med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s. k. specialbyggnader, m.m.
Regeringens proposition
1980/81: 61
med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s.k. specialbyggnader, m. m.; beslutad den 30 oktober 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa följdändringar till den nya fastighetstaxeringslagen (1979: 1152). En sådan avser inkomstbeskattningen av ägare till bl.a. byggnader som vid fastighetstaxeringen indelats som specialbyggnader. Det är här fråga om byggnader som används för vissa allmännyttiga ändamål. Ändringen innebär i korthet att inkomster som härrör från sådan verksamhet i regel skall undantas från skatteplikt.
Övriga ändringsförslag är i allt väsentligt av mer formell natur och syftar till att anpassa olika bestämmelser till de nya definitioner m.m. som tillkommit genom fastighetstaxeringslagen.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.
I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr. 61
1 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs att i taxeringslagen (1956: 623)! skall införas cn ny
paragraf, 192 §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1928?
Bestämmelserna i -160—1628§
skall gälla även i fråga om särskild
fastighetstaxering.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom föreskrivs att 54 8, punkt 2a av anvisningarna till 368, punkt
I av anvisningarna till 41a§ och punkt 4 av anvisningarna till 548 kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 §!
Från skattskyldighet frikallas:
a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk ekonomisk
förening i den omfattning som anges i punkt I av anvisningarna:
b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag: c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag:
för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;
d) ägare av sådan fastighet, som d) /. ägare av sådan fastighet
avses i 5§ I mom. a)-J) och h)—i): som avses i 3 kup. 2§ fastighetstax-
för inkomst av fastigheten genom för inkomst av fastigheten i den dess användning för ändamål som mån ägarens inkomst härrör från uvses I nämnda mom. sådan användning som gör att
byggnad enligt 2 kap. 2§ fastig-
hetstaxeringslagen skall indelas
som specialbyggnad, dock ej
kommunikationsbyggnad, distribu-
! Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.
? Förutvarande 192 § upphävd genom 1971: 399.
! Senaste lydelse 1979: 612.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tionsbyggnad eller reningsanlägg-
ning, eller härrör från national-
park;
2. ägare av sådan fastighet som
avses i 3 kap. 3§ fastighetstaxe-
ringslagen:
för inkomst av fastigheten i den
mån ägarens inkomst härrör från
sådan egendom och sådan använd-
ning som avses i nämnda lagrum;
3. ägare av sådan fastighet som
avses i 3 kap. 4§ fastighetstaxe-
ringslagen, dock ej ideell förening
som är hänförlig under 53§ I mom.
e):
för inkomst av fastigheten i den
mån den används för ändamål som
avses I 3 kap. 4§ fastighetstaxe-
ringslagen:;
e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt: för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken döds-
boet skall utgöra kommunal inkomstskatt;
f) understödsföreningar, som bedriver såväl till livförsäkring hänförlig
verksamhet som annan verksamhet:
för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet föreligger även för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;
g) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar inte får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000 kronor per medlem:
för all inkomst. som belöper på verksamhet, hänförlig till livförsäkring:
h) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eHer annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och
vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på
annan grund kan antagas komma att vara minst ett år:
i) ideell förening, som är hänförlig under 53 § I mom. e): för inkomst av fastighet och av rörelse i den omfattning som anges i punkt 4 av anvisningarna;
j) svensk aktiefond:
för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av
egendom som avses i 35 § 3 mom., om den avyttrade egendomen innehafts
två år eller mera.
Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening kan under de förut-
sättningar som anges i punkt 5 av anvisningarna frikallas från skattskyldighet för utdelning på andel i utländskt företag.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Av 70§ framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyl-
dighet för vissa inkomster.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 36§ 2.a.” Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av
fastighet vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som intäkt av
jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt I av anvisningarna till 35 §) får i omkostnadsbeloppet icke inräknas kostnad som hänför sig till sådan del av fastigheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt reglerna för maskiner och andra inventarier.
Som förbättringskostnad enligt punkt I räknas även kostnad, som under tid. då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24§ 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag
inte medges på grund av föreskrifterna i 258 2 mom. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag ej utgått. Förbättringskostnad, som icke uppförts
på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparationseller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 3000 kronor. Kostnad enligt föregående stycke. som uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen. I
andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura celler räkning erhållits, varav framgår vilket arbete som utförts.
Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m.,
som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog. avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (fr
punkt 4 fjärde— sjätte styckena och punkt 7 av anvisningarna till 22 § samt
punkt 16 femte och sjätte styckena av anvisningarna till 293). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (fr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 228. punkt 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 25 § och punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till 29 §), dock inte för
år då avdraget understigit 3000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed fastigheten avskrivits i samband med ian-
språktagande av investeringsfond e.d.
Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats
före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall
därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1932.
Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederla-
get för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år
1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den
avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.
”Lydelse enligt prop. 1980/81: 32.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsva-
rande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avytlringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år
1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent
av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxe-
ringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid
vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo
år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives I
femte stycket sista meningen.
Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv celler testamente eller ge-
nom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för
köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för ett med stöd
av föregående stycke framräknat värde. som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträf-
fade eller motsvarande i arvsskattehänscende gällande värde, förutsatt att
dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock
som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde
ej åsatt året före det år då dödsfallet inträffade, får motsvarande värde
uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid vinsberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som
belöper på tidigare år än året före dödsåret.
Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss
del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförts
till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt I av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vedertaget för den
avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värde-
minskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.
Skal" taxeringsvärdet reduceras Skall taxeringsvärdet reduceras
enligt föregående stycke iakttages enligt föregående stycke iakttages följande. Har = taxeringsvärdet följande. Har = taxeringsvärdet åsatts tidigare än vid 1975 års fas- åsatts tidigare än vid 1975 års fas-
tighetstaxering, skall taxeringsvär- tighetstaxering, skall taxeringsvär-
det reduceras med så stor del därav det reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som som vederlaget för egendom, som
vid beräkning av värdeminsknings- vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och avdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, utgör av hela vce- andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastighe- derlaget för den avyttrade fastighe-
ten. Vad nu sagts gäller även om ten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller
senare, dock att vid beräkningen senare, dock att vid beräkningen
skall bortses från den del av veder- skall bortses från den del av veder-
laget vid avyttringen som belöper laget vid avyttringen som belöper på egendom som enligt 5§ 5 mom. på egendom som avses I 2 kap. 3§ är undantagen från skatteplikt. Jordabalken. Kan den skattskyldige
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Kan den skattskyldige visa att den visa att den andel av taxeringsvärandel av taxeringsvärdet som kan det som kan anses belöpa på egenanses belöpa på egendom, som vid dom, som vid beräkning av värdeberäkning av värdeminskningsav- minskningsavdrag hänföres till madrag hänföres till maskiner och and- skiner och andra inventarier. är ra inventarier. är mindre än den an- mindre än den andel av hela vederdel av hela vederlaget för den avytt- laget för den avyttrade fastigheten rade fastigheten som kan anses be- som kan anses belöpa på egendom löpa på egendom av nu angivet av nu angivet slag, får dock taxeslag, får dock taxeringsvärdet redu- ringsvärdet reduceras på grundval ceras på grundval av förhållandena av förhållandena vid fastighetstaxevid fastighetstaxeringen. ringen.
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet — om det inte har beräknats enligt trettonde stycket sista meningen - liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag och andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den tid då fastigheten har innehafts.
Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.
Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10000 kronor, avdrages ytterligare ett belopp av 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå till 10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medges inte för tidigare år än är 1952 och inte heller för senare år än år 1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfaltet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål! än bostadsändamål medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.
Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om den skattskyldige så önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. — anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige önskar det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av
värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till I krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.
Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen
(1970: 988). Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 &, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet — i förekommande fall
minskat med värdeminskningsavdrag m.m. — anses belöpa på den del av
fastigheten som ersättningen avser. som engångsersättningen utgör av
fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i
förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är
föreskrivet i fråga om del av fastighet.
Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastighet skall hänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkostnadsbelopp som får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet — i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. —
för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna
andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet — i
förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. — för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen. Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den skattskyldige under innehavstiden erhållit engångsersättning som
avses I punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt " fastighetsbildningslagen (1970: 988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbelop-
pet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av
det totala vederlaget för marken.
Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m.m. ägt rum, äro bestämmelserna i de två
föregående styckena icke tillämpliga.
Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och
underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått, beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden
Ööverstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättningen och
kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger åter-
stoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.
till 41 a §
1.” Bestämmelsen i 41 a § inne- I. Bestämmelsen i 41 a § innebär bär bl.a. ått för fastighet, som bl.a. att för fastighet, som avses i avses I 24 & 2 eller 3 mom., fastig- 24 § 2 eller 3 mom., fastighetens hetens andel av samfällighetens andel av samfällighetens taxeringstaxeringsvärde skall inräknas i un- värde skall inräknas i underlaget för derlaget för intäktsberäkningen i de intäktsberäkningen i de fall där fall där samfälligheten utgör en sär- samfälligheten utgör en särskild skild taxeringsenhet. Jfr i detta hän- taxeringsenhet. Jfr i detta hänseenscende punkt I andra stycket av an- de 4 kap. 10 § fastighetstaxeringsvisningarna till 8 §. lagen (1979:1152).
till 54 §
4." Förening, som är hänförlig 4. Förening, som är hänförlig ununder 53 & I mom. e), är frikallad der 53 § 1 mom. e), är frikallad från från skattskyldighet för inkomst av skattskyldighet för inkomst av fasfastighet, som tillhör föreningen tighet, som tillhör föreningen och och som använts på sält som anges som använts på sätt som anges i 3 i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152), samt för sådan in- (1979: 1152), samt för sådan inkomst av fastighet och rörelse som komst av fastighet och rörelse som till huvudsaklig del härrör från till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig an- verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyt- knytning till föreningens allmännyttiga ändamål. Vad nu sagts gäller tiga ändamål. Vad nu sagts gäller även inkomst av verksamhet som även inkomst av verksamhet som av hävd utnyttjats som finansie- av hävd utnyttjats som finansie-
ringskälla för ideellt arbete. Övriga ringskälla för ideellt arbete. Övriga
inkomster av fastighet eller av rö- inkomster av fastighet, utom inrelse utgör i sin helhet skattepliktig komster som avses 154 § d) I och 2, inkomst för föreningen. eller av rörelse utgör i sin helhet
skattepliktig inkomst för förening-
en.
Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t. ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o. d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ändamål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt ted i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en
| Senaste lydelse 1975: 259. + Senaste lydelse 1980: 342.
handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta. skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyt-
tiga ändamål.
Till verksamhet som av hävd utnyttjats för att finansiera ideellt arbete
räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av
nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i
att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e. d.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången
vid 1982 års taxering.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78 Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag; b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag: för inkomst, som avses I 54 § första stycket c) kommunalskattelagen: c) staten: för ali inkomst;
d) juridisk person som avses i 53 § I mom. första stycket c) kommunalskattelagen:
för all inkomst;
e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000
kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 & I mom.
första stycket d) kommunalskattelagen än understödsförening:
för all inkomst;
f) förening som är hänförlig under 53 §& I mom. första stycket e) kommunalskattelagen:
för all inkomst utom sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen icke är frikallad från skattskyldighet enligt punkt 4 av anvisningarna till 54 8 nämnda lag;
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. > Senaste lydelse 1979: 1058.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
g) annan juridisk person som avses i 53 § I mom. första stycket e)
kommunalskattelagen:
för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse: h) här ovan ej upptagen ägare av h) /. här ovan i a)—-g) ej uppta-
sådan fastighet, som omförmäles i gen ägare av sådan fastighet, som
S$I mom. kommunalskattelagen: uvses i 3 kap. 2§ fastighetstaxe-
för inkomst av fastigheten genom för inkomst av fastigheten i den
dess begagnande för de i samma mån ägarens inkomst härrör från
mom. avsedda ändamål; sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2§ fastig-
hetstaxeringslagen skall indelas
som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning: 2. här ovan i al-g) ej upptagen ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3§ fastighetstaxeringsla-
Ben: för inkomst av fastigheten i den
mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum; i) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:
för utdelning från svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska företag i den omfattning som i 54 § kommunalskattelagen
sägs;
) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt: k) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:
för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig
verksamhet;
I) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där
annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst, som avses i 54 § första stycket h) kommunalskattelagen: m) svensk aktiefond: för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 § 3 mom. kommunalskattelagen, om den avytt-
rade egendomen innehafts två år eller mera.
Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att förening eller stiftelse, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av denna lag skall anses jämställd med förening eller stiftelse, som ovan i
första stycket vid f) respektive g) angives. Sådant beslut må, när omstän-
digheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samrna paragraf.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3§ 2 mom. och 5 § lagen ([1947:577) om statlig förmögenhetsskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
2 mom.” Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring:
b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår
på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i
följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande,
samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring:
c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1000 kronor;
d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen;
e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk:
f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänhe-
ten tillgängliga: g) sådana tillgångar, som avses i I mom. e) här ovan, därest samman-
lagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1000 kronor:
h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn. varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt:
i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter
avsedd kassa;
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859. ? Senaste lydelse 1973: 1102.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
j) fastighet, i den mån skatteplikt j) fastighet, som året före taxeenligt 5 § kommunalskattelagen ringsåret undantagits från skatte- (1928:370) icke föreligger för fas- plikt enligt 3 kap. fastighetstaxetigheten, utom såvitt fråga är om ringslägen (1979:1152), utom såvitt sådana tillbehör till fastigheten som fråga är om tillbehör till fastigheten avses i 2 kap. 3 § jordabalken. som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
s$t
Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.
Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, anhäan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.
Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga skulder. Avdrag medgives för värdet av sådan garantiavsättning för vilken avdrag medgives vid inkomsttaxeringen.
Avdrag medges inte för skuld
som avser kapital som nedlagts i
fastighet, som enligt 3§ 2 mom. j)
inte skall upptas som tillgång vid
Jörmögenhetsberäkningen.
Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349).
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
3 Senaste lydelse 1974:311.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:17 ID) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet
Härigenom föreskrivs att lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18¶Särskilt uppskattningsvärde för Särskilt uppskattningsvärde för
fastighetsbelåning (preliminärt fastighet fastställs enligt denna lag.
taxeringsvärde) fastställes enligt
denna lag.
Preliminärt taxeringsvärde får Sådant värde får fastställas för åsättas fastighet,
I) om på fastighet verkställts ny-, 1) fastighet på vilken verkställs
till- eller ombyggnad efter den tid- ny-. till- eller ombyggnad efter den
punkt, som det för fastigheten se- tidpunkt, som det för fastigheten
nast fastställda taxeringsvärdet av- senast fastställda taxeringsvärdet
sett, eller avsett, eller 2) om fastighet ändrats eller ny- 2) fastighet som ändrats eller nybildats genom fastighetsbildning bildats genom fastighetsbildning
och särskilt taxeringsvärde = ej om särskilt taxeringsvärde ej finnes
finnes fastställt för det område fas- fastställt för det område fastigheten tigheten omfattar. omfattar, eller
3) fastighet som undantagits från
skatteplikt enligt 3 kap. fastighets-
Preliminärt taxeringsvärde gäller Särskilt uppskattningsvärde gälfrån beslutet intill dess nytt taxe- ler intill dess nytt uppskattningsringsvärde, avseende tidpunkt efter värde eller nytt taxeringsvärde fast-
förändringen eller nybildningen, ställts för fastigheten.
fastställes för fastigheten.
[NS
Vid åsättande av preliminärt Vid fastställelse av särskilt upptaxeringsvärde tillämpas de grun- skattningsvärde tillämpas de grunder som enligt kommunalskattela- der som enligt fastighetstaxerings-
gen (1928:370) gäller för åsättande lagen (1979:1152) gäller för åsät-
av taxeringsvärde. Uppskattningen tande av taxeringsvärde. Uppskattskall emellertid ske med hänsyn till ningen skall ske med hänsyn till fas-
fastighetens beskaffenhet vid den tighetens beskaffenhet vid den tidtidpunkt då uppskattningen äger punkt då uppskattningen äger rum. rum.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§ Behörig att påkalla åsättande av Behörig att påkalla åsättande av preliminärt taxeringsvärde är den särskilt uppskattningsvärde är den som är ägare av fastigheten. som är ägare av fastigheten. Det-
samma gäller den för vilken, trots
att han inte är ägare, garantibe-
lopp för fastighet skall tas upp som
skattepliktig inkomst enligt bestäm-
melserna i 47 § kommunalskattela-
gen (1928:370) eller såvitt gäller
fastighet som avses i 1§ andra
stycket 3), skulle ha tagits upp om
fastigheten varit skattepliktig.
Den som innehar fastighet med
tomträtt eller med vattenfallsrätt eller som innehar ofri tomt i stad har i ägares ställe den behörighet som avses i första stycket.
Den som innehar fastighet med fideikommissrätt skall anses som ägare vid tillämpningen av denna lag.
4§
Ansökan om preliminärt taxe- Ansökan om särskilt uppskatt-
ringsvärde göres skriftligen hos ningsvärde görs skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fastighe- länsstyrelsen i det län där fastighe-
ten är belägen. ten är belägen.
I ansökningshandlingen lämnas, i I ansökningshandlingen lämnas, i huvudsaklig anslutning till vad som huvudsaklig anslutning till vad som
föreskrives om särskild fastighets- föreskrivs i fastighetstaxeringsladeklaration, de uppgifter som be- gen (1979:1152) om fastighetsde-
hövs till ledning för uppskattning- klaration, de uppgifter som behövs en. Länsstyrelsen kan anmoda sö- till ledning för uppskattningen. kanden att komplettera uppgifterna Länsstyrelsen kan anmoda sökanvid äventyr att ärendet ändock prö- den att komplettera uppgifterna vid vas. äventyr att ärendet ändock prövas.
5§
Länsstyrelsen upprättar så snart Länsstyrelsen upprättar så snart
det kan ske förslag till preliminärt det kan ske förslag till särskilt upp-
taxeringsvärde och översänder för- skattningsvärde och översänder
slaget till sökanden för yttrande förslaget till sökanden för yttrande inom viss tid vid äventyr att ären- inom viss tid vid äventyr att ärendet ändock slutligen avgöres. det ändock slutligen avgörs.
Länsstyrelsen har rätt att vid ärendets handläggning höra ordföranden i
den taxeringsnämnd, som handlägger fastighetstaxering inom det område där fastigheten är belägen, samt anlita biträde av sakkunnig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
65 Efter utgången av den tid som Sedan tiden för yttrande enligt
sökanden enligt 5 § fått sig förelagd 5§ urgått fattar länsstyrelsen beför yttrande fattar länsstyrelsen be- slut i ärendet.
slut i ärendet. Mot beslut får talan ej föras.
Om beslutet underrättas sökanden samt den lokala skattemyndigheten.
7§
För beslut om åsatt taxerings- För beslut om särskilt uppskatt-
värde utgår avgift med 300 kronor ningsvärde utgår avgift med 500 om fastighetens uppskattade värde kronor om fastighetens uppskatta-
ej överstiger 200000 kronor och i de värde ej överstiger 200000 kroannat fall med 600 kronor. nor och i annät fall med I 000 kro-
nor. Då staten är sökande utgår
inte avgift.
Har avgiften ej erlagts inom en månad efter det krav på avgiften delgivits sökanden, får utmätning ske för avgiften utan föregående dom.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1933:359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås
Härigenom föreskrivs att lagen (1933: 359) angående vad med fastighets
taxeringsvärde i vissa fall skall förstås skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Är enligt vad därom finnes stad- Är enligt vad därom finnes stad-
gat för fastighet gällande särskilt gat för fastighet gällande särskilt uppskattningsvärde för fastighets- uppskattningsvärde. skall vad i lag belåning (preliminärt taxerings- eller författning föreskrives om fasvärde), skall vad i lag eller författ- tighets taxeringsvärde såsom grund ning föreskrives om fastighets tax- för beräkning av belopp. intill vilket eringsvärde såsom grund för beräk- inteckning i fastighet må godkännas ning av belopp, intill vilket inteck- såsom säkerhet vid utlåning eller ning i fastighet må godkännas så- såsom täckning för fonder eller in-
som säkerhet vid utlåning eller så- låning, i stället gälla om det särskil-
som täckning för fonder eller inlå- da uppskattningsvärdet.
ning, i stället gälla om det prelimi-
nära taxeringsvärdet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 22 § 2 mom. lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22. $
2 mom.” Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets
taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller
annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsav-
vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning. skall
länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyl-
dig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till Jedning för beräkning av på egendo-
men belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombygg-
nad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länssty-
relsen påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskilt värde.
Fast egendom. för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde tili ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig där det finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10000 kronor.
Vid den värdesättning, varom i Vid den värdesättning, varom i
detta moment är fråga. skall, under detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tillämpliga de- iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av de i kommunalskattelagen lar av de i fastighetstaxeringslagen stadgade grunder för taxering av (1979:1152) stadgade grunder för
fastighet. hänsyn tagas till egendo- taxering av fastighet, hänsyn lagas mens beskaffenhet vid tidpunkt. till egendomens beskaffenhet vid
som avses i 21 §. Vad i22 § I mom. tidpunkt. som avses i 21 83. Vad i
andra och tredje punkterna är stad- 22 § I mom. andra och tredje punkgat skall därvid äga motsvarande terna är stadgat skall därvid äga
tillämpning. Sökande är pliktig motsvarande tillämpning. Sökande
meddela länsstyrelsen erforderliga är pliktig meddela länsstyrelsen erupplysningar för ansökningens forderliga upplysningar för ansökprövning. Länsstyrelsen äger att i ningens prövning. Länsstyrelsen ärendet höra ordföranden i fastig- äger att i ärendet höra ordföranden hetstaxeringsnämnden för det di- i fastighetstaxeringsnämnden för
strikt, inom vilket egendomen är det distrikt, inom vilket egendomen belägen. eller. om denna nämnd av- är belägen, eller, om denna nämnd
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.
? Senaste lydelse 1973: 1104.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
slutat sin verksamhet, ordföranden avslutat sin verksamhet. ordförani taxeringsnämnden i orten. Där be- den i taxeringsnämnden i orten. siktning av egendomen prövas nö- Där besiktning av egendomen prö-
dig, må länsstyrelsen föranstalta vas nödig, må länsstyrelsen förandärom såframt, då ärendet uppta- stalta därom såframt, då ärendet
gits på ansökan, sökanden efter an- upptagits på ansökan, sökanden efmaning bestrider kostnaderna för ter anmaning bestrider kostnaderna besiktningen. I fall, som avses i för besiktningen. I fall, som avses i
andra stycket av detta moment, be- andra stycket av detta moment. bestridas kostnaderna av allmänna stridas kostnaderna av allmänna
medel. medel.
Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta moment, må klagan icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före den I januari 1982.
