitionsrätt vid den första upplåtelsen, dvs. samma ordning som för bostadsrättslägenheter. Det skulle enligt SKB te sig egendomligt om bostadsrättskooperationen fick en favör i förhållande till hyresrättskooperationen därför att spekulation med nyttjanderätt till bostads- lägenheter är tillåten inom bostadsrättskooperationen.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 97

De remitterade lagförslagen

] Förslag till Bostadsanvisningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Om det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller inom område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, får ett eller flera bostadsområden i kommu- nen förklaras vara bostadsanvisningsområde. Om inte något annat beslutas med stöd av 2 5, skall samtliga bostadslägenheter inom ett bostadsanvis- ningsområde omfattas av denna lag.

25 Beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunsty- relsen.

När ett område förklaras vara bostadsanvisningsområde kan i beslutet bestämmas att endast bostadslägenheter av ett visst slag inom området skall omfattas av denna lag.

3 5 Innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av detta läm- nas tillfälle att yttra sig.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset.

Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostads- förvaltningslagen (l977:792) skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

45 Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet. Delgivningen får ske genom kungörelse enligt 17 & delgivningslagen (1970:428) . I sådant fall skall ett meddelande om beslutet sändas med posten till husägarna.

5 5 När ett beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft, skall en underrättelse om detta delges de husägare som berörs av beslutet. Även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1979/80:72 98

Förbud att upplåta lägenheter m. m.

65 När en husägare har delgetts en underrättelse enligt 5 &, får han inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt iannan ordning än som föreskrivs i denna lag. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts i annat fall än som avses i 12 kap. 34 och 34 a åå samt 35 & första stycket jordabalken eller att lägenheten upplåts i andra hand i annat fall än som avses i 12 kap. 40ä samma balk. Första stycket gäller inte om l. lägenheten utgör en del av husägarens egen bostad,

2. lägenheten är belägen i ett enfamiljshus, som inte är avsett att upplåtas varaktigt. eller i ett tvåfamiljshus,

3. upplåtelsen avser en lägenhet för fritidsändamål,

4. lägenheten används för upplåtelse åt någon som är anställd hos husägaren,

5. huset har undergått en större ombyggnad och lägenheten enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 & tredje stycket jordabalken upplåts till någon som före ombyggnaden hyrde en lägenhet i huset.

Meddelande om upplåtelse m. m.

75 När en lägenhet skall upplåtas med hyres- eller bostadsrätt. skall husägaren snarast möjligt lämna meddelande om detta till den kommunala nämnd som enligt kommunfullmäktiges beslut prövar frågor som avses i 8 och 955. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, dess storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen samt tillträdesdagen.

8 & Anser den nämnd som avses i 7 5 att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande eller att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall nämnden snarast möjligt lämna husägaren en skriftlig underrättelse om detta. Om lägenheten skall upplåtas till en bostadssökande, skall underrättelsen inne- hålla dels de uppgifter om denne som behövs för att husägaren skall kunna ta ställning till upplåtelsen. dels en förklaring av bostadssökanden att han samtycker till att lägenheten upplåts till honom på de villkor som husägaren har angett eller som kan komma att fastställas enligt 12 Q'.

Om nämnden inte begär att lägenheten upplåts till en viss bostadssökande eller till kommunen. skall en skriftlig underrättelse snarast möjligt lämnas om detta. En sådan underrättelse innebär att förbudet i 6 & inte längre hindrar husägaren att upplåta lägenheten.

95 Om den kommunala nämnden begär det, skall lägenheten upplåtas till kommunen. Har nämnden i underrättelsen enligt 85 föreslagit att lägenheten skall upplåtas till en viss bostadssökande, skall husägaren snarast möjligt meddela

• Sida 99
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 99

nämnden om han godtar förslaget eller inte. Vill husägaren inte upplåta lägenheten till bostadssökanden, skall nämn- den snarast möjligt underrätta husägaren om lägenheten skall upplåtas till kommunen eller inte. Begär nämnden inte upplåtelse skall förbudet i 6 5 inte längre hindra husägaren att upplåta lägenheten.

105 Om ett meddelande enligt 7 eller 9 5 är avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall husägaren anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller i fråga om en underrättelse enligt 8 eller 95 från den kommunala nämnden till husägaren.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

11 5 Om husägaren godtar att lägenheten upplåts till bostadssökanden eller om den kommunala nämnden begär att upplåtelsen skall ske till kommunen, skall avtal om upplåtelsen därmed anses ha träffats. Avser upplåtelsen bostadsrätt skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 555 bostadsrättslagen(l97l:479) angivna förutsättningama är uppfyllda.

125 Om inte någon annan överenskommelse träffas, skall för upplåtelsen gälla de villkor som husägaren har angett i meddelandet enligt 7 5. Hyres- nämnden får dock efter ansökan av hyresgästen eller bostadsrättshavaren föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. ] fråga om en hyreslägenhet får nämnden också föreskriva att för upplåtelsen skall gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den i meddelan- det enligt 7 5 angivna tillträdesdagen. Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48-5 första—tredje styckena jordabalken. Om hyran har bestämts i förhandlingsöverenskom- melse enligt hyresförhandlingslagen(19781304) skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började. Föreskriver hyresnämnden att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall utgå med ett lägre belopp än som har angetts i meddelandet enligt 7 5, skall husägaren samtidigt åläggas att till hyresgästen eller bostadsrättshavaren betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycketjämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 5 räntelagen(l975:635) för tiden från dagen då husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 5 räntelagen för tiden därefter.

135 Avser upplåtelsen en bostadsrätt, får hyresnämnden på begäran av bostadsrättshavaren förelägga bostadsrättsföreningen att inom viss tid utfär- da en sådan upplåtelsehandling som avses i 6 5 bostadsrättslagen (l97l:479).

• Sida 100
•  Original

Prop. 1979/80:72 " 100

Föreläggandet får förenas med vite. . Fråga om utdömande av vitet upptas självmant av hyresnämnden. Vitet får inte förvandlas.

14 5 Får husägaren förfoga över lägenheten”, har han rätt till skälig ersättning av kommunen för skada, när avtal om upplåtelse inte kan träffas för tiden från och med den i meddelandet enligt 7 5 angivna tillträdesdagen och husägaren har gjort vad som ankommer på honom.

Fråga om skyldighet att betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna tas upp till behandling skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Övriga bestämmelser

155 Om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 5 döms till böter. Gämingen får åtalas endast efter anmälan av den nämnd som avses i 7 5.

175 Kommunstyrelsens beslut i fråga om bostadsanvisningsområde kan överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär.

185 Beslut i fråga som enligt denna lag skall prövas av hyresnämnden kan överklagas hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till domstolen.

19 5 1 mål enligt 12 5 första stycket om villkoren för upplåtelsen och i mål om, utdömande av vite enligt 13 5 andra stycket skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån inte annat följer av 18 kap. 6 5 rättegångsbalken.

Denna lag träderi kraft den Ijanuari 1980,

• Sida 101
•  Original

Prop. l979/80:72 101

2 Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalkenl dels att 12 kap. 1, 32, 37, 39 och 70 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 12 kap. 34a5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l 5

Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger detta kapitel tillämpning på avtalet, om jorden skall använ— das för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, äger kapitlet tillämpning, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad.

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av vissa bostadslä-

genheter finns bestämmelser i bostads- an visningslagen ( I 97 9.000).

32 5

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34—36 55.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga hyresavtalet.

Om förbud för hyresvärden att i vissa fall medverka till överlåtelse av hyresrätten till en bostadslägenhet finns bestämmelser i 6 5 bostadsanvis- ningslagen (] 97 9:000).

1 12 kap. omtryckt l979:252

• Sida 102
•  Original

Prop. 1979/80:72

Nuvarande lydelse

102

Föreslagen lydelse

34a5

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen överlåta hyresrätten till lägenheten, om hyres- nämnden Iämnar tillstånd till överlå- telsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om överlåtelsen kan ske utan påtaglig ' olägenhet för hyresvärden.

375

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 365 kan förenas med villkor.

Tillstånd som avses i 34, 34 a, 35 eller 36 5 kan förenas med villkor.

395

Hyresgästen får ej utan hyresvär- dens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i 40 5.

Hyresgästen får ej utan hyresvär- dens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i andra stycket eller i 40 5.

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen 'uppla'ta lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall dock genast under- rättas om upplåtelsen.

Om förbud för hyresvärden att i vissa fall medverka till att en bostads- lägenhet upplåts i andra hand finns bestämmelser i 6 5" bostadsanvisnings- lagen ( I 9 7 9.000).

705

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 5 andra stycket, 24a 5, 34, 36, 49, 52, 55 eller 625 föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Talan mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 16 5 andra stycket, 24 a 5, 34, 34 a, 36, 49, 52, 55 eller 625 föres genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet medde- lades.

Mot hyresnämnds beslut i fråga som avses i 35, 40, 45,56 eller 59 5 får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1979/80:72

3 Förslag till

103

Lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479)

Härigenom föreskrivs att 1.6, 11,30 och 33 55 bostadsrättslagen(1971:479) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan begränsning till tiden sker enligt bestämmelserna i denna lag.

Bostadsrätt upplåtes skriftligen. l upplåtelsehandlingen skall anges parternas namn, den lägenhet upplå- telsen avser samt de belopp varmed grundavgift och årsavgift skall utgå. Om särskild avgift för upplåtelse av bostadsrätt (upplåtelseavgift) skall uttagas, skall även den anges.

Om upplåtelse av vissa bostadslä- genheter finns bestämmelser i bo- stadsanvisningslagen ( ] 979:000).

Bostadsrätt upplåtes skriftligen, om inte annatföljer av bostadsanvis- ningslagen (1979:000) . [ upplåtelse- handlingen skall anges parternas namn, den lägenhet upplåtelsen avser samt de belopp varmed grund- avgift och årsavgift skall utgå. Om särskild avgift för upplåtelse av bo- stadsrätt(upplåtelseavgift) skall utta- gas, skall även den anges.

