Prop. 1983/84:71

om nya förfaranderegier för punktskatter och prisreglerings avgifter

Prop. 1983/84: 71

Regeringens proposition 1983/84: 71

om nya förfaranderegler för punktskatter och prisregleringsavgifter

beslutad den 17 november l983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om att lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning ersätts med en ny lagstiftning. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den nya lagen skall reglera be- skattningsförfarandet för punktskatterna och de prisregleringsavgifter som tas ut på jordbruksområdet m.m. Förslag läggs också fram om följdänd- ringar i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna.

Vidare föreslås att skattekredittiderna för punktskatterna samordnas så att redovisning i de flesta fall skall ske för enmånadsperiodcr och så att tiden för avlämnande av deklaration och betalning av skatt bestäms till 25 dagar efter utgången av redovisningsperioden. Förslagen berör skatterna på energi och ett tiotal andra punktskatter.

Slutligen föreslås vissa ändringar i lagen (l972:266) om skatt på an- nonser och reklam och i lagen ( l978: l44) om skatt på vissa resor.

De nya bestämmelserna föreslas träda i kraft den ljuli 1984. i fråga om de förkortade kredittiderna för skatt på energi föreslas dock särskilda övergångsbestämmelser.

l Riksdagen IOM/"84. I saml. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71

IJ

] Förslag till Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

] 5 Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928z376) om skatt på lotterivinster. lagen (194lz251) om särskild varuskatt. lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (19611372) om bensinskatt. lagen (196lz394) om tobaksskatt. lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam. lagen ( 1972: 820) om skatt på spel. lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar. lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrotningsla- gen (1975z343). lagen (1977:306) om dryckesskatt. lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. lagen ( 1982: 691 ) om skatt på vissa kassettband. lagen ( 1982: 1200) om skatt på videobandspelare. lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft. lagen (1983:0()()) om skatt på omsättning av vissa värdepapper. lagen (1983: ()()0) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

2. lagen (l967:340) om prisreglering pä jordbrukets område. lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

2 & Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg- trafikskatt och växtförädlingsavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972: 435) om överlastavgift. vägtrafikskattclagcn ( 1973: 601) och utsädes- lagen (1976: 298).

3 & Lagen gäller inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i de i 1 & angivna lagarna skall erläggas till tullmyndighet.

4 & Vad som sägs i denna lag om skatt. skattskyldig eller beskattning gäller även avgift. avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Vad som sägs om vara gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmelserna i 9 kap. 45% första stycket. gäller också för ränta. restavgift. skattetillägg och förseningsavgift.

Beskattningsmyndigheter

5 & Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt denna lag (beskamiingmtwm'iglwr) är 1. när det gäller författningarna i 1 & första stycket 1. riksskattcvcrket. 2. när det gäller författningarna i l % första stycket 2. statensjordbruks- nämnd. med undantag för de fall då riksskattevei'ket förordnats till beskatt- ningsmyndighet enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område.

Prop. 1983/84: 71 3

6 & Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för bcskattningsfrågor som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige har rätt till ersättning av statsmedel med belopp som bestäms av beskattningsmyndighetcn.

Allmänt ombud

7 & Hos beskattningsmyndighcten skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag. Ombudet skall också yttra sig i sådana ärenden hos beskattningsmyndigheten som avser förhandsbesked enligt 6 kap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Skattskyldighet

8 5 Vem som är skattskyldig samt tidpunkten för skattskyldighetens inträde anges i författningarna enligt 15. eller i författningar som har utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 & Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Om den verksamhet som redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med års- bokslut. får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det samman— faller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen(1976: 125).

2 kap. Redovisning av skatt

Deklarationsskyldiga

] 5 Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyn- digheten genom att lämna deklaration.

()m deklarationsskyldighet i visst fall för den som är registrerad som skattskyldig föreskrivs i 6ä första stycket.

Redovisningsperioder

2 & Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperio- der (redot'isningspcriodcr).

Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarnai ] kap. ] fåförsta stycket 2 i den mån statensjordbruksnämnd meddelar avvikande bestämmelser.

3 5 För skatt enligt författningarna i 1 kap. 1 & första stycket 1 är kalen- dermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen (1972: 266) om skatt på reklam. lagen ( 1972: 820) om skatt på spel. Iagcn (1982: 691) om skatt på vissa kassettband och lagen (1983: 000) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 & första stycket 2 är kalen- dermånad rcdovisningsperiod om statens jordbruksnämnd inte föreskriver något annat.

Prop. 1983/84: 71 4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för så- dana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett helt beskattningsår. Bcskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter om re- dovisningsperiod för fall då den skattskyldige har försatts i konkurs.

4 & För en skattskyldig som regelmässigt upprättar kortperiodiska bok- slut får beskattningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller två månader förkortas eller förlängs med ett mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

S & "fill varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redo- visningsskyldighet har inträtt under perioden.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser. som grttndar skattskyldighet. enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bok- förts. Är den skattskyldige varken bokföringsskyldig enligt bokföringsla- gen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokft'i- ringslagen (1979:141) inträder redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten. om princi— perna för den skattskyldiges bokföring föranleder det. medge att redovis- ningsskyldigheten inträder vid beskattningsårcts utgång. dock inte senare än när betalning inflyter eller fordran diskonteras eller överläts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.

Deklarationen

6 & Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller. om skattere- dovisningen inte avser redovisningsperioder. för varje skattepliktig hän— delse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyn- digheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redtwisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas till en sådan ekonomisk förening som avses i las' lagen ( 1967: 340) om prisreglering påjordbrukets område.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av beskattningsmyndighetcn.

7 & Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde. beskattningsvikt eller annan grund som gäller för beräkning av skatten. skattens bruttobelopp och yrkade avdrag samt skattens nettobelopp. Beskattningsmyndigheten får föreskriva att grunderna för skattebcräkningen. bruttobcloppen och de yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster. Beskattningsmyn- digheten får vidare föreskriva att deklarationen skall innehålla "uppgift om varulager.

I fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. l & första stycket 2 får statens jordbruksnämnd föreskriva att uppgift enligt första stycket inte skall tas upp i deklarationen.

Prop. 1983/84: 71 5

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till närmast lägre hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär föreskri- va att till deklaration skall fogas en förteckning med uppgifter om de varor som omfattas av deklarationen. '

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret föranle- der mcddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

Deklarationstider

8 & Deklarationer som avser skatt enligt författningarnai [ kap. 1 & första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut eller. när skattere- dovisningen inte avser redovisningsperioder. senast tjugofem dagar efter den skattepliktiga händelsen.

i fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. 15 första stycket 2 bestämmer statensjordbruksnämnd deklarationstiden.

9 & Visar den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda om- ständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven tid. får beskatt- ningsmyndigheten medge honom anstånd med att lämna deklarationen. Ansökan om anstånd skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut skall anståndet omprövas.

Övriga bestämmelser

10 & Bestämmelserna i 47 åtaxeringslagen (1956: 623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga. dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

11 & De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning genom räkenska- per. anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten och för kontroll av deklarationen. Handlingar som nu avses skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

1 skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med stöd därav föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina räken— skaper och bevara sina handlingar.

3 kap. Skattekontroll

Deklarationsgranskning

] 5 När en deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall den granskas så snart som möjligt.

2 & Underlåter den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig att lämna sin deklaration i rätt tid eller är den avlämnade deklarationen ofull- ständig. kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna deklara-

Prop. 1983/ 84: 71 "6

tionen eller göra erforderliga kompletteringar. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

3 & Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen förelägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara- tionen samt prov och beskrivning på varor som används. säljs eller tillhan- dahålls på annat sätt i verksamheten. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete de handlingar som behövs för kontroll av deklarationen. såsom kontrakt. kontoutdrag. räkningar och kvitton.

4 5 Om den som granskar en deklaration finner att uppgifter i den bör kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper. anteckningar eller andra handlingar får han efter överenskommelse med den deklarationsskyldige göra en sådan avstämning vid besök hos denne eller annars vid personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler. inventarier. lager, tillverkningsprocesser eller annat som är av betydelse för skattekontrollen.

5 & Bestämmelserna i 3 och 4 555 gäller även den som titan att vara deklarationsskyldig tillverkar. bearbetar, säljer eller distribuerar skatte- pliktiga varor eller idkar handel med varor. som används vid framställning av skattepliktiga varor. Bestämmelserna gäller också den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter som behövs för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som hör till verksamheten.

6 & Bestämmelserna i 50 s 1 och 3 mom. taxeringslagen(1956: 623) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskattnings- myndigheten undcr sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen föreskriver annat.

Skatterevision

7 & Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kon- trollera att deklarations- och uppgiftsskyldighetcn fullgjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för beslut om skatt. Skatterevision får företas hos den som är eller skäligen kan antas vara skattskyldig och hos den som avses i 5 &.

8 & 1 ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen.

9 & Skatterevisionen får verkställas hos den vars verksamhet skall grans- kas eller på annan plats. Om räkenskaper och andra handlingar skall granskas på annan plats än där de förvaras. skall de mot kvitto överlämnas till den som skall verkställa revisionen.

Beskattningsmyndigheten får. när det behövs. bestämma tid och plats för revisionen.

Prop. 1983/84: 71 _ 7

10 & Skatterevisionen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den inte medför hinder i verksamheten för den hos vilken revisionen sker.

11 5 Vid skatterevision får granskning ske av räkenskaper. anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten. Även handlingar som hör till den löpande redovisningsperioden får granskas. Den som verkställer revi— sionen får ta prov på varor som används. säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han granska varulager. inventarier. fordon. särskild räknarapparatur. mätapparatur och tillverkningsprocesser. Han får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur.

Beskattningsmyndigheten får besluta att kassainventering får göras vid revisionen.

12 5 Den hos vilken revisionen sker är skyldig att utan dröjsmål tillhan- dahålla de handlingar som skall granskas och lämna tillträde till de lokaler. upplagsplatser och andra utrymmen som används i hans verksamhet. Han skall också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det biträde som krävs för att kontrollåtgärder enligt 11 så" skall kunna vidtas.

13 & Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 & får bcskattningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sina ålig- ganden.

14 5 Den som verkställer skatterevisionen får ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den hos vilken revisionen sker har att iaktta tystnad om deras innehåll. På framställning av denne får dock länsrätten. när det finns synnerliga skäl. besluta att sådana handlingar skall undantas från revisionen. Detsamma gäller om den. hos vilken revisionen sker. i annat'fall begär att en handling skall undantas från revisionen med hänsyn till att dess innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Framställning som avses i första stycket prövas av länsrätten i det län där den. hos vilken revisionen sker. är bosatt.

15 & Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om re- sultatet av revisionen till den hos vilken revisionen skett och lämna denne tillfälle att yttra sig om det behövs.

4 kap. Fastställande av skatt, efterbeskattning, m.m.

Fastställande av skatt

1 & Skatten skall fastställas för varje redovisningsperiod eller. om skat- teredovisningen inte avser redovisningsperioder. för varje skattepliktig händelse.

2 & Har den skattskyldiges deklaration kommit in till beskattningsmyn- digheten inom den tid som anges i 2 kap. 8 5 eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen. anses skatten fastställd till det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsmyndigheten inom

Prop. 1983/84: 71. 3

den tid som anges i första stycket. anses skatten fastställd till noll kronor. Kommer deklarationen in till bcskattningsmyndigheten vid en senare tid- punkt anses skatten i stället fastställd till det deklarerade beloppet. om ett beslut inte dessförinnan har meddelats enligt 3 eller 5 5.

3 & Beskattningsmyndigheten skall meddela beslut om fastställande av skatten. om deklarationsgranskning. skatterevision eller något annat för- hållande ger anledning till det. Sådant beslut skall också meddelas om den skattskyldige begär det.

Beslut som avses i första stycket får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller. om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. den skattepliktiga händelsen har inträffat. inkommer från den skattskyldige en begäran om sådant beslut senare än två månader före utgången av den angivna tiden. skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5 s.

Av beslut som avses i första stycket skall framgå att den skattskyldige kan få ett slutligt beslut enligt 5 5.

4 & Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sådan änd- ring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod under beskatt- ningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under beskattnings- året.

Första stycket gäller inte om slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

5 & Slutligt beslut om skatt skall meddelas om den skattskyldige eller allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 5 andra stycket första meningen. Har denna tid gått ut skall slutligt beslut ändå meddelas. om begäran härom inkommer från den skattskyldige inom två månader från den dag då han fått del av beslut enligt 3 5 eller från allmänna ombudet inom två månader från den dag då sådant beslut meddelades. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 & andra stycket första meningen även om den skattskyldige eller allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan slutligt beslut har meddelats för en viss redovisningsperiod eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. en viss skatte— pliktig händelse. får beslut enligt 3 5 eller 5 9" första stycket inte meddelas för samma period eller händelse.

6 & Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efter skälig grund.

Efterbeskattning

7 & Har den skattskyldige

l. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen.

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift. eller

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov. skall beskattningsmyn— digheten besluta om efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller un-

Prop. 1983/84: 7] 9

derlåtenheten medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp.

8 & Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Avser prövningen flera redovisningsperioder under samma heskattningsär. skall frågan om skatte- beloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för perioderna.

9 & Bestämmelserna i 4 s" tillämpas även vid efterbeskattning.

10 & Beskaltningsmyndighetcn får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats eller. om så inte har skett. när slutligt beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskattning får ej ske om inte be- skattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. den skattepliktiga händelsen har inträffat. Efterbeskattning på grund av en oriktig Uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.

11 & Har den skattskyldige avlidit. skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning får inte meddelas av beskatt- ningsmyndigheten efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

12 & Har den skattskyldige åtalats för skattebrott som avser skatt enligt de författningar som anges i [ kap. l s första stycket l. får beskattnings- myndigheten meddela beslut om efterbeskattning även efter utgången av de tider som anges i ID och ll åå. Detsamma gäller om efterbeskattning medför att den skattSkyldige enligt 12 & skattebrottslagen (l97l:69) är fri från ansvar för sådant brott. Beslutet om efterbeskattning fåri sådana fall inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 å skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. får beskattningsmyndigheten inte meddela beslut om efterbeskatt- ning av dödsboet senare än sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har påförts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av be- skattningsmyndigheten. om åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte om åtalet ogillas med stöd av 12 & skattebrottslagen .

Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 % skattebrotts- lagen.

13 & Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillför- litlig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige. får efterbe- skattningen ske efter skälig grund.

Prop. 1983/84: 71 10

Övriga bestämmelser

14 å Finner beskattningsmyndigheten att beslut enligt 3. 5 eller 7 .b" blivit uppenbart oriktiga på grund av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbi- seende skall myndigheten meddela beslut om rättelse. om inte beslut kan meddelas enligt 3 &.

15 å Det allmänna ombudet skall underrättas om innehållet i beslut enligt 5. 7 eller 14 5.

16 5 1 beslut om skatt enligt detta kapitel skall skattebelopp avrundas till närmast lägre hela krontal.

5 kap. Betalning av skatt

Betalning

1 & Skatten för varje redovisningsperiod eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. varje skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap. 8 få eller. om anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 s, senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enligt författningarna i 1 kap. l & första stycket 2 får statens jordbruksnämnd föreskriva att inbetalning skall ske vid annan tid än som anges i första stycket.

Skatt som har fastställts på annat sätt än enligt 4 kap. 2 5 skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer. ] sådana fall kan beskattningsmyndigheten. om synnerliga skäl föreligger. besluta att betal- ningen av skatten får delas tipp på flera betalningstillfällen under högst ett år.

2 & Skatten betalas genom insättning på ett särskilt postgirokonto utan kostnad för den skattskyldige. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda postgirokontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig hän- delse understiger femtio kronor skall inte betalas in.

Anstånd

3 & Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter. kan beskatt- ningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd med betalningen av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndct får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades skall anståndet omprövas.

4 & Har skyldighet att redovisa skatt för lager av skattepliktiga varor inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad-

Prop. 1983/84: 71 1]

hos beskattningsmyndigheten. får myndigheten medge anstånd med betal- ning av skatten om särskilda skäl föreligger. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

5 & Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm— melserna i 49 ä 1. 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953: 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om taxeringsintendent i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Återbetalning

6 & Om den skattskyldige har betalat in skatt för en redovisningsperiod eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger vad han enligt beslut av beskattningsmyndigheten. domstol eller annan be- svärsmyndighet skall betala. skall det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för perioden. skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige.

Utbetalning enligt första eller andra stycket skall ske endast om beloppet uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

7 5 Från överskjutande belopp enligt 6 & skall före utbetalning avräknas skatt för vilken den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndighe- ten. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala enligt 5 & skall dock inte avräknas.

Restavgift

8 & Restavgift skall tas ut om

1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration inte betalas inom den tid som anges i l 5 första eller andra stycket. eller

2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts enligt l & tredje stycket.

9 5 Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 3. 4 eller 5 %$. tas restavgiften ut endast på det skattebelopp som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång.

10 & Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats. dock minst femtio kronor. Vid beräkningen av restavgiften skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

11 & Om särskilda omständigheter föreligger får beskattningsmyndighe- ten meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Bestämmelserna om fastställande av skatt i denna lag gäller även om beslut i fråga om sådan befrielse.

Beskattningsmyndigheten får meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att betala restavgift.

Prop. 1983/84: 71 12

Ränta

12 & Ränta skall utgå på

!. skatt som avses i l s tredje stycket.

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 s till den del skattebeloppet fastställts av besvärsmyndigheten.

1 fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt l & första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighctcns beslut. 1 fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 s 4 mom. uppbördsla- gen (l953:272l tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag. då skattebeloppet sktllle ha betalats om anstånd inte medgetts. till och med den dag då anståndstidcn går trt.

13 & Ränta skall utgå på skatt som skall återbetalas enligt ös' första stycket. Räntan trtgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det återbetalas.

14 & Räntan beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som mot- svarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det föregående året. i fall som avses i 12 å med ett tillägg av tre procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då skatten beslutas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela kron- tal. Räntebclopp under femtio kronor tas inte trt och återbetalas inte.

15 5 Har beslut som föranlett ränta ändrats. skall ny beräkning av ränta göras. 1 fall som avses i 12 så första stycket 1 skall därvid för mycket erlagd ränta återbetalas till den skattskyldige och i fall som avses i I?» & skall den skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit för mycket.

Indrivning

16 & Betalas inte skatten i rätt tid och ordning skall den drivas in.

Bestämmelserna i trppbördslagen (1953: 272) om indrivning. avkortning. avskrivning och efterkrav gäller i tillämpliga delar för skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten besltrtar dock om avkortning och kronofog- demyndigheten om avskrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsök- ningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

17 å Har någon. i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juri- disk person. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i rätt tid och ordning. är han tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig för skatten. Betalningsskyldigheten får jämkas eller ef- terges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. 'l'alan får inte väckas sedan den skattskyldiges betal- ningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen ( 1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betal— ningsskyldighet'får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Den som ftrllgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 & preskriptionslagen(1981: 130) gäller i fråga om re— gressfordran enligt tredje stycket.

Prop. 1983/84: 71 13

18 & Besvär över beslutenligtdennalaginverkarinte påskyldighetenatt betala den skatt som besvären avser.

Åtgärder enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Att skatten efter överklagande har fastställts till lägre belopp än det allmänna ombudet yrkat eller medgett får dock inte föranleda återbetalning. om det allmänna ombudet anmält hinder mot det. 1 sistnämnda fall får beskattningsmyndigheten efter ansökan av den skattskyldige medge återbetalning. varvid bestämmelserna i 495 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.

6 kap. Förhandsbesked

] & Beskattningsmyndigheten får. efter ansökan av den som är skattskyl- dig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt. meddela förhandsbesked i frågor som rör be- skattningen. om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

1 fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

1 frågor som rör beskattning enligt lagen (1957: 262) om allmän energi- skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 19 &" taxeringslagen(1956: 623).

2 & Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos beskattningsmyndigheten. Sökanden skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna meddelas. Myndigheten får begära varuprov av sökanden. Görs undersökning eller anlitas sakkunnig för att utreda en varas beskaf— fenhet. skall sökanden betala kostnaden för detta om myndigheten inte medger undantag.

3 & Finner beskattningsmyndigheten med hänsyn till ansökningens inne- håll. utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter att förhands- besked inte bör meddelas. skall ansökningen avvisas. Beslut om avvisning får fattas titan att det allmänna ombudet har yttrat sig över ansökningen.

4 & Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.

5 & Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft är bindande för stats- verket i förhållande till sökanden. om denne yrkar det. Förhandsbeskedet gäller skatt som redovisas efter det att beskedet har meddelats. Det får inte avse längre tid än tre år. Förhandsbeskedet upphör att gälla vid författ- ningsändringar som påverkar den fråga som beskedet avser.

Prop. 1983/84:71 14 7 kap. Särskilda avgifter

1 & Har den som är skattskyldig i en deklaration eller ett annat skriftligt meddelande som avgetts till ledning för fastställande av hans skatt. lämnat en uppgift som belinns vara oriktig. skall han påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 %. påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skttlle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 s'. påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattning- en. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

2 g" Skattetillägg enligt 1 %$ tredje stycket skall undanröjas av beskatt- ningsmyndigheten. om deklaration kommer in inom en månad från den dag då den skattSkyldige har fått del av beslutet om skattetillägg.

"3 & Meddelande som har lämnats för en skattskyldig som är juridisk person skall vid tillämpningen av detta kapitel anses ha lämnats av den skattskyldige. om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

4 & Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning. som uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift. påförs inte skattetillägg.

5 & Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med deklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats. påförs han en särskild avgift (färsening—ruvglfl).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den skattskyldige

l. anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits. eller

2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

6 & Skattetillägg och förseningsavgift får helt efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyl- diges ålder. sjukdom. bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhål- lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller

Prop. 1983/84: 71 15

underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga upp- giftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör annat än vad som sägs i första meningen. Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undan- dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

7 & Beskattningsrnyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar- rätten prövar dock. på talan av allmänna ombudet. fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från tttgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas. om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol. kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall-tas upp och vidare handläggas av beskattningsmyn- digheten.

8 & Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekom- mit i ärendet ellcr målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt. skall även därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

9 ;S Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skattetill- lägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående skattetillägg. som inte uppgår till femtio kronor. påförs inte.

10 & Bestämmelserna om särskild avgift i detta kapitel gäller inte i fråga om avgifter enligt författningarna i 1 kap. l 5 första stycket 2.

8 kap. Besvär

Besvär i vanlig ordning

] & Beskattningsmyndighetens slutliga beslut om skatt samt myndighe- tens beslut om efterbeskattning. om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt. om uppdelning av skattebetalning. om återbetalning av skatt och om rättelse får överklagas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

2 & Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas av den . som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Prop. 1983/84: 71 "16

3 så Ett beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas av den skattskyldige. annan sökande och det allmänna ombudet genom besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Besvär av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet meddelades.

4 5 Beslut enligt 3 kap. 14 å och 4 kap. 3 5 samt beslut om skatterevi- sion. föreläggande av vite och avvisande av ansökan om förhandsbesked får inte överklagas.

5 & Besvär över kammarrättens beslut i frågor som aVses i 1 ä första stycket skall ha kommit in till regeringsrätten inom två månader från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Besvär över kammarrättcns beslut om utdömande av vite skall ha kom- mit in till regeringsrätten inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

6 & Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet. även om den för honom stadgade besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha kommit in inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären senast skulle ha anförts.

Äterkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan. är även den senare besvärstalan förfallen.

Besvär i särskild ordning

7 & Den skattskyldige får anföra besvär i särskild ordning om

1. skatten har faststä-illts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller vad som är skattepliktigt.

2. skatten har fastställts mer än en gång för samma skattepliktiga förhål- lande.

3. skatten har fastställts till ett belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen bort utgå och detta beror på att den skattskyldige underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift. eller om det har föranletts av felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han har lämnat eller i en uppgift eller handling som har legat till grund för en sådan deklaration eller uppgift. eller

4. skatten borde ha fastställts till ett väsentligt lägre belopp på grund av någon annan omständighet eller något annat bevis som den skattskyldige åberopar.

Besvärstalan enligt 3 eller 4 får tas upp till prövning endast om den kan grundas på en omständighet eller ett bevis som det saknades kännedom om när skatten fastställdes och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse inte i annan ordning har åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

8 & Besvär i särskild ordning får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår Linder vilket beskattningsåret har gått till ända eller. om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. den skatte- pliktiga händelsen har inträffat.

Prop. 1983/84: 71 17

9 & Besvär som anförts i särskild ordning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om- skatten skall besvären tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får. om besvär som anförts i särskild ordning skall tas upp till prövning. förordna att målet skall vidare handläg- gas av beskattningsmyndigheten.

10 & Vid fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning gäller vad som i detta kapitel i övrigt stadgas om besvär över beslut om fastställande av skatt.

Gemensamma bestämmelser om besvär

11 & Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån. Han har då samma behörighet som den skattskyldige.

12 & Ändras efter besvär ett beslut om skatt därför att skatten eller ett avdrag bör hänföras till en annan redovisningsperiod än den som det överklagade beslutet avser. får härav föranledd ändring vidtas i beskatt- ningen för den andra redovisningsperioden. I fråga om överklagande av beslut om en sådan ändring gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om överklagande av beslut om fastställande av skatt.

13 & Beskattningsfrågor som behandlas av en förvaltningsdomstol får visas åter till beskattningsmyndigheten för ny behandling.

9 kap. Övriga bestämmelser

l & Beskattningsmyndigheten skall föra register över vad som förekom- mer i ett skatteärende.

2 _S Vite som föreläggs enligt denna lag skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. dock lägst till femhundra kronor.

3 & Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen(1956: 623) prövas frågan av den läns- rätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968: 430) om mcrvärdeskatt görs pröv- ningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdömande av vite prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

()m ändamålet med vitet har förfallit. då fråga om att döma ut vitet uppkommer. får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skall inte anses ha förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först efter det att anmälan enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdömande av vite får också fråga huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas komma under bedöman- de.

2 Riksdagen l983/84. [ saml. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71 18

Befrielse från skatt

4 & Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse från skatt. liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges nedsättning. befrielse eller återbetalning får medgivandet avse även på skatten belöpande ränta och särskild avgift.

[. Denna lag träder i kraft den ljuli [984 då lagentl959z92) om förfaran- det vid viss konsumtionsbeskattning skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om skatt för vilken deklara- tion skulle ha lämnats före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse och av bestämmelsen i punkt 1 skall dock iakttas vad som sägs i punkterna 3—l2. Vidare skall reglerna i 3 kap. i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden.

3. Inträder deklarationsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än enligt den gamla lagen. skall den nya redovisningsordningen tillämpas först för redovisningsperiod som börjar eller för skattepliktig händelse som inträffar vid ikraftträdandet eller senare.

4. Skattskyldiga som efter ikraftträdandet skall lämna redovisning enligt 2 kap. 3 & tredje stycket för halvt eller helt beskattningsår får lämna en deklaration för tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.

5. De nya bestämmelserna i 2 kap. ll ä. 3 kap. 6 å andra stycket samt 4 kap. 4 och 9 äs" tillämpas i fråga om bcskattningsår som börjar vid ikraftträ- dandet eller senare.

6. Bestämmelserna om beslut i 4 kap. med undantag för 4 och 9 åå tillämpas även på äldre förhållanden. Beslut om fastställande av skatt enligt 3 eller 5 så eller om efterbeskattning får dock inte meddelas om tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gått ut vid den nya lagens ikraftträdande.

7. Vid beräkning av de tidsfrister för beslut som avses i 4 kap. 3. 5 och [0 åå tillämpas bestämmelsernai 1 kap. 9 s om beskattningsär även för tid före ikraftträdandet.

8. 1 fall som avses i 5 kap. 4 & gäller den nya bestämmelsen om skatt- skyldigheten inträtt efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 5 & tillämpas om besvär anförts efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om restavgift och ränta i den nya lagen tillämpas även på äldre förhållanden. om skyldigheten att betala skatten till följd av deklaration eller beskatt- ningsmyndighetens beslut inträtt efter den nya lagens ikraftträdande. Rän- ta som avser tid före ikraftträdandet beräknas dock efter de procentsatser som anges i 27 och 29 % gamla lagen.

Bestämmelserna om indrivning i 5 kap. l6 & tillämpas även i fråga om ärende som har lämnats för indrivning före ikraftträdandet och i fråga om ärende som efter ikraftträdandet har lämnats för indrivning men som avser skatt som hänför sig till tid dessförinnan.

9. De nya bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för beslut i ärenden i vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetts före ikraftträdandet. 10. Yttrande från det allmänna ombudet i ärenden som avser förhands- besked enligt 6 kap. skall inhämtas endast i sådana ärenden där ansökan från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdandet och. såvitt gäller förhandsbesked i fråga om reklamskatt, också i ärenden som har kommit in

Prop. 1983/84: 71 19

före ikraftträdandet om yttrande från reklamskattenämnden inte dessförin- nan har avgetts.

11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet. 12. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skatt enligt stämpelskattelagen (1964: 308) och lagen (1983: 219) om tillfäl- lig vinstskatt. 13. Deklaration som avser skatt på bensin och andra bränslen enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt. skatt enligt lagen (l961:372) om bensinskatt eller avgift enligt lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol och som avser redovisningsperiod som infaller under tiden den ljuli 1984 — den 30juni 1985 skall ha kommit in till beskattnings- myndigheten senast den femte i andra månaden efter redovisningsperio- dens slut. Hari fråga om skatt på elektrisk kraft enligt lagen om allmän energiskatt redovisningsperiod förkortats genom den nya lagen skall de nya bestäm- melserna om redovisningsperioder gälla först för redovisningsperiod som enligt de äldre bestämmelserna börjar vid ikraftträdandet eller närmast därefter. 14. I den mån lagarna under 1 kap. l ä innehåller särskilda övergångs- regler som strider mot innehållet i punkterna 2—13, gäller i stället dessa regler.

Prop. 1983/84: 71

2. Förslag till

20

Lag om ändring i lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotteri- vinster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster'

dels att 3 a och 5 és" skall upphöra att gälla. dels att rubriken och 2—4 55 skall ha nedan angivna lydelse. Lag om skatt på lotterivinster

Nuvarande lydelse

2

När vinst. som avses i l ä', utbe- talas etler utgives tiil vinnaren. skall lotteriets anordnare eller pre- mieobligationer/tas utfärdare inne- hålla så stor del av vinsten. som motsvarar den stadgade skatten (i densamma.

3

Det åligger anordnare av lotteri eller utfärdare av premieobliga- tioner att inom viss tid. som rege- ringen bestämmer, efter det vinst- dragning ägt rum. till statsverket redovisa den I? vinstdragningen be- löpande skatten.

Diirest lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare visar. att vinst it-ke blivit av vinnare lyftad inom den härför föreskrivna tid. äger t'ttzordnaren eller utfär- daren att av det inbetalda skattebe- loppet äterbekomma så mycket som belöper på denna vinst.

Med vinstdragning avses i fråga om vadhållning det jörfarande. varigenom vinsterna bestämmas.

' Senaste lydelse av 3a & 19741856. se även 1974z863 5 5 1974: 856 lagens rubrik 1974: 856. 2 Senaste lydelse 1945: 407. 3 Senaste lydelse 1974: 856.

Föreslagen lydelse 52

Skattskyldig är den som anord- nar lotteri och den som utfärdar pretnieobligationer.

Ska”skyldigheten inträder vid vinstdragningen eller. om denna har ägt rum före lott/örsäljningens början. vid utgången av den tid som har bestämts för lottförsälj- ningen.

Med vinstdragning avses i fråga om vmlhållning det förfarande. varigenom vinsterna bestäms.

Ö3 _

Om den skattskyldige visar att en vinnare inte har tagit ut sin vinst inom föreskriven tid eller att vinst har utfallit på en oså/d lott eller obligation. är den skatt..t'k_s-'ldige be- rättigad att få tillbaka den skatt sotn erlagts för vinsten. Beskatt- ningsmyndigheten beslutar om återbetalning efter ansökan av den skattskyldige. Ränta utgår inte på återbetala! belopp.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

454

Har skatt icke erlagts eller er- lagts med lägre belopp än som en- ligt riksskatteverkets beslut skall erläggas. skall verket anmana an- ordnaren av lotteriet att omedel- bart inbetala felande belopp. Över- stiger inbetalt belopp vad som en- ligt beslutet skall erläggas, äger anordnaren omedelbart återfå det överskjutande beloppet jämte rätt- ta. Bestämmelserna i 27—29 55 la- gen ll959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och restavgih äger motsva- rande tillämpning pä skatt enligt denna lag.

Regler för förfarandet vid be— skattningetzjinns ilagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

1. Denna lag träderi kraft den ljuli 1984. 2. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier som med stöd av lotterilagen (_l982: 101 l) kunnat påbörjas före den ljuli 1984.

* Senaste lydelse l974: 856.

Prop. 1983/84: 71 22

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1941: 251) om särskild varuskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941: 251) om särskild varuskattl dels att 3 a och 4 åå skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före 4 95 skall utgå. dels att 2. 5 och 6 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 611 och 8 55 och en ny rubrik närmast före 5 & av nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

1

Nuvarande lydelse 2 & Skattskyldighet inträder a) för vara. som tillverkas inom riket. när varan av tillverkaren levere- ras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning: samt b) för vara. som införes till riket av någon som blivit enligt 5 så regi- strerad såsom importör. när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning eller ock. vid avregistrering. ingår i hans lager. Skattskyldiga äro

a) för vara. som tillverkas inom riket. tillverkaren: samt b) för vara. som införes till riket av registrerad importör. denne.

[tr/öres skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyn- dighet. Tullagen(l973:670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 s lagen (1959: 92) om förfaran- det vid viss konsutntionsbeskatt- ning.

In/"örs skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyndig- heten. Därvid gäller tullagen(1973:670) och 9 kap. 4.6 lagen ( ) om punktskatter och

prisregleringsavgil'ter.

Riksskatteverket kan om synnerliga skäl föreligger medge att registrerad importör får vara skattskyldig för vara som tillverkas inom riket av annan för hans räkning.

5

I. Den som ämnar bedriva till- verkning, som i I # första eller and- ra stycket avses. skall/ör registre- ring göra skriftlig anmälan till riks- skatteverket minst jjorton dagar före tillverkningens påbörjande

' Lagen (untryckt l96(l:612. Senaste lydelse av 3a %* 19731989. se även 1974: 863 4 & 1 mom. 19602612 4 & 2 mom. 1971: 248 lagens rubrik 1975: 1406. 3 Senaste lydelse 1981: 1314. 3 Senaste lydelse 19711248.

Registrering. avdrag m.m.

g.?

Skattskyldig som avses i2 s* and- ra st_vcket a oclt som inte är bejriad

från redot'isningsskyldiglzet enligt

6a # första eller andra styckena skall vara registrerad hos riksskat- teverket.

Prop. 1983/84: 7]

Nuvarande lydelse

med angivande avföretagets namn och belägenhet. tillverkarens fall- ständiga namn och postadress. det eller de vart/slag. tillverkningen är avsedd att omfatta. samt dagenför dess påbörjande.

lnträder ändring iförhällande. varom uppgift lämnats i anmälan. skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta riksskatteverket därotn.

2. Den, som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktig vara för försäljning till återförsäljare. mä efter ansökan registreras hos riksskatteverket. Vad i 1 mom. stadgas angående anmälan för re- gistrering skall äga motsvaramle tillämpning ifråga om ansökan om registrering.

3. Ämnar tillverkare avbryta, återupptaga eller helt nedlägga rö- relsen eller vill registrerad importör bliva avregistrerad. skall anmälan om _Pjrhållandet göras till riksskat- teverket minst åtta dagar i förväg med uppgift om dagen för avbrot- tet. äterupptagandet. nedläggan- det eller önskad avregistrerin g.

l—J '.»)

Föreslagen lydelse

Den som yrkesmässigt för in skattepliktiga varor till riket för att sälja detn till återförsäljare. katt om verksamheten är av större omfatt- ning eller annars om detfinns siir- skilda skäl registreras hos riksskat- teverket.

av

]. Tillverkare och registrerad importör skall insända deklaration till riksskatteverket senast fem- tonde dagen i andra månaden efter varje kalendermånads utgång. De- klaration skall innehålla uppgift om beskattningsvikten eller. ifråga om varor för vilka skatten utgår i för- hållande till varuvt't'rder. beskatt- ningsvärdet för de varor för vilka skattskyldighet inträtt under den kalendermånad deklarationen av- ser.

Om särskilda skäl därtill äro äger riksskatteverket föreskriva. att de- klaration skall avse kalenderkvartal iställetför kalendernu'itutd. i vilket fall deklaration skall insändas inom en månad efter varje kvartals ltt- gång. Riksskatteverket må ock. om

4 Senaste lydelse 1978: !23.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt. dock tidigast inom femton da- gar och senast inom två månader efter utgången av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2. l deklaration sotn i [ mom. avses må avdrag göras för varor. som

a) använts vid tillverkning som deklaratitmen avser och för vilka skattskyldighet tidigare inträtt;

b) utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller lagts upp på tullager sotn inrättats för förva- ring aV'proviant:

c) tillverkare eller registrerad importör återtagit i samband med återgång av köp eller vars försälj- ning förorsakat honom förlust på grund av 'bristande betalning från köparen; d) försålts till den som enligt 7 #$ tullförordningen (l973z979) äger åtnjuta atullfrihet vid införsel av varor.

Avdrag som nyss sagts skall avse beskattningsvikten ifråga om varor för vilka .skatten utgår efter vikt och beskattningsvärdet [ fråga om varor för -vilka skatten utgår iför- hållande till var/(värdet.

Föreslagen lydelse

l deklarationfär avdrag göras för skatt på varor. som

] . har fifirvt'irvats i beskattat skick för att användas vid tillverk- ning av skattepliktiga varor.

2. har förts ut ur landet eller till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller har lagts upp på tullager inrättat för förva- ring av proviant.

3. har året-tagits i samband med återgång av köp.

4. har sålts med förlust för den skattskyldige. i den mått förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

5. harsålts till den som enligt 7 & tullförordningen (l973z979) kan få tullfrihet vid införsel av varor.

Avdrag enligtförsta stycket 4får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten sont/örlusten visas utgöra av varansförsäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall re- dovisning åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser.

Har avdrag gjorts för skatt på varor enligt första stycket I in- träder åter skattskyldighet för va- rorna om de används för annat än- damål än skattepliktig tillverkning.

6a #

En skattskyldig är redovisnings- skyldig

I. om hans tillverkning av chok- lad- och konfektyrvaror tillsam- mans med verksamhet som avses i 55 andra stycket omfattar minst 500 kilogram skattepliktiga varor för beskattaingsår. eller

Prop. 1983/84: 71

IJ '_Il

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2. om han under närmast före-

gående beskattningsår har varit re-

dovisningsskyldig.

I fall som avses i första stycket 2 får riksskatteverket besluta att re- duvisningsskyldighet inte längre skall föreligga. Sådant beslut får meddelas om verksamheten kan be- räknas i hrtsättningen omfatta mindre mängd varor än som anges iförsta stycket ] och gäller endast så länge verksamheten är av denna mindre omfattning.

Har skattskyldig betalat skatt trots att verksamheten under ett be- skattningsår omfattat högst 500 ki- logram skattepliktiga varor är han berättigad till återbetalning av skatten.

855. Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen ( )

om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

l. Denna'lag träderi kraft den ljuli 1984.

2. De nya bestämmelserna i 63 & gäller i fråga om beskattningsår som börjar vid ikraftträdandet eller senare.

5 Förutvarande Sä upphävd genom l973: 989.

Prop. 1983/84: 71 4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957z262) om allmän energi-

skatt'

dels att 9. B. 18—23 och 30 55 skall upphöra att gälla. dels att 6—8. ll. 12, 24—25 och 32 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 33 5. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle eller förbrukar sådant bränsle för fram- ställning av därmed likvärdig vara är skyldig att hos riksskatteverket vara registrerad såsom producent av skattepliktigt bränsle.

Den sotn i större omfattning åter- försäljer eller förbrukar skatteplik- tigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager må efter ansökan registreras Itos riksskatteverket så- som återfifirsäljare eller fi'irbrukare av dylikt bränsle. När särskilda skäl därtill äro mä även eljest den. sotn förbrukar skattepliktigt bräns- le. efter ansökan reigstreras.

71%

Skatten skall erläggas av den sotn är eller bort vara registrerad enligt 6 ä' om ej annatfölier av 8 34 andra stycket.

Skatt skall erläggas även av den sotn icke är registrerad enligt 6 .5 och som för annat ändamål än som avses i 24 9" återförsälier eller för- brukar bränsle. som förvärvats tttan skatt eller ttted nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 :>" .

1 Lagen omtryckt l9751272. Senaste lydelse av 22 .S l982: 286 23 5 1982: 286 lagens rubrik 1975: 272.

Föreslagen lydelse

Skattskyldig är I. den som inom lattdet produ- cerar skattepliktigt flytande bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara.

2. den som har registrerats en- ligt 7 5 andra stycket som åtetför- säljare eller förbrukarc ar skatte- pliktigt bränsle.

3. den som för attttat ändamål än som avses i 24 ä' åtetförsäljer ellerförbrukar bränsle. som förvär- vats tttan skatt eller ttted nedsatt skatt tnotförsåkratt enligt 26 $.

Den som är skattskyldig enligt 6 ä' ] skall vara registrerad Itos riks- skatteverket.

Den som istörre ont/iittning åter—

fiiirsäljer eller förbrukar skatteplik- tigt bränsle eller håller sådant bränsle i laget' katt registreras ltos riksskatteverket som ätetförsäljare ellerförbrukure av sådant bränsle. Även annan somfi'irbrukar bränsle katt otn detfitttts särskilda skäl re- gistreras sotn förbrukare.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Skattskyldighet inträder

a) för den som är eller bort vara registrerad enligt 6 å. då bränsle av honom levereras till köpare. som icke är registrerad. eller till eget för- säljningsställe för detaljförsäljning som icke utgöres av depå eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning. och

b) ifall sotn avses i 7 så andra stycket. då bränslet levereras till köpare eller tages i anspråk för an- nat ändamål än försäljning.

Införes skattepliktigt bränsle till riket av annan än registrerad er- lägges skatt till tullmyndighet. Tull- lagen (l973:670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 & lagett (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatttting.

Ft't'reslagett lydelse

V']:

Skattskyldigheten inträder

]. för den som är skattskyldig ett/igt 6 ä' 1 eller 2. då bränsle av honom levereras till köpare som inte är registrerad. eller till eget för- säljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än för- säljning.

2. för den sotn är skattskyldig ett/igt 6 $ 3. då bränslet levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, och

3. för den sotn upphör att vara registrerad enligt 7 s*. när registre- ringen upphör, varvid skattskyldig- heten otttfattar det bränsle som då ingår i ltatts lager.

Om skattepliktigt bränsleh't'rs in i lattdet av annan än den sotn är re- gistrerad skall skattett betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tull- lagen (1973: 670”) och 9 kap. 4 så la— gett ( ) om puttktskatter och prisregleringsavgi/ier.

llå

Den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av ho- nom producerad skattepliktig elek- trisk kraft eller yrkesmässigt distri- buerar av annan producerad dylik kraft är skyldig att hos riksskatte- verket vara registrerad såsom pro- ducent eller distributör av elektrisk kraft.

Vid tillätttptting av denna lag skall den för vars räkning elektrisk kraft överföres till riket ävensottt den som utan att erlägga avgift där- för emottager elektrisk kraft. för vilken skatt skall tttgå. anses hava producerat kraften.

Skattskyldig är I. den som inom landet yrkes- mässigt distribucrar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft. och

2. den sotn för annat ändamål än som avses i 25 S* åtetfift'rsäljer eller förbrukar elektrisk kraft. som förvärvats tttatt skatt eller ttted ned- satt skatt motfiiirsit'kran ettli gt 26 5.

Vid tillit'tttpningen av denna lag skall den för vars räkning elektrisk kraft överförs till lattdet och den som utan att betala avgift tar emot elektrisk kraft för vilken skatt skall betalas. anses lta producerat kraf- ten.

Den som är skattskyldig ett/igt första stycket" ] skall vara regi- strerad ltos riksskatteverket som producent eller distributör av elek- trisk kraft.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

17

Skatten för elektrisk kraft skall erläggas av den som förbrukat kraften.

Skyldighet att redovisa skatt till statsverkel inträder då den elektris- ka kraften distribueras till förbru- kare, som icke är registrerad enligt ll ä (skattepliktig distribution)". el- ler då kraften av den som är sålun- da registrerad nyttjas i egen rörelse (skattepliktig egenft'irbrukning). I fråga om skyldighet att redovisa skatt skall såsom registrerad anses även den som bort vara regis- trerad.

Vid skattepliktig distribution skall skatten av förbrukaren erläg- gas till registrerade distributören, i förekommande fall genom icke re- gistrerad distributör. Har produ- cent yrkesmässigt distribuerat kraft til/förbrukare, är producenten med (utseende å distributionen av sådan kraft att anse såsom registrerad distributör.

Har den. som enligt II 55 regi- strerats såsom producent. till an- nan distribuerat elektrisk kraft utan att detta skett yrkesmässigt. skall kraften anses vara förbrukad i den förstnämndes rörelse.

F (fires/a gen lydelse

;"

Skattskyldighet inträder I. för den som är skattskyldig enligt ]] största stycket 1. då den elektriska kraften distribueras till förbrukare. som inte är registrerad enligt ll & (skattepliktig distribu- tion) eller då den skattskyldige an- vänder kraften i den egna rörelsen (skattepliktig egenft'irbrukning). och

2. för den som är skattskyldig enligt ll åförsta stycket 2. då elek- trisk kraft levereras till köpare eller tas i anspräkför annat ändamål än försäljning.

24 sl

l deklaration som avses i 23 s I mom. mä avdrag göras för bränsle. som

] deklaration som avser andra bränslen än bensin och gasol ftir avdrag göras för skatt på bränsle som

&) ibeskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse.

b) återtagits i samband med återgång av köp. e.) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försälts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg. när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat

ändamål .

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983184: 28 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än ener- gialstring eller förbrukning, i samband med fabriksmässig tillverkning av motorer. för avprovning av motorer å provbädd eller 51 annan dylik anord- ning utan att transportmedel därvid framföres.

g) förbrukats för framställning av bensin eller i förteckningen angivet bränsle eller för produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i 25 å första stycket d),

h) försålts med förlust för den skattskyldige. iden mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får även göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket 0.

Avdrag enligt första stycket lt) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som för- lusten visas utgöra av varans för- säljningspris. lIar sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betal- ning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som be- talningen "avser.

25 ;? l deklaration som avses i 23 9” 2 l deklaration som avser elektrisk mom. får avdrag göras för elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på kraft. som elektrisk kraft. som

a) levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likar- tat ändamål eller överförts till annat land.

b) förbrukats eller försälts för förbrukning för annat ändamål än ener- gialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbruk- ning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet skatte- pliktigt bränsle.

e) försålts med förlust för den redovisningsskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft.

d) producerats i mottryeksanläggning och förbrukats i egen industriell verksamhet.

Avdrag enligt ji'irstu stycket (') fiir göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten sant"/Fir- lusten visas utgöra av den elektris- ka kraft:-"ns förs("il/ningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter dära/"ter betalning skall redovisning åter lämnasfr'ir skatten på den kraft som betalningen avser.

3 Med nuvarande lydelse avses den i prop. [983.584: 28 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71 30 Nuvarande lydelse Ft'n'eslagen lydelse

Avdrag får även göras för skatt för bensin eller annat bränsle. som förbrukats vid produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i första stycket (1). i den mån avdrag icke gjorts enligt 24 5 första stycket g) eller enligt 7 å ] mom. första stycket i) lagen (l961:372) om bensinskatt.

325

Den som är registrerad enligt denna lag är pliktig att ordna sin bokföring och. vad angår distribution av elektrisk kraft. jämväl sin statistik på sådant sätt att enligt riksskatteverkets beprövande kontroll tnöjliggöres

a) i fråga om skattepliktiga bränslen. över tillverkning. inköp. försälj- ning satnt förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom

b) i fråga om elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest motta- gen och levererad elektrisk energi samt över den elektriska energi. som inom rörelsen producerats, förbrukats och bortgått såsom överföringsför— lust m. m.. sä ock över debiterade och erlagda kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vi- dare ställa sig till efterrättelse de särskilda _,f't'jreskrifter, som riksskat- teverket för erhållande av en be- tryggande kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar. ävensom de anvisningar kontroll- tjiinsteman i enlighet med riksskat- teverkets jöreskrifter kan komma att lämna.

33 s*

Regler för jörfarandet vid be— skattningenfinns i lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsav- gifter.

[. Denna lag träderikraft den ljuli 1984.

2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om elektrisk kraft som levereras till förbrttkare på grund av ett före ikraftträdandet ingånget skriftligt avtal som föreskriver bestämt pris för kraften utan möjligheter till prisändringar.

* Förutvarande 33 & upphävd genom 1959: 96.

Prop. 1983/84: 71

5. Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1961: 372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l96l : 372) om bensinskatt' dels att 6 & skall upphöra att gälla. dels att 3—5 så samt 7 5 l mom. skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 8 %$. av nedan angivna

lydelse.

Nut-'arande [_vdelse

'aJ

Skattskyldig/let inträder

a) för bensin. som av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 # levereras till köpare. som icke är registrerad. eller till eget _fi'irsälj- ningsställe för deta/in'irsäljning som ieke utgöres av depå eller tages i anspräkför annat ändamål än försäljning eller oek. vid avre- gistrering. ingår i hans lager. när leveransen. ianspräktagande! eller avregistreringen sker."

b) för bensin. som av annan än registrerad inköpts nu)! försäkran enligt 7.9' 2 mom.. när bensinen säljes eller tages [ anspråkfi'ir skat- tepliktigt ändamål.

Skattskyldig är ifall som avses i första stycket under a) den som är eller bort vara registrerad (n'/t un- der b) säl/aren ellerförbrukaren.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än registrerad ska/I skatt erläggas till tlllflll)'ll('fi_t_'il€f. Tulla- gen (I973.'670) gäller [ fråga om skatten. Dä/jälnle gäller 46 # lagen (1959.'92) om förfarandet vid viss konsumtirmsbeskattning.

Föreslagen lydelse

Skattskyldig är

I. den som inom landet tillverkar bensin,

2. den som har registrerats en- ligt 4 5 andra stycket som återför- säljare eller fi'irbrukare av bensin.

3. den sour/ör annat ändamål än som avses i 7 si [ mom. återför- sälier eller förbrukar bensin. som _föl'värvi'lts utan skatt eller med ned- satt skatt motförsäkrrm enligt 7 s* 2 inom.

4.5

Ifråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket är riksskatteverket beskattnings- myndighet. Därvid skall vad i lagen om förfarandet vid viss konstart-

' Lagen omtryckt l975:274. Senaste lydelse av 6 % l982: 287 lagens rubrik 1975: 274.

Den som är skattskyldig enligt .? .(i I skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

Den som i större omfattning äter- fi'irsäljer ellerfi'irbrukar bensin eller

Prop. 1983/84: 71 Nuvarande lydelse

tionsbeskattning är stadgat äga tillämpning. Riksskatteverket äger utfärda de fi'ireskrifter rörande re- dovisning och särskilda kontrollan- ordningar som verket finner erfor- derliga för skattekontrollens ut- övande.

Den som inom riket tillverkar bensin är skyldig att vara regi- strerad hos riksskatteverket samt attför sådant ändamål göra anmä- lan till verket.

Den som i större omfattning åter- fz'irsäljer eller förbrukar bensin eller häller bensin i lager må efter ansö- kan registreras hos riksskattever- ket. När särskilda skäl därtill äro må även eljest den. som förbrukar bensin. efter ansökan registreras.

Om verkställd registrering skall riksskatteverket utfärda bevis.

Inträder ändring iförhällande. varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan. skall riksskattever- ket underrättas härom.

Lh m

'.!-) IJ

Föreslagen lydelse

häller bensin i lager kan registreras hos riksskatteverket som äte/för- säljare eller förbrukare av bensin. Även (innan som förbrukar bensin kan om det finns särskilda skäl re- gistreras som förbrukare.

Skattskyldig/teten inträder I. för den som är skattskyldig enligt 3 .(i I eller 2. när bensin av honom levereras till köpare. som inte är registrerad. eller till eget försäljningsställe för detalj/örsälj- ning som inte utgörs av depå eller tas i anspräkför annat ändamål än försäljning.

2. för den som är skattskyldig enligt 3 s 3. när bensin säljs eller tas i anspråk för skattepliktigt än- damål. och

3. för den som upphör att vara registrerad enligt 4 5. när registre— ringen upphör. varvid skattskyldig- heten ontföttar den bensin som då ingår i hans lager.

Om skattepliktig vara förs in i landet av annan än den som är re- gistrerad skall skatten betalas till tuIlmyndigheten. Därvid gäller tull- lagen (l973:67()) och 9 kap. 4 # la- gen ( ) our punktskat— ter och prisregleringsavgi/ter.

7 ä 1 mom.2

1 deklaration får avdrag göras för bensin. som har

I deklaration fär avdrag göras för skattpä bensin. som har

a") förvärvats för äterförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare imam.

b) återlagits i samband med återgång av köp.

c) förbrukats eller försålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg.

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg. när det inte används för fritidsändamål eller annat pri 'at ändamål.

e) förbrukats eller försälts för förbrukning. i samband med fabriksmäs- sig tillverkning av motorer. för avprovning av motorer ä provbädd eller ä annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres.

2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. I983l84128 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71 33

iN'uvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat tekniskt ändamål än motordrift. om annat inte framgår av andra stycket.

g) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.

h) försålts med förlust för den skattskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

i) förbrukats eller försålts för förbrukning vid produktion av skatteplik- tig elektrisk kraft.

Avdrag enligt första stycket 0 får Avdrag enligt första stycket f) får inte göras för inte göras för skatt på

[. bensin som har använts för framställning av vara som är lämpad eller avsedd för motordrift.

2. bensin som avses i l 5 första stycket a) och som är avsedd för annat ändamål än motordrift. eller motoralkohol. när varan har förpackats eller försälts för att förpackas i särskild förpackning om högst en liter.

3. gasol som med hänsyn till försäljningsform. kvantitet eller förpack- ning har karaktär av butiksvara.

Har skattskyldighet inträtt för en vara som avses i andra stycket 2 eller 3 får avdrag ändå göras enligt första stycket t).

Avdrag enligt fi'irsta stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som för- lusten visas utgöra av varans för- säljningspris. Ilar sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betal- ning skall redm'isning äter lämnas för skatten på de varor som betal- ningen avser.

8 &?

Regler för förfarandet vid be- skattningenfinns i lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

3 Förutvarande 8 *s* upphävd genom I973: 993. 3 Riksdagen [%)*/84. I sant/. Nr 7]

Prop. 1983/84: 71

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961 : 394) om tobaksskattl dels att 6 & skall upphöra att gälla. dels att 3—5 och 7 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 8 så. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Skattskyldig/tet inträder då vara av den som är registrerad enligt 5 .é' levereras till köpare eller tages i an- spräkför annat ändamål änf'r'irsälj- ning eller oek. vid avregistrering. ingår i hans lager. Härvid är den registrerade skattskyldig.

Införes skattepliktig vara till riket av annan än registrerad skall skatt erläggas till tal/myndighet. Tulla- gen (1973.'670) gäller i fråga om skatten. Därjämte gäller 46 S' lagen ( 1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid fiir/itllningen är riksskatteverket beskattningsmyn- dighet. Därvid skall vad i lagen om fi'irfarandet vid viss konsumtions- beskattning är stadgat äga tillämp- ning. Riksskatteverket äger utförda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar som verket finner erforderliga för skattekontrollens utövande.

5.'

Den som inom riket för försälj- ning tillverkar tohaksvt'n'or är skyl- dig att vara registrerad hos riks- skatteverketsamt att för sådant än- damål göra anmälan till verket.

Den som för återförsäljning till

' Lagen omtryckt 1975: 141. Senaste lydelse av 6 & l9831532 lagens rubrik l975: l4l.

Föreslagen lydelse

Skattskyldig är I. den som tillverkar skatteplik- tig vara inom landet för att sälja den,

2. den som har registrerats en- ligt 4 .3 andra stycket som importör av tobaksvaror.

Den som är skattskyldig enligt 3 9' I skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

Den som för in toln'tksvaror till landetför att äter-försälja dem. kan om införseln är av större omfatt- ning eller annars om a'etfinns sär- skilda skäl. registreras hos riks- skatteverket.

,

Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas i anspräkför annat ära/amd! än för— säl/ning.

För den som upphör att vara re- gistrerad enligt 4 55 inträder skatt-

: Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983584: 37 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

riket inför tobaksvara må. där in- förseln är av större (')mfattning eller eljest särskilda skäl därtill äro. ef- ter ansökan registreras hos riks- skatteverket.

Om verkställd registrering skall riksskatteverket utfärda bevis.

Inträder ändring iförhållande. varom uppgift lämnats i anmälan eller ansökan. skall riksskattever- ket underrättas härom.

l deklaration må avdrag göras för vara. som

'.!-I 'JI

Föreslagen lydelse

skyldigheten när registreringen upphör. och omfattar de varor som då ingår i hans lager.

Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon annan än den som är registrerad skall skatten'lmtalas till tnllmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1973.'670) och 9 kap. 4 5 lagen ( ) om punkt- skatter och prisregleringsavgif'ter.

l deklarationfär avdrag göras för skatt på vara. som

a) förvärvats för återtörsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt.

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.

d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant. eller utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller levererats för försäljning i exportbutik.

e) försålts till den som enligt 7 s'tullförordningen ( 1973: 979) äger åtnjuta tullfrihet för varor. som införas till riket.

f) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke skattepliktiga varor eller för vetenskapligt. medicinskt eller likartat ändamål.

g) tagits i anspråk för provning.

h) försålts med förlust för den skattskyldige. iden mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skat/ett som för- lusten visas utgöra av varans för- säljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betal- ning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som betal- ningen avser.

its-"*

Regler för förfarandet vid be- skattningenfinns i lagen ( )" om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

3 Förutvarande 8 & upphävd genom l973: 988.

Prop. 1983/84: 71

7. Förslag till

36

Lag om ändring i lagen (l967z340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l967: 340) om prisreglering på

jordbrukets område'

dels att ll—l3. Zl. 24 och 34 ss samt rubriken närmast före 33 så skall upphöra att gälla.

dels att 10. 17. 20. Zl b. 23. 33 och 34 a åå skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lOå

Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för mjölk, grädde och ost som han levererar till annan än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller meje— riprodukter,

b) mejeri för mjölk. grädde. ost och torrmjölk och kondenserad mjölk, som ej levereras till annat mejeri.

Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för sådan mjölk. grädde och ost som han le- vererar till annan än mejeri eller fö- retagare som handlar med mjölk el- ler mejeriprodukter.

b) innehavare av mejeri för mjölk. grädde. ost. torrmjölk och kondenserad mjölk. som inte leve- reras till annat mejeri,

c) annan tillverkare än mejeri för försåld margarinost.

d) annan företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än mejeri för mjölk. grädde och ost som mjölkproducent levererat.

el potatisproducent för potatis som han levererar till bränneri eller stärkelsefabrik.

d) annan som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än innehava- re av mejeri, för mjölk. grädde och ost som mjölkproducent har levere- rat.

e) innehavare av bränneri eller stärkelse/'abrik för potatis som har levererats till honom.

f) importör av socker och sockertillverkarc för försålt socker.

g) kläckeri för levererade hön- kycklingar av tamhöns.

g) innehavare av kläckeri för le- vererade hönkycklingar av tam- höns.

h) fläskproducent för tamsvin som han levererar till slakt.

i) äggproducent för värphöns som han innehar. Den som odlar potatis på en sammanlagd åkerareal av minst 0,5 hektar erlägger avgift för potatisen i förhållande till den odlade arealen.

17.5

Avgift "som avses i 14 & erlägges till tullverket eller. om regeringen förordnar det. till jordbruksnämn- den.

' Lagen omtryckt l98|:637.

Avgift som avses i I4ä erlt'iggs till tullverket eller. om regeringen förordnar det. till jordbruksnämn- den.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Avgift som erlägges till tullver- ket dcbiteras och uppbäres av ver- ket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om tull.

Avgift som erlägges till jord- bruksnäntnden fastställes och upp- bäres i den ordning regeringen el- ler. efter bemyndigande av rege- ringen. nämnden bestämmer.

Vara för vilken avgift erlägges till jordbruksnämnden får. om nämnden ej medger annat, utläm- nas endast mot bevis om att avgif- ten erlagts.

37

Föreslagen lydelse

Avgift som erläggs till tullverket debiteras och uppbärs av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om tull.

Vara för vilken avgift erläggs till jordbruksnämnden får. om nämn- den inte medger annat. lämnas ut endast mot bevis om att avgiften har erlagts.

20.5

Avgift som avses i 18.5 fast- ställes och uppbäres av jordbruks- nämnden eller den nämnden be- myndigar.

Föreligger avgiftsskyldighet fär. om jordbruksnämndcn ej medger annat. utförsel ske endast om bevis att avgiften erlagts visas för tull- myndigheten.

71

[ fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet skall ”_ 13 5535 denna lag tillämpas. 1 den utsträckning regeringen för- ordnar skall dock riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

I fråga om avgifter enligt 21 a 5 för varor som importeras skall 15 och 17 5.5 tillämpas.

Avgift som avses i 18%?" betalas til/jordbruksnämnden.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts visas för tullmyndigheten.

Nämnden får som villkor för medgivande enligt andra styeket föreskriva att säkerhet skall ställas för avgiftsbeloppet.

b 5

l fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet el- ler som importeras av den som är registrerad hos riksskatteverket som skattskyldig till särskild varu- skatt. skall i den utsträckning rege- ringen förordnar riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

] fråga om avgifter enligt 21 a 5 för varor som importeras skall 15 och 17 åå tillämpas. Regeringenfär _)??rordna att sådana avgifter skall betalas till riksskatteverket .

23.5

Avgiftsskyldig skall erlägga rän- ta pä aga/det avgiftsbelopp avseen- de avgift som uppbäres av jord- ln'uksnämmlen efter en räntejot

Regler om förfarandet vid uttag av avgifter som avses i denna lag finns i lagen ( ) om punkt— skatter oeh prisregleringsavgil'ter.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

sotn för är motsvarar det av riks- bankett fastställda vid varje tid gäl- lande diskontot nted tillägg avfyra procentenheter, dock minst tio kro— nor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbeloppet enligt be- slut av jordbruksnätnttden senast bort betalas. Ränta utgår till och med den dag då betalning sker. dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas till indriv- ning. Uppkommer öre/al vid beräk- ning av ränta skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

Jordbruksnämnden äger avstå från ränta. om dröjstttälet med be- talningen är obetydligt eller särskil- da skäl annarsföranleder till det.

38

Föreslagen lydelse

335

Om avgift som enligt [7 s* skall inbetalas till jordbruksnämnden el- ler som avses i 18 $$ och om verk- samhet som avses i 28. 29 eller 31 & gäller i den omfattning regeringen eller. efter bemyndigande av rege- ringen. jordbruksnämnden bestäm- mer i tillämpliga delar 8—12 5.6 la- gen om för/at'andet vid viss konsum!ionsbeskattning. Vad i nämnda lag sägs om beskattnings- myndighet gäller jordbruksnämn- den, om skattskyldig den som är skyldig att erlägga avgift eller an- vända rävara och om skattepliktig vara avgiftsbelagd vara eller sådan vara som enligt 28. 29 eller 31 å avses med tillverkningen eller för- säljningen.

Mot jordhruksnämndens beslut i fråga som avses i 8—1259' lagen om jötfarandet vid viss konsum- tionsbeskattnittgfår talan ej föras.

För til/sytt av efterlevnaden av bestämmelserna i 28. 29 och 31 15.5 gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om skattekotttroll [ lagen ( ) om puttktskatter och pris- regleringsavgi/ier. Därvid skall vad i nämnda lag sägs om beskattnings- myndighet gälla jordbruksnämn- den. Vad som sägs om skattskyldig skall gälla den som är skyldig att använda råvara och vad som sägs om skattepliktig vara skall gälla sä- dan vara som enligt 28. 29 eller 31 & denna lag avses med tillverkningen eller försäljningen.

34aä

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandras döms till böter eller fängelse i högst två är, om inte gärningen är belagd med straffi lagen (1960:418) om straff för varu- smuggling.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift eller. så- vitt gäller avgift enligt 7— 10 55 el- ler enligt 21 a 5 första stycket för varor som tillverkas inom landet. bryter mot 4 5 lagen (1959: 92) om jär/farande! vid viss konstmitions- beskattning döms till böter.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

39

F ("ireslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om en avgifis- skyldig som skall betala avgift till jordln'uksiu'imnden eller riksskatte- verket eller om en tillverkare som är skyldig att använda en viss råva- ra uppsätligen eller av grov oakt- samhet äsidosätter bokföringsskyl- dighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper och därigemmi allvarligt försvårar jardbruksnämndens eller riksskat- teverkets kontrollt'erksamhet.

1 ringa fall döms inte till ansvar enligt första—tredje styckena.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 40

8. Förslag till Lag om ändring i skattebrottslagen ( 1971: 69)

Härigenom föreskrivs att 1 & skattebrottslagen(1971 : 69) skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

1 t'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebo- lags tillgångar, kommunalskattelagen (1928: 370). förordningen (1933: 395) om ersättningsskatt. lagen (1941:—416) om arvsskatt och gåvoskatt. lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. lagen (1947z577) om statlig förmögenhetsskatt. lagen (I958:295) om sjö- mansskatt. lagen (1982: 1194) om hyreshusavgift. lagen (1983z2l9) om Nuvarande lydelse

tillfällig vinstskatt.

2. lagen (_l941:251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om all- män energiskatt. lagen (l961:372) om bensinskatt. lagen (1961:.394) om tobaksskatt. stämpelskattela- gen (1964:308). lagen (1968:430) om mcrvärdeskatt. lagen (1972: 266) om skatt på annonser och re- klam. lagen (1972: 820) om skatt på spel. lagen (l973:37) om avgift på vissa dryékesförpackningar. väg- trafikskattelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrot- ningslagen ( 1975: 343). lagen (1977:306) om dryckesskatt. lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. lagen (l982:69l) om skatt på vissa kas- settband. lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare. lagen (1982: 1201) om skatt på viss elek- trisk kraft, lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värde— papper. lagen (1983z000) om sär- skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

2. lagen (l928:376) om skatt på lotterivinster. lagen (l94lz251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om allmän energiskatt. lagen (1961: 372) om bensinskatt. lagen (1961: 394) om tobaksskatt. stämpelskat- telagen (1964:308). lagen (1968: 430) om mcrvärdeskatt. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. lagen (19722820) om skatt på spel. lagen (l973z37) om avgift på vissa dryckcsförpackning- ar. vägtralikskz'tttelagen (1973: 601). lagen (l973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrotningslagen (l975:343). la- gen (l977:306) om dryckesskatt. la- gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. lagen (l982:691) om skatt på vissa kas- settband. lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare. lagen (1982: 1201) om skatt på viss elek- trisk kraft. lagen (l983:000) om skatt på omsättning av vissa värde- papper. lagen (l983:000) om sär— skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

' Med nuvarande lydelse avses den i prop. 198384: 62 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71 41 Nuvarande lydelse l—"öreslagen lydelse

3. lagen (1981 : 691) om socialavgifter. Lagen gäller även preliminär skatt. kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953: 272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställts eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift. skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984. Den äldre lydelsen av 1 ågäller fortfarande i fråga om skatt som belöper på tid före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84: 71 42

9. Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1971: 1072) om förmånsberättigade skatte- fordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 s lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse 1 s'

Förmånsrätt enligt 11 & förmånsrättslagen(1970: 979) följer med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1.5 första stycket uppbördslagen (1953: 272). samt skatt enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgiftcr för särskilda förmåner och rättigheter. lagen (1958z295) om sjömansskatt. kupongskattelagen(1970: 624) och lagen (1983: 219) om tillfällig vinstskatt. N uvarande lydelse

2. skatt enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om särskild skatt ä vissa lotterivinster, lagen (l941:251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om allmän energiskatt. lagen (l961:372) om bensinskatt. lagen (l961:394) om tobaksskatt. stäm- pelskattelagen (1964z308). lagen (l972:266) om skatt på annonser och reklam. lagen (1972:820) om skatt på spel. lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackning- ar. lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrotningslagen (l975z343). lav gen (1977: 306) om dryckesskatt. Ia- gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. lagen (l982:691) om skatt på vissa kas- settband. lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare. lagen (1982: 1201) om skatt på viss elek- trisk kraft. lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värde- papper samt lagen (1983:000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skatt på lotterivins- ter. lagen (1941:251) om särskild varuskatt. lagen (1957: 262) om all- män energiskatt. lagen (l961:372) om bensinskatt. lagen (l961:394) om tobaksskatt. stämpelskattela- gen (19642308). lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. lagen (l972:820) om skatt på spel. lagen (1973:.37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol. bilskrot- ningslagen ( 1975: 343). lagen (1977:.306) om dryckesskatt. lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. lagen (1978:144) om skatt på vissa resor. lagen (1982z69l) om skatt på vissa kas- settband. lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare. lagen (1982: 1201) om skatt på viss elek- trisk kraft. lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värde- papper samt lagen (1983:000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen(1973: 601) samt lagen (1976: 339) om

saluvagnsskatt.

5. tull och särskild avgift enligt 395 tullagen(1973z670) samt avgift enligt lagen ( 1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk.

1 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 62 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84: 71 43 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. avgift enligt lagen ( 1967: 340) om prisreglering påjordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område. .

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981 : 691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71

10. Förslag till

44

Lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam1

dels att 2. 8.15. 17. 20. 22. 29 och 30 åå skall upphöra att gälla. dels att 11. 14. 16. 19, 21. 24. 26 och 32 ååå samt anvisningarna till 13 s5 skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 33 &. av nedan angivna

lydelse.

tN'uvarant'le lydelse

11

Skattskyldig/tet inträder. när ve- derlag inflyter kontant eller pä an- nat sätt kommer den skattskyldige till godo. Utgår ej vederlag. in- träder skattskyldig/zeten vid offent- liggörandet eller. ifråga om re- klamtryeksak. vid tryeksakens fär- digställande.

Riksskatteverket kan efter ansö- kan besluta, att skattskyldighet skall inträda redan när fordran uppkommer.

Föreslagen lydelse

s

Skattskyldigheten inträder när [. skattepliktig annons (Jiell/lig- görs.

2. skattepliktig reklamttjvcksak levereras till köpare eller annars tas ut från rörelsen.

3. skattepliktig reklam i annan

form återges.

Erhäller den skattskyldige betal- ning ijörskott intt'äder dock skatt- skyldighet för betalningen när den sker.

14 ä:

I fråga om företag. som bedriver postorderförsäljning. får skatten på företagets postorderkatalog nedsät- tas med 70 procent. om företagets försäljning av sådana varor som presenteras i katalogen normalt till mer än hälften sker i form av post— orderförsäljning.

] fråga om företag. som bedriver postorderförsäljning. får skatten på företagets postorderkatalog nedsät— tas med 80 procent. om företagets försäljning av sådana varor som presenteras i katalogen normalt till mer än hälften sker i form av post— orderft'irsäljning.

Sker högst hälften av försäljning enligt första stycket i form av postor- derförsäljning. får nedsättningen beräknas på så stor del av skatten för katalogen som svarar mot postorderförsäljningens andel av förstnämnda försäljning. Nedsättning får dock ske endast om postortlcrförsäljningen utgör minst 10 procent av försäljningen eller uppgår till minst 5 miljoner kronor.

Senaste lydelse av 2 %$ 1973: 992 8 s" 1975: 117 29 s 1975: 117 30 & l974z416. se även l974:863 lagens rubrik 1975: 117. 3 Senaste lydelse 1974: 416.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Har företag. som. bedriver post- orderförsäljning. erlagt skatt enligt 26 5 vid införsel av företagets post- orderkatalog. får återbetalning ske med belopp som svarar mot skillna- den mellan det erlagda skattebelop- pet och den skatt som enligt första eller andra stycket skulle ha utgått. om katalogen framställts inom lan- det.

45. Föreslagen lydelse

Har företag. som bedriver post- orderförsäljning. erlagt skatt enligt 26 så vid införsel av företagets post- orderkatalog med 10 procent av beskattningsvärdet. får återbetal- ning ske med belopp som svarar mot skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet och den skatt som enligt första eller andra stycket skulle ha utgått. om katalogen framställts inom landet.

