Prop. 1988/89:9

om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m. m.

Regeringens proposition 1 988/ 89: 9

om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 september 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 juni 1988

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande. och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson. S. Andersson. Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. An- dersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Göransson

Lagrådsremiss om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m.

Sammanfattningsvis anserjag att kommitténs förslag i allt väsentligt bör genomföras. Jag är inte beredd att i detta lagstiftningsärende föreslå ytter- ligare åtgärder. Jordförvärvslagen bör dock kompletteras i ett avseende som jag senare återkommer till.

Innan jag går närmare in på kommitténs förslag om begränsning av dödsbons innehav av jordbruksfastigheter och om samägande av jord- bruksfastigheter vill jag beröra några särskilda frågor som kommittén har tagit upp. Det gäller för det första åtgärder för att underlätta för myndighe- ter och andra att komma i kontakt med dödsbon som innehar jordbruks-

Prop. 1988/89: 9

• Sida 14
•  Original

fastigheter. Kommittén har föreslagit att det skall antecknas i fastighetsbo- ken respektive 1 inskrivningsregistret när ägaren till sådan fastighethar avlidit. Flertalet remissinstanser har godtagit förslaget.

Jag vill inte bestrida att det skulle vara en fördel om man direkt ur fastighetsboken eller inskrivningsregistret kunde inhämta att den lagfarne ägaren har avlidit och dessutom få uppgifter om dödsboet. Mot kommit- te'ns förslag talar emellertid att detta kräver en relativt kostsam admini- stration. Den föreslagna ordningen är vidare överflödig såvitt gäller fastig- heter som är överförda till det nya inskrivningsregistret. Till skillnad från fastighetsboken innehåller nämligen inskrivningsregistret ständigt aktuella adressuppgifter om lagfaren ägare och om taxerad ägare för det fall att denne är annan än den lagfarne. Uppgifterna är allmänt tillgängliga. ln- skrivningsregistret tillförs dessutom kontinuerligt uppgifter om civil- ståndsändringar och dödsfall. Dessa uppgifter är tillgängliga för inskriv- ningsmyndigheten men redovisas för närvarande inte i registerutdrag. Drygt hälften av landets fastigheter har redan överförts till inskrivningsre- gistret, och överföringsarbetet bedöms vara avslutat omkring år 1995. Med hänsyn till detta anserjag inte att det är motiverat att införa det av kommittén föreslagna anteckningsförfarandet.

Kommittén har vidare föreslagit att en bouppteckning skall innehålla uppgift om vem som äger företräda boet. Sådana uppgifter kan emellertid inte hållas aktuella och blir därmed snabbt osäkra. Jag finner därför inte heller skäl att genomföra det förslaget.

Slutligen villjag i detta sammanhang nämna att kommittén föreslagit ett tillägg till bestämmelserna i ärvdabalken av innebörd att jordbruksfastig- het såvitt möjligt bör läggas ut på en lott vid arvskifte. Som flera remissin- stanser har framhållit torde ett sådant tillägg knappast få någon större praktisk effekt. Jag finner därför inte skäl att lägga fram ett sådant förslag.

I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om begränsning av dödsbons innehav av jordbruksfastigheter i avsnitt 2.2, delgivning med dödsbon som äger jordbruksfastigheter i avsnitt 2.3. samägande av jordbruksfastigheter i avsnitt 2.4, förvärvsprövning vid förvärv genom testamente i avsnitt 2.5, - åtgärder mot kringgående av jordförvärvslagen genom förvärv av döds- boandel i avsnitt 2.6,

förvärvsprövning vid förvärv av andel i jordbruksfastigheter i avsnitt 2.7,

kostnader i avsnitt 2.8, och ikraftträdande i avsnitt 2.9.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe- cialmotiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1988/89: 9

• Sida 15
•  Original

2.2 Begränsning av dödsbons innehav av jordsbruksfastigheter

2.2.1 Avvecklingsskyldighet

Mitt förslag: Dödsbon som genom dödsfallet eller senare förvärvar fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet skall ha av- vecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Om det föreligger särskilda skäl, får rätten bevilja anstånd med avvecklingen under viss tid. Avveck- lingen skall anses fullgjord när annan med äganderätt har förvärvat fastigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i två av- seenden. Dels föreslår kommittén att det för anstånd med avvecklingen skall krävas att dödsboet är avträtt till boutredningsman. Dels skall skyl- digheten att avveckla fastighetsinnehavet enligt kommittéförslaget anses fullgjord först när lagfart har beviljats annan än dödsboet.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker att en avvecklingsskyldighet införs. Några av dessa remissinstanser har dock framhållit att tidsfristen bör vara kortare. Bl.a. från domstolshåll har vidare påpekats att dödsboet inte råder över om och när en förvärvare erhåller lagfart och att frågan huruvida avvecklingsskyldigheten har full- gjorts därför måste knytas till andra omständigheter. Behovet av att döds— boet för att få anstånd med avvecklingen skall avträdas till boutrednings- man har ifrågasatts av några remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Ärvdabalkens regler om dödsbon och förvalt- ningen av dessa är avfattade med tanke på att kvarlåtenskapen efter den döde skall överföras till arvingarna sedan den dödes ekonomiska förhål- landen har utretts och avvecklats. Dödsboet som förvaltningsform är inte tänkt och utformad för att bestå utan är avsedd som en tillfällig lösning.

1 de flesta fall är det av betydelse endast för dödsbodelägarna själva i vilken takt dödsboförvaltningen avvecklas. När en jordbruksfastighet in- går i dödsboets egendom har frågan emellertid intresse också från andra synpunkter. Som jag tidigare har anfört uppstår det ofta olägenheter vid långvarig dödsboförvaltning avjordbruksfastighetcr. I likhet med kommit- tén anserjag därför att rätten för ett dödsbo att inneha en jordbruksfastig- het bör tidsbegränsas. Dödsboet bör således vara skyldigt att inom en viss tid avveckla sitt innehav av jordbruksfastighet. Detta innebär däremot inte att dödsboet som sådant måste avvecklas. '

En bestämmelse om denna avvecklingsskyldighet bör tas in i 18 kap. ärvdabalken.

En särskild fråga är inom vilken tid avvecklingen av fastighetsinnehavet bör ske. Kommitténs förslag innebär att detta skall ha skett inom en tid av fyra år räknat från utgången av det år då dödsfallet inträffade. Kommittén har här beaktat skattereglerna. Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet

Prop. 1988/8919

• Sida 16
•  Original

inträffade flyttas nämligen skattskyldigheten från dödsboet till delägarna under förutsättning att boets inkomst överstiger 10 000 kr. eller att förmö- genheten överstiger 100 000 kr.

Liksom 'de flesta remissinstanserna ansluter jag mig till kommitténs förslag. En fyraårig avvecklingsfrist kan i och för sig synas ganska lång. Den måste emellertid bestämmas så att 'alla normala avvecklingsfall ryms inom denna. Med hänsyn till den tid som många gånger torde krävas för boutredning och avveckling av den dödes skulder är en avsevärt kortare avvecklingsfrist inte möjlig. "Man skall här hålla i minnet att avvecklings- skyldigheten typiskt sett träffar ett igång varande jordbruk och att också jordbruket som sådant berörs. ' ' '

Slutsatsen av vad jag nu har sagt är att ett dödsbo skall ha avvecklat sitt fastighetsinnehav senast fyra år efter utgången av det kalenderår då döds— fallet inträffade.

Frågan blir då vad som närmare skall krävas för att avvecklingsskyldig- heten skall anses fullgjord. Enligt kommitténs förslag skall sålanses ha skett när lagfart på jordbruksfastigheten beviljats annan än den döde. Denna

Prop. 1988/89: 9

ordning innebär emellertid att dödsboets ansvar för avvecklingen blir " beroende av att förvärvaren söker och erhåller lagfart. Detta är enligt min mening inte någon lämplig ordning. Dödsboet bör i stället anses ha full- gjort sin skyldighet Så snart det kan visa att en civilrättsligt giltig ägande-. rättsövergång har skett. Det kan då vara fråga'om en överlåtelse från dödsboet 'till någon utomstående eller om ett arvskifte som innebär att fastigheten skiftas ut på en eller flera av delägarna i dödsboet. Avvecklingsf skyldigheten bör också anses fullgjord om fastigheten skiftas ut på samtliga dödSbodclägare. Någon anledning att förhindra ett sådant skifte föreligger inte. om man samtidigt genomför de förändrade regler om förvaltning av samägd jordbruksfastighet som jag förordar i det följande (se avsnitt 2.4).

Även om den föreslagna avvecklingsfristcn är väl tilltagen, kan det inte uteslutas att omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att det är omöjligt eller förenat med betydande svårigheter för dödsboet att avveckla fastighetsinnehavet inom denna tid. Jag föreslår därför att avvecklingsre- geln kompletteras med en dispensmöjlighet. Dispensregeln bör tillämpas restriktivt och får inte utvecklas till ett instrument för en mer eller mindre regelmässig förlängning av dödsboförvaltningen av fastigheten. Enligt min mening bör normalt endast omständigheter som ligger utanför dödsbodel- ägarnas kontroll och som direkt påverkar avvecklingen accepteras som grund för anstånd. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

[ fall då dispens medges är det angeläget att fastigheten förvaltas väl och med sikte på en avveckling. För att säkerställa detta har kommittén före- slagit att anstånd inte skall medges med mindre boet är avträtt till förvalt- ning av boutredningsman. Enligt min mening är det emellertid tveksamt om ett generellt och oeftergivligt krav på boutredningsmannaförordnandc är den lämpligaste lösningen. Endast undantagsvis torde skälet för anstånd vara att söka i boutredningsförhållandena. Beror avvecklingssvårighctcrna på omständigheter utanför dödsbodelägarnas kontroll, är det långt ifrån säkert att saken förbättras genom att boet avträds till förvaltning av boutredningsman. [ dessa fall kan det vara lämpligare "att anståndet för-

• Sida 17
•  Original

enas med andra, mindre långtgående villkor, exempelvis att dödsboet skall . hålla viss myndighet underrättad om vem som under anståndstiden före- träder boet. Jag föreslår därför att anstånd skall kunna förenas med villkor. Denna lösning utesluter naturligtvis inte att villkoret går utjust på att boet skall avträdas till förvaltning av boutredningsman när så är motiverat.

Anståndet bör som kommittén har föreslagit lämnas för bestämd tid. Denna bör inte sättas längre än vad som oundgängligen är nödvändigt för att möjliggöra en avveckling av fastighetsinnehavet. Jag vill inte utesluta att ett anstånd i enstaka fall kan komma att behöva förlängas. Något hinder mot detta bör alltså inte föreligga.

Kommittén har föreslagit att anståndsfrågan skall handläggas som ett domstolsärende och att domstolen skall vara domför med lagfaren domare samt nämndemän. Enligt min mening bör emellertid dessa ärenden, om inte annat följer av 6 5 andra stycket lagen (1946: 207) om handläggning av domstolsärenden. kunna handläggas utan nämnd av en lagfaren domare.

2.2.2 Kontroll- och sanktionssystem

Mitt förslag: Om ett dödsbo inte avvecklar sitt fastighetsinnehav inom föreskriven tid. får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet inom en viss tid.

Kommitténs förslag: lnskrivningsmyndigheten skall övervaka att döds- boet iakttar avvecklingsfristen samt underrätta domstolen om dödsboet "underlåter detta. Domstolen skall då förordna om tvångsförsäljning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att tvångsförsäljning är en alltför ingripande sanktion. Från bankhåll framhålls att redan möjlighe- ten till tvångsförsäljning kan leda till att krediterna blir dyrare för jord- bruksfastigheter. Riksskatteverket har dessutom exekutionstekniska in- vändningar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den skyldighet att avveckla ett dödsbos fastig- hetsinnehav som jag har förordat i föregående avsnitt måste givetvis förses med ett kontroll- och sanktionssystem.

I de flesta fall kommer säkerligen avvecklingen av fastighetsinnehavet att genomföras på ett smidigt sätt inom den ursprungliga eller efter dispens förlängda tidsfristen. Om inte annat kan detta ske genom att fastigheten skiftas ut på delägarna. Behovet av att kunna ingripa mot ett dödsbo som inte i tid avvecklar sitt innehav avjordbruksfastighetcr inskränker sig i allt väsentligt till att få ett påtryckningsmedel vid oförmåga eller okunnighet hos berörda dödsbon.

En tvångsförsäljning påverkar kreditgivarnas och rättighetshavarnas ställning. De kan för att skydda sin rätt tvingas att ropa in fastigheten vid försäljningen med de risker, kostnader och besvär som detta medför. Det bör understrykas att dessa olägenheter — som i och för sig kan uppkomma om fastighetsägaren inte fullgör sina åtaganden gentemot kreditgivare och rättighetshavare — i detta fall inträder därför att dödsboet har misslyckats

2 Rikxdagun [OBS/89. I sam/. Nr 9

Prop. 1988/89: 9

• Sida 18
•  Original

med att fullgöra en skyldighet som" är motiverad av ett allmänt samhälls- intresse utan samband med avtalsförhållandet mellan fastighetsägaren och rättighetshavarna. Rättighetshavarna saknar normaltmöjlighet att påver- - ka dödsboets handlingssätt vad gäller avvecklingen.

Sanktionssystemet bör. som jag nyss sade. främst erbjuda ett påtryck- ningsmedel för att förmå dödsboet att avveckla jordbruksfastigheten. Det- ta syfte uppnås enligt min mening om en myndighet får möjlighet att vid vite förelägga dödsboet att inom viss tid avveckla fastighetsinnehavet. Med hänsyn till den tid som dödsboet redan har haft till sitt förfogande bör den utsatta tiden normalt kunna göras kort. 1 de flesta fall torde detta förfarande. i varje fall om ett tillräckligt kännbart vite sätts ut, kunna leda till den eftersträvade avvecklingen väl så snabbt som en tvångsförsäljning.

Med ett på detta sätt utformat sanktionssystem uppkommer frågan vilken myndighet som börhandha kontrollen av att avvecklingsskyldighe- ten iakttas. Det förhållandet att tingsrätten registrerar bouppteCkningen och därmed får reda på att dödsboet innehar en jordbruksfastighet talar för att kontrollverksamheten läggs på tingsrätten. I samma riktning talar det förhållandet att tingsrätten. enligt vad jag tidigare har föreslagit, skall handlägga anståndsfrågorna såvitt gäller avvecklingsskyldigheten. Alterna- '

tivt skulle kontrollfunktionen — som kommittén föreslagit — kunna hand- has av inskrivningsmyndigheten. lnskrivningsmyndigheten handlägger ärenden om lagfart och är därmed närmast till att notera en frivillig överlåtelse.

Mot båda dessa lösningar talar emellertid att varken tingsrätten eller inskrivningsmyndigheten är lämpad att underavvecklingsfristen ha infor— mella kontaktcr med dödsboet och stödja detta i avvecklingssträvandena.- Huruvida avvecklingen skall löpa smidigt kommer i stor utsträckning att bli beroende på dödsbodelägarnas kännedom om reglerna och förståelse för behovet av ordnade och effektiva förvaltningsformer för jordbruksfas- tigheten. I varje fall under inledningsskedet kommer det att föreligga ett stort behov av information och vägledning. Detta talar för att tillsynsfunk- tionen läggs på lantbruksnämndcrna. Det ingår nämligen i deras ordinarie åligganden att bedriva rådgivning och upplysning i syfte att främja effekti- viteten inom jord- och skogsbruket. De skall också uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd inom det- egna verksamhetsområdet. Läggs tillsyns- funktionen på nämnderna skapas, inte minst mot bakgrund av den lokal— och personkännedom dessa besitter. goda möjligheter för att information och rådgivning lämnas i sådan omfattning och form att en frivillig avveck- ling kan uppnås i det helt-övervägande antalet fall.

Jag anser därför att uppgiften att vara tillsynsmyndighet bör läggas på lantbruksnämnderna. Bestämmelser om detta bör tas in i en förordning som regeringen senare får utfärda.

Kommer avvecklingen inte till stånd. skall som jag tidigare föreslagit vite kunna föreläggas. Tillsynsmyndighcten bör ges möjlighet att själv besluta härom. Ett sådant föreläggande bör kunna överklagas. Med hänsyn till att det i första hand blir'fråga om en rättslig prövning bör överklagan- det ske till kammarrätt och inte till den centrala förvaltningsmyndigheten.

