Om energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, prop. 1987/88:100 bil. 16)

Näringsutskottets betänkande 1987/88:40

om energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, prop. 1987/88:100 bil. 16)

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet (miljö- och energidepartementet) utom avsnitt 6 (s. 89-106) som avser verksamheten vid statens vattenfallsverk,

dels proposition 1987/88:100 (budgetpropositionen) bilaga 16 (miljö- och energidepartementet) punkterna C 1 och C 2 (Statens energiverk), C 6 (Energiforskning) och C 7 (Visst internationellt energisamarbete), dels - helt eller delvis - 23 motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/88:90, dels - delvis - tre motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet, dels - helt eller delvis - 42 motioner från allmänna motionstiden.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 207).

Bostadsutskottet har avgivit yttrande (BoU 1987/88:5 y) över proposition 1987/88:90 jämte motioner (bilaga 1, s. 198).

En redogörelse för utfrågningar etc. i samband med utskottets beredning av ärendet och för inkomna skrivelser lämnas på s. 24.

Proposition 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk m.m. och ovannämnda avsnitt 6 i proposition 1987/88:90 behandlas jämte därtill anknutna motioner i betänkandet NU 1987/88:41, som avlämnas samtidigt med detta betänkande. Utskottet har avgett yttrandet NU 1987/ 88:5 y över motioner om energibeskattning; dessa motioner behandlas av skatteutskottet i betänkandet SkU 1987/88:40.

Sammanfattning

Regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas tillstyrks av utskottet. Det innebär att en första reaktor skall tas ur drift år 1995 och en andra år 1996. Det blir en reaktor i Barsebäcksverket och en i Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skall tas ur drift och i vilken ordningsföljd det skall ske är en fråga som utskottet enhälligt anser att regeringen bör förelägga riksdagen. I övrigt finns reservationer från alla oppositionspartier beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning.

NU

1987/88:40

1 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 40

Regeringen räknar med en kontrollstation för kärnkraftsavvecklingen år 1990. Vid denna bör regeringen enligt utskottet redovisa samhällsekonomiska kostnader för den förtida kärnkraftsavvecklingen på grundval av ett så aktuellt material som möjligt. En central uppgift blir vidare att det konkret redovisas vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av två reaktorer skall resultera i elbrist eller osäker eltillförsel. Till avstämningstidpunkten år 1990 måste också anvisas åtgärder som syftar till att vidmakthålla rimliga arbetsvillkor för den elintensiva industrin.

Två andra problem i samband med kärnkraftsavvecklingen är verkningarna på sysselsättningen i kärnkraftsorterna och behovet av att slå vakt om den tekniska kompetens som finns vid kärnkraftverken och de centrala kämkraftsorganen. Utskottet anser att båda dessa frågor bör behandlas av en särskild arbetsgrupp med representanter för parterna.

Utskottet välkomnar regeringens planer på att låta utreda frågan om beskattning av sådana vinster i äldre vattenkraftverk som kan uppkomma på grund av elprishöjningar förorsakade av omställningen av energisystemet.

Kraftig kritik riktas mot regeringens förslag i motioner av moderata samlingspartiet och folkpartiet. En snabbare kärnkraftsavveckling krävs i motioner av centern och vänsterpartiet kommunisterna. Dessa ställningstaganden följs upp i de nämnda reservationerna.

Alla oppositionspartier har i motioner gett uttryck för sin syn på energipolitiken i övrigt. Utskottet behandlar de olika sakfrågorna en och en. Samtliga motionsyrkanden utom fem avstyrks av utskottet. Oppositionspartiernas företrädare har följt upp sina motioner med reservationer. En förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i innehållsförteckningen (s. 212). Om inte annat sägs föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns.

Beslut om den fortsatta kärnkraftsavvecklingen skall som regeringen har uttalat inte fattas nu. Riksdagens beslut om att avvecklingen skall vara slutförd år 2010 står fast. Motionsyrkanden om en plan för avvecklingen (c, vpk) avstyrks. Utskottet avvisar ett motionsyrkande (vpk) om att bytet av ånggenerator vid kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 skall avbrytas. Andra motionsyrkanden på kärnkraftsområdet som avstyrks gäller skärpta säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer av den typ som finns i Tjernobyl (m), internationellt kontrollarbete (c; vpk) och konsekvenser av en kärnkraftsolycka i Oskarshamn (c).

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1985 fastställde riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken. En huvuduppgift för energipolitiken inför 1990- talet är att skapa förutsättningar för att övergången från olja till förnybara och inhemska energikällor kan fullföljas, samtidigt som förutsättningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Betydelsen av att omställningen av energisystemet sker med största möjliga hänsyn till miljön markeras särskilt. Reservationer finns från vart och ett av oppositionspartierna.

Motionsyrkanden (c; vpk) om transporter av radioaktivt material avstyrks liksom yrkanden om situationen rörande använt svenskt kärnbränsle. Utskottet räknar dock enhälligt med att regeringen i lämpligt sammanhang

NU 1987/88:40

skall göra ytterligare klarlägganden beträffande de svenska relationerna till det franska företaget Cogéma. Motionsyrkanden om ett nytt forskningsinstitut för radioaktivt avfall (vpk), om upparbetningsanläggningen i Sellafield i Storbritannien (c) och slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall utanför Forsmark (c) avstyrks.

Utskottet betonar vikten av att elanvändningen effektiviseras. Liksom regeringen anser utskottet att det inte finns skäl för statsmakterna att inför den förestående omställningen av energisystemet ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Prissättningsprinciperna för elström bör underordnas andra samhällsmål, bl.a. att den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft skall bevaras. Samtliga motionsyrkanden (m; c; fp; vpk) om elanvändning och prissättning avstyrks.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för ett program för effektivare användning och ersättning av energi, bl.a. ett nytt stöd till teknikupphandling av nyelsnål teknik. Inledningsvis anvisas 150 milj. kr. För en femårsperiod beräknas totalt 400 milj. kr. Också regeringens förslag om en energiteknikfond tillstyrks. I en reservation (m) avstyrks dessa förslag. I en annan reservation (c) föreslås i stället inrättandet av en energins utvecklingsfond. I en tredje reservation (fp) förordas på längre sikt en investeringsfond för ökad hushållning och till anläggningar för ny miljövänlig energiproduktion.

Skärpta krav för utnyttjande av direktverkande elvärme aviseras i propositionen. Näringsutskottet kommer till samma slutsats som bostadsutskottet - vilket har yttrat sig i ämnet - och ställer sig därmed bakom propositionen. Motionerna (fp, c) avstyrks. Ytterligare motionsyrkanden som avstyrks gäller elmarknadens aktörer (fp, c), elleveranser i fjärrvärmeområden (fp) och kommunal rådgivning (c).

Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet att riksdagen skall uttala sig för att regeringen överväger olika möjligheter att få till stånd lämpliga informations- och utbildningsinsatser så att el- och energibesparingar i fastighetssektorn kan stimuleras ytterligare. En reservation (m, fp) föreligger.

Utskottet ställer sig bakom vad som i propositionen anförs om bränsleförsörjningen. Naturgasintroduktionen skall ske på kommersiella villkor. Strävandena att reducera oljeanvändningen skall fortsätta. Kolanvändning avvisas inte kategoriskt men skall ske restriktivt. Användningen av inhemska bränslen skall på sikt öka. En lång rad motionsyrkanden avstyrks. Förutom allmänna riktlinjer för denna del av energipolitiken gäller det speciella projekt m.m., såsom Sydgasprojektets fortsättning österut (vpk), Karlshamns oljekraftverk (m), oljeprospektering i den s.k. vita zonen i Östersjön (c), kapitalbidrag vid förluster i eldningsanläggningar för inhemska bränslen (c) och utnyttjande av åkermark (c).

Vattenfall skall, föreslår utskottet, få möjlighet att fortsätta borrningarna efter djupgas i Siljansringen. I en reservation (s) sägs att riksdagen inte har anledning att ta något initiativ i denna fråga.

Utskottet understryker betydelsen av att hushållnings- och effektiviseringsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas. Det elbehov som föreligger bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion.

NU 1987/88:40

3 Beträffande vattenkraftens roll i energisystemet erinrar utskottet om att de outbyggda huvudälvarna omfattas av det skydd som naturresurslagen ger. Med hänvisning till att regeringen senare kommer att redovisa planeringsläget för vattenkraftsutbyggnaden avstyrks motionsyrkanden (m; fp; c) om vattenkraft.

Utskottet betonar starkt vikten av att ekonomiskt rimliga projekt inom kraftvärmeområdet realiseras. Med tillfredsställelse noterar utskottet att det i motioner (fp, c, vpk) finns en positiv inställning till kraftvärmeutbyggnaden i Sverige. Motionerna avstyrks dock.

Ett antal motionsyrkanden (m; fp; vpk) om kolkondenskraftverk avstyrks. I de demonstrationsanläggningar som byggs bör utnyttjas bästa teknik i vad avser såväl miljödata som verkningsgrad. Utskottet tar dock inte nu ställning till om några sådana anläggningar skall uppföras.

Utskottet tillstyrker ett förslag i propositionen om att Vattenfall i sin investeringsplan för nästa budgetår skall få ta upp 50 milj. kr. för utvärdering av miljövänlig elproduktionsteknik. Ett motionsyrkande om kolförgasning avstyrker utskottet enhälligt med hänvisning till pågående arbete.

Vidare tillstyrker utskottet - med reservation (m) - regeringens förslag om anslag till energiforskning och till verksamheten vid Studsvik AB. Sistnämnda anslag inkluderar ett extra kapitaltillskott av 40 milj. kr. för att företagets ekonomiska situation skall förbättras. Finansieringen och organisationen av Studsviks forskningsverksamhet inom energiteknikområdet bör dock bli föremål för särskilda överväganden, anser utskottet och föreslår enhälligt att riksdagen gör ett uttalande härom. Utskottet avstyrker en motion (vpk) med krav på ökade forsknings- och inventeringsinsatser kring torv. Utskottet anser liksom motionärerna att sådana insatser är angelägna men förutsätter att regeringen prövar framlagda förslag på området.

Även motioner i vissa lokala frågor avstyrks av utskottet. Det gäller bl.a. förslag (c) om en energiplan för Stockholmsregionen. Utskottet hänvisar härvid till kommunernas planeringsansvar på energiområdet.

Andra motioner som avstyrks gäller vindkraft (s; fp; c; vpk), transitering på stamnätet (fp; c) och etanolproduktion (fp; c).

Proposition 1987/88:90 Huvudsakligt innehåll

Energipolitikens huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsättningar som behövs för att omställningen av energisystemet skall kunna fullföljas. Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i omställningsprocessen. Avvecklingen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras.

I propositionen föreslås att kärnkraftsavvecklingen inleds med att en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 - en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket.

Vidare föreslås att ett program för effektivare användning och ersättning av elenergi startas. Programmet omfattar förslag till åtgärder som syftar till

NU 1987/88:40

- utnyttjande av den potential för eleffektivisering och elersättning som i NU 1987/88:40 dag är ekonomiskt tillgänglig till år 1997,

- stärkande och bevarande av flexibiliteten i elanvändningen,

- tillvaratagande av de långsiktiga möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta elenergi med andra energislag, framför allt inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva industrin.

Till stöd för teknikupphandling i syfte att nå en effektivare användning och ersättning av elenergi anvisas inledningsvis 150 milj. kr.

De statliga insatserna för att främja forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik med goda miljöegenskaper föreslås intensifieras. En ny fond, energiteknikfonden, föreslås bli inrättad den 1 juli 1988.

Utsläppen av försurande ämnen från energisystemet får inte öka till följd av att kärnkraften avvecklas. Stränga miljökrav måste ställas på nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all användning av energi. Miljökraven för värme- och elproducerande anläggningar skärps successivt under 1990-talet. Åtgärder för att sänka svavelhalten i tung eldningsolja vidtas.

En informationsgrupp tillsätts för att behandla personal- och kompetensfrågor inom det kärntekniska området.

Elanvändningen följs kontinuerligt och hushållningsprogrammet liksom åtgärderna för tillförselplanering följs upp och revideras vid behov. I propositionen föreslås att en första avstämning görs år 1990.

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av miljö- och energiminister Birgitta Dahl - att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas (avsnitt 3.1),

2. godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om ett program för effektivare användning och ersättning av el (avsnitt 4.2),

3. godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om stöd för teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system (avsnitt 4.2),

4. godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

5. godkänner att programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik upphör den 30 juni 1988 (avsnitt 4.5),

6. godkänner att bränslemiljöfonden upphör den 30 juni 1988 (avsnitt 4.5),

7. medger att de inkomster som svarar mot 10 kr. per m3 olja av den särskilda skatten för oljeprodukter får fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.5),

8. medger att de medel som återstår den 30 juni 1988 i bränslemiljöfonden får överföras till energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

9. medger att de medel som återstår den 30 juni 1988 av de medel som avser bidrag och utfästelse om bidrag inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik får överföras till den nya energiteknikfonden

(avsnitt 4.5), 5

10. medger att de medel som har reserverats för bränslemiljöfonden inom det för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget E 22, Vissa åtgärder för omställning av energisystemet får överföras till energiteknikfonden (avsnitt 4.5),

11. medger att statliga garantier får lämnas för stöd till utveckling av ny energiteknik intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 000 000 kr., inräknat redan lämnade garantier inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik (avsnitt 4.5).

Regeringen bereder vidare (15) riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om energipolitik inför 1990-talet.

Regeringen framlägger också vissa förslag om anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1988/89. Under angivna rubriker föreslås:

C 12. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (s. 108-110) att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 94 000 000 kr.

C 13. Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. (s. 110 f.)

att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 16 500 000 kr.

C 14. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. (s. lil f.)

att riksdagen till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

C 15. Verksamheten i Ranstad (s. 112) att riksdagen till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 950 000 kr.

C 21. Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el (s. 113) att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.

Proposition 1987/88:100

I proposition 1987/88:100 bilaga 16 (miljö- och energidepartementet) framlägger regeringen - efter föredragning av miljö- och energiminister Birgitta Dahl - förslag om anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1988/89 m.m. Under här angivna rubriker föreslås:

C 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 47-49) att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag av 35 350 000 kr.

C2. Statens energiverk: Utredningar m.m. och information (s. 49 f.)

att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m.m. och information för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 13 639 000 kr.

C 6. Energiforskning (s. 53-55) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling

NU 1987/88:40

inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 171 000 000kr. förbudgetåret 1989/90, högst93 000 000kr. för budgetåret 1990/91, högst 42 500 000 kr. för budgetåret 1991/92 och högst 19 500 000 kr. för budgetåret 1992/93,

2. till Energiforskning för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 293 588 000 kr.

C 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 55 f.)

att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 16 669 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1987/88:85 och behandlas här är följande:

1987/88:Jol6 av Göran Ericsson m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av kärnkraften i svensk energiförsörjning skall avgöras ur säkerhets- och samhällsekonomiska aspekter,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas.

1987/88:Jo26 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

10. beslutar att avvecklingen av kärnkraft börjar omedelbart så att det radioaktiva hotet inte får fortsätta att öka,

11. hos regeringen begär ett förslag i syfte att inrätta ett forskningsinstitut vars uppgift skall vara att oberoende av kärnkraftsintressenterna ta fram säkrast möjliga slutförvar för de svenska atomsoporna.

1987/88:Jo30 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (44) att riksdagen begär att regeringen skall verka för att upparbetningen av radioaktivt avfall i Sellafield, Storbritannien, stängs.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1987188:90 och behandlas här är följande:

1987/88:N26 av Claes Rensfeldt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna ges realistiska möjligheter till inflytande över fortsatt utbyggnad av minikraftverk.

1987/88:N27 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag på elproduktions- och konsumtionsområdet som leder till en elkonsumtion på 100-110 TWh i slutet på 1990-talet,

2. hos regeringen begär att en fullständig plan för avveckling av kärnkraften i sin helhet snarast framläggs,

NU 1987/88:40

3. beslutar att någon kolkondens för elproduktion inte får byggas ut,

4. avslår förslaget till anslag för ny teknik inom kolförbränningsområdet på 50 milj. kr. avsett för förstudier av ett kolkondensverk i Oxelösund,

5. som sin mening ger regeringen till känna att, om någon kondenskraft skall byggas ut, bör i första hand befintlig oljekondens förbättras eller ombyggas till naturgasdrift enligt förslaget i motionen,

6. hos regeringen begär åtgärder så att en naturgasledning snarast kommer till stånd från Sydgasprojektet österut till Blekinge,

8. hos regeringen begär förslag som garanterar en utbyggnad av kraftvärme/mottryck till 15-20 TWh i slutet av 1990-talet,

9. hos regeringen begär en fullständig redogörelse för planeringen och den aktuella situationen inom kärnavfallsområdet,

10. beslutar att SFR [slutförvaret för reaktoravfall] inte får tas i bruk förrän fullständiga garantier för övervakning och kontroll inom överblickbar tid kan lämnas.

1987/88:N28 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsawecklingen skall inledas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tolkningen av folkomröstningsresultatet 1980 och utnyttjande av existerande kärnkraftsreaktorer.

1987/88:N29 av Sten Andersson i Malmö m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsawecklingen skall inledas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående tolkning av folkomröstningen 1980 och utnyttjande av existerande kärnkraftsreaktorer, även efter 2010,

3. för det fall de två första yrkandena inte vinner riksdagens bifall, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en senare påbörjan av kärnkraftens avveckling.

1987/88:N30 av Leif Marklund (s) och Bruno Poromaa (s) såvitt gäller yrkandet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om elenergiprisernas regionalpolitiska betydelse för

[Norrbottens län].

1987/88:N31 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår regeringens förslag till riktlinjer i fråga om stöd för ett program för effektivare användning och ersättning av el,

2. avslår regeringens förslag till riktlinjer för stöd för teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system,

3. avslår regeringens förslag till riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden,

4. avslår regeringens förslag att programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik upphör den 30 juni 1988,

5. avslår regeringens förslag att bränslemiljöfonden upphör den 30 juni 1988,

NU 1987/88:40

6. avslår regeringens förslag att till Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

7. till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 54 000 000 kr.,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ägartillskott till Studsvik AB,

9. avslår regeringens förslag till investerings- och finansieringsplan för statens vattenfallsverk vad avser projektering av kraftverk i Oxelösund.

1987/88:N32 av Alf Svensson (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. avslår proposition 1987/88:90,

2. hos regeringen begär förslag på en konkret avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för ersättning av kärnkraftsel med snabbare utbyggnad av alternativa energikällor, intensifierat energisparande och effektivare energianvändning,

5. beslutar om ett förbud mot nyinstallation av direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

1987/88:N33 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. godkänner de mål och riktlinjer för energipolitiken som förordats i motionen,

2. avslår regeringens förslag att två kärnreaktorer skall tas ur drift i mitten av 1990-talet,

3. stiftar sådan lag att drift av kärnreaktor blir förbjuden efter år 2010,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt utnyttja prisinstrumentet för att påverka utvecklingen på energimarknaden,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta miljökrav på energiproduktion,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av och metoder för att skapa ökad konkurrens bland kraftproducenterna,

9. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda ett system med eloptioner i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om leveransvägran,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av ny teknologi,

13. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda utformningen av kraftbolagens investeringsfonder i enlighet med vad i motionen anförts,

14. avslår regeringens förslag att förbjuda direktverkande el i nya bostadshus.

NU 1987/88:40

1987/88:N34 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Vattenfall tillstånd att finansiera Dala Djupgas

9 Produktions AB genom försäljning av aktier i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88.N35 av Bengt Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om regeringens möjligheter att tidsbegränsa fallrättsinnehav, dels om att ersättningsfrågan vid vattenmål skall lösas på ett sådant sätt att ersättning kommer berörda kommuner eller län till del.

1987/88:N36 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet.

1987/88:N37 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

1987/88:N38 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

A. att riksdagen - med avslag på proposition 1987/88:90 i motsvarande delar - godkänner utgångspunkterna för förnyelsen av energisystemet och riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingen samt begär att regeringen snarast återkommer med förslag i enlighet med vad som anförs i förnyelseplanen och det åtgärdsprogram för omställning av energisystemet som redovisas i motionen,

B. - därest yrkande A ej vinner riksdagens bifall - att riksdagen

1. - med avslag på proposition 1987/88:90 i motsvarande delar- godkänner utgångspunkterna för energisystemets omställning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens inriktning (delvis; se även NU 1987/88:41),

3. hos regeringen begär förslag om ett program för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. - med avslag på proposition 1987/88:90 i denna del - godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för kärnkraftens avveckling samt hos regeringen begär förslag i särskild lag om att kärnkraftens avveckling skall inledas omedelbart med att reaktorerna Ringhals 2 samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utnyttja ekonomiska stimulans- och styråtgärder framför tvingande lagstiftning,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållning och effektivare energianvändning,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till energi besparande åtgärder inom industrin, transportområdet och bostäder m.m.,

9. hos regeringen begär förslag till ett långsiktigt åtgärdsprogram för att minska andelen elvärme i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

10. hos regeringen begär förslag om förbud [mot] installation av direktverkande el i nyproducerade bostäder och lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen.