8 Förslag till
Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)
Härigenom föreskrivs att 4 § stämpelskattelagen (1964: 308)' skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4§
Skatteplikt föreligger icke vid |
I) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta egendom;
2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering;
3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och
samfällighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973: 1150) om förvaltning
av samfälligheter; 4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med
sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 295 § lagen om försäkringsrörelse:
5) förvärv av järnväg för allmän trafik elter av mark för sådan järnväg;
6) kommuns eller annan menig- 6) kommuns eller annan menig-
hets förvärv av mark, vilken enligt hets förvärv av mark, vilken enligt
fastställd plan skall användas för fastställd plan skall användas för
sådant ändamål som avses i 5§ 1 allmän plats, begravningsplats el-
! Lagen omtryckt 1979: 1060. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864. 2 Riksdugen 198081. 1 saml. Nr. 61
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mom, b) eller d) kommunalskatte- ler sådant ändamål som enligt 2 lagen: kap. 2§ fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) medför att byggnad
kan indelas som vårdbyggnad,
bad-, sport- och idrottsanläggning.
skolbyggnad, kulturbyggnad, ceck-
lesiastikbyggnad eller allmän bygg-
nad;
7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;
8) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev:
9) förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller kronony-
bygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt:
10) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark tidigare helt
eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten
till samme tomträttshavare: elier
11) återgång av fång i fall. där rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och gäller i fråga om förvärv för vilket skatteplikt inträder efter ikraftträdandet.
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor
Härigenom föreskrivs att I $ lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
| 8
Riksskatteverket får. om det finnes vara av synnerlig vikt för någon.
efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående viss
fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig
inkomstskatt. statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande tillämpningen av lagen (1951: 763)
om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller i tag
givna bestämmelser om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Gäller ansökningen fråga om tillämpning av lagen (1980: 000) mot skatte-
flykt får förhandsbesked meddelas, om det är av vikt för sökanden. I frågor som avses i första stycket får förhandsbesked också meddelas,
om det finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
! Lydelse av rubriken enligt prop. 1980/81: 17. "I .ydelse enligt prop. 198081: 17.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som har sagts i första Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket första meningen och andra stycket skall också tillämpas, när stycket skall också tillämpas. när
ägare till fastighet önskar på för- ägare till fastighet önskar på förhand erhålla besked angående viss hand erhålla besked angående viss
fråga. som avser taxering av fas- fråga. som avser taxering av fas-
tigheten. Detsamma gäller den för tigheten. Detsamma gäller den för
vilken garantibelopp för fastighet vilken garantibelopp för fastighet
skall tas upp som skattepliktig in- skall tas upp som skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna i 47 8 komst enligt bestämmelserna 147 § kommunalskattelagen —(1928:370), kommunalskattelagen —(1928:370),
trots alt han inte är ägare. trots att han inte är ägare, och, såvitt gäller fastighet som enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) undantagits från skatteplikt och egendom för vilken vär-
de enligt 7 kap. 16 § nämnda lag
inte bestämts, den för vilken, ehuru han inte är ägare, garantibelopp skulle ha tagits upp om fastigheten varit skattepliktig eller egendomen åsuatts värde.
Om rätt att av riksskatteverket erhålla förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrivs i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Denna lag träder i kraft den I januari 1981.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.!' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
18¶Fast egendom. som är taxerad Fast egendom, som är taxerad som annan fastighet och som vid som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hvyres- taxeringen betecknats som hyres-
fastighet, får ej utan tillstånd av hy- husenhet, får ej utan tillstånd av
resnämnd förvärvas genom hyresnämnd förvärvas genom 1. köp, byte eller gåva,
2. tillskott till bolag eller förening.
! Lagen omtryckt 1979: 307.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,
4. fusion enligt 14 kap. 1 elter 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385).
Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta egendomen är belägen enligt 3 a & första stycket påkallar prövning hos
hyresnämnden.
Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. I fråga om förvärv som skett
före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
11 Förslag till
Lag om bevarande av 1970 års allmänna fastighetsdeklarationer,
m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Allmänna fastighetsdeklarationer och andra uppgifter som avlämnats till ledning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall bevaras för framti-
den. Detsamma skall gälla sådan fastighetstaxeringsavi som skall förvaras
tillsammans med deklarationen enligt 74 § tredje stycket taxeringskungörelsen (1957: 513) i dess lydelse enligt kungörelsen (1968: 734) om ändring i taxeringskungörelsen.
Bestämmelserna i 50 § taxeringslagen (1956:623) tillämpas i fråga om
förvaring samt tillhandahållande och utlämnande av deklarationer enligt
första stycket.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-16
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark. Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Wirtén
Lagrådsremiss med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s.k. specialbyggnader, m. m.
1 Inledning
Chefen för finansdepartementet bemyndigades den 16 september 1976 att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05), 1976 års fastighetstaxeringskommitté!, för att se över reglerna för fastighetstaxeringen.
Kommittén har avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:32 och 33) Fastighetstaxering 81, (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader, (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering, (Ds B 1980: 5) Villabeskattning 81 samt (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m.m. De två första delbetänkandena handlar om frågor av grundläggande betydelse för 1981 års allmänna fastighetstaxering.
Dessa betänkanden har lagts till grund för lagstiftning på området (prop. 1979/80: 40, SkU 1979/80: 17, rskr 1979/80: 121, SFS 1979: 1152—1155 samt prop. 1979/80: 86, SKU 1979/80:46, rskr 1979/80: 280, SFS 1980: 149—150). De frågor som tagits upp i delbetänkandet om villabeskattning anmäler jag denna dag i prop. 1980/81: 42. I de båda återstående betänkandena behandlas främst vissa kompletteringar till de redan antagna taxeringsreglerna. Jag har för avsikt att nu ta upp dessa frågor.
I delbetänkandet om förseningsavgift har kommittén lagt fram förslag om sanktioner mot den som inte i rätt tid fullgör sin deklarationsskyldighet. Förslagen har fått ett ganska negativt mottagande och jag är inte
! Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, fastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, bitr. skattedirektören Lars Malmberg, riksdagsledamoten Börje Stensson samt skattedirektören Ulla Wadell.
heller beredd att föreslå att de läggs till grund för lagstiftning utan ytterliga-
re överväganden. Jag avser emellertid att i ett följande avsnitt något beröra
den föreslagna förseningsavgiften. | Delbetänkandet om besvärsregler vid allmän fastighetstaxering innehål-
ler förslag som sträcker över flera områden. Därvid berörs vissa frågor som lämpligen bör behandlas av riksdagen under hösten 1980 så att nya
bestämmelser kan träda i kraft den I januari 1981. Jag avser här de delar i betänkandet som rör följdändringar till den nya fastighetstaxeringslagen. En viktig fråga rör inkomstbeskattningen av ägare till specialbyggnader, dvs. sådana byggnader som är undantagna från skatteplikt vid fastighetstaxeringen. Jag avser nu att tå upp dessa frågor och återkommer senare under året till de återstående. Emellertid vill jag redan nu i ett följande
avsnitt något närmare beröra de övriga frågor som kommittén behandlat.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas en sammanfattning av kommitténs förslag och som biluga 2 den av kommittén föreslagna lagtexten i dess helhet. Beträffande nu gällande regler samt kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandet.
Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 2 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i de delar som tas upp i lagrådsremissen.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Inledande synpunkter
Som jag redan har påpekat tar jag nu bara upp de delar av kommitténs
förslag där riksdagsbehandling lämpligen bör ske under innevarande år
med hänsyn till det önskvärda ikraftträdandet. Jag avser här i första hand
de följdfrågor som måste lösas på grund av att den nya fastighetstaxerings-
lagen bygger på ett delvis nytt system när det gäller att undanta vissa
allmännyttiga fastigheter från skatteplikt. Innan jag går in på dessa frågor vill jag först något beröra övriga delar av kommitténs förslag.
Kommittén har lagt fram förslag som syftar till att förbättra beslutsun-
derlaget vid fastighetstaxeringen samt att öka det allmännas kontrollmöj-
ligheter. I denna del utmynnar kommitténs överväganden främst i ett förslag om att bl. a. fastighetstaxeringsnämnd mot ägarens vilja skall kunna”
besiktiga en fastighet. Förslaget har fått ett ganska blandat mottagande av
remissinstanserna. Även om flertalet av dessa tillstyrker elter lämnar förslaget utan erinran har det likväl pekats på så många problem att jag anser
ytterligare överväganden nödvändiga innan jag är beredd att ta ställning. Vidare har kommittén behandlat en del frågor som rör bl. a. möjligheten
att rätta felaktiga taxeringar. Den kanske största ändringen i denna del avser förslaget om att införa nya möjligheter till besvär i särskild ordning vid fastighetstaxeringen. Detta förslag innebär bl.a. att om en domstol
skulle frångå en av riksskatteverket eller länsstyrelse utfärdad anvisning i
ett enstaka fall så skulle härigenom en möjlighet öppnas att i särskild
ordning ändra även andra ägares fastighetstaxeringar. Även här har sådan kritik framkommit att ytterligare överväganden är nödvändiga. Jag räknar
med att återkomma i denna och den närmast föregående frågan senare under detta år.
I det tidigare nämnda delbetänkandet (Ds B 1980:4) Förseningsavpift vid allmän fastighetstaxering har kommittén behandlat inte bara sagda avgift utan även frågan om skattetillägg vid fastighetstaxering. Kommittén föreslog emellertid att bara förseningsavgift skulle införas. I det nu aktuella
betänkandet (Ds B 1980:8) diskuteras även om inte skattebrottslagen
skulle kunna ändras så att den kom att omfatta även oriktiga uppgifter som lämnats vid fastighetstaxering. De straffbestämmelser m.m. som nu gäller vid fastighetstaxering finns i 18 kap. 30§ fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), FTL. Här kan böter eller fängelse i högst sex månader komma i fråga om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga
uppgifter. Även den som underlåter att lämna allmän fastighetwsdeklaration
kan komma att bötfällas.
Enligt kommittén bör inte det nuvarande ansvarsområdet för oriktiga uppgifter vidgas. Man betonar emellertid vikten av att nuvarande regler tillämpas så att överträdelserna i erforderlig omfattning verkligen beivras.
Detta resultat bör enligt kommittén kunna nås genom att den nuvarande anmälningsskyldighet till åtal som åvilar taxeringsnämndsordförande, 10-
kal skattemyndighet och skattechef effektiviseras. Anvisningar om detta
kan enligt kommittén utfärdas av RSV efter samråd med riksåklagaren.
Kommitténs överväganden och förslag i ansvarsfrågorna biträds eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser som tagit upp frågan. För egen del är jag av samma uppfattning. Även i fråga om förseningsavgiften kan det ifrågasättas om inte nuvarande sanktionsformer kan anses vara tillftytlest. För dagen är jag emellertid inte beredd att ta ställning i frågan. Denna bör i stället tas upp i samband med kommande ändringar av fustighetstaxeringen med utgångspunkt bl.a. i väntade förslag från 1976 års fastighelstaxeringskommitté.
De av kommittén framlagda förslagen i fråga om vissa sekretesshestämmelser kommer jag alt ta upp i annat sammanhang.
2.2 Följdändringar till fastighetstaxeringslagen 2.2.1 Inkomstbeskattningen av ägare av specialbyggnader, m.m.
Genom tillkomsten av FTL ändrades de regler som anger i vad mån
fastigheter skall undantas från skatteplikt. Även om vissa grundläggande
principer behållits är olikheterna gentemot den tidigare ordningen tämligen
stora. Frågan är nu i vad mån dessa ändringar skall slå igenom vid inkomstbeskattningen där på flera punkter en direkt koppling f.n. föreligger till skattepliktsreglerna för fastigheter.
Enligt 1975 års fastighetstaxeringsregler krävdes för att fastighet skulle
undantas från skatteplikt förutom att den användes på visst allmännyttigt
sätt i regel också att den ägdes av stat. kommun, akademi, stiftelse, ideell förening eller annan allmännyttig sammanslutning. Om en fastighet endast
delvis användes för ett skattebefriande ändamål kunde en uppdelning ske i
en skattefri och en skattepliktig del.
En direkt effekt av att en fastighet helt eller delvis undantas från skatte-
plikt är att den skattefria delen inte träffats av den kommunala garantiskatten. Skattepliktsreglerna, som fanns i 5 § kommunalskattelagen (1928: 370),
KL, har nu ersatts av bestämmelser i 3 kap. 2—4 §8 FTL.
En väsentlig olikhet mot de äldre skattefrihetsreglerna är att man nu
infört en övervägandeprincip. Denna princip innebär att det ändamål blir avgörande för vilket fastigheten används till mer än hälften. En fastighet
skall numera vid fastighetstaxering hänföras till antingen den skattefria eller den skattepliktiga sektorn. Någon uppdelning skall alltså inte längre ske i detta sammanhang. En annan nyhet är att det s. k. ägarkravet formellt
fått minskad betydelse. En fastighet kan undantas från skatteplikt av tre olika skäl. Enligt 3 kap. 2 § FTL undantas från skatteplikt alltid specialbyggnad med tillhörande mark. Med specialbyggnad avses byggnad som
till övervägande del används för vissa i 2 kap. 2§ FTL särskilt angivna ändamål. Det är här fråga om byggnader som används för allmänna eller eljest allmännyttiga ändamål (försvarsbyggnad. reningsanläggning, vårdbyggnad, idrottsanläggning, skolbyggnad m. m.). Med ett undantag saknar det betydelse vem som äger byggnaden.
Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 3 § FTIE. även ekonomibyggnad, åkermark m.m. om fastigheten till övervägande del används för vissa verksamheter som bedrivs i vårdbyggnad eller skolbyggnad.
Slutligen gäller enligt 3 kap. 4 § FTL undantag från skatteplikt för
byggnad som ägs och till övervägande del används av vissa allmännyttiga
organisationer i deras verksamhet som sådan, Här finns alltså ett ägarkrav.
En skattefri fastighet åsätts inget taxeringsvärde. Som nämnt utgår inte heller någon kommunal garantiskatt.
Skattepliktsreglerna vid fastighetstaxeringen har även återverkat på in-
komstbeskattningen. I 54 § d) KL föreskrivs att ägare av sådan fastighet
som avses i 5 § I mom. a)—f) och h)—i) är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess användning för ändamål som avses i
nämnda moment. Liknande bestämmelser finns vid den statliga inkomstoch förmögenhetsbeskattningen. Även vid inkomsttaxeringen av berörda
fastighetsägare kan i förekommande fall en uppdelning ske så att en viss
del av en fastighetsinkomst blir skattefri och en annan del skattepliktig (proportioneringsprincipen). För vissa ägare gäller dock att en inkomst
skall vara antingen i sin helhet skattepliktig eller skattefri. Så är fallet med
de ideella föreningarna.
Prop. 1980/81: 61 ta in
Den övervägandeprincip som alltså numera gäller enligt FTL har kommittén inte velat införa för inkomsttaxeringens vidkommande. I stället föreslås att nuvarande proportioneringsprincip skall gälla i viss utsträck-
ning även i fortsättningen. Närmare bestämt innebär kommitténs förslag, som intagits i 54 § d) KL. följande. Ägare av fastighet med specialbyggnad befrias från skattskyldighet så-
vitt avser fastighetsinkomster från den allmännyttiga verksamheten. Un-
dantag har gjorts för inkomster av kommunikationsverksamhet, distribu-
tionsverksamhet eller reningsverksamhet.
För ägare av fastighet som avses i 3 kap. 4 8 FTL föreslås skattefrihet för fastighetsinkomster på grund av fastighetens användning i den allmän-
nyttiga verksamheten. Det är fråga om fastigheter som tillhör ideella föreningar, vissa närmare angivna stiftelser och andra allmännyttiga organisa-
tioner.
Gemensamt för dessa båda grupper är alltså att fastigheten till övervägande del används för något allmännyttigt ändamål. Skulle i detta fall det finnas fastighetsinkomster av annat slag är dessa skattepliktiga och den tidigare nämnda proportioneringen måste då göras. Om fastigheten inte till övervägande del används för allmännyttigt ändamål föreligger oinskränkt skattskyldighet för hela fastighetsinkomsten.
Detta innebär med hänsyn till att övervägandeprincipen införts vid skat-
tepliktsbedömningen, att det tidigare faktiska sambandet mellan fastighets-
taxering och inkomsttaxering inte längre kan fungera. Taxcringsnämnden måste alltså vid inkomsttaxeringen årligen fastställa hur stor del av förvärvskällan som används i den allmännyttiga resp. den kommersiella verksamheten för att på det sättet få en fördelningsgrund för t.ex. allmänna fastighetskostnader och värdeminskningsavdrag.
Proportioneringsprincipen skall emellertid liksom f. n. inte omfatta idecll förenings skattskyldighet. Här skall antingen föreligga skattskyldighet för fastighetsinkomsten i sin helhet eller också är skattefriheten total. I denna del föreslår kommittén ingen ändring i gällande rätt.
Förslaget innebär vidare att slopandet av ägarkravet vid fastighetstaxeringen skall slå igenom. Någon ägarbegränsning görs således inte när det gäller möjligheten att frikallas från skyldighet att utge inkomstskatt. Däremot skall enligt förslaget skattefriheten endast gälla inkomst från en av ägaren själv bedriven allmännyttig verksamhet.
De remissinstanser som närmare behandlat den nu redovisade delen av kommitténs förslag är genomgående ganska kritiska. En del menar att den föreslagna proportioneringen av inkomster blir svår att hantera för skattemyndigheterna sedan man upphävt den tidigare uppdelningen vid fastig-
hetstaxeringen. Kritik framförs också mot de tröskeleffekter som följer av
övervägandeprincipen; används bara 494 för ett allmännyttigt ändamål
inträder oinskränkt skattskyldighet men används 517 på det sättet så är
skattskyldigheten begränsad. Kritik riktas även mot kommitténs förslag i
andra hänseenden, bl.a. i fråga om effekterna av skattefrihet vid t.ex. förmögenhetsbeskattningen.
För egen del vill jag redovisa följande överväganden.
De förslag som kommittén nu har lagt fram i fråga om inkomstbeskatt-
ningen måste självfallet sättas i samband med andra skatteregler. Jag
tänker därvid inte bara på de nyligen antagna fastighetstaxeringsreglerna utan även på hur inkomstbeskattningen i dag är utformad för olika ägarkategorier som typiskt sett kan vara ägare till sådana byggnader där skattefri-
het kan komma i fråga. Jag vill då först erinra om en del av de överväganden som gjordes i
samband med tillkomsten av FTL. Därvid diskuterades noga vilka för- och nackdelar som var förknippade med de då gällande fastighetstaxeringsreg-
lerna som möjliggjorde en uppdelning på en skattefri resp. skattepliktig del. Den av kommittén då föreslagna övergången till en övervägandeprin-
cip vid fastighetstaxeringen godtogs eller lämnades utan erinran av flertalet
remissinstanser. Inte minst skulle förslaget medföra förenklingar i taxeringsarbetet och leda till färre tvister vid fastighetstäxeringen mellan de skattskyldiga och myndigheterna än de dåvarande uppdelningsreglerna.
Det antogs vidare att förslaget många gånger skulle vara till fördel för de
skattskyldiga. De fastigheter där skattefrihet skulle kunna komma i fråga torde nämligen regelmässigt vara sådana att det användningssätt som
skulle kunna motivera skattefrihet dominerade.
Enligt min mening har knappast något framkommit som skulle tyda på
att den nu nämnda principen för fastighetstaxeringens vidkommande inte
skulle vara ändamålsenlig. Den måste därför bilda en utgångspunkt för de
ändringar som kan komma i fråga.
Jag vill därefter beröra ett annat skalteavsnitt som också inverkar på de
framtida inkomstskattereglerna i förevarande delar. Jag syftar därvid på reglerna för de ideella föreningarnas skattskyldighet. Denna kategori berörs i och för sig inte av de förslag som kommittén nu har lagt fram men här
har riksdagen tidigare i år infört regler som innebär alt övervägandeprincipen i denna del redan godtagits vid inkomsttaxeringen för denna grupp.
Sådan ideell förening som avses i 53 § I mom. e) KL samt punkt 9 av
anvisningarna till detta lagrum åtnjuter enligt 54 § i) KL samt punkt 4 av anvisningarna till nämnda lagrum skattefrihet för inkomst av fastighet
under vissa förutsättningar. I korthet har reglerna följande innebörd.
För att skattelättnader skall medges krävs bl. a. att den ideella föreningen ägnar sig åt allmännyttig verksamhet (religiös, välgörande, social, politisk, konstnärlig, idrottslig, kulturell). Genom lagstiftning 1977 (prop. 1976/
77:135, SkU 1976/77:45, rskr 1976/77:323,. SFS 1977:572) infördes en enhetlighetsprincip såvitt gällde beskattningen av dessa föreningars fas-
tighets- och rörelseinkomster. De skulle vara antingen i sin helhet skatte-
fria eller fullt ut skattskyldiga. Den huvudsakliga inriktningen av verksamheten skulle bli avgörande. Uttrycket huvudsakligen torde innebära ett
krav på att omkring 75-806 av verksamheten avsett den allmännyttiga
delen. Genom riksdagsbeslutet tidigare i år (SKU 1979/80:51. rskr 1979/
80:351. SFS 1980: 342) utvidgades nämnda föreningars skattefrihet. Genom ett tillägg till punkt 4 av anvisningarna till 54§ KL frikallades de nämligen från skattskyldighet för inkomst av sådan fastighet som tillhörde föreningen och som till övervägande del användes i föreningsverksamhe-
ten som sådan.
För de nu angivna ideella föreningarna gäller alltså vid inkomsttaxeringen bl. a. dels att de är antingen skattefria eller skattskyldiga för rörelse- och
fastighetsinkomster dels att övervägandeprincipen tillämpas i fråga om de egentliga föreningsfastigheterna. Även de nu beskrivna reglerna har vuxit
fram mot bakgrund av önskemål om att slippa uppdelningar mellan skattefrihet och skatteplikt och likaså har en utgångspunkt varit att de nya reglerna regelmässigt skulle vara till de skattskyldigas fördel. Inte heller i dessa delar är det enligt min mening motiverat att föreslå några ändringar. Med ctt mindre undantag berör alltså mina förslag inte de nu angivna ideella föreningarna.
De nu redovisade förhållandena leder enligt min mening till att en över-
vägandeprincip i så måtto bör införas även vid inkomsttaxeringen att olika
regler får accepteras beroende på hur fastigheten används. Det kan visserligen sägas att en sådan princip kan resultera 1 att tämligen likartade fall
kan komma att behandlas olika. Så skulle t. ex. bli fallet när den allmännyt-
tiga och den kommersiella användningen av en fastighet är av ungefär samma omfattning. Nu finns det emellertid anledning anta att detta inte är
en särskilt vanlig situation utan att det i stället regelmässigt törhåller sig så
att det ena eller det andra användningssättet dominerar. Det är då enligt min mening möjligt att ha olika regler som anpassats till den dominerande användningen i det enskilda fallet.