Prop. 1988/89: 9

18-

• Sida 19
•  Original

Bestämmelser om viten som får föreläggas av myndighet finns i lagen (l985: 206) om viten. Enligt 6 55 i den lagen gäller som huvudregel att fråga om utdömande av vitet prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Det skulle i och för sig kunna ifråga- sättas om inte tingsrätten vore bättre skickad än länsrätten att hantera dessa ärenden. Tingsrätten har nämligen att pröva anståndsfrågan, och dessutom kan det vid utdömande av vitet bli fråga om att pröva om en giltig och för dödsboet bindande överlåtelse'har skett. en fråga som ju ligger närmare de allmänna domstolarnas verksamhetsfält. Dessa omstän- digheter är emellertid enligt min mening inte av sådan betydelse att det finns anledning att frångå den ordning som anvisas i viteslagen.

För att tillsynsmyndigheten skall'kunna fullgöra den kontrollfunktion som jag här har diskuterat bör myndigheten underrättas av tingsrätten när denna inregistrerar en bouppteckning som upptar en jordbruksfastighet. Underrättelse bör också lämnas till tillsynsmyndigheten när tingsrätten meddelar anstånd med avvecklingen.

För att tillsynsverksamheten skall inriktas på de aktuella fallen bör inskrivningsmyndigheten fortlöpande underrätta tillsynsmyndigheten om de överlåtelser och arvskiften som kommer till stånd under avvecklings— fristcn. Jag kan här nämna att inskrivningsmyndigheten redan enligt gäl- lande rätt skall underrätta lantbruksnämnderna om sökta och beviljade lagfarter såvitt gäller fastigheter som är taxerade som jordbruksfastigheter (1 & KK 1971: 709 om skyldighet för myndighet att lämna vissa underrät- telser om sökta lagfarter m.m.).

2.2.3 Existerande dödsbons skyldighet att avveckla innehav av jordbruksfastigheter

Mitt förslag: Dödsbon, som vid lagens ikraftträdande innehar jordbruksfastighet. skall 'ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter det att lagen har trätt i kraft.

Kommitténs förslag: Har ett dödsbo förvärvat en jordbruksfastighet från den'döde före ikraftträdandet, skall den tid inom vilken boet är skyldigt att avveckla fastighetsinnehavet räknas från ikraftträdandet.

' Remissinstanserna godtar kommittéförslaget. Skogsstyrelsen och läns- styrelsen i Jämtlands län förordar dock en kortare avvecklingsfrist.

Skälen för mitt förslag: Av det statistiska material som kommittén har redovisat framgår att det finns ett betydande antal jordbruksfastigheter som helt eller delvis ägs av dödsbon. Skall olägenheterna med dödsboägda jordbruksfastigheter kunna minskas. inom överskådlig tid, bör de regler som jag föreslagit i det föregående träffa även dödsbon som existerar redan nu: Ett dödsbo. som vid lagens ikraftträdande äger en jordbruksfastighet. bör därför vara skyldigt att avveckla fastighetsinnehavet. Avvecklingsfris-

Prop. 1988/8919

• Sida 20
•  Original

ten måste i detta fall räknas från lagens ikraftträdande. Den bör bestäm— mas så att avvecklingen skall ha skett senast fyra år efter det att de nya reglerna har trätt i kraft.

Det bör genom en tydlig information om de nya reglerna vara möjligt att uppnå en frivillig avveckling i flertalet fall. Det bör ankomma på tillsyns- myndigheten att svara för informationen.

Jag räknar med att kontrollbehovet blir förhållandevis begränsat och har därför inte för avsikt att föreslå någon mera systematisk kontroll av att avvecklingen generellt sker i rätt tid. En viss kontroll av efterlevnaden bör dock givetvis ske. Ett sådant kontrollsystem kan inte byggas upp kring de uppgifter som finns inom rättsväsendet. Dessa uppgifter är nämligen inte systematiserade på sådant sätt att de kan användas för en kontroll av detta slag. [ stället får det ankomma på de myndigheter som efter hand upp- märksammar att fastighetsinnehavet inte avvecklas att anmäla detta för- hållande till tillsynsmyndigheten. Bedömer tillsynsmyndigheterna att det finns behov av en mer systematisk kontroll kan de utnyttja de uppgifter om ägarförhållandena som finns i skattemyndigheternas fastighetslängder.

2.3 Delgivning med dödsbon som äger jordbruksfastigheter

Mitt förslag: lnnehar ett dödsbo som förvaltas gemensamt av döds- bodelägarna en jordbruksfastighet, får delgivning med dödsboet i

frågor som gäller fastighetsförvaltningen ske genom att delgivnings- handlingen överlämnas till någon av delägarna.

Fastighetsbildningsutredningens förslag: Överensstämmer med mitt för- slag utom så till vida att den nya regeln enligt utredningens förslag skall gälla inte bara jordbruksfastigheter utan även andra fastigheter.

Remissinstanserna: Fastighetsbildningsutredningens förslag har fått ett blandat mottagande. Många remissinstanser har avstyrkt det eller uttryckt tveksamhet från rättssäkerhctssynpunkt.

Skälen för mitt förslag: Dödsboägda fastigheter ger med nuvarande regelsystem ofta upphov till delgivningsproblem. Om ett dödsbo som förvaltas av delägarna gemensamt inte företräds av någon som är behörig ta emot en delgivning. måste delgivningshandlingen för att dödsboet skall anses delgivet överlämnas till var och en av delägarna. Endast-om någon sitter i boet kan delgivningen ske med denne med verkan att dödsboet anses delgivet (9 5 delgivningslagen).

Redan enligt gällande rätt har sålunda enskilda dödsboägare i vissa fall ansetts kunna företräda boet när det gäller delgivning. lnnehar ett dödsbo en jordbruksfastighet. finns det enligt min mening anledning att ställa sådana krav på den inre organisationen såvitt gäller förvaltningen av den fasta egendomen att delgivning alltid kan ske med vem som helst av delägarna. En sådan ordning torde knappast innebära någon större risk för rättsförlust.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 21
•  Original

Jag föreslår därför den ändringen av delgivningslagen att delgivning med ett dödsbo som föranleds av att dödsboet innehar jordbruksfastighet får ske med någon av delägarna i boet. Om det är känt vem som sitter i boet bör delgivningen dock naturligtvis i första hand ske med denne.

Jag ärinte i detta sammanhang beredd att föreslå att sådana nya delgiv- ningsregler skall gälla även vid andra fastigheter än jordbruksfastigheter. Den frågan bör enligt min mening övervägas i samband med fastighets- bildningsutredningens övriga förslag.

Det kan nämnas att fastighetsbildningsutredningen också föreslog att en motsvarande ordning skulle gälla vid samägande av jordbruksfastighet. Frågan om delgivning i sådana fall kommer jag att behandla i samband med övriga frågor rörande samägda fastigheter i avsnitt 2.4.1.

2.4 Samägande av jordbruksfastigheter

2.4.1 Ställföreträdare i fall då fler än två gemensamt äger en jordbruksfastighet

Mitt förslag: För en jordbruksfastighet som ägs av fler än två gemen- samt skall finnas en ställföreträdare med uppgift att handha den löpande förvaltningen och med behörighet att företräda delägarna i frågor som rör fastigheten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar kommitténs förslag. Några anser dock att förslaget går alltför långt och att de praktiska pro- blemen kan lösas med bättre delgivningsregler. Bl. a. bankföreningen anser att förslaget inte bör omfatta jordbruksfastigheter som inte kan användas för jord- och skogsbruk. Ett stort antal remissinstanser kritiserar den av kommittén valda termen huvudägare.

Skälen för mitt förslag: Av de drygt 70 000 samägda jordbruksfastighe- terna ägs omkring två tredjedelar av två personer. I de flesta fall rör det sig här om äkta makar eller sambor. En sådan samäganderätt torde typiskt sett inte leda till en mindre effektiv fastighetsförvaltning. I övriga knappt 25 000 fall av samägande finns det emellertid, som jag tidigare har fram— hållit, omständigheter som talar för att förvaltningsformen som sådan är mindre effektiv. Det nuvarande regelsystemet bör därför förändras så att de från samhällssynpunkt negativa effekterna av att fler än två gemensamt äger en jordbruksfastighet blir så små som möjligt.

Många av de olägenheter som hör samman med samägande har, precis som är fallet med dödsboägda fastigheter. sin grund i myndigheternas svårigheter att komma i kontakt med delägarna eller någon som kan företräda dem. Detta talar för att det alltid bör finnas en ställföreträdare med uppgift att företräda delägarna i frågor som rör fastigheten. Kommit- téns förslag i detta hänseende har inte kritiserats av remissinstanserna och

Prop. 1988/89: 9

• Sida 22
•  Original

jag ansluter mig till förslaget i stort. Den av kommittén valda benämning- en huvudägare bör dock undvikas. Enligt min mening är ställföreträdare en lämpligare benämning. '

När det gäller ställföreträdarens roll är det i huvudsak tre frågor som är av särskild betydelse. Den första frågan gäller vilken behörighet att- utåt företräda delägarkretsen som ställföreträdaren skall ha. Den andra frågan gäller hur ställföreträdaren skall utses i olika fall. Den tredje frågan gäller hur beslut skall fattas inom delägarkretsen. Till de båda sistnämnda frågor- na återkommerjag i de följande avsnitten. ,

I frågan om ställföreträdarens behörighet att utåt företräda delägarkret-

sen innebär kommitténs förslag i sak att ställföreträdaren med bindande -

verkan för delägarna skall kunna vidta alla slags rättshandlingar i angelä- genheter som rör fastigheten. Endast vid överlåtelse, pantsättning, upplå- telse av vissa nyttjanderätter m.m. skall enligt kommitténs förslag fordras att ställföreträdaren företer fullmakt från övriga delägare.

Enligt min mening är det av värde att ställföreträdaren.påjdetta sätt får en stark ställning. Han får därigenom ett slags legal fullmakt att företräda delägarna i förhållande till myndigheter och utomstående enskilda perso-' ner. Inte minst är det av betydelse att myndighetsförelägganden av olika slag som riktar sig till alla delägare behöver delges endast med ställföreträ- daren. Ställföreträdaren bör dock inte ha en oinskränkt behörighet att företräda delägarkretsen. Undantag bör gälla för vissa viktigare rättshand- lingar, såsom försäljning eller pantsättning av fastigheten. I dessa fall bör ställföreträdaren kunna företräda delägarkretsen endast med stöd av full- makt från samtliga delägare. l—lur gränsen mellan dessa och andra rätts- handlingar bör dras hänger i viss mån samman med hur beslUtsfattandet inom delägarkretsen skall gå till. Jag återkommer därför till frågan i avsnitt 2.4.3. '

2.4.2 Utseendet av ställföreträdare

Mitt förslag: Ställföreträdaren skall utses av fastighetens delägare. Om delägarna inte utser någon ställföreträdare, kan en sådan för- ordnas av domstolen efter anmälan av delägare eller myndighet. Uppgifter om ställföreträdaren antecknas i fastighetsboken/inskriv- ningsregistret.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom så till vida att kommittéförslaget innebär att endast delägare skall kunna vara ställ- företrädare. '

RemiSSinstanserna: Kommittén-s förslag godtas allmänt.

Skälen för mitt förslag: Det bör ankomma på delägarna att själva utse : ställföreträdare. Frågan är emellertid om endast delägare skall kunna utses till ställföreträdare. Jag ser för egen del inga sakliga skäl för en sådan begränsning. Tvärtom kan den förorsaka problem i praktiken, exempelvis

Prop. 1988/8919

• Sida 23
•  Original

om delägarna är underåriga eller av annan anledning saknar rättshand- Prop. lingsförmåga eller av praktiska skäl är förhindrade att delta i förvaltning- en. Ibland kan det också föreligga blockeringar mellan olika ägargrupper. Enligt samäganderättslagen finns det i sådana situation en möjlighet att få en god man förordnad. Om ställföreträdaren kan hämtas utanför delägar- kretsen tillskapas en möjlighet att lösa blockeringen utan att gå omvägen över god man. Jag förordar därför att även andra än delägare skall kunna utses till ställföreträdare. Med denna lösning bör bestämmelsen i samägan- derättslagen om god man inte gälla i fall då ställföreträdare skall finnas. Det kan tänkas att delägarna någon gång underlåter att utse ställföreträ- dare. 1 den mån denna underlåtenhet kan utgöra ett hinder för berörda myndigheter i deras verksamhet bör det vara möjligt att i särskildordning förordna en ställföreträdare. En sådan möjlighet bör också föreligga, om den som utsetts till ställföreträdare har avlidit och delägarna inte utser en ny ställföreträdare. Jag föreslår därför att tingsrätten efter anmälan av myndighet skall utse en ställföreträdare i dessa fall. Även en delägare som inte kan få övriga delägare att medverka till att en ställföreträdare utses bör kunna vända sig till tingsrätten för att få en sådan förordnad."

När tingsrätten förordnar en ställföreträdare bör förordnandet gälla tills ' vidare. Tingsrätten bör inte vara bunden att utse någon av delägarna till ställföreträdare. även om detta många gånger kan vara lämpligt. Vid val av ställföreträdare bör dock tingsrätten särskilt beakta att den som utses har lämpliga kvalifikationer för uppdraget. Vad som krävs i det enskilda fallet - måste bedömas mot bakgrund av hur omfattande förvaltningsuppgifter som är att vänta. Den myndighet som påkallar att ställföreträdare'förord- nas bör i detta avseende kunna lämna värdefulla upplysningar. Även delägarnas synpunkter bör beaktas. Jag vill här också framhålla att det många gånger kan vara av särskild betydelse att ställföreträdaren är bosatt på orten eller har god kännedom om de lokala förhållandena.

Den som av delägarna är utsedd till ställföreträdare men som vill slippa . uppdraget bör kunna vända sig till tingsrätten och begära att ny ställföre- trädare utses. Däremot bör denna möjlighet inte stå till buds för att lösa intressekonflikter mellan delägargrupper eller mellan delägargrupper och ställföreträdaren. Om det finns en av rätten förordnad ställföreträdare.' skall rätten således inte med entledigande av denne förordna en ny ställ- företrädare i annat fall än då ställföreträdaren själv begär sitt entledigande. Delägarna kan få ställföreträdaren utbytt endast om de beslutar att han skall entledigas och ersättas'av en annan person.

Liksom kommittén anser jag att uppgifter om ställföreträdaren bör.

antecknas i fastighetsboken/inskrivningsregistret. Såväl myndigheter som tredje man får på så sätt tillgång till uppgiften. Detta bör högst väsentligt

underlätta kontakterna med ägarna till de samägda jordbruksfastigheter- ' na. Ställföreträdarens uppdrag bör bestå till dess att en ny ställföreträdare har anmälts till inskrivningsmyndigheten. En annan sak är att delägarna kan omedelbart beröva ställföreträdaren dennes befogenheter.

• Sida 24
•  Original

2.4.3 Beslutsfattandet

Mitt förslag: Samstämmighet mellan delägarna erfordras för beslut i frågor som gäller försäljning eller pantsättning av fastigheten eller upplåtelse av långvariga eller besittningsskyddade rättigheter i fas- tigheten. För beslut i övriga frågor är det tillräckligt med enkel majoritet. ] dessa fall skyddas minoritetens berättigade intressen av särskilda regler.

Kommitténs förslag: Ställföreträdaren skall ha en exklusiv beslutande- rätt i sådana förvaltningsangelägenheter som enligt lag eller annan författ- ning åligger en ägare av jordbruksfastighet. I fråga om överlåtelse, pant- sättning samt upplåtelse av rätt i fastigheten för längre tid än fem år skall krävas enighet mellan delägarna. Beslut i övriga frågor som rör fastigheten skall fattas genom omröstning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar kommitténs förslag. Från vissa håll påpekas dock att gränsdragningen mellan de olika fallen kan bli svår. Vidare påpekas att även rättighetsupplåtelser för kortare tid än fem år med hänsyn till reglerna om besittningsskydd kan binda delägar- na för avsevärd tid.

Skälen för mitt förslag: En allvarlig olägenhet med samäganderätten som förvaltningsform är att. delägarkretsen med nu gällande regler i samägan- derättslagen i allmänhet måste vara eniga om de förvaltningsåtgärder som skall vidtas. Om delägarna är oeniga eller om någon av ,dem är passiv, blir hela delägarkretsen beslutsoförmögen och handlingsförlamad.

Ett sätt att råda bot på de nu angivna olägenheterna skulle kunna vara att, som kommittén har föreslagit beträffande vissa slags förvaltnings— åtgärder, överföra beslutanderätten till ställföreträdaren. Den av kommit- te'n föreslagna regeln kan dock enligt min mening komma att vålla problem vid den praktiska tillämpningen. Härtill kommer att den handlingskraft hos ställföreträdaren som kommittén har eftersträvat delvis blir skenbar. Ställföreträdarens ställning och handlingsutrymme blir nämligen ytterst beroende av delägarens inställning till honom och hans åtgärder. Även om han tilläggs en exklusiv beslutanderätt enligt lag i vissa frågor på det sätt kommittén har föreslagit. kan han i längden inte utöva denna beslutande- rätt i strid mot en majoritet av delägarkretsen. Sker detta i frågor av betydelse eller mer frekvent, kommer ställföreträdaren att förlora sitt uppdrag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att det inte är lämpligt att ställföreträdaren skall ta över beslutanderätten när det gäller fastighetens förvaltning. En bättre ordning är att ställföreträdarens uppgift blir att handha den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som delägarna meddelar.