NU 1987/88:40

11. hos regeringen begär förslag om återinförande av stöd till energirådgivning på kommunal nivå i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av energitillförseln och utnyttjande av inhemsk förnybar och miljövänlig energi,

14. beslutar att stöd till solvärmeanläggningar av godkänd kvalitet skall ges enligt vad som anförts i motionen, dels som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden, dels i övriga fall som ett 50-procentigt investeringsbidrag t.o.m. 1990 och därefter en successiv avtrappning så att bidraget i princip upphör 1994,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av importerade ändliga energikällor och utnyttjande av kärnkraft,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan energisystemets utformning, elproduktionskostnad, prisutvecklingen för el och prissättningssystemet för el,

18. hos regeringen begär förslag om garantipris och mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar och små vind- och vattenkraftverk i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energimarknadens struktur,

20. hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motionen,

21. beslutar att från den 1 juli 1988 ta ut en avgift med 2 öre/kWh el för förnyelse av energisystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,

23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion av drivmedelsetanol baserad på inhemsk råvara,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av tillgänglig åkermark för energiproduktion.

1987/88:N39 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att koleldade kraftverk icke får uppföras i Barsebäck.

1987/88:N41 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till investeringar i medelstora vindkraftverk.

1987/88:N42 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

1. - med avslag på proposition 1987/88:90 i dessa delar och med hänvisning till inrättandet av en energins utvecklingsfond - inte anvisar medel till vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av el och teknikupphandlingsstöd i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. bemyndigar regeringen att från de medel som tas ut i särskild energiskatt utbetala erforderliga medel för att djupgasprojektet i Siljansringen skall kunna fullföljas i enlighet med vad som anförts i motionen.

NU 1987/88:40

1987/88:N43 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder avseende förberedelser för avveckling av Barsebäcksverket och statens ansvar för den regionala sysselsättningen vid kärnkraftsavvecklingen.

1987/88:N44 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner enligt de riktlinjer som redovisas i motionen.

1987/88:N45 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att - inom ramen för tillgängliga resurser för forskning och utveckling - medel bör anvisas så att projektet vågrotor kan demonstreras och utvärderas i en större försöksansläggning.

1987/88:N46 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av förutsättningarna för en väsentligt utökad transiteringsrätt på stamlinjenätet samt begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och förslag till erforderliga beslut för att transitering av el skall kunna ske över stamlinjenätet i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:N47 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om ett kapitalbidrag för täckande av förluster i eldningsanläggningar baserade på inhemska fasta bränslen samt bemyndigar regeringen att, i avvaktan på beslut, ge kapitalbidrag till berörda kommuner i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen,

2. beslutar att det i yrkande 1 föreslagna bidragfet] skall finansieras inom ramen för den särskilda energiskatt som tas ut på olja.

1987/88:N48 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion av etanol i Lidköping.

1987/88:N49 av Mats O Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till utbildning i elhushållning av personal inom fastighetsförvaltning.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1987/88:Bo522 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i PBL att ”uppvärmningssystem med direktverkande elvärme” förbjuds samt att krav på eldstad införs i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Bo545 av Alf Svensson (c) vari - med motivering i motion 1987/88:N450 - yrkas att riksdagen beslutar om ett förbud mot nyinstallation av direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

1987/88:N225 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen tili känna vad i motionen anförts angående konsekvenserna av regeringens energipolitik,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avveckling av kärnkraftsreaktorer.

NU 1987/88:40

1987/88:N307 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) - med motivering i motion 1987/88:A462 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen och regional utveckling.

1987/88:N402 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anvisa 5 milj. kr. för prospektering efter olja i den s.k. Vita zonen i Östersjön i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N403 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om genomförandet av en samordning av naturgasupphandling och ledningsbyggnad i Sverige,

2. hos regeringen begär förslag om avveckling av de utländska intressena i Swedegas,

3. hos regeringen begär förslag till utbrytning av Swedegas från Vattenfall till att bli ett självständigt statsägt gasföretag,

4. hos regeringen begär förslag om att snarast genomföra Östgasprojektet,

5. som sin mening ger regeringen till känna att naturgasutbyggnaden i Sverige bör ges ökad prioritet och ske snabbare än vad som hittills skett.

1987/88:N404 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ som syftar till att uppgifterna för FN:s atomenergiorgan (IAEA) begränsas till att avse a) kontroll och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften, b) åtgärder för att förhindra kärnvapenspridningen,

2. beslutar att ej anvisa medel, som syftar till att främja spridningen av civil kärnkraft i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av skärpt kontroll av transporter av radioaktivt material i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N407 av Pär Granstedt (c) och Karin Söder (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en energiplanering för Stockholmsregionen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N408 av Börje Stensson (fp) och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om förläggning av etanolframställning till Östergötlands län.

1987/88:N410 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den svenska energipolitiken.

1987/88:N412 av John Andersson (vpk) och Paul Lestander (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram angående inventering och forskning om torv, med beaktande av vad i motionen anförs.

1987/88:N413 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturgas från Haltenbanken till Sverige.

1987/88:N414 av Carl Bildt m.fl. (m) vari - med motivering i motion 1987/88: Jo751 - yrkas att riksdagen begär att regeringen verkar för skärpta

NU 1987/88:40

säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp i enlighet med vad som i motionen anförts.

1987/88:N415 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1987/88: Fö512 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.

1987/88:N416 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att en satsning på solenergi skall göras och begär förslag av regeringen i enlighet härmed,

2. beslutar om en kraftig satsning på vindkraft och begär förslag av regeringen härom,

3. hos regeringen begär åtgärder så att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen vidmakthålls och på sikt ökar,

4. hos regeringen begär åtgärder för att stoppa utbyggnaden av kolanläggningen i Värtan,

5. uttalar sig för att några kolkondensanläggningar inte bör uppföras förrän annan elproduktion t.ex. vindkraft och mottryck projekterats, planerats och börjat byggas,

6. hos regeringen begär förslag att avbryta reparationerna på Ringhals 2 och snarast ta reaktorn ur drift,

7. hos regeringen begär förslag om att Barsebäcksverket tas ur drift,

8. uttalar sig för att återstående kärnreaktorer tas ur drift under 1990-talet,

9. hos regeringen begär åtgärder för en ändrad svensk linje inom IAEA enligt motionens förslag,

10. hos regeringen begär en grundlig redovisning av läget angående kontraktet med Cogéma: återstående förpliktelser från svensk sida, vilka stater som övertagit ansvar för viss del av det svenska bränslet osv.,

11. hos regeringen begär en redovisning av läget angående det svenska bränslet i Sellafield,

12. hos regeringen begär en fullständig redovisning av utbytet, handeln och förpliktelserna mellan utländska kärnenergiföretag i Västtyskland och andra stater och de svenska företagen i Västerås, Studsvik och Ranstad, så som förutsattes i det löfte om utredning som gavs av regeringen hösten 1985.

1987/88:N417 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för enskilda människor vid en kärnkraftsolycka och om att garantier bör skapas för andra arbetstillfällen vid en avveckling av kärnkraften i Oskarshamn.

1987/88:N418 av Marianne Karlsson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska åtgärder för Östergötland såsom att effektivisera vattenkraftverken, att satsa på vindkraftverk, att introducera etanolen med uppbyggande av den första fullskaletillverkningen i Skänninge, att ta bort skatten på etanol, att fortsätta Vattenfalls borrningar efter naturgas, att undanröja gasletningsförbudet för privat bruk.

NU 1987/88:40

1987/88:N420 av Olof Johansson m.fl. (c) vari - med motivering i motion 1987/88:Jo767 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energi och miljö.

1987/88:N421 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pilotprojekt för odling av energigräs i Skaraborgs län,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans för investeringar i eldningsanläggningar m.m. för biobränslen.

1987/88:N422 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram i syfte att introducera vätgastekniken i Sverige.

1987/88:N427 av Oswald Söderqvist (vpk) och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att statens energiverk får i uppdrag att stödja vindkraftsprojektet i Blekinge genom att tillföra projektet 3,2 milj. kr. från verkets forskningsmedel.

1987/88:N428 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ för att utveckla förgasningstekniken vid förbränning av kol.

1987/88:N429 av Britta Hammarbacken (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Örebro län skall bli ett utvecklingscentrum för utnyttjande av inhemsk förnybar energi.

1987/88:N430 av Oswald Söderqvist (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till utveckling av Norduppland som försöksområde för miljö- och energiteknik.

1987/88:N432 av Erik Hovhammar m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. till Statens Energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ett ramanslag av 34 350 000 kr.,

2. till Statens Energiverk: Utredningar m.m. och information för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 12 639 000 kr.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyttjandet av reservationer inom anslag till Energiforskning,

4. till Energiforskning för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 93 588 000 kr.,

5. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat fattade beslut, innebär åtaganden om högst 110 000 000 kr. för budgetåret 1989/90, högst 60 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, högst 27 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och högst 12 000 000 kr. för budgetåret 1992/93.

1987/88:N433 av Ture Ångqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av Fatsjö kraftstation.

NU 1987/88:40

1987/88:N434 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenser för företag och anställda efter Norrlandskusten vid en snabb avveckling av kärnkraften i vårt land.

1987/88:N435 av Erik Janson (s) och Jarl Lander (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att starta ett utvecklingsprogram för småskalig vattenkraft i Värmland,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anknyta programmet till pågående program för energiekonomi vid högskolan i Karlstad.

1987/88:N436 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen omgående tar initiativ till förhandling med Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB om reducering av utsläppen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om driften vid verket.

1987/88:N437 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en anläggning för energi- och fiberproduktion baserad på lucern bör lokaliseras till Laholms kommun och att staten i samverkan med andra aktuella intressenter bör delta i kostnader och genomförande.

1987/88:N438 av Ralf Lindström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forsknings- och utvecklingsarbete med vattenbaserad vindkraft.

1987/88:N439 av Karl-Anders Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lämpligheten av att göra Blekinge till ett vindkraftsteknologiskt centrum, lämpligen i samarbete med Lunds universitet.

1987/88:N440 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till vindkraftsföretaget New Wind i Malmö.

1987/88 :N442 av Bo Lundgren (m) vari - med motivering i motion 1987/88:Jo837 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad anförts om den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.

1987/88:N443 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om former [för] och finansiering av energiforskningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Energins utvecklingsfond.

1987/88:N445 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av effektivare energianvändning för miljö och hushållning med tillgängliga resurser.

NU 1987/88:40

1987/88:N446 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Lennart Alsén (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan huruvida Kraftföretagens Vindkraft AB är en lämplig organisationsform för den fortsatta utvecklingen av vindkraft.

1987/88:N448 av Ivar Franzén m.fl. (c, fp, vpk) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast förelägger riksdagen förslag om garantipris på viss elkraft enligt de riktlinjer som redovisats i motionen.

1987/88:N449 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena - med motivering i motion 1987/88:Sk560 - att riksdagen

4. hos regeringen begär förslag om trappstegstariff på elkraft för elektriska storförbrukare i enlighet med motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisutjämningsfond för olja.

1987/88:N450 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till en konkret avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för ersättning av kärnkraftsel med snabbare utbyggnad av alternativa energikällor, intensifierat energisparande och effektivare energianvändning.

1987/88:N451 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiforskningen.

1987/88:N452 av Per-Richard Molén (m) såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1987/88:A493 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kärnkraftsavvecklingen.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och övergripande natur rörande riktlinjer för energiproduktion och energihushållning i allmänhet. De återfinns i partimotioner från de fyra oppositionspartierna.

Moderata samlingspartiet kritiserar i motion 1987/88:N28 regeringen för förslaget om en förtida avveckling av kärnkraften. Ett förverkligande av förslaget skulle innebära ett meningslöst slöseri med resurser. Miljön skulle försämras och arbetslöshet uppstå. Motionärerna hänvisar till att de utvärderingar som har gjorts efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen våren 1986 inte ger anledning till en ändrad säkerhetsbedömning av de svenska kärnkraftsreaktorerna. Regeringen har inför arbetet med propositionen inte tagit hänsyn till remissvaren, anför de. Förslagen är avsedda att överbrygga en intern splittring inom det socialdemokratiska partiet. Det innebär att regeringen väljer att bryta mot resultatet av folkomröstningen om kärnkraft år 1980.

NU 1987/88:40

2 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

Innan regeringen beslutade sig borde den ha genomfört en grundlig utredning av konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling, sägs det vidare. Nu får varken riksdagen eller allmänheten ordentliga möjligheter att väga kärnkraftens för- och nackdelar mot problemen med andra energislag.

En förtida kärnkraftsavveckling enligt regeringens förslag får enligt motionärerna en rad negativa konsekvenser för bl.a. elförsörjningen, prisutvecklingen, sysselsättningen och miljön. I korthet anges följande.

Sveriges elproduktion - i både effekt- och energiavseende - kan komma att bli alltför liten. Genom att presentera en elförbrukningsprognos som ligger på en låg nivå kan regeringen hävda att nuvarande elproduktionsanläggningar i stort sett skulle räcka för behovet under 1990-talet. Därigenom slipper regeringen det politiska problemet att berätta vilken ersättningskraft den tänker sig.

Regeringens förslag innebär en förhållandevis svag ökning av elpriserna under de närmaste två åren; därefter måste man räkna med en mycket kraftig elprishöjning. Hur stor den blir beror helt på om det blir möjligt att bygga ersättningskraftverk. En närmare analys av propositionen visar att det knappast kommer att gå att ordna någon ersättning för kärnkraften annat än genom kondenskraftverk.

Motionärerna betecknar det som anmärkningsvärt att det största enskilda tillskottet i miljö- och energiministerns skiss över elsituationen år 1997 kommer från en ökad elproduktion i de tio kärnkraftsreaktorer som enligt förslaget skall få drivas år 1997. Övriga tillskott består bl.a. av ökad exploatering av vattenkraften.

För att elförbrukningen för uppvärmningsändamål skall kunna minskas krävs troligen, förutom prisökningar, direkta regleringar, fortsätter motionärerna. Den enskilde husägaren förlorar i så fall rätten att själv bestämma över vilken uppvärmningsmetod han vill ha.

För industrins del gäller det att produktiviteten och konkurrensförmågan måste ökas ytterligare. Det blir mot den bakgrunden särskilt allvarligt att en prisökningsprocess inleds som kommer att leda till besvärliga strukturförändringar inom industrin. Norrlandslänen och Bergslagen kommer att drabbas hårdast av höjda elpriser.

Det mest allvarliga med regeringens förslag till förtida kärnkraftsavveckling är att den kommer att ske på miljöns bekostnad, säger motionärerna. Höjda elpriser drabbar de mest miljövänliga processerna, t.ex. framställningen av kemisk-mekanisk massa. Om kärnkraftverken utnyttjades skulle vidare utsläppen av svavel- och kväveoxid kunna minskas snabbare.

I motionen anges också ekonomiska konsekvenser av regeringens förslag. Om en reaktor i Barsebäck och en reaktor i Ringhals stängs i förtid och man sedan bygger motsvarande stora ersättningskraftverk som nyttjar det billigaste bränslet - kol - kan merkostnaden med dagens penningvärde bli i runt tal 25 miljarder kronor. Det kan inte uteslutas att merkostnaden blir väsentligt större.

Den form av politisk taktik på bekostnad av Sveriges miljö och ekonomi som propositionen är ett uttryck för borde, säger motionärerna, väcka indignation långt in i det socialdemokratiska partiet.

Folkomröstningens utslag borde respekteras och de existerande reaktorer -

NU 1987/88:40

na nyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven. Dessa krav skall revideras efter hand som nya erfarenheter görs och ny teknik blir tillgänglig. Sannolikt kommer de nuvarande reaktorerna att kunna vara i drift även efter år 2010. Ett sådant nyttjande av kärnkraften skulle ge kraftföretag och politiker rådrum att finna lämplig ersättning för de nuvarande reaktorerna.

En prövning av olika alternativ för den framtida energiförsörjningen måste göras förutsättningslöst, anför motionärerna. Stor hänsyn måste tas till de olika energikällornas miljömässiga konsekvenser. Tillkommande energikällor skall noga utvärderas från miljösynpunkt. De fem stora orörda Norrlandsälvarna får inte utnyttjas. Konventionella kol- och oljekondenskraftverk skall inte byggas. Gränsvärdena för utsläpp från denna typ av anläggningar bör skärpas. Småskaliga gaskombikraftverk med avancerad rökgasrening bör dock kunna byggas om elförbrukningen ökar. Naturgasnätet bör byggas ut i den takt det finns marknadsmässiga förutsättningar för detta.

Det finns för närvarande, sägs det i motionen, inte anledning för riksdagen att fatta några nya beslut om den framtida energipolitiken. Inte heller är det motiverat med några genomgripande förändringar beträffande stödet till energibesparande åtgärder o.d.

I motion 1987/88:N33 utvecklar folkpartiet sin syn på energipolitiken.

Flera utgångspunkter för energipolitiken är gemensamma för regeringen och folkpartiet, anförs det. Kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Den skall ersättas genom hushållning och genom ny kraftproduktion. Miljökraven på den nya kraftproduktionen måste vara så stränga att avvecklingen av kärnkraften inte leder till ökade påfrestningar på miljön. De avvecklingsstrategier som motionärerna från dessa utgångspunkter anvisar skiljer sig i viktiga avseenden från regeringens.

Folkpartiet förordar en strategi där statsmakterna anger bestämda ramar för energimarknaderna. Dessa ramar utgörs av bl.a. normer för utsläpp från energianläggningar, miljöavgifter, beredskapskrav, statliga åtgärder för hushållning med energi, skydd för orörda älvar, krav på säkerhet vid driften av kärnkraftverk samt en lag som förbjuder kärnkraftsproduktion efter år 2010. Inom dessa ramar överlåts åt energimarknadens aktörer att svara för energiförsörjningen inkl. att fatta de konkreta besluten om hushållningsåtgärder och utbyggnaden av ny kraftproduktion och om tidpunkterna för avstängning av kärnkraftsreaktorer. I anslutning till vissa kontrollstationer bör statsmakterna pröva om det som dittills har uträttats är tillräckligt för att målen skall kunna uppnås eller om ytterligare åtgärder erfordras.

I den förordade strategin ges prispolitiken en central roll. Genom att energipriserna höjs successivt under 1990-talet stimuleras hushållningen med energi. Samtidigt skapas resurser för investeringar i hushållning och ny produktionskapacitet. Ett högre elpris är också en förutsättning för att det skall bli lönsamt att investera i miljövänliga anläggningar för ny elproduktion.

Regeringen kritiseras för sina förslag om att kärnkraften skall avvecklas i förtid och att prisbildningen på elenergiområdet helt skall överlåtas på marknadskrafterna.

I fråga om kärnkraftsavvecklingen anförs i korthet följande.

NU 1987/88:40

19 Den långsiktiga planeringen såväl inom kraftindustrin som hos elanvändarna måste främst ta fasta på den förutsättning som ligger i att kärnkraften helt skall avvecklas till år 2010. Förutsättningarna blir inte fastare för att avstängningen av ett par reaktorer tidigareläggs i förhållande till vad som tidigare har antagits. Motionärerna ställer sig frågande inför regeringens påstående att en längre avvecklingsperiod i sig skulle öka möjligheterna till teknisk utveckling och ge kraftproducenterna ökade möjligheter att klara stränga miljökrav. Det är svårt att förstå, säger de, varför förutsättningarna förbättras om reaktorer tas ur drift under femton år i stället för t. ex. tio år, som förordades av 1981 års energikommitté (SOU 1984:61). Regeringens påstående underbyggs inte i propositionen. Genom det föreslagna beslutet om avveckling av två utpekade reaktorer frångår regeringen också statsrådet Birgitta Dahls uttalande i proposition 1984/85:120 om att ”säkerhetsaspekter skall vara avgörande för i vilken ordning kärnkraften tas ur drift”.

Om den föreslagna stängningen av två reaktorer genomförs, minskas inte vårt beroende av kärnkraft, anför motionärerna. De hänvisar till regeringens redovisning av kraftsystemets leveransförmåga och förändringar i elsituationen till år 1997. Av denna redovisning framgår att en förutsättning för den förtida avvecklingen av två reaktorer är att övriga reaktorer kan trimmas så att de producerar mera elenergi per tidsenhet än nu. Den av socialdemokraterna föreslagna förtida avvecklingen av två reaktorer skulle således, anser folkpartiet, göra Sverige än mera beroende av de övriga tio reaktorerna för sin elförsörjning.

