SOU 1994:70

Inomkommunal utjämning

Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

Den 10 juni 1993 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartemen- tet, statsrådet Wibble, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå ett reviderat system för utjämningsbidrag till landsting och lands- tingsfria kommuner.

Med stöd av bemyndigandet förordnades samma dag landstingsdirek- tören Sven-Olof Karlsson som särskild utredare. Utredningen antog nam- net Landstingsekonomiska utredningen.

Den 13 juli 1993 förordnades riksdagsledamötema Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson (nyd), Lennart Hedqvist (111), Per Olof Håkansson (s), och Olle Schmidt (fp) samt f.d. riksdagsledamoten (v) Lars-Ove Hagberg och f.d. riksdagsledamoten (c), sakkunnige Rolf Kenneryd att ingå i en parla- mentarisk referensgrupp åt utredningen.

Samma dag förordnades ekonomidirektörema Jan Bengtsson och Björn Ericsson, biträdande finansdirektören Dagmar Fornander, ekonomidirek- törema Lars Gustafsson och Göran Hedsund, chefsekonomen Sven Hege- lund, sektionschefen Karin Rudebeck och ekonomidirektören Tore Öberg att ingå i en referensgrupp åt utredningen.

Den 15 juli 1993 förordnades ekonomen Kjell Ellström, departements— sekreteraren Kenneth Ennefors, kanslirådet Dan Johansson, departements- sekreterama Eva Lindström, Karin Odencrants, Kristina Olofsson, kom- mundirektören Uno Svaleryd, ekonomen Lennart Tingvall och departe— mentssekreteraren Anders Wärmark att biträda utredningen som experter.

Den 28 september 1993 förordnades departementsrådet Mårten Lager- gren som expert.

Departementssekreteraren Karin Odencrants entledigades från sitt upp- drag den 22 mars 1994. Samma dag förordnades departementssekrete- raren Madeleine Harby Samuelsson som expert. Riksdagsledamoten Per Olof Håkansson entledigades från sitt uppdrag den 14 mars 1994. Samma dag förordnades verkst. dir. Gunnar Hofring att ingå som ledamot i den parlamentariska referensgruppen.

Från och med den 1 september 1993 förordnades som huvudsekreterare åt utredningen departementsrådet Lars Eriksson och som sekreterare åt utredningen fil.kand. Björn Sundström. Till biträdande sekreterare åt utredningen förordnades den 24 februari 1994 ekonomie stud. Magnus Gunnarsson.

Utredningen överlämnade den 15 november 1993 delbetänkandet Stat- ligt utjämningssystem för landsting - åtgärder år 1995.

Landstingsekonomiska utredningen överlämnar härmed sitt betänkande Inomkommunal utjämning (SOU 1994:70). Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i maj 1994

Sven-Olof Karlsson

/Lars Eriksson Björn Sundström

Innehall

Ordlista

Indelningsgrunder Sammanfattning 1 Utredningens uppdrag 2 Pågående utredningar

2. 1 Regionberedningen 2.2 Hälso- och sjukvårdsutredningen 2.3 Beredningen om statsbidrag och utjämning i kommunsektorn 3 Landstingens verksamhet och ekonomi 3.1 Hälso- och sjukvård 3.2 Social verksamhet och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda 3.3 Utbildning och kultur 3.4 Diverse verksamheter och central förvaltning 3.5 Landstingens finansiering

3 . 6 Huvudmannaskapsskillnader

4. Skatteutjämningssystemets utveckling

4.1 Historik 4.2 Nuvarande system 5 Målen för kommunala bidrags- och utjämnings- system

5. 1 Stat-kommunrelationen 5.2 Utjämning 5.3 Samhällsekonomisk tillväxt

5 . 4 Utgi ftskontroll

5.5 Ansvarsförhållanden 5.6 Hållbarhet och förutsägbarhet

5 . 7 Målkonflikter

6 Inkomstutjämning 6.1 Finansdepartementets utredning om kommunal inkomstutjämning 6.2 Avgränsningar 6.3 Reglerade skattesatser 6.4 Utjämningsgrad 6.5 Gemensamma utgångspunkter för modellerna 6.6 Beräkning av andelen obligatoriska verksamheter

11 13 15 19 19 20

20 23 25

27 28 30 31 34 39 39

49 49 51 53 55 56 57 57 59

59 59 65 68 70 72

6.7 6.8 7

7.1 7.2 7.3

7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9 7.10 7.11 7.12 7.13 7.14 7.15

8.1 8.2

9.1 9.2 9.3 9.4 9.5 9.6 9.7 10 10.1 10.2 11

Statliga utjämningsbidrag Inomkommunal utjämning Kostnadsutjämning Inledning

Verksamheter som skall omfattas av utjämningen Metoder för att härleda strukturella kostnadsskill- nader Val av metod

Dataunderlag

Hälso- och sjukvård Tandvård Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda Psykiatrin Social verksamhet Utbildning och kultur Kollektivtrafik

Övriga verksamheter

Skillnader som beror på geografiskt läge Kallortstillägg Inordning av statsbidrag Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. Specialdestinerade statsbidrag till landstingen Förslag

Utgångspunkter Statsbidrag och inkomstutjämning

Utjämning av kostnadsskillnader Ersättning för befolkningsminskning Genomförande Inordning av statsbidrag

Regionalpolitiska aspekter

Effekter Skatteintäkter och statsbidrag

EG-aspekter Förslagets fortlevnad

Bilaga 1 Kommittédirektiv 1993263 Bilaga 2 Kommittédirektiv 1994:3 Bilaga 3 Behovs- och kostnadsskillnader inom

hälso- och sjukvården

Bilaga 4 Kollektivtrafik - Struktur eller service? Bilaga 5 Andelen obligatorisk verksamhet i kom—

muner och landsting

Bilaga 6 Teknik och tabeller

73 77 81 81 81

82 85 86 87 96 96 97 97 98 99 104 104 105 107

107 110 111 111 112 117 121 121 122 123 125 125 129 131

133 139

141 167

193 195

Ordlista

Baskostnad

Bidragsår

Eget skatteunderlag Egen skattekraft Garanterad skattekraft

Garantinivå

Garanterat skatteunderlag

Garantiskatteunderlag

Grundgaranti

En korrigerad driftkostnad för att göra redovisade kostnader jämförbara mellan kommunerna.

Det är under vilket bidraget utbetalas. Antalet skattekronor. Eget skatteunderlag per invånare.

Grundgarantin i landstingssystemet med tillägg/avdrag för åldersstrukturens in- verkan på kostnaderna.