115

Den till vilken bostadsrätt över- gått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stad- garna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrätts- havare. Den som förvärvat bostads- rätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 5 får dock ej vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.

Den till vilken bostadsrätt över- gått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stad- garna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrätts- havare. En kommun som harförvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras medlemskap. Ej heller får den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offent- lig auktion enligt 10, 12 eller 375 vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.

• Sida 104
•  Original

Prop. l979/80z72 104

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

1 fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

30 5

Bostadsrättshavaren får ej utan Bostadsrättshavaren får ej utan styrelsens samtycke i andra hand styrelsens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet till upplåta lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall som annan än medlem utom i fall som avses i andra stycket. avses i andra eller tredje stycket.

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och förening- en ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas till viss tid och förenas med villkor.

Har en kommun bostadsrätt till en bostadslägenhet, får kommunen upp- låta lägenheten i dess helhet i andra hand till annan än medlem. Styrelsen skall dock genast underrättas om en sådan upplåtelse.

33 5

Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts är förverkad och föreningen således berättigad att uppsäga bostads- rättshavaren till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av grundavgift eller upplåtelseavgift utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd i stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanat honom att fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 5,

• Sida 105
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 105

Nu varande I ydelse Föreslagen lydelse

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller om bostadsrättshavaren genom underlåtenhet att utan oskäligt dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något av vad som enligt 28 5 skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,

6. om i strid med 29 5 tillträde till lägenheten vägras och bostadsrättshava- ren ej kan visa giltig ursäkt,

7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet, som går utöver hans åligganden enligt denna lag, och det måste anses vara av synnerlig vikt för föreningen att skyldigheten fullgöres; dock kan skyldighet för bostadsrättsha- varen att inneha anställning i visst företag eller liknande skyldighet ej åberopas som grund för förverkande.

Nyttjanderätten är icke förverkad, Nyttjanderätten är icke förverkad, om det som ligger bostadsrättshava- om det som ligger bostadsrättshava- ren till last är av ringa betydelse. ren till last är av ringa betydelse. Inte

heller är nyttjanderätten till en bo- stadslägenhet förverkad på grund av att en skyldighet som avses i första stycket 7 åsidosätts. om bostadsrätts- havaren är en kommun och skyldighe- ten inte kan fullgöras av en kam- mun. . Uppsägning på grund av förhållande som avses i första stycket 2, 3 eller 5—7 får ske endast om bostadsrättshavaren underlåter att på tillsägelse vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätt till ersättning för skada.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' ' 106

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnderl

dels att nuvarande 16 d 5 skall betecknas 16e 5, dels att rubriken närmast före 16 d 5 skall sättas närmast före 16 e 5, dels att 4, 22, 23 och 32 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 16 d 5, och närmast före 16 d 5 en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 52

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 5 jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

2. pröva tvist om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 5 andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24a 5, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 55, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 5, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 5, hyresvillkor enligt 12 kap. 55 5 eller uppskov med avf1yttning enligt 12 kap. 59 5, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22—24 55 hyresförhandlingslagen(19781304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 5 samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 75 sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 30 5 andra stycket eller medlemskap enligt 52 5, allt bostadsrättslagen(1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 565 jordabalken eller av beslut som avses i 605 första stycket 1 bostadsrättslagen ,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist, 5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen ,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen(l973:531) och bostads- förvaltningslagen (1977:792),

7. pröva frågor enligt lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

1 Lagen omtryckt 1974:1090. 2 Senaste lydelse l978z306.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1979/80:72 107

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8. pröva frågor enligt bostadsanvis- ningslagen (] 979.000).

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Ärende som avses i 9, 17 eller 18 5 lagen om förvärv av hyresfastig- het m. rn. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

Ärende angående bostadsanvisning m. m.

16d5

Ansökan i en fråga som avses i 4 5 första stycket 8 skall vara skriftlig. Den _ skall innehålla uppgift om det berörda huset och dess ägare samt sökandens yrkande och grunderna för detta.

Bestämmelserna it? 5" andra—femte styckena skall tillämpas ifråga om en sådan ansökan.

Förhandling skall hållas inför nämnden, om det inte är uppenbart att någon förhandling inte behövs. Om en part skall inställa sig personligen får nämnden förelägga vite. Om sökan- den har kallats men inte kommer till förhandlingen, avskrivs ärendet. Att motparten uteblir hindrar inte att ärendet avgörs.

22 53

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller besvär utgått när talan får föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 5 första stycket 2 eller 4 5 första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6 eller 7. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 16 5 andra stycket eller tillstånd

3 Senaste lydelse 19781306.

Beslut av nämnd äger, sedan tid för klander eller be5vär utgått när talan får föras mot beslutet, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 1 5 första stycket 2 eller4 5 första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparationsföreläggande enligt 12 kap. 165 andra stycket eller till-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1979/80:72

Nuvarande lydelse

enligt 12 kap. 34—36 eller 40 5 jorda- balken eller 305 andra stycket bostadsrättslagen(1971:479) eller an- sökan om uppskov enligt 12 kap. 595 jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a5 bostadssaneringslagen(1973: 531) eller yrkande om rätt till för- handlingsordning enligt 95 hyres- förhandlingslagen (1978:304) läm- nats utan bifall.

108

Föreslagen lydelse

stånd enligt 12 kap. 34—36 eller 40 5 jordabalken eller 30 5 andra stycket bostadsrättslagen(197 1 :479) eller an- sökan om uppskov enligt 12 kap. 595 jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a5 bostadssaneringslagen(1973: 531) eller yrkande om rätt till för- handlingsordning enligt 95 hyres- förhandlingslagen (1978:304) läm- nats utan bifall.

23 54

Om fullföljd av talan mot hyres- nämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlings- lagen (1978:304) eller i ärende angå- ende bostadsrätt , bostadssanering el - ler särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. finns be- stämmelser i 12 kap. 70 5 jordabal- ken, 31 5 hyresförhandlingslagen, 765 bostadsrättslagen(1971:479), 21 5 bostadssaneringslagen(1973: 531), 345 bostadsförvaltningslagen (l977:792) samt 255 lagen om för- värv av hyresfastighet m. m.

Mot hyresnämnds yttrande enligt Mot beslut av hyresnämnd får talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—16, 16 a eller 16c 5,

2. avskrivit ärende enligt 8—10, 15 a, 16, 16 a eller 16 c 5, dock ej när ärendet kan återupptagas.

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd

4 Senaste lydelse l979:253.

Om fullföljd av talan mot hyres- nämnds beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlings- lagen (1978:304) eller i ärende angå- ende bostadsrätt. bostadssanering el- ler särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (l975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller enligt bostadsanvisningslagen (I979:000) finns bestämmelseri 12 kap. 70 5jor- dabalken, 31 5 hyresförhandlingsla- gen, 765 bostadsrättslagen(1971: 479), 21 5 bostadssaneringslagen(1973:531), 34 5 bostadsförvaltnings- lagen (1977:792), 25 5 lagen om för- värv av hyresfastighet m.m. samt 18 5 bostadsanvisningslagen. 12 a 5 får talan ej föras.

Mot beslut av hyresnämnd får talan föras särskilt, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14—16, 16 a, 16c eller 16 då",

2. avskrivit ärende enligt 8—10, 15 a.16, 16 a, 16 celler16 då". dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd

• Sida 109
•  Original

Prop. 1979/80:72 Nuvarande lydelse

för underlåtenhet att iakttaga före- läggande eller ådömt straff för förse- else i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

109

Föreslagen lydelse

för underlåtenhet att iakttaga före- läggande eller ådömt straff för förse- else i förfarandet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Särskild talan föres genom besvär hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall inges till domstolen.

32 55

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 5 eller 12 kap. 24 a 5 jordabalken, 22, 23, 26 eller 275 hyresförhandlingslagen(1978:304), l3a5 denna lag eller 13 eller 155 eller 25 5 första stycket bostads- förvaltningslagen (l977:792), får be- slutet verkställas såsom lagakraft- ägande dom.

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 5 eller 12 kap. 24 a 5 jordabalken, 22, 23, 26 eller 275 hyresförhandlingslagen(1978:304), l3a5 denna lag eller 13 eller 155 eller 25 5 första stycket bostads- förvaltningslagen (l977:792) eller 12 eller 14 5 bostadsanvisningslagen (1979: 000). får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 5 första stycket bostadsförvaltningslagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 5 eller 25 5 första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant beslut, om bostadsdomsto- len ej lörordnat annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1980.

5 Senaste lydelse l978z306.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1979/80:72

5 Förslag till

110

Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 285 lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 5'

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, Såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 5 2, 2 a, 3, 5 a, 6 eller 7 lagen (l973:188) om arrende- nämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparations- föreläggande enligt 12 kap. 165 andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34 eller 365 jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivan- de som avses i 2 a5 bostads- saneringslagen (19731531) eller yr- kande om rätt till förhandlingsord- ning enligt 95 hyresförhandlingsla- gen (19781304) lämnats utan bifall.

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 5 2, 2 a, 3, 5 a,6. 7 eller 8 lagen (1973: 188) om arrende- nämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om reparations- föreläggande enligt 12 kap. 165 andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 34 a eller 365 jordabalken eller ansökan om förbud eller medgi- vande som avses i 2 a5 bostads- saneringslagen (l973z531) eller yr- kande om rätt till förhandlingsord- ning enligt 9 5 hyresförhandlingsla- gen (1978z304) lämnats utan bifall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

| Senaste lydelse 19781307.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1979/80:72 111

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1979-11-19

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 6 augusti 1979 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1979 har regeringen på hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

bostadsanvisningslag,

lag om ändring ijordabalken, lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479), lag om ändring i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der,

lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren Kerstin Kåks.

Förslagen föranleder följande yttranden inom lagrådet.

Lagrådet:

Det framlagda förslaget till bostadsanvisningslag syftar till att ge kommu- nerna större möjligheter än för närvarande att till fullgörande av vad deras ansvar för bostadsförsörjningen kräver verka för att befolkningssammansätt- ningen i bostadsområdena blir så allsidig som möjligt. Lagen skall komplet- tera de möjligheter kommunerna nu har att förmedla _upplåtelser av bostadslägenheter.

