ww & J ustitiedepartementet

Effektivare företagsrevision

! & Statens offentliga utredningar 1983136 -

! i Delbetänkande från

1 . . . . Egmmlssmnen mot ekonomrsk brottshghet

• Sida 2
•  Original

Omslag Hasse Bergman

ISBN 91-38-07729-9 ISSN 0375-250X

minab/gonb Stockholm 1983 74953

• Sida 3
•  Original

Till Statsrådet Ingvar Carlsson

Genom beslut den 25 november 1982 bemyndigade regeringen statsrådet Ingvar Carlsson att tillkalla en kommission med tre ledamöter med uppdrag att lämna förslag om åtgärder mot

ekonomisk brottslighet.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag till le— damöter i kommissionen generaldirektören Sven Heurgren, ord—

förande, regeringsrådet Gunnar Björne och riksdagsledamoten

Arne Nygren.

Till kommissionen har knutits två referensgrupper. Den första referensgruppen består av riksdagsledamöterna Lennart Anders— son, Lennart Blom, Tommy Franzén och Ulla-Britt Åbark samt förbundssekreteraren Karl Danielsson, ekonomichefen Birger Davidsson, advokaten Bengt Ljusberg, förbundsordföranden Olle Söderman och direktören Per-Gunnar Vinge. Den andra referens— gruppen består av uppbördsdirektören Lennart Bjerkner, byrå— chefen Esbjörn Esbjörnson, länsåklagaren Torsten Jonsson, länsrådet Karl—Erik Nord, tullrådet Karl—Evert Rydberg, läns— rådet Anders Thornell samt kronofogden Olof Thörnqvist.

Kommissionen lämnar i detta betänkande förslag till nya reg- ler för revisorer och företagsrevision. Förslagen har utarbe— tats inom kommissionens sekretariat av avdelningsdirektören

Urban Engerstedt. Under arbetet har synpunkter inhämtats från

bl a kommerskollegium, riksskatteverket och revisorsorganisa—

tionerna.

Stockholm i juli 1983

Sven Heurgren Gunnar Björne Arne Nygren

/ Urban Engerstedt

• Sida 4
•  Original

Jr ln |-_'

, [ut Lj*1»|i5.'

n"- '» , m

' k , W ' du?!

• Sida 5
•  Original

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. Förslag till lag om ändring i aktiebolags— lagen (l975:1385)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (l980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa

företag

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1951:308) om ekonomiska föreningar

4 Förslag till förordning om ändring i för- ordningen (1973:221) om auktorisation och

godkännande av revisorer

1 INLEDNING

2 NUVARANDE ORDNING I HUVUDDRAG

3.1. Frågans behandling i riksdagen m.m.

3.2. Kommissionens syn på frågan

4 TILLSÄTTANDE OCH ENTLEDIGANDE AV REVISOR 4.1 Bakgrund

4.2 överväganden och förslag

4.2.1. Offentlig revisor

10

14

18

21

23

31

31

38

41

41

44

44

• Sida 6
•  Original

4.2.2

5.1

5.2

5.2.1

5.2.2

7.1

7.2

8.1

8.2

Revisionsuppdragets upphörande i förtid

REVISORS GRANSKNINGS— OCH RAPPORTERINGS— PLIKT

Bakgrund

Övervåganden och förslag

Revisors befattning med skatte— och av—

giftsfrågor

Revisors upplysningsskyldighet mot de brottsbekämpande myndigheterna och granskningsmyndigheterna på skatte-

och avgiftsområdet

REVISIONEN 1 HANDELSBOLAG, EKONOMISKA FÖRENINGAR M.FL.

KOMMERSKOLLEGIUMS TILLSYNSVERKSAMHET

Bakgrund

Övervåganden och förslag

'SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGS—

FÖRSLAGEN

Förslaget till lag om ändring i aktiebolags— lagen (l975:1385)

Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa

företag

• Sida 7
•  Original

8.3

8.4

BILAGA

Förslaget till lag om ändring i lagen

(l951:308) om ekonomiska föreningar 92 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (l973:221) om auktorisation

och godkännande av revisorer 95

Kommissionens direktiv 97

• Sida 8
•  Original

_»u'i » uu » w.h»vn

_ l»»""»»» '.'-' "&_" !!:

| *W WW ; F|Wr.f

”'J*"Wf &

" -- *""If "rik"-lm "RHHHWF-IL | -M 'p4th

*" .1 n...—» .wdmu

" " |. | »'»l» ”_ » Huh?"! "

i”; »»l» F»»_ »

än!—_: |"-" |»]

3 n' :» » 3" ., T»» I.. »»L' |»» | »»" »» """JH'WF— "WIH-

• Sida 9
•  Original

SAMMANFATTNING

I den allmänna debatten om företagsrevisionen har intresset under senare år i stor utsträckning inriktats på möjligheter— na att effektivare utnyttja revisorerna i kampen mot den eko- nomiska brottsligheten. Att en effektiv och sakkunnig revi— sion har stor betydelse när det gäller att förhindra och mot- verka ekonomiska oegentligheter som kan förekomma i samband med näringsverksamhet står enligt kommissionens mening också

utom tvivel.

Företagsrevisionen, som den utförs idag, har emellertid sina naturliga begränsningar när det gäller att uppdaga och för— hindra ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter i fö- retagen. Revisionen är till sin uppläggning huvudsakligen in— riktad på den offentliga redovisningen av företagets resultat och ställning. Utifrån denna inriktning styrs revisionen av kriterier om väsentlighet och relativ risk. Revisionen är inte heller heltäckande utan sker i stor utsträckning stick— provsmässigt. Om företagsrevisionen skall kunna bli ett verk— samt medel mot ekonomisk brottslighet måste därför föränd—

ringar av gällande ordning komma till stånd.

Kommissionen föreslår vissa ändringar i de regler som styr företagsrevisionens innehåll. Ändringarna syftar till att ge revisionen en sådan inriktning att den bättre än f.n. skall kunna tjäna som ett komplement till samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Det föreslås att revisorerna vid sin granskning av företagen skall kontrollera hur dessa uppfyller sina åligganden enligt vissa centrala skatte- och avgiftsförfattningar. Om revisorerna finner att företagen brister i sina åligganden skall detta anges i revisionsberät— telsen. En sådan gransknings— och rapporteringsplikt har en— ligt kommissionens mening betydelse inte bara för samhällets bekämpning av skattefusk och skatteflykt utan är också av stort värde för företagens borgenärer och andra som träffar avtal med företagen. Underlåtenhet från ett företags sida att

• Sida 10
•  Original

Kommissionen föreslår vidare att de brottsbekämpande myndig— heterna — polis och åklagare - och granskningsmyndigheterna på skatte— och avgiftsområdet skall ges utökade möjligheter till information från företagens revisorer. Sålunda föreslås att revisorerna skall vara skyldiga att på begäran lämna upplys— ningar om företagens förhållanden till vederbörande myndighet vid förundersökning i brottmål samt vid taxeringsrevision eller annan granskning för fastställande av skatt, tull eller

avgift.

I debatten om företagsrevision har den tanken väckts att sam- hället skulle utse revisorer i samtliga företag. Enligt kom— missionens mening talar emellertid vissa skäl mot en sådan ordning. Det främsta är att de flesta företag fungerar i stort sett bra och att det kan antas att deras revisorer arbetar på ett riktigt sätt. Det nyligen uppställda kravet på att samt- liga aktiebolag i framtiden skall ha en kvalificerad revisor, dvs. . en av kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revi— sor, är också ägnat att stärka revisorernas oberoende och öka företagsrevisionens effektivitet. Det finns därför enligt kom— missionens uppfattning inte anledning att införa en ordning som innebär att samhället regelmässigt utser revisorer i före— tagen. Ett sådant system skulle dessutom ta stora samhällsre— surser i anspråk. Samhällets insatser bör istället riktas mot det mindre antal företag där missförhållanden från allmän syn- punkt föreligger och där den ordinära revisionen inte förmår

råda bot på dessa missförhållanden.

Kommissionen föreslår därför att samhället — genom länsstyrel— sens försorg - under vissa omständigheter skall ha rätt att utse revisor i ett företag. Omständigheter som talar för att samhället bör utse revisor i ett företag kan vara att företa— get ej sköter sina löpande betalningar eller släpar efter med inbetalning av skatter och allmänna avgifter eller missbrukar olika former av statliga stöd utan att företagets revisor an— märker mot förhållandena. En annan omständighet som kan moti—

vera utseende av offentlig revisor i ett företag är den att

• Sida 11
•  Original

företagets revisor avsäger sig eller skiljs från revisions— uppdraget under löpande mandatperiod. Ytterligare en situa— tion som kan påkalla förordnande av offentlig revisor är att företaget ej sänt in föreskrivna handlingar till registre-

ringsmyndigheten.

För att missförhållanden av nu angivna slag ej heller skall kunna döljas inom ett företag genom att företaget entledigar revisorn innan denne hunnit avge revisionsberättelse föreslår kommissionen att revisor som skilts från sitt uppdrag i för— tid genast skall anmäla förhållandet till länsstyrelsen samt avge en "preliminär" revisionsberättelse för den granskning

som han hunnit utföra fram till entledigandet.

Slutligen föreslår kommissionen en komplettering av de be— stämmelser som reglerar kommerskollegiums tillsyn över de auktoriserade och godkända revisorernas och revisionsbolagens verksamhet. Ändringen innebär att preskriptionstiden för disciplinpåföljden varning förlängs från nuvarande två år till fem år. Kommissionen förordar också viss förstärkning av

kommerskollegiets resurser för tillsynsverksamheten.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

• Sida 12
•  Original

5.4; Mavi-ts.. nå..-.»; ut _ r. :i. ..»,_'. . unga; 35m11,u3t».fta. || '»»»_|' lli-=., 233 3.15 .AåPÄVLMOI'EUh, "än att '., ' T's—XF?

E:.Ilillii' ,.15". 31.5?»— lå' it"—p.: f *. . Jil. 11539: anamn; rijm » ' "—""""'"'w »B'j Hunt” m).-la :'- s* "_intthwå'åh- ,i'lf' "'R'”: "

' " -..""'""'"' .. ".1 _.:, .&iguuäd L:.WI'J.M1!

" ...-'» ä' Tuja: :a'srwtt div-., ..::3. "ömtn%”.'..tl :*Bilfl: W&W.-, "

WE" gå,-$l- En Litoral? r..:ftfs :[ .: ,n It's-n':- m'a "Nåd ”&&

t . . tlf :- %%”:me Miu' willys. s,." ...i-W 11 ska! ”mäjwm ""H"-' .. .

Äu 1' '" lerääm'ls mmmkfhtdi Wj'bmlas, - " m..-. usa-' amt: al: Mumma.— altts; s..?— what?—.. ...... "'.-WE far...-..?. gap.=_ ha

..» r

skäggige—15%; "W ratt: wa amanie—sami - | .. ' ,_,-_-» -'. _ .. a,-

, . .. ..». __ ,,_.—,.,. """” få" ! _ . 1.5. »» "" "'.'t - 1' (I m:.»gäpnul .? .elilz. ..angsmmöjtglrruxgåygäd

"Li » ' . '_ > 4 1'_;h» 31"? |'å*'1#"2'*iå*" |» . ,, _» . . .

» »

I"».tJf ". ' .." ' .I "" . .a. r' : r... ." .. Anti—':': »». "PI” .fr- 3, _ ,.t "# , . . . . ' . """" |, ' ' ' ' J!... ww»; å,.)l—t då..-wår I'. ,. .. _ . .. . - | :. . ' . ”r im" "h '.Wi' '» »| »».L»' ,!' ) g. . _ "| I . w '. '.' , ”"! . ' _ . . — :.- .».-.|| f..”.f- ..: : _|, ,. ..,! .' ' MW.-"" -"'.". .! E F " —'.. ,” ' .,: : :=. i' :» :tlLt u...—=: . , ': "t', », W , "£" " " *Mer »? '! MM: Stf: :,7't "

,.,,. _ I”. - '# * .. .. "";-'"h it,] .*L-M ;; .: E'T ge"-|| sin. "$"-.”?" " '" F.. [_ .» ”1,0" ")....'-' ET . ':.» WLHI '" ».d'r dum Ca' tfn.,”mtt'hhf t" ;"?f _

'."rr'rf . mg.; ": m.m-H: .r- '.r'

• Sida 13
•  Original

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

5. S

Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor

utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som utsett honom begär det. Anmälan härom skall göras hos styrelsen och, om revisor som ej är vald på bolagsstämma vill

avgå, hos den som tillsatt honom.

Revisor som på begäran av bolagsstämma i förtid entledi- gats från sitt uppgrag skall genast anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Anmälan skall åt— följas av en redogörelse för den granskning som revisorn utfört under den tid hans uppdrag om— fattat. För redogörelsen skall

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

i tillämpliga delar gälla vad

som i 10 S sägs om revisions— berättelse. Avskrift av redo—

gorelsen skall insändas till registreringsmyndigheten.

Upphör revisors uppdrag i förtid eller uppkommer för honom

hinder enligt 2 — 4 55 enligt bolagsordningen att vara revi—

sor och finnes ej suppleant, skall styrelsen vidtaga åtgärd

för att ny revisor för den återstående mandattiden tillsättes.

10 S

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberät—

telse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till

bolagets styrelse senast två veckor före ordinarie bolags—

stämma.

Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande, huruvida års—

redovisningen uppgjorts enligt denna lag. Har i årsredovis—

ningen icke lämnats sådana upplysningar som enligt 11 kap.

skall lämnas, skall revisorerna ange detta och, om det kan

ske, lämna erforderliga upplysningar i sin berättelse.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att åt- gärd eller försummelse,

som kan föranleda ersätt- ningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verk— ställande direktör till last eller att styrelse— ledamot eller verkställ- ande direktör eljest hand— lat i strid mot denna lag eller bolagsordningen skall

Har revisorerna vid sin granskning funnit att åt- gärd eller försummelse,

som kan föranleda ersätt- ningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verk— ställande direktör till

last eller att styrelse-

ledamot eller verkställ- ande direktör eljest hand- lat i strid mot denna lag

eller bolagsordningen eller

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse

sen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ut— talande angående ansvars— frihet för styrelseleda— möterna och verkställan—

de direktören. Revisorerna

kan även i övrigt med— dela upplysningar som de önskar bringa till aktie—

ägarnas kännedom.

Föreslagen lydelse

åligganden enligt taxerings- lagen (l956:623), uppbörds— lagen 51953:272)l lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, för— ordningen (l927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebo— lags tillgångarz förord- ningen (l933z395) om ersätt— ningsskatt samt lagen (1959: 552) om upphörd av vissa avgif— ter enligt lagen (1981z69l)

om socialavgifter skall det an— märkas i berättelsen. Revisions—

berättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revi— sorerna kan även i övrigt i be- rättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till aktie— ägarnas kännedom. Om revisions-

berättelsen innehåller anmärk—

ning om att bolaget ej uppfyllt sina åligganden enligt de ovan nämnda skatte— och avgiftsför— fattningarna, skall revisorerna genast insända avskrift av be— rättelsen till länsstyrelsen.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida för—

teckning enligt 12 kap. 9 5 upprättats när skyldighet därtill

förelegat och särskilt uttalande angående fastställandet av

balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i

förvaltningsberättelsen framställda förslaget till disposi—

tioner beträffande bolagets vinst eller förlust.