Jag vill då först ta upp frågan om sådana fastigheter som inte till övervägande del används för ett ändamål som skulle kunna motivera skallefrihet. För dessa fall innebär kommitténs förslag att fastighetsinkomsterna i sin helhet skall vara skattepliktiga. I denna del överensstämmer förslaget med vad som redan gäller för de ideella föreningarnas fastighetsinkomster. Jag föreslär att kommitténs förslag genomförs.
För de fall där en fastighet till övervägande del används för ett allmännyttigt ändamål föreslår kommittén däremot att en uppdelning skall göras. Skattefrihet föreslås bara för sådana fastighetsinkomster som härrör från den allmännyttiga delen. Övriga fastighetsinkomster skall däremot beskattas på vanligt sätt. En vtterligare begränsning ligger i kravet på att ägaren själv skall bedriva verksamheten.
I denna del har kritiken tagit sikte på svårigheterna att i det praktiska arbetet avgöra vilka inkomster som skall anses vara av det ena eller andra slaget. Framför allt uppdelningen på utgiftssidan anges kunna bli besvärlig, 1. ex. i fråga om sädana kostnader som kan sägas mer knyta an till fastighe-
ten som sådan (värdeminskningsavdrag. vissa räntor) än till olika slag av verksamheter. En anledning till de nämnda svårigheterna anges vara att man inte längre kommer att ha tillgång till den uppdelning på olika värden som kan ha åsatts vid fastighetstaxeringen när en fastighet är delvis skattefri och delvis skattepliktig.
En väg ur de nämnda svårigheterna skulle självfallet vara att när den allmännyttiga användningen överväger införa full skattefrihet. dvs. även här anta den princip som gäller för de ideella föreningarna. Det kan förvisso antas att åtskilliga av de fastigheter som skulle beröras ägs av sådana juridiska personer där ett mycket betydande allmännyttigt inslag finns. Men ägarbilden är trots allt betydligt mer splittrad här och har inte den ganska enhetliga karaktär som kännetecknar de ideella föreningarna.
emellertid tas upp till förnyad prövning när närmare erfarenheter vunnits av reglernas praktiska tillämpning. Eftersom en stor del av hithörande fastigheter ägs av stiftelser är det också anledning att avvakta resultatet av
stiftelseutredningens (Ju 1975:01) pågående arbete. Olägenheterna av den föreslagna uppdelningen skall inte heller överdri-
vas. Det saknas anledning att anta annat än att inkomsterna från de skattefria fastigheterna normalt är av sådan natur att de inte skall beskattas. Att en uppdelning skall ske får förmodas tillhöra ovanligheten. En uppdelning torde bli ovanlig i framför allt de fall som kommittén tagit upp i 5§4§ d) I KL. Det är här fråga om specialbyggnader och dessa kan som
förslaget är utformat knappast användas på alltför skiftande sätt. Nägra fall
där så skulle kunna ske har i förslaget undantagits från inkomstskattefrihet och jag tänker då främst på kommunikationsbyggnader. För sådana fastigheter som avses i 3 kap. 48 FTL har kommittén föreslagit skattefrihet för inkomster som uppkommit genom att fastigheten använts i organisationens eller sammanslutningens verksamhet som sådan. Även här bör det normalt gå att utskilja vad som kan sägas ligga vid sidan om den allmännyttiga
delen. Detta bör rimligen gå att få fram med ledning av bokföringen. 1 själva verket innebär kommitténs förslag inte så djupgående ändringar i
förhållande till vad som nu gäller att taxeringsnämnderna ställs inför helt nya problem. Även om den uppdelning som tidigare skett vid fastighetstaxeringen på skattefri resp. skattepliktig del kunnat tjäna till ledning för en motsvarande uppdelning vid inkomsttaxeringen får man inte bortse från att detta är något som har karaktär av hjälpregel. Det finns alltså inte heller i dag något absolut band mellan fastighets- och inkomsttlaxering. Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att biträda de önskemål som framförts om rätt till särskilt uppskattningsvärde för att tjäna som underlag vid
inkomsttaxeringen. Jag återkommer strax till dessa frågor. Jag vill också
betona att det inte skall vara nödvändigt att varje år ingående undersöka
efter vilka normer en fördelning skall ske. Om det inte har inträffat några
mer genomgripande förändringar i en fastighets användningssätt mellan
två år — torde föregående års fördelning kunna begagnas igen.
Jag föreslår att kommitténs förslag genomförs. De nya reglerna bör tas in
i 548 d) KL och 7§ h) lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, SIL. Mitt
förslag innebär emellertid vissa i huvudsak redaktionella ändringar i förhäl-
lande till kommitténs förslag. I det föregående nämnde jag att de ideella
föreningarnas inkomstbeskattning inte berördes av de nu diskuterade ändringarna. Jag vill dock nämna att det kan tänkas att en ideell förening undantagsvis kan äga en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 eller 38 FTL men som inte används i föreningsverksamheten som sådan och inte heller har en naturlig anknytning till densamma. Inkomster från en sådan fastighet bör då behandlas enligt 54§ d) I och 2 KL. Detta påkallar en ändring i
punkt 4 av anvisningarna till 54& KL.
Jag övergår nu till att behandla förmögenhetsbeskattningen av de icke
skattepliktiga fastigheterna. F.n. gäller att fastigheter, som undantagits från skatteplikt enligt 5§ KL,
inte skall tas upp som tillgång vid förmögenhetstaxeringen (3 § 2 mom. j) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL). Industritillbehör
enligt 2 kap. 3§ jordabalken, JB, omfattas emellertid generellt av förmögenhetsskatteplikt. De fastigheter som kunde undantas från skatteplikt
enligt 5§ KL var nästan alltid sådana vars ägare inte var skattskyldiga till förmögenhetsskatt. Genom tillkomsten av FTL har här en viss förskjutning skett så att skattefria fastigheter i större utsträckning kan ha ägare som är skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.
Kommittén har föreslagit att skattefri fastighet som tillhör fysisk person och annan skattskyldig som avses 16§ I mom. första stycket a)—c) SFL. dvs. i princip alla till förmögenhetsskatt skattskyldiga rättssubjekt, normalt skall tas upp som skattepliktig tillgång vid förmögenhetstaxeringen. För att en skatteskärpning jämfört med nuläget inte skall inträda föreslår kommittén dock att de fastighetstyper som nu generellt utgör skattefri tillgång vid förmögenhetstaxeringen också i fortsättningen skall vara det. Detta gäller kommunikationsbyggnad. distributionsbyggnad, reningsanläggning, kulturbyggnad och ecklesiastikbyggnad som avses i 2 kap. FTL jämte därtill hörande tomtmark, övrig mark och markanläggning. Enligt förslaget skall industritillbehören enligt 2 kap. 3§ JB liksom f.n. alltid tas
upp som tillgång.
Eftersom något taxeringsvärde inte kommer att åsättas de skattefria fastigheterna föreslår kommittén att en möjlighet införs att fastställa ett
värde på skattefri fastighet som skall upptas som tillgång vid förmögen-
hetsberäkningen. Värderingen skall enligt förslaget ske enligt de av kommittén föreslagna reglerna om åsättande av särskilt uppskattningsvärde för
fastighet.
Den av kommittén föreslagna behandlingen av de skattefria fastigheterna vid förmögenhetsbeskattningen har kritiserats på sina håll, inte minst
då på grund av sättet för att bestämma värdet.
Jag kan i och för sig dela kommitténs betänkligheter inför tanken att från
förmögenhetsbeskattning undanta de fastigheter som bedömts vara icke
skattepliktiga vid fastighetstaxeringen. Hithörande fastigheter kan på grund av ägarkravets slopande vid fastighetstaxeringen för framtiden kom-
ma att innehas även av sådan skattskyldig som har att erlägga förmögenhetsskatt. Jag är emellertid likväl tveksam om den föreslagna lösningen är
den lämpligaste.
För att kommitténs förslag skall kunna tillämpas måste det tillskapas
något annat värde i stället för taxeringsvärdet och här har kommittén tänkt
sig att lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet, Lsuf. skulle komma till användning. Jag återkommer senare (avsnitt 2.2.2.1) till
vissa särskilda frågor angående Lsuf. I denna del har flera remissinstanser uttalat tvekan och ifrågasatt om den myndighet — länsstyrelsen — som
skall handha det föreslagna värderingsförfarandet verkligen har erforderliga resurser för detta. Mer allvarliga är emellertid enligt min mening de närmare effekterna av det föreslagna värderingsförfarandet. Även om vär-
deringen skall ske efter de normer — med undantag för beskaffenhetstid-
punkten — som skall gälla vid fastighetstaxering har en del opraktiska avvikelser i förslaget i förhållande till FTL. bedömts nödvändiga. Kommittén har ansett att anledning saknas att införa någon besvärsrätt över länsstyrelsens beslut. För att några rättsförluster inte skall behöva uppstå i skattesammanhang bör enligt kommittén i stället föreskrivas att det sär-
skilda uppskattningsvärdet skall vara endast till ledning vid bestämmande
av skatt eller taxering. Vidare innebär förslaget att avgift skall utgå om inte staten har ansökt om värdering.
Med tanke på att det föreslagna värderingsförfarandet inte kan sägas få den stabilitet som jag anser vara önskvärd i detta sammanhang vill jag föreslå en annan lösning på förmögenhetsskattefrågan.
Även om de nya skattefrihetsreglerna medför en viss utvidgning av
ägarkretsen är likväl läget alltjämt det att endast ett fåtal av dessa kan
förmodas vara skyldiga att betala förmögenhetsskatt. Å andra sidan kan ett generellt undantagande av skattefria fastigheter från förmögenhetsbeskatt-
ningen missbrukas i enstaka fall. Jag föreslår därför den förändringen att
skattefria fastigheter visserligen generellt undantas från förmögenhetsbeskattningen men att samtidigt skatteavdrag vägras för skuld som avser
kapital som nedlagts i fastigheten. Mina förslag föranleder ändringar i 3 § 2 mom. j) och 5 & SFL. I fråga om arvs- och gåvobeskattningen får andra bedömningar göras. Enligt min mening saknas det anledning att undanta skattefria fastigheter från skatteplikt enligt lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
För det första är arvs- och gåvoskatterna — till skillnad från förmögenhetsskatten — av engångsnatur. Detta betyder bl. a. att en arvs- och gåvoskattefrihet för skattefria fastigheter skulle kunna inbjuda till missbruk. Antag att en specialbyggnad ges bort och då utan gåvobeskattning. Kort tid efter gåvan ändras fastighetens användningssätt så att den skall indelas
som skattepliktig. Utan särskilda regler kan då ingen gåvoskatt uttas. Till bilden hör också att om det vid förmögenhetsbeskattningen torde vara få fall där en beskattning skulle bli aktuell så bör det vara ännu ovanligare att
en skattefri fastighet skulle utgöra tillgång i ett dödsbo. Jag föreslår alltså
inga undantagsregler för skattefria fastigheter vid arvs- eller gåvobeskattningen. Avslutningsvis vill jag påpeka att vad jag nu har sagt inte innebär några ändringar i den gåvoskattefrihet som redan gäller för gåvor till
allmännyttiga ändamål.
2.2.2 Övriga följdändringar
Jag har i det föregående behandlat hur inkomstbeskattningen bör ske i fråga om inkomster från fastigheter där skattefrihet för fastigheten kan komma i fråga enligt FTL. I det följande avser jag att ta upp andra frågor
som hänger samman med att fastighetstaxeringsbestämmelserna ändrats genom tillkomsten av FTL. Till stor del är det fråga om att ändra definitioner eller liknande. I tydlighetens intresse berör jag även sådana avsnitt i FTL som i och för sig inte föranleder ändringar på annat håll. Framställ-
ningen bygger på FTL:s kapitelindelning.
2.2.2.1 Fastighetstaxeringslagen, I kap. Inledande bestämmelser
I kap. FTL innehåller bestämmelser av mera allmän betydelse för fastighetstaxeringen, såsom i vilka frågor beslut skall fattas, vad som menas
med taxeringsär, fastighet och ägare samt vad som är att anse som beskaf-
fenhetstidpunkt. Bestämmelserna överensstämmer i stort med gällande ordning. Det finns emellertid ett betydelsefulit undantag och det gäller vilka fastigheter som skall åsättas taxeringsvärde. Denna fråga har jag
cmellertid redan behandlat i avsnitt 2.2.1 såvitt gäller förhållandet till inkomstbeskattningen.
Enligt I kap. I $ FTL skall taxeringsvärde inte åsättas fastighet som enligt 3 kap. FTL skall undantas från skatteplikt.
Kommittén som pekar på att taxeringsvärde fortfarande används i olika
andra sammanhang, anser att i en del fall den slopade värderingen i
samband med fastighetstaxeringen kan behöva ersättas med en särskild expertvärdering eller liknande. Enligt kommitténs mening är det i dessa fall främst från likformigheissynpunkt mest lämpligt med ett officiellt värderingsförfarande och värderingsutlåtande.
Enligt kommittén bör lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde
på fastighet, Lsuf, ges ett vidgat tillämpningsområde. F.n. får den bara
tillämpas under den löpande taxeringsperioden vid vissa angivna former av förändring efter senaste fastighetstaxering. Kommittén anser att det ökade behovet av särskild värdering, som föranletts av de nya skattepliktsreglerna, bör tillgodoses genom att möjlighet tillskapas att åsätta skattefri fastighet särskilt uppskattningsvärde. Däremot har kommittén inte ansett det lämpligt att ytterligare utvidga tillämpningsområdet till att omfatta
även egendom som cnligt 7 kap. 16 & FTL inte skall värderas. Förslaget innebär att lagen görs till en ”baslag” till vilken annan lagstiftning kan
hänvisa i den mån behov föreligger att få ett officiellt värderingsutlåtande för fastighet. I lagen skall inte längre anges för vilket eller vilka ändamål värdet fastställs. Förslaget innebär ingen ändring i fråga om värderingen, utan den skall liksom f.n. ske efter fastighetstaxceringsregler. När det gäller beskaffenhetstidpunkten föreslås att en möjlighet införs att tillämpa annan tidpunkt än den då uppskattningen sker. Enligt förslaget skall samma ägarbegrepp gälla som vid fastighetstaxeringen. Möjlighet bör dock finnas
t.ex. för taxeringsnämnd att vid förmögenhetstaxeringen påkalla åsättande
av särskilt uppskattningsvärde. Mot bakgrund härav föreslår kommittén
att även annan än ägare får påkalla särskild värdering. En förutsättning bör
dock enligt kommittén vara att det i lagstiftningen på det område där
uppskattningsförslaget skall användas, direkt föreskrivs att annan än ägaren får påkalla värdering. De formella rutinerna kring ansökan m. m.
föreslås i stort följa FTL:s regler. Ägarens uppgiftsskyldighet föreslås få i huvudsak samma innebörd oavsett vem som påkallar åsättande av särskilt
uppskattningsvärde. Kommittén anser att anledning saknas att nu införa någon besvärsrätt över länsstyrelsens beslut. För att några rättsförluster inte skall behöva uppstå i skattesammanhang bör enligt kommittén i berörd
lagstiftning föreskrivas att det särskilda uppskattningsvärdet skall vara
endast till ledning vid bestämmande av skatt eller taxering. Förslaget innebär vidare att när staten är sökande skall inte avgift utgå. I övrigt föreslås i huvudsak endast redaktionella ändringar i lagen.
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet av remiss-
instanserna. Några remissinstanser är kritiska mot förslaget. Bl. a. berörs länsstyrelsens resurser för de föreslagna tillkommande arbetsuppgifterna.
Några remissinstanser påpekar att förslaget innebär att ny värdering måste
göras varje år och ifrågasätter om inte ett åsatt uppskattningsvärde kan
godtas vid flera års taxeringar. Kritik framförs mot förslaget att inte låta skattefriheten slå igenom vid förmögenhetsbeskattningen, varvid särskilt uppskattningsvärde på fastighet vid förmögenhetsbeskattningen inte skulle
behövas. Vidare framförs synpunkter om att rätt att påkalla uppskattnings-
värde bör föreligga även vid inkomsttaxeringen om förslaget i fråga om inkomstbeskattning genomförs. Några remissinstanser anser att även
taxeringsintendent vid förmögenhetsbeskattningen bör ha rätt att påkalla åsättande av särskilt taxeringsvärde. Någon remissinstans anser att ägare
som ansöker om värdering vid förmögenhetsbeskattning bör befrias från avgift.
Jag har tidigare (avsnitt 2.2.1) föreslagit att fastighet, som enligt 3 kap. FTL har undantagits från skatteplikt, inte skall upptas som tillgång vid förmögenhetstaxeringen. Detta innebär att en stor del av de erinringar som
framförts under remissbehandlingen inte längre är aktuella. Lsuf kommer
emellertid fortfarande att behövas för sitt hittillsvarande ändamål. De nya
skattepliktsreglerna kommer också att öka behovet av särskild värdering. Lagens tillämpningsområde bör därför utvidgas något. Jag har tidigare föreslagit att fastighet, som enligt 3 kap. FTL är undantagen från skatteplikt, inte skall tas upp som tillgång vid förmögenhetstaxeringen. Detta medför att det knappast finns anledning att i och för sig vidga den krets som kan ansöka om särskild värdering. Liksom hittills bör fastighetsägare och därmed jämställda få göra detta. Denna krets bör emellertid bestämmas med utgångspunkt i 47 & KL. Reglerna bör utformas så att även ägare av icke skattepliktiga fastigheter omfattas. Jag föreslår även vissa redaktionella ändringar.
För beslut om åsatt värde utgår avgift med 300 kr. om det uppskattade värdet inte överstiger 200000 kr. och i annat fall med 600 kr. Dessa belopp har gällt sedan lagens ikraftträdande den I juli 1971. Jag föreslår att dessa avgifter höjs till 500 resp. 1000 kr.
Frågan huruvida Lsuf bör tillämpas vid inkomstbeskattningen har jag berört i det föregående (avsnitt 2.2.1).
I lagen (1933:359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås anges att det s.k. preliminära taxeringsvärdet i vissa fall skall ersätta det ”riktiga” taxeringsvärdet. Kommittén föreslår vissa redaktionella följdändringar i lagen. Dessa betingas av kommitténs förslag till utvidgning av Lsuf och till förslaget att beteckningen preliminärt taxeringsvärde skall utgå ur Lsuf.
Förslaget har inte mött någon kritik av remissinstanserna och jag ansluter mig till detsamma.
Vid arvs- och gåvobeskattningen finns regler för värderingen av fastighet i 22 § AGL. Enligt huvudregeln skall fastighet tas upp till taxeringsvärdet året före det år då skattskyldigheten inträder. I vissa i 22 § 2 mom. AGL angivna situationer skall emellertid fastighet åsättas ett särskilt värde av länsstyrelsen. Detta gäller dels fastighet som saknar taxeringsvärde, dels fastighet vars beskaffenhet på ett eller annat sätt förändrats och dets fastighet, vars användning undergått väsentlig förändring. 22 § 2 mom. AGL innehåller viss hänvisning till KL angående grunderna för fastighetstaxering. Enligt kommittén föranleder inte FTL några sakliga ändringar i nämnda lagrum. Däremot föreslår kommittén en redaktionell ändring avseende hänvisningen till var grunderna för fastighetstaxering återfinns. Enligt förslaget skall ändringarna träda i kraft den I januari 1981. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före den I januari 1982.
Jag biträder även här kommitténs förslag. Enligt 22 & 2 mom. tredje stycket AGL åligger det skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor att ansöka om åsättande av värde till ledning för arvsskattens bestämmande. Beskattningsmyndigheten får enligt 67 § AGL förelägga vite för att förmå dessa personer att fullgöra ansökningsskyldigheten. Jag anser att denna möjlighet bör vara tillräcklig för att ansökningsskyldighe- 3 Riksdagen 198081. I saml. Nr. 6]
ten skall fullgöras och är därför inte beredd att biträda önskemål som framförts under remissbehandlingen om att även beskattningsmyndighet skall ha rätt att göra sådan ansökan.
Med anledning av vad kammarkollegiet har uttalat i sitt remissyttrande vill jag ta upp en speciell fråga. Om en fastighet förvärvas genom arv eller gåva under ett år när allmän fastighetstaxering äger rum och efter det att taxeringsarbetet avslutats skall enligt praxis. om taxeringsvärde inte finns åsatt för närmast föregående år, det värde gälla som åsatts vid allmänna fastighetstaxeringen. Kammarkollegiet har nu uttryckt önskemål om att 1981 års taxeringsvärde regelmässigt skulle kunna tillämpas vid förvärv under 1981 i de fall taxeringsvärde saknas för nästföregående år. Härigenom skulle det särskilda värderingsförfarandet enligt 22 § 2 mom. tredje stycket AGL inte behöva tillgripas. Jag är emellertid inte beredd att biträda detta förslag som innebär att man för vissa förvärv under år när allmän fastighetstaxering äger rum skulle komma att tillämpa ett värde som inte var känt vid förvärvstidpunkten.
2.2.2.2 Fastighetstaxeringslagen, 2 kap. Indelning av byggnader och mark
Vid fastighetstaxeringen är det av stor vikt att få fram grupper av egendom som har likartade egenskaper och som bör värderas efter enhetliga regler. Den klassificering av byggnader och mark som görs vid fastighetstaxeringen syftar främst till just en sådan gruppindelning av egendomen. Ett annat önskemål är att fastighetstaxeringens klassificeringssystem skall samordnas med annan lagstiftning och statistikframställning där likartade begreppsbestämningar kommer till användning. Som exempel på annan lagstiftning som anpassats till fastighetstaxeringens klassificeringssystem kan nämnas lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet och dess tillämpningsföreskrifter (1975: 1139). De grundläggande klassificeringsbestämmelserna finns numera i FTL.
Alla byggnader och all mark skall enligt FTL som en första åtgärd i taxeringsarbetet indelas i olika byggnadstyper och ägoslag. Denna indelning ligger sedan till grund för beslut i fråga om skatteplikt, taxeringsenhet och beskattningsnatur. Den materiella innebörden av de olika byggnadstyperna har förändrats. Som exempel kan nämnas att hotell och restauranger som tidigare indelats som industrifastighet i fortsättningen skall hänföras till hyreshus. Gruppen specialbyggnader, som tidigare var en restgrupp. skall enligt FTL omfatta endast byggnader vars användningssätt motiverar att fastigheten undantas från skatteplikt.
Kommittén anser, med undantag för stämpelskattelagen (1964:308), SL. att reglerna om indelning av byggnader och mark inte direkt föranleder följdändringar i annan lagstiftning.
Enligt 4 § 6) SL är kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för vissa ändamål undantagna från stämpelskatteplikt. Bestämmelsen hänvisar i fråga om ändamålen till 5 § I
Prop. 1980/81: 61 [ An
mom. b) eller d) KL, som upphävts genom tillkomsten av FTL. Från skatteplikt undantas enligt nu gällande bestämmelser markförvärv för all-
männa platser, begravningsplatser, allmän styrelse eller förvaltning, kul-
turvård eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning samt äldringsvård. Kommittén har efter samråd under hand med stämpelskatteutredningen (B 1977: 06) föreslagit en viss utvidgning av de stämpelskattefria markförvärven. Enligt förslaget kommer friheten från stämpelskatt att omfatta
markförvärv som sker för bl.a. vissa kommersiella ändamål som enligt FTL kan motivera att byggnad indelas som t. ex. bad-, sport- och idrottsanläggning eller kulturbyggnad. Stämpelskattefriheten kommer alltså att
bli vidsträcktare än enligt gällande regler. Ändringarna skall enligt försla-
get gälla markförvärv som skett efter ikraftträdandet den 1 januari 1981.