Den garanterade skattekraften i utjäm- ningssystemet för kommuner uttryckt i procent av medelskattekraften.

Det antal skattekronor som motsvarar den garanterade skattekraften.

Det antal skattekronor som motsvarar den uppräknade medelskattekraften mul- tiplicerad med antalet invånare den 1 november året före bidragsåret och med ett procenttal (garantinivå) som årligen fastställs av regeringen.

Den garanterade skattekraften i lands- tingssystemet uttryckt i procent av medel- skattekraften.

Grundbelopp

Kompensationsgrad:

Kostnader egen konsumtion:

Landstingsfria kommuner

Medelskattekraft

Neutraliseringsavgift

Skattekraft

Skattekronor

Skattesats

Standardkostnad

Motsvarar tillskjutande skatteunderlag multiplicerat med en enhetlig skattesats för kommunerna i respektive län. Den länsvisa enhetliga skattesatsen skall mot— svara 95% av 16 kronor plus tillägg för skatteväxlingar med 95 % av skatteväx—

lingssatsen.

Anger till vilken del mellanskillnaden mellan egen och genomsnittlig skattekraft utjämnas.

Bruttokostnader med avdrag för interna intäkter (motsvarar dubbelräknade poster vid tjänsteköp inom ett landsting) och med avdrag för ersättningar från andra huvudmän (motsvarar dubbelräkning av tjänsteköp mellan huvudmän).

De kommuner, Göteborg, Malmö och Gotland, som inte ingår i ett landsting utan själva bedriver sådan verksamhet

som normalt sköts av landsting. Antalet skattekronor per invånare i riket.

Ett antal kronor per invånare som kom- munernas skatteutbetalning minskas med för att kompensera för vissa verksam- hets- och regelförändringar.

Skatteunderlaget dividerat med invånar- antalet.

Summan av den till kommunal inkomst- skatt beskattningsbara inkomsten för samtliga skattskyldiga dividerat med 100.

Den andel av den beskattningsbara in- komsten som invånarna betalar i skatt till kommun resp landsting. Benämns även utdebitering och uttrycks i kronor per skattekrona (kr/skkr.)

Ett nationellt genomsnitt för per capita- kostnaden för en viss verksamhet.

Standardkostnadsersättning

Strukturkostnadsersättning

Strukturkostnadsindex

Tillskott av skatteunderlag

Uppräknad medelskattekraft

Uppräknat skatteunderlag

Uppräkningsfaktor

En teoretiskt beräknad ersättning för en viss verksamhet för respektive kommun. En ersättning som överstiger standard- kostnaden för verksamheten indikerar att kommunen har strukturella merkostnader för verksamheten ifråga.

Summa standardkosmadsersättningar.

Strukturkostnadsersättning i förhållande till det vägda medelvärdet av summa strukturkostnadsersättningar i riket.

Det antal skattekronor varmed det egna skatteunderlaget understiger garanti- skatteunderlaget.

Antalet skattekronor i riket två år före bidragsåret multiplicerat med uppräk- ningsfaktom och dividerat med antalet invånare i riket.

Antalet skattekronor två år före bidrag- såret uppräknat med uppräkningsfaktorn.

Den faktor som används för att fastställa uppräknat skatteunderlag respektive uppräknad medelskattekraft för bidragsåret (beräknas av Riksrevisionsverket).

firm . rfr: u! tipp

mmm mna; _Mäawmtmhwäma

' ,. lwiwl-nlrur HUIL'MHllu—mm ahh 1: 1:15 mbnnbanmulumlmtr' ramar... nr.. umaW,w ' '- "[ Nämns va multi?

nämnt-mbanan |.ququ

talent: malm- ib '

'Lqmi ting-Efi. 'vm'm. FT. '.'."- Jil-U'

.: raw-Lä L'— ' zelig—nnan nia 151151qu

nmama'wmwuåä'" ' "*"" taggarna.-namn

Skum-tum Stetta-nådig 94 u-r..'.+.'mi 'm-n'l rriftmr' om!-alu!!—

Shinan-ur- "rummen W' Han ”M &&!in »- | 410501— . tår-m Mukamingahm a'la-mm liir .- |- '

| mulig-a ..kajLi. 'in'l— :..-Ei.- -i.1..mm-a.l:"1' _ I' I "_| Dau hade? in fla- WHN Imlmhäm 'rrt- "!- lntnratn ml inr-'han han % slam ull tummar-| Eap' Inf-lim Br.—vm tum | % -' |.hP-hirmiun; ort. ugn.-h i mm”: in _|” .llL'JL'h't-ma (Hasan—lit.?

_ Ed natur-nå't gamar unit [Ihr t.:r tamt; Mmm m- arr flm uns-bunta.

Indelnings grunder

N*CXåC—deWOZZFWIQmmUOå

Stockholms läns landsting Uppsala läns landsting Södermanlands läns landsting Östergötlands läns landsting Jönköpings län landsting Kronobergs läns landsting Kalmar läns landsting Blekinge läns landsting Kristianstads läns landsting Malmöhus läns landsting Hallands läns landsting Göteborgs och Bohus läns landsting Älvsborgs läns landsting Skaraborgs läns landsting Värmlands läns landsting Örebro läns landsting Västmanlands läns landsting Kopparbergs läns landsting Gävleborgs läns landsting Västernorrlands läns landsting Jämtlands läns landsting Västerbottens läns landsting Norrbottens läns landsting Gotlands kommun Malmö kommun Göteborgs kommun

gamba-l wil Mattila-vs?) ' Musicals?! nkawlj

WMMIW '

'mi ni! Gammal WMI nail mammor mim-11% MM mmm qahwa

pudra-1 arri! MWh-Ei amten! MMM'

mmm wäl ehm-lm Mäklarna ma. den man

wlan—r. arri! murad, '

giril-rbnal aa! WWE WMI? mit ahnulrmilv mik! anal rldmä WML mil Wlnmnaåv anlänt Wi men airbag-M grill Wahlöö wil-iw mil MMV swabr»! mil .ubm'timill Manhunt wäl amma.! innehar! MH MW?! Bäumer! ämnat)

mm:! örnlnM ammar! mmm]

ag_ågw4x£:4msngsäpg=gnmagg

_' relinmgagnlnlabnl '

tr'

Sammanfattning

Den 1 januari 1993 infördes ett nytt statligt bidrags- och utjämnings- system för kommunerna. Det innebär att kommunernas inkomster utjäm— nas genom statliga bidrag beräknade på en enhetlig nivå för garanterad skattekraft (skatteunderlag per invånare). Vidare sker en utjämning för skillnader i behov och sådana kostnader som kommunerna själva inte kan påverka. Vissa kommuner omfattas inte av utjämningen eftersom de har en egen skattekraft som är högre än den garanterade nivå som statsbi— dragen räcker till. Det medför också att ekonomiska regleringar mellan staten och kommunerna inte kan ske genom förändringar av statsbidrags- volymen.

lnte heller skatteutjämningssystemet för landstingssektom omfattar alla landsting och landstingsfria kommuner. Genom fasta nivåer för garante- rad skattekraft ökar statens utgifter med automatik, vilket inte är förenligt med att lägga samhällsekonomiska hänsyn till grund för bidragens stor- lek.