Nedsättning av skatt enligt första eller andra stycket och återbetalning av skatt enligt tredje stycket prövas av riksskatteverket efter ansökan av

postorderföretaget.

(Se vidare anvisningarna.)

16 53

I fråga om periodisk publikation. för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 &. föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda be- skattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår över- stiger 60000 kronor. I annat fall fö- religger redovisningsskyldighet om

sammanlagda beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 20000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

I fråga om periodisk publikation. för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 &. föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda be- skattningsvärdet av publikationens annonser för heskattningsår över- stiger 60000 kronor. I annat fall fö- religger redovisningsskyldighet om sammanlagda beskattningsvärdet för beskattaingsåret överstiger 20000 kronor. Är ett beskattnings- är längre eller kortare ("in tolv må- nader skall de angivna gränserna räknas upp eller ned i motsvarande mån.

(Se vidare anvisningarna..)

|9s

Skattskyldig. som ej är undanta- gen från redovisningsskyldighet. skall anmäla sig jör registrering hos riksskatteverket senast två vec- kor innan verksamhet som medför skattskyldighet börjar eller över- tages. Anmälan göres på blankett enligt _laststt'iilt formulär. Ändras förhållande som appgivits i an- miilningshandling skall riksskatte- verket nnderrr'ittas inom två veckor efter ändringen.

* Senaste lydelse 1974z4lh.

.S'kattskyldiga. som inte är an- dantagna från redovisningsskyldig- het. skall vara registrerade hos riksskatteverket.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

()m verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den skattskyldige.

För att (tt-'göra om skattskyldig- het föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift från näringsidkare som ej anmält sig för registrering.

46

Föreslagen lydelse

2115

Skattskyldig. som ej är undanta- gen frän redovisningsskyldighet. skall utan anmaning lämna deklara- tion rörande det sammanlagda be- skattningsvärde för vilket skatt skall redovisas (den skattepliktiga omsättningen) för varje redovis- ningsperiod. Redavisningsperiod omfattar två månader. Redovis- ningsperioderna är januari och feb- ruari. mars och april. maj och juni. juli och augusti. september och ok- tober samt november och decem- ber.

När särskilda skäl föreligger. kan riksskatteverket besluta att re- dovisningsperimi tills vidare skall vara halvt eller helt kalenderår.

Redovisningsperiod omfattar två kalender/nänader. Skattskyldig som, i förekommande fall efter så- dan återbetalning eller befrielse som avses i 24 s' . för närmast före- gående beskattningsår har redovi- sat eller skulle ha redovisat rek- lamskatt med minst 300000 kronor skall dock lämna deklaration för varje kalendermånad.

24 54

Till skattskyldig. som redovisat reklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation. som har karaktär av dagspress. populär- press eller fackpress. återbetalar riksskatteverket så stor del av den erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig om- sättning om. såvitt gäller dagspress. högst 9 miljoner kronor för helt år och. såvitt gäller annan press. högst 6 miljoner kronor för helt är. Åter- betalningen sker efter utgången av varje halvt kalenderår. För första halvåret av ett kalenderår får äter- betalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om hälften av de nämnda beloppen.

4 Senaste lydelse 1977: 1050.

Till skattskyldig. som redovisat rcklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation. som har karaktär av dagspress. populär- press eller fackprcss. återbetalar riksskatteverket sa stor del av den erlagda skatten för ett beskatt- ningsär som svarar mot en skatte- pliktig omsättning om. såvitt gäller dagspress. högst 9 miljoner kronor för helt år och. såvitt gäller annan press. högst 6 miljoner kronor för helt år. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt beskatt- ningsär. För första halvåret av ett beskattningsdr fär äterbetalat be- lopp ej överstiga skatten på en om- sättning om hälften av de nämnda beloppen. Är ett beskattningsår-

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

47

Föreslagen lydelse

längre eller kortare än tolv måna- der skall de angivna gränserna räk- nas upp eller ned i motsvarande mån.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får riksskatteverket. om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke över- stiga det högsta belopp för helt år som anges i första stycket. medge befrielse från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Om synnerliga skäl föreligger. kan riksskatteverket återbetala skatt tidi-

gare än som anges i första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

26 &?

Införes till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 5 eller annonsblad som utgivits utomlands skall reklamskatt erläggas till tull- myndighet. Tullagen (l973z670) gäller ifråga om skatten. Därjämte gäller 46 ä' lagen (1959: 92) om för- farana'et vid viss konsumtionsbe- skattning.

Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av beskattningsvär- det. som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 65 tullförordningen (19731979). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej ingåri beskattningsvärde en- ligt 13.5 andra stycket. skall be- skattningsvärdet reduceras i mot- svarande män. Beskattningsvärdct för annonsblad beräknas efter sam- ma grunder som gäller för reklam- trycksak.

Inj'örs till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 5 eller annonsblad som har utgivits utom- lands skall reklamskatt erläggas till tal/m_vndigheten. Därvid gäller tull- lagen (l973z670) ovh 9 kap. 4 Q' la- gen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgil'ter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 10 procent av beskattningsvär- det eller. om nedsättning ltar med- getts enligt 14 :$. med det lägre be- lopp som föranleds av nedsättning- en. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 6 & tullförordningen (I973: 97.9). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej ingår i bcskattningsvärde en- ligt 135 andra stycket. skall be- skattningsvärdet reduceras i mot— svarande män. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter sam- ma grunder som gäller för reklam- trycksak.

32 56

'l'alan mot beslut enligt 7.5.1] ä' andra styeket. 21 .é' andra stycket. 22 s* eller 24ä andra eller tredje stycketfi'ires hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut ifråga om utdö- mande av vite enligt 20 ä' föres hos kamnutrrt'itten genom best.—år.

'l'alan mot beslut enligt 7 & eller 24 å andra eller tredje stycket förs hos regeringen genom besvär.

5 Senaste lydelse 1974: 416. se även 1974: 863. " Senaste lydelse l975: ll7.

Prop. 1983/84: 71 48

N u varande lydelse Färesla gen lydelse

Mot beslut av riksskatteverket Beslut av riksskatteverket enligt enligt l0 & första stycket. 14 eller 10 åförsta stycket eller 14 sfär inte [5 5 eller mot beslut om föreläg- överklagas. gamle av vite får talan eif'öras.

33 #

Regler för _Rirfbrandel vid be- skattningenfinns i lagen ( ) om punktskatter oeh prisreglerings- avgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 sq nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landetför vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons of"- fentliggörs eller reklamtrveksak framställs.

Anvisningar till 13 i?

Med vederlag avses. när skatt- Med vederlag avses det avtalade skyldighet inträder enligt II #förs- priset. däri inräknat avtalade pris- ta styr-ket, den likvid som erhålles tillägg enligt faktura eller annan kontant eller som i annan form handling. kommer den skattskyldige till godo. oeh när skattskyldighet inträder en- ligt !] .ö'andra stycket. det avtalade priset. däri inräknat avtalade pris- tillägg enligt faktura eller annan handling.

Från vederlag får ej avräknas s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betal- ning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen. utgöres bcskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.

Utgår i fråga om reklamtrycksak gemensamt vederlag för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer. be- stämmes beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Motsvarande gäller när gemensamt vederlag utgår för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam och annan prestation.

Skäligt värde enligt 13 & tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrivcs för saluvärde i kommunalskattcla- gen (1928: 370).

Beskattningsvärdet av särtryck utgöres av den faktiska kostnaden för framställningen av särtrycket.

1. Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.2. De äldre bestämmelserna i 17. Zl och 22 st och medgivanden som

Prop. 1983/84: 71 49

lämnats med stöd av dem gäller till dess motsvarande regler om redovis- ning av skatt i 2 kap. lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter träder i kraft enligt övergångsbestämmelserna till den lagen.

3. De äldre bestämmelserna i 29 s om att riksskatteverket skall meddela förhandsbesked gäller för ärenden. i vilka yttrande från reklamskatte- nämnden har avgetts före ikraftträdandet.

4. De nya bestämmelserna i l4 & första stycket tillämpas även på ansö- kan om nedsättning som kommit in till beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet men som avser postorderkatalog för vilken skattskyldighet inträder efter ikraftträdandet.

4. Riksdagen 1983/84. ] saml.. Nr 71

Prop. 1983/84:71 11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 435) om överlastavgift dels att 9 & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 10 och 11 55. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95'

Bestämmelserna i 6. 8, 30—32 och 43 i??? vägtrafikskattelagen (1973:601) äger motsvarande tillämpning på överlastavgift.

Denna lag gäller ej i fråga om for- don som

är registrerat i militära fordonsre- gistret.

brukas av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndig- het.

är taget i anspråk med nyttjan- derätt enligt allmänna förlaga/ide- lagen (I954:279). rekvisitimtslagen ( I 942 : 583 ), heredskapsjätjhgande- lagen (IO—12.584) eller civilförsvars- lagen (1960: 74).

* Senaste lydelse l975:1413.

Bestämmelserna i 39" andra styeket och tredje stycket första meningen. 6. 8. län. 30. 32 och 43 så vägrafikskattelagen ( 1973: 601 ) äger motsvarande tillämpning på överlastavgift. Vad där sägs om beska”ningsmyn- dighet gäller då länsstyrelsen. All- mänt ombud för överlastavgift är den som järordnals som mnbud med stöd av 3 Sif/'ärde stycket väg- tra/ikskattelagen.

Denna lag gäller ej i fråga om for- don som

är registrerat i militära fordonsre- gistret.

brukas av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndig- het.

är taget i anspråk med nyttjan- derätt enligt för/Emam'lelagen (1978.'262) eller civilförsvarslagen (1960: 74).

I () ä'

Bestämmelserna i 3 kap. 7 /5 N' samt 9 kap. 2 och 3 $$$ lagen ( ) om punktskatter och pris- regleringsai'gifter får tillämpas även jär att inhämta upplysningar till ledning för beslut om Över/ast- avgift. Beslut att upplysning skall inhämtas får fattas. umm av läns- styrelsen. [U' riksskatteverket efter samråd med länsstyrelsen. Vad i 3 kap. 9. 11. [3 och 15 35.45 nämnda lag sägs om beska"ningsmyndig- heten skall i sädantfal/ [ stället gäl- la riksskatteverket.

Prop. l983/84:71 51 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115

Länsstyrelsens beslut enligt den- na lag överklagas genom besvär hos kammarrätten. Allmänna ont- budets best-'ärstid räknas från be- slutets dag. För besvär gäller vi- dare 8 kap. 4. 6, 11 och 13 55.5 lagen ( ) om punktskatter och pris- regleringsavgifter. Vid tillämpning- en av 8 kap. 6 ä' är motpartens he- svärstid dock två veckor.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71

'Jl lx)

12

Lag om ändring i lagen ( 1972: 820) om skatt på spel

Förslag till

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:820) om skatt på spel' dels att 2. 8. 9. 12— 15, 17. 18. 20 och 21 55 skall upphöra att gälla, dels att 7, 11 och 22 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 23 &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 75

Den som avser att bedriva spel som medför skattskyldighet skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket.

Anmälan göres senast den [5 i månaden närmastföre den månad då spelet avses bli påbörjat.

Om verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den skattskyldige.

ll?

Redovisning för spelskatt sker lö- pande genom deklaration för be- stämda redoi-'isningsperioder.

Redovisningsperiod utgör ifråga om roulettspel kommande kalen- ' derkvartal oeh ifråga om bingospel förflutet kalenderkvartal. Bedrives verksamhet inom m'iiespark. tivoli eller liknande anläggning säsong- mässigt. katt riksskatteverket med- ge kortare redovisningsperiod än helt kalenderkvartal .

Redovisning skall lämnas för var- je tillständji'ir sig. Riksskatteverket kan doek medge. att gemensam re— dovisning fär lämnas för flera till-

stånd . n

1...

Talan mot beslut i fråga som avses i II 5 andra eller tredje stycket eller 15 ;S föres hos rege- ringen genom besvär.

Talan mot beslut ifråga om utdö- mande av vile enligt 9 .»5 jöres Itos kammarrätten genom besvär.

' Lagen omtryckt 1978z761.

Den skattskyldige skall vara re- gistrerad hos riksskatteverket.

.,

Redovisning för skatt på roulett- spcl lämnas jör varje kalender- månad. Skatt på bingospel redovi- sas för redoi'isningsperir.)der om två kalendermänader.

l')eklaration skall lämnas för var- je spelplats. Riksskatteverket får medge att en gemensam deklara- tion lämnas för flera spe/platser.

s'

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 145. 3 Senaste lydelse 1978: 761.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Mot beslut av riksskatteverket enligt 5.5 första stycket eller 7— 8 5.5 eller mot beslut om föreläg- gande av vite får talan ejjöras.

53

Föreslagen lydelse

Beslut av riksskatteverket enligt 5 5 första stycket eller 11 å andra stycket får inte överklagas.

23 5

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpack- ningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l973z37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar'

dels att 8 och 12 åå skall upphöra att gälla. dels att 2. 7. 9 och 13 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket är avgiftsmyn- dig/tet utom ifall där avgift skall erläggas vid förtal/ningen.

Införes avgiftspliktig förpack- ning till landet skall avgift erläggas till tal/myndighet. Tullagen (1973: 670) gäller ifråga om avgiften.

Avgiftsskyldig enligt 3 & skall an- mäla sig för registrering hos riks- skatteverket senast två veckor in- nan verksamhet som medför av- giftsskyldighet börjar eller över- tages. Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i an- mälningshandling skall riksskatte- verket underrättas innm två veckor efter ändringen.

Om verkställd registrering utfär— dar riksskatteverket bevis som sätt- des till den avgiflsskyldige.

Föreslagen lydelse

&

Regler om förfarandet vid uttag av avgifter ett/igt denna lag finns i lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Införs avgiftspliktiga förpack- ningar till landet i annatfall ätt som avses i4 5 skall avgift betalas till tulltnyndigheten. Därvid gäller tull- lagen (1973: 670) och 9 kap. 4 _; la- gen l ) om punktskattcr och prisregleringmvgij'ter.

75

Den som är avgiftsskyldig enligt 3 åå skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

%?

Uppkommer förlust på fordran. som avser förpackningar för vilka avgift redovisats. eller har sådana förpackningar atertagtts I samband med återgång av köp, för avdrag göras för det antal förpackningar

' Lagen omtryckt 1975: 144.

I deklaration fär avdrag göras för avgift på_l'c'irpackningar som

I . har sålts med förlust för den avgiftsskyldige. iden månförlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 144. 3 Senaste lydelse 1978:125.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

som svarar mot den avgift som be- löper på den uppkomna förlusten

eller de återtagnaförpackningarna. Har avdrag gjorts för förlust på fordran och inflyter därefter betal- ning. skall redovisning åter lämnas för det antal förpackningar som svarar mot det betalda beloppet.

Föreslagen lydelse 2. återtagits i samband med återgång av köp. Avdrag enligtförsta stycket [får göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften somförlus- ten visas utgöra avfiiirpaekningar- nas _Pirsiiliningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning. skall redovisning åter lämnas för avgiften på det antal för- packningar som betalningen avser.

13.3

Talan mot beslut enligt 8 eller 11: % föres hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut enligt 11 äförs hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 56

14. Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen ( 1973: 601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973: 601)1 dels att 421 åå skall upphöra att gälla. dels att 3. 24. 26—28. 30 och 31 5.5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 26a. 30 a och 30b åå. samt närmast före 24. 2621. 27. 28. 30a. 30b och 31 55 nya rubriker av nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 & skall lyda "Skattebeslut m. m." och att närmast före 29 så skall införas rubriken ”Betalning".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.5

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län. där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret eller. om fordonet ej är registrerat. i det län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom landet. är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

Beskattningsmytidig/teten får an- lita sakkunnig i enlighet med reg- lerna i ] kap. 6 9" lagen ( ) om punktskatter oeh prisregleringsav- gifter.

Hos

[ varje län skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänt ombud och ställfe'ireträdure för denne.

beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan ho's för- t'altningsdamstal i mål och ärenden enligt denna lag. Ombudet skall också yttra sig i mål och ärenden hos riksskatteverket om förhands- besked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förord- nar det allmänna ombudet och er- sättare för denne.

Efterbeskattning

24.5

Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fast- ställa tillkommande vägtraftkskatt om skatt undandragits genom att 1. fordon brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon.

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndighcten ej gjorts. 3. i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats oriktig Uppgift.

4. fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesiktning efter ändring

som avses i 13 eller 19 å.

' Lagen omtryckt l979z280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

57

Föreslagen lydelse

Tillkommande skatt fastställs genom beslut om efterbeskattning även när vägtrallkskatt har undandragits genom att oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid efterbeskattning enligt första eller andra stycket äger 23 & tredje stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om efterbeskattning med- delas även om skatt fastställts cn- ligt 23 5 eller tid som sägs i 23 å andra stycket löpt ut men får ej meddelas senare än fem år från ut- gången av det skatteår skatten avser. Om sådant beslut gäller i öv- rigt Zl 9" första stycket andra punk- ten samt andra och tredje styckena lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konslotttionsbeskattning.

Beslut om efterbeskattning med- delas även om skatt fastställts en- ligt 23 s eller tid som sägs i 23 å andra stycket löpt ut. Elierbeskatt- ning får ej ske om inte beskatt- ningsmyndiglteten nteddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det skatteär skat- ten avser. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgö- rande i målet har vunnit laga kraft. Vid (fterbeskattning enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. ]] och 12 55 lagen ( ) om punktskatter och prisregleringmvgifter.

265

Efterbeskattning skall ej ske om det skattebelopp som tillkommer är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna fram— står som uppenbart oskäligt att ef- terbeskattning sker.

Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som efterbeskatt- ningen avser är att anse som ringa eller om det med hänsyn till om- ständigheterna framstår som up- penbart oskäligt att efterbeskatt- ning sker. Avser prövningen flera skatteperioder för samma skatteår skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda belop- petför perioderna.

Rättelse 26a &

Finner beskattningsmyndigheten att ett skattebeslut eller ett beslut om elterbeskattning har blivit orik- tigt på grund av felräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart förbiseende skall myndig/teten be- sluta om rättelse.

Prop. 1983/84: 71 58'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattetillägg 27 5

Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tillkommer.

Har skattskyldig i mål om skatt skriftligen lämnat uppgift som befinnes oriktig. påförs honom skattetillägg med tjugo procent av den skatt som ej skulle ha påförts. om den oriktiga uppgiften godtagits. Skattetillägg utgår dock ej. om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären kommit in för sent.

I fråga om skattetillägg skall 37d och 37fs'é', 37g 5 andra stycket samt,? 7 h ä' lagen (1959: 92) om för- farandet vid viss konsumticmsbe- skattning tillämpas. Uppgär skatte- tillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor, påförs ej tillägg.

I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 55. 6 5. 7 $ andra stycket och 8 9" lagen (' ) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas. Uppgår skattetillägg eller det sam- manlagda beloppet av flera samti- digt till fastställelse föreliggande skattetillägg inte till 50 kronor. på- förs inte tillägg.

Fråga om skattetillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av kammarrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras. om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet. och skall väckas inom ett är från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgtft 28 &

Har vederbörlig uppgift för skatteperiod om körsträcka för kilometer- skattepliktigt fordon inte kommit in inom föreskriven tid skall erinran om uppgiftsskyldighetcn och om förseningsavgift sändas till den som ägde fordonet vid utgången av skatteperioden. om ej annat följer av andra stycket.

Har i fall som avses i första stycket ägaren underlåtit att inom föreskri- ven tid lämna uppgift för skatteperiod om fordonets körsträcka för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna påför beskattningsmyn- digheten ägaren förseningsavgift. Detsamma gäller om ägaren har anma- nats att lämna uppgift om körsträcka men ej efterkommit anmaningen inom tid som har föreskrivits i denna.

Förseningsavgift enligt andra stycket utgår med 100 kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har päförts för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna eller om förseningen avser uppgift som ägaren har anmanats att lämna.

Fråga om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. [ frä- ga om förseningsavgift skall 37fs' första och tredje styckena samt 37/1 .é' lagen (1959: 92) onzft'irjaran- det vid viss konsunttionsbeskatt- ning tillämpas. Utöver vad somfö-

Fråga om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. I frå- ga om förseningsavgift skall 7 kap. 6 s*första och tredje styckena samt 7 kap. 8 .é' lagen ( ) om punktskat- ter och prisregleringsavgij'ter till- lämpas. Därutöver gäller att förse-

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

reskrivs i näntnda 37fs' första stycket gäller att förseningsavgifter avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får ned- sättas till 500 kronor eller. i fall som avses i tredje stycket andra mening- en. 1 000 kronor.

30 s—

! den mån ej annatföljer av dett- na lag äger 4, 9. 12—15 och 22 5.5 lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning mot- svarande tillämpning ifråga om förfarandet enligt denna lag. Vad bestämmelserna innehåller om de- klaration gäller i stället uppgift. som skall lämnas enligt särskilda Fireskrifter och ligga till grundför päföring ellerfastställelse av skatt.

Föreslagen lydelse

ningsavgifter avseende samma för- donsägare för en och samma skatte- period får nedsättas till 500 kronor eller. i fall som avses i tredje stycket andra meningen. 1000 kro- nor.

Vad i uppbördslagen (1953: 272) stadgas om indrivning. avkortning och avskrivning av skatt skall i tillämpliga delar gälla fordonsskatt, kilometer- skatt. skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skatt skall avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometer— skatt som ej erlagts. restavgift som belöper på sådan skatt samt sådan avgift enligt bilrcgistcrkungörelsen (19721599) som uppbäres i samband med uppbörd av vägtrafikskatt. I fråga om avräkning av avgifter som nu har sagts äger 23 och 31 55 motsvarande tillämpning.

införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fordonsskatt. kilometerskatt. restavgift. skattetillägg och förseningsavgift.

: Senaste lydelse 1982: 994.

Skattekontrall 30 a 5

Bestämmelserna i 2 kap. 1] s. 3 kap. 2—5 5.6. 6 .fförsta stycket och 7— 15 åå samt 9 kap. 2 och 3 Q's) lu- gen ( ) om punktskatter och pris- regleringsavgifier gäller vid kon- troll av vägtrafikskatt. Vad som sägs om deklaratitm gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för påföring eller faststäl- lelse av skatt.

Skatterevision får _löretas, jör- utom av beskattningsmyndigheten. av riksskatteverket. Vad i 3 kap. 9, I]. [3 och 15 5.5 sägs om beskatt-

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

60

Föreslagen lydelse

ningsmyndighet skall därvid gälla rikss 'atteverket. Beslut om sådan revision fattas av riksskatteverket efter samråd med beskattnings— myndigheten.

Förhandsbesked 30 b 55

Bestämmelserna om förhands- besked i 6 kap. lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsav- gifter gäller även för vägtrafik- skatt. Vad där sägs om beskatt- ningsmyndighet gäller riksskatte— verket. och vad som sägs om all- ntänt ombud gäller allmänt ombud enligt 3 .(5.

Besvär

315

Mot beslut som avses i 23—27 åå. 28 å andra eller tredje stycket eller 40.5 eller som avser rättelse eller utdömande av vite får skattskyldig och allmänt ombud föra talan ge- nom besvär hos kammarrätt.

Mot beslut som avses i 23—27 st 28 å andra eller tredje stycket eller 405 eller som avser rättelse får skattskyldig och allmänt ombud föra talan genom besvär hos kam- marrätt. Allmänna ombudets be- svärstid räknas från beslutets dag.

Mot beslut enligt 16 å andra stycket andra meningen eller 21 & [järde stycket tredje meningen får skattskyldig föra talan genom besvär hos

regeringen.

Bestämmelserna i 40 och 45 #5 lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i tillämpliga delar besvär i fråga som avses iförsta stycket.

Allmänt ombud förföra talan till skattskyldigs förmån.

Bestämmelserna i 8 kap. 2. 3. 4, 6. I] och [3 f.ö lagen ( ) om [mnktskatter och prisregleringsav- gi/ier gäller ävenför vägtrafikskatt. Vad där sägs om allmänt ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 så . Vid tillämpningen av 8 kap. 6 Q' är motpartens besvärstid dock två veckor.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1.984.

Prop. 1983/84: 71

15. Förslag till

61

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets områ- de

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l974z226) om prisreglering på

fiskets område]

dels att 9. 15, 16 och 20 åå samt rubriken närmast före 19 & skall upphöra att gälla.

dels att 8. 11. 13. 19. 21 och 23 ååå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Prisregleringsavgift för svensk- fångad fisk skall erläggas i den ord- ning statens jordbruksnr'imnd be- stämmer. Jordbruksnämnden fär föreskriva att avgift skall uppbäras av kommunal fiskhamnsförvaltning eller annan organisation. Avgift som uppbäres av annan än jord- bruksnämnden skall redovisas till denna.

Föreslagen lydelse

8s'

Prisregleringsavgiften skall heta- las av köparen. Säljaren skall dock betala avgift för

]. fisk av egen fångst som han säljer ifast fiskbutik för förbruk- ning i köparens hushåll.

2. fisk somförs iland av den som förutom fiske bedriver handel med inköpt fisk.

3. fisk av egen fångst som han för iland i Sverige och därefter e.t- porlerar.

4. fisk av egen fångst som han själv bereder och säljer.

För fisk som säljs vidfiskauktion skall den som bedriver auktionen betala avgiften.

.ilå2

Prisregleringsavgift för import— 1isk skall. om ej annatföljer av and- ra stycket. erläggas till tullverket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om tull. Avgiftsmedlen skall inlevereras till statens jordbruks- nämnd iden ordning regeringen bc- stämmer.

Jordbruksnämnden får efter samråd med generaltullstyrelsen föreskriva att avgift i stället skall uppbäras av kommunalfiskhamns-

' Senaste lydelse av 9 s 1980: 406 155 1980: 406 20 5 1980: 406. 2 Senaste lydelse 1974: 866.

Prisregleringsavgift för import- l'lsk skall. om inte jordbruksnämn- den efter samråd med genera/tull- st_vrelsen jQ'ireskriver annat. erläg- gas till tullverket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om tull. Avgifts- medlen skall inlevereras till statens jordbruksnämnd i den ordning rege- ringen bestämmer.

Prop. 1983/84: 71 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förvaltning eller annan organisa- tion. Avgift som uppbäres av annan än jordbruksnämnden skall redovi- sas till denna.

13 53

För sådana varor som anges i bi- För sådana varor som anges i bi- lagan till denna lag och som förs ut ur landet skall erläggas utförselav- gift. Avgiften uppbärs av statens

lagan till denna lag och som förs ut ur landet skall erläggas utförselav- gift. Avgiftcn uppbärs av statens

jordbruksnämnd eller den jord- jordbruksnämnd. bruksnätnnden bemyndigar.

Regeringen fär meddela föreskrifter om undantag från denna avgiftsskyl- dighet.

Föreligger avgiftsskyldighet får. om jordbruksnämndcn inte medger an- nat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts företes för tull-

myndigheten.

Nämnden får som villkor för medgivande enligt tredje stycketfö- reskriva att säkerhet skall ställas för avgtftsbeloppet.

19 54

l fråga om annan avgift som avses i denna lag än sådan som er- lägges till tullverket gäller i den omfattning statens jordbruks- nämnd bestämmer i.tillämpliga de- lar8— I2 55 lagen (1959: 92) omför- farandet vid viss konsumtionsbe- skattning. Vad som i nämnda lag sägs om beskattningsmyndighet gäller jordbruksnämnden. om skattskyldig den som är skyldig att erlägga avgift och om skattepliktig vara avgiftsbelagd vara.

I fråga om annan avgift som avses i denna lag än sådan som er- läggs till tullverket gäller lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

2155

Den som till ledning vid faststäl- lande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undan- drages dömes till böter eller fängel- se i högst två år. om ej gärningen är belagd med straffi lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Den som till ledning vid faststäl- lande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undan- dras. döms till böter eller fängelse i högst två är. om inte gärningen är belagd med straffi lagen ( 1960: 418) om straff för varusmuggling.

3 Med nuvarande lydelse avses den i-prop. 1983/84: 61 föreslagna lydelsen. * Senaste lydelse 1980: 406. 5 Senaste lydelse 1980: 406.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift eller, så- vitt gäller avgift enligt 7 55. bryter mot 4 5 lagen (1959: 92) om förfa- randet vid viss konsumtionsbe- skattning dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om den som skall erlägga avgift enligt denna lag7 till annan än tal/myndighet upp- såtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyla'ighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper och där- igenom allvarligt försvårar jord- bruksnämndens kontrollverksant- het.

l ringa fall döms inte till ansvar enligt första tredje styckena.

23 st Beslut. som statens jordbruksnämnd i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen. i fråga om annat än en import- eller exportlicens. fär överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut. som jordbruksnämndcn meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen. får överklagas hos regering-

en genom besvär.

.lordbruksnt'imndens beslut i frå- gor som avses i 8—1259 lagen ( 1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtumsbeskattning får inte överklagas.

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1984.

" Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983184: 61 föreslagna lydelsen.

Prop. 1983/84z7l 16 Förslag till

64

Lag om ändring i bilskrotningslagen (1975: 343)

Härigenom föreskrivs att ll & bilskrotningslagen (19751343) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

itä”

Bestämmelserna i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med undantag av 8. 13 och l5 åå äger motsvarande tillämpning i fråga om skrotnings- avgift.

för skrotningsavgift i

Bestämmelserna i lagen (l978z69) om försäljningsskatt på motorfordon med undantag av 8. 13 och 15 så äger motsvarande tillämpning i fråga om skrotnings- avgift. Vidare finns bestämmelser lagen ( ) om punktskatter och pris- reyleringsaigel/"ter.

"Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

' Senaste lydelse l978z7l.

Prop. 1983/84: 71 17 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och

avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att l & bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi- sion eller annan granskning för fast- ställande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (1908: 128 s. 1) om bc- villningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter. uppbördsla- gen (1953z272). taxeringslagen (1956:623). lagen (1958z295) om sjömansskatt. lagen (I959:92) om förfarandet vid viss kt'msumtions- beskattning. lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la— gen om allmän försäkring. m.m.. stämpelskattelagen (I964: 308), la- gen ( l967:340) om prisreglering på jordbrukets område. lagen (1968z430) om mcrvärdeskatt. ku- pongskattelagen (1970: 624). väg- trafikskattelagen (1973:601). för- ordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt. tullagen (1973: 670), lagen ( l974:226) om prisreglering på fiskets område.

Föreslagen lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi- sion eller annan granskning för fast- ställande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (1908: 128 s. 1) om be- villningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter. uppbördsla- gen (l953:272). taxeringslagen (l956:623). lagen (1958:295) om sjömansskatt. lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la- gen om allmän försäkring. m.m.. stämpelskattelagen (1964: 308). la- gen (19681430) om mcrvärdeskatt. kupongskattelagen ( 1970: 624). väg- trafikskattelagen (1973: 601 ). för- ordningen (19731602) om särskild vägtrafikskatt. tullagen (1973: 670) och lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Säkringsåtgärder som har vidtagits med stöd av äldre bestämmelser skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagna med stöd av denna.

5 Riksdagen 1983/84. [ saml. Nr 7]

Prop. 1983/84z7l 18 Förslag till

66

Lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976: 298)' dels att 6 5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i 7 & orden "centrala frökontrollanstalten" skall utbytas mot "utsädeskontrollen".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 652

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar lagen (l959f92) om förfarandet vid viss konstan- tionsheskattning utom såvitt avser 37 a—37j 55. Beskattningsmyn- dighet är statens centrala frökon- tro!/anstalt. Annan som utför stats- plombering av utsäde skall debitera och uppbära avgiften för centrala frökontro/[anstaltens räkning. Vite förelägges och utdömes av lant- bruksstyrelsen. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbrukssty- relsen.

Varje plomberingstillfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tillämpningen av [9 s* nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid som bestäm- mes av den som utför statsplombc- ring.

Om växtförädlingsavgift gäller I kap.. 3 kap. 7—1595'9' samt 4. 5. 8 och 9 kap. lagen ( ) om punktskatter och pri_w'eglerittg.sai-'- gifter. Beskattningsmyndighet är statens utsädeskfmtroll. Vad som sägs om beskattningsmyndighet [ 3 kap. och 9 kap. 3 9' nämnda lag skall dock gälla lanthruksstyrelsen. Om annan än statens utsädeskon- troll utför statsplombering av utsä- de, skall denne debitera och uppbä- ra avgiften för utsädeskontrollens räkning. Till allmänt ombud utses

. tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Avgiftsskyldiglwt inträder vid varje plomberingstillfälle. Verk- ställd debitering har samma verkan som ett beslut enligt 4 kap. 3 # la- genl )om punktskatter och prisregleringsavgtfter. Avgiften skall i sådant fall beta/as inom den tid som bestäms av den som utför statsplombering.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 298. 2 Senaste lydelse 1978: 203.

Prop. 1983/84: 71 19 Förslag till

67

Lag om ändring i lagen (1977: 306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977: 306) om dryckesskattl dels att 3, 7. 12 och 14 15% skall upphöra att gälla. dels att 6, 8, 13 och 15 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 16 %. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.5

Den som inom landet yrkesmäs- sigt bedriver verksamhet som med- för skattskyldighet enligt 4 5 första stycket skall anmäla sig för regis- trering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamheten på- börjas eller övertages. Ändras för- hållande som uppgivits [ anmälan skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efter ändringen.

Om verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket bevis som sän- des till den skattskyldige.

För att avgöra om skattskyldig- het föreligger kan riksskatteverket infordra uppgiftfrän näringsidkare som ej har anmält sig för registre- ring.

8.5

Den som ämnar yrkesmässigt till landet införa skattepliktig malt- el- ler läskedryck för försäljning till återförsäljare kan efter (utsökan re- gistreras hos riksskatteverket. Änd- ras förhållande sorti har uppgivits i ansökningshandling äger 6 och 7 ås) motsvarande tillämpning.

Om verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket bevis som sän- des till den skattskyldige.

13.5

1 deklaration för skatt på malt- och läskedrycker får särskilt för varje varuslag avdrag göras för myckenhet. som

* Senaste lydelse av 12 s 1983: 533. 3 Senaste lydelse 1978: 126.

Den som inom landet yrkesmäs- sigt bcdriver verksamhet som med- för skattskyldighet enligt 4 å första stycket skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Den som yrkesmässigt för in skattepliktig malt— eller läskedryck till landet för försäljning till återför- säljare. kan om verksamheten är av större ("watt/ting eller annars om det finns särskilda skäl registreras hos riksskatteverket.

l deklaration för skatt på malt- och läskedrycker får särskilt för varje varuslag avdrag göras för skatt på drycker. som

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

68

Föreslagen lydelse

1. har utförts ur landet eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant eller, såvitt avser starköl, har levererats för

försäljning i exportbutik.

2. har försälts till den som enligt 7 ätullförordningen ( 1973: 979) åtnjuter tullfrihet vid införsel av varor,

3. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidi- gare inträtt,

4. har tagits i anspråk för provning,

5. har ätenagits i samband med återgång av köp. 6. har försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 6 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förluster: visas utgöra av varans försäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning. skall re- dovisning åter lämnas för skatten på de drycker betalningen avser.

I deklaration för skatt på sprit- drycker och vin får avdrag göras för skatt på drycker som hur återta- gits i samband med återgång av köp.

15.5

Införes skattepliktig dryck till landet av annan än den som har blivit registrerad som importör en- ligt 85 skall dryckesskatt erläg- gas till tullmyndigltet. Tullagcn (l973:670) gäller ifråga om skat- ten. Därjämte gäller 46 #" lagen ( l959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

lnförs skattepliktig dryck till lan- det av annan än den som har rcgi- strerats som importör enligt 8 & skall dryckesskatt erläggas till tull— myndigheten. Därvid gäller tulla- gen (l973:670) och 9 kap. 4 .5 lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Skatt utgår inte vid införsel av spritdrycker och vin av partihandelsbola- get eller för bolagets räkning eller vid införsel av skattepliktiga drycker i den ordning som avses i 18 5 lagen (1977: 293) om handel med drycker.

16 å

Regler för förfarandet vid be- skattningenfinns ilagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

l)cnna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 69

20. Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfor- don

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon

dels att 10 & skall upphöra att gälla. dels att 3, 9 och l6 55 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 19 få, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 så Riksskatteverket är beskattnings- rnyndighet om ej annat följer av andra stycket. Lagen ( I 959: 92) om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning skall därvid tillämpas. Då skattepliktigt motorfordon in- föres till landet av annan än den

Införs skattepliktigt motorfordon till landet av annan än den som har

som har registrerats som importör enligt 65 andra stycket erlägges skatt till tullmyndighet. Därvid gäl- ler tullagen (l973:670) och 46 9" la- gen om förfarandet vid viss kon- sumtionsbeskattning.

Deklarationsskyhlighet m. m.

registrerats som importör enligt 6 5 andra stycket skall skatt erläggas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1973:670) och 9 kap. 4 5 lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Avdrag m. m.

Registrerad skattskyldig skall lämna deklaration till riksskattever- ket för varje kalendermånad ( redo— visningsperiod). I deklarationen skall redovisas skatt för de fordon för vilka skattskyldighet har inträtt under perioden.

1 deklaration får skattskyldig göra avdrag för skatt på motorfordon ]. som har förts in i förteckning enligt 2.5 exportvagnskungörelsen (1964: 39) eller som, enligt bevis av tullmyndighet, av den skattskyldige eller för dennes räkning har förts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att brukas där och som icke har varit registrerat eller har varit registrerat endast i förening med avställning.

2. som den skattskyldige har återtagit i samband med återgång av köp och som icke har varit registrerat eller har varit registrerat endast i för- ening med avställning.

3. för vilket försäljningsskatt visas ha påförts tidigare. i annat fall än som avses i 2 eller

4. vars försäljning har förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare som är yrkesmässig återförsäljare av mo- torfordon.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Avdrag som avses i andra stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av for- donets försäljningspris.

70

Föreslagen lydelse

Avdrag som avses i första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av for- donets försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för skatten på de motorfor— don som betalningen avser.

16 t'

1 fall som avses i 3 & andra stycket utgår inte skatt om fordonet förtullas under omständighet som för tullpliktig vara medför tullfrihet eller tullnedsättning med stöd av 7, 11 eller 125 eller, om annat inte följer av andra stycket. 13 ä ] tull- förordningen t'1973: 979).

1 fall som avses i 3 5 utgår inte skatt om fordonet förtullas under omständighet som för tullpliktig vara medför tullfrihet eller tullned-' sättning med stöd av 7. 11 eller 12 lå eller, om annat inte följer av andra stycket, 13 ä 1 tullförordningen (1973z979).

Befrielse från skatt enligt första stycket jämfört med 13 .5 ) tullförord- ningen medges inte för

1. fordon. för vilket rätt till avdrag föreligger enligt 9 å andra stycket 1. om fordonet förtullas för någon annan än den avdragsberättigade, 2. fordon. för vilket återbetalning av eller befrielse från skatt har medgi— vits enligt 12 å.

Har skattefrihet enligt första stycket medgivits men har förutsättningar- na för tullfrihet eller tullnedsättning upphört. ankommer det på tullmyn- digheten att ta ut den på fordonet belöpande skatten.

[9.6

Regler för _)?irfarandet vid be- skattningenfinns i lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

' Senaste lydelse 1981: 255.

Prop. 1983/84: 71 21 Förslag till

71

Lag om ändring i lagen ( 1978: 144) om skatt på vissa resor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19781144) om skatt på vissa

l'CSOI'

dels att 4 och 10 så skall upphöra att gälla. dels att 3. 6. 7. 9. 11 och 13 ss skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Flygning med flygplan. vars högsta tillåtna startvikt uppgår till högst 5701) kilogram eller som är godkänt för befordran av högst tio passagerare. anses ej som charter- flygning.

Föreslagen lydelse 3.5

Flygning med flygplan. vars högsta tillåtna startvikt uppgår till högst 5700 kilogram ()(/1 som är godkänt för befordran av högst tio passagerare. anses ej som charter- flygning.

Den som avser att utföra charter- flygning skall anmäla sig för regi- strering hos riksskatteverket.

För att avgöra om skattskyldig- het föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift från den som utför flygning och som ej har anmält sig för registrering.

Den skattskyldige skall vara re- gistrerad hos riksskatteverket..

7?

Underlåter skattskyldig att utse representant enligt 5 5 eller under- låter någon att göra anmälan eller lätnna uppgift enligt 6 s*, kan riks- skatteverket förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. För- suttet vite utdöms av länsskatterät- ten i Stockholms län.

Underlåter den skattskyldige att utse representant enligt 5 & kan riksskatteverket förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. Fråga om utdömande av vite prö— vas av länsrätten i Stockholms län.

9 ä' Reseskatt utgår med 150 kronor per passagerare. Reseskatt utgår ej för passagera- re som inte fyllt 12 år. Reseskatt utgår ej heller för passagerare som deltar i charterflygning som avses i 2 & 1.2.4 eller 5 utan egen kostnad i egenskap av anställd hos den som utförflygningen eller anordnar eller förmedlar resa i vilken flygningen ingår.

1 Senaste lydelse 1980: 683.

Reseskatt utgår inte för passage- rare som inte fyllt 12 år. Reseskatt utgår inte heller för passagerare som deltar i chartertlygning som avses i 2 åförsta stycket 1. 2. 4 eller 5 utan egen kostnad i egenskap av anställd hos den som utför charter- flygning eller anordnar eller för-

medlar resa i vilken sådan flygning ingår.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

llä

l deklaration får skattskyldig göra avdrag för rescskatt som hän- för sig till förlust på grund av bris- tande betalning från uppdragsgiva- re. '

I deklaration får den skattskyldi- ge göra avdrag för reseskatt som hänför sig till förlust på grund av bristande betalning från uppdrags- givare. Avdrag får göras med så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av ('harterflygningens pris.

Har sådant avdrag gjorts och in- flyter därefter betalning skall redo- visning åter lämnas för skatten för det antal passagerare som betal- ningen avser.

135

Lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall tillämpas på reseskatt. La- gens bestämmelser om kontroll hos annan än skattskyldig skall tilläm- pas på researrangör (.te/t annan som anordnar resa i vilken charter- flygning ingår.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen i ) om punktskatter ot'h prisreglerings- avgifter.

Dcnna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71

22. Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 s lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

zs'

Ft't'reslagen lydelse

Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på

1. skatt. tull eller avgift som avses i l i?" första stycket lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m..

2. skatt enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

3. skattc- eller avgiftstillägg eller förseningsavgift.

4. ränta eller avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av fordran enligt 1. 2 eller 3.

5. skattebelopp jämte restavgift eller ränta som företrädare förjuri— disk person är skyldig att betala en- ligt 77 a % uppbördslagen (1953: 272). 48 a ä lagen (1968: 430) om mcrvärdeskatt. 27 a 35 lagen (1959:92) om ft'jrhzrandet vid viss konsutntionsheskattning eller 17% 1 mom. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt.

5. skattebelopp jämte restavgift eller ränta som företrädare förjuri- disk person är skyldig att betala en- ligt 77 a % uppbördslagen (1953: 272). 48 aé lagen (1968z430) om mervärdesskatt. 17å 1 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt eller 5 kap. 17.5 lagen i ) om punkt- skatter oclt prisregleringsavgifter.

Bctalningssäkring får användas också i fråga om sådan fordran på ut- ländsk skatt. tull eller avgift. för vilken säkerställandc av betalning får ske här i tiket enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat.

InDenna lag träder i kraft den ljuli 1984. Atgärder som har vidtagits med stöd av äldre bestämmelser skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagna med stöd av denna.

' Senaste lydelse 1981: 1318.

Prop. 1983/84: 71 23 Förslag till

74

Lag om ändring i lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen tl982:691) om skatt på vissa kassettband

dels att 12 5 skall upphöra att gälla. dels att 5. 10 och 11 5.5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 19 5. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket är, utom i fall som avses i andra stycket. beskatt- ningsmyndighet för kassettskatt. Därvid gäller lagen ( l959:92) om .,ftfirf'arandet vid viss konsumtions- beskattning.

Då ett skattepliktigt band införs till landet av någon som inte har blivit registrerad enligt 9 5. skall skatten erläggas till tullmyndighe- tcn. I sådana fall gäller tullagen (1973:670) i fråga om skatten. Dessutom gäller 46 55 lagen (l959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatttzing.

Föreslagen lydelse

Då ett skattepliktigt band införs till landet av någon som inte har blivit registrerad enligt 9 Ö. skall skatten erläggas till tullmyndighe- ten. I sådana fall gäller tullagen (1.973:670) i fråga om skatten. Dessutom gäller 9 kap. 4.6 lagen ( ) om punktskatter och prisreg- leringsavgifter.

10å

Skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början (redovisningspe—

riod) .

Riksskatteverketfår, när särskil- da skälföreligger, medge att dekla- ration lämnas för helt kalenderår.

11 t'

1 deklarationen skall skatt redovi— sas för de band för vilka skattskyl- dighet har inträtt under perioden. Avdrag får göras för skatt på så- dana band

1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där.

2. för vilka skattskyldighet tidi- gare enligt denna lag har inträtt.

3. som har återtagits i samband med återgång av köp.

' Senaste lydelse 1983: 222.

l deklarationen får avdrag göras för skatt på sådana band

1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där.

2. för vilka skattskyldighet tidi- gare enligt denna lag har inträtt.

3. som har återtagits i samband med återgång av köp.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

4. som har sålts med förlust för den skattskyldige. iden mån förlus- ten hänför sig till bristande betal- ning från köparen.

5. för vilka sådan avgift som avses i ett den 2 mars 1982 träffat avtal mellan staten samt Sveriges Biografägareförbund. Folkets Hus- föreningarnas Riksorganisation. Föreningen Våra Gårdar. Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a.. För- eningen Sveriges Filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO har erlagts till stiftelsen Svenska Film- institutet.

Avdrag som avses i första stycket 5 får göras även om avgif- ten har erlagts efter redovisnings- periodens utgång men före den tid- punkt som avses i 12 S'.

Föreslagen lydelse

4. söm har sålts med förlust för den skattskyldige. i den mån förlus— ten hänför sig till bristande betal— ning från köparen.

5. för vilka sådan avgift som avses i ett den 2 mars 1982 träffat avtal mellan staten samt Sveriges Biografägareförbund. Folkets Hus— föreningarnas Riksorganisation. Föreningen Våra Gårdar. Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a.. För- eningen Sveriges Filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO har erlagts till stiftelsen Svenska Film- institutet.

Avdrag enligt första stycket 4fär göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av bandens försälj- ningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betal- ning skall redovisning äter lämnas för skatten på de band som betal- ningen avser.

Avdrag som avses i första stycket 5 får göras även om avgif- ten har erlagts efter redovisnings- periodens utgång men före den tid- punkt dä deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyn- digheten.

l deklarationen skall även uppges det antal skattepliktiga ljudkassctt- band. med angivande av deras speltid. som den skattskyldige har använt för sådan inspelning eller kopiering som sker yrkesmässigt.

19.6

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen i i om punktskatter och prisregleringsav- gifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 24 Förslag till

76

Lag om ändring i lagen (l982:1200) om skatt på videobandspelare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:120()) om skatt på video-

bandspelare dels att 7 5 skall upphöra att gälla.

dels att 3. 8 och 9 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

3:

Riksskatteverket är, utom ifall som avses i andra stycket. beskatt- ningsmyndighet. Därvid gäller la- gen ( l959.'92) om förfara/ale! vid viss konsmntirmsbeskattning.

Då en videobandspelare införs till landet av någon som inte är re- gistrerad som importör enligt 65 andra stycket, skall skatten erläg- gas till tullmyndigheten. [ sådana fall gäller tullagen (1973: 670) i fråga om skatten. Dessutom gäller 46 .5 lagen om förfarandet vid viss kon- sumtionsheskattning.

$%

1 deklarationen skall skatt redo- visas för de videobandspelare för vilka skattskyldighet har inträtt un- der redovisningsperioden. Avdrag får göras för skatt på sådana video- bandspelare

l. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där.

2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt.

3. som har återtagits i samband med återgång av köp.

4. som har sålts med förlust för den skattskyldige. iden mån förlus- ten hänför sig till bristande betal- ning från köparen.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljnings- pris.

Föreslagen lydelse

Då en videobandspelare införs till landet av någon som inte är re- gistrerad som importör enligt 65 andra stycket. skall skatten erläg- gas till tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1973: 670) i fråga om skatten. Dessutom gäller 9 kap. 49' lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

l deklaration får avdrag göras för skatt på sådana videobandspelare

[. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där.

2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt.

3. som har återtagits i samband med återgång av köp.

4. som har sålts med förlust för den skattskyldige. i den mån förlus— tcn hänför sig till bristande betal- ning från köparen.

Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall re- dm'isning åter lämnas för skatten på den vara som betalningen avser.

Prop. 1983/84: 71 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Deklarationen skall ha kommit in Regler för förfarandet vid be- till riksskatteverket senast den_fem- skattningen finns i lagen ( ) om te i andra månaden efter utgången punktskatter och prisregleringsav- av redovisningsperioden. gifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 25 Förslag till

78

Lag om ändring i lagen (1982:]201) om skatt på viss elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft

dels att 8 & skall upphöra att gälla. dels att 2 och 7 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket är beskattnings- myndighet. Lagen (1959:”) om förfarandet vid viss konsumtions- beskattning tillämpas på skatt en- ligt denna lag.

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration till riksskattever- ket för varje kalendermånad.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket medge att en de- klaration lämnas för helt kalen- derår.

I deklarationen får den skattskyl- dige göra avdrag från den skatte- pliktiga kraften med för kraftverk och år räknat sex miljoner kilowatt- timmar minskat med fyrtio procent av skillnaden mellan den skatteplik- tiga kraften och scx miljoner kilowattimmar.

Föreslagen lydelse

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsav- gifter.

l deklaration får den skattskyldi- ge göra avdrag från den skatteplik- tiga kraften med för kraftverk och år räknat sex miljoner kilowattim- mar minskat med fyrtio procent av skillnaden mellan den skattepliktiga kraften och sex miljoner kilowatt- timmar.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 . 79

26. Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 000) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (_l983:00()) om skatt på omsätt- ning av vissa värdepapperl

dels att 7 5 skall upphöra att gälla, dels att 9 och 10 5.5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

95

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda redovis- ningsperioder.

Redovisningsperioden är kalendermånad för den som är skattskyldig enligt 3 5 första stycket och halvt kalenderår för den som är skattskyldig enligt 3 5 andra stycket.

Deklarationen skall ha kommit in till l)eskattningsmyndigheten se- nast den 25 i månaden efter redo- visrtingsperioden. [ deklart'ttionen skall redovisas skatt för den om- sättning för vilken skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.

10 %

Lagen ( l959:92) om förfarandet Regler för förfarandet vid be- vid viss konsumtionsbeskattning skattningen finns i lagen ( ) om tillämpas ifråga om skatt enligt punktskatter och prisregleringsav- denna lag. gifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

' Prop. 1983/84148.

Prop. 1983/84: 71 80

27. Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 000) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverkl

dels att 2 & skall upphöra att gälla, dels att 6 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 5 Den som är avgiftsskyldig skall Regler för förfarandet vid be- lämnadeklaration till riksskattever- skattningenfinns i lagen ( ) om ket för varje kalendermånad. De- punktskatter och prisregleringsav- klarationert skall lta kommit in till gifter. riksskatteverket senast den 25 i må- naden efter den månad som dekla-

rationen avser.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

' Prop. 1983/84: 62.

Prop. 1983/84: 71 ' 81

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1983-04-21

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Anders- son. Rainer. Boström. Bodström. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hell- ström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om nya förfaranderegler för punktskatter och prisreglerings- avgifter

1 Inledning

I lagen ( 1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. LFK, ges formella och processuella regler för punktskatterna. LFK tillämpas också när det gäller avgifter inom prisregleringen förjordbruket och fisket. [ skatte- och avgiftsförfattningarna anges om och i vilken utsträckning förfarandelagen skall tillämpas på skatten eller avgiften.

Den 20 maj 1969 tillkallade chefen för finansdepartementet en utredning med uppdrag att se över gällande bestämmelser på vissa delar av punkts- katteområdet. Utredningen. som har arbetat under namnet punktskatteut- redningen. har tidigare lämnat ett flertal förslag till ändringar av de materi- ella bestämmelserna för vissa av punktskatterna. Förslagen har lett till ny eller ändrad lagstiftning t.ex. när det gäller den särskilda varuskatten. dryckesskatten och försäljningsskatten på motorfordon.

Punktskattcutrcdningen har avslutat sitt arbete med en översyn av be- skattningsförfarandet för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Ut— redningens slutbetänkande Punktskatter och prisregleringsavgifter. SOU l98l:83-84. avlämnades i november 1.981'. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till en ny lag om punktskatter och prisregleringsavgifter. som avses ersätta LFK. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sam- manfattning av betänkandet som bilaga 1.

' Ledamöter vid avlämnandet av betänkandet: departementsrådet Karl-Ingmar Ed- strand. ordförande. f.d. skattedirektören Einar E:son Thulin. byråchef—en Bo Willart och regeringsrådet Ulla Wadell.

6 Riksdagen 1983/84. ] sant/. Nr 71

Prop. 1983/84: 71 _ 82

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanfattning av rcmissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag avser nu att ta upp frågan om lagstiftning på grund av punktskatteut- redningens förslag.

2 F öredragandens överväganden

2.1. Allmänna synpunkter

2.1 .1 En ny förfarandelag för punktskatter och prisregleringsavglfler

Punktskatterna innefattar ett stort antal skatter och avgifter som i regel tas ut på konsumtionen av varor och tjänster inom landet. Beskattningen avser konsumtion av mycket varierande beskaffenhet. Exempelvis räknas till punktskatterna den allmänna energiskatten på oljeprodukter m.m.. tobaksskatten, dryckesskatten. vägtrafikskatten. den rcseskatt som utgår vid charterflygning, stämpelskatt som tas ut på aktier vid bildande av aktiebolag m.m. Beskattningen ger statsverkct betydande skatteinkom- ster. För budgetåret 1983/84 beräknas således Uppbörden av punktskat- terna totalt uppgå till ca 32.5 miljarder kr.

Uppbörden av de olika punktskatterna är emellertid av mycket varieran- de storlek. Antalet skattskyldiga skiljer sig vidare markant. Dessa och andra faktorer har medfört att både de materiella och de formella reglerna skiljer sig avsevärt mellan de olika punktskatteförfattningarna. Till detta har också medverkat att författningarna tillkommit vid olika tidpunkter.

De ca 20 olika punktskatteföifattningarna. vartill kommer ett avsevärt antal tillämpningsförfattningar m.m.. innehåller de materiella reglerna för beskattningen. Det är således frågor om skattesatser. de skattepliktiga objekten, vem som är skattskyldig. tiden för skattskyldighetens inträde m. m. 1 varierande omfattning finns i författningarna också bestämmelser som avser själva beskattningsförfarandet. Således regleras bl. a. frågor om registrering av skattskyldiga. redovisningsperioder och deklarationstider i skatteförfattningarna.

Gemensamma formella och processuella regler för beskattningen finns emellertid samlade i LFK. Lagen äri varierande omfattning tillämplig för de olika punktskatterna och för vissa avgifter med anknytning till punkt- skatterna. t.ex. totalisatoravgift och överlastavgift. Vidare gäller lagen i vissa delar för de prisregleringsavgifter som tas ut på jordbruksprodukter och fisk samt för vz'ixtförädlingsavgift.

LFK innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet och deklarations- skyldighet. regler om när skatten skall betalas och om anstånd med skatte- bctalning m.m. Vidare regleras i lagen beslutsordningen. skattekontrollen

Prop. 1983/84: 71 83

och förhandsbesked i fråga om punktskatter. 1 LFK finns också bestäm- melser om skattetillägg och förseningsavgift.

Punktskatteutredningen har funnit att LFK är i behov av en genomgri- pande översyn. Den utveckling som skett inom skatteområdet i övrigt har lett till att LFK i många fall framstår som otidsenlig. Många frågor är dessutom ofullständigt reglerade i lagen. Detta gäller särskilt beslutsord- ningen och skattekontrollen. Utredningen föreslår därför att LFK ersätts med en ny lagstiftning. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. LPP. Därvid kan en mer enhetlig reglering av förfarandet åstadkommas för skatterna och avgifterna. De enskilda skatte- och avgiftsförfattningarna kan också förenklas och förenhetligas genom att åtskilliga bestämmelser kan överföras till LPP. Den nya lagstiftningen skall enligt förslaget —— i de delar där det är möjligt anpassas till vad som nu gäller för inkomstskat- ten och mervärdeskatten.

Remissinstanserna har genomgående vitsordat behovet av att ersätta LFK med en modern lagstiftning. Flera remissinstanser har anfört att åtskilligt står att vinna i att förfarandereglerna inom punktskattcområdet anpassas till annan lagstiftning. Det har bl.a. framhållits att'reformen skulle innebära påtagliga lättnader för sådana skattskyldiga som har att betala både mcrvärdeskatt och en eller flera punktskatter.

Den av punktskatteutredningcn föreslagna nya lagen om punktskatter oCh prisregleringsavgifter har utformats med ledning av utvecklingen på andra rättsområden. Särskilt har uppbyggnaden av mervärdeskattens re- gelsystem beaktats. Vidare har en anpassning skett till t.ex. kontrollregler och regler om indrivning m.m. i taxeringslagen (1956: 623). TL. och upp- bördslagen (1953: 272), UBL. Remissinstanserna har understrukit behovet av denna anpassning. och ansett att utredningsförslaget i allt väsentligt svarar mot de krav som kan ställas i det avseendet.

Jag delar utredningens och remissinstansernas bedömning att det finns ett starkt behov av enhetligare och enklare förfaranderegler för punktskat- terna. Många frågor är nu ofullständigt reglerade i lagstiftningen, det gäller bl. a. beslutsordningen och skattekontrollen. För den direkta beskattning- en och för mervärdeskattcn är förfarandereglerna utbyggda i en helt annan omfattning. ljämförclse med den förhållandevis moderna lagstiftningen på dessa områden framstår bestämmelserna i LFK och i vissa av punktskatte- författningarna som otidsenliga. Detta förorsakar onödiga problem och extra arbete för skattskyldiga och myndigheter. Den bristande regleringen av vissa frågor kan också vara till nackdel ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är således enligt min mening angeläget att förfarandet för punktskatterna nti moderniseras och effektiviseras.

Utredningens förslag till en enhetlig reglering av dessa frågor svarar enligt min mening väl mot de krav som bör ställas på en ny förfarandelag för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Förslaget innebär en väl avvägd anpassning till nyare lagstiftning på andra områden. De föreslagna

Prop. 1983/84: 71 84

bestämmelserna innebär i övrigt väsentliga kompletteringar. förenklingar och förtydliganden av det nuvarande regelsystemet. Vidare möjliggörs en förenkling av de enskilda punktskatte- och avgiftsförfattningarna.

Enligt min mening bör LFK därför nu ersättas med en ny lag. i huvudsak utformad enligt det förslag utredningen har lagt fram. Jag avser i det följande att ta upp detaljerna i förslaget till närmare överväganden.

2.1.2. Tilla"mpningsområde

Enligt ] & LFK skall lagen tillämpas på skatt eller annan avgift i den mån särskild föreskrift därom har lämnats. 1 de enskilda skatte- och avgiftsför- fattningarna anges i vilken utsträckning LFK skall tillämpas på skatten eller avgiften. Beträffande ett stort antal skatter är LFK i sin helhet tillämplig. Detta gäller för särskild varuskatt. allmän energiskatt. bensin- skatt. vattenkraftskatt. tobaksskatt. avgift på vissa dryckesförpackningar. särskild avgift på oljeprodukter. dryckesskatt. försäljningsskatt på motor- fordon. reseskatt. kassettskatt och videoskatt. [ fråga om reklamskatt och spelskatt är LFK med vissa mindre undantag tillämplig. För lotterivinst- skatt. stämpelskatt på aktier. vägtrafikskatt och tillfällig vinstskatt är LFK endast delvis tillämplig.

LFK är vidare med vissa begränsningar tillämplig på de prisreglerings- avgifter som tas ut enligt lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (19741226) om prisreglering på fiskets område. Jord- bruksnämnden.JN. har emellertid med stöd av bemyndiganden i författ- ningarna beslutat om vissa inskränkningari tillämpningen av LFK: s regler för prisregleringsavgifterna.

Bestämmelserna i LFK tillämpas vidare på avgift enligt bilskrotningsla- gen (19752343) och i viss utsträckning på avgift enligt lagen ( 1972: 435) om överlastavgift och på växtförädlingsavgift enligt utsädeslagen (1976: 298).

införs varor till landet tas punktskatter och avgifter ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1973: 670). I vissa fall kan dock en importör registre- ras hos riksskatteverket. RSV. och skatt tas då ut i den ordning som gäller för verksamhet inom landet.

Utredningen föreslår att LPP i princip skall ha samma tillämpningsomrä- de som LFK. LPP skall således enligt förslaget i sin helhet vara tillämplig på punktskatterna och prisregleringsavgifterna. om avvikande bestämmel- ser inte tagits in i skatte- eller avgiftsförfattningarna.

I fråga om vägtralikskatt föreslär utredningen att LPP endast skall tillämpas i den mån detta anges i vägtrafikskattclagen (19731601). Denna ordning. som överensstämmer med den nuvarande. föreslås också gälla för överlastavgift och för växtförädlingsavgif't.

Enligt förslagct skall vidare. liksom f. n.. förfarandereglerna inte tilläm— pas för skatter och avgifter som tas ut vid import. 1 dessa fall skall bestämmelserna i tullagen tillämpas.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot det av utredning-

Prop. 1983/84: 71 85

en föreslagna tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen. För egen del anser jag också att det inte för närvarande finns skäl att utvidga tillämp- ningsområdet utöver vad som nu gäller för LFK. I fråga om vägtrafikskat- ten delar jag utredningens uppfattning att det särskilda förfarande som i vissa delar byggts upp för denna skatt gör att de föreslagna bestämmelser- na i LPP endast kan tillämpas i begränsad utsträckning. Detsamma gäller för överlastavgift och för växtförädlingsavgift. Jag föreslår således att LPP ges det av utredningen föreslagna tillämpningsområdet.

Hänvisningar till S2-1-2

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.2. Redovisning av skatt

För punktskatter och prisregleringsavgifter skall de skatt- och avgifts- skyldiga lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten om sin skatt. Vanli- gen lämnas uppgifterna för bestämda tidsperioder. som varierar för de olika skatterna och avgifterna. För vissa skatter och avgifter lämnas dock uppgifterna inte periodiskt på detta sätt. utan för varje tillfälle då skatt eller avgift skall tas ut.

Uppgifterna lämnas i en deklaration som. när redovisningsperioder till- lämpas. i allmänhet skall avges omkring en månad efter periodens utgång. Samtidigt skall skatten eller avgiften betalas. ] deklarationen skall skatt tas upp för de varor eller tjänster för vilka skattskyldighet har inträtt under redovisningsperioden.

Bestämmelserna om när skattskyldigheten och redovisningsskyldighe- ten inträder. redovisningsperiodernas längd och deklarationstiden varierar nu väsentligt för de olika punktskatterna och avgifterna. Utredningen har föreslagit att reglerna skall samordnas särskilt i fråga om redovisningsperi- oderna och deklarationstidens längd. Vidare föreslås att tiden för redovis- ningsskyldighetens inträde närmare knyts till företagens bokföring. [ sam- band därmed föreslås också justeringar av tidpunkten för skattskyldighe- tens inträde för vissa av punktskatterna.

2.2.1. Skattxkyldighere/ts inträde

Tidpunkten för skattskyldighetens inträde är av avgörande betydelse när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilket belopp. Tidpunkten är vanligen också avgörande för när redovisningsskyldigheten för skatten skall inträda. För en viss redovisningsperiod redovisas då den skatt för vilken skattskyldighet har inträtt under perioden.

Bestämmelserna om skattskyldighetens inträde finns i skatteförfatt- ningarna. För en större grupp skatter är reglerna relativt enhetliga. Här inträder skattskyldigheten vid leverans till köpare eller dessförinnan när skattepliktiga varor eller nyttigheter tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Inom den gruppen finns emellertid speciella fall.

Några andra skatter kan sägas ha en kontantmetod. Skattskyldigheten

Prop. 1983/84: 71 86

inträder när köparen betalar. Det gäller dryckesskatten för spritdrycker och vin och reklamskatten.

Att leveranstidpunkten vanligen är avgörande för skattskyldighetens inträde innebär väsentliga praktiska fördelar. Dessa har också åberopats när motsvarande ordning införts i mervärdeskattelagen (l968:430), ML. från den 1januari 1981.

Några helt enhetliga regler om skattskyldighetens inträde finns således inte på punktskatteområdet. Utredningen anför att den nuvarande oenhet- ligheten i allt väsentligt förorsakas av olikheter i skatternas uppbyggnad. Utredningen har därför inte ansett det lämpligt att i detta sammanhang försöka skapa enhetliga regler. Eftersom tiden för skattskyldighetens inträ- de har betydelse för bestämmande av tiden för redovisningsskyldigheten. ' och utredningen föreslår nya regler i denna del, föreslås dock i några fall även ändrade regler när det gäller skattskyldighetens inträde.

För reklamskatten gäller som tidigare nämnts en kontantmetod. dvs. skattskyldigheten inträder när köparen betalar. Utredningen föreslår att skattskyldighetens inträde i stället knyts till offentliggörande av annons, leverans av trycksak och annars när skattepliktig reklam återges. På det Sättet kan tiden för skattskyldighetens inträde kopplas till den fysiska hanteringen av reklamen m.m.. på samma sätt som gäller för övriga punktskatter. Vidare möjliggör ändringen att skatteredovisningen kan ske samordnad med affärsbokföringen. För reklamskatten föreslår utredning- en vidare att skattskyldighet skall inträda också när förskottsbetalning sker.

När det gäller skatten på vin- och spritdrycker inträder enligt nuvarande regler skattskyldigheten för AB Vin- och Spritcentralen när betalning erhålls från Systembolaget AB. Enligt förslag i prop. 1982/83:150 skall emellertid skattskyldighetens inträde knytas till leveranserna på samma sätt som gäller för flertalet andra skatter. Ändringen föreslås träda i kraft den 1januari 1984.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget att tidpunkten för skattskyldighetens inträde när det gäller reklamskatten skall bestämmas efter samma principer som för övriga skatter. En remissinstans har dock anfört att det inte finns tillräckliga skäl för att skattskyldighet för reklamskatt skall inträda redan när förskottsbetalning sker.

För egen del vill jag anföra följande. Som utredningen funnit saknas förutsättningar att nu skapa en fullständig enhetlighet när det gäller tid- punkten för skattskyldighetens inträde. De materiella beskattningsrcglerna i de olika punktskattefört'attningarna är inte så enhetliga att detta f.n. är möjligt. Ändringar bör därför nu i huvudsak endast göras i de fall detta erfordras vid införandet av de "nya redovisningsmetoderjag i det följande kommer att förorda.

För reklamskattens del bör skattskyldigheten inträda redan när skatte- pliktig annons offentliggörs. när skattepliktig reklamtrycksak levereras till

Prop. 1983/84: 71 87

köpare eller annars tas ut från rörelse eller när skattepliktig reklam i annan form återges. Enligt min mening bör skattskyldighet dock. som utredning- en föreslagit. inträda tidigare om förskottsbetalning sker. En sådan be- stämmelse finns inte för övriga punktskatter men gäller för mervärdeskat— ten. Det är angeläget att en samordning med mcrvärdeskattens regler kan göras för reklamskatten. För vissa områden av reklamskatten gäller vidare att det är vanligt med olika former av förskottsbetalningar. Att skattskyl— dighet inträder redan vid dessa betalningar kan i vissa fall underlätta tillämpningen av bestämmelserna.

Utredningen har vidare tagit upp frågan om skattskyldigheten för allmän energiskatt för elektrisk kraft.

Skatten för elektrisk kraft skall f. n. erläggas av den som förbrukat kraften. Den formella skattskyldigheten ligger således hos förbrukaren av den skattepliktiga nyttigheten. vilket avviker från vad som normalt gäller på punktskatteområdct. Den ordning som gäller i dag har sitt ursprung i överväganden som gjordes när beskattningen av elektrisk kraft infördes år 1951. Det ansågs då olämpligt att lägga skattskyldigheten i producentledet med hänsyn till att det var vanligt med långtidsavtal om kraftleveranser som medförde att producenterna var förhindrade att vältra över skatten på konsumenterna.

Redovisningen av skatt görs av producenter eller distributörer av elek- trisk kraft som registrerats hos RSV. Även om dessa inte är formellt skattskyldiga har de i huvudsak samma skyldigheter som gäller för skatt- skyldiga enligt andra skatteförfattningar.

Utredningen föreslår att den formella skattskyldigheten flyttas över till dem som är redovisningsskyldiga för skatten. bl.a. mot den bakgrunden att de flesta av de nämnda längtidsavtalen nu har löpt ut.

Enligt min mening bör utredningens förslag i denna del. som godtagits av remissinstanserna. genomföras. Omläggningcn medför att man för skatten på elkraft även formellt inför den ordning som gäller för andra punktskat- ter. Jag föreslår således att skattskyldigheten för elektrisk kraft läggs på den som yrkesmässigt producerar eller distribuerar elektrisk kraft.

Utredningen har också lämnat förslag till ändringar i bestämmelserna om skattskyldigheten vad avser vissa av prisregleringsavgifterna. nämligen leveransavgiften för potatis och den avgift för fisk som f. n. betalas in till JN av kommunal tiskhamnsförvaltning eller annan organisation som bedri- ver fiskauktioner.

Vad avser leveransavgiften för potatis är f. n. den som odlar s.k. fabriks- potatis (potatis avsedd för sprit- och stärkelseframställning) avgiftsskyldig. Avgifterna betalas emellertid in till JN av det bränneri eller den stärkelse- fabrik dit potatisleveransen skett. Enligt utredningen börjordbruksprisreg- leringslagen ändras så att brännerier och stärkelsefabriker även görs for- mellt avgiftsskyldiga.

I fråga om avgifterna för tisk gäller nu den ordningen att köparen är

Prop. 1983/84: 71 88

avgiftsskyldig för fisk som köpts på fiskauktion. Avgiften betalas emeller- tid av köparen till den som driver fiskauktionen (kommunal fiskhamnsför- valtning eller annan). vilken i sin tur levererar in avgiften till JN. Enligt utredningen bör den som har att betala in avgiften till JN fortsättningsvis även vara formellt avgiftsskyldig.

De av utredningen föreslagna ändringarna i denna del har inte rönt några invändningar från remissinstanserna. Enligt min mening bör utredningens förslag genomföras eftersom detta innebär en förenkling och ett förtydli- gande av avgiftssystemet. Jag föreslår därför att skattskyldighetsbestäm- melserna i dessa avseenden ändras på angivet sätt.

Hänvisningar till S2-2-1

2.2.2. Redovisningsskyldighetenr inträde

För flertalet punktskatter gäller enligt de nuvarande reglerna att tidpunk- ten för skattskyldighetens inträde sammanfaller med tidpunkten för redo— visningsskyldighetens inträde. l deklarationen för varje redovisningsperi- od skall skatten på de varor tas upp för vilka skattskyldighet inträtt under perioden. [ deklarationen för viss redovisningsperiod skall därför tas upp de leveranser och uttag som skett under perioden även om fakturering och bokföring av fordringar som uppkommit genom leveranserna äger rum först under en senare redovisningsperiod. I den mån en sådan eftersläpning förekommer skulle det därför vara nödvändigt att den skattskyldige — om författningarnas redovisningsföreskrifter skall kunna följas vid sidan av den vanliga bokföringen har en separat bokföring till underlag för skattere- dovisningen.

] praktiken har dock beskattningsmyndigheten godtagit en skatteredo- visning som utgår från faktureringen. I normalfallen brukar sådana för- skjutningar av redovisningen som medför att skatten redovisas i perioden efter den då leveransen skett av revisorerna anmärkas som periodiserings- fel men inte leda till någonjustering. Vid skattehöjningar gör man emeller— tid korrigeringar av sådana periodiseringsfcl.

En betydande del av de skattskyldiga tillämpar därför i praktiken redan nu en redovisningsmetod som bygger på en bokföringsmässig redovisning av-skatten.