Även om det alltså inte är ändamålsenligt att överföra beslutanderätten i vissa frågor till ställföreträdaren. är det samtidigt inte rimligt att en av flera delägare skall kunna förhindra en förvaltningsåtgärd som förespråkas av en majoritet av delägarna. Jag kan inte finna att det föreligger något

• Sida 25
•  Original

principiellt hinder mot att den nuvarande ordningen med krav på sam- Prop. stämmighet vid alla beslut ersätts med en regel om majoritetsbeslut. Avgö- rande för att en ordning med majoritetsbeslut inte skall leda till obilliga resultat är emellertid att ett rimligt minoritetsskydd kan säkerställas. En regel om majoritetsbeslut bör med hänsyn härtill. som kommittén har föreslagit, inte gälla i vissa viktigare frågor.

Jag delar kommitténs uppfattning att det för beslut om överlåtelse och pantsättning av fastigheten, på sam ma sätt som för närvarande, bör krävas enighet bland delägarna. Detta är åtgärder med så vittgående ekonomiska konsekvenser för alla delägarna att de bör avgöras gemensamt.

Även när det gäller upplåtelse av nyttjanderätt och andra rättigheter i fastigheten har jag i princip samma inställning som kommitten. Som har framhållits av flera remissinstanser kan man dock ifrågasätta den metod Som kommittén valt, nämligen att knyta kravet på samstämmighet enbart till upplåtelsetiden. Även nyttjanderättsupplåtelser som avser kortare tid än fem år kan till följd av bestämmelser om besittningsskydd binda del- ägarna under en avsevärd tid. Av de upplåtelseformer som här är av intresse gäller detta redan enligt lag beträffande bl. a. avtal om jordbruks- arrende. Härtill kommer att förlängningsrätt vid andra rättighetsupplåtel- ser kan följa av överenskommelse mellan parterna. Med hänsyn till vadjag nu anfört föreslår jag att kravet på samstämmighet vid upplåtelse skall begränsas till fall då upplåtelsen gäller för längre tid än fem år och då upplåtelsen genom lag eller bestämmelse i avtalet kan bli föremål för förlängning. Samstämmighet bör också krävas vid upplåtelser på någons livstid. ,

Med denna lösning beträffande beslut om upplåtelse av nyttjanderätt och andra rättigheter finns det inte anledning att, som kommittén har föreslagit, föreskriva särskilda beslutsregler för medgivande enligt anlägg- ningslagen och ledningsrättslagen.

Om man inför regler som innebär att en majoritet av delägarna kan fatta beslut med bindande verkan för minoriteten är det givetvis av stor bety- delse för minoriteten att kunna upplösa samägandet genom att påkalla försäljning av egendomen. En sådan rätt gäller för närvarande enligt 6 & samäganderättslagen. Den bestämmelsen är emellertid dispositiv. dvs. den kan sättas ur spel genom en överenskommelse mellan delägarna. För att inte en minoritet av delägarna skall kunna försättas i ett ogynnsamt läge anserjag att det i den nya lagen bör föras in en tvingande bestämmelse om rätt för delägare att begära egendomens- försäljning.

Det behövs också andra regler om minoritetsskydd. Jag återkommer till dem i specialmotiveringen.

ls) (J!

• Sida 26
•  Original

2.4.4 omröstningsförfarandet

Mitt förslag: Vid omröstni'ng räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastigheten. Vid lika röstetal har ställföreträdaren ut- slagsröst utom vid val av ställföreträdare, då lotten avgör. Varje delägare kan rösta skriftligen eller muntligen. Samtliga delägare skall ges tillfälle att delta i röstningen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Därutöver före- slår kommittén mera utförliga regler om formerna för'skriftlig omröstning och om delägarsammant'räde. . '

Remissinstanserna: Godtar kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Av den statistik kommittén presenterat framgår att det är förhållandevis ovanligt att en större krets gemensamt äger en jordbruksfastighet. Vanligen är det färre än tio delägare. Detta talar för att det i de flesta fall går att fastställa en majoritetslinje förhållandevis enkelt och utan formella omröstningar. En ordning därbeslutanderättcn enligt lag tillkommer majoriteten fordrar visserligen regler som anvisar hur beslutsfattandet skall gå till. Enligt min mening bör dock sådana förfaran- deregler präglas av största möjliga enkelhet.

Ett beslut genom omröstning skall kunna fattas vid ett sammanträde, till vilket alla delägare kallats. eller genom ett skriftligt förfarande eller genom en kombination av dessa förfaranden. Även det skriftliga förfarandet måste självfallet omfatta samtliga delägare. Jag anser inte att det är nöd- vändigt att i lag reglera formerna för kallelse till ett sammanträde eller hur det skriftliga omröstningsförfarandet bör gå till. Jag föreslår därför inte någon annan anvisning än att alla delägare skall få skälig tid på sig att ta ställning till det eller de förslag som omröstningen gäller;

Det ingår i ställföreträdarens uppgift att svara för den löpande förvalt- ningen. Det är också i första hand ställföreträdaren som har behov av att få mandat och handlingsutrymme fastställt. Initiativet till omröstning torde därför vanligen komma från honom. Ingenting hindrar emellertid att en delägare 'själv tar sådant initiativ. Jag finner det dock överflödigt att i detta fall uppställa särskilda regler att omröstning skall ske om en minoritet påkallar detta. '

Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag att en delägares röstetal vid omröstning skall beräknas efter hans andel i fastigheten. Som majoritetsbeslut bör gälla den mening som har fått det högsta röstetalet. En delägare bör nämligen inte kunna blockera samägarkre'tsens beslutsför- må'ga genom att undandra sig en omröstning. Beslutet bör vara bindande för samtliga delägare, oavsett om de deltagit i omröstningen eller inte. I likhet medkommitte'n föreslårjag att vid lika röstetal beslutar ställföreträ- daren. Detta gäller dock inte vid val av ställföreträdare, då lotten får avgöra.

En särskild fråga är om omröstningsrcglerna som kommitten föreslagit skall vara dispositiva. Delägarna i en samägd jordbruksfastighet skulle med kommitténs förslag själva kunna komma överens om en annan ord- ning för beslutsfattandet. Detta urholkar. som kommittén själv konstate-

• Sida 27
•  Original

rat. effektiviteten i de nya lagreglerna i fall då delägarna avtalar att beslut endast kan fattas samfällt. För att mildra denna effekt har kommittén föreslagit att avtal om avvikelse från lagens bestämmelser gäller endast ett år åt gången.

På denna punkt delar jag inte kommitténs bedömning. Enligt min me- , ning är det angeläget att enhetliga omröstningsregler gäller i alla fall av samägande av jordbruksfastighet. Delägarna bör således inte kunna avtala att samstämmighet krävs i andra frågor än som anges i, lagen. Jag förordar därför att omröstningsrcglerna i lagen görs tvingande. Däremot finns det inget hinder att delägarna träffar avtal om de praktiska detaljerna i själva omröstningsförfarandet. Snarare är det önskvärt att ett sådantavtal träf- fas.

2.5 Förvärvsprövning vid förvärv genom testamente?

Min bedömning: Förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen skall lika litet som för närvarande krävas vid förvärv av jordbruksfastig- het genom testamente.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning. Skogsstyrelsen. lantarbetareförbundet och länsstyrelsen i Jämtlands län anser dock att förvärvsprövning bör ske'även vid testamen- tariska förvärv av jordbruksfastighet.

Skälen för min bedömning: Till att börja med vill jag betona att sådana förvärv av jordbruksfastighet som grundar sig på testamentariska förord- nanden är mycket få. De kan uppskattas till ungefär en procent av samtliga förvärv. Det bör vidare beaktas att nästan hälften av alla testamentariska förordnanden som rör jordbruksfastighet avser make eller testators av- ' komling, dvs. personer som enligt gällande lagstiftning inte omfattas av-

prövningen enligt jordförvärvslagen och som inte heller i fortsättningen bör göra detta. En reglering av de testamentariska förvärven skulle därför få en mycket begränsad praktiskt betydelse. Dessutom framgår det av betänkandet att de fall av testamentariska förvärv som kan misstänkas vara rena kringgåenden är mycket få och i förhållande till samtliga förvärv närmast försumbara.

En reglering av de testamentariska förvärven skulle innebära en bety- dande inskränkning i enskildas rätt att genom testamente fritt förfoga över sin egendom. Vidare uppkommer frågan i vilken utsträckning och på vilket sätt en testamentstagare som vägras förvärvstillstånd bör gottgöras för det värde som har tillerkänts honom genomltestamentet. Dessa frågor reser lagstiftningsproblem av inte helt okomplicerad natur. En reglering kan inte heller inskränkas till förordnanden som avser själva äganderätten till en jordbruksfastighet. För att begränsa möjligheterna att kringgå lag— stiftningen måste regleringen även innefatta nyttjanderättsföror'dnanden. Sammantaget innebär detta att relativt omfattande lagstiftningsåtgärder skulle krävas.

Prop. 1988/89: 9-

• Sida 28
•  Original

Mot bakgrund av det anförda är jag för närvarande inte beredd att föreslå någon ändring i jordförvärvslagen när det gäller förvärv genom testamente.

2.6 Åtgärder mot kringgående av jordförvärvslagen genom förvärv av dödsboandel

Mitt förslag: Tillstånd enligt jordförvärvslagen skall krävas i fall då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett dödsbo som äger jordbruksfastighet eller då någon. som genom köp. byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas fastigheten eller del därav.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Så gott som alla har tillstyrkt kommittéförslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt är det möjligt att förvärva ett dödsbo eller en andel i dödsboet genom köp. byte eller gåva. Genom förvärvet blir förvärvaren delägare i boet också i fall då han har saknat arvsrätt efter den döde.

Högsta domstolen har i ett fall, där dödsboets enda tillgång utgjordes av en jordbruksfastighet och där andelsförvärven och skiftet företogs i ett sammanhang, funnit att överlåtelsen inte kunde anses avse andel i döds- boet utan i fastigheten (NJA 1966 s. 66). Emellertid finns andra domstols- avgöranden där förvärv av dödsboandel har accepterats i nu diskuterat avseende när boet, utöver fastighetsinnehavet, har innehållit annan egen- dom och förvärvet inte har sammanfallit med skiftet. Eftersom förvärvet i dessa fall inte har ansetts gälla själva fastigheten aktualiseras inte något krav på tillstånd till förvärvet enligt jordförvärvslagen.

Den osäkerhet beträffande jordförvärvslagens räckvidd som här förelig- ger bör undanröjas. Detta bör ske genom att tillstånd enligt jordförvärvs- lagen skall fordras i fall då någon genom köp, byte eller gåva har förvärvat ett dödsbo som äger jordbruksfastighet eller då någon, som genom köp. byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas fastigheten eller del därav.

2.7 Förvärvsprövning vid förvärv av andel i jordbruksfastigheter

Mitt förslag: 1 jordförvärvslagen införs en möjlighet för pröv- ningsmyndigheten att vägra förvärvstillstånd vid förvärv av andel i jordbruksfastighet, om ägarförhållandena genom förvärvet skulle

bli sådana att de kan antas försvåra ett rationellt utnyttjande av fastigheten.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 29
•  Original

Kommittén har inte behandlat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Med det förslag om en särskild lag om förvalt- ning av samägda jordbruksfastigheter som jag har förordat i detta lagstift- ningsärende kommer de problem som är förenade med samägandet att minska. Vilka dessa problem är harjag berört tidigare (avsnitt 2.1). Den föreslagna lagen hindrar dock inte att samägande uppkommer genom andelsförvärv.

Den tidigare nämnda strukturutredningen föreslog att alla andelsförvärv genom köp, byte eller gåva skulle prövas enligt jordförvärvslagen. Utred- ningen föreslog vidare att det i jordförvärvslagen skulle införas en bestäm- melse om att förvärvstillstånd skulle få vägras, om förvärvet inte innebar att förvärvaren själv eller tillsammans med make eller maka blev ensam ägare till taxeringsenheten (SOU 1983:71). Vid remissbehandlingen av strukturutredningens förslag tillstyrkte flertalet av remissinstanserna för- slaget. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägareföre- ningars riksförbund (SSR) ansåg emellertid att förslaget gick alltför långt.

Som jag tidigare anfört är jag inte beredd att i detta lagstiftningsärende gå längre när det gäller åtgärder för att påverka samägandet av jordbruks- fastigheter än dem jag hittills har diskuterat. Jag är således inte beredd att föreslå en tillståndsprövning av den omfattning som strukturutredningen föreslagit. Enligt min mening bör det dock finnas en möjlighet enligt jordförvärvslagen att i vissa fall vägra tillstånd till förvärv av en andel i jordbruksfastighet. Tillstånd bör kunna vägras, om den ägarsplittring som uppkommer genom förvärvet kan komma att försvåra ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av fastigheten. Jag förordar alltså att en regel av den innebörden förs in i jordförvärvslagen. '

2.8 Kostnader

De förslag som jag lägger fram i detta lagstiftningsärende innebär på väsentliga punkter förenklingar i förhållande till kommitténs förslag. För- enklingarna torde innebära att kostnader för tillsynsverksamheten blir avsevärt lägre än med kommitténs förslag.

Det saknas statistiska uppgifter om hur många av de årligen tillkom- mande dödsbona som inneharjordbruksfastighet. Med utgångspunkt i det totala antalet jordbruksfastigheter och dödstalet för landet kan det dock antas att det rör Sig om mellan 3 000 och 4 000 fall per år.

Det nya åliggandet för tingsrätterna att i samband med inregistrering av bouppteckning som upptar jordbruksfastighet underrätta tillsynsmyndig- heterna (se avsnitt 2.2.2) är så ringa att särskilda medel härför inte behö- ver beräknas. Detsamma gäller beträffande tingsrätternas skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheterna om anstånd med avvecklingen (av- snitt 2.2.1).

Vissa studier tyder på att närmare 60 % av alla dödsbon redan nu frivilligt avvecklar sitt innehav av jordbruksfastighet inom en femårsperi- od från dödsfallet. Det kan antas att siffran kommer att bli ännu högre redan genom vetskapen om att det i fortsättningen kommer att föreligga en skyldighet att avveckla fastighetsinnehavet. Endast i ett mindre antal fall

• Sida 30
•  Original

torde direkta ingripanden av tillsynsmyndigheterna bli nödvändiga för att dödsbon, som tillkommer sedan den nya lagen har trätt i kraft, skall avveckla sitt innehav av jordbruksfastigheter inom föreskriven tid.

Någon systematisk kontroll 'av att de dödsbon som vid lagens ikraftträ— dande innehar jordbruksfastigheter avvecklar innehavet i föreskriven tid är knappast nödvändig (se avsnitt 2.2.3). Tillsy'nsmyndigheterna bör ingri- pa främst när de på ett eller annat sätt får kännedom om missförhållanden i särskilda fall. '

Som framgår av vad jag nu anfört räknarjag med att tillsynsmyndighe- ternas nya arbetsuppgifter blir av begränsad omfattning. De bör kunna lösas med oförändrade resurser. I sammanhanget bör också framhållas de lättnader i den löpande verksamheten som bör följa av den nya lagstift- ningen. Jag syftar då inte endast på att antalet dödsboägda jordbruksfastig- heter väsentligen kommer att minska utan också på den effekt som de'nya reglerna om delgivning (se avsnitt 2.3) och de nya reglerna om förvaltning av samägda fastigheter (se avsnitt 2.4) bör ge.

Visar det sig, när den första avvecklingsperioden löpt ut, att dödsbon frivilligt avvecklar sitt innehav avjordbruksfastighetcr i väsentligt mindre utsträckning än som här har förutsatts, får frågan om förstärkning av tillsynsmyndigheternas resurser övervägas på nytt.

