Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde utvid- gas. Rätt till målsägandebiträde skall enligt förslaget i princip alltid finnas i mål om sexualbrott, Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga, bl.a. misshandel och olaga hot, blir reglerna om målsägandcbiträde mera generösa. Vidare föreslås vissa klarlägganden vad gäller rättshjälpsla- gens tillämplighet på målsägandebiträden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari'l99l.

• Sida 2
•  Original

Förslag till Lag om ändring i lagen (1988z609) om målsägandebiträde

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 55 lagen (19882609) om målsägandebiträde

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I mål om brott enligt 6 kap. 1-6 5 ellerjörsök till brott enligt 6 kap. 1-4 eller 6 _é' brottsbalken skall, sedan förundersökning har inletts, ett sär- skilt biträde för målsäganden (mål- sägandebiträde) förordnas, om det inte på grund av särskilda omstän- digheter kan antas att målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om det med hänsyn till målsägan- dens personligajörhållanden och öv- riga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde, skall, sedan förun- dersökning har inletts. målsägande- biträde förordnas även i mål om

1. brott enligt 6 kap. 7-10 9", jönräk till brott enligt 6 kap. 8 eller 9 _9' eller jörberedelre eller stämpling till brott enligt 6 kap. ] ,é' . 4 ,é' andra stycket eller 9 9" brottsbalken.

2. brott enligt 3 eller 4 kap. brotts- balken, på vilket fängelse kan följa, eller jörsök till sådant brott.

3. brott enligt 8 kap. 5 eller 65 brottsbalken eller försök till sådant brott.

Målsägandebiträdet har rätt till ersättning i enlighet med vad som enligt 22 & rättshjälpslagcn (l972:429) gäller för biträde vid all- män rättshjälp.

Föreslagen lydelse

1 mål om brott enligt 6 kap. brotts- balken skall, sedan förundersökning har inletts, ett särskilt biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av så- dant biträde.

Om det med hänsyn till målsägan- dens personliga relation till den misstänkte eller andra omständ i ghe- ter kan antas att målsäganden har behov av biträde, skall, sedan förun- dersökning har inletts, målsägande—

' biträde förordnas även i mål om

1. brott enligt 3 eller 4 kap. brotts- balken, på vilket fängelse kan följa,

2. brott enligt 8 kap. 5 eller 65 brottsbalken eller försök, förbere- delse och stämpling till sådant brott.

Målsägandcbiträdet har rätt till ersättning i enlighet med vad som enligt 22 9” rättshjälpslagcn (l972:429) gäller för biträde vid all- män rättshjälp. I fråga om ersätt— ningen tillämpas även 19. 23, 49, 49 a och 49 c 55 rättshjälpslagen.

]. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

2. Har ett målsägandebiträde förordnats före ikraftträdandet tillämpas inte 49 c & rättshjälpslagcn (l972:429).

3. Har hovrätt före ikraftträdandet meddelat beslut angående ersättning till målsägandebiträde tillämpas inte 49 5 andra stycket rättshjälpslagcn.

• Sida 3
•  Original

Justitiedepartementet Prop. 1989/90:158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande. och statsråden Eng- ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Dahl. R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

] Inledning

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988. Lagen, som innebar en principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde — ett målsägandebiträde — vid förundersökning och rättegång rörande vissa typer av brott. Rätten till biträde gäller i första hand i mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag av våld eller annan integritetskränkning. Dåvarande chefen för justitiede— partementet anförde i lagstiftningsärendet att det även i mål om andra brott än de nyss angivna kunde förekomma behov av stöd och hjälp åt målsägan- den. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits skulle den nya lagen utvärde- ras för att ge underlag för att bedöma om rätten till målsägandebiträde borde utvidgas.

Justitieutskottet har i sitt betänkande (1989/90: JuU5) Våldsbrott och brottsoffer med anledning av ett antal motioner uttalat bl.a. följande (5. 22): ”Med stöd av gjorda erfarenheter kan enligt utskottets mening redan nu konstateras att möjligheterna att få målsägandebiträde inte motsvarar ak- tuella behov. Rätten till målsägandebiträde bör således utvidgas till att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB. Rätten till mål- sägandebiträde bör också väsentligt utvidgas när det gäller mål om miss- handel.” Justitieutskottet anförde vidare att regeringen borde få i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag i de angivna avseendena för riksdagen, vilket riksdagen som sin mening borde ge regeringen till känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. l989/90:65).