[ fråga om mervärdeskatten gäller fr.o.m. den I januari 198] att skatt skall redovisas räkenskapsenligt. Skatteredovisningen skall ske när affärs- händelse, genom vilken skattskyldighet har inträtt. bokförs eller borde ha bokförts (5 a & ML). Metoden innebär att redovisningen utöver kon- tanta betalningar — skall innefatta uppkomna fordringar. Enligt bokfö- ringslagcn. (1976: 125) BFL. skall fordringar bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling. som grundar anspråk på vederlag utfärdats eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed (8 & andra stycket BFL). Den nuvarande ordningen innebär således att viss kortare tid kan förflyta från det leverans skett till dess fordran på köparen bok-

Prop. 1983/84: 71 89

förts. Anknytningen till faktureringen gör att denna redovisningsmetod vanligen benämns faktureringsmetoden.

Vissa näringsidkare tillåts att dröja med bokföring av fordringar och skulder tills betalning sker (8 & tredje stycket BFL. som kompletterats med anvisningar från bokföringsnämndcn). Någon löpande eller periodisk grundbokföring av obetalda fakturor sker inte under året. Vid räkenskaps- årets slut skall dock alltid då obetalda fordringar bokföras. Denna metod för bokföringen benämns kontantprincipen. i mervärdeskattesammanhang bokslutsmetoden. Enligt bokföringsnämndens anvisningar får näringsidka- re som har en årsomsättning som inte överstiger ett belopp som motsvarar 20 gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring gene- rellt tillämpa kontantprincipen.

Utredningen föreslår att faktureringsmetoden alltid skall tillämpas vid redovisningen av punktskatterna. Enligt utredningen innebär detta för de större företagen med datoriserade bokföringsrutiner, som svarar för redo- visningen av den helt övervägande delen av de olika skatterna. i huvudsak endast ett lagfästande av nuvarande redovisningspraxis. Enligt utredning- en bör även för de medelstora och för de mindre företagen en skatteredo- visning som utgår från bokföringsskyldigheten enligt BFL vara mest lämp- lig.

Vissa transaktioner föranleder skattskyldighet utan att bokföringsåtgärd behöver företas enligt BFL. För sådana fall föreslås en regel i LPP som anger att skyldigheten att redovisa skatten uppkommer samtidigt med skattskyldigheten.

Remissinstanserna är genomgående positiva till förslaget om en över- gång till bokföringsmässig redovisning av punktskatterna. Bl.a. framhålls att ändringen innebär att skatteredovisningen samordnas med den vanliga affärsbokföringen. En samordning sker även med mervärdeskatteredovis- ningen. Detta ger enligt remissinstanserna bl. a. kontrollmässiga fördelar.

Enligt min mening är det som främst talar för att använda fakturerings- metoden vid skatteredovisningen de redovisningstekniska fördelarna. Ge— nom en sådan metod uppnås en samordning mellan den vanliga affärsbok- föringen och skatteredovisningen. Det underlättar arbetet för de skattskyl- diga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighetens kon- trollverksamhet. Vidare är det av värde att reglerna för redovisningen av punktskatter och mcrvärdeskatt kan göras lika. En övergång till fakture- ringsmetoden skulle för flera punktskatter innebära ett lagfästande av nu tillämpad redovisningspraxis.

Omläggningcn till faktureringsmetoden för mervärdeskatteredovisning- en var förenad med vissa problem på grund av verkningar på de skattskyl- digas Iikviditetsförhållanden. Med tillämpning av kontantmetoden upp- kommer skyldighet att redovisa skatten först när betalning erhålls från köparen. Om säljaren lämnar lång kredit till köparen medför fakturerings- metoden en avsevärd tidigareläggning av redovisningsskyldigheten. För

Prop. 1983/84: 71 90

att komma till rätta med dessa problem förenades omläggningen med särskilda övergångsbestämmelser. På punktskatteområdet uppkommer i allmänhet inga sådana likviditetsproblem. Det är endast för skatten på annonser och reklam som frågan uppkommer. Jag återkommer i det föl- jande till detta.

Jag föreslår således att redovisningen av punktskatterna skall ske så att till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redovis- ningsskyldighet har inträtt under perioden och att redovisningsskyldighe- ten skall inträda när affärshändelse som grundar skattskyldighet enligt god redovisningssed bokförts eller borde ha bokförts. Vidare bör. som utred- ningen föreslagit. redovisningsskyldigheten vad gäller händelser som inte föranleder någon bokföringsätgärd inträffa samtidigt som skattskyldighe- ten inträder. Denna regel erfordras eftersom skattskyldighet inträder i vissa fall utan att bokföringsskyldighet föreligger. Ett exempel är leveran- ser av flytande bränslen m.m. till skattskyldigs eget försäljningsställe som inte utgör depå.

Någon remissinstans har påpekat att det i fråga om allmän energiskatt på bränslen och bensinskatt krävs särskilda redovisningsrutiner. eftersom skattskyldighet inträder redan när bränsle levereras till eget försäljnings- ställe för detaljförsäljning. som inte utgörs av depå. Någon bokföringsskyl- dighet enligt BFL krävs inte för sådana transaktioner. En särredovisning fordras därför för sådana leveranser. Liknande åtgärder kan erfordras i fråga om skatteredovisning för förbrukningen av bränsle i vissa värmean- läggningar. Det har därför anförts att de materiella bestämmelserna om skattskyldighetens inträde för dessa skatter kan behöva ändras.

Som utredningen påpekat gäller emellertid i dessa fall att redan nu en särskild rutin finns för redovisningen av dessa transaktioner. Övergången till en lagfäst bokföringsmässig redovisning i dessa fall kan därför inte innebära några redovisningstekniska problem för de skattskyldiga. Jag är därför inte nu beredd att föreslå några ändringar vad gäller skattskyldighe- tens inträde för leveranser eller förbrukning i dessa fall.

Från några remissinstanser har anförts att en övergång till redovisning enligt faktureringsmetoden i vissa fall. särskilt när det gäller reklamskat- ten. leder till likviditetspåfrestningar för de skattskyldiga. Remissinstan- serna förordar därför att en möjlighet införs att i dessa fall tillämpa en ren kontantmetod för redovisningen. En sådan möjlighet infördes som jag tidigare nämnt i ML när redovisningsordningen ändrades för mervärde- skatten.

Som utredningen påpekat kommer dock övergången till en bokförings- mässig redovisning för de flesta av punktskatterna inte att innebära någon likviditetspåfrestning. Jag anser därför att någon möjlighet att tillåta en ren kontantmetod för punktskatterna inte erfordras. [ fråga om reklamskatten har utredningen dock föreslagit att bestämmelserna om den nya redovis- ningsprincipen skall träda i kraft först ett halvt år senare än lagstiftningen i

Prop. 1983/84: 71 91

övrigt. Enligt min mening får. mot bakgrund bl. a. av den ikraftträdandetid- punkt jag ämnar föreslå för den nya lagstiftningen. den föreslagna omlägg- ningen till en bokföringsmässig redovisning inte sådan effekt för de skatt- skyldiga till reklamskatt att särskilda övergångsbestämmelser nu skulle vara erforderliga. Många av de skattskyldiga med begränsad skattepliktig verksamhet, t.ex. vissa idrottsföreningar. påverkas inte nämnvärt av en omläggning med hänsyn till att de har halv- eller helårsredovisning. För andra skattskyldiga tillämpas i stor utsträckning redan nu en bokförings- mässig redovisning. Jag anser därför att övergången till redovisning enligt faktureringsmetoden kan göras samtidigt för samtliga punktskatter.

För prisregleringsavgifter som utgår vid köp. försäljning och leverans tillämpas nu i praktiken en faktureringsmetod. Utredningen föreslår att principen lagfästs. För övriga fall föreslår utredningen att JN liksom nu skall kunna bestämma tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens förslag i denna del. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs.

Utredningen har även tagit upp frågan om det bör införas någon form av minimigränser när det gäller redovisningssskyldigheten. För mervärde- skatten gäller att redovisningsskyldighet inte föreligger om den skatteplik- tiga omsättningen understiger 10 000 kr. per år. I fråga om reklamskatt föreligger redovisningsskyldighet först om den skattepliktiga omsättningen överstiger 20 000 kr. I vissa fall uppkommer redovisningsskyldighet för reklamskatt först om omsättningen överstiger 60 000 kr. Syftet med de angivna minimigränserna är främst att nå administrativa vinster genom att minska antalet skattskyldiga som skall redovisa skatten till beskattnings- myndigheten.

Utredningen har funnit att behov av en minimiregel för redovisnings- skyldigheten vad gäller punktskatterna. förutom den som redan finns för reklamskatten. endast finns för den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror. Utredningen föreslår att redovisningsskyldighet skall in- träda först vid en årlig tillverkning av skattepliktiga sådana varor om mer än 500 kg.

Utredningens förslag innebär att ett 100-tal av de ca 400 skattskyldiga till choklad- och konfektyrskatt undantas från beskattning. Skattebeloppen uppgår vid den föreslagna gränsen till högst 2 500 kr. per år. Förslaget innebär en avsevärd lättnad i administrationen och förenklingar för tillver- karna. Som utredningen angett torde begränsningen i redovisningsskyl- digheten inte innebära några rubbningar av konkurrcnsförhållandena på området. Jag föreslår därför att utredningens förslag i denna del. som godtagits av remissinstanserna. genomförs.

Hänvisningar till S2-2-2

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.3

2.2.3. Redoi*isningsperioa'ernas längd

Punktskatterna och prisregleringsavgifterna skall som regel redovisas för bestämda perioder. Periodernas längd varierar. men är i allmänhet en

Prop. 1983/84: 71 92

eller två kalendermånader. Bestämmelserna om redovisningsperiodernas längd har inte tagits in i LFK utan i skatteförfattningarna eller, när det gäller prisregleringsavgifterna. i tillämpningsföreskrifter som JN meddelat.

Utredningen har föreslagit vissa ändringar av redovisningsperioderna. För de skatter som har månadsredovisning föreslås inga generella ändring- ar. För skatten på energi och för bensinskatten föreslås att redovisningspe- rioderna. som tidigare varierat mellan en och fyra månader. skall utgöras av två månader. För spelskatten. där redovisningsperioden nu är tre måna- der. föreslås en förkortning till två månader.

När det gäller energiskatten på bränslen och bensinskatten har redan fr.o.m. den 1 januari 1983 redovisningsperioden enhetligt bestämts till två månader (prop. 1981/82: 201. SkU 63, rskr 310. SFS 1982: 286-287).

Frågan om redovisningsperiodernas längd inom hela punktskatteområ- det övervägs emellertid f. n. av skattekreditutredningen (B 1982z02). Ett förslag från utredningen kan beräknas föreligga senare detta år. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetct är jag inte beredd att föreslå några ändringar beträffande redovisningsperioderna. De nuvarande redo- visningstiderna för punktskatterna bör t.v. vara oförändrade.

Däremot bör enligt min mening nu kunna tas upp ett förslag av punkt- skatteutredningen om en reglering av de fall när en längre redovisningspe- riod än normalt skall kunna medges.

Beskattningsmyndigheten har i allmänhet möjlighet att bestämma annan redovisningsperiod än den som anges i lagen. Vanligen anges inte under vilka förutsättningar sådana beslut om avvikande perioder får meddelas. Enligt utredningen finns även i fortsättningen skäl att ge beskattningsmyn- digheten möjlighet att medge längre redovisningsperioder när särskilda skäl föreligger. För skattskyldiga med låg årlig skatteredovisning bör enligt utredningen redovisningsperioden kunna bestämmas till halvt eller helt beskattningsår. Utredningen föreslår att redovisningsperiod som omfattar halvt beskattningsår bör kunna medges skattskyldiga som regelmässigt har att redovisa en årsskatt som är mindre än 20 000 kr. Gränsen för helårsre- dovisning bör gå vid 10000 kr. Utredningen föreslår att de längre redovis- ningsperioderna bör bestämmas med utgångspunkt i beskattningsåret en- ligt kommunalskattelagen (1928: 370) eller i vissa fall kalenderår eller rä- kenskapsår. Motsvarande ordning gäller för mervärdeskatten.

Utredningens förslag om längre redovisningsperioder i vissa fall har godtagits av remissinstanserna. Enligt min mening bör förslaget genomfö- ras. De beloppsgränser som kan erfordras bör tas in i en tillämpningsför- ordning till LPP.

Hänvisningar till S2-2-3

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1, 4.12

2.2.4. Deklaration

De skattskyldiga skall f.n. vanligen avge deklaration en månad eller en månad och fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. För vissa av punktskatterna förekommer dock såväl kortare som längre deklarations— tider.

Prop. 1983/84: 71 93

Utredningen föreslår att deklarationstiden genomgående bestäms till 35 dagar. varvid tiden räknas antingen från redovisningsperiodens utgång eller. för de skatter som skall redovisas för varje skattepliktig händelse. från skattskyldighetens inträde. Utredningen föreslår att detta skall gälla även för skatten på roulettspel. som i dag skall redovisas för kommande perioder.

För vissa skatter. totalisatoravgift. lotterivinstskatt och stämpelskatten på aktier föreslår dock utredningen att de nuvarande deklarationstiderna i huvudsak behålls.

Skattekreditutredningen ser f. n. över också deklarationstiderna för punktskatterna. I fråga om skatten på tobak och dryckesskatten har utred- ningen redan föreslagit att deklarationstiden förkortas till 25 dagar. I prop. 1982/83:150 har föreslagits att dessa ändringar genomförs fr.o.m. den 1 januari 1984.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet ärjag nu inte beredd att ta ställning till ändrade deklarationstider för punktskatterna. Jag föreslår att de nuvarande deklarationstiderna t.v. behålls. Även de nuvarande principerna för deklaration av skatt på roulettspel bör kvarstå t.v.

Utredningen har vidare föreslagit vissa särregler för deklaration av rek- lamskatt för redovisningsperioden maj-juni. samt för skattskyldiga som skall lämna deklaration för helt eller halvt år. Förslagen har rönt vissa invändningar från remissinstanserna. Jag föreslår att frågan om införande av regler av detta slag tas upp först i samband med deklarationstidernas längd i övrigt.

I fråga om prisregleringsavgifterna är deklarationstiderna. som bestäms avjordbruksnämnden. nu i de flesta fall 15 dagar. Utredningen föreslår att denna tid. som enligt utredningen i vissa fall har visat sig vara alltför kort. skall förlängas till 35 dagar. Jag anser emellertid att hittillsvarande ordning beträffande dessa avgifter bör behållas. Deklarations- och betalningsti- derna måste samordnas med reglerna om bidrag och annat stöd inom resp. regleringsområde. Jag föreslår därför attjordbruksnämndcn även i fortsätt- ningen skall få bestämma deklarationstiderna.

F.n. anges i punktskatteförfattningarna deklarationstiden på olika sätt. Enligt de äldre författningarna gäller vanligtvis att deklarationen skall lämnas viss dag, medan de nyare författningarna stadgar att deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten viss dag.

För att möjliggöra en enkel kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgjorts i rätt tid bör enligt utredningen det senare systemet genomföras för hela punktskatteområdet och även för prisregleringsavgifterna.

Från ett par remissinstanser har anförts att det är att föredra att de principer som nu gäller enligt ML får gälla även för punktskatterna. Enligt ML anses deklarationen ha kommit in i rätt tid om inbetalningskort e.d. föreskriven dag inkommit till postanstalt.

Enligt min mening innebär emellertid den av utredningen föreslagna

Prop. 1983/84: 71 94

bestämmelsen den ur kontrollsynpunkt bästa lösningen av frågan när de- klarationen skall anses ha kommit in. Jag föreslår därför att utredningens förslag följs i denna del.

Ifråga om innehållet i och utformningen av deklarationen för punktskat- ter och prisregleringsavgifter har utredningen föreslagit regler som innebär en precisering och i vissa fall en utökning av den nuvarande uppgiftsskyl- dighetcn. Remissinstanserna har i huvudsak inte haft några invändningar häremot ochjag föreslår att bestämmelserna utformas enligt utredningsför- slaget. I fråga om några av prisreglcringsavgifterna har dock vid remissbe- handlingen framkommit att avgiftsmyndigheten i vissa fall bör ha möjlighet att begränsa uppgiftsskyldighetcn. Jag föreslår att bestämmelserna kom- pletteras med en regel av denna innebörd.

Hänvisningar till S2-2-4

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.3. Skattens bestämmande

2.3.1. Skattebeslut

Beslutsordningen i LFK bygger på att skatten som regel fastställs i enlighet med deklarationen. I de fall beskattningsmyndigheten godtar den skattskyldiges deklaration behöver något beslut inte meddelas. Meddelas inte ett beslut gäller nämligen. enligt 19 å andra stycket LFK. att skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen vid beslutsfristens utgång. dvs. ett år efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperio- den gått till ända.

()m beskattningsmyndigheten däremot vill avvika från deklarationen måste myndigheten enligt 17 & första stycket LFK meddela ett beslut om detta. Detsamma gäller om myndigheten vill ta ut skatt av någon som inte deklarerat. Om beskattningsmyndigheten anser att skatten måste faststäl- las innan utredningen i ärendet slutförts får beslutet vara preliminärt. Beskattningsmyndigheten är under beslutsfristen oförhindrad att fatta flera preliminära beslut så länge slutligt beslut inte har meddelats. Beskattnings- myndigheten är dock skyldig att meddela ett slutligt beslut om den skatt- skyldige begär det ( 17 å andra stycket LFK). Föreligger endast preliminärt beslut anses skatten vid beslutsfristens utgång fastställd genom slutligt beslut i enlighet med det senast meddelade preliminära beslutet (19 :$ andra stycket LFK).

De rättsliga verkningarna av de preliminära besluten avviker på ett par punkter från de verkningar som de slutliga besluten har. Dels får beskatt— ningsmyndigheten ompröva preliminära beslut. dels får preliminära beslut inte överklagas. Om den skattskyldige är missnöjd med ett preliminärt beslut som beskattningsmyndigheten inte vill ändra kan han endast få ändring i detta genom att först begära ett slutligt beslut. som han sedan kan överklaga. I övrigt har ett preliminärt beslut samma rättsverkan som ett slutligt beslut. t.ex. att den fastställda skatten skall betalas in och får drivas in om den inte betalas.

Prep. 1983/84: 71 95

Den beslutsordning som används hos RSV för punktskatterna överens- stämmer i många avseende med det förfarande som gäller för fastställelse av mcrvärdeskatt. Sistnämnda förfarande bygger också på ett system med formlösa fastställelsebcslut i överensstämmelse med deklarationen och på en uppdelning av de beslut som meddelas den skattskyldige i sådana beslut som kan överklagas och inte överklagbara beslut. Numera används emel- lertid i ML inte beteckningen preliminärt beslut för de ej överklagbara skattebesluten.

Utredningen föreslår att beslutsordningen vad gäller punktskatterna i huvudsak bibehålls men anpassas närmare till ML: s regelsystem. Utred- ningens förslag innebär sålunda att det även i fortsättningen skall finnas två slags beslut. beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. Emeller- tid föreslås de omprövningsbara besluten komma till användning i större omfattning än f.n. Endast om den skattskyldige eller allmänna ombudet begär det eller annars om det finns särskilda skäl bör besluten göras slutliga. Omprövningsbara beslut skall därför enligt förslaget vanligen meddelas också när skatterevision har företagits och utredning i saken har slutförts.

Utredningen föreslår vidare att benämningen ”preliminärt beslut” tas bort. Enligt utredningen erfordras inte några särskilda benämningar som skiljer de omprövningsbara från de inte omprövningsbara skattebesluten.

Utredningen föreslår vidare att beslutssystemet kompletteras med en regel om att skatten skall anses beslutad i enlighet med deklarationen om deklarationen kommit in till beskattningsmyndigheten i rätt tid.

Enligt förslaget skall vidare skatten anses beslutad till noll kronor om deklarationen inte kommit in vid den tidpunkt då den senast skall vara ingiven. Beskattningsmyndigheten skall således fatta ett särskilt skattebe- slut och underrätta den skattskyldige om detta i de fall deklarationen kommer in för sent. Enligt utredningen torde detta som regel inte medföra något större merarbete för beskattningsmyndigheten. eftersom skattebe- sluten i dessa fall kan samordnas med de beslut om förseningsavgift som RSV fattar när en deklaration kommer in för sent.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit den av utredningen föreslag- na beslutsordningen. En av remissinstanserna har emellertid-anfört att det för tydlighetens skull vore önskvärt om de omprövningsbara besluten fick en särskild benämning. Vidare har ett par av remissinstanserna avstyrkt att skatten skall anses fastställd till noll kronor om deklaration lämnas in för sent.

För egen del vill jag anföra följande.

Utredningens förslag om att i större omfattning än hittills använda om- prövningsbara beslut innebär en förenkling och effektivisering av besluts- processen. Ändringarna innebär även en samordning med vad som gäller för mervärdeskatten. Jag föreslår därför att utredningens förslag om be- slutsordningen genomförs i nu angivna delar.

Prop. 1983/84: 71 96

Vad sedan gäller frågan om en särskild beteckning för omprövningsbara beslut skulle enligt min mening en sådan beteckning i vissa avseenden vara till fördel. Emellertid har det visat sig att särskilda beteckningar som "preliminära beslut" har skapat missförstånd vid tillämpningen. För mer- värdeskattens del används därför numera inga särskiljande beteckningar för de olika beslutstyperna. Skatteutskottet har också. senast i SkU 1978/79: 33, uttalat att det är angeläget att beslutsordning m. m. får såvitt möjligt enhetlig utformning i fråga om hela den indirekta beskattningen. Jag är därför inte beredd att föreslå att någon särskild beteckning för de omprövningsbara besluten skall införas i LPP.

I fråga om utredningens förslag att beskattningsmyndigheten alltid skall fatta ett särskilt skattebeslut om deklarationen kommit in för sent vill jag anföra följande. Enligt utredningen motiveras förslaget i huvudsak av att denna ordning krävs om ett ADB-stöd införs för punktskatterna. Enligt RSV. som är beskattningsmyndighet för de punktskatter som skulle omfat- tas av systemet. erfordras emellertid den angivna beslutsordningen inte med hänsyn till datatekniken. Däremot gäller den föreslagna ordningen för mervärdeskatten. men enligt RSV har den där visat sig vara olämplig. Mot den nu angivna bakgrunden anserjag inte att det finns tillräckliga skäl att genomföra utredningens förslag i denna del. Jag föreslår i stället att skatten vid för sen deklaration skall anses beslutad till noll kronor till dess att deklaration inkommit eller nytt beslut har meddelats. Inkommer deklara- tionen med några dagars försening får skatten anses beslutad enligt dekla- rationen. och då erfordras inte något särskilt beslut av beskattningsmyn— digheten.

F.n. gäller att beslut om fastställande av skatt för en beskattningsperiod får meddelas senast vid utgången av året efter det kalenderår då beskatt- ningsperioden gått till ända ( 19 & LFK). Beslutsfristen är således endast ett år. medan den för mervärdeskatten numera är sex år. Utredningen föreslår att beslutsfristen för punktskatterna nu förlängs till tre år.

Några remissinstanser har ansett att den av utredningen föreslagna förlängningen av beslutsfristen är väl avvägd. Ett par remissinstanser förordar dock att en samordning sker med reglerna i ML. så att beslutsfris- ten även för punktskatterna blir sex år. Några remissinstanser äter anser att den nuvarande beslutsfristen inte bör förlängas. eftersom en lång om- prövningstid skapar osäkerhet för de skattskyldiga och särskilda problem när det gäller skatter som skall övervältras på konsumenterna.

För egen del vill jag anföra följande. En förlängning av beslutsfristen innebär förbättrade möjligheter att få materiellt felaktiga skattebeslut rät- tade. Nuvarande ordning på punktskatteområdet har varit klart otillfreds- ställande i detta avseende. Framför allt har det visat sig att den bristande möjligheten att rätta till felaktiga skattebeslut. som upptäcks först efter viss tid. ofta hårt har drabbat de skattskyldiga. Även om en möjlighet att anföra besvär i särskild ordning införs. vilket jag ämnar förorda i det

Prop. 1983/84: 71 97

följande. bör enligt min mening beslutstiden därför förlängas. I fråga om beslutsfristens längd delarjag utredningens uppfattning att det inte nu bör komma ifråga att förlänga tiden till sex år. Först bör den av utredningen föreslagna förlängningen få prövas i tillämpningen. För några punktskat- ter. t.ex. den särskilda varuskatten. kan även en ökning av beslutsfristen till tre år i vissa fall medföra svårigheter för de skattskyldiga. Detta berori första hand på att vissa skatteförfattningar kan innehålla särskilt svårbe- dömda materiella regler. Några särbestämmelser för dessa fall är emeller- tid enligt min mening inte motiverad. Beskattningsmyndigheten får mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet avgöra i vilken utsträckning rättelse skall ske.

Jag föreslår således att, i enlighet med utredningens förslag. skattebeslut skall få omprövas genom nytt beslut till och med tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Utredningen har i fråga om skattebesluten slutligen föreslagit att rättelse skall kunna ske för flera perioder under ett bcskattningsår genom att en ny deklaration lämnas för den sista redovisningsperioden under året. Detta är numera möjligt för mervärdeskattens del. Utredningen förslår att för punktskatterna samma villkor för sådana rättelse skall gälla som nu enligt ML. dvs. rättelsen skall avse mer än en period och slutligt beslut skall inte ha meddelats för någon period under beskattningsåret.

Remissinstanserna har godtagit förslaget om möjlighet till rättelse utan uppdelning på olika redovisningsperioder. För egen del anserjag att försla- get leder till förenklingar både för de skattskyldiga och för myndigheterna. Jag föreslår att utredningens förslag genomförs.

Den nu föreslagna beslutsordningen för punktskatterna bör i enlighet med utredningens förslag gälla även för prisregleringsavgifterna.

Hänvisningar till S2-3-1

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.3.2. Efterbeskattning

Efterbeskattning får enligt LFK i huvudsak ske under motsvarande förutsättningar som enligt ML och TL. Utredningen förslår därför att den nuvarande ordningen i huvudsak behålls. På några punkter föreslås dock avvikelserjämfört med de nu gällande reglerna.

F.n. kan efterbeskattning komma i fråga om skatt utgått med för lågt belopp på grund av att den skattskyldige inte har lämnat det biträde som behövs vid granSkningcn av handlingar eller varulager. Enligt utredningen har den omständigheten. att den skattskyldige inte har lämnat det biträde som behövs vid granskning av handlingar eller varulager. knappast någon praktisk betydelse som grund för efterbeskattning. Vidare är det enligt utredningen svårt att i varje särskilt fall fastställa i vilken omfattning den skattskyldiges biträde behövts för granskningen. Utredningen föreslår där- för att denna efterbeskattningsgrund tas bort. Jag delar utredningens upp- 7 Riksdagen 1983/84. [ saml. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71 98

fattning i denna fråga och föreslår att denna efterbeskattningsgrund inte överförs till LPI).

För punktskatterna och prisregleringsavgifterna gälleri vissa fall att den skattskyldige kan vara berättigad att återfå skatt för en viss redovisnings- period. Detta kan t.ex. inträffa om avdragen för en period överstiger de tillkommande posterna i deklarationen för samma period. Återbetalnin— garna grundas som regel på uppgifter som den skattskyldige har lämnat. Det kan då också inträffa att en återbetalning blir felaktig.

Utredningen föreslår att efterbeskattning även i detta fall skall få ske.om felet beror på att den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift eller brustit på annat sätt i sin uppgiftsskyldighet. Jag föreslår. i enlighet med utred— ningens förslag. att den nämnda efterbeskattningsgrunden införs. Motsva- rande gäller f.n. för mervärdeskattens del.

F.n. får efterbeskattning inte ske om det tillkommande beloppet är att anse som ringa. Detta gäller för såväl de direkta som de indirekta skat- terna. Frågan om beloppet är att anse som ringa skall enligt den praxis som f. n. tillämpas för mcrvärdeskatt och punktskatter avgöras för varje redo- visningsperiod för sig. Detta innebär att efterbeskattning inte kan ske om den tillkommande skatten är hänförlig till flera redovisningsperioder och beloppen för varje period för sig är att anse som ringa. Detta kan enligt utredningen i vissa fall leda till resultat som är otillfredsställande. För exempelvis en skattskyldig som redovisar skatt för tvåmånadersperioder kan betydande belopp undandras om det är fråga om brister i redovisning- en under flera år. Utredningen föreslår därför att om efterbeskattningen avser flera redovisningsperioder under samma beskattningsår skall efter- beskattning få ske även om det undandragna beloppet för varje redovis- ningsperiod är att anse som ringa. Som villkor för efterbeskattning bör då gälla att det sammanlagda beloppet som påförs på detta sätt för beskatt- ningsåret inte kan anses som ringa.

Remissinstanserna har godtagit den föreslagna utformningen av ringabc- loppsregeln. Jag förslår att utredningens förslag i denna del följs.

När det gäller tidsfristen för efterbeskattning gäller f.n. enligt LFK att efterbeskattning får ske senast inom fem år efter utgången av det kalen- derår under vilket beskattningsperioden slutade. Utredningen föreslår en anpassning till tidsfristen enligt TI. och ML. Enligt ML gäller sedan den I januari 1982 att fråga om efterbeskattning får väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. Enligt min mening bör denna tidsgräns för efterbeskattning infö- ras i LPP.

Hänvisningar till S2-3-2

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.3.3. Besvär i särskild ordning

Enligt LFK kan ändring till den skattskyldiges förmån göras i lagakraft- vunna beslut endast när ändringen avser rättelse av beslut som blivit felaktiga till följd av felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbi-

Prop. 1983/84: 71 99

seende. Någon annan möjlighet att till den skattskyldiges fördel ompröva ett lagakraftvunnet beslut finns inte. bortsett från att befrielse från eller återbetalning av skatt kan medges enligt 465 LFK om synnerliga skäl föreligger.

I ML har efter mönster av TL däremot införts särskilda rättsmedel som gör det möjligt för besvärsmyndighet att ta upp ett yrkande från den skattskyldige till prövning även efter den ordinarie besvärstidens slut. Bestämmelserna i ML om besvär i särskild ordning innebär i korthet följande.

Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning t. o. m. sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. För att besvären skall tas upp till prövning krävs dock att vissa förutsätt- ningar är uppfyllda. Enligt 55 & ML får besvär i särskild ordning endast anföras om I. skatt har påförts någon som inte är skattskyldig eller skatt har tagits ut för något som inte är skattepliktigt. skatt har fastställts mer än en gång för samma omsättning.

3. beskattningen har blivit oriktig på grund av felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. 4. skatten avviker väsentligt från vad som rätteligen hade bort utgå och detta beror på fel i deklarationen eller vissa andra uppgifter, eller . någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bör föranle- ls) JJ!

da att skatten fastställs till belopp som väsentligt avviker från vad som

har fastställts.

Besvär enligt punkterna 4 och 5 prövas endast om de grundas på nya omständigheter eller bevis och om det framstår som ursäktligt att omstän- digheterna eller beviset inte har åberopats i annan ordning för att få rättelse.

Besvär i särskild ordning enligt ML prövas av länsrätten som första instans. Har länsrätten sakprövat skatten för perioden skall besvären prövas av kammarrätten och har sådan domstol eller regeringsrätten prö- vat skatten skall besvären tas upp av regeringsrätten. Om regeringsrätten eller kammarrätten finner att besvären skall tas upp till prövning kan domstolen förordna att den fortsatta handläggningen skall ske i länsrätt.

Utredningen föreslår att i huvudsak motsvarande bestämmelser om be- svär i särskild ordning införs också i LPP. Till skillnad mot vad som gäller enligt ML föreslår utredningen emellertid att besvär i särskild ordning alltid skall tas upp och prövas av beskattningsmyndigheten som första instans. Utredningen motiverar detta avsteg från instansordningens prin- cip med att det vid beslut om punktskatter ofta behövs kontroll av den skattskyldiges uppgifter mot hans bokföring eller t.ex. laboratorieunder- sökning av varuprov. Enligt utredningen är det lämpligast att sådana utredningar i första hand görs hos beskattningsmyndigheterna, som sedan också bör få ta ställning till utredningsmalerialet. I annat fall skulle. fram-

Prop. 1983/84: 71 100

håller utredningen. frågan om omprövning av beskattningen. med de spe- ciella utredningsproblem som ofta förekommer i fråga om punktskatter och prisregleringsavgifter. normalt fä tas upp av kammarrätten som första instans.

Remissinstanserna har tillstyrkt att en möjlighet införs att ompröva beslut om punktskatter och prisregleringsavgifter i särskild ordning. Ett par av remissinstanserna har dock bestämt avstyrkt förslaget att beslut alltid skall fattas av beskattningsmyndigheten. Remissinstanserna åbero- par därvid att förslaget innebär ett avsteg från instansordningens princip. och att detta kan ge upphov till svårlösta problem.

Jag delar utredningens uppfattning att en möjlighet bör öppnas att i särskild väg ompröva lagakraftvunna beslut om punktskatter och prisreg- leringsavgifter. Detta är av särskild betydelse för de skattskyldiga om beslutsfristen. som jag tidigare föreslagit. begränsas till tre år. Jag föreslår således att regler om besvär i särskild ordning införs i LPP. När det gäller förslaget att beskattningsmyndigheten alltid skall fatta beslut i sådana ärenden anser jag emellertid att starka skäl talar häremot. De praktiska fördelar utredningen velat uppnå med förslaget kan enligt min mening lika väl åstadkommas om besvärsmyndigheten vid prövning av besvär i sär- skild ordning kan förordna att ett mål skall tas upp och prövas av beskatt- ningsmyndigheten. Denna ordning tillämpas enligt ML och TL. där besvär i särskild ordning anförs hos besvärsinstansen närmast över den instans som tidigare har beslutat om skatten. Jag föreslår därför att besvär i särskild ordning enligt LPP skall föras hos kammarrätten eller. om kam- marrätt eller regeringsrätten tidigare har beslutat om skatten eller avgiften för samma redovisningsperiod eller samma skattepliktiga händelse. hos regeringsrätten.

2.4 Betalning av skatt, m. m.

Hänvisningar till S2-3-3

2.4.1. Betalning.7

Enligt 26 & LFK gäller att betalning av skatt skall ske inom den för deklarationens avgivande bestämda tiden. Enligt den praxis som tillämpas hos RSV för flertalet punktskatter anses betalningen ha skett när inbetal- ningen har bokförts på RSV:s postgirokonto. Denna praxis avviker från bestämmelserna i UBL och ML. som innebär att betalningen anses verk- ställd när den gjorts på postanstalt eller när försändelse med bl.a. gire- ringskon kommit in till postanstalt (53 & UBL och 44 &" ML).

Även för prisregleringsavgifterna gäller vanligen att avgift skall betalas inom samma tid som gäller för att lämna deklaration. För vissa av avgif- terna är dock f.n. betalningstiden längre än deklarationstiden.

Utredningen föreslår att skatten eller avgiften för varje redovisningsperi- od eller skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den dag då dekla- ration 5kall ha kommit in. Detta innebär att de regler och den praxis som

Prop. 1983/84: 71 10]

nu gäller för flertalet av punktskatterna generellt skall tillämpas för skat- terna och avgifterna.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot denna ordning. Ett par remissinstanser anför dock att det skulle vara till fördel om bestäm- melsen om när skattebetalning skall anses ha skett kunde samordnas mellan LPP och ML.

Jag anser att den av utredningen föreslagna ordningen har flera fördelar. I fråga om tidpunkten när skattebetalning skall anses ha skett delar jag utredningens uppfattning att den nuvarande ordningen inte bör ändras, då den visat sig medge relativt enkla avgöranden för beskattningsmyndighe- ten. Jag föreslår således att utredningens förslag genomförs. Till följd av att jag tidigare har föreslagit att de nuvarande deklarationstiderna för punktsskatterna t.v. skall behållas kommer betalningstiderna för punkt- skatterna att vara oförändrade.

F.n. gäller enligt 26 å LFK att skatt utgåri helt krontal så att överskju- tande öretal bortfaller. Utredningen har föreslagit att denna avrundnings- regel ändras så att nettobelopp i deklaration skall vara avrundat till när- maste tiotal kronor. Åtskilliga remissinstanser har riktat kritik mot försla- get. som bl.a. ansetts ge upphov till tolkningssvårigheter. JN har anfört att för prisregleringsavgifterna avrundningsregeln är till nackdel, bl. a. ur sta- tistisk synpunkt. Jag instämmer i vad remissinstanserna anfört om att den föreslagna avrundningsregeln är olämplig. Jag föreslår i stället att den nuvarande avrundningsregeln i LFK. som motsvarar vad som gäller enligt ML. överförs till LPP.

Hänvisningar till S2-4-1

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.4.2. Anståna'

Beskattningsmyndighetcrna har f. n. möjlighet att med stöd av 26 å andra stycket LFK medge anstånd med betalning av skatt. Anstånd får endast medges om synnerliga skäl föreligger, och praxis är restriktiv.

I fråga om prisregleringsavgifterna kan f. n. anstånd med betalning ges enligt bestämmelserna i avskrivningskungörelsen (1965: 921").

Utredningen föreglår att i LPP tas in bestämmelser om att anstånd skall kunna medges om den skattskyldiges betalningsförmäga är nedsatt på grund av oförvållad omständighet. Reglerna är i huvudsak utformade på samma sätt som f.n. för mervärdeskatten. Förslaget avviker emellertid från bestämmelserna i 45 & ML. bl.a. så till vida att det inte skulle krävas synnerliga skäl för att anstånd skall kunna medges. Jag föreslår att an— ståndsregler av det slag utredningen förordat tas in i LPP , men att kraven för att anstånd skall kunna medges enligt LPP blir desamma som nu enligt ML.

Utredningen föreslår i övrigt att anstånd skall kunna medges i vissa fall när skattskyldig har upphört att vara registrerad. Enligt RSV:s nuvarande praxis kan så ske. Vidare föreslås att anstånd under vissa förutsättningar skall kunna medges när besvär har anförts över beskattningsmyndighetens

Prop. 1983/84: 71 102

beslut. De föreslagna reglerna i denna del överensstämmer med reglerna i UBL. Dessa anständsmöjligheter har godtagits av remissinstanserna och jag föreslår att de införs i LPP.

Några remissinstanser har påpekat att förslaget bör kompletteras med en regel om att skatt för vilken betalningsanstånd har medgetts bör få avräk- nas vid återbetalning av skatt. Jag delar uppfattningen att en avräkningsre— gel bör införas i LPP. Enligt UBL gäller att avräkning i princip får göras mellan skatt som skall återbetalas och skatt för vilken betalningsanstånd har medgetts (51 å andra stycket). Enligt praxis (RSV Du l975z8) sker dock inte avräkning mot skatt för vilken anstånd med betalningen har medgetts på grund av att taxeringsbesvär m.m. har anförts. Jag förordar att denna princip även får gälla för punktskatterna. Jag föreslår således att avräkning skall ske när anstånd har medgetts på grund av att den skattskyl- diges skattebetalningsförmåga är nedsatt eller om anstånd har medgetts när skattskyldig har upphört att vara registrerad.

Hänvisningar till S2-4-2

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 145

2.4.3. Ränta m'h restavgift

Om den skattskyldige inte deklarerar och betalar skatt i rätt tid utgår ränta på skattebeloppet, 27 å andra stycket LFK.

Räntan är 7 % och utgår från den dag deklaration senast skulle ha avgivits eller skatt senast bort inbetalas och t. o. m. den dag betalning sker. Ränta tas dock ut längst till dess att skatten överlämnas för indrivning. När krav på skatt överlämnas till indn'vning utgår däremot restavgift med 6 % på beloppet (28 45).

För vägtrafikskatt och för stämpelskatt tas i stället för ränta restavgift ut direkt vid för sen betalning.

För prisregleringsavgifterna tas ränta på obetalda avgifter ut efter en räntesats som motsvarar riksbankens diskonto med tillägg av 4 procenten- heter. Överlämnas krav på avgift till indrivning utgår restavgift med 6 %.

Utredningen har föreslagit att såväl ränta som restavgift alltjämt skall kunna utgå vid för sen betalning av skatter eller avgifter. Därvid skall ränta huvudsakligen utgå i syfte att kompensera ränteförluster i samband med uppbörden, medan restavgiften skall vara ett påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att betala i rätt tid.

Restavgift skall således enligt förslaget tas ut om skattebelopp som har tagits upp i deklaration inte betalas i rätt tid. Restavgift skall vidare utgå om skatt inte betalas inom tid som beskattningsmyndigheten i särskilda fall beslutat. Slutligen skall restavgift utgå om deklaration inte har lämnats och om beslut om skönsbeskattning meddelas högst en månad efter deklara- tionstidens utgång. "

Ränta skall enligt förslaget utgå om skatten bestäms till högre belopp än vad som har deklarerats. Ränta skall då beräknas t.o.m. den dag som i beslutet har angetts som sista betalningsdag. Betalas skatten inte inom denna tid skall därjämte restavgift utgå. Ränta skall utgå också om deklara-

Prop. 1983/84: 71 103

tion inte ges in och beslut om skönsbeskattning fattas senare än en månad efter deklarationstidens utgång. Slutligen kan enligt förslaget ränta utgå också om anstånd har beviljats med erläggande av skatt när skattebeslut har överklagats.

Räntan skall enligt förslaget motsvara ö—skatteräntan enligt UBL. Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Ett par remissinstanser har dock avstyrkt förslaget att. när deklaration inte har lämnats. den tid inom vilken beslut om skönsbeskattning meddelas skall avgöra om restavgift eller ränta skall utgå. Enligt remissinstanserna är den föreslagna ordningen mindre lämplig ur rättssäkerhetssynpunkt. eftersom beskattningsmyndighetens rutiner m.m. kommer att avgöra om ränta eller restavgift skall påföras.

För egen del vill jag framhålla följande. De nuvarande reglerna om ränta och restavgift är uppenbarligen inte tillräckliga för att säkerställa att skat- tebetalning inom punktskatteområdet sker i föreskriven tid. Restavgift bör därför utgå redan om Skatt inte betalas inom föreskriven eller av beskatt- ningsmyndigheten beslutad tid. Jag föreslår därför att utredningens förslag om en ökad användning av restavgifterna inom området för punktskatterna och prisregleringsavgifterna genomförs.

Utredningens förslag om ränta innebär en anpassning till de principer som ligger bakom UBL: s bestämmelser. Jag förordar att förslaget även i denna del i huvudsak genomförs. Däremot bör enligt min mening inte den ordningen införas att antingen ränta eller restavgift skall. beroende på när beslut fattas. tas ut vid skönsbeskattning.

Beskattningsmyndighetcns rutiner bör inte kunna styra frågan om ränta eller restavgift skall utgå. Frågan om effektivare åtgärder i de fall skatt- skyldiga underlåter att deklarera behöver dessutom beaktas för hela skat- teområdet. Enligt min mening är det därför lämpligt att nu avvakta de förslag om en effektivisering av restavgiftssystemet och skatteuppbörden som kan framkomma under skatteindrivningsutredningens (B 1981 : 02) ar— bete. Jag föreslår därför att i LPP endast införs en bestämmelse om att ränta skall utgå i det här nämnda fallet. Denna ordning överensstämmer med vad som nu gäller.

Som tidigare har nämnts skall enligt förslaget ränta utgå om anstånd har medgetts med att betala skatt i samband med att ett skattebeslut har överklagats. Enligt förslaget skall i detta fall ränta tas ut t. o. m. den dag då beloppet betalas. Detta innebär att ränta skulle kunna utgå även under ett eventuellt indrivningsfödarande. Från nägra remissinstanser har påpekats att detta skulle skapa komplikationer vid indrivningen. Även enligt min mening saknas f.n. förutsättningar för att ta ut ränta på av utredningen föreslaget sätt. Jag föreslår att ränta i det angivna fallet endast skall tas ut t.o.m. den dag då skatten överlämnas till indrivning.

Enligt 32 s" UBL gäller att respitränta inte utgår för längre tid än två år. Begränsningen är föranledd av att det slutliga beslutet om tillkommande

Prop. 1983/84: 71 104

skatt kan försenas genom handläggningen i skattedomstolarna. En remiss- instans förelår att denna begränsning införs även för ränta enligt LPP. Enligt utredningen är dock en sådan begränsning inte påkallad på punkt- skatteområdet. Jag delar utredningens uppfattning att det saknas skäl att införa en begränsning av ränteuttaget. bl.a. mot bakgrund av den ränte- nivä som förslås och då räntan skall utgöra en motvikt till den räntevinst som den skattskyldige erhåller till följd av den försenade inbetalningen.

Enligt nuvarande 27 & tredje stycket LFK får beskattningsmyndigheten i vissa fall avstå från ränta. Utredningen föreslår att möjligheten att avstå från ränta slopas. En av remissinstanserna har anfört att det inte finns tillräckliga skäl för en sådan ändring. Enligt min mening innebär emellertid räntenivån och den minimigräns om 50 kr. som skall gälla att någon regel om avstående från ränta inte erfordras. Jag föreslår därför att utredningens förslag i denna del följs.

Hänvisningar till S2-4-3

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 145

2.4.4. Indrivning

Handläggningen av indrivningsärenden för punktskatter och prisregle- ringsavgifter är uppdelad på beskattningsmyndigheterna och kronofogde- myndigheterna. Innan ett ärende överlämnas till kronofogdemyndigheten gör som regel beskattningsmyndigheten en viss prövning av om gäldenären kan förmås att betala sin skuld utan att exekutiva åtgärder vidtas. Anser man att detta är möjligt överlämnas inte ärendet till kronofogdemyndighe- ten utan det får i stället ligga kvar hos beskattningsmyndigheten. som då utför vissa delar av indrivningsarbetet. Först om det behövs exekutiva åtgärder för att få fordringen infriad övertas ärendet av exekutiv myndig- het. Redovisning av överlämnade indrivningsärenden till beskattnings- myndigheten sker så snart som möjligt med influtna medel eller med uppgift om att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar eller att det finns ett annat indrivningshinder.

Detta indrivningsförfarande skiljer sig från den ordning som gäller för indrivning av direkt skatt och mcrvärdeskatt. bl.a. genom att kronofogde- myndigheten för dessa skatter handhar hela'indrivningsarbetet. Kronofog- demyndighetcn övertar ärendet när skatten inte betalas i rätt tid. Någon redovisning till beskattningsmyndigheten av varje särskilt indrivningsär- ende förekommer inte i dessa fall.

Utredningen föreslår att indrivningsarbetet även när det gäller punkt- skatterna och prisregleringsavgifterna helt läggs över på kronofogdemyn- digheterna. Indrivningen kan då ske i samma ordning som för de direkta skatterna och för mervärdeskatten. Enligt utredningen leder en sådan samordning till en förenklad hantering för kronofogdemyndigheterna sam— tidigt som förutsättningar skapas för en effektiviserad indrivningsverksam- het. Utredningens förslag innebär också i sak att UBL: s regler om av- kortning. avskrivning och efterkrav skall tillämpas för punktskatterna och prisregleringsavgiften.

' Prop. ]983/84: 71 105

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt utredningens förslag att arbetet med indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter skall flyttas över till kronofogdemyndigheterna. Bl.a. påpekas att den nuvaran- de indrivningsordningen leder till att beskattningsmyndighet och kronofog- demyndighet handhar indrivning mot en och samma gäldenär utan att känna till varandras åtgärder.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att indriv- ningsarbetet i åtskilliga avseenden kan förbättras och effektiviseras om förfarandet ändras på föreslaget sätt. Jag föreslår därför att arbetet med indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter flyttas över till kro- nofogdemyndigheterna. Reglerna om indrivning m.m. i UBL bör. som utredningen har förslagit. tillämpas för skatterna och avgifterna.

Enligt utredningens förslag skall vad som gäller länsstyrelse i UBL i princip i stället gälla beskattningsmyndigheten.

Detta innebär enligt utredningsförslaget också att beslut i frågor om bl. a. avkortning och s.k. konsulatsanmaning samt frågor om försättande i konkurs och antagande av ackord skall fattas av beskattningsmyndigheten. För andra skatter fattas beslut i sådana frågor av länsstyrelse. Flera re- missinstanser har anfört att förfarandet skulle effektiviseras om länsstyrel- sen även för punktskatterna och prisregleringsavgifterna fick fatta beslut i dessa frågor.

I fråga om framställning om försättande i konkurs och antagande av ackordsförslag menar således de remissinstanser som yttrat sig i frågan att samordnings- och enkelhetsskäl talar för att länsstyrelserna bör handlägga dessa ärenden även för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Från en remissinstans anförs dock att det finns skäl att inte nu ta upp frågan om en överföring av ackordsfrågorna till länsstyrelserna. En remissinstans anför att frågan om konkursansökningar skall ligga på länsstyrelserna eller eventuellt på kronofogdemyndigheterna bör tas upp i samband med be- handlingen av ett förslag av företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03) i denna fråga (SOU 1979: 91). Företagsobeståndskommitténs förslag bereds f.n. i regeringskansliet.

För egen del vill jag framhålla följande. I de fall då konkurs- eller ackordsärenden uppkommer för punktskatter eller prisregleringsavgifter torde vanligen den skattskyldige ha restförts även för andra skatter. För dessa skatter fattar länsstyrelsen beslut i de nu nämnda fallen. Länsstyrel- sen har vidare det övergripande ansvaret för sysselsättning och näringsliv i länet. Enligt min mening framstår det därför som naturligt att länsstyrelsen får besluta i dessa frågor även för punktskatterna och prisregleringsavgif- terna. I fråga om ett eventuellt ökat ansvar för kronofogdemyndigheten i dessa frågor bör ställningstagandet till företagsobeståndskommitténs för- slag såvitt avser andra skatter avvaktas. Jag föreslår således att länsstyrel- serna skall besluta när det gäller framställning om försättande i konkurs

Prop. 1983/84171 [06

eller antagande av ackord även såvitt gäller punktskatterna och prisregle- ringsavgifterna.

När det gäller avkortning av skatt innebär utredningsförslaget att be- skattningsmyndigheten skall besluta. "Detta har med något undantag godta- gits av remissinstanserna. Jag föreslår att utredningens förslag i denna del följs.

[ fråga om avskrivning av skatt föreslår utredningen att kronofogdemyn— digheten skall fatta beslut. Detta avviker från vad som gäller för övriga skatter. där länsstyrelse beslutar i denna fråga. Vissa remissinstanser förordar att samma ordning bör gälla för punktskatter och prisregleringsav- gifter som för övriga skatter. Några remissinstanser förordar däremot av praktiska hänsyn att den av utredningen föreslagna ordningen väljs. För egen del finner jag övervägande skäl tala för att kronofogdemyndigheten får fatta beslut i denna fråga. Jag föreslår således att utredningens förslag följs i fråga om avskrivning av skatt.

Ifråga om s.k. konsulatsanmaning (anmaning till skattskyldig som vistas utomlands att erlägga skatt till konsulat etc.. 61 s 1 mom. UBL) innebär utredningsförslaget att beskattningsmyndigheten skall vidta nödvändiga åtgärder. Remissinstanserna förordar att i stället länsstyrelserna. som handhar dessa frågor beträffande övriga skatter. skall sköta konsulatsan- maningarna även när det gäller punktskatteområdet. Jag delar remissin- stansernas uppfattning att det är mest praktiskt att låta länsstyrelserna sköta frågan. och jag föreslår att denna ordning införs.

När det gäller redovisningsordningen bygger utredningsförslaget i övrigt på att punktskatter och prisregleringsavgifter skall handläggas sotn s.k. mänadsräkningsmcdcl och inte som f. n. som handräckningsmedel. Detta innebär att samma redovisningsordning kommer att gälla som för övriga skatter. Jag föreslår att denna ordning genomförs. I fråga om prisregle- ringsavgifterna kan dock finnas ett behov av vissa uppgifter som normalt inte lämnas vid kronofogdemyndigheternas redovisning av månadsräk- ningsmedel. Denna fråga får i så fall regleras i särskilda tillämpningsföre- skrifter.

I anslutning till de föreslagna reglerna om indrivning enligt LPP har utredningen också lämnat förslag till bestämmelser som reglerar dödsbos ansvar för obetalad skatt. Detta är emellertid en fråga som skatteindriv- ningsutredningen (B l98l:02) i sitt arbete kommer att ta upp i ett vidare sammanhang, Skatteindrivningsutredningen har avstyrkt att frågan nu reg- leras för punktskatternas del, då det f.n. är oklart hur frågan bör lösas. Med bakgrund härav är jag nu inte beredd att föreslå regler på detta område.

] LFK finns för närvarande bestämmelser om solidarisk betalningsskyl- dighet för företrädare för skattskyldig som ärjuridisk person. Dessa regler bör. i enlighet med utredningens förslag. överföras till LPP. Vid remissbe- handlingen har dock även föreslagits att dessa regler kompletteras med

Prop. 1983/84: 71 107

bestämmelser som reglerar skattskyldigheten för delägarna i handelsbolag m.m. För vissa av punktskatterna finns sådana bestämmelser i skatteför- fattningarna. Enligt min mening finns nu inte underlag för en bedömning om i vilken utsträckning sådana regler erfordras för övriga punktskatter eller om en samordning av reglerna kan ske. Jag är därför inte beredd att nu lämna förslag till ytterligare bestämmelser på detta område.

Hänvisningar till S2-4-4

2.5. Skattekontroll

F.n. finns bestämmelser om skattekontroll vad gäller punktskatterna i 6 - ll åå LFK. Bestämmelserna skiljer sig från motsvarande i TL och ML bl.a. på det sättet att i LFK inte görs åtskillnad mellan den allmänna kontrollen av deklarationsuppgiftcrna och den mera ingripande kontrollen av deklarationsunderlaget.

Enligt LFK skall deklarationerna granskas så snart det är möjligt. För kontroll av att uppgifterna i deklarationerna är riktiga får beskattningsmyn- digheten begära att den skattskyldige lämnar kompletterande uppgifter. Myndigheten kan också begära att få prov eller beskrivning av en vara som är skattepliktig.

Beskattningsmyndigheten fär granska inte bara deklarationerna utan också deras underlag. Myndigheten får granska den skattskyldiges bokfö- ring. affärskorrespondens och övriga handlingar som hör till verksamhe- ten. Beskattningsmyndigheten får vidare företa syn i de lokaler som an- vänds i den skattepliktiga verksamheten och granska den skattskyldiges varulager.

De nu nämnda åtgärderna får även riktas mot den som skäligen kan antas vara skattskyldig. Beskattningsmyndighetens kontrollåtgärder får också riktas mot den som. utan att vara skattskyldig. yrkesmässigt tillver- kar. bearbetar. försäljer eller distribuerar skattepliktig vara. Detsamma gäller i fråga om den som driver handel med vara som används vid fram- ställning eller distribution av skattepliktiga varor.

De nu nämnda kontrollreglerna gäller i sin helhet för de flesta av punkt- skatterna. För bl.a. stämpelskatt. vägtralikskatt och reklamskatt gäller dock i vissa avseenden andra eller kompletterande regler. Bestämmelserna gäller också för prisregleringsavgifterna.

När det gäller punktskatterna har beskattningsmyndigheten möjlighet att sätta ut vite när någon föreläggs att medverka vid skattekontroll. t.ex. genom att lämna uppgifter eller att förete redovisningshandlingar eller varuprov.

Utredningen föreslår att skattekontrollen enligt LPP byggs upp efter de principer som nu gäller enligt TL och ML. Detta innebär bl. a. att kontrol- len delas upp i en del som avser deklarationsgranskning och en del som avser skatterevision. Förslagen vad gäller deklarationsgranskningen inne- bär vidare att kontrollen skall vidgas och effektiviseras. Därigenom kom-

Prop. 1983/84: 71 108

mer enligt utredningen också att skapas ett förbättrat underlag för beslut om skatterevision. I fråga om skatterevisionen innebär förslagen att TL:s regler i huvudsak följs. Det innebär bl.a. att formerna för beslut om skatterevision och de åtgärder som får vidtas vid revision regleras.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt att bestämmelserna om skattekontroll i den nya LPP utformas efter förebild av TL och ML. För egen del anserjag att förslaget innebär att förutsättningarna för en effektiv kontrollverksamhet väsentligt förbättras. Det nya regelsystemet innebär också en klar förbättring ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag föreslår därför att reglerna för deklarationsgranskning och revision av ptmktskatter och pris- regleringsavgifter i huvudsak utformas efter de förslag som utredningen har lämnat.

När det gäller fördjupningen av deklarationsgranskningen skall denna enligt förslaget åstadkommas bl.a. genom att beskattningsmyndigheten skall få överenskomma med deklarationsskyldig om besök, besiktning m.m. Förslaget i denna del innebär att även inom punktskatteområdet sådana åtgärder som innefattas i begreppet taxeringsbesök enligt 'l'L skall kunna vidtas. Från ett par remissinstanser har det ifrågasatts om det är lämpligt att införa ett formellt besöksinstitut även i LPP. RSV anför således att besök under deklarationsgranskningen är onödiga med hänsyn till den vanligen höga revisionsfrekvensen för punktskatter. Enligt RSV är sådana besök vidare organisatoriskt svåra att hantera med hänsyn till de stora avstånden i landet. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen. USS. som har i uppdrag att utarbeta en ny enhetlig kontrollag. menar att regler inte bör införas som komplicerar kontakterna mellan beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga. Ut- redningen menar att det däremot skulle kunna finnas behov av att i vissa fall tvångsvis föranstalta om kontrollbesök i samband med deklarations- granskning.

För egen del anserjag det vara en fördel att på samma sätt som skett i TL uttryckligen ange att besök. besiktning rn. m. får företas i samband med deklarationskontrollen om en överenskommelse därom kan träffas med den skattskyldige. Beskattningsmyndighetens förutsättningar för och be- hov av att utföra sådana besök är möjligen mindre än på den direkta beskattningens sida. Även när det gäller punktskatterna bör det dock finnas förutsättningar för att åtgärder av detta slag skall kunna effektivise- ra skattekontrollen. Jag föreslår därför att utredningens förslag i denna del genomförs. Vad gäller eventuella andra former för deklarationskontroll. t.ex. i form av kontrollbesök utan överenskommelse med den deklara- tionsskyldige. bör denna fråga anstå till dess att USS lämnat förslag i denna fråga.

I samband med granskningen kan som tidigare har nämnts beskattnings- myndigheten f. n. använda vite för att få fram upplysningar som behövs för skattekontrollen. Vitesföreläggande kan även användas för att få den

Prop. 1983/84: 71 109

skattskyldige att ge in varuprov m. m. samt handlingar hörande till verk- samheten. Bestämmelserna skiljer sig från vad som gäller enligt TL bl.a. på det sättet att vite där inte får användas för att få in en handling i samband med deklarationsgranskning ( 53 & jämfört med 31 ä 2 mom. andra stycket TL"). '

Utredningen föreslår att vite vid deklarationsgranskning enligt LPP skall få användas för att få fram upplysningar eller prov på vara. Däremot föreslås att beskattningsmyndigheten inte längre skall få möjlighet att mot den skattskyldiges vilja tvinga fram utlämnande av handlingar, eftersom sådana åtgärder enligt utredningen bör vara förenade med särskilda rätts- skyddsgarantier. Två av utredningens ledamöter anser dock att editions- plikten borde behållas. bl. a. mot bakgrunden av önskemålet om att snabbt kunna fatta korrekta beslut när det gäller punktskatter som har karaktär av övervältringsskatter.

Utredningens ståndpunkt i dessa frågor har godtagits av de flesta remiss- instanserna. Någon remissinstans ansluter sig emellertid till reservanter- nas förslag. För egen del anser jag att de skäl utredningen anfört för att följa TL:s regler när det gäller editionsplikten väger tungt. Eftersom editionsplikt föreligger sedan beslut om skatterevision har meddelats före- ligger enligt min mening heller inte något betydande behov av att kunna tillgripa sådana åtgärder redan vid deklarationsgranskningen. Jag föreslår därför att utredningens förslag följs i denna del..

I fråga om formerna för skatterevision enligt LPP föreslås denna. som tidigare nämnts. uppbyggd efter motsvarande principer som för den direk- ta beskattningen och mervärdcskatten. Skatterevision. liksom taxerings- revision enligt TL. sker normalt först sedan den hos vilken taxeringsrevi- sion skall ske har underrättats. Utredningen föreslår att regler om under- rättelseskyldigheten skall tas in i lagstiftningen. Regler av detta slag finns emellertid inte i TL eller ML. Jag delar utredningens uppfattning att frågan bör författningsregleras. Med hänsyn till att detta är frågor vilka USS nu behandlar för ett vidare område än punktskatterna anserjag emellertid att regler om underrättelseskyldighet i LPP bör införas först i samband med att ställning tas till denna fråga såvitt rör revision av andra skatter. Jag är därför inte nu beredd att föreslå att regler om underrättelseskyldigheten tas in i LPP.

Hänvisningar till S2-5

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.1

2.6. Förhandsbesked

Förhandsbesked kan. med stöd av reglerna i LFK. meddelas för de flesta av punktskatterna. Besträffande några av skatterna. t.ex. vägtrafik- skatt. kan förhandsbesked dock inte ges. Inte heller för prisregleringsav- gifter mcddelas förhandsbesked.

Förhandsbesked för punktskatterna lämnas av RSV: s rättsnämnd. För-

Prop. 1983/84: 71 1 10

handsbesked om reklamskatt meddelas dock av RSV efter hörande av den till verket knutna reklamskattenämnden.

Förhandsbesked lämnas efter ansökan av den som driver eller ämnar driva skattepliktig verksamhet. Det är således bara den skattskyldige eller den som kan tänkas bli skattskyldig som kan få ett förhandsbesked. Sådant besked kan således inte meddelas efter ansökan av exempelvis en konsu- ment av skattepliktiga varor.

För punktskatterna har de frågor i vilka förhandsbesked får meddelas begränsats. Besluten får endast gälla frågor om skatteplikt för vara eller skattesats för skattepliktig vara (32 % LFK). Andra frågor om beskattning- en. som rör t.ex. beskattningsvärde för vara eller sökandens skattskyldig- het. får således inte tas upp i ett förhandsbesked. [ fråga om reklamskatt gäller dock att förhandsbesked också får lämnas bl. a. om sökandens skattskyldighet.

Ett förhandsbesked som vunnit laga kraft är bindande för statsverket om sökanden yrkar det. Denna bundenhet gäller enban i förhållande till sökan- den. Statsverkets bundenhet gäller endast för de redovisningsperioder som inte gått ut när beskedet lämnas. Det gäller längst i ett år. Det upphör dock att gälla tidigare om en författningsändring görs som har betydelse för den fråga som förhandsbeskedct avser (37 %$ LFK).

2.6.I Tillämpningsområder

[jämförelse med vad sotn gäller inom den direkta beskattningens områ- de är möjligheten att erhålla förhandsbesked på punktskatteområdet mer begränsad. För de direkta skatterna gäller att förhandsbesked får meddelas angående viss fråga som rör sökandens taxering. om det finnes vara av synnerlig vikt för honom eller om det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. [ 55 lagen (1951 : 442) om förhandsbesked i taxerings- frågor. Enligt 63 & ML får förhandsbesked om mervärdeskatt lämnas om sökandens skattskyldighet. om det finnes vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. [ praktiken kan förhandsbesked för mcrvärdeskatt lämnas om i stort sett alla frågor som kan uppkomma i ett bcskattningsärende. Även möjligheten att erhålla förhandsbesked i den ordning som stadgas i tullagen går längre än vad som nu gäller för punktskatterna inom den interna beskattningen.

Utredningen konstaterar att på dessa områden de relativt omfattande möjligheterna att erhålla förhandsbesked har fungerat tillfredsställande. Utredningen föreslår därför att förhandsbesked om punktskatter skall få lämnas i alla frågor som rör beskattningen. Förhandsbesked skall dock endast få meddelas om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Utredningen föreslår vidare att förhandsbesked i enlighet med dessa bestämmelser skall få meddelas även när det gäller vägtrafikskatt, lotteri- vinstskatt och totalisatoravgift samt för prisregleringsavgifterna.

Prop. 1983/84: 71 111

Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget att utvidga möjligheter- na att få förhandsbesked. Rättsnämnden. som enligt förslaget skall medde- la förhandsbesked inom hela punktskatteområdet. menar dock att utvidg- ningen inte bör innebära att även annat än rättsfrågor, t.ex. utrednings- och bevisfrågor. skall kunna bli föremål för förhandsbesked.

I fråga om förslaget att förhandsbesked skall kunna meddelas även i fråga om vägtrafikskatt har några remissinstanser anfört att det inte torde föreligga något större behov av att meddela förhandsbesked på detta område. Rättsnämnden har ifrågasatt om det inte bör anges i vilka fall förhandsbesked skall få meddelas om vägtrafikskatt.

För egen del vill jag anföra följande. Den föreslagna utvidgningen av möjligheterna att erhålla förhandsbesked innebär en anpassning efter vad som gäller för andra skatter. särskilt till vad som gäller enligt ML. Det bör både för de skattskyldiga och för beskattningsmyndigheterna vara till fördel att en sådan utvidgning sker. Ändringarna kan visserligen antas leda till ett ökat antal ansökningar om förhandsbesked. och därmed till en ökad arbetsbelastning hos RSV: s rättsnämnd. Som utredningen anfört kan emellertid en utökning av rätten att erhålla förhandsbesked leda till att beskaltningsmyndighetens arbete i andra avseenden kan förenklas. Be- skattningsmyndigheten får nämligen i annan form nu besvara frågor på områden där förhandsbesked inte kan meddelas. En utökad förhandsbe- skedsvcrksamhet kan vidare både för beskattningsmyndigheterna och för de skattskyldiga innebära fördelar ur rättstillämpningssynpunkt. Jag före- slår därför att möjligheten att utfärda förhandsbesked utvidgas på sätt som utredningen föreslagit. .

I fråga om avgränsningen av de fall när förhandsbesked skall kunna meddelas innebär detta i praktiken att samma gränsdragning kan göras som när det gäller förhandsbesked inom mervärdeskatten. Det är uppenbart att det kan förekomma framställningar om förhandsbesked som är av sådan art att förhandsbesked inte lämpligen kan utfärdas. Det kan gälla t.ex. utrednings- och bevisfrågor. Att i förväg precisera de fall när förhands- besked inte skall fä meddelas låter sig enligt min mening inte göra. Så har heller inte skett inom den direkta taxeringens område. Den myndighet som har att meddela förhandsbesked måste ha relativt fria händer att besluta om förhandsbesked skall meddelas eller inte. Är frågan eller den utredning sökanden presenterar inte sådan att förhandsbesked bör meddelas skall ansökningen avvisas.

När det gäller förhandsbesked om vägtrafikskatt delar jag utredningens uppfattning att det i vissa fall kan finnas ett intresse av att få ett förhands- besked. Jag föreslår därför att förhandsbesked skall få meddelas även för denna skatt. liksom för övriga punktskatter och för prisregleringsavgif- terna. Det torde däremot i många fall vara så att omständigheterna inte medger att förhandsbesked meddelas i fråga om vägtrafikskatt. Detta bör emellertid enligt min mening kunna lösas efter de allmänna principer för

Prop. 1983/84: 71 I 12

vilka jag tidigare har redogjort. Någon specialreglering i detta avseende vad gäller vägtrafikskatten bör därför inte göras.

2.6.2. Förhandsbeskedens giltig/ze!

Efter förebild av vad som gäller enligt ML föreslår utredningen att ' förhandsbeskedens giltighetstid skall bli obegränsad. Enligt utredningen är praxis så stabil att problem i allmänhet inte uppkommer med en lång giltighetstid. Om det skulle förekomma att praxis ändras bör enligt utred- ningen dock ett förhandsbesked kunna återkallas. Beslut om återkallelse skall enligt förslaget meddelas av den myndighet som utfärdat förhands- beskedet. och återkallelsen skall träda i kraft sex månader efter det att den skattskyldige fick del av återkallelsebeslutet. Förutom vid återkallelse skall ett förhandsbesked enligt förslaget upphöra vid en författningsänd- ring som påverkar den fråga som förhandsbeskedet gäller. Denna inverkan av en författningsändring gäller redan nu enligt LFK, och motsvarande bestämmelser finns för övriga skatter. Möjlighet att återkalla ett förhands- besked linns däremot nu endast såvitt avser förhandsbesked enligt tulla- gen.

Förslaget att ett förhandsbesked skall kunna återkallas vid en praxisänd- ring har avstyrkts av så gott som alla remissinstanser. Däremot anser remissinstanserna att den nuvarande giltighetstiden, ett år, är för kort. De flesta remissinstanserna förordar att förhandsbeskeden skall meddelas för en tid om två till tre år, utan återkallelsemöjlighet.

För egen del anser jag att utredningens förslag i vissa avseenden kan vara att föredrajämfört med en ordning där förhandsbesked alltid medde- las för en i lagstiftningen angiven tid. Ett system med återkallelser av förhandsbesked skulle emellertid föra med sig svåröverskådliga komplika- tioner. Som framgått av remissbehandlingen torde det inte finnas förutsätt- ningar att få ett sådant system att fungera på ett tillfredsställande sätt. Jag är därför inte beredd att föreslå att utredningens förslag om möjlighet att återkalla förhandsbesked genomförs.

[ stället bör enligt min mening en tidsbegränsning göras av förhandsbe- skcdcns giltighet. Giltighetstiden bör dock kunna vara längre än f. n. Jag föreslår att giltighetstiden skall vara tre år. Den myndighet som utfärdar förhandsbeskedet bör dock kunna begränsa giltighetstiden ytterligare. om omständigheterna är sådana att förhandsbesked inte bör meddelas för så lång tid som tre år.

Hänvisningar till S2-6-2

2.6.3. Beslutande instans. m.m.

Förhandsbesked i fråga om punktskatter meddelas nu av RSV. i de flesta fall av RSV: s rättsnämnd och i fråga om reklamskatt vanligen av chefen för avdelningen för indirekt skatt efter hörande av en särskild nämnd, reklamskattenämnden. Enligt utredningen är det lämpligast att alla frågor om förhandsbesked avgörs i samma ordning. Utredningen föreslår därför

Prop. 1983/84: 7I [ 13

att förhandsbesked om punktskatter alltid skall lämnas av rättsnämnden. Reklamskattenämnnden och den till RSV knutna energiskattenämnden, som i vissa fall yttrat sig i hithörande frågor, föreslås därför avskaffade. I stället bör enligt utredningen rättsnämnden tillföras särskild sakkunskap i reklam- och energiskatteträgor. I fråga om energiskattenämndens avskaf- fande reserverade sig dock två ledamöter i utredningen mot förslaget.

I fråga om förhandsbesked på prisregleringsområdet föreslår utredning- en att JN skall besluta.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget att rättsnämnden skall besluta i alla frågor om förhandsbesked som gäller punktskatter. När det gäller reklamskattenämnden och energiskattenämndens upphörande har dock bl. a. påpekats att åtgärden innebär att rättsnämnden måste tillföras exper- tis och att experternas ställning i nämnden och arbetsformerna bör övervä- gas.

För egen del delar jag uppfattningen att det är en fördel att förhandsbe- skedsärendena på punktskatteområdet genomgående kan avgöras av rätts- nämnden. Jag föreslår därför att utredningens förslag i denna del genom- förs. Frågan om i vilka former rättsnämnden skall tillföras expertis vid avgörande av frågor om reklamskatt och energiskatt får lösas i RSV:s instruktion.

Vidare föreslår jag i enlighet med utredningens förslag att förhands- besked på prisregleringsavgiftsområdet skall meddelas av JN.

Utredningen har förslagit att allmänna ombudet bör medverka redan i första instans vid ärenden om förhandsbesked. Motsvarande gäller nu enligt ML. Jag delar utredningens uppfattning i denna fråga och förslaget bör således genomföras..

Hänvisningar till S2-6-3

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.4

2.7. Övriga frågor

2.7.1. Besvär

Beskattningsmyndighetens beslut i ett beskattningsårende kan överkla- gas av den skattskyldige och allmänna ombudet. Om myndighetens beslut medför en väsentlig skada eller förlust för annan kan även denne överklaga beslutet. Denna utsträckta besvärsrätt. som sedan LFK: s tillkomst endast använts i ett fall. är avsedd för t.ex. en konsument av skattepliktiga varor eller en konkurrent till en skattskyldig i de fall ett beslut har väsentlig betydelse för den klagande.

För punktskatterna gäller som regel tre veckors besvärstid. Besvärsti- den räknas från den dag klaganden lick del av det slutliga beslutet. För allmänna ombudet räknas besvärstiden dock från beslutets dag. Har den ena parten anfört besvär kan motparten också anföra besvär även om hans besvärstid har gått ut (anslutningsbesvär).

RSV:s beslut om punktskatter och JN: s beslut om prisregleringsavgifter överklagas till kammarrätten.

