Upphävd författning
Förordning (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden
- Departement
- Finansdepartementet
- Utfärdad
- 1982-10-14
- Ändring införd
- SFS 1982:909
- Källa
- Regeringskansliets rättsdatabaser
- Senast hämtad
1 § Det mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 9 november 1972 ingångna avtalet om handräckning i skatteärenden i dess genom tilläggsavtal den 21 juli 1976, den 11 juni 1981 och den 18 februari 1987 ändrade lydelse samt två i anslutning till avtalet träffade överenskommelser, skall gälla för Sveriges del. Tilläggsavtalet den 18 februari 1987 har trätt i kraft den 20 december 1987.
Avtalet i dess genom tilläggsavtalen ändrade lydelse och överenskommelserna i svensk text framgår av bilagorna 1--3 till denna förordning. Förordning (1987:1041).
2 § Ärenden, som sammanhänger med tillämpningen av avtalet, tilläggsavtalen och överenskommelserna och som skall handläggas av behörig myndighet i Sverige, prövas av riksskatteverket, dock ej såvitt avser beslut eller överenskommelse som avses i artiklarna 6 och 20 i avtalet. Sådana ärenden samt ärenden som är av särskild betydelse eller i övrigt av sådan beskaffenhet att de bör avgöras av regeringen, skall riksskatteverket med eget yttrande överlämna dit. Riksskatteverkets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1987:1041).
Bilaga 1
Allmänna bestämmelser
- delgivning av handlingar,
- utredning i skatteärenden, såsom införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller efter framställning i det enskilda fallet,
- tillhandahållande av deklarationsblanketter och andra skatteblanketter,
- åtgärder för att undvika att preliminär skatt tas ut i mer än en stat,
- uppbörd av skatt,
- överföring av skatt, samt
- indrivning av skatt och säkerställande av betalning för fordran på skatt.
- skatt, på vilken avtal mellan de avtalsslutande staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst, förmögenhet, arv eller kvarlåtenskap äger tillämpning,
- gåvoskatt,
- motorfordonsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,
- mervärdeskatt och annan allmän omsättningsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,
- punktskatter, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,
- socialförsäkringsavgifter och andra offentliga avgifter i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20.
Delgivning av handlingar
Införskaffande av uppgifter m. m.
- utdelningar från aktiebolag och liknande juridiska personer,
- räntor på obligationer och andra sådana värdepapper,
- tillgodohavanden hos banker, sparbanker och liknande inrättningar samt räntor på sådana tillgodohavanden,
- innehav av fast egendom,
- royalty och annan periodiskt utgående avgift för utnyttjande av upphovsrätt, patent, mönster, varumärke eller annan sådan rättighet eller egendom,
- löner, arvoden, pensioner och livräntor,
- skade-, försäkrings- och annan sådan ersättning som erhållits i samband med näringsverksamhet, samt
- andra inkomster eller tillgångar, i den mån överenskommelse träffats därom enligt artikel 20.
Indrivning av skatt
Säkerställande av betalning för fordran på skatt
Särskilda bestämmelser
Artikel 21
E. Schram-Nielsen | Sveinn Björnsson |
Max Jakobson | Henr. A Broch |
Sven-Eric Nilsson | |
Sven-Eric Nilsson | |
Förordning (1987:1041). |
Bilaga 2
- Med uttrycket "införskaffande av deklarationer eller andra uppgifter" i artikel 1 b) i avtalet avses införskaffande av deklaration eller annan uppgift för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den stat som begär handräckning. Uttrycket avser även tillhandahållande av deklarationer eller andra handlingar, i orginal eller kopia, som avgivits för taxering (beskattning) eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den stat till vilken framställningen riktas.
- Med skatter för vilka handräckning medges likställs,
- dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt intill den tidpunkt då fordringen har överlämnats för indrivning i den andra staten eller vid försummelse av uppgifts- eller redovisningsskyldighet i fråga om skatt eller offentlig avgift (förseningsavgift, avgiftstillägg etc.);
- sådan dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av skatt efter den tidpunkt då fordringen har överlämnats för indrivning i den andra staten och för vilka handräckning begärs i särskild framställning samt
- ersättning för indrivningskostnad samt vite i den mån kostnaden respektive vitet inte har samband med rättegångsförfarande vid domstol.