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissin-
stanserna. Stämpelskatteutredningen motsätter sig inte förslaget men förutskickar att dess fortsatta arbete kan leda till att bestämmelsen får en annan utformning än den av kommittén föreslagna. Kammarkollegiet anser att lydelsen av den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle medföra
att. om efter 1981 års ingång lagfart söks på förvärv som skett före denna tidpunkt av sådan allmän mark som avses i 4 § 6) SL. så finns inte stöd för
skattefrihet. Detta sammanhänger enligt kollegiet med utformningen av övergångsbestämmelserna till FTL som bl. a. innebär att 5 § KL upphörde
att gälla vid utgången av år 1979.
Jag vill i detta sammanhang nämna följande. Jag delar kommitténs uppfattning att det nu inte finns anledning att komplicera reglerna alltför
mycket och därmed försvåra stämpelskatteutredningens fortsatta utred-
ningsarbete. Jag biträder således kommitténs förslag till utvidgning av de stämpelskattefria markförvärven.
Som kammarkollegiet har påpekat skulle, med föreslagen lydelse av övergångsbestämmelsen, skattefrihet inte komma att föreligga i vissa fall för allmän mark som avses i nuvarande lydelse av 4 § 6) SL. Denna effekt har inte åsyftats. Övergångsbestämmelsen till SL bör därför utformas så att den nya lydelsen av 4 § SL gäller i fråga om förvärv för vilka skatteplikt inträder efter ikraftträdandet den 1 januari 1981. Skattefriheten kommer härigenom även att avse förvärv som skett före den I januari 1981 men för vilka skatteplikt inträder först efter ikraftträdandet.
2,2.2.3 Fastighetstaxeringslagen, 3 kap. Skatteplikt
Jag har i avsnitt 2.2.1 behandlat frågan om följdändringar i KL, SIL. SFL och AGL som föranleds av de nya skattepliktsreglerna i FFL. Jag vill
nu ta upp några andra frågor med anknytning till dessa skattepliktsregler
och som har behandlats av kommittén. Detta gäller lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift och lagen (1976:66H) om immunitet och privilegier i vissa
fall.
Enligt I $ lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall avgift betalas av ägare av sådan jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxeringen åsatts
delvärdet skogsbruksvärde. Genom bestämmelsen i 3 kap. FTL kommer frihet från skatteplikt och därmed frihet från skyldighet att betala skogsvårdsavgift att gälla vissa jordbruksfastigheter. Det är här fråga om t. ex.
vissa fastigheter inom vårdsektorn som drivs av det allmänna.
Kommittén har inte föreslagit någon följdändring och någon erinran
häremot har inte framförts. Jag ansluter mig till kommitténs ståndpunkt.
Enligt 3 kap. 4 § punkten 4 FTL skall fastigheter som ägs av främmande
makts beskickningar undantas från skatteplikt. Detta innebär i suk ingen ändring I förhållande till vad som gällde tidigare. Kommittén har därför
inte funnit anledning att överväga några följdändringar.
2.2.2.4 Fastighetstaxeringslagen, 4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur
Regler om fastigheters beskattningsnatur och indelning i taxeringsen-
heter finns f.n. i 7 och 8 §§ KL jämte anvisningar. I huvudsak har dessa regler överförts oförändrade till 4 kap. FTL. Delvis har emellertid sådana sakliga ändringar gjorts som kommer att ge både ändrad indelning i taxe-
ringsenheter och ändrad beskattningsnatur vid 1981 ärs allmänna fastighetstaxering. Vidare har förfarandet vid bestämmande av taxeringsenhets
omfattning direkt knutits till indelningen av byggnader och mark vilket är
en nyhet i förhållande till vad som gäller nu.
I de flesta fall torde FTLs regler om taxeringsenhet och beskattningsna-
lertid inte täktmark och exploateringsmark, vilka år 1981 bryts ut till särskilda taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet. Vidare kan den s.k. femhektarsregeln i 4 kap. 5 § andra stycket och 11 & andra stycket punkten I FTL antas få till följd att bostadsbyggnader i anslutning till ett jordbruk i ett ganska stort antal fall bryts ut till särskild taxeringsenhet med ändrad beskattningsnatur. Vidare innebär regeln i 4
kap. 10 § FFTE att marksamfällighet i minskad utsträckning kommer att utgöra särskild taxeringsenhet.
Kommittén har redovisat överväganden i fråga om följdändringar i KL, men föreslår ingen annan ändring än att hänvisningen till anvisningarna till
8 § KL som nu finns i punkt I av anvisningarna till 41 a & KL skall från den I januari 1981 avse 4 kap. 10. $ FTL.
Förslaget och övervägandena har inte fått någon kritik frän remissin-
stanserna. Jag ansluter mig till förslaget och föreslår att punkt I av anvisningarna till 41 a § KL ändras på sätt kommittén har föreslagit.
Kommittén har inte ansett det nödvändigt att göra följdändringar i 17 och 18 §& KL, vilka innehåller bestämmelser om inkomstslag och om vad som skall utgöra särskild förvärvskälla. Jag instämmer i kommitténs över-
väganden och föreslår således ingen ändring i nämnda paragrafer.
Kommittén har också berört bestämmelserna i KL. om avskrivning av
driftbyggnad på jordbruksfastighet, om substansminskningsavdrag vid till-
godogörande av naturtillgångar och om realisationsvinst.
Frågan om avskrivning av driftbyggnad på jordbruksfastighet har behandlats i en lagrådsremiss, över vilken lagrådet nyligen har avgivit yttrande. Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att en proposition i frågan avges till riksdagen.
De övriga frågor kommittén har berört har behandlats i en inom budget-
departementet upprättad promemoria (Ds B 1980:9) Delavyttring, substansminskning m. m. Promemorian har nyligen varit föremål för remissförfarande. Jag avser att inom kort föreslå regeringen att inhämta lagrådets
yttrande över förslag till ändringar i dessa frågor.
I sammanhanget vill jag erinra om att de särskilda lättnader som kan
medges familjeföretagen vid kapitalbeskattningen påverkas av den nyss
nämnda ändrade beskattningsnaturen för täktmark och exploateringsmark. Genom att sådan mark för framtiden inte kommer att få beskattningsna-
turen jordbruksfastighet försämras lantbrukarnas situation genom att utrymme för skattelättnader begränsas. Jag uttalar i dag i propositionen om
ändrade regler för villabeskattningen m. m. att de väntade höjningarna av taxeringsvärdena påkallar ändringar i vissa hänseenden i fråga om familje-
företagens skattelättnader. Min avsikt är att inom kort återkomma i dessa frågor.
Kommittén redovisar även överväganden i fråga om följdändringar till lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.
Enligt I $& nämnda lag får fast egendom som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet inte för-
värvas utan tillstånd av hyresnämnd om kommunen påkallat prövning hos
hyresnämnden. Av I $ tillämpningsförordningen till lagen framgår att fråga huruvida förvärvstillstånd fordras enligt lagen bedöms av bevis om fastighetens typkod enligt senast verkställda taxeringen.
Kommittén föreslår att begreppet hyreshusfastighet i I $ i lagen ändras
till hyreshusenhet.
Denna kategori omfattar emellertid, genom att den i FTL utökats med restaurang, hotell eller liknande, en större grupp fastigheter än tidigare.
Avsikten med tillståndsprövningen är emellertid inte att förvärv av sådana fastigheter skall prövas av hyresnämnd. Enligt kommittén får detta emellertid accepteras om man vill behålla taxeringsenhetens beteckning som urvalsinstrument. Enligt 4 § andra stycket lagen får förvärvstillstånd inte
vägras om det i ärendet visas att fastigheten är obebyggd eller bebyggd med annat än hyreshus eller med hus som inte innehåller fler än två för
bostadsändamål avsedda lägenheter. Enligt kommittén bör den utökning av de tillståndspliktiga förvärven som kan bli följden av den av kommittén föreslagna ändringen inte få någon egentlig effekt genom att kommunen i
förekommande fall torde avstå från att påkalla hyresnämndens prövning då man finner att 4 § andra stycket lagen är tillämpligt.
Förslaget har i allmänhet inte mött nägra invändningar. Kommittén framhåller vidare att införandet av övervägandeprincipen
vid indelning av byggnader kan göra det svårt att genom fastighetstaxeringens kodsystem fånga upp alla de fastighetsöverlåtelser som ursprungligen avsågs. Kommittén nämner att specialenhet (4 kap. 5 § 6 FTL) kan innehålla en mindre del bostäder.
Denna fråga har berörts av kyresnämnden och arrendenämnden i Göte-
borg, som anser sig sakna underlag för att bedöma hur ofta specialenhet kan innehålla bostäder. Nämnden anser att förvärv av sådan specialenhet
rent principiellt bör omfattas av tillståndsplikten och pekar på att nuvaran-
de regler har medfört att förvärv av byggnader med bostäder kommit att falla utanför förvärvslagstiftningen.
För egen del vill jag, efter att ha haft samråd med det statsråd som handlägger lagstiftningsärenden som rör hyra m. m., nämna följande. Den utvidgning av lagens tillämpningsområde som kommitténs förslag innebär
torde inte medföra någon ändring i sak i fråga om tillståndsprövningen.
Den eventuella ökning av antal ärenden för tillståndsprövning som kan bli
följden av förslaget får vägas mot önskemålet att ha ett smidigt fungerande urvalsinstrument. Jag föreslår därför att begreppet hyresfastighet byts ut
mot hyreshusenhet. Lagen skall således tillämpas i fråga om hyreshusenhet.
Som bl. a. kommittén påpekat kan emellertid specialenhet innehålla en
mindre del bostäder. Redan enhigt gällande regler kan andra fastigheter än
hyresfastigheter innehålla en mindre del bostäder och således ligga utanför
lagens tillämpningsområde. Detta hänger samman med att även enligt de regler som gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle indelningen göras enligt en huvudsaklighetsprincip. Problemet är således inte nytt.
Någon ytterligare ändring i lagen i anledning av FTL anser jag inte bör
göras i detta sammanhang.
2.2.2.5 Fastighetstaxeringslagen, 5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde
5 kap. FTE innehåller vissa grundläggande bestämmelser om hur taxe-
vad som gäller f.n.
Enligt 4 § skall marknadsvärdet bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret, vilket överensstämmer med vad som gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Vid värderingen skall enligt gällande ordning privaträttsliga förpliktelser
inte beaktas i den mån de inte är hänförliga till servitut eller liknande
förhållanden. Detta gäller även enligt 5 kap. 3 & FTL enligt vilken även
förpliktelser enligt tomträttskontrakt om markens utnyttjande skall beak-
tas.
Redovisningen av delvärden och delposter har genomgått relativt stora förändringar i FTL. Delredovisningen följer inte längre beskattningsna-
turen utan är direkt knuten till de olika typerna av taxeringsenheter. Delpostredovisningen, som endast fanns i fråga om jordbruksfastighet. har
helt utgått.
Kommittén har övervägt följdändringar + KL:s bestämmelser om av-
skrivning av byggnad men inte ansett det erforderligt med någon följdänd-
ring.
Ingen remissinstans har haft någon erinran, Jag vill nämna att i den nyss
nämnda lagrådsremissen (avsnitt 2.2.2.4) har behandlats regler för avskrivning av byggnader, däribland frågan om beaktande av värde av överbypgnad.
2.2,.2,6 Fastighetstaxeringslagen. 6 kap. Värderingsenhet
6 kap. FTL innehåller regler om indelning i värderingsenhet med i stort sett samma innehåll som tidigare fanns i RSV:s anvisningar.
Enligt kommittén behöver nägra följdändringar inte göras på grund av
bestämmelserna i 6 kap. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning.
2.2.2.7 Fastighetstaxeringslagen, 7 kap. Allmänna värderingsregler
7 kap. FTE innehåller allmänna värderingsregler, som hittills i huvudsak
de allmänna principer för värderingen skall tillämpas år 1981. Undantag finns emellertid. Det gäller egendom som avses I 7 kap. 16 §& FTL. vilken,
oaktat den kan ingå i skattepliktig taxeringsenhet. inte skall åsättas något värde. Ändringarna får vissa effekter vid inkomsttaxeringen men även
utanför skatteområdet kan följdeffekter uppstå.
Kommittén. som har övervägt följdändringar säväl i KL som i SFL.
föreslår ingen annan ändring än att den i anvisningspunkt 2 a nionde
stycket till 36 & KL gjorda beskrivningen av industriullbehören ändras till ”egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken”.
Remissinstanserna har inte haft nägra erinringar mot förslaget och jag biträder detsamma.
Kommittén har också övervägt följdändringar i 10 kap. 4 8 JB, som innehåller regler om förlängning av arrendeavtal vid bostadsarrende för viss tid. Enligt detta lagrum skall vid bostadsarrenden för viss tid uppsäg-
ning av avtalet alltid ske för att rätt till förlängning inte skall föreligga.
Uppsägning skall ske senast ett år före arrendetidens utgång. Rätt till
förlängning av avtal om bostadsarrende föreligger inte om bostadshus
visserligen finns på arrendestället men detta inte är åsatt taxeringsvärde ett
år före arrendetidens utgång. Enligt 5 § 4 mom. KL förelåg inte skatteplikt
om värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader.
som är uppförda på mark, för vilken garantibelopp inte skall tas upp som
skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understeg 5 000 kr. Enligt 7 kap.
16 § FTL skall något värde inte åsättas byggnad eller byggnader inom
samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda värde inte skulle upp-
gå till 10000 kr. FTL medför således en viss förändring av förlängningsrätten vid bostadsarrende.
Kommittén påpekar att 1980 års taxeringsvärden. som bygger på de gamla fastighetsbestämmelserna. kommer att gälla bostadsarrendeavtal som löper ut ända till den 31 december 1981. Med hänsyn härtill anser kommittén att FTI inte motiverar någon ändring av besittningsskyddsreglerna vid bostadsarrende.
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Hit hör bl.a. arrendelagskommittén (Ju 1975:04). Ivresnämnden och arrendenämnden i Göteborg påpekar att de nya taxeringsvärdena gäller från den I januari 1981 och kommer att tillämpas i besittningstvister där senaste uppsägningsdagen infaller efter 1980 års utgång. En omedelbar översyn av reglerna om bostadsarrendators besittningsskydd är enligt hyresnämnden nödvändig. om man inte vill godta att de nya taxeringsreglerna kan få till följd att nu besittningsskyddade arrenden faller utanför besittningsskyddet. Nämnden framhällter emellertid att höjningen av värdegränsen i praktiken torde få ringa betydelse, eftersom de byggnader som vid den senaste taxeringen åsattes ett taxeringsvärde av 5000 kr. numera i regel har ökat i värde till åtminstone 10000 kr. Nämnden lämnar förslag till en provisorisk reglering.
Jag vill. efter att ha haft samråd med chefen för justitiedepartementet, nämna följande. Arrendelagskommittén har enligt sina direktiv att pröva frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om besittningsskydd vid bostadsarrende. Det torde kunna förutsättas att kommittén i sitt arbete beaktar att de nya taxeringsvärdena kommer att gälla från den 1 januari 1981. Några åtgärder från min sida är därför inte påkallade i denna fråga.
2.2.2.8 Fastighetstaxeringslagen. 8—15 kap. Riktvärden m. m.
Reglerna i 8—-15 kap. FTL föranleder inte nägra följdändringar enligt kommitténs mening. Ingen invändning häremot har gjorts av remissinstanserna. Jag instämmer i kommitténs uppfattning.
2,2.2.9 Fastighetstaxeringslagen, Övriga kapitel
Kommittén anser att de följdändringar som motiveras av 16—21 kap. FTL har, i den mån de inte redan genomförts (SFS 1979: 1153), behandlats av kommittén i avsnitten 3—5 i betänkandet (rättelse och besvär, påföljder samt sekretessbestämmelser).
Jag har i avsnitt 2.1 redovisat synpunkter i dessa delar. Jag har därvid uttalat bl.a. att jag avser att senare under året återkomma i frågorna om rättelse och besvär.
2.2.2.10 Kommunalskattelagen 47 § Garantibelopp för fastighet
478 första stycket KL innehåller bl. a. bestämmelser om vem som skall
uppta garantibelopp till beskattning. Enligt huvudregeln är det ägaren som
skall göra detta. I andra stycket regleras vilka som, i stället för ägaren, skall uppta garantibelopp till beskattning. I samband med FTL:s tillkomst infördes en regel om att i stället för ägare skall nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 4§ FTL uppta garantibelopp om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att den tidigare nämnda prome-
morian Ds B 1980:9 om delavyttring m. m. behandlar vissa frågor om
beskattning när fastighetsägare har upplåtit rätt till utvinning mot för-
skottsbetalning. Det föreslås att ägaren i sådana fall under vissa förutsätt-
ningar skall kunna få avdrag för avsättning för framtida substansminskning. Vid remissbehandlingen av promemorian har riksskatteverket — med
hänsyn till den nya bestämmelsen i 47§ KL — ifrågasatt bl.a. i vilken förvärvskälla ett eventuellt återfört avdrag skall redovisas. Jag avser att
återkomma till denna fråga — liksom till hur förskottsbetalningen skall
behandlas — när jag inom kort tar upp de förslag som promemorian innehåller.
I olika sammanhang utanför beskattningens område används, genom
direkta hänvisningar till 47§ KL. samma ägardefinition som i KL. Genom
den nu gjorda ändringen avseende vissa nyttjanderättshavare till täktmark
måste därför enligt kommittén övervägas i vad mån det kan anses lämpligt att låta denna ändring slå igenom även utanför beskattningsområdet.
Jag återkommer strax till denna fråga.
1 ]$ förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor regleras vem som har möjlighet att erhålla sådana besked. Som ägare i fråga som avser taxering av fastighet anses den som skall uppta garantibelopp för fastighet enligt 47 § KL.
Kommittén föreslår att alla ägarkategorier skall få uppträda som sökande enligt denna förordning oavsett om berörd fastighet är skattefri eller av
annat skäl inte åsatts taxeringsvärde. Förslaget har inte mött någon kritik från remissinstanserna.
Jag instämmer i kommitténs förslag och föreslår att 18 förordningen
ändras i enlighet härmed. Skyldigheten att betala garantiskatt har även intresse för tillämpningen
av lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar och lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.
De fastigheter som bereds vattenförsörjning och avlopp från allmän va-
anläggning skall betala avgift härför. Avgiftsskyldigheten åligger fastighe-
tens ägare, varmed enligt 3§ i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar avses den som är skyldig att betala skatt på garantibe-
lopp för fastigheten.
Kommittén anser att avgiftsskyldigheten inte bör vara beroende av om
garantibelopp skall beräknas för viss fastighet eller inte. Anledning torde, enligt kommittén, t. ex. saknas att frikalla ägare till skattefri fastighet från
skyldighet att betala avgifter till va-anläggningens huvudman. Kommittén föreslår att en bestämmelse intas i 33 om att som ägare till fastighet som enligt 3 kap. FTL undantagits från skatteplikt och till egendom för vilken värde enligt 7 kap. 16§ FTL inte bestämts, anses den som varit skyldig att ta upp garantibelopp om fastigheten varit skattepliktig eller åsatts värde.
Kommittén föreslår vidare att nyttjanderättshavare till täktmark, som avses i 478 e) KL. inte skall betala avgift.
Kommittén föreslår också att samma utformning av ägardefinitionen som i nyssnämnda lag skall införas även i lagen (1976: 838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.
Förslagen har inte föranlett remissinstanserna till någon kritik.
Jag vill efter samråd med chefen för justittedepartementet framhålla att ifrågavarande lagar vilar på den principiella ståndpunkten att avgiftsskyldighet föreligger beträffande samtliga anslutna fastigheter oberoende av om garantibelopp för dessa skall utgå etler inte (jfr bl.a. NJA II 1971 s. 68). Det finns enligt min mening alltså inte något skäl att i detta sammanhang ändra ifrågavarande lagar.
58 lagen (1939:608) om enskilda vägar har utformats så att det för frågan om betalningsansvar saknar betydelse om egendomen är befriad från fastighetsskatt enligt kommunalskattelagen eller inte (jfr NJA II 1940 s. 365), Det finns enligt min mening alltså inte något skäl att i detta sammanhang ändra 5 § på sätt kommittén har föreslagit. Beträffande denna fråga har samråd ägt rum med chefen för kommunikationsdepartementet.
2.2.2.11 Övriga frågor
Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som inte har behandlats i kommitténs betänkande.
I 160-162 88 TL finns bestämmelser om länsrätts sammansättning och domförhet m. m. vid allmän fastighetstaxering. Dessa paragrafer infördes i samband med genomförandet av länsdomstolsreformen (prop. 1978/79: 86, JuU 1978/79: 27. rskr 1978/79:216, SFS 1979: 175). Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i lagen (1971: 52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Huvuddelen av bestämmelserna i denna lag fördes över till lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar. I 16, 17 och 218§ sistnämnda lag finns hänvisning till TL i fråga om särskild sammansättning av länsrätt och om domförhet m.m. vid behandling av mål om fastighetstaxering. Vid genomförandet av domstolsreformen infördes i TL inte någon motsvarighet till 160— 162 §§ TL i fråga om särskild fastighetstaxering.
bestämmelserna i 160-162 §§ skall gälla även i fråga om särskild fastighetstaxering. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den I januari 1981.
Det bör i sammanhanget nämnas att fastighetstaxeringskommittén kommer att behandla frågor rörande särskild fastighetstaxering i ett senare betänkande.
3¶Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till
1 lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
2 lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
3 lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
4 lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
5 lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet.
6 lag om ändring i lagen (1933: 359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås, |
7 lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8 lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),
9 lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxe-
ringsfrågor,
10 lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.
Det under 10 angivna förslaget har upprättats i samråd med det statsråd som handlägger lagstiftningsärenden som rör hyra m. m.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.!
4 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.
5 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.
. Prop. 1980/81: 61 44
Bilaga I
Sammanfattning av betänkandet 32svärsraegler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m.m. (Ds B 1980:8)
I delbetänkandena Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32 och 33), Fastighetstaxering 31 Industribyggnader (SOU 1979:81) och Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering (Ds B 1980:4)
har kommittén i allt väsentligt behandlat de frågor som av-
ser 1981 års allmänna fastighetstaxering. Lagstiftning har skett på grundval av de två första delbetänkanden (prop. 1979/80:40, SkU 17, rskr 121, SFS 1979:1152-1154 resp, prop. 1979:80, SkU 46, rskr 280, SFS 1980:149-150). Kommit-
tén har vidare i delbetänkandet Villabeskattning 81
(Ds B 1980:5) lagt fram förslag rörande 1981 års villabe-
skattning. Detta betänkande liksom betänkandet angående för-
seningsavgift remissbehandlas f.n.