Regeringen framför en rad skäl som talar emot att en tidigareläggning för avveckling skall framtvingas, sägs det vidare.

Dagens kommersiella teknik klarar inte de miljökrav som regeringen anser det rimligt att ställa. Detta borde tala för att den respittid som finns för att utveckla tekniken skall utnyttjas.

De ännu inte konkurrenskraftiga inhemska bränslena får inte den tid de behöver för att utvecklas till full konkurrenskraft till dess att avvecklingen påbörjas. Detta kan i sin tur leda till att användningen av naturgas eller andra importerade bränslen ökar. En uppenbar risk finns för att biobränslena aldrig ges en reell chans.

Att inledningen av kärnkraftsavvecklingen tidigareläggs är vidare förenat med stora samhällsekonomiska kostnader. Dessa kostnader är regeringen uppenbarligen beredd att ta trots att det inte anses finnas några säkerhetsmässiga motiv för tidigareläggningen. Utvärderingen av de händelser som förorsakade reaktorolyckan i Tjernobyl ger, enligt samfällda uttalanden som också regeringen har instämt i, inte anledning till ändrad bedömning av säkerheten i de svenska kärnkraftverken.

1 motionen redovisas vidare folkpartiets syn på prisbildningen inom energiområdet.

Diskussionen om prisbildningen är ytterst oklar i propositionen, anförs det. Om den hushållningspotential som finns skall utnyttjas och ny elsnål teknik utvecklas behövs det höjda elpriser. Med regeringens uppläggning kan det inte uteslutas att kapacitetsbrist leder till en kraftig stegring av prisnivån.

NU 1987/88:40

20 Enligt motionärerna bör marginalkostnadsprincipen vara styrande för elpriserna. De vill att regeringen skyndsamt skall tillsätta en utredning med uppdrag att utforma ett system för fondavsättningar hos producenter och distributörer av elkraft. Medlen i denna fond skulle successivt användas för åtgärder för energihushållning och för uppförande av miljövänliga anläggningar för ny elproduktion. Ett alternativ till ett sådant system vore en utveckling mot efter hand höjda energiskatter.

Som övergripande mål för energipolitiken anges följande.

- Energisystemet skall ge en säker och tillräcklig energitillförsel med minsta möjliga miljöpåverkan. Hushåll och företag har rätt att kräva ett robust energisystem som klarar leveranserna utan omfattande och återkommande driftstörningar.

- Energianvändningen måste effektiviseras och hushållning stimuleras. Ekonomiska incitament bör användas så att samhällsekonomiskt motiverade insatser genomförs.

- Konkurrens på energimarknaderna skall stimuleras. Monopol och karteller skall motverkas.

Till dessa mål kommer att vi i Sverige har bestämt oss för att avveckla kärnkraften till senast år 2010.

Som krav inför kärnkraftsavvecklingen anges:

- att leveranssäkerheten till elabonnenterna inte får försämras,

- att bortfallet av elenergi inte får leda till ökad oljeförbränning,

- att nya anläggningar för elgenerering skall förses med bästa möjliga teknik för att miljöförstörande utsläpp så långt möjligt skall undvikas,

- att de orörda huvudälvarna och andra värdefulla älvsträckor inte skall byggas ut för kraftproduktion.

Centerns syn på energipolitiken kommer till uttryck i motion 1987/88:N38. Där presenteras centerns plan för förnyelse av energisystemet. Som bakgrund ger motionärerna en historisk översikt över energipolitiken.

Det finns ett mycket nära samband mellan energianvändning, ekonomi, sysselsättning och miljö, säger de. Centerns energipolitik bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från att det är nödvändigt att hushålla med tillgängliga resurser och att energianvändningen skall anpassas så att den ingår i naturens eget energikretslopp.

En offensiv handlings- och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning och utnyttjande av förnybara energislag har en avgörande betydelse för att samhällsekonomin skall förbättras, sårbarheten minskas och möjligheterna att värna om natur och miljö kunna tas till vara, sägs det i motionen. Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som samhällsekonomi. De konkreta energipolitiska åtgärderna måste därför ha en klar målinriktning och utgå från en bestämd energibalans. Energibalansen skall uttrycka en politisk viljeinriktning och inte vara en prognos.

En realistisk bedömning är enligt motionärerna att de energipolitiska insatserna kan inriktas mot en långsiktig slutlig energianvändning på 300 TWh per år, varav 100 TWh elenergi. Den verkliga utvecklingen är dock beroende av vilken inriktning besluten på energiområdet får. Det krävs

NU 1987/88:40

beslut sorn skapar reella förutsättningar för en energimarknad med många och oberoende aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social och miljöanpassad marknadsekonomi.

Av central betydelse för att de energipolitiska målen skall nås är utformningen av de ekonomiska incitamenten och styrmedlen. Skatter och avgifter måste utformas så att de främjar utnyttjande av förnybara och miljövänliga energislag, en effektiv produktion och en effektiv användning av tillförd energi. Det krävs även resurser för att det skal! kunna ges stöd som innebär att den av miljö- och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av vårt energisystem blir privatekonomiskt fördelaktig. Det skall bli lönsamt för den enskilde att spara och hushålla samt använda förnybar energi. Ekonomiska stimulanser och styrmedel är, säger motionärerna, bättre än förbud och lagstiftning.

Bostäder och lokaler måste värmas på ett effektivt sätt för att onödiga kostnader och ett kraftigt höjt elpris skall undvikas. Då kan förnyelsen av energisystemet genomföras på sådant sätt att industrin och transportsektorn får den elström de behöver till ett konkurrenskraftigt pris. Påfrestningarna på elberoende industrier i utsatta regioner blir med centerns politik därmed också betydligt mindre.

I motionen utvecklas närmare de olika inslagen i centerns förnyelseplan. Den möjliggör enligt motionärerna att avvecklingen av kärnkraften kan inledas omedelbart och genomföras under 1990-talet. Avvecklingen verkställs stegvis med en direkt övergång till effektivare energianvändning och förnybar energi. Den skall vidare genomföras på ett sådant sätt att användningen av kol och olja inte behöver öka utan efter hand kan minskas. Det betonas att avvecklingen är en del i förnyelsen av energisystemet. Att reaktorer tas ur drift blir en logisk följd av att de inte behövs i det nya energisystemet.

Ett åtgärdsprogram i tretton punkter föreslås för att förnyelseplanen skall förverkligas. Det har i huvudsak följande innebörd.

1. Riktlinjerna för kärnkraftens avveckling läggs fast, en avvecklingsplan upprättas och avvecklingen inleds omedelbart genom att Barsebäcksverket och reaktorn Ringhals 2 tas ur drift så snart det är möjligt av bl.a. rättsliga skäl. Riksdagen bör fatta ett principbeslut om avvecklingsplanen och begära att regeringen snarast återkommer med förslag till en särskild lag om avveckling av kärnkraften.

2. En energins utvecklingsfond inrättas. Den finansieras med en avgift på 2 öre per kWh elenergi. Fonden är tillgänglig för alla. Huvuduppgiften för fonden skall vara att genom villkorliga lån och bidrag stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energianvändning samt alternativ energiproduktion. Fondens uppgifter skall innefatta även stöd till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny teknik och stöd till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system inom hela elanvändningsområdet, stöd till miljöskyddsteknik m.m. Fonden skall även kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen.

3. Energins utvecklingsfond kompletteras med en avdragsrätt vid taxering -

NU 1987/88:40

en för småhusägare och bostadsrättsinnehavare för vissa klart avgränsade energihushållande investeringar.

4. Nya riktlinjer för energibeskattningen antas. Importerade och miljökrävande energiråvaror som kol och olja åsätts en energilikformig (per energienhet likvärdig) beskattning. Vidare får importerade miljövänliga energikällor en ”miljörabatt”, innebärande att skatten sätts lägre än vad en energilikformig beskattning motiverar. Inhemska bränslen inkl. alternativa drivmedel producerade på inhemska råvaror skall ej beskattas. Undantag från en energilikformig beskattning bör kunna göras för drivmedel, med lägre beskattning när ekonomiskt rimliga substitut saknas. Avgifter som åsätts av miljöskäl eller för andra speciella ändamål tillkommer.

5. En skatteomläggning genomförs, som innebär att skatten på arbete sänks och att skatten på energi och råvaror höjs i motsvarande mån. Grundavdraget höjs från 10 000 kr. till 11 500 kr., och socialförsäkringsavgiften sänks med 0,5 %. Den ökade skattebelastningen på drivmedel kompenseras genom sänkt kilometerskatt eller schablonersättning till vissa företagare. Omläggningen finansieras genom att skatten på olja höjs med totalt 500 kr. per kubikmeter och skatten på kol med 400 kr. per ton samt skatten på naturgas med 200 kr. per 1 000 kubikmeter. Gasolskatten höjs lika mycket som skatten på naturgas.

6. Bränslen beskattas lika vid värme- och vid elproduktion.

7. Ett garantipris på lägst 25 öre per kWh införs för elenergi producerad i nya kraftvärmeverk och små vind- och vattenkraftverk.

8. Principer för prissättningen av elenergi fastläggs genom en avvägning mellan genomsnittskostnad och långsiktig marginalkostnad för elproduktionen.

9. Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel används för odling av bl.a. energiskog och energigrödor som kan utgöra råvara för exempelvis en inhemsk produktion av biobränslen och alternativa drivmedel.

10. Drivmedelsetanol introduceras och en fullskaleanläggning för produktion av etanol uppförs. Etanol producerad av inhemska råvaror befrias från skatt.

11. Möjligheter till stöd för ”revolutionerande" energiprojekt öppnas och 100 milj. kr. avskiljs från energins utvecklingsfond för detta ändamål. Stödet bör administreras av energiforskningsnämnden.

12. Direktverkande elvärme tillåts inte i nyproducerade bostäder och lokaler. Krav ställs på alternativa uppvärmningsmöjligheter i de fall elenergi används för uppvärmning i luft- och vattenburna värmesystem.

13. Statsbidrag ges till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.

I motion 1987/88:N27 kritiserar vänsterpartiet kommunisterna regeringen för att proposition 1987/88:90 inte öppnar vägen till den omställning och förnyelse av energisystemet som partiet och andra kärnkraftsmotståndare har krävt och arbetat för i mer än tio år. Det är en lek med ord, säger motionärerna, att tala om ”förtida avveckling” när man som regeringen föreslår att två reaktorer skall avvecklas i mitten av 1990-talet. Regeringens

NU 1987/88:40

och socialdemokratins energipolitik och deras löften om kärnkraftsavveckling betecknas som icke trovärdiga.

Avfallsproblematiken i kärnkraftsproduktionen tornar upp sig på ett alltmer hotfullt sätt och några lösningar finns inte inom räckhåll, sägs det i motionen. Kontrollen över klyvbara produkter fungerar inte. Sambandet kärnkraft-kärnvapen och därmed omöjligheten att förhindra en allt större kärnvapenspridning till både stater och organisationer ligger i öppen dag. I propositionen finns ingenting nämnt om dessa viktiga frågor. Tystnaden är talande, och tron på regeringens vilja och förmåga att uppfylla sina löften inom energiområdet urholkas ytterligare, säger motionärerna. Sammanfattningsvis betecknar de energipropositionen som oklar.

Regeringens bedömning av den framtida elproduktionen och elkonsumtionen är felaktig, säger motionärerna. Den nödvändiga omställningen av energisystemet försvåras. Den neddragning av elanvändningen som är nödvändig för att kärnkraften skall kunna avvecklas hindras.

Förslaget om att två reaktorer skall tas ur drift i mitten på 1990-talet betecknas som helt otillräckligt och inte sakligt underbyggt. Avvecklingen sägs kunna påbörjas nu. Regeringen borde snarast lägga fram en avvecklingsplan för samtliga kärnkraftverk, vilken skall vara genomförd före sekelskiftet. Det krävs en omedelbar avstängning av ett par reaktorer. Särskilt utpekas reaktorerna i Barsebäck och reaktorn Ringhals 2.

I motionen ges synpunkter på importerade energislag. Olja föredras framför kol och uran, naturgas framför olja. Om det bedöms nödvändigt att kärnkraftsproduktion ersätts med elproduktion i kondenskraftverk, en uppfattning som inte delas av motionärerna, bör i första hand en ombyggnad av befintliga oljekondensverk till naturgasverk genomföras. I andra hand bör en satsning på höggradig rening och stränga krav på låga svavelhalter i olja genomföras vid befintliga oljekondensverk. De kan då godkännas för reservproduktion och för utnyttjande vid toppförbrukning under t.ex. kalla vinterperioder.

Den mängd elenergi som behöver ersättas vid kärnkraftsavvecklingen är de ca 30 TWh av kärnkraftverkens elproduktion som nu inte används till elvärme. Motionärerna förordar en utbyggnad av kraftvärme- och mottrycksproduktion. En sådan utbyggnad från nuvarande 10 TWh till 15-20 TWh är ett realistiskt och välmotiverat mål, anförs det.

Det bästa elproduktionsalternativet sägs vara vindkraft. Ett statligt vindkraftsprogram på 10-15 TWh anges som ett realistiskt mål.

Sammanfattningsvis innebär motionärernas förslag att elproduktionen baseras på vattenkraft i redan befintliga anläggningar (ca 70 TWh), kraftvärme (15-20 TWh) och vindkraft (10-15 TWh). Detta skulle räcka för den elkonsumtion på ca 100 TWh som kommer att behövas i slutet på 1990-talet. Reserv- och toppbelastningskapacitet ordnas med olje- och naturgaskondens.

Utskottets beredning av ärendet

I samband med behandlingen av ärendet har utskottet genom föredragningar och utfrågningar fått del av upplysningar och synpunkter från olika myn -

NU 1987/88:40

digheter, organisationer, företag och fristående experter.

Utskottet anordnade den 7 april 1988 en offentlig utfrågning om industrin och elförsörjningen, vid vilken generaldirektör Hans Rode, statens energiverk, företrädare för Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt professor Thomas B. Johansson, avdelningen för energisystemanalys vid Lunds universitet, kom till tals. Samma ämne, med tonvikt på den elintensiva industrins situation, har ytterligare behandlats vid uppvaktningar som gjorts för utskottet av företrädare dels för Jernkontoret, dels för Svenska cellulosaoch pappersbruksföreningen (SCPF), dels för Sveriges kemiska industrikontor, dels för länsstyrelsen i Västernorrlands län och för Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare.

Ledamöter av Ingenjörsvetenskapsakademien har vid en särskild sammankomst redogjort för en tidig kärnkraftsavvecklings konsekvenser för miljö, ekonomi och sysselsättning.

Synpunkter på konsekvenser av en förtida kärnkraftsavveckling har vidare inför utskottet framförts av företrädare dels för Sveriges villaägareförbund, dels för Riksförbundet för trafik- och polioskadade. Utskottet har också hört företrädare för ett antal organisationer med erfarenhet av energianvändning i byggnader m.m., nämligen HSB:s riksförbund, Riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund, VVS-tekniska föreningen och Föreningen Sveriges energirådgivare. Uppgifter om miljöeffekter av en förtida kärnkraftsavveckling har lämnats av en företrädare för en av Kärnkraftsäkerhet & Utbildning AB (KSU) tillsatt analysgrupp.

Företrädare för statens kärnkraftinspektion, ABB Atom AB, Sydsvenska Värmekraft AB och KSU har lämnat upplysningar i frågan om kärnkraftsreaktorers tekniska livslängd. En förtida kärnkraftsavvecklings ekonomiska konsekvenser har belysts av företrädare dels för statens vattenfallsverk, dels för Sydkraft AB.

Ett antal föredragningar om särskilda slag av bränslen eller om särskilda projekt har också förekommit. Utskottet har sålunda hört

företrädare för Svenska trädbränsleföreningen,

statsgeologen vid Sveriges geologiska undersökning Dag Fredriksson och föreståndaren för statens lantbrukskemiska laboratoriums Norrlandsfilial Rolf Olsson om forskning och inventering rörande torv,

företrädare för Svenska gasföreningen,

företrädare för statens vattenfallsverk om djupgasprojektet i Siljansringen, och

verkställande direktören för NEX AB om Nynäskombinatet.

SCPF, Sveriges viliaägareförbund, Riksförbundet för trafik och polioskadade, WS-tekniska föreningen, Sydkraft, KSU, Svenska trädbränsleföreningen, Svenska gasföreningen och NEX AB har överlämnat skrivelser eller annat skriftligt material i samband med utfrågningarna. Skrivelser i ärendet har också inkommit från professorn i kärnkemi vid tekniska högskolan i Stockholm Torbjörn Westermark, Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté. Svensk vindkraftförening och SIF-klubben vid Barsebäcksverket. ABB Carbon AB har lämnat uppgifter om utsläpp av lustgas från förbränningsanläggningar.

NU 1987/88:40

25 Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden Internationella atomenergiorganet IAEA

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade i januari 1988 (RD 1987/88:52) en interpellation (1987/88:147) av Birgitta Hambraeus (c) om ändrade uppgifter för IAEA. Frågan gällde om regeringen var villig att i FN arbeta för att IAEA:s uppgift skulle förändras från spridning av kärnenergi till främjande av förnybara, hållbara energisystem.

Statsrådet erinrade om att IAEA bildades år 1957 som ett självständigt organ inom FN-systemet med det uttalade syftet att främja kärnenergins utveckling för fred, hälsa och välstånd i världen. Ett villkor för samarbetet inom IAEA är att kärnenergin inte skall användas för att främja militära syften. I begreppet kärnenergi innefattas kärntekniska tillämpningar inom områden som kraftproduktion, medicin, jordbruk och ekologi.

Under de 30 år organisationen varit verksam har utvecklingen av synen på den fredliga kärnkraften genomlöpt många faser, från en optimistisk tro på den som en viktig framtida energikälla via en ängslan för en ökad kärnvapenspridning till en erfarenhetsbaserad insikt om de säkerhetskrav som måste ställas kring dess användning, sades det vidare i svaret.

Inriktningen av IAEA:s samarbete mellan dess över 100 medlemsstater har påverkats av utvecklingen och koncentreras i dag i huvudsak till tre områden:

- verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi (safeguards),

- samordning och förmedling av rekommendationer i kärnsäkerhets- och strålsky ddssammanhang,

- samordning och förmedling av bistånd inom kärnenergiområdet.

Safeguardsfrågorna, främst inom icke-spridningsfördragets ram, är, anförde statsrådet, den del av IAEA:s verksamhet som är av störst politiskt intresse såväl i Sverige som i många andra länder. IAEA spelar genom sitt kontrollsystem en viktig roll när det gäller att verifiera ett stort antal länders åtaganden att inte utveckla eller förvärva kärnvapen. Därigenom blir IAEA ett viktigt instrument i freds- och nedrustningspolitiken. Regeringen verkar för att IAEA:s kontroll även skall omfatta kärnvapenstaternas hela civila kärnenergisektorer.

I svaret erinrades om att IAEA:s arbete på kärnsäkerhetsområdet särskilt har uppmärksammats efter Tjernobylolyckan. Säkerhetsprogrammen har utökats och globala konventioner utarbetats om tidig information samt bistånd vid en kärnenergiolycka.

Tjernobylolyckan visade att ett stort antal länder kan bli berörda av en olycka i ett kärnkraftverk, fortsatte statsrådet. Kärnsäkerhet är därför i hög grad en fråga av internationellt intresse och bör bearbetas i ett specialiserat internationellt forum. Att begränsa säkerhetsfrågornas betydelse till avvecklingsperioden för det svenska kärnkraftsprogrammet rimmar illa med detta och med de senaste årens erfarenheter. Under år 1988 väntas ett tjugotal reaktorer tas i drift i världen, flera av dem i Sveriges omedelbara närhet. Att motarbeta möjligheten att genom ett kvalificerat internationellt organ vara med och påverka säkerheten vid drift av dessa och efterföljande reaktorer

NU 1987/88:40

stämmer inte med vad vi just lärt oss efter Tjernobyl, sade statsrådet.

IAEA:s biståndsverksamhet omfattar såväl samordning och förmedling av bistånd från enskilda medlemsländer som stöd och samarbete vid kunskapsoch erfarenhetsöverföring. De av utvecklingsländerna mest efterfrågade biståndsprojekten utgörs av kärnenergitillämpningar i form av isotopanvändning inom jordbruk, medicin, livsmedelsteknik och ekologi. Huvuddelen av nu löpande och för de närmaste åren planerade projekt inriktas också på sådan verksamhet med tyngdpunkt på de särskilda strålskyddsåtgärder som krävs vid arbete med isotoper och strålkällor. Flera av projekten drivs i organiserat samarbete med bl.a. FN:s livsmedels- och jordbruksorgan, FAO, och världshälsoorganisationen, WHO. I budgeten för IAEA:s fond för biståndsmedel fördelas de årliga bidragen enligt en av IAEA:s generalkonferens fastställd målsättning och procentsats.