Prop. 1983/84: 71 I 14

Utredningen föreslår att besvärstiden förlängs från nuvarande tre veckor till två månader. Besvärstiden är två månader enligt TL och ML. Enligt utredningen har det visat sig att en besvärstid om tre veckor i vissa fall varit för kort. När det gäller besvär över meddelade förhandsbesked före- slås att besvärstiden blir en månad, vilket gäller också förhandsbesked enligt TL och ML. Enligt förslaget skall vidare besvär över meddelade förhandsbesked föras direkt i regeringsrätten. vilket f.n. gäller för för- handsbesked avseende direkt skatt och mervärdeskatt. I fråga om all- männa ombudets besvärstid föreslås att den räknas från delgivningen, inte som nu från dagen för beslutet. Slutligen föreslås den särskilda besvärsrät- ten för annan än skattskyldig och allmänna ombudet avskaffad.

Remissinstanserna har tillstyrkt förlängningen av besvärstiden till två månader. En remissinstans har föreslagit att tvåmånadersfristen skall gälla även för besvär över förhandsbesked. I fråga om allmänna ombudets besvärstid har invändningar framförts mot att den har utformats så att det blir nödvändigt att delge beslut även med honom. Allmänna ombudet vid RSV tillstyrker dock i yttrande utredningens förslag i denna del.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att besvärstiderna enligt LPP samordnas med vad som gäller inom det övriga beskattningsområdet. Jag föreslår därför att besvärstiden förlängs till två månader men att besvärstiden när det gäller förhandsbesked bestäms till en månad. När det gäller allmänna ombudets besvärstid anserjag emellertid inte att det finns tillräckliga skäl att införa regeln att besvärstiden skall räknas från delgiv- ningsdagen. Genom förlängningen av besvärstiden till två månader torde ändå allmänna ombudets behov av en tillräcklig besvärstid bli tillgodo- sedd. Däremot bör som utredningen föreslagit allmänna ombudets be- svärsfrist när det gäller förhandsbesked räknas från delgivningsdagen.

Den nuvarande särskilda besvärsrätten för annan än skattskyldig har enligt vad som framkommit ingen praktisk betydelse. Som utredningen föreslagit saknas därför skäl att överföra denna besvärsrätt till LPP.

] fråga om besvärsordningen för förhandsbeskeden slutligen ansluterjag mig till förslaget att besvären skall föras direkt i regeringsrätten. I det sammanhanget kan noteras att besvär överförhandsbesked som meddelats av generaltullstyrelsen nu anförs hos kammarrätten. Om detta är en lämp- lig ordning mot bakgrund av de nu föreslagna ändringarna får övervägas i ett annat sammanhang.

2.7.2. Beslntsregixlrering

Enligt 25 ? LFK gäller i fråga om punktskatterna att beskattningsmyn- digheten skall föra ett register som i fråga om varje skattskyldig visar vad som förekommit i ett skatteärende.

Den angivna bestämmelsen i LFK ärinte tillämplig i fråga om prisregle— ringsavgifterna. Registreringen av JN: s avgiftsbeslut är dock uppbyggd på motsvarande sätt som för punktskatterna.

Prop. 1983/84: 71 I 15

Enligt utredningen är de nuvarande registreringssystemen inte helt till- fredsställande. Bl.a. bör enligt utredningen enhetliga former för registre- ringen åstadkommas. Dessutom föreslår utredningen att beslut om skatt och grunderna för besluten skall för varje skattskyldig och för varje redo- visningsperiod eller motsvarande föras in i en särskild skattelängd. Denna längdföring skall närmast motsvara skattelängd enligt 68 & TL.

Remissinstanserna har instämt i att det finns ett behov av en bättre registrering av vad som förekommmer i ärenden om punktskatter. Där- emot har behovet av en särskild längdföring ifrågasatts och det har vidare påpekats att detär oklart vilken rättsverkan som bör tillmätas uppgifterna i en skattelängd om en sådan införs.

F.n. pågår inom RSV ett arbete med att utforma en ADB- baserad registerföring för punktskatterna. Det nya ADB- systemet beräknas i hu- vudsak kunna tas i bruk den ljuli 1984. Med hänsyn till att systemutveck- lingen ännu inte är klar kan f. n. inte anges i detalj hur registerföringen kan utformas. Enligt RSV är det önskvärt att när detta arbete är avslutat en särskild författningsreglering sker i fråga om innehållet i registret m. m.

För egen del anserjag att det inte nu finns skäl att föreslå att bestämmel- ser om särskild längdföring tas in i LPP. Enligt min mening bör det ADB-baserade punktskatteregistret hos RSV kunna utformas på ett sådant sätt att en särskild längdföring kan avvaras. I fråga om utformningen i övrigt av registerföringen erfordras f. n. inte någon lagstiftning.

2.7.3. Särskilda avgifter

För punktskatterna finns f. n. bestämmelser om särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och förseningsavgift. intagna i 37 a - 37j åå LFK. Bestäm- melserna är i huvudsak utformade på samma sätt som motsvarande be- stämmelseri ML.

Bestämmelserna om särskilda avgifter är tillämpliga för de flesta punkt- skatterna. För prisregleringsavgifterna och för växtförädlingsavgift kan däremot inte skattetillägg eller förseningsavgift tas ut.

Utredningen har inte lämnat något förslag till bestämmelser om särskilda avgifteri LPP. Bakgrunden till detta är det utredningsarbete i dessa frågor som har bedrivits av skattetilläggsutredningen (Fi 1975: 06). Denna utred- ning har lagt fram förslag till ny lagstiftning om avgiftssanktioner bl. a. för de direkta skatterna och för mervärdeskatten. (Översyn av det skattead- ministrativa sanktionssystemet. 2. Nyansering av skattetillägg m.m., SOU 1982: 54-55.) Utredningen har därvid också lämnat förslag till en särskild lag om avgiftssanktioner vid viss konsumtionsbeskattning samt förslag om ändringar i vägtrafikskattelagen såvitt rör de särskilda avgifterna.

Skattetilläggsutredningens förslag är nu föremål för remissbehandling. F.n. saknas underlag för bedömning av när en eventuell lagstiftning på grundval av förslaget kan träda i kraft. Det står emellertid klart att detta

Prop. 1983/84: 71 1 16

inte kan ske i sådan tid att nya bestämmelser om särskilda avgifter inom punktskatteområdet kan träda i kraft samtidigt med LPP.

Jag föreslår mot den nu angivna bakgrunden att de nuvarande reglerna om särskilda avgifter i LFK efter endast en språklig bearbetning överförs till LPP. Bestämmelserna får tas in i ett särskilt kapitel i LPP. I fråga om vägtrafikskatt bör bestämmelserna tills vidare kvarstå i vägtrafikskattela-

gen.

Hänvisningar till S2-7-3

2.7.4. Punktskatteförfattningarna

Den nya förfarandelagstiftningen medför som tidigare har nämnts att en rad bestämmelser i punktskatteförfattningarna och prisregleringsförfatt- ningarna kan tas bort eller förenklas. Jag ämnar i det följande. på grundval av punktskatteutredningens förslag, föreslå sådana ändringar i lagstiftning- en. Förslagen innefattar även vissa andra kompletteringar och förenklingar av författningarna. '

Förslag lämnas i princip till ändringar av samtliga lagar inom punkt— skatte- och prisregleringsområdet. När det gäller stämpelskatten har emel- lertid stämpelskatteutredningen (B 1977:06) föreslagit att en helt ny lag- stiftning införs. Förslaget är f. n. föremål för remissbehandling. Med hän- syn härtill ärjag inte f. n. beredd att nu lämna förslag till ändrade förfaran- debestämmelser för stämpelskatten. Jag avser att återkomma till frågan när remissbehandlingen slutförts.

Huvuddelen av reglerna i LFK skall gällai fråga om tillfällig vinstskatt (prop. 1982/83: 102). Med hänsyn till att denna skatt endast skall avse utdelning för verksamhetsåret 1983 bör den nya förfarandelagstiftningen inte tillämpas. Jag föreslår att LFK även efter det att LPP har trätt i kraft skall tillämpas på beskattningsförfarandet när det gäller tillfällig vinstskatt.

Hänvisningar till S2-7-4

2.7.5. Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till arbetet hos beskattningsmyndigheterna är det mest lämpligt att de nya bestämmelserna får gälla från den 1 juli 1984. Vid denna tidpunkt beräknas RSV:s datorbaserade registreringssystem för punktskatterna ha tagits i drift. Vidare kan då det s.k. REX-systemet beräknas vara i funktion vid samtliga kronofogdemyndigheter. Detta underlättar avsevärt övergången till den föreslagna nya indrivningsordningen.

RSV avser att redan från den 1 januari 1984 på prov ta i bruk vissa delar av det nya datasystemet. För att detta skall kunna genomföras på lämpligt sätt erfordras enligt RSV att vissa avdragsbestämmelser i lagen (1941 : 291) om särskild varuskatt och i lagen (1977:306) om dryckesskatt ändras redan från den 1 januari 1984. Jag anser att det är till fördel om datasystemet kan prövas på avsett sätt före det att huvuddelen av den nya lagstiftningen träder i kraft. Jag föreslår därför att de nämnda ändringarna träder i kraft redan den 1januari 1984.

Prop. 1983/84: 71 117

Med hänsyn till att utredningens förslag om förkortningar av kreditti- derna nu inte föreslås genomförda finns inte behov av särskilda övergångs- regler i dessa avseenden.

Hänvisningar till S2-7-5

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.20, 4.3

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om punktskatter och prisregleringsavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivin- ster,

3. lag om ändring i lagen (1941: 251) om särskild varuskatt.

4. lag om ändring i lagen( 1957: 262) om allmän energiskatt.

5. lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt.

6. lag om ändring i lagen (1961 : 394) om tobaksskatt.

7. lag om ändring i lagen (1967:340)"om prisreglering på jordbrukets område, ' '

8. lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69)

9. lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatteford- ringar m.m.

10. lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam. ! 1. lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift, 12. lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel, 13. lag om ändringi lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpack- ningar.

14. lag om ändring i vägtrafikskattelagen ( 1973: 601), 15. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljepro- dukter, '

16. lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets områ— de,

17. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975: 343), 18. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen.

19. lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298)", 20. lag om ändring i lagen (1977: 306) om drycke'sskatt, 21. lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfor- don,

22. lag om ändring i lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, 23. lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

24. lag om ändring i lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, 25. lag om ändring i lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare. 26. lag om ändring i lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft.

Prop. 1983/84: 71 118

De under 1. 7. 16, 17 och 19 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet. Det under 11 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för kommunikationsdepartcmentet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.'

4 Specialmotivering

4.1. Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

] kap. Inledande bestämmelser

1—3 55

I dessa föreskrifter anges LPP:s tillämpningsområde. Under avsnitt 2.1.2 har de allmänna frågorna om lagens tillämpningsområde behandlats. F.n. anges i LFK att den lagen gäller om särskild föreskrift om detta har lämnats. Sådana föreskrifter har tagits in i skatte- och avgiftsförfattnin- garna. [ LPP har den metoden valts att i lagen ta in en närmare beskrivning av dess tillämpningsområde. Sålunda har i 1 kap. 1 5 första stycket tagits in en uppräkning av de skatte- och avgiftsförfattningar som är direkt anknutna till lagen. I l å andra stycket anges att undantag från lagen får göras i dessa författningar.

l 2 5 finns en hänvisning till vägtrafikskattelagen där det anges i vilken omfattning lagen skall tillämpas på vägtrafikskatt. Den skatten har sålunda inte tagits in i uppräkningen i 1 & eftersom, till skillnad från skatterna och avgifterna i uppräkningen, endast vissa begränsade avsnitt i lagen skall tillämpas på den skatten. Samma lösning har valts för överlastavgift och växtförädlingsavgift.

I syfte att göra beskrivningen av tillämpningsområdet fullständig har i 3 & tagits in en upplysning om att lagen inte gäller i vissa fall vid införsel. En materiell regel om tullagens tillämplighet när skattepliktiga varor förs in i landet av någon som inte är registrerad hos RSV finns i de flesta skatte- författningarna. Utöver tullagen skall i allmänhet 46 & LFK om befrielse från skatt tillämpas i sådana fall. Den nuvarande ordningen med särskild föreskrift i skatteförfattningarna om befrielse bibehålls och paragrafen innebär således endast en upplysning.

4 &

I denna bestämmelse anges att vad som i lagen sägs om skatt, skattskyl- dig och beskattning även gäller avgift, avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Benämningen vara innefattar också annan nyttighet och tjänst.

' Av bilaga 3 har endast tagits med lagförslagen I.2.3.7. 10,11". 13. 14.18. 19 och 23. De remitterade förslagen överensstämmer i övrigt i sak med propositionens lagförslag.

Prop. 1983/84: 71 119

Andra stycket innehåller en föreskrift om att bestämmelserna om skatt också skall gälla för ränta, restavgift och särskild avgift. l fråga om befriel- se från restavgift meddelas dock särskilda bestämmelser i 5 kap. 11 å och i fråga om befrielse från ränta och särskild avgift meddelas särskilda be- stämmelser i 9 kap. 4 å andra stycket.

5.5

Paragrafen innehåller en definition av vad som i lagen avses med be- skattningsmyndighet. F.n. finns bestämmelser om beskattningsmyndighe- tema i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna. I fråga om vägtrafikskatt _ och överlastavgift görs i den föreslagna bestämmelsen en hänvisning till reglerna om länsstyrelse som beskattningsmyndighet enligt vägtrafikskat- telagen resp. lagen om överlastavgift.

6 5

Denna bestämmelse behandlar beskattningsmyndighetens möjligheter att anlita särskild sakkunnig. Detta innebär ingen ändring i förhållande till gällande rätt (13 & LFK). Sakkunning bör även kunna förordnas att biträda tjänsteman som utför skatterevision enligt 3 kap.

I denna paragraf ges en allmän bestämmelse om allmänna ombudet och hans funktion. Föreskriften att allmänna ombudet skall yttra sig i ärenden om förhandsbesked innebär en utvidgning av ombudets uppgifter . 1 övrigt påverkas allmänna ombudets arbete inte av förslagen. En bestämmelse om att allmänna ombudet får föra talan även till den skattskyldiges förmån har tagits in i 8 kap. 6 5.

85

] paragrafen lämnas en definition till vad som avses med begreppet skattskyldig i lagen. Denna förklaring. som i princip överensstämmer med motsvarande i 2 & LFK. innebär endast en hänvisning till vad som gäller enligt resp. skatte- och avgiftsförfattningar i motsvarande fall. Med hänsyn till behovet av att använda begreppet skattskyldighetens inträde i föreskrif- terna om skatteredovisningen i 2 kap. krävs en motsvarande definition av det begreppet. Frågor om skattskyldigheten behandlas i avsnitt 2.2.1.

95

I denna paragraf ges en definition av vad som i lagen avses med ett beskattningsår. Bestämmelsen har getts samma lydelse som motsvarande regel i ML (anvisningarna till 5 aå ML). Begreppet beskattningsår an— vänds i lagen dels i 2 kap. 3 & tredje stycket för att ange redovisningsperio- dens längd i vissa fall, dels för att ange vissa beslutsfrister i 4 kap. 3, 4, 8. 10 och 16 så.

Prop. 1983/84: 71 120

2 kap. Redovisning av skatt l &

Bestämmelsen reglerar deklarationsskyldighetens omfattning. Enligt re- geln i första stycket skall alla skattskyldiga avge deklaration.

Undantag från huvudregeln kan emellertid gälla i vissa fall enligt skatte- och avgiftsförfattningarna. Bl.a. föreskrivs undantag från deklarations- skyldigheten för dem som är skattskyldiga enligt 5 %$ 3 lagen om försälj- ningsskatt på motorfordon, dvs. ägare till skattepliktigt fordon som tillver- kats i icke yrkesmässig verksamhet och till fordon som ändrats så att det blivit skattepliktigt. I sådana fall lämnas uppgifter från bilregistret till RSV och på grundval av dessa uppgifter bestämmer RSV skatten för varje fordon för sig.

En annan typ av undantag föranleds av vissa begränsningar i redovis- ningsskyldigheten för skattskyldiga som redovisar mindre skattebelopp. En sådan gräns för redovisningsskyldigheten gäller f.n. i fråga om rek- lamskatt och föreslås införd för särskild varuskatt på choklad- och konfek- tyrvaror (avsnitt 4.3). Dessa gränser för redovisningsskyldigheten framgår således endast av skatteförfattningarna.

Andra stycket motsvaras av 10 & LFK.

2—4 55

l 2 5 första stycket anges att punktskatter och prisregleringsavgifter i princip skall redovisas för bestämda tidsperioder. Bestämmelsen. som motsvarar 5 & första stycket första punkten ML. kompletteras av 3 och 4 åå i förslaget.

Enligt 3 % första stycket anges redovisningsperioden för punktskatternai resp. skatteförfattning. Denna metod har valts med hänsyn till pågående utredningsarbete beträffande skattekredittiderna (avsnitt 2.2.3). Avsikten är att bestämmelserna senare skall kunna föras in i LPP. Redovisningsperi- oderna kvarstår i princip oförändrade i författningarna. För prisreglerings- avgifterna bör dock i 3 5 andra stycket anges att avgifterna skall redovisas för kalendermånad. JN bör liksom hittills kunna meddela undantag från denna generella regel.

Enligt 3 5 tredje stycket kan medges längre redovisningsperioder för de skattskyldiga som redovisar skatt med låga belopp (avsnitt 2.2.3). Vissa motsvarande bestämmelser i skatteförfattningarna kan då slopas.

[ 4s ges en specialbestämmelse för de skattskyldiga som upprättar kortperiodiska bokslut. För att underlätta dessas redovisning av skatt får redovisningsperioden. efter medgivande av beskattningsmyndigheten, för- kortas eller förlängas med ett mindre antal dagar. Ett sådant medgivande medför dock inte ändring av den tidpunkt när deklarationen skall lämnas och skatten för perioden senast skall vara inbetald. Motsvarande bestäm— melse finns i första stycket av anvisningarna till 22 & ML.

Prop. 1983/84: 71 121

När det gäller bestämmelserna i Zå första stycket. 3 och 4 äs' kan undantag meddelas för vissa skatter och avgifter. Dessa fall anges i 2 lå andra och tredje styckena.

5 5

Denna bestämmelse anger att redovisning av punktskatter och prisreg- leringsavgifter som regel skall ske enligt en faktureringsmetod. Bestäm- melserna har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i 5 a & ML. Som utgångspunkt för tillämpning av faktureringsmetoden tjänar bestämmelserna om skattskyldighetens inträde. som finns i de olika skatte- och avgiftsförfattningarna.

6.5

Enligt första stycket skall deklaration för varje redovisningsperiod eller skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Detta skall ske utan anmaning. Deklaration skall lämnas även för redovisningsperioder då inga skattepliktiga transaktioner har förekommit.

JN skall enligt andra stycket kunna föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas till en regleringsförening. F.n. lämnas deklaration för avgift på mjölk och mejeriprodukter till en sådan förening.

Andra stycket. som motsvarar 5 5 första stycket andra punkten LFK, innebär inte någon ändring i förhållande till gällande ordning.

7.5

Tredje stycket motsvaras närmast av 5 & första stycket sista punkten LFK.

Bestämmelsen i andra stycket har behandlats i avsnitt 2.2.4 och avrund- ningsregeln i tredje stycket i avsnitt 2.4.1 . Sådana förteckningar som avses i fjärde stycket förekommer nu t.ex. i fråga om försäljningsskatten på motorfordon.

Femte stycket. som direkt motsvarar 5 & sista stycket LFK, innebär inte någon ändring i förhållande till gällande ordning.

8.5

l paragrafen regleras deklarationstiderna. avsnitt 2.2.4.

9 5

Genom paragrafen införs möjlighet att på detta område medge anstånd med deklarationens avlämnande. Någon motsvarighet till bestämmelsen ' finns inte i LFK. Anstånd medför även anstånd med att betala skatt, 5 kap. 1 5 första stycket. Bestämmelser om anstånd med skattebetalning finns i övrigt i 5 kap. 3 - 5 åå.

Prop. 1983/84: 71 122

10.5

Motsvarande bestämmelse. som också hänvisar till 'l'L. finns i 22 & sista stycket ML. Någon motsvarighet finns inte i LFK. Genom bestämmelsen i 47 .5 TL regleras vem som skall avge deklaration för omyndig eller avliden eller för annan än enskild person.

115

Bestämmelsen reglerar underlaget för deklarationen. Motsvarigheten finns f.n. i 4 s" LFK. Den föreskriften kompletteras för punktskatternas del genom anvisningar som meddelas av beskattningsmyndigheten. ] några fall finns i skatteförfattningarna särskilda bestämmelser om deklarations- underlaget.

3 kap. Skattekontroll 1—2 55

Reglerna i 1 - 2 55 överensstämmer med 6 5 resp. 5 5 andra stycket och 12 .5 LFK.

3.5

Enligt första stycket får beskattningsmyndigheten vid deklarations- granskningen begära upplysningar samt prov eller beskrivning av varor om det behövs för kontroll av skatten. Som tvångsmedel kan vite användas. Denna bestämmelse utgör ingen principiell ändring av vad som f. n. gäller enligt 7 och 8 55 LFK. Närmast motsvarande regel finns i 265 första stycket ML och 31 5 2 mom. första stycket och 53 & TL.

[ andra stycket regleras skyldigheten att i samband med-deklarations- granskningen förete handlingar. såsom kontrakt. kontoutdrag. räkningar och kvitton. Beskattningsmyndigheten skall inte få använda tvångsmedel för att få del av sådana handlingar. När skatterevision har beslutats skall dock vitesföreläggande få användas för att få fram handlingarna. 3 kap. 13 &. Motiv till denna bestämmelse, som för punktskatterna och prisregle- ringsavgifterna innebär en omläggning i förhållande till gällande ordning. har lämnats i avsnitt 2.5. Förslaget motsvarar bestämmelserna i 26 å andra stycket ML och 31 ." 2 mom. andra stycket och 53 .5 TL.

45

Föreskriften avser det fall att beskattningsmyndigheten kommer över- ens med den skattskyldige om ett besök hos denne eller annars om ett personligt sammanträffande. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LFK. Paragrafen har utformats i nära anslutning till motsvarande bestäm- melse i 31 ä 2 mom. tredje stycket TL.

Prop. 1983/84: 71 ' 123

5 .5

Bestämmelsen behandlar beskattningsmyndighetens möjligheter att vid deklarationsgranskningen företa kontroll hos annan än den som är skatt- skyldig. Regeln möjliggör kontroll även av dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos beskattningsmyndigheten och ger förutsättningar för att ta in kontrolluppgifter för annans beskattning. Förslaget motsvaras delvis av bestämmelserna i 11 få LFK och delvis av vissa bestämmelser i skatte- och avgiftsförfattningarna. Bestämmelsen innebär att vissa regler i skatte- och avgiftsf'örfattningarna om kontroll hos annan än den som är skattskyldig kan utgå.

65

Första stycket hänvisar till de nya bestämmelserna i TL som efter ikraftträdandet av sekretesslagen (1981: 100) gäller om sekretess och upp- giftsutbyte inom skatteförvaltningen och mellan skattemyndigheterna och andra myndigheter. Motsvarande reglering finns f.n. inte i LFK.

Andra stycket reglerar förvaringen av deklarationshandlingar m.m. hos beskattningsmyndigheten. Någon motsvarande reglering finns inte i LFK. Genom att tiden för efterbeskattning förlängs och på grund av införandet av regler om omprövning i särskild ordning bör dock den tid som handling- arna skall förvaras hos beskattningsmyndigheterna anges. Regler med motsvarande innehåll finns i 50 .5 2 mom.TL.

75

Revisionsbestämmelserna i 7 - 15 55, kompletterar reglerna i 1 - 6 åå om deklarationsgranskning.

Bestämmelsen i 7 5 ger beskattningsmyndigheten, och för vägtrafikskatt även RSV, rätt att företa skatterevision om det behövs för skattekontrol- len. Denna bestämmelse motsvarar 28 5 första stycket ML.

8 5

Denna bestämmelse. vars motsvarighet inte finns i LFK, överensstäm- mer närmast med 57 & tredje stycket TL. [ vissa fall skall flera tjänstemän utföra revisionen. Det skall då framgå av revisionsbeslutet. Förordnandet för flera kan givetvis göras i samma beslut.

9.5

Paragrafen anger var revisionen får äga rum och innehåller dessutom en föreskrift om vad som gäller i de fall då räkenskaper och andra handlingar skall granskas på annan plats än där de förvaras. En motsvarande regel finns i 56 5 3 mom. andra stycket TL.

På samma sätt som i 56.5 3 mom. andra stycket TL öppnas i andra stycket en möjlighet för den som beslutar om revision att bestämma tid och plats för revisionen.

Prop. 1983/84: 71 124

105

Paragrafen innehåller en allmän regel att en skatterevision inte i onödan får hindra den skattskyldiges verksamhet. Motsvarande gäller enligt 9 5 andra stycket LFK och 56 5 3 mom. första stycket TL.

115

I denna bestämmelse anges vad en skatterevision får avse. Nuvarande regler finns i 9 5 LFK. Förslaget innebär i princip inte någon ändring i förhållande till gällande ordning. Med hänsyn till behovet av särskilda granskningsätgärder vid kontroll av vägtrafikskatt föreskrivs att den som utför revisionen även får granska och prova fordon och särskild räknarap- paratur. Motsvarande åtgärder får också vidtas vad gäller annan mätappa- ratur än kilometerräknare.

Några uttryckliga regler som motsvarar de i förslaget intagna bestäm- melserna om kassainventering och kontroll av den löpande redovisnings- perioden finns dock inte i LFK.

125

I denna paragraf anges vad den som är föremål för granskning skall göra vid en revision. Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 9 5 LFK.

13.5

Den möjlighet till vitesföreläggande i samband med revisionen som regleras i denna paragraf har f.n. sin motsvarighet i 12 5 LFK.

14.5

Denna bestämmelse motsvaras av 9 5 tredje stycket LFK.

15 5

Bestämmelsen behandlar revisionspromemorian. Förslaget motsvaras av vad som f.n. gäller enligt 14 5 LFK och 14 5 förvaltningslagen. Den som varit föremål för revisionen skall beredas tillfälle att yttra sig över revisionspromemorian om det inte är obehövligt. Föranleder revisionen ingen anmärkning bör det vara tillräckligt med en underrättelse om detta.

4 kup. Skaltebeslut, efterbeskattning. m.m. 1 5

I denna bestämmelse. som inleder reglerna om bestämmande av skatt. anges att beskattningsmyndigheten skall besluta om skatten för varje redo- visningsperiod eller, när sådana perioder inte förekommer, för varje skat- tepliktig händelse. Motsvarande bestämmelse finns i 30 5 första stycket ML. Regeln innebär bl. a. att ett beslut skall fattas även i de fall skatt inte skall utgå.

ro (_l!

Prop. 1983/84: 71 1

25

I första stycket anges beslutsordningen för det för punktskatterna och prisregleringsavgifterna vanligaste förekommande fallet att myndigheterna godtar uppgifterna i deklarationen. Har deklarationen kommit in i rätt tid till myndigheten skall skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen. Enligt tredje stycket behöver den skattskyldige och allmänna ombudet inte underrättas om ett sådant beslut. Däremot medför beslutet vissa registre- ringsåtgärder hos myndigheten i enlighet med reglerna i 9 kap. 1 5.

Andra stycket behandlar det fall att deklarationen inte har kommit in till myndigheten vid beslutsfristens utgång. Då anses ett noll-beslut fattat vid angivna tidpunkt. Den skattskyldige och allmänna ombudet behöver inte underrättas om dessa noll-beslut, se tredje stycket. Anser myndigheten att skatt skall utgå måste beslut meddelas enligt 3 5. För ett sådant beslut gäller reglerna i 18 5 förvaltningslagen om underrättelse till part om inne- hållet i ett myndighetsbeslut. Om deklaration kommer in och beslut enligt 3 5 inte har hunnit fattas skall skatten anses beslutad enligt deklarationen, dvs. efter samma princip som enligt första stycket gäller när deklaration har lämnats i rätt tid. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 2.3.1.

35

Denna paragraf avser bl. a. de fall då beskattningsmyndigheten redan vid deklarationsgranskningen finner att skatten inte bör bestämmas i enlighet med vad som . uppgetts i deklarationen Det beslut som beskattningsmyn- digheten då skall fatta är som regel sakligt sett det första beslut som meddelas och endast rent formellt en omprövning av det beslut som myndigheten anses ha fattat enligt reglerna i 4 kap. 2 5. Paragrafen tar emellertid även sikte på mera klara omprövningssituationer. Om det efter en skatterevision framkommer att skatten fastställts till oriktigt belopp får nytt beslut om skatten fattas. Detta får ske oavsett om det tidigare beslutet meddelas med stöd av 4 kap. 2 eller 3 5. Ett annat förhållande som avses i paragrafen är det att beskattningsmyndigheten fmner att skatt bör påföras någon som inte har deklarerat och vars skatt därför enligt 2 5 andra stycket anses beslutad till noll kronor.

Omprövning av tidigare beslut skall även göras av beskattningsmyndig- heten om den skattskyldige begär det. Paragrafen ger beskattningsmyndig- heten vittgående möjligheter att ompröva beslut enligt 4 kap. 2 och 3 55. I dessa omprövningsbara beslut skall möjligheten att få ett slutligt beslut anges.

I andra stycket anges att nytt beslut inte får fattas senare än tredje året efter det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända eller den skattepliktiga händelsen inträffat. Här regleras sålunda den s.k. besluts- fristen. som behandlas i avsnitt 2.3.1. Motsvarande bestämmelse i ML. där beslutsfristen är längre. finns i 35 5 ML.

I tredje stycket anges att en begäran om omprövning skall ha kommit in

Prop. 1983/84: 71 126

till beskattningsmyndigheten senast två månader före beslutsfristens ut— gång. Detta är till för att ge beskattningsmyndigheten skäligt rådrum att inom den tid som anges i andra stycket fatta ett nytt beslut med anledning av en begäran om omprövning.

4 & Bestämmelsen medger att skatten för ett helt beskattningsår ändras genom omprövning av skatten för den sista perioden under året. Förslaget motsvarar 34 5 ML. Se vidare 2.3.1.

I denna bestämmelse regleras de slutliga besluten. Enligt förslaget skall den skattskyldige eller allmänna ombudet kunna begära ett slutligt beslut när som helst under beslutsfristen. Slutligt beslut skall också kunna fattas senare. I så fall måste dock den skattskyldiges begäran om ett slutligt beslut ha kommit in till myndigheten inom två månader från den dag han fick del av beslut enligt 4 kap. 3 5 första stycket. Allmänna ombudets frist för att begära slutligt beslut utgår från beslutsdagen. Reglerna är till för att ge den skattskyldige och allmänna ombudet skälig tid att begära ett slutligt beslut i de fall han får del av ett beslut eller beslutet fattas mot slutet av beslutsfristen.

Beskattningsmyndigheten skall kunna meddela slutligt beslut även om den skattskyldige eller allmänna ombudet inte begär det om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga t.ex. om någon gång på gång besvärar beskattningsmyndigheten med grundlösa krav på omprövning.

Ett slutligt beslut skall inte kunna omprövas annat än besvärsvägen eller genom besvär i särskild ordning. I andra stycket anges därför att fråga om ett nytt beslut för en viss redovisningsperiod inte får prövas om ett slutligt beslut tidigare har meddelats för samma period. Detta bör givetvis även gälla nytt beslut enligt 3 5. som alltså inte heller får meddelas i ett sådant fall.

6 lå

I denna paragraf ges beskattningsmyndigheten rätt att företa skönsbe- skattning. Regeln har utformats i enlighet med motsvarande bestämmelser inom övriga skatteområden (30 5 sista stycket ML och 21 5 TL).

75

I denna bestämmelse anges de allmänna förutsättningarna för efterbe— skattning. De har närmare beskrivits i avsnitt 2.3.2. Reglerna motsvaras av 38 5 första stycket ML med' det tillägget att efterbeskattning enligt försla- get även skall kunna ske om den skattskyldige inte har tillhandahållit ett begärt varuprov. om detta föranlett en oriktig beskattningsåtgärd. Detta tillägg överensstämmer dock med vad som i dag gäller för efterbeskattning enligt LFK.

Prop. 1983/84: 71. 127

85

Denna bestämmelse, som motsvaras av 38 5 andra stycket ML, medför bl.a. att efterbeskattning inte får ske om det belopp som den skattskyldige skulle betala är att anse som ringa. Vid bedömningen av om beloppet är att anse som ringa skall beaktas om efterbeskattning beslutats för andra redo- visningsperioder under beskattningsåret. Det sammanlagda efterbeskat- tade beloppet för sådana perioder blir avgörande. Detta utgör en ändring i förhållande till gällande ordning.

95

Bestämmelsen medger att rättelse i ett avslutat beskattningsår får ske i vissa fall genom ändring i den sista perioden för beskattningsåret även vid efterbeskattning. Detta gäller enligt 4 kap. 4 5 för skattebeslut under den ordinarie beslutsfristen. Genom att tidsfristen för efterbeskattning också räknas med utgångspunkt i beskattningsåret har möjlighet skapats att även vid sådan beskattning använda denna metod för rättelse. Motsvarande ordning gäller enligt 38 5 sista stycket ML.

105

Första punkten anger att efterbeskattning endast får ske om beskatt- ningsmyndigheten inte kan åstadkomma rättelse genom omprövning enligt 4 kap. 3 5. Motsvarande gäller enligt 40 5 ML. Bestämmelserna motsvarar i övrigt 40 5 första stycket ML.

11 och 12 55

Förevarande regler om efterbeskattning av dödsbo och om efterbeskatt- ning vid åtal för skattebrott innebär endast ett överförande av 21 5 första stycket sista punkten samt andra och tredje styckena LFK till den nya lagen. Motsvarande bestämmelser finns även inom det övriga skatteområ- det (40 5 andra - fjärde styckena ML och 115 5 andra - fjärde styckena 'l'L).

Hänvisningen i 12 5 till bestämmelserna i 12 5 skattebrottslagen innebär att den förlängda tiden för efterbeskattning gäller även i de fall då den skattskyldige är fri från straffrättsligt ansvar efter frivillig rättelse som genomförs genom efterbeskattningen.

13 5

Bestämmelsen anger att efterbeskattning också. kan ske efter skälig grund. Denna bestämmelse innebär ingen avvikelse från vad som f.n. gäller för såväl punktskatterna som direkta skatter och mcrvärdeskatt.

Hänvisningar till S4-1

145. En motsvarande regel finns i 22 5 LFK. Behovet av en särskild bestäm- melse om rättelse av uppenbara fel har visserligen minskat till följd av den

Prop. 1983/84: 71 128

förlängda beslutsfristen. I vissa fall kan felaktigheten dock upptäckas först sedan denna frist löpt ut. Beskattningsmyndigheten bör även i sådana fall kunna rätta felaktigt beslut.

5 kap. Betalning av skatt 1 5

I första stycket anges den allmänna förfallodagen för skatterna och avgifterna. Skatten skall betalas senast då deklarationen skall ha kommit in till myndigheten. Enligt 5 kap. 2 5 första stycket anses inbetalning ha skett den dag den har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto. lnbetalningen skall således vara bokförd på kontot senast den dag som anges i 5 kap. 1 5. Detta innebär möjligheter att på ett enkelt sätt avgöra om skattebetalning skett i rätt tid eller ej. För att bestämmelserna om deklarationsdag (2 kap. 8 5) och betalningsdag skall kunna preciseras på detta sätt får deklarationshandlingen skiljas från inbetalningshandlingen. I vissa fall används f.n. en gemensam handling för de två funktionerna.

För vissa prisregleringsavgifter gäller f.n. att inbetalningen inte sker samtidigt med deklarationen. JN bör även i fortsättningen kunna föreskri- va att så skall ske. Detta bemyndigande för JN har införts i andra stycket.

I tredje stycket behandlas inbetalning av tillkommande skatt. vilket f.n. regleras i 27 5 första stycket LFK. Bestämmelsen har utformats med 43 5 första stycket ML som förebild. Den dag som anges i första stycket gäller emellertid även i de här avsedda fallen som förfallodag vid t.ex. beräkning av ränta på tillkommande skatt. Vidare får uppdelning av inbetalning av tillkommande skatt ske om synnerliga skäl föreligger. I dessa fall kan inte anstånd enligt 5 kap. 3 5 erhållas eftersom ansökan enligt denna bestäm— melse skall göras före förfallodagen.

25

Första stycket anger att inbetalning av skatt eller avgift får ske utan kostnad för den enskilde. Vidare anges att inbetalning anses ha skett den dag den har blivit bokförd på beskattningsmyndighetens postgirokonto. se vidare under 1 5. I andra stycket anges att skattebelopp under 50 kr. inte skall betalas. Någon sådan begränsning finns inte enligt LFK. men väl enligt ML där gränsen dock är 10 kr.

3 5

Bestämmelsen behandlar de fall i vilka anstånd kan ges vid sk. öm- mande omständigheter. Denna fråga behandlas i avsnitt 2.4.2. 4 5

Enligt denna bestämmelse kan anstånd med betalning av skatt ges vid avregistrering av skattskyldiga. Denna paragraf reglerar ett för punktskat- terna speciellt fall vars motsvarighet saknas inom annan beskattning.

Prop. 1983/84: 71 129

5 5 I denna bestämmelse regleras möjligheterna att få anstånd med betalning under tiden en beslutad skatt eller avgift är föremål för besvärsprövning. Bestämmelsen har på motsvarande sätt som i 46 5 ML tekniskt utformats som en hänvisning till tillämpliga avsnitt i UBL.

6—7 55

I dessa paragrafer finns de allmänna reglerna om återbetalning av skatt. Reglerna utgör i huvudsak en formell omarbetning av motsvarande be- stämmelseri LFK (29 5 utom tredje stycket samt 30 5)

Bestämmelsen i 7 5 innebär bl. a. att avräkning får ske även mellan olika skatter och avgifter som har beslutats av samma beskattningsmyndighet. I fråga om avräkning när anstånd har beviljats innebär bestämmelsen att de principer som angivits i RSV Du 197518 skall gälla. Se vidare 2.4.2

85

I bestämmelsen anges de fall då restavgift skall tas ut. De har behandlats i avsnitt 2.4.3. Av bestämmelsen i 1 kap. 4 5 följer att restavgift skall tas ut även på ränta.

95

Utformningen av föregående paragraf medför att en särskild föreskrift krävs för att medgivna betalningsanstånd skall kunna beaktas vid beräk- ningen av restavgift. Regeln har sin motsvarighet i 47 5 första stycket andra punkten ML.

12 5

Paragrafen innehåller en beskrivning av de fall då ränta skall tas ut. På tillkommande skatt skall ränta tas ut enligt första stycket 1. Betalas sedan inte skatten i tid som anges i myndighetens beslut utgår dessutom restav- gift enligt 8 5. Punkt 2 i samma stycke avser fall då den skattskyldige i samband med tvist om skatten fått anstånd med att betala. På det belopp som till slut fastställs skall ränta tas ut.

145

I likhet med vad som gäller enligt motsvarande regel i tullagen (20 a 5) har procentsatsen vid ränteberäkningen angetts genom att hänvisa till UBL: s regler om ö-skatteränta.

Även räntebelopp skall omfattas av den tidigare nämnda regeln om avrundning till närmast lägre hela krontal. Ränta skall heller inte tas ut eller återbetalas om räntebeloppet inte uppgår till femtio kr.

Hänvisningar till S145

9 Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 71

Prop. 1983/84: 71 130

16 5 I denna paragraf regleras indrivning av obetald skatt. avgift m. m.. vilket tidigare behandlats i avsnitt 2.4.4. 1 tekniskt hänseende har bestämmelsen utformats på motsvarande sätt som 48 5 ML med en hänvisning till tillämp- liga delari UBL.

175

Denna bestämmelse är en direkt motsvarighet till vad som redan nu gäller enligt 27 a 5 LFK.

185

F.n. gäller enligt 31 5 LFK att beslut om inbetalning och återbetalning av skatt och ränta m.m. skall gälla omedelbart. I praxis har besvärsmyn- dighctcrna kunnat förordna att verkställigheten av ett beslut uppskjuts (inhiberas) i avvaktan på prövningen av ärendet. Förslaget medför ändring i nu berörda avseenden. Enligt förevarande paragraf skall åtgärd enligt denna lag verkställas oavsett att beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Detta innebär bl.a. att beskattningsmyndigheten inte bara har rätt att kräva att betalning sker i rätt tid av beslutad skatt m.m. utan också att myndigheten är skyldig att göra detta. även om t.ex. besvär har anförts. För besvärsfallen finns regler om anstånd som kan medföra att verkställigheten av ett beslut får uppskjutas. Motsvarande skall gälla för återbetalningsfallen. Allmänna ombudet har dock möjlighet att i det i paragrafen närmare beskrivna fallet anmäla hinder för återbetalning. Be- stämmelscn har i tekniskt hänseende utformats i överensstämmelse med

87 5 UBL.

6 kap. Förhandsbesked ] 5

I detta kapitel behandlas reglerna om förhandsbesked. Bestämmelserna överensstämmer i stora delar med vad som gäller enligt lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Förhandsbesked skall för alla punktskatter lämnas av RSV. För prisreg- leringsavgifter skall sådana besked lämnas av JN. Angående den i första stycket använda formuleringen "frågor som rör beskattningen" hänvisas till avsnitt 2.6.1.

I likhet med vad som gäller f.n. skall förhandsbesked om skatteplikt för trycksaker kunna meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak. Detta kräver en särskild regel som har tagits in i andra stycket. Med hänsyn till föreslagna ändringar av skattskyldigheten för elektrisk kraft (avsnitt 2.2.1) bör det vara möjligt även för förbrukare av elkraft att ansöka om förhandsbesked. Denna möjlighet bör dock stå öppen enbart för dem som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft. En motsvarande regel bör gälla för den som förbrukar bränslen. En bestämmelse härom har tagits in i denna paragraf.

Prop. 1983/84: 71- 131

2 5

Enligt denna bestämmelse skall ansökan om förhandsbesked göras skriftligen. Detta gäller redan enligt 335 första stycket första punkten LFK. Vidare skall sökanden svara för utredningen i ärendet. Reglerna om sökandens utredningsansvar är i allt väsentligt endast en redaktionell om- barbctning av vad som gäller enligt 325 och 33 5 första stycket LFK. Sökandens kostnadsansvar skall dock inte längre vara beroende av om han lämnat sitt medgivande till de företagna utredningsåtgärderna.

3 5

Det väsentligt vidgade tillämpningsområdet för förhandsbeskeden kan leda till att beskattningsmyndigheten i vissa fall finner att något förhands- besked inte lämpligen bör meddelas med hänsyn till frågans utformning och utredningen i ärendet. Beskattningsmyndigheten måste därför kunna avvisa ansökningar om förhandsbesked. Ett avvisningsbeslut behöver inte föregås av något yttrande från allmänna ombudet (jfr 1 kap. 7 5).

45

Bestämmelsen motsvaras av 36 5 första stycket LFK.

55

Denna bestämmelse behandlar förhandsbeskedens giltighet. vilket tagits ') upp i avsnitt 2.6.2. 7 kup. Särskilda (lr-'gff'ter

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar i sak 4 a kap. LFK. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 2.7.3.

Genom bestämmelsen i 11 5 inskränks tillämpningen av bestämmelserna om särskild avgift till de författningar som omfattas av de nuvarande reglerna i 4 a kap. LFK. Enligt förslaget skall särskilda avgifter kunna tas ut också i fråga om skatt enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster. Så har hittills inte varit fallet. Skäl att undanta lotterivinstskatten föreligger enligt min mening inte.

8 kup. Besvär 1 5

I första stycket regleras besvärsordningen avseende flertalet av beskatt- ningsmyndighetens beslut. Närmast motsvarande bestämmelse i LFK är 395 första stycket. Emellertid får talan mot beskattningsmyndighetens beslut föras endast av den skattskyldige och allmänna ombudet. Den nuvarande besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller för- lust av beslutet avskaffas. I övrigt medför första stycket inte någon ändring i besvärsordningen för de där uppräknade besluten.

I andra stycket anges att besvärstiden för de i första stycket uppräknade

Prop. 1983/84: 71 132

besluten är två månader. Detta innebär en förlängning av den nuvarande besvärstiden som är tre veckor. Den föreslagna besvärstiden överensstäm- mer med vad som i övrigt gäller på skatteområdet.

2 5

Denna bestämmelse. som motsvarar 39 5 andra stycket LFK, innebär ingen förändring i förhållande till gällande ordning.

I förtydligande syfte har besvärstiden tre veckor — tagits in i föreskrif- ten.

35

I denna bestämmelse anges att besvär över förhandsbesked skall anföras direkt hos regeringsrätten. Denna fråga regleras f.n. i 39 5 första stycket LFK. Förslaget medför en ändring i förhållande till gällande ordning där kammarrätten är besvärsinstans utom i fråga om skatt på annonser och reklam. Vidare har i enlighet med 8 kap. 1 5 endast sökanden och allmänna ombudet getts rätt att anföra besvär över förhandsbesked. Besvärsrätten för andra som lider en väsentlig skada eller förlust genom beskedet har inte tagits med i förslaget. Däremot böri de fall annan än den skattskyldige har rätt att ansöka om förhandsbesked (jfr 6 kap. 1 5 andra stycket) även den skattskyldige ha besvärsrätt.

I andra stycket har föreskrivits att besvärstiden i fråga om förhands- besked skall vara en månad. F.n. gäller en besvärstid på tre veckor enligt 12 5 förvaltningslagen. Besvärstiden är en månad i fråga om förhands- besked som gäller direkt skatt och mcrvärdeskatt.

45

I denna bestämmelse anges att beslut om skatterevision. vitesföreläg- gande och beslut varigenom ansökan om förhandsbesked avvisas inte får överklagas. Dessutom anges att länsrättens beslut enligt 3 kap. 14 5 om undantag av handlingar vid revision inte får överklagas. Vidare anges att beslut enligt 4 kap. 2-3 55 (skattebeslut som inte är slutliga) inte får överk- lagas. I dessa fall kan dock finnas möjlighet att anföra besvär i särskild ordning. Denna bestämmelse finns nu i 9 5 sista stycket LFK. För övriga beslut som beskattningsmyndigheten fattar föreligger besvärsrätt till rege- ringen enligt 18 5 allmänna verksstadgan. Någon inskränkning i denna besvärsrätt har inte gjorts i den nya lagen. Denna besvärsordning gäller t.ex. för beslut enligt 2 kap. 3 eller 4 5 om ändrade redovisningsperioder.

5 5

I denna bestämmelse anges att besvärstiden över kammarrättens beslut enligt den nya lagen skall vara två månader och räknas från det klaganden fick del av beslutet.

Prop. 1983/84: 71 133 '

65

I denna bestämmelse har reglerna i 45 5 LFK om anslutningsbesvär tagits in. Besvärstiden för anslutningsbesvär har dock förlängts. F.n. är tiden för anslutningsbesvär två veckor. utom i fråga om förhandsbesked då den är en vecka. Tiden för anslutningsbesvär skall nu alltid vara en månad. Enligt 45 5 LFK föreligger rätt till anslutningsbesvär endast beträffande beslut om fastställelse av skatt. efterbeskattning och förhandsbesked. Denna inskränkning föreligger inte vid besvär enligt den nya lagen.

7——10 55

Bestämmelserna reglerar förutsättningarna för besvär i särskild ordning. Detta behandlas i avsnitt 2.3.3. Reglerna innebär en omarbetning i formellt hänseende av vad som gäller för mervärdeskatt enligt 55 5 ML samt 103 och 107 55 TL.

I 75 har inte införts den besvärsgrund som enligt ML gäller då fel uppstått på grund av felskrivning m.m. Denna rättelsemöjlighet finns redan enligt 4 kap. 14 5.

115

Denna bestämmelse har tagits med bland besvärsbestämmelserna efter mönster från 106 5 TL. Den innebär ingen principiell ändring av vad som f. n. gäller.

125

I denna bestämmelse ges möjlighet för förvaltningsdomstol att vid be- svärsprövning rätta periodiseringsfel. Ändrar en domstol skatten för en period på den grund att skatt eller avdrag bör hänföras till annan redovis- ningsperiod än den besvärsprövningen avser får motsvarande ändring gö- ras i den period där skatten eller avdraget bort redovisas. även om något yrkande om detta inte har gjorts. Denna möjlighet finns f.n. inte för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. En motsvarande bestämmel- se finns i 1055 första stycket tredje punkten TL. Denna bestämmelse gäller enligt 56 5 ML även för mcrvärdeskatt.

135

Bestämmelsen anger att återförvisning av ett ärende till beskattnings- myndigheten får göras av en förvaltningsdomstol när den finner att skäl föreligger till det. Denna ordning gäller redan i praktiken.

9 kap. Övriga bestämmelser 1 5 I denna bestämmelse anges att registrering av vad som förekommer i skatteärende skall ske hos beskattningsmyndigheten. Frågan har behand- lats i 2.7.2.

Prop. 1983/84: 71 134

2 5

I denna och följande paragrafer ges vissa närmare bestämmelser om vite. Enligt förevarande bestämmelse. som motsvarar 12 5 LFK. lämnas föreskrifter om hur vitesbeloppet skall bestämmas. Den lägsta gränsen för vitesbeloppets storlek höjs från 100 kr. till 500 kr. Denna höjning är endast en anpassning till penningvärdets förändring. Vidare har den övre gränsen för vitesbeloppets storlek slopats.

35

Enligt första stycket skall domstol pröva frågan om förelagt vite skall dömas ut. F.n. gäller att beskattningsmyndigheten handhar dessa frågor (12 5 andra stycket LFK). Förslaget överensstämmer med de allmänna "principer som gäller för utdömande av vite inom förvaltningsrätten. Vidare har närmare angetts vilka domstolar som skall pröva nämnda frågor. Därvid har hänsyn tagits till att olika beskattningsmyndigheter i vissa fall. t.ex. vid s.k. integrerade revisioner. kan ha förelagt skattskyldig vite. Beskattningsmyndigheten skall enligt förslaget anmäla till domstol när det finns anledning att döma ut förelagt vite.

Andra och tredje stycket, vars motsvarighet saknas i LFK. överens- stämmer med allmänna principer inom förvaltningsrätten. Bestämmelser- na innebär i allt väsentligt inga förändringar i förhällande till gällande ordning.

4 5

Föreskriften motsvarar 46 5 LFK. Det skall även i fortsättningen vara möjligt att i särskilda fall befria från skatt om synnerliga skäl föreligger. Regeringen har enligt LFK kunnat delegera beslutanderätten till myndig- het. Så har också skett i betydande omfattning och detta har visat sig fungera väl. Mot denna bakgrund bör delegeringsmöjligheten behållas även i fortsättningen.

Ikraftträdande och övergångsbeslämma/scr

1. lkraftträdandetidpunkten behandlas i avsnitt 2.7.4.

2. Denna regel liksom bestämmelsen i punkt 1 kompletteras i en del avseenden som tas upp i punkterna 3 - 12. "3. De ändrade reglerna för skatteredovisningen kan i vissa fall medföra att skyldigheten att redovisa skatten tidigareläggs jämfört med nuvarande regler. Genom bestämmelsen i punkt 3 kommer de nya reglerna att tilläm- pas första gången vid skatteredovisningen som avser en period som börjar den 1 juli 1983 eller senare._För skatter som inte redovisas för bestämda perioder skall de nya reglerna gälla för skattepliktiga händelser som inträf- far efter ikraftträdandet.

4. I 2 kap. 3 5 andra stycket LPP öppnas en möjlighet för vissa skatt- skyldiga att redovisa skatten för längre perioder än de som gäller enligt

Prop. 1983/84: 71 135

huvudregeln. I vissa fall erfordras då att den skattskyldige kan lämna en deklaration som avser tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.

5. I den nya lagen används på flera ställen uttrycket beskattningsår. Detta är definierat i 1 kap. 9 5 LPP. I huvudsak är beskattningsåret det- samma som beskattningsåret enligt KL. Vissa tidsberäkningar enligt de nya reglerna bör utgå från beskattningsår som böljar efter ikraftträdandet. Det gäller de nya bestämmelserna om skyldighet för den skattskyldige att bevara deklarationsunderlag (2 kap. 11 5 LPP). om den tid under vilken beskattningsmyndigheten skall förvara deklarationer (3 kap. 65 andra stycket LPP) och om möjligheter att hänföra skatteändring till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret (4 kap. 4 och 9 55 LPP). När det däremot gäller vissa tidsfrister som föreskrivs för beslut enligt 4 kap. LPP är det av praktiska skäl lämpligt att beskattningsåret kan ligga till grund för beräkning av tid även när det gäller tid före ikraftträdandet. [ sådana fall får man undersöka vilken tid som skulle ha utgjort beskatt- ningsår om de nya bestämmelserna hade gällt redan då. Den övergångsre- geln har tagits in i punkt 7.

6. När det gäller de nya föreskrifterna för beslut om skatten skall de börja tillämpas direkt vid ikraftträdandet. Om den nya beslutsordningen inte skulle börja tillämpas förrän för redovisningsperioder som börjar efter ikraftträdandet torde betydande praktiska svårigheter för beskattnings- myndigheterna kunna förutses. Även för de skattskyldiga skulle en sådan ordning te sig förvirrande. Med hänsyn till att förslagen jämfört med gällande regler går i en riktning som gynnar den skattskyldige kan något hinder mot att göra beslutsreglerna tillämpliga också på skatteredovisning som avser tiden före ikraftträdandet inte föreligga. De nya bestämmelserna om nytt beslut och skattebeslut (4 kap. 3 och 5 55) kan givetvis inte tillämpas på beslut som enligt tidigare lagstiftning blivit slutliga vid utgången av beslutsfristen (19 5 andra stycket LFK).

7. Denna regel har behandlats i samband med motiveringen till punkt 5.

8. LPP innehåller nya regler om anstånd med skattebetalningen. De nya bestämmelserna bör tillämpas om händelserna som krävs för anstånd enligt 5 kap. 4 och 5 55 LPP har inträffat efter ikraftträdandet.

9. De nya reglerna om förhandsbesked i 6 kap. skall gälla också i fråga om reklamskatt. Det innebär bl. a. att beslut skall fattas av RSV: s nämnd för rättsärenden. För ärenden som kommit in före ikraftträdandet bör dock den gamla ordningen gälla om reklamskattenämnden redan har yttrat sig över ansökan om förhandsbesked.

lO. Allmänna ombudet skall medverka i ärenden om förhandsbesked. Något yttrande från ombudet skall inte inhämtas i de ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet. Då det gäller förhandsbesked om reklam- skatt bör dock allmänna ombudet medverka också i sådana ärenden som

Prop. 1983/84: 71 136

har kommit in före ikraftträdandet om inte reklamskattenämnden då har avgett yttrande.

ll. Besvärsreglerna i LPP innebär förändringar jämfört med vad som nu gäller. Bl.a. har besvärstiden i fråga om skattebesluten förlängts från tre veckor till två månader. De nya reglerna bör inte bli gällande för icke lagakraftvunna beslut som fattats före ikraftträdandet. Detta kräver en särskild övergångsregel.

12. Med hänsyn till vad jag tidigare (avsnitt 2.7.4) anfört om att förslag nu inte bör lämnas om att de nya förfarandereglerna skall omfatta även stämpelskatt. erfordras en särskild övergångsbestämmelse. Jag avser som förut nämnts att återkomma med förslag om förfarandet i fråga om stäm- pelskatt. I enlighet med vadjag anfört i det nämnda avsnittet bör vidare i fråga om skatt enligt lagen (1983z219) om tillfällig vinstskatt LFK tillämpas även efter ljuli 1984.

4.2. Lagen ( 1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster

För lotterivinstskatt gäller lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster och kungörelsen (I964: 805.) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster samt reglerna i LFK om ränta. restavgift och för- handsbesked. LPP skall enligt 1 kap. ] 5 första stycket ] den lagen göras tillämplig även på lotterivinstskatt. Författningsmässigt medför detta att flera bestämmelser som nu finns i lotterivinstskattelagen kan utgå.

?. 5

I första stycket har tagits in en förklaring av vem som är skattskyldig till lotterivinstskatt.

Vid utformningen av bestämmelserna i LPP har förutsatts att det fram- går av skatteförfattningarna vid vilken tidpunkt skattskyldighet inträder. Någon regel som säger när detta sker finns emellertid inte i lotterivinst- skattelagen. ] andra stycket intas därför en regel om detta. Bestämmelsen överensstämmer med de principer som nu tillämpas för lotterivinstskatten och som följer av 1 5 lotterivinstskattekungörelsen.

Det nuvarande tredje stycket i 3 5 bör till följd av de övriga ändringarna flyttas till denna paragraf.

3 5

I första stycket anges f.n. vem som är redovisningsskyldig. Vidare innehåller detta stycke ett bemyndigande för regeringen att bestämma inom vilken tid skatten skall deklareras och betalas. i l 5 lotterivinstskat- tekungörelsen har regeringen meddelat sådana föreskrifter.

En regel om vem som skall vara skattskyldig införs i 2 5. Bemyndigandet

Prop. 1983/84: 71 137

till regeringen att bestämma deklarations-och betalningstid kan utgå. Re- geln om deklarationstid överförs från kungörelsen till denna paragraf. Bestämmelsen om betalningen finns däremot i LPP.

] andra stycket ges regler för återbetalning av skatt om en vinst inte avhämtats. Det framgår av 1 5 tredje stycket lotterivinstskattelagen att skatt inte behöver betalas i detta fall, liksom när lott inte har sålts. Bestäm- melsen torde i vissa fall erfordras även med de nya beslutsreglerna i LPP. Det har utökats att omfatta båda de fall som nämns i l 5 tredje stycket samt anpassats till ändringarna i 2 5. För äterbctalningsfallen har dessutom stadgats att ränta inte skall utgå. Detta motiveras av att återbetalningar i dessa fall närmast motsvarar de avdrag i fråga om kundförluster m. m. som kan göras för andra punktskatter. ] dessa fall utgår ingen ränta på belopp som avser sådana avdrag och som tillgodoräknas för senare redovisnings- perioder.

3a5

Denna paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP och kan således utgå.

45

Nuvarande bestämmelser i denna paragraf ersätts helt av LPP och kan således utgå. 1 stället har tagits in en allmän hänvisning till LPP. Motsva- rande hänvisning görs i övriga skatte- och avgiftsförfattningar i de fall LPP föreslås bli tillämplig i sin helhet.

5 5

I denna bestämmelse finns f.n. ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om uppbörd och redovisning av lotterivinstskatt. Grunderna för beskattningsförfarandet skall nu tas in i LPP. De föreskrif- ter som behövs för verkställighet av lagen får tas in i en särskild förord- ning.

4.3. Lagen (1941:251) om särskild varuskatt

25

De ändringar som görs i denna paragraf är endast av formell karaktär.

3 a 5 Reglerna i denna paragraf ersätts helt av bestämmelserna i 1 kap. 1 och 5 55 LPP.

45

Enligt 45 punkt 1 gäller för särskild varuskatt att skattskyldig skall ordna sin bokföring så att kontroll kan göras av försäljning m.m. av skattepliktiga varor. 1 punkt 2 av 4 5 sägs att skattskyldig skall följa de

Prop. .1983/84: 71 138

särskilda föreskrifter som RSV meddelar för att få en betryggande kontroll av skatten. Vidare stadgas att skattskyldig skall följa de anvisningar som en kontrolltjänsteman lämnar.

12 kap. 11 5 LPP föreslås en generell regel som innebär att skattskyldigi skälig omfattning genom räkenskaper. anteckningar eller på annat lämpligt sätt skall sörja för att det finns tillräckligt underlag för bl.a. kontroll av skatten. Denna bestämmelse får kompletteras ytterligare med särskilda tillämpningsföreskrifter till LPP. Därigenom blir bestämmelserna i 45 överflödiga.

55

I denna paragraf finns f.n. regler om registrering. De nya förfarandereg- lerna medför att i skatte- och avgiftsförfattningarna endast behöver anges vem som skall vara registrerad och när importörer m.fl. kan registreras som skattskyldiga.

I enlighet med detta har angetts när skattskyldig skall vara registrerad. Vidare kvarstår bestämmelsen om registrering av importörer. Denna regel har dock kompletterats genom att som villkor för registrering av importö- rer angetts att verksamheten är av större omfattning eller att det föreligger särskilda skäl. Kompletteringen innebär endast att nuvarande praxis hos RSV lagfästs. Övriga bestämmelser om registrering (i nuvarande 5 5 3) erfordras inte med den nya förfarandelagstiftningen.

6.5

Redovisningsperiodcns längd skall oförändrat vara 1 månad. avsnitten 2.2.3 — 2.2.4. Möjligheten att medge längre redovisningsperioder ersätts av bestämmelsen i 2 kap. 3 5 tredje stycket LPP.

6 a 5

Denna paragraf. som i huvudsak motsvarar 6 5 2. behandlar avdrag i deklarationen för särskild varuskatt. Sådana avdrag görs f. 11. med beskatt- ningsvikten eller beskattningsvärdet på de varor för vilka avdrag yrkas. Enligt 2 kap. 7 5 LPP skall deklarationen innehålla uppgift om skattens bruttobelopp. Även avdragen i deklarationen bör göras med skattebelopp. Denna ändring har kommit till uttryck i första stycket genom att där angetts att avdrag får göras för skatten på varorna samt genom ändringar i andra stycket.

Enligt den nuvarande lydelsen av första stycket a) får avdrag göras för beskattade varor som använts vid tillverkning av skattepliktiga varor. Avdraget får göras först när de tillverkade varorna deklareras. Lämpligare är att avdrag för beskattade varor som förvärvats för att användas vid tillverkning av skattepliktiga varor får göras redan i samband med förvär- vet. Detta medför förenklingar inte minst för de skattskyldiga. Om varor- na. sedan avdrag erhållits. har tagits i anspråk för annat ändamål än

Prop. 1983/84: 71 139

skattepliktig tillverkning bör skatt deklareras och betalas för varorna. En bestämmelse om detta tas in i sista stycket.

Har skattskyldig lidit förlust genom bristande betalning från en köpare kan avdrag göras enligt första stycket 0). Denna avdragsregel har i princip oförändrad tagits in i första stycket 4). Bestämmelsen har i andra stycket kompletterats för det fall den skattskyldige får någon men inte full betal— ning för varorna. Avdrag får då göras med ett belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Vidare skall enligt andra stycket gälla att om betalning inflyter sedan avdrag gjorts för en förlust, skall redovisning äter lämnas för skatten på de varor som svarar mot det betalda beloppet.

Bestämmelserna i andra stycket innebär att den praxis som tillämpas hos RSV skrivs in i lagen. Motsvarande bestämmelser införs. i den mån de inte redan finns. i övriga punktskatteförfaltningar.

Avdrag kan enligt gällande ordning (första stycket b-d) vidare göras för exporterade varor. varor som återtagits i samband med återgång av köp eller varor som sålts till någon som kan få tullfrihet enligt 7 5 tullförord- ningen (_l973: 979). Någon ändring av dessa regler erfordras inte. de tas in i första stycket 2. 3 och 5.

I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 2.7.5) har anfört bör de nya avdragsbestämmelserna i 6 a 5 träda i kraft redan den I januari 1984. De nuvarande avdragsbestämmelserna i 6 5 2 bör samtidigt upphöra att gälla.

6b5

l paragrafen införs enligt avsnitt 2.2.2 en regel om begränsning i redovis- ningsskyldigheten för skattskyldiga vars tillverkning endast är av mindre omfattning. En liknande bestämmelse finns i 6 5 ML.

Deklaration skall inte behöva lämnas och skatt inte betalas om den skattskyldiges verksamhet högst omfattar 500 kg skattepliktiga varor för ett beskattningsår. .I denna kvantitet skall även inräknas den skattskyldiges import. Detta innebär att registrerade importörer inte skall kunna få befri- else, eftersom registrering av importörer sker endast om verksamheten kan beräknas omfatta mer än 500 kg skattepliktiga varor om året.

Har den skattskyldiges årliga tillverkning någon gång omfattat mer än 500 kg skattepliktiga varor är han inte utan vidare befriad från deklara- tions- och betalningsskyldighet om verksamheten minskar så att den un- derstiger nämnda kvantitet. I dessa fall får RSV enligt andra stycket medge befrielse om verksamheten kan beräknas varaktigt understiga denna kvan- titet.

Ett befrielscbeslut gäller endast under förutsättning att verksamheten under beskattningsåret faktiskt också högst omfattat 500 kg skattepliktiga varor. Skulle ett beslut enligt andra stycket ha meddelats under felaktiga förutsättningar och detta visar sig först vid beskattningsårets slut skall den skattskyldige betala skatt för hela beskattningsåret. Skulle det å andra

Prop. 1983/84: 71 140

sidan vid beskattningsårets utgång visa sig att någon. vars verksamhet för året inte överstiger 500 kg skattepliktiga varor. betalat skatt bör återbetal- ning ske av det inbetalade beloppet.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Lagen (1957: 262) om allmän energiskatt

65

I förevarande paragraf anges nu vem som skall vara registrerad som producent av skattepliktigt bränsle. Återförsäljare eller förbrukare av så- dant bränsle kan registreras som skattskyldiga. 1 75 anges genom en hänvisning till 6 5 att den som är eller bör vara registrerad är skyldig att betala skatt.

För att få skattskyldighetsbestämmelserna tydligare bör de göras om efter förebild av de senast tillkomna skatteförfattningarna. I dessa författ- ningar är den inbördes ordningen av bestämmelserna

1) definition av vem som är skattskyldig. 2) regler om registrering. 3) angivande av skattskyldighetens inträde. En omläggning efter detta mönster motiveras också av uppbyggnaden av bestämmelserna i LPP.

I 6 5 har således angetts vem som är skattskyldig. Bestämmelsen har utformats efter de principer som gäller för skattskyldigheten i nuvarande 7 5.

Skattskyldig skall enligt punkt 1 den vara som framställer skattepliktigt flytande bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig. vara. Enligt punkt 2 skall vidare den som blivit registrerad som återförsäljare eller förbrukare vara skattskyldig. Punkt I och 2 motsvarar gällande skattskyldighetsrcgel i 7 5 första stycket.

Om någon fått tillstånd enligt 26 5 kan bränsle köpas skattefritt eller med nedsatt skatt om det samtidigt lämnas en försäkran om viss användning av bränslet. Används detta sedan för ändamål som inte är befriat från skatt genom avdrag enligt 24 5 i deklarationen skall skatt betalas för bränslet. Detta gäller dem som inte är registrerade som skattskyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som punkt 3 och motsvarar 7 5 andra stycket i gällande bestämmelser.

75

I denna paragraf har i enlighet med vad som sagts under 6 5 tagits in bestämmelserna om registrering. De som är skattskyldiga enligt regeln i 6 5 ]. producenterna, skall vara registrerade hos RSV. 1 andra stycket har de nuvarande bestämmelserna i 6 5 andra stycket om registrering av åter- försäljare och förbrukare tagits in.

Prop. 1983/84: 71 141

85

Denna regel behandlar skattskyldighetens inträde. Viss ändring. som är av formell art. har gjorts i punkterna 1 och 2. bl.a. till följd av ändringarna i 6 och 7 55. Punkten 3 reglerar skattskyldigheten när en skattskyldig upphör att vara registrerad. Bestämmelser därom fanns tidigare i 9 5. som föreslås upphävd.

95 Se85.

115

Tidigare (2.2.1) har föreslagits att skattskyldigheten för skatten på elek- tn'sk kraft flyttas från konsumenterna till kraftproducenterna och distribu- törerna. Omläggningcn är i huvudsak endast av formell karaktär och fram- går av första stycket ]. Något förenklat kan sägas att de som tidigare var skyldiga att redovisa skatten till statsverket nu blir skattskyldiga. Av det tillagda tredje stycket framgår att de skattskyldiga skall vara registrerade hos RSV.

I första stycket 2 har reglerats skattskyldigheten för den som förvärvat elektrisk kraft utan skatt eller med nedsatt skatt. Motsvarande skatte- pliktsbestämmelser såvitt avser bränslen har införts i 6 5 3.

12 5

På grund av omläggningen av skattskyldigheten kan stora delar av denna paragraf utgå. Kvar blir endast regeln om skattskyldighetens inträde. Re- geln i punkten 2 motsvarar den bestämmelse som finns i 8 5 första stycket 2 för bränslen.

135

Bestämmelserna i denna paragraf kan utgå på grund av omläggningen av skattskyldigheten.

185

Dessa bestämmelser ersätts av reglerna i 1 kap. 1 och 5 55 LPP och utgår ur energiskattelagen.

[95

Tidigare (avsnitt 2.6.3) har föreslagits att den till RSV knutna energiskat- tenämnden skall upphöra. Bestämmelserna i förevarande paragraf om energiskattenämnden har till följd härav utgått.

Prop. 1983/84: 71 142

20 5

I detta lagrum regleras förfarandet för registrering. Sådana bestämmel- ser bör meddelas i en tillämpningsförordning till LPP. Till följd härav kan paragrafen utgå.

215

Enligt denna bestämmelse får RSV avregistrera dem som efter egen begäran blivit registrerade som skattskyldiga. Även detta är en bestämmel- se som bör tas in i tillämpningsföreskrifter till LPP.

235

Regler om deklaration för energiskatt finns i denna paragraf. Till en viss del ersätts reglerna av bestämmelser i 2 kap. LPP.

24 och 25 55

Dessa paragrafer. som reglerar avdrag i deklarationen. har ändrats så att avdrag i fortsättningen får göras med skatten på varorna. Vidare bör proportioneringsregler införas i slutet av paragraferna. Dessa ändringar har kommenterats i spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varu- skatt (avsnitt 4.3).

30 5 Omläggningcn av 11 5 medför att regeln i förevarande paragraf blir obehövlig.

32 5

Andra stycket av denna bestämmelse kan utgå på de skäl som anförts i speeialmotiveringen till motsvarande ändring beträffande 4 5 lagen om särskild varuskatt (avsnitt 4.3).

Hänvisningar till S4-4

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.5

4.5. Lagen (1961: 372) om bensinskatt

35

i denna paragraf anges f.n. skattskyldighetens inträde. Vidare hänvisas i fråga om vem som är skattskyldig till reglerna om registrering.

Denna utformning av skattskyldighetsreglerna bör. som påpekats i spe- cialmotiveringen till 6 5 energiskattelagen (avsnitt 4.4). ändras. Reglerna i bensinskattelagen har utformats i överensstämmelse med de principer som angetts i specialmotiven'ngen till motsvarande ändring i 6 5 energiskattela- gen.

1 3 5 har tagits in regler om vem som är skattskyldig till bensinskatt. Bestämmelserna om detta har utformats i enlighet med de principer som gäller för skattskyldighet enligt nuvarande 3 5 andra stycket.

Skattskyldig enligt punkt 1 är den som inom landet tillverkar bensin.

Prop. 1983/84: 71 143

Enligt punkt 2 är vidare den skattskyldig som har registrerats som återför— säljare eller förbrukare av bensin.

Om någon fått tillstånd enligt 7 5 2 mom. kan bensin köpas skattefritt eller med nedsatt skatt om det samtidigt lämnas en försäkran om viss användning av bensinen. Används denna sedan för ändamål som inte är befriat från skatt genom avdrag enligt 235 i deklarationen skall skatt betalas för bensinen. Detta gäller dem som inte är registrerade som skatt- skyldiga hos RSV. Detta fall av skattskyldighet har tagits in som punkt 3.

Övriga bestämmelser i nuvarande 3 5. dvs. första och sista styckena angående skattskyldighetens inträde. har flyttats i något förändrat skick till 5 5.

45

I denna bestämmelse har i enlighet med de principer som angetts under 6 5 energiskattelagen (avsnitt 4.4) tagits in registreringsreglerna. De som är skattskyldiga enligt den föreslagna regeln i 3 5 ], tillverkarna. skall vara registrerade hos RSV . 4 5 första stycket. 1 andra stycket har de nuvarande reglerna i 5 5 andra stycket om registrering av återförsäljare och förbru- kare tagits in.

De nuvarande reglerna i 4 5 har utgått. De nuvarande två första punk- terna ersätts helt av reglernai ] kap. 1 och 5 55 LPP. Sista punkten kan tas bort av samma skäl som anförts i spccialmotiveringen till motsvarande ändring i 4 5 lagen om särskild varuskatt (avsnitt 4.3).

5 5

I nuvarande 5 5 finns registreringsbestämmelserna vilka. som nämnts. har flyttats i något omarbetat skick till 4 5. Därvid har. i enlighet med de principer som dragits upp i spccialmotiveringen till 6 5 energiskattelagen. reglerna om skattskyldighetens inträde tagits in i 5 5.