- A. Med "motorfordonsskatt" enligt artikel 2 c) i avtalet avses skatter och avgifter i följande lagar med ändringar:
- för Danmarks del: registreringsavgift för motorfordon enligt lag nr 221 av den 26 maj 1971 samt viktavgift för motorfordon enligt ministeriets för skatter och avgifter kungörelse nr 359 av den 16 juli 1980;
- för Finlands del: skatt enligt lagen om skatt på motorfordon (722/66) och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67);
- för Islands del: årsavgift eller kilomteravgift på icke bensindrivna bilar enligt lagen 79/1974;
- för Norges del: följande avgifter enligt lagen den 19 juni 1959, nr 2, nämligen engångsavgift på motorfordon m.m., sammansättningsavgift, årsavgift, viktavgift på bensindrivna lastbilar m.m., kilometeravgift m.m., avgift för tillfällig registrering, omregistreringsavgift m.m., avgift på bensin och avgift vid förstagångsregistrering av husvagnar samt
- för Sveriges del: skatter enligt vägtrafiksskattelagen (1973:601) och lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.
- för Danmarks del: avgifter enligt lag nr 102 av den 31 mars 1967 om allmän omsättningsskatt (mervärdeskatt);
- för Finlands del: skatt enligt lagen angående omsättningsskatt (532/63);
- för Islands del: allmän omsättningsskatt (lag nr 10/1960, jfr lag nr 12/1980);
- för Norges del: avgift enligt lagen den 19 juni 1969 om mervärdeavgift samt
- för Sveriges del: skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
- för Danmarks del: avgifter enligt lag nr 510 av den 18 december 1970 om avgift på bensin, lag nr 414 av den 18 december 1968 om avgift på choklad och sötsaker, lag nr 98 av den 17 mars 1971 om avgift på vin och fruktvin, lag nr 153 av den 6 maj 1980 om avgift på sprit, lag nr 65 av den 23 mars 1955 om avgift på öl, lag nr 68 av den 28 februari 1950 om avgift på parfym, toalettvaror m.m., lag nr 68 av den 25 mars 1955 om tobaksavgifter, lag nr 174 av den 7 maj 1975 om avgift på ansvarsförsäkringar för motorfordon m.m, lag nr 607 av den 21 december 1946 om avgift på glass, lag nr 406 av den 20 augusti 1976 om avgift på socker m.m., lag nr 221 av den 26 maj 1971 om registrerings avgift på motorfordon m.m., lag nr 413 av den 20 augusti 1976 om avgift på nöjesbåtförsäkringar, lag nr 634 av den 21 december 1977 om avgift på vissa detaljhandelsförpackningar, lag nr 453 av den 7 september 1977 om avgift på vissa oljeprodukter, lag nr 441 av den 6 september 1977 om avgift på charterflyg, lag nr 89 av den 9 mars 1977 om avgift på elektricitet, lag nr 291 av den 29 juni 1979 om avgift på gas, lag nr 174 av den 30 april 1969 om stämpelavgift, lag nr 284 av den 23 maj 1973 om kapitaltillförselavgift, lag nr 313 av den 20 december 1915 om börsstämpelavgift, lag nr 575 av den 25 november 1977 om avgift på förstagångsöverlåtelse av vissa bostadsrättslägenheter, avgifter enligt lag nr 44 av den 14 mars 1955 om skilda förbrukningsavgifter och avgifter enligt lag nr 43 av den 14 mars 1955 om förbrukningsbegränsande åtgärder;
- för Finlands del: skatter och avgifter enligt lagen om tobaksaccis (875/79), lagen om sötsaksaccis (867/79), lagen om ölaccis (877/79), lagen om läskedrycksaccis (870/79), lagen om accis på livsmedels produkter (868/79), lagen om temporär accis på bränsle (769/81), lagen om accis på ätbara fetter (879/79), lagen om sockeraccis (872/79), lagen om accis på elström (652/76), lagen om accis på gödselmedel (881/79), lagen om accis på oljekraftfoder (873/79), lagen om skatt på alkoholdrycker (869/79), lagen om säkerhetsupplagsavgift för flytande bränsle (858/72), lagen om oljeskyddsfonden (379/74), lotteriskattelagen (259/70), lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/66), lagen angående stämpelskatt (662/43), biografskattelagen (366/64), lagen om skatt på motorfordon (722/66) och lagen om bil- och motorcykelskatt (482/67);