Dessutom lämnar Sverige genom styrelsen för internationell utveckling, SIDA, och styrelsen för u-landsforskning, SAREC, frivilliga bidrag beträffande särskilt definierade biståndsprojekt hos IAEA, främst inom jordbruks- och miljöområdet. Däremot lämnas inte sådant svenskt bistånd till projekt som rör utbyggnad av kärnkraft eller bestrålning av livsmedel i utvecklingsländerna.

Arbetet inom IAEA är inte problemfritt, anförde statsrådet. Långt ifrån alla länder ställer samma hårda krav vad gäller säkerhet och icke-spridning som Sverige gör. Just därför behövs en effektiv internationell organisation med syfte att främja säkerheten vid kärnkraftens fredliga användning och att motverka spridning av kärnenergi för militära ändamål. Sverige gör här nytta genom att inom IAEA verka för att organisationen utvecklas för att tjäna dessa syften mer effektivt.

När det gäller arbetet med att utveckla förnybara och varaktiga energikällor finns det andra organ inom såväl FN-systemet som det internationella energiorganet 1EA i Paris och regionala samarbetsorganisationer, vilka lämpar sig bättre för uppgiften. Sverige arbetar aktivt inom alla dessa organ, liksom i det bilaterala samarbetet med andra länder, för att främja en sådan utveckling, sades det till sist i svaret.

Djupgasprojektet i Siljansringen

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade i april 1988 två frågor om det s.k. djupgasprojektet i Siljansringen.

Den första frågan (1987/88:442) var ställd av Ove Karlsson (s) och gällde möjligheterna för statens vattenfallsverk (Vattenfall) att fortsätta sin medverkan i gasborrningarna i Gravberg.

I svaret erinrades om att riksdagen hösten 1985 fastställde villkoren för Vattenfalls medverkan i projektet. Av detta beslut framgår bl.a. dels att Vattenfalls finansiella åtaganden inte får överstiga 30 milj. kr., dels att endast svenska finansiärer får inbjudas att delta, dels att staten skall ha ett dominerande ägarinflytande i bolagen. Vidare har riksdagen i annat sammanhang fastställt bestämmelser om regeringens rätt att avyttra aktier i Vattenfalls dotterbolag. Enligt förutsättningarna för riksdagens beslut skulle en borrning ned till 5 km djup genomföras. En gynnsam kostnadsutveckling och gynnsamma produktionsförhållanden möjliggjorde en borrning ned till 6,3 km djup.

Därefter har Vattenfall, fortsatte statsrådet, begärt att få skjuta till ytterligare medel för att finansiera en fortsatt borrning till 7,5 km djup. Detta avslog regeringen hösten 1987 med hänsyn till riksdagens beslut. Vattenfall har sedan återkommit i ärendet och begärt att få avyttra aktier i Dala Djupgas Produktions AB till svenska och utländska intressenter. Genom att intressenterna skulle bilda ett nytt kommanditbolag, som skulle finansiera den fortsatta borrningen, beräknade Vattenfall att 32 milj. kr. kunde tillföras projektet.

Regeringen avslog den 7 april 1988 Vattenfalls framställning om att få avyttra aktier. Beslutet skall, sade statsrådet, ses mot följande bakgrund:

Den föreslagna finansieringsmodellen bygger på att borrningen liksom hittills skall ske i ett kommanditbolag. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete som kan leda fram till ändrade skatteregler för delägare i kommanditbolag. Regeringen har i detta läge inte ansett det försvarbart att medverka till att kommanditbolagsformen används för den fortsatta borrningen.

Jag vill här också tillägga att ett bifall till Vattenfalls framställning inte hade kunnat ges utan ett godkännande av riksdagen.

Den andra frågan (1987/88:458), av Ivar Franzén (c), gällde på vilket sätt regeringen var beredd att medverka till att erforderliga medel skulle ställas till Dala Djupgas Produktions AB:s förfogande för att pågående undersökningar av berggrunden i Siljansringen skall kunna slutföras som planerat.

I svaret uppgavs att Vattenfall då undersökte möjligheterna att genom en nyemission i Dala Djupgas Produktions AB kunna finansiera en fortsatt borrning. Om det finns ett bredare forskningsintresse än den eventuella förekomsten av gas och därigenom ett intresse av att med andra forskningsmedel än inom energisystemet finansiera en fortsatt borrning, bör detta i första hand bedömas av berörda forskningsorgan, anförde statsrådet.

Rättsliga frågor i samband med kärnkraftsavveckling

Miljö- och energidepartementet har i mars 1988 avlåtit promemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling.

I promemorian föreslås ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet för att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras. Det föreslås dels en ny grund för återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet, dels en reglering av frågan om ersättning till tillståndshavaren när ett tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor återkallas på denna nya grund.

I övervägandena om återkallelse anförs bl.a. följande (s. 14 f.).

En avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut kräver ett generellt ingripande i form av ny lagstiftning om avveckling, om inte en frivillig överenskommelse kan träffas med tillståndshavarna.

En lagregel om avveckling av kärnkraften bör utformas så att största möjliga flexibilitet kan uppnås. Det finns flera skäl för detta. Avvecklingen av kraftproduktionen i en kärnkraftsreaktor kan dels påverka säkerheten i intilliggande reaktorblock, dels påverka distributionstekniska förhållanden i den aktuella regionen. Nya tekniska rön eller händelser i omvärlden som

NU 1987/88:40

berör kärnkraften kan påverka statsmakternas önskan om tidpunkt vid vilken avvecklingsarbetet bör påbörjas. Avvecklingsfasen bör inte i lag låsas till vissa bestämda tidpunkter.

Mot denna bakgrund föreslås riksdagen medge regeringen att fatta beslut om när den som har tillstånd till en kärnkraftsreaktor skall påbörja avvecklingsarbetet. Detta medgivande föreslås komma till uttryck genom en komplettering i kärntekniklagen.

Mot bakgrund av en redogörelse för elmarknadens uppbyggnad anges i promemorian ett antal verkningar av en återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet (s. 27).

Ett beslut att ta befintlig och brukbar produktionskapacitet ur drift får ekonomiska konsekvenser för de berörda kraftföretagen. Skillnader i konkurrenskraft, lönsamhet och finansiell styrka liksom i fråga om beroendet av kärnkraft i det egna produktionssystemet är exempel på faktorer som leder till olikheter i företagens anpassningsförmåga.

På kort sikt kan företaget ersätta produktionsbortfallet när en reaktor tas ur drift genom att öka produktionen i andra kraftstationer eller genom att köpa elenergi från andra kraftföretag. På längre sikt måste företaget sannolikt - om det inte lämnar marknaden eller minskar sin marknadsandel - täcka bortfallet genom nyinvesteringar.

Kärnkraftsavvecklingen påverkar också de berörda företagens inbördes konkurrenskraft och ställning på elmarknaden. Det är i första hand företag med en stor andel kärnkraft i sin produktionskapacitet som får förutsättningarna för sin verksamhet radikalt förändrade.

I promemorian görs en genomgång av rättsliga utgångspunkter för ersättning vid kärnkraftsavvecklingen. Utgångspunkterna är kärntekniklagen, regeringsformen och Europakonventionen. De slutsatser som dras i promemorians övervägandedel har följande innebörd (s. 46 f.).

En företagare skall inte gottgöras för utebliven vinst. För företagarens del är, sägs det, normalt redan verksamheten i och för sig att betrakta som ett sådant ekonomiskt risktagande att företagaren själv får svara för förlusten. Reaktordrift intar på flera sätt en särställning i förhållande till andra verksamheter.

Reaktordrift sägs vara det mest typiska exemplet på vad som inom skadeståndsrätten betecknas som farlig verksamhet. Även om inte tillståndet återkallas på grund av någon försummelse att fullgöra företagets skyldigheter enligt lag eller uppställda villkor, är yttersta orsaken till återkallelsen just verksamhetens farlighet (om också inte några nytillkomna säkerhetsskäl medverkat); det kan då enligt promemorian te sig naturligt att företaget självt får svara för en del av förlusten.

Kärnkraftsföretagens verksamhet har sedan länge blivit alltmera omstridd, sägs det vidare. Denna uppfattning utvecklas sålunda:

Sedan den tidigt under 1970-talet kommit i förgrunden också för det politiska intresset måste det förutsättas att företagen har insett att deras situation varit osäker, även sedan tillstånd till reaktordriften meddelats. En politisk omsvängning, eller en kärnkraftsolycka i Sverige eller i utlandet, har lätt kunnat få till följd ett politiskt beslut om en snabb avveckling. Företagen har

NU 1987/88:40

aldrig med fog kunnat känna sig trygga efter tillståndet på samma sätt som andra koncessionshavare utan har hela tiden varit tvungna räkna med en utveckling liknande den aktuella.

Mot bakgrund av ett tidigare resonemang i promemorian dras slutsatsen, att grundlagen inte hindrar att vid en avveckling av kärnkraften ersättning vägras eller bara utgår när annat är oskäligt.

Om ersättningsprincipen sägs vidare följande.

Det är rimligt att knyta en rätt till ersättning till den tid som har förflutit från tidpunkten då resp. reaktor togs i kommersiell drift till tidpunkten för dess urdrifttagning. Om denna tid på grund av återkallelse av tillstånd understiger 25 år, bör skälig ersättning för därvid uppkommande förlust utgå.

Kärntekniklagen bör därför tillföras en ny regel som ger innehavaren av ett tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor rätt till skälig ersättning av staten för förlust som hänför sig till tiden mellan urdrifttagningen och den tidpunkt som infaller dä 25 år har förflutit från det datum då reaktorn togs i kommersiell drift.

Det förutsätts att ersättning inom angiven ram kommer att bestämmas för varje reaktor för sig efter förhandlingar mellan staten och tillståndshavaren. Om en överenskommelse inte kan nås har tillståndshavaren rätt att väcka ersättningstalan mot staten vid allmän domstol.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utskottet

Inledning

År 1985 fastställde riksdagen nu gällande riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362). Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar till att de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Energipolitiken under resten av 1980-talet är enligt riksdagens beslut inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Omställningen skall medföra att energisystemet blir mindre känsligt för internationella tillförselstörningar och ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Den strategi för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling som riksdagen har antagit har i huvudsak följande innehåll. Konkreta åtgärder skall vidtas för att snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en ersättning av kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och

NU 1987/88:40

utveckling. Möjligheter att hushålla med energi och nå en allt effektivare energianvändning skall prövas. För uppvärmning skall elenergi i allt väsentligt få användas endast i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt energisnål teknik. Ny teknik för elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi och solceller, skall också prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för förverkligande av detta program skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom effektivare elanvändning och i andra hand genom att inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. utnyttjas i stället för elenergi för uppvärmning. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att komplettera de andra alternativen. Avvecklingen av kärnkraften skall genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar skall riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast en mera detaljerad plan för avvecklingen.

Vad gäller riktlinjer för energipolitiken förelåg år 1985 reservationer från moderata samlingspartiet och centerpartiet. Det förra ville begränsa statsmakternas roll i sammanhanget till att ange de övergripande förutsättningarna för energiproduktion. Det senare angav som energipolitikens huvudsyfte att skapa ett decentraliserat energisystem, präglat av flexibilitet och småskalighet. Moderata samlingspartiet reserverade sig mot att riksdagen vid detta tillfälle skulle ta ställning för en kärnkraftsavveckling senast år 2010; ju längre kärnkraftverken kunde hållas i drift, desto större skulle handlingsfriheten bli vid valet av energiformer. Centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna å sin sida ställde krav på en konkret plan syftande till en snabbare avveckling.

Strategin för kärnkraftsavvecklingen preciserades av riksdagen år 1986 på följande sätt (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 1985/86:17, rskr. 1985/86:172).

År 1990 skulle regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skulle de kunna fatta beslut dels om en omställningsplan som konkret visade hur de olika reaktorerna skulle fasas ut och ersättas med ny teknik, dels om den lagstiftning som skulle reglera omställningen. Omställningen skulle inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010.

Även denna gång förelåg reservationer. Moderata samlingspartiets företrädare förordade igen ett fullt utnyttjande av kärnkraftverken. Från centerns och vänsterpartiet kommunisternas sida begärde man att avvecklingen skulle påbörjas med det snaraste.

Reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen våren 1986 föranledde regeringen att kort därefter uppdra åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet, att på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m.

I slutet av år 1986 anslöt sig riksdagen till ett förslag av regeringen om att det i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skulle stadgas att tillstånd att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer inte får lämnas (prop. 1986/87:24,

NU 1987/88:40

31 NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Reservationer (m; fp) förelåg, i vilka regeringens förslag avstyrktes.

Energirådets verksamhet resulterade i ett omfattande underlagsmaterial som överlämnades till regeringen hösten 1986 och remissbehandlades. På grundval av bl.a. detta material lade regeringen våren 1987 fram en proposition om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning, dock vid en tidpunkt som innebar att den inte kunde behandlas av riksdagen förrän hösten 1987 (prop. 1986/87:159, NU 1987/88:7, rskr. 1987/88:56). Riksdagen godkände regeringens förslag till riktlinjer. Dessa innebär i huvudsak följande.

Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ett utvecklingsprogram skulle påbörjas. Avsikten var att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993-1995 och en andra reaktor under perioden 1994—1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat skulle dock avgöra när avvecklingen av reaktorer kunde påbörjas. Det arbete som pågick skulle bedrivas så att regeringen våren 1988 kunde redovisa preciserade förslag till riksdagen.

Beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken förelåg reservationer från vart och ett av oppositionspartierna. Tidigare ståndpunktstaganden upprepades i förekommande fall. Folkpartiet vände sig mot att startpunkten för kärnkraftsavvecklingen skulle tidigareläggas.

I enlighet med sin utfästelse våren 1988 och beslut av riksdagen hösten samma år har regeringen i den nu aktuella propositionen 1987/88:90 lagt fram förslag om en tidsplan för kärnkraftsawecklingens inledningsfas och om en rad energipolitiska åtgärder som skall medverka till den långsiktiga omställningen av energisystemet. Till grund för regeringens förslag ligger bl.a. ett antal utredningsrapporter. Särskilt märks betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet, avgivet av elanvändningsdelegationen, statens energiverks rapport (1988:1) Avveckling av två reaktorer och betänkandet (SOU 1986:16) Vägar till effektivare energianvändning, avgivet av utredningen om el och inhemska bränslen. Sammanfattningar av och remissammanställningar till de nämnda rapporterna och ytterligare två rapporter finns i bilagor till propositionen.

Proposition 1987/88:90 behandlas till största delen i detta betänkande. När det fortsättningsvis talas om propositionen, avses denna proposition om inte annat uttryckligen sägs. Den del av propositionen som avser verksamheten vid statens vattenfallsverk behandlas inte här utan i betänkandet NU 1987/88:41 tillsammans med regeringens förslag om ny ekonomisk styrning av vattenfallsverket. Vissa förslag i budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 16) om anslag på energiområdet tas upp här; andra sådana har tidigare behandlats i betänkandet NU 1987/88:23. Sammanlagt 68 motioner ingår också helt eller delvis i underlaget för detta betänkande. Av dem har 23 väckts med anledning av proposition 1987/88:90.

Inledningsvis riktar utskottret uppmärksamheten på två motionsyrkanden enligt vilka propositionen skall avslås i sin helhet eller i väsentliga delar. Ett

NU 1987/88:40

generellt avslagsyrkande finns också i en tredje motion, som med hänsyn till sitt innehåll behandlas enbart i avsnittet Kärnkraftsavvecklingens inledning.

Motion 1987/88:N32 (c) innehåller det ena av de nu åsyftade yrkandena. Förutom avslag på propositionen föreslår motionären vissa uttalanden av riksdagen om några grunddrag i energipolitiken. Dessa senare förslag återkommer utskottet till i det följande. En konsekvens av ett bifall till avslagsyrkandet skulle bli att riksdagen återlämnar initiativet till regeringen och avstår från att själv nu ange några förpliktande riktlinjer. Utskottet avstyrker detta avslagsyrkande.

Det andra av de båda här avsedda yrkandena finns i centerns partimotion 1987/88:N38. Där yrkas i första hand att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande delar skall godkänna utgångspunkter för energisystemets förnyelse och riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen i enlighet med förslag i motionen. Det begärs samtidigt att regeringen skall uppmanas att snarast återkomma med förslag i enlighet med vad som anförs i centerns förnyelseplan och i det åtgärdsprogram för omställning av energisystemet som redovisas i motionen. Yrkandet spänner alltså över ett vitt område. Motionärerna presenterar vad de betraktar som ett samlat alternativ till merparten av regeringens förslag och vill att riksdagen på en gång skall träffa valet mellan regeringens och deras egen handlingslinje. I andra hand - för den händelse förstahandsyrkandet inte vinner bifall - framför motionärerna i 25 punkter förslag i olika delfrågor. Även dessa är delvis av övergripande slag, i det att de gäller sådana ämnen som ”energipolitikens inriktning” och ”utgångspunkterna för energisystemets omställning”.

Riksdagens beslutsordning är inriktad på att olika kontroversiella sakfrågor så vitt möjligt skall avgöras var för sig. Med hänvisning därtill och till det samlade innehållet i andrahandsyrkandena har vid utskottsbehandlingen motionens förespråkare avstått från att yrka bifall till motionen såvitt den gäller avslag på propositionen i dess helhet.

Utskottet återkommer i det följande till andrahandsyrkandena i motion 1987/88:N38 (c). Förstahandsyrkandet i denna avstyrks.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

Inledningsvis har redogjorts för de riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen beslutade om år 1985. I den nu behandlade propositionen anges i ett första avsnitt (s. 3) att energipolitikens huvuduppgift inför 1990-talet är att skapa de förutsättningar som behövs för att omställningen av energisystemet skall kunna fullföljas. Kärnkraftsavvecklingen är det centrala i omställningsprocessen. Avvecklingen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Detta gäller under hela avvecklingsperioden.

I anslutning till detta uttalande vill utskottet här understryka att olika slags miljökonsekvenser särskilt måste uppmärksammas vid planeringen av kärnkraftsavvecklingen. Denna riskerar i annat fall att medföra ökade utsläpp av föroreningar i form av svavel, kväveoxider och koldioxid. Självfallet får kärnkraftsavvecklingen inte genomföras på bekostnad av miljön. Det är

NU 1987/88:40

3 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 40

nödvändigt att de alternativ för ersättning av kärnkraften som blir aktuella noga prövas mot denna bakgrund och inte tas i anspråk utan att uppfylla mycket högt ställda miljö- och säkerhetskrav. Samtidigt måste en total minskning av utsläppen genomföras.

Förberedelsearbetet inför kärnkraftsavvecklingens inledande skede måste nu intensifieras, sägs det i propositionen. Det krävs insatser för elhushållning inom alla användningsområden. Nya och diversifierade möjligheter till energitillförsel med minsta möjliga miljöpåverkan måste utvecklas.

I propositionen erinras om folkomröstningen år 1980 i kärnkraftsfrågan och om 1985 års energipolitiska riktlinjer. Det påminns om de insatser från statsmakternas sida som har vidtagits i syfte att omställningen av energisystemet skall underlättas. Insatserna har givit betydande resultat i vad avser oljeersättning, energihushållning och introduktion av ny energiteknik. De har också medfört att flexibiliteten i uppvärmningssystemet har ökat, samtidigt som miljöpåverkan från energisystemet har minskat. Insatserna har lett till en teknikutveckling som har möjliggjort en utveckling också i ekonomiskt och socialt hänseende med mindre uppoffringar av resurser och miljö. Sammanfattningsvis konstateras att den omställning av energisystemet som inleddes med folkomröstningen år 1980 nu har kommit en god bit på väg.

I propositionen lämnas en rad förslag till riksdagen för avgörande. Det föreslås att kärnkraftsavvecklingen skall inledas med att en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 - en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket.

Ett annat förslag är att ett program för effektivare användning och ersättning av elenergi skall startas. Ett nytt stöd för teknikupphandling föreslås. Det syftar till att elenergin skall användas effektivare och där så är möjligt ersättas av andra energislag.

De statliga insatserna för att främja forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik med goda miljöegenskaper föreslås bli intensifierade. En ny fond för detta ändamål, energiteknikfonden, skall inrättas den 1 juli 1988. De olika förslagen finns samlade (s. 12 f.) i en handlingsplan för kärnkraftsavvecklingens inledning och presenteras vart för sig senare i propositionen.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad som i övrigt i propositionen anförs om energipolitik inför 1990-talet.

I det följande tas regeringens förslag jämte motioner upp ett i sänder i separata avsnitt.