Lagrådet kan inte bedöma huruvida den föreslagna lagen i nämnvärd mån kommer att medverka till att det uppställda målet nås. Mot den valda metoden att tillskapa en särskild lag vari kommunernas befogenheter att ingripa med förmedling direkt anges har lagrådet emellertid ingen erinran.

Lagstiftningen innebär en begränsning av avtalsfriheten på förevarande område och medför att upplåtelser av hyresrätt och bostadsrätt underkastas ökad reglering. Vissa lösningar i de framlagda förslagen kan diskuteras från principiell utgångspunkt. Sålunda utgör en kommuns absoluta rätt till upplåtelse av bostadsrätt och medlemskap i bostadsrättsförening ett avsteg från de grunder på vilka bostadsrättslagen bygger. De synpunkter som nu anförts föranleder emellertid inte att lagrådet finner hinder föreligga mot att de framlagda förslagen godtages.

Lagrådet föreslår likväl en i några avseenden förenklad reglering av förfarandet vid upplåtelse av lägenhet inom bostadsanvisningsområde, i syfte

• Sida 112
•  Original

Prop. 1979/80:72 112

bland annat att begränsa avstegen från vad som eljest gäller vid slutande av avtal. Även i vissa andra avseenden föreslår lagrådet jämkningar av förslagen.

Förslaget till bostadsanvisningslag 1 och 2 55 Holmberg, Persson och Vängby:

Såsom föredragande statsrådet framhållit i remissen är det viktigt att kommunens beslut om bostadsanvisningsområde är väl förankrat i den lokala politiska debatten och att frågan behandlas i sådan ordning att de som berörs av besluten får möjlighet till insyn och påverkan av beslutsprocessen. Detta talar för att uppgiften att fatta beslut om bostadsanvisningsområde snarare skulle läggas på kommunfullmäktige än såsom enligt förslaget på kommunstyrelsen. En sådan ordning skulle också bättre överensstämma med grunderna för den kommunala organisationen och befogenhetsfördel- ningen.

Den lösning som det remitterade förslaget innehåller har valts med beaktande av rättssäkerhetssynpunkter. Det har befunnits påkallat att beslut om bostadsanvisningsområde skall kunna överprövas efter förvaltningsbe- svär, varigenom det blir möjligt att få till stånd en avvägning mellan . kommunens och berörda enskildas intressen. En sådan avvägning nås inte om överklagande skall ske genom kommunalbesvär, som är den enda besvärsform som kan komma i fråga beträffande ett beslut av kommun- fullmäktige. När det gäller beslut av det slag som här är i fråga torde visserligen kontrollen över kommunens handlande inte bli avsevärt mycket effektivare genom att förvaltningsbesvär kan anlitas än om talan endast kan föras efter kommunalbesvär. De fördelar från rättssäkerhetssynpunkt som härigenom likväl vinnes gör att den ordning det remitterade förslaget upptar, trots de invändningar som kan resas från principiell synpunkt, bör godtas.

Ett beslut av kommunstyrelsen om bostadsanvisningsområde kan inte tillämpas i praktiken utan att det finns en organisation och medel för tillämpningen. I vart fall måste finnas en bostadsförmedling, oavsett vilket kommunalt organ som handhar den, för att anvisa bostadssökande. Kommunfullmäktige kan genom sina beslut styra såväl organisationen som medelstilldelningen. Det får därför betraktas som uteslutet att kommunsty- relsen beslutar om bostadsanvisningsområde utan att det finns politisk förankring för åtgärden i fullmäktige. I samband med att kommunfullmäk- tige fattar beslut om organisation och medel kan fullmäktige också ta ställning till mål och inriktning för verksamheten, och den önskade offentliga debatten kan på så sätt komma till stånd.

När det gäller frågan vilket eller vilka organ som skall handha tillämp- ningen av lagen sedan ett beslut om bostadsanvisningsområde har vunnit

• Sida 113
•  Original

Prop. 1979/80:72 113

laga kraft bör det lämnas åt kommunerna att fritt bestämma inom den ram som kommunallagen ger. Härvid synes det lämpligt att ge lagen en sådan utformning att kommunerna får möjlighet att lägga avgöranden av olika räckvidd för kommunen på skilda organ. Det kan exempelvis befinnas rationellt från samordningssynpunkt eller nödvändigt för hushållningen med de kommunala resurserna att fastighetsnämnden får besluta huruvida kommunen skall själv inträda som hyresgäst eller bostadsrättshavare i enskilda anvisningsfall medan något mera socialt inriktat organ får handha de uppgifter som hänför sig till bostadsförmedling i mera traditionell bemärkel- se.

Från systematisk synpunkt bör de regler som behövs i kompetens- och organisationsfrågor finnas samlade i en paragraf, lämpligen 2 5. När det i lagens fortsättning föreskrivs att åtgärd skall vidtagas eller beslut fattas på kommunens sida behöver då inte särskilt anges vilket kommunalt organ som avses utan det blir tillfyllest att endast ange kommunen.

l förslagets 1 5 stadgas att,om inte annat beslutas med stöd av 2 5, samtliga bostadslägenheter inom bostadsanvisningsområde skall omfattas av lagen. Vad här utsägs framstår i någon mån som missvisande. Av vad som föreslås i andra stycket av 6 5 framgår nämligen. att lagens centrala bestämmelser om förbud att upplåta eller överlåta lägenheter inte skall gälla i fråga om åtskilliga lägenheter inom bostadsanvisningsområdet.

Den avfattning 1 5 erhållit medför att bestämmelserna i 3—5 55 har avseende på sådana lägenheter som nämns i 6 5 andra stycket. När det gäller lägenheter som avses i punkterna 1 och 2 i nämnda stycke synes anledning knappast finnas att de skall dras in i förfarandet vid bildande av bostadsan- visningsområde. Dessa lägenheter bör lämpligen lämnas helt utanför lagens tillämpningsområde. Stadgande härom bör upptagas i l 5.

Godtages vad nu föreslagits bör i 1 5 upptagas även den i förslagets 2 5 intagna bestämmelsen angående begränsning av lagens tillämplighet till att gälla endast bostadslägenheter av visst slag.

I enlighet med vad nu anförts föreslås att 1 5 ges det innehållet, i ett första stycke, att om det behövs för bostadsförsörjningen inom en kommun eller inom ett område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende, får ett eller flera bostadsområden i kommun- en förklaras vara bostadsanvisningsområde, samt, i ett andra stycke, att inom bostadsanvisningsområde är denna lag tillämplig på samtliga bostadslägen- heter, såvida ej fråga är om lägenhet, som utgör en del av husägarens egen bostad, eller lägenhet i ett enfamiljshus, som inte är avsett att upplåtas varaktigt, eller i ett tvåfamiljshus eller beslutats att i övrigt endast lägenheter av visst slag inom området skall omfattas av lagen. l 2 5 bör stadgas, att beslut i fråga om bostadsanvisningsområde skall fattas av kommunstyrelsen och att beslut i andra frågor om bostadsanvisning enligt denna lag skall fattas av den nämnd kommunfullmäktige bestämmer.

8 Riksdagen 1979/80. ] saml. Nr 72

• Sida 114
•  Original

Prop. 1979/80:72 ' ' 114

H ellner:

Den föreslagna lagstiftningens inpassning i rättssystemet påkallar från förvaltningssynpunkt uppmärksamhet särskilt i två hänseenden, nämligen dels hur anvisningssystemet skall förhålla sig till de förvaltningsuppgifter som kommunerna redan har inom bostadsförsörjningen, dels hur beslutsbe- fogenheterna i anvisningssystemet skall fördelas för att ansluta till organisa- tionen av kommunal förvaltning i övrigt.

Bostadsförmedling åt allmänheten är en uppgift som faller inom den kommunala kompetensen enligt 1 kap. 4 5 kommunallagen. Kommunerna kan därför bedriva bostadsförmedling som en frivillig, av staten oreglerad verksamhet efter normer och i former som varje kommun kan fritt bestämma inom kommunallagens ram. Om det emellertid behövs för bostadsförsörj- ningens främjande inom kommunen eller inom område, som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende och vari kommunen ingår, är kommunen enligt 4 5 lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostads- försörjningens främjande m.m. skyldig att anordna bostadsförmedling. Sådan obligatorisk bostadsförmedling är då en av staten specialreglerad kommunal verksamhet, låt vara att de statliga reglerna är få. Om en kommun inte fullgör sin skyldighet att anordna bostadsförmedling som behövs för bostadsförsörjningens främjande kan regeringen ingripa med ett åläggande för kommunen att iaktta skyldigheten.

1 de hänseenden där statliga regler saknas för den obligatoriska förmed- lingen, exempelvis i fråga om grunderna för verksamheten eller i fråga om kommunernas organisation av denna, får kommunerna själva bestämma på samma sätt som när de bedriver bostadsförmedlingen som ett frivilligt åtagande. Olika organisatoriska lösningar förekommer. I vissa fall har kommunfullmäktige beslutat utse en särskild nämnd eller styrelse för att handha verksamheten, i andra fall har verksamheten inordnats under någon redan befmtlig kommunal förvaltning, exempelvis lagts under fastighets- nämndens ansvarsområde.

Den nu aktuella lagstiftningen avser att tillhandahålla kommunerna ett medel att bereda de av kommunen utsedda bostadssökandena bostad i fall, då husägarna annars skulle ha upplåtit bostaden åt någon annan. En förutsätt- ning för att en kommun skall kunna göra bruk av detta instrument är enligt det remitterade förslaget att det behövs för bostadsförsörjningen inom kommunen eller område som kan anses som en enhet i bostadsförsörjnings- hänseende. Denna förutsättning är praktiskt sett densamma som angivits som förutsättning i 4 5 bostadsförsörjningslagen för att en kommun skall vara skyldig att anordna bostadsförmedling.