Ställföreträdare för samägda fastigheter skall antecknas i fastighetsbo-

Prop. - 1988/89: 9

ken/inskrivningsregistret (se avsnitt 2Ä4.1). Vid lagens ikraftträdande bör ' sådan anteckning bli aktuell i omkring 25.000 fall. Därefter torde något 1.000-ta1 fall tillkomma per år. Anteckningsåtgärden. som kräver ungefär lika mycket arbete som ett okomplicerat lagfartsärcnde, 'bör föranleda en förstärkning av inskrivningsmyndigheternas resurser. Denna resursför- stärkning bör finansieras genom att en särskild avgift tas ut för bevis om anteckning i fastighetsboken/inskrivningsregistret. Sådan avgift bör utgå oberoende av om det är ställföreträdaren som gör anmälan om anteckning eller anteckningen sker efter anmälan från rätten. Det bör ankomma på regeringen att bestämma avgiftens storlek.

2.9 Ikraftträdande-_,

De föreslagna bestämmelserna såvitt gäller dödsbons skyldighet att av- veckla innehav avjordbruksfastighet bör träda i kraft den 1 juli 1989. För existerande dödsbon. vilka vid lagens ikraftträdande innehar fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. bör fastighetsinnehavet ha avveck- lats senast den 1 juli 1993. såvida'inte anstånd meddelats.

Bestämmelserna om samägda jordbruksfastigheter bör träda-i kraft vid samma tidpunkt som bestämmelserna om dödsbons avvecklingsskyldig- het. De nya bestämmelserna om samägande bör. som jag tidigare nämnt. omfatta även sådant samägande som har uppkommit före ikraftträdandet.

Även övriga förslag bör träda i kraft den 1 juli 1989. Några särskilda övergångsbesfämmelser erfordras inte.

• Sida 31
•  Original

3- Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till '

1. lag om ändring i ärvdabalken

2. lag om förvaltning av vissa samägdajordbruksfastigheter

3. lag om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt

4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)

5. lag om ändringi delgivningslagen (1970: 428). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988—09— 15

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den Zjuni 1988 har regering- en på hemställan av statsrådet Bengt Göransson beslutat inhämta lagrå- dets yttrande över förslag till lag om ändring i ärvdabalken. m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet .

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 18 kap. 7 _S

1 paragrafens första stycke enligt remissförslaget har tagits in en regel om skyldighet för dödsbon att avveckla innehav av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Avvecklingen skall ha skett senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. För det fallet att dödsboet har förvärvat fastigheten först efter utgången av den angivna fyraårsfristen, får bestämmelserna enligt vad som sägs i motiven förstås så att skyldigheten att avveckla fastigheten uppkommer omedelbart efter förvärvet.

Den sistnämnda situationen bör enligt lagrådets mening regleras genom en uttrycklig lagbestämmelse. Första stycket bör alltså byggas ut med en sådan bestämmelse. Även i övrigt bör vissa jämkningar göras.

Lagrådet föreslår att första stycket av den nu behandlade paragrafen får följande lydelse: . .

”Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som jordbruks- fastighet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. l—lar dödsboet förvär- vat sådan egendom därefter. skall avvecklingen ske snarast möjligt."

20 kap. 9 aå

l paragrafen föreskrivs att rätten, om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. skall underrätta den tillsynsmyn- dighet som avses i 18 kap. 7 5 andra stycket om dödsfallet. Det är tänkbart att det först i samband med att tilläggsbouppteckning förrättas kommer fram att dödsboet har fast egendom av det angivna slaget. Bestämmelser om tilläggsbouppteckning finns i 20 kap. 10 &. Med hänsyn härtill föreslår lagrådet att regeln om underrättelseskyldighet flyttas och får bilda en ny 11 &.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 49
•  Original

Förslaget till lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.

2 5 l paragrafens andra stycke enligt remissförslaget'finn's en bestämmelse som ålägger rätten att förordna ställföreträdare, om det i fastighetsboken inte finns någon ställföreträdare antecknad eller om' den som antecknä'ts har' avlidit. Enligt lagrådets mening är det naturligare att knyta rättens åliggan- dc till det förhållandet att någon ställföreträdare inte 'har anmälts enligt första stycket resp. att den som anmälts har avlidit. Det får förutsättas att. om anmälan har skett. inskrivningsmyndigheten gör den anteckning i fastighetsboken som föreskrivs 1 första stycket. '

Enligt vad som sägs i remissprotokollet är delägarna oförhindrade att när som helst ompröva om den som de har utsett skall ha kvar sitt uppdrag. De kan också när som helst ersätta en av rätten förordnad ställföreträdare genom' att själva utse en ny" ställföreträdare. Vad som sålunda har anförts bör enligt lagrådets mening komma till klart uttryck 1 lagtexten lämpligen 1 form av ett nytt tredje stycke. ' ' l lagrådsremissens tredje stycke har tagits in' en regel om att ställföreträ- darens uppdrag gäller till dess att en ny ställföreträdare har blivit anteck- nad för fastigheten. Enligt lagrådets mening blir' regeln tydligare, om man anger att den är tillämplig vid byte av ställföreträdare. '

I enlighet" med det anförda föreslår lagrådet att 2 &, fr.o.m. andra stycket. får följande lydelse: '

"Om anmälan enligt första stycket inte har gjorts eller om den som anmälts som ställföreträdare har avlidit, skall rätten på den ort där fastig- heten ligger efter anmälan av myndighet eller delägare förordna en'ställfö- reträdare. Om en ställföreträdare begär det, skall rätten förordna en ny ställföreträdare i hans ställe. Innan en ställföreträdare förordnas skall delägarna ges tillfälle att yttra sig. om det är möjligt. När rätten har förordnat en ställföreträdare, skall detta anmälas till inskrivningsmyndig- heten; .

Utan hinder av att en ställföreträdare tidigare har anmälts eller förord- nats kan delägarna när som helst utse en ny ställföreträdare. Därvid gäller första stycket.

Vid byte av ställföreträdare består den tidigare ställföreträdarens upp- drag till dess att den nye ställföreträdaren har antecknats 1 fastighetsbo-

sa

ken.

5 5

1 första stycket i remissförslaget anges till en början hur beslut fattas i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna. Enligt den remitterade lagtexten gäller då den mening som har fått det högsta röstetalet. Av motiven framgår att man i en sådan situation bara skall ta hänsyn till röstetalet hos dem som deltar i omröstningen. Detta bör enligt lagrådets uppfattning komma till uttryck 1 lagtexten.

Första stycket 1 remissförslaget innehåller också en regel om hur val av ställföreträdare går till. Denna fråga är av så speciell natur att den bör regleras för sig. lämpligen i ett"-nytt tredje stycke.

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr ()

Prop.

• Sida 50
•  Original

1 andra stycket sägs att beslut i frågor där ställföreträdaren inte har behörighet att företräda delägarnakräver enighet. Enligt remissprotokollet krävs på den punkten enighet bland alla delägarna, alltså inte bara bland de röstande. Ett tillägg bör göras, så att detta framgår av lagtexten.

l paragrafens sista stycke bör vissa förenklingar genomföras i förhållan- de till det remitterade förslaget. Bl.a. får det anses onödigt att särskilt ange att ställföreträdarens underrättelseskyldighet kan fullgöras genom medde- landei vanligt brev. .

Lagrådet föreslår att 5 _5 utformas på följande sätt: ”Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet bland de röstande. Därvid räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastighe— ten. Vid lika röstetal beslutar ställföreträdaren. ' .

Beslut i frågor där ställföreträdaren inte har behörighet att företräda delägarna kräver enighet bland delägarna.

Vid val av ställföreträdare utses den som har fått det högsta röstetalet bland de röstande. Har flera fått lika röstetal, avgörs valet genom lottning.

Varje delägare kan rösta skriftligen eller muntligen. Samtliga delägare skall få skälig tid på sig innan omröstningen äger rum.

Ställföreträdaren skall underrätta delägarna om resultatet av omröst- ningen.”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 51
•  Original

J ustitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden, Sigurd- sen, Gustafsson. Hjelm-Wallén. Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Johansson, Hultcrström, Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist, Thalén '

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m. m. _

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att . genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 2 juni 1988.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 52
•  Original

Bilaga 1 '

Kommitténs sammanfattning

Inledning

När en person avlidit, skall hans egendom övergå till hans arvingar och testamentstagare. Om den döde var gift, skall först efterlevande makes ' giftorätt tas ut. Egendomen kan emellertid inte omedelbart delas. Först måste fastställas vad som hör till kvarlåtenskapen. Vidare måste den dödes skulder utredas och andra behövliga avvecklingsåtgärder vidtas. Efter dödsfallet följer därför närmast en kortare eller längre tid av bout- redning. Sålänge boutredning pågår hålls den dödes egendom rättsligen skild från deras till vilka den enligt 'bodelningsg arvs- och testaments- reglerna slutligen skall övergå. Ägare till den dödes kvarlåtenskap är under boutredningstiden dödsboet efter den döde, som av lagen betrak- tas som ett särskilt rättssubjekt, en juridisk person.

Under boutredningen skall dödsboet förvaltas av dem som är dödsbo- delägare. Dessa är efterlevande make, arvingar och universella testa- mentstagare. Dödsbodelägarna utövar förvaltningen _av dödsboet ge- mensamt. De måste Vara ense om varje åtgärd. Majoritetsb'eslut binder således inteen minoritet. Endast brådskande förvaltningsåtgärder får vidtas utan att samtliga delägares samtycke inhämtas. Dödsbodelägarna företräder också gemensamt dödsboet utåt. Delgivning med ett dödsbo skall således normalt ske genom att handlingen [ fråga' överlämnas till var och en av delägarna. '

Den gemensamma förvaltningen kan avlösas av förvaltning genom särskilt förordnad boutredningsman, varvid denne ensam övertar för- valtnings- och beslutsfunktionerna samt ställföreträdarskapet utåt.

Reglerna om dödsbo och boutredning är i princip avfattade med tanke på att boet skall upplösas och att egendomen skall fördelas mellan delä- garna. Lagen utgår därför från att bodelning och arvskifte skall äga rum sedan boutredningen slutförts. Några föreskrifter om den tid inom vilken ett dödsbo skall skiftas finns emellertid inte.

Arvskiftet är ett avtal av privat natur mellan arvingarna och förekom- mande universiella testamentstagare. Kvarlåtenskapen efter den döde kan därför fördelas på sätt delägarna kommer överens om. Om fast egen- dom, t.ex. en jordbruksfastighet, skall delas vid arvskifte föreligger alltså inget hinder mot att skifta fastigheten så, att var och en avdelägarna eller vissa av dem erhåller en kvotdel av fastigheten. Skiftas-en jordbruksfas- tighet på nyss angivet sätt innehar delägarna även'efter arvskiftet fastig-

• Sida 53
•  Original

Bilaga 1

heten gemensamt, dock att deras inbördes förhållande i fortsättningen ' blir att bedöma efter samäganderättslagen.

Samäganderättslagens förvaltningsregler liknar de som gäller för dödsbo. För förfogande över det samfällda godset, t.ex. en jordbruksfas- tighet, i dess helhet eller för vidtagande av åtgärd för fastighetens förvalt- ning erfordras samtliga delägares samtycke. Majoritetsbeslut binder så- - ledes inte en minoritet. Skall ägaren till en jordbruksfastighet, som inne-' has under samäganderätt, delges en handling, måste delgivning normalt ske med samtliga delägare. Även vid samägande kan den gemensamma förvaltningen brytas om någon delägare påkallar att en god.ma"n under viss tid övertar förvaltningen av fastigheten. Den gode mannen träder, i likhet med boutredningsmannen, helt' | delägarnas ställe.

Vårt lands jord- och skogsbruk är näringar, som traditionellt anses

vara av stor samhällsekonomisk betydelse. Från samhällelig synpunkt är - det därför väsentligt att en jordbruksfastighet blir förvaltad på ett anda- ' målsenligt och effektivt sätt. _

Ganska betydande arealer jord- och skogsbruksmark ägs numera av dödsbon och under samäganderätt. Enligt en av kommittén genomförd undersökning avseende'förhållandena år [979 ägdes i det närmaste l0 % avlalla jordbruksfastigheter (taxeringsenheter) i riket helt eller delvis av dödsbon. Omkring M, 5 *?f nav alla jordbruksfastigheter innehades under samäganderätt av två personer och omkring 7,5 % ägdes av tre eller flera personer gemensamt.

Att dödsboägande och samägande avjordbruksfastighet kan vålla olä- genheter av olika slag har i skilda sammanhang-påtalats alltsedan början av I960-talet. De olägenheter det rör sig om beror på de förvaltnings-, besluts- och representationsregler, som gäller för dessa kategorier ägare. Vissa av de påtalade olägenheterna har sin grund i de delgivningsregler som gäller för dödsbön och samägare. Kravet på enskild delgivning med varje delägare kan orsaka myndigheter som har ätt handlägga angelägen- heter som rörjordbruksfastighet sådana besvär att deras ämbetsutövning redan därav försvåras i icke godtagbar utsträckning. Kommunikations- svårigheter har också andra tredje män. Det gäller särskilt en tredje man som innehar nyttjanderätt eller någon annan begränsad sakrätt till en dödsboägd eller samägd jordbruksfastighet.

Andra olägenheter har sin grund i bestämmelserna om gemensam för- valtning. Dessa bestämmelser kan vålla problem för delägarna inbördes. Det kan vara svårt för delägarna att få till stånd snabba beslut när sådana av effektivitetsskäl fordras; Om delägarna är inbördes oense kan'förvalt- ningsbeslut helt enkelt inte fattas, vilket leder till handlingsförlam'ning. Så länge handlingsförlamningen endast drabbar delägarna själva, kan det sägas vara deras interna angelägenhet. Emellertid kan delägarnas interna förvaltningsproblem också orsaka olägenheter för andra än dem själva. Vid oenighet mellan delägarna kan exempelvis myndigheter, som har att utöva tillsyn över- hur en jordbruksfastighet sköts, inte erhålla besked som är. bindande för var och en av delägarna. I sådana fall kan t.ex. en skogsvårdsstyrelse inte ingå överenskommelse eller i övrigt en- kelt. praktiskt och billigt tillämpa skogsvårdslagen på sätt anvisats och förutsatts av lagstiftaren,

• Sida 54
•  Original

Bilaga 1

Även i samband med förrättningar enligt fastighetsbildningslagen och den närstående lagar kan delägarnas förvaltningsproblem orsaka olä- genheter utanför den interna kretsen. Enligt flera lagrum i fastighetsbild- ningslagen erfordras att berörda sakägare avger viljeyttringar till ledning för förrättningsmyndighetens överväganden och beslut och enligt andra lagrum i samma lag kan överenskommelser mellan sakägare samt medgi- vanden och samtycken från sakägare förenkla och förbilliga förrättning- en. I den mån dödsboägare eller samägare till följd av oenighet inte kan avge någon gemensam viljeyttring eller någon dödsbodelägare eller sam— ägare förhåller sig passiv genom att inte avge någon viljeyttring alls kan förrättningen försvåras. fördröjas och fördyras till nackdel för såväl för- rättningsmyndigheten som övriga sakägare. Envar tredje man, som har ett intresse i en dödsboägd eller samägd jordbruksfastighet, t.ex. andra ' fastighetsägare i trakten, och som för sin_ planering behöver fastighetsä- garens besked i någon fråga, kan för övrigt orsakas olägenheter om-ett dödsbo eller en samägarkrets på grund av inbördes oenighet eller en delägares passivitet inte kan lämna besked i frågan.

Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet kan också, så- som ägarformer. motverka vissa allmänna intressen på olika samhälls- områden. I den mån ingen eller endast någön eller några av delägarna . brukar marken motverkar ägarformerna detjordbrukspolitiska intresset av attjordbruksmark innehas av aktiva brukare ävensomönskemälet om ett samband mellan ägande och brukande. Ett permanentat dödsboägan- ' de eller samägande mellan tidigare dödsbodelägare minskar omsättning- en av jordbruksfastigheter. Därigenom försvåras nyetablering och ut— vidgning '.tvjordbruksföretag; Enskilda människor-som söker sin försörj- ning inomjordbruket kan hindras därtill. I områden där bristen på alter-- nativa sysselsättningsmöjligheter är stor kan människor tvingas att söka sin utkomst i andra områden av landet. Om så sker, minskar underlaget för nödvändig samhällsservice i området, vilk-et i sin tur är ägnat att motverka strävandena mot en aktiv regionalpolitik.

Med hänsyn'till de olägenheter som enligt vad nu sagts kan uppkomma när jordbruksfastigheter ägs av dödsbon eller med samäganderätt upp- drogs ursprungligen åt kommittén att komplettera reglerna om boutred- ningsman enligt ärvdabalken och reglerna om god man enligt samägan- derättslagen med regler om ställföreträdare i fall då ett dödsbo ägerjord- bruksfastighet eller sådan fastighet ägs under samäganderätt.

l sedermera utfärdade tilläggsdirektiv uppdrogs åt kommittenatt gå vidare och pröva möjligheten att begränsa dödsbons innehav av jord- bruksfastighet ävensom att pröva möjligheten att begränsa och reglera uppkomsten av samägande av jordbruksfastighet. ,

I det utvidgade utredningsuppdraget uppdrogs också åt kommittén att pröva i vad mån testamentsförvärv av jordbruksfastighet skall jämställas med köp, byte och gåva. Mest angeläget angavs därvid vara att hindra att tillståndsfriheten för testamentsförvärv utnyttjades för att kringgå kravet på tillstånd för förvärv genom köp och gåva, men också dejordbrukspo- litiska skäl som bär upp jordförvärvslagstiftningen angavs tala för att testamentsförvärv rent allmänt borde följa samma bestämmelser som köp och gåva.