Eftersom utjämningssystemen är olika utformade blir bidragsföränd- ringen olika stor för landstinget och kommunerna i ett län vid skatteväx- lingar till följd av ändrad ansvarsfördelning.

Utredningen föreslår en ny form av utjämning för landstingen (och de landstingsfria kommunerna) som bygger på inomkormnunala omfördel- ningar i stället för statliga bidrag. Omfördelningarna sker genom tillägg till eller avdrag från skatteinkomsterna. Statsbidragen omvandlas till lika belopp per invånare. Ekonomiska regleringar mellan staten och lands- tingen sker genom förändringar av detta generella statsbidrag. Uppbygg- naden i stort framgår av följande figur.

Utjämning Utjämning Generellt av inkomster för struk- statsbidrag

turella kostnads— skillnader

Utjämningen av inkomster utgår från medelskattekraften i riket. Lands- ting med låg egen skattekraft får ett tillskott upp till medelskattekraften. För landsting med hög egen skattekraft görs på motsvarande sätt ett av- drag för skatteinkomstema över medelskattekraften.

För att skatteväxlingar till följd av förändringar i huvudmannaskap skall kunna ske på ett ekonomiskt neutralt sätt föreslås att landsting och kommuner inordnas i samma system.

Utjämningen för strukturella kostnadsskillnader ger landsting med en ogynnsam struktur ett tillägg till övriga intäkter. Tilläggen betalas med motsvarande avdrag från de landsting som har en gynnsam struktur. Utjämningen sker genom en teoretiskt beräknad strukturkostnadsersätt- ning för varje landsting. Beräkningen grundar sig på ett antal opåverk- bara strukturella faktorer som identifierats med hjälp av statistiska ana- lysmetoder. Tilläggen respektive avdragen svarar mot skillnaden mellan den egna strukturkostnadsersättningen och det vägda medelvärdet för riket.

Utredningen föreslår en fullständig utjämning för inkomst- och kost- nadsskillnader, med utgångspunkt i de verksamheter som är gemensamma för landstingen. Utredningen har definierat detta som de verksamheter som är ålagda av staten. För landstingen utgör de ca 90 % av finansie- ringen med skattemedel och generella statsbidrag (dvs. bidrag som inte destineras till särskilda ändamål).

Det invånarbaserade statsbidraget bildas av dagens skatteutjämnings- bidrag minskat med aktuella ekonomiska regleringar mellan staten och landstingssektom. Vidare föreslås att den allmänna sjukvårdsersättningen och bidraget för sjukresor inordnas i det generella bidraget.

Utredningens förslag innebär vissa ekonomiska omfördelningseffekter i förhållande till nuvarande system. För att underlätta landstingens an- passning till dessa förändringar föreslås ett successivt genomförande un— der fyra år.

1. Utredningens uppdrag

Ursprungliga direktiv

Landstingsekonomiska utredningen skall enligt regeringens direktiv (dir. 1993:63) föreslå ett reviderat system för utjämningsbidrag till landsting och landstingsfria kommuner.

l direktiven uppmärksammas tre problem.

- Utjämningssystemen för kommuner respektive landsting är olika ut- formade. Samma verksamhet värderas olika i bidragshänseende be- roende på ur vilket system huvudmannen får bidrag. Vid skatteväx- ling till följd av ändrad ansvarsfördelning i ett län blir bidrags- förändringen olika stor för landstinget och kommunerna. Till detta kommer att kostnads- och intäktsökningama vid ett uppgiftsöver- tagande fördelar sig ojämnt mellan kommunerna i ett län. - Nuvarande konstruktion av skatteutjämningssystemet för landstingen innebär att bidragets storlek ökar till följd av automatiskt verkande regelverk. Det är inte förenligt med principen att samhällsekono- miska hänsyn bör ligga till grund för beslut om bidragets storlek. — Varken utjämningsystemet för kommuner eller skatteutjämnings- systemet för landsting omfattar alla kommuner respektive landsting. De är därmed otillräckliga för att klara både en utjämning av eko- nomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting och behovet av generella ekonomiska regleringar mellan staten och kom- munsektom.

Grundläggande krav på systemet

Inriktningen på utredningens arbete bör, enligt direktiven, vara att utjäm- ningssystemet för landsting bättre skall överensstämma med utjämnings- systemet för kommuner så att de angivna problemen minimeras. Det in- nebär att systemet skall utjämna för skillnader i skatteinkomster och i strukturellt betingade kostnader. Kommunsystemets tekniska grundkon- struktion bör därvid vara förebild. Det står utredningen fritt att redovisa en eller flera lösningar. Till den del förslagen skulle innebära konsekven- ser för utj ämningssystemet för kommunema skall detta särskilt redovisas.

Utredningen bör överväga möjligheten att inordna bidragsgivningen till kommuner och landsting i ett gemensamt system.

Statsmaktema måste, enligt direktiven, kunna styra det bidragsbelopp som skall fördelas. Därför får ett nytt system inte medföra automatiska kostnadsökningar som är fallet med dagens skatteutjämningssystem. Sy- stemet måste också på ett lämpligt sätt kunna hantera de ekonomiska

regleringar som påkallas av bland annat den s.k. linansieringsprincipens tillämpning.

Det eller de bidragssystem som föreslås skall kunna träda i kraft senast år 1996.

Skillnader i huvudmannaskap

Utredningen bör översiktligt kartlägga och i ekonomiska termer kvanti— fiera skillnaderna mellan länen vad avser huvudmannaskapet för olika kommunala verksamheter, dvs. om det är kommunerna eller landstinget som har ansvaret för verksamheten i fråga. Med denna kartläggning som utgångspunkt skall förslag lämnas till hur bidragsgivningen tekniskt bör utformas, så att bidragsbeloppet till kommunerna och landstinget i ett län totalt sett inte påverkas av hur ansvarsfördelningen ser ut. I detta sam- manhang bör också den nämnda skatteväxlingsproblematiken belysas.