Här behandlas först de övergripande energipolitiska frågor i propositionen som nyss har refererats och i anslutning därtill motsvarande delar av motionerna. Frågor om kärnkraftsavvecklingen får dock anstå till det följande avsnittet. Ytterligare förslag av riktlinjekaraktär liksom yrkanden i mera speciella frågor behandlas separat. De olika partiernas särmeningar i de olika delfrågorna kommer att framgå av de olika avsnitten i betänkandet.

Samtliga oppositionspartier har i motioner framfört sin syn på energipolitikens inriktning. I det föregående (s. 17 f.) har refererats synpunkter i

NU 1987/88:40

partimotioner på övergripande energipolitiska frågor rörande energihushållning, kärnkraftsavvecklingen, ny elproduktion m.m.

Närmast regeringens linje står folkpartiet. 1 partimotionen 1987/88:N33 (fp) begärs att riksdagen skall godkänna de mål och riktlinjer för energipolitiken som förordas i motionen. I denna konstateras att flera utgångspunkter för energipolitiken är gemensamma för regeringen och folkpartiet. Kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010 och ersättas genom hushållning och ny kraftproduktion. Det skall ställas stränga miljökrav på den nya kraftproduktionen. De väsentligaste skillnaderna gäller dels strategin för kärnkraftsavvecklingen, dels prispolitiken på energiområdet. En bärande tanke är att statsmakterna skall ange bestämda ramar för energimarknaderna. Inom ramarna skall det överlåtas åt marknadens aktörer att fatta konkreta beslut.

Moderata samlingspartiet redovisar sin uppfattning om energipolitiken i flera motioner. Partimotionen 1987/88:N28 (m), som har väckts med anledning av proposition 1987/88:90, ägnas huvudsakligen åt kärnkraftsfrågan. Den frågan behandlas i nästa avsnitt. I motion 1987/88:N225 (m) begär samma parti ett uttalande av riksdagen om konsekvenserna av regeringens energipolitik. God tillgång till energi är en förutsättning för att det svenska näringslivet skall kunna utvecklas, anförs det. Nu hotas arbetet för de anställda i framför allt de energikrävande branscherna av den socialdemokratiska energipolitiken.

Motiveringen till motion 1987/88:N414 (m) om skärpta säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer ger också uttryck för moderata samlingspartiets syn på energipolitiken. Denna motivering finns i motion 1987/88:Jo751 (m).

Som andrahandsyrkanden finns i motion 1987/88:N38 (c) - vilken har berörts i föregående avsnitt - tre yrkanden som faller inom de allmänna riktlinjernas område. Riksdagen uppmanas att, om huvudyrkandet inte bifalls, med avslag på propositionen i motsvarande delar godkänna utgångspunkter för energisystemets omställning i enlighet med vad som anförts i motionen. Vidare hemställs om ett uttalande om vad i motionen anförts om energipolitikens inriktning. Det tredje yrkandet innebär att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om ett program för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende.

I ytterligare tre partimotioner från centern finns förslag om energipolitikens allmänna inriktning. Huvudlinjerna är desamma. Motion 1987/88:N307 (c) gäller sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen och den regionala utvecklingen. I motion 1987/88:N415 (c) finns krav på ett uttalande av riksdagen om en decentralistisk princip för energiförsörjningssystemet. Slutligen begärs i motion 1987/88:N420 (c) ett uttalande om sambandet mellan valet av energikällor och påverkan på miljön.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1987/88:N416 upp en rad energipolitiska frågor som partiet betecknar som de viktigaste i dagsläget. Dessa frågor kommer var och en att behandlas i det följande. I motion 1987/88:N27 (vpk) lämnas kompletterande förslag. Regeringens politik sägs sakna trovärdighet. Förslagen i propositionen betecknas som oklara.

Förutom här nämnda delar av partimotionerna behandlar utskottet i detta

NU 1987/88:40

sammanhang ytterligare fem motionsyrkanden som uttryckligen rör den allmänna inriktningen av energipolitiken.

Ett uttalande av riksdagen om den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen önskas i motion 1987/88:N442 (m). Vid utformningen av den framtida energipolitiken måste vederbörlig hänsyn tas till risken för fortsatta skogsskador, anförs det. I motion 1987/88: J0I6 (m) föreslås att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas.

Förslag rörande inriktningen av energipolitiken framförs också i motion 1987/88:N410 (fp). Det gäller bl.a. vidgad forskning, utredning om för- och nackdelar med olika energislag och ett upplysningsprogram. När dessa åtgärder har genomförts bör svenska folket genom en ny folkomröstning beredas tillfälle att avgöra inriktningen av den fortsatta energipolitiken, menar motionären.

I motion 1987/88:N445 (c) hemställs om ett riksdagsuttalande om vad effektivare energianvändning betyder för miljön och för hushållningen med tillgängliga resurser.

I motion 1986/87:N451 (c) föreslås riksdagen göra ett närmare angivet uttalande om energipolitikens inriktning. Dess innebörd överensstämmer i huvudsak med vad som anförs i partimotionerna från centerpartiet.

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1985 fastställde riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken på grundval av förslag av regeringen. Såsom anförs i propositionen har vi nu kommit en god bit på väg i omställningen av energisystemet. Riktlinjerna ger anvisning om hur en fortsatt framgångsrik omställning skall kunna komma till stånd.

En huvuduppgift för energipolitiken inför 1990-talet är att skapa förutsättningar för att övergången från olja till förnybara och inhemska energikällor kan fullföljas, samtidigt som förutsättningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Den centrala frågan om kärnkraftsavvecklingen tas upp mer ingående i nästa avsnitt. Redan nu skall dock slås fast att avvecklingen måste genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Som framhålls i propositionen gäller detta under hela avvecklingsperioden.

I det följande kommer utskottet att ta ställning till ett betydande antal olika energipolitiska frågor. Det ter sig därför inte meningsfullt att i detta allmänna övergripande avsnitt gå närmare in på de delfrågor som tas upp i motionerna. Här skall endast göras några kommentarer.

Moderata samlingspartiet påstår i motion 1987/88:N225 att regeringens energipolitik innebär ett hot mot sysselsättning och välstånd. Särskilt skulle det gälla för anställda i de energikrävande branscherna. Utskottet anser inte att det finns grund för detta påstående. Enligt riktlinjerna för energipolitiken gäller att den elenergi som behövs inom industrin i likhet med annan elenergi som är svår att ersätta bör prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Detta innebär emellertid inte lägre krav på energihushållning inom industrin än inom andra sektorer. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att industrin och i synnerhet den elintensiva industrin också har ett ansvar för att

NU 1987/88:40

i sin egen planerings- och investeringsverksamhet beakta de konsekvenser som beslutet om kärnkraftens avveckling medför.

I fråga om elprishöjningar instämmer utskottet i regeringens bedömning att prishöjningar är oundvikliga på längre sikt även om kärnkraften skulle behållas och byggas ut. Utvecklingen för industrins del skall noga följas inom regeringen. Den i propositionen aviserade kontrollstationen år 1990 skall härvid tillmätas avgörande betydelse.

Beträffande önskemålet i motion 1987/88:N442 (m) om ett riksdagsuttalande rörande sambandet mellan energipolitiken och skogsskadeutvecklingen vill utskottet erinra om att ett grunddrag i energipolitiken är att det vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Yrkandet i motion 1987/88:Jol6 (m) om att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas står inte i motsatsförhållande till förslagen i propositionen.

Utskottet noterar att folkpartiet i sin partimotion 1987/88:N33 till väsentliga delar instämmer i de bedömningar som redovisas i propositionen. Sålunda slås fast att slutpunkten för kärnkraftsavvecklingen skall vara år 2010, att kärnkraften skall ersättas genom hushållning och genom ny kraftproduktion och att stränga miljökrav skall tillämpas på ny elproduktion. Utskottet anser emellertid att motionärerna i alltför hög grad förlitar sig på marknadskrafterna och räknar med att rent företagsekonomiska bedömningar skall leda till den erforderliga omställningen av energisystemet. Folkpartiet har, anser utskottet, inte anvisat tillräckliga styrmedel för att det skall bli möjligt att komma till rätta med den elintensiva industrins situation och de problem som sammanhänger med eluppvärmningen av bostäder. Gentemot motionärerna vill utskottet betona att prissättningsprinciperna måste underordnas de övergripande samhällsmålen.

I fråga om önskemålen i motion 1987/88:N410 (fp) vill utskottet erinra om att ett viktigt inslag i energipolitiken är att bl.a. energihushållning, införande av ny teknik som uppfyller stränga miljökrav samt forskning och utveckling skall göra det möjligt att ersätta kärnkraften i energisystemet. En ny folkomröstning i energifrågan finner utskottet inte påkallad.

Beträffande de här behandlade yrkandena från centerns sida vill utskottet anföra följande.

Utskottet har flera gånger de senaste åren vid behandlingen av energipolitiska frågor funnit att det inte förelegat någon grundläggande skillnad mellan de mål för energipolitiken som riksdagen har fastlagt och de mål som centern syftar till med sina allmänna riktlinjer. Utskottet är fortfarande av samma uppfattning. Energipolitiken tar sikte på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avveckling av kärnkraften. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. På lokal nivå har kommunernas ansvar stärkts genom riksdagens beslut om kommunal energiplanering.

I fråga om den allmänna kritik mot regeringen som framförs av vänsterpar -

NU 1987/88:40

tiet kommunisterna vill utskottet påpeka att regeringen i den nu framlagda propositionen förelägger riksdagen en rad konkreta förslag. De syftar alla till åtgärder som skall främja förverkligandet av de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har antagit. Förslagen utgör ett led i den målmedvetna energipolitik som har bedrivits i landet sedan år 1982. Färdriktningen avviker knappast från den som vänsterpartiet kommunisterna förordar.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet inte har något att erinra mot propositionen såvitt gäller de allmänna riktlinjer som här har behandlats. Därmed avstyrks de motionsyrkanden som innebär avslag på propositionen i nu behandlad del. Något uttalande av riksdagen om allmänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med övriga här berörda motionsyrkanden ter sig mot den här angivna bakgrunden inte motiverat. Utskottet avstyrker sålunda nu behandlade delar av de motioner som har nämnts.

Kärnkraftsavveckling: allmän bakgrund Politiska ställningstaganden

Kärnkraftens andel av den samlade nettoproduktionen av elkraft i Sverige var år 1987 något under 50 %. Den svenska kärnkraftsproduktionen inleddes år 1972 med att reaktorn Oskarshamn 1 togs i drift. Av de tolv reaktorer som ingår i programmet togs de två sista. Forsmark 3 och Oskarshamn 3, i drift år

1985.

Frågor om kärnkraftens roll i det svenska energisystemet har spelat en betydelsefull roll i den energipolitiska debatten under många år. Från början var frågan om kärnkraftens säkerhet inte kontroversiell i den allmänna debatten. Sedan denna fråga alltmera har kommit i förgrunden har ett omfattande utredningsarbete om kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem bedrivits i flera omgångar. En återblick på politiska beslut om kärnkraften sedan denna införlivades med det svenska energisystemet kan vara motiverad.

Några av riksdagens beslut rörande kärnkraftens roll i energiförsörjningen har varit av särskilt stor vikt. 1 1973 årsstatsverksproposition anfördes (prop. 1973:1 bil. 15 s. 50) att den statliga energipolitiken i hög grad var inriktad på att främja införandet av kärnkraften. Satsningen på kärnkraft bedömdes ha väsentliga fördelar i fråga om såväl försörjningstrygghet som miljöpåverkan. Det erkändes likväl att kärnkraftsutbyggnaden samtidigt medförde betydande problem i båda dessa hänseenden. I propositionen redovisades ett långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraften vilket kraftindustrin hade lagt fram. Det omfattade ytterligare tretton reaktorer utöver de elva reaktorer som då var aktuella.

Näringsutskottet (NU 1973:49 s. 19) tog fasta på de betänkligheter som från olika håll hade framförts mot satsningen på kärnkraft och menade att dessa var så allvarliga att de inte kunde förbigås. Med hänvisning till det utredningsarbete om kärnkraftsutbyggaden och säkerheten som pågick i Sverige och utomlands uttalade utskottet att kraftindustrins långsiktiga program för kärnkraftsutbyggnad inte borde fastläggas. Långsiktsplanerna borde göras flexibla. Utskottet uttalade vidare att inget beslut att bygga ut

NU 1987/88:40

kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag hade förelagts riksdagen. Innebörden av detta ställningstagande var att utbyggnaden av elva redan planerade och beställda kärnkraftsreaktorer - enligt en förteckning i propositionen (prop. 1973:1 bil. 15 s. 86) - godtogs, medan utskottet däremot inte ställde sig bakom planerna på anläggande av ytterligare reaktorer. Utskottet konstaterade (s. 18) att de som kritiserade den planerade satsningen på kärnkraften i första hand hade koncentrerat sig på frågorna om hantering och deponering av det radioaktiva avfallet och riskerna för militärt utnyttjande av kärnkraftstekniken. Sannolikheten för allvarliga olyckor med kärnkraftsreaktorer hade bedömts vara extremt små, men vetenskapsmännen ansåg sig inte kunna uttala sig med full visshet i frågan. I en reservation (c, vpk) föreslogs ett i lag stadgat uppskov med kärnkraftsutbyggnaden under i första hand ett år.

1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr. 1975:202) innefattade ett kärnkraftsprogram enligt vilket det år 1985 skulle finnas tretton kärnkraftsaggregat i Sverige. Socialdemokraterna och moderata samlingspartiet stödde denna linje. Folkpartiet förespråkade elva aggregat. Centerpartiet kunde acceptera ett program som omfattande fem aggregat, medan vänsterpartiet kommunisterna endast godtog de fyra aggregat som då var i drift.

Den trepartiregering som bildades efter riksdagsvalet år 1976 uttalade i sin regeringsförklaring att satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte de med kärnkraft förbundna riskerna kunde bemästras på ett betryggande sätt. I detta syfte förslog regeringen en lag enligt vilken frågor om hanteringen av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skulle vara lösta innan ytterligare någon kärnreaktor fick tas i drift. Denna lag, den s.k. villkorslagen (1977:140), trädde i kraft i maj 1977. Vidare införde riksdagen i juni 1979 genom den s.k. rådrumslagen (1979:335) temporärt förbud mot att tillföra kärnreaktor kärnbränsle.

Efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg i Förenta Staterna våren 1979 meddelade de fem riksdagspartiernas ledare att de hade enats om en rådgivande folkomröstning rörande kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen. Folkomröstningen hölls våren 1980. Två förslag, nr 1 och nr 2, innebar avveckling av kärnkraften i den takt som skulle vara möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de tolv kärnkraftsreaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma. Säkerhetssynpunkter skulle bli avgörande för den ordning i vilken reaktorerna skulle tas ur drift. I folkomröstningskampanjen stöddes förslag nr 1 huvudsakligen av företrädare för moderata samlingspartiet och förslag nr 2 huvudsakligen av företrädare för socialdemokraterna och folkpartiet. Förslag nr 2 innehöll dessutom en rad uttalanden om den framtida inriktningen av energipolitiken. Förslag nr 3, som huvudsakligen stöddes av företrädare för centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna, innebar avveckling inom högst tio år av de sex kärnkraftsreaktorer som då var i drift. Icke laddade reaktorer skulle aldrig tas i drift. Även i detta förslag presenterades vissa riktlinjer för energipolitiken framöver. I folkomröstning -

NU 1987/88:40

en tillföll 18,9 % av rösterna förslag nr 1 och 39,1 % förslag nr 2, medan förslag nr 3 samlade 38,7 % av rösterna.

Det beslut som riksdagen fattade på grundval av folkomröstningens resultat och på förslag av näringsutskottet hade följande innebörd (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70 s. 18, rskr. 1979/80:410).

Samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Detta innebar att ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift.

Utskottet fann det nödvändigt att den tidsperiod inom vilken avvecklingen skulle ske blev klart angiven. Reaktorernas tekniska livslängd bedömdes enligt propositionen vara ca 25 år. Med hänvisning därtill slogs det fast att den sista reaktorn i Sverige skulle stängas senast år 2010. Detta överensstämde med ett yrkande i en då behandlad socialdemokratisk partimotion. Enligt en reservation av moderata samlingspartiets företrädare borde utskottet ha instämt i regeringens förslag och konstaterat att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den socialdemokratiska partimotionen i ämnet.

I inledningen har erinrats om 1985 års energipolitiska riktlinjer med en strategi för kärnkraftens avveckling och om den precisering som gjordes år

1986. Vid det senare tillfället angavs dels att riksdagen och regeringen år 1995 skulle lägga fast en avvecklingsplan som visade hur de olika reaktorerna skulle fasas ur och ersättas med ny teknik, dels att omställningen skulle inledas i slutet av 1990-talet.

Vidare har erinrats om riksdagsbeslutet hösten 1987 om kärnkraftsavvecklingens inledning. Beslutet innebar att riksdagen principiellt tog ställning för en tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingens inledning jämfört med den förut gjorda preciseringen och med förbehållet att tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas.

När riksdagen förra året ställde sig bakom regeringens principförslag sade sig utskottet (NU 1987/88:7 s. 45) dela regeringens uppfattning att en längre omställningsperiod ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. De samhällsekonomiska kostnaderna stiger emellertid om kärnkraftsavvecklingen påbörjas tidigare, framhöll utskottet. Utskottet betonade vikten av att det skapas förutsättningar för att den nya kraftproduktionen kan klara stränga miljökrav. I likhet med regeringen ansåg utskottet att en utgångspunkt för energisystemets omställning skulle vara att två reaktorer skulle tas ur drift i de angivna tidsintervallerna. Som anfördes i propositionen var det dock möjligheten till ny energitillförsel och resultatet av hushållningsåtgärderna som fick avgöra när avvecklingen kunde påbörjas. Utskottet räknade därför med att regeringen i de preciserade förslag till riksdagen som hade aviserats till våren 1988 skulle redovisa hur dessa krav i så fall kunde

NU 1987/88:40

uppfyllas liksom vilka de samhällsekonomiska effekterna kunde bedömas bli.

Mot utskottets förslag att tillstyrka propositionen reserverade sig företrädare för alla oppositionspartierna i tre reservationer, dock med helt olika utgångspunkter. I en reservation (m) betecknades det som orimligt att riksdagen skulle ta ställning till regeringens ”diffusa” riktlinjer. Av miljöskäl och ekonomiska skäl borde kärnkraftverken utnyttjas så länge de uppfyllde säkerhetskraven och produktionen lönade sig. Mindre långt i denna riktning gick en annan reservation (fp). Där uttrycktes förvåning över att regeringen i propositionen hävdade att ekonomiska skäl talade för att avvecklingsplanen borde utsträckas i tiden. Det förutsattes att regeringen på ett mer seriöst sätt skulle försöka belägga denna ståndpunkt därest den i den aviserade propositionen skulle kvarstå vid uppfattningen att avvecklingens start skulle tidigareläggas.

I den tredje reservation (c, vpk) anfördes däremot att kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. Detta skulle kunna ske med lönsamhet och utan att användningen av kol och olja behövde öka.

Vad här har redovisats är sålunda den politiska utgångspunkten för regeringens förslag.

Det kan alltså konstateras att nya moment stegvis har kommit in i debatten om kärnkraften. Ursprungligen var introduktionen av kärnkraft i det svenska energisystemet inte politiskt kontroversiell såvitt gäller kärnkraftens säkerhetsfrågor. Efter hand växte sig en opinion mot kärnkraften allt starkare. Den var grundad huvudsakligen på problemen med det radioaktiva avfallet och sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Reaktorhaverierna i Harrisburg år 1979 och i Tjernobyl år 1986 har sedermera lett till att riskerna för stora olyckor i samband med kärnkraftsproduktionen har kommit i centrum för debatten.

Kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd

Ett begrepp som har spelat stor roll i debatten om kärnkraftsavvecklingen är kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd. Utskottet har funnit det angeläget att skapa ökad klarhet om innebörden av detta begrepp. Till belysning därav har utskottet hållit en utfrågning med företrädare för statens kärnkraftinspektion, reaktortillverkarna och kärnkraftsproducenterna.

I proposition 1979/80:170 om vissa energifrågor, vari föreslogs riktlinjer för energipolitiken på grundval av resultatet av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan år 1980, anfördes (s. 4) att en majoritet av de röstande hade uttalat sig för att högst de tolv kärnkraftsreaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete skulle användas ”under sin tekniska livslängd, vilken bedöms vara ca 25 år”. I sitt betänkande med anledning av denna proposition konstaterade näringsutskottet (NU 1979/80:70 s. 18) att reaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift har återkommit i åtskilliga senare sammanhang.

Avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år. Den tekniska livslängden är den tid under vilken reaktorn uppfyller alla krav på säker och ekonomisk drift. Detta innebär att de underhålls- och reparations -

NU 1987/88:40

åtgärder som krävs för att upprätthålla säkerhet och drifttillgänglighet måste vara lönsamma. Begreppet teknisk livslängd innefattar sålunda också en ekonomisk komponent.

Anläggningarna har, enligt vad som uppges, konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Vissa komponenter kan tidigare uppvisa fel förorsakade av t.ex. förslitning eller olika miljöfaktorer. Med nuvarande teknik och ekonomiska villkor kan så gott som alla komponenter och system i ett kärnkraftverk repareras eller bytas ut. I fråga om byggnaden och inneslutningen finns betydande reparationsmöjligheter med tillämpning av konventionell byggnadsteknik. Det största problemet skulle vara en för tidig försprödning av reaktortanken. Motåtgärder uppges finnas även vid ett sådant förlopp. Hittillsvarande analyser motsäger inte det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år.

Frågor inför en kärnkraftsavveckling

En lång rad frågor har ställts i anslutning till regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraftsproduktionen. Synpunkter har framförts i olika sammanhang dels i den allmänna debatten, dels i remissvar över underlag för regeringens proposition, i de motioner utskottet nu har att behandla och vid utfrågningar som utskottet har anordnat. Några av frågorna gäller följande områden:

- orsaken till att startpunkten för kärnkraftsavvecklingen tidigareläggs jämfört med tidigare beslut,

- förändringar i säkerhetsbedömningarna,

- förslagets förenlighet med folkomröstningens resultat och riksdagens beslut efter folkomröstningen,

- förslagets överenstämmelse med riksdagens beslut år 1987 varvid krav ställdes på att möjligheten till ny energitillförsel och resultatet av hushållningsåtgärderna skall vara avgörande för när avvecklingen kan påbörjas,

- möjligheter att hushålla med och effektivisera elanvändningen,

- möjligheter att ersätta kärnkraften med annan elproduktion i olika tidsperspektiv.

En rad frågor har gällt konsekvenserna av en förtida avveckling. De har bl.a. gällt

- konsekvenser för samhällsekonomin,

- effekterna på prisutvecklingen,

- effekterna för industrins kostnader och konkurrenskraft,

- sysselsättningseffekter och deras regionala fördelning,

- konsekvenser för den yttre miljön.

Utskottet behandlar i det följande först kärnkraftsavvecklingens inledningsfas. Därefter diskuteras den fortsatta avvecklingen fram till år 2010.

NU 1987/88:40

42 Kärnkraftsavvecklingens inledning

NU 1987/88:40

Allmänt om regeringens förslag

I propositionen föreslås riksdagen godkänna de riktlinjer som miljö- och energiministern har förordat i fråga om hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

Regeringen anser att kärnkraftsavvecklingen bör inledas med att en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 - en i Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket. Förslaget läggs fram mot bakgrund av en allmän redogörelse för energiläget internationellt och i Sverige samt elsituationen i landet. En handlingsplan i tio punkter presenteras för kärnkraftsavvecklingens inledning (s. 12 f.)

I det följande återges först synpunkter i propositionen och i partimotionerna i olika delfrågor som hänger samman med förslaget om en tidigarelagd kärnkraftsavveckling. Utskottet gör därefter en samlad bedömning av de olika förslagen.

Skäl för en tidigareläggning

Det är angeläget att det skapas fasta förutsättningar för kraftindustrins långsiktiga planering av elförsörjningen och för elanvändarna i näringslivet, den offentliga förvaltningen och hushållen, anförs det i propositionen (s. 5). Riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingens inledande skede bör därför preciseras. Statsmakterna bör nu besluta att två reaktorer skall tas ur drift vid mitten av 1990-talet och därvid även ange vilka kärnkraftverk som berörs.

I propositionen (s. 4 f.) erinras om det principbeslut av riksdagen i slutet av förra året enligt vilket en utgångspunkt skulle vara att en reaktor skulle tas ur drift under perioden 1993-1995 och en under perioden 1994-1996. Detta beslut skall ses mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. I den proposition som förelädes riksdagen med anledning av denna (prop. 1986/87:159) konstaterades att inget avgörande hade kommit fram som motiverade en tidigareläggning av den tidpunkt då kärnkraftsavvecklingen skulle vara helt genomförd. Föredragande statsrådet uttalade, mot bakgrund av gjorda utredningar, att en avveckling på tio år eller kortare tid skulle kräva stora uppoffringar, såväl ekonomiskt som miljömässigt, oavsett om avvecklingen skulle läggas tidigt eller sent under tiden fram till år 2010. En längre avställningsperiod skulle öka möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling, hävdade statsrådet. Bl.a. skulle förutsättningarna för ny kraftproduktion att klara stränga miljökrav förbättras. Upphandlingen av nya elproduktionsanläggningar och investeringar i effektiv utrustning skulle spridas över en längre tidsperiod. Därigenom skulle den svenska industrin få bättre möjligheter att anpassa sig till de krav som skulle komma att ställas. Den svenska elutrustningsindustrins möjligheter att framgångsrikt delta i upphandlingen skulle öka. Samtidigt skulle det bli mindre risk för en sådan överhettning på investeringssidan som annars kan bli följden av en omfattande, snabb omställning. Arbetet med att förbereda kärnkraftsavvecklingen borde därför intensifieras så att avvecklingsperioden kunde utsträckas med

det bibehållna slutmålet att avvecklingen av kärnkraften skulle vara helt genomförd senast år 2010.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor som sammanhänger med kärnkraftsavvecklingens inledning. Uppdraget har redovisats i rapporten Avveckling av två reaktorer (Statens energiverk 1988:1). Vidare har elanvändningsdelegationen utrett vilka åtgärder som behövs för att nödvändig effektivisering av elanvändningen skall kunna åstadkommas. Delegationen har hösten 1987 avgivit betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet. Rapporterna har remissbehandlats. Synpunkter i remissyttranden finns återgivna i propositionen.

Remissyttrandena över energiverkets rapport går i olika riktning. Ett antal centrala myndigheter och de remissinstanser som står kraftindustrin och den tyngre processindustrin nära är starkt kritiska mot en tidigarelagd avveckling. Andra remissinstanser anser att en avveckling bör vara möjlig under förutsättning att det till avvecklingsbeslutet kopplas konkreta beslut om ersättande kraftproduktion, begränsningar av utsläppen m.m. Andra har valt att över huvud taget inte ta ställning till frågan om en tidigarelagd avveckling. Ett begränsat antal remissinstanser är uttalat positiva till en tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen i enlighet med energiverkets förslag eller förordar en tidigare avveckling än år 1995.

I motionerna framförs en rad synpunkter i detta ämne.

Moderata samlingspartiet ger i motion 1987/88:N28 uttryck för en klart kritisk inställning till regeringens förslag om och angivna skäl för en tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen. I motionen anförs att de utredningar som har gjorts efter Tjernobylolyckan har visat att denna olycka inte har gett anledning till en omprövning av den tekniska riskbilden vad gäller haverier i svenska reaktorer. Regeringen kritiseras för att inte ta hänsyn till synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen av de underlagsrapporter den har låtit utarbeta inför arbetet med propositionen.

Också folkpartiet kritiserar regeringen för förslaget om en tidigareläggning. I motion 1987/88:N33 (fp) anförs att det inte framgår av propositionen på vilket sätt en tidigarelagd avveckling skapar fastare planeringsförutsättningar för kraftindustrins långsiktiga planering och för elanvändarna. Påståendet att en längre awecklingsperiod skulle innebära att möjligheterna till teknisk utveckling ökar och att förutsättningarna för kraftindustrin att uppfylla stränga miljökrav förbättras underbyggs inte i propositionen. Däremot framhåller regeringen en rad skäl som talar emot att en tidigareläggning framtvingas, bl.a. miljöskäl.

I motion 1987/88:N38 (c) betecknar centern regeringens förslag som ett framsteg jämfört med tidigare opreciserade uttalanden om kärnkraftsavvecklingen. Enligt centern bör dock avvecklingen inledas omedelbart med att Barsebäcksverket och reaktorn Ringhals 2 tas ur drift så snart det är rättsligen möjligt.

Vänsterpartiet kommunisterna kallar i motion 1987/88:N27 regeringens förslag om en förtida avveckling en lek med ord. Det är fullt möjligt och innebär en stor fördel för landet om kärnkraften avvecklas inom en tioårsperiod, anförs det.

NU 1987/88:40

44 Konsekvenser av en tidigareläggning, m.m.

De tolv kärnkraftsreaktorer som är i drift i Sverige beräknas ha en installerad effekt på ca 9 800 MW och - enligt statens energiverk - en produktion under ett medelår på ca 65 TWh vid mitten av 1990-talet. Tillgänglig produktion uppgår nu till ca 70 TWh. De äldre reaktorerna är mindre än de senast byggda. Tillgängligheten varierar under olika år mellan ca 70 % och ca 90 % för de olika reaktorerna. De olika awecklingskombinationer som energiverket särskilt har studerat innebär ett bortfall av ca 7-10 TWh per år. Med de restriktioner för val av reaktorer som anges i propositionen ligger bortfallet i den övre delen av intervallet.

Frågan om vilka konsekvenser en tidigarelagd avveckling av kärnkraften får har ägnats en betydande uppmärksamhet. Tidigare har nämnts energiverkets utredning och remissbehandlingen av dess rapport. Näringsutskottet har vid en offentlig utfrågning i april 1988 särskilt sökt få frågor kring industrins elförsörjning belysta. Härutöver har utskottet genom ett flertal utfrågningar inhämtat ytterligare upplysningar i ämnet. Utfrågningar av representanter för Vattenfall och Sydkraft AB har belyst vilka ekonomiska konsekvenser kärnkraftsavvecklingen kan få, bl.a. i form av ersättningskrav från kärnkraftsproducenternas sida.

Elpriser och elanvändning

I propositionen (s. 37) återges en beräkning som statens energiverk har gjort av elprisutvecklingen fram till år 1997. Utgångspunkten har varit att kraftföretagen successivt anpassar elpriserna till ökade produktionskostnader. Verket har räknat med att elpriset genomsnittligt ökar med 6 öre per kWh vid en avveckling av två reaktorer, jämfört med 2 öre per kWh om tolv reaktorer fortfarande skulle vara i drift år 1997.

När ny elproduktionskapacitet tas i drift medför detta höjda kostnader, vilket verkar prishöjande, anförs det i propositionen (s. 6). Det påpekas dock att den framtida elprisutvecklingen även beror på andra faktorer än kärnkraftsavvecklingen. Den väntade höjningen av priserna på elenergi är ett resultat av den förändring av elsystemet som inleddes när, på grund av en stigande efterfrågan på elenergi, andra kraftslag än vattenkraft i större skala fördes in i elproduktionen. Denna prishöjning skulle redan ha slagit igenom i viss mån om den inte hade hållits tillbaka främst av den överskottssituation som har rått på elmarknaden. På sikt skulle prishöjningen ha kommit även om kärnkraften hade behållits och byggts ut.

Elprisernas anpassning till den högre kostnadsnivån i produktionssystemet bedöms (s. 8) inte komma att ske abrupt utan i en jämn takt under en förhållandevis lång tid.

Elanvändningsdelegationen räknar med att sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande årsförbrukningen på ca 130 TWh är tekniskt och ekonomiskt tillgängliga för besparing och elersättning fram till slutet av 1990-talet. Delegationen konstaterar samtidigt att det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom bl.a. industrin som kan komma att ta i anspråk hela besparingsutrymmet. En nettoökning kan enligt delegationen inte uteslutas. I statens energiverks rapport Avveckling av två reaktorer beräknas elför -

NU 1987/88:40

brukningen i huvudalternativet till ca 132 TWh år 1997. Flera remissinstanser har emellertid framfört som sin åsikt att planeringen inte bör grundas på en så låg elanvändningsnivå som denna.

Det framhålls i propositionen (s. 6) att kärnkraftsavvecklingen måste genomföras på sådant sätt att det inte uppstår elbrist i landet. Samtidigt bör inte större utbyggnader av ny kapacitet än nödvändigt genomföras eftersom det annars, till stora samhällsekonomiska kostnader, skulle uppstå ett överutbud av kraft. Ett överutbud skulle ge så låga priser att elhushållning skulle bli olönsam hos användarna. Detta skulle i sin tur leda till att den fortsatta avvecklingen försvårades. En ökad elproduktion medför också stora påfrestningar på miljön. Stor omsorg måste därför ägnas åt att avväga utbyggnadsbehoven mot den förväntade elkonsumtionen.

En elanvändningsnivå på 135-140 TWh per år är enligt propositionen mot denna bakgrund en lämplig utgångspunkt när produktionskapaciteten vid slutet av 1990-talet planeras.

I motionerna berörs dessa frågor.

Moderata samlingspartiet anför i motion 1987/88:N28 att regeringens förslag innebär en förhållandevis svag ökning av elpriserna de närmaste åren. Därefter måste man räkna med en mycket kraftig elprishöjning. Den elanvändningsnivå som anges i propositionen betecknas som orealistiskt låg. Den verkliga nivån kommer att bestämmas av om det blir möjligt att bygga kraftverk för ersättningsproduktion.

Folkpartiet säger i motion 1987/88:N33 att den diskussion som i propositionen förs om prisbildningen är ytterst oklar. Med regeringens politik kan det inte uteslutas att prisnivån kommer att stiga mycket kraftigt till följd av kapacitetsbrist. I motionen lämnas förslag som syftar till att priserna skall stiga successivt under 1990-talet. Hushållningspotentialen kan enligt motionärerna vara större än den av regeringen angivna.

Centern räknar i motion 1987/88:N38 med en möjlig elanvändningsnivå på lång sikt om ca 100 TWh. Det framhålls i motionen att elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion.

Vänsterpartiet kommunisterna anger i motion 1987/88:N27 att en möjlig elanvändningsnivå inom en tioårsperiod är 100-110 TWh per år.

Samhällsekonomiska kostnader

Hösten 1987 anförde näringsutskottet (NU 1987/88:7 s. 45) att de samhällsekonomiska kostnaderna skulle komma att öka vid en tidigarelagd kärnkraftsavveckling. Utskottet räknade med att regeringen i den planerade propositionen - dvs. den som nu föreligger - skulle redovisa vilka de samhällsekonomiska effekterna kunde bedömas bli vid en urdrifttagning av två kärnkraftsreaktorer i de då angivna tidsintervallen.

I propositionen anförs (s. 23) att de samhällsekonomiska kostnaderna vid en avveckling av två kärnkraftsreaktorer av energiverket under angivna förutsättningar har beräknats till mellan 500 milj. kr. och 2 000 milj. kr. per år (s. 23). Tidigareläggningen anges enligt energiverket till fem år. Det framgår av propositionen att ett flertal remissinstanser menar att energiver -

NU 1987/88:40

ket har underskattat de verkliga kostnaderna. Längst går Sydkraft AB som hävdar att de totala kostnaderna för avveckling av två reaktorer uppgår till 25-30 miljarder kronor.

Som förutsättning för den lägre kostnadsnivån har energiverket räknat med en elanvändning om 132 TWh per år. Den högre nivån motsvarar en elförbrukning om 145 TWh år 1997. I propositionen anges som en lämplig utgångspunkt för planeringen att elanvändningsnivån kommer att ligga mellan 135 och 140 TWh per år. Beräkningarna i energiverkets rapport grundas vidare på ett produktionsbortfall om 8 TWh. Det bortfall som kan uppskattas enligt regeringens alternativ är av storleksordningen 10 TWh.

Merkostnaderna vid en förtida avstängning av en reaktor i Barsebäck och en reaktor i Ringhals kan i dagens penningvärde beräknas till 25 miljarder kronor, anförs det i motion 1987/88:N28 (m). Det kan enligt motionärerna inte uteslutas att merkostnaderna blir större.

I motion 1987/88:N33 (fp) sägs att regeringen uppenbarligen är beredd att acceptera de samhällsekonomiska kostnaderna trots att det inte finns några säkerhetsmässiga motiv för att starten för avvecklingen skall tidigareläggas.

Kärnkraften kan avvecklas på ett samhällsekonomiskt lönsamt sätt utan att användningen av kol och olja ökar, hävdas det däremot i motion 1987/88:N38 (c), och i motion 1987/88:N27 (vpk) sägs att kärnkraften kan avvecklas inom en tioårsperiod utan några negativa verkningar på landets ekonomi.

Behov av ny produktionskapacitet

I första hand ankommer det på kraftföretagen att planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av elenergi kan tillgodoses, anförs det i propositionen (s. 9). Det förutsätts (s. 20) att kraftföretagen i eget intresse ser till att inte större produktionsresurser än nödvändigt byggs ut. Osäkerheten om hur elbehovet kommer att utvecklas gör det emellertid nödvändigt att de redan nu startar arbetet med att få lokaliseringstillstånd för projekt som skulle vara lönsamma i den situation som uppstår om elbehovet vid slutet av 1990-talet skulle överstiga planeringsnivån 135-140 TWh per år. Om utvecklingen blir sådan att elbehovet ser ut att bli väsentligt lägre kan projekten avbrytas innan de har nått fram till upphandlingsbeslut och i stället placeras i den s.k. projektreserven. Med projektreserv avses utbyggnadsprojekt för vilka omfattande förberedelser redan är genomförda.

I motionerna finns även härvidlag argumentation i olika riktningar.

Regeringens förslag innebär att elförsörjningen blir en hämmande faktor för landets industriella och ekonomiska utveckling, anförs det i motion 1987/88:N28 (m).

En central synpunkt i motion 1987/88:N33 (fp) är att det bör överlåtas åt energimarknadens aktörer att fatta de konkreta besluten om utbyggnad av ny kraftproduktion.

I motion 1987/88:N38 (c) sägs att centerns förnyelseplan innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet begränsas i förhållande till kraftindustrins och politiska centralisters alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft.

NU 1987/88:40

47 Kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att ersättning i form av elproduktion i kolkondenskraftverk behöver tillgripas, hävdas det i motion 1987/88:N27 (vpk).

Konsekvenser för industrin, sysselsättningseffekter m.m.

Elförsörjningen får enligt propositionen (s. 6) inte vara en faktor som försvagar industrins internationella konkurrenskraft och hämmar landets industriella utveckling.

Elanvändningsdelegationen och några remissinstanser pekar på de problem som kan uppstå för den elintensiva industrin på grund av de framtida elprishöjningarna. Det finns enligt föredragande statsrådet anledning att noga följa utvecklingen för sådan industri vars lönsamhet och konkurrensförmåga starkt påverkas av priset på elenergi. Det är därvid viktigt att också de regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna studeras och att man överväger hur dessa faktorer bör påverka politikens utformning.

Regeringen kommer enligt propositionen (s. 39) att tillsätta en särskild arbetsgrupp som får till uppgift att till en första avstämningstidpunkt år 1990 redovisa förslag till åtgärder så att rimliga konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin. Speciella regionalpolitiska insatser kan därutöver bli nödvändiga för att säkerställa industrisysselsättningen inom särskilt utsatta orter och regioner.

Den elintensiva industrin sysselsätter ca 100 000 personer. Den är i stor omfattning lokaliserad till Bergslagen och norra Sverige och svarar där för upp emot 40 % av den totala industrisysselsättningen. Dessa regioner har redan i dag stora arbetsmarknadsproblem. Den elintensiva industrin har en mycket stor exportandel, och dess exportvärde uppgår till cirka en tredjedel av industrins totala nettoexportvärde.

Inom regeringskansliet har enligt propositionen (s. 12) gjorts beräkningar av sysselsättningseffekterna för elintensiv industri vid höjda elpriser. Beräkningarna visar att ett stort antal arbetstillfällen hotas vid stora elprishöjningar. En mycket snabb ökning av den svenska elintensiva industrins elkostnader i förhållande till den internationella elkostnadsutvecklingen skulle komma att leda till en allvarlig försämring av dessa branschers konkurrensvillkor. Regeringen avser därför att tillsätta den nämnda arbetsgruppen.

Sysselsättningsläget och den regionala arbetsmarknaden i och omkring kärnkraftskommunerna tas också upp i propositionen (s. 82). Det förutsätts att länsstyrelsen och länsarbetsnämnden skall beakta behovet och möjligheterna att åstadkomma alternativ sysselsättning i de kommuner som direkt berörs av kärnkraftsavvecklingen.

Vidare påpekas i propositionen (s. 83) att avvecklingen av kärnkraften på sikt innebär en utbyggnad av alternativa energikällor, vilket ger viss sysselsättning såväl under uppbyggnadsskedet som när nya kraftkällor tas i bruk.