Man kan inte gärna tänka sig att bostadsförsörjningsläget i en kommun skulle påkalla en möjlighet att mot husägarnas vilja åstadkomma vissa bostadsupplåtelser, om själva förmedlingen av bostäder inte behövs för bostadsförsörjningens främjande, dvs. inte är en obligatorisk kommunal verksamhet utan är en frivilligt anordnad service. En grundläggande

• Sida 115
•  Original

Prop. 1979/80:72 115

förutsättning för att de föreslagna ingreppen i avtalsfriheten skall få ske bör därför vara att skyldighet inträtt för kommunen enligt bostadsförsörjnings- Iagen att anordna bostadsförmedling. Först när denna skyldighet föreligger bör frågan kunna aktualiseras om kommunen behöver ha tillgång till ett anvisningssystem med tvångsinslag för att kunna fullgöra sin bostadsför- medling.

Beslut om anordnande av bostadsförmedling enligt 45 bostadsförsörj- ningslagen fattas av kommunens beslutande organ, fullmäktige, som i anslutning till sådant beslut måste lägga fast behövliga riktlinjer för verksamheten. fastställa organisationen för dess handhavande och anvisa medel för verksamhetens finansiering. Det remitterade förslaget anger kommunstyrelsen som den kommunala myndighet som har att besluta om att kommunen skall göra bruk av möjligheten att tillhandahålla bostadssö- kande bostad även om husägaren motsätter sig upplåtelsen. Lagförslaget förutsätter inte att kommunfullmäktige beslutat om att kommunen överhu- vudtaget skall anordna bostadsförmedling, än mindre fastställt riktlinjer för verksamheten, beslutat om organisationen och anvisat erforderliga medel. En ordning där kommunstyrelsen, som är ett förvaltande och verkställande organ, tilläggs befogenhet att träffa ett avgörande som rör mål och inriktning för kommunens verksamhet och etablerar konkurrens om kommunens resurser, strider mot grunderna för den kommunala organisationen och befogenhetsfördelningen. En förutsättning för att kommunstyrelsen skall få besluta om tillämpning av bostadsanvisningslagen bör därför vara att kommunens beslutande organ, fullmäktige, beslutat att kommunen skall anordna bostadsförmedling. Så blir alltid fallet om anvisningslagen kan komma i tillämpning först om skyldighet inträtt för kommunen att anordna bostadsförmedling.

Anpassningen av det föreslagna anvisningssystemet såväl till kommunens nuvarande uppgifter i fråga om bostadsförmedling som till den kommunala organisationen och befogenhetsfördelningen kan lagtekniskt åstadkommas genom att det i l 5 anges som en förutsättning för lagens tillämpning att dess anvisningssystem behövs för bostadsförmedling som kommunen bedriver till fullgörande av sin skyldighet enligt 4 5 bostadsförsörjningslagen. Bedriver kommunen ingen bostadsförmedling blir då tillämpning av bostadsanvis- ningslagen utesluten. och bedriver kommunen bostadsförmedling, men behövs inte denna för bostadsförsörjningens främjande utan är att anse som en frivillig service kan bostadsanvisningslagen inte heller komma till användning. Är å andra sidan kommunen skyldig att anordna bostadsför- medling är det enligt vanliga regler fullmäktige som har att besluta om att denna skyldighet skall fullgöras och hur det skall ske, varefter det får ankomma på kommunstyrelsen att pröva om bostadsförmedlingen kan lösa sina uppgifter utan att ha tillgång till bostadsanvisningslagens särskilda instrument eller ej. Finner styrelsen att dessa instrument behövs kan den besluta om bostadsanvisningsområde. Vid besvär över styrelsens beslut

• Sida 116
•  Original

Prop. 1979/80:72 '-'-=' 116

kommer den slutliga prövningen att ligga hos regeringen, som också är den instans vilken i bostadsförsörjningslagen tillagts befogenhet ' att ålägga kommun att anordna bostadsförmedling.

I fråga om utformningen av ett andra stycke i 1 5 har jag ingen annan mening än lagrådets övriga ledamöter.

Av vad som anförts i det föregående framgår att någon invändning inte kan riktas mot att beslut om bostadsanvisningsområde fattas av kommunstyrel- sen, när fullmäktige väl träffat det grundläggande avgörandet om att kommunen skall anordna bostadsförmedling. Det skulle visserligen i och för sig kunna övervägas att — i enlighet med tanken att kommunerna skall ha största möjliga frihet att själva besluta om formerna för sin verksamhet — lämna öppet vilket förvaltande och verkställande organ i kommunen som befogenheten skall tillkomma. I detta fall är det emellertid fråga om en kommunal verksamhet med sådana återverkningar på enskildas rättsförhål- landen att skäl finns att i specialregleringen utse det organ som skall handha avgörandet huruvida bostadsanvisningslagen skall komma till användning i kommunen eller ej. Att därvid välja kommunens främsta förvaltande och verkställande organ synes välgrundat. ] övrigt ansluter jag mig till vad lagrådets övriga ledamöter anfört angående 2 5.

Gemensam kommunal bostadsförmedling inom område som omfattar flera kommuner kan ombesörjas av kommunalförbund, vare sig bostads- förmedlingen är obligatorisk eller frivillig. Är den obligatorisk och har den anordnats efter åläggande av regeringen för kommunen att fullgöra sin skyldighet enligt 45 bostadsförsörjningslagen skall de deltagande kommu- nerna handha förmedlingen i kommunalförbund. Handhar kommunalför- bund angelägenhet som det enligt särskild författning åligger kommun att vårda gäller författningens bestämmelser om kommun i stället förbundet enligt 25 lagen (1957:281) om kommunalförbund.

Om i enlighet med vad som förordats i det föregående bostadsanvisnings- lagen skall kunna komma till användning endast när kommunen är skyldig att anordna bostadsförmedling kommer, i fall då förmedlingen lagts på ett kommunalförbund, lagens bestämmelser om kommun att utan vidare vara tillämpliga på kommunalförbundet enligt 2 5 kommunalförbundslagen. Kommunstyrelsens befogenheter att besluta i frågor om bostadsanvisnings- område tillkommer följaktligen då förbundsstyrelsen, och kommunfullmäk- tiges uppgift att utse organ för handhavandet av olika frågor i de särskilda anvisningsärendena åvilar förbundsfullmäktige.

Förvaltningsuppgift som ligger på kommunalförbund faller utanför för- bundsmedlemmarnas kompetens. Någon konkurrens mellan kommunalför- bund och kommun behöver därför inte befaras, när bostadsförmedlingen i ett område i sin helhet överförts på ett kommunalförbund. Men om förmedling inom förbundets verksamhetsområde till viss del ligger kvar hos medlems- kommunerna — något som kan tänkas som en frivilligt vald lösning av organisationen, när något regeringsåläggande inte föregått anordnandet av

• Sida 117
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 117

den gemensamma bostadsförmedlingen — måste en samordning ske så att inte både förbundsstyrelsen och kommunstyrelserna i medlemskommu- nerna förklarar samma område för bostadsanvisningsområde. Att genom en särskild lagbestämmelse säkra en sådan samordning synes emellertid inte nödvändigt.

3 & Lagrådet:

Enligt första stycket av 3 5 i det remitterade förslaget skall, innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostadsanvisningsområde, de hus- ägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av detta lämnas tillfälle att yttra sig. En motsvarande bestämmelse finns i 15 5 förvaltningslagen , som föreskriver att ärende ej får avgöras innan klagande, sökande eller annan part underrättats om det som tillförts ärendet av annan än honom själv och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Förslaget har utformats i syfte att under beredningen av fråga om bostadsanvisningsområde en mera allmän debatt i frågan skall komma till stånd. Detta kan motivera att en särskild bestämmelse om kommunikation under beredningen upptas i den föreslagna lagen. Som följer av 1 5 andra stycket förvaltningslagen ersätter en sådan bestämmelse vad som i motsvarande hänseende föreskrivs i nämnda lag. Därvid bör emellertid hithörande frågor regleras fullständigt i den föreslagna lagen.

1 15 5 förvaltningslagen föreskrivs att underrättelse som avses där får ske genom delgivning. Detta bör gälla också vid tillämpning av den nu föreslagna bestämmelsen. Delgivning bör med tillämpning av 165 delgivningslagen kunna ske genom kungörelse. Genom sådan kungörelse kan antas att också övriga intresserade får kännedom om frågan och den åsyftade allmänna debatten sålunda främjas. _

Av de i 15 5 första stycket förvaltningslagen upptagna undantagen från skyldigheten att underrätta part om underlaget för avgörandet och att bereda honom tillfälle att yttra sig bör i den föreslagna lagen upptas motsvarighet till bestämmelsen att ärendet får avgöras utan sådan kommunikation, om åtgärderna är uppenbart obehövliga. Av specialmotiveringen till 25 i den föreslagna lagen framgår, att ärenden om bostadsanvisningsområde kan väckas av enskilda, bl. a. husägare. När det exempelvis gäller framställning som gjorts av enskild husägare om upphävande av redan inrättat bostadsan- visningsområde, torde det ej sällan framstå som uppenbart att framställ- ningen inte kan vinna bifall. Det kan då inte begäras att kommunen skall sätta i gång det omfattande beredningsförfarande som följer av förevarande bestämmelse. Framställningen bör omedelbart kunna avslås. ] andra fall kan en underrättelse före beslutet framstå som överflödig, t. ex. om det gäller att underrätta enskilda husägare när fråga är om ändring av ett tidigare beslut om bostadsanvisningsområde och det nya beslutet innebär att området inte vidare skall omfatta deras hus. Det torde då vara tillräckligt att de underrättas

• Sida 118
•  Original

Prop. 1979/80:72 * ' 118

om beslutet och dess lagakraftvinnande, så att de därigenom får kännedom om att de inte vidare behöver lämna meddelande till kommunen om lediga lägenheter. .

Första stycket bör därför, med viss ytterligare redaktionell jämkning, kunna innehålla att innan kommunstyrelsen avgör ett ärende om bostads- anvisningsområde, skall de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av beslutet lämnas tillfälle att yttra sig, om det ej är uppenbart obehövligt. och att detta får ske genom delgivning.