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberät- telse beträffande koncernen. Bestämmelserna i första — fjärde

styckena äger motsvarande tillämpning.

13 S

Revisor får ej till enskild aktieägare eller utomstående läm— na upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan

lända till förfång för'bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplys- ningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända till väsentligt förfång för bolaget. Revisorn är vidare skyldig att lämna medrevisor, granskare som avses i 14 5, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare er-

forderliga upplysningar om bolagets angelägenheter.

Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplys— ningar om bolagets angelägen- heter till undersökningsleda— ren under förundersökning i brottmål samt, vid taxerings— revision eller annan gransk- ning för fastställande av skatt! tull eller avgift som avses i l 5 första stycket lagen (l97lle72) om förmåns- berättigade skattefordringar m.m. till den som i sin tjänst

har att övervaka denna gransk— ning eller den som säpgkilt

har förordnats att begära så—

dana upplysningar som här av— ses.

• Sida 18
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1980:1103 ) om årsredovisning m.m. i

vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap 1, 5, 10 och 13 55 lagen (l980:llO3) om årsredovisning m.m. i vissa företag skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap 1 5

1 företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 2 kap 1 5 skall den årsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd tid eller tills vidare. Den års— redovisningsskyldige kan bestämma att annan än han själv

skall utse revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om supp-

leanter.

Länsstyrelsen får, då särskilda omständigheter föranleder det, förordna en revisor (offentlig revisor) att med övriga reviso- rer delta i granskningen av företagets räkenskaper samt

företagsledningens förvaltning.

Offentlig revisor har rätt till

ersättning av allmänna medel med belopp som länsstyrelsen bestäm- mer. Beloppet skall av företaget återgäldas till statsverket.

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 5

Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor

har utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos den årsredovisningsskyldige samt, om revisorn har utsetts

av någon annan, hos denne.

Revisor som på begäran av den årsredovisningsskyldige i för— tid entledigats från sitt upp— drag skall genast anmäla för— hållandet till länsstyrelsen. Anmälan skall åtföljas av en

redogörelse för den granskning som revisorn utfört under den

tid hans uppdrag omfattat. För redogörelsen skall i tillämp— liga delar gälla vad som i 10 S sägs om revisionsberättelse.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår något hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant, skall den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenhet vidta åtgärder för att en ny revi-

sor tillsätts för den återstående mandattiden.

10 S

Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättel— se till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall över— lämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets

angelägenheter senast fem och en halv månader efter räken—

skapsårets utgång.

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har uppgjorts enligt denna lag. Innhåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag, skall revisorn ange detta och lämna behöv-

liga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorn vid sin gransk- Har revisorn vid sin gransk- ning funnit att åtgärd eller ning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företags— någon som ingår i företags— ledningen till last, skall ledningen till last eller att det anmärkas i berättelsen. företaget ej uppfyllt sina Revisorn kan även i övrigt åligganden enligt taxerings—

i berättelsen meddela upp— lagen (l956:623), uppbörds- lysningar som han önskar lagen ( 1953:272 ), lagen (1968:

bringa till den årsredovis— 430) om mervärdeskatt samt ningsskyldiges kännedom. lagen ( 1959:552 ) om upphörd

av vissa avgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter

skall det anmärkas i berättel— sen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplys— ningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldi—

ges kännedom. Om revisionsbe-

rättelsen innehåller anmärkning om att företaget ej uppfyllt sina åligganden enligt de ovan nämnda skatte- och avgiftsför— fattningarna, skall revisorn genast insända avskrift av be— rättelsen till länsstyrelsen.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisions- berättelse beträffande koncernen. Härvid skall första - tred—

• Sida 21
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 5

En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kän— nedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om sådant som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång

för den årsredovisningsskyldige.

Revisorn är skyldig att lämna medrevisor, ny revisor och, om den årsredovisningsskyldige har försatts i konkurs, kunkurs- förvaltaren erforderliga upplysningar om den årsredovisnings—

skyldiges angelägenheter.

Revisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplys— ningar om företagets angelä— genheter till undersökningsle— daren under förundersökning i brottmål samt, vid taxerings- revision eller annat gransk— ning för fastställande av skatt, tull eller avgift som avses i 1 5 första stycket lagen (l97l:lO72) om förmåns— berättigade skattefordringar m.m, till den som i sin tjänst har att övervaka denna gransk- ning eller den som särskilt har förordnats att begära så—

dana upplysningar som här av— ses.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

• Sida 22
•  Original

4.1. Bakgrund

ABL innehåller regler om fyra bolagsorgan, nämligen bolags—

stämman, styrelse, verkställande direktör och revisor.

Kompetensfördelningen mellan de olika bolagsorganen kan i korta drag beskrivas på följande sätt. Bolagsstämman är det överordnade, i sista hand belutande organet. Styrelsen har hand om förvaltningen av bolagets angelägenheter. Finns verkställande direktör, handhar han den löpande förvaltningen och ledningen av förvaltningen i övrigt tillkommer styrelsen. Revisorerna har till uppgift att granska styrelsens och verk—

ställande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper.

Revisor väljs av bolagsstämman för tid och antal som anges i bolagsordningen (10 kap. 1 5). Antalet revisorer kan bestäm—

mas fritt.

I bolagsordningen kan bestämmas att en eller flera revisorer, dock inte alla, skall tillsättas av annan än bolagsstämman, t.ex. staten, kommun, viss långivare, de anställda eller

ägarna till visst aktieslag eller viss aktieägarminoritet.

Av den kompetensfördelning mellan bolagsorganen som ABL gör framgår att styrelse eller VD inte kan ges rätt att utse re— visor. Däremot möter det inte något hinder, att en person som är både styrelseledamot och aktieägare, vilket är det vanliga

i mindre aktiebolag, deltar i revisorsvalet.

Revisors uppdrag gäller för tid som anges i bolagsordningen. Om uppdraget ej skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie

bolagsstämma vid vilken revisorsval förrättas.

• Sida 50
•  Original

Bolagsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter, men kan också avstå från att välja suppleant. För suppleant gäller vad ABL stadgar beträffande revisorer. Regeln avser t.ex. frågor om tillsättande och entledigande, om mandattid

och kvalifikationer. Om revisor enligt lagen måste vara auktoriserad, skall sålunda också hans suppleant vara det.

Aktieägarnas möjligheter att få insyn i styrelsens och VDs förvaltning och redovisning är av största betydelse för att ägarna skall kunna utöva sin rätt att på bolagsstämman påver- ka verksamhetsutvecklingen. Bestämmelserna om revisor tjänar detta syfte. Revisor har till uppgift att genom sin gransk— ning förmedla insyn i bolaget och rapportera härom i revi— sionsberättelsen eller på annat sätt. Revisorsfunktionen har i detta hänseende tillmätts en sådan vikt, att grupper av aktieägare eller aktieägarminoriteter getts rätt att påverka

revisorsvalet.

Sålunda tillerkänns en minoritet med en tiondel av samtliga aktier eller en tredjedel av de vid stämman företrädda akti- erna rätt att påkalla att länsstyrelsen skall utse en revi— sor, vilken skall delta i revisionen tillsammans med övriga

revisorer.

Revisor som utses av annan än bolagsstämman enligt bestämmel— ser i bolagsordningen eller efter förordnande av länsstyrel— sen fyller samma funktion som en av bolagsstämman utsedd re—

visor. Han har också rätt till arvode av bolaget.

Som tidigare upplysts kan till revisor även utses auktorise— rat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestäm- melserna i ABL likställs auktoriserat revisionsbolag med auk— toriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd re— visor. I revisionsbolag måste finnas någon som är huvudansva- rig för revisionen. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall

vara, i auktoriserat revisionsbolag auktoriserad revisor och

• Sida 51
•  Original

i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor.

Revisorsuppdraget kan, som tidigare har sagts, gälla för viss tid eller på obestämd tid, d.v.s. till dess ny revisor väljs. Någon maximitid för revisors uppdrag är inte föreskriven utan

mandatperioden bestäms i bolagsordningen.

Revisors uppdrag upphör vid utgången av ordinarie bolagsstäm— ma under det räkenskapsår då tiden för vilken han utsetts går ut eller, om uppdraget avser obestämd tid, när ny revisor ut-

setts (10 kap. 5 s).

Uppdraget som revisor kan upphöra i förtid, om revisorn eller den som utsett honom begär det. Revisor kan således avgå fri- villigt eller skiljas från uppdraget av den som utsett honom, även om uppdragstiden inte löpt ut. Anmälan härom skall göras hos styrelsen och om revisorn inte är vald av bolagsstämma

dessutom hos den som tillsatt honom.

Med hänsyn till det stora intresse som föreligger av att lagens bestämmelser om revisorsval efterlevs, har man anord— nat ett medel att komma till rätta med överträdelser. Läns— styrelsen skall nämligen på anmälan förordna behörig revisor i vissa i 10 kap. 6 S angivna fall. Sålunda skall länsstyrel— sen förordna auktoriserad revisor om sådan revisor är obliga— torisk enligt lagen. Vidare skall länsstyrelsen förordna be— hörig revisor, när bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om revisors behörighet åsidosatts. I dessa fall bibehåller en redan utsedd revisor sitt uppdrag vid si—

dan av den av länsstyrelsen utsedde.

Vidare skall länsstyrelsen entlediga revisor som är omyndig eller försatt i konkurs eller som är utlänning eller utlands— svensk, om inte tillstånd till uppdraget getts. Detsamma gäller

revisor som är jävig. Länsstyrelsen skall förordna behörig

revisor i den entledigades ställe.

• Sida 52
•  Original

Anmälan till länsstyrelsen kan i dessa fall göras av vem som helst. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättel—

se utan dröjsmål sker genom den som utser revisor.

Om bolagsstämman inte på begäran av ägare till l/10 av samt- liga aktier utsett auktoriserad revisor, kan varje aktieägare inom en månad från stämman göra framställning till länssty—

relsen, att denna skall förordna sådan revisor.

I samtliga nu nämnda fall skall länsstyrelsen innan beslut meddelas höra bolaget. Förordnandet av revisor skall avse tid intill dess annan revisor blivit i föreskriven ordning ut— sedd. Bolagsstämman eller annan som enligt bolagsordningen skall utse revisor kan alltså alltid bli av med en av läns— styrelsen förordnad revisor genom att utse en behörig revisor

i dennes ställe.

Länsstyrelsen kan däremot inte avsätta en revisor därför att

han inte har tillräcklig insikt och erfarenhet. Har bolags-

stämman utsett en formellt behörig men inkompetent revisor, kan ett ingripande endast ske därigenom, att styrelsen, en— skild styrelseledamot, VD eller aktieägare klandrar valet vid domstol för att få det undanröjt (9 kap. 17 5). Har detta skett, kan länsstyrelsens ingripande påfordras enligt det

nyss sagda.

4.2. Överväganden och förslag

För att revisorn skall kunna fullgöra sin uppgift som opar— tisk granskare för flera olika intressenters räkning är det självfallet nödvändigt att han intar en oberoende ställning i

förhållande till den verksamhet han skall granska.

Från den synpunkten kan det enligt kommissionens mening i- frågasättas om det är lämpligt att revisorn utses av bolags—

stämman. Revisorns uppgift är som tidigare har framhållits

• Sida 53
•  Original

i inte bara att beakta aktieägarnas intressen. Revisorn måste

i vid sin granskning också ägna stor uppmärksamhet åt i vad mån & bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och övriga borgenärers intressen. Det är också viktigt att revisorn i förekommande fall beaktar den aktieköpande allmänhetens in- tressen. Revisorn måste därför inta en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse och VD utan också i förhållande till bolagsstämman. Den nuvarande ordningen för tillsättande av revisorer kan därför innebära risker för att revisorerna vid sin granskning inte vill stöta sig med de

aktieägare som representerar stämmomajoriteten.

Så länge uppgiften att utse revisor fullgörs av bolagets egna organ och inte av några från bolaget fristående organ kan

inte heller risker för missbruk av revisorns ställning samt risker för otillbörliga påtryckningar på revisorn från bolagets sida uteslutas. Även om det i praktiken kan vara svårt att belägga

att en revisor fallit undan för den som utsett honom, har

dock kommerskollegium vid sin tillsynsutövning funnit exempel

på att revisorn synes ha gett efter för påtryckningar från

det företag som han varit satt till att granska.

Ett sätt att garantera revisorn den oberoende ställning som är nödvändig för att han skall kunna fullgöra sin uppgift kan vara att — såsom tidigare har diskuterats och föreslagits i olika sammanhang - låta något offentligt organ, närmast då en statlig myndighet, i stället för bolagsstämman

utse revisorn.

Enligt kommissionens mening talar emellertid vissa skäl mot en sådan ordning. Det främsta är att de flesta företag funge— rar i stort sett bra och att det kan antas att deras reviso- rer arbetar på ett riktigt sätt. Det nyligen uppställda kra— vet på att samtliga aktiebolag i framtiden skall ha en kvali- ficerad revisor, dvs en av kommerskollegium auktoriserad el— ler godkänd revisor, är också ägnat att stärka revisorernas oberoende och öka företagsrevisionens effektivitet. Ett sys— tem där samhället utser alla revisorer skulle dessutom ta

• Sida 54
•  Original

Enligt kommissionens mening bör samhällets insatser riktas mot det mindre antal företag där missförhållanden från allmän synpunkt föreligger och där den ordinära revisionen inte för— mår råda bot på dessa missförhållanden. I dessa företag bör

samhället kunna utse en revisor (offentlig revisor).

Omständigheter som talar för att en sådan revisor utses kan vara att företaget ej sköter sina löpande betalningar eller släpar efter med inbetalning av skatter och allmänna avgifter eller missbrukar olika former av statliga stöd utan att före- tagets revisor anmärker mot förhållandena. En annan omstän- dighet som kan motivera utseende av offentlig revisor är den att företagets revisor avsäger sig eller skiljs från revi- sionsuppdraget under löpande mandatperiod. Ytterligare en situation kan vara att företaget ej sänt in föreskrivna hand-

lingar till registreringsmyndigheten.

Enligt kommissionens mening skulle det vara till fördel för såväl företag som samhälle om den ordinära revisionen i dessa och liknande fall kunde stöttas genom en offentligt utsedd revisor. Ett sådant system skulle innebära vissa garantier för en stark och oberoende revision i lägen där den reguljärt utsedde revisorn kan antas ha svårigheter att fullgöra sin uppgift. En offentlig revisor skall således inte ersätta de av bolagsstämman utsedda revisorerna utan denne skall komp- lettera och förstärka den ordinarie revisionen. Om mer ingri- pande åtgärder mot ett företag från samhällets sida bedöms nödvändiga, finns möjligheten att förordna om taxerings— eller skatterevision eller, om misstanke om brott föreligger, att inleda förundersökning.