• Sida 55
•  Original

Bilaga 1

Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén också överväga hur man skall komma till rätta med sådana kringgåendeförfaranden av-jordför- värvslagen, som består däri, att den som avser att förvärva en jordbruks- fastighet först förvärvar en dödsboandel och sedan vid arvskifte till- ståndsfritt låter sig tillskiftas en i dödsboets egendom ingående jord- bruksfastighet.

Kommittén har redovisat ursprungsuppdraget i ett tidigare avgivet delbetänkande. ] delbetänkandet föreslogs att en ställföreträdare alltid skulle utses för fastigheter som ägs av dödsbon med fler än två delägare eller som ägs av fler än två personer med samäganderätt. Förslaget gällde jordbruksfastigheter. andra fastigheter samttomträtter. I praktiken be- rördes omkring l40 OOO fastigheter i landet. Ställföreträdarens uppgifter . skulle enligt förslaget vara bl.a. att ta emot meddelanden, underrättelser och olika slag av delgivningar. Ställföreträdarens behörighet och befo- genhet var begränsad till att företräda delägarna gentemot myndigheter vid tillämpningen av vissa särskilt angivna lagar, exempelvis fastighets- bildningslagen och skogsvårdslagen.

Sedan delbetänkandet remissbehandlats och lagstiftningsärendet be- retts inom justitiedepartementet, meddelades kommittén ytterligare till-. läggsdirektiv av innebörd att kommittén på nytt skulle överväga frågan om när en ställföreträdare skall utses och vilka befogenheter han bör ges, I föreliggande betänkande behandlas därför frågan om begränsning av dödsbons innehav av jordbruksfastighet, fråganom när en ställföreträ- dare skall utses, frågan om begränsning av samägande avjordbruksfas- tighet, frågan om begränsning av rätten att genom testamente fritt förvär- vajordbruksfastighet och frågan om åtgärder mot kringgående av jord- förvärvslagen genom förvärv av dödsboandel.

Frågan Om begränSning av dödsbons innehav av jordbruksfastighet

Kommittén har i fråga om åtgärder för att komma till rätta med olägen- heterna av dödsboägande av jordbruksfastighet haft att välja mellan en lösning med tvång'savveckling av dödsbons innehav av jordbruksfastig- het och en mindre genomgripande lösning med en ställföreträdare med vidsträckta befogenheter. . Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att den i de första tilläggdirektiven anvisade lösningen, d.v.s. en lagstiftning som tidsbe- gränsar dödsbons rätt att inneha jordbruksfastighet, bör väljas. Ett avgö- rande skäl för kommitténs ställningstagande härvidlag har varit att en- dast en sådan lagstiftning är ägnad att komma till rätta med alla de olägenheter som är eller anses vara förenade med dödsboägande avjord- bruksfastighet. Ett lika avgörande skäl har varit det förhållandet att ett dödsbo i sig självt kan sägas vara ett avvecklingsinstitut. Den dödsboför- valtning som följer i anledning av någons död är enligt kommitténs upp- fattning i princip något av ett provisorium. som ytterst syftar till en upp- lösning av det gemensamma ägandet och kvarlåtenskapens fördelning mellan delägarna. Det är också kommitténs övertygelse att denna upp-

Prop. 1988/899

• Sida 56
•  Original

Bilaga 1

fattning om ändamålet med det gemensamma ägandet i dödsboets form överensstämmer med rättsuppfattningen hos' en bred allmänhet. Enligt kommitténs mening bör det därför inte 'möta något hinder med hänsyn till enskilda intressen att föreslå en lagstiftning, som tidsbegränsar rätten för dödsbon att inneha jordbruksfastighet, särskilt om en sådan lagstift- ning utformas så, att den öppnar möjlighet att låta innehavet bestå för en längre tid när särskilda skäl föreligger.

En regel som tidsbegränsar rätten för dödsbon att inneha jordbruks- ' fastighet måste. enligt kommitténs mening, förhålla sig neutral till bl.a. de beskattningsregler som gäller för dödsbon i allmänhet. Detta innebär, att begränsningsregeln bör utformas så, att ett dödsbo, som'förvärvat jordbruksfastighet, skall' vara skyldigt att avveckla fastighetsinnehavet senast under det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då det dödsfall. som ligger till grund för förvärvet, inträffade. '

Den begränsningsregel eller rättare sagt avvecklingsregel, som enligt vad i det föregående sagts förordas av kommittén, har inte annat syfte än att begränsa den tid under vilken ett dödsbo skall äga rätt att inneha en jordbruksfastighet. Enligt regeln står det dödsboet och dess delägare fritt att v älja' form för hur innehavet av jordbruksfastigheten skall avvecklas. elterkomma avvecklingsskyldigheten. Det får dock antas att avveck- lingsskyldighetens efterlevnad i vissa fall kan'komma att försummas. -' Regeln måste därför förenas med sanktionsmöjligheter. Enligt kom- mitténs mening bör sanktionen bestå i tvångsförsäljning och bör sådan försäljning beslutas av domstol. Sanktionbestämmelserna bör vidare inte göras mera komplicerade än att det skall åligga domstolen att förordna om tvångsförsäljningnär det kan konstateras att-avvecklingsfristen löpt ut. . I syfte att minska olägenheterna med dödsboägande av jordbruksfas- tighet också under avvecklingsfristen, s'om enligt kommitténs förslag uppgår till längst fem kalenderår, föreslår kommittén att det görs en anteckning i fastighetsboken respektive inskrivningsregistret om att en ' jordbruksfastighetsägare avlidit, i samband med att bouppteckningen efter den avlidne inregistreras. Bouppteckningen med dess uppgifter om ' dödsbodelägarna blir då enkelt åtkomlig för myndigheter eller andra, som vill komma' | kontakt med fastighetsägaren. .

Även om jordbruksfastighetsägande dödsbon, enligt kommitténs för- slag, får en väl utmätt frist till sitt förfogande för att avveckla fastighets- innehavet, torde deti vissa fall vara omöjligt eller olämpligt att efterkom- ma avvecklingsregeln. Denna måste därför förenas med möjlighet till dispens. Frågan om dispens bör, liksom frågan om tvångsförsäljning, handläggas av domstol. Som villkor-för dispens bör emellertid kunna krävas bl.a. att representationen utåt ävensom dödsboets beslutsförmåga är säkrad. Kommittén föreslår därför att ett villkor för dispens skall Vara att dödsboet avträds till förvaltning av boutredningsman.

Det är givet att de delgivningsregler som gäller för dödsbo orsakar-_ myndigheter och enskilda olägenheter. Frågan har behandlats av fastig- - hetsbildningsutredningen i dess nyligen avgivna slutbetänkande Fastig- -

hetsbildning 4 (SOU l986:29). [ betänkandet föreslår utredningen att

Prop. 1988/8919

• Sida 57
•  Original

Bilaga 1

delgivningsreglerna för dödsbo ändras så, att delgivning med dödsbo kan ske med vilken som helst av delägarna när delgivningen angår för- valtningen av fast egendom som tillhör dödsboet. Genomförs en sådan lagstiftning skulle den som söker ett dödsbo med delgivning i angelägen- het som rör förvaltningen av en jordbruksfastighet inte behöva göra sig besvär med att skaffa fram namn och adress på fler-än en delägare. Vid det förhållandet att det redan föreligger ett förslag om ändrade regler för delgivning med dödsbon har kommittén inte ansett sig behöva överväga.

fragan.

Frågan om när en ställföreträdare bör utses m.m.

Såsom nämnts existerar redan idag ett försvarligt antal. samägda jord- bruksfastigheter. Enligt den tidigare nämnda, av kom'mitte'n genomförda undersökningen avseende förhållandena år l979,,var av totalt 322 363 jordbruksfastigheter (taxeringsenheten 70 597 samägda. Av de samägda jordbruksfastigheterna hade 46 625 två ägare och 23 972 tre eller flera ägare. Av dessa fall av samägande har utan tvivel många sin grund' | ett tidigare dödsboägande. '

De olägenheter som är förenade med det redan existerande samägan- det av jordbruksfastighet kan man inte komma till rätta med genom en lösning med tvångsavveckling. Inte heller en lagstiftning med krav på tillstånd enligtjordförvärvslagstiftningen för att förvärv genom arvskifte skall bli giltigt till den del två eller flera personer gemensamt tillskiftas en jordbruksfastighet kan tillämpas på. redan existerande fall av samägande av jordbruksfastighet.

Det är enligt kommitténs mening inte acceptabelt att samägande av jordbruksl'astighet såsom ägarform skall kunna hindra myndigheter i deras ämbetsutövning och även i övrigt orsaka olägenheter för andra än delägarna själva.

Vid övervägande av vilka åtgärder som bör vidtagas för att eliminera eller | vart fall minska olägenheterna med det redan existerande samä- gandet av jordbruksfastighet har kommittén funnit det ligga närmast till hands att föreslå en ny förvaltningsordning för samägdajordbruksfastig- heter innehållande bl.a. ett ställföreträdarinstitut.

En ställföreträdare med behörighet att företräda delägarna i angelä- genheter som rör fastigheten gentemot såväl myndigheter som andra tredjemän undanröjer de olägenheter som består i ett kommunikations- problem. Om ställföreträdaren tillika åläggs att ensam ansvara för att fastigheten sköts och förvaltas i enlighet med vad som beträffande varje jordbruksfastighet, ensamägd eller ägd av flera gemensamt, föreskrivs i lag eller annan författning. skulle en del av de olägenheter, som har sin grund i samäganderättslagens regler om gemensam förvaltning, vara un- danröjda. Kommittén föreslår därför, i fråga om ret/an e.t'islerande fall av samägande avjordbruksfastighet. att det skall finnas en ställföreträdare för fastighetsägarna med uppgift att företräda delägarna gentemot myn- digheter och andra tredjemän och med uppgift tillika att ensam ansvara för att fastigheten sköts och i övrigt förvaltas i enlighet med vad som

57,

• Sida 58
•  Original

Bilaga 1

beträffande varje jordbruksfastighet föreskrivs i lag eller annan l'örfatt- ning. Beslutanderätten i de frågar för vilka ställföreträdaren enligt för- slaget ensam ansvarar skall tillkomma ställföreträdaren ensam.

Det av kommittén föreslagna ställföreträdarinstitutet löser emellertid inte alla de problem med samägande av jordbruksfastighet som har sin grund i reglerna om gemensam förvaltning av samägd egendom. För de förvaltningsfrågor som faller utanför ställföreträdarens ansvars- och be- fogenhetsområde kvarstår de olägenheter med samägande av jordbruks- fastighet som följer av att delägarna måste vara ense om varje förvalt- ningsåtgärd. Enligt kommitténs mening är det inte rimligt att en av flera delägare skall kunna förhindra, att en förvaltningsåtgärd, som föresprå- kas av en majoritet av delägarna, kommer till stånd. Det är inte heller förenligt med de krav på en effektiv fastighetsförvaltning som i dagens läge kan ställas påjordbruksfastighetsägare. Kommittén föreslår därför i fråga om redan existerande fall av samägandeav jordbruksfastighet att förvaltningsreglerna också ändras så. att beslutanderätten i de förvalt- ningsfrågor, som inte tillhör ställföreträdarens exklusiva ansvars- och befogenhetsområde, skall tillkomma en majoritet av delägarna. Ett ma- joritetsbeslutssystem utgör också ett lämpligt komplement till ställföre- trädarinstitutet genom att ställföreträdarens befogenheter utanför hans speciella ansvarsområde därigenom kan bestämmas. [ linje med ställfö- reträdarens uppgift att representera delägarna utåt i frågor som rör fas- tigheten ligger att han också åläggs skyldighet att verkställa de beslut som delägarna efter omröstning fattar i förvaltningsfrågor.

Till ställföreträdaren överförs enligt kommitténs förslag en stor del av det ägaransvar som enligt nu gällande regler tillkommer delägarna ge- mensamt. Därtill skall ställföreträdaren vara den som företräder delägar- na utåt i frågor som rör fastigheten. Det skall också ankomma på ställfö- reträdaren att effektuera de beslut som delägarna fattar el'ter omröstning. Det sagda talar enligt kommitténs mening för att ställföreträdaren bör komma från delägarkretsen. Kommittén föreslår därför att det skall vara en skyldighet för den som är delägare i en samägd jordbruksfastighet att ställa sig till förfogande som ställföreträdare.

En av delägarna i en samägd jordbruksfastighet får alltså en central ställning i samägandeförhållandet. Mot bakgrunden därav har kom- mittén funnit-lämpligt att kalla ställföreträdaren för ”huvudägare". Be- nämningen har bl.a. den fördelen att den, såvitt känt, inte förekommer i annat sammanhang.

Av de jordbruksfastigheter som ägs med samäganderätt är det en stark övervikt för tvåägarfallen. De flesta tvåägarfallen utgörs utan tvivel av äkta makar eller av personer som sammanbor under äktenskapslikn'ande förhållanden och som äger hälften var av fastigheten._Enligt kommitténs mening behöver dessa samägandeförhållanden ingen huvudägare. Det är heller inte lämpligt att förvaltningsfrågor i dessa fall avgörs genom omröstning. Kommittén har därför begränsat tillämpningsområdet för de föreslagna reglerna till att avse endast sådana jordbruksfastigheter som ägs av tre eller flera personer. Därmed reduceras antalet fall till i runda tal 25 000. '

Kommitténs förslag bygger på principen att det skall vara en obligato-

• Sida 59
•  Original

Bilaga 1

risk skyldighet för de fastighetsägare som berörs-av lagen att utse en av delägarna till huvudägare och att anmäla valet av huvudägare till den inskrivningsmyndighet inom vars område fastigheten är belägen för an- teckning därom i fastighetsboken respektive inskrivningsregistret. Vid övervägande av frågan om vad som skall hända om anmälningsskyldig- heten inte iakttas har kommittén funnit enklast och billigast att föreslå att vid utebliven anmälan varje delägare skall ansvara som om han var hu- vudägare. Kommittén föreslår vidare. i fall av utebliven anmälan, att rätten skall utse en av delägarna till huvudägare, om detta begärs av delägare eller en myndighet som handlägger ett ärende som rör fastig- heten i fråga.

Genom att utforma reglerna för förvaltningen av samägda jordbruks- fastigheter i enlighet med vad ovan angivits anser kommittén,-att de olägenheter som är förenade med det redan existerande samägandet av jordbruksfastighet borde minska och i många fall helt elimineras.

Frågan om begränsning av samägande av jordbruksfastighet. Kommittén skall pröva frågan om man bör införa ett krav på tillstånd enligt jordförvärvslagen för att förvärv genom arvskifte skall bli giltigt till den del två eller flera personer gemensamt tillskiftas en jordbruksfas-

tighet. Orsaken är att man på det sättetkan hindra att dödsbogemenska- _ pen i frågan om en jordbruksfastighet med tillhörande olägenheter er- sätts av en samäganderätt, vidhäftad med samma olägenheter som döds- boägandet. Utredningsuppdragetkan också sägas gälla frågan i vilken utsträckning samhället under åberopande av jordbrukspolitiska, regio- nalpolitiska och sysselsättningspolitiska skäl skall lägga sig i överlåtelse av jordbruksfastighet till nästa generation.

Överlåtelse av jordbruksfastighet till nästa generation kan göras an- tingen i överlåtarens livstid genom köp och gäva eller efter överlåtarens död genom arv och testamente. Det är uppenbart att de olika överlåtelse- formerna måste behandlas på samma sätt med avseende på en eventuell prövning enligt jordförvärvslagen.

Flera hinder föreligger mot att göra släktförvärv av andel av jord- bruksfastighet — oberoende av om förvärvet sker genom köp, gåva. arv eller testamente -— beroende av prövning enligt jordförvärvslagen. Jämte det intrång detta skulle kunna utgöra i grundläggande äganderättsliga och arvsrättsliga principer är det i det närmaste omöjligt att hitta lämp- liga och rättvisa prövningskriterier, som leder till likformig behandling av likartade fall. '

En utgångspunkt för kommitténs överväganden i denna fråga har varit att söka finna en lösning som tar rimliga hänsyn till såväl samhälleliga som enskilda intressen och som inte orsakar samhället några större kost- nader. Den nya förvaltningsordning som kommittén, enligt vad i det föregående sagts, föreslår i fråga om redan existerande fall av samägda jordbruksfastigheter innebär, enligt kommitténs mening. sådana väsent- liga förbättringar av ansvars-, representations- och bcslutsfrägorna att

Prop. 1988/8919.