Inordning av ytterligare bidrag

Från och med år 1993 inordnades ett antal statsbidrag i den generella bidragsgivningen. Utredningen bör överväga om ytterligare bidrag kan inordnas i ett reviderat system.

Fördelningsmalvsiga effekter

Utredningen skall redovisa de fördelningsmässiga effekterna av de förslag som läggs fram. Redovisningen skall göras för varje landsting och lands- tingsfri kommun.

Andra utredningsförslag

Utredningens arbete bör bedrivas i nära kontakt med andra utredningar som har betydelse för utredningsuppdraget.

Med utgångspunkt i Finansdepartementets rapport Kommunal inkomst- utjämning - alternativa modeller (Ds 1993:68) och Strukturkostnads- utredningens betänkande Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) skulle utredningen föreslå eventuella följdåtgärder inom det egna utredningsuppdragets ram och som också borde genomföras redan år 1995.

Utredningens arbete skulle vad gäller förslag som bör genomföras re- dan år 1995 vara avslutat senast den 15 november 1993. I övrigt skulle utredningen vara slutförd senast den 31 augusti 1994.

Delbetänkande

Utredningen överlämnade den 15 november 1993 delbetänkandet Statligt utjämningssystem för landsting - åtgärder år 1995. Därvid föreslogs att mer genomgripande förändringar inte skulle ske förrän år 1996. Därmed kan en samlad bedömning göras av olika komponenter inom och mellan systemen för kommuner och landsting.

Tilläggsdirektiv

I tilläggsdirektiv (dir 199423) har utredningen fått i uppdrag att slutföra sitt arbete redan den 16 maj 1994.

Regeringen konstaterade därvid att utredningens uppdrag sammanfaller med delar av uppdraget till den parlamentariska beredning (Fi 1993:24) för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn som regeringen fattade beslut om den 22 december 1993. I direktiven till beredningen anges att den skall ha ett nära samarbete med utredningen av landstingens utjäm- ningssystem. Vidare anges att utredningens förslag avses utgöra ett av underlagen för beredningens slutliga förslag. Utredningen måste därför slutföra sitt uppdrag vid en tidigare tidpunkt än vad som angavs i de ursprungliga direktiven.

IF: diem stigma-un närm- nu.» lintu-I'M". "| -1|'l | Hemi-% MQWIWWWNW % ringanimjml' .? ""En-"f " '? ' ”BMI-IW!” 330!an ?! Mamman” nu: är ; ds.-r.- -Et.'|'--'||I'_.-1-' """ a'. ""_""I ""f- ""-1" 'Em Mål-'??? WWuMWMU—glhl'hln

'Ll' still" ':'lnlia. "lr" ' f- ": - '»",:'1 :. 'Me-

lil'lFIJW'l'hHIl'g. 'ett—lr." "...1l'1. "'&'-""I" '|"" 'l.|_l.' __|. lir-ful": diet-il. .11

.? 'm'I ml."? .'.I "=.. 74. '|' f:"r': "b) ..l'f' '.":|.. I' . 11:41- ..1 .._._......|..||.L._. Sunwing-INNE!" ”E' --"ll|"'l' r'l ..'På'l'lhlbld'i '|l'C"".'v'"ll"l'l' !=|'l.'=' 'ln't” " ":"|"'[|'L.'I"'l"f."|1|. " ' ”Elmia. _ _ _ Mamma malmar mbahmmälzwö simultant! "'"5? ”"m”" '|:"" E% -- .- - . ' mr .sr "gumman..... " "W hmmm .aaor ri. arna mma-.: mai-i'm m. sum .. ......

EM än M ”Hawaii"?! var 25103.me hihi!-Itt m mt ' den mma! itll mmm-..— -'l'|.'.'! hade? | human-n |-.._ ; 'wm -

Utredning-in ...-.. l...-r..! .H.-,; t...-lagg;- cv.:l'. . ubm.H-h- . .. ev mur WWII"

"' flm HiG-likn” ”' 'llill' oci—'!” '- 'l.|.l url-£" blluf||'..'";'|n.1t.||'l_'1'5.t ”Uh '

hmm |||-ull]. ”"i"!”"7'EMW'W1WMMWMI nu) Vittulawill'il | |. 'm'l'ifm' " "" www.:awe- """'"""."'", "- 1' ..imtw öl. mit.- mer. ere-flat u...

m-iuuquåtå." fäc- lmm' . , -, ull- tI-in . IMIM'WI' MME ...,—3 , _ _ ,

”"—"" "" ”'=”' ""'?" W ...-. :. .- emma:.» mbanan .:n """ "" ”F,H" '-' '-"l' 'i'-'" MWMHWI .hm vattnet-gat: &! mb "mn nu.—ud

Wemmemmmmmrmm

tukwmumadnf'lummsm intagna-mbti) MW

””du"” "" "" ""'”"- W mim BMG galna mania W vill |||-rythm:

ett undantag» uni tummarna |"'.lln' mh |||-" i 15: -"'_-' .rrnn. |||. ||| 1- |_.' trim—int.. .-'u|lguié-a=j mviiilnlb Q'IEMWWL'W

ltt-'Wvuiligjn Lliuv-il.|.r:'_"n l-i'! Enea-'.'Ju'i- . _| ut "I 'un' N..—Poly 'Em lux-lsli: . EH'NWIItF-J ml.-mh

hiv-fri Hultman 'lxil Efik!"

meaning-ama pul—Mm Mania-gra...”... .Eflrllrml Wir. ||:th .'..;'. mmlig-Jnm- Rudin wife-tt Matrum"! wri'l'it'd'fim -'-'1 """-"" ' ' MIF-mn. ' -. __ ':l'å . MW.. .— ' """-- ii 1'qauliulh|'l'ulu|d nd'rl'i'b ngr; -' ' .. ...- näää . ...—». ' "" - | " '.EI'I-llhrrl , 'thlrlr't'r'tlih karl-ätt Kunna Julk— |||-I .. I .. H . ' ,. mh ”",; 155.355!” u.":ll' fil'lrå HÅWVFI'IIN'M' . || |. .- '1'l'ldk'-'=| Fäll-"r. '

' . r? Mauzu- dig'. ä'... '&i'. " . nimi, ,'ani'ndllwh. Mahdi"- _1-arl'1l'9rlu. 'en...—

2. Pågående utredningar

Enligt direktiven skall utredningen följa och redovisa konsekvenserna av de förslag som lämnas från Regionberedningen (C 1992:06) samt Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000 (S 1992:04). Enligt tilläggsdirektiven skall arbetet också bedrivas i nära kontakt med den parlamentariska beredningen (1993:24) om statsbidrag och utjämning i kommunsektorn.