För att möjligheterna att utse offentlig revisor i praktiken skall komma att utnyttjas är det nödvändigt att den instans som anförtros denna uppgift i sin verksamhet får fortlöpande information om företagen. Enligt kommissionens mening bör länsstyrelserna vara lämpliga organ för denna uppgift. Läns- styrelserna har redan - som framgår av det föregående —

enligt gällande lagstiftning vissa uppgifter vad gäller till—

• Sida 55
•  Original

sättande av revisorer m.m. Länsstyrelsen har också i regel sådana kontakter med näringslivet inom länet att den har den överblick över förhållandena som krävs för uppgiften. Till detta kommer den centrala roll som länsstyrelserna spelar på

skatteområdet.

Frågor om utseende av revisorer handläggs f n inom länssty— relsernas förvaltningsavdelningar. Enligt kommissionens me— ning kan det ifrågasättas om också uppgiften att utse offent- lig revisor bör ligga på förvaltningsavdelningarna. Med tanke på arten av de omständigheter som enligt förslaget skall lig— ga till grund för förordnande av offentlig revisor bör inom den nuvarande organisationen länsstyrelsernas skatteavdel— ningar vara mera lämpade härför. Inom kommissionen övervägs emellertid f.n. förslag om införande av allmän företags— registrering samt ett system med etableringskontroll inom vissa branscher. Det kan tänkas att uppgifter i dessa hänse- enden kan komma att läggas på länsstyrelserna. I sådant fall kan det bli aktuellt att skapa särskilda "företagsenheter" vid länsstyrelserna. Uppgiften att förordna offentlig revisor i företag skulle i så fall lämpligen kunna knytas till dessa

enheter. Kommissionen avser att återkomma till denna fråga.

Kommissionen finner det vanskligt att förutsäga hur pass ofta länsstyrelserna kan komma att utnyttja möjligheten att utse offentlig revisor. Åtgärden är visserligen tänkt för speciel— la situationer men för att systemet skall få åsyftad verkan krävs att länsstyrelserna noga följer utvecklingen i de revi— sionspliktiga företagen och vid behov utan dröjsmål förordnar om offentlig revision. Uppgiften kan komma att fordra att länsstyrelserna tillförs ytterligare resurser. Kommissionen anser sig emellertid f.n. sakna tillräckligt underlag för att bedöma resursbehovet. Också denna fråga bör anstå till dess kommissionen är klar med sina överväganden beträffande före-

tagsregistrering och etableringskontroll.

• Sida 56
•  Original

Den offentlige revisorn bör enligt kommissionens mening ingå i det kollektiv som ombesörjer revisionen och hans granskning och rapporteringsplikt bör inte avvika från de övriga reviso— rernas. Härtill bör dock anmärkas att den offentlige revisorn naturligtvis alltid skall kunna utnyttja de möjligheter som står till buds för en revisor att offentligt yttra sig över förhållandena i det företag som revideras. Härmed avses i första hand den i 10 kap. 10 5 tredje stycket sista meningen ABL föreskrivna möjligheten för revisorer att i revisionsbe- rättelsen meddela de upplysningar som han önskar bringa till allmänhetens kännedom. Härvid bör särskilt avseende fästas vid den vidgade rapporteringsplikt som kommissionen föreslår (se avsnitt 5.2.1). Det bör framhållas att revisorns rappor— teringsmöjlighet inte endast behöver tas i anspråk för kriti— ska uttalanden. Det kan också finnas anledning att lämna så— dana positiva uppgifter om företagets förhållanden som kan vara ägnade att vederlägga oriktiga föreställningar om att bolaget i sin verksamhet åsidosätter t.ex. ett allmänt in—

tresse.

För uppgiften som offentlig revisor bör i första hand aukto— riserad eller godkänd revisor komma i fråga. Härigenom skapas förutsättningar för att den offentlige revisorn har sådana kunskaper och erfarenheter av företagsrevision att han kan fullgöra sin uppgift på ett tillfredsställande sätt. Eftersom aktiebolagen ofta har — och i framtiden måste ha — kvalifice- rad revisor är det också till fördel för samarbetet mellan den ordinarie revisorn och den offentlige revisorn om de har samma bakgrund. En annan fördel med att till offentlig re- visor utse kvalificerad revisor är att den offentlige revi— sorn därigenom kommer att stå under kommerskollegiets till- syn. Det bör dock inte uteslutas att annan väl kvalificerad person kan komma i fråga. Särskilt i ett initialskede - då tillgången på kvalificerade revisorer kan bli begränsad — kan

detta bli aktuellt.

• Sida 57
•  Original

Mandattiden för offentlig revisor bör i princip överensstämma med den för övriga revisorer i bolaget. Det innebär i prakti- ken att han i allmänhet kommer att förordnas för ett år i taget. Offentlig revisor bör emellertid kunna förordnas när som helst under räkenskapsåret. Behovet av att tillsätta en offentlig revisor kan ju som tidigare angetts uppkomma plöts— ligt; att då tvingas avvakta med denna åtgärd till dess att räkenskapsåret löpt till ända skulle många gånger kunna inne-

bära att åtgärden var meningslös.

Revisor som utses av annan än bolagsstämman enligt bestämmel- se i bolagsordningen eller förordnas av länsstyrelsen fyller samma funktion som en av bolagsstämman utsedd revisor och har

enligt gällande regler rätt till arvode av bolaget.

Också kostnaderna för den offentliga revisionen bör enligt kommissionens mening bestridas av bolaget. Av principiella skäl bör dock den offentlige revisorns arvode förskotteras av allmänna medel. Bolaget får sedan förpliktas att återgälda

kostnaderna till statsverket.

Någon gång kan det självfallet inträffa att ett företag som blivit föremål för offentlig revision saknar förmåga att er- sätta revisionskostnaderna. Följden blir då att samhället får stå för dessa. De kostnader som samhället sålunda kan komma att åsamkas i dessa fall bör dock enligt kommissionens bedöm-

ning väl uppvägas av de samhällsekonomiska vinster som syste—

met med offentlig revision bör ge.

4.2.2. Revisionsuppdragets upphörande i förtid

Som tidigare har redovisats kan uppdraget som revisor gälla för viss tid eller för obestämd tid, d.v.s. till dess ny re- visor väljs. Någon maximitid för revisors uppdrag är inte

föreskriven utan mandatperioden bestäms i bolagsordningen.

• Sida 58
•  Original

Revisorsuppdraget upphör vid utgången av ordinarie bolags— stämma under det räkenskapsår då tiden för vilken han utsetts går ut eller, om uppdraget avser obestämd tid, ny revisor ut—

setts.

Uppdraget kan upphöra i förtid, om revisorn eller den som ut— sett honom begär det. Revisor kan således avgå frivilligt eller skiljas från uppdraget av den som utsett honom, även om

uppdragstiden inte löpt ut.

Den omständigheten att företaget när som helst under mandat— perioden kan skilja revisorn från uppdraget kan enligt kom— missionens mening inbjuda till missbruk av revisorns ställ— ning samt innebära risker för otillbörliga påtryckningar på revisorn. Även om det självfallet ofta kan finnas fullt god— tagbara skäl för en sådan åtgärd, t ex att revisorn på grund av sjukdom eller eljest är oförmögen eller olämplig att full— göra sitt uppdrag, eller att det av praktiska eller ekonomi— ska skäl är lämpligt att byta ut honom mot en annan revisor, kan åtgärden vidtas av företaget i syfte att göra sig av med en "obekväm" revisor innan denne hunnit fullgöra sin lagstad— gade rapporteringsplikt. Detta förhållande kan också göra re- visorn obenägen att inför risken att gå miste om uppdraget

uttala kritik mot företagets skötsel och redovisning.

För att eventuella oegentligheter och andra missförhållanden i ett företags verksamhet på detta sätt ej skall "sopas under mattan" bör enligt kommissionens mening bolagsstämmas beslut att skilja revisorn från uppdraget i förtid ges offentlighet. Kommissionen föreslår därför att det införs en skyldighet för revisor vars uppdrag upphört i förtid att genast anmäla för- hållandet till länsstyrelsen. Denna skyldighet bör komplette— ras med en föreskrift för revisorn att avge en redogörelse,

en preliminär revisionsberättelse, för den granskning som re— visorn utfört under den tid som hans uppdrag omfattat. Också denna redogörelse bör insändas till länsstyrelsen. Omständig— heterna kring revisorns entledigande eller de iakttagelser om

företagets verksamhet som revisorn gjort vid sin granskning

• Sida 59
•  Original

kan nämligen vara sådana att länsstyrelsen omedelbart bör tillsätta en offentlig revisor i detta eller att förordnande om taxeringsrevision eller annan granskning av företaget bör

ges.

Den information om bolaget som sålunda kommer länsstyrelsen till del kan självfallet många gånger vara värdefull också för bolagets övriga intressenter, t.ex. leverantörer och lån— givare. Revisorn bör därför vara rapporteringsskyldig också gentemot patent— och registreringsverket (PRV). Eftersom upp- gifter om bolagens revisorer numera skall intas i aktiebo— lagsregistret (10 kap. 15 5 ABL) kan PRV följa upp revisors- bytena och på så sätt övervaka att revisorerna fullgör sin

rapporteringsskyldighet i nu föreslaget hänseende.

Att bolagsstämma beslutar att skilja en revisor från uppdra- get i förtid kan ofta väcka visst uppseende. En sådan åtgärd torde därför tillgripas endast i undantagsfall. I en situa— tion där det på grund av motsättningar i sakfrågor uppstått ett sådant förhållande mellan bolaget och revisorn att vidare samarbete framstår som omöjligt torde därför revisorn vanli- gen själv begära att få bli entledigad. En föreskrift om att revisor också för detta fall skall göra anmälan skulle emel- lertid kunna uppfattas som om avsägelse av uppdrag vore en normal utväg att lösa en problemfylld situation. Ett sådant förfaringssätt anser kommissionen för sin del inte vara fö- renligt med god revisorssed. Kommissionen vill därför ej fö- reslå någon anmälningsskyldighet för detta fall. I den mån det förekommer att yrkesrevisorer av skäl som nu har nämnts avsäger sig påbörjade uppdrag bör det vara en uppgift för re- visorsorganisationerna att för sina medlemmar framhålla vik— ten av att också svåra och obehagliga revisionsuppdrag full—

följs.

• Sida 60
•  Original

I'll—II

n”_ 1.511! . .,,l. . , ' rm ,. . . . . .-. , -. TV,) .. . ,, | i . t.: , :. , '.> .. ,. . ,. ” ,” 'Mll )., .d ...... .. ., . , .. . Mm, |"..Hr ."|,IIH ”'_anfw. , | . .' : , ..!

” f_n. , ',,u': . ' H.,..7. , ., . ' " ||, ..',|.

• Sida 61
•  Original

5 REVISORS GRANSKNINGS— OCH RAPPORTERINGSPLIKT

5.1. Bakgrund

Enligt 10 kap. 7 S ABL skall revisor i den omfattning god re- visionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens

förvaltning.

Vad god revisionssed bjuder uttalas inte i författningen utan har i hög grad överlämnats åt revisorerna själva att utveckla och precisera genom praxis. Sedan 1970-talets början bedrivs sådan verksamhet av Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR genom publicering av rekommendationer i revisionsfrågor. I anslutning till dessa rekommendationer har FAR uttalat följ—

ande.

Genom att granskningens omfattning anknutits till god revisionssed kan en fortlöpande anpassning göras till utvecklingen inom revisionsområdet. Granskningens om— fattning och inriktning bör vid varje tidpunkt bestämmas genom en avvägning mellan olika intressenters berättiga— de krav och förväntningar samt revisorns kompetens och oberoende. Förhållanden utanför företaget såsom strävan— den mot större öppenhet i årsredovisningen och krav på ökad information påverkar således revisionen liksom den fortlöpande påbyggnaden av revisorernas utbildning och utvecklingen av revisionsmetoderna.

Rekommendationerna syftar till att ge uttryck för god re- visionssed och i viss utsträckning åstadkomma en önskvärd ut— veckling. En anpassning är då erforderlig och rekommendatio—

nerna rubriceras under denna tid som förslag.

Rekommendationen "Om revision av räkenskaperna i svenska aktiebolag" antogs av FAR:s årsstämma 1970. övriga rekommen— dationer och förslag anknyter till denna grundläggande rekom— mendation, vilket bl.a. innebär att de inte kan läsas helt

fristående.

• Sida 62
•  Original

FAR har förutom rekommendationen om revision av räkenskaperna i svenska aktiebolag lämnat rekommendationer om koncernrevi— sion och om granskning av balansposten varulager. Vidare har man lämnat förslag till rekommendationer om revisionsberät— telse och revisorspåteckning i aktiebolag, om inverkan av in- ternrevision på revisorns granskning, om granskning av intern kontroll, om granskning av balansposten kundfordringar samt om kvalitetskontroll. FAR:s revisionskommitté har vidare ut- talat sig om revisorns granskning av delårsrapport, om revi- sionsberättelse och revisorspåteckning enligt lag om årsredo— visning m.m. i vissa företag samt om revisorns yttranden en- ligt aktiebolagslagen, förutom revisionsberättelse och revi— sorspåteckning enligt 10 kap. 9 och 10 55. Slutligen har FAR:s och Svenska Revisorsamfundets SRS' revisionskomittéer gemensamt antagit ett utkast om revision i mindre företag. FAR:s revisionskommitté har dessutom förberett en omarbetning av den grundläggande rekommendationen om aktiebolagsrevision i syfte att denna skall komma att innefatta också god sed i

förvaltningsrevisionsfrågor.

Revisorn utgår från principen om "väsentlighet och risk" när han bestämmer inriktning och omfattning på sitt arbete. Detta innebär att huvudvikten läggs vid de uppgifter i årsredovis— ningen och de delar av det interna kontrollsystemet som är mest väsentliga beloppsmässigt eller i riskhänseende är såda—

na att väsentliga fel lätt kan uppstå.

Revisorn följer fortlöpande företagets verksamhet under den tid hans uppdrag omfattar. Han tar t.ex. del av styrelsepro—

tokoll, budgetar och kortperiodiska bokslut.

Revisorn utför i normalfallet sin granskning av redovisningen och den interna kontrollen vid ett eller flera tillfällen un— der året. Granskningen av bokslutet och årsredovisningen sker närmast före och efter balansdagen och närmast före och efter

årsredovisningens färdigställande.

• Sida 63
•  Original

Revisorn ägnar förhållandevis mera tid under löpande år åt företag i obestånds— eller andra krissituationer. Revisorn följer då rörelsens utveckling och erinrar vid behov styrel- sen om dess skyldighet att bevaka att aktiebolagens regler

till skydd för borgenärer och andra intressenter efterlevs.

Revisorn skall granska även tiden mellan räkenskapsårets ut-

gång och revisionsberättelsens avgivande.

Revisionsarbetet kan förenklat sägas bestå av tre delar, näm— ligen granskning under löpande år, granskning av bokslut och årsredovisning samt granskning av styrelsens och verkställan—

de direktörens förvaltning.

Granskning under löpande år inriktas i hög grad på att bedöma tillförlitligheten i redovisningen och den s.k. interna kont-

rollen.