• Sida 60
•  Original

Bilaga 1

problemen med samägande av jordbruksfastighet får anses tillfredsstäl- lande undanröjdal Med hänsyn härtill föreslår kommittén _ istället för ' förvärvsprt'åvning — att den föreslagna förvaltningsordningen tillämpas också på det samägande av jordbruksfastighet som kan uppkomma i framtiden genom andelsöverlåtelser eller genom arvskiften.

I syfte att markera samhällsintresset av att en jordbruksfastighet vid arvskifte inte slentrianmässigt skiftas på alla dödsbodelägarna föreslår kommittén ett tillägg till 23 kap. 3' första stycket ärVdabalken av inne- börd att fast egendom sotn är taxerad som jordbruksfastighet såvitt möj- ligt bör läggas på en lott.

Frågan om begränsning av rätten att genom testamente fritt förvärva jordbruksfastighet

Jordförvärvslagstiftningen är en del i förverkligandet av jordbruks- och skogspolitiken. Jordförvi'trvslagens effektivitet som medel i jordbruks— och skogspolitiken är emellertid begränsad. Flertalet förvärv av jord- bruksfastighet faller utanför prövningssystemet på grund av att lagen inte är tillämplig på dispositioner i livstiden inom den närmaste familje- kretsen och inte heller på förvärv genom arv eller testamente. Allmänt kan sägas att omkring tre fjärdedelar av samtliga förvärv av jordbruks- fastighet inte blir föremål för prövning enligtjordförvärvslagen. Av des- sa förvärv utgör testamentsförvärven, enligt en av kommittén verkställd undersökning av förekomsten av testamentariska förordnanden rörande jordbruksfastighet och av innehållet i dessa förordnanden, endast en mycket liten del. Bara en dryg procent av samtliga förvärv i kommitténs undersökning grundar sig på testamente. Av de testamentariska förord- nandena riktades inte mindre än 42 procent till personer som tillhör den nuvarande frikretsen. Därav följer att en utvidgning av jordförvärvsla- gens tillämpningsområde till att avse också testamentariska förvärv en— dast mycket marginellt skulle öka samhällets möjligheter att paverka ägarförhållandena inom jord- _och skogsbruket

Kommitténs testamentsundersökning har också givit vid handen att kringgåendefall av det mera markerade slag, som kan misstänkas inne- bära att en person — föratt under sin livstid kunna genomföra en överlå— telse av jordbruksfastighet — väljer att upprätta ett testamente och under sin livstid låter testamentstagaren inneha. egendomen som "arrendator", är ytterst fåtaliga. Deras betydelse för jordbruks— och skogspolitiken är i det närmaste försumbar. _

Kommittén har alltså kunnat konstatera att ett införlivande av testa- mentariska förvärv underjordförvärvslagstiftningen rent allmänt endast .

mycket marginellt skulle öka samhällets möjligheter att påverka ägarför- hållandena inom jord— och skogsbruket och att testamentsförvärv, som innebär att reglerna för köp och gåva kringgås, är ytterst ovanliga. Med hänsyn huvudsakligen härtill avstår kommittén från att föreslå att testa— mentariska förvärv av jordbruksfastighet i jordförvärvslagen skall jäm- ställas med köp, byte och gåva.

Prop. 1988/8919

• Sida 61
•  Original

Bilaga 1

Frågan om åtgärder mot kringgående av _ jordförvärvslagen genom förvärv av dödsboandel. .

Kommittén hari denna del av uppdraget endast haft i uppdrag att söka komma till rätta med sådana förfaranden. som innebär att en person som avser att förvärva en jordbruksfastighet först förvärvar en andel i ett dödsbo som innehar jordbruksfastighet och sedan, vid ett följande arv- skifte. låter sig tillskiftas fastigheten, vilken han inte kunnat förvärva genom vanligt köp. Detta tillvägagångssätt kan användas utan att sam- hället med hjälp av jordförvärvslagstiftningen eller dess tillämpning i praxis kan komma till rätta därmed.

Kommittén har inteansett sig behöva undersöka i i ilken mån jordför- värvslagen'faktiskt kringgås i berört avseende. Kommittén har huvud- sakligen inriktat arbetet på att finna en från olika synpunkter lagtekniskt tillfredsställande lösning på problemet. En utgångspunkt har härvid va- rit att en delägare i ett dödsbo, som ägerjordbruksfastighet, inte heller i framtiden skall fråntas den honom nu tillkommande möjligheten att ge- nom försäljning förfoga över det förmögenhetsvärde, som andelen i dödsboet representerar.

Av den valda utgångspunkten följer att det är det andra ledet i det diskuterade förfarandet, nämligen förvärvet av jordbruksfastigheten ge- - nom arvskifte, som skall angripas. Härav följeri sin tur att en lagteknisk lösning kan komma till stånd genom utfyllnad avjordförvärvslagen på så sätt att arvskiften görs till föremål för tillståndsprövning.

Om en arvinge eller en universell testamentstagare även i fortsättning- en skall kunna tillståndsfritt förvärva en jordbruksfastighet från ett döds- bo måste en reglering av innebörd att arvskiften skall förvärvsprövas förses med undantag för sådana personer som blivit delägare genom arv eller testamente. De arvskiften som skall prövas är endast de, där förvär- varen blivit dödsbodelägare uteslutande genom'köp, byte eller gåva av dödsboandel. Kommittén föreslår således att deti l åjordförvärvslagen skall införas en hy punkt, enligt vilken förvärvstillstånd fordras för arv- skiften, om förvärvaren blivit delägare i ett dödsbo uteslutande genom köp, byte eller gåva.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1988/89: 9 Bilaga 2 Kommitténs lagförslag

]. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 18 kap. 7— 10 åå, av nedan angivna lydelse

dels att 20 kap. 3 och 9 åå samt 23 kap. 3 5 skall ha nedan angivna lydelse. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 7 &

Ingår i den dödes egendom fast egendom som är taxerad somjord- bruksfastighet och har dödsboet med äganderätt förvärvat denna egendom från den döde, är boet skyldigt att avveckla fastighetsin- nehavet senast under det fjärde ka- lenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

Avvecklingsskyldigheten enligt första stycket skall anses vara fullgjord när lagfart på egendo- men beviljats annan än den döde eller dödsboet.

Om det föreligger särskilda skäl får rätten på ansökan bevilja döds- boet anstånd med avvecklingen för viss tid. Som villkor för an- stånd skall — förutom särskilda skäl — gälla, att ansökan gjorts före utgången av den tid som anges i första stycket samt att boet är av- trätt till förvaltning av boutred- ningsman.

• Sida 63
•  Original

aNuvarande lydelse Föreslagen lydelse PTOD- 1988/891 9 '

Beslutar rätten om anstånd, skall underrättelse om rättens be- slut översändas-till inskrivnings- myndigheten för anteckning där- om i fastighetsboken.

85

Det åligger inskrivningsmyn- digheten att kontrollera att ett så- dant fastighetsinnehav som avses i 7 & avvecklas inom föreskriven tid.

Finner inskrivningsmyndighe- ten att avveckling inte skett inom föreskriven tid och har dödsboet inte beviljats anstånd med avveck- ling av fastighetsinnehavet, skall inskrivningsmyndigheten anmäla förhållandet till rätten, som därvid- skall förordna att fastigheten skall försäljas av kronofogdemyndighe- ten på offentlig auktion.

9 5

Försäljning enligt 8 9" får ske ti- digast sex månader efter det att rät- tens beslut om försäljning har vun- nit laga kraft. Rätten skall under- rätta kronofogdemyndigheten när beslutet om försäljning vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det visas att lagfart på fas- tigheten beviljats annan än den döde eller dödsboet.

tog

I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om fas- tigheten hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som besvärade fastigheten redan innan dödsboet förvärvade fastigheten och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar. _

Försäljning fårinte sketilldöds- boet.

• Sida 64
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. 4 &, lt) kap. l9_$ första stycket andra me- ningen och tredje stycket samt 12 kap. '405 första stycket andra me- ningen och tredje stycket utsök- ningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Dödsboet svarar för kostnader som inte kan tas ut enligt 17 kap. 7 & utsökningsbalken.

20 kap. 3 5

l bouppteckningen angivas da- gen för förrättningen,lden dödes fullständiga namn, yrke och hem- vist samt dödsdagen, så ock deras namn och hemvist, vilka skolat kal- las till förrättningen, med uppgift tillika. för underårig om hans fö- delsedag och för arvinge am hans skylt/skap med den döde. Arvinge skall angivas ändå att det stärj'ast atthan är utesluten från del i kvar- låtenskapen". Kan uppgift i visst hänseende ej lämnas, skall det an-' märkas.

Av bouppteckningen skall fram- gå vilka som närvarit-vid förrätt- ningen. Dör någon som sku/at kal- ' lus ej närvarit, skall vid boupp- teckningen fogas bevis att han i tid blivit kallad. '

Det åligger rätten att tillse att bouppteckning, när sådan erford- ras, inom laga tid förrättats och ingivits. Finnes det vara_lömummar äger rätten vid vite förelägga viss tid eller, där bouppteckning ej skett. förordna någon att föran-

l bouppteckningen anges dagen för förrättningen, den dödes full- ständiga namn, yrke och hemvist samt dödsdagen. Ä'ven'namn och hem vist för den som skall ha kallats till förrättningen. skall anges. För underårig skall anges födelseda- tum och för arvinge skall anges hans släktskap med den döde. Ar- vinge skall anges även om han är utesluten-från del i kvarlåtenska- pen. Kan uppgift i visst hänseende inte lämnas skall det anmärkas.

Av bouppteckningen skall fram- gå vilka som närvarit vid förrätt- ningen. Om någon. som skall ha kallats inte närvarit. skall vid bo- uppteckningen fogas bevis att han i tid blivit kallad.

Har delägarna kommit överens om att någon i viss! avseende skall _-/öretröda lmet, bör dennes uppdrag. nanm och hemvist anges i boupp- teckningen. ' '

9.5

Det åligger rätten att tillse att bouppteckning, när sådan erford— ras, inom laga tid förrättats och ingivits. Finner rätten att det för- summatsj/är rätten vid vite föreläg- ga' viss tid'ell'er, ()mbouppteckning inte skett, förordna någon att för-

'64

• Sida 65
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lvdelse

stalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrättningen. _ Registrering av bouppteckning mä ej äga rum. där vid bouppteck- ningen _/innes ey' hava sä för/arits, som i detta kapitel sägs. Är boupp- teckningen bristfällig, äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall av- hjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckningen må vid vite häl/as därtill.

Föreslagen lydelse

anstalta därom. Sådant förord-

nande utgör inte hinder att vara .

god man vid förrättningen. Registrering av bouppteckning _lär'inte ske. om vid bouppteck- ningen intejör/arits. som i detta kapitel sägs. Är bouppteckningen bristfällig,/är rätten med föreläg- gande av vite utsätta tid inom vil- ken bristen skall avhjälpas.

Den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckningen får vid vite anmodas därtill.

Ont/artar enligt houpptecknin gen den dödes tt'l/gtingarjast egendom som är taxerad som jordbruks/as- tighet. skall rätten göra anmälan om döds/aller till inskrivningsmj-w— dighetett för anteckning därom i fastighetsboken.

23 kap.

Envar delägare äger vid skiftet njuta Iotti varje Slag av egendom; dock hör vad ej lämpligen kan delas eller skiljas sävirt möjligt läggas å en lott. Fordran & delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår.

Har vid skifte fastighet delats så, att delägare fått skilda andelar utan att villkorom utbrytningupp- ställts i den handling som enligt 4 & upprättats över skiftet, innehava dessa delägare fastigheten under samäganderätt.

Varje delägare har rätt att vid skif-

tet ja” deli varje slag av egendom. Egendom som inte är lämplig att delas eller skiljas bör dock i möjli- gaste män läggas på en latt. lngäri den egendom sotn skall skiftas/ast egendom som är taxerad somjord- bruksjastighet bör denna. i före— kommande/all hela taxeringsenhe- ten. läggas på en lntt. om det är möjligt. Fordran pä delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår.

Har vid skifte fastighet delats så, att delägare fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning upp- ställts i den handling som enligt 4 & upprättats över skiftet, inne/tar dessa delägare fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares hand. är skiftet ogiltigt i den delen.

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2

Övergångsbestämmelser

l. Denna lag träder i kraft den

2. Har ett dödsbo förvärvat fast egendom som är taxerad som jord- bruksfastighet från den döde före ikraftträdandet, skall den tid inom vilken boet är skyldigt att avveckla sitt fastighetsinnehav räknas från ikraftträdandet.

• Sida 67
•  Original

2. Förslag till Prop. l988/_89:9 Lag om förvaltning av samägda jordbruksfastigheter i vissa fall Bilaga 2

Härigenom föreskrivs följande

l _5 Ägs fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet av tre eller. flera gemensamt skall i fråga om fastighetens förvaltning gälla, i stället för bestämmelserna i 2—5 55 lagen ( l904:48 s.l)om samäganderätt. vad som stadgas i denna lag.

Bestämmelserna i 7—l2 åå tillämpas i den mån annat inte avtalats mellan delägarna. Ett avtal vars innehåll avviker från nyssnämnda be- stämmelser är giltigt högst ett år från det avtalet ingicks men kan inom samma tid förlängas för ett år åtgången. '

25 Delägarna i sådan fastighet som avses i denna lag skall inom sin krets utse en huvudägare med uppgift att ansvara för fastighetens förvaltning och att företräda delägarna i angelägenheter som rör fastigheten enligt vad som närmare stadgas i det följande. _

3 5 Huvudägaren ansvarar som om han var ensam ägare av fastigheten för fullgörandet av vad som enligt lag eller annan författning åligger en ägare av jordbruksfastighet i fråga om fastighetens skötsel och förvalt- ning i övrigt. '

45 Huvudägaren företräder även i övrigt fastighetens ägare i angelägen- heter som rör fastigheten. om annat inte följer av andra till och med fjärde styckena. Huvudägaren får inte utan fullmakt från övriga delägare överlåta fas- tigheten eller annars förfoga över den så att den helt eller delvis från- händs ägarna. Utan hinder av vad nyss sagts får huvudägaren dock läm- na sädana medgivanden vid fastighetsreglering som avses i 5 kap. l8 5 första stycket I och 2 fastighetsbildningslagen (197Ö:988). Huvudägaren får inte utan fullmakt från övriga delägare låta inteckna fastigheten eller taga upp lån mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten i andra fall än som avses i 5 & tredje stycket. Huvudägaren får inte heller utan fullmakt från övriga delägare upplå- ta nyttjanderätt eller annan rättighet i fastigheten för längre tid än fem år. Utan hinder av, vad nyss sagts får huvudägaren dock lämna sådana med- givanden vid förrättning'enligt anläggningslagen och ledningsrättslagen som avses i löt)" första stycket anläggningslagen (l9731l49) Och i l4å första stycket Iedningsrättslagen (l973zl l44).

55 Beslut i sådan fastighetsangelägenhet, som huvudägaren enligt 3,6 ensam ansvarar för eller som gäller'sådana medgivanden som sägs i 45 andra stycket andra meningen och fjärde stycket andra meningen, fattas av huvudägaren. l fråga av större ekonomis-k vikt skall huvudägaren dock först samråda med övriga delägare. Huvudägaren skall alltid underrätta övriga delägare om beslut som han fattar enligt denna paragraf.

67.

• Sida 68
•  Original

Bilaga 2

Erfordras till följd av beslut enligt denna paragrafmedel och kan såda- na inte i tillräcklig mån erhållas genom tillskott från delägarna fär rätten på ansökan av huvudägaren meddela honom tillstånd att taga upp lån mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten och låta företa inskrivnings- ätgärd beträffande denna.

6 5 Beslut i angelägenhet som rör överlåtelse av fastigheten i dess helhet eller område av denna eller inteckning och pantsättning av fastigheten eller upplåtelse av nyttjanderätt eller'annan rättighet i fastigheten 'för längre tid än fem år fordrar samtliga delägares samtycke, dock med un- dantag för de fall som avses i 4 5 andra stycket andra meningen och ljärde stycket andra meningen samt 55 tredje stycket.

Samtliga delägares samtycke lordras också för en åtgärd för fastig- hetens förvaltning som är främmande för ändamålet med det gemensam-, ma ägandet eller som annars uppenbart strider mot delägarnas gemen- samma intressen.