2.1. Regionberedningen

Regionberedningen skall enligt sina direktiv (dir. 1992z86) utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå.

Beredningen skall överväga ansvarsfördelningen i stort mellan den statliga och den kommunala sektorn. Det bör klargöras vilka uppgifter som bör handhas inom ramen för en kommunal självstyrelse med lokal eller regional förvaltning och vilka uppgifter som bör förbehållas staten.

Därefter bör uppgiftsfördelningen inom de kommunala respektive de statliga områdena behandlas. Det gäller såväl ansvarsfördelningen mellan olika nivåer som mellan olika organ på samma nivå.

Som ett resultat av dessa överväganden om uppgiftsfördelningen mellan nivåer och huvudmän bör beredningen, enligt direktiven, lägga fram förslag till organisation för den offentliga verksamheten på regional nivå.

Mot bakgrund av det förslag till organisation som beredningen stannar för bör den administrativa indelningen på regional nivå övervägas. Om beredningen finner skäl till det, bör förslag till ny indelning eller ändringar i nuvarande länsindelning utformas. I anslutning till detta bör beredningen även ta upp frågan om den anpassning av statliga myndig- heters regionala organisation som kan följa av en förändrad lånsstruktur och sambanden mellan lokal, regional och central nivå.

Enligt direktiven skulle beredningen ha slutredovisat sina förslag senast den 1 mars 1994. Regeringen har sedermera flyttat fram tidpunkten till den 31 december 1994.

Beredningen överlämnade i november 1993 delbetänkandet Västsverige och Skåne regioner i förändring (SOU 1993:97). Beredningen förslår därvid att kommuner och landsting i Skåne och Västsverige på försök

under längst två mandatperioder skall få bilda regionförbund för regional samverkan. Beredningens förslag i delbetänkandet medför inga konsekvenser för

Landstingsekonomiska utredningen.

2.2. Hälso— och sjukvårdsutredningen

Hälso- och sjukvårdsutredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1992z30) dels analysera och bedöma hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Kommitténs övervägan— den skall grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika frnansierings— och organisationsmodeller; reformerad landstingsmodell, primärvårdsstyrd vård och obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Kommitténs arbete har förlängts i förhållande till direktiven som angav

att arbetet skulle ha slutförts senast den 1 mars 1994.

Kommittén har överlämnat expertrapporten Hälso— och sjukvården i framtiden (SOU 1993:38) där de tre modellerna utvecklas.

De två senare modellerna skulle få konsekvenser för de kommunala utjämningssystemen. Den primärvårdsstyrda modellen innebär att huvud- mannaskap och Hnansieringsansvar skulle överföras från landstingen till kommunerna. Den ekonomiska utjämningen för hälso- och sjukvården måste därvid anpassas. Genom en obligatorisk sjukvårdsförsäkring skulle det inte längre föreligga ett kommunalt linansieringsansvar. Hälso- och sjukvården skulle därmed inte läggas till grund för den kommunala ut- jämningen.

2.3. Beredningen om statsbidrag och utjämning i kommunsektorn

Beredningen skall enligt sina direktiv (1993zl37) föreslå hur statens bidrag till kommuner respektive landsting och utjämningen av de ekonomiska förutsättningama mellan dem skall utformas från och med den ljanuari 1996. Beredningens förslag skall baseras på följande.

- Bidragen utges även fortsättningsvis i form av ett samlat bidrag till

kommunen respektive landstinget.

- Bidragens huvudsyfte är att utjämna de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner respektive landsting. - Inkomst- och kostnadsutjåmning samt ekonomiska regleringar skall ske i ett bidrags- och utjämningssystem som omfattar alla kommuner respektive landsting.

- Utjämningssystemen för kommuner respektive landsting skall sam- ordnas så att de inte utgör ett hinder för skillnader i fördelningen i

huvudmannaskap. Ett gemensamt system kan övervägas.

- Utjämningen skall skapa förutsättningar för minskade skillnader i utdebitering såvitt dessa inte beror på skillnader i service, avgifter och effektivitet.

Beredningen skall behandla frågan om vilka incitament som bör finnas i systemet, vilka effekter dessa kan få och hur de bör utformas. Beredningens arbete skall utgå från Strukturkostnadsutredningens

förslag i betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993 :5 3) och Finansdepartementets rapport Kommunal inkomstutjåmning — alternativa modeller (Ds 1993:68).

Utjämningen för landstingen skall behandlas av beredningen och vägas samman med utjämningen för kommunerna. Beredningen skall därför ha ett nära samarbete med utredningen av landstingens utjämningssystem. Utredningens förslag avses därmed utgöra ett av underlagen för bered- ningens slutliga förslag.

Utjämning av inkomster

En utjämning av inkomster mellan kommuner respektive landsting skall enligt direktiven ha följande mål.

- Inkomstutjämningen för kommuner respektive landsting bör vara till- räckligt långtgående för att ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva av staten reglerad kommunal basverksamhet, givet normala förhållanden i fråga om struktur, service, avgifter och effektivitet. - Inkomstutjämningen bör vara långsiktigt hållbar och inte beroende av

nuvarande bidragsnivå. - Vid skatteväxlingar mellan kommuner och landsting bör bidragsför- ändringen bli lika stor för landstinget respektive kommunerna sam-

mantaget i ett län.

Det ingår inte i beredningens uppdrag att vidareutveckla den modell med kommunal beskattning av bruttoinkomster som finns angiven som ett alternativ i Finansdepartementets nämnda rapport om kommunal in- komstutjämning.

Utjämning av strukturella kostnadsskillnader

En utjämning av strukturella kostnadsskillnader mellan kommuner respek- tive landsting skall enligt direktiven ha följande mål.

Alla kommuner respektive landsting bör efter inkomst- och kostnads- utjämning ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att bedriva basverksamhet ("samma standard till samma pris"). - Kostnadsutjämningen skall inte kompensera för skillnader i service- nivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet. - Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara faktorer samt för kom- muner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella skillnader.

En samordning mellan kommun- respektive landstingssystemet bör ske med hänsyn till varierande huvudmannaskapsfördelning för vissa verk- samheter.

Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner/landsting

Beredningen skall föreslå hur ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn skall kunna ske samlat med en och samma metod, oav— sett vilken typ av åtgärd som skall regleras. Det är ett krav att regle- ringarna skall kunna göras på ett sätt som omfattar alla kommuner och

landsting. Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1994.