Specialmotiveringen synes ge vid handen, att med hyresgästorganisation i det remitterade förslaget åsyftas — utom föreningar som är anslutna till Hyresgästernas riksförbund och inom vars verksamhetsområde finns lägen- heter som kan bli berörda— annan organisation som har förhandlingsordning för berörda lägenheter. Vilka hyresgästorganisationer som avses i den föreslagna lagen har betydelse främst när det gäller fullföljdsrätten. Om meningen är att göra en begränsning till organisationer som har förhand- lingsordning, måste denna begränsning komma till uttryck i lagtexten, förslagsvis efter mönster av 1 5 tredje stycket bostadssaneringslagen.

4 & Lagrådet:

Innebörden av det föreslagna Stadgandet i andra stycket torde vara att delgivning genom kungörelse får ske även då de förutsättningar som anges i 15 och 16 55 delgivningslagen inte är uppfyllda. Detta torde böra komma till uttryck i lagtexten genom att i första meningen tillägges ”även i annat fall än som sägs i 15 och 16 55 nämnda lag".

När delgivning sker genom kungörelse med tillämpning av den föreslagna bestämmelsen skall meddelande om beslutet sändas med posten till hus- ägarna. Lagtexten torde böra förtydligas så att det klart framgår att meddelande skall sändas till var och en av husägarna.

55

Lagrådet:

Enligt det föreslagna Stadgandet skall alla husägare som berörs av beslutet underrättas, när beslutet har vunnit laga kraft. Det framgår ej klart vad underrättelsen skall avse. Enligt lagrådets mening torde underrättelsen böra avse såväl beslutet — vilket slutligen kan ha annat innehåll än det av kommunstyrelsen fattade — som besked om att det har vunnit laga kraft. Delgivningen,som det bör ankomma på kommunstyrelsen att svara för, skall ske enligt delgivningslagen. Tillämpning av 165 delgivningslagen synes i detta fall knappast kunna komma i fråga.

Delgivningen av underrättelsen har till följd att förbud att förfoga över

• Sida 119
•  Original

Prop. l979/ 80:72 119

lägenheten m. m. i annan ordning än lagen föreskriver gäller för husägaren. Enligt lagrådets mening är det lämpligt att husägaren, i samband med underrättelsen om beslutet, får besked härom.

I enlighet med vad nu anförts kan Stadgandet ges det innehållet,i en första punkt, att när ett beslut i fråga om bostadsanvisningsområde har vunnit laga kraft skall genom kommunens försorg underrättelse om beslutet och om att det har vunnit laga kraft delges de husägare som berörs av beslutet, samt, i en andra punkt, att i samband därmed husägaren skall erhålla besked om de inskränkningar i rätten att upplåta hyresrätt eller bostadsrätt eller medverka till överlåtelse eller upplåtelse av hyresrätt som gäller enligt lagen. Som en tredje punkt upptas att även de berörda hyresgästorganisationerna skall underrättas om beslutet och om att det har vunnit laga kraft.

6—14 55 Lagrådet:

Sedan ett bostadsanvisningsområde slutgiltigt bildats och de berörda husägarna delgetts besked härom inträder enligt 6 5 i det remitterade förslaget som primär rättsverkan av beslutet ett förbud för husägarna att upplåta lägenheter, som omfattas av beslutet, i annan ordning än som föreskrivs i den föreslagna lagen. Vad denna ordning innebär framgår främst av 7—1055. Föreskrifterna i dessa paragrafer bildar ett formbundet system av skriftliga underrättelser mellan husägare och den kommunala nämnd som svarar för anvisningsverksamheten. Husägaren skall sålunda underrätta nämnden om att en lägenhet är ledig för upplåtelse och skall därvid lämna uppgifter om lägenheten och om villkoren för upplåtelsen. Vill nämnden anvisa en bostadssökande skall nämnden i sin tur underrätta husägaren och lämna erforderliga uppgifter om bostadssökandenjämte en förklaring från denne att han godtar de av husägaren angivna villkoren. Husägaren skall svara huruvida han godtar den föreslagna bostadssökanden eller inte. Nämnden kan också kräva att lägenheten skall upplåtas till kommunen och detta anspråk kan husägaren inte motsätta sig. Om husägaren godtagit en anvisad bostadssökande eller om nämnden begärt att lägenheten skall upplåtas till kommunen, skall avtal om upplåtelse dämed anses ha skett. Därvid krävs emellertid inte att det besked som konstituerar upplåtelsen kommit motpar- ten tillhanda. Det räcker enligt 105 i förslaget med att beskedet avsänts i rekommenderat brev.

För att en illojal husägare inte skall kunna omintetgöra en upplåtelse genom att fördröja förfarandet eller uppställa oacceptabla villkor föreslås i 12 5 regler som innebär att hyresnämnden skall kunna flytta fram upplåtel- setidpunkten samt sänka hyran eller eljest ändra hyresvillkor. Husägaren å sin sida bereds ett skydd mot förluster på grund av förseningar genom att han enligt 145 tillförsäkras viss rätt till skadestånd av kommunen.

Mot den föreslagna ordningen kan kritik riktas på vissa väsentliga punkter.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 ' " . 120

Det är oklart vad en avvikelse från det reglerade förfarandet får för konsekvenser. Varje avvikelse av någon betydelse synes formellt sett vara ett åsidosättande av lagen, eftersom den grundläggande rättsverkan av ett beslut om bostadsanvisningsområde är att upplåtelse inte får ske "i annan ordning” än den föreskrivna. Förslaget att ett upplåtelseavtal skulle komma till stånd redan genom avsändande av ett accepterande besked är oförenligt med allmänna avtalsrättsliga principer. Detta kan också medföra ekonomiska risker inte minst för den enskilde bostadssökanden.

Enligt lagrådets mening bör syftet med den föreslagna lagen kunna nås med en lagtekniskt enklare lösning utan att man behöver ändra på de grundläggande principer som utgör hörnpelarna i förslaget, nämligen att husägaren inte får fritt förfoga över en ledig lägenhet, förrän det blivit klart att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig, att husägaren skall kunna vägra att godta en anvisad bostadssökande men vara skyldig att upplåta till kommunen, att viss kontroll av upplåtelsevillkoren skall kunna utövas av hyresnämnden och att husäga- ren skall hållas skadeslös om utan hans förskyllan upplåtelse fördröjs på grund av anvisningsförfarandet. Genom att utnyttja de incitament till en snar lösning av upplåtelsefrågan som ligger inbyggda i dessa principer bör man kunna åstadkomma ett i och för sig effektivt förfarande utan någon tyngande "pappersexercis". En tänkbar modell från dessa utgångspunkter är följan- de.

I 65 fastslås i första stycket som den grundläggande rättsverkan av ett lagakraftvunnet beslut om bostadsanvisningsområde att husägaren, när han delgetts underrättelse om beslutet, inte får upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än bostadssö- kande, som kommunen anvisar, eller kommunen. Stycket bör också innehålla de i det remitterade förslaget intagna förbuden mot medverkan till vissa överlåtelser och upplåtelser med vissa modifikationer som anges i det följande. I andra stycket intas, förutom undantagen beträffande vissa slag av upplåtelser, en regel om att upplåtelse- och medverkansförbuden inte gäller sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig. Detta betyder att husägaren efter att ha fått en sådan underrättelse kan fritt förfoga över lägenheten. Någon anledning att föreskriva viss form för underrättelsen finns inte. Upplåtelseförbudet och den härtill kopplade straffbestämmelsen medför att det ligger i husägarens intresse att bevaka att kommunen lämnar besked. I samma riktning verkar det förhållandet att — såsom nedan närmare berörs — möjligheterna till skadestånd för husägaren är beroende av att han inte själv fördröjer förfarandet. Risken för förhalning från kommunens sida måste bedömas som liten, eftersom hela anvisningsförfarandet får förutsättas ha tillkommit i kommunens intresse för att råda bot på akuta bostadsan- skaffningssvårigheter. Kommunen har dessutom den press på sig som ligger i den föreslagna skadeståndsskyldigheten. Vad som sagts nu om parternas

• Sida 121
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 121

intresse av att åstadkomma en snabb lösning har naturligtvis tillämpning på ' alla moment i förfarandet fram till dess en uppgörelse föreligger eller skall anses ha kommit till stånd.

För att kommunen skall få besked om aktuella lägenhetsupplåtelser krävs en underrättelse från husägaren av det slag som avses i 7 5 i det remitterade förslaget. Eftersom denna underrättelse är av grundläggande betydelse för det fortsatta förfarandet bör skriftlig form krävas. Det kan antas att standardise- rade formulär för dessa underrättelser kommer att ställas till husägarnas förfogande.

I praktiken torde förfarandet, sedan kommunen fått besked om att en lägenhet är ledig, bli det att kommunen anvisar husägaren en eller flera bostadssökande som kommunen önskar få placerade. Det kan säkerligen förutsättas att kommunen i regel inte själv träder in som hyresgäst eller bostadsrättshavare förrän man misslyckats med att placera de enskilda bostadssökandena. Husägarens skyldighet att upplåta till kommunen — vilken föreligger oavsett om kommunen först anvisat en bostadssökande eller direkt kräver att få lägenheten upplåten till sig— bör komma till uttryck i 8 5. 1 och för sig skulle paragrafen inte behöva innehålla mera för att det motsättningsvis skulle framgå att husägaren inte har någon upplåtelseskyl- dighet när det gäller en anvisad bostadssökande. Med hänsyn till avfatt- ningen av 6 5 och till den betydelse man i det remitterade förslaget tillmätt husägarens obundenhet gentemot den som anvisats, synes det lämpligt att avfatta 8 5 så att därav kan utläsas att husägaren har full frihet att vägra godta en bostadssökande.

Den nu föreslagna ordningen innebär alltså att, när det gäller en anvisad bostadssökande, husägaren kan på vanligt sätt förhandla och teckna avtal med denne. Kommunen har, bl.a. mot bakgrund av den föreslagna skadeståndsregeln, ett intresse av att sådana förhandlingar inte drar ut på tiden. Detta kan antas i många fall leda till att kommunen biträder den bostadssökande eller föredrar att med stöd av fullmakt från den bostadssö- kande förhandla för dennes räkning. lncitamenten till ett sådant engagemang från kommunens sida — något som enbart torde vara till fördel för alla inblandade intressenter - är starkare i det nu föreslagna systemet med fria förhandlingar mellan parterna än i det remitterade förslagets mera formali- serade system.