Reglerna om skattskyldighetens inträde är i princip oförändrade med undantag av att vissa formellajusteringar gjorts på grund av ändringarna i 3 och 4 55.

65

Regler om redovisningsperioder och deklarationstider m.m. för bensin- skatt finns i denna paragraf. Reglerna kan delvis ersättas av 2 kap. 3 5 tredje stycket LPP och 2 kap. 5 LPP.

75lmom.

! denna bestämmelse. som reglerar avdrag i deklarationen. bör avdrag i fortsättningen få göras med skatten på varorna. Vidare bör i slutet av bestämmelsen införas en regel om proportionering av avdrag för kundför- luster och om återföring till beskattning av sådana avdrag om betalning senare inflyter. Dessa ändringar har kommenterats i specialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt (avsnitt 4.3).

Prop. 1983/84: 71 144

Hänvisningar till S4-5

4.6. Lagen ( 1961: 394) om tobaksskatt

3—5 55

I dessa paragrafer finns bestämmelser om när skattskyldighet inträder, beskattningsmyndighet och registrering.

Bestämmelserna har i förtydligande syfte ändrats så att uppbyggnaden motsvarar senare tillkomna punktskatteförfattningar. Detta innebär att i 3 5 tas in en särskild bestämmelse om vem som är skattskyldig. reglerna utgör en omarbetning av första och andra styckena i nuvarande 5 5. Vidare tas i 4 5 in bestämmelserna om vilka som skall vara registrerade eller kan bli registrerade som skattskyldiga. Slutligen anges i 5 5 när skattskyldighet inträder. Reglerna innebär en omarbetning av bestämmelserna i 3 5.

65

Att deklaration skall lämnas till RSV för varje redovisningsperiod fram- ' går av 2 kap. 1 5 och 6 5 LPP.

575

Enligt ändringen skall avdrag göras från skattens bruttobelopp. Vidare ges i andra stycket en bestämmelse för det fall att en kundförlust endast är partiell. Motivet för dessa ändringar framgår av förslaget till ändringar i 6 a 5 lagen om särskild varuskatt 4.3.

4.7. Lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område

10 5

Avgiftsskyldig för leveransavgift för potatis är f.n. potatisproducen- terna. Avgiften erläggs dock till det bränneri eller den stärkelsefabrik som potatisen levererats till. Bränneriet eller stärkelsefabriken betalar sedan avgiften till JN. Denna ordning är praktisk. Avgiftsskyldigheten bör även formellt flyttas över till brännerierna och stärkelsefabrikerna. I första stycket e i förevarande paragraf har därför denna ändring gjorts. 1 övrigt har endast vissa formella justeringar gjorts.

11 5

LPP skall i princip i sin helhet tillämpas på de avgifter som erläggs till JN enligt jordbruksprisregleringslagen, 1 kap. 1 5 första stycket 2 LPP. En erinran om detta förs in på annan plats i lagen (23 5). Att JN skall vara beskattningsmyndighet framgår av 1 kap. 5 5 LPP. 11 5 blir därmed över- flödig.

12 och 13 55

Paragraferna ersätts av bestämmelser i 2 kap. och 8 kap. LPP

Prop. 1983/84: 71 145

175

Tredje stycket av denna paragraf ersätts av bestämmelserna i LPP.

205

LPP: s regler blir tillämpliga på alla avgifter som erläggs till JN enligt jordbruksprisregleringslagen. Reglerna om deklaration i efterhand för av- giftspliktiga händelser kommer därmed i princip att gälla även för avgifter vid utförsel enligt 18 5. Med hänsyn till att en exporterad vara är utom svenska myndigheters kontroll när deklarationen skall lämnas bör kunnna krävas att den avgiftsskyldige ställer säkerhet för sådan avgift innan utför- sel får ske.. En bestämmelse om detta har lagts till 20 5. När säkerhet inte ställs bör avgiften i enlighet med gällande ordning betalas före utförseln.

21 5 Denna paragraf ersätts av 5 kap. 18 5 LPP.

21b5

Paragrafen innehåller bl.a. en hänvisning till nu gällande 11 - 1355. Dessa paragrafer ersätts av bestämmelser i LPP. Hänvisningen i 21 b 5 blir därmed obehövlig och har utgått. En komplettering bör däremot göras i fråga om RSV som beskattningsmyndighet. Enligt 7 — 8 55 förordningen (1981:639) om utjämning av 7ndustrins kostnader för jordbruksråvaror skall nämligen i vissa fall utjämningsavgift för choklad- och konfektyrvaror erläggas till RSV.

235

Bestämmelserna i nuvarande 23 5 om ränta ersätts av bestämmelser i 5 kap. LPP.

1 nuvarande 11. 33 och 34 55 finns regler om att LFK delvis skall gälla för vissa prisregleringsavgifter. 1 23 5 har införts en erinran om att LPP i princip i sin helhet skall gälla för avgifter som erläggs till JN.

245

Paragrafen ersätts av bestämmelserna om indrivning i 5 kap. LPP. Den har därför utgått.

335

Hänvisningen i denna paragraf till reglerna i LFK har utgått och. för skyldighet att använda viss råvara. ersatts av en hänvisning till LPP.

345

I denna paragraf finns en hänvisning till en straffbestämmelse i 47 5 LFK. Någon sådan bestämmelse föreslås inte införd i LPP. Bestämmelsen erfordras heller inte för prisregleringsavgifterna. Paragrafen kan slopas.

10 Riksdagen [983/84 . I saml. Nr 7]

Prop. 1983/84: 71 146

34 a 5

Bestämmelser om straff för förseelser vid avgiftsredovisningen finns i denna paragraf. 1 förslaget har gjons vissa formellajusteringar av paragra- fen. Vidare har straffansvar införts för den som brister i sin bokförings- skyldighet.

4.8. Skattebrottslagen (1971: 69)

Lagen bör vara tillämplig även på lotterivinstskatt. Enligt förslaget skall även särskilda avgifter kunna tas ut i fråga om sådan skatt. Detta framgår av spccialmotiveringen till 7 kap. LPP.

4.9. Lagen ( 1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Ändringen är en följd av den föreslagna ändringen av rubriken till lagen (19281376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

4.10. Lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

25

Denna bestämmelse ersätts av en motsvarande regel i 1 kap. 5 5 LPP.

8 5

Regeringen kan enligt denna bestämmelse förordna om undantag från skatteplikt om det föreligger synnerliga skäl. Bestämmelsen har inte an- vänts sedan år 1975 och torde inte heller överensstämma med regeringsfor- mens krav på att föreskrifter om skatt lämnas genom lag. Bestämmelsen bör därför upphöra att gälla.

115

Den möjlighet som i dag finns i 1 | 5 första stycket att redovisa reklam- skatt enligt kontantmetoden bör upphöra eftersom punktskatterna gene- rellt föreslås redovisade enligt faktureringsmetoden. Frågan har behand- lats i avsnitt 2.2.1. Redovisningsmetoden enligt nuvarande andra stycket i 11 5 bör således göras till huvudregel. Bestämmelsen bör dock förtydligas så att det framgår vilka åtgärder från den skattskyldiges sida som medför att skattskyldighet inträder.

Skatteplikt till reklamskatt föreligger för annonser av visst slag. för reklamtrycksaker och för reklam i form av ljustidning. film m. m. Skatt- skyldiga är enligt 9 5 reklamskattelagen de som offentliggör skattepliktig annons cllcr skattepliktig reklam i annan form än annons och de som framställer skattepliktiga reklamtrycksaker.

Regeln om skattskyldighetens inträde för reklamskatt bör utformas så att denna tidpunkt knyts till sådana affärshändelser som för den skattskyl-

Prop. 1983/84: 71 147

dige medför att fordran på vederlag uppkommer för annonserna eller reklamen. Dessa händelser motsvaras inom varubeskattningen av leveran- sen av den skattepliktiga varan.

För skattepliktiga annonser torde själva offentliggörandet vara den handling som medför att prestationen är fullgjord och fordran på vederlag föreligger. Därför har i första stycket punkt 1 angetts att skattskyldighet för skattepliktiga annonser inträder när de offentliggörs.

För reklamtrycksaker kan skattskyldighetens inträde knytas till leveran- stidpunkten. I detta fall är skattskyldigheten lagd på den som tillverkar en skattepliktig vara och i denna del är reklamskatten jämförbar med en varuskatt. I överensstämmelse med vad som gäller för flertalet sådana skatter bör skattskyldighet även inträda vid uttag av skattepliktiga varor ur rörelsen. Bestämmelserna om detta har tagits in i första stycket punkt 2.

För annan skattepliktig reklam är inte enbart offentliggörandet av rekla- men en sådan händelse som medför att krav på vederlag föreligger. Sådan reklam kan göras under en längre tidsperiod. t.ex. i form av reklamtexter vid en idrottsarena. och fordran på vederlag föreligger kanske inte förrän viss tid efter offentliggörandet. För detta fall bör lämpligen anges att skattskyldighet inträder när reklamen återges. första stycket punkt 3. Re- dovisning av skatten skall då enligt bestämmelserna i 2 kap. LPP ske när den skattskyldige skall bokföra att en fordran på vederlag föreligger för den återgivna reklamen.

Betalas reklam i förskott inträder enligt andra stycket skattskyldighet när betalningen sker. '

155

I denna bestämmelse finns f.n. regler för redovisningen. De ersätts i huvudsak av 2 kap. 2 - 4 55 LPP och bör i övrigt ersättas av allmänna tillämpningsbestämmelser till LPP.

16 5

Med hänsyn till kopplingen av skatteredovisningen till räkenskapsår (2 kap. 3 5 tredje stycket LPP) bör gränsen för redovisningsskyldigheten knytas till beskattningsår i stället för kalenderår.

175

För tillämpning av den i LPP föreslagna faktureringsmetoden kan regler- na i 17 5 ersättas av 2 kap. 5 5 LPP.

Reglerna i 2 kap. 5 5 innebär att skatten för en annons hänförs till den redovisningsperiod då bokföring av fordran på grund av offentliggörandet skall ske. Utgår inte vederlag för annonsen torde någon bokföringsåtgärd med anledning av offentliggörandet inte äga rum. Då skall skatten enligt 2 kap. 55 LPP hänföras till den redovisningsperiod då skattskyldighet inträdde, dvs. då offentliggörandet skedde. På motsvarande sätt skall

Prop. 1983/84: 71 148

skatten för annan skattepliktig reklam hänföras till den redovisningsperiod då bokföring av fordran på grund av den utförda reklamprestationen skall ske. Om vederlag inte utgår för reklamen skall skatten hänföras till den redovisningsperiod då reklamen återgavs, vilken tidpunkt i detta fall torde sammanfalla med offentliggörandet. I dessa delar medför de nya bestäm- melserna således i princip inte någon ändring.

När det gäller trycksaker medför. i de fall vederlag utgår. reglerna i LPP ingen ändring i den ordning som föreskrivs i 175 vid tillämpning av faktureringsmetoden. Utgår inte vederlag skall skatten enligt nuvarande 17 5 hänföras till den redovisningsperiod under vilken trycksaken färdig- ställts. Enligt de nya bestämmelserna inträder skattskyldighet i dessa fall när trycksak tas ut ur rörelsen. Detta innebär en viss senareläggning av redovisningen, vilket dock endast har marginell betydelse.

195

l paragrafen skall anges vem som skall vara registrerad hos RSV. Övriga registreringsbcstämmelser utgörs av sådana administrativa föreskrifter som bör tas in i en särskild tillämpningsförfattning till LPP. De kan därför utgå ur reklamskattelagen.

21) 5

Enligt paragrafen kan RSV förelägga vite mot den som underlåter att anmäla sig för registrering eller inte kommer in med uppgifter som begärts för registrering.

Har någon inte anmält sig för registrering skall RSV enligt bestämmel- serna i 3 kap. LPP kunna begära in de uppgifter som behövs eller göra skatterevision. Till dessa bestämmelser har knutits vitessanktioner. Vites- bestämmelsen i 20 5 är därför överflödig och kan utgå.

21 och 22 55

1 paragraferna finns regler om redovisningsperioder och deklarationstid. Med hänsyn till bestämmelserna i 2 kap. LPP kan reklamskattelagens regler i dessa avseenden förenklas.

24 5 Återbetalningen bör knytas till beskattningsåret i stället för kalender- året.jfr. 16 5.

26 5 1 första stycket av denna bestämmelse. som avser införsel av skatteplik- tig reklam. har några mindre formellajusteringar gjorts.

Prop. 1983/84: 71 149

29 5

I fråga om förhandsbesked om reklamskatt gäller särskilda bestämmel- ser. Enligt avsnitt 2.6.1 bör särregleringen för reklamskatten till stor del upphävas. Den särbestämmelse som behövs har tagits in i 6 kap. 1 5 andra stycket LPP. ] 29 5 andra stycket regleras besvär över förhandsbesked och i tredje stycket finns bestämmelser om reklamskattenämnden. Motsvaran- de bestämmelser om besvär har tagits in i 8 kap. 3 5 LPP. Reklamskatte- nämndens verksamhet skall enligt förslaget upphöra. Förevarande para- graf kan således upphävas.

305

Bestämmelserna i denna paragraf ersätts i huvudsak av bestämmelser i LPP. De särskilda bestämmelserna om kontroll hos annan än den skatt- skyldige bör dock stå kvar, då bestämmelserna i 3 kap. 5 5 LPP inte med säkerhet är tillräckliga i dessa fall.

32 5 Ändringarna i denna paragraf görs till följd av de ändringar som tidigare har angetts.

Anvisningar till 13 5

I denna anvisning ges en närmare förklaring av vad som avses med vederlag i reklamskattelagen. Anvisningen behandlar bl.a. det fall redovis- ning sker enligt kontantmetoden. Med en obligatorisk redovisning av rek- lamskatt enligt faktureringsmetoden kan de bestämmelser som avser kon— tantmetoden utgå ur anvisningen.

Hänvisningar till S4-10

4.11. Lagen (l972z435) om överlastavgift

95

Allmänna ombudet för vägtrafikskattemål avger vanligen yttranden i ärenden om överlastavgift. Denna praxis lagfästs genom att en hänvisning till 3 5 vägtrafikskattelagen gjorts i 9 5.

Bestämmelserna om kontroll och besvär har flyttats till två nya paragra- fer, 10-115. 1 övrigt innebär förslaget inga sakliga ändringar av nuvarande 9 5.

100ch1155

I dessa paragrafer har genom hänvisning till 3 och 8 kap. LPP tagits in bestämmelser om kontroll och besvär. De nuvarande bcsvärsfristerna bibehålls.

Prop. 1983/84: 71 150

4.12. Lagen ( 1972: 820) om skatt på spel

2 5 Nuvarande 2 5. som stadgar att RSV är beskattningsmyndighet. ersätts av 1 kap. 5 5 LPP.

75

Här bör endast anges att skattskyldig skall vara registrerad hos RSV. Övn'ga bestämmelser om registrering bör ersättas av tillämpningsföreskrif- ter till LPP.

85

Enligt denna bestämmelse kan RSV begära uppgifter även från den som inte anmält sig för registrering. Detta skall gälla enligt 3 kap. 5 5 LPP. Förevarande paragraf har därför utgått.

95

Vitesbestämmelser finns intagnai 3 och 9 kap. LPP. Bestämmelsen i 9 5 om vite kan därför utgå.

12 5 Bestämmelserna om redovisningsperioder och deklarationstider skall t.v. behållas (avsnitt 2.2.3 — 2.2.4).

205

Denna särregel om förhandsbesked för spelskatt kan utgå med hänsyn till de utökade möjligheterna att erhålla förhandsbesked enligt 6 kap. LPP.

215

Bestämmelserna i denna paragraf kan utgå med hänsyn till regleringen av dessa frågori ] kap. 1 5 och 3 kap. 5 5 LPP.

Hänvisningar till S4-12

4.13. Lagen ( 1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar

2 5

Första stycket i denna paragraf har utgåttoch ersatts av bestämmelserna i 1 kap. 5 5 LPP om beskattningsmyndighet. I övrigt har. förutom vissa formella justeringar. införts möjlighet att tillämpa 9 kap. 4 5 LPP.

75

Registreringsbestämmelserna kan inskränkas så att det här endast anges vem som skall vara registrerad. Övriga föreskrifter om registrering får meddelas i tillämpningsbestämmelser till LPP.

Prop. 1983/84: 71 151

85

I denna paragraf finns bestämmelser om redovisning och deklaration. De kan i vissa delar ersättas av bestämmelserna i 2 kap. LPP.

95

Denna paragraf, som reglerar avdrag i deklarationen. ändras så att avdrag i fortsättningen görs med avgiften på förpackningarna. Denna änd- ring har kommenterats i specialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt.

12 5 Bestämmelsen ersätts av 1 kap. 1 5första stycket 1 i LPP. Jfr. 2 5.

4.14 Vägtrafikskattelagen( 1973: 601).

Vid utformningen av LPP:s anknytning till vägtrafikskattelagen har valts att i den lagen ange i vad mån LPP skall tillämpas. 1 1 kap. 2 5 LPP har intagits en upplysning att lagen gäller för vägtrafikskatt i den omfatt- ning som föreskrivs i vägtrafikskattelagen. [ princip har sålunda valts samma metod som f.n. gäller för vägtrafikskattelagen med hänvisning till LFK: s bestämmelser.

De gällande hänvisningarna i vägtrafikskattelagcn till LFK:s bestäm- melser har fått kritik bl.a. för att de är oöverskådliga. En ytterligare systematisering av hänvisningarna har därför gjorts. Vidare har nya rubri- ker införts.

35

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningsmyndighetcrna och allmänna ombuden för vägtrafikskatt. F.n. finns i 30 5 vägtrafikskattelagen en hänvisning till 13 5 LFK, som avser sakkunning. Hänvisningen har flyttats till 3 5 där den passar bättre av systematiska skäl.

Det nuvarande andra stycket. som behandlar de allmänna ombuden. har tagits in som tredje stycke. Det har dock. i enlighet med 1 kap. 7 5 LPP. kompletterats med ett stadgande om att ombudet skall yttra sig i ärenden om förhandsbesked.

4a5

Enligt denna bestämmelse skall hos RSV finnas en särskild nämnd. kilometerskattenämnden. som skall avge yttranden och förslag i fråga om kilometerräknarapparatur. Nämnden inrättades vid RSV den 1 juli 1979. Den består av representanter för några branschorganisationer och myndig- heter. och sammanträder vid behov. Enligt RSV kan de kontakter med branschorganisationer och andra myndigheter som kan ske genom nämn- den dock ordnas på lämpligt sätt utan att en särskild nämnd finns för detta

Prop. 1983/84: 71 152

ändamål. Mot denna bakgrund finns inte skäl att behålla nämnden. Före- varande paragraf kan därför upphävas.

24 5

Förutsättningarna för efterbeskattning anges i denna paragraf. I tjärde stycket hänvisas nu till bestämmelserna i LF K om efterbeskattning vid oriktig uppgift i mål om skatt och vid åtal för skattebrott. En anpassning av reglerna görs nu till bestämmelserna i 4 kap. 10 5 LPP och i övrigt hänvisas till 4 kap. 11 och 12 55 LPP om efterbeskattning av dödsbo och efterbe- skattning vid åtal för skattebrott. Regeln om efterbeskattning av dödsbo har tidigare gällt även för vägtrafikskatt men har vid en ändring av bestäm- melserna fallit bort. Den förs sålunda nu åter in i vägtrafikskattelagen.

26 5

I denna paragraf har i enlighet med 4 kap. 8 5 LPP införts en regel om efterbeskattning för flera perioder av ett skatteår. Vid bedömningen av om det belopp efterbeskattningen avser är att anse som ringa skall hänsyn tas till det sammanlagda beloppet som tillkommer genom efterbeskattning för perioderna. Detta förslag har motiverats tidigare (avsnitt 5.2.2).

26 a 5

Enligt nuvarande 305 vägtrafikskattelagen får rättelse av felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbiseende göras i skattebeslut med stöd av 22 LFK. En motsvarande rättelsemöjlighet införs i 4 kap. 14 5 LPP. Ur systematisk synpunkt är det lämpligast att bestämmelsen tas in i vägtrafikskattelagen som en särskild paragraf.

27 och 28 55 I dessa paragrafer ändras endast hänvisningarna till reglerna om särskil- da avgifter.

305

Paragrafen innehåller i första stycket nu flera hänvisningar till LFK. Detta stycke utgår och i stället har hänvisningarna till motsvarande be- stämmelser i LPP systematiserats och tagits in i olika paragrafer. 3. 26 a och 30 a 55.

30 a 5

l denna paragraf har i första stycket tagits in hänvisningarna till LPP: s kontrollregler. F.n. finns motsvarande hänvisningar till LFK: s kontroll- regler i 30 5.

Prop. 1983/84: 71 153

30 b 5

Tidigare (avsnitt 2.6.1) har föreslagits att förhandsbesked skall lämnas även för vägtrafikskatt. En hänvisning till LPP: s bestämmelser om för- handsbesked har därför tagits in i denna paragraf.

31 5

Besvärsbestämmelserna för vägtralikskatt finns i denna paragraf. som nu hänvisar till vissa besvärsbestämmelser i LFK. Bestämmelser om be- svär över förhandsbesked införs. Dcnna ansluter sig till vad som gäller enligt LPP för besvär över förhandsbesked. 1 övrigt görs inga sakliga ändringar. Detta innebär bl. a. att någon förlängning inte görs av besvärsti- derna.

Hänvisningar till S4-13

4.15. Lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter

2 5

Denna paragraf. som reglerar avdrag i deklarationen. ändras så att avdrag i fortsättningen skall göras med avgiften på varan. Denna ändring införs även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt.

4.16. Lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område 8 5

Enligt denna paragraf betalas avgiften i den ordning som JN bestämmer. LPP skall i sin helhet gälla för prisregleringsavgifterna. Bemyndigandet för JN att bestämma om den ordning som skall gälla för betalning m.m. av avgiften har därför utgått. I vissa fall behövs undantag från LPP: s regler. Dessa undantag får meddelas av JN. Särskilda regler om detta finns i LPP och prisregleringsförfattningarna.

Regler om vem som är avgiftsskyldig för prisregleringsavgift på tisk finns f. n. i särskilda föreskrifter som JN har meddelat. JN: s författnings- samling JNFS 1981: 119. Av fiskprisregleringslagen framgår inte vem som är avgiftsskyldig. Bestämmelserna om vem som är avgiftsskyldig bör emel- lertid tas in i lagen. Bestämmelserna därom i JN: s föreskrifter har därför överförts till denna paragraf. Därvid har, som föreslagits i avsnitt 2.2.1. en ändring gjorts i avgiftsskyldigheten vad gäller fisk som sålts på auktion. Bestämmelsen är tillämplig på fiskauktioner som hålls i Sverige.

9 5

I denna paragraf finns nu en hänvisning till vissa bestämmelseri LFK. LPP skall i princip i sin helhet tillämpas på de avgifter som erläggs till annan än tullverket enligt liskprisregleringslagen. En erinran om detta tas in i 19 5. Nuvarande 9 5 blir därmed överflödig och har utgått.

Prop. 1983/84: 71 154

11.5

Genom den omläggning av avgiftsskyldigheten som angivits under 8 5 kan andra stycket i förevarande paragraf utgå.

13.5

När LPP: s regler blir tillämpliga på alla avgifter som erläggs till annan än tullverket kommer reglerna om deklaration i efterhand i princip att gälla även för avgifter vid utförsel. Med hänsyn till att en exporterad vara är utom svenska myndigheters kontroll när deklarationen skall lämnas bör kunna krävas att den avgiftsskyldige ställer säkerhet för sådan avgift innan utförsel får ske. En bestämmelse om detta har därför tagits in i 13 5. När säkerhet inte ställs. bör avgiften betalas före utförseln.

ISÖ

Bestämmelsen i denna paragraf. som gäller ränta på obetald avgift och indrivning av obetald avgift och ränta. ersätts av regler i 5 kap. LPP.

16.5

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf, att JN:s beslut om avgift länder till omedelbar efterrättelsc. ersätts i förslaget av 5 kap. 18 & LPP med motsvarande innebörd.

l9ä

I denna paragraf finns f.n. en hänvisning till LFKzs kontrollbestäm- melser. Denna hänvisning har utgått och ersatts med en erinran om att bestämmelsen i LPP gäller för de avgifter enligt prisregleringslagen som inte skall erläggas till tullverket.

20.5

I denna paragraf finns nu en hänvisning till vissa bestämmelser i LFK. Denna hänvisning utgår.

21.5

Bestämmelser om Straff för förseelser vid avgiftsredovisningen finns i denna paragraf. På grund av införandet av LPP bör vissa formella juste- ringar göras i paragrafen. Se vidare spccialmotiveringen till 34 a äjord- bruksprisreglenngslagen (4.7).

235

Tredje stycket som innehåller en hänvisning till LFK ersätts av bestäm- melser i LPP. Detta stycke har därför utgått.

Prop. 1983/84: 71 155

Hänvisningar till S4-16

4.17. Bilskrotningslagen (1975: 343)

1 l & LPP skall tillämpas på skrotningsavgift (1 kap. l i?" första stycket). 1 11 & har därför tagits in en erinran om detta.

4.18. Bevissäkringslagen (] 975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen ] %

Eftersom reglerna i denna lag även i fortsättningen skall gälla för punkt- skatterna och prisregleringgsavgifterna har i förevarande paragraf tagits in en hänvisning till LPP.

4.19. Utsädeslagen ( 1976: 298) 6 i?

De bestämmelser i LPP som inte skall tillämpas på växtförädlingsavgift avser dels redovisning och deklaration. som inte lämnas av de avgiftsskyl- diga för sådan avgift. dels reglerna om förhandsbesked och särskilda avgifter. I första stycket har hänvisningen till LFK bytts ut mot en hänvis- ' ning till LPP i enlighet med vad nu sagts.

] andra stycket har endast gjorts smärre ändringar för att anpassa regler- na till LPP.

4.20. Lagen (1977: 306) om dryckesskatt 3 5

Denna bestämmelse ersätts av reglerna i 1 kap. 4 & LPP om beskatt- ningsmyndighet och kan därför utgå.

655

I denna paragraf finns bestämmelser om registrering. l paragrafen bör endast kvarstå bestämmelsen om vem som skall vara registrerad. Övriga registreringsbestämmelser. som rör förfarandet. får tas in i tillämpnings- bestämmelser till LPP.

715

Den som vägrar att medverka vid registrering kan enligt denna paragraf föreläggas vite. Paragrafen ersätts av bestämmelser i 3 kap. och 9 kap. LPP.

85

Regler om förfarandet vid registrering bör tas in i tillämpningsbestäm- melser till LPP. På samma sätt som i 5 .5 andra stycket lagen (1941 : 251) om

Prop. 1983/84: 71 156

särskild varuskatt (4.3) bör anges förutsättningarna för att en importör skall kunna registreras som skattskyldig.

13 5

Avdrag i deklarationen kan göras enligt denna paragraf. Avdrag skall i fortsättningen göras med skatten på varorna. Vidare införs en proportione- ringsregel i slutet av paragrafen. Dessa ändringar genomförs även i övriga avdragsparagrafer i punktskatteförfattningarna och har kommenterats i spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt.

Omläggningcn av tidpunkten för skattskyldighetens inträde när det gäl- ler skatten på vin- och spritdrycker (prOp. 1982/83:150. avsnitt 2.2.1) innebär att det finns behov av en särskild avdragsregel vid återgång av köp. 13 5 första stycket 5 bör därför vara tillämplig även i fråga om skatt på vin- och spritdrycker. _

De nya avdragsbestämmelserna i denna paragraf bör i enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 2.7.5) har anfört träda i kraft redan den 1januari 1984.

145

Denna bestämmelse, som hänvisar till LFK. kan utgå. Den ersätts av regleri 1 kap. 1 5LPP.

155

I denna paragraf har endast formellajusteringar gjorts.

Hänvisningar till S4-20

4.21. Lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon

35

Första stycket ersätts av 1 kap. 1 och 5 55 LPP. I andra stycket görs formellajusteringar.

9 5

Bestämmelser om deklaration finns f.n. i denna paragraf. De kan i vissa delar ersättas av bestämmelser i 2 kap. LPP. De ändringar som detta medför har behandlats tidigare (avsnitt 4.2.4).

I andra och tredje styckena regleras avdrag i deklarationen. En regel om redovisning av influten skatt för vilken avdrag tidigare gjorts på grund av förlust på fordran har tillagts. jfr. spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt.

105

Bestämmelsen i andra stycket ersätts av 2 kap. 7 5 LPP.

Prop. 1983/84: 71 157

Hänvisningar till S4-21

4.22. Lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor

4 5 Denna bestämmelse ersätts av regeln om beskattningsmyndigheti 1 kap. 5 5 LPP.

6 5

Bestämmelserna om registrering för reseskatt har ändrats i överensstäm- melse med motsvarande bestämmelser för övriga punktskatter. Bestäm- melserna om registreringsförfarandet får tas in i tillämpningsbestämmelser till LPP. Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket ersätts av bestämmel- serna i 3 kap. 5 5 LPP.

75

Enligt denna bestämmelse kan vite användas mot den som inte lämnar uppgifter för registrering enligt 6 5. Motsvarande regler skall gälla enligt 3 kap. LPP. Paragrafen har ändrats med anledning av detta.

10 5 Reglerna om deklaration i denna paragraf kan förenklas med hänsyn till reglerna i 2 kap. LPP.

115

Avdrag i deklarationen får enligt denna paragraf göras för skatt som hänför sig till en kundförlust. Bestämmelserna kompletteras nu med pro- portioneringsregler och äterföringsregler om betalning sedan flyter in. Ändringarna har kommenterats i spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varuskatt.

135

Bestämmelserna i denna paragraf om kontroll hos annan än skattskyldig ersätts av reglerna i 3 kap. 5 5 LPP.

4.23. Lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

2 5

Enligt denna paragraf skall betalningssäkring få användas i fråga om skattebelopp m.m. som företrädare förjuridisk person är skyldig att betala enligt 5 kap. 17 5 LPP. Denna paragraf motsvarar nuvarande 27 a 5 LFK.

4.24. Lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband

5 5

Bestämmelsen i första stycket om beskattningsmyndighet har intagits i 1 kap. 5 5 första stycket ] LPP. Hänvisningen till LFK har ersatts av en hänvisning till LPPi 19 5.

Prop. 1983/84: 71 158

105

Möjligheten att i vissa fall medge att deklaration får lämnas för helt kalenderår och inte för tvåmånadersperioder kan utgå. I 2 kap. 3 5 tredje stycket LPP har nämligen intagits en möjlighet att medge redovisning för helt eller halvt beskattningsår.

11 5 Bestämmelsen kan förenklas eftersom i 2 kap. 5 5 första stycket LPP anges vad som skall redovisas för varje redovisningsperiod. Kompletteringen vad gäller avdrag för band som sålts med förlust har tidigare motiverats i spccialmotiveringen till 6 a 5 lagen om särskild varu- skatt (avsnitt 4.3)

4.25 Lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare 3 5 Ändringen har behandlats i spccialmotiveringen till 5 5 lagen om skatt på vissa kassettband (avsnitt 4.24).

8 5 Kompletteringen med en regel om redovisning av skatt på bandspelare för vilka tidigare redovisats kundförlust har motiverats i spccialmotive- n'ngen till 6 a 5 lagen om särSkild varuskatt (4.3)

Hänvisningar till S4-24

  • Prop. 1983/84:71: Avsnitt 4.24

4.26. Lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft 2 5

Beskattningsmyndigheten för skatt på viss elektrisk kraft anges i 1 kap. 1 5första stycket 1 LPP.

75

Bestämmelsen i andra stycket om deklaration för helt kalenderår ersätts av 2 kap. 35 tredje stycket LPP. När det gäller förutsättningarna för årsredovisning av skatt på viss elektrisk kraft har skatteutskottet uttalat (SkU 1982/83: 15 s. 69) att RSV bör medges rätt att tillåta årsredovisning för ett företag om den producerade kraften inte kommer att överstiga 10 miljoner kilowattimmar per år. Även enligt bestämmelsen i 2 kap. 3 5 tredje stycket LPP bör årsredovisning medges i dessa fall.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagför- slagen.

Prop. 1983/84: 71 159

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84: 71 160

Bilaga [

Punktskatteutredningens sammanfattning av SOU 1981: 83 Punktskatter och prisregleringsavgifter

Huvudpunkterna

En ny lag om beskattningsförfarandet för punktskatter och prisregle- ringsavgifter ersätter den nuvarande lagstiftningen från 1959. De nya be- stämmelserna har gjorts enhetligare och tydligare. Gemensamma regler i den nya lagen har gjort det möjligt att slopa åtskilliga föreskrifteri skatte- och avgiftsförfattningarna. Den nya lagstiftningen har i hög grad anpassats till motsvarande regler för inkomstskatt och mcrvärdeskatt. Förslaget bör bidra till att skapa bättre förutsättningar för beskattningsmyndigheternas verksamhet och även innebära fördelar för de skattskyldiga. Huvudpunk- tema är följande. 13 De skattskyldigas ordinarie bokföring kan i ökad utsträckning användas vid skatteredovisningen genom att faktureringsmetoden införs. E En kalendermånad som redovisningsperiod behålls för de flesta punkt- skatterna. Övriga punktskatter får som regel en redovisningsperiod på två månader. För prisregleringsavgifterna blir redovisningsperioden en månad. [: Deklarationstiden och betalningstiden blir som regel en månad och fem dagar efter redovisningsperiodens utgång. lnbetalningen skall då vara bokförd på beskattningsmyndighetens postgirokonto. Skattebcsluten kan omprövas i ökad utsträckning.

l_ll_l

Beskattningsmyndigheterna får ändra lagakraftvunna beslut även till den skattskyldiges fördel genom omprövning i särskild ordning. [2- Möjligheterna att lämna förhandsbesked utvidgas. Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden tar över verkets uppgift att meddela förhands- besked om reklamskatt. Reklamskattenämndens och energiskatte- nämndens verksamhet avvecklas.

Beskattningsmyndigheten skall i princip ha samma kontrollbefogen- [.)

heter och de enskilda samma rättsskyddsgz'trantier som vid kontroll av inkomstskatt och mcrvärdeskatt. Kontrollen delas upp på deklarations- granskning och skatterevision. 13 Nya samordnade bestämmelser om restavgift och ränta. [] Hela arbetet med indrivning av punktskatter och prisregleringsavgifter flyttas över på kronofogdemyndigheterna. i] Tiden för besvär över skattebeslut förlängs till två månader. Besvär över förhandsbesked anförs inom en månad direkt hos regeringsrätten.

Prop. 1983/84: 71 161

Allmänt

Till punktskatter hänförs ett stort antal skatter och avgifter som utgår på varor och tjänster inom landet. Som exempel kan nämnas bensinskatt. energiskatt. skatt på spritdrycker och vin. reklamskatt och spelskatt. Den totala Uppbörden av punktskatterna var budgetåret 1980/81 omkring 27 800 milj. kr.

För administrationen av punktskatterna gäller lagen (1959: 92) om förfa- randet vid viss konsumtionsbeskattning (LFK). Den lagen skall också tilllämpas på vissa avgifter som anknyter till punktskatteområdet. Vidare gäller den i princip på prisregleringsavgifter. som tas ut på jordbrukspro- dukter och 1isk samt på växtförädlingsavgift.

LFK skall enligt föreskrift i skatte- eller avgiftsförfattningarna tillämpas på förfarandet vid beskattningen i den män inte annat är föreskrivet där. För några punktskatter. främst vägtrafikskatt. och för prisregleringsavgif- terna är endast vissa begränsade avsnitt av LFK tillämpliga.

LFK innehåller de grundläggande reglerna om uppgiftsskyldighet och deklarationsskyldighet och reglerna om när skatten skall betalas och om anstånd. ränta m. m. Vidare finns i LFK bestämmelser om beslutsordning, skattekontroll. besvär. förhandsbesked och särskilda avgifter. dvs. skatte- tillägg och förseningsavgift.

Den utveckling som ägt rum. främst inom andra delar av skatterätten. har medfört att bestämmelserna i LFK delvis framstår som otidsenliga. Vid den praktiska tillämpningen har också uppmärksammats brister i be- stämmelserna. Många frågor är ofullständigt reglerade i lagen. vilket i särskilt hög grad gäller beslutsordningen och skattekontrollen. Vidare är många bestämmelser otydliga eller mycket allmänt hållna. De fyller inte heller de krav man i dag generellt ställer på utformningen av författningar.

Vi har funnit att LFK är i behov av så genomgripande ändringar att den bör ersättas med en helt ny lag. Den nya lagen bör ha samma tillämpnings— område som LFK. Det har visat sig möjligt att i högre grad än tidigare låta de nya förfarandereglerna bli tillämpliga på prisregleringsavgifterna. Den nya författningens namn blir lagen om punktskatter och prisregleringsav- gifter (LPP).

De skatter och avgifter som skall omfattas av LPP administreras av olika beskattningsmyndigheter. Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyn- dighet för punktskatterna utom vägtrafikskatt som handhas av länsstyrel- serna. Statens jordbruksnämnd (JN) administrerar de avgifter som tas ut enligt lagarna om prisreglering på jordbrukets och fiskets område. För växtförädlingsavgift är statens utsädeskontroll beskattningsmyndighet.

LPP berör i princip inte de olika beskattningsmyndighcternas interna organisation. Ett genomförande av lagen kräver dock viss omläggning av de nuvarande administrativa rutinerna. De eventuella merkostnader som kan uppstå för beskattningsmyndigheterna genom LPP bedöms emellertid i allt Väsentligt kunna klaras inom nuvarande ramar. Il Riksdagen [983/84. I sum/. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71 .63

Redovisning av skatt

Den närmare regleringen av de olika momenten i skatteredovisningen finns f. n. i skatte- och avgiftsförfattningarna. En ganska stor oenhetlighet har uppstått när det gäller dessa regler. 1 förslaget har det varit möjligt att i betydande utsträckning jämna ut dessa skillnader. Reglerna om skattere- dovisningen har i princip kunnat föras över från skatte- och avgiftsförfatt- ningarna till LPP.

De föreslagna reglerna innebär att skatte- och avgiftsredovisningen skall ske efter faktureringsmetoden. Med den metoden avses här den redovis- ningsmetod som fr.o.m. 1981 gäller som huvudregel för redovisning av mcrvärdeskatt. Enligt denna metod skall skatten redovisas när den affärs- händelse genom vilken skattskyldigheten inträder t. ex. leverans av skattepliktig vara till köpare —.bokförs eller borde ha bokförts. Metoden innebär att redovisningen. utöver kontanta betalningar. skall innefatta uppkomna fordringar.

Det som främst talar för att använda faktureringsmetoden vid skattere- dovisningen är de redovisningstekniska fördelarna. En samordning mellan den vanliga affärsbokföringcn och skatteredovisningen uppnås. Detta un- derlättar arbetet för de skattskyldiga och skapar bättre förutsättningar för beskattningsmyndighctens kontrollverksamhet. Vidare är det värdefullt att reglerna för redovisningen av punktskatter och mervärdeskatt genom för- slaget har gjorts lika. En övergång till faktureringsmetod skttlle i stor utsträckning innebära ett lagfästande av den redovisningspraxis som redan finns.

Omläggningcn till faktureringsmetoden för redovisningen av mervärde- lskatt var förenad med problem främst på grund av att den innebar vissa påfrestningar på de skattskyldigas likviditet. En övergång till fakturerings- metoden på punktskatteområdet medför i allmänhet inte några sådana problem. Det är endast för reklamskatten som övergången kan medföra vissa svårigheter för de skattskyldiga. För denna skatt föreslås att ikraft- trädandet bestäms så att de skattskyldiga får rimlig tid för att anpassa sig till det nya systemet.

Företrädare för de skattskyldiga har också anslutit sig till vårt förslag att införa faktureringsmetoden vid skatteredovisningen. De redovisningstek- niska fördelarna med en sådan ordning har varit det som främst betonats.

Övergången till faktureringsmetoden har krävt att vissa följdändringar görs i skatte- och avgiftsförfattningarna. Reglerna om skattskyldighetens inträde för reklamskatt och för skatt på spritdrycker och vin harjusterats. Vidare har en formell omarbetning gjorts av skattskyldigheten till allmän energiskatt pä elektrisk kraft samt avgiftsskyldigheten till leveransavgift på potatis och prisregleringsavgift på fisk.

l-"örslaget innebär vidare att redovisningsperioden på en månad behålls för de skatter som f.n. har den perioden. För skatt på bensin och oljor

Prop. 1983/84: 71 163

innebär förslaget dock att redovisningsperioden blir två månader. Även för övriga punktskatter föreslås att redovisningsperioden skall vara två måna- der. För prisregleringsavgifterna föreslås att den nuvarande redovisnings- perioden pä en månad behålls. Vidare föreslås att deklarations- och betal- ningstiden blir en månad och fem dagar för llertalet punktskatter och prisregleringsavgiftcr.

De föreslagna rcdovisningsreglerna innebär att de skattskyldiga i vissa fall skall redovisa skatten till staten tidigare än f. n. För skatten på bensin skall redovisningen ske 25 dagar tidigare och för energiskatt pä oljor. särskild varuskatt och avgift på dryckesförpackningar 10 dagar tidigare. För andra skatter. tobaksskatt. försäljningsskatt på motorfordon. reseskatt och spelskatt. uppstår en förlängning av kredittiden.

En förkortad skattekredittid kan innebära likviditetspåfrestningar på skattebetalarna. främst inom energiområdet. De nya redovisningsreglerna har därför förenats med särskilda övergångsbestämmelser.

Skattskyldiga med en låg årlig skatteredovisning skall enligt förslaget kunna få redovisningsperiod på halvt eller helt beskattningsår.

För de skatter som inte redovisas för bestämda tidsperioder föreslås i princip oförändrade redovisningsregler. Detta gäller för totalisatoravgift, lotterivinstskatt och stämpelskatt på aktier m.m. och lotterier.

Skatten på roulettspel redovisas f.n. i förskott innan redovisningsperio- den börjar. Enligt vår mening bör även redovisningen av denna skatt kunna ske efter redovisningsperiodens utgång.

Förslaget innehåller också en regel som ger beskattningsmyndigheterna möjlighet att medge anstånd med deklarationens avlämnande. Vidare före- slås att i deklarationen skall anges. förutom beskattningsvärde. beskatt- ningsvikt eller motsvarande. skattens bruttobelopp och eventuella avdrag. vilka skall vara uppdelade i olika poster samt skattens nettobelopp.-Det får ankomma på beskattningsmyndigheterna att föreskriva vilka ytterligare uppgifter som behövs för att fastställa och kontrollera skatterna och avgif- terna.

Skattens bestämmande

Vid utformningen av förslaget till beslutsordning har grunddragen i nuvarande praxis behållits. [ beskattningsförfarandet skall även fortsätt- ningsvis finnas två slags beslut. beslut som kan omprövas och beslut som är slutliga. De omprövningsbara besluten skall emellertid komma till större användning än f.n. Användningen av dessa beslut har visat sig vara ett både praktiskt och smidigt led i beskattningen. Förslaget har utformats utan att den nuvarande beteckningen "preliminär" har använts på de omprövningsbara besluten. Denna beteckning har vållat vissa missför- stånd.

Förslaget innebär att skatten anses bestämd till det belopp som tagits

Prop. l983/84: 71 164

upp i deklarationen om denna har kommit in i rätt tid. Har deklarationen inte kommit in vid den tidpunkt då den skall vara avlämnad till beskatt- ningsmyndigheten anses skatten beslutad till noll kronor. I dessa fall måste beskattningsmyndigheten. om skatt skall tas ut. meddela ett särskilt be- slut. Detta gäller även när deklarationen kommer in endast några få dagar för sent.

Beslutsfristen förlängs enligt förslaget från ett till tre år. Under denna frist kan beskattningsmyndigheten. så länge ett slutligt beslut inte medde- lats, besluta om skatten. Beslutsfristen räknas från utgången av det kalen- derår under vilket beskattningsåret gick till ända.

Rättelse av skatten för ett helt beskattningsår skall enligt förslaget kunna göras genom omprövning av skatten för sista perioden under året. Då krävs att ändringen är hänförlig till flera redovisningsperioder under ett avslutat beskattningsår.

Den föreslagna beslutsordningen överensstämmer i princip med motsva- rande regler för mervärdeskatten. Förutom på punktskatterna skall försla- get tillåmpas på prisregleringsavgifterna. Det skall dock inte gälla för vägtrafikskatt.

l reglerna om efterbeskattning görs i förslaget inte några större ändring- ar.

Beskattningsmyndigheten skall själv genom omprövning i särskild ord- ning få ändra även till den skattskyldiges förmån i lagakraftvunna beslut. Sådan ändring skall få göras under i princip samma förutsättningar som gäller för besvär i särskild ordning över beslut om mcrvärdeskatt.

Betalning av skatt, m. m.

Skatten skall betalas en månad och fem dagar efter redovisningsperio- dens utgång. I de fall redovisningsperiod inte förekommer föreslås i princip inte någon ändring av betalningstiden. Betalning skall enligt förslaget anses ha skett först när inbetalningen har bokförts på beskattningsmyndighetens postgirokonto.

Möjligheterna att få anstånd med skattebetalningen utvidgas jämfört med vad som gäller f. n.

Restavgift skall enligt förslaget tas ut med 4% om deklarerad skatt eller avgift inte betalas i rätt tid. Dessutom skall restavgift utgå om skatten fastställs skönsmässigt i avsaknad av deklaration.

Ränta skall enligt förslaget tas ut endast om beskattningsmyndigheten i ett särskilt beslut bestämt när skatten eller avgiften skall betalas och restavgift då inte samtidigt skall tas ut. Normalt skall således inte både ränta och restavgift tas ut samtidigt.

Beskattningsmyndigheterna utför f.n. visst indrivningsarbete för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. Enligt förslaget skall detta arbete övertas av kronofogdemyndigheterna. Införsel enligt införsellagen

Prop. 1983/84: 71 165

(1968: 621) skall få ske vid indrivning av obetald skatt eller avgift. Vidare föreslås att preskriptionstiden för obetalda punktskatter och prisregle- ringsavgifter förkortas från nuvarande tio år till fem år. Kammarkollegiets befattning med prisregleringsavgifterna upphör.

Skattekontroll

l LFK görs ingen åtskillnad mellan de olika momenten i skattekontrol- len. För såväl inkomstskatt som mervärdeskatt görs en uppdelning av skattekontrollen på deklarationsgranskning och revision. En motsvarande uppdelning har gjorts i förslaget till LPP.

Reglerna om deklarationsgranskning bör innefatta sådana kontrollmöj- ligheter att skatten eller avgiften kan fastställas till rätt belopp. Detta förutsätter bl.a. att deklarationen innehåller uppgifter som möjliggör en meningsfull granskning.

Förslaget innebär att beskattningsmyndigheterna vid deklarations- granskningen skall få inhämta kompletterande uppgifter från de deklara- tionsskyldiga. Även varuprov och handlingar skall få inhämtas. Upplys- ' ningar. varuprov och handlingar som behövs för kontroll av skatten eller avgiften skall också kunna inhämtas från annan än den som är deklara- tionsskyldig. Beskattningsmyndigheterna fårjämföra deklarationerna med inkomstdcklarationer. mervärdcskattedeklarationer eller andra handlingar som upprättats för att fastställa skatt.

Beskattningsmyndigheterna skall få använda tvångsmedel under gransk- ningen. Vite skall få föreläggas den som inte cfterkommer en begäran att lämna uppgifter eller varuprov. Däremot skall vite inte få användas under granskningen för att få in en handling.

I LPP har också tagits in en bestämmelse om att den som granskar deklarationer och beslutar om skatten vid ett frivilligt överenskommet sammanträffande med den deklarationsskyldige får reda ut de frågor som kan uppkomma. Detta motsvarar de s.k. taxeringsbesöken som förekom- mer vid inkomsttaxcringen.

Den fördjupade deklarationsgranskning som föreslås bör ge ett bättre underlag för revisionsverksamheten.

Enligt förslaget skall skatterevision få ske. förutom hos deklarations- skyldig. hos den som skall lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten under granskningen. lnnan en skatterevision får göras måste ett beslut om detta ha fattats. Sådant beslut skall endast få meddelas av vissa kvalificera- de befattningshavare hos bcskattningsmyndigheterna.

Skatterevisionerna får enligt förslaget avse alla handlingar som rör den granskade verksamheten om de har betydelse för att kontrollera eller fastställa skatten. Även räkenskaperna för den löpande redovisningsperio- den skall få granskas. Vidare får kassainventering göras och varulagret granskas. Granskning får även göras av maskiner och andra inventarier. fordon och särskild räkneapparatur.

Prop. 1983/84: 71 166

Den vilkens verksamhet granskas skall medverka för att underlätta revisionsarbetet. Han skall tillhandahålla dc handlingar och varuprov samt lämna de upplysningar som behövs för att verkställa revisionen. Vidare skall han lämna tillträde till de lokaler som hans verksamhet bedrivs i. Även i övrigt skall han lämna det biträde som behövs för att genomföra revisionen. Beskattningsmyndigheten får använda vite som tvångsmedel mot den som inte medverkar vid en revision.

Förhandsbesked

F.n. kan förhandsbesked enligt LFK lämnas endast i frågor om skatte- plikt och skattesats för vara. Förslaget innebär att tillämpningsområdet för förhandsbeskeden utvidgas att omfatta samtliga frågor som rör bcskatt- ningen. Formuleringen avser att inbegripa alla de faktorer som i ett be- skattningsårende har betydelse för att bestämma skatten till rätt belopp. Den som skall lämna förhandsbesked bör få tämligen fria händer att avgöra om ett förhandsbesked bör meddelas. Förhandsbesked bör endast lämnas om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. '

Förslaget innebär vidare att möjlighet att få förhandsbesked införs för vägtrafikskatt. lotterivinstskatt och totalisatoravgift. De föreslagna regler- na i LPP om förhandsbesked skall även tillämpas på prisregleringsavgif- terna.

Förhandsbesked om punktskatter skall enligt förslaget lämnas av RSV:s nämnd för rättsärenden. Detta innebär att nämnden tillförs ärenden om vägtrafikskatt. lotterivinstskatt och totalisatoravgift. Vidare bör förhands- besked om reklamskatt flyttas från RSV till nämnden: Den till RSV knutna reklamskattenämnden. vars verksamhet i princip består av att avge yttran- den i ärenden om förhandsbesked om reklamskatt. föreslås upphöra. [ stället bör rättsnämnden. genom att särskilda suppleanter ingår i nämnden. tillföras nödvändig sakkunskap i reklam- och energiskattefrågor.

Förhandsbesked om prisregleringsavgifter skall enligt förslaget handläg- gas inom Jst ordinarie organisation.

Enligt förslaget skall allmänna ombuden höras i första instans i ärenden om förhandsbesked. Detta sker inte f. n. Sökanden skall svara för särskilda utredningskostnader i ärendena. bl.a. för undersökning av varuprov.

Förslaget innebär att förhandsbesked skall gälla utan tidsbegränsning. Ett förhandsbesked upphör dock att gälla vid en författningsändring som påverkar den fråga som beskedet avser. Vidare skall ett förhandsbesked kunna återkallas om det efter en praxisändring strider mot myndighetens nya ståndpunkt.

Prop. 1983/84: 71 167

Besvär m. m.

Besvärstiden över bcskattningsmyndigheternas beslut om skatt eller avgift förlängs enligt förslaget till två månader. F.n. är den i dessa fall tre veckor. För anslutningsbesvär och besvär över förhandsbesked blir be- svärstiden en månad. Allmänna ombudcns besvärstid. som f.n. räknas från beslutets dag. skall utom för vägtralikskatt räknas från delgivningen av besluten. Besvär över förhandsbesked anförs direkt hos regeringsrät- ten. För förhandsbesked om punktskatter är kammarrätten f.n. mellanin- stans. Den i LFK stadgade besvärsrätten för den som utan att vara skatt- skyldig lider en väsentlig skada eller förlust av ett skattebeslut avskaffas.

Beskattningsmyndighetens beslut skall enligt förslaget föras in i en skat- telängd. I längen skall föras in grunderna för besluten liksom "andra upp- gifter som har betydelse för beskattningen.

Övriga författningsförslag

Åtskilliga bestämmelser i skatte- och avgiftsförfattningarna har i försla- get kunnat överföras till LPP. Vidare har som tidigare nämnts gjorts vissa andrajusteringar i dessa författningar. Dessa ändringsförslag är av relativt stor omfattning. Vi har därför i princip endast gjort sådana ändringar i dessa författningar som direkt föranleds av våra förslag. Det har inte varit lämpligt att även se över dessa författningars tekniska utformningi övrigt.

Vidare föreslås en förordning med närmare föreskrifter för tillämpningen av LPP. 1 förordningen har i enlighet med regeringsformens krav på att föreskrifter om skatt i princip skall ges genom lag. endast tagits in sådana regler som inte kan anses innebära vidare åligganden för de enskilda eller vidare ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Våra förslag föranleder också vissa smärre justeringar i annan lagstift- ning. som också tagits in bland författningsförslagen.

Prop. 1983/84: 71 168

Bilaga .?

Sammanställning av remissyttrandena över punktskatte- utredningens betänkande (SOU 1981: 83 och 84) Punkt- skatter och prisregleringsavgifter

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i _Stockholm. kammarrätten i Jönköping. bokföringsnämnden. kammarkol- legiet. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV). lantbruksstyrelsen. statensjordbruksnämnd (JN). statens utsädeskontroll, kommerskollegium. generaltullstyrelsen. lotterinämnden. statens vatten- fallsverk. länsstyrelserna i Södermanlands. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs och Västerbottens län. utredningen. (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen. stämpelskatteutredningen (B 1977106). skatteindrivningsutredningen (B 1980z89). AB Vin- och Sprit- centralen. Föreningen auktoriserade revisorer. Grafiska Industriförbun- det. Kemisk-tekniska leverantörsförbundet, Kooperativa förbundet". Lant- brukarnas riksförbund. Motorbranschens riksförbund. Motormännens riksförbund, S'HlO-Familjeföretagen. Stockholms handelskammare. Svensk industriförening. Svenska annonsörers förening. Svenska gasför- eningen. Svenska kommunförbundet. Svenska petroleum institutet. Svenska revisorsamfundct. Sven'ska tidningsutgivareföreningen. Svenska värmeverksföreningen. Svenska åkeriförbundet. Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Sveriges hotell- och restaurangförbund. Sveriges indti- striförbund. Sveriges livsmcdelsindustriförbund. Sveriges riksidrottsför- bund. Sveriges sötvaruindustriers förening samt Systembolaget AB. Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskamrarna i Stock- holm och Malmö.

1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser har en positiv grundinställning till utrednings- förslaget. Förslagct har således tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammarrätten i Jönköping. kammarkollegiet. lantbruksstyrclsen. statens utsädeskontroll. lotterinämnden. Motormännens riksförbund. SHlO-Fa- miljeföretagen. Svenska kommunförbundet. Svenska tidningsutgivareför- eningen. Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Sveriges riksidrotts- förbund.

Övriga remissinstanser har riktat kritik mot vissa delar av utredningsför- slaget. Sä har t. ex. förslagen om redovisningsperioderna och om förhands- beskeden kritiserats av åtskilliga remissinstanser. ] det följande redogörs här för de synpunkter som lämnats.

Prop. 1983/84: 71 169 2 Behovet av en ny lagstiftning

De remissinstanser som har yttrat sig anser att det föreligger ett behov av att ersätta nu gällande förfarandelag med ny lagstiftning.

Kunmmrrärten i Stovkholm anser dock att starka skäl talar för att en samlad översyn i syfte att radikalt förenkla systemet i fråga om både de direkta och de indirekta skatterna samt såväl de materiella som de proces- suella reglerna borde göras. I avb'idan på resultatet av en sådan översyn är det. enligt kammarrätten. önskvärt att återhållsamhet iakttas när det gäller ytterligare partiella reformer inom ramen för den gällande ordningen.

Kammarrätten framhåller att det emellertid föreligger ett starkt behov av enhetligare och enklare förfarandereglcr. Även från "rättssäkerhetssyn- punkt behöver brister i det nuvarande förfarandet avhjälpas. Detta gäller enligt kammarrätten särskilt bcsluts- och kontrollförfarandct. Kammarrät- ten tillstyrker därför att utredningsförslaget nu läggs till grund för en reform av förfarandet för punktskatterna och prisregleringsavgifterna. I fråga om utformningen av utredningsförslaget i övrigt anser kammarrätten att det har så stora förtjänster att det bör vara väl ägnat att i sin tur i många hänseenden läggas till grund för lösningar som i en framtid kan bli följden av en mera allmän översyn av skattesystemet.

Ävcn statskontoret. Kooperativa förbundet och Lantbrukm'nas riksför- bmul anför att det är av betydande intresse att få den nuvarande splittrade lagstiftningen ersatt av en enhetlig lagstiftning som är anpassad till utveck- lingen inom andra skatteområden.

3 Anpassning av förslaget till annan lagstiftning

Några remissinstanser har pekat på vikten av att den föreslagna lagstift- ningen anpassas till den lagstiftning som gäller främst mervärdeskatten men även den direkta skatten.

Kanmmrrärrmi [.S'rm'k/zolnz anför att åtskilliga förslag utgör förbättringar i förhållande till mervärdeskattelagen. Med hänsyn härtill och av enhet- lighetsskäl förordar kammarrätten att bestämmelserna i ML i så stor ut- sträckning som möjligt ändras så att de kommer att stämma överens med den nya förfarandelagstiftning som blir resultatet av utredningens förslag.

RSV säger sig dela utredningens uppfattning att det är önskvärt att lagstiftningen på punktskatteområdet harmoniseras med den lagstiftning som rör mervärdeskatten och den direkta skatten. RSV anför att man torde hålla i minnet att det förekommer olikheter mellan punktbeskattning. mer- värdebeskattning och inkomst- och förmögenhetstaxering. Antalet skatt- skyldiga t.ex. är på den direkta skattens område flera miljoner, på mervär- deskatteområdet drygt 400000 och på punktskatteområdet (om man bortser från vägtrafikskatt och stämpelskatt) färre än 10000. Skillnaden i

Prop. 1983/84: 71 170

antalet skattskyldiga och andra olikheter medför enligt RSV att förutsätt- ningarna för bcskattningsförfarandet skiljer sig åt på de olika skatteområ- dena.

Slult'ns i'ullmt/il/lxvrrk och Svenska gas/i'irehingen anför att åtgärder i anledning av punktskatteutredningens förslag inte bör genomföras när det gäller energiskatterna förrän en samordning kan göras med den lagstiftning som kan bli följden av energiskattekommittens förslag.

4 Lagstiftningens allmänna utformning

Den föreslagna nya lagstiftningens allmänna utformning har i huvudsak inte föranlett någon kritik.

Kammarrätten iStot'kholm säger sig vara positiv till utredningens metod att bestämmelser av förfarandekaraktär i största möjliga utsträckning bryts ut ur de olika punktskatteförfattningarna och omstöps till enhetliga regler i en ny l'örfz'trandelag (LPP). Kammarrätten anser att för punktskatternas del bör arbetet på ett förcnhetligande dock även inriktas på de materiella reglerna. Målet bör enligt kammarrätten vara att så långt möjligt föra samman de materiella ptnktskattereglerna till en lag.

5 Skattskyldighetens inträde

De ändringar utredningen här föreslagit. som en följd av förslaget om ändrade redovisningsmetoder. har i huvudsak godtagits av remissinstan- serna. .

Kuunnar/'line” i Stockholm anför dock att det inte finns tillräckliga skäl föratt. som utredningen föreslagit. skattskyldighet vad gäller reklamskatt skall inträda när förskottsbetalning sker..

När det gäller förslaget att skattskyldigheten för skatt på vin och sprit skall inträda redan vid leveransen till detaljhandelsbolaget anför AB Vin & Sprilt'enfru/en att denna ändring medför vissa Iikviditetsproblem för böla- get. Bolaget anser sig därför böra kräva garantier för att ägaren tillåter innehållande av vinstmedel som används för nyemission och vidare att systembolagets betalningsfrislcr ändrats.

Föreningen auktoriwrade I'('t-'f.t'()l'('l' anför att bestämmelserna i energi- skattelagen och bensinskattelagen bör ändras så att skattskyldighet och därmed redovisningsskyldighet inte inträffar redan vid leverans till eget försäljningssti'tlle som inte utgör depå. [ annat fall uppnås enligt föreningen inte den önskade samordningen med affärsbokföringen.

Svens/tu vii/wwiTrivs/öreningen anser att skatteredovisningen när det gäller allmän energiskatt och särskild avgift på oljeprodukter för Värmever- kens del hör baseras på företagens fakturering. På detta sätt kan enligt

Prop. 1983/84: 71 171

föreningen fördelarna med den föreslagna faktureringsmetoden även kom- ma värmeverken till del och förskottsbetalning av skatt kan undvikas.

6 Redovisningsskyldighetens inträde

De remissinstanser som har yttrat sig är positiva till förslaget att redovis- ningsskyldighetens inträde knyts till den skattskyldiges bokföring. Några instanser kräver särskilda övergi'tngsbestämmelser för att förhindra att väsentliga likviditetspåfrestningar uppkommer i samband med förslagets genomförande.

Kammarrätten i Stockholm. hokfi'iringsm'ilnndcn. RRV. St'criges [it's- mca'yIsindnstri/"('n'lmnu'. Lan/brukarmts riks/i'n'lmml. .S't'z'rigcs imlustri/i'ir- ening. Svenska värmei'crks/i'ircningcn och Sveriges ina'asrri/ä'irhund ttn- derstryker att förslaget innebär redovisningstekniska fördelar och är till fördel bl. a. för de skattskyldiga.

RSV motsätter sig inte utredningens förslag att skatteredovisningen knyts till bokföringen men framhåller:

På pttnktskatteområdet inträffar flera gånger årligen ändringar av skatte— satserna. Även om en sådan ändring träder i kraft i månadsskiftet mellan två redovisningsperider. medför knytningen av redovisningsskyldighcten till bokföringen. att den skattskyldige för den nästkommande perioden normalt kommer att få redovisa skatt efter två olika skattesatser. Det finns exempel på att skattesatshöiningen inträffat för samma skatt med tre månaders mellanrum. I ett sådant fall kan det till och med inträffa att den skattskyldige. för redovisningsperiod som går till ända efter den senaste höjningen. kommer att få redovisa skatt efter tre olika skattesatser.

Stockho/ms h(mdclskarnnu'lrc anför om den föreslagna redovisningsme- toden:

Handelskammaren instämmer i att en sådan metod har redovisningstek- niska fördelardärigenom att z-tffi'trsbokföringen bättre samordnas med skat- teredovisningen. Enligt Handelskammaren finns det dock vissa betydande nackdelar med metoden. Mervi-irdeskatten beräknas efter vederlag medan punktskatterna beräknas efter vikt och kvantitet. Mervi'trdeskatten har därför en starkare anknytning till bokföringen än punktskatterna har. Den föreslagna övergången till faktttreringsmetoden innebär därför för punkt— skatternas del att skatten måste anges i fakturan föratt kunna bokföras på särskilt skattekonto.

RSV och länsstyrelsen i Söt/ermanlands län påpekar att utredningen använt beteckningen "faktureringsmetod" medan man i mervärdeskatte- sammanhang använder beteckningen "rz'ikenskapsenlig redovisning" så- som omfattande både "faktttreringsmetoden" och "boksltttsmetoden". Remissinstanserna förordar att en enhetlig terminologi används.

Kr)mInt'l'S/x't)f/('gflll)l anför att de eventuella likviditetsproblem som kan

Prop. 1983/84: 71 172

uppkomma på grund av skatteomläggningen på samma sätt som beträffan— de omläggningen av mervt'trdcskattredovisningen torde kttnna lösas genom särskilda övergångsbestämmelser.

Föreningen anktorisertu/e revisorer. FAR. anför i fråga om likviditets- problemen:

Som utredningen konstaterat kan vid införandet av de nya bestämmel- serna likviditetspäfrestningar uppkomma för vissa skattskyldiga. Då här är fråga om s. k. övervältringsskatter. dvs. skatter som slutligen skall bäras av annan än (len skattskyldige. anser FAR det var angeläget att deklara- tions- och betalningstiden anpassas till den av den skattskyldige lämnade kredittiden. Härigenom skulle skatten ej behöva förskotteras och likvidi- tetspåfrestningarna därmed elimineras.

Även Stm-kholms hände/skammare påpekar att den ändrade redovis- ningsmetodcn får effekter för de skattskyldigas likviditetsförhållanden. Handelskammaren anför:

En förutsättning för 'att Handelskammaren skall kttnna tillstyrka försla- get är därför att övergångsbestämmelserna utformas så att likviditetspro- blemen kan elimineras. Som utredningen anger kan problemen väntas bli särskilt stora för de st'-:i'-511' skattskyldiga till reklamskatt. Utredningen har dock inte närmare sökt kartlägga denna grupps problem utan nöjer sig med att föreslå en rimlig övergångstid för att underlätta anpassningen till det nya systemet.

!—

Sveriges ittdustrijörhtotd och Lantbrukarnas riksförhtoztl ifrågasätter om inte en ren kontantmetod i vissa fall bör kunna tillåtas. eftersom detta medges inom mervärdebeskattningen i vissa fall.

7 Redtwisningsperioder,betalningstider

Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser tillstyrker att redovis- ningsperiodernas längd för de olika punktskatterna görs mer enhetliga. Andra hävdar att skatterna är alltför olika för att rymmas under en och samma modell. Vissa remissinstanser. främst branschorganisationer. pä- pekar att utredningsförslaget innebär oacceptabla likviditetspåfrestningar för vissa skattskyldiga.

Kammarrätten iStockho/m och länsstyrelsen iSödermanlands län anser att en enhetlig redovisningsperiod om två månader borde kttnna gälla för samtliga pttnktskattcr. Kammarrätten anför att det för en skattskyldig som har att tttge både mcrvärdeskatt och reklamskatt måste vara en uppenbar fördel om reklamskattelagens redovisningsbestämmelser är utformade i så nära anslutning som möjligt till motsvarande bestämmelser i ML. Det skulle enligt kammarrätten vara en väsentlig förbättring och förenkling om en enhetlig redovisningsperiod på två månader nu hade kunnat införas.

Prop. 1983/84: 71 173

Stockholms handels/mmmara ifrågasätter om det är en god lösning med en kombination av en- och tvämänadersperiodcr. Enligt handelskzmumtren ger detta klara försämringar i likviditetshänseende för vissa skattskyldiga. utan att den eftersträvade enhetligheten kan uppnås. Handelskammaren anför vidare:

Enligt Handelskammaren finns det skäl att mer allmänt ifrågasätta den enhetlighetslilosoli som ligger till grund för utredningens förslag. De skill- nader som finns mellan olika punktskatter beträffande exempelvis tidpunk- ten för deklarationens avlämnande och skattens betalning har ofta'sin grund i de varierande branschförhållandena. Det är därför osäkert om en gemensam reglering är praktiskt möjlig eller ens eftersträvansvärd. Det finns knappast någon faktor i systemet som kan ges generell giltighet för alla skatter och avgifter. Enligt Handelskammaren beror detta på att punktskatterna är alltför disparata för att rymmas under en och samma modell. Det är därför förvånande att man i betänkandet inte finner någon grundläggande diskussion kring den valda enhetstilosofm. Utredningen tar i stället upp de olika bitarna var för sig och söker för varje sådan bit finna en gemensam nämnare. Trots att utredningen på olika punkter föreslär förbättringar kvarstår därför enligt Handelskammaren problemet med den ofullständiga helheten.

Sverige..? livsmmlelsina'z(strl/"örlnma' anför att förslaget innebär en väsent- lig likviditetsförsämring för de skattskyldiga när det gäller varuskatten pä choklad- och konfektyrvaror. Till olägenheterna med den tidigarelagda betalningen av varuskatt kommer enligt. förbundet likviditetseflekterna av att betalningen av varuskatt tidsmässigt samordnas med betalningen av mervärdeskatt. De likviditetsmässiga påfrestningarna på företagen ökar momentant jämfört med nuläget. dä inbetalningen av mervärdeskatt och varuskatt är åtskilda i tiden. Företagen är enligt förbundet mer betjänta av att betalningarna sprids över hela månaden. Att samla alla avgifts- och skattebetalningar till en enda dag i månaden kan för speciellt mindre företag bli besvärande.

Även Svens/t' in(lnstrijå'irming påtalar att förslagen härt drabbar den. mindre och medelstora choklad- och konfektyrin'dustrin.

När det gäller utredningens förslag om en förkortning av kredittidu'na för skatt på bensin avstyrks detta av bilindnstri/i?)"rt'rzingwt och Svenska petroleum institutet. SPI. Stockholms handelskammure anser att de av utredningen föreslagna övergångsreglerna i dessa avseenden behöver gö- ras generösare. SPl föreslår att. om utredningens förslag trots allt genom- förs. kreditliderna avtrappas under en femårsperiod i stället för den av utredningen föreslagna tvååriga ikrafttrå'tdandeperioden.

RSV avstyrker däremot bestämt den av utredningen föreslagna succes- siva förkortningen av kredittiden för skatterna på bensin. eftersom en sådan förkortning leder till betydande administrativa svårigheter. Det med- för enligt RSV ett alltför stort merarbete att för en kort period anpassa ADB-systemet för andra betalningstider än den vanliga.

Prop. 1983/84: 71 174 8 Deklaration

När det gäller deklarationen har nägra remissinstanser riktat kritik mot att skattebeloppet i deklarationen skall rundas av till närmaste lO-tal kro- nor. Detta anses bl.a. ge upphov till tveksamhet när nettobeloppet slutar pä 5 kronor. Regeln stämmer ej heller med ML:s reglering. Olika lösningar förespråkas. RS V anser att avrundning bör ske till närmast lägre hela krontal (= 70 s ML). Kammarrätten [ Stark/mhn föreslår att avrundningen görs till närmast lägre tiotal kronor eller efter modell av andra punkten i 2 5 lagen (l97t): I'tl29) om avrundning av vissa öresbelopp.

JN anför om de föreslagna uvrundningsreglerna: '

För Jst del är det inte någon fördel med sådana regler. [ fråga om avgifter på mejeriomrädet och området rörande prisutjämning för indti- strirts rävarukostnader avräknas avgifterna direkt mot förekommande bi- drag. Endast mellanskillnaderna regleras för varje period. Avrundnings- reglerna innebär således att ytterligare ett moment i berörda hantering införs. Dessutom utnyttjas avgiftsbeloppen som statistiskt material. för vilket de exakta avgifterna är av stor betydelse. De föreslagna avrund- ningsreglerna bör i vart fall ändras så att skattebeloppet alltid avrundas nedåt till närmast tiotal kronor.

Utredningens förslag att deklarationerna skall innehålla mer uppgifter än f.n. har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. .IN anser dock att beskattningsmyndigheten bör kttnna bestämma att alla uppgifter inte skall lämnas. något annat skulle medföra komplikationer vad gäller vissa pris- regleringsavgifter.

Utredningen föreslår att deklarationen för reklamskatt för perioden maj—juni skall få lämnas den 20 augusti (i st. f. den 5 augusti), eftersom en samordning med ML:s regler ansetts lämplig. Kammarrätten i Stockholm anser till skillnad från utredningen att motsvarande regel bör införas för samtliga pttnktskatter. RSV anser däremot att undantaget för reklamskat- ten inte bör genomföras. eftersom det skulle fördyra hanteringen inom ADB—systemet. Av samma skäl avstyrker RSV att vissa särregler om 'deklarationstiden införs för de som lämnar deklaration för halvt eller helt ar.

9 Skattebeslut

Utredningens förslag att förlänga tidsfristen för omprövning av beslut i ordinär ordning till tre år har tillstyrkts av några remissinstanser. Andra anser att tidsfristen bör vara densamma som för mervärdeskatten. dvs. sex är. Vissa branschorganisationer anser att nuvarande ordning med en ett- årsfrist bör bibehållas.