3. Landstingens verksamhet och ekonomi

Innehållet i korthet: Kostnaden för landstingens verksamheter uppgick år 1992 till i genomsnitt 14 600 kronor per invånare, med betydande variationer mellan landstingen. Hälso- och sjukvård sva- rade för 69 % av kostnaderna. Landstingens verksamhet finansiera- des till 71 % med skatteinkomster medan statliga ersättningar och bi- drag svarade för 17 %. Skatteutjämningsbidragen netto svarade för 1 % av inkomsterna. Landstingens kostnader i förhållande till den totala skattekraften, inklusive tillskott av skatteunderlag, varierade från 14 % över genomsnittet i Uppsala län till 18 % under genom— snittet i Norrbottens län. För äldreomsorg, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och kollektivtrafik varierar huvudmannaskaps- gränserna mellan landstingen och kommunerna.

I detta avsnitt redovisas vissa uppgifter om landstingens verksamheter, kostnader och finansiering. Verksamhetens beståndsdelar och finansiering kommer senare i betänkandet att läggas till grund för förslagen om fram- tida utjämningssystem. Uppgifterna har i huvudsak inhämtats från Lands— tingsförbundet. Redovisade kostnader avser egen konsumtion.

I genomsnitt kostade landstingens verksamhet 14 600 kronor per invånare år 1992. Högsta värdet redovisar Stockholms läns landsting, 17 200 kronor. Den förhållandevis höga kostnaden förklaras av kollektiv- trafiken. Hallands läns landsting samt Göteborgs och Bohus läns landsting har överfört omsorgsverksamheten till kommunerna. Det gör att dessa landstings låga genomsnittskostnad inte kan jämföras med övriga landstings. I Jämtlands län har omsorgema för psykiskt utvecklingsstörda också överförts till kommunerna, men landstinget har behållit skatteintäk- tema och ersätter kommunerna enligt avtal. Även i övrigt förekommer vissa skillnader mellan länen när det gäller ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landstinget. Vidare ingår kostnader för vården av äldre i de tre landstingsfria kommunernas kostnader, varför genomsnittskost- naden inte är jämförbar med landstingens.

Figur 3.1 Kostnader per invånare och huvudman 1992. Kronor.

an GHKLMNOPRSTUWXYZACBDIMMOG uz) 2) 3)

Hälso» o slukvår Inkl tandvård D Social o omsorgsverksamhot I Utblldnlng :) kultur 0 Diverse verksamheter o central lörvaltning

] Social verksamhet och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda överförda till kommunerna. 2 Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda överförda till kommunerna. 3 Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda inte redovisat på grund av integrering med skola, barnomsorg och boende.

Fördelningen av landstingens kostnader på olika huvudverksamhets- områden framgår av följande figur.

Figur 3.2 Kostnader fördelade på huvudverksamhetsområden 1992. Samtliga landsting. Procent.

Central

Dlv. verksamheter forvgånlng

S% Utb. och kultur

S%

Omsorger om

psyk. utv.slördc1 10 % Löns— och Tandvård 41% reglonslukvörd 54% Social

verksamhet 1%

Primärvård exkl tandvård 15%

3.1. Hälso- och sjukvård

Sjukvårdskostnaderna uppgick år 1992 till 69 % av landstingens total- kostnader. Därav utgjorde läns- och regionsjukvården 54 % och primär- vården, exklusive tandvård, 15 %.

Läns- och regionsjukvården består av regionsjukhus, lånssjukhus och länsdelssjukhus som bedriver somatisk korttidsvård, långtidssjukvård och psykiatri. För regionsjukvården tillämpas ett betalningssystem mellan landstingen.

Primärvården består i huvudsak av öppen primärvård vid låkarstationer och vårdcentraler. Det förekommer också viss sluten primärvård vid sjukhem för somatiskt sjuka liksom vid vissa vårdcentraler. Inom primär- vården frnns också kostnader för sjuktransporter, hjälpmedelscentraler m.m.

Tandvården motsvarade 5 % av landstingens totalkostnaden Tandvår- den består av barntandvård, specialisttandvård och vuxentandvård.

Skillnader i kostnader per invånare för hälso- och sjukvård hos olika huvudmän framgår av följande figur. Uppgifterna för de tre landstingsfria kommunerna är dock inte jämförbara med övriga uppgifter eftersom de även redovisat kostnader för äldrevården som den 1 januari 1992 över- fördes från landstingen till kommunerna.

Figur 3.1.1 Kostnader per invånare och huvudman för hälso- och sjukvård 1992. Kronor.

MMOGIBDABSTWYEXCACKUHFZOPNLDRMG

ELAns- och regionsjukvärd Cl Primärvård Inkl tandvård]

Som framgår av diagrammet redovisar Norrbottens läns landsting den högsta kostnaden per invånare för sjukvård inklusive tandvård om man undantar de landsfria kommunerna. Kostnaden var 12 000 kronor. I ge- nomsnitt för samtliga landsting låg kostnaden på 10 700 kronor. Den lägsta sjukvårdskostnaden per invånare redovisar Kronobergs läns lands- ting med 9 200 kronor.

För läns— och regionsjukvård uppgick kostnaderna per invånare till 7 800 kronor i genomsnitt. Blekinge läns landsting redovisar den högsta

kostnaden med 8 800 kronor per invånare. Den lägsta kostnaden hade enligt redovisningen Skaraborgs läns landsting med 5 400 kronor per invånare.

Kostnaden för primärvård var i genomsnitt 2 900 kronor per invånare. Skaraborgs läns landsting redovisar kostnader på 4 000 kronor per in- vånare och har därmed den högsta kostnaden. Lägsta kostnad redovisar Kronobergs läns landsting med 1 800 kronor per invånare.

Landstingen tillämpar i viss mån olika redovisningsmetoder vilket kan påverka kostnadsuppgifterna mellan läns- och regionsjukvård respektive primärvård.

Tandvård

Tandvårdens kostnader varierade mellan 340 och 860 kronor per invå- nare. Lägsta kostnaden redovisar Malmöhus läns landsting. Det högsta värdet redovisar Örebro läns landsting. Genomsnittskostnaden för samt- liga huvudmän var 610 kronor per invånare.

3.2. Social verksamhet och omsorger om psykiskt utvecklingsstörda

Det kostnadsmässigt minsta huvudverksamhetsområdet för landstingssek— tom är social verksamhet. Kostnaderna för tjugotvå landsting och de tre landstingsfria kommunerna uppgick år 1992 till 1,6 miljarder kronor, vilket motsvarar 1 % av de totala driftskostnaderna. I Hallands samt Göteborgs och Bohus län har omsorgsverksamheten överförts från lands- tinget till kommunerna.