1 mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing med inbjudna företrädare för olika organisationer och myndigheter. En förteckning över de organisationer och myndigheter som deltogi hearingen samt en samman- fattning av vad som anfördes vid hearingen bör fogas till protokollet som bilaga I .

Regeringen beslutade den 3 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. Det till lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga 2. 3

• Sida 4
•  Original

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga 3. Jag återkommer till enskildhetema i lagrådets yttrande i det följande.

2. Allmän motivering 2.1 Utvidgad rätt till målsägandebiträde

Mitt förslag: Rätten till målsägandebiträde skall i princip gälla utan begränsningar i mål om sexualbrott. För de övriga i lagtexten angivna brotten blir reglerna om målsägandebiträde mera generösa.

Skälen för mitt förslag: I l 5 lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av brott ett målsägandebiträde kan förordnas.

Första stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. I dessa fall föreligger en stark presumtion för att målsägandebiträde skall förordnas. Presumtio— nen omfattar mål om brott enligt 6 kap. 1-6 åå brottsbalken (BrB), således mål om våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång. sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med barn, försök till sådana brott samt sexuellt umgänge med avkomling eller med syskon.

Enligt andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i mål om vissa andra brott, om det med hänsyn till målsägandens personliga förhål- landen och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. De brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av presumtionsregeln i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och koppleri. Vidare avses de brott mot liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i straffskalan. såsom misshandel och olaga hot, och försök till sådant brott samt rån eller grovt rån och försök till sådant brott.

Mål om sexualbrott

När det gäller sexualbrotten föreslog rättshjälpskommittén i sitt betänkande (SOU 1986149) Målsägandebiträde - som lågtill grund förlagstiftningen — att rätten till målsägandebiträde i ett första skede borde förbehållas målsä- gande i mål om brott enligt 6 kap. 1-6, 8, 9 och 12 55 BrB. Skälet för denna avgränsning var att de allvarliga sexualbrotten, enligt kommitténs uppfatt- ning, i två avseenden skiljer sig från andra brott. För det första innebär sexuellt våld en särskilt svår kränkning av offret med efterföljande svåra påfrestningar under det rättsliga förfarandet. För det andra är frågan om målsägandens trovärdighet nästan alltid av avgörande betydelse i sexual- brottmål.

I propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde (prop. 1987/88: 107) förordade föredragande statsrådet att målsägandebiträde re- gelmässigt skall kunna förordnas i vissa mål om grova sexualbrott. På ett par

• Sida 5
•  Original

punkter förordades en något snävare avgränsning än vad kommittén hade föreslagit. Mål om koppleri och grovt koppleri, försök till sådana brott samt mål om förberedelse och stämpling till sexualbrott skulle inte omfattas av en presumtionsregel; något generellt behov av biträde ansågs inte föreligga i dessa fall. Andra sexualbrott som inte kom att omfattas av presumtionsre- geln var sexuellt ofredande (7 5) och förförelse av ungdom (10 å), som båda har böter i straffskalan. De sexualbrott som inte togs med i första styckets presumtionsregel omfattas i stället av l å andra stycket.

Riksdagen har nu uttalat att rätten till målsägandebiträde skall utvidgas till att gälla utan begränsningar i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB. Vid den hearing som jag nämnde inledningsvis anförde flera av de närvarande att domstolarna redan i dag förordnar målsägandebiträde i alla typer av mål om sexualbrott, om målsäganden begär det. En lagändring i enlighet med riksdagens beslut skulle därför i princip endast innebära en anpassning av lagtexten till den praxis som har utvecklat sig. Att, som riksdagsbeslutet närmast ger vid handen, övergå från en presumtionsregel för vissa sexual- brott till en regel som innefattar en obligatorisk rätt till målsägandebiträde vid alla sexualbrott skulle dessutom — enligt en vid hearingen framförd åsikt — kunna bidra till att informationen om rätten till målsägandebiträde tränger ut bättre och att biträdena därmed kommer in i målen i ett tidigare skede. Regeln borde — enligt vad som allmänt uttalades vid hearingen — utformas så att domstolen i dessa fall skall förordna biträde för alla som önskar det. Det borde däremot inte komma i fråga att förordna biträde mot målsägandens vilja.