Även när kommunen begär att få lägenheten upplåten till sig — utan föregående anvisning eller sedan en anvisning skett men inte lett till uppgörelse — kan det antas att villkoren för upplåtelsen i regel kommer att bestämmas genom överenskommelse. För de fall då så inte sker måste, liksom enligt det remitterade förslaget, regler finnas som fastslår från vilken tidpunkt och på vilka villkor den upplåtelse som kommunen krävt skall anses ha skett. Dessa regler kan lämpligen tas in i ett andra stycke av 8 5. Där bör föreskrivas att upplåtelsen skall anses ha skett vid den tidpunkt, då kommunens begäran om att lägenheten skall upplåtas till kommunen

• Sida 122
•  Original

Prop. 1979/80:72 122

kommit husägaren till handa, samt på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 5. Här föreligger en avvikelse från det remitterade förslaget, vilket innebär att redan avsändandet av kommunens krav skulle konstituera en upplåtelse. Uttrycket ”kommit till handa" har valts för att få överensstäm- melse med avtalslagens terminologi (se 2 och 7 55 avtalslagen). Att ett meddelande kommit någon till handa innebär att meddelandet kommit fram till adressaten på sådant sätt att han är i tillfälle att omedelbart ta del av det (se prop 19751102 5. 203).

Även med den ordning som nu föreslås behövs en motsvarighet till 12 5 i det remitterade förslaget. Stadgandet — här som 9 5 — bör avse det fallet att kommunen själv trätt in som part samt, i brist på överenskommelse, upplåtelse skall anses ha skett vid den i den nu föreslagna 85 angivna tidpunkten och på de villkor som husägaren angett i sitt meddelande enligt 7 5. 1 konsekvens med den ordning som här föreslagits kommer Stadgandet inte att gälla upplåtelser till enskilda. Hyresnämnden skall på kommunens ansökan kunna bestämma en senare upplåtelsetidpunkt och, i hyresfallen, jämka andra villkor för upplåtelsen, främst naturligtvis hyresbeloppet. Det torde kunna förutsättas att bestämmelsen får sin främsta betydelse därige- nom att blotta vetskapen om den verkar avhållande på oskäliga hyresvill- kor.

Någon motsvarighet till 135 i det remitterade förslaget behövs knappast med den nu föreslagna ordningen. I de fall bostadsrätt upplåts till en anvisad bostadssökande blir bostadsrättslagens nuvarande regler tillämpliga. När bostadsrätt skall anses ha upplåtits till kommunen enligt den nu föreslagna 85 torde kommunen knappast ha något behov av att tvångsvis få en upplåtelsehandling. '

Såsom i det föregående påpekats innebär skadeståndsregeln i 145 i det remitterade förslaget ett viktigt incitament för kommunen att undvika en förhalning av anvisningsförfarandet. Skadeståndsregeln behövs därför — kanske med än större fog — i det nu föreslagna förenklade systemet. Stadgandet behöver dock kompletteras så att därav framgår dels att endast dröjsmål som orsakas av det särskilda förfarandet skall beaktas och dels att husägaren måste ha gjort vad som skäligen kan krävas av honom för att undvika dröjsmål. 1 kravet på husägaren ligger både att han skall undvika förhalning när det gäller förfarandet enligt bostadsanvisningslagen och att han, när han fritt får förfoga över lägenheten, skall lägga ned så stora ansträngningar som normalt görs när en husägare vill ha en ledig lägenhet upplåten.

Utöver vad nu sagts får lagrådet beträffande 6 och 12 55 i det remitterade förslaget anföra följande.

Svårigheter föreligger att ge begränsningarna av förbuden i 65 första stycket för husägare att medverka till att hyresgäst överlåter hyresrätten till lägenheten eller upplåter lägenheten i andra hand en lämplig utformning i sådana fall när hyresvärdens medverkan kan ersättas av tillstånd av

• Sida 123
•  Original

Prop. 1979/80:72 123

hyresnämnden. Självfallet skall såsom förutsätts i remissen hyresvärden inte behöva framtvinga en prövning i hyresnämnden för att undgå ansvar. Enligt remissen bör det vara tillräckligt att hyresvärden företar undersökning i den omfattning som han i dag normalt gör i fall av detta slag. Såvitt tillåtligheten av överlåtelsen eller upplåtelsen beror av hyresvärdens egen inställning till den nye hyresgästen resp. andrahandshyresgästen eller till att han inte själv kan disponera över lägenheten bör det aldrig kunna läggas honom till last att han med bonseende från egna intressen samtycker till överlåtelsen eller upplåtelsen. Vad nu sagts gäller exempelvis vid tillämpning av 12 kap. 35 5 jordabalken frågan om byte kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden eller vid tillämpning av 40 5 samma kapitel frågan om hyres- värden har befogad anledning att vägra samtycke till upplåtelse i andra hand. Vad som kan begäras av hyresvärden är att han gör en objektiv bedömning av de förhållanden på hyresgästens sida som talar för eller emot den tilltänkta åtgärden, t. ex. om hyresgästen enligt nyssnämnda 35 5 har beaktansvärda skäl för byte av lägenheten eller enligt 40 5 har beaktansvärda skäl för upplåtelse i andra hand av en lägenhet som han under viss tid ej är i tillfälle att använda. Det sagda bör komma till tydligare uttryck i lagtexten.

Det måste understrykas att den bedömning det här är fråga om många gånger kan ställa sig svår för hyresvärden. En felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller vad som krävs för att beaktansvärda skäl för den ena eller andra åtgärden skall anses föreligga torde ofta ej kunna läggas hyresvärden till last såsom sådan oaktsamhet som kan föranleda ansvar enligt den föreslagna 16 5. Även med en sådan tillämpning torde nu behandlade förbud kunna göra nytta som ett medel att komma åt åtgärder som framstår som ett kringgående av upplåtelseförbudet enligt 6 5.

1 andra stycket 3 av 6 5 görs undantag från upplåtelseförbudet enligt första stycket, när upplåtelsen avser en lägenhet för fritidsändamål. Eftersom situationen här är en annan än när lägenheter för fritidsändamål särbehandlas enligt 12 kap. jordabalken eller bostadssaneringslagen— där undantag görs från vissa bestämmelser vilka har till syfte att skydda bostadshyresgäster— är det svårt att åstadkomma en rationell avgränsning av det föreslagna undantaget. En lägenhet som är inrättad för permanentboende och ligger inom ett område med andra sådana lägenheter torde inte böra undantas från upplåtelseförbudet enbart därför att det finns någon som vill nyttja den för fritidsändamål, t. ex. för tillfälliga uppehåll i en storstad för nöje och rekreation. Å andra sidan torde det inte finnas anledning att över huvud inrätta bostadsanvisningsområde, när bebyggelsen huvudsakligen är av fritidskaraktär. Skulle slutligen lägenheter som typiskt sett är avsedda för fn'tidsändamål finnas insprängda bland permanentbebyggelse i ett bostads- anvisningsområde, kan det inte medföra någon större omgång för husägaren att lämna meddelande om upplåtelse till kommunen, som i så fall självfallet avböjer upplåtelse. Undantaget framstår därför som obehövligt och kan lämpligen utgå.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1979/80:72 . 124

Enligt andra stycket 4 görs undantag från upplåtelseförbudet i första stycket för det fall att lägenheten används för upplåtelse åt någon som är anställd hos husägaren. Anknytningen mellan anställningsförhållandet och upplåtelsen framgår ej av lagtexten. lspecialmotiveringen till Stadgandet talas på ett ställe om tjänstebostad. Att fråga skall vara om tjänstebostad i egentlig mening synes ej vara avsett. Å andra sidan torde det ej vara motiverat att göra undantag om en person av en ren händelse bor i en fastighet som ägs av hans arbetsgivare. En lämplig avgränsning torde kunna göras efter mönster av regleringen i 12 kap. 465 7—9 jordabalken, så att undantaget får gälla när upplåtelsen beror av anställning hos husägaren. Detta torde innebära att lägenheten upplåts i anslutning till anställningen, vanligen på villkor att personen i fråga avf1yttar från lägenheten om anställningen upphör. Till denna typ av s. k. kopplade avtal hör ofta industrins upplåtelser av bostäder till de anställda.

Avsikten med förslaget torde vara att undantag, för att kringgående skall hindras, skall gälla bara om lägenheten både varit och skall vara upplåten till anställd hos husägaren.

Det kunde ifrågasättas att införa ett undantag också för det fall att tidigare upplåtelse till kommunen har upphört. Frågan har något berörts i special- motiveringen till ändringen av 12 kap. 39 5 jordabalken. Om kommunen har uppsagt hyresavtal till upphörande, torde emellertid utan särskild bestäm- melse få anses klart, att kommunen avböjer vidare upplåtelse, och husägaren behöver då inte lämna nytt meddelande till kommunen. Om husägaren säger upp kommunen och denna påkallar förlängning, torde det mera sällan komma i fråga att vägra förlängning för andra fall än när huset skall rivas eller byggas om. 1 så fall är ny upplåtelse inte aktuell, i vart fall inte innan ombyggnad har ägt rum och upplåtelseförbudet åter bör gälla. Vad angår generalklausulen i 12 kap. 46 5 leordabalken torde det inte komma i fråga att vägra kommunen förlängning på grund av en intresseavvägning till förmån för hyresvärden, när av den föreslagna lagen följer att en sådan avvägning inte skall göras vid upplåtelse. Övriga mera disparata fall torde också kunna lämnas oreglerade. Ett undantag av ifrågasatt art bör därför inte upptagas.