Verksamheterna utgjorde bam— och ungdomsvård (barnhem, tonårs- hem och ungdomsvårdsskolor) till 39 %. Vård av missbrukare samt h jälpmedels- och habiliteringsverksamhet utgjorde 33 respektive 17 % av kostnaderna.

Figur 3.2.1 Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda fördelade på verksamhetsområden 1992. Samtliga huvudmän. Procent.

Allmän service 10% Undervisnlng 15% Fritid. kultur och övrigt 6%

Boende lör barn och Sysselsånnlng ungdom 13% 10%

Samlat boende lör vuxna

Integrerat boende lör 18%

vuxna 28%

Inom verksamhetsområdet omsorger om psykiskt utvecklingsstörda re— dovisas driftskostnader om totalt 11,8 miljarder kronor för tjugoen landsting och två av de landstingsfria kommunerna, Gotland och Malmö. Hallands läns landsting och landstinget i Göteborg och Bohus län hade överfört verksamheten till länens kommuner. Göteborgs kommun har ingen särskild redovisning för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eftersom den integreras med skola, barnomsorg och boende. Kostnaden motsvarar cirka 9 % av den totala verksamhetens kostnader. Av figur 3.2.1 framgår att 18 % av omsorgsverksamheten redovisas som samlat boende, vilket omfattar boende på vårdhem och specialsjukhus. 28 pro- cent redovisas som integrerat boende för vuxna, vilket innefattar boende i gruppbostad och korttidshem.

Under sysselsättning redovisas dagcenterverksamhet och sysselsättning vid vårdhem. Kostnaden för detta motsvarade 13 % av omsorgsverksam- heten. Cirka 15 procent av kostnaderna inom omsorger redovisas under undervisning, vilket omfattar undervisning i grundsärskola, träningsskola, yrkesskola, specialsärskola samt vuxenundervisning.

Boende för barn och ungdom motsvarade ca 10 % av verksamheten. Boende omfattar elevhem, korttidshem och vårdhem. Övriga verksamhe- ter inom området omsorger om psykiskt utvecklingsstörda utgör kultur, fritid och övrigt, vilket motsvarade cirka 6 % av verksamheten.

Av figur 3.2.2 framgår att lägsta kostnad för omsorgsverksamheten redovisas för Malmöhus och Norrbottens läns landsting med ca 1 300 kronor per invånare. Högsta kostnaden per invånare hade Jämtlands läns landsting med 2 300 kronor.

Figur 3.2.2 Kostnader per invånare och huvudman för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda 1992. Kronor.

ZHIWACXYGULSPCTDFEABRMMKMBDONOG

1) UD

%"

__ %

%

%

” Överfört verksamheten till kommunerna 2) Kan ej redovisa uppgifterna

3.3. Utbildning och kultur

Landstingen är huvudmän för delar av gymnasieskolan och högskolan samt för cirka 50 av totalt 130 folkhögskolor i landet. Den landstings- kommunala utbildningen kostade totalt 6,2 miljarder kronor år 1992. Kostnaden för utbildning motsvarade för landstingen ca 5 % av den totala verksamheten.

Inom gymnasieutbildningen finns framför allt vårdutbildning, men även naturbruksutbildningar. Ungefär en tiondel av gymnasieskolans intag- ningsplatser är landstingskommunala. Kostnaden för gymnasieskolan motsvarade 40 procent av kostnaderna för landstingens utbildnings- och kulturverksamhet.

Kostnaderna för kulturella ändamål uppgick till cirka 1,3 miljarder kronor. De landstingsfria kommunerna redovisar inga kostnader för kultur på landstingssektom.

Figur 3.3.1 Kostnader för utbildning och kultur fördelade på verksamhetsområde 1992. Procent.

Allman service 0 951761th (% bildning 13% Kultur 19% Övrig utbildning ' 6% Personal- Gymnasie- utbildning 2% utbildning Högskole— 40% utbildning 14%

De olika huvudmännens kostnader för utbildning och kultur framgår av

följande figur.

Figur 3.3.2 Kostnader per invånare och huvudman 1992 för utbildning

och kultur. Kronor.

ZFSETHACYNXLKCGUWPROOBDMABIMMOG

I Utbildning Cl Kultur

Den högsta kostnaden för utbildning och kultur redovisar Jämtlands läns landsting med 1 130 kronor per invånare. Göteborgs kommun redo- visar det lägsta beloppet, 190 kronor per invånare. I genomsnitt uppgick kostnaden till 710 kronor per invånare. Kostnaderna för kultur uppgick till 170 kronor per invånare i genomsnitt.

3.4. Diverse verksamheter och central förvaltning

Av nedanstående tabell framgår kostnaderna för ett antal verksamheter som redovisas under området diverse verksamheter samt central förvalt- ning. Den största utgiftsposten för landstingen, 4,6 miljarder kronor, avsåg kollektivtrafik. Två tredjedelar av kostnaderna avsåg Stockholms läns landsting. Många landsting har gjort fastighetsförvaltningar till egna resultatenheter där hyrorna har marknadsanpassats. Den höga bruttokost— naden om 9,9 miljarder kronor motsvaras av höga bruttointäkter om 9,6 miljarder kronor.

Kostnaderna för central förvaltning uppgick till 3,5 miljarder kronor för landstingen. Cirka 60 % av kostnaderna avsåg centrala tjänsteman- naorganisationen. I övrigt ingår ADB—verksamhet och förtroendemanna- organisation m.m.

Tabell 3.4.1 Bruttokostnader för diverse verksamheter 1992. Miljoner

kronor.

Verksamhet Landsting Kollektivtrafik 4 642 Centraltvättinrättningar 928 Fastighetsförvaltning 9 858 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 358

varav beredskapsarbeten 172 lndustri och hantverk 174

varav medel till utvecklingsfonder 137 Turism 55 Central förvaltning 3 538

varav centrala tjänstemannaorgan 1 262

3.5. Landstingens finansiering

Av nedanstående ngr framgår landstingens inkomster år 1992 fördelade efter inkomstslag.

Figur 3.5.1 Inkomster efter inkomstslag 1992. Summa landsting. Procent.

Skotteinkomster 71 %

Försökringskasse— ersättning 8 %

Ersättning för lämnade tjänster 4 %

Av landstingens totala inkomster om 129 miljarder kronor svarade landstingsskatten för 91 miljarder kronor motsvarande 71 % av inkom- sterna. Statsbidragen uppgick till 12 miljarder kronor, motsvarande 9 % av inkomsterna. Därav utgjorde skatteutjämningsbidragen 7,1 miljarder

kronor. För att finansiera skatteutjämningssystemet betalade landstingen skatteutjämingsavgifter om 5,9 miljarder kronor. Nettotillskottet av skatteutjämningsbidrag uppgick därmed till 1,2 miljarder kronor.