Redan i dag åligger det undersökningsledaren att aktivt informera måls- äganden om de möjligheter som finns att få hjälp av ett biträde samt att anmäla till rätten om det finns anledning att förordna sådant biträde, se 13 a & förundersökningskungörelsen (1947z948) och 23 kap. 5 & rättegångs- balken (RB). De problem som har angetts med bristande information till målsägandena kan förväntas försvinna i takt med att biträdesförordnanden blir vanligare. Men det kan finnas skäl för de ansvariga myndigheterna — i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen — att i samband med den av mig förordade lagändringen uppmärksamma informationsfrågan.

Skälet till att presumtionsregeln inte kom att omfatta alla sexualbrott var. som jag redan nämnt, att något generellt behov av målsägandebiträde inte ansågs föreligga vid de mindre grova sexualbrotten och inte heller vid kopp- leri. Det är naturligtvis så att behovet av ett målsägandebiträde i allmänhet är störreju grövre integritetskränkning ett offer har blivit utsatt för. Det utesluter emellertid inte att behovet av biträde i det enskilda fallet kan vara lika stort vid andra typer av sexualbrott som vid dem som i dag omfattas av presumtionsregeln.

En nackdel med en uppdelning av sexualbrotten i två olika grupper med olika förutsättningar för att biträde skall få förordnas är att rubriceringen av gärningen kan spela en avgörande roll för frågan om målsägandebiträde. Detta problem blir särskilt tydligt när ett brott enligt 6 kap. BrB, som t.ex. sexuellt ofredande, är subsidiärt till något annat brott enligt samma kapitel. Om undersökningsledaren väljer att rubricera brottet på det ena eller det andra sättet kan det påverka målsägandens praktiska möjligheter att få ett

• Sida 6
•  Original

målsägandebiträde. Denna olägenhet skulle undanröjas, om alla sexualbrott behandlades lika vad gäller rätten till biträde. Med hänsyn till vad som upplysts om den praxis som redan nu har utvecklats skulle en sådan föränd- ring inte heller i någon större utsträckning påverka det allmännas kostnader för målsägandebiträde.

Fortfarande bör det givetvis vara så, vilket också framfördes vid hea- ringen, att det inte bör komma i fråga att någon mot sin vilja får ett målsä- gandebiträde. Vidare bör domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med biträdesförordnande i målet, kunna underlåta att vid sidan av det biträdet förordna ett målsägandebiträde (jfr lagrådets yttrande i prop. 1987/88:107 s. 60). Domstolen bör dock vara oförhindrad att entlediga rättshjälpsbiträdet och i stället förordna målsägandebiträde, om målsägan— den begär det. En annan situation som bör uppmärksammas är den att målsäganden själv i samma rättegång är åtalad för en gärning. t.ex. miss- handel, begången i samband med det brott till vilket han eller hon själv intar ställning som målsägande. Om offentlig försvarare i denna situation förord- nas för målsäganden, bör det självfallet vara tillräckligt; målsägandebiträde bör alltså inte förordnas i dessa fall. Någon annan begränsning än jag nu angett i fråga om rätten till biträde i mål om sexualbrott bör i princip inte göras. Det skall alltså i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB i allmänhet inte ske någon prövning av målsägandens behov av biträde frånsett den situa- tionen att ett annat biträde redan är förordnat. Det bör emellertid rimligen finnas en mer allmänt utformad möjlighet för domstolen att avslå en begäran om målsägandebiträde, om det är uppenbart att behov av biträde saknas. Att målsäganden redan har ett biträde i målet är det mest tydliga exemplet på denna situation, men självfallet kan det tänkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gärning att målsägandebiträde framstår som helt obehövligt. Lag- texten föreslås utformad i enlighet med detta.

Misshandel m.m.