Med intern kontroll menas alla de metoder och åtgärder som används inom ett företag för att säkerställa att de avsiktli— ga eller oavsiktliga fel som kan komma att begås i verksam- heten inte leder till fel i redovisningen eller förluster för

företaget.

Efter sin granskning av redovisningen och den interna kont— rollen rapporterar revisorn väsentliga iakttagelser till företagsledningen. Revisorn beskriver då, skriftligt eller muntligt, påträffade svagheter och ger normalt även rekommen-

dationer till förbättringar.

Resultatet av granskningen under löpande år är bestämmande

för inriktningen och omfattningen av revisorns granskning av bokslutet och årsredovisningen.

Bokslutsgranskningen tar sikte på innehållet i olika balans- och resultatposter. Vid granskningen av den interna kontrol— len undersöker revisorn t.ex. försäljningsrutinen, medan han

vid bokslutsgranskningen bedömer utestående kundfordringar

• Sida 64
•  Original

och försäljningskontona. Ju tillförlitligare den löpande re— dovisningen av kundfordringar är, desto mindre omfattande

blir bokslutsgranskningen av dessa fordringar.

vid granskning av bokslutet arbetar revisorn i huvudsak med

två tekniker: dels granskning av enskilda balansposter och

affärstransaktioner, dels jämförelser och analyser.

För läsaren av årsredovisningen är det viktigt att posterna i balans- och resultaträkningarna är värderade och rubricerade i enlighet med lag och god redovisningssed. Därför utgör re— visorns granskning av värdering och rubricering en väsentlig del av revisionsarbetet i samband med bokslut och årsredovis—

ning.

Utöver granskningen av resultat— och balansräkningarna består bokslutsgranskningen av kontroller av årsredovisningen i öv—

rigt. Revisorn undersöker om informationen i årsredovisningen överensstämmer med bokföringen, med aktiebolagslagens krav

och med god redovisningssed.

Av betydelse för granskningsarbetet är också den information om företaget som revisorn inhämtar vid informella samtal med

företagsledningen och andra personer inom företaget.

Omfattningen av granskningen av bokslut och årsredovisning blir beroende inte bara av redovisningens tillförlitlighet och bokslutens omfattning, utan också av det ekonomiska läge och den risksituation företaget befinner sig i. Dessutom bör påpekas att kvaliteten på bokslutsdokumentation och boksluts- förberedelser m.m. varierar mellan företagen, något som självfallet också påverkar omfattningen av revisorns bok—

slutsgranskning och därmed kostnaden för revisionen.

I samband med granskningen av bokslut och årsredovisning rapporterar revisorn — skriftligt eller muntligt - väsentliga iakttagelser till företagsledningen. Om dessa iakttagelser

innebär att redovisningen avviker från aktiebolagslagen och

• Sida 65
•  Original

| i

!

god redovisningssed kräver revisorn att bokslutet ändras. Om erforderlig ändring ej görs av företaget, tvingas revisorn

göra en anmärkning i revisionsberättelsen.

Revisorn ska inte bara granska redovisningen utan även sty- relsens och VD:s förvaltning - s.k. förvaltningsrevision. En av förvaltningsrevisionens uppgifter är att rapportera even— tuella överträdelser av aktiebolagslagen och bolagsordningen samt eventuella åtgärder och försummelser som kan grunda er— sättningsanspråk enligt aktiebolagslagen mot VD och styrelse—

ledamöterna.

Förutom att ta ställning till eventuella överträdelser av aktiebolagslagen och bolagsordningen bedömer revisorn om fö— retagsledningens kontroll över verksamheten är tillfreds- ställande. Häri ingår att bedöma både det interna kontroll— systemet i stort inklusive budgetering och resultatuppfölj— ning etc. såväl som företagsledningens egen riskanalys för

företaget.

Omfattningen av revisorns förvaltningsrevision blir beroende av hans riskbedömning av företagets soliditet, lönsamhet och likviditet, samt av i vilken utsträckning företaget självt

analyserar sin risksituation och resultatet av denna analys. Granskningens omfattning kan därför variera mycket mellan

olika företag. Gränsen mellan en sådan förvaltningsrevision och konsultinsatser är inte alltid skarp. Det blir här ofta fråga om en avvägning eftersom företagsledningen helt natur— ligt vill utnyttja revisorns kompetens och tidigare erfaren—

heter.

Sedan revisorn slutfört granskningen skall han på årsredovis— ningen teckna en hänvisning ("revisorspåteckning") till revi— sionsberättelsen (10 kap. 9 S ABL). Syftet med revisorspå- teckningen är att intyga om den framlagda årsredovisningen verkligen överensstämmer med vad revisorn granskat. Om revi— sorn funnit att balansräkningen eller resultaträkningen ej bör fastställas, skall han göra anteckning även om detta på

årsredovisningen.

• Sida 66
•  Original

För varje räkenskapsår skall revisorn avge revisionsberättel— se till bolagsstämman (10 kap. 10 S ABL). Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast två veckor före or—

dinarie bolagsstämma.

I revisionsberättelsen skall revisorn göra uttalande om huru- vida årsredovisningen gjorts upp enligt ABL och med beaktande av bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut. Om revisorn på någon punkt känner sig tveksam i dessa avseenden, skall

han ge uttryck för denna tveksamhet i revisionsberättelsen.

Har upplysningar angående bolagets årsresultat och ställning inte lämnats av bolagsledningen i vederbörlig omfattning, skall revisorn särskilt anmärka detta i revisionsberättelsen. I sådant fall skall revisorn vidare, om det kan ske, lämna

erforderliga tilläggsupplysningar i sin berättelse.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller för— summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last skall detta anmärkas i berättelsen. Sådan anmärkning behöver göras endast om revisorn verkligen funnit att åtgärden eller för— summelsen är av det slaget att den kan medföra skadestånds— skyldighet. Anser revisorn det mer eller mindre sannolikt att skadeståndsskyldighet föreligger men inte är säker på det, bör han i revisionsberättelsen ge ett i skadeståndsfrågan neutralt uttalande med uppgift om resultatet av granskningen

i detta avseende.

Revisorn är också skyldig att anmärka, om han vid sin gransk— ning funnit att styrelseledamot eller VD handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen. Denna bestämmelse är ett uttryck för principen att revisorn i sin granskning har att beakta bl.a. samhällets och den aktieköpande allmänhetens intressen. Den innebär bl a att revisorn är skyldig att göra anmärkning om huruvida exempelvis reglerna om förbud mot penninglån har

överträtts.

• Sida 67
•  Original

Revisionsberättelsen skall också innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och VD. Revisorn skall i allmänhet tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet på angiv— na skäl. I tveksamma fall kan revisorn dock begränsa sig till att ange skäl för eller mot ansvarsfrihet. Även om revisorn anmärker på viss åtgärd, som enligt hans mening kan föranleda skadeståndsskyldighet, är han oförhindrad att tillstyrka an— svarsfrihet, t.ex. om skadan och vederbörandes vårdslöshet är ringa och denna kanske i stort sett fullgjort sitt uppdrag på ett förtjänstfullt sätt.

Revisionsberättelsen skall vidare innehålla yttrande huruvida den i 12 kap. 9 5 ABL för vissa fall föreskrivna särskilda förteckningen över lån och säkerheter har upprättats. Berät- telsen skall också innehålla särskilt uttalande om fastställ— ande av balans- och resultaträkningar samt om styrelsens för- slag till dispositioner beträffande bolagets vinst eller för- lust.

Revisorn kan även i övrigt i berättelsen lämna upplysningar som han önskar delge aktieägarna. En förutsättning härför är att revisorns tystnadsplikt ej utgör hinder; enligt ABL skall revisorn nämligen iaktta att upplysningar som kan vara till skada för bolaget, endast får lämnas om det är nödvändigt för att revisorn skall fullgöra sin lagstadgade rapporterings- skyldighet. Åsidosätter revisorn sin tystnadsplikt kan han

ådra sig skadeståndsansvar.

5.2 överväganden och förslag

5.2.1. Revisors befattning med skatte— och avgiftsfrågor

Av väsentlig betydelse för hela samhällets verksamhet är att beskattningssystemet fungerar på ett effektivt och smidigt sätt. Genom beskattningen tillförs det allmänna medel för sina utgifter och en aktiv samhällspolitik görs möjlig. Det är därför viktigt att de skatter som har bestämts av riks— dagen fastställs och betalas på det sätt och inom den tid som

• Sida 68
•  Original

skattereglerna har utformats i syfte att ge en så långt möj- ligt rättvis och likformig fördelning av den samlade skatte- bördan. I den mån någon genom olika åtgärder undandrar sig

sin andel av skatten innebär det en ökad belastning för andra.

Betalningsmotståndet hos skatt- och avgiftsskyldiga har under senare år tilltagit. Allt fler gäldenärer fullgör numera sina skyldigheter mot det allmänna först när de blir tvingade här- till. Inte sällan försöker de i det längsta att utnyttja be— skattningsförfarandet till att skaffa sig krediter på bekost-

nad av det allmänna.

Det allmänna är som borgenär inom området för skatter och av- gifter i en sämre ställning än fordringsägare i civilrätts— liga avtalsförhållanden. Till detta förhållande medverkar en rad faktorer. Redan det stora antalet gäldenärer - det totala antalet skattskyldiga som avlämnat eller bort avlämna dekla- ration vid 1980 års taxering översteg 7,3 miljoner - gör att staten har svårt att bevaka sin rätt på samma sätt som övriga fordringsägare. Vidare gäller att fordran på skatt inte upp- kommer genom att avtal träffas mellan det allmänna och den enskilde utan på ett mera obestämt sätt genom dennes faktiska handlande. Någon prövning från det allmännas sida av gäldenä— rens kreditvärdighet sker inte. Fordringen bestäms på grundval av gäldenärens egna uppgifter och skatte- och avgiftssystemet förutsätter att denna medverkar. Han är sålunda den ende som har fullständig inblick i det material som grundar skattskyl- digheten. Vidare är det på grund av beskattningssystemets uppbyggnad ofrånkomligt att gäldenären ofta medges lång kre- dit utan att det allmänna kan säkra den kommande betalningen. All erfarenhet visar att det allmänna är den fordringsägare som i praktiken har det svårast att i tid bevaka sina intres- sen i företagen. När ingripande sker från det allmännas sida har ofta de tillgångar som en gång fanns i företaget förbrukats

eller förts över till andra företag eller privatpersoner.

• Sida 69
•  Original

För samhällets bekämpning av skattefusk och skatteflykt är därför fortlöpande information om hur företagen sköter sina allmänna förpliktelser av central betydelse. Samhället har visserligen en betydande organisation för övervakning och kontroll på detta område, men verksamhetsfältets vidd medför att den tillsyn som utövas i huvudsak är av övergripande natur. Endast sporadiskt kan mera djupgående kontroller i form av t.ex. taxeringsrevision utföras. Antalet sådana torde visserligen komma att öka något i framtiden men likväl kan de

ske i ett förhållandevis litet antal fall.

Men inte bara för samhällets bekämpning av skattefusk och skatteflykt är upplysningar om hur ett företag sköter sina allmänna förpliktelser av betydelse. Också för övriga borge- närer och andra som träffar avtal med ett företag är det otvivelaktigt av stort värde att få sådan information, efter— som underlåtenhet från ett företags sida att betala före- skrivna skatter och allmänna avgifter ofta tyder på bristande

solvens.

Mot den nu angivna bakgrunden anser kommissionen det vara av väsentlig betydelse att man bättre än f.n. kan utnyttja den informationskälla som revisorerna utgör. Revisorerna utövar ju sin granskning fortlöpande, ofta under flera år i samma företag och får därigenom en betydande kännedom om de grans— kade företagens ekonomiska förhållanden. Denna omständighet ger revisorerna en god grund för att kunna förmedla informa— tion på skatte- och avgiftsområdet. Härtill kommer att revi- sorerna redan i dag är skyldiga att vid sin granskning ta

hänsyn till det allmännas intressen.

Enligt ABL skall revisorn i den omfattning god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Vad god revisionssed bjuder uttalas inte i författningen utan har som nämnts till väsentlig del överlämnats åt revisorerna

själva att precisera genom praxis.

• Sida 70
•  Original

Några särskilda regler, rekommendationer eller anvisningar för revisors befattning med frågor rörande skatter och sam- hällsavgifter finns dock inte. I praktiken kommer revisorn i kontakt med skatteproblematiken i huvudsak genom en väsent- lighetsbedömning av inkomstskattekostnad och skuld/fordran,

mervärdeskattredovisning, avsättning för sociala avgifter m.m.

Revisionens, i synnerhet räkenskapsrevisionens, huvudsyfte är att sörja för att företagets offentliga redovisning, d.v.s. årsredovisningen med däri intagna resultat— och balansräk- ningar, ger en korrekt bild av rörelsens resultat och ställ— ning. I vissa fall innebär god revisionssed att revisorn mås- te granska handlingar, transaktioner och förfaringssätt rör- ande skatter och avgifter, men det primära syftet härmed är likväl att säkerställa ett rättvisande bokslut. Någon över- vakning av det reviderade företagets rutiner för t.ex. perso- nalredovisning i kontroll— och arbetsgivaruppgifter eller av— drag och inbetalning av källskatter ingår däremot inte som en självständig rättslig förpliktelse i revisionsuppdraget lik- som ej heller kontroll av företagets mervärdeskattedeklara- tioner och inbetalning av sådan skatt eller kontroll av de

uppgifter som företaget lämnar till vissa register.

En skyldighet för revisorerna att vid sin granskning av före- tagen särskilt uppmärksamma hur dessa sköter sina förpliktel- ser i bl.a. de avseenden som nu har nämnts skulle enligt kom-

missionens mening kunna få betydande positiva effekter på be-

kämpningen av skattefusk och annan ekonomisk brottslighet och

av skatteflykt. Upplysningar om hur ett företag sköter sina förpliktelser mot det allmänna har dessutom - som nyss fram— hållits - otvivelaktigt stor betydelse för övriga borgenärer

och andra som träffar avtal med företaget. Kommissionen före-

slår därför att en sådan skyldighet införs.

• Sida 71
•  Original

Granskningsskyldigheten bör i princip innefatta en plikt för revisorn att i förekommande fall i revisionsberättelsen upp— lysa om brister i företagets efterlevnad av de regler som uppställs i skatte— och avgiftsförfattningarna och som gäller för företagets verksamhet. Den praktiska möjligheten att fullgöra denna skyldighet hänger samman med hur gransknings—

arbetet utförs.

Granskningen av hur företaget sålunda sköter sina åligganden enligt skatte— och avgiftsförfattningarna bör enligt kommis- sionens mening ske efter samma principer som gäller för granskningen i övrigt. Det innebär bl.a. att principerna om väsentlighet och risk skall vara vägledande också i detta sammanhang, dvs. revisorn skall vid bestämning av inriktning och omfattning av granskningen av handlingar, transaktioner och förfaringssätt m.m. rörande skatter och avgifter lägga huvudvikten vid det som är mest väsentligt beloppsmässigt eller i riskhänseende sådant att väsentliga fel eller brister

lätt kan uppstå.