Landstingens inkomster från socialförsäkringssektorn uppgick till drygt 13 miljarder kronor, vilket motsvarade 8 % av inkomsterna. Ersättningen till tandvård uppgick till 0,6 miljarder kronor.

Patientavgifterna utgjorde 3 % av inkomsterna. Patientavgifterna i slu— ten vård ingår fr.o.m. år 1989 i huvudsak i allmän ersättning från försäk- ringskassan. Patientaavgifterna i öppen vård uppgick till 3,4 miljarder kronor, och 1,4 miljarder kronor avsåg tandvård.

Skattekraft och kostnader

Eftersom landstingsverksamheten huvudsakligen är skattefinansierad har skillnader i skattekraft - antal skattekronor per invånare - stor betydelse för de enskilda landstingens finansiella förutsättningar. Den totala skatte- kraften bestäms av den egna skattekraften i länet, tillskott av skatteunder— lag upp till garanterad skattekraft samt avdrag i form av skatteutjäm- ningsavgift och avråkningsskatt.

Av nedanstående tabell framgår landstingens kostnader i relation till skattekraften.

Tabell 3.5.1 Skattekraft och kostnader budgetåret 1992 (index)

Egen Total Kostnad Kostnad

skatte- skatte- per in— per skatte- kraft kraft vånare krona * Stockholm 121 110 117 107 Uppsala 98 89 99 1 14 Södermanland 97 92 92 102 Ostergötland 95 92 100 1 10 Jönköping 94 94 95 102 Kronoberg 92 94 88 95 Kalmar 90 100 98 97 Blekinge 91 100 101 99 Kristianstad 90 95 90 95 Malmöhus 97 89 83 96 Halland ** 92 89 79 91 Gbg och Bohus ** 95 87 78 93 Alvsborg 93 92 90 100 Skaraborg 90 93 92 99 Värmland 93 103 103 100 Orebro 96 98 103 104 Västmanland 99 93 94 103 Kopparberg 94 102 100 98 Gävleborg 95 103 97 94 Västernorrland 99 1 10 103 93 Jämtland 90 121 108 88 Västerbotten 94 1 14 109 96 Norrbotten 97 125 102 82

* Justerat för skatteutjämningsavgift och avräkningsskatt. ** Ansvaret för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda överfört till kommunerna.

Som framgår hade Stockholms läns landsting den klart högsta egna skattekraften. Till följd av huvudmannaskapsfördelning och stor omfatt— ning i fråga om kollektivtrafiken var också kostnaderna per invånare för landstingsverksamheten klart högst i Stockholms län. Även i relation till den totala skattekraften var landstingets kostnader högre än genomsnittet i riket.

För övriga landsting varierade den egna skattekraften mellan 90 % av medelskattekraften för Kalmars, Kristianstads, Skaraborgs och Jämtlands län till 98 % för Uppsala län. Den totala skattekraften varierade från 87 till 125 % av medelskattekraften, där Norrbottens län låg högst.

Kostnadsvariationema mellan landstingen var mindre än skillnaderna i total skattekraft. Högst låg, förutom Stockholm, Västerbotten som hade 9 % högre kostnader än genomsnittet. Detta kompenserades dock av en total skattekraft om 114 % av medelskattekraften.

Lägsta kostnader i förhållande till den totala skattekraften hade Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, vilka också hade höga nivåer för den totala skattekraften. (Landsting utan ansvar för omsorger för psykiskt utvecklingsstörda är inte jämförbara med övriga landsting.) I Norrbottens län låg den egna skattekraften något under genomsnittet för riket (- 3 %) medan kostnaderna i någon man översteg riksgenomsnittet (+ 2 %). Till följd av en total skattekraft om 125 % av medelskattekraften var dock kostnaderna i förhållande till den totala skattekraften 18 % lägre än riksgenomsnittet.

Volymförändring

För första gången har landstingssektom minskat sin konsumtion mätt i fasta priser. Samtidigt har köer arbetats bort och patienternas valfrihet ökat, vilket tyder på en förbättrad produktivitet. Volymen minskade mellan åren 1991 och 1992 med 1,2 %. En viktig förklaring till detta trendbrott är det skattestopp och de finansiella begränsningar i övrigt som staten ålagt sektorn. Volymförändringarnas fördelning mellan landstingen varierar dock med hänsyn till bl.a. skilda ekonomiska förutsättningar.

Fem landsting redovisar en volymökning år 1992. Landstinget i Kop- parbergs län ökade mest, 1,7 %. De lägsta värdena, - 4,8 respektive - 3,9 %, redovisade Örebro och Kronobergs län landsting. Av nedanstå— ende figur framgår volymföråndringama för samtliga landsting.

Figur 3.5.2 Volymförändring 1992 och 1989—1991 i genomsnitt per år. Lands- tingen är rangordnade i storlek efter volymf'örändring 1992

WACBDHHYDKMLFXEPABNZCUSOGT

3.6. Huvudmannaskapsskillnader

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för skilda huvud- mannaskapsförhållanden inom de områden som senare föreslås omfattas av en utjämning för strukturella kostnadsskillnader, dvs. hälso- och sjukvård, omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och kollektivtrafik.

Äldreomsorg

Ädelreformen genomfördes den 1 januari 1992. Reformen innehöll både obligatoriska och frivilliga inslag. Detta gjorde det möjligt för huvudmännen att i överläggningar närmare bestämma ansvarsfördelningen dem emellan.

Reformen innebar att kommunerna gavs skyldighet enligt socialtjänst- lagen (1980:620) att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad åt de äldre som behöver det (t.ex. servicebostäder, grupp- bostäder, ålderdomshem och lokala sjukhem). Kommunerna övertog an- svaret för och driften av de sjukhem och andra vårdinrättningar för somatisk långtidsvård som huvudsakligen har kommunen eller del av kommunen som upptagningsområde. Om en kommun och ett landsting är överens om det eller om det finns särskilda skäl behövde dock inte något övertagande ske. En kommun och ett landsting kan även komma överens om övertagande av andra vårdinrättningar för långtidsvård. Bestämmelser om detta finns i lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar.

Genom reformen infördes en skyldighet för kommunerna att bedriva sjukvård i de särskilda boendeformema och i bostäder med särskild