7 $ Beslut | andra fastighetsangel ägenheter' än sådana som enligtS äfat- tas av huvudägaren eller som enligt 6; fordrar samtliga delägares sam- tycke lättas genom omröstning.

Omröstning skall ske genom skriltligt förfarande (skriftlig omröst— ning) eller vid delägarsammanträde.

8 & Skriftlig omröstning skall äga rum när en eller fiera av delägarna vill väcka fråga om förvaltningsåtgärd och skall delägaren därvid bereda övriga delägare tillfälle att skriftligen ange sin mening.

Framkommer för åtgärden sådan majoritet, som i IO & sägs, skall det skriftliga beslutsunderlaget överlämnas till huvudägaren, som har att underrätta samtliga delägare om vad som beslutats samt att vidta de åtgärder som beslutet kan föranleda.

95 Delägarsammanträde skall hållas om huvudägaren eller delägare som äger minst hälften av fastigheten påfordrar det. Till delägarsammanträde skall genom huvudägarens försorg var och en av delägarna kallas i god tid genom rekommenderat brev under sin senast kända adress. Kallelsen skall innehålla upplysning om vad som skall behandlas på sammanträdet. Vid delägarsammanträde skall protokoll föras över vad som förekom- mer. Delägare som uteblivit från sammanträdet skall genom huvudäga- rens försorg underrättas om vad som beslutats. Leder sammanträdet till beslut om förvaltningsåtgärd-har huvudäga-l

ren att vidta de åtgärder som beslutet kan föranleda.

105 Vid omröstning räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastigheten. Som beslut vid omröstning gäller den meningen som fått det högsta röstetalet. Vid lika röstetal gäller den mening som huvudägaren biträder. Val av huvudägare skall dock avgöras genom lottning, om flera fått lika röstetal.

II 5 Beslut efter omröstning är bindande för samtliga delägare, oavsett om de deltagit i beslutet eller inte.

• Sida 69
•  Original

125 Kostnad. som föranletts av beslut enligt denna lag eller eljest gjorts PTOD. 1988/89: 9 för förvaltningen av fastigheten, skall varje delägare vidkännas i förhål- Bilaga 2 lande till sin andel i fastigheten.

135 Rättshandling som huvudägaren vidtagit med stöd av 5 5. 8 5 andra stycket samt 95 fjärde stycket är i förhållande till tredje man bindande för samtliga delägare. De har lika rätt i förhållande till medkontrahenten och svarar solidariskt för vad som utfästs.

145 Medel som huvudägaren har hand om för fastigheten skall hållas skilda från andra medel. De får inte utmätas för annan skuld än sådan som är hänförlig till förvaltningen av fastigheten. Behållna medel, som inte behövs för fastighetens förvaltning. skall utbetalas till delägarna i förhållande till deras andelar.

155 Huvudägaren skall för varje kalenderår eller i förekommande fall bokföringsår inom två månader från årets utgång inför övriga delägare redovisa för den förvaltning han utövat som huvudägare under året. Redovisningen skall på delägares begäran ske skriftligen. För gransk- ning av redovisningen har delägare rätt att ta del av räkenskapshandling- arna.

165 Huvudägaren äger erhålla skälig ersättning för sitt arbete samt för tidsspillan och utlägg. För tidsspillan och utlägg har huvudägaren rätt att få gottgörelse omedelbart. Vid mera omfattande åtgärd har han rätt att erhålla förskott på ersättning för arbete.

17 5 Den del av ersättningen till huvudägaren, som inte belöper på den- nes egen andel, skall ersättas av övriga delägare i förhållande till deras andelar.

18 5 Kan huvudägaren och övriga delägare inte komma överens. äger rätten avgöra frågan om ersättning och förskott till huvudägaren.

195 Huvudägaren svarar för skada som han uppsåtligen eller av vårds- löshet åsamkar annan delägare. Vill delägare väcka talan mot huvudägaren i anledning av dennes åt- gärder skall detta ske inom ett år efter det att huvudägaren avgivit sådan redogörelse varom stadgas i 15 5. Väcks inte talan inom nämnd tid är rätten till talan försutten.

205 Val av huvudägare skall anmälas till den inskrivningsmyndighet inom vars område fastigheten är belägen. Sker inte sådan anmälan an- svarar varje delägare för vad som enligt 3 5 åligger huvudägaren. Är huvudägare inte utsedd skall vidare rätten efter anmälan av deläga- re eller aven myndighet som handlägger ett ärende som rör fastigheten utse en av delägarna till huvudägare. Rättens förordnande av huvudäga- re gäller utan hinder av att det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 70
•  Original

Bilaga 2

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1904 :48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1904248 s. l) om samägande- rätt att 19 5 skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

|9g'

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning ä sådan samfäl- lighet som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. eller ä'sådan all- männing, som avses i lagen (I952:166') om häradsallmänning- ar eller lagen (.1952:167) om all- männingsskogar i Norrland och' Dalarna: ej heller vare i någotjbll lagensI/öreskril'ter tillämpliga i f rå- ga om bildande av jaktvårdsområ- de. bestående av allenast en fastig- het, eller av fiskevårdsområde, omfattande alle/rasten fastighet el- ler det till allenast en fastighet hö- rande fisket.

Beträffande egendomsgemen- skap mellan äkta makar eller del- ägare i oski/t dödsbo eller dem, som äroi bolag samman eller äro redare i samma fartyg eller delta- gare i samma gruv rörelse, gälle vad därom särskilt är stadgat.

Vadi 15 kap. [16 5] föräldrabal- ken stadgas skall ej äga tillämpning ifråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den

Bestämmelserna i denna lag ska/[ inte tillämpas på sådan sam- fällighet' som avses i lagen (197321150) om förvaltning av samfälligheter. eller på sådan all- männing som avses i (1952:]66) om häradsallmänning- ar eller lagen (19521167) om all- männingsskogar i Norrland och Dalarna. Lagens föreskrifter skall inte heller i något fall tillämpas i fråga om bildande av jaktvårds- område, bestående av endast en fastighet, eller av fiskevårdsområ- de, omfattande endast en fastighet eller det till endasten fastighet hö- rande fisket.

Beträffande egendomsgemen- skap mellan äkta makar eller del- ägare i oskiftat dödsbo eller dem, som äri bolag samman eller är re- dare i samma fartyg eller deltagare i samma gruvrörelse gäller särskil- da. bestämmelser.' Särskilda be- stämmelser gäller oekså. istället/iir .s'tadgandena i 2—5 N', ifråga om

förvaltningen av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet och som ägs av tre ellerjlera gemen- samt. _ '

Bestämmelserna i 15 kap. [165] föräldrabalken skall inte tillämpas ifråga om försäljning-enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

lagen'

• Sida 71
•  Original

4. Förslag till Prop. 1988/89:9 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979z230) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979:230) att 1 och 2 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

. | 9.

För förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet krävs tillstånd enligt denna lag när förvärvet sker genom _

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller?. & 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 25 aktiebolagslagen (1975zl385). aktiebolagslagen (197521385).

- - 5 . arvskifte, om förvärvaren blivit delägare i ett dödsbo uteslutande genom köp. b_vte eller gå va. Vid till- lämpningen av denna punkt skall såsom arvskifte anses också sådant förvärv, som en ensam dödsbodel- ägare görfrån ett dödsbo utan att arvskifte äger mm.

2 &

Förvärvstillstånd enligt l & behövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lant- bruksnämnd eller lantbruksstyrelsen,

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköps- rätt enligt förköpslagen-(1967z868),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt, är skyldig att åter avyttra egendomen, '

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärva- ren eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen enligt 16 & eller enligt 3 kap. l 5 lagen (1982:6l8) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

7. om egendomen ingår i stadsplan eller är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk enligt byggnadsplan, fastställd efter d. 1 jan. 1948,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än , jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för an-

• Sida 72
•  Original

Bilaga 2

Nu varande l vdelse I—"öreslagen lule/se

nat ändamul än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9. om andel i fastighet förvärvats av någon som redan äger till samma taseringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt 16 &.

10. om förvärvet sker genom in- lt). om förvärvet sker genom in- rop pä exekutiv auktion. rop på exekutiv auktion,

]] . omförvärvaren, ifall som avses i ] SV 5. står i sådantjörltällande till en ursprunglig dödsluulelägare som i 5 sägs.

• Sida 73
•  Original

Bilaga 2

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden.

t

Härigenom föreskrivs att 65 lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angivna lydelse

Nu varande lvl/else

65

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrivas nedan i denna pa- ragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 45 skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket.

om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö- religger därtill, eller

om ärendet angår l. medgivande till äktenskap en- ligt 2 kap. 2 ; giftermålsbalken el- ler till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 & nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i and- ra fall.

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond eller till- stånd lill vinstutdelning i bolag el- ler till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss/örvaltningsåt- gård i annat/all ätt som avses ovan i detta stycke.

! fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt gifter-

6 Riksdagen 1988/89. ] sam/. Nr 0

Föreslagen lydelse

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare om inte annat följer av vad somföreskrivs nedan i denna para- graf.

Vid annan handläggning än Som sägs i 3 eller 4 & skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt, om annars särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande till äktenskap en- ligt 2 kap. 2 g' giftermålsbalken el- ler till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 # nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i and- ra fall,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond eller till- stånd till vinstutdelning i bolag el- ler till fusion,

4. förvaltning av stiftelse,

5. anstånd för dödsbo med av- veckling av innehav av jordbruks-

fastighet enligt 18 kap. 7 35" ärvda- balken. eller

6. tillstånd till vissförvaltningsåt- gärd i annat/all än som avses ovan i detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt gifter-

• Sida 74
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ' P l'Op- 1988/8919 - - ' - -- - Bilaga 2 målsbalken eller föräldrabalken, målsbalken, föräldrabalken eller samt eljest av minst tre och högst ärvdabalken, samt annars av minst- fyra lagfarna domare. Har-nämn- tre och högst fyra lagfarna doma- demän säte i rätten äger 15 kap. 29 re. Har nämndemän säte i rätten och 30 åå giftermålsbalken mot- äger 15 kap. 29 och 30% gifter- svarandc tillämpning. målsbalken motsvarande tillämp- ning.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare. eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 75
•  Original

6. Förslag till Prop. 1988/89:9 Förordning om ändring i fastighetsbokskungörelsen (1971 :708) Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 1245 fastighetsbokskungörelsen (1971:708) skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse

12 Vid införing i lagfartsspalten antecknas fullständiga namnet på den för vilken" lagfart sökes. Per— son- eller organisationsnummer anges. där sådant finns."

Föreslagen lydelse

&

Vid införing i lagfartsspalten antecknas fullständiga namnet på den- för vilken lagfart söks. Person- eller organisationsnummer anges, där sådant finns.

' Har den för vilken lagfart senast beviljats eller sökts ändrat namn, antecknas namnändringen i lagfartsspalten.

Har lagfart beviljats eller sökts för staten, antecknas "uppgift om vilken” myndighet som förvaltar egendomen i lagfartsspalten.

1 lagfartsspaltens anmärknings- kolumn antecknas-

1. beslut som ej innefattar bifall till lagfartsansökan,

2. när ansökan rör endast en del av den fastighet som-redovisas på upplägget, uppgift om den del av fastigheten som ansökningen av- ser och. om fångesmannens åt- komst ej'heller omfattar hela fas- tigheten, hänvisning till det rum- där hans lagfart är inskriven,

3. hänvisning till rum där för- värv för ny ägare till fastigheten el— ler del av den inskrivits.

4. uppgift att sammanläggning sökts eller fråga om' sammanlägg- ning i annat fall tagits upp och att yttrande som avses i 12 kap. 10% fastighetsbildningslagen (1970:988)e11eri11 åandra stycket lagen (1971 21037) om äganderätts- utredning och legalisering avgi- vits. fastighetsbildningsbeslut som avser sammanläggning och regi- strering av beslut eller utslag som rör sammanläggning,

1 Iagfartsspaltens anmärknings- kolumn antecknas

1. beslut som ej innefattar bifall till lagfartsansökan,

2.=när ansökan rör endast en del av "den fastighet som redoviSas på upplägget., uppgift om den del av fastigheten som ansökningen av- ser och, om fångesmannens ät- .

komst ej heller omfattar hela fas- tigheten, hänvisning till-det rum där hans lagfart är inskriven,

3. hänvisning till rum där för- värv för ny ägare till fastigheten el- ler del av den inskrivits, . .

4. uppgift att sammanläggning sökts eller fråga om sammanlägg- ning i annat fall tagits upp och att yttrande som avses i 12 kap. 10.5 fastighetsbildningslagen . (1970:988)e11eri11 åandra stycket lagen (1971 :1t)37) om äganderätts- utredning och legalisering avgi- vits. fastighetsbildningsbeslut som

' avser sammanläggning och regi—

strering av beslut eller utslag som rör sammanläggning,

• Sida 76
•  Original

' Bilaga 2

Nuvarande I_1 'de/se

. 5. förhållanden som avses i föl- jande författningsrum,

19 kap. 205 första och andra styckena och 20 kap. 14 5jordabal- ken samt. sävitt gäller lagfart. 19 kap. 14 5. 17 5, 18 5 och 20 5 tredje stycket samma balk,

1 kap. 95 och 3 kap. 1 5 tredje stycket lagen (1982:618) om ut- ländska förvärv av fast egendom m.m..

55 kungörelsen (19521169) om förfarandet vid införlivning av mark med eller från häradsallmän- ning eller allmänningsskog i Norr- land eller Dalarna. .

11 5 fjärde stycket och 16 5 and- ra stycket jordförvärvslagen (19791230).

75 första stycket och 95 andra stycket förköpslagen (19671868).

265 bostadsförvaltningslagen (1977:792),

10— 12 55 bostadssaneringsla- gen (1973:531),

6 5 lagen ( 1975:1 132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

20—22 55 lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m..

35 första stycket och 85 tredje stycket lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

39 b 5 naturvårdslagen (19641822),

205 hälsoskyddslagen (1982:1080)_

25 första stycket och 95 andra stycket lagen (1985:658) om arren- datorcrs rätt att förvärva arrende- stället.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lt'dels'e

5.förhä|1anden som avses i föl-

jande författningsrum.

19 kap. 205 första och andra styckena och 20 kap. 14 5jordabal- ken samt. såvitt gäller lagfart. 19 kap. 145.175. 185 och 20 5 tredje stycket samma balk.

1 kap. 95 och 3 kap. 1 5 tredje stycket lagen (1982:618) om ut- ländska förvärv av fast egendom m.m.,_

55 kungörelsen (1952:169) om förfarandet vid införlivning av mark med eller från häradsallmän- ning eller allmänningsskogi Norr- land eller Dalarna.

11 5 fjärde stycket och 165 and- ra stycket jordförvärvslagen (1979:230),

7 5 första stycket och 95 andra stycket förköpslagen (19671868).

265 bostadsförvaltningslagen (19771792).

10— 12 55 bostadssaneringsla- gen (19733531).

6 5 lagen ( 1975:1 132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,

20—22 55 lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.,

35 första stycket och 8 5 tredje stycket lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

39 b 5 naturvårdslagen (1964:822), 20 5 hälsoskyddslagen (198221080),

25 första stycket och 9 5-andra stycket lagen (1985:658) om arren- datorers rätt att förvärva arrende- stället.

18 kap. 7 f_[iärdt' sive/ter och 20 kap. 9 f_ljärrle strv/tel ärvdabalken.

30 så" lagen (()()()():(')()()) am./invalt- gning av samägda jordbruksfastig-

heter i vissa./all.

• Sida 77
•  Original

Remissinstanser

Efter remiss har yttrande över betänkandet (SOU 1987: 2) Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. avgetts av hovrätten för Övre Norrland, Falu tingsrätt, Härnösands tingsrätt. riksskatteverket, domstols- verket, Skogsstyrelsen. lantbruksstyrelsen, statens lantmäteriverk, domän- verket, centralnämnden för fastighetsdata, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsen i Kopparbergs län samt länsstyrelsen i Jönköpings län, statis- tiska centralbyrån. datainspektionen, glesbyggdsdelegationcn (1 197712). Sveriges advokatsamfund. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksförening- en, Sveriges jordägareförbund, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska bankföreningen med instämmande av PK-banken. Svenska sparbanksförcningen, samt Sveriges Föreningsban- kers Förbund. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges Skogsägareföre- ningars riksförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.

Riksskatteverket har bifogat yttrande från länsskattcmyndigheten i Kopparbergs län.

Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Jönkö- pings, Ävlvsborgs, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbot- tens län.

' Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga lantbruksnämn- der samt lantbruksenheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län.