Rent principiellt kan naturligtvis hävdas att revisorns granskningsplikt bör omfatta samtliga författningar på skatte- och avgiftsområdet. Lagstiftningen på området är emellertid mycket omfattande och svår att överblicka. Av praktiska och ekonomiska skäl - en företagsrevision som ut- förs enligt god revisionssed är som regel en både tidsödande och dyrbar process - bör därför enligt kommissionens mening området för revisorns granskningsskyldighet inskränkas och preciseras till kontroll av hur företaget fullgör sina skyl- digheter enligt de författningar på skatte- och avgiftsområ- det som generellt sett är mest väsentliga från materiell syn- punkt. Till frågan om vilka författningar som sålunda bör om- fattas av revisorns granskningsplikt återkommer kommissionen

i specialmotiveringen (avsnitt 8).

Rapporteringen i revisionsberättelsen bör avse endast klara regelöverträdelser. Uttalanden i t.ex. skatteplaneringsfrågor

skall alltså ej förekomma.

• Sida 72
•  Original

En anmärkning i revisionsberättelsen uppfattas normalt av företaget och dess intressenter som en allvarlig sak. Det är därför väsentligt att revisorn ej tynger revisionsberättelsen

med anmärkningar om mera bagatellartade försummelser.

I de fall där revisorn gör anmärkning om att företaget i något avseende inte fullgjort sina åligganden enligt skatte- och avgiftsförfattningarna i fråga bör revisorn vara skyldig att sända in en avskrift av revisionsberättelsen till läns- styrelsen. Därigenom skapas förutsättningar för att informa- tionen leder till erforderliga åtgärder mot företaget, t.ex. taxeringsrevision eller, vid misstanke om brott, förundersök-

ning.

Det nu framlagda förslaget syftar således till att gransk— ningsmyndigheterna på skatte- och avgiftsområdet skall kunna ta tillvara den resurs från kontrollsynpunkt som revisorerna utgör. Detta betyder emellertid inte att företagsrevisorn skall förvandlas till en samhällets skatterevisor. Han skall endast utföra vissa ytterligare kontroller och i förekommande fall på sedvanligt sätt anmärka, om han vid sin granskning funnit att företaget brustit i sina skyldigheter i de berörda avseendena. Någon värdering av huruvida en eventuell försum— melse ger anledning till antagande att företaget t.ex. gjort sig skyldigt till brott skall alltså inte förekomma från re-

visorns sida.

såvitt kommissionen har sig bekant förekommer det för övrigt redan i dag att revisorer utför sitt granskningsarbete i en- lighet med vad som nu föreslagits. I sammanhanget vill kom- missionen också peka på det i riksdagen nyligen väckta för- slaget (motion 1982/83:1768) om ändring i bokföringslagen så att förfallna men inte betalda skulder framgår av ett före- tags offentliga redovisning. I sitt av riksdagen godkända be- tänkande (LU 34, rskr 267) har lagutskottet förordat att bok- föringslagens regler om årsbokslut ändras så att förfallna men inte betalda skulder skall redovisas särskilt. Enligt utskottet bör det ankomma på regeringen att närmare överväga

• Sida 73
•  Original

Även om kommissionens förslag i nu förevarande hänseende i praktiken inte torde komma att innebära någon mera genomgri— pande förändring av företagsrevisionens inriktning, är det dock klart att det ställer nya krav på revisorerna. Genom förslaget har kommissionen angett ramarna för revisorns gransknings— och rapporteringsplikt på skatte— och avgifts— området. Detaljanvisningarna om hur revisionen skall utföras får i enlighet med vad som är praxis på företagsrevisionens område utformas av revisorsorganisationerna inom ramen för deras utvecklingsarbete. Vid de kontakter som kommissionen haft med organisationerna under utredningsarbetet har det också framkommit att dessa, om kommissionens förslag genom-

förs, snarast kommer att ta fram rekommendationer på området.

5.2.2. Revisors upplysningsskyldighet mot de brottsbekäm- pande myndigheterna och granskningsmyndigheterna på

skatte- och avgiftsområdet

Inledning

Uppdraget som revisor i ett företag ger ofta möjligheter till ingående kännedom om företagets förhållanden. För att tillgo- dose behovet av sekretess gäller för revisorer vissa regler

om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet.

Enligt 10 kap. 13 5 första stycket ABL får sålunda revisor inte till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplys- ningar om sådant som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan leda till förfång för bolaget. Bry- ter revisorn mot tystnadsplikten kan han bli skadeståndsskyl-

dig.

Tystnadsplikten gäller inte i förhållande till bolagsstämman. Gentemot stämman har revisorn en i princip ovillkorlig upp-

lysningsskyldighet. I 10 kap. 13 5 andra stycket ABL uttrycks detta så, att revisor är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle lända

till väsentligt förfång för bolaget. Revisorn är vidare skyl-

• Sida 74
•  Original

dig att lämna medrevisor, särskild granskare utsedd av läns- styrelsen på begäran av aktieägare, ny revisor, och om bola- get har försatts i konkurs, konkursförvaltare erforderliga

upplysningar om bolagets angelägenheter.

Sistnämnda upplysningsskyldighet är sålunda ej begränsad av något skaderekvisit. Revisorer och granskare har ju tystnads— plikt och någon skada för bolaget kan därför inte uppkomma av att de informeras. Även konkursförvaltare anses kunna infor-

meras utan skada för bolaget (prop. 1979/80:143 sid 84).

Revisorns tystnadsplikt genombryts i vissa fall. Det väsent- ligaste fallet avser revisionsberättelsen. Enligt 10 kap. 10 S ABL är revisor skyldig att i denna göra anmärkning om åt- gärd eller försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldig— het, ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last eller om styrelseledamot eller verkställande direktör

eljest handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen.

Revisorns skyldighet att i sådana fall göra anmärkning i re- visionsberättelsen hindras inte av revisorns tystnadsplikt och det kan alltså ej komma i fråga att revisorn med hänvis— ning till tystnadsplikten avstår från att göra anmärkning i frågor som omfattas av hans rapporteringsplikt. Frågan om an- dra uttalanden i revisionsberättelsen - upplysningar som re- visorn önskar bringa till aktieägarnas kännedom - omfattas

däremot av tystnadsplikten.

Också i andra fall än det nu nämnda kan revisorernas tyst- nadsplikt genombrytas. Sålunda stadgas i 56 S 4 mom. taxe- ringslagen (l956:623) att den som verkställer taxeringsrevi— sion får ta del av handlingar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta tystnad om dess innehåll. Vidare kan nämnas 22 5 revi- sorsförordningen, enligt vilken bestämmelse auktoriserad re- visor och godkänd revisor är skyldig att lämna tillsynsmyn- digheten, kommerskollegium, de uppgifter som behövs för till—

synen.

• Sida 75
•  Original

Under vissa omständigheter kan revisor också vara skyldig att lämna polis- och åklagarmyndigheter upplysningar om det före— tag i vilket han är revisor. Polis och åklagare har sålunda möjlighet att under förundersökning få tillgång till uppgif- ter genom att hos domstol med stöd av bestämmelserna i 23 kap. 13 S rättegångsbalken (RB) begära att vittnesförhör skall hållas med revisorn. Regler om vittnen finns i 36 kap. RB. Enligt 36 kap. 5 S RB undantas från vittnesplikten vissa yrkeskategorier, t ex advokater och läkare, när det gäller uppgifter som de fått i sin verksamhet i förtroendesituatio— ner. Till denna kategori bör dock inte revisorerna. Före den 1 januari 1981 gällde vidare att en person inte fick höras som vittne om förhållanden som vederbörande enligt lag eller annan författning inte fick avslöja. Denna bestämmelse torde ha avsett bl.a. den i ABL föreskrivna tystnadsplikten för re- visorer i allmänhet och den i revisorsförordningen föreskriv— na tystnadsplikten för auktoriserade revisorer och godkända revisorer. I samband med införandet av den nya sekretesslagen (1980zl00) ändrades dessa bestämmelser. Enligt 36 kap. 5 S RE i dess lydelse fr o m den 1 januari 1981 får ett vittne inte höras om förhållanden beträffande vilka han enligt vissa sär- skilt angivna bestämmelser i sekretesslagen har tystnads- plikt, främst förhållanden av betydelse för rikets försvar och dess förhållande till andra länder. Genom den ändring i RB som skett har således den tidigare inskränkningen i vitt-

nesplikten för revisorer fallit bort.

Enligt 10 kap. 8 S ABL skall styrelse och verkställande di- rektör bereda revisor tillfälle att verkställa granskning i den omfattning revisorn finner erforderlig samt lämna de upp-

lysningar och det biträde revisorn begär.

Denna öppenhet gentemot revisorn från bolagsledningens sida är en grundläggande förutsättning för att revisionen skall kunna genomföras effektivt. Ovillighet från den granskades sida att efterkomma vad som sålunda föreskrivs i ABL torde vara relativt sällsynt. Denna öppenhet med ofta känsliga upp-

gifter torde till alldeles övervägande del kunna förklaras

• Sida 76
•  Original

med den förvissning bolagsledningen kan hysa om att revisorn ej för vidare de uppgifter som lämnats till honom. Osäkerhet härom skulle sannolikt begränsa den nu i stort sett allmänt rådande öppenheten, vilket i sin tur oundvikligen skulle minska revisionens effektivitet ur företagsekonomisk synvin-

kel.

Mot denna bakgrund måste viss försiktighet iakttas med att rubba den nuvarande långtgående tystnadsplikten för reviso- rer. Samtidigt står det klart att det finns situationer där tystnadsplikten måste få vika för andra intressen. Lättnader i tystnadsplikten bör dock komma i fråga endast i de fall där revisorn utövar den egentliga revisionsfunktionen och därmed har att fullgöra en kontrolluppgift för samtliga intressen- ters räkning. Helt andra överväganden gör sig gällande i de fall där revisorn fungerar som konsult eller liknande och

därmed mera har ombuds ställning.

Upplysningsskyldigheten mot pglis och åklagare

Vid utredning av ifrågasatt brottslighet inom ramen för ett företags verksamhet finns det ofta ett starkt intresse för de brottsutredande myndigheterna, polis och åklagare, att kunna få information direkt från företagets revisor. Revisorn är ju ofta den ende i detta som ingående kan besvara frågor om bok- föring, bokslutsdispositioner, deklarationer o.s.v. Vad nu sagts kan också gälla revisorn i ett företag som haft affärs- förbindelser med det företag vars företrädare misstänks för

brott.

Enligt kommissionens mening är det väsentligt att de berörda myndigheternas behov av att få uppgifter från revisorn för brottsbekämpande ändamål tillgodoses (jfr BRÅ PM 1982:6 In— formationsutbyte mellan myndigheter - författningsförslag sid 218). Kommissionen har för sin del också svårt att se att det skulle finnas några godtagbara skäl för att låta revisorns tystnadsplikt lägga hinder i vägen. Samhällets intresse av

att kunna ingripa mot brott som sker inom ramen för ett före-

• Sida 77
•  Original

tags verksamhet bör enligt kommissionens mening vara överord- nat de intressen som reglerna om revisorns tystnadsplikt av- ser att skydda. Kommissionen anser sålunda att revisorssekre- tessen i vissa situationer bör få vika för brottsbekämpnings-

intresset.

Vid överväganden av i vilka situationer och under vilka om- ständigheter det bör komma i fråga att låta revisorernas

tystnadsplikt stå tillbaka är följande att beakta.

En viktig förutsättning för en effektiv bekämpning av brott - och då i synnerhet ekonomiska brott - är att polis och åkla— gare kan få uppgifter från företagens revisorer på ett så

tidigt stadium som möjligt. Enligt kommissionens mening synes det — bl.a. på grunder som redovisas av BRA i den nyss nämnda promemorian — naturligt att i första hand föreskriva att re- visorn skall vara skyldig att lämna uppgifter vid förhör un-

der förundersökning.

Någon rättsligt sanktionerad skyldighet för enskilda att på begäran lämna uppgifter till polis eller åklagare under för- undersökning finns i princip inte (jfr uttalandet av straff- rättskommittén att det inte kan komma i fråga att föreskriva uppgiftsskyldighet under straffansvar vid polis— eller åkla- garutredningar, SOU l944:69 s. 337). Däremot har polis och åklagare - som tidigare nämnts - möjligheter att under en förundersökning få tillgång till uppgifter genom att själva använda tvångsmedel i form av beslag eller husrannsakan (se 27 resp. 28 kap. RB ) eller att hos domstol med stöd av be- stämmelserna i 23 kap. 13 och 14 55 RB begära att vittnesför- hör hålls resp. att en handling eller ett föremål tillhanda- hålls under förundersökningen. Det hot som ligger i att dessa institut kan tillgripas torde, bortsett från att polis och åklagare i de flesta fall ändå får uppgifter på frivillig

väg, förklara varför de sällan behöver användas.

• Sida 78
•  Original

För att vittnesförhör skall få hållas under förundersökningen krävs enligt 23 kap 13 S RB bl a att det är av synnerlig vikt för utredningen och att någon skäligen kan misstänkas för brottet. I 9 S förundersökningskungörelsen (1947z946, om— tryckt l969:589) finns närmare föreskrifter om vittnesförhör under förundersökning. Av bestämmelserna framgår att sådant vittnesförhör bör påkallas endast när det föreligger särskil- da skäl därtill. SOm ett exempel nämns att ett vittne, som sannolikt har betydelsefulla uppgifter att lämna, vägrar att

uttala sig.

Vid sidan av dessa förutsättningar för att en förundersök- ningsledare med stöd av RB:s föreskrifter skall få uppgifter från en enskild person under förundersökningen gäller natur— ligtvis även de begränsningar som i övrigt föreskrivs i reg- lerna om vittnesförhör och motsvarande processuella institut varigenom uppgifter kan inhämtas för bevisning i rättegång, dvs. tillhandahållande av skriftligt bevis (editionsplikt) och syn (se 36, 38 och 39 kap. RB). Föreskrifterna i 36 kap. 5 5 RB om inskränkningarna i vittnesplikten styr här även reglerna om tillhandahållande av skriftligt bevis och om syn (se 38 kap. 2 och 8 55 och 39 kap. 5 S RB). Vidare bör påpe— kas att de allmänna bestämmelserna i 35 kap. RB om bevisning i princip torde gälla även i de nu aktuella fallen, låt vara att det här är fråga om bevisning som erfordras för själva förundersökningen - dvs. för avgörande av åtalsfrågan - och

inte bevisupptagning i förskott (jfr SOU 1938z44 s. 290 ff).

Rättsläget torde kunna sammanfattas så att revisor är skyldig att vittna i domstol vid huvudförhandling i brottmål samt un— der vissa omständigheter underkasta sig vittnesförhör redan under förundersökningen. Någon rättslig skyldighet att lämna uppgifter vid polisförhör är sålunda ej föreskriven. Möjli- gen kan det hävdas att god revisorssed bjuder att revisor re— dan vid polisförhör lämnar de upplysningar som han så små- ningom kanske ändå tvingas lämna inför domstolen, men frågan

har inte klart besvarats.