- för Islands del: lagen om avgift på läskedrycker, öl, sötsaker och kakao (77/1980), lagen om prisutjämningsavgift för såld elkraft (83/1974 och 6/1979), lagen om nöjesskatt (58/1970), lagen om kvantumsavgift på bensin, avgift på däck och slangar, viktavgift för dieselmotorfordon under fyra ton och kilometeravgift (79/1974), lagen om särskild importavgift på motorfordon (4/1960), lagen om stämpelskatt (36/1978), lagen om gasolskatt (6/1976) och lagen om flygbiljettskatt (8/1976);
- för Norges del: avgift på öl enligt lagen den 28 juni 1912 nr 4, avgift på tobaksvaror, bensin, båtmotorer, elektrisk kraft, mineralolja, choklad och sötsakser m.m., socker m.m., kolsyrade alkoholfria dryckesvaror m.m., kosmetika och charterresor med flyg enligt lagen den 19 maj 1933 nr 11, årsavgift på båtar samt de motorfordonsavgifter som upptagits under punkt 3.A.d) enligt lagen den 19 juni 1959 nr 2, dokumentavgift enligt lagen den 12 december 1975 nr 59, avgift enligt radiolagen den 13 juni 1980 nr 36, avgift på utrustning för inspelning eller återgivning av ljud eller bilder enligt lagen den 12 juni 1981 nr 69, avgift på brännvin och vin m.m. och avgift på alkohol i essenser m.m., som införs enligt lagen den 19 juni 1964 nr 1 samt
- för Sveriges del: avgifter och skatter enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m.m., lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, stämpelskattelag (1964:308), lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, bilskrotningslagen (1975:343), vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1972:435) om överlastavgift, lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, förordningen (1964:352) om gasolskatt, kungörelsen (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift och lagen (1976:339) om saluvagnsskatt.
- för Danmarks del: arbetsgivaravgift till dagpenningfonden, jfr 41 § fjärde stycket samt 11, 13 §§ och 15 § andra stycket i lag nr 262 av den 7 juni 1972 om dagpenning vid sjukdom och födelse, redaravgift jfr 21 § fjärde stycket i lag nr 311 av den 9 juni 1971 om offentlig sjukförsäkring, arbetsgivaravgift till invalidpension jfr 34 och 35 §§ i lag nr 219 av den 4 juni 1965 om invalidpension, försäkringspremie som försäkringspliktig arbetsgivare skall betala till godkända olycksfallsförsäkringsbolag, jfr 42-44 §§ i lag nr 79 av den 8 mars 1978 om arbetsskadeförsäkring, ersättning som har påförts enligt lag om socialhjälp (lag nr 333 av den 19 juni 1974), vilken enligt 7 §, jfr 27 §, kan indrivas som personlig skatt, avgift enligt lag om arbetsmarknadens tilläggspension (lag nr 46 av den 7 augusti 1964) kap. V (ATP) samt arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen (lag nr 114 av den 24 mars 1970);
- för Finlands del: avgifter och premier enligt folkpensionslagen (347/56), sjukförsäkringslagen (364/63), lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/63) och lagen om skogsvårdsföreningar (558/50);
- för Islands del: avgifter enligt lagen om allmän försäkring nr 67/1971, lagen om arbetslöshetsförsäkring nr 57/1973, lagen om Industrilånefonden nr 68/1967 och lagen om löneskatt nr 14/1965 samt skatt på affärsverksamhet m.m. enligt V kap. i lagen om inkomstkällor för kommunerna nr 73/1980, kyrkoavgift enligt lagen om sockenavgift nr 36/1948, kyrkogårdsavgift enligt lagen om kyrkogårdar nr 21/1963 och industribidrag enligt lagen om industribidrag nr 48/1975;
- för Norges del: avgifter enligt lagen den 17 juni 1966 om folkförsäkring och lagen den 19 juni 1969 om avgift på investeringar m.m. samt avgift enligt Kgl. Res. den 17 december 1971 med bestämmelser om överlastavgift samt
- för Sveriges del: avgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m.m., lagen (1976:381) om barnomsorg, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1972:435) om överlastavgift.