I den andra gruppen av mål i vilka biträde kan förordnas ingår brott mot 3 och 4 kap. BrB med fängelse i straffskalan samt rån och grovt rån och försök till sådant brott. I dessa fall krävs det för att målsägandebiträde skall för- ordnas att det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. I propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde anförde föredragande statsrådet (s. 38) att förordnande i dessa fall skall ske med stor restriktivitet. Det räcker inte att det gäller ett sådant brott som ingår i uppräkningen, utan brottet skall i det enskilda fallet ha varit av kvalificerat slag och ha inneburit en svår kränkning av offret. Vidare bör bevisläget och det processuella läget i övrigt vara sådant att man måste räkna med att målsäganden kommer att utsättas för ingående eller pressande för- hör. Som en ytterligare förutsättning angavs att målsägandens fysiska och/eller psykiska tillstånd skall vara sådant att han eller hon kan antas ha väsentlig nytta av ett juridiskt biträde.

Vid hearingen anfördes det beträffande denna målkategori att domsto- larna under den första tiden efter lagens ikraftträdande var relativt restrik-

• Sida 7
•  Original

tiva med att bevilja målsägandebiträde men att praxis efter hand har blivit allt mera liberal. Det betonades att det ofta finns ett stort behov av biträde ide fall där parterna har eller har haft en nära relation med varandra eller där målsäganden av något skäl befinner sig i underläge gentemot den miss- tänkte. De praktiskt mest förekommande fallen ansågs vara mål om kvin- nomisshandel och mål om andra brott där kvinnor eller barn är målsägande. Liksom vid sexualbrotten är det i dessa fall — påpekades det vid hearingen — ofta så att den enda bevisning som finns att tillgå är målsägandens berät- telse; målsägandens trovärdighet är därför också här av avgörande betydelse för prövningen av åtalet.

Riksdagen har uttalat att rätten till målsägandebiträde bör väsentligt ut- vidgas när det gäller mål om misshandel. Mot bakgrund av vad som entydigt kommit fram vid hearingen bör uppmärksamheten därvid i allt väsentligt inriktas mot mål om kvinnomisshandel och andra övergrepp mot kvinnor och barn där den misstänkte är en nära anhörig eller bekant till offret. Utmärkande för dessa typer av brott är att målsäganden på grund av sin relation till den misstänkte kan vara obenägen att göra en polisanmälan och ha svårt att orka med polisutredningen och rättegången. Målsäganden kan också utsättas för olika påtryckningar från den misstänkte och dennes an- höriga, t.ex. för att ta tillbaka sina uppgifter. I dessa fall är det uppenbart att målsäganden ofta kan behöva stöd av ett juridiskt biträde.

De förutsättningar som i dag ställs upp för att målsägandebiträde skall få förordnas i mål om kvinnomisshandel är visserligen förhållandevis stränga. Som anfördes redan i propositionen med förslag till lag om målsägandebi- träde (s. 21 ) är emellertidjust mål av denna typ lämpade för en ordning med målsägandebiträde. Enligt vad som kom fram vid hearingen har det dock förekommit att domstol — med hänvisning till de stränga förutsättningar som ställts upp i lagtexten — har vägrat målsägandebiträde i mål om kvin- nomisshandel, trots att det i det aktuella fallet synes ha varit sakligt moti- verat med sådan biträdeshjälp. Det är därför i enlighet med vad riksdagen uttalat påkallat att ändra förutsättningama för att få biträde i de mål som omfattas av 1 5 andra stycket.

Även om en uppmjukning av rekvisiten för att få biträde är mest angelä- gen för målsäganden i mål om misshandel kan det inte anses sakligt moti- verat att begränsa en utvidgad rätt till målsägandebiträde till just sådana mål. Det är minst lika angeläget för målsäganden att få hjälp av ett måls- ägandebiträde när brottet har rubricerats som försök till mord eller försök till dråp samt vid förberedelse till dessa brott, men jag tänker också på upprepade fall av t.ex. olaga hot och olaga frihetsberövande där den miss- tänkte är en närstående person till målsäganden. De som blir utsatta för rån, vare sig det sker i banker, butiker eller i andra sammanhang, kan ofta hamna i en djup kris efter det inträffade och då ha ett starkt behov av ett juridiskt biträde för att orka med den efterföljande rättegången och konfrontationen med den tilltalade.