• Sida 79
•  Original

t ! ) | ;

För att undanröja den tvekan om revisorernas förpliktelser som råder i dessa avseenden, föreslår kommissionen att en skyldighet införs för revisorerna att på begäran lämna upp- lysningar om de granskade företagens verksamhet till under—

sökningsledaren i brottmål.

Skälen till att upplysningar skall lämnas till förundersök— ningsledaren har sin grund däri att denne med stöd av RB:s bestämmelser i sista hand kan vända sig till domstolen för att den vägen få tillgång till samma uppgifter. Genom att begäran om uppgifter måste komma från förundersökningsleda- ren, vilken som regel är en åklagare, skapas också vissa ga-

rantier för att uppgifter inte begärs i onödan.

Upplysningsskyldigheten mot skattemyndigheter m.m.

Beskattningsförfarandet i vårt land bygger i hög grad på att den enskilde medborgaren är skyldig att lämna skriftliga upp- gifter om sina ekonomiska förhållanden. samma ordning gäller i fråga om tullar och åtskilliga avgifter. Det är därför av stor betydelse att denna uppgiftsskyldighet fullgörs på ett riktigt och fullständigt sätt och detta inte minst av det skälet att uppgifterna förutsätts vara korrekta tills det av

omständigheterna framgår att så inte är fallet.

I vissa situationer föreligger det en skyldighet för en skattskyldig att efter anmaning komplettera eller på annat sätt fullständiga de uppgifter han tidigare lämnat för be- stämmande av skatt eller avgift. Sålunda kan taxeringsnämnd enligt 31 S 2 mom. taxeringslagen anmana skattskyldig att meddela ytterligare upplysningar än de som framgår av avgiven deklaration. Nämndens ordförande eller tjänsteman som biträ- der nämnden kan också efter överenskommelse med den skatt- skyldige vid personligt sammanträffande med denne, s.k. taxe— ringsbesök, exempelvis kontrollera uppgift i deklaration ge- nom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar. Även besiktning av inventarier eller andra till-

gångar kan äga rum i detta sammanhang.

• Sida 80
•  Original

Den som är deklarationsskyldig till mervärdeskatt skall en-

ligt 26 s mervärdeskattelagen (l968:430) efter anmaning av

länsstyrelsen lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklaration eller för att fastställa mervärdeskatt. Kon- trakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto skall också företes

av den deklarationsskyldige efter anmaning.

Arbetsgivare som enligt uppbördslagen (1953:272) är skyldiga att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön är skyldig att ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstaga— res namn, 1önebelopp och skatteavdragsbelopp. Enligt upp- bördslagen, 78 5 2 mom., åligger det envar arbetsgivare att efter anmaning av länsstyrelsen eller av lokal skattemyndig- het lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner

och beloppet av verkställda skatteavdrag.

I lagen (1959:552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter anges att arbetsgivaruppgift

till ledning för beräkning av avgiftsunderlag skall avlämnas till lokal skattemyndighet. Enligt den först nämnda lagen kan arbetsgivare av riksförsäkringsverket (RFV) eller lokal skat- temyndighet anmanas att komplettera ofullständig arbetsgivar- uppgift och/eller meddela de upplysningar som är erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. (Från

sjömansskatt bortses här).

Det är här, med vissa modifieringar, fråga om ett underlag som utgörs av summan av vad arbetsgivaren under året utgett som lön i pengar och naturaförmåner. Arbetsgivaravgifterna, som bestäms och uppbärs av RFV, erläggs som preliminär avgift under utgiftsåret. RFV äger i detta sammanhang anmana arbets- givare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av

preliminär avgift.

Om debitering och upphörd av arbetsgivares egenavgifter gäl-

ler motsvarande bestämmelser som för arbetsgivaravgifter.

• Sida 81
•  Original

) sou l983:36 i i

Slutligen skall här nämnas att företagare som på grundval av preliminär taxering betalar B-skatt är skyldig att på anma- ning av lokal skattemyndighet lämna uppgift på löneförmån, pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad som

kan antas, kommer att utbetalas under inkomståret.

Enligt 56 S 1 mom. taxeringslagen (TL) får taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller uppgiftsskyldig (undan- tag: statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare) för kontroll av deklarations- och uppgifts- skyldighet enligt TL riktigt och fullständigt fullgjorts el— ler för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. I momentets tredje stycke anges att granskning får ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikatio- ner ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar

rörande verksamheten.

Som exempel på handlingar som får granskas kan nämnas be— ställningsjournaler och beställningsböcker, orderböcker och andra orderhandlingar, leveransbesked, kontrollhandlingar, korrespondens, redovisningshandlingar som upprättats mellan de anställda i en näring och näringsidkaren, verifikationer av alla slag, anteckningar rörande kunder, kassakontrollrem—

SOI m.m.

I 56 S 2 mom. TL anges att den som har att verkställa taxe- ringsrevision genast äger rätt att ta del av handlingar som skall granskas. Vid taxeringsrevision är vidare den, hos vil— ken revisionen sker, skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som an- vänds i hans verksamhet, samt att lämna nödvändigt biträde för granskning av handlingar och varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier och för kas— sainventering. Den som beslutat om revision kan förelägga eventuell försumlig skattskyldig vite i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt detta moment, 58 S TL. Om taxerings-

• Sida 82
•  Original

revision skall äga rum annorstädes än hos den vars verksamhet skall granskas, t.ex. hos den granskades revisor skall räken— skaper och andra handlingar som skall granskas på anfordran av den som skall verkställa revisionen mot kvitto överlämnas

till denne, 56 s 3 mom. 2 st, TL.

Den som verkställer taxeringsrevision får ta del av handling- ar av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen sker, har att iaktta tystnad om deras inne-

håll.

Beslut om taxeringsrevision meddelas enligt 57 S TL av skat- techefen eller tjänsteman som fått skattechefens uppdrag. Så- dant uppdrag kan endast chef för taxeringsenhet, revisionsen- het eller besvärsenhet erhålla jämte annan kvalificerad tjänsteman vid länsstyrelsens skatteavdelning eller lokal

skattemyndighet.

Taxeringsrevision skall verkställas av tjänsteman, som den, som får meddela beslut om revision, därtill förordnar, 57 s 3

St TL.

Enligt 9 kap. 1—2 55 sekretesslagen gäller sekretess för de uppgifter som framkommer vid taxeringsrevisionen. Sekretessen gäller närmare bestämt myndighets verksamhet som avser be- stämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för upp- gift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Med skatt avses här skatt på inkomst eller förmögenhet samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt

jämställs arbetsgivaravgift och liknande avgift.

Bestämmelser om revision eller annan granskning för fast- ställande av skatt m.m. finns förutom i taxeringslagen i

bl.a. 28 S mervärdeskattelagen och 78 S uppbördslagen . För

förfarandet enligt dessa regler gäller bestämmelserna om

taxeringsrevision i tillämpliga delar.

• Sida 83
•  Original

I situationer som de nu beskrivna skulle det självfallet vara till fördel för granskningsmyndigheten att få tillgång till

information om företagets ekonomiska förhållanden av dess re— visor. Revisorn är ju ofta den i företaget som mest ingående kan besvara frågor om bokföring, bokslutsdispositioner, dek—

larationer osv.

Denna möjlighet står emellertid f.n. - på grund av reglerna om revisors tystnadsplikt — inte till buds med mindre än att företaget lämnar sitt samtycke till att revisorn lämnar upp— lysningarna i fråga. Detta gäller alltså oavsett att före—

taget självt har skyldighet att lämna upplysningarna.

Enligt kommissionens mening bör revisorns tystnadsplikt lättas något i förhållande till granskningsmyndigheterna på skatte- och avgiftsområdet. Det är ett för alla medborgare starkt gemensamt intresse att samtliga skattskyldiga beskat- tas rättvist och likformigt. Intresset är jämförbart med in- tresset att bekämpa brott. Det är också svårt att se att det skulle finnas några legitima skäl för den skattskyldige att begränsa myndigheternas tillgång till upplysningar i dessa frågor genom att hävda revisorns tystnadsplikt eftersom den skattskyldige själv har skyldighet att lämna de begärda upp-

lysningarna.

Som tidigare har framhållits är det allmänna som borgenär

inom området för skatter, tullar och avgifter i realiteten i en sämre ställning än fordringsägare i civilrättsliga avtals— förhållanden. Fordran på skatt uppkommer inte genom att avtal träffas mellan det allmänna och den enskilde utan genom den- nes faktiska handlande. Det allmänna kan inte pröva gäldenä— rens kreditvärdighet. Fordringen bestäms på grundval av gäl- denärens egna uppgifter och förfarandet förutsätter att denne medverkar. Han är vanligtvis den ende som har fullständig in-

blick i det material som grundar skattskyldigheten.

• Sida 84
•  Original

Mot bakgrund härav bör det enligt kommissionens mening inte möta något hinder mot att det allmänna inom ramen för skatte- och avgiftssystemet ges rätt till information från företagets revisor i de fall där den skattskyldige inte vill

eller kan lämna denna.

Kommissionen vill i detta sammanhang också erinra om det ovan framlagda förslaget (avsnitt 5.2.1) att revisorns granskning bör omfatta även kontroll av hur företaget sköter sina ålig- ganden enligt skatte— och avgiftsförfattningarna samt att re- visorn i förekommande fall i revisionsberättelsen skall an- märka om det föreligger brister hos företaget i dessa avseen- den. För att syftet med detta förslag skall uppnås, är det väsentligt att beskattningsmyndigheterna kan erhålla de yt- terligare upplysningar från revisorn som anmärkningarna kan

föranleda.

Rätten till information bör — i likhet med vad som ovan före- slagits i brottmålssammanhang - utformas så att revisorn blir

skyldig att på begäran lämna upplysningar.

Upplysningsskyldigheten bör i den praktiska tillämpningen få en begränsad användning. sålunda bör i rimlig utsträckning andra möjligheter till information om företagets ekonomiska förhållanden ha prövats innan granskaren vänder sig till re— visorn. Det innebär bl.a. att den skattskyldige, företaget, bör ha tillfrågats och beretts tillfälle att lämna de begärda upplysningarna, att andra myndigheter som kan antas ha upp—

lysningar i saken bör ha kontaktats etc.

Kommissionen anser vidare att endast befattningshavare inom skatteförvaltningen med särskild erfarenhet och tillräcklig utbildning bör ges rätten att begära upplysningar från revi- sorerna. Befogenheten bör således inte automatiskt medfölja uppgift att utföra granskning eller förordnande att verk- ställa taxeringsrevision. Det kan erinras om att en liknande avgränsning av befattningshavare har skett i fråga om gransk-

ningsledare enligt bevissäkringslagen ( 1975:1207 ) för skat-

• Sida 85
•  Original

r_ l sou l983:36 | ?

te— och avgiftsprocessen. Befogenheterna bör i första hand gälla i fråga om skattechefer och enhetschefer vid länssty- relsernas skatteavdelningar - i Stockholms län taxeringsav— delningen resp. administrativa avdelningen — liksom de tjäns- temän inom riksskatteverkets olika avdelningar, som i sin tjänst har motsvarande funktioner, samt cheferna för lokal skattemyndighet och för riksförsäkringsverkets revisionssek— tion. Dessa tjänstemän bör ha ifrågavarande befogenhet direkt

på grund av sin tjänst.

Härutöver bör vissa befattningshavare ha denna befogenhet efter särskilt förordnande av skattechef. Enligt kommissio— nens mening bör det röra sig om 2-3 befattningshavare vid varje skatteavdelning, i de största länen dock ett något större antal. Den som förordnas skall ha särskild erfarenhet av och tillräcklig utbildning för kvalificerat granskningsar-

bete.

• Sida 86
•  Original

u>

• Sida 87
•  Original

6 REVISIONEN I HANDELSBOLAG, EKONOMISKA FÖRENINGAR M.FL.

En skyldighet att anlita revisor gäller, förutom för aktiebo- lag, för sådana företag som är årsredovisningsskyldige enligt lagen om årsredovisning m.m. i vissa företag, d.v.s. främst handelsbolag och enskilda näringsidkare med minst tio an- ställda samt för ekonomiska föreningar. För revisionen i des- sa företag gäller i stort sett samma regler som för revisio-

nen i aktiebolag.

Kommissionens förslag till nya regler för revisionen i aktie- bolag bör enligt kommissionens mening i tillämpliga delar gälla också för revisionen i handelsbolag och ekonomiska fö- reningar. I enlighet härmed har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1980zllO3) om årsredovisning m.m. i vissa företag samt till lag om ändring i lagen (l951:308) om ekono- miska föreningar. Lagförslagen kommenteras närmare i special—

motiveringen (avsnitt 8).

Företag som ej är skyldiga att ha revisor, t ex handelsbolag och enskilda näringsidkare med mindre än tio anställda, om- fattas ej av förslagen i detta betänkande. Det betyder inte att sådana företag inte kan behöva bli föremål för ökad kon- troll från samhällets sida. Ett sätt att åstadkomma en ökad kontroll kan vara att utsträcka revisionsplikten till att om- fatta också dessa företag. Med hänsyn till den utvidgning av skyldigheten att anlita revisor som nyligen skett har kommis- sionen inte ansett det lämpligt att nu ta upp frågan om yt- terligare utvidgning av revisionskyldigheten till prövning. Ett annat sätt kan vara att införa etableringskontroll i vis- sa särskilt utsatta branscher. Till frågan om etableringskon-

troll återkommer kommissionen senare under året.

• Sida 88
•  Original

• Sida 89
•  Original

SOU l983:36 81 7 KOMMERSKOLLEGIUMS TILLSYNSVERKSAMHET 7.1 Bakgrund

Som tidigare har nämnts (avsnitt 2) omfattar kommerskollegiums tillsyn på revisorsområdet de kvalificerade revisorerna. Frå- ga om auktorisation eller godkännande av revisor och revisi— onsbolag prövas sålunda enligt 1 5 revisorsförordningen av kommerskollegium. Kollegiet har vidare enligt 22 S samma för— ordning att utöva tillsyn över auktoriserade eller godkända revisorers och revisionsbolags verksamhet. Enligt 27 S medde- las av kollegiet ytterligare föreskrifter och anvisningar för

tillämpningen av förordningen.

Kollegiets tillsynsverksamhet på revisorsområdet består hu— vudsakligen i handläggning av ansökningsårenden om auktorisa— tion eller godkännande, handläggning av tillsynsärenden, ut— vecklings- och utredningsarbete samt handläggning av övriga ärenden. Kollegiets revisorssektion disponerar för denna verksamhet sex personer, varav ett biträde. Till sitt förfo- gande har kollegiet också en rådgivande nämnd. Denna, som har representanter för bl.a. FAR och SRS, ger vägledning i mer

principiella frågor.

Ansökningsärendena utgör en relativt stor del av verksamheten

och har hittills uppgått till ca 500 om året.