Kammarrätten i Stark/mim anser att utredningens förslag bör godtas och anför:

Prop. 1983/84: 71 I75

Detta ger den skattskyldige möjlighet att under avsevärt längre tid än nu kunna få felaktigheter (t.ex. avseende betydande skattebelopp. som har påförts på grund av fclbcräkning av beskattningsvärden) rättade utan att dispensskäl eller enligt förslaget — särskilda omprövningsskäl förelig- ger. Ä andra sidan innebär förslaget att den skattskyldige riskerar att drabbas av talan under lång tid efter det att han normalt torde ha inrättat sig efter det faktiska läget. Enligt mervärdeskatteutredningens remissbe— handlade förslag skall emellertid motsvarande beslutsfrist för mervärde- skatt vara sex är. Intresset av enhetlighet skulle tala för en motsvarande frist även för punktskatternas del. En sådan frist skulle emellertid i fråga om dessa skatter vara längre än som rimligen kan anses av behovet påkallad. särskilt som enligt punktskatteutredningens förslag ansökningsti- den för särskild omprövning bestäms till sex är. Med hänsyn till intresset av att i normalfallet ovisshet inte räder längre än nödvändigt bör en sexårsfrist inte införas. Även om också den föreslagna tt'eärstiden synes väl läng bör den däremot. kttnna godtas. '

Utredningen om säkerltetsåtgärder m.m. i skattepmeesxen samt läns- styrelsen fÅ1t'l/ttlÖ/lll.s"[ä)l anser dock att omprövningstiden bör vara sex är. Länsstyrelsen anför:

Det kan vara av vikt i ett skattemäl. gällande både reklamskatt och mcrvärdeskatt. att det får en enhetlig bedömning. Risk finns annars för att mervärdeskatt kan dömas ut för de sex åren. medan reklamskatten bara kan dömas ut för de tre åren i brist på efterbeskattningsgrttnd för åren fyra—sex. Mervärdeskatten skall då fastställas med andra belopp än om reklamskatten också kttnde fastställts i nytt beslut. då reklamskatten ingår i beskattningsvärdet för mcrvärdeskatt. Om ett skattebeslttt enligt LPP kunde omprövas under dettna föreslagna längre tid. blir omprövning i särskild ordning ett onödigt instrument. såvida inte slutligt beslut medde- lats.

Kemisk-tekniska leverantötgfz'irlmna'et och Sveriges indastri/':')"rhtntd av- styrker dock att beslutsfristen förlängs. eftersom detta enligt förbunden skulle innebära svårigheter för de skattskyldiga. särskilt för de som är skattskyldiga till särskild varuskatt. Sveriges industriförbund anför:

Ur fiskal synpunkt är möjligheterna att rätta en felaktig beskattning väl tillgodosedda genom efterbeskattning. Som regel torde nämligen ett felak- tigt beskattningsbeslut bero på att den skattskyldige lämnat oriktiga eller otillräckliga uppgifter i deklarationen varför förutsättningarna för efterbe- skattning föreligger. lnom punktskatteområdet och kanske framför allt i fråga om den särskilda varttskatten är det ofta en mycket grannlaga uppgift att avgöra om en produkt är skattepliktig eller ej. Detta visar bl.a. ett antal avgöranden som avsåg schampo. De ifrågavarande produkterna hade un- der en längre tid betraktats som icke skattepliktiga men efter kammarrätts- avgörande ansågs produkterna i stället skattepliktiga.

Ett par remissinstanser motsätter sig utredningens förslag att när en deklaration komtner in för sent skatten skall anses fastställd till noll kronor och att ett särskilt beslut sedan erfordras för att bestämma skatten enligt

Prop. 1983/84: 71 l76

deklarationen. RSV anför att denna reglering som införts för mervärde- skatten där visat sig vara olämplig. RSV föreslår att regeln inte skall träda in förrän förseningen uppgår till 5 dagar. Denna tidsgräns motsvarar den nuvarande gränsen för när förseningsavgift påförs. Länsstyrelwn i Göte- borgs och Bohus län anser att reglerna bör utformas så att skatten anses fastställd till noll kronor till dess att deklarationen inkommit.

Kammarrätten i Stack/mim anför att det är önskvärt att terminologin i fråga om olika beslutstyper klarläggs. Kammarrätten anför:

Det böri vart fall framgå att uttrycket nytt beslut inte är att uppfatta sotn en teknisk term utan endast avser att åskådliggöra möjligheten för beskatt— ningsmyndigheten att under den ordinära perioden ompröva sina tidigare beslut ett i princip obegränsat antal gånger i den mån de inte är slutliga. Kammarrätten sätter i fråga om det inte hade varit en fördel om uttrycket preliminärt beslut användes för de icke överklagbara men omprövnings- bara skattebeslut som fattas under det ordinära förfarandet eventuellt i förening _med en uttrycklig bestämmelse om att sådant beslut är exigibelt.

10 Efterbeskattning, extra ordinär prövning

'De remissinstanser som har yttrat sig har tillstyrkt förslagen till ändring- ar vad gäller förutsättningar för efterbeskattning och införandet av en möjlighet att pröva besvär i extra ordinarie ordning.

Kammarrättwt i Stockholm och RSV avstyrker dock förslaget att be- skattningsmyndigheten skall pröva besvär i extra ordinarie ordning. RSV anför:

Förslaget innebär, såsom utredningen själv påpekar. ett brott mot in- stansordningens prineip. RSV anser att det måste finnas utomordentligt starka skäl för att man skall slå undan denna princip som är en av hörnpe- larna i den svenska processuella rättsordningen. Det är inte välbetänkt att skapa procedttrregler som tillåter litis pendens. dvs. att en rättssak blir föremål för prövning samtidigt hos två olika beslutsmyndigheter. Enligt RSVs uppfattning är det synnerligen olämpligt att skatten för en beskatt- ningsperiod samtidigt kan prövas av kammarrätt och beskattningsmyn- dighet. Utredningen anför (s. ISO) att det i dessa situationer får ankomma på beskattnings— och besvärsmyndigheterna att för varje enskilt ärende samordna handläggningen på lämpligt sätt. Det föreslagna regelsystemet hindrar däremot inte att de två myndigheterna låter bli att samordna handläggningen. Teoretiskt sett kan t.o.m. det extrema fallet inträffa att kammarrätten och beskattningsmyndigheten samtidigt meddelar beslut om skatten och att besluten är delvis motstridiga. l ett sådant fall uppkommer hart när olösliga problem om beslutens rättskraft.

RSV föreslår därför att det extraordinära rättsmedlet harmoniseras med motsvarande rättsmedel i TL och ML. Därvid bör det benämnas "besväri särskild ordning".

Prop. 1983/84: 71 177

11. Betalning av skatt

[.ättsstyrclswz i Göteborgs och Bohus län och i ll'lalmöhas län ifrågasät- ter om utredningens förslag att betalning skall anses ha skett den dag då beloppet har bokförts på postgirot är lämpligt. Länsstyrelsen föredrar att samma system tillämpas som i fråga om mervärdeskatten. dvs. att betal- ning skall anses ha skett när inbetalningskort inkommit till postanstalt. kammarrätten i Stockholm anser dock att praktiska skäl talar för den föreslagna lösningen som överensstämmer med nuvarande praxis.

Kunmzarrättcn i Stockholm sätter i fråga om inte i klarhetens intresse och för att främja enhetlig rättstillämpning en bestämd tidsgräns bör fix- eras i lagen för när tillkommande skatt skall betalas. t.ex. senast två månader från beslutet. Kammarrätten ifrågasätter i övrigt förslaget att beskattningsmyndigheten, när synnerliga skäl förekommer. skall få medge uppdelning av betalningen på olika betalningstillfällen. Enligt kammarrätt- ten bör i och med att i fortsättningen hela arbetet med själva indrivningen skall ankomma på kronofogdemyndigheterna. det också kunna anförtros åt dem att i vanlig ordning över lag ta ställning till betalningsfrägorna.

I fråga om kostnaden för inbetalning av skatt anför JN:

[ 5 kap. Zä LPP föreslås att inbetalning av avgift skall ske utan kostnad för den avgiftsskyldige. Postgirots avgift för insättning på postgirot kom- mer således att i stället belasta beskattningsmyndigheten. JN vill påpeka att för prisrcgleringsavgifternas del innebär det att regleringsekonomin belastas av kostnaden i stället för de avgiftsskyldiga.

12. Anstånd

Utredningen föreslår att beskattningsmyndighetens möjligheter att med- ge anstånd med betalning av skatt preciseras. varvid ledning hämtas från 45ä ML. Kammarrc'ittcn i Stockholm och RSV anser att bestämmelserna bör helt motsvara reglerna i ML. som är hårdare eftersom där krävs "synnerligen ömmande omständigheter". .IN påpekar att bestämmelserna om anstånd att lämna deklaration och med betalningen borde anpassas till varandra eftersom anstånd med att lämna deklaration även innebär an- stånd med betalning av skatten.

Länsstyrelsen i Gt'jtcborgs och Bohus län samt skattcinclrit'ningstttrcd- ningen påpekar att tttredningens förslag bör kompletteras med regler om att skatt för vilken betalningsanstånd har medgetts i httvudfallet bör få avräknas vid återbetalning av skatt. Regler av detta slag finns nu i UBL. Skatteindrivningsutredningen anför:

[ likhet med vad som gäller enligt UBL (Sls' andra stycket) bör även belopp som omfattas av anstånd få avräknas. Vid tillämpningen av en sådan bestämmelse bör beskattningsmyndigheten skilja mellan olika an- l2 Riksdagen NKJ/84. I saml. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71 l78

ståndsfall. Avräkningsmöjligheten bör t. ex.-inte utnyttjas i de fall anstånd har medgetts pågrund av att den skattskyldige anfört besvär över beskatt- ningsbesltttet och det kan antas att besvären kommer att bifallas (jfr RSV Dtt 1975: 8).

RR V och skal/cina'rit'nittgsntrctlningen avstyrker utredningens förslag att anståndsri'inta skall utgå till den dag då beloppet betalas. Detta skulle enligt remissinstanserna leda till svårigheter vid indrivningen. RRV föror- dar att ränta tas ut endast till betalningsfristens utgång. Skatteindrivnings- utredningen föreslår att räntan tas ut t.o.m. den dag då skattekravet överlämnas till indrivning. '

13. Ränta och restavgift

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot tttredningens förslag att restavgift i princip skall påföras om'skatten betalas efter förfal- lotiden och att ränta skall påföras då beskattningsmyndigheten beslutar om höjning av skatten efter den ordinarie deklarationstidens utgång.

RSV och kammarrätten i Stockholm motsätter sig dock utredningens förslag om att tidpunkten för skattebesltttet skall vara avgörande för om restavgift eller ränta skall tas ut i de fall när deklaration inte har lämnats och skönsbeskattning därför sker. Kammarrätten menar att med en sådan reglering kan bcskattningsmyndigheten — genom att besluta i ärendet vid en tidigare eller senare tidpunkt avgöra om restavgift skall utgå eller inte. Detta år enligt kammarrätten inte en godtagbar ordning. Kammarrät- ten avstyrker därför att restavgift utgår i detta fall. Enligt RSV gäller problemet mer hur man skall komma till rätta med skattskyldiga som konsekvent underlåter att deklarera. så att dessa inte kommer i ett fördel- aktigare läge än lojala skattskyldiga. inte bara pttnktbeskattningen titan även mervärdeskatten och den direkta skatten. Detta problem bör enligt RSV därför lösas gemensamt för hela skatteområdet och utredas närmare i annat sammanhang.

Flera remissinstanser anser att det av tttredningsförslaget inte helt klart framgår om restavgift skall kunna tas ut på ränta.

lt'ammarräticn iStockhol/n anser inte att tillräckliga skäl finns att ta bort den nuvarande möjligheten för beskattningsmyndigheten att i vissa fall avstå från ränta.

Kcmisk-tckniska lct'crantt'irlärbttndct anser att ränteberäkningen enligt LPP liksom enligt Ulll. bör begränsas till en tid av högst två år.

JN anser att ränta och restavgift på prisregleringsavgifter bör tillföras

resp. regleringsområde.

Prop. 1983/84: 71 179

14 lndrivning

Remissinstanserna har genomgående godtagit utredningens förslag att i princip helt lägga över indrivningsarbetet på kronofogdemyndigheterna. Detta har genomgående ansetts medföra en effektivisering av indrivnings- arbetet. Skattcitu/rit'ningsatrctlningcn anför:

En överflyttning av indrivningen till kronofogdemyndigheterna ligger helt i linje med Sles intentioner och tillstyrks därför. Som utredningen framhållit måste det ofta vara svårt för beskattningsmyndigheten att få en sådan överblick över gäldenärens ekonomiska situation som krävs för att indrivningsåtgärderna skall bli effektiva. [ sammanhanget bör påpekas att man med.nuvarandc ordning löper risken att beskattningsmyndighet och kronofogdemyndighct handhar indrivning mot en och samma gäldenär utan att känna till varandras åtgärder. Förslaget innebär att indrivningsåt- gärderna samordnas. Därmed ökar förutsättningarna för en effektiv in- drivning.

Däremot har åtskilliga remissinstanser haft kritiska synpunkter på utred- ningens förslag att beskattningsmyndigheten normalt skall handha de upp- gifter som vanligen ligger på länsstyrelsen vid indrivning av skatt.

[ fråga om konkta'sanst'ikan och antagande av at'kordscrbjadanclc tnenar länsstyrelserna i Södermanlands och i Gt'itt'borgs och Bohus lätt och skattcintlrit'ningstttrctlningcn att samordningsskål m.m. talar för att läns- styrelsen bör besluta i dessa ärenden även vad avser pttnktskatter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför:

Enligt 625 UBL ankommer det på länsstyrelsen att avgöra om konkurs- framställning skall göras och att besluta i aekordsärenden. Utredningen föreslår att dessa båda funktioner i fråga om punktskatter och prisregle- ringsavgifter skall utövas av beskattningstnyndigheten. riksskatteverket. Det torde röra sig om ett relativt litet antal fall när indrivning aktttaliseras i fråga om punktskatter m.m. I regel är det fråga om företag. som blivit restförda även för skatter som faller inom länsstyrelsens ansvarsområde. Samordnings- och enkelhetsskäl talar för att avgöranden i fråga om kon- kursframställningar oeh aekordsärenden avseende punktskatter m.m. ock- så skall ligga på länsstyrelsen. Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar för näringslivet och sysselsättningen i länet. Ansvaret härför bör inte försvagas genom att angelägna frågor rörande företag som är på obestånd underställs annan myndighet. Länsstyrelsen bör självfallet styra samtliga konkurs- och aekordsärenden.

Skatteindrivningsutredningen anser dock att det skttlle vara bättre att kronofogdemyndigheten i fråga om alla skatter och avgifter fick rätt att besluta om konkursansökan. Avgörandet här beror på ställningstagandet till ett förslag av företagsobeståndskommitten att flytta över rätten att besluta om konkursansökan i fråga om bl. a. skatt enligt UBl. från länssty- relsen till kronofogdemyndigheten (SOU 1979: 9l).

Även RSV anser att det inte finns skäl att llytta över besltttanderi'ttten

Prop. 1983/84: 71 180

ifråga om konkursansökningar till länsstyrelsen. RSV anser däremot att den nuvarande ordningen att beskattningsmyndigheten besltttar om anta- gande av ackord inte bör ändras nu. Denna fråga bör enligt RSV närmare utredas och tas upp i ett annat sammanhang.

I fråga om avskrivning av skatt bör enligt länsstyrelserna [ S(hh-trman- lands lätt. i Göteborgs och Bohus län och i lvlalmöhas län beslut fattas av länsstyrelse och inte av kronofogdemyndighet som utredningen föreslagit. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför: '

Det bör i princip ankomma på uppdragsgivande myndighet att granska och besluta om avskrivningar av fordringar" som överlämnats för indriv- ning. l vart fall är det inte lämpligt. att verkställande myndigheten själv helt avgör när indrivningsåtgärder skall upphöra och när därför avskriv- ning skall ske. Ett sådant förfarande avviker också från vad som gäller för månadsräkningsmedel i allmänhet. Länsstyrelsen besltttar om avskrivning beträffande flera olika skatter och avgifter. Av praktiska skäl kan därför avskrivningsbesluten i fråga om pttnktskatter och prisregleringsavgifter överlåtas på länsstyrelsen. Det förhållandet. att det är fråga om ettjämfö- relsevis litet antal ärenden och om gäldenärer som i allmänhet också har andra skatte- och avgiftsskttlder. för vilka avskrivningsprövning skall ske. talar för en sådan lösning.

RSV och skatteindrivningstttredningen tillstyrker dock utredningens för- slag att kronofogdemyndigheten skall besluta om avskrivning. Skattein- drivningstttredningen anför att förslaget visserligen innebär en avvikelse i förhållande till vad som i allmänhet gäller beträffande månadsräkningsme- del, men att det ändå är den lösning som ligger närmast till hands. En motsvarande ordning har valts beträffande felparkeringsavgifter.

Utredningens förslag att beskattningsmyndigheten skall besluta om av— kortning avskatt tillstyrks av skatteindrit'ningsutredningen. RSV anser emellertid att det är lämpligare att länsstyrelsen beslutar om avkortning av skatt. RSV anför: '

Beslut om avkortning är till sin natur enbart ett beslut om en bokförings- åtgärd till följd av ett bakomliggande materiellt beslut. RSV förordar följande beslutsordning som överensstämmer med den ordning som finns i fråga om direkt skatt och mcrvärdeskatt. Beskattningsmyndigheten räknar om skatten för en redovisningsperiod på grund av ett beslut av beskatt- ningsmyndigheten själv. kammarrätt. regeringsrätten eller eventuellt rege- ringen. Om skatten för samma period ligger för indrivning hos kronofogde- myndigheten lämnar beskattningsmyndigheten över omräkningsbeslutet till kronofogdcmyndigheten som upprättar förslaget till beslut om avkort- ning. Kronofogdcmyndigheten överlämnar förslaget till länsstyrelsen som fattar det formella beslutet om avkortning.

[ fråga om s. k. konsulatsanmaning anser RSV. skatteittzlrit'ningstttretl- ningen och länsstyre/sen [ (iötelmrgs och Bolins lätt. till skillnad från utredningsförslaget. det lämpligt att länsstyrelsen handlägger sådana ären- den. eftersom detta gäller för andra skatter. Skatteindrivningsutredningen.

Prop. 1983/84: 71 181

som håller på med en allmän översyn av dessa regler. anför att det snarare torde vara regel än undantag att den som är restförd för punktskatter samtidigt resterar med andra skatter. ] sådana fall får förslaget den konse- kvensen att kronofogdemyndigheten måste göra anmälan hos två myndig— heter. Dessa myndigheter skall sedan pä var sitt håll vidta åtgärder för att få gäldenären bctalningsanmanad genom beskickning och konsulat. En sådan ordning kan enligt skatteindrivningsutredningen inte tillstyrkas.

I fråga om redovisningsordningen för indrivna medel delar remissinstan- serna utredningens uppfattning att det är lämpligt att redovisningen sker som för andra skatter. dvs. som månadsräkningsmedel. I.ä"styrelserna i Göteborgs och Bohus län och i .S'ödermanlaua's län samt .vkatteindrivnings- utredningwr påpekar dock att denna ordning förutsätter medverkan av länsstyrelse. Skatteindrivningsutredningen framhåller dock att den före- slagna redovisningsordningen utan hinder kan genomföras hos de krono- fogdemyndigheter som har anslutits till REX-systemet.

JN påpekar att varje prisregleringsavgift skall användas till visst särskilt ändamål. Det är därför enligt JN av stor vikt att vid redovisningen av indrivningsåtgärder. eller i samband med utdelning i konkurs av kronofog- demyndigheten bevakad fordran, varje avgift redovisas för sig och inte sammanblandas med varandra eller med skatter. RSV framhåller dock att månadsräkningsmetoden varken medger direkt redovisning till jordbruks- nämnden eller att uppgift om hur mycket som influtit på varje medelsslag lämnas. Däremot kan årligen ges uppgift om det sammanlagda indrivnings- beloppet avseende prisregleringsavgifter. som kronofogdemyndigheterna redovisar varje månad. Vid avvägningen mellan användningen av månads- räkningssystemet och en annan redovisningsmetod som tillgodoserlett behov av detaljerade uppgifter om influtna belopp måste enligt RSV därför beaktas det merarbete och kostnad som denna uppläggning förorsakar. Fördelarna med att hantera prisregleringsavgifterna som månadsräknings- medel är så stora för kronofogdemyndigheterna att RSV hemställer att mottagarens verkliga behov av den information som lämnas vid återrap- portering noga övervägs.

Skatteindriwzingsurredningen anser att det bör införas en regel om den senaste tidpunkt när ett skattekrav skall överlämnas för indrivning. Vidare bör enligt utredningen de föreslagna reglerna om solidaransvar (5 kap. 17 % LPP) kompletteras med en regel om skattskyldighet för delägare i handels- bolag. Däremot avstyrker skatteindrivningsutredningen regler som begrän- sar dödsbodelägares ansvar för obetald skatt. Utredningen anför att rätts- läget när det gäller dessa frågor är oklart efter de ändringar som l98l gjorts i ÄB av de allmänna bestämmelserna om den dödes skulder. Utredningen förklarar att man skall ta upp frågan i sitt fortsatta arbete.

Prop. 1983/84: 71 133

IS Skattekontroll

Remissinstanserna anser att förslaget att harmonisera kontrollbestäm- melserna för punktskatter och prisregleringsavgifter med reglerna i ML och TL medför betydande fördelar. RSV och JN anför dock att de före- slagna bestämmelserna om deklarationsgranskning och skatterevision bör arbetas in i ett gemensamt kapitel i den nya förfarandelagen.

Utredningens förslag att efter förebild av 'fL införa ett särskilt besöksin- stitut avstyrks av RSI-" och utredningen om säker/tvt.sr'il_t.f(irder [ skulle- proc'esxen. RSV anför att antalet skattskyldiga till punktskatt är väsentligt lägre än antalet sk'attskyldigz't till de andra skatterna. För närvarande föreligger en avsevärt högre revisionsfrekvens hos de punktskatteskyldiga (ett besök vartannat eller vart tredje år) jämfört med de skattskyldiga på inkomst- och mcrvärdeskatteområdena (ett besök vart trettionde till vart fyrtionde är). Det föreligger med en sådan revisionsintensitet enligt RSV inte alls samma behov av ett besöksinstitut pä punktskatteområdet som när det gäller inktnnsttaxeringcn. RSV pekar vidare på att punktskattead- ministrationen. i motsats till administrationen av den direkta skatten. är centraliserad. Detta innebär att besök hos de punktskatteskyldiga i regel medför långa resor. Utredningen om säkerhetsåtgärder i skatteprocessen anser att de föreslagna bestämmelserna om kontrollbesök kan komma att komplicera kontakterna mellan myndigheterna och de skattskyldiga. Där- emot kan det enligt utredningen finnas behov av bestämmelser om mer summarisk fältkontroll hos skattskyldiga och andra än vad som revision i regel syftar till. Ett sådant s. k. kontrollbesök måste då få göras fastän den som skall kontrolleras inte lämnar sitt medgivande och även få avse kon- troll av förhållanden. som kan antas vara av betydelse för annan persons beskattning.

I.iinxstyrclxmt i il-In/nu'i/mx Iiin ansluter sig till reservanterna i utredning- ens förslag när det gäller att kunna använda tvångsmedel för att få in handling vid deklat'ationsgranskning. Kuntntm'rätlwt i Stockholm anser dock att utredningsmajoritetens förslag i denna del bör följas.

RSV motsätter sig att de föreslagna reglerna om underrättelse i förväg om skatterevision införs i den nya förfarandelagen. RSV pekar på att sädana regler inte linns i 'l'l_. och att vid integrerade revisioner således olika regler skulle komma att gälla för beslut om punktskatterevisitm och beslut avseende övriga skatteslag. RSV anför vidare:

Även om den skattskyldige i normalfallet blir underrättad om en förestå— ende revision i relativt god tid. ligger det i kontrollens natur att det kan finnas anledning att inte ttnderätta den som skall kontrolleras i alltför god tid. Det gäller t. ex. rörelser av mindre omfattning i vissa branscher där det skulle vara lätt att frisera eller ändra bokföringen. Ett oaviscrat besök kan också vara värdefullt för att konstatera om viss tillverkning eller försälj- ning förekommer eller inte. vilket är särskilt aktuellt på punktskatteområ- det.

Prop. 1983/84: 71 l83

Det är också olämpligt att underätta den skattskyldige i de fall det inte står klart att en beslutad revision verkligen kommer att bli utförd. På punktskatteområdet. där det ofta är fråga om långa resor. får revisorerna många uppdrag samtidigt och det inträffar inte sällan att en beslutad revision inte alls blir av. En revision bedöms kanske inte vara så angelägen att en ny tjänsteresa är motiverad och beslutet återkallas. vilket dock inte bör ske om den skattskyldige underrättas om beslutet.

Enligt RSVs mening bör frågan om hur den skattskyldige skall underrät- tas om ett beslut om revision lösas på samma sätt inom hela skatteområ- det. Frågan torde också ligga inom ramen för det uppdrag att utarbeta en allmän kontrollag som givits till utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen.

l fråga om revision av vägtrafikskatt anför länsslyra/serna i Gt'itclworgs och Bohus län och i Älvsborgs [än att de inte har personella resurser för att verkställa revision av vägtrafikskatt i den omfattning som utredningsför- slaget förutsätter. Län.vxtyrelxen i Söder/nonlundx [än anser att i avvaktan på en aviserad översyn av den nuvarande administrationen av vägtrafik- skatten samt vägtrafiksskatteutredningens vidare överväganden några ändringar i fråga om revisionsbefogenheter m.m. inte bör genomföras.

16. Förhandsbesked

Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget att utvidga möjligheter- na att få förhandsbesked. RSVs rt'ittxnäntml framhåller dock att utvidg- ningen kan skapa vissa svårigheter. Nämnden anför:

Nämnden är i och för sig positiv till en utvidgning av möjligheterna till förhandsbesked enligt de riktlinjer som utredningen föreslagit. Under be- greppet bcskattning kan emellertid inrymmas andra frågor än dem som utredningen angett. [)et kan. förutom t. ex. skattekontrolls- och revisions- frågor. som bör falla utanför tillämpningsområdet. gälla utrednings- och bevisfrågor. som är faktorer som i ett beskattningsärcnde har betydelse för att bestämma skatten. Sådana frågor kan knappast besvaras genom för- handsbesked. Utredningen har pekat på svårigheter av sådan art vid be- stämmande av beskattningsvärde. Svårigheter av liknande slag kan också uppkomma i andra fall.

Med hänsyn till den av utredningen använda terminologin — någon annan kanske är svår att finna med tanke på det avsedda tillämpningsområ- det — skulle nämnden därför linna det vara av värde om i det slutliga lagstiftningsarbetet uttryckligen angavs de principer som bör gälla an- gående arten av frågor som kan göras till föremål för förhandsbesked. Närmast till hands ligger därvid med hänsyn till nämndens ställning som underinstans till regeringsrätten att nämndens arbete inriktas på rättsfrå- gor. Av betydelse vore också ett uttalande som gav nämnden relativt fria händer att efter de föreliggande omständigheterna avgöra om förutsätt- ningarna för att meddela förhandsbesked är uppfyllda. (jfr prop. 1959: 3 s. 107),

Prop. 1983/84: 71 184

Ett stort antal remissinstanser avstyrker däremot förslaget att ett lämnat förhandsbesked under vissa förutsättningar skall kunna återkallas. Ke- misk-tekniska let'erunn'irsförhtmdet anser dock att utredningens förslag att förhandsbesked skall få verkan tills vidare är bra och att det. mot denna bakgrund. är naturligt att verkan av ett sådant besked skall kunna upphä- vas. Förbundet anför vidare:

Samtidigt är det naturligtvis mycket väsentligt för en skattskyldig som har planerat sin marknadsföring och verksamhet i övrigt på basis av ett förhandsbesked inte med alltför kort varsel skall behöva ändra t.ex. pro- duktionsplaner och marknadsföringsåtgärder. Enligt förbundet är det där- för inte rimligt med en så kort tid som 6 månader för att upphäva ett förhandsbesked. Om detta förslag överhuvudtaget skall genomföras bör tiden sträckas ut till åtminstone 1 år.

Av de remissinstanser som är kritiska mot förslaget anför RSVs rätts- nämnd:

Möjligheten att återkalla ett förhandsbesked skulle för skatterättens del vara en nyhet. som strider mot det mest fundamentala i förhandsbeskeds- idéen. nämligen dess för en given tid bindande verkan. (jfr departements- chefens uttalande i prop. 1959z3 s. 107). Vad den föreslagna återkallelse- möjligheten kan komma att innebära har inte närmare belysts av utredning- en. Klart är dock att ordningen — förutom den enskildes otrygghet — skulle föra med sig en rad komplikationer och frågor. Att det i lagtexten står att förhandsbeskedet kan återkallas kan inte gärna innebära att nämn- den godtyckligt eller i oordnadc former skulle kunna återkalla. Finns en återkallelsemöjlighet. som skall utnyttjas på grund av ändringar i rättslä- get. kan inte nämnden bara återkalla något förhandsbesked som råkar komma under dess ögon. Av rättviseskäl (konkurrensneutralitetssynpunkt etc.) måste alla i samma läge behandlas lika. dvs. något bevakningssystem mäste ordnas. Detta för med sig ett komplicerat klassificeringsarbete och mångårig registrering. När någon söker förhandsbesked är han skyldig att lämna sådana uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna lämnas. Någon sådan skyldighet har inte stadgats vid återkallelse. Återkal- lelse har i realiteten minst lika stor betydelse som meddelande av förhands— besked. Det synes därför från rättssäkerhetssynpunkt felaktigt att ett så- dant beslut inte skall kunna överklagas. Något förbud har f. ö. inte intagits i lagförslaget. Särskilt svåra avvägningsfrågor uppkommer för nämnden när det gäller förhandsbesked som överprövats av regeringsrätten. En återkallelse skall ske därför att en bestämmelse skall ges en annan tolkning än den som ligger till grund för förhandsbeskedet. Hur en bestämmelse eller ett rättsfall skall tolkas kan det råda delade meningar om. Det torde därför vara uteslutet att återkalla ett förhandsbesked utan att den skatt- skyldige får tillfälle att yttra sig över en ifrågasatt återkallelse. Återkallel- sevägen torde därför också föra med sig tidsutdräkt och förlängd ovisshet.

Flertalet remissinstanser anser att i stället den lösningen bör väljas att förhandsbeskedens giltighetstid begränsas. Is'ummarränen i Stockholm. RS V och Sveriges industri/örimnd rekommenderar en begränsning av gil- tighetstiden till 2—3 år. övriga remissinstanser tar inte ställning till hur lång

Prop. 1983/84: 71 l85

tiden bör vara. Lantbrukarnas riksft'irlmnd anser att RSVs rättsnämnd bör kunna anför-tros att i det enskilda fallet avgöra giltighetstiden. Riittsm'imn- den anser det lämpligt att tiden sätts till 3 år. med möjlighet för nämnden att i särskilda fall bestämma längre tid.

Kammarrätten [Stockholm. RSV och rit'ttsnc'imuden anser att det inte är tillfredsställande att sekretessen för förhandsbesked skall gälla även gent- emot beskattningsmyndigheten. Remissinstanserna förordar att frågan övervägs ytterligare. Rättsnämnden anför;

Nämnden vill här gärna betona utredningens påpekande att den nya sekretesslagen allmänt kan sägas ha medfört en hel del problem vad gäller hanteringen av sekretessfrågor somrör förhandsbesked. Dessa problem bör tas tipp i ett större sammanhang. Utredningen framför önskemål om en intensiftering av RSVs publiceringsverksamhet. Nämnden vill med anled- ning härav påpeka att RSV redan i dag. inom ramen för gällande sekre- tessskydd. publicerar samtliga förhandsbesked som bedöms vara av all- mänt intresse. Frågorna om sekretessens omfattning i ärenden om för— handsbesked bör som ovan sagts utredas ytterligare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och statskontoret delar reservanternas i punktskattetttredningen uppfattning att sekretesskyddet gentemot beskatt- ningsmyndigheten bör slopas.

RRV anför att avgifter bör tas ut för förhandsbesked även när det gäller punktskatter och prisregleringsavgifter. Kamnuu'rt'ittt'n i Stockholm anser däremot att det är önskvärt att de skattskyldiga inte genom en höjd avgift avhålls från att söka förhandsbesked.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget att införa en möjlighet att få förhandsbesked i fråga om vägtrafikskatt. Svens-ku åkeri- förbundet anser att det enda slag av ärende som kan aktualiseras är fråga om traktor skall anses vara jordbrukstraktor eller trafiktraktor. och detta är enligt förbundet inte någon rättsligt svår fråga. RSVs rättsnämnd ifråga— sätter om det inte närmare bör utsägas i vilka frågor man främst anser det befogat att ge förhandsbesked. RSV anför:

RSV motsätter sig inte förslaget att bestämmelserna om förhandsbesked skall göras tillämpliga på vägtrafikskatt. Något större behov av förhands- besked i frågor om vägtrafikskatt torde inte föreligga. men i vissa fall när det gäller frågor om t. ex. skattevikt. skatteklass. skattesats och återbetal- ning av fordonsskatt för utlandsresor kan det vara värdefullt för en skatt— skyldig att ha tillgång till förhandsbeskedsinstitutet.

RSV föreslår att en möjlighet införs även för förbrukare av elektrisk kraft. som enligt utredningsförslaget inte längre skall vara skattskyldiga. att erhålla förhandsbesked.

Kemisk—tekniska leverantt'irft'irbundet anser att det skulle vara till fördel om även allmänna ombudet fick rätt att söka om förhandsbesked.

Prop. [%$/84:71 186 17 Rättsnämnden

De llesta remissinstanser har godtagit att reklamskattenämnden och energiskattenämnden slopas och att RSVs rättsnämnd skall besluta om förhandsbesked beträffande alla punktskatter. Flera remissinstanser fram- håller dock betydelsen av att rättsnämnden tillförs tillräcklig expertis i dessa frågor.

lt'am/narrättt'n [ Stuck/mim. RSV. reklamskattem'inzmlwt. Svenska an- nunsiirt'rs_lörening och .S'reriges i'm/nstri/i'ir/mnd tillstyrker saledes försla- get. Grafiska Imlnstrifi'jrlmndet anser dock att mycket talar för att rev klamskattenänmden bibehålles eller att rättsnämnden ges möjlighet att arbeta på ett sätt som liknar nämndens.

Reklamskattenåmnden anför:

Reklamskatten är i vissa delar mera komplicerad än andra indirekta skatter. Möjligheten att erhålla f("irhandsbesked har därför visat sig ha stor betydelse och den har också utnyttjats i betydande utsträckning. Inget talar för att förhandsbeskedsärendena kommer att minska. Betydelsen av lörhandsbesked hänger samman med svårigheterna att meddela beslut av mera allmängiltig räckvidd eller av normerande karaktär. De särskilda omständigheterna i det enskilda fallet är av helt avgörande betydelse. Detta medför att behovet av insikter i reklam och reklamskatt är påtagligt och nämnden har också en'samnn-insättning med särskilt beaktande härav.

Nu antydda förhållanden har även bidragit till att nämnden förutom den primära uppgiften att avge yttrande i ärenden om förhandsbesked anlitas för att ge synpunkter på reklamskattefrågor av mera principiellt intresse. som på ett eller annat sätt aktualiserats för RSV som beskattningsmyn- dighet.

Nämnden har inte erfarit att kritik riktats mot den ordning som gäller för förhandsbesked om reklamskatt. Nämnden vill dock'inte motsätta sig att reklamskatten inryms under ett för hela punktskatteområdet enhetligt för- handsbeskedsinstitut. Ett särskilt värde kan ligga i att det. som också föreslås. utformas i nära överensstämmelse med vad som gäller för mer- värdcskatten.

En given förutsättning för att genomföra förslaget måste emellertid vara att effektiviteten och kvaliteten upprätthålls. Nämnden vill därför särskilt understryka nödvändigheten av att rättsnämnden utökas med ledamöter och suppleanter på sådant sätt att branschintressena och kunnandet om reklamskatten får en representation som kan bedömas som likvärdig med den som reklamskattenämnden besitter.

Rättsnämmlwt betonar att förslagen kommer att medföra en ökad ar- betsbelastning på nämnden och att resursprobletnen därför noga bör över- vägas. Nämndcn anför vidare:

I viss män kan kanske ett ökat personalbehov mötas med en ändring i vissa avseenden angående nämndens arbetsformer. Utredningen har sär- skilt betonat behovet av skyndsam handläggning när det gäller förhands- besked angående rcklamskatt. Det bör övervägas om inte denna typ av ärenden av enkel beskaffenhet och även andra liknand ' ärenden skulle

Prop. 1983/84: 71 187

kunna avgöras av nämnden med ett mindre antal beslutande ledamöter. Nämnden vill här peka på de goda erfarenheter som arbetet i nämndsam- mansättning med ordförande och två ledamöter givit i vissa slag av dis- pensärenden angående direkt skatt.

Föreningen auktoriserade revisorer anser att förhandsbesked om pris- regleringsavgifter inte som utredningen föreslagit bör meddelas av jord- bruksnämnden utan av rättsnämnden. eftersom det ärjordbruksnämnden själv som beslutar om avgiften.

RSV föreslår att också kilometerskattenämnden. som inrättades vid RSV 1979. avskaffas.

18. Besvär

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget att förlänga besvärsfristen vad gäller skattebeslut till två månader. Kant/nar- riitten t' Stuck/mhn anför att de skäl. som har anförts för utsträckningen av fristen i fråga om punktskatterna. också talar för motsvarande ändring med avseende på vägtrafikskatt och överlastavgift. Kammarrätten sätter också i fråga om inte både beträffande punktskatterna. vägtrafikskatten. över- lastavgiften samt i ML och taxeringslagen tl956:623l tvåmånadersfristen av praktiska skäl bör införas även med avseende på besvär över förhands- besked.

RS V motsätter sig utredningens förslag att allmänna ombudets bes 'ärs- frist skall räknas från delgivningsdagen. RSV anför:

Utredningen anför som motiv för förslaget att räkna allmänna ombudets besvärstid från delgivningsdagen. att det i vissa fall uppkommit svårigheter att fastställa beslutsdagen. RSV menar att det normalt är ställt utom allt tvivel vilken dag som är beslutsdagen. st. den dag då ett beslut meddelas. i vissa fall kan det uppkomma svårigheter att fastställa beslutsdagen på grund av att beslutsmyndigheten använder rutiner med automatisk databe- handling. Av den anledningen är det svårt att ange vilken dag som debite- ringen av slutlig skatt enligt uppbördslagen äger rum. ] fråga om de nu aktuella besluten som anges i 8 kap. I & LPP torde det emellertid komtna att anges en dag för beslutets meddelande. RSV anser därför att utredning- ens motivering för att räkna allmänna ombudets besvärstid från den dag då han blir delgiven inte är sakligt sett bärande.

Ix'amnmrriitten i Srm-k/mlm säger sig inte ha någon principiell invänd- ning mot förslaget men menar att det kan vara tveksamt om detär praktiskt att införa dclgivningstvång med avseende på allmänna ombudet beträlTan- de ett så stort antal beslut som det här är fråga om.

I fråga om förslaget att besvär över lörhandsbesked skall anföras direkt i regeringsrätten tillstyrker Kammarriitren i Stm-klwlm detta mot bakgrund av den tidsvinst förslaget medför. (ie!tera[tal/styrelsen anför om besvärs— ordningen:

Prop. 1983/84: 71 l88

Enligt generaltullstyrelsens mening är det med hänsyn till kravet på likformighet i lagstiftningen önskvärt att besvärsbestämmelserna i tttllagen såvitt angår förhandsbesked anpassas till den nu föreslagna lagstiftningen. För att undvika belastning hos regeringsrätten bör dock även övervägas att i stället införa den ordningen att talan mot riksskatteverkets. jordbruks- nämndens och generaltnlIstyrelsens beslut i dessa ärenden alltid skall föras hos kammarrätt och att denna därvid skulle vara slutinstans. En kammar- rättsdom bör kttnna godtas som ett tillräckligt attktoritativt avgörande när det gäller förhandsbesked.

19. Beslutsregistrering

RSl" och Iänxxtyrelsen [ Gött-'lmrgx och Bohus län anser inte att det. som tttredningen föreslagit. finns något behov av att införa en särskild skatte- Iängd där beslut om punktskatter skall registreras. RSV påtalar att den längdföring som sker enligt TL har en rad rättsverkningar och att den därför är sakligt befogad. Den föreslagna längdföringcn för punktskatterna skttlle dock inte få några som helst rättsverkningar. Den skttlle enbart bli ett register över punktskattcbeslut. RSV är i färd med att införa ett ADB- system som skall användas av RSV i arbetet med punktbeskattningen. Detta får till följd dels att bcslutsregistreringen blir likartad för samtliga punktskatter för vilka RSV är beskattningsmyndighet. dels att besluten blir registrerade i ADB-systemet. Enligt RSV föreligger därför inte behov av att därutöver registrera skattebesluten. RSV pekar vidare på att en särskild längdföring skulle medföra avsevärda merkostnader. Kammarrätth [ Smek/mim anser dock att Iängdföringen förefaller påkallad av bl.a. ord- nings- och rältssäkerhctsskäl. Det kan enligt kammarrätten inte anses tillfredsställande t.ex. att de första — fiktiva besluten kommer till utan att föranleda en rimlig dokumentation som är ordnad på ett åtkomligt sätt. Bl.a. mäste tidsangivelse för besluten göras.

Prop. 1983/84: 7l |89

1 Förslag till Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

[ kap.. Inledande bestämmelser Tillämpningsområde

] 5 Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (l928z376). om skatt på lotterivinster. lagen tl94l:25|) om särskild varuskatt. lagen (l957226'2) om allmän energiskatt. lagen (l961:372) om bensinskatt. lagen (l961:394) om tobaksskatt. lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam. lagen ( l972: 820) om skatt på spel. lagen (l973: 37) om avgift på vissa dryckesförpaekningar, kungörel- sen (l973z7l7) om uppbörd m.m. av totalisatorzwgift. lagen (1973: men om särskild avgift för oljeprodukter. bilskrotningslagen (1975: 343). lagen (l977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt pä mo- torfordon. lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband. lagen (l982: 1200) om skatt på videobandspe- lare, lagen (1982: lZOI) om skatt på viss elektrisk kraft,

2. lagen (1967: 340) om prisreglering pä jordbrukets område. lagen (19741226) om prisreglering på fiskets område.

Har i författning som anges i första stycket. eller i författning som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen. 2 ä 1 vägtrafikskattelagen (19731601) och lagen (1972:—135) om överlast- avgift föreskrivs vilka bestämmelser i denna lag som gäller för vägtrafik- skatt och överlastavgift. l utsädeslagen (l97oc298) föreskrivs att vissa bestämmelser i denna lag skall gälla för växtförädlingsavgift.

3 & Lagen gäller inte för skatter och avgifter som skall tas ut enligt tullagen (19731670). I sådana fall gäller dock 9 kap. 4 & i den utsträckning som framgår av författningarna som anges i l s.

4 95 Vad som sägs i denna lag om skatt, skattskyldig eller beskattning gäller även avgift. avgiftsskyldig och uttag av avgift i motsvarande fall. Vad som sägs om vara gäller även annan nyttighet eller tjänst.

Bestämmelserna om skatt i denna lag skall, med undantag av bestäm- melserna i 9 kap. 4 5 första stycket. gälla för ränta och restavgift samt för särskild avgift.

Beskattningsmyndigheter

S 5 Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt denna lag (beskatrningsmvtidig/tar) är

I. riksskatteverket. när det gäller författningarna under ls första stycket 1.

2. statensjordbruksnämnd. när det gäller förlattningarna under l ä förs- ta stycket 2, med undantag för de fall då riksskatteverket förordnats till

Prop. 1983/84: 71 . 190

beskattningsmyndighet enligt lagen tl967:34()) om prisreglering på jord- brukets område. och

3. statens utsädeskontroll. när det gäller utsädeslagen( 1976: 298). Vid tillämpningen av denna lag i fråga om vägtralikskatt avses med beskattningsmyndighet den länsstyrelse som anges i 3 & vägtrafikskattela- gen (l973: 6()l) och i fråga om överlastavgift den länsstyrelse som anges i 8 & lagen (1973:-135) om överlastavgift.

() & Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig för beskattningsfrågor som kräver särskild sakkunskap. Den sakkunnige får ersättning av stats- medel med belopp som bestäms av beskattningsmyndigheten.

Allmänt ombud

7 & Hos beskattningsmyndigheten skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan i sådana mål och ärenden som myndigheten enligt denna lag har beslutat om i första instans. Ombudet skall också yttra sig i ärenden som avser förhandsbesked enligt 6 kap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Skattskyldighet

8 & I denna lag förstås med .vkurrs-ltyltlig: den som är skattskyldig enligt de författningar som anges i 1 och 2 M" eller enligt författningar sotn har utfärdats med stöd av dem. ska”skyldig/tom” inträde: vad som föreskrivs om detta i de författning- ar som anges i I och 2 ss. eller i författningar som har utfärdats med stöd av dem.

Beskattningsår

9 & Beskattningsår enligt denna lag utgörs av beskattningsåret enligt kommunalskattelagen ( l928: 370). ()m den verksamhet som redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen, utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med års- bokslut. fär dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det samman- faller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1976: I25).

2 kap. Redovisning av skatt Deklarationsskyldiga

l & Den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyn- digheten genom att lämna deklaration. _

Efter föreläggande från beskattningsmyndigheten skall deklaration läm- . nas även av den som skäligen kan antas vara skattskyldig.

Redovisningsperioder

2 & Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperi- oder lredot'ixningsperimler). '

Detta gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och totalisatorav- gift. som skall redovisas för varje skattepliktig händelse.

Prop. 1983/84: 71 191

Första stycket gäller inte heller för avgifter som tas ut enligt författning— arna i ] kap. 1 & första stycket 2 i den mån statens jordbruksnänmd föreskriver det.

3 & Redovisningsperioderna för skatt enligt författningarna i I kap. 1 ; första stycket l anges i respektive skattetk'irfattning.

För avgifter enligt författningarna i l kap. l & första stycket 2 är kalen- dermånad redtwisningsperiod om statensjm'dbruksnämnd inte föreskriver något annat.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för så- dana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara halvt eller helt be- skattningsär.

4 & För en skattskyldig som regelmässigt upprättar kortperiodiska bok- slut får beskattningsmyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller två månader förkortas eller förlängs med ett mindre antal dagar.

Redovisningsskyldighetens inträde

5 & Redovisningsskyldigheten inträder när affärshz'indelser. som grttndar skattskyldighet. enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bok- förts. Är den skattskyldige varken bokft'iringsskyldig enligt bokföringsla- gen (l976: l25) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokfö- ringslagen (l979: l4l) inträder redovisningsskyldighcten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som inte föranleder någon boktöringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan beskattningsmyndigheten. om princi- perna för dcn skattskyldiges bokföring föranleder det. medge att redovis- ningsskyldigheten inträder vid beskattningsårets utgång. dock inte senare än när betalning intlyter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovisningsskyldighet för de affärshändelser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursut- brottet.

Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redovis- ningsskyldighet har inträtt ttuder perioden.

Deklarationen

6 & Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller. i fall som avses i 2 å andra och tredje styckena. för varje skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndighe- ten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redo- visningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Statens jordbruksnämnd får föreskriva att deklarationen i stället skall lämnas till en sådan ekonomisk förening som avses i l a s lagen (l967: 340) om prisreglering på jordbrukets område. Vad som sägs om beskattnings- myndighet i föreskriften om deklarationstid i 8 & gäller då fi.")reningen.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av beskattningsmyndighetcn.

Prop. 1983/84: 71 192

7 ;” Deklarationen skall ta upp beskattningsvärde. beskattningsvikt eller annan grund som gäller för beräkning av skatten. skattens bruttobelopp och yrkade avdrag samt skattens nettobelopp. Beskattningsmyndigheten fär föreskriva att grunderna för skatte-beräkningen. bruttobeloppen och de yrkade avdragen skall delas upp på särskilda poster om det behövs med hänsyn till föreskrifter i författningarna i l kap. 1 och 2 ss. Beskattnings- myndigheten fi'ir vidare föreskriva att deklarationen skall innehalla uppgift om varulager.

[ fråga om avgifter enligt författningarna i l kap. l ; första stycket 2 får statens jordbruksnämnd besluta att uppgift enligt första stycket inte skall tas upp i deklarationen.

Skattens nettobelopp skall i deklarationen avrundas till närmast lägre hela krontal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär föreskri- va att till deklarationen skall fogas en förteckning med uppgifter om de varor som omfattas av deklarationen.

De deklarationsskyldiga bör utöver vad deklarationsformuläret föranle- der meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att skatten skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

Deklarationstider

8 & Deklaration som avser skatt enligt författningarna i l kap. 1 5 första stycket l skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i skatteförfattningarna.

I fråga om avgifter enligt författningarna i l kap. l s första stycket 2 bestämmer statensjordbruksnämnd deklarationstiden.

9 & Är den deklarationsskyldige på grund av sjukdom eller någon om- ständighet som han inte kunnat råda över förhindrad att lämna sin deklara- tion inom föreskriven tid. får beskattningsmyndigheten medge anstånd med att lämna deklarationen. ,

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anständstiden har gått ut skall ttnständet omprövas.

Ovriga bestämmelser

10 & Bestämmelserna i 47 s taxeringslagen (1956: 623) gäller i tillämpliga delar i fråga om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyn- diga. dödsbon och andra.

11 5 De deklarationsskyldiga skall i skälig omfattning genom räkenska- per. anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldighcten och för kontroll av deklarationen. Handlingar som nu avses skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända.

l skatteförfattning eller bestämmelse som utfärdats med stöd därav föreskrivs i särskilda fall hur de deklarationsskyldiga skall föra sina räken- skaper och bevara sina handlingar.

Prop. 1983/84: 71 l93

3 kap. Skattekontroll Deklarationsgranskning

] & När en deklaration har kommit in till beskattningsmyndigheten skall . den granskas så snart som möjligt.

2 & Underläter den deklarationsskyldige att lämna deklarationen i rätt tid eller är deklarationen ofullständig. kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna eller komplettera deklarationen. lett sådant föreläggande får vite sättas ut.

3 & Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen förelägga den deklarationsskyldige lämna upplysningar utöver deklaratio- nen samt prov och beskrivning på varor som används. säljs eller tillhanda- hålls på annat sätt i verksamheten. [ ett sådant föreläggande får vite sättas ut.

Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att förete alla handlingar som behövs för kontroll av deklarationen. såsom kontrakt. kontoutdrag. räkningar och kvitton.

4 & Om den som granskar en deklaration finner att uppgifter i den bör kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper. anteckningar eller andra handlingar får han efter överenskommelse med den deklarationsskyldige göra en sådan avstämning vid besök hos denne eller annars vid personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler. inventarier. lager. tillverkningsprocesser eller annat som är av betydelse för skattekontrollen.

5 & Bestämmelserna i 3 och 4 så gäller även den som kan antas vara deklarationsskyldig liksom den som utan att vara deklarationsskyldig till- verkar. bearbetar. säljer eller distribuerar skattepliktiga varor eller idkar handel med varor. som används vid framställning av skattepliktiga varor. Bestämmelserna gäller också den som bedriver förmedlingsverksamhct eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter som behövs för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som förs i verksamheten.

6 & Bestämmelserna i 50 & I och 3 mom. taxeringslagen (1956: 623) om rätten att ta del av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskattningsmyndigheten under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända, om inte regeringen föreskri- ver annat.

Skatterevision

7 & Beskattningsmyndigheten fär företa skatterevision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighetcn fullgjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning för beslut om skatt. l

[3 Riksdagen I 98.1/"84 . I sum/. Nr 7 I

Prop. 1983/84: 71 194

fräga om vägtrafikskatt får även riksskatteverket företa skatterevision. Skatterevision som avser växtförädlingsavgift företas av lantbruksstyrcl- sen. Skatterevision far företas hos den skattskyldige och hos den som avses i 5 s.

Beskattningsmyndigheten beslutar om skatterevision. Beslut om skat- terevision som avser vägtrafikskatt får meddelas även av riksskatteverket efter samräd med beskattningsmyndigheten. ! fräga om skatterevision som avser växtförädlingsavgift beslutar lantbruksstyrelsen.

8 & I ett beslut om skatterevision skall en särskild tjänsteman förordnas att verkställa revisionen. Om revisionen skall verkställas av flera tjänste- män. skall sädana förordnanden utfärdas för var och en av dem.

9 & Skatterevisionen fär verkställas hos den vars verksamhet skall grans- kas eller pä annan plats. Om räkenskaper och andra handlingar skall granskas pä annan plats än där de förvaras. skall de mot kvitto överlämnas till den som skall verkställa revisionen.

Den som beslutar om skatterevision får. när det behövs. bestämma tid och plats för revisionen.

10 & Skatterevisionen skall sävitt möjligt ske på sädant sätt och på sädan tid att den inte hindrar verksamheten för den hos vilken revisionen sker.

ll & Vid skatterevision fär granskning ske av räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten. Även handlingar som hör till den löpande redovisningsperioden fär granskas. Den som verkställer revi- sionen har rätt att omedelbart få del av de handlingar som skall granskas. Han fär vidare begära prov pä varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Han fär även granska varulager. inventarier. fordon. särskild räknarapparatur. mätapparatur och tillverkningspro- cesser. Han får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur.

Bcskattningsmyndigheten fär besluta att kassainventering får göras vid revisionen.

[2 g Den hos vilken revisionen sker skall lämna tillträde till de lokaler. upplagsplatser och andra utrymmen som används i hans verksamhet. Han skall också lämna upplysningar och på annat sätt lämna det biträde som krävs för att kontrolli'ttgärder enligt II 5 skall kunna vidtas.

13 & Underlätcr nägon att fullgöra vad som åligger honom enligt lZ s far den som beslutat om revisionen förelägga honom att vid vitc fullgöra sina äliggandcn.

14 & Den som verkställer skatterevisionen får ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen även om den hos vilken revisionen sker har att iaktta tystnad om deras innehäll. Pä framställning av denne fär dock länsrätten. när det finns särskilda skäl. besluta att sädana handlingar skall undantas frän revisionen. Detsamma gäller om den hos vilken revisionen sker i annat fall anser att en handling skall undantas frän revisionen med hänsyn till att särskilda skäl kan äberopas för att dess innehäll inte kommer till nägon annans kännedom.

l'ftamställning som avses i första stycket prövas av länsrätten i det län där den. hos vilken revisionen sker. är bosatt.

Prop. 1983/84: 71 |95

_15 5 Den myndighet som beslutat om skatterevision skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den hos vilken revisionen skett och lämna denne tillfälle att yttra sig om det behövs.

4 kap. Skattebeslut, efterbeskattning, m. m. Skattebeslut

] & Beskattningsmyndigheten skall besluta om skatten för varje redovis- ningsperiod eller. i fall som avses i 2 kap. 2 å andra och tredje styckena. för varje skattepliktig händelse.

2 9" Har den skattskyldiges deklaration kommit in till beskattningsmyn- digheten inom den tid som anges i 2 kap. 8 få eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen. anses skatten beslutad till det deklarade beloppet.

Har deklarationen inte kommit in till beskattningsmyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses skatten beslutad till noll kronor. Kommer deklarationen därefter in till beskattningsmyndigheten anses skatten beslutad till det deklarerade beloppet. om ett nytt beslut inte har meddelats enligt 3 5.

Underrättelse om ett beslut enligt första eller andra stycket behöver inte lämnas.

3 & Beskattningsmyndigheten skall meddela nytt beslut om skatten. om deklarationsgranskning. skatterevision eller något annat förhållande ger anledning till det. Sådant beslut skall också meddelas om den skattskyldige begär det. Av det nya beslutet skall framgå att den skattskyldige kan få ett slutligt beslut enligt 5 &.

Nytt beslut får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller den skatte- pliktiga händelsen har inträffat.

Beskattningsmyndigheten är inte skyldig att meddela nytt beslut, om begäran från den skattskyldige om sådant beslut har kommit intill myndig- heten senare än två månader före utgången av den tid som anges i andra stycket.

4 & Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under beskattningsåret skall lämnas får sädan änd- ring av beslutad skatt som berör mer än en redovisningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden under be- skattningsäret.

Första stycket gäller inte om slutligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.

5 & Slutligt beslut om skatten skall meddelas om den skattskyldige eller allmänna ombudet begär det inom den tid sotn anges i 3 å andra stycket. Har beslut enligt 3 ämeddelats, fär slutligt beslut om skatten också medde- las om den skattskyldige begär det inom två månader från den dag då han fått del av beslutet eller om allmänna ombudet begär det inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Föreligger särskilda skäl fär slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 9 andra stycket även om den skattskyldige eller allmänna ombudet inte har begärt det.

Prop. 1983/84: 71 l96

Har slutligt beslut meddelats för en viss redovisningsperiod får beslut enligt 3 5 eller 5 & första stycket inte meddelas för samma period.

6 & Kan skatten inte beräknas tillförlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande utredning skall den beräknas efter skälig grund.

Efterbeskattning

7 & Har den skattskyldige

[. i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen.

2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift eller

4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov skall beskattningsmyn- digheten besluta om efterbeskattning om den oriktiga uppgiften eller un- derlåtenhetcn medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp.

8 & Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som efterbeskatt- ningen avser är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständig- heterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker. Avser efterbeskattningen flera redovisningsperioder under samma beskattningsår får efterbeskattning dock ske om det sammanlagda beloppt att efterbeskat- ta för perioderna inte är att anse som ringa.

9 & Bestämmelserna i 4 & tillämpas även vid efterbeskattning.

10 å Beskattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats eller när tiden för att meddela nytt beslut har gått ut enligt 3 5 andra stycket. Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller den skattepliktiga händelsen har inträffat. Efterbeskattning på grund av uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

ll ä Har den skattskyldige avlidit. skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efterbeskattning får inte meddelas senare än andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.

12 5 Har den skattskyldige åtalats för skattebrott som avser skatt enligt de författningar som anges i 1 kap. 1 s' första stycket 1. får efterbeskattning ske även efter utgången av de tider sotn anges i IO och ll åå. Detsamma gäller om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 & skatte- brottslagen (1971 : 69) är fri från ansvar för sådant brott. Beslutet om efterbeskattning får i sådana fall inte meddelas senare än under kalender- året efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i l2 & skattebrottsla- gen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. får beslut om efterbeskattning av dödsboet inte meddelas senare än sex månader från dödsfallet. Efterbe- skattning som har påförts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av beskattningsmyndigheten, om åtalet inte bifalls till någon del. Detta gäller dock inte om åtalet ogillas med stöd av l2 ; skattebrottslagen.

Prop. l983/84: 71 197

Första stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiska personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 & skattebrotts- lagen.

13 så Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillför- litlig beräkning eller saknas uppgifter från den skatteskyldige. får efterbe- skattningen ske efter skälig grtmd.

Övriga bestämmelser

14 & Finner beskattningsmyndigheten att sådana beslut som avses i 3. 5 eller 7 & blivit uppenbart oriktiga på grund av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende skall myndigheten meddela beslut om rättelse.

15 5 Det allmänna ombudet skall underrättas om innehållet i sådana beslut som avses i 3. 5 och 7 355.

16 å [ beslut om skatt enligt detta kapitel skall skattebelopp avrundas till närmast lägre hela krontal.

5 kap. Betalning av skatt Betalning

1 & Skatten för varje redovisningsperiod eller skattepliktig händelse skall vara inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 2 kap. 8 & eller. om anstånd har medgetts enligt 2 kap. 9 %. senast den dag då deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet.

För avgift enl-igt författningarna i 1 kap. l 5 första stycket 2 får statens jordbruksnämnd föreskriva att inbetalning skall ske vid annan tid än som anges i första stycket.

Skatt som har beslutats på annat sätt än enligt 4 kap. 2 %$ skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer. I sådana fall kan beskattningsmyndigheten. om synnerliga skäl föreligger. besluta att betal- ningen av skatten får delas upp på flera betalningstillfällen under högst ett ar.

2 & Skatten betalas genom insättning på ett särskilt postgirokonto utan kostnad för den skattskyldige. Betalningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda postgirokontot.

Skattebelopp som för en redovisningsperiod eller en skattepliktig hän- delse understiger 50 kronor skall inte betalas in.

Anstånd

3 & Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt på grttnd av sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnat råda över och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter. kan beskatt- ningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd med betalningen av den skatt som förfaller till betalning närmast efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anständet får avse hela skatten eller en del av den. Anständstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller til'l betal-ning.

Prop. 1983/84: 71 198

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades. skall anståndet omprövas.

4 5 Har skyldighet att redovisa skatt för lager av skattepliktiga varor inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. får myndigheten medge anstånd med betal- ning av skatten om särskilda skäl föreligger. Anståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstidcn får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till betalning.

5 5 Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm- melserna i 49 ä 1. 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953: 272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering skall då tillämpas. Det som sägs om taxeringsintendent i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Återbetalning

6 5 Om den skattskyldige har betalat in skatten för en redovisningspe- riod eller en skattepliktig händelse och den inbetalade skatten överstiger vad han enligt beslut av beskattningsmyndigheten. domstol eller annan be- svärsmyndighet skall betala. skall det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Överstiger avdragen för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för perioden. skall det överskjutande beloppet gottgöras den skattskyldige.

Utbetalning enligt första och andra styckena skall ske endast om belop- pet uppgår till minst femtio kronor. Beloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

7 5 Från överskjutande belopp enligt 6 s' skall före utbetalning avräknas skatt som förfallit till betalning hos beskattningsmyndigheten. Skattebe- lopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala enligt 3 eller 4 & skall också avräknas.

Restavgift

8 & Restavgift skall tas ut om

1. det skattebelopp som har tagits upp i en deklaration inte betalas inom den tid som anges i l 5 första stycket.

2. skatten inte betalas inom den tid som har bestämts enligt 1 & tredje stvcket.

9 5 Har anstånd med betalning av skatten beslutats enligt 3. 4 eller 5 .5. tas restavgiften ut endast på det skattebelopp som betalas sedan anständs- tiden har gått till ända.

10 & Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats. dock minst femtio kronor. Vid beräkningen av restavgiften skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal.

11 & Bestämmelserna i 58 s 2 mom. uppbördslagen (1953: 272) om befri- else från restavgift gäller även beträffande restavgift för skatt enligt denna lag. Det som sägs om länsstyrelse i uppbördslagen gäller då beskattnings- myndighet.

Prop. 1983/84: 71 199

Ränta

12 & Ränta skall tas ut på

1. skatt som avses i l & tredje stycket.

2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 & till den del skattebeloppet fastställts av besvärsmyndigheten.

1 fall som avses i första stycket 1 tas räntan ut från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 & första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. 1 fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 54 mom. uppbördsla- gen (1953: 272) tillämpas. Räntan skall dock tas ut från den dag då skatte- beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts till och med den dag då anståndstiden går ut.

13 & Ränta skall utgå på skatt som skall återbetalas enligt (må första stycket. Räntan utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag dådet återbetalas.

14 & Räntan beräknas för visst kalenderår efter den högre av de ränte- satser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 :S | mom. andra stycket uppbördslagen ( 1953: 272). För tid som infaller efter utgång- en av det år då skatten beslutas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela kron- tal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

15 & Har beslut som föranlett ränta ändrats. skall ny beräkning av ränta göras. lfall som avsesi 12 åförsta stycket 1 skall därvid för mycket påförd ränta återbetalas till den skattskyldige och i fall som avses i 13 & skall den skattskyldige betala tillbaka vad han uppburit förmycket.

lndrivning

16 & Betalas inte skatten i rätt tid och ordning skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen ( 1953: 272) om indrivning. avkortning. avskrivning och efterkrav gäller för skatt enligt denna lag. Beskattnings- myndigheten beslutar dock om avkortning och kronofogdcmyndigheten om avskrivning av skatt. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken fär äga rum vid indrivning av skatten.

17 & Har någon. i egenskap av företrädare för skattskyldig som ärjuri- disk person. uppsätligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i rätt tid och ordning. är han tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig för skatten.

Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger sär- skilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betal- ningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen ( 1982: 188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit älagd betal- ningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp enligt första stycket får söka beloppet äter av den skattskyldige.

Prop. 1983/84: 71 '200

Bestämmelsen i 4 & preskriptionslagen(1981: 130) gäller i fråga om re- gressfordran enligt tredje stycket.

18 & Besvär över beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som besvären avser.

Åtgärder enligt denna lag skall verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte har vunnit laga kraft. Att skatten av en domstol eller besvärsmyndighet har beslutats till lägre belopp än det allmänna ombudet yrkat eller medgett får dock inte föranleda återbetalning. om det allmänna ombudet anmält hinder mot det. I sistnämnda fall får beskatt- ningsmyndigheten efter ansökan av den skattskyldige medge återbetal- ning. varvid bestämmelserna i 49 å 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953: 272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.

6 kap. Förhandsbesked

1 & Beskattningsmyndigheten får efter ansökan av den som är skattskyl- dig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt meddela förhandsbesked i frågor som rör be- skattningen. om detär av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning. Förhandsbesked om vägtrafikskatt meddelas dock av riksskatteverket.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957: 262) om allmän energi- skatt kan förhandsbesked även meddelas efter ansökan av den som i större omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Årenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 195 taxeringslagen (19562623).

2 & Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos den myndighet som enligt lå beslutar om förhandsbesked. Sökanden skall lämna de uppgifter som behövs för att förhandsbesked skall kunna lämnas. Myndigheten får begä- ra varuprov av sökanden. Görs undersökning eller anlitas sakkunnig för att utreda en varas beskaffenhet. skall sökanden betala kostnaden för detta om myndigheten inte medger undantag.

3 & Finner myndigheten med hänsyn till ansökningens innehåll att för- handsbesked inte bör meddelas. skall ansökningen avvisas. Beslut om avvisning får fattas titan att det allmänna ombudet har yttrat sig över ansökningen.

4 & Ärenden om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.

5 5 Ett förhandsbesked som har vunnit laga kraft är bindande för stats- verket i förhållande till sökanden. om denne yrkar det. Förhandsbeskedet gäller skatt som redovisas efter det att beskedet har meddelats. Det får inte avse längre tid än tre år. Förhandsbeskedet upphör att gälla vid författ- ningsändringar som påverkar den fråga som beskedet avser.

Prop. 1983/84: 71 _ 201

7 kap. Särskilda avgifter

[ 5 Har den som är skattskyldig i en deklaration eller ett annat skriftligt meddelande som avgetts till ledning för beskattningsmyndighetens beslut om hans skatt. lämnat en uppgift som befinns vara oriktig. skall han påföras en särskild avgift (skattetillägg). Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts Om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt. I detta fall påförs dock inte skattetillägg. om uppgiften inte har prövats med hänsyn till att besvären kommit in för sent.

Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13%. påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap.- 6 eller 13.55. påförs tlcn skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjtigo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattning- en. 'fill den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första stycket. '

2 & Skattetillägg enligt lä tredje stycket skall undanröjas av beskatt- ningsmyndigheten. om deklarationen kommer in inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om skattetillägg.

3 & Meddelande som har lämnats för en skattskyldig som är juridisk person skall vid tillämpningen av detta kapitel anses ha lämnats av den skattskyldige. om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

4 & Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning. som uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift. påförs inte skattetillägg.

5 så Har den som är deklarationsskyldig inte kommit in med deklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats. påförs han en särskild avgift (förse/iingsm'giji). Förseningsavgiften är 100 kronor.

Förseningsavgiften är 200 kronor om den skattskyldige

1. anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits. eller

2. underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

6 % Skattetillägg och förseningsavgift får helt efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyl- diges ålder. sjukdom. bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhål-

Prop. 1983/84: 71 - 303

lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga upp- giftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet som rör annat än vad som sägs i fi'irsta meningen.

Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undan- dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit. Har avgift ända påförts. skall den efterng efter anmälan av dödsboet.

7 & Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar- rätten prövar dock. på talan av allmänna ombudet. fråga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas. om beslutet om skatten för den redovisningsperiod som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. ()m yrkandet framställs först i domstol. kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall tas tipp och vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

8 & Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts. i den mån det föranleds av vad som har förekom- mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslutas ändring av tidigare beslut om skatt. skall även därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

9 & Skattetillägg skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skatte- tillägg eller för en och samma redovisningsperiod utgående skattetillägg. som inte uppgår till femtio kronor. påförs inte.

10 & Bestämmelserna om särskild avgift i detta kapitel gäller inte i fråga om avgifter enligt förlattningarna i 1 kap. l & första stycket 2.

8 kap. Besvär (')rdinära besvär

1 & Beskattningsmyndighetens slutliga skattebeslut och beslut om efter- beskattning. anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt. uppdel- ning av skattebetalning och i'iterbetalning av skatt samt beslut om särskild avgift fär överklagas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skall ha kommit in till kammarrätten inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Allmänna ombudets besvär skall ha kommit in till kammarrätten inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

2 & Länsrättens beslut om utdömande av vite får överklagas av den som har förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten. Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

Prop. 1983/84: 71 ' 203

3 & Ett beslut varigenom förhandsbesked har meddelats får överklagas av den skattskyldige. annan sökande och det allmänna ombudet genom besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Besvär av annan skall ha kommit in inom en månad från den dag då forhandsbeskedet meddelades.

4 & Beslut enligt 3 kap. 14% och 4 kap. 2 och 3ås' eller beslut om skatterevision. föreläggande av vite och avvisande av ansökan om för- handsbesked får inte överklagas.

5 & Besvär över kammarrättens beslut i mål som rör frågor som avses i l 5 första stycket eller som rör besvär i särskild ordning skall ha kommit in till regeringsrätten inom två månader från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.

6 & Har en part överklagat ett beslut får även motparten överklaga beslu- tet. även om den för honom stadgade besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha kommit in inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären senast skulle ha anförts.

Äterkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan. är även den senare besvärstalan förfallen.

Besvär i särskild ordning

7 & Den skattskyldige får anföra besvär i särskild ordning om tiden för omprövning enligt 3 så gått ut eller om ett slutligt beslut har meddelats enligt 5 s". Detta gäller om någon av följande förutst'ittningar föreligger. [. Skatten har beslutats i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt.

2. Skatten har uttagits mer än en gång för samma händelse.

3. Skatten har beslutats till ett belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen bort utgå på grund av att den skattskyldige underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift. eller på grund av felaktighet i deklara- tion eller annan uppgift som han har lämnat eller i en uppgift eller handling som har legat till grund för en sådan deklaration eller uppgift.

4. Skatten borde ha beslutats till ett väsentligt lägre belopp på grund av någon annan omständighet eller något annat bevis som den skattskyldige åberopar. - Besvär enligt andra stycket 3 eller 4 får tas upp till prövning endast om den kan grundas på en omständighet eller ett bevis som det saknades kännedom om när skatten beslutades och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse inte i annan ordning har åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

8 & Besvär i särskild ordning får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända eller den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Prop. 1983/84: 71 204

9 & Besvär som anförts i särskild ordning prövas av kammarrätten. Har katnmarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten för redovisningspe— rioden eller den skattepliktiga händelsen. skall regeringsrätten pröva be— svären. ,

Regeringsrätten och kammarrätten får. om besvär som anförts i särskild ordning skall tas tlpp till prövning. förordna att målet skall tas tlpp och prövas av beskattningsmyndigheten.

10 & Vid fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning. gäller vad som i detta kapitel i övrigt stadgas om besvär över beslut om skatt.

Gemensamma bestämmelser om besvär

11 & Det allmänna ombudet får föra talan till den skattskyldiges förmån. Han har då samma behörighet som den skattskyldige.

12 & Ändras efter besvär ett beslut om skatt därför att skatten eller ett avdrag bör hänföras till en annan redovisningsperiod än den som det överklagade beslutet avser. får ändring vidtas i beskattningen för annan redovisningsperiod. I fråga om överklagande av beslut om en sådan änd- ring gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om överklagande av beslut om skatt.

13 & Beskattningsfrågor som behandlas av en förvaltningsdomstol får visas åter till beskattningsmyndigheten för ny behandling.

9 kap. Övriga bestämmelser

1 & Beskattningsmyndigheten skall föra register över vad som förekom- mer i ett skatteärende.

2 & Vite som föreläggs enligt denna lag skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. dock lägst till femhundra kronor.

3 & Vite döms ut av länsrätten i det län där beskattningsmyndighcten är belägen. Har vite förelagts samtidigt med stöd av en bestämmelse i taxe- ringslagen (19561623) döms vitet ut av den länsrätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968: 430) om mcrvärdeskatt döms vitet ut av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdömande av vite prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet har förfallit. då fråga om att döma ut vitet uppkommer. får vitet inte dömas ut. Ändamålet med vitet skall dock inte anses ha förfallit om vitesföreläggandet iakttagits först efter det att anmä- lan enligt första stycket kommit in till länsrätten.

Länsrätten fårjämka vitesbeloppet.

Prop. 1983/84: 71 205

Befrielse från skatt

4 & Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i särskilda fall medge nedsättning av eller befrielse från skatt, liksom återbetalning helt eller delvis av skatt.