En utvidgad rätt till biträde bör således inte omfatta bara misshandel utan även de andra i 1 & andra stycket uppräknade brotten. De i andra stycket angivna förutsättningama bör därför mjukas upp generellt för att markera att bedömningen inte skall vara så restriktiv som lagtextens utformningi dag

• Sida 8
•  Original

talar för. Samtidigt måste lagtexten fortfarande vara så utformad att den ger utrymme för en verklig prövning av målsägandens behov av biträde i det enskilda fallet. Det måste nämligen understrykas att det på intet sätt kan anses sakligt motiverat att mera regelmässigt förordna målsägandebiträde i t.ex. mål om misshandel eller olaga hot. Det skulle också föra för långt att tillmötesgå de önskemål som framfördes vid hearingen om att rätten till målsägandebiträde skall utvidgas till andra typer av brottmål. t.ex. mål om Stöldbrott.

Jag vill emellertid framhålla att den omständigheten att målsägandebi- träde inte förordnas ingalunda innebär att målsäganden ställs utan stöd. Förutom det stöd åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till all- män rättshjälp vill jag påminna om den möjlighet som finns enligt 20 kap. 15 & RB för målsäganden att vid rättegången åtföljas av en stödperson samt om åklagarens skyldigheter enligt 22 kap. 2 g" RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen.

Med anledning av ett påpekande från lagrådet förordar jag att en möjlig- het att få målsägandebiträde öppnas också i mål som gäller förberedelse och stämpling till brott som avses i l å andra stycket. Det kan självfallet finnas skäl att någon gång förordna biträde i mål av denna typ, t.ex. mål om förberedelse till mord.

Skadeståndslalan

Vid hearingen framhölls att det i praktiken ibland kan framstå som oklart om det är åklagaren eller målsägandebiträdet som bör utföra skadestånds- talan. Det uppgavs emellertid att bestämmelsen har tillämpats så att måls- ägandebiträdet har utfört skadeståndstalan i samtliga fall där biträdesför- ordnande har meddelats.

I lagrådsremissen framhöll jag i denna fråga följande. Det är självfallet angeläget att undvika dubbelarbete på det sättet att både åklagaren och målsägandebiträdet engagerar sig i skadeståndsanspråket. Åklagarens skyl- dighet enligt 22 kap. 2 & RB att förbereda och utföra skadeståndstalan är visserligen formellt sett inte avhängig av om ett målsägandebiträde är för- ordnat eller inte. Det är emellertid ofta praktiskt sett lämpligare att, om målsägandebiträde har förordnats, denne förbereder och utför skadestånds- talan. Jag förutsätter att målsäganden och biträdet i samråd med åklagaren i det enskilda fallet gör upp om vilken arbetsfördelning som bör gälla. Det bör dock understrykas att någon förändring av åklagarens skyldighet att utreda grunden för skadeståndsanspråket, nämligen den brottsliga gär- ningen, givetvis aldrig kan bli aktuell.

Lagrådet har med anledning av mina nyssnämnda uttalanden framhållit att det enligt 3 5 lagen om målsägandebiträde inte ingår i målsägandebiträ- dets uppgift att bistå målsäganden med talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta görs av åklagaren, och att uttalandena om arbetsför- delningen mellan åklagare och målsägandebiträde bör ses mot bakgrund av detta.

Med anledning av vad lagrådet anfört vill jag säga följande. Åklagarens skyldighet att utföra målsägandens talan i skadeståndsdelen regleras uteslu-

• Sida 9
•  Original

tande av 22 kap. 2 & RB. Förutsättningarna enligt detta lagrum är att måls- äganden begärt bistånd av åklagaren. att uppgiften kan utföras utan väsent- lig olägenhet och att anspråket inte är uppenbart obefogat. Regeln i 3 5 lagen om målsägandebiträde syftar enbart till att förebygga att såväl åklagaren som målsägandebiträdet för målsägandens talan i skadeståndsdelen. Biträ- det skall utföra uppgiften endast om åklagaren inte gör det. Om åklagaren och målsäganden i samråd kommer fram till att det i ett enskilt fall är mest praktiskt att biträdet utför talan i skadeståndsdelen, kan detta lämpligen formellt sett manifesteras på så sätt att målsäganden avstår från att fram- ställa någon begäran respektive återkallar sin begäran om att åklagaren skall utföra talan; i så fall bortfallerju åklagarens skyldigheter enligt 22 kap. 2 & RB.