Kommittén redovisar i föreliggande delbetänkande återstående delar av utredningsuppdraget i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering. Därvid behandlas frågor som rör beslutsunderlag och kontrollmöjligheter vid fastighetstaxeringen, rättelse och besvär, påföljder samt sekrecessbestämmelser. Vidare lägger kommittén fram förslag till följdändringar i andra författningar med anledning av fastighetstaxeriagslagen.
I ett senare betänkande avser kommittén att redovisa övarväganden rörande särskild fastighetstaxering och ett syctem med s.x. rullande fastighetztaxering.
Beslutsunderlaget vid fastighetstaxeringen grundar sig till stör del på de uppgifter som fastiahetsägarna lämnar. Kommittén förutsätter dock att en större del av de uppcifter i
framtiden kommer att kunna hämtas från olika nyndighets-
register. Denna fråga kommer att behandlas i samband mec kommitténs överväganden angående rullancge fastiahetstaxering. Även kontrollen av lämnade uppgifter bör ske med njälp av de data om fastigheterna som finns registrerade hos myndigheterna. En möjlighet till kontoll består även i en utökad rätt
till besiktning, vilket kommittén föreslår skall aälla vid
1981 års allmänna fastighetstaxering.
Beträffande rättelse och besvär vid allmän fastighetstaxering föreslår kommittén att nuvarande regler skall gälla
även i fortsättningen med i stort sett oförändrat innehåll.
Kommittén föreslår även en viss utvidgning av tillämpningsområdet för besvär i särskild ordning. Sådan besvärsrätt föreslås föreligga dels om de uppgifter på vilka taxeringen grundas är oriktiga - bortsett från bagatellfel - dels om en domstol vid prövning av besvär över taxeringen frångår en av RSV eller länsstyrelse utfärdad anvisning. De föreslagna besvärsgrunderna har ansetts inte kräva någon ändrad lydelse av nuvarande lagregler.
Nuvarande bestämmelser i fråga om oriktiga uppgifter vid allmän fastighetsdeklaration innefattar straffpåföljda i de fall oriktigheten har lämnats uppsåtligt eller av grov oaktsamhet. Kommittén konstaterar att omfattningen av det straffbara området i och för sig är väl avvägd och bör behållas. Det har dock visat sig att bestämmelserna inte tillämpas i praktiken. Kommittén förordar därför en effektiviseriag av den anmälninrgsskyldighet som redan enligt nuvarande ordning åvilar fastighetstaxeringsnämndens ordförande, lokala skattemyndigheten och skattechefen. Närmare anvisningar härom bör utfärdas av RSV efter samråd med riksåklagaren.
Bestämmelser om handlingssekretess och tystnadsplixt vid fastighetstaxeringen föreslås anpassas till den nya seksretesslagstiftningen. Detta innebär att dessa frågor inte behöver särskilt regleras i FTL efter den 1 januari 1981.
Uppgifter från fastighetstaxeringen har betydelse inom många olika områden. Det ursprungliga och alltjämt främsta syftet med fastighetstaxeringen är att ta fråm underlag för den kommunala garantibeskattningen. Uppgifterna används vidare för en mängd andra ändamål framför allt inom beskattninas-
Prop. 1980/81: 61 | 46
området. Som exempel härpå kan nämnas schablonbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter, realisationsvinstbeskattningen och kapitalbeskattningen. Fastighetstaxeringen har betydelse även utanför beskattningsområdet, t.ex. vid förvärv av jordbruks- och hyresfastigheter och vid tillämpningen av vissa kapitalplacerings- och foöonderingsregler. Härav följer att ändringar av reglerna för fastighetstaxeringen också ger upphov till vissa följdändringar på andära områden.
Kommittén har i delbetänkandet Villabeskattning 81
(Ds B 1980:5) redovisat överväganden och förslag rörande schablonbeskattningen av villor. Detta uppdrag grundade sig
på särskilda tilläggsdirektiv till kommittén. I övrigt har
kommittén ansett det ligga utanför utredningsuppdraget atr ta upp de följdfrågor som uppkommer genom att nivån på taxeringsvärdena stiger vid 1981 års allmänna fastighecstax-
ering, Däremot har <ommittdn Sehandlat sådana följdfrågor
som uppkommer genam de nya skattepliktsraglerna och andra ändringar av principiell natur vid fastichetstaxeringen.
Med hänsyn till den i FTL införda huvudsaklighetsprincipen
2 är man avgör om en fastighet skall vara skattepliktig eller
inte föreslår kommittén att möjlighet införs att få ett
officiellt värderingsutlåtande även för skattefria fastigheter. Detta föreslås ske genom att tillämpningsområder: för lacen om särskilt uposkattningsvärde då fastichet vidgas.
Reglerna om indelning av byggnader och mark i PTL - tidigare ingick dessa nästan uteslutande i RSV:s anvisningar - scyr i hög grad taxeringsbesluten om skatteplikt, beskattningsnatur och indelning i taxeringsenheter. Dessa regler föranleder en mindre följdändring i zstämpelskattelagen som rör frågan om vilka kommunala markförvärv som skall vara undantagna från stämpelskatteplikt.
Skattepliktsbestämmelserna har inte enbart ändrats med avseende på huvudsakiighetsprincipen. En annan förändring är att man i allt väsentligt har slopat kravet på att äganderätten skall tillkomma särskilt angivna ägarkategorier för att skattefrihet skall föreligga. Vidare har en anpassning till dagens samhällsförhållanden skett genom att de skattebefriande användingsområdena utvidgats. Dessa ändringar har
föranlett kommittån att föreslå vissa ändringar i KL, Si
och Sf.
Ägarkravets slopande föreslås i princip slå igenom vid
inkomsttaxeringen. Kommittén har sålunda föreslagit att
ägare till fastighet som avses i 3 kap. FTL skall frikallas
från skattskyldighet för inkomst av fasticheten i den mån inkomsten härrör från sådan allmännyttig verksamhet son
ägaren själv bedriver. Däremot har kommittén inte ansett sig kunna föreslå att också huvudsaklighetsprincipen skall slå igenom vid inkomsttaxeringen på det viset att inkomst från förvärvskälla vari fastighet ingår alltid skall vara
antingen i sin helhet skattefri eller skattepliktig. Kom-
mittén har i stället föreslagit att nuvarande ordning skall behållas. Detta innebär att inkomst av fastighet som används delvis i allmännyttig och delvis kommersiell verksamhet kommer att beräknas endast i fråga om der sistnämnda verksamheten.
Vissa fastighetskategorier har dock ansetts inte böra åtnjuta någon skattelindring utöver garantiskatteeffekten. Det rör sig här om kommunikationsanläggningar, åistributionsanläggningar och reningsanläggningar där ägaren föreslås bli oinskränkt skattskyldig för inkomst av fastighet även efter
den 1 januari 1981.
Vid förmögennetstaxeringen är i dag alla skattefria fastigheter generellt undantagna från förmögenhetsskatteplikt. De skall alltså inte tas upp som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Denna regel har emellertid inte någon större
skattelinérande effekt. Fastighet måste nämligen i dag ägas av vissa angivna rättssubjekt för att kunna undantas från skatteplikt vid fastighetstaxeringen och dessa rättssubjekt är normalt inte över huvud skattskyldiga till förmnögenheteskatt. Museer, vissa kyrkobyggnader och kommunkationsanläggningar m.m. kan dock ägas av någon som normalt är förmögenhetsskattskyldig. Ägarkravets slopande i den nya FTL
har föranlett kommittén att föreslå en inskränkning i den
generella sKkattefriheten vid förmögenhetstaxeringen för skattefria fastigheter. Inskränkningen innebär att den som är skattskyldig till förmögenhetsskatt skall ta upp även skattefri fastighet som tillgång vid förmögenhetsberäkningen dock ej museibyggnader, kommunikationsanläggningar m.m. Berörda fastigheter föreslås kunna åsättas särskilt uppskattningsvärde.
Vidare redovisar kommittén vissa rent redaktionella följdåändringar till FTL. Det rör sig bl.a. om ändringar med anledning av att skattskyldgigheten för täktmark i vissa fall förts över från ägare till nyttjanderättshavare. Överväganden redovisas också rörande vissa frågor som ansetts böra beröras men som inte föranlett något följdändringsförslag
från kommittén. Detra är i några fall betingat av att inom
budgetdepartementet f.n. behandlas vissa följdfrågor till FTL såsom fastighetsbegrevpet vid realisationsvinstbeskattning och substansminskningsavårag för täkt.
Följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1931 då 1981 års fastighetstaxerinasbeslut skall börja gälla.
Bilaga 2
Fastichetstaxeringskommitténs författningsförslag 1 Förslag till Lag. om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152)
dels att 18 kap. 21 och 29-43 SS och 21 kap. skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya kapitel,
22-24 kap. av nedan angivna lydelse.
18 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 5
Vad i 16-20 55 är sagt om Vad i 16-20 och 42 §§ är
fastighetsdeklaration gäller sagt om fastighetsdeklara-
även beträffande andra upp- tion gäller även beträffan-
gifter, som lämnas till led- de andra uppgifter, som ning vid allmän fastighets- lämnas till ledning vid taxering och beträffande av allmän fastighetstaxering myndighet vid taxeringskon- och beträffande av myndig-
troll upprättade handlingar. het vid taxeringskontroll upprättade handlingar.
29 5
Innehållet i deklaration Kan uppgift som behövs
får, utom i de fall som an- för att taxera en fastig-
ges i 19 S, inte yopas för het inte utan avsevärd o-
annan än den som själv får lägenhet erhållas på an-
ta del av deklarationen i nat sätt som anges i dGetta fråga. kapitel får fastiahets-
Ej heller får för obe- taxeringsnämnd besiktiga hörig uppenbaras vad som fastigheten även i andra
upplysts eller i övrigt fall än som avses i 8 S.
yttrats vid sammanträde I fråga om sådan besikt-
med fastighetstaxerings- ning gäller 30-41 S5.
nämnd.
4 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr. 61
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 5
Den som till ledning vid Besiktning får ske enallmän fastighetstaxering dast om det finns anledå-
uppsåtligen eller av grov ning anta att sådan upp-
oaktsamhet lämnat handling gift, som avses i 29 S$, med oriktig uppgift och är felaktig eller brist-
därigenom föranleder fara fällig och uppgiften är
för att taxeringen blir för av väsentlig betydelse
låg dömes till böter eller för åsättande av en rikfängelse i högst sex måna- tig taxering.
der. Den som uppsåtligen el-
ler av grov oaktsamhet
underlåter att lämna all-
män fastighetsdeklaration dömes till böter.
I ringa fall dömes ej
till ansvar enligt första eller andra stycket.
31 s
Länsrätten i det län där
fastigheten är belägen be-
slutar om besiktning Då
framställning av fastighets-
taxeringsnämnden.
Mot beslut om besiktning
får talan inte föras.
32 §
I beslut om besiktning
skall redovisas vad denna
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skall avse. Om det finnes
påkallat får även tid för
besiktningen bestämmas.
Beslutet skall senast vid förrättning för verkställighet mot bevis lämnas till fastighetsägaren och annan, hos vilken verkställighet sker. Kan beslutet inte överlämnas vid förrättningen skall det delges
genom rättens försorg.
33 Har fastighetstaxeringsnämnd gjort framställning om besiktning och behövs
inte längre åtgärden skall
nämnden genast anmäla det-
ta till rätten.
34 Länsrätten skall omedelbart upshäva beslut om 5esiktning när anmälan enligt 33 5 har skett.
35 Innan beslut om besiKktning verkställs skall fas-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tighetsägaren beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller nyttjanderättshavare som berörs av åtgärden.
Kan den som avses i för-
sta stycket inte utan nämn-
värt uppskov kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå ske under
förutsättning att särskilt
tillkallat vittne är närvarande. Är den, hos vil-
ken besiktning av bostads-
utrymme skall ske, inte närvarande, får dock för-
rättningen genomföras en-
dast om det kan antas att fastighetsägaren eller annan söker förhala besiktningen eller att den av annat skäl kommer att försenas.
36 Fastighetsägaren och annan hos vilken verkställighet sker har rätt att tillkalla vittne. Förrättningen
får dock inte i onödan uppehållas i väntan på att
vittne skall inställa sig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 4
Besiktning skall verkställas så att den innebär minsta möjliga olägenhet för den som berörs av be-
siktningen. Skada får inte
förorsakas på egendom. Lås och annan stängningsanordning får dock brytas.
38 Verställighet av besiktning i bostadsutrymme får
inte utan mnedgivande av
den som berörs därav på-
börjas mellan kl. 19 och
kl. 8..
39 Fastighetstaxeringsnämndens ordförande, konsulent eller tjänsteman som biträder nämnden verkställer beslut om besiktning. Om det är påkallat får annan ledamot i nämnden närvara.
Åtgärd som avses i 37 §
sista meningen skall verkställas av kronofogdemyndigheten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig att
lämna de upplysningar som
behövs för besiktningens verkställande samt att lämna tillträde till fastigheten och dess byggnader.
41 S
Angående verkställighet
av beslut om besiktning skall utfärdas bevis. Vad i 32 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om besiktning skall äga mot-
svarande tillämpning på bevis om verkställighet, Är
den som skall erhålla bevis inte närvarande vid
förrättningen, skall bevis
lämnas även till någon som kan anses företräda honom, om sådan overson är närvarande.
Innehållet i deklaration får, utom i de fall som anges i 19 5, inte yppas för annan än den som själv får ta del av deklarationen i fråga.
Prop. 1980/81: 61 'n in
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
Ej heller får för obe-
hörig uppenbaras vad som
upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd eller vid besikt-
ning enligt åenna lag.
Den som till ledning vida
allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnat handling med oriktig uppgift och
därigenom föranleder fara
för att taxeringen blir för låa dömes till böter
eller fängelse i högst sex
månader.
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän fastighetsdeklaration dömes till böter.
I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
21 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1¶Besvär av ägare av fastig- Talan mot fastighets-
het skall ha inkommit senast taxeringsnämnds beslut den 15 september under taxe- förs genom besvär hos ringsåret. länsrätten,
Kommuns besvär skall an- Besvär får anföras av föras före utgången av ok- ägare av den fastighet tober månad under taxerings- beslutet rör samt av veåret. derbörande kommun och
Taxeringsintendenrt har taxerinasintendent. rätt att anföra besvär intill utången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.
Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden
men före utgången av novem-
ber månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintenåenten helt eller åelvis biträder i sak.
Har länsrätten avgjort besvär Över viss taxering, får
Sf
I senaste lydelse 1980::149
Nuvarande lvdelse Föreslagen ivdelse
besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.
2¶Har besvärshandlingarna
sänts till annan länsrätt än den som har att pröva
besvären, utgör detta inte hinder för målets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den
länsrätt som skall pröva
besvären.
3¶Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.
4¶Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxerinasåret.
Taxeringsintendent har rätt att anföra besvär intill ut-
gången av november månad
under taxeringsåret.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte
med hänsyn till utred-
ningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd,
6¶Inkommer besvär från äga-
re av fastighet efter den i 3 § angivna tiden men före
utgången av november månad
under taxeringsåret, får länsrätten oröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.
Har länsrätten avgjort besvär över viss taxerins, får besvär inte aniöras hos länsrätten rörande sanma taxering.
Vid prövning av nål om
fastighetstaxering består
länsrätten av en ladafaren domare, värderingstekniska ledamöter och nämnrdenän.
a, Nuvarande lygelse Föreslagen lydelse
Rätten är domför med en lagfaren domare och tre andra ledamöter, varav minst en värderingsteknisk ledamot och minst två nämndemän, om inte annat följer av 18 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Fler än fyra ledamöter, utöver den lagfarne domaren får inte tjänstgöra i rätten. Sammanträde med samtliga ledamöter
får dock hållas för överlägg-
ning rörande de värderinasgrunder som avses skola tilllämpas.
9¶VärderinGsteknisk ledamot i länsrätt skall vara myndig svensk medborgare och ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Bland de värderingstekniska ledamöterna skall fin-
nas företrädd sådan sakkunskap
beträffande olika slag av i25tigheter.
Bestämmelsen i 20 8 andra stycket lagen (1971: :2§9) om allmänna förvaltningsåömstolar skall också tillämpas beträffande värderingsteknisk ledamot.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 S
Nämndeman som avses i 8 5 utses för tiden från och meå
den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum,
till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker
nästa gång.
Värderingsteknisk ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket.
22 kap. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut
15¶Besvär över länsrätts beslut i mål om fastighetstaxering får, förutom i de fall som avses i 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) anföras om länsrätten har ändrat fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat sådan ändring.
2Ss5
Mot länsrätts beslut i fråga, som avses i 20 kap. 15 S får talan inte föras.
38 Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen ha
kommit in
om besvären har anförts av fastighetsägare, inom två månader
från det han har fått del av det överklagade beslutet, samt
om besvären har anförts av taxeringsintendent eller kommun,
inom två månader från den dag, då länsrättens beslut medde-
lades.
Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda
ledamöter som avses i 5 §. Utevaro av en av de särskilda leda-
möterna hindrar dock inte att mål avgörs om tre av kammarrät-
tens ledamöter är ense om slutet.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen
beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om att särskilda ledamöter skall delta vid målens
prövning inte skall tillämpas.
58 Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje
kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna
personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet
att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål, som avses i 4 §. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträ£ffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträf-
fande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person
under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.
Ledamot som här sägs skall vara myndig svensk medborgare.
Han får inte vara i konkurstillstånd.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de i 5 § nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätt
samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning
av nål angående allmän fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor.
75 Vid besvär över kammarrätts beslut i mål angående allmän fas-
tighetstaxering skall besvärshandlingen ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden har fått del av beslutet.
23 xap. Om besvär i särskild ordning
Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse enligt 20 kap. 18 S, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under taxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.
Den som enligt 21 kap. 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut får före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär, 1. om fastighet eller del av fastighet genom förbiseende
inte har blivit taxerad 2. om taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet 3. om fastighet har upptagits såsom skattepliktig fastän
den är undantagen från skatteplikt, eller har undan-
tagits från skatteplikt, trots att så inte hade bort ske 4. om fastighet eller del av fastighet har taxerats på ner
än en ort 5. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit
oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende, 6. om eljest sådana omständigheter föreligger, som har bort
föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären
7. om underrättelse som avses i 20 Kap. 14 eller 18 553
har haft felaktigt innehåll.
3 5
Besvär enliat detta kapitel prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär enligt detta kapitel finnes böra upptas till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare handläggas av länsrätt.
4 5
Anförs besvär i särskild ordning hos länsrätt, äger 21 kap. 2 § motsvarande tillämpning.
24 kap. Övriga bestämmelser om besvär
Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Le un
Taxeringsintendent får inom den för honom gällande besvärstiden anföra besvär till fastighetsägarens förmån. Därvid har han samma behörighet som fastighetsägaren.
385 Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid pröv-
ning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts på orätt ort eller har underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare har bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.
4 §
Angående .fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär
som har anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses
i 3 S, skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt
är föreskrivet angående besvär rörande allmän fastighetstaxe-
ring.
3 sS
Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående fastighetstaxering, får även motpart föra talan mot beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden har utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månaga från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären har skolat anföras.
återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är även den senare besvärstalan förfallen.
I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som är föreskrivet för kommun gälla jämväl för landstingskommun och annan menighet, som äger utöva beskattningsrätt.
75 Av länsrätt behandlad fastighetstaxeringsfråga får återförvisas till rätten för förnyad behandling.
Denna lag träder i kraft såvitt avser 18 kap 21 § och 29-43 8585 två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling samt i övrigt den 1 januari 1981 och skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981.
5¶Riksdagen 198081. I saml. Nr. 61
2 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)!
att 158, 160-162 och 164-169 §§ skall upphöra att gälla och att rubrikerna närmast före 158, 164 och 168 58 skall utgå.
lagen omtryckt 1971:399 Senaste lydelse av 158 5 1979:175 160 5 1979:175 161 § 1979:175 161 &$ 1979:175 162 § 1979:175 164 § 1-3 mom. 1979:175 164 § 4 mom, 1971:399 165 & 1971:399 165 8 1971:399 167 § 1-2 mom. 1973:1106 1957 § 3-4 mom. 1979:175 168 8 1979:173 169 5 1979:175
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och skall tilllämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981. Bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas i fråga om fastighetstaxering år 1980 och tidigare.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289)!
att 11, 12, 16-19 och 21 §8 skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 5?
Kammarrätt är delad i avdelningar. Regeringen får bestämma att
avdelning skall vara förlagd till annan ort än den där domstolen
har sitt säte,
Avdelning består av presidenten eller en lagman såsom ordförande samt av minst två kammarrättsråd, av vilka en är vice ordförande.
Om särskild sammansättning Om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling av kammarrätt vid behandling
av mål om fastighetstaxering av mål om fastighetstaxering finns bestämmelser i taxerings- finns bestämmelser 1 fastiglagen (1956:623). Bestämmelser hetstaxeringslagen (13979:1152).
om domförhet vid behandling av Bestämmelser om domförhet vid
kommunalbesvärsmål finns i behandling av <ommunalbesvärs- 13 a 5. mål finns i 13 a 5.
12.5?
Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.
När det är särskilt föreskrivet att nämndeman skall ingå i rätten, är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får
i sådant fall ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan
nämndemän
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet avgöres,
2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,
3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan
att detta prövats i sak.
Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet.
Om domförhet vid behandling Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering av mål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i taxerings- finns bestämmelser i fastiglagen (1956:823). Bestämmelser hetstaxeringslagen (1979:11521.
om åomförhet vid behandling av Bestämmelser om domförhet
kommunalbesvärsmål finns i vid behandling av kommunalbe- 13 a SS. svärsmål finns i 13 a §
Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd som avser endast
måls beredande får vidtagas av lagfaren ledamot i kammarrätten
eller annan tjänsteman vid denna.
16 st
Länsrätt får efter beslut av regeringen vara delad i avdelningar. Avdelning består av ordförande och minst två rådmän. Ordförande är lagmannen eller en chefsrådman.
Om särskild sammansättning Om särskild sammansättning av länsrätt vid behandlina av av länsrätt vid behandliag av mål om fastighetstaxering mål av fastighetstaxering finns bestämmelser i taxerings- finns bestämmelser i fastialacen (1956:623). hetstaxeringslagen (1979:1152).
17. $?
Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän con inte annat följer av 18 §. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i rätten.
Åganaste lydelse 1979:1653
”Senaste lydelse 1979:185
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
Om domförhet vid behandling Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering -av mål om fastighetstaxering finns, förutom i 18 §, be- finns, förutom i 18 §§, bestämmelser i taxeringslagen stämmelser i fastighetstaxe-
(1956:623). ringslagen (1979:1152).
Regeringen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.