Medges befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av skatt får medgivandet avse även på skatten belöpande ränta och särskild avgift.

1. Denna lag träderi kraft den ljuli 1984 då lagen (1959: 92) om förfaran- det vid viss konsumtionsbeskattning skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av denna bestämmelse och av bestämmelsen i punkt 1 skall dock iakttas vad som sägs i punkterna 3'— 12. '

3. lnträder redovisningsskyldigheten tidigare enligt den nya lagen än enligt den gamla lagen. skall den nya lagen tillämpas först för redovisnings- period som börjar eller för skattepliktig händelse som inträffar vid ikraft- trädandet eller senare.

4. Skattskyldiga som efter ikraftträt'lant'let skall lämna redovisning enligt 2 kap. 3.5 tredje stycket för halvt eller helt beskattningsår får lämna en deklaration för tiden från ikraftträdandet till ingången av närmast följande beskattningsår.

5. De nya bestämmelserna i 2 kap. 11 ä. 3 kap. oå andra stycket samt 4 kap. 4 och 9 åå tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar vid ikraftträ- dandet eller senare.

6. De nya bestämmelserna om beslut i 4 kap. med undantag för 4 och 9 så tillämpas på beslut som meddelas efter ikraftträt'landet.

7. Vid beräkning av de tidsfrister för beslut som avses i 4 kap. 3. 5 och 10% tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 9.5 om beskattningsår även för tid före ikraftträdandet.

8. 1 fall som avses i 5 kap. 4 & gäller den nya bestämmelsen om skattskyl- digheten inträtt efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 5.5 tillämpas om besvär anförts efter ikraftträdandet.

9. De nya bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. gäller inte för beslut i ärenden i vilka yttrande från reklamskaltenämnden har avgetts före ikraftträdandet. 10. Yttrande från det allmänna ombudet i ärenden som avser förhands- besked enligt 6 kap. skall inhämtas i sådana ärenden där ansökan från den skattskyldige kommit in efter ikraftträdamlet och. såvitt gäller förhands- besked i fråga om reklamskatt. också i ärenden som har kommit in före ikraftträdandet om yttrande från reklamskattenämnden inte dessförinnan har avgetts. 11. De nya bestämmelserna om besvär i 8 kap. tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikrafttrz'idandet.

12. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om skatt enligt stäm- pelskattelagen (1964: 308) och lagen (1983: 000) om tillfällig vinstskatt. 13. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1983/84: 71

2 Förslag till

206

Lag om ändring i lagen (1928: 376) om särskild skatt ä vissa lotteri- vinster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinsterI

dels att 3 a och 5 så skall upphöra att gälla. dels att rubriken och 2—4 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om skatt på lotterivinster

,'Vitvurttnde lydelse

.,

När vinst. som avses i 1 $. utbe- talas eller utgives till vinnaren. skull lotteriets dnordnure ('I/t'r prv- niieobligutio/ternas utjärdurt' inne- lltlllll så stor del av vinsten. som motsvarar den sttidgttdt' skatten ä densamma.

Föreslagen lydelse

.*1

Skattskyldig är den som anord- nttr lotteri och den som itt/Zirdur pre/nit'obligation(fr.

Skttttskyldigli('tt'n inträder vid i'instd/'ugningt'n eller. om denna hur ägt rum _l'o'rt' lottförsäljningens bör/"un, vid utgången av den tid som hur bestämts för lott/"r'irsälj- ningen.

Med vinstdrtttyiitig avses ifråga om vudlit'illning det förfärande. varigenom vinsterna bt'stt't'ms.

. 3?

Det åligger anordnare av lotteri eller "(tärt/are uv premieobligu- tioner att inom viss tid. som rege- ringen bestämmer. eller det vinst- drugning ägt rum. till stutsverkt't redovisa den ä vinstdrttgningt'n bc- löpunde skotten.

Därt'st lotteriets anordnare eller prt'mit'obligtitioner/ms itt/ärdure visar. att vinst icki' blivit av vinnare lyfttid inom den härför ji'ireskrivna tid. äger tinordnuren eller ltt/är- durcn att av det inbetalda skattebe- loppet ätt'rbekommu så mycket som belöper på denna vinst.

' Senaste lydelse av

a & I974:856 ? l97-l»: 856 S 'naste lydelse 1945: 407. 3 5 : L 3 Senaste lydelse 1974: 856.

Skatten skall redovisas i en de- klaration som skall llt! kommit in till beskutt/iingsmyndigheten ino/n en mättad/"rätt den skattepliktiga hän- delse/i.

Om den skattskyldige visar att en vinnare inte har tagit ut sitt vinst inom _l't'irt'skrivt'n tid eller titt vinst har ntjitllit på en oså/d lott. är den skattskyldige berättigad titt få till- btikti den skatt som erlugtsfi'ir vins- ten. Bcskuttningsmytidig/teten be- slutur om återbetalning efter ansö- kan av den skattskyldige. Bestäm- melserna om ränta i 5 kap. 13.»?

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Med vinstdragning avses ifråga om vad/zällning det förlorande. varigenom vinsterna bestt'immas.

207

Ft'ireslagen lydelse

lagen ( ) om punktskatter oelt prisregleringsavgi/ter gäller därvid inte.

454

Har skatt icke erlagts eller er- lagts med lägre belopp än som en- ligt riksskatteverkets beslut skall erläggas, skall l'erket anmana an- ordnaren av lotteriet att omedel- bart inbetala felande belopp. Över- stiger inbetalt belopp vad som en- ligt beslutet skall erläggas. äger anordnaren omedelbart äter/ä det överskjutamle beloppet jämte rätt- ta.

Bestämmelserm't i 27—29 ## la- gen (1959:”) on: _li'irji'trandet vid viss konsumtionsbeskattning om ränta och restavgift äger motsva- rande tillämpning pä skatt enligt denna lag.

Regler-fiir beskattningen jinns i lagen ( ) om punktskatter oelt prisregleringsavgifter.

l. [Penna lag träderi kraft den ljuli 1984. 2. Aldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier som med stöd av lutterilagen (l982: lOl ]) kunnat påbörjas före den I juli 1984.

4 Senaste lydelse l974: R56.

Prop. 1983/84: 71 208

3 Förslag till lag om ändring i lagen (19.41: 251) om särskild varuskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1941: 251 ) om särskild varuskattl dels att 3 a och 4 55 skall upphöra att gälla. dels att rubriken närmast före .4 5 skall utgå. dels att 2. 5 och 6 så skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 6 a. 6 b och 8 så och en ny rubrik närmast före 5 35 av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 &: Skattskyldighet inträder a) för vara. som tillverkas inom riket. när- varan av tillverkaren levere- ras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning; samt b) för vara. sotn införes till riket av någon som blivit enligt 5 & registre- rad säsom importör. när varan av denne levereras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning eller ock, vid avregistrering, ingå-ir i hans lager. Skattskyldiga äro

a) för vara. som tillverkas inom riket. tillverkaren: samt b) för vara. som införes till riket av registrerad importör. denne.

ltt/"öres skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyn- dighet. Tull:-igen (1973: 670) gäller i ji'äga om skatten. Därjämte gäller 46 9" lagen ( 1959: 92) om förfaran- det vid viss konsttmtionsbeskatt- ning.

Inli'irs skattepliktig vara till riket av annan än registrerad importör skall skatt erläggas till tullmyn— dighet. Därvid gäller tullagen (l973:670) och 9 kap. 4,6 lagen ( ) om punktskatter oe/t prisreg- leringsavgifter.

Riksskatteverket kan om synnerliga skäl föreligger medge att registrerad importör får vara skattskyldig för vara som tillverkas inom riket av annan för hans räkning.

i. Den sotn ämnar bedriva till- verkning. som i ] 5första eller and- ra styeket avses. skall för registre- ring göra skriftlig anmälan till riks— skatteverket minst fjorton dagar _/'o're tillverkningens påbörjande

' Lagen omtryckt l960:6l2. Senaste lydelse av

3 a 5 l973z989 4 s" ] mom. 19602612 4 5 2 mom. 197]: 248 lagens rubrik l975: l4()6. 3 Senaste lydelse |98|z l3l4. 3 Senaste lydelse l97l: 248.

Registrering. avdrag m. m.

s;?

.S'kt'tttskyldig som avses t' 2 55 and- ra styeket a och som img är befriad enligt 6 b 5första stycket/rätt skyl- dig/tet att lämna deklaration och betala skatt skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Prop. 1983/84: 71

tN'uvarande lydelse

med angivande avji'iretagets namn oeh lwlt'igenhet. tillverkarens _fitll- stt'indiga namn och postadress, det eller de varas/ag, tillverkningen är avsedd att ("alarm. samt dagenför dess påbörjande.

Inträder ändring i _ti'irhällande. varom uppgift lämnats i anmälan. .skall tillverkaren inom åtta dagar underrätta riksskatteverket därom.

2. Den. som ämnar yrkesmässigt till riket införa skattepliktig vara för ji'n'st'ilining till återförsäljare. mä efter ansökan registreras hos riksskatteverket. Vad i [ mom. stadgas angående anmälan för re- gistrering skall äga motsvarande tillämpning ifråga om ansökan om registrering.

3. Ämnar tillverkare avbryta. äterupptaga eller helt nedlägga rö- relsen eller vill registrerad importör bliva avregistrerad. skall anmälan om förhållandet göras till riksskat- teverket minst åtta dagar fjärr-äg med Uppgift om dagen för avbrot- tet. äterupptagandet. nedläggan- det eller önskad avregistrering.

209

Föreslagen lydelse

Den som yrkesmässigt för in skattepliktiga varor till riket för att sälja dem till återförsäljare. kan om verksamheten är av större ora/att- ning eller annars om det finns sär- skilda skäl registreras hos riksskat- teverket.

6.54

[. Tillverkare och registrertul importör skall insända deklaration till riksskatteverket senast fem- tonde dagen i andra månaden efter varje kalendermånads utgång. De- klaration skall innehålla uppgift om ln'skattningsvikten eller. ifråga om varor för vilka skatten utgår iför- Izällande till varuvt'irdet, beskatt- ningsvt'irdet för de varor för vilka skattskyldighet inträtt under den kalendermånad deklarationen avser.

Om särskilda skäl därtill äro äger riksskatteverket föreskriva. att de- klaration skall avse kalenderkvartal iställetför kalemlermänad. i vilket fall deklaration skall insändas inom en ntzinad efter varje kvartals ut-

4 Senaste lydelse !()78: IB. l4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 7!

Tillverkare och registrerade im- portörer skall lämna deklarationji'it' varje kalendermänad. Deklaratio- nen skall ha kommit in till riksskat- teverket senast femtonde dagen i andra månaden efter varje kalen- dermånads utgång.

Prop. 1983/84: 71

' Nuvarande lydelse

gång. Riksskatteverket må oek. ont särskilda skäl därtill äro,fi'ireskriva att deklaration skall insändas inom annan tid än i det föregående är sagt, doek tidigast inomfemton da- gar oeh senast inom två månader efter utgången av den månad eller det kvartal deklarationen avser.

2. [ deklaration som i I mom. avses mä avdrag göras för varor. som

a) använts vid tillverkning som deklarationen avser och för vilka skattskyldighet tidigare inträtt;

b) utförts ur landet ellerfi'irts till svensk frihamn för annat ändamål än attförbrukas där eller lagts upp på tullager som inrättatsförförva- ring av proviant:

(') tillverkare eller registrerad importör återtagit i samband med återgång av köp eller vars försälj- ning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från köparen;

d) f'örsålts till den som enligt 7 # tuli/örmdninge/t ( I 973 : 97 9) äger ätniata tullfrihet vid införsel av varor.

Avdrag som nyss sagts skall avse beskattnings vikten ifråga om varor för vilka skatten utgår efter vikt och beskattningsvärdet i fråga om varor för vilka skatten utgår iför- häl/ande till varuvärdet.

6

210

Föreslagen lydelse

a s

1 deklaration för avdrag göras för skatt på varor. som

I. har förvärvats i beskatta! skiek för att användas vid tillverk- ning av skattepliktiga varor.

2. harförts ut ur landet eller till svensk frihamn för annat ända/nal än attförbrukas där eller har lagts upp på tullager som har inrättats fi'irfi'irvaring av proviant.

3. -har återtagits i samband med återgång av köp.

Prop. 1983/84: 71 211

Nuvarande lvdelse Föresla 'en lvdelse . & _

4. ltar sälts med förlust för den skattskyldige. i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från kt'iparen.

5. har sålts till den som enligt 7 # tullförordningen (1973: 979) kan få tullfrihet vid infl'irsel av varor.

Avdrag enligtfi'irsta styeket 4f'år göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten somfi'irlnsten visas utgöra av varans försäUnings- pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall re- dovisning åter lämnas för skatten på de varor som svarar mot det be- talda beloppet.

Har avdrag gjorts för skatt på varor enligt första stycket [. in- träder åter skattskyldighet för va- rorna om de används för annat än- damål än skattepliktig tillverkning.

6 b &

Den skattskyldige är befriat/från skyldig/teten att lämna deklaratitm och betala skatt för tillverkning av ('hoklad- och konfektyrvaror om derma och verksamhet som avses i 5 5 andra styeket högst omfattar 50!) kilogram skattepliktiga varor för beskattningsär.

Detta gäller dock inte om verk-

. samheten för ett tidigare beskatt- ningsår har omfattat varor översti- gande 5()() kilogram. [ sådant fall får riksskatteverket medge befrielse om verksamheten fortsätt/tingsvis kan beräknas omfatta skatteplik- tiga varor på högst 500 kilogram.

& & Regler för beskattningen finns i lagen ( ) om punktskatter ()t'lI prisregleringsavgtfter.

!. Denna lag träder i kraft. såvitt uvscr () 11 å den 1 januari l984 då 6 $% 2 upphör att gälla. och i övrigt den 1 juli l984.

2. De nya bestämmelserna i 6 b & gäller i fråga om beskattningsår som börjar vid ikraftträdandet eller senare.

5 l—"örutvurundc 8 & upphävd genom l973: 989.

Prop. 1983/84: 71

7 Förslag till

[J IJ

Lag om ändring i lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967: 340) om prisreglering pä

jordbrukets områdel

dels att ll—lS. Zl. 24 och 34 åå samt rubriken närmast före 33 & skall upphöra att gälla.

dels att 10. 17. 20. 21 b. 23. 33 och 34 a åå skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

105

Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för mjölk. grädde och ost som han levererar till annan än mejeri eller företagare som handlar med mjölk eller meje- riproduktcr.

b") mejeri för mjölk. grädde. ost och torrmjölk och kondenserad mjölk. som ej levereras till annat mejeri.

c) annan tillverkare än mejeri för försäld margarinost,

d) annan företagare som handlar med mjölk eller mejeriprodukter än mejeri för mjölk. grädde och ost som mjölkproducent levererat.

e) potatisproducent för potatis som han levererar till bränneri eller stärkelsefabrik,

D importör av socker och soc- kertillverkare för försålt socker.

g) kläckeri för levererade hön- kycklingar av tamhöns.

h) fläskproducent för tamsvin som han levererar till slakt.

i) äggproduccnt för värphöns som han innehar.

Avgift erläggs av

a) mjölkproducent för sådan mjölk. grädde och ost som han le- vererar till annan än mejeri eller fö- retagare som handlar med mjölk el- ler mejeriprodukter.

b) innehavare av mcjcri för mjölk. grädde. ost. torrmjölk och kondenserad mjölk. som inte leve- reras till annat mejeri.

c) annan tillverkare än mejeri för försäld margarinost.

d) sådan annan företagare än in- nehavare av mejeri som handlar med mjölk eller mejeriprodukter för mjölk. grädde och ost som mjölk- producent ltar levererat.

e) innehavare av bränneri och su'irkeluff'a/n'ik för potatis som han tagit emot.

D importör av socker och soc- kertillverkare för försält socker.

g) innehavare av kläckeri för le- vererade hönkycklingar av tam- höns.

h) tläskproducent för som han levererar till slakt.

i) äggproducent för värphöns som han innehar.

tamsvin

Den som odlar potatis på en sammanlagd åkerareal av minst 0.5 hektar erlägger avgift för potatisen i förhållande till den odlade arealen.

' Lagen omtryckt l*)81:(»37.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

| -J _. '.)J

["t'ireslagen lydelse

17.5

Avgift som avses i 14 & erlt'igges till tullverket eller. om regeringen förordnar det. till jordbruksnämn- den.

Avgift som erlägges till tullver- ket debiteras och upphäres av ver- ket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om tull.

Avgift som erlägges till jord- hruksnämndenjastställes och upp- ln'ires i den ordning regeringen el- ler. efter bemyndigande av rege- ringen. nämnden bestr'immer.

Vara för vilken avgift erlägges till jordhruksnämnden fån om nämnden ei medger annat, "fläm- nas endast mot bevis om att avgif- ten erlagts.

Avgift som avses i 14% erläggs till tullverket eller. om regeringen förordnar det. till jordbruksnämn- den.

Avgift som erläggs till tttllvcrkct debiteras och uppbärs av verket i den ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om tull.

Vara för vilken avgift erläggs till jordbruksnämnden får. om nämn- den inte medger annat. lämnas ut endast mot bevis om att avgiften har erlagts.

20s

Avgift som avses i 18% fast- ställes och upphäres av jordbruks- nämndcn eller den nämnden l7e- m_wuligar.

Föreligger avgiftsskyldighet får. om jordbruksnämnden ei medger annat. utförsel ske endast om bevis att avgiften erlagts visas för tull- myndigheten.

Avgift som avses i 18 & betalas tilljordbruksnämnden. '

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte medger annat. utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts visas för tullmyndigheten.

()nt nämnden medger att utförsel jär ske utan att avgiften har er- lagts. får nämnden kräva att säker- het ställs för avgiftsbeloppet.

Zlbå

] fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet skall ll—l3 ås)" denna lag tillämpas. I den utsträckning regeringen för- ordnar skall dock riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

I fråga om'avgifter enligt 21 a 5 för varor som importeras skall 15 och 17 %& tillämpas.

I fråga om utjämningsavgift för varor som tillverkas inom landet. eller som importeras av den som är registrert'td Itos riksskatteverket som skattskyldig till särskild varu- skatt. skall i den utsträckning rege- ringen förordnar riksskatteverket vara beskattningsmyndighet.

I fråga om avgifter enligt 21 a & för varor som importeras skall 15 och 17 åå tillämpas. Regeringenhlr förordna att sådana avgifter skall betalas till riksskatteverket.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse 2

Avgiftsskyldig skall erlägga rätt- ta på ognldet avgiftsbelopp avseen- de avgift som uppbäres av jord- bruksm'imnden efter en räntefot som för är motsvarar det av riks- bankett _faststt'illda vid varje tid gäl- lande diskontot med tillägg av_f_'vr(t procenten/leter. dock minst tio kro- nor. Räntan skall beräknas från den dag avgiftsbe/oppet enligt he- slut av j:)rdln'uksnämnden senast bort betalas. Ränta utgår till och med den dag då betalning sker. dock längst till och med den dag då fordringen överlämnas till indriv- ning. Uppkommeräre/al vid beräk- ning av ränta skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal.

.lordbruksnämnden äger avstå från ränta. om drt'i/smt'ilet med be- talnittgen är obetydligt eller särskil- da skäl annars _läranleder till det.

3

Om avgift som enligt [7 5 skall inbetalas tilljordbruksnäntnden el- ler som avses i [8 sf och om verk- samhet som avses i 28. 29 eller 31 & gäller i den omfattning regeringen eller. efter bemyndigande av rege- ringen. _/'ordl7raksnätande/t bestäm- mer i tillämpliga delar 59—12 55.6 lagen om förfarandet vid '. konsumtionsbeskattning. Vad ] nämnda lag sägs om beskattnings- myndighet gäller jordbruksnämn- den. om skattskyldig den som är skyldig att erlägga avgift eller an- 'ända rävara och om skattepliktig vara avgiftsbelagd vara eller sädan vara som enligt 28. 29 eller 31 & avses med tillverkningen eller för- säljningen.

Mot jordbrttksnämndens beslut i fråga som avses i 8—I2 M" lagen om _fi'ir/ärandet vid viss konsum- tionsbeskattning_fär talan eijäras.

3

3

F (fires/ag en lydelse

å

För avgift som avses i 7—10 och 18 #55 samt för sådan avgift som avses i [4 oclt 21 a ## oclt som skall betalas till annan ätt tullverket gäl- ler lagen ( ) om punktskatter ' oclt prisregleringsavgifter om inte annat anges i denna lag.

5

För verksamhet som avses i 28. 29 eller 31 & gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen ( ) om pmtktskatter och prisregleringsav- gifter. Vad i nämnda lag sägs om beskattningsmyndighet gäller jord- bruksnämnden. om skattskyldig den som är skyldig att använda rä- vara och om skattepliktig vara så- dan vara som enligt 28. 29 eller 31 & denna lag avses med tillverkningen eller försäljningen.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

r.: 5".

Ft'ireslagen lydelse

34aä

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift undandras döms till böter eller fängelse i högst två är. om inte gärningen är belagd med straffi lagen (1960: 418) om straff för varu-

smuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift eller. så- vitt gäller avgift enligt 7—10 55 el- ler enligt 2/ a s)" första stycket för varor som tillverkas inom landet. bryter mot 4 s lagen (1959.'92) om _/i'7't_'farandet vid viss konsumtions- beskattning döms till böter.

l ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

jordbruksnämndens

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration eller annan där- med jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om en avgifts- skyldig som skall betala avgift till jordbruksnämnden eller riksskattc-

verket eller om en tillverkare som är skyldig att använda en viss råva- ra uppsätligen eller av grov oakt- samhet (cisidost'itter bok/öringsskyl- dighet eller ft'ireskriven skyldighet att film och bevara räkenskaper och därigenom allvarligt ]i'n'svärar kontrollverk- sam/tet.

] ringa fall döms inte till ansvar enligt första tredje styckena.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84: 71

10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklamI

dels att 2. 8. 15. 17. 20 och 29% skall upphöra att gälla. dels att ll. l6. 19. 21 . 22.24. 26. 30 och 32 5.5 samt anvisningarna till ut skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 33.5. av nedan angivna

lydelse.

Nuvaram'le lydelse Föreslagen lydelse

llå

Skattskyldig/tet inträder. när ve- derlag inflyter kontant eller på an- nat sätt kommer den skattskyldige till goda. Utgår ej vederlag. in- träder skattskyldighett-vn vid t'yfl'ent- liggörandet eller. ifråga om re- klamtrycksak. vid trycksakens fär- digställande.

Riksskatteverket kan efter ansö- kan hesluta. att skattskyldighet skall inträda redan när fordran uppkommer.

Skattskyldig/teten inträder när I. skattepliktig annans offentlig- görs.

2. skattepliktig reklt'untijvcksak levereras till köpare eller annars tas utfrån rörelsen.

3. skattepliktig reklam i annan form än (unions återges.

Erhåller den skattskyldige heta/- ning iförskott inträder dock skatt- skyldighet när betalning sker.

16%2

I fråga om periodisk publikation. för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 å. föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda be- skattningsvärdet av publikationens annonser för helt kalenderår över- stiger 60000 kronor. I annat fall fö- religger redovisningsskyldighet om sammanlagda beskattningsvärdet för helt kalenderår överstiger 20000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.")

' Senast lydelse av lagens rubrik l975: [17 Senaste lydelse av IF 1973: 992 835 l975: ] |7 29.5 l975: ll7. : Senaste lydelse 1974: 4I6.

[ fråga om periodisk publikation. för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 &. föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda be- skattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningst'ir över- stiger 60000 kronor. I annat fall fö- religger redovisningsskyldighet om sammanlagda beskattningsvärdet för beskattaingsåret överstiger 20000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Prop. 1983/84: 71

Nuvt'trande lydelse

.S'kattskyldig. som ej är undanta- gen .f'rän redoi'isningssky/dighel. skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två vec- kor innan verksamhet som medför skattskyldigltet bär/"ar eller över- tages. Anmälan gäres på blankett enligt faststt'illt formulär. Ändras _li'ii'lttillt'tiitle som uppgivits i an- mälningslu'lndling skall riksskatte- verket lutderrältas inom två veckor eller ändringen.

(_)m verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket särskilt bevis som sändes till den skattskyldige.

För att avgöra om skattskyldig- het _/i'ireligger kan riksskatteverket infordra uppgift/91%? näringsidkare som ej anmält sig/är registrwing.

|.) x]

l-"t'ireslagen lydelse l9 % .S'kattskyldiga. som är redovis- ningsskyldiga. skall vara registre- rade hos riksskatteverket.

2lå

.S'kattskyldig. som ej är undanta- gen _/'rån redovisningsskyldighet. skall utan anmaning lämna deklara- tion rörande det sammanlagda be- skattningsvärde för vilket skatt skall redovisas (den skattepliktiga omsättningen) för varje redovis- ningsperiod. Redovisningsperiod omfattar I 'är månader. Redovis— ningsperioderna är januari och feb- ruari. mars och april. maj och juni. juli och augusti. september och ok- tober samt november och decem- ber.

När särskilda skäl föreligger. kan riksskatteverket besluta att re- dovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt kalenderår.

'7')

....

Deklaration enligt 2l åskall läm- nas till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som de- klarationen avser. Om synnerliga skäl _li'ireligger. kan riksskattever- ket medge att skattskyldig får läm- na deklarationen senare.

Skattskyldiga. som är redovis- ningsskyldiga. skall lämna deklara- tion rörande det sammanlagda be- skattningsvärdet för vilket skatt skall redovisas (den skattepliktiga omsättningen) för varje redovis- ningsperiod. Redot'isningsperioden omfattar två månader. Redovis- ningsperioderna är januari och feb- ruari. mars och april. maj och juni. juli och augusti. september och ok- tober saml november och decem- ber.

&

Deklaration enligt 21 & skall ha kommit in till riksskatteverket se- nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi- od som deklarationen avser.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

Ii'äreslagen lydelse

24 sl

'l'iII skattskyldig. som redovisat reklamskatt för annonser i Själv- ständig periodisk publikation. som har karaktär av dagspress. populär- press eller faekpress. återbetalar riksskatteverket sä stor del av den erlagda skatten för ett kalender-är som svarar mot en skattepliktig om- sättning om. sävitt gäller dagspress. högst 9 miljoner kronor för helt är och. såvitt gäller annan press. högst 6 miljoner kronor för helt år. Ater- betalningen sker efter utgången av varje halvt kalemlerär. För första halvåret av ett kalemlerär fär uter- betalat belopp ej överstiga skatten pä en omsättning om hälften av de nämnda beloppen.

Till skattskyldig. som redovisat reklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation. som har karaktär av dagspress. populär- press eller fackpress. återbetalar riksskatteverket sä stor del av den erlagda skatten för ett beskatt- ningstir som svarar mot en skatte- pliktig omsättning om. såvitt gäller dagspress. högst 9 miljoner kronor för helt år och. såvitt gäller annan press. högst 6 miljoner kronor för helt är. Återbetalningen sker efter utgången av varje halvt beskatt- ningsär. För första halvåret av ett beskattniugsär fär äterbetalat bc- lopp ej överstiga skatten pä en om- sättning om hälften av de nämnda beloppen.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket fär riksskatteverket. om den skattepliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke över- stiga det högsta belopp för helt år som anges i första stycket. medge ' befrielse frän skyldighet att inbetala reklamskatt.

()m synnerliga skäl föreligger. kan riksskatteverket äterbetala skatt tidi— gare än som anges i första stycket.

(Se vidare anvisningarna .)

26 %*

Inji'ires till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 & eller annonsblad som utgivits utomlands skall reklamskatt erläggas till tull- myndighet. 'I'ullagcn (l973z670) gäller ifråga om skatten. Därjämte gäller 46 .»5 lagen (195992) om för- .larandet vid viss konsumtionsbe- s/t'attning.

In/i'irs till landet reklamtrycksak som är skattepliktig enligt 5 & eller annonsblad som har utgivits utom- lands skall reklamskatt erläggas till tullmyndig/teten. Därvid gäller tull- lagen (|973: 670) och 9 kap. 4 s* la- gen ( ) om pluiktskatter och pris- regleringsavgi/ler.

Reklamskatt vid införsel utgår med l0 procent av beskattningsvärdct. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 6 & tullförord- ningen (1973: 979). Visas att detta värde innefattar kostnad som ej ingår i beskattningsvärde enligt l3 & andra stycket. skall beskattningsvärdet redu- ceras i motsvarande män. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller för reklamtrycksak.

'! Senaste lydelse 1977: I050. * Senaste lydelse 1974: 863.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

30

Lagen (I950.'92) om _li'irfart'uulet vid viss konsumtionsbeskattning äger tillämpning på reklamskatt. dock ej bt'.t'Iällllllt'lSCl'lltl i 32 och 38 5.5 i vad avser fiir/iamlsbesked. Talan mot meddelat jär/tands- beskedfär_fo'ras av den som med- delats .fiir/iandsbeskedet även om denne inte är skattskyldig. Lagens bestämmelser om kontroll hos an- nan än skattskyldig äger tillämp- ning pä varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i annan form än annons of- jentliggäres eller reklamtrycksak _li't'tnzställes.

32

'l'alan mot beslut enligt 7 &. Il s) andra stycket. 2! s* andra stycket. 22%” eller 24.6 andra eller tredje stycket/Fires hos regeringen genom besvär.

Talan mot beslut ifråga om utdö- mande av vite enligt 20 s*]i'ires hos kammarrätten genom best-'är.

Mot beslut av riksskatteverket enligt loå första stycket. l4 eller /5 s)' eller mot beslut om fi'irelt'ig- gande av vite fär talan eiji'iras.

33%

l-"t'ireslagen lydelse

N. Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 4 93) lagen ! ) om punktskatter och prisrt*gleringsavgifter skall till- lämpas på farje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än an- nons ol'/'entliggärs eller reklam- trycksak_li'amställs.

år»

Talan mot beslut enligt 7 & eller 24 å andra eller tredje stycket _färs hos regeringen genom besvär.

Beslut av riksskatteverket enligt l() 5 första stycket eller l4 & får inte övt-'l'kl(tga.s.

Regler för beskattningen finns i lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Anvisningar till 13 ?

Med vederlag avses. när skatt- skyldighet inträder enligt ll Silli/'s- ta stycket. den likvid som erhålles kontant eller som i annan jorm kommer den skattskyldige till godo och, när skattskyldighet inträder enligt ll # andra stycket. det avta- lade priset. däri inräknat avtalade

5 Senaste lydelse l974:863. " Senaste lydelse l975: ll7.

Med vederlag avses det avtalade priset. däri inräknat avtalade pris- tillägg enligt faktura eller annan handling.

Prop. 1983/84: 7] 220

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pristillägg enligt faktura eller annan handling.

Frän vederlag får ej avräknas s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betal- ning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen. utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sädan handling med tillägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag far ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.

Utgar i fråga om reklamtrycksak gemensamt vederlag för prestationer som skall iniiknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer. bc- stämmes beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Motsvarande gäller när gemensamt vederlag utgär för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam och annan prestation.

Skäligt värde enligt 13; tredje stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives för saluvärde i kommunalskattela- gen ( 1928: 370).

Beskattningsvärdet av särtryck utgöres av den faktiska kostnaden för framställning av si-irtryckct. '

|. Denna lag träder i kraft den ljuli l984.

2. De äldre bestämmelserna i l7. 21 och 22% och medgivanden som lämnats med stöd av dem gäller till dess motsvarande regler om redovis- ning av skatt i 2 kap. lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter träder i kraft enligt övergångsbestämmelserna till den lagen.

3. De äldre bestämmelserna i 29 & om att riksskatteverket skall meddela förhandsbesked gäller för ärenden. i vilka yttrande från reklamskatte- nämnden har avgetts före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84: 71

11 Förslag till

77]

Lag om ändring i lagen (1972: 435) om (")verlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 435.) om överlastavgift dels att 9 & skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. l0— ll ss. av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9ä'

Bestämmelserna i 6. 8. 30—32 och 43 åå vägtralikskattelagen (1973:601) äger motsvarande till-

Bestämmelserna i 3” s*" andra stycket och tredje stycket första meningen. 6. 8. 26 a. 30—32 och 43 55 vägtrafikskattelagen

lämpning pä överlastavgift. (1973160I) äger motsvarande tillämpning pä överlastavgift. Vad där sägs om beskattningsntyn- dighet gäller då länsstyrelsen. All- mänt ombud för ("iver/astavgi/i är den som järordnats sotn sädan! ombud med stöd av 3 s* jiärde stycket vägtrafikskattelagen.

Denna lag gäller ej i fråga om fordon som är registrerat i militära fordonsregistret. brukas av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndighet. är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt allmänna förfogandelagen (l954: 279). rekvisitionslagen (1942: 583). beredskapsförfogandelagen (1942: 584) eller civilförsvarslagen ( 196074").

10 &

Bestämmelserna i.? kap. 7— 15 N lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifierfår tillämpas även _/är att inhämta upplysningar till ledning för beslut om överlast- avgi/t. Det som i nämnda bestäm- ntelser sägs om vägtra/ikskatt gäl- ler i stället överlastavgift.

ll ?

Länsstyrelsens beslut överklagas genom besvär i kamnutrrättwt. All- männa ombudets besvärstid räknas från beslutets dag. För bevär gäller vidare 8 kap. 4. (). II och 13 $$ lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgi/ier. Vid tillämp- ningen av 8 kap. 6 # är motpartens besvärstid två veckor.

Denna lag träder i kraft den ljuli l984.

' Senaste lydelse 1975: MB.

Prop. 1983/84: 71

13 Förslag till

”V)”?

Lag om ändring i lagen (1973: 37 ) om avgift på vissa dryckesförpack-

ningar

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (l973z37) om avgift på vissa

dryckesförpackningar|

dels att 12 & skall upphöra att gälla. dels att 2. 3. 7—9 och 13 så skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 14 &. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

25

Riksskatteverket är avgiftstnyn- dighet tttom ifall där avgift skall erlt't'ggus vidförtal/ningen.

In/öres avgi/ispliktig _lörpaek- ning till landet skall avgift erläg- gas till tullmymlighet. Tullagen (1973: 670) gäller ifråga om avgif- ten.

31.

Avgiftsskyldig utom i fall som avses i 2 & andra stycket är den som

I""öreslagen lvdelse

Iulörs avgiftspliktitw jär/Jack- ningar till landet iannatjall ("in som avses i4sl' skall avgift betalas till tttlltnyndigheten. Därvid giiller tull- lagen (1973:670) och 9 kap. 4 s* lu- gen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Avgiftsskyldig utom i fall som avses i 2 s är den som

I. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar avgiftspliktig för-

packning.

2. i yrkesmässig verksamhet här i landet säljer eller tager i anspråk förpackning. som utan avgift förvärvats frän tillverkaren eller införts till landet. när försäljningen eller ianspråktagandet avser sädan förpackning och sådant ändamål som anges i l s.

75

Avgiftsskyldig enligt 3 5 skall an- mäla sig för registrering hos riks- skatteverket senast tvä veckor in-

l)en sotn är avgiftsskyldig enligt 3 ä skall vara registrerad hos riks- skatteverket.

nan verksam/tet som medjör av- giftsskyldig/tet börjar eller över- tages. Anmälan göres pä blankett enligt fastställt formulär. Ändras _li'irhällande som uppgivits i an- ntälningshandling skall riksskatte- verket utulerrättas inom två veckor efter ändringen.

(')m verkställd registrering utfär- dar riksskatteverket bevis som sän- des till den avgiftsskyldige.

' [sagen omtryckt 1975: 144. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 144.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lvdelse

Avgiftsskyldig enligt 3 5 skall utan anmaning lämna deklaration rörande verkställda leveranser och uttag av avgiftspliktiga förpack- ningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för varje redovisnings-

period ttnder vilken verksamhet" som medför at'gi/tsskyldighel be- drivits. Redoi'isningsperiod omfat- tar kalendermånad.

Deklaration skall lämnas till riks- skatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den re- dovisningsperiod som deklaratio— nen avser. ()m synnerliga skt'ilföre- ligger. kan riksskattetferket medge att lll'_t.'lfl.l'.5'ls'_1'ldlgfill" läntna dekla- I'Nllt)” senare.

Föreslagen lydelse

s

Den sotn är avgiftsskyldig enligt 3 s skall lämna deklaration för varje redtwisningsperiod. Red:tvisnings- perioden omfattar kalendermånad.

Deklaration skall ha kommit in till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som dekla- rationen avser.

säl

Uppkommer förlust på fordran. som avser fi'irpuckuingar för vilka avgift redovisats. eller har sådana fi'irpaekuingar återtagits isamband med dtergång av köp. får avdrag göras för det antal f'örpat'kningar som svarar mot den avgift som be- löper på den uppkomna förlusten eller de ätertagna förpackningar- na. Har avdrag gjortsförför/usr pä fordran och inllytcr därefter betal— ning. skall redovisning åter lämnas för det antal förpackningar som svarar mot det betalda beloppet.

: Senaste lydelse 1978: 125.

! deklaration fär avdrag göras för avgift på ji'irpackningar som

I. ltar sa'/ts tned förlust för den avgif'tsskyldige. iden mänförlusten hän/ör sig till bristande betalning från köparen.

2. återtagits [ samband med återgång av köp.

Avdrag enligtfi'irsta stycket [fär göras med belopp som svarar mot så stor del av avgiften som förlus- ten visas utgöra avförpackningar- nas försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inllyter därefter betalning skall redovisning äter lämnas för avgi/ien på det antal för- packningar som svarar mot det be- talda beloppet.

Prop. 1983/84i71 224 .-N-"uvarande lydelse Fr'ireslagen lydelse

13 *;

'l'alan mot beslut enligt 8 eller Talan mot beslut enligt 11 s'förs 11 s* jöres hos regeringen genom hos regeringen genom besvär. besvär.

14 5 För avgift enligt denna lag finns bestämmelser även _i lagen ( ) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 225

14 Förslag till Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973: 601)' dels att 4 a 9" skall upphöra att gälla. dels att 3. 24, 26—28. 30 och 31 äs" skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 26 a. 30 a och 30 b ss. samt närmast före 24. 26 a. 27. 28. 30 a. 30 b och 31 ss nya rubriker av nedan angivna lydelse.

dels att rubriken närmast före 22 5 skall lyda "Skattebeslut m. m." och att närmast före 29 & skall införas rubriken "Betalning".

F öres/agen lydelse

3 s Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret eller. om fordonet ej är registrerat. i det län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom landet, Nuvarande lydelse är länsstyrelsen i Stockholms län bekattningsmyndighet.

[ vatje lätt skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden enligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänt ombud och su't'll/öreträdare för denne.

Beskattaingsmj'ndt'ghetenfär att- lita sakkunnig i enlighet med reg- lerna i 1 kap. 6 5 lagen ( ) om ptmktskatter och prisregleringsav- gifter.

Hos beskattningsmyndigheten skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan i sådana mål och ärenden som myndigheten en- ligt denna lag har beslutat om iförs- ta instans. Ombudet skall yttra sig i mål och ärenden om förhands- besked.

Regeringen eller dett myndighet som regeringen bestämmer förord- nar allmänt ombud och ersättare för denne.

Efterbeskattning

24 å Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fast- ställa tillkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att 1. fordon brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon.

2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten ej gjorts. 3. i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats oriktig uppgift.

' Lagen omtryckt 1979: 280

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

15 Riksdagen [983/84. I saml. Nr 71

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

226

F (n'eslagen lydelse

4. fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesiktning efter änd- ring som avses i 13 eller 19 &.

Tillkommande skatt fastställs genom .beslut om efterbeskattning även när vägtralikskatt har undandragits genom att oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid efterbeskattning enligt första eller andra stycket äger 23 s tredje stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om efterbeskattning med- delas även om skatt fastställts en- ligt 23 9 eller tid som sägs i 23 s andra stycket löpt ut men far ej meddelas senare an fem år fram tll- gången av det skattcär skatten avser. Om sådant beslut gäller i öv- rigt Zl .»5 första stycket andra punk- ten samt andra och tredje styckena lagen (1959: 92 ) om förfärande! vid viss konsumtiansbeskattning.

Beslut om efterbeskattning med- delas även om skatt fastställts en- ligt 23å eller tid som sägs i -3å andra stycket löpt ut. l—rtiga om ej— terln'skattning skall va'ekas senast sex är från utgången av det skatteär skatten avser. [::/'terbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skattj'år dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vun- nit laga kraft. Vid efterbeskattning enligt denna lag giiller i övrigt 4 kap. ll och [2 ss lagen ( ) ont punktskatter och prisr'e_x.'leri/1_t.'sav- gifter.

26.5

Efterbeskattning skall ej ske om det skattebelopp som tillkommer är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna fram- stär sotn uppenbart oskäligt att ef- terbeskattning sker.

26 a

.llera

Efterbeskattning/"('i inte ske om det skattebelopp som eller—beskatt— ningen avser är att anse som ringa eller om det med hänsyn till om— ständigheterna framstår som up- penbart oskäligt att efterbeskatt- ning sker. Avser efter/7eskattningen skatte/wriruler för samma skatteår får e/"Ierbeskattning dock ske om det sammanlagda beloppet att efterbeskatta för perioderna inte är att anse som ringa.

Rättelse s

Finner beskattningsmyndigheten ,att ett skatteln'slut eller ett beslut

(in: efterlwskattning har blivit arik- tigt pd grund av felräkning, miss- skrivning eller annat uppenbart _I't'irlnseende skall myndigheten be- sluta am rättelse.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

227

Ft'ireslagen lydelse

Skattetillägg

27 &

Vid efterbeskattning päför beskattningsmyndigheten den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tillkommer.

Har skattskyldig i mål om skatt skriftligen lämnat uppgift som befinnes oriktig. påförs honom skattetillägg med tjugo procent av den skatt som ej skulle ha påförts. om den oriktiga uppgiften godtagits. Skattetillägg utgår dock ej. om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären kommit in för SCfll.

[ fråga om skattetillägg skall 37 d och 37fs's'. 37 g # andra stycket- san1t37 h så lagen (1959.'92) ontji'ir- farande! vid viss konsulntionsbe- skattning tillämpas. Uppgär skatte- tillägg eller sammanlagda beloppet av llera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg ej till 50 kronor. påförs ej tillägg.

[ fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 S*. 6 s*, 7 5 andra stycket och (Y.—$ lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgi/ter tilläm- pas. Uppgår skattetillägg eller det sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse förelig- gande skattetillägg inte till 50 kro- nor. påförs inte tillägg.

Fräga om skattetillägg prövas av beskattningsmyndighcten. Fråga om skattetillägg pä grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av kammarrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras. om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet. och skall väckas inom ett är från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgift 28 &

Har vederbörlig uppgift för skatteperiod om körsträcka för kilometer- skattepliktigt fordon inte kommit in inom föreskriven tid skall erinran om uppgiftsskyldighetcn och om förseningsavgift sändas till den som ägde fordonet vid utgången av skatteperioden. om ej annat följer av andra stycket.

Har i fall som avses i första stycket ägaren underlåtit att inom föreskri- ven tid lämna uppgift för skattcperiod om fordonets körsträcka för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna päför beskattningsmyn- digheten ägaren lörseningsavgift. Detsamma gäller om ägaren har anma- nats att lämna uppgift om körsträcka men ej efterkommit antnaningen inom tid som har föreskrivits i denna.

Förseningsavgift enligt andra stycket utgår med 100 kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts för minst en av de tre närmast föregående skatteperioderna eller om förseningen avser uppgift som ägaren har anmanats att lämna.

Fråga om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. [ frä- ga om förseningsavgift skall 37116 första och tredje styckena satnt 37 lt så lagen (1959: 92) omji'itfaran- det vid viss kttnstttntionsbeskaIt- ning tillämpas. Uto'ver vad sour/2)"-

Frtiga om förseningsavgift prövas av bcskattningsmyndigheten. l frä- ga om förseningsavgift skall 7 kap. () s*"jiirsta och tredje styckena samt 7 kap. 8 s* lagen t ) otn punkt— skatter och prisrc_x.'leringsavgifter tillämpas. Därutöver gäller att för-

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lydelse

reskrivs i nämnda 37f s* första stycket gäller att förseningsavgifter avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får ned- sättas till 500 kronor eller. i fall som avses i tredje stycket andra mening- en. 1000 kronor.

30 5"

I den mån ej annatjäljer av den- na lag äger 4. 9, I2—15 och 22 55 lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning mot- svarande tillämpning i fråga om förfarandet enligt denna lag. Vad bestämmelserna innehåller om de— klaration gäller i stället uppgift, som skall lämnas enligt särskilda ji'ireskrijier och ligga till grundfär päföring eller fastställelse av skatt.

228

Föreslagen lydelse

seningsavgifter avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod fär nedsättas till 500 kronor eller. i fall som avses i tredje stycket andra meningen. 1000 kro- nor.

_,

Vad i uppbördslagen (1953: 272) stadgas om indrivning. avkortning och avskrivning av skatt skall i tillämpliga delar gälla fordonsskatt. kilometer— skatt. skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skatt skall avräknas endast sädan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometer- skatt som ej erlagts. restavgift som belöper pä sädan skatt samt sädan avgift enligt bilregisterkungörelsen (19721599) som uppbäres i samband med tlppbörd av vägtrafikskatt. [ fråga om avräkning av avgifter som nu har sagts äger 23 och 31 åå motsvarande tillämpning.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift. skattetillägg och förseningsavgift.

Skattekontroll

3()a.5

: Senaste lydelse l982:994.

Bestämmelserna i 2 kap. 11 35 3 kap. 2—5 tis. 6 s'iji'irsta stycket och 7— 15 N samt 9 kap. 2 och 3 #55 la- gen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgijier gäller vid kontroll av vägtrafikskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda ji'ireskrt'fter och ligga till grund för päjöring eller faststäl- lelse av skatt.

Prop. 1983/84: 71

Nuvarande lvdelse

229 ["t'ireslagen lydelse

Förhandsbesked

30bs'

Bestämmelserna om förlutnds- besked i 6 kap. lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsav- gifter gäller även för vägtrafik- skatt. Vad där sägs om allmänt ont- bud gäller då allmänt ombud enligt 3 5.

Besvär m.m.

31.5

Mot beslut som avses i 23-27 55. 23 å andra eller tredje stycket eller 40 & eller som avser rättelse eller utdömande av vite får skattskyldig och allmänt ombud föra talan genom besvär hos kammarrätt.

Mot beslut enligt 16 å andra stycket andra meningen eller 21 & fjärde stycket tredje meningen får skattskyldig föra talan genom besvär hos

regeringen.

Bestämmelserna i 40 och 45 55 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i tillämpliga delar besvär ifråga som avses i första stycket.

Allmänt omlmdfårföra talan till ska ttskyldigs förm än .

Bestämmelserna i 8 kap. 3. 4. 6. [I och [3 55 lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsav- gifter gäller även för vä gtrafikskatt. Vad där sägs om allmänt ombud gäller då allmänt ombud enligt 3 5. Vid tillämpningen av 8 kap. II $$ är motpartens besvärstid två veckor.

Allmänna ontbudets besvärstid beräknas från beslutets dag utom vid besvär (ii-'erförhandsbesked. då besvärstiden räknas från den dag då allmänna ombudet fått del av fär/tandsbeskedet.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84: 71

18 Förslag till

230

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och

avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs att 1 ? bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte— och avgiftsprocesscn skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi- sion eller annan granskning för fast- ställande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om be- villningsavgifter för särskilda för- mäner och rättigheter. uppbördsla- gen (19531272). taxeringslagen (19561623). lagen (1958z295) om sjömansskatt. lagen (1959:92) om _f'r'iij/arandet vid viss konsumtions- lwskattning. lagen (1959z552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la- gen om allmän försäkring. m.m.. stämpelskattelagen (19641308). la- gen ( [967 : 340 ) om prisreglerin g på jordbrukets område. lagen (l968z430) om mervärdeskatt. ku- pongskattelagen (I970:624). väg- trafikskattelagen ( 1973: 601 ). för- ordningen (19731602) om särskild vägtrafikskatt. tullagen (1973: 670). lagen tl974:22_6) .o/n prisreglering päfiskets område.

Föreslagen lvdelse

Denna lag är tillämplig vid revi- sion eller annan granskning för fast- ställande av skatt. tull eller avgift enligt lagen (1908: 128 s. 1) om be- villningsavgiftcr för särskilda för- måner och rättigheter. uppbördsla- gen (l953:272). taxeringslagen (1956:623). lagen (19581295) om sjömansskatt. lagen (1959z552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la- gen om allmän försäkring. m.m.. sti-impelskattelagen (19641308). la- gen (19681430) om mcrvärdeskatt. kupongskattelagen( 1970: 624). väg- trafikskattclagen (l973:60ll. för- ordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt. tullagen (1973: 670). lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsavgi/ter.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. De äldre bestämmelserna gäller fortfarande i fraga om revision eller annan granskning som hänför sig till tid före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84: 71

19 Förslag till

r J 'JJ _

Lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen( 1976: 298)[ dels att 6 & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i 7 & orden "centrala frökontrolIanstalten" skall utbytas mot

”'utsädeskontrollen' ' .

Nuvarande lydelse

6.'

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar lagen (I959:92) om fär/arandet vid viss konsum- titmsbeskattning utom såvitt avser 3711—37j så. Beskattningsmyn- dighet är statens centrala _li'o'kon- trollanstalt. Annan som utför stats- plombering av utsäde skall debitera och uppbära avgiften för centrala frö/tontroi/anstaltens räkning. Vite Fire/ägget och utdämes av lt'llll- bruksstyrelsen. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbrukssty- relsen.

Varje plomberingstillfälle utgör sädan beskattningsperiod som avses i lagen om förlorande! vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tillämpningen av l9 # nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid som bestäm- mes av den som utför statsplombe- ring.

F ("ireslagen lydelse

,

Om västlörädlingsavgift gäller ] kap.. 3 kap. 7—l5 ås? samt 4. 5. 8 och 9 kap. lagen ( ) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter. Beskattningsmyndighet är statens utsädeskontroll. Annan som utför statsplombering av utsäde skall de- bitera och uppbära avgiften för sta- tens utsädeskmztro/ls räkning. Till allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

At'giftsskyldighet inträder vid varje plomberingstillfälle. Verk- ställd debitering har samma verkan som ett beslut enligt 4 kap. 3 s*" la- gen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter. Avgiften skall i så- dant fall betalas inom den tid som bestäms av den som utför stats- plombering.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 298. 2 Senaste lydelse 19781203.

Prop. 1983/84: 71

23 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 880.) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 %$ lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse 2 ä' Betalningssäkring får användas i fråga om fordran pä [. skatt. tull eller avgift som avses i 1 & första stycket lagen (1971: 1072) om förmänsberättigade skattefordringar m. m.. 2, skatt enligt lagen (1941 : 416) om arvsskatt och gävoskatt. 3. skatte- eller avgiftstillägg eller föreningsavgift. 4. ränta cllcr avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning

av fordran enligt 1. 2 eller 3.

5. skattebelopp jätntc restavgift eller ränta som företrädare för juridisk person är skyldig att be- tala enligt 7735 uppbördslagen (1953: 272). 48 a .5 lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 27 af lagen (1959.'92) om _h'ir/arandet vid viss konsumtionsbeSkllmtl'NL' (”l/t')” 17.5 1 mom. lagen 11958z295) om sjö- mansskatt.

5. skattebelopp jämte restavgift eller ränta som företrädare föl juridisk person är skyldig att be- tala enligt 77 ati uppbördslagen (1953: 272). 48 a & lagen (1968z430) om mcrvärdeskatt. 17 %$ 1 mom. la- gen (1958:295) om sjömansskatt el- ler 5 kap. 17.6 lagen ( ) om punktskatter och prisregleringsai'- giller.

BetalningsSäkring får användas också i fråga om sådan fordran på ut- ländsk skatt. tull eller avgift. för vilken säkerställande av betalning får ske häri riket enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. De äldre bestämmelserna gäller fortfarande ifråga om beslut om betal- ningssäkring som har meddelats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1981: 1318.

Prop. 1983/84: 71 233

Utdrag LAGRÄDET PRO'l'OKOLL

vid sammanträde

1983-09-30

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Delin._iustiticri'i- det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1983 har rege- ringen pä hemställan av statsrädet och chefen för finansdcpartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om punktskatter" och prisregleringsavgil'ter.

2. lag om ändring i lagen ( 1928: 376) om särskild skatt ä vissa lotterivins-

3. lag om ändring i lagen ( 1941 : 251) om särskild varuskatt.

4. lag om ändring i lagen (1957: 262) om allmän energiskatt.

5. lag om ändring i lagen (1961 : 372) om bensinskatt.

6. lag om ändring i lagen ( 1961 : 394) om tobaksskatt.

7. lag om ändring i lagen (l967z340) om prisreglering pa jordbrukets omräde.

8. lag om ändring i skattebrottslagen (1971 : 69).

9. lag om ändring i lagen ( 1971: 1072) om förmänsbcrättigade skatteford- ringar m. m..

10. lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonscrochi-ek1an1. 11. lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift. 12. lag om ändring i lagen (19721820) om skatt på spel. 13. lag om ändring i lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesft'irpack- ningar.

14. lag om ändring i vägtralikskattelagen (1973: 601 ). 15. lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljepro- dukter.

16. lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets omrä- de.

17. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975: 343). 18. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen.

19. lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298). 20. lag om ändring i lagen (1977: 306) om dryckesskatt. 21. lag om ändring i lagen tl978:69) om försäljningsskatt pä motorfor- don.

22. lag om ändring i lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor. 23. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter.

Prop. 1983/84: 71

I.) '.N &

24. lag om ändring i lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband. 25. lag om ändring i lagen (1982: 1200) om skatt pä videobandspelare. 26. lag om ändring i lagen (1982: 1201 ) om skatt pä viss elektrisk kraft. Förslagen har inför lagrädct föredragits av kammarrättsassessorn Len- nart Hamberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Inledning

Den föreslagna lagstiftningen innebär formellt ett ganska vittgående ingrepp i det nuvarande regelsystemet bl.a. genom att lagtext och disposi- tion i stor utsträckning anpassats till annan skattelagstiftning. Ändringarna i sak är emellertid inte särskilt omfattande. och de stämmer i stora delar med vad som gäller enligt uppbördslagen. tascringslagen och mcrvärde- skattelagcn. Den skattelagstiftning som sälunda tagits till mönster har väsentligen tillkommit vid en tid då sädan lagstiftning inte ganskadcs av lagrådet. Med hänsyn till värdet av enhetlighet pä rättsområdet har lagrä- det vid granskningen av det remitterade förslaget mestadels ansett sig böra godta de sakliga och tekniska lösningar som salunda tillkommit i överens- stämmelse mcd bestämmelser i andra lagar ocksä i sädana fall där andra alternativ i och för sig l'ramstätt som väl så lämpliga.

Lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

Lagens rubrik

Lagen ger inte några materiella regler om punktskatter och prisregle- ringsavgifter utan reglerar enbart förfarandet vid beskattning och avgiftsut- tag. Rubriken framstår därför som mindre träffande och kan tänkas bli missledande. Lagens karaktär av förfarandelagstiftning bör lämpligen framgä av rubriken. liksom är fallet med den nu gällande lagen (1959:921 om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. (')cksä den nya lagen kan dä i dagligt tal få den förkortade benämningen '"förfarandelagen". Lagrä— det förordar att rubriken fär följande fmmulcring: "Lag om förfarandet vid uttag av punktskatter och prisreglcringsavgifter."

1_.agrädct benämner i fortsättningen lagen ”LPP".

1 kap. 1 &

Den nya lagen föreslås gälla bl.a. avgifter som tas ut enligt kungörelsen (1973: 717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift. en författning som till- kommit utan riksdagens medverkan. Avgiften grundas på avtal mellan staten och galoppsportens organisationer. godkänt av riksdagen senast är 1976. Det kan ifrågasättas om totalisatoravgiftcn. vilken närmast framstår som en form av skatt på spel. är en avgift av det slag som avses i 8 kap. 9 & andra stycket regeringsformen. Över huvud taget ter det sig mindre till-

Prop. 1983/84: 71 ' 235

fredsställande att LPP:s regler om exempelvis tvångsmedel och särskilda avgifter skall bli tillämpliga på en pålaga av detta slag. Om reglerna om totalisatoravgift tas in i särskild lag. som träder i kraft samtidigt som LPP — något som enligt uppgift är planerat inom linansdepartementet finner lagrådet dock ingen anledning att motsätta sig den föreslagna regleringen. i annat fall förordar lagrådet att den diskuterade bestämmelsen i avvaktan på lagstiftning utgär ur paragrafen.

| kap. 2 s

i 1 kap. l & uppräknas de lörfattningar för vilka LPP skall gälla. i 1 kap. :s nämns vidare. synbarligen i tydlighetens intresse. att vissa angivna lagar innehåller föreskrifter om att bestämmelser i LPP skall gälla för vz'igtrafikskatt. överlastavgift och 'äxtförädlingsavgift. [ 1 kap. 5. & första stycket 3 och andra stycket samt 3 kap. 7 & och 6 kap. 1 & förekommer därjämte särskilda regler för tillämpningen av samma lagar. Denna teknik framstår som något förbryllande för läsaren mot bakgrunden av innehållet i 1 kap. l ä och leder dessutom till komplikationen att vid eventuella änd— ringar i dessa Iagarjusteringar kan behöva göras också i LPP. Det naturliga synes vara att de särskilda lagar som omtalas i 1 kap. 2 s innehåller en fullständig reglering av vilka förfarandcbestämmelser som skall gälla. Öns- kas en erinran om att LPP kan vara tillämplig också då det gäller de nämnda lagarna. kan denna förslagsvis fä följande avfattning:

"Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift. vägtra- fikskatt och växtförädlingsavgift enligt 'ad som föreskrivs i lagen (1972: 435) om överlastavgift. vägtralikskattelagen( 1973: 601 ) och utsädes- lagen (19761298)."

De övriga bestämmelser i LPP som här har omtalats torde såsom över- flödiga kttnna utgå ur lagen.

] kap. 3 &

De i 1 kap. I ä' angivna författningar som fär aktualitet i sammanhanget hänvisar alla uttryckligen till tullagen. Nägon sädan hänvisning behövs därför inte i förevarande paragraf. För att paragrafen skall samordnas med dessa författningar bör den lämpligen formuleras så: "Lagen gäller inte för skatter och avgifter som enligt bestämmelser i de i 1 & angivna författning- arna skall erläggas till tullmyndighet." Andra meningen i paragrafen framstår som överflödig och kan utgå.

] kap. 5 & Som anförts under 1 kap. 2 & torde första stycket punkt 3 och andra stycket i förevarande paragraf böra utgå.

l'rop. 1983/84: 71 236

1 kap. 7 &

För att täcka även mål om utdömande av vite (se 9 kap. 3 %$) bör lämpligen första stycket första meningen i förevarande paragrafformuleras sa:

"Hos bcskattningsmyndigheten det allmännas talan hos förvalt- ningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag."

Det kan tilläggas att enligt 4 kap. 5 % allmänna ombudet har viss ytterli- gare befogenhet. Någon erinran härom torde inte behövas i förevarande paragraf.

1 kap. 8 &

Paragrafen ger definitioner av begreppen skattskyldig och skattskyldig- hetens inträde som enbart hänvisar till användningen av samma begrepp i andra författningar. Den klargör pa detta sätt inte begreppens innebörd och framsti'rr som överflödig vid sidan av hänvisningen till samma författningar i l %. Lagrådet förordar att paragrafen utgår.

2 kap. l &

Paragrafens andra stycke har fått en avfattning. som antyder att även andra än de som är skattskyldiga skulle materiellt sett vara skyldiga att lämna deklaration. Detta lär inte vara avsikten med bestämmelsen. Det kan också anmärkas att denna inte ger bcskattningsmyndigheten någon rätt att förena föreläggandet med vite. Bestämmelsen bör läsas i samband med 3 kap. 2 &. som handlar bl. a. om vitesföreli'rggande vid underlåtenhet att avlämna deklaration. l—"örhållandet mellan de båda reglerna framstår som oklart: i vart fall synes förelägganderegeln i 2 kap. l ä' passa bättre i 3 kap. Lagrådet ifrågasätter om inte bestämmelsen i 2 kap. l å andra stycket bör utgå och en gemensam regel om föreläggande ges i 3 kap. 2 9. Denna paragraf kan då förslagsvis få följande lydelse:

"Underlåter den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig att lämna deklaration i rätt tid eller är lämnad deklaration ofullständig. kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att lämna deklaration eller göra erforderlig komplettering. Ett sådant föreläggande får förenas med vite."

l 2 kap. 6 & första stycket nämns ett fall av deklarationsskyldighet som inte kan anses omfattat av 2 kap. 1 $ nämligen för registrerad skattskyldig som inte har skatt att redovisa för redovisningsperioden. För att klargöra att även denna kategori faller under lagens regler för deklarationsskyldiga bör i förevarande paragraf antydas att en sådan deklarationsskyldighet förekommer. Lagrådet förordar att som ett nytt stycke i 2 kap. l & tilläggs:

"Om deklarationsskyldighet i visst fall för den som är registrerad som skattskyldig föreskrivs i 6 & första stycket."

Prop. 1983/84: 71 337

2 kap. 2 5

Om hänvisningen till kungörelsen om upphörd m.m. av totalisatoravgift inte medtas i 1 kap. 1 s bör orden "och totalisatoravgifti' utgå ur andra stycket av förevarande paragraf. I samma stycke synes vidare bisatsen "som skall redovisas för varje skattepliktig händelse" överflödig: redo- visningstiden framgår ändå av lagen (1928: 376) om särskild skatt på vissa lotterivinster. Bisatsen torde utan olägenhet kunna utgå. Lagrådet förordar att paragrafens andra och tredje stycken sammanförs och får följande lydelse:

"Första stycket gäller dock inte i fråga om skatt på lotterivinster och inte heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap. l & första stycket 2 i den mån statens jordbrttksnämnd meddelar avvikande bestäm- melser.”

2 kap. 5 &

Bestämmelserna i paragrafen blir lättare att förstå. om paragrafen inleds med den bestämmelse som nu finns i sista stycket. Lagrådet förordar att styckenas ordningsföljd ändras på detta sätt.

2 kap. 6 &

Godtas lagrådets förslag att sammanföra andra och tredje stycket i 2 kap. 2 s. bör lagtexten i första stycket av förevarande paragrafjämkas.

1 andra meningen av paragrafens andra stycke anges. för det fall att deklaration får lämnas till viss ekonomisk förening. att vad som sägs om beskattningsmyndighet i föreskriften om deklarationstid i 2 kap. 8 s då skall gälla föreningen. Emellertid föreskriver sistnämnda paragraf för den- na situation inte någon bestämd deklarationstid utan. denna skall bestäm- mas av statens jordbruksnämnd. Med hänsyn härtill framstår andra me— ningen i andra stycket av förevarande paragraf som överflödig och bör utgå.

2 kap. 9 &

Enligt paragrafen kan anstånd med att lämna deklarationen meddelas. om den deklarationsskyldige "på grund av sjukdom eller någon omständig- het som han inte kunnat råda över" är förhindrad att lämna den inom föreskriven tid. Beskrivningen av situationen anknyter närmast till den sedvanliga definitionen av laga förfall (jfr 32 kap. 8 & rättegångsbalken). Det torde stå klart att oavsett bestämmelsen påföljd för dröjsmål med deklaration inte kan inträda om laga förfall föreligger. Även om ett beslut om anstånd också då kan ha praktiskt värde för den deklarationsskyldige framstår ordalagen med hänsyn till det sagda som något missledande och synes därför mindre lämpliga än det uttryckssätt som används i den mot- svarande regeln i 34 5 2 mom. första meningen taxeringslagen. Lagrådet förordar att första stycket får följande lydelse: "Visar den deklarations-

Prop. 1983/8-1: 71 238 skyldige att hinder på grund av särskilda omständigheter möter att lämna deklaration inom föreskriven tid. får beskattningsrnyndigheten medge ho- nom anstånd med att lämna deklarationen."

Vad angår andra stycket torde också detta gälla endast under förutsätt— ning att laga förfall inte förelegat. Vid laga förfall måste en försenad ansökan godtas.

3 kap. ?. & Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 2 kap. 1 s".

3 kap. 5 &

Uttrycket "även den som kan antas vara deklarationsskyldig”' kunde. liksom motsvarande uttryck i 2 kap. l &. tyda påatt även andra skulle avses än de som i realiteten är deklarationsskyldiga. Normalt torde 3 kap. 3 och 4 åå avse fall där deklaration har lämnats eller åtminstone föreläg- gande hårom getts. Även om undantagsvis så inte skttlle vara fallet torde det stå klart särskilt om lagrådets förslag till ändring i 2 kap. 1 s och 3 kap. 2 s'godtas att 3 kap. 3 och 4 ss är tillämpliga när deklarationsskyl- dighet kan antas föreligga. Lagrådet förordar att orden "den som kan antas vara deklarationsskyldig liksom" utgår ur 3 kap. 5 s".

3 kap. 7 ;

i enlighet med vad som anförts under 1 kap. 2 & bör första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket andra och tredje meningarna utgå. Även andra stycket första meningen kan utgå. om första stycket omformuleras. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande avfattning: "Bcskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision om skatt. Skatterevision får . . . avses i 5 ä."

3 kap. 8 &

Det kan ifrågasättas om detaljreglcr rörande förordnande av tjästemän hör hemma i lagen. Lagrådet förordar i vart fall att paragrafen formuleras så: "i ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen."

3 kap. 10 &

Formuleringen avviker såtillvida från motsvarande bestämmelse i 56 s 3 mom. taxeringslagcn. att den använder uttrycket "hindrar verksamheten" i stället för "förorsakar hinder i verksamheten". Det föreslagna uttrycks- sättct kunde tyda på att förbudet främst skttlle avse ett sådant sätt att utföra revisionen att verksamheten temporärt blir helt omöjlig. Meningen med bestämmelsen. liksom med taxeringslagens regel. lär emellertid vara att revisionen skall bedrivas på ett sätt som medför minsta möjliga olägen- het. Lagrådet förordar att, i närmare anslutning till taxeringslagens regel. ordet "hindrar" trtbyts mot "medför hinderi

Prop. 1983/84: 71 239

3 kap. 11 och 12 55

Bestämmelserna blir mer följdriktigt uppbyggda. och deras samband med 13 %% framkommer bättre. om föreskriften i l l s om den reviderandes rätt att få del av handlingar sammanförs med bestämmelserna i l2 &. som gäller den medverkan han i övrigt har rätt att fordra av den hos vilken revisionen sker. Lagrådet förordar att paragraferna får följande lydelse:

"l l 5

Vid skatterevision . . . fär granskas. Den som verkställer revision får ta prov pä varor som används. säljs eller tillhandahålls pä annat sätt i verk- samheten. Vidare får han granska varulager och mätapparatur. Be— skattningsmyndighcten får . .. vid revisionen.

12 5 Den hos vilken revision sker är skyldig att tillhandahålla de handlingar som skall granskas och lämna tillträde till ... kunna vidtas."

3 kap. 14 5

För att handling skall kunna undantas från revisionen krävs enligt andra meningen i paragrafens första stycke att det föreligger ”särskilda skäl". Detta innebär en ändrig i förhällande till LFK. som för undantagande förutsätter "synnerliga skäl". Sistnämnda ttttryek används för motsvaran- de situation säväl i TL (56 ä 4 mom.) som i hevissäkringslagen ( l975: ltl27l för skatte- och avgiftsprocessen (20 9"). Eftersom bevis tkringslagen till- lämpas bl.a på revisioner inom punktskatteomrädet bör förutsättningarna för undantagande uttryckas på samma sätt i båda lagarna. Lämpligen bör därför uttrycket "synnerliga skäl" användas även i förevarande samman- hang.

Bestämmelsen i första stycket sista meningen torde, i närmare anslut— ning till 18 och 20 ss bevissäkringslagen och 56 ä 4 mom. taseringslagen. höra formuleras på följande sätt: "Detsamma gäller om den. hos vilken revisionen sker. i annat fall begär att en handling skall undantas frän revision med hänsyn till att dess innehåll på grttnd av särskilda omständig- heter inte bör komma till någon annans kännedom."

[ anslutning till förevarande paragraf mä erinras om den i 3 kap. 3 & TF föreskrivna tystnadsplikten rörande vem som i visst fall är författare eller meddelare m. m. Undantag frän tystnadsplikt gäller endast ttnder vissa i paragrafen särskilt angivna förutsättningar. En skatterevision faller inte in ttnder dessa förutsättningar. Om därför hos den granskade finns handling- ar. sont röjer vad han sålunda skall hälla hemligt enligt nämnda lagrum i TF. skall handlingen givetvis undantas frän revisionen enligt bestämmel- serna i förevarande paragraf.

Rubriken till 4 kap. och till 4 kap. 1—6 5.5 (')m lagrådets följande förslag rörande terminologin i 4 kap. l—3 ss godtas. bör i båda rubrikerna ordet "'Skaltebeslut" ändras till ”Faststäl-

lande av skatt".

Prop. 1983/84: 71 340

4 kap. 1—3 så

14 kap. 1 och 2 5) används. i motsats till i bl.a. 30 och 32 ss mervärde- skattelagen. uttrycket '" ieslttta” också om sådana fall där skatten anses fastställd i enlighet med deklarationen. Något sji'ilvständigt beslut fattas inte i dessa fall. Det framstår som naturligt och lämpligt att i stället liksom i mervärdeskattelagen tala om att skatten "fastställs” eller "anses fast- ställd”.

Vid avfattningen av 1 så bör beaktas den ovan föreslagna ändringen i 2 kap. 2 s.

Med den här föreslagna terminologin framstår 4 kap. 2 & tredje stycket som överflödigt.

Om man i enlighet med det sagda inte använder ordet "beslut" i andra fall än då något beslut uttryckligen meddelas. vinns även fördelen att uttrycket "nytt beslut” kan undvikas som benämning på beslut enligt 3 5. Det blir då tillräckligt att bara tala om "beslut”.

Vad gäller regeln i 4 kap. 3 & tredje stycket i förslaget torde inte i detta fall den skattskyldige ha intresse av något annat beslut än ett slutligt sådant. Lagrådet förordar att en begäran om beslut som kommer in senare än två månader före utgången av treärsfristen skall betraktas som en begäran om ett slutligt beslut. För att skillnaden mellan icke slutliga och slutliga beslut klarare skall framgå. synes vidare en omflyttning av bestäm- melserna i 4 kap. 3 ; vara motiverad.

Lagrådet förordar att paragraferna fär följande lydelse:

"l s"

Skatten skall fastställas för varje redovisningsperiod eller. i fall som avses i 2 kap. 2 5 andra stycket. för varje skattepliktig händelse.

2 &

Har den . . . lämna deklarationen. anses skatten fastställd till det deklare- rade beloppet.

Om deklarationen inte har kommit in till beskattningsrnyndigheten inom den tid som anges i första stycket. anses skatten fastställd till noll kronor. Kommer deklarationen därefter in till beskattningsmyndigheten. anses skatten i stället fastställd till det deklarerade beloppet. om ett beslttt inte dessförinnan har meddelats enligt 3 eller 5. s.

3 ?

Beskattningsmyndigheten skall meddela beslut om fastställande av skat- ten. om ... begär det.

Beslut som avses i första stycket får inte ... till ända eller. när skattere- dovisningen inte avser redovisningsperioder. den skattepliktiga händelsen har inträffat. lnkommer frän skattskyldig begäran om sådant beslut senare än två månader före utgången av den angivna tiden. anses framställningen som en begäran om slutligt beslut enligt 5 s'.

Av beslut som avses i första stycket skall framgå att den skattskyldige kan ta ett slutligt beslut enligt 5 5.”

Prop. 1983/84: 71 241

'Det må anmärkas att regeln i 2ä andra stycket andra meningen om verkan av en för sent inkommen deklaration givetvis inte gäller om dekla- rationen kommer in först efter utgången av den i 3 5 angivna treärsfristen.

4 kap. 5 &

Godtas lagrådets förslag till ny lydelse av 4 kap. 3 & bör i första stycket första och sista meningarna efter orden "andra stycket "' inskjutas "första meningen". — Första stycket andra meningen bör lämpligen formuleras så: "Har denna tid gått ut skall slutligt beslut ändä meddelas. om begäran härom inkommer från den skattskyldige inom två månader från den dag då han fått del av beslut enligt 3 5 eller från allmänna ombudet inom två månader från den dag då sådant beslut meddelades.”

Sista stycket synes böra omformuleras så att det avser även slutligt beslut angående skatt som inte redovisas för redovisningsperioder.