- Om skatt eller avgift som har upptagits i denna överenskommelse ändras i väsentliga hänseenden eller ersätts av annan skatt eller avgift av i huvudsak liknande karaktär eller om ny sådan skatt eller avgift som anges i avtalets art. 2 införs, skall ny överenskommelse träffas genom skriftväxling mellan de behöriga myndigheterna.
- Har skatt på viss inkomst eller förmögenhet preliminärt eller slutligt erlagts i avtalsslutande stat, kan det influtna skattebeloppet på begäran av behörig myndighet i annan avtalsslutande stat överföras till vederbörande skattemyndighet i denna stat för att avräknas mot skatt på inkomsten eller förmögenheten.
- Skyldighet att avlämna uppgift enligt art. 12 i avtalet avser även uppgift om utbetalat periodiskt understöd.
- Vid framställning om handräckning för indrivning skall fogas, i original eller kopia, det beslut på vilket skatteanspråket grundas eller officiellt utdrag ur restlängd eller annan handling av vilken anspråket framgår. I framställningen skall anges
- myndighet som begär handräckningen;
- beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn, bostadsadress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort;
- beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk karaktär, namn och adress;
- i förekommande fall, ort i den stat hos vilken indrivningen begärs där betalningsskyldig tillhör egendom finns samt egendomens beskaffenhet;
- anspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta, den tid anspråket avser samt tidpunkt då anspråket helt eller delvis preskriberas enligt den egna statens lagstiftning;
- grund för beräkning av ränta eller avgift enligt punkt 2 a) eller b) samt
- annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av fordringen.
- Framställning om handräckning för indrivning av skatt får göras endast om det sammanlagda betalningsanspråket, däri inte inräknat belopp som avses under punkt 2 a), uppgår till minst 1 400 danska kronor, 850 finska mark, 1 400 isländska kronor, 1 200 norska kronor eller 1 000 svenska kronor.
- Indrivning sker i den stats myntslag hos vilken indrivning begärs. Vederbörande myndighet i denna stat skall snarast möjligt efter det handräckningsframställningen har inkommit omräkna det belopp framställningen avser till den statens myntslag enligt av centralbanken rekommenderad kurs som gällde den dag då framställningen inkom och skall indrivningen avse det sålunda framräknade beloppet. Vid omräkningen får tillämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt belopp som kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat.
- Belopp, som influtit på grund av handräckning enligt detta avtal, skall indrivningsmyndigheten snarast möjligt inbetala hos centralbanken i den egna staten på konto som innehas av centralbanken i den stat för vars räkning indrivningen skett.
- Överföring av valuta för skattebetalning från en avtalsslutande stat till en annan sker inom ramen för gällande betalningsöverenskommelse mellan staterna.
Stockholm den 24 juni 1982 Kurt Malmgren
Kobenhavn, den 21. juli 1982 JENS ROSMAN
Helsingfors den 11 augusti 1982 MAUNO FORSMAN HILLEL SKURNIK
Reykjavik, den 27. august 1982 R ARNALDS ARNI KOLBEINSSON
Oslo, den 22. september 1982 A SCHEEL Bilaga 3
- När person med hemvist i avtalsslutande stat (hemviststaten) har inkomst av arbete vilket under en eller flera tidrymder utföres i annan avtalsslutande stat eller på dess kontinentalsockel (arbetsstaten) och hemviststaten finner att arbetet sammanlagt inte kommer att överstiga 183 dagar under kalenderåret i fråga, samt att ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare med hemvist i denna stat, skall preliminär skatt erläggas till hemviststaten. Skattemyndighet i arbetsstaten skall i sådant fall inte kräva preliminär skatt, förutsatt att det genom skriftligt meddelande från skattemyndighet i hemviststaten visas att avdrag för preliminär skatt sker där. Om arbetsstaten godtar hemviststatens bedömning enligt första meningen, kan arbetsstaten underlåta att kräva preliminär skatt, även om meddelande enligt andra meningen inte lämnats. Om avdrag för preliminär skatt ej längre verkställs i hemviststaten, skall skattemyndigheten där så snart den fått kännedom om detta underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.
- Betalas ersättning som avses i punkt 1 av eller på uppdrag av arbetsgivare som varken har hemvist i arbetsstaten eller i arbetstagaren hemviststat, får preliminär skatt krävas i arbetsstaten. Skattemyndighet i hemviststaten skall i sådant fall avstå från att kräva avdrag för preliminär skatt efter det underrättelse erhållits från skattemyndigheten i arbetsstaten att preliminär skatt erläggs eller kommer att erläggas där.
- Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att fråga är om uthyrning av arbetskraft, kan preliminär skatt uttagas där. Arbetstagare som avses i punkt 1 skall anses uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra arbete i annans verksamhet i arbetsstaten (uppdragsgivare) och uthyraren inte har ansvar eller står risken för arbetsresultatet.
- den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren
- arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren, och för vilken han har ansvar,
- ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön arbetstagaren får,
- största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av uppdragsgivaren, och
- uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de kvalifikationer dessa skall ha.
- Om skattemyndigheten i en avtalsslutande stat, vilken enligt bestämmelserna ovan skall avstå från att kräva preliminär skatt, inte godtar beslut fattat av skattemyndighet i annan avtalsslutande stat, skall frågan lösas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i dessa avtalsslutande stater.
- arbetsstaten, i de fall frågan skall avgöras enligt bestämmelserna i punkt 1,
- hemviststaten, i de fall frågan skall lösas enligt bestämmelserna i punkt 2 eller punkt 3.
- Framgår av underrättelse från arbetsgivaren eller annorledes att förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten i enlighet med punkt 1 inte längre föreligger eller att sådant avdrag inte görs kan från denna tidpunkt avdrag för preliminär skatt krävas i arbetsstaten. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall då först underrätta skattemyndigheten i hemviststaten om de ändrade förhållandena och att skatt kommer att krävas i arbetsstaten.
- Underrättelser skall enligt punkterna 1--5 skall innehålla
- arbetstagarens namn, födelsedatum och adress samt beskattningsort i båda staterna,
- arbetsgivarens namn och adress i båda staterna, och
- uppgift om tid för vilken preliminär skatt erlagts.
- Bestämmelserna i punkterna 1--4 om rätt att inte betala in preliminär skatt påverkar inte övriga skyldigheter enligt inhemsk lagstiftning, t.ex. upplysningsplikten.
- Har preliminär skatt enligt punkt 5 uttagits i arbetsstaten, skall skattemyndigheten i denna stat så snart den fått kännedom om att arbetet upphört meddela skattemyndigheten i hemviststaten.
- Har det fastställts att inkomst som avses i punkt 1 skall beskattas i annan stat än den där preliminär skatt har uttagits, skall på begäran av behörig myndighet i den förstnämnda staten inbetald preliminär skatt överföras till vederbörande skattemyndighet där för att avräknas mot skatt på inkomsten.
- Meddelanden enligt denna överenskommelse skickas genom de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna, om de inte beslutar annorledes. De behöriga myndigheterna kan avtala om den närmare tillämpningen av bestämmelserna i denna överenskommelse.
- Med skatt avses i denna överenskommelse inkomstskatt som omfattas av gällande dubbelbeskattningsavtal mellan de avtalsslutande staterna.
- Inkomst som person med hemvist i kommun i Sverige, Norge eller Finland vilken gränsar till riksgränsen mellan Sverige och Norge, Sverige och Finland respektive Finland och Norge, förvärvar för personligt arbete som utförs i sådan kommun i en av dessa stater, omfattas inte av denna överenskommelse.
- Denna överenskommelse träder i kraft trettio dagar efter den dag då de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater undertecknat den, och tillämpas på ärenden som inkommit efter ikraftträdandet till den behöriga myndigheten i den stat till vilken framställningen riktas.
Stockholm den 24 juni 1982 KURT MALMGREN
Kobenhavn, den 21. juli 1982 JENS ROSMAN
Helsingfors den 11 augusti 1982 MAUNO FORSMAN HILLEL SKURNIK
Reykjavik, den 27. august 1982 R ARNALDS ARNI KOLBEINSSON
Oslo, den 22. september 1982 A SCHEEL
Ändringar och övergångsbestämmelser
Förordning (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden
- Förarbeten
- Prop. 1972:142
Förordning (1987:1041) om ändring i förordningen (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om hand- räckning i skatteärenden
Övergångsbestämmelse
- Förarbeten
- Prop. 1986/87:94
- Omfattning
- nuvarande första, andra styckena betecknas 1 §, tredje stycket betecknas 2 §; ändr. 1 §, bil. 1
- Ikraftträder
- 1988-01-01
Ändring, SFS 1991:171
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- upph.