Höjda elpriser kommer också att positivt påverka elutrustningsindustrin, då behovet av ny energisnål teknik ytterligare förstärks. Behovet av kompetensutveckling och utbildningsinsatser kommer att öka för olika yrkesgrupper inom detta branschområde.

NU 1987/88:40

48 Kärnkraftsavvecklingen kan innebära att kärnkraftsindustrin och säkerhetsmyndigheterna får svårigheter att behålla och rekrytera personal med tillräcklig kompetens, framhålls det i propositionen (s. 10). Detta problem måste hanteras så att störningar i kärnkraftverkens drift och säkerhet kan undvikas. En särskild informationsgrupp avses få uppdrag att behandla personal- och kompetensfrågor inom det kärntekniska området. I informationsgruppen avses ingå företrädare för kärnkraftsindustrin, högskolan, personalorganisationerna, säkerhetsmyndigheterna och andra berörda.

Konsekvenserna för industrin utvecklas främst i moderata samlingspartiets motion. Påståendet i propositionen att den svenska industrin inte skall drabbas av den förtida avvecklingen saknar trovärdighet, heter det i motion 1987/88:N28 (m). Höga elpriser kommer i längden att leda till att många elintensiva industriföretag måste upphöra med sin verksamhet. I motion 1987/88:N33 (fp) betonas vikten av att marknadens aktörer medelst prishöjningar får riktiga signaler.

Centerns plan för förnyelse av energisystemet innebär att kärnkraften blir onödig, sägs det i motion 1987/88:N38. En satsning på inhemsk energi ger många nya arbetstillfällen där sysselsättningsproblemen är som störst. Det är realistiskt att räkna med fortsatta neddragningar och rationaliseringar inom den elintensiva industrin, sägs det i vänsterpartiet kommunisternas motion 1987/88:N27. Därmed minskar elanvändningen i landet. Kärnkraftsavvecklingen kan enligt motionärerna genomföras utan negativa konsekvenser.

Val av reaktorer

Regeringens förslag om att kärnkraftsavvecklingen skall inledas med att en reaktor i Barsebäcksverket och en i Ringhalsverket tas ur drift motiveras i korthet på följande sätt (s. 22).

En central fråga är om någon eller några reaktorer skiljer sig från de övriga när det gäller risker för och konsekvenser av en allvarlig reaktorolycka. Enligt föredragande statsrådets bedömning är det inte nu möjligt att på grundval av reaktorsäkerhets- eller strålskyddsförhållanden ange med vilka reaktorer som kärnkraftsavvecklingen bör starta. Konsekvenserna av en svår reaktorolycka är bl.a. beroende av hur många människor som bor i det aktuella området. Inom 50 km radie från Barsebäcksverket bor 2,2 miljoner människor. Motsvarande antal är för Ringhalsverket drygt 300 000 människor och för Forsmarks- och Oskarshamnsverken mindre än 100 000 människor. Runt Barsebäcksverket utgörs bebyggelsen till stor del av storstadsområden. Enligt propositionen talar detta förhållande för att Barsebäcksverket bör ingå i kärnkraftsavvecklingens första fas.

En viktig faktor vid valet av de reaktorer som först skall tas ur drift sägs vidare vara de samhällsekonomiska kostnaderna för olika avvecklingsalternativ. Energiverkets beräkningar om mellan 500 milj. kr. och 2 000 milj. kr. per år redovisas. Det påpekas att ett flertal remissinstanser anser att verket har underskattat de verkliga kostnaderna. I propositionen betecknas dock verkets analys av skillnaden mellan olika alternativ som till fyllest såsom beslutsunderlag.

Andra faktorer av betydelse vid valet av reaktorer är relationerna mellan

NU 1987/88:40

4 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 40

kraftföretagen och företagens möjligheter att fortsättningsvis delta i den s.k. samkörningen. Även ägarförhållandena bör beaktas i sammanhanget.

Ytterligare en sådan faktor är resp. kommuns sysselsättningssituation. Sysselsättningsläget är betydligt bättre i Kävlinge och Varberg än i Oskarshamn och Östhammar. Även den regionala arbetsmarknaden runt dessa kommuner är bättre.

Mot denna bakgrund anser regeringen att förutom en reaktor i Barsebäcksverket även en reaktor i Ringhalsverket, som helt ägs av staten via Vattenfall, bör väljas. Barsebäcksverket ägs i sin helhet av Sydkraft AB via Sydsvenska Värmekraft AB. Därigenom fördelas de urdrifttagna reaktorerna i den första omgången ungefär lika på statligt och enskilt ägda kraftföretag.

Det framgår av propositionen att regeringen avser att år 1990 ta upp frågan om vilka reaktorer i de båda kärnkraftverken som bör väljas och om vilken turordning som bör gälla för urdrifttagningen. Därvid bör enligt propositionen beaktas bl.a. säkerhetsmässiga och ekonomiska faktorer samt kraftsituationen i resp. region. Regeringen avser också att överlägga med ägarna till dessa verk och säger sig komma att lägga vikt vid ägarnas synpunkter på valet av reaktorer.

År 1990 bör, sägs det vidare (s. 24), en avstämning ske för att det skall kunna verifieras att åtgärderna för ethushållning och elersättning samt förberedelserna för elproduktionsutbyggnader och nätförstärkningar fortskrider som avsett. En ytterligare avstämning bör ske i god tid innan den första reaktorn ställs av. Om så erfordras kan ytterligare åtgärder då sättas in. Det erinras om det särskilda ansvar som Vattenfall har i detta sammanhang såsom statligt ägt energitjänstföretag.

Motionärernas krav

I den tidigare framställningen har återgivits en rad synpunkter i motionerna inom olika ämnesområden som hänger ihop med kärnkraftsawecklingen. Ett betydande antal motionsyrkanden gäller kärnkraftsavvecklingens inledning.

Som redan har framgått är moderata samlingspartiet kritiskt inställt till regeringens förslag. Enligt partimotionen 1987/88:N28 bör riksdagen avslå regeringens förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsawecklingen skall inledas. Riksdagen uppmanas där också att uttala sig om vad i motionen har anförts om konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling. Regeringens förslag sägs leda till ett meningslöst slöseri med resurser som medför att miljön försämras och arbetslöshet uppstår. Förslaget skulle vidare innebära att socialdemokraterna väljer att bryta mot resultatet av 1980 års folkomröstning om kärnkraften.

I motion 1987/88:N225 från allmänna motionstiden hemställer moderata samlingspartiet om ett uttalande av riksdagen rörande aweckling av kärnkraftsreaktorer. Ett fullföljande av det riksdagsbeslut om förtida kärnkraftsavveckling som regeringen har genomdrivit kommer att innebära en extra belastning för det svenska folkhushållet, sägs det.

Den förtida avveckling av den svenska kärnkraftsproduktionen som

NU 1987/88:40

planeras är en unik företeelse i världen och måste med all kraft motarbetas, anförs det i en regionalpolitisk! inriktad motion som åberopas i motion 1987/88:N452 (m). Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

I motion 1987/88:N29 (m) finns tre yrkanden. Det första innebär avslag på propositionen i nu behandlad del. Det andra gäller tolkningen av folkomröstningen år 1980 och innebär att existerande kärnkraftsreaktorer skall kunna utnyttjas även efter år 2010. För den händelse de två första yrkandena inte vinner riksdagens bifall begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftens avveckling bör påbörjas senare än regeringen har föreslagit. Det andra yrkandet behandlar utskottet senare i detta betänkande (s. 59). Andrahandsyrkandet, som närmast knyter an till kravet att propositionen skall avslås, tar utskottet upp här.

En förtida avveckling av kärnkraften innebär stora miljö- och samhällsekonomiska problem, sägs det i motion 1987/88:Jol6 (m). Riksdagen föreslås uttala sig för att användningen av kärnkraft i den svenska energiförsörjningen skall avgöras ur säkerhets- och samhällsekonomiska aspekter.

Folkpartiet föreslår i motion 1987/88:N33 att riksdagen skall avslå förslaget att två kärnreaktorer skall tas ur drift i mitten av 1990-talet. Regeringen har inte redovisat tillräckliga skäl för att det nu skall beslutas om att kärnkraftsavvecklingens inledning skall tidigareläggas på detta sätt, anförs det. Det är inte statsmakternas uppgift att peka ut när och i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift. Statsmakterna skall besluta om de ramar som skall gälla för marknaden. Kraftbolagen skall ta ställning till när och hur de olika reaktorerna skall tas ur drift.

Centern vill enligt motion 1987/88:N38 att riksdagen skall - med avslag på proposition 1987/88:90 i denna del - godkänna i motionen redovisade riktlinjer för kärnkraftens avveckling och hos regeringen begära förslag - i en särskild lag - om att kärnkraftens avveckling skall inledas omedelbart med att reaktorerna Ringhals 2 samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift. Risken för olyckor ökar allteftersom reaktorerna åldras, anförs det. Motionen behandlas här såvitt gäller kärnkraftsavvecklingens inledning.

I motion 1987/88:N43 (c) påyrkas åtgärder avseende förberedelser för avvecklingen av Barsebäcksverket.

I motion 1987/88:N32 (c) begärs att riksdagen skall ansluta sig till den avvecklingsplan för kärnkraften som finns i motionen. Den går ut på att Ringhals 2 skall stängas snarast och att Barsebäcksreaktorerna skall avvecklas till den tidpunkt då Karlshamns oljekraftverk har kunnat förses med höggradig rökgasrening eller blivit anpassat till naturgasdrift. Liknande förslag finns i motion 1987/88:N450 (c).

Krav på en omedelbar stängning av ett par reaktorer, främst de i Barsebäck samt Ringhals 2, framförs av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1987/88:N27. På samma linje ligger förslagen i motion 1987/88:N416 (vpk). I motion 1987/88:Jo26 begär samma parti att avvecklingen av kärnkraft skall börja omedelbart. Det radioaktiva hotet får inte fortsätta att öka, anförs det.

NU 1987/88:40

51 Ett antal mer lokalt betonade aspekter på kärnkraftsavvecklingen berörs i fem motioner.

Konsekvenser för den elintensiva industrin i Kopparbergs län vid en förtida avveckling av kärnkraften diskuteras i motion 1987/88:N36 (m). Enligt denna bör riksdagen avslå propositionen. Motionären menar att de höjda elpriser som är att förutse kommer att på ett oroande sätt försämra konkurrensläget för företag inom basindustrier - stålverk och pappersbruk - med stort exportberoende. Motionen behandlas i sin helhet här.

Motion 1987/88:N37 (m) gäller effekterna för Skåne av en förtida avveckling. Vad motionärerna syftar på är främst miljöproblem som kan uppkomma om bortfallet av kärnkraft kompenseras genom utnyttjande av kolkondenskraftverk. Motionärerna vill att riksdagen skall avslå förslaget till riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

Ett uttalande av riksdagen om en kärnkraftsavvecklings konsekvenser för företag och anställda efter Norrlandskusten begärs i motion 1987/88:N434 (m). Det gäller att förhindra, uttalar de, att den elintensiva industrin drabbas av destruktiva konsekvenser i form av sviktande lönsamhet, minskad sysselsättning och uteblivna investeringar.

Förberedelserna för en avveckling av Barsebäcksverket och statens ansvar för den regionala sysselsättningen vid kärnkraftsavvecklingen är ämnet för motion 1987/88:N43 (c). Motionären förespråkar i första hand vissa tekniska åtgärder - anordningar som minskar överföringsförlusterna och installation av en gasturbin i Barsebäck - i syfte att trygga leveranssäkerheten i elnätet.

I motion 1987/88:N417 (c) begärs garantier för andra arbetstillfällen vid en avveckling av kärnkraftproduktionen i Oskarshamn.

Här tar utskottet också upp den del av motion 1987/88:N30 (s) som gäller elenergiprisernas regionalpolitiska betydelse för Norrbottens län. Länets basindustrier är extremt elintensiva, framhålls det. Eluppvärmningen - "den

miljövänligaste typen av fjärrvärme för den norrländska glesbygden ” är

redan nu mycket kostnadskrävande.

Utskottets ställningstagande

De grundläggande politiska utgångspunkterna för det beslut riksdagen nu skall fatta är folkomröstningen om kärnkraft år 1980, riksdagens beslut på grundval av folkomröstningen och dess principbeslut i slutet av år 1987 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning. Utskottet konstaterar att dessa riksdagens beslut innebär att kärnkraften skall avvecklas med slutpunkt år 2010. Kärnkraften skall avvecklas i en takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift. Beslutet år 1987, som får ses mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, innebär att en utgångspunkt skall vara att avvecklingen inleds i mitten av 1990-talet. Möjligheterna till ny energitillförsel och resultatet av hushållningsåtgärderna skulle avgöra när avvecklingen kan påbörjas.

I likhet med regeringen ser utskottet ett värde i att det nu skapas klara

NU 1987/88:40

förutsättningar för kraftindustrin med hänsyn till dess långsiktiga planering av elförsörjningen och för elanvändarna i olika delar av samhället.

En avveckling av två kärnkraftsaggregat i enlighet med regeringens förslag innebär en rad konsekvenser för samhället. Dessa är starkt beroende av elanvändningens utveckling. Förslaget om en avveckling skall därför ses tillsammans med förslag till andra åtgärder vilka syftar till elhushållning och effektivare elanvändning och som behandlas senare i detta betänkande. Den strategi för kärnkraftens avveckling som riksdagen antog år 1985 innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom en övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. och i tredje hand genom nya elproduktionsanläggningar.

De frågor som nyss har tagits upp i anslutning till regeringens förslag skall här något beröras.

Utskottet vill understryka att prishöjningar på sikt är ofrånkomliga när ny elproduktionskapacitet tas i drift med därav följande höjda produktionskostnader. Den framtida elprisutvecklingen beror på flera faktorer, varav kärnkraftsavvecklingen är en. Enkelt uttryckt stiger elpriserna snabbare ju mer elförbrukningen ökar och ju snabbare kärnkraften avvecklas. Som sägs i propositionen är en kraftfull elhushållning det bästa sättet att hålla tillbaka behovet av produktionsutbyggnad och därmed de kommande elprishöjningarna. Vidare är elprisutvecklingen beroende av de prissättningsmetoder som tillämpas. Utskottet vill framhålla att principerna för prissättning bör underordnas övriga övergripande samhällsmål. Detta gäller även tillämpningen av det höjda avkastningskravet på Vattenfall. Beträffande konsekvenser av elprishöjningar återkommer utskottet i det följande. Den planeringsnivå för elanvändningen om 135-140 TWh per år vid slutet av 1990-talet som anges i propositionen finner utskottet rimlig med hänsyn till de åtgärder i övrigt som föreslås i propositionen. Allmänt måste dock konstateras att prognoser över elanvändningen på så lång tid som tio år nödvändigtvis är behäftade med stor osäkerhet.

En tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen innebär ökade samhällsekonomiska kostnader. Av den tidigare redovisningen framgår att det råder delade meningar om hur stora dessa kostnader är. Till väsentlig del kan de olika uppfattningarna förklaras av olikheter i de antaganden som ligger till grund för kalkylerna. Kostnaderna beror sålunda på bl.a. elförbrukningens storlek och prisutvecklingen på kol och olja. dvs. faktorer som i dagsläget endast kan prognostiseras. Andra viktiga förutsättningar är vilket alternativt avvecklingsår som väljs för resp. reaktorer och vilka reaktorer som väljs. I energiverkets kalkyler förutsätts att den alternativa avvecklingen skulle ske fem år senare. Verket påpekar dock att man lika gärna kunde jämföra med ett fall där avvecklingen ligger närmare år 2010, vilket innebär att kostnaderna för en förtida avveckling blir avsevärt högre. Man kan också jämföra med det fall att reaktorerna används sin tekniska livslängd ut. Då skulle kostnaderna kunna bli både mindre och större beroende på vilka antaganden man gör om den tekniska livslängden. Inför utskottet har, som tidigare redovisats (s. 25), företrädare för kraftindustrin med instämmande av statens kärnkraftinspektion hävdat att de svenska kärnkraftverken svarar mot konstruktionsförutsättningen av en teknisk livslängd om 40 år. Avskrivnings -

NU 1987/88:40

perioden är däremot 25 år. - Det beslut som riksdagen har fattat om en bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen får, menar utskottet, inte ses som en ren framräkning grundad på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet var att utifrån folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga rum.

Utskottet konstaterar att riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften innebär att vissa samhällsekonomiska kostnader får accepteras. Det är dock angeläget att dessa kostnader kan begränsas och att sysselsättning och välfärd kan upprätthållas. Utskottet finner det angeläget att regeringen i samband med den kontrollstation som skall förekomma år 1990 för riksdagen redovisar en bedömning av de samhällsekonomiska kostnaderna av en förtida avveckling på grundval av ett så aktuellt material som möjligt.

I fråga om behovet av ny elproduktionskapacitet vill utskottet understryka att det i första hand ankommer på kraftföretagen att planera och utveckla kraftsystemet på sådant sätt att landets behov av elenergi kan tillgodoses. Utskottet vill emellertid i denna viktiga fråga påminna om de tidigare refererade politiska utgångspunkterna för riksdagens ställningstagande.

När det gäller den i propositionen föreslagna kontrollstationen år 1990 vill utskottet erinra om formuleringen i proposition 1986/87:159 om utgångspunkter för energisystemets omställning. Där sägs att ”tillförseln av energi och resultaten av hushållningen avgör när reaktorerna kan tas ur drift”. Denna formulering ställde sig riksdagen bakom. En central uppgift inför kontrollstationen är därför enligt utskottets mening att det konkret klargörs vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två kärnkraftsreaktorerna skall resultera i elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins försörjning skall tryggas. Detta bör redovisas för riksdagen.

En uppmärksammad fråga är vilka konsekvenser den nu planerade kärnkraftsavvecklingen får för industrin och sysselsättningen. Utskottet vill härvidlag anföra följande.

En grundläggande tanke i propositionen, som utskottet ansluter sig till, är att elförsörjningen inte skall vara en faktor som försvagar industrins internationella konkurrenskraft och hämmar den industriella utvecklingen.

Utskottet är väl medvetet om att en fortsatt strukturomvandling är att vänta inom industrin. I detta sammanhang bör dock särskilt beaktas att den elintensiva industrin är väsentligt känsligare för förändringar i elpriset än övrig industri. Den tidigare nämnda arbetsgruppen skall uppmärksamma situationen för den elintensiva industrin. Utskottet vill markera betydelsen av att det inför den första avstämningstidpunkten år 1990 redovisas förslag till åtgärder som syftar till att vidmakthålla rimliga arbetsvillkor för den elintensiva industrin. I betänkandet NU 1987/88:41 om statens vattenfallsverk har utskottet uppmärksammat konsekvenserna för den elintensiva industrin av ett höjt förräntningskrav på Vattenfall. Det skall tilläggas att på längre sikt endast en begränsad del av en elprishöjning för den elintensiva industrin kan förklaras av att avvecklingen av två kärnkraftsreaktorer tidigareläggs. Utskottet vill särskilt betona vikten av att statsmakterna värnar om den elintensiva industrins långsiktiga överlevnadsmöjlighter, inte minst

NU 1987/88:40

mot bakgrund av att denna industri har sin tyngdpunkt i Bergslagen och norra Sverige som kännetecknas av svåra sysselsättningsproblem. Även utvecklingen på detta område bör ingå i redovisningen vid kontrollstationen år 1990. Vidare vill utskottet understryka betydelsen av att regeringen följer kostnadsutvecklingen för eluppvärmda bostäder och vid kontrollstationen överväger behovet av särskilda insatser till stöd för ombyggnad till andra uppvärmningssystem där detta kan vara befogat.

För valet av de reaktorer som skall inleda kärnkraftsavvecklingen gäller enligt resultatet av folkomröstningen att säkerhetssynpunkter skall vara avgörande. Utskottet noterar att ansvariga myndigheter bedömer att samtliga reaktorer i dag har en betryggande säkerhet. Det är inte nu möjligt att på grundval av reaktorsäkerhets- eller strålskyddsförhållanden ange med vilka reaktorer kärnkraftsavvecklingen skall ta sin början. Med dessa utgångspunkter har befolkningskoncentrationen kring de olika reaktorerna en väsentlig betydelse. Utskottet finner de skäl som har anförts i propositionen för att avvecklingen skall inledas i Barsebäck och Ringhals vara bärande. Utskottet har ingenting att erinra mot de i propositionen angivna årtalen för kärnkraftsavvecklingens start. Regeringens förslag ligger i linje med riksdagens beslut hösten 1987. Till turordningen för urdrifttagningen återkommer utskottet.

I fråga om konsekvenser för sysselsättningen på kärnkraftsorterna instämmer utskottet i att länsstyrelsen och länsarbetsnämnden bör beakta behovet av och möjligheterna att åstadkomma alternativ sysselsättning i de kommuner som direkt berörs av kärnkraftsavvecklingen.