2.2. Vissa rättshjälpsfrågor

Mitt förslag: Lagen om målsägandebiträde ändras i förtydligande syfte för att det skall stå klart vilka regler i rättshjälpslagcn (1972z429) som är tillämpliga på målsägandebiträden.

Skälen för mitt förslag: Av 5 5 lagen om målsägandebiträde framgår att ett målsägandebiträde har rätt till ersättning i enlighet med vad som gäller enligt 22 & rättshjälpslagcn. Andra regler i rättshjälpslagcn som är tillämp- liga även på målsägandebiträde är 21 & om förordnande och byte av biträde samt 24 5 om ersättning för bevisning och annan utredning. Övriga regler i rättshjälpslagcn om ersättning till biträde har inte uttryckligen angetts vara tillämpliga på målsägandebiträde.

Det har kommit till min kännedom att det vid den praktiska tillämp- ningen av lagen har uppkommit tvekan huruvida även andra regleri rätts- hjälpslagcn som har samband med reglerna om ersättning till biträde är tillämpliga på målsägandebiträden. Som exempel har nämnts 23 och 49 c 55. Det förstnämnda stadgandet innehåller ett förbud för biträdet att förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad han eller hon har rätt till enligt 22 5 rättshjälpslagen. Enligt 49 e 5 krävs det särskilda skäl för att ett biträde skall få åberopa nya omständigheter till stöd för ett över- klagande av ett beslut om ersättning.

Målsägandebiträdets rätt till ersättning har knutits till rättshjälpslagens ersättningsregler. Självfallet bör även de regler i rättshjälpslagcn som tar sikte på t.ex. förfarandet vid överprövning av ersättning vara tilllämpliga även i fråga om målsägandebiträden. För att undanröja varje tvekan om vad som gäller i detta hänseende bör lagen förtydligas på denna punkt.

I lagrådsremissen föreslogs att 5 5 skulle kompletteras med en hänvisning till de särskilda bestämmelser som finns i 23. 49, 49 a och 49 c && rättshjälps- lagen.

Lagrådet har med anledning av förslaget anfört att fall kan tänkas där det kan finnas skäl att enligt riktlinjerna i 19 & rättshjälpslagen bevilja ett mål- sägandebiträde ersättning för arbete utfört innan förordnandet meddelades eller begäran om förordnande framställdes.

• Sida 10
•  Original

1 de fall där det är aktuellt att förordna ett målsägandebiträde är det viktigt att biträdet kopplas in på ett så tidigt stadium som möjligt under förunder- sökningen. Det kan tänkas att biträdet måste utföra visst arbete innan rätten har hunnit fatta beslut i biträdesfrågan eller till och med innan en framställ- ning om biträdesförordnande gjorts. Meddelas ett förordnande, bör ersätt- ning naturligtvis utgå även för det arbete som har utförts före förordnandet i samma utsträckning som är fallet vid allmän rättshjälp. Även om detta får anses gälla redan i dag på grund av hänvisningen till 22 & rättshjälpslagen enligt vilken biträdet har rätt till skälig ersättning för sitt arbete, är det lämpligt att — i enlighet med lagrådets påpekande — låta den föreslagna hänvisningen till rättshjälpslagcn omfatta även 19 ä.

3. Kostnadsfrågor

De förslag somjag nu lägger fram om en utvidgad rätt till målsägandebiträde utgör — enligt vad som framgick vid hearingen — i mångt och mycket en anpassning av lagtexten till domstolspraxis när det gäller förordnande av målsägandebiträde, både i mål om sexualbrott och i övriga mål i vilka bi- träde kan erhållas. Att domstolarnas tillämpning av lagen har blivit allt mera generös kan också utläsas av domstolsverkets statistik över kostnadsutveck- lingen. Av denna framgår att de totala kostnaderna för målsägandebiträden under budgetåret 1988/89 —- det första budgetåret under vilket den nya lagen gällde — var drygt 4,7 miljoner kr, medan kostnaderna under på- följande halvår var nära 3,4 miljoner kr. Om denna utveckling håller i sig. kan man alltså räkna med att kostnaderna för hela budgetåret 1989/90 kom- mer att uppgå till knappt 7 miljoner kr. Min bedömning är att de nu före- slagna ändringarna ryms inom ramen för givna resurser.