Tillsynsärenden anhängiggörs genom att anmälningar inkommer eller genom att kollegiet ingriper på eget initiativ på grund av t.ex. uppgifter i pressen. Dessa ärenden kan leda till att disciplinära åtgärder vidtas mot revisor. De sanktioner som kan komma i fråga enligt revisorsförordningen är upphävande av auktorisation eller godkännande samt varning. Gör auktori- serad eller godkänd revisor uppsåtligen orätt i sin verksam- het eller förfar han eljest oredligt skall sålunda enligt 23 5 förordningen auktorisationen eller godkännandet upphävas. Är omständigheterna mildrande får i stället varning meddelas

honom. Asidosätter revisor eljest de plikter, som åvilar ho-

• Sida 90
•  Original

nom som revisor, får varning meddelas honom. Är omständighe- terna synnerligen försvårande får auktorisationen eller god- kännandet upphävas. Motsvarande gäller i fråga om auktorise- rat eller godkänt revisionsbolag. Sedan kommerskollegiet övertog tillsynen 1973 har närmare tjugo godkännanden och en auktorisation upphävts. Under samma tid har 39 varningar ut- delats, 9 avseende auktoriserade revisorer och 30 avseende godkända. Kollegiet kan vidare, även om disciplinär åtgärd

inte tillgripits, göra uttalanden i principfrågor.

7.2. Överväganden och förslag

Den 1 juli 1973 överfördes handhavandet av frågorna om aukto- risation och godkännande av revisorer från handelskammarvä- sendet till kommerskollegium. I samband därmed utfärdades re-

visorsförordningen.

Förordningens bestämmelser har - såvitt kommissionen erfarit — visat sig vara i stort sett välavvägda och rimliga. I ett

avseende har erfarenheten emellertid visat att det finns be- hov av en komplettering av bestämmelserna. Det gäller frågan

om preskription av disciplinpåföljden varning.

Kammarrätten i Stockholm har i en dom (se Rättsfall från re— geringsrätten och kammarrätterna 1975 K 75 2:18) uttryckligen jämställt varning med sådan påföljd som följer på straffbe- lagd gärning och på grund härav funnit att i "varningsfallen" skall gälla en preskriptionstid om två år (jfr 35 kap. 1 5 första stycket 1 brottsbalken ).

Kammarrättsavgörandet synes ha lett till att kollegiet till— lämpar en preskriptionsregel som innebär att disciplinpåföljd i form av varning inte meddelas om en försummelse är äldre än

två år vid tiden för kollegiets beslut i ärendet.

Enligt kommissionens mening är det i hög grad otillfreds- ställande att kollegiet inte kan ingripa i de talrika fall

som är äldre än två år. Denna tidsgräns passeras så gott som

• Sida 91
•  Original

alltid i t.ex. skatteärenden, där anmärkning riktas mot revi- sorns sätt att fullgöra sitt uppdrag. En preskriptionstid om

fem år är enligt kommissionens mening lämpligare.Varning bör

således inte åläggas revisor som inte inom fem år efter för-

seelsen fått del av den skriftliga anmaning som skall inleda

disciplinförfarandet. I fråga om upphävande av auktorisatio—

nen eller godkännande bör dock inte uppställas någon pres-

kriptionsregel av det slag som förordas beträffande varning.

Förstärkning av kollegiets resurser

Förhållandena på revisorsområdet utvecklas fortlöpande. Kra- ven på revisorerna växer samtidigt som de engageras på allt fler områden. Det är nödvändigt att kollegiet noggrant kan följa och påverka denna utveckling. På kollegiets revisors- sektion tjänstgör f.n. 5 handläggare och ett biträde. Med denna personalbesättning kan handläggningen av ansöknings— ärenden fungera tillfredsställande, medan tillsynsverksamhe-

ten och utvecklings- och utredningsarbetet kan bedrivas

endast i begränsad utsträckning.

För att en effektiv tillsyn över revisorernas verksamhet skall kunna upprätthållas och för att ett nödvändigt utveck- lingsarbete skall kunna bedrivas krävs enligt kommissionens mening att kollegiet tillförs ökade personalresurser. Kommis- sionen förordar därför att kollegiet för budgetåret 1984/85

erhåller förstärkning med en kvalificerad handläggare för re-

visorsfrågor.

Kostnaderna för en sådan tjänst kan beräknas uppgå till ca

200 000 kronor per år inklusive sociala avgifter.

Enligt statsmakternas beslut (prop. l973:26, NU l973:25, rskr 109) bör full kostnadstäckning erhållas för kollegiets verk- samhet på revisorsområdet. Verksamheten finansieras genom ett system med ansökningsavgifter. Vid ingivande av ansökan om auktorisation eller godkännande som revisor/revisionsbolag

skall enligt 25 5 revisorsförordningen avgift sålundaerläg-

• Sida 92
•  Original

gas med f.n. 2 000 kronor. Antalet ansökningar uppgår till ca 500 per år. En höjning av ansökningsavgiften med 400 kronor skulle således finansiera den förordade tjänsten. En höjning

av avgiften med ytterligare 100 kronor skulle ge kollegiet medel - ca 50 000 kronor - till att anlita utomstående experter för utredning i mera komplicerade tillsynsärenden. Kommissio— nen föreslår därför att avgiften höjs från nuvarande 2 000

kronor till 2 500 kronor.

• Sida 93
•  Original

8 SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN

8.1 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

10 kap. 1 5

I paragrafen upptas i två nya stycken, det femte och det sjätte, bestämmelser om offentlig revisor. Föreskrifterna, som saknar motsvarighet i gällande rätt, har utförligt be-

handlats i den allmänna motiveringen under avsnittet 4.2.1.

1 sjätte stycket föreskrivs att den offentlige revisorn har rätt till ersättning av allmänna medel med ett belopp som länsstyrelsen bestämmer. Vidare föreskrivs att bolaget är återbetalningsskyldigt till statsverket med detta belopp. Om bolaget är på obestånd eller går i konkurs får staten bevaka sin fordran på ersättning för revisionskostnaderna på vanligt sätt. Kommissionen har ej funnit skäl att föreslå någon sär—

skild förmånsrätt i konkurs för sådan fordran.

10 kap. 5 5

I paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen un— der avsnittet 4.2.2, upptas förslag till nya bestämmelser om vad som åligger revisor som på begäran av bolagsstämma i för-

tid entledigats från revisionsuppdraget.

I ett nytt tredje stycke föreskrivs sålunda inledningsvis att revisorn genast skall anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Bakom förslaget ligger, som framgått i den allmänna motive- ringen, tanken att ett aktiebolag inte genom att skilja en kritisk revisor från uppdraget innan denna hunnit avge revi— sionsberättelse skall kunna dölja missförhållanden i bolaget. Anmälan skall därför enligt förslaget åtföljas av en redo- görelse för den granskning revisorn utfört under den tid hans

uppdrag omfattat.

• Sida 94
•  Original

Redogörelsen skall i tillämpliga delar innehålla vad som i 10 kap. 10 S sägs om revisionsberättelse. Det innebär bl.a. att revisorn i redogörelsen skall anmärka om han vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse, som kan för- anleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller

verkställande direktör till last eller att styrelseledamot

eller verkställande direktör handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen eller att bolaget ej uppfyllt sina åliggan—

den enligt vissa skatte- och avgiftsförfattningar. Det sist- nämnda ledet föranleds av kommissionens förslag till ändring

i 10 5, se avsnitt 5.2.1 och nedan.

En avskrift av redogörelsen skall vidare enligt förslaget sändas in av revisorn till PRV för registrering i bolagsre— gistret. Därigenom blir redogörelsen offentlig och sålunda tillgänglig för bolagets övriga borgenärer, lån— och kredit-

givare m.fl.

Underlåtenhet från revisorns sida att fullgöra sin anmäl-

nings— och rapporteringsplikt i de föreslagna hänseendena kan — om revisorn är auktoriserad eller godkänd och därmed står under tillsyn av kommerskollegium — leda till ingripande mot

honom i disciplinär ordning.

10 kap. 10 S

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om revisonsberättel— se, har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnit—

tet 5.2.1.

Kommissionens förslag till ändring innebär att i paragrafens tredje stycke införs en bestämmelse - som saknar motsvarighet i gällande rätt — om att revisorerna skall anmärka i revi— sionsberättelsen om de vid sin granskning funnit att bolaget ej uppfyllt sina åligganden enligt vissa särskilt uppräknade skatte— och avgiftsförfattningar. Vidare föreskrivs i en ny sista mening i tredje stycket att revisorerna, om revisions- berättelsen innehåller anmärkning om att bolaget ej uppfyllt

• Sida 95
•  Original

Genom förslaget slås det fast att revisorerna vid sin gransk— ning är skyldiga att kontrollera att bolaget följer i lag— stiftningen intagna regler som föreskriver att uppgifter av olika slag skall lämnas till beskattningsmyndigheterna (upp- giftsskyldighet). Denna skyldighet innefattar såväl uppgifter till ledning för bolagets egen som för annans, t.ex. anställ- das beskattning. Revisorerna skall alltså bl.a. kontrollera att bolaget är registrerat för betalning av skatter och all- männa avgifter, att bolaget lämnar riktiga kontroll- och ar- betsgivaruppgifter och att bolaget gör vederbörliga inbetal-

ningar av skatter och avgifter.

Granskningsskyldigheten beskrivs i förevarande paragraf som en plikt för revisorn att i förekommande fall i revisions- berättelsen rapportera om brister i företagets efterlevnad av de regler som uppställts i vissa centrala skatte— och av- giftsförfattningar. För att revisorn skall kunna fullgöra denna skyldighet krävs därför att han verkligen utför gransk-

ning i dessa avseenden. Revisorn kan således inte - lika lite

i detta avseende som i andra avseenden där han är skyldig att rapportera om företagets försummelser — friskriva sig från rapporteringsplikten med hänvisning till att han inte utfört någon granskning av förhållandena i fråga. Att underlåta en sådan granskning är inte förenligt med god revisionssed. Skulle det i efterhand visa sig att det förelegat inte obe— tydliga brister eller felaktigheter i företagets behandling

av skatter och avgifter kan revisionen klandras. Om revisorn är auktoriserad eller godkänd kan han dessutom bli föremål för

disciplinär åtgärd.

För att revisorernas uppgift inte skall bli alltför betungan— de gäller granskningsskyldigheten enligt förslaget ej över hela skatte- och avgiftsområdet utan har begränsats till att avse de skatte— och avgiftsförfattningar vars efterlevnad har bedömts vara, generellt sett, av störst betydelse från materiell synpunkt. Kommissionen har mot bakgrund härav funnit det lämpligt att låta revisorernas granskningsskyl-

dighet omfatta bolagets åligganden enligt taxeringslagen

• Sida 96
•  Original

(l956:623), uppbördslagen (1953:272) , lagen (l968:430) om mervärdeskatt, förordningen (1927z321) om skatt vid utskift— ning av aktiebolags tillgångar, förordningen ( 1933:395 ) om ersättningsskatt samt lagen (l959:552) om upphörd av vissa

avgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter.

Självfallet kan det i särskilda fall vara påkallat att revi— sorer kontrollerar också annan beskattning, t.ex. en punkt- skatt som är obligatorisk i anslutning till den tillverkning

som det reviderade företaget bedriver.

10 kap. 13 5

I paragrafen upptas i ett tredje stycke bestämmelser om revi- sorns upplysningsskyldighet mot polis- och åklagarmyndighe- ter samt mot granskningsmyndigheterna på skatte— och av- giftsområdet. Föreskrifterna, som saknar motsvarighet i gällande rätt, har behandlats i den allmänna motiveringen un-

der avsnittet 5.2.2.

I stycket föreskrivs sålunda att revisorn är skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter till

undersökningsledaren under förundersökning i brottmål samt,

vid taxeringsrevision eller annan granskning för fastställan— de av skatt, tull eller avgift som avses i l 5 första stycket lagen ( 1971:1072 ) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., till den som i sin tjänst har att övervaka denna granskning eller den som särskilt har förordnats att begära

sådana upp- lysningar som här avses.

Som framhållits i den allmänna motiveringen innebär förslaget inte att revisorn skall åläggas att företa utredningar eller andra omfattande åtgärder. Vad det gäller är att revisorn på begäran skall stå till tjänst med faktiska upplysningar be- träffande förhållanden i bolaget som han i egenskap av revi- sor kan antas äga kunskap om, d.v.s. i första hand frågor som knyter an till bolagets interna och externa redovisning. Ut- trycket "bolagets angelägenheter" har valts eftersom detta

• Sida 97
•  Original

Genom att upplysningsskyldigheten dels knyts till särskilt

reglerade förfaranden, dels skall fullgöras i förhållande

till befattningshavare med särskild utbildning och erfarenhet

skapas garantier för att upplysningar inte begärs i oträngt mål.

Genom hänvisningen till 1 5 första stycket lagen om förmåns- berättigade skattefordringar m.m. får bestämmelsen i föreva- rande paragraf ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Lag- rummet, som är uppbyggt i sju—avdelningar, omfattar nämligen — med undantag av arvs— och gåvoskatt - alla skatter, tullar

och avgifter av större betydelse.

Den första avdelningen upptar skatt och avgift, som anges i l 5 första stycket uppbördslagen (1953:272) samt skatt enligt lagen ( 1908:128 ) om bevillningsavgifter för särskilda för- måner och rättigheter, lagen ( 1958:295 ) om sjömansskatt och kupongskattelagen (1970:624) . Den andra avdelningen avser skatt enligt förordningen (l959:507) om allmän varuskatt och lagen (l968:430) om mervärdeskatt. Den tredje avdelningen om— fattar skatt eller avgift enligt förordningen (l908:129) an- gående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fond- papper, lagen ( 1928:376 ) om särskild skatt å vissa lotteri- vinster, lagen (l94l:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943z477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948z85) om försäljningsskatt, förordningen ( 1953:396 ) om accis å fettemulsion m.m., lagen ( 1953:397 ) om avgift för fettvaror som används för framställning av fettemulsion m.m., lagen (l956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen ( 1957:262 ) om allmän energiskatt, lagen ( 1960:253 ) om till— verkning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (l960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, lagen (l961:372) om bensinskatt, lagen ( 1961:394 ) om tobaksskatt, förordningen (l961:653) om brännoljeskatt, stämpelskattelagen (1964z308), förordningen ( 1964:352 ) om gasolskatt, förord- ningen ( 1966:21 ) om särskild skatt på motorbränslen, förord- ningen (1971:l70) om annonsskatt, lagen (l972:266) om skatt

på annonser och reklam, lagen ( 1972:820 ) om skatt på spel,

• Sida 98
•  Original

lagen (l973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (l973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljepro- dukter, bilskrotningslagen (l975z343), lagen (l977z306) om dryckesskatt, lagen (l978:69) om försäljningsskatt på motor— fordon samt lagen (l978zl44) om skatt på vissa resor. Den fjärde avdelningen omspänner skatt enligt förordningen ( 1922:260 ) om automobilskatt, kungörelsen ( 1951:750 ) om salu- vagnsskatt, förordningen ( 1963:116 ) om trafikomläggnings- skatt, traktorskatteförordningen (1969z297), vägtrafikskatte— lagen (l973:601), lagen (l973:602) om särskild vägtrafik— skatt, kungörelsen ( 1973:781 ) om saluvagnsskatt samt lagen (l976:339) om saluvagnsskatt. Den därpå följande avdelningen avser tull samt avgift enligt kungörelsen ( 1960:235 ) om av— gift för växtskyddskontroll vid införsel av växter och för- ordningen (1968z361) om avgift vid införsel av vissa bakverk. Avgift enligt lagen ( 1967:340 ) om prisreglering på jordbru- kets område och 1agen (l974:226) om prisreglering på fiskets område bildar den sjätte avdelningen. Den sjunde och sista avdelningen avser avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (l959:552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen (l981:691) om socialavgifter i den mån avgiften inte utgörs

av avgift enligt den första avdelningen.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1980:1103 ) om

årsredovisning m.m. i vissa företag

Lagen (l980:llo3) om årsredovisning m.m. i vissa företag gäller dels för handelsbolag och dels för andra företag än aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Lagen gäller alltså exempelvis för företag som drivs under enskild firma. Lagen innehåller bestämmelser om årsredovisning, revi- sion och koncerner. Bestämmelserna har utformats efter möns— ter av motsvarande regler för aktiebolagen och skall tilläm- pas av företag respektive koncerner som har minst tio an- ställda. Grundtanken bakom lagen är att olika intressenter såsom anställda, olika kategorier kreditgivare, kunder, myn— digheter m.f1.kan ha ett befogat intresse av insyn i en näringsverksamhets ställning och resultat oavsett i vilken

• Sida 99
•  Original

Bestämmelser om revision finns i lagens kapitel h. Vid ut- formningen av dessa regler har bestämmelserna om revision i 10 kap. ABL i stor utsträckning tjänat som förebild. Som ti- digare framhållits (avsnitt 6) bör kommissionens förslag till nya regler för revisionen i aktiebolag i tillämpliga delar gälla också för revisionen i sådana företag som omfattas av

förevarande lag.