Lantmäteriverket har bifogat yttranden från överlantmätarmyndighe- tema i Kopparbergs och Jönköpings län. .

Yttrande har också inkommit från länsstyrelsen i Jämtlands län och Tärna-Stensele Allmänningsskog.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har förutom eget yttrande bifogat två reservationer.

.77

• Sida 78
•  Original

Prop. 1988/8919 Fastighetsbildningsutredningens lagförslag _ - .

Förslag till I - Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga 'om delgivningslagen (1970:428) att .9 och 10 5.5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 %

Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten. överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga. till någon av dem. Saknas behörig ställfö- reträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall be- sluta i den juridiska personens angelägenheter. överbringas handlingen till denne. ' '

Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av döds!)ode/ägarna får ske endast om denne sitter i boet. Dödsbodelägare ' som mottagit handlingen skall utan" dröjsmål underrätta övriga om dcl- '

givningen.

! fråga om dödsbo som förvaltas av delägarna äger första stycket till- lämpning endast när den fråga som avses med delgivningen angår för- valtningen av fast egendom som' till- hör dödsboet. Sitter någon "av döds- hodelägarnd i boet. får delgivning med dödsboet dock ske genom att handlingen överbringas till denne. Dödsbodelägare som mottagit handlingen "skall utan dröjsmål un- derrätta övriga om delgivningen.

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen. även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handlingen utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

10 &

Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalta samfällighe- tens eller sammanslutningens angelägenheter. far handlingen överbringas till ledamot av styrelsen eller förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som Skall besluta i sam- fällighetens eller sammanslutningens angelägenheter. får handlingen över- bringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, fär delgivning med delägarna ske ge- nom att handlingen överbringas till

Inne/tas fast egendom med sam- äganderätt. får delgivning med ägar- na ske genom att handlingen Över-

gruvföreständaren. bringas till någon av dem. Tillhör gruva flera gemensamt, får delgiv- ning med delägarna ske genom att handlingen överbringas till gruvfö- reständaren.

Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra deläg- arnas eller medlemmarnas talan. skall han lämna handlingen till någon som har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgivningen.

• Sida 79
•  Original

Remissinstanser som yttrat sig över fastighetsbildningsutredningens förslag

— Över fastighetsbildningsutredningens slutbetänkande (SOU 1986:29) Fas- tighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och beoendeinflytande m.m. har remissyttranden avgetts av hovrätten för Nedre Norrland. Stockholms tingrätt. Gävle tingsrätt, domstolsverket, statens planverk. statens lantmä- teriverk. statensnaturvårdsverk (företrädesvis beträffande avsnitt 3.3). domänverket (företrädesvis beträffande avsnitt 2.2), kammarkollegiet (fö- reträdesvis beträffande avsnitt 2.2). lantbruksstyrelsen (företrädesvis be- ' träffande avsnitt 2.2), statskontoret, riksrevisionsverket. länsstyrelsen i Malmöhus län. länsstyrelsen i Västernorrlands län, rättegångsutredningen (Ju 1977:06) (företrädesvis. beträffande avsnitt 3.4), Svenska kommunför- bundet. Stockholms. Göteborgs och Halmstads kommuner. Lantbrukar- nas riksförbund (LRF). Svenska Kommunal— Tekniska föreningen, Sveri- ges advokatsamfund. Sveriges fastighetsägareförbund' (företrädesvis be- träffande avsnitt 4), Sveriges jordägarcförbund. Sveriges lantmätareföre- _ning, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) (företrädesvis beträf- fande avsnitt 4). Hyresgästernas riksförbund. (företrädesvis beträffande avsnitt 4). Svenska riksbyggen (företrädesvis beträffande avsnitt 4), HSB:s riksförbund ek. för. (företrädesvis beträffande avsnitt 4), Sveriges bostads- rättsföreningars centralorganisation (SBC)'(företrädesvis beträffande av- snitt 4). Sveriges villaägareförbund (företrädesvis beträffande avsnitt 4) samt Riksförbundet Vi i Småhus (företrädesvis beträffande avsnitt 4). .

Lantmäteriverket har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndig- heterna i Stockholms. Uppsala. Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Överlantmätarmyndighetcn i Stockholms län har bifogat ett yttrande från fastighetsbildningsmyndigheten i Huddinge och överlant- mätarmyndighcten i Östergötlands län har bifogat ett yttrande från stads- ingenjörskontorct i Norrköpings kommun. ' '

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har överlämnat yttrande av den kommunala fastighetsbildningsmyndigheten i Sundsvall.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken1 dels att 24 kap. l 5 skall ha följande lydelse, dels att i balken skall införas två nya paragrafer. 18 kap. 7 5 och 20 kap. 9 a & av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. .75

Om det i'den dödes egendom in- går _fast egendom som är taxerad

som jordbruksfastighet eller om dödsboet på annat sätt harförvärvat sådan egendom. skall boet ha av- vecklat fastighetsinnehavet senast fyra år eller utgången av det kalen- derår då dödsfallet inträlfade. Tillsyn över att avveckling sker enligt första stycket utövas av den myndighet som regeringen bestäm- mer. "Om ett dödsbo inte har avveck- lat fastiglietsinnehavet inom _löre— skriven tid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att full-.

göra sin skyldighet. TillSynSmleig

rhetens beslut om föreläggande jär

överklagas till kammarrätten.

Den tingsrätt'som har registrerat bouppteckningen efter den döde får" på ansökan av dödsboet medge an-

"stånd för viss tid med avva'klingen,

om detjinns särskilda skäl. Anstånd _lårjörenas med villkor. Medges an- stånd. skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

20 kap.

9:15

'Omtryekt l98lz359.

Om det i den dödes egendom in- går _fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. skall rätten underrätta den tills_t-'nsm_1-'ndighet som avses i 18 kap. 7 _é' andra styc- ket om dödsfallet.

Prop. l988/89: 9

• Sida 81
•  Original

Bilaga 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

Om ett dödsbo förvaltas av del- ägarna gemensamt och de har kom- mit överens om att leva samman i oskiftat bo, gäller i fråga om för- valtningen av boet och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. l 5. om inte annat har avtalats. Också bestämmelserna i 3. 4 och 6 gg samma kapitel skall tillämpas.

Om ett dödsbo förvaltas av del- ägarna gemensamt och de har kom- mit överens om att leva samman i oskiftat bo. gäller i fråga om för- valtningen av boet och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. l 5. om inte annat har avtalats. Också bestämmelserna i 3. 4, 6 och 79'9' samma kapitel skall tillämpas.

I fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. 1 a 9", om inte annat avtalats mellan delägarna.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1989.

2. . Om det i dödsboet efter någon som avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. skall boet ha avveck- lat fastighetsinnehavet senast den 1 juli 1993. såvida inte anstånd med avvecklingen har meddelats av rätten.

' Senaste lydelse 1981: 359.

• Sida 82
•  Original

Bilaga 6

2 Förslag till Lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l 5 Om fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet ägs av fler '

än två gemensamt. tillämpas denna lag i stället för bestämmelserna i 2— 6 55 lagen (1904148 s. 1) om samäganderätt.

Avtal' som strider mot bestämmelserna i denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte avtal i frågor som avses i 8 .— 10 55.

Ställföreträdare

25 Delägarna i fastigheten skall utse en ställföreträdare. Valet av ställ- företrädare skall för anteckning i fastighetsboken anmälas skriftligen till inskrivningsmyndigheten för det område där fastigheten ligger. Anmälan skall vara undertecknad av ställföreträdaren och innehålla en försäkran av honom på heder och samvete att bestämmelserna i denna lag har iakttagits vid valet av ställföreträdare. . Om det i fastighetsboken inte finns någon ställföreträdare antecknad eller om den som antecknats har avlidit, skall rätten på den ort där fastigheten ligger efter anmälan av myndighet eller delägare förordna en ställföreträdare. Om det begärs av den som har antecknats som ställföre- trädare. skall rätten förordna en ny ställföreträdare i hans ställe. Innan en ställföreträdare förordnas skall delägarna ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. När rätten har förordnat en ställföreträdare, skall detta anmälas till inskrivningsmyndigheten. Ställföreträdarens uppdrag gäller till dess att en ny ställföreträdare har blivit antecknad för fastigheten.

3 & Ställföreträdaren svarar för den löpande förvaltningen enligt de rikt- linjer och anvisningar som delägarna meddelar.

Ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna mot tredje man i angelägenheter som rör fastigheten. Han är dock inte på grund av denna lag behörig att

[. överlåta fastigheten eller en del av den,

2. inteckna eller pantsätta fastigheten.

3. upplåta nyttjanderätt eller annan rättighet i fastigheten. om avtalet gäller för längre tid än fem år eller för någons livstid eller om det kan bli förlängt på begäran av nyttjanderättshavaren.

45 En rättshandling som ställföreträdaren har företagit för delägarna är inte gällande mot dem. om ställföreträdaren har överskridit sin befogenhet och den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde inse att befogenheten överskreds.

Beslut av delägarna

5 5 Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet. Därvid räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastigheten. Vid lika

• Sida 83
•  Original

Bilaga 6

röstetal beslutar ställföreträdaren. Val av ställföreträdare avgörs dock ge- nom lottning. om flera har fått lika röstetal.

Beslut i frågor där ställföreträdaren inte har behörighet att företräda delägarna kräver enighet.

Varje delägare kan rösta skriftligen eller muntligen. Samtliga delägare skall få skälig tid på sig innan omröstningen äger rum.

Ställföreträdaren skall underrätta de delägare som kan nås om resultatet av omröstningen. Undcrrättelseskyldighcten kan fullgöras genom medde- lande i vanligt brev.

65 Ett beslut enligt 5 & första stycket får inte innebära att ställföreträda-

ren skall företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda .

otillbörlig fördel åt delägare eller annan till nackdel för annan delägare.

..Övriga bestämmelser

75 Pengar och andra tillgångar som ställföreträdaren har hand om för. delägarnas räkning skall hållas skilda från andra tillgångar.

85 Om ett beslut enligt denna lag föranleder kostnader eller om sådana uppkommer på annat sätt till följd av lagen. skall kostnaderna ersättas av delägarna i förhållande till deras andelar.

95 Senast den 31 januari varje år skall ställföreträdaren lämna redovis- ning till delägarna över förvaltningen under det föregående" kalenderåret. Om delägarna begär det. skall redovisningen göras skriftligen. För gransk- ning av' redovisningen har .delägarna rätt att ta del av räkenskapshand- lingarna.

105 Ställföreträdaren har rätt till skälig ersättning för sitt arbete samt för tidsspillan och utlägg.

11 & Delägare och ställföreträdare. som vid fullgörande alv uppgift enligt denna lag uppsåtligenellcr av oaktsamhet tillfogar annan delägare skada, skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med

hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheter-. ' na i övrigt. Skall flera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den män inte skadeståndsskyldighetcn har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får krävas åter av . de andra efter vad som är skäligt.

Talan enligt första stycket som inte grundas på brott skall väckas inom ett år efter det att ställföreträdaren har avgett en sådan redogörelse som anges i 95. Väcks inte talan inom denna tid är rätten till ersättning förlorad.

lZå Varje delägare kan hos rätten begära att fastigheten för gemensam räkning försäljs på offentlig auktion. Rätten skall dock inte besluta om försäljning, om någon av de andra delägarna visar synnerliga skäl för anstånd.

Denna lag träder'i kraft den 1 juli 1989.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 6

3 Förslag till

Låg om ändring i lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 195 lagen (1904148 5. 1) om samäganderätt skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 9"

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet. som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. eller å sådan allmänning. som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar eller lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsom råde, bestående av allenast en fastighet. eller av fiskevårdsom- råde. omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållan- den som rör makar. sambor. del- ägare i oskiftat dödsbo. bolagsmän. redare som ingått överenskommel- se om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser. '

Beträffande egendomsförhållan- den som rör makar, sambor, del- ägare i oskiftat dödsbo. bolagsmän. redare som ingått överenskommel- se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse finns särskilda _

bestämmelser. I fråga om förvalt- ningen av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet och som ägs av fler än två gemensamt gäller särskilda bestämmelser i stål- let _/ör 2— 6 få.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 & föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av- samfälld fast egendom. vari omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Senaste lydelse 19871796.

• Sida 85
•  Original

Bilaga 6

4 Förslag till Lag om ändring ijordförvärvslagen (1979: 230)

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 55 jordförvärvslagen (1979: 230) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 51 För förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom 1. köp. byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening, 3. utdelning eller skifte från bolag eller förening, 4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 & aktiebolagslagen (1975: 1385).

Tillstånd enligt denna lag krävs också ifall då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett dödsbo vari ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet eller då någon, som genom köp, byte el-

ler gåva harförvärvat en andel i ett ' sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas den fasta egendomen eller del där- av.

Förvärvstillstånd 4 52

Förvärvstillstånd får vägras,

1. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jord- brukets eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller utvecklingsbara lantbruksföretag. som bör förbli självständiga, förs sam- man till _ett företag.

3. om förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen eller annan ersättning avse- värt överstiger egendomens marknadsvärde.

5. om förvärvet avser andel i fast egendom och ägarförhållandena ge- nom förvärvet skulle bli sådana att ett rationellt utnyttjande av egendo- men kan komma att försvåras.

Första stycket 4 gäller inte ifråga om tillstånd att förvärva egendom på offentlig auktion enligt 17å eller enligt 3 kap. 35 lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Senaste lydelse 1987: 468. : Senaste lydelse 1987: 468.

• Sida 86
•  Original

Bilaga 6

5 Förslag. till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970: 428) .

Härigenom föreSkrivs att 9 & delgivningslagen (1970:428) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 &"

Skall delgivning ske med annan juridisk person än "staten, överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller. om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand-

lingen till denne-.

Delgivning med dödsbo genom. att handlingen överbringas till nå- gon av dödsbodelägarna får ske en- dast om denne sitter i boet. Döds- bodelägare som mottagit handling- en skall utan dröjsmål underrätta

Delgivning med dödsbo genom 'att handlingen överbringas till nå- gon av dödsbodelägarna får ske en- dast om denne sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att döds- boet innehar fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall-utan dröjsmål un- derrätta övriga delägare om delgiv- ningen. .

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handling- en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet. övriga delägare om delgivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Prop. 1988/89: 9

• Sida 87
•  Original

InnehåU

Propositionen ............................................................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ........................................... Propositionens lagförslag ..............................................................

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2juni 1988 ..... 1 Inledning ......................................................................... 2 Allmän motivering ..........................................................

2.1 Allmänna utgångspunkter ................................................... 2.2 Begränsning-av dödsbons innehav av jordbruks- fastigheter

2.2.1 Avvecklingsskyldighet ............................................... 2.2.2 Kontroll- och sanktionssystem ...................................

2.2.3 Existerande dödsbons skyldighet att avveckla innehav

av jordbruksfastigheter ..............................................

2.3 Delgivning med dödsbon som äger jordbruksfastigheter ....... 2.4 Samägande av jordbruksfastigheter ..................................... 2.4.1 Ställföreträdare i fall då fler än två gemensamt äger en

jordbruksfastighet .....................................................

2.4.2 Utseendet av ställföreträdare ..................................... 2.4.3 Beslutsfattandet ........................................................ 2.4.4 Omröstningsförfarandet ............................................. 2.5 Förvärvsprövning vid förvärv genom testamente? .............

2.6 Åtgärder mot kringgående av jordförvärvslagen genom för-

värv av dödsboandel ..........................................................

2.7 Förvärvsprövning vid förvärv av andel ijordbruksfastighetcr

2.8 Kostnader ..........................................................................

2.9 Ikraftträdande .................................................................... 3 Upprättade lagförslag ................................................................ 4 Specialmotivering ..................................................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken .......................... 4.2 Förslaget till lag om förvaltning av vissa samägda jordbruks- fastigheter ..........................................................................

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om samäganderätt ...... 4.4 Förslaget till lag om ändring ijordförvärvslagen .................. 4.5 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen ...................

5 Hemställan ." .............................................................................. 6 Beslut ....................................... ' ................................................ Utdrag ur lagrådets protokoll den 15 september 1988 ....................

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988 .................................... -; ....................................................... Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning ......................................... Bilaga 2 Kommitténs lagförslag ................................................... Bilaga 3 Remissinstanser ............................................................. Bilaga 4 Fastighetsbildningsutredningens lagförslag ........... Bilaga 5 Remissinstanser som yttrat sig över fastighetsbildningsut-

redningens förslag .......................................................... Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag ............................................

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988

10 10 11 ll 15 15 17

19 20 21 21 22 24 26 27

28 28 29 30 31 31 31

34 44 44 46 46 47 48

51 52 62 77 78

79 80

• Sida 88
•  Original