8 185
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1954:193) som begärts med stöd av 40 8 samma lag,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, om återkallelse tills vidare eller, såvitt gäller utländskt körkort, om vägran tills vidare att godkänna körkortet, när det är uppenbert att sådant beslut bör meddelas,
5. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av
mål.
6. mål om besiktning en-
ligt fastighetstaxeringsla-
gen (1979:1152).
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Vad som säds i andra stycket gäller även vid avgörande av 1. mål om utdömande av vite, 2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och
avgiftsprocessen, enligt lagen (1979:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om handlings .undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om
Ögenaste lydelse 1980:385
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxe-
3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960:97), 4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, 5. mål om uppdelning av taxe- mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. ringsvärde enligt 20 kap. 15 § sista stycket kommunalskattela- fastighetstaxeringslagen gen (1923:370), (1979:1152), 6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 1000 kro-
nor.
7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening, 8. mål om rättshjälp genom offentlig t biträde i ett ärende hos en annan myndighet, 9. mål i vilket saken är uppenbar.
19.5¶Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns Kommun som inte ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommun£fullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befoaolkningstalen. I Gotlands län förrättas val av Kommunfullmnäktige i Gotlands x<ommun. Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.
Vart tredje år väljes halva Vart tredje år väljes halva
antalet nämndemän i Kkammarrätt antalet nämndemän i kammarrätt och länsrätt. När val av de och länsrätt, När val av de
nämndemän som ingår i länsrätt nämndemän som ingår i länsrätt
Igenaste lydelse 1979:1635
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid behandling av mål om fas- vid behandling av mål om fastighetstaxering skall ske fram- tighetstaxering skall ske framgår av taxeringslagen (1956:623). går av fastighetstaxerinasla-
gen (1979:1152).
Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.
215?
Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.
Bestämmelser om mandatperiod Bestämmelser om mandatperiod
för sådan nämndeman som ingår för sådan nämndeman som ingår i länsrätt vid behandling av i länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering mål om fastighetstaxering finns i taxeringslagen finns i fastighetstaxerings- (1956:623). lagen (1979:1152). När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som åter-
står. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses
för kortare tid än som följer av första stycket.
Bsenaste lydelse 1979:163
Denna lag träder ikraft den 1 januari 1981.
4 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1923:370) Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att 54 5, punkt 2 a av anvisningarna till 36 § och bunkt 1 av anvisningarna till 41 a § skall ha nedan angivna lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
54 s!
Från skattskyldighet frikallas:
a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar; för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk ekonomisk förening i den omfattning som anges i punkt 1 av anvisningarna; b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag; c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag: för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag; d) ägare av sådan fastighet, ä) 1. ägare av sådan fastighet som avses l 3 § I mom. a)-f£) som avses i 3 kap. 2-3 55 fasoch h)-i): tighetstaxeringslagen (1979:
1152):
för inkomst av fastigheten ge- för inkomst-av fastigheten i nom ess användning för ända- den mån ägarens inkomst härrör
Senaste lydelse 1279:612
Nuvarande lyg2lse Föreslagen lydelse mål som avses i nämnda mom.; från nationalpark eller från sådan
användning som gör att byggnad en-
ligt 2 kap. 2 § fastighetstaxerings-
lagen skall indelas som specialbvgg-
nad, dock ej kommunikationsbyggnad,
distributionsbyggnad eller renings-
anläggning;
2. ägare av sådan fastighet som av-
ses i 3 kap. 4 § fastighets-
dock ej ideell förening:
för inkomst av fastigheten ge-
nom dess använrdning för ända-
mål som avses i nämnda lagrum;
e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;
f) understödsföreningar, som bedriver såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verksamhet:
för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet föreliager även för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;
J) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar inte får meddela annan Kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på höast 1 000 kronor per medlem:
för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänförlig till livförsäkring;
h) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands
”
Nuvarande lydelse [01 Föreslagen lydelse
åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma att vara minst ett år;
i) ideell förening, som är hänförlig under 53 § 1 mom. ee):
för inkomst av fastighet och av rörelse i den omfattning som anges i punkt 4 av anvisningarna;
j) svensk aktiefond:
för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 § 3 mom., om den avyttrace egendomen innehafts två år eller mera.
Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening kan under de förutsättningar som anges i punkt 5 av anvisningarna frikallas från skattskyldighet för utdelning på andel i utländskt företag.
Av 70 § framgår act personer som där avses är frikallade från skattskylölghet för vissa inkomster,
Anvisningar
till 36 ss
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2.a. Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 5) får i omkostnadsbeloppet icke inräknas kostnad som hänför sig till sådan del av fastigheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt reglerna för maskiner och andra inventarier.
Som förbättringskostnad enligt punkt I räknas även kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyvttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdärad inte medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket >) eller c) och för vilken bidrag 2j utgått. Förbättringskostnad, som icke uppförts på avskrivningsolan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbelopper endast för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 3 000 kronor.
Kostnad enligt föregående stycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden uppförts så planen. I arcr: fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits, varav framgår vilket arbete som utförts.
Omkxostnadsib MM He O pper skall minsxas med värdeminskningsavdrac m.n., fom oelöper på tid tm före avycttringen av fastigheten, såsom avdrag på srund av avyttring av skog, ävdårag för värdeminskning av annan naäaturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläganingar (ifr ounKkt i fjärde-sjätte styckena och punkt 7 av anvisningarna till 22 § samt ounkr 1ö famte och sjätte styckena av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbelopbet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m.m.
jfr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 §, punkt 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 235 5 och punkt 16 ijärde stycket av anvisningarna till.29 5), dock inte för år då avdäåraget understigit 3 000 kronor. Omkostnädsbelooppet skall minskas även med beliopo varmed fastigheten avskrivits i samband med ianspråkta- 3ande av investeringsfond 2.d.
Nuvarande lydelse Föreslagen iväelse
Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall
därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952.
Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som
belöper på tid före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget
för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.
Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande 1350 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 orocent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringevärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall nänsvn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsatt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.
Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i ställer för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående x<öp, byte eller dåärmned jämförliga fång eller i stället för ar mA vh stöd av föregående etycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 1354 cc > procent av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet i 3 träffade eller notsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1932. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptacas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. fanns taxerings-
värde ej åsatt året före det år då dödsfallet inträffade, får motsvarande
värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. äar ingångsvärdert upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avärag, som belöper på tidigare år än året före dödsåret.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse
Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom söm i'kostnadshänseende hänförts till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa så egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.
Skall taxeringsvärdet reduceras Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iakttages enligt föregående stycke iakttages följande. Har taxeringsvärdet åsatts följande. Har taxeringsvärdet åsattidigare än vid 1975 års fastighets- tidigare än vid 1975 års fastighets taxering, skall taxeringsvärdet re- taxering, skall taxeringsvärdet reduceras meå så stor del därav som duceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, scm vid be- vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag räkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra hänföres till maskiner och andra inventarier, utgör av hela veder- inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. laget för den avyttrade fastigheter Vad nu sagts gäller även om taxe- Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärget åsatts år 1975 eller ringsvärdet åsatts år 1975 eller senare, dock att vid beräkningen senare, dock att vid beräkningen
skall bortses från den del av ve- skall bortses från den del av ve-
derlaget vid avyttringen som belöper derlaget vid avyttringen som belöge på egendom som enliat 5 5 5 mom. är på egendom som avses i 2 <ano. 3 5
undantagen från skatteplikt. Kan den jordabalken. Kan den skatcskyläige skattskyldige visa att den andel av visa att den andel av taxerings-
taxeringsvärdet som kan anses belöpa värdet som kan anses belöpa på på egendom, som vid beräkning av egendom, som vid beräkning av värdeninskningsavdrag hänföres till värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, är maskiner och andra inventarier, är minåre än den andel av hela vederla- mindre än den andel av hela vaederlzi get för den avyttrade fastigheten get för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpar på egendom av som kan anses belöpa på egendom av nu angivet slag, får dock taxerings- nu angivet slag, får dock taxeringe värdet reduceras på arundval av för- värdet reduceras på grundåval av för hållandena vid fastighetstaxeringen. hållandena vid fastighetstaxeringer
Nuvarande lydelse Föreslager lydelse
Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen detta utgör köpe-
skillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen, taxeringesvärdet för år 1952 eller taxeringsvärdet året före dödsfallet eller motsvarande värde - liksom de förbättrings- eller därmed jämförliga reparations- och underhållskostnader, för vilka avdrag får ske och de värdeminskningsavdrag m.m., vilka skola minska omkostnadsbeloppet, skola oOmräKknas till de belopp, vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då avyttringen skedde.
Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumenrtprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.
Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avårages ytterligare ett beiopa av 3 000 kronor för varje påbörjat Kalen-
derår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits
på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet icke uppgått eller bort uppgå till 10 00C kronor, avdrages 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medgives icke för tidigare år än år 19352. Finnes på fastighetan mer än en. bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för £ hetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avytiringen eller året före dödgsfallet. Om Sostadsbvjgnad rivits eller förstörts genom brand aller liknande, skall avdrag enliar detta stycke medgivas även för tid då denna byggnad funnits på fastigheten,
om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att uppföra ersätt-
ningsbyggnad. Om an bostadsbyggnad under mer än ett år tagits i anspråk huvudsaxligen för annat ändamål än bostadsändamål medgives aväårag erliigt a detta stycke endast för tid då 5syggnaden därefter åcer utnyttjats suvudsakligen för bostadsändamål.
Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om den skattskyldige så Önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade om-
Nuvarande lydelse Föraslasen lydelse
kostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag M.M. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige önskar det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än Köpeskillingen.
Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).
Ear den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommarde fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. - anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskriver i fråga om del av fastighet.
Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastigher skall nänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkostnadsbelopp som får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeiopcet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrac m.m. för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skail dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbelopper = i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m, - för hela fastigneten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den skattskyldige under innehavstiden erhållit engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.
Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med lednirg av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelilsen eller marköverföringen m.m. ägt rum, äro bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.
Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt renarations- och
underhållsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgårt,
beaktas icke vid beräkning av raalisationsvinst i vidare mån än kostnaden överstigit ersättningen, Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens irgångsvärde, uppräknat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället, minskas med skillnaden mellan ersättnincen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger återstoden av det uppräknade ingångsvärdet till grund för uppräkning enligt tionde stycket.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller Aonom närstående person fastighet till förecaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde beräknas bå grunéval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde 3 Ej neiler får omräkning göras anligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. 2iksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådar . fråga får talan icke föras,
. 2
till 41 a S
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Bestämmelsen i 41 a § innebär 1. Bestämmelsen i 41 a 8 innebär bl.a. att för fastighet, som avses bl.a. att för fastighet, som avses i 24 § 2 eller 3 mom., fastighetens i 24 § 2 eller 3 mom., fastighetens "andel av samfällighetens taxerings- andel av samfällighetens taxeringsvärde skall inräknas i underlaget värde skall inräknas i underlaget för intäktsberäkningen i de fall för intäktsberäkningen i de fall där samfälligheten utgör en särskild där samfälligheten utgör en särskil. taxeringsenhet, Jfr i detta hänseen- taxeringsenhet. Jfr i detta hänseerde punkt 1 andra stycket av anvis- de 4 kap. 10 § fastighetstaxeringsningarna till 8 sg. lagen (1979:11352).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
s— LL nn 2senaste lydelse 1975:259
6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr. 61
2¶Prop. 1980/81: 61
d Förslag till
Lag om ändring i lacen.(1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1347:575) om statlig inkomstskatt att 7 § skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Från skattskyldighet frikallas:
a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag; b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag:
för inkomst, som avses i 54 5 första stycket c) kommunalskartelagen;
c) staten: för all inkomst; då) juridisk Derson fom avses i 53 § 1 mom. första stycket c) kommunalskattelagen: för all inkomst; e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 090 kronor för medlem och annan juridisk Derzon som avses i 53 § I mom. forsta stycket d) kommunalskattelagen än unrderstödsförening: för all inkomst; £) förening som är hänförlig under 33 § I mom. första stycket 2) <ommunalskattelagen: för all inkomst smst av rörelse för vilken föreningen icke fur r frisallad ifrån enligt cyn«t av salngarna till [Ci] + $ nämnda lac; 3) annan juridisk person som avses i 53 5 I mom, första stycket 2) Kommunalskattelagen: för sädan inkomst som 2j härflutit av rörel se; h) här ovan 2j upptagen ägare h) här ovan aj upptagen ägara av sådan fastighet, som omför- av sådan fastighet, z3om avses i mäles i 5 &$ I nom. <ommunal- 3 Kap. 2-3 55 fastiaghecstaxerincsskattelagen: lagen (1979: 1152)!
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för inkomst av fastigheten för inkomst av fastigheten i den
genom dess begagnande för de i mån ägarens inkomst härrör från så-
samma mom. avsedda ändamål; dan användning som gör att byggnad
enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxe-
ringslagen skall indelas som spe-
cialbvggnad, dock ei; kommunika-
tionsbyggnad, distributionsbyggnad
eller reningsanläggning;
i) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning från svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar
och utländska företag i den omfattnina som i 354 8 kommunalskattelagen sägs;
j) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vii sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödäsboet skall utgöra ståtlig inKxomstsKkartt;
<) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan Kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 300 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:
för all inkomst, som belönper på annan än till livförsäkring hänförlia verxzamhet;
1) här i riket bosatt i r, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning =1l2r annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än nos svenska s ensk <ommun aller embord så svenskt t fartyg eller svenskt, dans e u
för inkomst, som avses i 54 § första stycket h) komm 2) svensk aktieiond: för inkomst av tillfällig förvärvsverksamnet på grund av avyttring av
Agendom som avses i 3 3 mom. kommunalskattelagen, om den avyttrade egendomen innehafts två år elliar mera.
Nuvarande ivdelse Föreslagen lydelse
Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att förening eller stiftelse, som har till huvudsakligt ändamål
att främja nordiskt samarbete, il fråga om skattskyldighet eller eliest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening eller
stiftelse, som ovan i första stycket vid f) respektive g) angives, Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.
Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och
tillämpas första gången vid 1982 års taxering
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:377) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt dels att 3 § 2 mom. j) skall upphöra att gälla
dels att i 3 5 2 mom. skall införas ett nytt andra stycke av nedan
angivna lydelse s dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 52 nom!
Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke: a) kapitalvärdet av Kkapitalförsäkring; b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annor-
ledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänste-
förhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskilid författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjuk» dom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring; c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt
värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger
1 000 kronor; d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastringen; e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk; f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver nandel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga; g) sådana tillgångar, som avses i I mom. e) här ovan, därest sammanlagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor; h) oatent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;
lgsanaste lydelse 1973:1102
Nuvarande lydelse
i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa;
j) fastighet, i den mån skatte-
plikt enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) icke föreligger för
fastigheten, utom såvitt fråga är
om sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalxen. Såsom tillgång vid förmögenners- n beräkningen upotas iate hel He r
e
fastighet - utom såvitt fråca är om tillbehör till fastigheten son avses i 2 kap. 3 § jordabalken. som året före taxerincsåret undan-
tagits från skatteolikt enliar 2
kap. fastighetstaxeringslager (1979:1152) i den mån fastigheten ägs av annan skattskyldig än Som
avses i 5 § 1 mom. a)-c). Fastia-
het med ecklesiastikbyagnad, komnmunikationsbyggnad, distribsutvionsbycanad eller reningsanläagnins skall dock aldrig tas upp som iililgång vid förmögenhetzsberäkninger, A c
4 S
Fastighet upptages till taxerings- Fastighet upptages till taxerir 5 [Te]
värdet vid beskattiningsårets utgång. värdet vid beskattningsåre: ES utgan. re
på Var sådant värde då ej åsatt eller Var sådant värde då aj åsatt 21:32 rs har under beskattningsåret omstän- har under beskattringsåret omständighet inträffat, som kan under dighet inträffat, som kan under rat
senaste lydelse 1977:1173
lvdelse
taxeringsperioden påkalla förändrad taxeringsperioden påkalla förändrad
värdering, upptages fastigheten till värdering, upptages fastigheten til det taxeringsvärde, som för taxe- det taxeringsvärde, som för taxe-
ringsåret bliver densamma åsatt. ringsåret blivit densamma åsatt. Finnas sådana tillbehör till fas- Om en från skatteclikt undantacen
tigheten som avses i 2 kap. 35 fastighet skall tas upp som tilljordabalken, skola dessa upptagas gång vid förmögenhetsberäkningen särskilt. 3estämmelserna i tredje skall till ledning för förmnögenstycket om värdesättnina av lös hetsberäkningen särskilt uppsKatitagendom äga därvid motsvarande ningsvärde åsättas fastigneren tillämpning. enliat bestämmelserna i lagan
(1971:171) om särskilt uppskatt-
ningsvärde på fastighet.
ringen skall ske med utcånazsounk A LL
i fastighetens beskaffenhet vid
skattningsårets utgång. Fastig-
hetens ägare och vederbörand MD
taxeringsnämnd
tande av sä ä rsKkl ati
värde. Fians sådana tillbehö
fastigheten som avses i 2
jordabalken, skall dessa ««
särskilt. 3estämmelserna i
stycket om värdesättning av lös
agandom äger Särvid notss
tillämonirg.
upptagas till det värde, som rättic- FT Mm a 2 3 mM [ON Tr [TH 3 n [Ce 3 st He Ho [Sr upplåtelsen och den tid, som gä nn in [CH >
rt, kan anses hava betingat vid en försäljning ungcer normala för-
avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk meg Si-
i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med
vedertaget affärsbruk inom det slag av verssamhet, däri egendomen är
nedlagd.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång
i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av
under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas
för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.
Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet, eller, om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden, till det pris som
skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värde-
papper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§, uppskattas enligt sist angivna grund.
Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsårert.
Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten mortsvarat under beskattningsåret, enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.
Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid nen ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.
Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid dåen först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsår. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvi-
dation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall
upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i
likvidation.
Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.
Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och
rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvis-
ningarna till 3 och 4 8S$S.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
7 förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ((1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet att 1 - 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Särskilt uppskattningsvärde Särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning (oreli- för fastighet fastställs enligt minärt taxeringsvärde) fast- denna lag. ställes enligt denna lag.
Preliminärt taxeringsvärde Sådant värde får fastställas för får åsättas fastighet,
1) om på fastighet verk- 1) fastighet då vilken verkställts ny-, till- eller om- ställts ny-, till- eller ombyggbyggnad efter den tidpunkt, nad efter den tidpunkt, som der som det för fastigheten senast för fastigheten senast fastställfastställda taxeringsvärdet av- da taxeringsvärde avsett, eller sett, eller
2) om fastighet ändrats eller 2) fastighet som ändrats eiler
nybildats genom fastigshetsbilä- nybildats genom fastighetsbilaning och särskilt taxeringsvärde ning och särskilt taxeringsvärde ej finnes fastställt för det ej finnes fastställt för det om- Område fastigheten omfattar. råde fastigheten omfattar aller
3) fastighet som undantaa.ts
från skatteplikt enligt 3 kap.
(1979:1152).
Senaste lydelse 1971:171. Ändringen innebär bl.a. att punkt 3
tillagts.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Preliminärt taxeringsvärde gäl- Särskilt uppskattningsvärde
ler från beslutet intill dess gäller intill dess nytt upp-
nytt taxeringsvärde, avseende skattningsvärde eller nytt tidpunkt efter förändringen taxeringsvärde fastställts eller nybildningen, fastställes för fastigheten. för fastigheten.
Vid åsättande av preliminärt Vid fastställelse av särskilt taxeringsvärde tillämpas de uppskattningsvärde tillämpas de grunder scm enligt kommunalskat- grunder som enligt fastighetstelagen (1928:370) gäller för å- taxeringslagen (1979:1152) gäller sättande av taxeringsvärde. Upp- för åsättande av taxeringsvärde. skattningen skall emellertid ske Uppskattningen skall, om inte an-
med hänsyn till fastighetens be- nat särskilt är föreskrivet, ske
skaffenhet vid den tidpunkt då med hänsyn till fastighetens iseuppskattningen äger run. skaffenhet vid den tidpunkt då
uppskattningen äger rum.
Behörig att påkalla åsättande Behörig att påkalla åsättande
av preliminärt taxerinasvärde är av särskilt uppskattningsvärde den som är ägare av fastigheten. är, Om inte annat särskilt ä (Bj
Den som innehar fastighet med föreskrivet, den zom är ägar [1 tomträtt eller med vattenfalls- av fastigheten. rätt eller som innehar ofri tomt i stad har i ädares ställe den behörighet som avses i första stycket.
? Senaste lydelse 1971:171
3 Senaste lydelse 1971:171
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som innehar fastighet med Som ägare anses den som vid fideikommissrätt skall anses ansökningstillfället är skyldig som ägare vid tillämpningen av att ta upp garantibelopp enligt denna lag. 47 §§ kommunalskattelagen (1928:
370) för fastigheten eller, för
fastighet som avses i 1 § 3).
den som skulle ha tagit upp garan-
tigheten varit skatte-
pliktig.
Ansökan om oreliminärt taxe- Ansökan om särskilt uppskattringsvärde göres skriftligen ningsvärde görs skriftligen hos
hos länsstyrelsen i det län länsstyrelsen i det län där fas-
där fastigheten är belägen. tigheten är belägen.
I ansökningshandlingen lämnas, I ansökninashandling från ägare i huvudsaklig anslutning till vad lämnas, i huvudsaklig anslutning som föreskrives om särskild fas- till vad som föreskrivs i fastia-
tighetsdeklaration, de uppgifter hetstaxeringslagen (1979:1132)
som behövs till ledning för upp- om fastighetsdeklaration, åe upp-
skattningen. Länsstyrelsen kan gifter som behövs till ledning
anmoda sökanden att komplettera för uppskattningen. Länsstyreluppgifterna vid äventyr att ären- sen kan anmoda sökanden att komdet ändock prövas. plettera uppgifterna vid äventyr
att ärendet ändock prövas.
Då ansökan gjorts av annan än
ägaren får länsstyrelsen anmoda
ägaren att inkomma med de upo-
gifter som behövs för uDoskatt-
ningen. Härvid äger i tillämpliga
delar 1383 kap. fastighetstaxerinas-
lagen (1979:1152) motsvarande tillämpning.
Senaste lydelse 1971:171
Nuvarande lycelse Föreslagen lydelse
Länsstyrelsen upprättar så Länsstyrelsen upprättar så snart det kan ske förslag till snart det kan ske förslag till preliminärt taxeringsvärde och särskilt uppskattningsvärde och översänder förslaget till sökan- översänder förslaget till ägaren
den för yttrande inom viss tid för yttrande inom viss tid vid
vid äventyr att ärendet ändock äventyr att ärendet ändock slutslutligen avgöres. ligen avgörs.
Länsstyrelsen har rätt att Länsstyrelsen har rätt att
vid ärendets handläggning höra vid ärendets handläggning höra ordföranden i den taxeringsnämnd, ordföranden i den taxeringsnämnd,
som handlägger fastighetstaxering som handlägger fastighetstaxering
inom det område där fastigheten inom det område där fastigheten är belägen, samt anlita biträde är belägen, samt anlita biträde av sakkunnig. av sakkunnig.