4 kap. 8 &

Bestämmelsen i andra meningen kan felaktigt uppfattas som ett undan- tag ocksä frän regeln att efterbeskattning inte får ske om detta skulle vara uppenbart oskäligt. Lagrådet förordar att meningen formuleras så: ”Avser prövningen flera redovisningsperioder under samma beskattningsår skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda beloppet för perioderna.”

4 kap. 10 &

Syftet med bestämmelsen i paragrafens första mening kommer bättre fram om den formuleras på sätt lagrådet föreslår i det följande.

1 paragrafens andra mening ges en regel angående den sista tidpunkt då ”fråga om efterbeskattning skall väckas". I tredje meningen. som föreskri- ver ett undantag från denna regel. talas däremot om att efterbeskattning vid viss senare tidpunkt får "ske". 1 4 kap. 12 s. vilken paragraf ger bestämmelser om tid för efterbeskattning i vissa specialfall, anknyts ti- derna inte heller till att frågan skall "väckas" utan till att efterbeskattning "sker” eller beslut "meddelas". För att uppnå konsekvens i terminologin synes det nödvändigt att också i 4 kap. 10 5 andra meningen tala om att efterbeskattning ”sker". Innebörden härav blir i så fall att beskattnings- myndigheten skall meddela beslut om efterbeskattning inom den angivna tidsfristen. ] sammanhanget må framhållas att innebörden av att frågan "väcks" är oklar; någon talan om efterbeskattning förs ju inte utan be- skattningsmyndigheten tar själv upp frågan.

Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse: "Beskattningstnyndigheten får besluta om efterbeskattning sedan slut- ligt beslut om skatt har meddelats eller. om så inte skett. när slutligt beslut ej längre kan meddelas. Efterbeskattning får ej ske om inte beskattnings— myndigheten meddelar beslut härom senast under sjätte året efter utgång— lö Riku/uge” [983.1'84. I .mml. Nr 7!

Prop. 1983/84: 71 ' 243

en av det kalenderår. under vilket beskattningsåret har gått till ända eller. när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder. den skatteplik- tiga händelsen har inträffat. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett är efter utgången av den månad då avgörande i målet vunnit laga kraft."

4 kap. 11 &

För att markera att beslut om efterbeskattning kan meddelas av högre instans också efter utgången av den i paragrafen angivna fristen bör efter ordet "meddelas" inskjutas "av beskattningsmyndigheten"'.

4 kap. 12 &

Under hänvisning till vad som anförts under 4 kap. 10 och II åå föreslär lagrådet att i första stycket första meningen orden ”efterbeskattning ske" i förtydligande syfte utbyts mot "beskattningsmyndigheten meddela beslut om efterbeskattning". Motsvarande ändring synes böra göras i ljärde meningen av stycket. '

"4 kap. 14 s _

Om ett beslut enligt 4 kap. 3 & blivit oriktigt av skäl som avses i föreva- rande paragraf. ter det sig naturligare att en omprövning enligt 3 & sker än att ett rättelseförfarande tillgrips. Hänvisningen till 3 & bör därför utgå. — Godtas vad lagrådet anfört under 4 kap. l—3 ss synes vidare orden så- dana beslut som avses i" böra bytas ut mot "beslut enligt”. _

4 kap. 15 5

Av motsvarande skäl som anförs under 4 kap. 14 & bör lämpligen talas om "beslut enligt" angivna paragrafer. Eftersom allmänna ombudet har intresse även av beslut som avses i 14 & bör också denna paragraf nämnas i

sammanhanget.

5 kap. | 5 Godtas vad lagrådet anfört under4 kap. l—3 ss bör i tredje stycket ordet "beslutas" tttbytas mot "fastställts".

5 kap. 8 & Det får förutsättas att restavgift inte utgår om laga förfall föreligger för inbetalning i rätt tid. Någon uttrycklig regel härom synes inte behövlig.

5 kap. 9 &

Beståmmelsens innebörd kommer bättre fram om den får följande ly- delse: '

"Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt ... skattebelopp som inte betalats senast vid anständstidens utgång."

Prop. 1983/84: 71 . . 243

5 kap. 14 &

Enligt första stycket skall räntan beräknas för visst kalenderår efter "den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 ä 1 mom. andra stycket uppbördslagen”. Den nämnda bestäm- melsen föreskriver rörande viss ränta (ö-skatteränta) att denna utgår i en del fall för en beräknad tid av tolv månader och i andra fall för en tid av sex månader samt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i december året före taxeringsåret fastställer ”de" räntesatser" som skall gälla vid den årliga debiteringen det följande året. Rätteligen torde det dock röra sig om en och samma räntesats. Formuleringarna i förevarande paragraf framstår med hänsyn härtill som mindre tillfredsställande.

5 kap. 16 5

Med hänsyn till att uppbördslagen inte i sin helhet kan tillämpas i samtmtnhanget bör i andra stycket. på samma sätt som i 48 & mervärde- skattelagen. efter ordet "gäller" inskjutas "i tillämpliga delar".

5 kap. 18 &

Bestämmelsen har avfattats efter mönster av 87 s uppbördslagen. Där sägs emellertid också att regeln om verkställighet utan hinder av att beslut ej vunnit laga kraft även gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Det kan ifrågasättas. om — trots den hänvisning som i 5 kap. 16 & görs till uppbördslagen regeln i fråga framgår av förevarande lag utan att den särskilt uttalas i lagtexten. Lagrådet förordar. att som en andra mening i andra stycket tilläggs: "Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsök- ningsbalken." Den följande meningen bör lämpligen inledas så: "Att skat- ten efter överklagande har fastställts till lägre belopp” etc.

6 kap. l &

Om vad lagrådet förordar under 1 kap. 2 & godtas. bör första stycket sista meningen utgå ur förevarande paragrafoch motsvarande regel i stället införas i vägtrafikskattelagen.

6 kap. 2 &

Om den föreslagna ändringen i 6 kap. 1 s godtas bör första meningen i förevarande paragraf lyda: "Förhandsbesked skall sökas skriftligt hos be- skattningsmyndigheten."

6 kap. 3 5

Enligt 33 9" andra stycket LFK liksom enligt 2 s5 andra stycket lagen (l951:442) om lörhandsbesked i taxeringsfrågor kan förhandbesked vägras på grund av sökandens underlåtenhet att komplettera ansökningen med begärda upplysningar. Lin motsvarande regel saknas i förslaget till LPP: att döma av motiven är emellertid avsikten att 6 kap. 3 s första meningen skall

Prop. 1983/84: 71 344

fylla samma funktion. För att denna avsikt skall komma till tydligare uttryck bör 6 kap. 3 & lämpligen inledas på följande sätt: "Finner beskatt- ningsmyndigheten med hänsyn till ansökningens innehåll. utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter att förhandsbesked inte bör med- delas . .

7 kap. 1 5

Om lagrådets förslag till terminologi i 4 kap. 1 och 2 ss godtas. bör i första stycket första meningen användas uttrycket "till ledning för faststäl- lande av hans skatt".

Enligt andra-meningen i paragrafens tredje stycke skall skattetillägget. när skatten beslutats genom uppskattning. vara tjugo procent av den skatt som "till'följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen". Formuleringen stämmer visserligen med nuvarande regel i 37a & LFK. liksom med 116 (: ätaxeringslagen och 64a ämervärde- skattelagen. men framstår ändå som mindre tillfredsställande med tanke på det praktiska fallet att den skattskyldige inte alls lämnat några uppgifter. Det är svårt att av den återgivna bestämmelsen utläsa vad som då skall gälla. nämligen att skattetillägget beräknas på hela den skatt som påförts genom uppskattningen. Lagrådet förordar att i varje fall den ändringen vidtas att — på sätt som skattetilläggsutredningen förordade i det betän- kande som ligger till grund för den nuvarande bestämmelsen i LFK (SOU 197716 5. 42) — i bestämmelsen talas om skriftliga uppgifter som den skattskyldige "kan ha” lämnat. Vid en tnera genomgripande omarbetning av de aktuella reglerna bör övervägas att ytterligare förtydliga dem.

7 kap. 9 &

Innebörden av andra meningen i förslaget är inte fullt klar. Syftet med bestämmelsen. säsom lagrådet uppfattat den. framgår bättre, om bestäm- melsen uppdelas pä två meningar och formuleras så: "Skattetillägg som inte uppgår till femtio kronor påförs ej. Avser ett beslut om skattetillägg mer än en redovisningsperiod eller händelse. skall vad nu har sagts gälla varje period eller händelse för sig."

1 paragrafen torde vidare, i överensstämmelse med ll6r ?" taket'ingsla- gen. i ett andra stycke tilläggas: "Särskild avgift tillfaller staten".

Rubriken före 8 kap. 1 &

Uttrycket "ordinära besvär” kan synas praktiskt men lär i övrigt inte användas i lagtext. Lämpligen bör som motsats till uttrycket "besvär i särskild ordning" begagnas "besväri vanlig ordning".

Prop. 1983/84: 71 ' 145

8 kap. 1 &

Bland de beslut. som enligt förslaget skall få överklagas. nämns beslut om särskild avgift. således om skattetillägg eller förseningsavgift. Enligt | kap. 4 å andra stycket gäller lagens bestämmelser om skall. med visst här ej aktuellt undantag. även för skattetillägg och förseningsavgift. Detta innebär bl.a. att särskild avgift kan påföras både genom ett sådant beslut som avses i 4 kap. 3 s och genom ett slutligt beslut enligt 4 kap.-5 $. Bestämmelserna i 4 kap. om fastställande av skatt bygger på principen. att ett beslut enligt 3 & inte får överklagas och att det av beskattningsmyndig- heten kan på begäran av den skattskyldige eller på myndighetens eget initiativ — ersättas med ett nytt beslut av-samma slag inom viss i paragra- fen angiven tid. Om den skattskyldige vill ha skattefrågan definitivt av- gjord har han att hos beskattningsmyndigheten utverka ett slutligt beslut. vilket i sin tur kan överklagas på vanligt sätt.

Att ett beslut om särskild avgift skall kunna överklagas även om det meddelats i form av beslut enligt 4 kap. 3 :$ strider mot de tankegångar. på vilka paragrafen bygger. Ett beslut som kan överprövas av högre instans kan rimligen inte få omprövas av beskattningsmyndigheten på sätt som förutsätts i 4 kap. 3 s. Beträffande skattetillägg är att märka att i aktuella fall beslut härom oftast torde meddelas samtidigt med att beskattnings- myndigheten tar ställning till skattefrågan: det ter sig då olyckligt att vid ett beslut enligt 4 kap. 3 .S — som torde bli den vanliga beslutsformcn — frågan om skattetillägget kan överprövas av högre instans medan det för skatte- tillägget grundläggande beslutet om skattens storlek inte kan överklagas och dessutom kan omprövas av bcskattningsmyndigheten.

Lagrådet föreslår att beslut om särskild avgift utgår ur uppräkningen i förevarande paragraf av beslut som får överklagas. Detta innebär att beslut om särskild avgift blir överklagbart endast om det fattats i form av slutligt beslut. Någon olägenhet av en sådan ordning synes inte föreligga. Är den skattskyldige missnöjd med ett beslut om särskild avgift. som inte är slutligt. har han att på samma sätt som gäller för skatt — hos beskatt- ningsmyndigheten begära att den meddelar ett slutligt beslut i frågan. Det må tilläggas att. om den skattskyldige begär slutligt beslut endast beträf- fande påfört skattetillägg men inte angående den grundläggande skattefrå- gan. det ofta torde vara naturligt att beskattningsmyndigheten på eget initiativ meddelar slutligt beslut också i detta hänseende.

Beslut ont-rättelse enligt 4 kap. l4 & hör inte till de beslut. som enligt det remitterade förslaget skall få överklagas. Det synes dock rimligt att talan får föras även mot ett sådant beslut. Lagrådet föreslår att paragrafen kompletteras i enlighet härmed.

Prop. 1983/84: 71 246

8 kap. 3 5

1 förevarande paragraf föreslås att besvär över ett av beskattningsmyn- digheten meddelat förhandsbesked skall anföras direkt hos regeringsrätten och således inte. som nu gäller enligt LFK. hos kammarrätten. Såvitt kan utläsas ur remissprotokollet motiveras ändringen inte av att någon olägen- het skulle vara förenad med det nuvarande systemet utan endast av att överensstämmelse därigenom nås med vad som gäller angående förhands- ' besked beträffande direkt skatt och mervärdeskatt.

Förslaget kan väntas medföra en ökning av den i dag oroväckande stora tillströmningen av mål till regeringsrätten. Det är därvid att märka att med hänsyn till att besvären inte passerar kammarrätten — reglerna om prövningstillstånd inte längre kommer att gälla för dessa mål och att besvären således i fortsättningen alltid kräver sakprövning i regeringsrät- ten.

] anslutning härtill vill lagrådet erinra om följande. Den år 1971 beslutade reformen på förvaltningsrättskipningens område var förestavad av tvånget att råda bot på den stora arbetsbalans som förelåg i regeringsrätten och på de därmed sammanhängande långa handläggningstiderna. Reformen gick i princip ut på att den domstolsmässiga besvärsprövningen skulle fördelas mellan regeringrätten och kammarrätterna på det sättet att regeringsrätten främst skulle svara för prejudikatbildningen medan kammat-rätterna skulle bära huvudansvaret för att materiell rättvisa skipades i enskilda fall. I mål som fullföljts från kammarrätt skulle sakprövning i regeringsrätten i all- mänhet få ske endast under förutsättning att regeringsrätten meddelat prövningstillstånd. Samtidigt sköts kammarrätt in somallmän mellanin- stans för ett stort antal målgrupper. som tidigare inte handlagts av kam- marrätt. Vissa målgrupper lämnades dock utanför nyordningen och skulle inte' heller i fortsättningen prövas av kammarrätt. Bland dessa märks främst kommunalbesvärsmålen och patentmålen. Även talan mot riksskat- teverkets förhandsbesked beträffande direkt skatt och mervärdeskatt an— sågs alltjämt böra föras direkt hos regeringsrätten. För sakprövning i dessa fall fordrades alltså inte prövningstillstånd. eftersom målen inte passerat kammarrätt. .

Utvecklingen har gjort det nödvändigt att gå vidare på den inslagna reformvägen. Även kommunalbesvärcn'har sålunda numera inlemmats i det tidigare beskrivna principiella system som genomfördes 1971: enligt lagstiftning 1980 anförs kommunalbesvär nu hos kammarrätt. och rege- ringsrätten sakprövar besvären från kammarrätt endast efter prövningstill— stånd. Samtidigt härmed ändrades förvaltningsproccsslagen på det sättet att vissa beslut av kammarrätt. som tidigare ej fordrade prövningstillstånd för sakprövning, i fortsättningen skulle kräva sådant tillstånd. Slutligen må erinras om att omvandlingen av patent- och registreringsvcrkcts besvärs- avdelning till domstol — patentbesvärsrätten — öppnat möjlighet att införa krav på prövningstillstånd även för besvär över patentbesvärsrättens avgö- randen. Så har också skett beträffande mål enligt 1982 års namnlag.

Prop. 1983/84: 71 ' 247

Det framlagda förslaget i fråga om besvärsordningen beträffande för- handsbesked står alltsåi klar motsättning till de reformsträvandcn rörande regeringsrättens ställning och verksamhet. som präglat lagstiftningen un- der det senaste decenniet. De principer som fastlagts genom förvaltnings- - reformen bör enligt lagrådets mening inte frångås i ny lagstiftning titan tungt vägande skäl. Sådana synes inte föreligga i det nu aktuella fallet.

Vid bedömande av verkningarna för regeringsrättens del av förslaget om ändrad instansordning beträffande förhandsbesked bör beaktas. att vill- koren för att erhålla förhandsbesked enligt det remitterade förslaget är lindrigare än de som gäller förhandsbesked om direkt skatt: om besked inte är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning krävs för förhands- besked om direkt skatt att sådant besked är "av synnerlig vikt" för den enskilde. medan det enligt det remitterade förslaget räcker för att få för- handsbesked att sådant är "av vikt" för sökanden. — I anslutning härtill må vidare framhållas att den i remissen föreslagna nya rätten till besvär i särskild ordning kommer att medföra att mål angående sådana besvär i samtliga fall blir undantagna från kravet på pi—övningstillstånd (jfr prop. 1979/80: 105. s. 47). _

Mot bakgrund av det anförda föreslår lagrådet att ordningen för besvär över förht'indsbesked i den nya lagen regleras på samma sätt som nu gäller enligt LFK. dvs. att besvären handläggs av kammarrätten i första hand. Eventuella besvär över kammarrättens avgöranden kommer då alltjämt att fordra prövningstillstånd för sakprövning i regeringsrätten.

Anses den nuvarande.ordningen för besvär över förhandsbesked enligt lagen om skatt på annonser och reklam böra kvarstå synes bestämmelser härom böra upptas i nämnda lag.

8 kap. 4 &

Bestämmelsen ger klarare än nuvarande stadgande i 9 & LFK uttryck för regeln att sådana beslut enligt 3 kap. 14 &. varigenom undantagande av handlingar vägras. inte får överklagas av den hos vilken revisionen sker. Principen stämmer med vad som gäller enligt 56 ä 4 mom; taxeringslagen och lagrådet vill särskilt med hänsyn härtill inte föreslå någon annan reglering. Det bör dock framhållas. att förbudet mot överklagande inte är alldeles tillfredsställande från rättssäkcrhetssynpunkt. Här kan erinras om att frågan regleras på annat sätt enligt bevissäkringslagen (18—21 åå). Vid en mera allmän översyn av de aktuella författningarna kan det finnas skäl att ta upp den berörda regeln till omprövning.

Godtas lagrådets förslag beträffande 4 kap. 2 & LPP. bör vidare hänvis- ningen till denna paragraf utgå ur 8 kap. 4 &. I '

Prop. 1983/84: 71 248

8 kap. 5 & .

Med hänsyn till att i 8 kap. 2 å andra stycket en förtydligande regel har getts om besvärstiden vid länsrättens beslut om utdömande av vite. bör för konsekvensens skull en liknande regel ges i 8 kap. 5 så om kammarrättens beslut i dessa frågor. Godtas vad lagrådet föreslagit under 8 kap. 3 5 i fråga om förhandsbesked. bör vidare en bestämmelse om besvärstid vid kam- man'ättens beslut i sådana mål införas i 8 kap. 5 &: tiden kan förslagsvis bestämmas till en månad från det klaganden erhållit del av beslutet.

8 kap..6 %

Reglerna om anslutningsbesvär gäller för närvarande beslut om faststäl- lande av skatt. om efterbeskattning samt om förhandsbesked. De bör rimligen inte utvidgas till andra områden. Lagrådet ifrågasätter vidare om anslutningsbesvär fyller någon angelägen funktion i mål om förhands- besked: sådana besvär är inte möjliga vid förhandsbesked vare sig enligt taseringslagen eller mervärdeskattelagen. och det synes önskvärt att även den nu berörda frågan regleras på ett enhetligt sätt i de aktuella författning- arna. Lagrådet förordar att i 8 kap. 65 första stycket efter orden "ett beslut" inskjutes "om fastställande av skatt eller om efterbeskattning".

8 kap. 7 &

I fråga om förutsättningar för besvär i särskild ordning torde det vara överllödigt att särskilt ange att omprövningstiden enligt 4 kap. 3 5 skall ha gått ut eller slutligt beslut skall ha meddelats enligt 4 kap. 5 s: detta torde ändå följa av systemets uppbyggnad. "

Godtas vad lagrådet anfört under 4 kap. 1—3 55. bör lämpligen i punkt 1. 3 och 4 om skatten användas uttrycket "fastställts" i stället för "beslu- tats".

Mot formuleringen av punkt 2 kan särskilt anmärkas. att uttrycket "uttagits" närmast tyder på att skatten skall ha erlagts. och att ordet "händelse" enligt terminologin i 4 kap. 1 b används bara för skattepliktiga förhållanden av vissa slag.

Lagrådet förordar att paragrafen. i närmare anslutning till 55 å mervär- deskattelagen. får följande lydelse:

"Den skattskyldige får anföra besvär i särskilt ordning om

1. skatten har fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller vad som är skattepliktigt.

2. skatten har fastställts mer än en gång för samma skattepliktiga förhål- lande.

3. skatten har fastställts till ett belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen bort utgå och detta beror på att den skattskyldige underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift. eller föranletts av felaktighet . .. uppgift. eller

4. skatten borde ha fastställts till ett väsentligt . . . åberopar.

Besvär enligt .. . när skatten fastställdes och det framstår . . . rättelse."

Prop. 1983/84: 71 249

9 kap. 3 &

I lagförslaget saknas direkt motsvarighet till regeln'i 124 ;" tredje stycket taxeringslagen. enligt vilket vid prövning av frågor beträffande vites utdö- mande också fråga huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläg— gas kan komma ttnder bedömande. Här liksom i andra fall kan det synas önskvärt med en likformig reglering i de båda lagarna: bestämmelserna om jämkning av vitesbeloppet i 9 kap. 3s' tredje stycket har inte alldeles samma innebörd. Lagrådet förordar att bestämmelsen ersätts av en mot- svarighet till taseringslagens regel.

Övergångsbestämmelserna

Den avsedda innebörden av punkt 2 framträder bättre om orden "sotn hänför sig till" utbyts mot "för vilket deklaration skulle ha lämnats".

Syftet med de skärpta reglerna om skattekontroll lär vara att de genast skall kunna användas även om de avser förhållande som hänför sig till tiden före lagens ikraftträdande. En sådan tillämpning. vilken får anses rimlig. förutsätter emellertid att undantag görs från den huvudregel som framgår av punkt 2. I denna punkt bör därför tilläggas att reglerna i 3 kap. skall tillämpas också på äldre förhållanden.

Syftet med punkt 3 torde bättre framträda om "redovisningsskyldighe- ten" utbyts mot '"deklarationsskyldighcten" och vidare i stället för "den nya lagen" insätts "den nya redovisningsordningen".

Vad angår punkt 6 torde man behöva uttryckligt reglera fallen då skatten anses fastställd genom slutligt beslut enligt 19 å andra stycket LFK och när fristen för efterbeskattning gått ut enligt 21 & LFK. [ dessa situationer bör av rättssäkerhetsskäl äldre regler gälla. Lagrådet förordar att punkten får följande avfattning:

"6. De övriga bestämmelserna i 4 kap. tillämpas även på äldre förhål- landen. Beslut otn fastställande av skatt enligt 3 eller 5 & eller om efterbe- skattning fär dock inte meddelas om tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gått ut vid den nya lagens ikraftträdande."

I anslutning till punkt 8 kan anföras följande. I fråga om restavgift och ränta innehåller de föreslagna övergångsbestämmelserna inga särskilda regler. Detta torde innebära att den gamla lagens bestämmelser skulle komma att gälla i samtliga fall. då skatten avser äldre förhållanden. Enligt lagrådets mening möter det dock inte några betänkligheter att låta den nya lagen i dessa delar få tillämpning även på äldre förhållanden under förut- sättning att den tidpunkt då skatten skall erläggas — till följd av deklaration eller beskattningsmyndighetens beslut — infaller efter den nya lagens ikrz'tftträdande. Lagrådet föreslår en sådan reglering. Vad angår ränta bör dock rimligen räntesatsen bestämmas efter vad som föreskrivs i den gamla lagen i den mån räntan belöper på tid före den nya lagens ikraftträdande.

Prop. 1983/84: 71 2511

Under hänvisning till det anförda föreslår lagrådet att punkt 8 av över- gångsbestämmclserna kompletteras med förslagsvis följande: "Bestäm- melserna om restavgift och ränta i den nya lagen tillämpas även på äldre ftiirhällanden. om skyldigheten att betala skatten. till följd av deklaration eller beskattningsmyndighetens beslut. inträtt efter den n 'a lagens ikraft- trädande: dock beräknas ränta. som avser tid före ikraftträdandet. efter de procentsatser. som anges i 27 och 29 N gamla lagen."

Punkt I2 i övergångsbestämmelserna framstår närmast som ett undantag från den allmänna bestämmelsen i punkt 13. Lagrådet föreslår. att punkt [3 flyttas tipp som punkt 12 och att som en andra mening i denna punkt tilläggs: "l)en upphävda lagen gäller dock fortfarande ...... (se punkt 12) ...... tillfällig vinstskatt."

Till de sålunda angivna fall där den upphävda LFK alltjämt skall gälla bör fogas sådana fall. där de nya övergångsbestämmelscrna i de särskilda lagar som nämns i 1 kap. 1 »? innebär att LFK alltjämt skall tillämpas. Lagrådet föreslår" att som en sista punkt i övergångsbcstämmelserna i LPP intas följande regel: "13. 1 den mån lagarna under 1 kap. 1 5 innehåller särskilda övergångsregler som strider mot punkterna 2— 12. gäller i stället dessa regler."

Vad angår övriga lagförslag bör inledningsvis anmärkas att. om lagrådets förslag till ändrad rubrik till LPP godtas. motsvarande ändring bör göras i alla de bestämmelser som hänvisar till lagen i fråga.

Lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster

3 s'

1 andra stycket sista meningen-sker en hänvisning till LPP. vilken lag omtalas först i 4 s. Lämpligen bör regeln i stället uttryckas titan att LPP behöver nämnas. Lagrådet förordar att meningen i stället formtileras så: "Ränta utgår inte på äterbetalat belopp."

Lagen om särskild varuskatt

6 b &?

Av motiveringen till paragrafen framgår att bestämmelsen i första stycket är avsedd att utgöra en materiell regel av innebörd att. om den sammanlagda verksamheten för ett beskattningsår inte omfattar 501) kg av de berörda varorna. så skall skatt inte utgå. Om skatt har betalats under året men det senare visar sig att kvantiteten inte uppnått 500 kg skall återbetalning ske. medan i motsatt fall skatten skall betalas in. Den av— sedda innebörden har inte kommit till tillfredsställande uttryck i lagtexten. Denna handlar enligt sin lydelse om befrielse från att "lämna deklaration och betala skatt". Eftersomdeklaration i princip skall avlämnas för varje

Prop. 1983/84: 71 251

löpande kalendermånad kan det inte vid dek1arationstillfället med säkerhet bedömas om kvantiteten aktuella varor för hela beskattningsåret kommer att understiga eller överstiga 500 kg. Enligt lagrådets mening bör lagtexten utformas så att den innehåller en rent materiell regel om att skattskyldighet inte föreligger om den aktuella verksamheten för ett beskattningsår inte omfattar 500 kg. Av en sådan regel följer då automatiskt att erlagd skatt skall återbetalas om kvantiteten visar sig inte uppgå till det angivna gräns- värdet och att betalning skall ske om verksamheten varit större men betalning inte skett tidigare. Frågan huruvida deklaration skall avges lö- pande och skatt betalas i anslutning därtill fär bedömas efter ett antagande om den kommande verksamhetens totala omfattning för beskattningsåret. Några särskilda bestämmelser i detta hänseende torde inte erfordras i lagen. Finner riksskatteverket att någon. som inte löpande lämnar deklara- tion. skäligen kan antas vara skattskyldig. kan verket förelägga honom att lämna deklaration: se 3 kap. 2 & LPP.

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande utformning: "Skattskyldighct föreligger inte för sådan tillverkning av choklad- och konfektyrvaror som under ett beskattningsår tillsammans med verksamhet som avses i 5 å andra stycket omfattar högst 500 kilogram varor av detta slag.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte om verksamheten för ett tidi- gare beskattningsår omfattat mer än 500 kilogram choklad- och konfektyr- varor. Riksskatteverket får dock medge att bestämmelsen tillämpas "också i sådant fall under förutsättning att verksamheten kan beräknas i fortsätt- ningen per beskattningsår omfatta högst 500 kilogram varor av detta slag."

Lagen om prisreglering på jordbrukets område

23 &

Med hänsyn till innehållet av 1 kap. 1 s" LPP bör bestämmelsen formtile- ras som en erinran om LPP. förslagsvis på detta sätt: "Regler om för'laran- det vid uttag av avgifter som avses i denna lag finns i lagen om . .

33 :S

Hänvisningen till LPP i paragrafen lär avse endast LPP:s regler om skattekontroll. Lagrådet förordar att den allmänt hållna bestämmelsen i paragrafens första mening preciseras på följande sätt: "För tillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna i 28. 29 och 31 åå gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om skattekontroll" i LPP. Den följande mening- en. som i sin föreslagna lydelse är svårtillgänglig. bör lämpligen formuleras så: "Därvid skall vad i nämnda lag sägs om beskattningsmyndighet gälla jordbruksnämnden. Vad som sägs om skattskyldig skall gälla den som är skyldig att an 'ända råvara och vad som sägs om skattepliktig vara skall gälla sådan vara som enligt 28. 29 och 31 åt denna lag avses med tillverk- ningen eller försäljningen." '

Prop. 1983/84: 71 252

34 a 5

Den straftbestännneIse som intagits i paragrafens tredje stycke har inte motiverats i remissprotokollet. Det kan anmärkas att bestämmelsen delvis motsvarar den nuvarande regeln om straff för brott mot 4 s' LFK: dessut- om har skett en anpassning till regeln i l0 %* skattebrottslagen. som inte är tillämplig i förevarande situation. Detta innebär att en viss utvidgning sker av det straflbara området. Lagrådet har ingen erinran mot förslaget i denna del.

Lagen om skatt på annonser och reklam

lb &

Med hänsyn till att beskattningsåret enligt 1 kap. ()å LPP inte alltid behöver vara lika långt som ett kalenderår torde reglerna om redovisnings- skyldighet i förevarande paragraf kunna leda till resultat som inte åsyftats. Ändringen synes inte höra genomföras på föreslaget sätt. Detsamma kan sägas om det därmed sammanhängande förslaget till ändring i 24 5.

245

Lagrådet erinrar om vad som anförts under lb s.

29 å Lagrådet erinrar om vad som anförts under 8 kap. 3 & LPP om förhands- besked enligt förevarz-mde lag.

30 &

Bestämmelsen avser vissa fall där LPP är tillämplig beträffande skatt på annonser och reklam. Den allmänna hänvisningen till LPP finns intagen i 33 &. lämpligen hör (len speciella regeln i 30 & ansluta till den generella bestämmelsen om LPP:s tillämpning såsom ett andra stycke i 33 &. Lagrå- det förordar att 30 & upphävs och att med visst förtydligande av hänvis- ningen till LPP:s kontrollregler — 33 å andra stycket utformas påföljande sätt: "Bestämmelserna i 3 kap. 5 & nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas . .. reklamtrycksak framställs.”

Lagen om överlastavgift

l03$

Bland de lagrum i LPP vartill första meningen i paragrafen hänvisar torde även böra nämnas 9 kap. 2 och 3 så.

Om man godtar lagrådets ståndpunkt att bl.a. lagen om överlastavgift bör fullständigt ange vilka förfarandebestämmelser som skall gälla (se ovan vid 1 kap. 2 %% LPP). bör andra meningen i förevarande paragrafersättas av följande två meningar: ”Beslut att upplysning skall inhämtas får fattas.

Prop. 1983/84: 71 , 253

utom av länsstyrelsen. av riksskatteverket efter samråd med länsstyrelsen. Vad i 3 kap. 9. 11. 13 och 15 ss nämnda lag sägs om bcskattningsmyndig— heten skall därvid i stället gälla riksskatteverket."

Lagen om avgift på vissa dryckesft")rpaekningar

2 och 3 5.5

Den föreslagna ändringen innebär att i 2 & endast kvarstår en regel om vart avgift skall betalas i ett specialfall. medan huvudfallet framgår av LPP. Lagens uppbyggnad blir därigenom något svårförståelig och mindre tillfredsställande frän systematisk synpunkt. Lagrådet föreslår att trots att inte heller denna lösning är helt idealisk bestämmelsen i 14 & knytes till 2 & såsom ett första stycke i denna paragraf. — Någon ändring i 3 & behöver då inte vidtas.

Vägtrat'tkskattelagen

Enligt vad som framhållits under 1 kap. 2 # LPP bör vägtrafikskattelagen innehålla en fullständig reglering av vilka förfart'tnt'lebestämmelser som skall gälla, något som inte är fallet enligt det remitterade förslaget. I enlighet härmed bör en bestämmelse motsvarande 3 kap. 7 5 första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen samt 6 kap. 1 ä första stycket sista meningen i det remitterade förslaget till LPP införas i vägtra- fikskattelagen (se nedan under 30 a och 30 b ss). Vad som föreslagits om vägtrafikskatt enligt 1 kap. 5 å andra stycket LPP framgår däremot redan av vägtrafikskattelagens bestämmelser. '

3 & Formuleringen av paragrafens tredje stycke bör anpassas till vad lagrå- det föreslagit under 1 kap. 7 & LPP.

24 5

Under hänvisning till vad lagrådet anfört under 4 kap. 10 & LPP särskilt om användningen av uttrycket "fråga om efterbeskattning skall väckas" förordar lagrådet att avfattningen av förevarande paragrafanpassas till vad som där har föreslagits.

26 lå

Lagrådet hänvisar till vad som föreslagits under 4 kap. 85 LPP och förordar att andra meningen i förevarande paragraf ändras på motsvarande sätt.

Prop. 1983/84: 7I

27 &

Enligt tredje stycket andra meningen av paragrafen skall fcmtiokronors- gränsen avsc sammanlagda beloppet av "flera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg". Bestämmelsen stämmer med vad som gäller i dag men står i motsats till motsvarande regler i 116 rs' första stycket taxeringslagcn och 64 i & mervärdeskattelagen liksom till vad som torde vara innebörden av den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 9 & LPP. Lagrå- det ifrågasätter om inte en ändring av stadgandet i vägtrafikskattelagen bör övervägas.

30 a 's"

Såsom inledningsvis anförts under rubriken till vägtrafikskattelagen bör — om lagrådets förslag under 1 kap. Zå LPP godtas -— i förevarande paragraftas in en motsvarighet till 3 kap. 7 & första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen i det remitterade förslaget till LPP. Lagrådet förordar att som ett andra stycke i paragrafen tilläggs: "Skattere- vision får företas. förutom av beskattningsmyndighet. av riksskatteverket. Vad i 3 kap. 9. 11. 13 och 15 ss sägs om beskattningsmyndighet skall därvid gälla riksskatteverket. Beslut om sådan revision fattas av riksskat- teverket efter samråd med beskattningsmyndigheten."'

30 b ?

1 enlighet med vad som sagts under lagens rubrik bör i förevarande paragraf intas en motsvarighet till regeln i 6 kap. l 5 första stycket sista meningen LPP i det remitterade förslaget (jfr även 6 kap. 2 9" första me- ningen samma förslag). Lagrådet förordar att andra meningen av 30 b s får följande lydelse: "Vad där sägs om beskattningsmyndighet gäller riksskat- teverket. och vad som sägs om allmänt ombud gäller allmänt ombud enligt

,..—

3 fs”.

31 &

F.nligt paragrafens första stycke får utom allmänt ombud enbart "skatt- skyldig" föra talan mot beslut angående bl.a. utdömande av vite. Enligt LPP kan emellertid vitesft'årelåggande riktas också mot annan än skattskyl- dig. något som föranlett att i 8 kap. 2 &" LPP i stället talas om "den som förpliktats utge vitet". Med hänsyn härtill torde orden "eller utdömande av vite” böra utgå ur första stycket samt 8 kap. 2 & LPP nämnas i tredje stycket bland de paragraferi LPP som skall gälla även för vägtrafikskatt. - ()tn lagrådets inställning till överklagande av förhandsbesked godtas (se ovan under 8 kap. 3 5 LPP). bör bland lagrummen i tredje stycket upptas också den bestämmelse härom som enligt lagrådets förslag skulle tas in i 8 kap. 5 & LPP.

Regeln i tjärde stycket att besvärstid för allmänt ombud räknas från beslutets dag avser uteslutande de fall som nämns i första stycket. Såvitt

Prop. 1983/84: 71

| J '.A lJI

gäller besvär över förhandsbesked framgår regeln av hänvisningen till 8 kap. 3 5. Regeln bör därför lämpligen tas in i första stycket som en andra mening och kan utformas så: "Allmänt ombuds besvärstid räknas från beslutets dag." Fjärde stycket kan därvid utgå.

Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsproeessen

Syftet med övergångsbestämmelserna torde bättre komma fram om deras andra stycke formuleras så: "Säkringsåtgärd som vidtagits med stöd av äldre bestämmelser skall efter den nya lagens ikrafttrz'idande anses vidtagen med stöd av'denna."

Utsädeslagen

6 S'— Om man godtar lagrådets ståndpunkt att bl.a. utsädeslagen bör fullstän- digt ange vilka förfarandebestämmelser som skall gälla (se ovan vid 1 kap. 2 Så LPP). bör paragrafen kompletteras. Lagrådet föreslår att efter första stycket andra meningen inskjuts följande: "Vad som sägs om beskatt- ningsmyndighet i 3 kap. och 9 kap. 35 nämnda lag skall dock gälla lantbruksstyrclsen." Den följande meningen kan då avfattas så: "Om annan än statens tttsädeskontroll utför statsplombering av utsäde. skall denne debitera avgiften för utsädeskontrollens räkning." '

Lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Syftet med övergångsbestämmelserna torde bättre komma fram om deras andra stycke formuleras så: "Åtgärd som vidtagits med stöd av äldre bestämmelser skall efter den nya lagens ikraftträdande anses vidtagen med stöd av denna."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1983/84: 7t ' 256

Utdrag

Fl N A NSI) lil-)A Rl'll'liM ll'ÄN'l'l-f'l' PRO'l—OKÖLL vid regeringssammantråde 1983-1 l-l7

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson. Lundkvist. Feldt, Gustafsson. l-ljellm-WalltEn. Peterson. Boström. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om nya förfaranderegler för punktskatter och prisregle- ringsavgifter

] Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om punktskatter och prisregleringsavgifter

2. lag om ändring i lagen (1928;376) om särskild skatt å vissa lotteri- vinster.

3. lag om ändring i lagen (1941 : 251) om särskild varuskatt.

4. lag om ändring i lagent 1957: 262) om allmän energiskatt.

5. lag om ändring i lagen ( 1961:372) om bensinskatt.

6. lag om ändring i lagen ( 1961 : 394) om tobaksskatt.

7. lag om ändring i lagen (1967; 340) om prisreglering pä jordbrukets område.

8. lag om ändring i skattebrottslagen ( l97lzö9).

9. lag om ändring i lagen ( 1971: 1072) om förmånsberättigade skatteford- ringar m. m..

10. lag om ändring i lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam. 11. lag om ändring i lagen (1972: 435) om överlastavgift. 12. lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel. 13. lag om ändring i lagen (1973137) om avgift på vissa dryckesförpack- ningar.

14. lag om ändring i vi'tgtrafikskattelagen ( 1973: 601 ). 15. lag om ändring i lagen (1973; 1216) om särskild avgift för oljepro- dttkter.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammantråde den 21 april 1983.

Prop. 1983/84: 71 357

16. lag om ändring i lagen ( 1974: 226) om prisreglering på fiskets område, 17. lag om ändring i bilskrotningslagen ( 1975: 343). 18. lag om ändring i hevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och av- giftsprocessen.

19. lag om ändring i utsädeslagen (1976: 298). 21). lag om ändring i lagen (1977: 306) om dryckesskatt. 21. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor- don.

22. lag om ändring i lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, 23. lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter.

24. lag om ändring i lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband. 25. lag om ändring i lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare. 26. lag om ändring i lagen (1982: 1201") om skatt på viss elektrisk kraft. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför:

Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

Rubriken

Lagrådet har föreslagit den ändringen av lagens rubrik att däri uttryckli- gen anges att lagen avser fönaranderegler för punktskatterna. Enligt min mening finns emellertid inte anledning att anta att den i remissen valda lagrubriken skall ge upphov till några missuppfattningar. Det får anses vara angeläget att rubriken inte görs onödigt lång. Jag föreslår därför att lagen ges den rubrik som angavs i remissen.

] kap.

I fråga om totalisatoravgiften avserjag att särskilt lägga fram förslag till ny lagstiftning. Därvid får övervägas i vilken utstäckning LPP: s förfaran- deregler bör göras tillämpliga. Även denna nya lagstiftning avses kunna träda i kraft senast den 1 juli 1984. Som lagrådet funnit bör därför inte nu föreslås att LPP skall gälla för avgift enligt kungörelsen (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift.

Jag biträder vidare lagrådets förslag att de bestämmelser som gäller vägtrafikskatt! m. m. i sin helhet tas in i resp. skatteförfattning. och att i?? endast en allmän hänvisning till dessa författningar görs. Jag förordar ' vidare att de föreslagnajttsteringarna i 3 och 7 åå genomförs.

Däremot bör enligt min mening i Så begreppen skattskyldighet och skattskyldighetens inträde anges. Begreppen skall visserligen inte närmare preciseras här. eftersom detta görs i skatteförfattningarna. För att de följande bestämmelserna i LPP skall bli förståeliga är det emellertid önsk- värt att det redan i inledningen anges att de nämnda begreppen återfinns i 17 Riku/uge" [MSE,-"134. I .ru/nl. Nr 7!

Prop. 1983/84: 7] 258

skatteförfattningarna. Jag förordar således att paragrafen kvarstår. men att den omformuleras så att det klart framgår att den enbart har upplysande karaktär.

2 kap.

Lagrådets förslag till utformning av- 1 ä och 3 kap. 2.5 utgör ett förtydli- gande av bestämmelsernas innebörd och bör följas.

I fråga om utformningen av 9ä måste som lagrådet anmärkt laga förfall t.ex. på grund av sjukdom kunna beaktas oavsett om beslut om anstånd har medgetts eller inte. Även i en sådan situation föreligger dock behov av regler som ger tttrymme för ett formellt anståndsbeslut. Det är t.ex. inte säkert att den deklarationsskyldige genast kan avge deklaration så fort det laga förfallet upphör. Den i remissen valda utformningen av 9.5 överens- stämmer- med vad som gäller för mcrvärdeskatt enligt kungörelsen (1970: 150) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt. Jag . ansluter mig ändå till lagrådets bedömning att bestämmelsen i LPP bör kunna utformas utan att lagalörlalls-situationen anges. De särskilda om- ständigheter som skall föreligga eller ha förelegat för att anstånd skall få medges bör dock vara av den art att de i och för sig kunnat åberopas som laga förfall.

De av lagrådet i övrigt föreslagna ändringarna i detta kapitel bör genom- föras.

3 kap.

De av lagrådet föreslagna ändringarna i 2 och 5 ss innebär. liksom ändringen i 2 kap. lå. ett förtydligande av bestämmelsernas innebörd. Paragraferna bör ändras på föreslaget sätt. Genom ändringen i 5.5 kan dock regeln i 75 om hos vilka skatterevision får ske behöva kompletteras. Även hos den som inte styrkts vara skattskyldig men som skäligen kan antas vara detta bör revision få företas. Jag föreslår att 7s' ändras i enlighet med detta.

Särbcstämmelserna om skatterevision i fråga om vägtrafikskatt och växtförädlingsavgil't i 79” kan som lagrådet föreslår utgå ur LPP. Jag före- slår att de flyttas till vägtrafikskattelagen resp. utsädeslagen.

Lagrådets övriga förslag till ändringar beträffande detta kapitel hör genomföras. Förslaget till IZä bör dock kompletteras så att det framgår att den hos vilken revision sker är skyldig att utan dröjsmål tillhandahålla de handlingar som skall granskas.

Prop. 1983/84: 71

h) 'Jl C

4 kap.

Jag förordar att den av lagrådet föreslagna terminologin vad gäller rubri- ken och 1—3 åå följs. eftersom detta ger en bättre överensstämmelse med mervärdeskattelagens regler. Det kan även vara till fördel att man på detta sätt inte behöver skilja på termerna "beslut" och "nytt beslut". Jag delar även lagrådets uppfattning att det är till fördel om 3.5 andra stycket utfor- mas så att slutligt beslut alltid meddelas om ansökan om beslut kommer in senare än två månader före utgången av den treåriga beslutsfristen. Därige- nom behöver beskattningsmyndigheten under tvåmånadersperioden inte avgöra om ansökan avser ett "vanligt" beslut. som i så fall inte obligato- riskt behöver meddelas. eller ett slutligt beslut som måste meddelas trots den sena ansökan.

När det gäller utformningen av tidsfristen för efterbeskattning. 10.5. hari remissen valts samma metod som i ML. Bestämmelsen infördes i ML den 1 januari 1982. Det torde sakligt sett inte finnas någon anledning att ha olika regler inom ML och LPP på detta område. Emellertid kan sättas i fråga om uttrycket ”fråga om efterbeskattning skall väckas" inte i vissa fall kan bli svårtolkat. Eftersom beskattningsmyndigheten själv har att ta upp frågan om efterbeskattning kan det diskuteras vad som fordras för att fråga om efterbeskattning skall anses ha väckts. Mot den bakgrunden och med hänsyn till vad lagrådet anfört om sambandet med övriga tidsgränseri kapitlet får övervägande skäl anses tala för att man behåller nuvarande princip från 21 ; LFK. dvs. att beslut om efterbeskattning skall ha medde- lats inom viss tidrymd. Jag är således beredd godta lagrådets förslag till utformning av IOå.

På förslag av lagrådet bör i 8 kap. lä införas en rätt till besvär över beslut om rättelse. Lagrådet har anfört att beslut om fastställande av skatt enligt 35 inte bör kunna rättas enligt 14 %. utan genom ett nytt beslut enligt 35.1)ä denna punkt har jag en annan mening. Det kan tänkas att ett fel upptäcks i ett beslut enligt 3.5 så sent att ett nytt beslut enligt 35 inte får meddelas. [ detta fall bör även ett beslut enligt 35 kunna rättas.

Övriga av lagrådet föreslagna ändringar i kapitlet hänför sig i huvudsak till den ändrade terminologin i 1—3 ss" och bör genomföras.

5 kap.

Ifråga om hänvisningen i 145 i det remitterade förslaget till 69;& 1 mom. andra stycket ttppbördslagen kan nämnas att i prop. 1983/84: 58 föreslagits ändrade regler på detta område. Ändringen innebär att ö-skatteräntan skall motsvara det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december det föregående året. Samma räntesats skall användas med ett tillägg av tre procentenheter för respifrånta. anståndsränta och annars när betalning senareläggs.

Prop. 1983/84: 71 260

Dessa principer bör gälla även inom punktskatteområdet. Jag föreslår således att räntesatsen i de fall den skattskyldige skall betala ränta enligt 12.5 bestäms att motsvara diskontot vid utgången av december det föregå- ende året med ett tillägg av tre procentenheter. Ränta enligt 13.5 på skatt som återbetalas bör dock beräknas utan tillägget. Lagtekniskt bör 145 utformas så att räntebestämmelserna i sin helhet anges där. utan hänvis- ning till motsvarande bestämmelser i uppbördslagen.

Jag vill i detta sammanhang föreslå en viss ändring av utformningen av 7.5. Enligt lagrådsremissen skall vid återbetalning av skatt en avräkning ske av sådan skatt som förfallit till betalning hos beskattningsmyndighetcn. Bestämmelsen innebär att t.ex. en skatteskuld som avser andra redovis- ningsperioder eller andra punktskatter får avräknas före en eventuell åter- betalning av skatt. Om en sådan skatteskuld avser tillkommande skatt som påförts genom beslut t.ex. enligt 4 kap. 35 förfaller den dock inte till betalning förrän viss tid efter beskattningsmyndighetcns beslut. Enligt 5 kap. 1 .5 tredje stycket skall nämligen beskattningsmyndigheten i detta fall bestämma när skatten skall betalas. Enligt min mening bör avräkning av en skatteskuld som uppkommit på detta sätt få avräknas vid en eventuell återbetalning av annan skatt. även om skulden inte förfallit till betalning. Jag föreslår därför att 7 5 utformas så att avräkning får ske av skattebelopp för vilka den skattskyldige står i skuld hos beskattningsmyndigheten. Har anstånd. i samband med besvär över beslut om skatt. medgetts enligt 55 bör dock avräkning inte få ske.

I fråga om den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen i 11.5 om befrielse från restavgift vill jag tillägga följande. Beslut om påföring av restavgift skall ske i samma former som beslut om fastställande av skatt. Detta framgår av bestämmelsen i 1 kap. 45 andra stycket. Även när det gäller ärende om befrielse från restavgift bör samma besltttsformer använ- das. Jag föreslår att en uttrycklig bestämmelse om detta tas in i paragrafen. på samma sätt som skett i 475 tredje stycket ML. Det innebär att ett beslut i ärende om befrielse från restavgift får överklagas först när ett slutligt beslut har meddelats om den sökta befrielsen. — Paragrafen bör i övrigt göras mer lättillgänglig genom att den utformas utan någon hänvisning till motsvarande bestämmelse i uppbördslagen.

Jag förordar i övrigt att lagrådets förslag till ändringar i detta kapitel genomförs.

6 kap.

De av lagrådet föreslagna ändringarna i 1 och 2 .55 bör i enlighet med mitt tidigare ställningstagande genomföras. Detta föranleder enjttstering i väg- trafikskattelagen.

Lagrådets förslag till komplettering av 35 finner jag välgrundat. och paragrafen bör få den av lagrådet angivna utformningen.

Prop. 1983/84: 71 . ' 261

7 kap.

Vid utformningen av detta kapitel i lagrådsremissen har beaktats att skattetiIläggsutredningen (Fi 1976: 06) lämnat förslag till helt ny lagstiftning när det gäller sanktionsavgifterna. bl.a. på punktskattesidan. Utredning- ens betänkande bercds f. n. i regeringskansliet. Med hänsyn till detta finner jag det inte motiverat att nu ändra tttformningen av 1 5 tredje stycket eller 95 på sätt som lagrådet föreslagit. Den i remissen valda lydelsen överens- stämmer med gällande lagstiftning även inom mervärdeskatteområdet och en ändring bör inte genomföras enbart för pttnktskatternas del. Utform- ningen av bestämmelserna är enligt min mening inte heller sådan att någon tvekan behöver räda om deras innebörd.

Däremot bör de föreslagna bestämmelserna i l 5 första stycket sista meningen och 6 5 tredje stycket andra meningen utgå. De erfordras inte eftersom besväri särskild ordning skall kunna anföras enligt LPP.

8 kap.

Jag förordar att den av lagrådet föreslagna rubriceringen av 1—655 genomförs.

Även i fråga om uppräkningen i 1 5 av de bcslutstyper som skall kunna överklagas delar jag lagrådets uppfattning att vissa ändringar erfordras. Det torde som lagrådet anfört vara mindre lämpligt att stadga en särskild besvärsrätt i fråga om skattetillägg. Detta skulle kunna medföra en be- svärsrätt vad gäller skattetillägget i ett beslut om skatt. trots att besvärsrätt inte föreligger när det gäller skatten om inte sltttligt beslut om denna har meddelats enligt 4 kap. 5 5. I stället bör beslut om skattetillägg ha samma karaktär som ett beslut om fastställande av skatt enligt 3 kap. Detta framgår också av stadgandct i 1 kap. 45 andra stycket. Ett beslut om skattetillägg skall således inte få överklagas om det inte har meddelats med stöd av 4 kap. 5 5. dvs. är slutligt. Denna besvärsordning gäller även för mervärdeskatten.

Även när det gäller beslut om förseningsavgift är det från praktiska synpunkter mest lämpligt att besvär får anföras först när slutligt beslut har meddelats. Begärs slutligt beslut om en förseningsavgift som påförts vid en skattedebitering torde vanligen inte erfordras att slutligt beslut också med- delas om skatten eller ett eventuellt skattetillägg.

Jag förordar därför att i besvärsbestämmelsen i 8 kap. 15 inte tas in någon särskild besvärsrcgel när det gäller de särskilda avgifterna. I stället bör bestämmelsen inledas med att beskattningsmyndighetens slutliga be- slut om skatt (vari enligt 1 kap. 45 innefattas även beslut om särskild avgift) får överklagas.

Beslut om rättelse bör som lagrådet påpekat kunna överklagas. Som jag tidigare har anfört bör rättelse endast-få ske av inte omprövningsbara beslut.

Prop. 1983/84: 71 262

I fråga om 35 och besvärsordningen i fråga om förhandsbesked vill jag framhålla följande.

Förhandsbesked inom punktskatteområdet meddelas f. n. ytterst spar- samt. Antalct besvärsärenden är därför litet. För förhandsbesked när det gäller andra skatter än reklamskatt förs besvär över riksskatteverkcts beslut f.n. i kammarrätt. Antalet besvärsärenden är blott några enstaka per år. Besvär när det gäller förhandsbesked om reklamskatt förs redan nu direkt i regeringsrätten. Antalet ärenden om reklamskatt torde vara minst lika stort som i fråga om alla andra punktskatter tillsammans.

När det gäller besvärsordningen för förhandsbesked om reklamskatt. som tillkom efter beslutet om den av lagrådet nämnda reformen inom förvaltningsrättskipningen. kan nämnas att den infördes på initiativ av skatteutskottet (SkU l972:29). Enligt utskottet fanns starka skäl som talade för att regler tillskapadcs som gjorde det möjligt att snabbt få förhandsbesked om denna skatt.

Såväl när det gäller reklamskatten som övriga punktskatter är det ofta av mycket stor betydelse för de skattskyldiga att ett bindande förhandsbesked snabbt kan erhållas. Detta beror på skatternas karaktär av övervältrings- skatter. Är det exempelvis fråga om en punktskatt som tas ut vid försälj- ning av varor kan det vara av yttersta betydelse för den skattskyldige att i förväg få besked om en viss vara är skattepliktig och hur skatten skall beräknas. Missbedömer en skattskyldig denna fråga och exempelvis tar ut för låg skatt saknar han normalt möjlighet att sedan få täckning för skatten. För att möjligheten att erhålla förhandsbesked skall ha något praktiskt värde i dessa fall är det därför ofta nödvändigt att förfarandet görs snabbt. Ett bindande förhandsbesked bör kunna erhållas med liten tidsutdräkt.

Enligt min mening bör därför den besvärsordning som gäller för för- handsbesked vad avser direkt skatt och mcrvärdeskatt gälla även för förhandsbesked när det gäller punktskatterna". Detta innebär visserligen att antalet ärenden i regeringsrätten ökar något. Det nuvarande antalet besvär är dock sä lågt att regeringsrättens arbetssituation inte enbart pågrund av dessa besvärsärenden kan påverkas nämnvärt av den ändrade besvärsord- ningen. Möjligheten att erhålla förhandsbesked vidgas dock enligt försla- get. och detta kan leda till en viss ökning i antalet meddelade förhands- besked. I vart fall på lite längre sikt finns det dock inte anledning att anta att antalet besvärsärenden skulle bli särskilt stort. Mot denna bakgrund finns det enligt min mening inte skäl att nu avstå från att genomföra den av utredningen föreslagna enhetliga besvärsordningen vad gäller förhands- besked för punktskatterna.

När det gäller anslutningsbesvär enligt 8 kap. 65 torde sädana besvär i huvudsak ha betydelse vid överklagande av beslut om fastställande av skatt och om efterbeskattning. Något avgörande skäl mot att tillåta anslut- ningsbesvär även i andra fall torde inte finnas. Dä behovet av regeln i andra fall torde vara mycket begränsat bör dock som lagrådet förordat en

Prop. 1983/84: 71 263

inskränkning kunna ske. För detta talar även att den föreslagna tiden för anslutningsbesvär skulle behöva bestämmas till annan tid än en månad i vissa fall. t.ex. när det gäller utdömande av vite. Regeln om anslut- ningsbesvär synes därför bli enklast att tillämpa om den utformas på det sätt som lagrådet föreslagit. Jag förordar att paragrafen får denna utform- ning.

Lagrådets förslag till utformning av 4. 5 och 7 55 bör följas.

9 kap.

Innebörden av bestämmelsen i 35 sista stycket skall givetvis vara den- samma sorn motsvarande regel i taxeringslagcn. För att detta skall vara tydligt kan det som lagrådet anmärkt vara att föredra om bestämmelsen direkt utformas efter förebild av 1245 tredje stycket TL. Jag föreslår att 3 5 utformas i enlighet därmed.

Övergångsbestämmelserna

Huvudregeln i punkt 2 om tillämpningen av äldre bestämmelser bör som lagrådet anmärkt kunna förtydligas. Den gamla lagen bör generellt tilläm- pas i fråga om skatt för vilken deklaration skulle ha lämnats före ikraftträ- dandet. Jag föreslår att bestämmelsen utformas på det sättet. Denna regel får sedan modifieras i de följande punkterna. Avsikten är emellertid att kontrollreglerna i 3 kap. genomgående skall få användas efter ikraftträdan- detidpunkten även om fråga är om skatt som hänför sig till tiden dessförin- nan. Denna bestämmelse mäste. som lagrådet anmärkt. uttryckligen föras in i punkt 2 om den omformuleras på sätt somjag nu förordat.

Med den nu föreslagna utformningen av punkten 2 erfordras enligt min mening också ett förtydligande av hur ärenden om indn'vning av skatt skall hanteras i samband med att den nya lagen träderi kraft. Ärenden som har lämnats till indrivning före ikraftträdandet bör hanteras enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 165 när dessa har trätt i kraft. Detsamma bör då givetvis gälla ärenden om indrivning som överlämnas till kronofogdemyn- dighet efter ikraftträdandet men avser skatt som hänför sig till tid före ikrafttri'idandet. En bestämmelse av denna innebörd bör lämpligen tas in under punkten 8.

Jag förordar vidare att punkten & förtydligas på det sätt som lagrådet föreslagit.

Lagrådet har vidare föreslagit att i punkten 6 tas in ett uttryckligt undantag från tillämpningen av de nya bestämmelserna om beslut i de fall att beslutsfristen vid ikraftträdandetidpunkten gått ut enligt äldre bestäm- melser. Enligt min mening får detta anses följa redan av allmänna prin- ciper. Det kan dock vara av visst värde att en bestämmelse om detta

Prop. 1983/84: 71 264

uttryckligen tas in här. Jag föreslår att tillägget utformas på sätt som lagrådet förordat.

Vid den nyss förordade omformuleringen av punkten 2 bör som lagrådet anger punkten 8 kompletteras så att. även om deklaration skulle ha läm- nats före ikraftträdandet. de nya reglerna om restavgift och ränta kan tillämpas om skyldigheten att betala skatt har inträtt vid ikraftträdandet eller senare. Den kompletterande bestämmelsen bör lämpligen utformas på det sätt som lagrådet föreslagit.

Lagrådets förslag beträffande punkterna 12— 13 bör genomföras.

Lagen om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Lagrådets förslag till ändrad utformning av 3 5 innebär en förenkling och bör genomföras.

Lagen om särskild varuskatt

Bestämmelsen i 6a5 (6b5 i lagrådsremissen) bör på sätt som skett i- fråga om mervärdeskatten (65 ML) och reklamskatten (165 reklamskatte- lagen) vara konstruerad så att redovisningsskyldighet. dvs. skyldighet att deklarera och betala skatt. inte föreligger vid tillverkning under en viss gräns. Att som lagrådet föreslagit konstruera regeln som en inskränkning av skattskyldigheten skulle innebära en avvikelse från regleringen på andra områden. och dessutom medföra risk för komplikationer vid tillämpning- en. Jag förordar att bestämmelsen i huvudsak anpassas till 65 ML. ] de fall en skattskyldig har verksamhet av så liten omfattning att 500-kilosregeln kan bli tillämplig torde han normalt redovisa skatt för helårsperioder. I så fall uppkommer. när det efter beskattningsårets utgång är dags att avgöra om skatteredovisning skall ske. inte någon tvekan om redovisningsskyl- digheten. Jag föreslår dock att en regel motsvarande 255 reklamskattela— gen införs även i lagen om särskild varuskatt. Således skall uttryckligen anges att återbetalning av skatt skall ske om skattskyldig inbetalt varuskatt trots att verksamheten omfattat högst 500 kilogram ett visst beskattnings- år.

l lagrådsremissen föreslogs att de nya bestämmelserna i 65 (6a5 i lag- rådsremissen) skulle träda i kraft redan den I januari 1984. Avsikten därmed var att ge riksskatteverket möjlighet att förbereda hanteringen av de nya förfarandereglerna och ett nytt datasystem. Detta förberedelscar- bete har nu emellertid lagts upp på annat sätt än vad som varit avsett. och även den nämnda bestämmelsen bör därför träda i kraft först den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84: 71 265 Lagen om prisreglering på jordbrukets område

Lagrådets förslag beträffande 23 och 3355 innebär förtydliganden av paragrafer-nas innebörd och bör följas. '

När det gäller (len i 34115 föreslagna straffbcstämmclscn kan först näm- nas att skattebrottslagen (l97l:69) inte är tillämplig på prisreglerings— avgifterna. Bestämmelsen i 105 skattebrottslagen om försvårande av skat— tekontroll kan således inte tillämpas om bokföringsskyldighet eller före- skriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper åsidosätts och därige— nom Jst kontrollverksamhet försvårz'rs. Det i 34a5 föreslagna tredje stycket har" utformats efter l05 skattebrottslagen. Det ersätter den straff— bcstämmclsc som nu linns intagen i andra stycket av paragrafen. vari stadgas bötcsstraff för den som bryter mot bestämmelserna i 45 LFK om bokföringsplikt m.m. Enligt 21 b5 kan även riksskatteverket i vissa fall vara beskattningsmyndighet och mottagare av avgifter. Straflbcstämmcl— sen i 34:15 tredje stycket harjämkats i enlighet härmed.

Lagen om skatt på annonser och reklam

16 och 2455 måste som lagrådet anfört kompletteras med en regel om hur i paragraferna angivna redm'isningsgränser skall beräknas när bcskatt- ningsår inte motsvarar tolv månader. Detta kan inträffa vid omläggning av räkenskapsår. Jag föreslår att en proportioneringsregel införs. så att om ett beskattningsår är längre eller kortare än tolv månader skall de i paragrafer- na angivna gränserna räknas upp eller ned i motsvarande mån.

Jag delar lagrådets uppfattning att de i—30 och 33 55 föreslagna bestäm- melserna kan sammanföras i en paragraf. 305 skall således utgå och 335 utformas på sätt som lagrådet föreslagit.

Lagen om överlastavgift

Lagrådcts förslag beträffande utformningen av l()5 bör godtas.

Lagen om avgift på vissa dryckesförpackningar

Jag delar lagrådets uppfattning att det skulle underlätta förståelsen av lagen om redan i 2 5 togs in en hänvisning till LPP. En sådan ordningskullc visserligen avvika från den föreslagna uppbyggnaden av de övriga punkt- skattelagarna. men bör ändå "kunna godtas. Jag föreslår således att 145 i det remitterade förslaget utgår och att motsvarande stadgande förs in i 2 5.

Prop. 1983/84: 71 266 Vägtrafikskattelagen

Vad gäller lagrådets förslag till ändrad utformning av 3. 24. 26. 30 a och 301.155 har jag tidigare'föreslagit motsvarande justeringar i LPP. Även lagrådets förslag beträffande vägtrafikskattelagen bör i dessa delar följas.

1275 tredje stycket andra meningen finns f. n. en särskilt för denna skatt utformad regel om minsta skattetillägg som skall påföras. Regeln, som i It-tgrådsremissen föreslås oförändrad. innebär att det sammanlagda belop- pet av skattetillägg som samtidigt fastställs skall uppgå till 50 kronor om påföring skall ske. Att regeln är utformad på detta sätt när det gäller vägtrafikskatt beror på att. i samband med efterbeskattning. beslut om skattetillägg ofta fattas för flera fordon tillhörande samma ägare. Skatte- tilläggen kan då avse ett stort antal skatteperioder. som dessutom varierar för fordonen. På grund av att skattebeloppen för ett fordon och en skatte- period ofta är relativt små är det inte rimligt att Stl-kronorsgränsen för påföring a'v skattetillägg skall tillämpas för varje fordon eller skatteperiod för sig. Den enda praktiskt lämpliga gränsdragningen i fråga om skatte- tillägg i beslut om vägtrafikskatt är därför enligt min mening att Stl-kronors- gränsen får avse varje debiteringstillfälle. Jag föreslår således att den nuvarande ordningen på detta område behålls.

Lagrådets förslag till komplettering av besvärsbestämmclserna i 31 5 bör genomföras.

Bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen samt lagen om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter

"Jag föreslår att övergängsbcstämmelserna till lagarna jämkas i enlighet med vad lagrådet förordat.

Utsädeslagen

[ enlighet med mitt tidigare ställningstagande till lagrådets förslag om uppbyggnaden av LPP bör 65 utsädeslagen kompletteras på det sätt lagrå- det föreslår.

Lagen om dryckesskatt

Av skäl som jag tidigare anfört när det gäller övergångsbcstämmeIserna till lagen om särskild varuskatt saknas numera skäl att genomföra ändring— en i 135 lagen om dryckesskatt redan från den 1 januari 1984. Jag föreslår därför att den nya lydelsen av lagen i sin helhet skall träda i kraft först den ljuli 1984.

Prop. 1983/84: 71 267 2 Kredittider för punktskatterna

På förslag av skattekreditutredningen föreslog regeringen i propositio- nen 1982/83: 150 att skattekredittiden för skatt på sprit och vin samt malt- och läskedrycker skulle minskas från 80 resp. 50 dagar till 40 dagar och för tobak från 45 till 41) dagar fr. o. m. den 1 januari 1984. Förslaget godtogs av skatteutskottet och riksdagen. I propositionen framhöll jag att en redovis- ningstid på en månad och en betalningstid om 25 dagar var en rimlig tid. Den generella inriktningen för skattekreditutredningcns fortsatta arbete då det gällde övriga punktskatter borde. enligt vad jag framhöll. vara att angivna tider också skall gälla dem. såvida det inte finns särskilda skäl som motiverade avsteg från dessa principer. Inga invändningar riktades mot detta uttalande under riksdagsbehandlingen.

Skattekreditutredningen' har utifrån denna rekommendation. i betän- kandet Kortare kredittid för skatter på energi m.m.. Ds Fi 1983: 23. före- slagit ändrade redovisnings- och betalningstider för särskild varuskatt. dryckesförpackningsavgift. kassettskatt. videoskatt. reseskatt. reklam- skatt. spelskatt. lotterivinstskatt. bensinskatt. energiskatt och särskild av- gift pä oljeprodukter. Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende.

För de skatter som i dag redovisas i efterskott har utredningen inte funnit några särskilda skäl som motiverar annan redovisningsperiod än en månad och en betalningsfrist på 25 dagar. Skattekredittiden föreslås såle— des bli 40 dagar för samtliga nämnda skatter och avgifter. För oljepro- dukter föreslås. för att mildra övergången. att kredittiden förkortas etapp- vis. dels den 1 juli 1984 till 51) dagar. dels den 1 juli 1985 till 40 dagar. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Utredningens samlade förslag framgår av tabellen nedan.

' Särskild utredare rationaliseringschefen Åke Hjalmarsson.

Prop. 1983/84: 71 268

Skatt. avgift Skattekredit- l.ikvidi- Ränte- l-lngångs- . tid. dagar tetsef— effekt. effekt för fekt. staten. Nuva— F.nligt milj.kr. milj. kr. milj. kr. rande förslag 13 '.!? 15 '.!-F Särskild varuskatt 60 40 33 4.3 5.0 50 l)r_vekcsförp.'tcknings- . avgift 50 40 : 0.2 0.2 5 Försäliningsskatt pä motorfordon 45 40 8 1.0 1.2 25 Skrotningstn'gift 45 40 I 0.1 0.1 Kttsscttsktttt 65 40 5 0.6 0.7 6 Vitlcoskatt 65 40 (» (LX 0.9 7 Reseskatt 45 40 2 0.3 0.3 15 Reklamskatt 65 410. "21; ”3; 20 3.0 3.0 21 2154 205 spelskatt 50 55 | 0.1 0.1 s Lotterivinstskatt 30 25 6 —- — 10 Bensinskatt 30 40 720 94 108 520 Encrgiskatt på bensin 80 40 176 23 27 130 F.nergiskatt på andra bränslen 65 40 300 39 45 300 Särskild avgift för oljeprodukter 65 40 94 12 15 5 linergiskatt på elkraft" eal00 40 550 70 st) 250 Summa 1 924 248 286.S 1 349

dnm. Angivna finansiella effekter är här avrundade.

' Avser nuvarande tvåmånadersredovisande som årligen betalar in netto 300 000 kr. . eller meri reklamskatt. " Avser övriga nuvarande tvåmånadersredovisande. " Avser sexmånadersredovisande. " Avser tolvmänadersredovisande. 5 Avser spelskatt på bingospel. Spelskatt på roulett inbetalas i förskott för tremåna— dersperioder. Utredningen har inte föreslagit någon ändring för denna del av skatten. " Betydande osäkerhet vidlåder beräkningen av de finansiella effekterna.

Utredningens förslag har remissbehandlats. En förteckning över remiss— instanserna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Den kritik som riktats mot förslagen vid remissbehandlingen har i hu- VLidsak kommit från organisationer och representanter för de skattskyldiga och gällt den för de skattskyldiga negativa effekten på likviditeten. I viss utsträckning har också kritik riktats mot att den förkortade deklarations- tiden kan innebära att felaktigheterna i deklarationerna ökar. Kritik har också riktats mot utredningens påstående att medverkan i skatteuppbör— den närmast skall ses som en skyldighet för näringsidkare m.fl. och att någon ersättning i princip inte skall utgå för detta arbete. Några remissin- stanser anser det inte möjligt att ta ut kompensation för de ökade kostna- derna och de minskade ränteintäkterna. Företrädare för oljeföretagcn har framhållit att den mycket kraftiga nedskärningen av deras skattekredittid

Prop. 1983/84: 7] 209

mycket allvarligt kommer att påverka företagen. Detta gäller speciellt som branschens försäljningsvolymer samtidigt kraftigt minskar.

Ä andra sidan har myndigheter och andra som inte direkt företräder enskilda skattskyldiga tillstyrkt utredningens hela förslag på de av utred- ningen anförda skälen. Några har också framhållit det utomordentligt angelägna i att statens likviditet stärks. l-lärutöver har också vissa skatt- skyldiga tillstyrkt förslagen.

För egcn del anserjag i likhet med vadjag framhöll i kompletteringspro- positionen att den genomsnittliga skattekredittiden för indirekta skatter bör vara 40 dagar uppdelat på en redovisningsperiod om en månad och en betalningstid på 25 dagar. Utredningen har som framgått följt denna re— kommendation och inte funnit anledning till någon annan särbehandling än att det ifråga om reklamskatten fortlarande skall finnas möjlighet kvar för de skattskyldiga som redovisar mindre skattebelopp att ha längre redovis- ningstid än en månad. Det har inte heller vid remissbehandlingen fram— kommit så allvarliga invändningar mot utredningens förslag att det inte bör genomföras. Det bör i detta sammanhang framhållas att det även när förslaget genomförts finns en för de skattskyldiga positiv skattekredittid om 40 dagar. Detta innebär att alla de företag som säljer kontant eller lämnar kortare genomsnittlig kredit än 40 dagar även fortsättningsvis har ett positivt räntenetto och en viss kompensation för arbetet med skat- teuppbörden. Utredningens förslag till en etappvis nedtrappning av oljefö- retagens kredittider är välavvägt och bör därför genomföras. I enlighet med vad riksskatteverket föreslagit bör skatten på roulettspel ändras så att Uppbörden sker på samma sätt som för övriga punktskatter. dvs. i efter- hand. Härigenom blir uppbördsförandet m.m. enhetligt vilket bör under- lätta administrationen. Därtill bör redovisningen av skatt på kassettband även i fortsättningen få göras för tvåmånadersperioder så att en samord- ning kan ske med betalningen av avgifter till Svenska Filminstitutet. Skat- tekreditutredningens förslag bör därför med de nu förordade undantagen genomföras. Utredningen har beräknat att den samlade effekter när änd- _ringarna är helt genomförda innebär en likviditetseffekt på ca 1.9 miljarder kronor. Ränteeffekten härav beräknas till ca 250 milj. kr. Jag har inga invändningar mot utredningens beräkningar i annan mån än attjag konsta- terar att dessa bygger på de skattesatser och volymer som gällde då förslaget utformades. Självfallet kommer ändringarna att påverka de skatt- skyldiga. Det som emellertid är ogörligt att förutse är i vilken omfattning den ekonomiska effekten av förändringen kan övervältras på konsumen- terna oeh vilken effekt en övervältring får på efterfrågan.

Samordningen av redovisningsperioder och betalningstider innebär att en rad bestämmelser i punktskatteförfattningarna kan ersättas av gemen- samma regler i LPP. När det gäller skatten på roulettspel kan vidare de särbestämmelser som föranletts av förskottsbetalningarna tas bort.

Ändringarna bör såsom utredningen föreslagit i huvudsak träda i kraft