10 §  Avgift enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att

1. driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, eller
2. förvalta en alternativ investeringsfond enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I stället för balansomslutningen ska det sammanlagda värdet av de fonder som ett fondbolag respektive en AIF-förvaltare som avses i första stycket förvaltar vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för fördelningen enligt 5 § andra stycket.

AIF-förvaltare som är registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala en avgift på 10 000 kr. Förordning (2013:597).

11 §  Försäkringsförmedlare som är en fysisk person och registrerad enligt 2 kap.3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 2 000 kr.

Försäkringsförmedlare som är en juridisk person och registrerad enligt 2 kap.3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 2 000 kr för varje anställd som den 31 december närmast föregående år utövade försäkringsförmedling eller sådan sidoverksamhet som avses i 2 kap. 5 § första stycket 15 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden för den juridiska personens räkning. Lägsta avgift för den juridiska personen är 2 000 kr.

Första och andra styckena gäller inte den som ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2011:1179).

12 §  Försäkringsföretag som avses i 2 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 3 000 kr.

Första stycket gäller inte, om försäkringsföretaget ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

14 §  Fysiska och juridiska personer som är anmälda enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet ska betala en avgift på 3 000 kr för fysiska personer och 13 000 kr för juridiska personer.

Första stycket gäller inte den som ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2013:1110).

14 a §  Registrerade betaltjänstleverantörer enligt lagen (2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på 13 000 kr för fysiska personer och 26 000 kr för juridiska personer. Förordning (2012:738).

14 b §  Juridiska personer som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på 65 000 kr. Förordning (2012:738).

14 c §  Registrerade utgivare enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska betala en avgift på 26 000 kr. Förordning (2012:738).

14 d §  Institut för elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska betala en avgift på 65 000 kr. Förordning (2012:738).

15 §  Företag som är registrerade enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska betala en avgift på 25 000 kr. Förordning (2014:1394).

15 a §  Företag som har tillstånd enligt 4 § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska betala en avgift på 30 000 kr. Förordning (2014:454).

17 §  Avgift som baseras på dels myndighetens andel av Finansinspektionens kostnader det närmast föregående kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen har beräknat för det aktuella kalenderåret, ska betalas av

1. Pensionsmyndigheten, och
2. Sjunde AP-fonden.

Lägsta avgift är 30 000 kr. Förordning (2011:1179).

18 §  Utländska företag ska betala avgift enligt följande:

1. Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 § första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent eller filial, ska betala 20 000 kr.
2. Utländskt förvaltningsbolag, med filial i Sverige, som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, ska betala 5 000 kr.
3. Utländskt förvaltningsbolag som enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder har tillstånd att förvalta värdepappersfonder, ska betala 7 000 kr per fond.
4. Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, ska betala 20 000 kr.
5. Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, ska betala 3 000 kr.
6. Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling, ska betala 5 000 kr.
7. Utländskt värdepappersföretag från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländskt företag, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 4 § samma lag, ska betala 20 000 kr.
8. Utländskt företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
9. Utländskt företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
10. Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som förvaltar en specialfond, ska betala 7 000 kr per fond.
11. Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 5 000 kr.
12. Icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare, ska betala 3 000 kr per fond.
13. Utländsk icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 5 000 kr. Förordning (2013:597).

19 §  Ett företag som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-10 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, ska betala den lägsta avgiften.

20 §  Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 11-18 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, och det inte har stått under tillsyn från början av året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten inte har stått under tillsyn.

21 §  Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-18 §§ upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen under året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten därefter inte har stått under tillsyn.

22 §  Om tillsynen av en fysisk person eller ett företag omfattar ett helt år men grunden för uttag av avgift enligt 6- 18 §§ ändrats under året, ska beräkningen av avgiften baseras på den tid som personen eller företaget har tillhört respektive avgiftsgrupp.

23 §  Om den avgift som beräknas enligt 20 eller 21 § uppgår till mindre än 300 kr, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att någon avgift inte ska tas ut.

24 §  Finansinspektionen ska varje år besluta avgiftens storlek och senast den 30 november till varje fysisk person, företag och myndighet som ska betala avgift skicka en faktura på det belopp som ska betalas samt ange när avgiften senast ska vara betald.

Avgiften ska betalas genom insättning på det konto som Finansinspektionen anger på fakturan.

Dröjsmålsränta tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Sveriges riksbank fastställda vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Finansinspektionen ska i slutet av varje år göra en jämförelse mellan inbetalda avgifter under året och slutliga kostnader för varje avgiftsgrupp. Resultatet av denna jämförelse ska beaktas när avgift för nästföljande år beräknas för avgiftsgruppen. Förordning (2012:383).

25 §  Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att minska avgiften.

26 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.