Efter utgången av den tid som Efter utgången av den tid som sökanden enligt 3 § fått sig före- ägaren enligt 5 § fått sig före-
lagd för yttrande fattar länssty- lagd för yttrande fattar länssty-
relsen beslut i ärendet. relsen beslut i ärendet.
MOt beslutet får talan ej föras. Mot beslut får talan ej föras.
Om beslutet underrättas sökanden Om beslutet underrättas ägaren, samt den lokala skattemyndigheten. sökanden samt den lokala skatte-
myndigheten.
> Senaste lydelse 1971:171 g Senaste lydelse 1971:171
Nuvarande lvdeise Föreslagen lydelse
För beslut om åsatt taxerings- För beslut om särskilt uppskattvärde utgår avgift med 300 kro- ningsvärde utgår avgift med 300 nor om fastighetens uppskattade kronor om fastighetens uppskattavärde ej överstiger 200 000 kro- de värde ej överstiger 200 000 nor och i annat fall med 600 kro- kronor och i annat fall med 600 nor . kronor. Då staten är sökande
utgår inte avgift.
Har avgiften ej erlagts inom Har avgiften ej erlagts inom en månad efter det krav på av- en månad efter det krav på avgiften delgivits sökanden, får giften delgivits sökanden, får utmätning ske för avgiften utan utmätning ske för avgiften utan föregående dom, föregående dom.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Tgenaste lydelse 1971:171
8 Förslag till
Lag om ändring i lacen (1933:359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933:359) angående vad med
fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås 1 att lagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
är enligt vad därom finnes Är enligt vad därom finnes
stadgat för fastighet gällande stadgat för fastighet gällande särskilt upopskattningsvärde särskilt uppskattningsvärdge, för fastidhetsoelåning (preli- skall vad i lag eller författ-
minärt taxerinasvärde), skall ning föreskrives om fastighets
vad i lag eller författning taxeringsvärde såsom grund för föreskrives om fastighets beräkning av belopp, intill taxeringsvärde såsom arund för vilket inteckning i fastighet
beräkning av beiopp, intill må godkännas såsom säkerhet vilket inteckning i fastighet vid utlåning eller såsom täck-
må godkännas såsom säkerhet ning för fonder eller inlåning vid utlåning eller såsom täck- i stället gälla om det särnina för fonder eller inlåning skilda uppskattningsvärdet. i stället gälla om det preli- Minära taxeringsvärdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 19381.
Senaste lydelse 1933:359,
9 förslag iIill
Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt att 22 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 52 mom. |)
Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde aller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla att egendomen för andamål, som i föregående stycket sägas, åsättes särskilt värde.
Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.
Vid den värdesättning, varom Vid den värdesättning, varom
Senaste lydelse 1973::1104
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i detta moment är fråga, skall, i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i under iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av de i kom- tillämpliga delar av de i fasmunalskattelagen stadgade grun- tighetstaxeringslagen (1979: der för taxering av fastighet, 1152) stadgade grunder för hänsyn tagas till egendomens taxering av fastighet, hänsyn beskaffenhet vid tidpunkt, som tagas till egendomens beskafavses i 21 5. Vad i 22 § 1 mom. fenhet vid tidpunkt, som avses andra och tredje punkterna är i 21 §. Vad i 22 § I mom, and-
stadgat skall därvid äga mot- ra och tredje punkterna är
svarande tillämpning. Sökande stadgat skall därvid äga motär pliktig meddela länsstyrel- svarande tillämpning. Sökande sen erforderliga upplysningar är pliktig meddela länsstyreiför ansökningens prövning. sen erforderliga upplysningar Länsstyrelsen äger att i ären- "för ansökningens prövning. det höra ordföranden i fastig- Länsstyrelsen äger att i ärenhetstaxeringsnämnden för det det höra ordföranden i fastigdistrikt, inom vilket egendo- hetstaxeringsnämnden för det men är belägen, eller, om denna distrikt, inom vilket egendonämnd avslutat sin verksamhet, men är belägen, eller, om denna ordföranden i taxeringsnämnden nämnd avslutat sin verksamhet, i orten. Där besiktning av ordföranden i taxeringsnämnaen egendomen prövas nödig, må i orten. Där besiktning av
länsstyrelsen föranstalta där- egendomen prövas nödig, må
om såframt, då ärendet uppta- länsstyrelsen föranstalta dGärgits på ansökan, sökanden om såframt, då ärendet upptaefter anmaning bestrider kost- gits på ansökan, sökanden naderna för besiktningen. I : efter anmaning bestrider kostfall, som avses i andra styck- naderna för besiktningen. I et av detta moment, bestridas fall, som avses i andra styckkostnaderna av allmänna medel. et av detta moment, bestridas
kostnaderna av allmänna medel. Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta moment, må klagan icke föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före den 1 januari 1932.
7¶Riksdagen 198081. 1 saml. Nr. 61
10 Försiatv vr - [ Is
Lag om ändring av stämpelskattelagen (1964:308)
Härigenom föreskrivs i fråga om stämpelskattelagen (1964:308) att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45!
Skatteplikt föreligger icke vid
1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta egendom;
2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering;
3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfällighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1972:1150) om förvaltning av samfälligheter;
4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 295 5 lagen om försäkringsrörelse;
5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;
6) kommuns eller annan menig- 6) kommuns eller annan menighets
hets förvärv av mack, vilken förvärv av mark, vilken enligt
enligt fastställd plan skall fastställd plan skall användas
användas för sådant ändamål som för allmänna olatser, begrav-
avses i 5 § 1 mom. b) eller dä) ningsplatser eller för sådant
kommunalskattelagen; ändamål som enliat 2 kap. 2 5
I Omtryckt 1979:1060, senaste lydelse 1973:1164.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyGelse
-(1979:11352) medför att byggnad
kan indelas som vårdbyggnad,
bad-, sport- och idrottsanlägg-
ning, skolbyggnad, kulturbvgg-
nad, ecklesiastikbyggnad eller
allmän byggnad;
7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;
8) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;
9) förvärv av ständig besittningsrätt till kronohemman eller kro-
nonybygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;
10) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomträttshavare; eller
11) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 5.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och gäller i fråga om
förvärv som sker efter ikraftträdandet.
Prop. 1980/81: 61 100 |
11 Förslag till
Lag om ändring i förordäningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor SE
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor
att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 s! Riksskatteverket må, därest sådant för någon finnes vara av synnerlig vikt, efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande tillämpningen av lagen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller förordningen om uppskov i vissa fall meå beskattning av realisationsvinst. Förhandsbesked må ock meddelas i frågor som nu nämnts, därest detta finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
Vad ovan sagts skall äga mot- Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, när ägare svarande tillämpning, när ägare till fastighet eller den, för till fastighet önskar på förvilken ehuru han icke är ägare hand erhålla besked angående
garantibselopp för fastighet viss fråga som avser taxering
likväl skall upptagas såsom av fastigheten. Som ägare anskattepliktig inkomst i enlig- ses den som enligt 47 § komhet med vad därom stadgas i 47 munalskattelagen (1928:370) är $ kommunalskattelaaen, önskar skyldig att ta upp garantibe-
på förhand erhålla besked an- lopp som skattepliktig inkomst gående viss fråga som avser eller, för fastighet som enliat
taxering av fastigheten. 3 kap, fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) undantagits från
skatteplikt ech för egendom för
Senaste lydelse 1970:911.
Nuvarande lydelse Föreslagen ivdelse
vilken värde enligt 7 kap.
16 § fastighetstaxeringsla>
gen inte bestämts, den som
varit skyldig att ta upp
garantibelopp om fastigheten
varit skattepliktig eller
åsatts värde,
Om rätt att av riksskatteverket erhålla förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrives i förordningen om mervärdeskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
8. Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr. 61
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939:608) om enskilda vägar att l kap. 5 §S skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
s 5!
För fullgörande av väghållnings- För fullgörande av väghållnings-
skyldighet eller annan förplikt- skyldighet eller annan förblikt-
else, som enligt denna lag el- else, som enligt denna lag eller med stöd därav meddelad be- ler med stöd därav meddelad be-
stämmelse åligger fastighet, stämmelse åligger fastighet,
svare, där ej nedan i andra el- svarar fastighetens ägare. Som ler tredje stycket annorledes ägare av fastighet anses vid
stadgas, fastighetens ägare. tillämpningen av denna laga Gen
som enliat 47 § kommunalskatte- Den, som innehar fastighet med lagen (1928:370) är skyldig att fideikommissrätt eller eljest ta upp garantibelopp som skatteutan vederlag besitter fastig- pliktig inkomst, dock ej sådan het på grund av testamenta- nyttjanderättshavare som
riskt förordnande, skall vid avses i 47 § andra stycket e)
tillämpning av denna lag anses kommunalskattelagen. Som ägara såsom fastighetens ägare. till fastighet som enligt 3 kan.
I ägares ställe svare den, som (1979:1152) undantagits från
innehar fastighet på sådana skatteoplikt, och till egendom villkor att han, där fastig- för vilken värde enligt 7 kan. hetsskatt för fastigheten skall 16 § fastighetstaxeringslagen
utgå, jämlikt kommunalskatte- inte bestämts, anses den som
lagen är skyldig erlägga dylik varit skyldig att ta upp garantiskatt. belopp om fastigheten varit
skatteoliktig eller åsatts
värde.
! Senaste lydelse 1939:608.
Prop: 1980/81: 61 103
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ny ägare eller innehavare svare ej för bidrag i penningar, som
förfaller till betalning, innan han skall tillträda fastigheten,
men vare pliktig fullgöra vad företrädaren eftersatt i fråga om
arbete, som i avseende å väghållningen ålagts honom. Angående förmånsrätt för vissa fordringar enligt denna lag är
särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Som ägare av. .fastighet anses Som ägare av fastighet anses vid tillämpningen av denna lag vid tillämpningen av denna lag den som enligt kommunalskatte- den som enligt 47 § kommunal-
lagen (1928:370) är skyldig skattelagen (1928:370) är skyldig
att setala skatt för garanti- att ta una garantibelopp som belopp för fastigheten. skattepliktig inkomst, dock
ej sådan nyttjanderättshavare
som avses i 47 § andra stycket
e) kommunalskattelagen. Som
ägare till fastighet som en-
ligt 3 kap. fastighetstaxeringe-
lagen (1979:1152) undantagits
från skatteplikt, och till
egendom för vilken värde enligt
7 kap. 16 § fastighetstaxerings-
lagen inte bestämts, anses den
som varit skyldig att ta upp garantibelopp om fastigheten
varit skattepliktig eller
asatts värde,
Har huvudman för allmän va-anläggning träffat avtal med annan än fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i lagen föreskrives om fastighetsägare.
Omtryckt 1976:842 , senaste lydelse 1970:244
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelse om fastighet i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som ej tillhör ägaren till marken. Vad som i lagen föreskrives om ägare av
fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. .
att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 s!
Fast egendom, som är taxerad Fast egendåom, som är taxerad som annan fastighet och som som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, får ej utan hyreshusenhet, får ej utan
tillstånd av hyresnämnd för- tillstånd av hyresnämnd för-
värvas genom värvas genom
1. köp, byte eller gåva, 1. köp, byte eller gåva,
2. tillskott till bolag eller 2. tillskott till bolag eller förening, förening,
3. utdelning eller skifte från 3. utdelning eller skifte från
bolag eller förening, bolag eller förening, 4. fusion enligt 14 kap. 1 el- 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: ler 2 § aktiebolagslagen (1975:
1385). 1385).
Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta egendomen är belägen enliat 3 a 5 första stycket påkallar orövning hos hyresnämnden.
Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. I fråga om förvärv som skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Senaste lydelse 1979:307
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Som ägare av fastighet anses Som ägare av fastighet anses vid tillämpningen av denna lag vid tillämpningen av denna lag äen som enligt kommunalskatte- den som enligt 47 § kommunallagen (19238:370) är skyldig skattelagen (1928:370) är att betala skatt för garanti- skyldig att ta upp garantibelopp för fastigheten. belopp som skattepliktig inkomst, dock ej sådan nyttjanderättshavare som avses i 47 § andra stycket e) kommunalskattelagen. Som ägare till fastighet som enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) undantagits från skatteplikt, och till egendom för vilken
värde enligt 7 kap. 16 §§ £fastighetstaxeringslagen inte bestämts, anses den som varit skyldig att ta upp garantibelopp om fastigheten varit skattepliktig eller åsatts värde.
Senaste lydelse 1976:838.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har huvudman för allmän fjärrvärmeanläggning träffat avtal med annan än fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i lagen föreskrives om fastighetsägare.
När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelse om fas-
tighet i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som ej tillhör ägaren till marken. Vad som i lagen föreskrives om ägare av
fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds B 1980: 8) |
1 Remissinstanser
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern
(JK). domstolsverket, kammarkollegiet, Svea hovrätt. kammarrätterna i
Göteborg och Sundsvall, hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg,
länsrätterna i Stockholms, Östergötlands. Jönköpings, Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands samt Norrbottens län, central-
nämnden för fastighetsdata (CFD), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens planverk (planverket), statens lantmäteriverk
(LMV), statens vattenfalisverk (Vattenfall), länsstyrelserna i Stockholms.
Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Örebro, Gävleborgs samt Norrbottens län. länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), arrendelagskommittén, stämpelskatteutred-
ningen, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), HSB:s riksförbund,
Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen). Svenska kommunförbundet (Kommunförbundet), Svenska kraftverksföreningen (Kraft-
verksföreningen), Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska lokaltrafikföreningen (Lokaltrafikföreningen), Svenska sparbanksföreningen (Sparbanksföreningen). Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet), Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges industriförbund (Industriförbundetv).
Sveriges jordägareförbund (Jordägareförbundet), Sveriges Radio AB, Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sveriges villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR).
Härutöver har yttrande inkommit från Stig Ekmark.
Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ett gemensamt utar-
betat svar. Elverksföreningen åberopar som sitt yttrande det av Vattenfall och Kraftverksföreningen gemensamma svaret. LRF har som sitt yttrande
ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlåtande, Sveri-
ges skogsägareföreningars riksförbund delar de synpunkter som har fram-
förts i nämnda yttrande. Jordägareförbundet hänvisar till de synpunkter som framförs i Lantbrukarnas riksförbunds yttrande samt avger eget svar.
SAF och Industriförbundet har avgett ett gemensamt remissvar.
2¶Följdändringar till fastighetstaxeringslagen
Största delen av remissinstanserna godtar förslagen eller lämnar dem utan erinran. Några remissinstanser framför kritiska synpunkter på försla-
gen om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt åsättande av sär-
skilt uppskattningsvärde på fastighet. De delar av betänkandet som inte
redovisas nedan har inte mötts av någon kritik från remissinstanserna. 9 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 61
De sifferbeteckningar som anges efter olika rubriker syftar på motsva-
rande avsnitt i betänkandet.
Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen (6.5.2, 6.5.3 och 6.5.4)
Förslagen i denna del godtas visserligen eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Förslagen berörs emellertid endast uttryckligen
av ett fåtal remissinstanser och dessa framför i allmänhet kritiska synpunkter.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som bestämt avstyrker förslaget, anser
att det ur principiell synpunkt visserligen inte är tillfredsställande att klart
kommersiella inkomster inte inkomsttaxeras och kapitalplaceringsobjekt inte förmögenhetstaxeras. Med hänsyn till de svåra komplikationerna vid inkomsttaxeringen och det ökade arbetet med att åsätta särskilt uppskattningsvärde som kommitténs förslag skulle innebära, förordar länsstyrelsen
med bestämdhet, att den tidigare kopplingen mellan skattefri fastighet och befrielse från skatt på inkomst och förmögenhet härifrån bibehålls. Läns-
styrelsen framhåller att kommittén har förbisett att taxeringsvärde i de
flesta fall utgör en förutsättning för att kunna åsätta en riktig taxering då befrielse vid inkomsttaxeringen endast skall avse den del av fastighetens avkastning som hänför sig till dess användning för skattefritt ändamål. Länsstyrelsen anser att, om kommitténs förslag genomförs, måste särskilt
uppskattningsvärde kunna åsättas inte bara när det är behövligt för förmögenhetstaxeringen utan även när det behövs för inkomsttaxeringen och att
det vid värderingen även skall anges fördelning på allmännyttig och kommersiell del.
Vidare betonar länsstyrelsen att taxeringsnämnden för årlig taxering har varken kunskap eller tillgång till hjälpmedel för att åsätta taxeringsvärden. Inte heller finns i allmän självdeklaration underlag för värdering av fastighet, det saknas resurser att på föreslaget sätt åsätta särskilda uppskatt-
ningsvärden och att värderingsunderlag saknas eftersom dessa fastigheter förmodligen redovisats på deklarationsblanketten för skattefria objekt. Länsstyrelsen framhåller att förslaget utgör en avsevärd skatteskärpning i
de fall då fastigheten till högst 49 6 används för skattefritt ändamål och att
det vid förmögenhetstaxeringen förestås skärpta regler i de fall fastighetsägaren är skattskyldig till sådan skatt. Här skall nämligen enligt förslaget fastigheten i sin helhet upptas som tillgång oaktat den inte åsatts taxeringsvärde.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser sig inte kunna tillstyrka förslaget utom såvitt avser förslaget att skattefriheten endast bör gälla inkomst från
en av ägaren själv bedriven allmännyttig verksamhet. Länsstyrelsen ifrå-
gasätter om inte rätt att påkalla uppskattningsvärde bör inskrivas i 54 § d) kommunalskattelagen och 7 § h) lagen om statlig inkomstskatt enär ett
uppskattningsvärde i vissa fall kan vara behövligt vid tillämpning av dessa
lagrum i föreslagna lydelser. Länsstyrelsen anför vidare bl.a.: Bortsett
från att kommitténs förslag i dessa delar avviker från den övervägande-
princip vid inkomst- och förmögenhetstaxeringarna som uttalats är det länsstyrelsens uppfattning att kommitténs förslag i hög grad kommer att
försvåra såväl deklarationsarbetet för de skattskyldiga som taxeringsarbe-
tet för skattemyndigheterna samt medföra en ökad frekvens av besvär över inkomsttaxeringar med svåra avvägningsfrågor. Dessutom finner länsstyrelsen att kommitténs förslag att nu gällande proportioneringsprincip vid inkomsttaxeringarna skall gälla även fortsättningsvis inte genomförts med full verkan. Kommittén har nämligen i förslaget till viss del behållit övervä-
gandeprincipen nämligen i de fall fastighet endast till mindre del än S09c
används för allmännyttig verksamhet. En proportionering vid inkomsttaxeringarna i dessa fall kan ju inte komma ifråga enligt föreslagna regler.
Enligt TOR kommer inkomsttaxeringsnämnderna att åsamkas ett ökat arbete, när de inte av fastighetstaxeringsnämndens beslut kan få hjälp med
proportioneringen av kostnader m. m. för skattefri fastighet. För att under-
lätta arbetet med att fördela kostnader m. m. bör enligt TOR ifrågavarande skattskyldiga åläggas att lämna uppgifter härför i deklarationen. Riksskat-
teverket bör enligt TOR:s mening ta fram förfrågningsblanketter för detta
ändamål. RSV anför: Kommittén föreslår att slopandet av det s.k. ägarkravet som
avses I 3 kap. FTL skall slå igenom även vid inkomsttaxeringen. Inkomst
av fastighet skulle därvid vara skattefri i den mån inkomsten härrör från
sådan allmännyttig verksamhet som ägaren själv bedriver. Däremot föreslås inte att huvudsaklighetsprincipen skall slå igenom vid inkomsttax-
eringen på så sätt att inkomst av förvärvskälla vari fastigheten ingår alltid
skalt vara helt skattefri eller skattepliktig. Nuvarande ordning skall alltså
behållas vilket medför att TN vid den årliga inkomsttaxeringen måste
fastställa hur stor del av förvärvskällan som används för allmännyttigt respektive kommersiellt ändamål. Förfarandet, som många gånger kan bli svårbedömt torde innebära ett visst merarbete för TN.
Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att de föreslagna reglerna är krångliga och svåröverskådliga. Länsstyrelsen anför att de nu emellertid i huvudsak torde vara nödvändiga. Länsstyrelsen tillstyrker därför första-
gen utom ifråga om förslaget att skattefri fastighet i vissa fall skall vara
skattepliktig vid förmögenhetstaxeringen. I den frågan får man enligt läns-
styrelsens mening utan korrigerande åtgärder ta konsekvenserna av de ändrade skattepliktsreglerna vid fastighetstaxeringen och av det förhållandet att taxeringsvärde inte åsätts skattefri fastighet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför: Kommittén har försökt att göra
vissa avvägningar som syftar till att de nya reglerna skall få rimliga beskatt-
ningskonsekvenser. Länsstyrelsen har förståelse härför. Dessa invänd-
ningar, vars innebörd länsstyrelsen i och för sig kan godta, har dock lett till att kommittén t.ex. funnit det omöjligt att låta det faktiska sambandet mellan fastighetstaxering och inkomsttaxering gälla längre. Vidare har följden av kommitténs förslag blivit att för vissa fastigheter som vid fastighetstaxeringen undantagits från skatteplikt i många fall ändå kommer att krävas åsättande av värden, bl.a. för förmögenhetstaxering.
Såvitt länsstyrelsen kan finna har de numera införda skattepliktsreglerna på sätt och vis bundit upp lagstiftaren så att följdändringar på de områdes
som tas upp i betänkandet inte kan komma till stånd utan att flera av reglerna blir mycket invecklade. Särskilt betänkligt är att fastigheter som inte skall åsättas taxeringsvärde enligt bestämmelser i 3 kapitlet fastighetstaxeringslagen i flera fall måste bli föremål för en värdering vid sidan om
fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen måste därför ifrågasätta om inte en
översyn redan nu bör företas i syfte att leda fram till att fastigheter, för
vilka värdering krävs i beskattningssammanhang, ändå blir föremål för
taxering i fastighetstaxeringsnämnd.
Länsstyrelsen anför vidare: Sammanfattningsvis får länsstyrelsen uttala beträffande avsnittet 6 i betänkandet att i den uppkomna situationen tving-
as man acceptera att följdändringarna till fastighetstaxeringslagen i många
fall leder till mycket invecklad lagstiftning men att därför en snar översyn görs i fråga om sambandet mellan fastighetstaxering och inkomst- och
förmögenhetstaxering. En återgång till att fastigheter, för vilka krävs vär-
dering, skall bli föremål för taxering i fastighetstaxeringsnämnd torde
därvid enligt länsstyrelsens mening bli nödvändig. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det förhållandet att huvudsaklighetsprincip införts vid bedömningen av skatteplikt för fastig-
heter medan proportioneringsprincip föreslås gälla även it fortsättningen vid inkomsttaxeringen kan medföra komplikationer i taxeringsarbetet, besvärliga utredningsfall och svårbedömda tvister. Tidigare samband mellan
skattefri fastighet på ena sidan samt skattefri inkomst och förmögenhet på
den andra hade klara fördelar enligt länsstyrelsen. Länsstyrelsen delar
dock kommitténs farhågor för att nu gå över till huvudsaklighetsprincip vid
beskattningen av inkomst. Länsstyrelsen framhåller att det naturligtvis är önskvärt att man med utgångspunkt i dessa båda system går vidare och
söker sig fram till en metod som tillgodoser kravet på samband. Länsstyrelsen framhåller att kommittén har förbisett att taxeringsvärde i de flesta fall utgör en förutsättning för att kunna åsätta en riktig taxering då befrielse vid inkomsttaxeringen endast skall avse den del av fastighetens avkastning som hänför sig till dess användning för skattefritt ändamål.