Enligt 12 5 första stycket i det remitterade förslaget — som i lagrådets förslag motsvaras av 9 5 första stycket — skall hyresnämnden kunnajämka villkor för upplåtelsen som husägaren uppställt. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den i meddelandet i 7 5 angivna tillträdesdagen. En lämpligare ordning synes vara att tvåmånaderstiden räknas från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett. Därigenom skulle bl. a. förebyggas att tiden utlöper innan något hyresförhållande ännu uppkommit. Att med en sådan bestämmelse prövningen av villkoren stundom kan komma att få ske innan tillträdesdagen inträffat torde inte behöva vålla någon olägenhet.

l enlighet med vad nu anförts och med beaktande av vad som förordats

• Sida 125
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 125

beträffande avfattningen av 1 5 andra stycket föreslår lagrådet att 6—14 55 i det remitterade förslaget, sedan även vissa redaktionella jämkningar företagits, ersätts med följande bestämmelser under nedan angivna rubriker:

Förbud att upplåta lägenheter m. m. 6 &

När en husägare hardelgetts en underrättelse enligt 5 5, får han inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller kommu- nen. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts eller lägenheten upplåts i andra hand utom när förhållandena är sådana att de i 12 kap. 34 och 34 a 55, 35 5 första stycket och 40 5 jordabalken med avseende på hyresgästen angivna förutsättningama för tillstånd före- ligger.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse av lägenheten beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten till följd av sådan anställning eller om lägenheten upplåts enligt betämmelserna i 12 kap. 46 5 tredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse 7 Ö

När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 65 skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommu- nen detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

85

Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid den tidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommit husägaren till handa och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 5. Avser upplåtelsen bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de i 3 och 5 55 bostadsrättslagen( 19711479) angivna förutsättningama är uppfyllda.

95

Om en lägenhet enligt 85 andra stycket skall anses ha upplåtits till kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av

• Sida 126
•  Original

Prop. 1979/80:72 126

dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7 5, får hyresnämnden på ansökan av kommunen föreskriva att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Avser upplå- telsen en hyreslägenhet, får hyresnämnden föreskriva att för upplåtelsen skall även i Övrigt gälla andra villkor än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 48 5 första—tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har bestämts i förhandlings- överenskommelse enligt hyresförhandlingslagen(1978:304), skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Föreskriver hyresnämnden att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall utgå med ett lägre belopp än som har angetts i meddelandet enligt 7 5, skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 5 räntelagen(1975:635) för tiden från dagen då husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 65 räntelagen för tiden därefter.

Ersättning för skada 10 5

Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund av förfarandet enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för tiden från och med den i meddelandet enligt 7 5 angivna tillträdesdagen och har han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att få lägenheten upplåten, har han rätt till ersättning av kommunen för skada som han lider genom dröjsmålet med upplåtelsen.

Fråga om skyldighet att betala sådan ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Om den reglering av förfarandet vid upplåtelse av lägenheter som lagrådet nu föreslagit inte skulle godtagas, får lagrådet anföra följande beträffande de i det remitterade förslaget upptagna bestämmelserna.

Vad i lagrådets förslag i det föregående upptagits beträffande 65 första stycket andra punkten och andra stycket andra punkten gäller även i det fall att den reglering av förfarandet det remitterade förslaget upptar bibehål- les.

Om vad lagrådet föreslagit i fråga om 2 5 godtages, bör i 7, 8, 9, 10 och 11 55 inte anges någon kommunal nämnd. Vad som sägs om nämnden bör gälla kommunen utan angivande av kommunalt organ. 1 7 5 torde böra utsägas att fråga är om lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 5.

I 12 5 första stycket torde sista punkten ges den lydelse som föreslagits beträffande 9 5 första stycket sista punkten i lagrådets förslag.

Den i 14 5 första stycket upptagna ersättningsbestämmelsen torde kunna erhålla den lydelse som föreslagits i 10 5 första stycket i lagrådets förslag.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1979/80:72 127

15—19 55 Lagrådet:

Godtages lagrådets förslag att ersätta remissens 6—14 55 med bestämmelser upptagna under 6—1055, bör 15—19 55 i det remitterade förslaget få beteck- ningen 11—15 55 samt i det därvid såsom 15 5 upptagna Stadgandet vad som sägs om mål om utdömande av vite utgå och ”12 5” ändras till ”9 5”.

1 det nu såsom 12 5 (det remitterade förslagets 16 5) upptagna Stadgandet bör anges att anmälan om åtal göres av kommunen.

Om vad som förordats under 6—14 55 ej godtages, får lagrådet anföra följande beträffande den i 165 upptagna straffbestämmelsen. Enligt vad föredragande statsrådet uttalat, är avsikten med Stadgandet att straff skall kunna drabba den som överträder förbudet att upplåta en lägenhet utan att kommunen fått tillfälle att utnyttja sina befogenheter enligt lagen eller medverkar till överlåtelse eller upplåtelse i andra hand. Däremot skall straff inte kunna följa om husägaren inte iakttager allt vad som föreskrivs i fråga om innehållet i meddelanden och själva gången av förfarandet. Denna begräns- ning av straffbestämmelsens tillämplighet framgår ej klart genom hänvis- ningen till 6 5, i vilken stadgas förbud bl. a. mot att upplåta lägenhet ”i annan ordning än som föreskrivs i denna lag”. Paragrafen torde därför böra underkastas någon jämkning. Om första stycket första punkten i 6 5 avfattas så som lagrådet förordat i det föregående, föreligger emellertid inte detta behov att ändra avfattningen av 16 5.

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479) 11 5 Lagrådet:

1 avsikt att förebygga att syftet med förslaget till bostadsanvisningslag såvitt gäller bostadsrätter omintetgöres har i ett tillägg till första stycket av förevarande paragraf föreslagits en bestämmelse om att en kommun som förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet ej får vägras medlemskap i bostadsrättsföreningen. Vad som eftersträvas torde emellertid inte uppnås med den föreslagna bestämmelsen. Genom dess placering i en paragraf och en avdelning av lagen som behandlar frågor om övergång av bostadsrätt torde bestämmelsen kunna ges endast den innebörden att den avser kommuns förvärv av bostadsrätt i andra fall än då bostadsrätten upplåts åt kommunen på sätt anges i bostadsanvisningslagen.

Lagrådet får vidare framhålla följande. En grundtanke i bostadsrättslagen

• Sida 128
•  Original

Prop. 1979/80:72 128

är att annan än medlem i bostadsrättsföreningen inte skall vara innehavare av bostadsrätt (se t. ex. 2 och 13 55). En kommun, till vilken bostadsrätt upplåts enligt bostadsanvisningslagen, bör därför inte ha möjlighet att stå utanför föreningen genom att ej söka medlemskap. För att förebygga detta och samtidigt tillgodose förslagets syfte kan föreskrivas, att en kommun i fall som här avses automatiskt blir medlem i föreningen i och med att upplåtelsen kommit till stånd.

Lagrådet föreslår, att en bestämmelse härom upptages i bostadsrättslagen, lämpligen såsom ett nytt andra stycke i 2 5, med det innehållet, att en kommun till vilken bostadsrätt skall anses upplåten enligt bostadsanvis- ningslagen förvärvar medlemskap i föreningen genom upplåtelsen.

Lagrådets förslag föranleder, om det godtages, enjämkning av ingressen till lagförslaget.

Förslaget nödvändiggör inte någon ändring av det tillägg i förevarande paragraf som upptas i det remitterade förslaget. Detta blir, såsom framgår av vad förut sagts, tillämpligt i de fall då bostadsrätt överlåtits till en kommun.

Förslaget till lag om ändring i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

23 och 32 55 Lagrådet:

Godtages vad lagrådet föreslagit beträffande förslaget till bostadsanvis- ningslag bör hänvisningen till bestämmelseri bostadsanvisningslagen ändras så att den i 23 5 första stycket avser 14 5 och i 325 avser 9 och 10 55.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagrådet lämnar förslaget utan ennran.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1979/ 80:72 129

Utdrag BOSTA DSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-12-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om bostadsanvisningslag, m. m.

1 Anmälan om lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. bostadsanvisningslag,

2. lag om ändring ijordabalken,

3. lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479),

4. lag om ändring i lagen ( l973:188) om arrendenämnder och hyresnämn- der,

5. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till bostadsanvisningslag

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit det framlagda förslaget. 1 en del avseenden har lagrådet dock framfört erinringar mot förslagets utform- ning.

Om det behövs för bostadsförsörjningen får enligt det remitterade förslaget en kommun förklara att ett eller flera bostadsområden i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde. De ingrepp i avtalsfriheten som lagförslaget innebär bör enligt en av lagrådets ledamöter få ske endast under förutsättning att skyldighet enligt bostadsförsörjningslagen att anordna bostadsförmedling har inträtt för kommunen. Först när denna skyldighet föreligger bör frågan kunna aktualiseras om kommunen behöver ha tillgång till ett anvisnings- system med tvångsinslag för att kunna fullgöra sin bostadsförmedling. En förutsättning för att kommunstyrelsen skall få besluta om tillämpning av bostadsanvisningslagen bör enligt denna ledamot vara att kommunens

1Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 31 maj 1979.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1979/80:72 130

beslutande organ, fullmäktige, beslutat att kommunen skall anordna bostadsförmedling. Eftersom det ankommer på fullmäktige att besluta om anordnande av bostadsförmedling enligt 4 5 bostadsförsörjningslagen skulle denna förutsättning alltid vara uppfylld om anvisningslagen kan komma i tillämpning först om skyldighet inträtt för kommunen att anordna bostads- förmedling. En anpassning till kommunens nuvarande uppgifter i fråga om bostadsförmedling och till den kommunala organisationen och befogenhets- fördelningen kan enligt ledamoten ske genom att det i 1 5 anges som en förutsättning för lagens tillämpning att dess anvisningssystem behövs för bostadsförmedling som kommunen bedrivertill fullgörande av sin skyldighet enligt 45 bostadsförsörjningslagen.

För egen del kan jag inte finna att en sådan ordning skulle innebära några fördelar vare sig från kommunaldemokratisk synpunkt eller för kommunen eller de enskilda husägarna. [ praktiken skulle denna ordning inte innebära något annat än det som föreslås i remissen. När möjligheten att besluta om bostadsanvisningsområde behöver tas i anspråk, torde nämligen förhållan- dena undantagslöst vara sådana att kommunen är skyldig att anordna bostadsförmedling. Jag ansluter mig till vad lagrådets majoritet har anfört i denna fråga och vidhåller således den i remissen föreslagna ordningen.

Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i 1—5 55. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i anslutning till dessa paragrafer och tillstyrker alltså de föreslagna ändringarna.

l ärenden enligt bostadsanvisningslagen bör, i likhet med vad som f.n. gäller enligt 1 5 tredje stycket bostadssaneringslagen( 1973:53l), hyresgäster- na företrädas av sådan organisation som har avtal om förhandlingsordning för huset eller, om förhandlingsordning saknas, av riksorganisation av hyres- gäster eller av förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde huset är beläget. Som lagrådet påpekar måste denna begränsning komma till uttryck i lagtexten. Jag föreslår därför att en bestämmelse om detta tas in som ett nytt tredje stycke i 3 5.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har förordat beträffande 6—14 55 i det remitterade förslaget och föreslår att dessa bestämmelser ersätts med de av lagrådet föreslagna 6—10 55 och att rubrikerna ändras enligt lagrådets förslag.

Jag ansluter mig också till vad lagrådet har anfört i anslutning till 15—19 55 i det remitterade förslaget.

Bostadsanvisningslagen skall enligt det remitterade förslaget träda i kraft den 1 januari 1980. Eftersom riksdagsbehandling av förslaget sannolikt inte kan ske före utgången av år 1979, föreslår jag nu att ikraftträdandet bestäms till den ljuli 1980.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1979/80:72 131

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Redaktionella ändringar bör dock göras i 12 kap. 1, 32, 39 och 70 55. Ändringarna i jordabalken bör träda i kraft samtidigt som bostadsanvisningslagen, dvs. den 1 juli 1980.

F örslagef till lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479)

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört vid 11 5 och förordar att en bestämmelse med det innehåll som lagrådet har föreslagit tas in bostadsrätts- lagen som ett nytt andra stycke i 2 5. Ingressen till lagförslaget bör på grund härav jämkas. Jag föreslår också vissa redaktionella ändringar i 1, 6 och 30 55. Även de föreslagna ändringarna i bostadsrättslagen bör träda i kraft den 1 juli 1980.

Förslaget till lag om ändring i lagen (l973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

De förslag till ändringar och tillägg beträffande bostadsanvisningslagen som jag i det föregående har biträtt innebär att paragrafindelningen i lagen avviker från den i det remitterade förslaget. Som lagrådet har förordat bör därför de hänvisningar till lagen som har föreslagits i 23 5 första stycket och 32 5 lagen om arrendenämnder och hyresnämnder ändras till att avse 14 resp. 9 och 1055. Även ändringarna i denna lag bör träda i kraft den 1 juli 1980.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1980.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (l973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som rör de 5. k. konton'se- ringsärendena enligt lagen (l973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter (ändrad senast 19782308), bristortlagen.

Enligt bristortlagen är det förbjudet att utan tillstånd av hyresnämnden hyra ut en bostadslägenhet för väsentligen annat ändamål, t. ex. som kontor, butik eller lager. Inte heller hotell- och pensionatslägenheter får utan nämndens tillstånd ändras till kontor eller liknande.

Huvudregeln om att användningssättet inte får ändras utan hyresnämn- dens tillstånd är försedd med ett undantag. Om en lägenhet behöver tas i anspråk för att ställa i ordning soprum eller transportleder för avfallstransport

• Sida 132
•  Original

Prop. 1979/80:72 132

inom byggnaden i enlighet med föreskrifterna i byggnadsstadgan (1959z612, omtryckt 19721776, ändrad senast l979z902), behöver hyresnämndens till- stånd till ändringen inte inhämtas (prop. 1977/78:50 s. 21 och 22).

Vid tillståndsprövningen har hyresnämnden bl. a. att beakta i vad mån en ändrad användning av lägenheten kan anses försvarlig med hänsyn till böstadssituationen i orten. Vidare bör avseende fästas vid det tillämnade nya ändamålets betydelse, lägenhetens storlek och beskaffenhet m. rn.

Stockholms kommun har i en skrivelse till regeringen den 21 mars 1979 hemställt att bristortlagen ändras så att bostadslägenheter kan tas i anspråk för att anordna barnstugor utan att tillstånd behöver inhämtas från hyres- nämnden. Enligt kommunens uppfattning är byggnadsnämnden fullt kom- petent att bedöma de konflikter som kan uppkomma mellan önskemålet att snabbt tillskapa barnstugor i innerstaden och önskemålet att säkerställa lägenheters användning som bostäder. Kommunen framhåller vidare att de fastighetsägare som snabbt vill komma igång med en sanering av en fastighet kan komma att dra sig för att inrätta barnstugor på grund av det krångel och den tidsfördröjning som kan bli följden av en hyresnämndsprövning. Mot denna bakgrund anser kommunen att den dubbla prövning som nu sker i dessa ärenden bör upphöra och att byggnadsnämnden ensam bör få pröva frågan.

För egen del vill jag erinra om att det av statsmakterna antagna utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen omfattar bl. a. 100 000 nya dag- hemsplatser och 50 000 nya platser i fritidshem under femårsperioden 1976—1980 (prop. 1975/76:92, SoU 1975/76:28, rskr 1975/76:219). Genom lagen (1976:381) om barnomsorg har barnomsorgen gjorts till en lagfäst kommunal uppgift med skyldighet för kommunerna att svara för en planmässig utbyggnad. I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för barnomsorgen. ] planen skall redovisas behovet av förskolor, familjedaghem, fritidshem och annan förskole- och fritidsverksamhet inom kommunen samt på vilket sätt behovet skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år.

Enligt min mening får den angelägna utbyggnaden av bl. a. daghem och fritidshem självfallet inte fördröjas genom onödig byråkrati. 1 de fall som det här är fråga om fyller en hyresnämndsprövning enligt bristortlagen inte samma viktiga funktion som när det rör sig om kontorisering i egentlig mening. En väl fungerande barnomsorg är i stället ett viktigt och värdefullt bostadskomplement. De bostadslörsörjningsmässiga aspekterna bör i dessa fall kunna beaktas av de kommunala organen själva, bl. a. i samband med byggnadslovsprövningen. Jag förordar därför att bristortlagen ändras så att lägenheter som omfattas av lagen får tas i anspråk för utbyggnad av barnomsorgen utan att tillstånd behöver inhämtas från hyresnämnden. Ändringen bör träda i kraft så snart det kan ske och bli tillämplig också på tillståndsärenden som är föremål för prövning vid tidpunkten för ikraftträ-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1979/80:72 133

dandet. Ett sådant ärende skall alltså avskrivas från vidare handläggning.

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (l973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter. Något yttrande av lagrådet över detta lagförslag har inte inhämtats eftersom lagrådets hörande enligt min mening skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels förslaget till lag om ändring i lagen (l973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1979/80:72

Innehåll Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Lagförslag .................................................. 1. Bostadsanvisningslag ............................... 2. Lag om ändring ijordabalken ....................... 3. Lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479) ......... 4 Lag om ändring i lagen (1973: 188)om arrendenämnder och hyresnämnder ..................................... 5. Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol. 6. Lag om ändring i lagen (l973:189) med särskilda hyresbe— stämmelser för vissa orter ........................... Utdrag av regeringsprotokollet den 31 maj 1979 ................. 1 Inledning ............................................... 2 Allmän motivering ...................................... 2.1 Inledning ......................................... 2.2 Behovet av lagstiftning ............................. 2.3 Lagens tillämpningsområde ......................... 2.4 Kommunens befogenheter enligt lagen ............... 2.4.1 Beslutet om bostadsanvisningsområde m. m.. . . 2.4.2 Kommunens befogenheter i övrigt ............ 2.5 Förfarandet när en lägenhet blir ledig ................ 2.6 Upplåtelsen och villkoren för den m. m ............... 2.7 Ansvaret för hyresförluster m. m ..................... 2.8 Påföljdsfrågan ..................................... 2.9 Överprövning, ikraftträdande m. m ................... 3 Upprättade lagförslag .................................... 4 Specialmotivering ........................................ 4.1 Förslaget till bostadsanvisningslag ................... 4.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ............ 4.3 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479) ......................................... 4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder .................. 4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol .................................... 5 Hemställan ............................................. 6 Beslut .................................................. Bilaga 1 Nuvarande ordning .................................. 1 Bostadsförsörjningslagen .................................

134

OOOXNN—l—l

11 15

16

17 17 19 19 21 23 26 26 29 31 32 33 34 35 35 36 36 50

54

57

60 61 61 62 62

• Sida 135
•  Original

Prop. 1979/80:72

Lii-bwh.)

Hyreslagen .............................................

Bostadsrättslagen ........................................ Bostadsfinansieringsförordningen m. m ..................... De kommunala bostadsförmedlingarnas roll m. m ............

Bilaga2 Boende- och bostadsfinansieringsutredningarnas förslag

1

m. m. .............................................. Sammanfattning av utredningarnas förslag ..................

1.1 Inledning ......................................... 1.2 Några frågor vid anvisning av bostad ................. 1.3 Inriktning av åtgärder .............................. 1.4 Utredningarnas lagförslag ........................... 1.5 Reservation ....................................... Bostadssociala delegationen och KSB ....................... Utredningarnas lagförslag ................................. 3.1 Förslag till lag om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall ............................................... 3.2 Förslag till lag om ändring ijordabalken .............. 3.3 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen(1971:479) Bilaga3 Sammanställning av remissyttrandena över boende- och

bostadsfinansieringsutredningarnas förslag ..............

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ...........................

Utdrag av lagrådets protokoll den 19 november 1979 ............. Utdrag av regeringsprotokollet den 6 december 1979 ............. 1 2

Anmälan om lagrådsyttrande ............................. Förslag till lag om ändring i lagen (l973:189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter .......................... Hemställan ............................................. Beslut ..................................................

135

63 68 69 72

76 76 76 76 78 78 81 82 86

86 88 89

91 97 111 129 129

131 133 133

• Sida 136
•  Original

GOTAB Stockholm 1979 63230