4. Ikraftträdande m.m.

J ag föreslår att de lagändringar jag nu har förordat träder i kraft den 1 januari 1991. Det betyder att målsägandebiträde kan förordnas enligt de nya reg- lerna från och med den dagen.

I lagrådsremissen anförde jag att några särskilda övergångsbestämmelser inte skulle behövas.

Lagrådet har med anledning av den föreslagna ändringen i 5 5, som inne- bär ett förtydligande av vilka regler i rättshjälpslagcn som skall vara tillämp- liga även på ersättningen till målsägandebiträde, anfört att det kan ifråga- sättas om inte förslaget på denna punkt innebär en saklig ändring i förhål- lande till gällande rätt. Enligt lagrådets mening torde bestämmelserna i 49 5 andra stycket och 49 c & rättshjälpslagcn med den nuvarande lydelsen av 5 5 inte vara tillämpliga när det gäller ersättning till målsägandebiträde. På grund härav har lagrådet förordat att lagförslaget kompletteras med ett par övergångsbestämmelser.

Jag har inget att erinra mot lagrådets förslag. Övergångsbestämmelserna bör i allt väsentligt utformas i enlighet med lagrådets förslag.

• Sida 11
•  Original

5. Upprättat lagförslag Prop. 1989/90:158

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp- rättats förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

6. Specialmotivering 1 .f

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall måls- äganden i mål om sexualbrott ha rätt till målsägandebiträde. om det inte är uppenbart att behov av biträde saknas. Att rätten gäller även vid försöks- brott och vid förberedelse och stämpling samt medverkan till brott framgår av att inga brott enligt 6 kap. brottsbalken har undantagits i lagtexten. En målsägande som inte själv begärt biträde bör tillfrågas innan biträde för- ordnas. Någon behovsprövning skall i övrigt i stort sett inte ske. Om måls- äganden redan har tillgång till ett behörigt biträde, antingen ett rättshjälps- biträde eller en offentlig försvarare, kan emellertid — med den reservation som jag nämnde i den allmänna motiveringen — begäran om biträde som regel avslås. Begäran om biträde kan också avslås, om det t.ex. med hänsyn till brottets beskaffenhet någon gång skulle framstå som uppenbart obehöv- ligt med biträde. Biträde bör inte heller förordnas mot målsägandens vilja. När det gäller mål enligt 1 5 andra stycket har — i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen — förutsättningama för att bevilja biträde mjukats upp. Det viktigaste är att det inte längre krävs ett ”särskilt starkt” behov av biträde; det räcker med ett konstaterande att ett beh0v föreligger. Behovet skall i det enskilda fallet prövas utifrån en helhetsbe- dömning av målsägandens situation satt i relation till det brott som målet gäller. Det bör även i fortsättningen ställas upp vissa förutsättningar med avseende på målsägandens personliga situation i målet, t.ex. vad gäller brot- tets art, bevisläget m.m. (jfr prop. 1987/88:107 s. 38). Den mest typiska situation där målsäganden har ett utsatt läge under förundersökningen och rättegången är den när målsäganden och gärningsmannen har eller har haft en nära relation till varandra. Därför anges denna situation särskilt i lag- texten. Förutom målsägandens relation till gärningsmannen kan även andra omständigheter av personlig art ha betydelse för om biträde skall förordnas. Som exempel på andra sådana omständigheter kan nämnas förståndshan— dikapp, sjuklighet, depressioner till följd av brottet, beroende ställning i t.ex. arbetslivet eller som i förhållandet mellan elev och lärare eller att målsäganden är gammal eller ett barn.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen har lagtexten utformats så att det skall vara möjligt att förordna målsägandebiträde även i mål om förberedelse eller stämpling till brott som avses i andra stycket.

• Sida 12
•  Original

5 .9'

I denna paragraf har lagts till ett antal andra bestämmelseri rättshjälpslagcn (1972:429) som bör vara tillämpliga i fråga om målsägandebiträden. Vilka dessa är har angetts i den allmänna motiveringen och paragrafen torde inte kräva någon närmare kommentar.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden lagt fram.

• Sida 13
•  Original