4 kap. 1 5

I paragrafen, som motsvarar 10 kap. 1 5 första—tredje stycke-

na ABL, upptas i två nya stycken, det tredje och det fjärde, bestämmelser om offentlig revisor.

Förslaget överensstämmer i sak med kommissionens förslag till ändring i 10 kap. 1 S ABL och har kommenterats i avsnitt

4.2.1 och 8.1.

4 kap. 5 S

Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 kap. 5 5 ABL.

Kommissionens förslag till ändring i förevarande paragraf in- nebär att i denna införs ett nytt tredje stycke med bestäm- melser om vad som åligger revisor som på begäran av den års— redovisningsskyldige i förtid entledigats från revisionsupp-

draget.

Förslaget överenstämmer i sak i stort med kommissionens för— slag till ändring i 10 kap. 5 5 ABL och har kommenterats i avsnitt 4.2.2 och 8.1. Någon föreskrift om att revisorn till registreringsmyndigheten skall sända in avskrift av redogö— relsen för den granskning som han utfört under den tid hans uppdrag omfattat har emellertid ej ansetts erforderlig i förevarande paragraf, eftersom länsstyrelsen (i det län där verksamheten skall drivas) är registreringsmyndighet för en- skilda näringsidkare och handelsbolag (3 5 första stycket handelsregisterlagen , 1974:157).

• Sida 100
•  Original

4 kap. 10 5

I paragrafen, som närmast motsvarar 10 kap. 10 5 ABL har i tredje stycket intagits bestämmelser om att revisorn skall anmärka i revisionsberättelsen om han vid sin granskning fun- nit att företaget ej uppfyllt sina åligganden enligt vissa särskilt uppräknade skatte— och avgiftsförfattningar samt att revisorn — om revisionsberättelsen innehåller anmärkning av

nu angivet slag - genast skall insända avskrift av berät-

telsen till länstyrelsen.

Förslaget skiljer sig i sak från kommissionens förslag till ändring i 10 kap. 10 S ABL endast därigenom att bland de i förevarande paragraf uppräknade skatte- och avgiftsförfatt- ningar vilka omfattas av revisorns granskningsskyldighet ej har medtagits förordningen ( 1927:321 ) om skatt vid utskift— ning av aktiebolags tillgångar och ej heller förordningen (1933z395) om ersättningsskatt. Anledningen härtill är att dessa författningar inte berör de typer av företag som om-

fattas av lagen om årsredovisningsskyldighet.

4 kap. 13 5

I paragrafen, som närmast motsvarar 10 kap. 13 5 första styc— ket och andra stycket andra meningen ABL, har i ett tredje stycke intagits bestämmelser om revisorns upplysningsskyldig- het mot polis- och åklagarmyndigheter samt mot gransknings—

myndigheterna på skatte- och avgiftsområdet.

Förslaget överenstämmer i sak med kommissionens förslag till ändring i 10 kap. 13 5 ABL och har kommenterats i avsnitt

5.2.2 och 8.1.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1951:308 ) om

ekonomiska föreningar

Sedan gammalt erkänner svensk lagstiftning två associations—

former för drivande av rörelse eller verksamhet utan person—

• Sida 101
•  Original

lig ansvarighet för delägarna, nämligen aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. Utmärkande för aktiebolaget är att verksamheten drivs på grundval av ett aktiekapital, vilket tillskjuts av delägarna och varpå dessa erhåller utdelning genom andel i uppkommen vinst för bolaget. De ekonomiska fö- reningarna kännetecknas däremot i princip av att deras verk- samhet åsyftar att främja delägarnas, medlemmarnas, intressen på sätt som mera direkt anknyter till medlemmarnas hushåll-

ning eller förvärvsverksamhet.

Den nu angivna grundläggande skillnaden mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar påkallar olika lagregler för de skilda företagsformerna. Lagstiftningen för aktiebolag och förening— ar har också i åtskilliga hänseenden varit olikartad. Aktie— bolagsrätten innehåller sålunda regler om aktiekapitalets be— varande inom bolaget till skydd främst för aktieägarna och bolagets borgenärer. För ekonomiska föreningar, som är per- sonsammanslutningar, har däremot i första hand erfordrats regler om inträde och utträde av medlemmar samt därmed sam- manhängande problem. Rörande vissa andra ämnen åter framstår det såsom naturligt att överensstämmelse eftersträvas mellan aktiebolags- och föreningslagstiftningen, exempelvis be- träffande företagets förvaltande organ styrelsen samt — så—

vitt nu är i fråga - revisionen av verksamheten.

Föreningslagens bestämmelser om revision har genom lagstift- ning år 1980 ( prop. 1979/80:144 , LU l980/81:4, rskr 39, SFS 1980:1104) kompletterats bl.a. genom krav på auktoriserad re- visor i vissa fall samt vidgad möjlighet att som revisor an- vända juridisk person. Bestämmelserna om revision i 45-51 55 överensstämmer i stort med vad som gäller enligt 10 kap. ABL . (Jfr även 4 kap. 1980 års lag om årsredovisning m.m. i vissa företag). Bestämmelser om revisors tystnadsplikt motsvarande dem som gäller enligt 10 kap. 13 S ABL saknas däremot i före-

ningslagen.

• Sida 102
•  Original

45 5

I paragrafen, som motsvarar 10 kap. 1 och 5 SS ABL, före- skrivs bl.a. skyldigheten för ekonomisk förening att utse

revisor.

Kommissionens förslag innebär till att börja med att i före- varande paragraf i ett nytt tredje stycke införs bestämmelser om vad som åligger revisor som på begäran av föreningsstämma i förtid entledigats från revisionsuppdraget. Förslaget över- ensstämmer i sak i stort med kommissionens förslag till änd- ring i 10 kap. 5 S ABL och har kommenterats i avsnitt 4.2.2 och 8.1. Någon särskild föreskrift om att revisorn till re- gistreringsmyndigheten skall sända in avskrift_av redogörel— sen för den granskning som han utfört under den tid hans upp- drag omfattat har emellertid inte ansetts erforderlig, då länsstyrelsen (i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte) är registreringsmyndighet för ekono—

miska föreningar (4 5 föreningslagen).

Kommissionens förslag innebär vidare att i paragrafen införs

två nya stycken, ett femte och ett sjätte, med bestämmelser

om offentlig revisor. Förslaget överensstämmer i sak med kom- missionens förslag till ändring i 10 kap. 1 S ABL och har

kommenterats i avsnitt 4.2.1 och 8.1.

51 5

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om revisionsberät-

telsen och motsvarar 10 kap. 10 S ABL, har i tredje stycket

intagits bestämmelser om att revisorn skall anmärka i revi- sionsberättelsen om han vid sin granskning funnit att före— ningen ej uppfyllt sina åligganden enligt skatte- och av- giftsförfattningarna samt att han - om revisionsberättelsen innehåller anmärkning av nu angivet slag — genast skall sända

in avskrift av berättelsen till länsstyrelsen.

Förslaget i förevarande paragraf skiljer sig i sak från kom—

• Sida 103
•  Original

som föreslås omfattas av revisorns granskningsskyldighet ej upptagits förordningen (1927z321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar. Anledningen härtill är självfallet

den att denna författning aldrig kan beröra en ekonomisk

förening.

8.4 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (l973:221) om auktorisation och godkännande av re- visorer

23 a 5

Enligt 3 5 förvaltningslagen (l97l:290) gäller vissa bestäm— melser (14 - 20 55 denna lag) om aktinsyn, kommunikation, be- slutsmotivering och underrättelse om beslut i ärende om bl.a. disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart för- hållande. Som komplettering till dessa bestämmelser föreslås i förevarande paragrafs första stycke vissa regler om det förfarande som skall iakttas innan fråga om disciplinpåföljd eller upphävande avgörs. Bestämmelsen innebär en utbyggnad av de föreskrifter om kommunikation som finns i 15 S förvalt- ningslagen. Bl.a. för att få en utgångspunkt för den före- slagna preskriptionsreglen i andra stycket har en uttrycklig bestämmelse ansetts erforderlig om att förfarandet inleds med en skriftlig anmaning till revisorn. Denna anmaning motsvarar stämmningen i brottmålsförfarandet. Sålunda skall när fråga om varning eller upphävande uppkommer revisorn genom skrift- lig anmaning beredas tillfälle att uttala sig om vad som an-

förs mot honom.

I andra stycket har enligt förslaget tagits in en preskrip- tionsregel av innehåll att revisor inte får åläggas varning, om han inte inom fem år efter det att gärningen har begåtts erhållit del av den skriftliga anmaning som enligt första

stycket skall inleda disciplinförfarandet. Detta innebär en förlängning av preskriptionsfristen, som i brist på författ— ningsreglering i praxis kommit att bli två år (jfr den ovan,

sid 82, refererade kammarrättsdomen).

• Sida 104
•  Original

25 S

Förslaget till ändring i förevarande paragraf föranleds av kommissionens förslag om förstärkning av kommerskollegiets

resurser .

• Sida 105
•  Original

BILAGA Kommissionens direktiv

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet m.m.

Dir. l982:lOl

Beslut vid regeringssammanträde 1982—11-25.

Statsrådet I. Carlsson anför

1 Inledning

Under lång tid har den kriminalpolitiska debatten, liksom rättsväsendets insatser mot brott, varit mycket starkt inrik- tad mot i första hand den traditionella vålds— och egendoms- brottsligheten. Utan att denna blivit ett mindre allvarligt samhällsproblem, har nu också andra former av brott och skad- liga förfaranden kommit att stå i centrum för den allmänna uppmärksamheten. Vid sidan av den illegala narkotikahante— ringen med alla dess allvarliga sociala och personliga skade— verkningar är det i första hand den ekonomiska brottsligheten

som medfört en kraftigt förändrad kriminalpolitisk situation.

Utgångspunkter för debatten har här varit att den ekonomiska brottsligheten omfattar mångdubbelt större belopp än s.k. traditionell brottslighet, att skadeverkningarna för sam— hället och de enskilda är av mycket allvarlig art, att sam— hällets åtgärder i förebyggande syfte haft delvis felaktig inriktning och framstått som otillräckliga samt att sam- hällets kontroll— och sanktionssystem inte är ändamålsenligt

utformat för kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

2 Vad är ekonomisk brottslighet?

Begreppet ekonomisk brottslighet förekommer inte i lagstift- ningen och saknar strikt juridisk innebörd. Det finns över huvud taget inte någon allmänt vedertagen definition av be-

greppet. Betydande enighet finns emellertid om begreppets

• Sida 106
•  Original

Den ekonomiska brottsligheten beskrivs i justitieutskottets betänkande (1980/81:21) Ekonomisk brottslighet på följande

sätt:

Till ekonomisk brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som har ekonomisk vinning som di— rekt motiv. Härutöver skall brottsligheten för att be— traktas som ekonomisk kriminalitet ha en kontinuerlig karaktär, bedrivas på ett systematiskt sätt och för— övas inom ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella handlingarna.

De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga värden eller drab— bar grupper av enskilda. Brotten är i regel svåra att uppdaga och beivra. Som exempel på vad som brukar hän— föras till ekonomisk brottslighet i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägerier, valutabrott, bedrägerier och gäldenärsbrott.

Denna beskrivning avser att framhålla vad man i allmänhet av— ser med ekonomisk brottslighet. I många sammanhang är det vanligt att man också räknar med vissa brott av enskilda,

främst skattebrott, till den ekonomiska brottsligheten.

Även om i strikt juridisk mening endast gärningar som är straffbelagda kan betecknas som ekonomisk brottslighet, måste man vid ett utredningsarbete om åtgärder mot sådan brottslig— het också ha möjlighet att pröva det straffbara områdets om— fattning. Man måste dessutom kunna pröva lämpligheten av att med andra medel än kriminalisering komma åt olika illojala

förfaranden.

3 Vilken omfattning har den ekonomiska brottsligheten?

Några säkra uppskattningar av den ekonomiska brottslighetens totala omfattning eller skadeverkningar föreligger inte. Re— dan de olika bestämningarna av begreppets innebörd medför här problem. Det är också väl känt att endast en liten del av alla ekonomiska brott kommer till myndigheternas kännedom och leder till åtgärder. Man vågar emellertid slå fast att det finns en stor dold ekonomisk brottslighet och att denna om-

• Sida 107
•  Original

Justitiedepartementet

Nytt militärt ansvarssystem. [2] Ersättning för miljöskador. [7] Ny konkurslag. [24] Internationella faderskapsfrågor. [25] Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. [35] Effektivare företagsrevision. [36]

Försvarsdepartementet

Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet

Barn kostar. [14] Utbyggd havandeskapspenning m.m. [30] Familjeplanering och abort. [31] Kompetens inom hälso och sjukvården m.m. [33]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8]

Lag om skatteansvar. [23]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet

Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1. Användning av växtnäring. [10] 2. Bekämp- ning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd II. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26]

Bilavgaskommitten. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28]

Arbetsmarknadsdepartementet

Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22] Invanderingspolitiken. [29] Företagshalsovård för alla. [32]

Industridepartementet

Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. [16] 2. Näringspolitiska efekter av inter- nationella investeringar. [17] Den stora omställningen. [13] Information som styrmedel. [34]

Civildepartementet Kommunalforskning i Sverige. [15]

• Sida 115
•  Original

ås

[ 1

_| |

• Sida 116
•  Original

.I Iylillr

i." i "1

film ' ' j'w , . drill:

. [J'Llilr' .a l,. " |

• Sida 117
•  Original

• Sida 118
•  Original