SBEF menar att reglerna om skattskyldighet för fastighetsinkomster
blivit i viss mån tillkrånglade och svåröverskådliga genom att den huvudsaklighetsprincip som gäller i fråga om skatteplikten inte skall gälla i fråga
om fastighetsinkomster. SBEF. som har förståelse för kommitténs överväganden i nu aktuella delar. anser att det bör övervägas om inte skattepliktsbeslutet vid fastighetstaxeringen också i större utsträckning skall få slå
igenom i fråga om skattskyldigheten för fastighetsinkomsterna. Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att, genom att knyta an vär-
deringen till lagen om särskilt uppskattningsvärde i stället för att värdera de aktuella fastigheterna från början, man inte får samma stabilitet i fråga om förmögenhetsvärdet. Uppskattningsvärdet är inte bindande vid förmögenhetstaxeringen. Vidare är värderingstidpunkten för uppskattningsvärdet en annan än den som gäller vid fastighetstaxeringen. Med hänsyn härtill anser delegationen att man antingen bör värdera de förevarande skattefria fastigheterna vid fastighetstaxeringen och läta dessa värden gälla
vid förmögenhetstaxeringen eller helt och hållet bortse från värdet av
fastigheterna i förmögenhetshänscende.
Lokaltrafikföreningen anser att, med hänsyn till att all kommunikations-
verksamhet genom tillkomsten av lagen om huvudmannaskap för den kollektiva persontrafiken (SFS 1978:438) efter hand måste betraktas som allmännyttig verksamhet, kommittén mera ingående borde övervägt att slopa skattskyldigheten för inkomst av fastighet där kommunikationsverksamhet bedrivs.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att sådan lantbruksenhet, som enligt 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen skall undantas från skatteplikt om den
till övervägande del används på visst föreskrivet sätt, inte inryms i den
föreslagna lydelsen av 54 § d) 1. kommunalskattelagen. Länsstyrelsen
föreslår att lagrummet erhåller sådan lydelse att jämväl sådan lantbruksen-
het omfattas av lagrummet.
Lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet (6.3.2)
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet av remiss-
instanserna. En remissinstans, Svenska kyrkans församlings- och pasto-
ratsförbund, hälsar förslaget med tillfredsställelse. Övriga remissinstanser som har framfört synpunkter är kritiska mot förslaget.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anför: Den ändring i lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet som kommittén föreslår
hälsar förbundet med tillfredsställelse. Den möjlighet att få ett officiellt
värderingsutlåtande även för skattefria fastigheter som kommittén nu föreslår skulle göra det möjligt för församlingar och pastorat att få värde på en
del av sina fastigheter. Detta har betydelse rent bokföringsmässigt då det ibland kan vara ytterst värdefullt att ha ett referensbelopp på en skattefri
och ovärderad fastighet. Ett värde är ofta betydelsefullt även i statistiska sammanhang. Framförallt skulle emellertid regeln vara betydelsefull för pastoraten när det gäller deras prästgårdar. Dessa är som regel ovärderade och vid en försäljningssituatton förordnar stiftsnämnderna värderingsmän till att sätta ett värde på prästgården. Med den nu föreslagna regeln
behöver pastorat (och stiftsnämnd) om prästgården i förhand värderats enligt lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet inte sväva i okun-
nighet om prästgårdens värde. Detta underlättar avsevärt för pastoratet att fatta avgörandet huruvida försäljning skall ske eller ej. Likaså bör dylikt
värde underlätta stftshämndernas värdering av fastigheten.
Några remissinstanser behandlar frågan om länsstyrelsen har resurser att åsälta särskilt uppskattningsvärde enligt förslaget. Hit hör länsstyrel-
serna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län.
Länsstyrelsen i Stockholms län befarar att det kommer att bli en för taxeringsavdelningens besvärsenhet ytterst svårbemästrad ökning av anta-
let objekt, som måste åsättas särskilt uppskattningsvärde om förslaget
genomförs. Den lösning på resursproblemet länsstyrelsen vill anvisa är att bestyret med åsättandet av särskilt uppskattningsvärde läggs på fastighets-
taxeringsnämnd och särskild fastighetstaxeringsnämnd. Frågan bör i så
fall, enligt länsstyrelsen, övervägas i samband med utformning av reglerna
om särskild fastighetstaxering. Länsstyrelsen anser att rätt att påkalla
särskilt uppskattningsvärde måste tillkomma förutom ägare och taxeringsnämnd även taxeringsintendent.
Även länsstyrelsen i Uppsala län anser att taxeringsintendent bör ha rätt
att påkalla åsättande av särskilt uppskattningsvärde.
Länsstyrelsen i Södermanlands län vill starkt ifrågasätta om det föreslagna förfarandet verkligen innebär en förbättring jämfört med den tidigare ordningen. Länsstyrelsen anser att det f.n. saknas resurser för de föreslagna tillkommande arbetsuppgifterna som länsstyrelserna får ta på sig. Länsstyrelsen är dock medveten om svårigheten att med nuvarande utformning av fastighetstaxeringslagen finna en bättre lösning på detta problem.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser förslaget att utvidga tillämpningen av lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet mycket tveksamt. Enligt länsstyrelsen synes det helt klart att värderingsinstitutet som sådant blir administrativt betungande och tidsödande. Eftersom talan emot
länsstyrelsens beslut om värde inte avses tå föras. blir eventuella tvistigheter inte uppklarade, utan den som är missnöjd med det äsatta värdet får
föra talan mot förmögenhetstaxeringen i vanlig ordning, om det är för detta ändamål som värderingen företagits. Ett sådant förfarande är enligt länsstyrelsens mening inte tilltalande. Kommitténs uppfattning att länsstyrelserna inom ramen för nu befintliga resurser bör kunna klara av den ökade ärendemängden är inte heller så underbyggd att länsstyrelsen i dagens läge kan dela den. Länsstyrelsen, som anser att en snar översyn bör göras i fråga om sambandet mellan fastighetstaxering och förmögenhetstaxering, ifrågasätter om inte en översyn redan nu bör företas i syfte att leda fram till
att fastigheter, för vilka värdering krävs i beskattningssammanhang, ändå blir föremål för taxering i fastighetstaxeringsnämnd.
RSV anför: I FTL har den s. k. huvudsaklighetsprincipen införts, dvs. en
fastighet kan inte längre vara delvis skattefri och skattepliktig utan blir
antingen det ena eller det andra beroende på den huvudsakliga användningen. Kommittén föreslår att fastigheter som blir skattefria enligt denna regel skall kunna ges värde genom officiellt värderingsutlätande. Tillämpningsområdet för lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet skall
därvid utvidgas. Detta leder till, som kommittén framhållit, en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna.
Länsstyrelsen it Hallands län anför: Skall fastighetsinnehav beskattas
med garantiskatt eller förmögenhetsskatt — bör det ske med ledning av ett
åsatt taxeringsvärde. Att införa ett särskilt värderingsinstitut. med en myndighet som beslutande om ett definitivt beskaltningsunderlag vid sidan
om fastighetstaxeringen, är principiellt kontroversiellt. Därtill kommer praktiska problem, vars omfattning inte nu kan överskådas. Enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning bör institutet särskilt uppskattningsvärde på sätt nu gäller förbehållas den tillfälliga värdering, som sker på kort sikt intill nästkommande allmänna eller särskilda fastighetstaxering och som har helt annat syfte än att utgöra beskattningsunderlag.
Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län uppfattning måste fastighetsägare som -ansöker om värdering enligt 4 § lagen om statlig förmögenhetsskatt befrias från avgift. Länsstyrelsen anser att en bestämmelse med denna
innebörd bör införas i 7 § lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastig-
het. Länsstyrelsen anför vidare: Kommitténs förslag innebär att ny värdering måste göras varje år. Då värderingen endast skall vara till ledning för förmögenhetsberäkningen ifrågasätter länsstyrelsen om inte ett beslutat
uppskattningsvärde kan godtagas vid flera års taxeringar. Om några för-
ändringar av betydelse för värdet skett på fastigheten följer av taxeringslagens bestämmelser att dessa måste redovisas av fastighetsägaren i självdeklarationen. Med hänsyn till att taxeringsnämnden ges rätt att påkalla värdering kan det enligt länsstyrelsens mening förutsättas att taxeringsnämnden kommer att tillse att nytt värde beslutas i den utsträckning som krävs för att uppnå tillfredsställande förmögenhetstaxeringar.
Avslutningsvis kan anmärkas att kommitténs förslag inte innehåller nägon regel om hur värdering av en från skatteplikt undantagen fastighet skall ske. Av det förhållandet att det särskilda uppskattningsvärdet endast skall vara till ledning vid förmögenhetstaxeringen följer att ett visst värde skall tillämpas. I fråga om lös egendom finns regeln att värdering om inte
annat angetts skall ske till normalt försäljningspris. Enligt länsstyrelsens åsikt kräver kommittéförslaget en kompletterande regel av innebörd att en
från skatteplikt undantagen fastighet skall tas upp till det värde som anges i 5 kap. 28 FTL eller 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde, relaterat till prisnivån vid senaste allmänna fastighetstaxering.
TOR påpekar att enligt förslaget skall till grund för värderingen av skattefria fastigheter för förmögenhetsbeskattningen ligga fastighetens beskaffenhet den 31 december året före taxeringsåret. Detta innebär att man
för vissa skattefria fastigheter varje år måste fastställa ett värde. som skall
användas enbart för förmögenhetsbeskattningen. Enligt TOR torde beskaffenheten för de flesta av de här fastigheterna inte förändras i någon nämnvärd omfattning. Ett nytt värde torde därför enligt TOR inte behöva
framtas varje år. I stället bör ett värde, som har fastställts visst år. få gälla
till nästa allmänna fastighetstaxering. TOR menar att man för framtiden
bör se till att ifrågavarande fastigheter ges ett värde vid allmän fastighetstaxering. Detta bör enligt TOR kunna ske, om man registrerar de skattefria
fastigheter, som fått särskilt uppskattningsvärde. SBEF framhåller att såsom kommittén påpekar uppstår vid värdesätt-
ningen en obalans mellan skattepliktiga och inte skattepliktiga fastigheter i
skillnad i berört hänseende inte göras mellan skattepliktiga och inte skattepliktiga fastigheter.
Lagen om uarvsskatt och gåvoskatt (6.3.4)
Övervägande antalet remissinstanser har inte gjort några invändningar mot förslaget. Endast två remissinstanser har haft invändningar mot förslaget. Dessa är länsstyrelsen i Östergötlands län och kammarkollegiet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det bör övervägas att ändra lagtexten i lagen om arvsskatt och gåvoskatt så att även beskattningsmyndigheten skall kunna påkalla åsättande av särskilt värde. vilket förfarande förekommer i tillämpning (JO:s beslut i ärende dnr 1187-1977).
Kammarkollegiet behandlar utformningen av övergångsbestämmelserna och anför: Om år 1981 ges bort eller faller i arv en fastighet som nybildats
år 1980, finns för fastigheten inte annat särskilt taxeringsvärde än det vid
1981 års allmänna fastighetstaxering satta. Detta värde skall enligt praxis
ligga till grund för fastighetens värdering i ärende om gåvoskatl (arvsskatt).
Detta belyses av NJA 1947 s. 156 och 160 ävensom 1979 s. 456. Detsamma gäller i alla fall. då för den egendom som faller i arv eller ges bort, inte finns ett representativt taxeringsvärde för näst föregående år. Exempel härpå är
att en taxeringsenhet upplösts annorledes än genom fastighetsbildning eller
att bebyggelse ägt rum. Det är önskvärt att i alla sådana fall 1981 års taxeringsvärde kan av beskattningsmyndigheten (BM) utan särskild omgång tillämpas. Eljest kan nämligen BM komma att se sig nödsakad att. om egendomsvärdet är av någon betydenhet, fordra särskild värdering enligt
22 § 2 mom. st. 3 arvsskattelagen. vilket uppenbart är onödig omgång.
Stämpelskattelagen (6.4.2)
Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Förslaget har närmare behandlats av stämpelskatteutredningen
och kammarkollegiet.
Stämpelskatteutredningen anför: Såsom fastighetstaxeringskommittén har angett innebär dess förslag en viss utvidgning av skattefriheten vid kommuns eller annan menighets förvärv av mark. I likhet med kommittén finner stämpelskatteutredningen att en oförändrad omfattning av stämpelskatteplikten skulle kräva en omfattande och svåröverskådlig reglering i
SL. | Stämpelskatteutredningen har ännu inte tagit ställning tll vilka undantag
som bör gälla från stämpelskatteplikten och hur dessa författningsmässigt bör utformas. Likväl finner utredningen inte anledning att motsätta sig att 4 § 6) SL utformas på det sätt fastighetstaxeringskommittén har föreslagit.
Utredningen vill emellertid förutskicka att dess fortsatta arbete kan leda till att bestämmelsen får en annan utformning än den nu föreslagna. Sålunda kan det måhända vara lämpligt att på sikt låta skattefriheten omfatta
förvärv av mark för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen medför att byggnad skall indelas som specialbyggnad.
Kammarkollegiet behandlar utformningen av övergångsbestämmelsen till lagen och anför: Genom lagen (1979: 1154) om ändring i kommunalskat-
telagen (KL) föreskrevs. sävitt här är i fräga, att 5 § KL skulle upphöra att gälla. Lagen trädde i kraft 1979-12-29 men skulle, såvitt avser nyss nämnda föreskrift. tillämpas första gången i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering. Denna övergångsbestämmelse bör vara avsedd att uppfattas så,
att om lagfart eller inskrivning av tomträtt söktes efter 1979-12-28 men före
1981 års allmänna fastighetstaxering, så skulle 4 § 6) stämpelskattelagen (SL) tillämpas på samma sätt som tidigare.
Enligt förslaget till lag om ändring av SLE tbetänkandet s. 68 f) skall lagen träda i kraft 1981-01-01 och gälla i frågan om förvärv som sker efter
ikraftträdandet.
Vid förvärv av fast egendom eller tomträtt inträder enligt 30 8 sista stycket a) SL skatteplikt när ansökning om lagfart eller inskrivning av tomträtt ”beviljas” eller förklaras vilande.
Lydelsen av den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle medföra att
om efter 1981 års ingång lagfart söks å förvärv av sådan allmän mark som avses i 4 § 6) SL, så finns ej stöd för skattefrihet. Detta gäller oavsett hur långt tillbaka förvärvet skett och oavsett hur långt fram i tiden lagfart eller annan inskrivning söks. Som detta inte torde vara avsett, bör övergångs-
bestämmelsen ges en avfattning som täcker syftet, vilket fär antagas vara att i sak ingen ändring skall göras.
Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (6.6.3)
Endast hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg har synpunkter i
denna del. Hyresnämnden har inget att erinra mot förslaget att begreppet
”hyreshusfastighet” ändras till ”hyreshusenhet”. Det förhållandet att begreppet hyreshusenhet omfattar en större grupp fastigheter än det nu brukade begreppet torde, enligt hyresnämnden, inte medföra någon änd-
ring i sak i fråga om tillståndsprövningen. Hyresnämnden uppger sig sakna underlag för att bedöma hur ofta det kan inträffa att specialenhet innehåller
bostäder. Rent principtellt bör, enligt hyresnämnden. emellertid förvärv av
sådan specialenhet omfattas av tillståndsplikten enligt lagen om förvärv av
hyresfastighet.
Bostadsarrende (6.9.4)
Förslaget att inte ändra besittningsskyddsreglerna vid bostadsarrende
har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Hit
hör bl. a. arrendelagskommittén som inte har nägon erinran mot förslaget.
Hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg unför: Avgörande för frågan om förlängningsreglerna i 10 kap. 5 och 6 §§ jordabalken gäller för ett bostadsarrende är bl.a. om det vid den tidpunkt när arrendeavtalet senast kan sägas upp på arrendestället finns hus som har åsatts taxeringsvärde. Det lägsta taxeringsvärde som skall åsättas byggnad höjs enligt de
nya taxeringsreglerna från 5000 till 10000 kr.. vilket vid oförändrade förlängningsregler medför att ett antal nu besittningsskyddade arrendceupplåtelser kommer att falla utanför besittningsskyddet.
De nya taxeringsvärdena gäller fr.o.m. 1.1.1981 och kommer alltså att tillämpas i besittningsskyddstvister där senaste uppsägningsdagen infaller
efter 1980 års utgång. Som exempel kan nämnas arrenden per 14.3.1982,
vilka normalt skall sägas upp senast ett är i förväg. En besittningsskydds-
tvist skall hänskjutas till arrendenämnden inom två månader från det
arrendatorn har tagit emot s.k. avflyttningsmeddelande, vilket ofta lämnas
samtidigt med uppsägningen. Arrendenämnden påbörjar handläggningen
av tvisten så snart som möjligt efter hänskjutandet för att slutligt beslut —
eventuellt i högre instans — skall kunna föreligga i god tid före arrendeti-
dens utgång.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att de nya taxceringsreglerna kommer att få betydelse för förlängningstvister vilka väcks och handläggs redan i början av år 1981. En omedelbar översyn av reglerna om bostadsarrendators besittningsskydd är därför nödvändig, om man inte vill godta att
de nya taxeringsreglerna kan få till följd att nu besittningsskyddade arren-
den faller utanför besittningsskyddet.
Det bör emellertid framhållas att höjningen av värdegränsen i praktiken
torde få ringa betydelse, eftersom de byggnader som vid den senaste taxeringen åsattes ett taxeringsvärde av 5000 kr. numera i regel har ökat i
värde till åtminstone 10000 kr. Skulle en provisorisk reglering bli aktuell i avvaktan på att översynen av besittningsskyddsreglerna slutförs, kan denna ske t.ex. genom en föreskrift om att man vid prövningen av förlängningsfråga enligt 10 kap. 4 § första stycket I får åberopa [980 års taxerings-
värde, om det hus som finns på arrendestället då avtalet senast kan sägas
upp från jordägarens sida inte har åsatts taxeringsvärde vid 1981 års
taxering.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1980-10-29
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding. justitierådet
Vängby.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam-
manträde den 16 oktober 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirtén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till .
1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
3. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.
4. lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, 5. lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på
fastighet.
6. lag om ändring i lagen (1933: 359) angående vad med fastighets taxe-
ringsvärde i vissa fall skall förstås,
7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308).
9. lag om ändring i förordningen (1951: 442) om förhandsbesked i taxe-
ringsfrågor.
10. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Curt Rispe.
Föredragning inför lagrädet har ägt rum vid en tidpunkt då lagförslagen ännu icke erhållit stutlig utformning och vissa inom lagrådet därvid framförda jämkningsförslag av i huvudsak lagteknisk eller redaktionell natur har beaktats i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Hilding tillägger för sin del i fråga om förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet följande: I 6 § andra stycket stadgas, i enlighet med vad som nu gäller. att länsstyrelsens beslut om äsättande av särskilt uppskattningsvärde inte kan överklagas. I den nuvarande lagen är endast fråga om preliminärt taxeringsvärde, i avvaktan på fastställelse av taxeringsvärde vid särskild fastighetstaxering (eller i
förekommande fall allmän fastighetstaxering). Att fullföljdsmöjligheten med hänsyn härtill begränsats synes naturligt. Då emellertid lagstiftningen
nu föreslås utvidgad till att avse även fastigheter. för vilka taxeringsvärde i
fortsättningen inte kommer att fastställas, torde det kunna ifrågasättas om
fullföljdsförbudet bör gälla samtliga beslut av länsstyrelsen. Fastställande i de nu nämnda fallen av ett särskilt uppskattningsvärde får betydelse bl. a.
för möjligheten att erhålla lån från understödsförening. Då nägon yterliga-
re prövning av fastighetens värde inte kommer att' ske inom ramen för fastighetstaxeringsprocessen, synes det i och för sig rimligt att en över-
prövning av länsstyrelsens beslut enligt den nu föreslagna lagstiftningen får
ske i dessa fall. Det kan emellertid finnas skäl att tills vidare avvakta erfarenheterna av den nya lagens tillämpning, innan en sådan besvärsrätt införs, och jag har därför stannat för att godtaga det remitterade förslaget i denna del. Jag vill emellertid understryka vikten av att uppmärksamheten är riktad på denna fråga och att en lagändring snarast kommer till stånd. om ett behov av besvärsrätt visar sig föreligga.
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLI.
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Friggebo, Mogård. Dahlgren, Åsling. Söder, Burenstam Linder, Johansson. Wirtén, Holm, Boo, Winberg. Adelsohn, Danell, Petri. Eliasson
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s.k. specialbyggnader, m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
— lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.
BW lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
5. lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet.
6. lag om ändring i lagen (1933: 359) angäende vad med fastighets taxeringsvärde it vissa fall skall förstås,
7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308).
9. lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.
10. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. En ledamot har tagit upp frågan om fuliföljdsförbudet i 6§ andra stycket lagen (1971: 171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet. Lika med denna ledamot anser jag att erfarenheterna av lagens tillämpning bör avvaktas innan ställning tas till frågan huruvida besvärsrätt bör föreligga i vissa fall. Lagförslaget under 9 bör ha rubrik enligt prop. 1980/81: 17.
I samband med att fastighetstaxeringstagen (1979: 1152), FTL. infördes
upphävdes bl. a. 17258 taxeringslagen (1956:623) som gjorde det möjligt att
för framtiden bevara allmänna fastighetsdeklarationer m.m. För kom-
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 oktober 1980.
mande fastighetstaxeringar finns regler om detta i 18 kap. 208 FTL. Däremot saknas alltså sådana för äldre taxeringar. Önskemål:-har nu framförts om att deklarationsmaterialet från 1970 års allmänna fastighetstaxering skall bevaras för framtiden. Jag biträder dessa önskemål och föreslår att reglerna om detta tas in i en särskild lag.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen samt ett
inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om bevarande av 1970 års allmänna fastighetsdeklarationer. m. m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
3¶Upprättade lagförslag ere rerse reser es rr ere rer reise rr ses sa 43
4 Hemställäf sosooooosorrererrsr sees s ser ers rr ere res ser stressa 43 RI 43 Bilaga I Sammanfattning av betänkandet Besvärsregler vid allmän
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m.m. (Ds B 1980:8) osooooooserseeeseesers esse ere srt 109
Utdrag av lagrådets protokoll den 29 oktober 1980 ..ss.s00.0 00. o ss 118 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober 1980 120
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980