Utskottet vill vidare kraftigt understryka vikten av att störningar i kärnkraftverkens drift och säkerhet kan undvikas i samband med kärnkraftsavvecklingen. Det är ytterst angeläget att kompetensen på det kärntekniska området kan upprätthållas såväl vid de olika kärnkraftverken som hos de centrala organen på kärnkraftsområdet.

Såväl sysselsättnings- som kompetensfrågorna måste få en tillfredsställande behandling. Den av regeringen föreslagna informationsgruppen bör ersättas av en särskild arbetsgrupp - med representation för berörda parter - för att handlägga dessa frågor.

Med åberopande av vad utskottet har anfört i ämnet, särskilt om redovisning av behovet av eltillförsel, om konsekvenser för industrin och om samhällsekonomiska kostnader, tillstyrker utskottet regeringens här behandlade förslag till riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

I anslutning till de allmänna synpunkter som nu har lämnats vill utskottet något ytterligare beröra de motioner som rör kärnkraftsavvecklingens inledningsskede.

Först skall konstateras att de motioner som riktar sig mot regeringens förslag gör detta från helt skilda utgångspunkter. De olika motionsyrkandena är sinsemellan oförenliga. I moderata samlingspartiets motion 1987/ 88:N28 pläderas för att avvecklingen skall börja så sent som möjligt. Centern begär däremot i motion 1987/88:N38 att kärnkraftsavvecklingen skall inledas omedelbart.

Av vad utskottet har anfört framgår att utskottet avstyrker här behandlade delar såväl av moderata samlingspartiets partimotioner 1987/88:N28 och

NU 1987/88:40

1987/88:N225 som av motionerna 1987/88:Jol6 (m), 1987/88:N29 (m) och 1987/88:452 (m), liksom motionerna 1987/88:N36 (m), 1987/88:N37 (m) och 1987/88:N434 (m).

Gentemot vad som anförs i folkpartiets motion 1987/88:N33 vill utskottet starkt ifrågasätta lämpligheten av att det skulle överlåtas åt marknadens aktörer att bestämma om tidsplanen för kärnkraftsavvecklingen, även om detta skulle ske inom vissa bestämda ramar. Ett sådant förfarande skulle i alltför hög grad ge utrymme för rent företagsmässiga bedömningar på bekostnad av samhällsekonomiska, säkerhetsmässiga och sysselsättningspolitiska överväganden. Också denna motion avstyrks i här behandlad del.

Utskottets ställningstagande till propositionen innebär också att centerns yrkande i motion 1987/88:N38 i här behandlad del avstyrks. Vad gäller kravet på lagreglering av kärnkraftsavvecklingens inledning vill utskottet påminna om att regeringen förbereder lagstiftning om återkallelse av drifttillstånd för kärnkraftsreaktorer och om ersättning till tillståndshavare efter återkallelse (se s. 28).

Med hänsyn till den redogörelse som regeringen har lämnat (prop. 22 f.) för förberedelser inför en avveckling av Barsebäcksverket ser utskottet inte anledning för riksdagen att göra något uttalande med anledning av yrkandet i detta ämne i motion 1987/88:N43 (c). Likaså avstyrks motion 1987/88:N416 (vpk) såvitt gäller förslaget om att Barsebäcksverket skall tas ur drift.

Förslagen till avvecklingsplaner i motion 1987/88:N32 (c), 1987/88:N450 (c) och 1987/88:N27 (vpk) avstyrks likaså i här berörd del med hänvisning till vad utskottet har anfört om kärnkraftsavvecklingens inledning. Med samma motivering avstyrks den här behandlade delen av motion 1987/88:Jo26 (vpk).

Mot bakgrund av vad som har anförts om den elintensiva industrin och elprishöjningarna ser utskottet inte heller skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av den här behandlade delen av motion 1987/ 88:N30 (s).

Utskottet noterar att regeringen avser att, om riksdagen godkänner dess förslag om kärnkraftsavvecklingens inledning, år 1990 ta upp frågan om vilka två reaktorer i Barsebäcks- och Ringhalsverken som först skall tas ur drift och vilken turordningen mellan dem skall vara. Med hänsyn till att de olika reaktorerna i de båda verken har tagits i drift vid skilda tidpunkter och har olika effekt blir konsekvenserna i fråga om kostnader och behovet av ersättande elproduktion beroende på vilka reaktorer som väljs. Utskottet finner det angeläget att den angivna frågan föreläggs riksdagen och föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen slår fast att så bör ske.

I motion 1987/88:N416 (vpk) begärs uttryckligen att reparationerna av reaktorn Ringhals 2 skall avbrytas och att denna reaktor snarast skall tas ur drift. En omedelbar avveckling av Ringhals 2 begärs också i motion 1987/88:N38 (c). Riksdagen har vid budgetbehandlingen de senaste åren tagit ställning till förslag från regeringen om att medel skulle anvisas för ånggeneratorbyte i Ringhals 2. Våren 1987 (NU 1986/87:34 s. 22) beslöt riksdagen om anslag för ändamålet till Vattenfall, som äger Ringhalsverket.

Mot bakgrund av sitt förslag i proposition 1987/88:87 om ny ekonomisk styrning av statens vattenfallsverk föreslår regeringen i den nu föreliggande

NU 1987/88:40

propositionen att riksdagen skall godkänna ett i denna angivet förslag till investerings- och finansieringsplan för Vattenfall. Investeringsplanen för budgetåret 1988/89 upptar 300 milj. kr. för byte av ånggeneratorer i Ringhals 2.

De synpunkter som framförs i motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/ 88:N416 (vpk) finner utskottet inte relevanta. Alltså avstyrks motionerna i denna del. Regeringens förslag till investeringsplan för Vattenfall behandlas i betänkandet NU 1987/88:41.

Vissa miljöfrågor

I ett avsnitt i propositionen (s. 78 f.) berörs vissa miljöfrågor i samband med kärnkraftsavvecklingen. Där refereras till de slutsatser som statens energiverk har dragit i rapporten Avveckling av två reaktorer och till remissinstansernas synpunkter på denna rapport. Föredragande statsrådet säger sig dela remissinstansernas uppfattning att miljöfrågorna måste tillmätas stor betydelse vid utformningen av riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingen. Hon erinrar om att det i proposition 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning underströks att kärnkraftsavvecklingen inte får ske på bekostnad av miljön. De elproduktionsanläggningar som skall ersätta kärnkraften måste uppfylla mycket högt ställda miljö- och säkerhetskrav.

I propositionen hänvisas vidare till att regeringen i proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet lägger fram en rad förslag som bl.a. syftar till begränsningar i utsläpp av försurande ämnen. Avsikten är att åtgärderna skall genomföras samtidigt med att kärnkraften avvecklas. Detta innebär att de totala utsläppen av försurande ämnen från energisystemet inte får öka till följd av att kärnkraften avvecklas. Energiverket har räknat med extra kostnader av 100-150 milj. kr. per årom man vill öka reningen så mycket att utsläppsökningar för svavel och kväveoxider helt motverkas. Denna summa ingår i de tidigare angivna samhällsekonomiska merkostnaderna. Verket framhåller att det inte finns några realistiska metoder att minska utsläppen av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen. Naturvårdsverket belyser i sitt remissvar över energiverkets utredning bl.a. konsekvenserna av utökade utsläpp av koldioxid (s. 142).

Miljöfrågorna tillmäts också stor betydelse i motionerna.

I moderata samlingspartiets motion 1987/88:N28 sägs att det mest allvarliga med regeringens förslag till förtida kärnkraftsavveckling är att omställningen kommer att genomföras på bekostnad av miljön.

Folkpartiet konstaterar i motion 1987/88:N33 att all energiproduktion innebär någon form av miljöpåverkan. Ett av de övergripande målen för energipolitiken skall vara att energisystemet skall ge en säker och tillräcklig energitillförsel med minsta möjliga miljöpåverkan.

I centerns motion 1987/88:N38 anförs att det finns ett mycket nära samband mellan energianvändning, ekonomi och miljö. Ett övergripande mål i en decentralistisk energipolitik för uthållig energianvändning är mot bakgrund av miljöproblemen att varje energikälla som används i större omfattning och under längre tid skall ingå i naturens eget kretslopp.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1987/88:N27, dock utan

NU 1987/88:40

något särskilt yrkande, att de största vinsterna med kärnkraftsavvecklingen finns att hämta i det långa perspektivet. Härvid åsyftas främst avfallsproblematiken. Ett konkret yrkande om sänkt svavelhalt i olja behandlas av jordbruksutskottet.

Miljöfrågorna har, som näringsutskottet tidigare anfört, central betydelse vid kärnkraftsavvecklingen. Utskottet vill starkt understryka att omställningen av energisystemet skall genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter för miljö och hälsa undviks så långt det är möjligt. Stränga miljökrav skall ställas på nya el- och värmeproduktionsanläggningar och vid all användning av energi. Trots stränga krav innebär ny elproduktionskapacitet en ökad påfrestning på miljön. Som framhålls i propositionen får kärnkraftsavvecklingen inte innebära att utsläppen av försurande ämnen från energisystemet ökar. De åtgärder som regeringen föreslår i proposition 1987/88:85 om miljöpolitik inför 1990-talet skall ses mot bl.a. denna bakgrund. Ett särskilt problem är de ytterligare utsläpp av koldioxid som blir följden av en ökad användning av fossila bränslen. Det är därför angeläget att behovet av ny produktionskapacitet kan begränsas genom effektivisering av elanvändningen och genom elersättning, dock utan att elförsörjningen eftersätts. Utskottet ansluter sig till vad som anförs i den nu aktuella propositionen och avstyrker här behandlade delar av motionerna.

Vinster vid vattenkraftsproduktion

En fråga som särskilt skall tas upp i detta sammanhang gäller de vinster som uppstår vid drift av äldre vattenkraftverk när elpriserna stiger på grund av omställningen av energisystemet.

I propositionen sägs (s. 10) att stora elprishöjningar kan leda till oskäligt stora vinster i kraftföretag som äger äldre kraftverk med låga produktionskostnader. Det framgår att regeringen avser att låta utreda denna fråga i särskild ordning. Vid den avstämning som skall göras år 1990 skall frågan om kraftindustrins vinster ha klarlagts.

Frågan har också samband med det ökade avkastningskrav på Vattenfall som regeringen har föreslagit i proposition 1987/88:87 och som utskottet behandlar i betänkandet NU 1987/88:41.

I partimotionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern uppmärksammas frågan om priser och vinster vid kraftproduktion.

I motion 1987/88:N28 kritiserar moderata samlingspartiet regeringen för de konsekvenser i form av elprishöjningar som den tidigarelagda kärnkraftsavvecklingen för med sig.

Folkpartiet förordar i motion 1987/88:N33 en höjning av elpriserna för att hushållning och uppförande av nya elproduktionsanläggningar skall stimuleras. Höjda skatter och obligatoriska fondavsättningar nämns som möjliga medel för att nå en lämplig prisnivå.

I centerns motion 1987/88:N38 sägs att kraftbolagens vinster måste omfördelas ifall marginalkostnadsprinciper införs vid prissättning på elenergi.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen avser att noga följa lönsamhetsutvecklingen inom kraftindustrin och elprisutvecklingen och att

NU 1987/88:40

också låta utreda frågan om beskattning av vinster som uppkommer i bl.a. äldre vattenkraftverk.

Ett särskilt problem, som därvid måste beaktas, är att vissa äldre vattenkraftverks värdestegring delvis redan har tagits ut i samband med ägarskiften under de senaste åren. Detta talar för att en ny skatt på vattenkraft borde, liksom den skatt som redan utgår på viss elektrisk kraft, beräknas med utgångspunkt i kraftverkets idrifttagningsår. Utskottet avstyrker de här aktuella motionerna i nu behandlad del.

Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen

Energipolitiken måste ha en i huvudsak långsiktig inriktning, sägs det i propositionen (s. 10). Det råder dock en betydande osäkerhet inom flera viktiga områden, inte minst i fråga om vilka nya och bättre lösningar på problem med energiförsörjningen som forskning och utveckling kan erbjuda längre fram. Energipolitiken bör, betonas det, utformas så att tillräcklig handlingsfrihet och handlingsberedskap kan behållas. Slutsatsen blir att riktlinjerna för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen, efter det att de två första reaktorerna har tagits ur drift, bör preciseras senare.

Åtta motioner finns att behandla inom detta ämnesområde, helt eller delvis.

I motion 1987/88:N28 (m) anförs att moderata samlingspartiet står fast vid folkomröstningens utslag. Det innebär att reaktorerna skall utnyttjas så länge de uppfyller säkerhetskraven. Avvecklingstakten skall bestämmas med hänsyn till sysselsättning och välfärd. Ju längre reaktorerna drivs, desto bättre blir förutsättningarna för att de skall kunna ersättas med miljövänliga kraftverk, säger motionärerna. De föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande om vad i motionen anförts om tolkningen av folkomröstningsresultatet år 1980 och utnyttjande av existerande kärnkraftsreaktorer.

Ett yrkande av snarlik innebörd är det tidigare (s. 51) nämnda i motion 1987/88:N29 (m).

I folkpartiets motion 1987/88:N33 föreslås att riksdagen skall stifta en lag som innebär att drift av kärnkraftsreaktorer blir förbjuden efter år 2010. Riksdagens hittillsvarande uttalanden om att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010 har inte givits en form som gör dem rättsligt bindande för energimarknadens aktörer, framhålls det. Någon ersättning bör inte utgå till kärnkraftsinnehavarna för att de inte får driva verken efter den angivna tidpunkten.

I centerns motion 1987/88:N38 anförs att kärnkraftsavvecklingen bör genomföras successivt under 1990-talet för att på så sätt vara avslutad vid sekelskiftet.

Krav på en fullständig avvecklingsplan framförs i vänsterpartiet kommunisternas motion 1987/88:N27. Samma parti begär i motion 1987/88:N416 att återstående kärnreaktorer skall tas ur drift under 1990-talet.

Också i motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N450 (c) uppmanas riksdagen uttala sig för att en konkret avvecklingsplan för kärnkraften skall upprättas.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att frågan om riktlinjer för

NU 1987/88:40

den fortsatta kärnkraftsavvecklingen bör preciseras först senare. Det är viktigt att handlingsfriheten och handlingsberedskapen på energiområdet kan behållas.

Riksdagen har år 1980 och vid upprepade tillfällen därefter gett uttryck för sin tolkning av folkomröstningens resultat. Denna innebär entydigt att den sista kärnkraftsreaktorn skall vara avvecklad senast år 2010. Av riksdagsbesluten framgår klart att säkerhetsaspekter skall vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift. Den tid som har gått sedan en reaktor togs i bruk behöver således inte vara avgörande för när den skall tas ur drift. Det kan mycket väl visa sig att någon av de tidigt uppförda anläggningarna är bättre från säkerhets-, strålskydds- och tillgänglighetssynpunkt än en som har byggts senare. Teoretiskt skulle den sist avvecklade reaktorn kunna uppnå en ålder som avsevärt överstiger 25 år. Andra reaktorer skulle kunna tas ur drift innan de har uppnått en ålder av 25 år. Att reaktorer kan tas ur drift innan den tekniska livslängden har uppnåtts får anses inrymmas i riksdagens beslut. Utskottet ser mot denna bakgrund inte att det skulle finnas skäl för riksdagen att göra något uttalande i detta ämne med anledning av motionerna 1987/88:N28 (m) och 1987/88:N29 (m).

Ett lagstadgat förbud mot kärnkraftsproduktion efter år 2010, som föreslås i motion 1987/88:N33 (fp), finner utskottet inte heller motiverat med hänsyn till de uttalanden i ämnet som riksdagen har gjort. Utskottet vill också erinra om förslaget i departementspromemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling om att tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet skall kunna återkallas som ett led i genomförandet av riksdagens beslut om avveckling senast år 2010 (se s. 00). I betänkandet diskuteras bl.a. ersättningsfrågan. Det remissbehandlas för närvarande. - Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att folkpartiet år 1986 (NU 1986/87:13) motsatte sig att det i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet infördes en bestämmelse om förbud mot uppförande av ytterligare kärnkraftsreaktorer (se NU 1986/87:13 s. 14).

Centerns och vänsterpartiet kommunisternas krav på en avveckling av all kärnkraft till sekelskiftet vill utskottet bestämt avvisa. De säkerhetsbedömningar som föreligger ger inte anledning att tidigarelägga slutpunkten för kärnkraftsavvecklingen. En sådan tidigareläggning skulle framtvinga en alltför snabb omställning av energisystemet till betydande kostnader för samhället och medföra stora risker för miljön. De ansvariga myndigheterna på säkerhetsområdet följer kontinuerligt säkerhetsfrågorna.

Av vad utskottet här har anfört framgår också att utskottet inte ställer sig bakom kraven på att det redan nu skall upprättas en avvecklingsplan för kärnkraften. Utskottet tillstyrker propositionen i här behandlad del och avstyrker de här behandlade motionsyrkandena.

Övriga frågor om kärnkraft

I detta avsnitt behandlas frågor om kärnkraft som inte direkt hänger samman med kärnkraftsavvecklingen. Det gäller fyra motioner om vissa säkerhetsfrågor och om internationella samarbetsfrågor.

NU 1987/88:40

60 Säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp

NU 1987/88:40

Det internationella kärnenergiorganet IAEA bedriver en omfattande verksamhet inom kärnenergiområdet. Verksamheten omfattar bl.a. riktlinjer och rekommendationer för konstruktion och drift av kärnkraftverk och därmed sammanhängande frågor. Nyligen har ett system för erfarenhetsutbyte kring drift av kärnkraftverk organiserats. Varje år anordnas ett antal konferenser och seminarier kring olika frågor inom kärnsäkerhets- och avfallsområdet.

I motion 1987/88:N414 (m) begärs skärpta säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer av den typ som finns i kärnkraftverket i Tjernobyl i Sovjetunionen. Sverige bör, anförs det, i internationella förhandlingar verka för att sådana reaktorer så snart som möjligt byggs om enligt de säkerhetsföreskrifter som det internationella atomenergiorganet IAEA har föreslagit.

Från svensk sida bedrivs ett aktivt arbete som syftar till ett utökat säkerhetsprogram inom IAEA:s verksamhet. Ett särskilt säkerhetsprogram inrättades år 1986 som en direkt följd av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Två internationella konventioner har vidare utarbetats inom ramen för IAEAsamarbetet - en om tidig information vid en kärnenergiolycka (varselkonventionen) och en om bistånd i händelse av en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge (biståndskonventionen). Riksdagen godkände varselkonventionen i slutet av år 1986 (prop. 1986/87:18, NU 1986/87:12, rskr. 1986/87:97). Samtidigt redovisades biståndskonventionen för riksdagens information i avvaktan på kompletterande lagstiftning och överväganden. Varselkonventionen har ratificerats för Sveriges del i januari 1987.

I regeringens skrivelse 1987/88:96 om uppföljning av vissa åtgärder m.m. efter Tjernobylolyckan anförs att det är regeringens avsikt att lägga fram förslag om erforderlig lagstiftning och i samband därmed inhämta riksdagens godkännande av biståndskonventionen. Riksdagen har lämnat denna skrivelse utan erinran (NU 1987/88:32).

Ett bilateralt informations- och varselavtal har träffats mellan Sverige och Sovjetunionen. Det har trätt i kraft i april 1988. Avtalet innebär ett vidgat säkerhetstekniskt informationsutbyte direkt mellan svenska och sovjetiska tillsynsmyndigheter.

Enligt varselkonventionen skall en stat hos vilken en kärnenergiolycka inträffar antingen direkt eller via IAEA underrätta de stater för vilka olyckan kan få konsekvenser från strålskyddssynpunkt. Den skall vidare lämna dem information om olyckan i enlighet med vad som närmare föreskrivs i konventionen. I det svensk-sovjetiska avtalet stipuleras att vardera parten i förekommande fall skall varsla motparten direkt och utan dröjsmål lämna denna all i konventionen angiven information om olyckan som finns att tillgå.

Utöver vad nu nämnts innehåller det svensk-sovjetiska avtalet två element som saknar motsvarighet i IAEA-konventionen. För det första har vardera parten förbundit sig att omedelbart underrätta den andra parten om det inom det egna territoriet registreras ovanligt höga strålnivåer som inte har orsakats av anläggningar eller verksamheter på dess territorium och som kan få konsekvenser från strålskyddssynpunkt för den andra parten. För det andra

skall ett icke-olycksrelaterat utbyte av information äga rum mellan parterna rörande de anläggningar för fredlig användning av kärnenergi som finns i resp. land, såsom kärnkraftverk och förråd för oanvänt eller använt bränsle till kärnkraftverk.

Inom ramen för IAEA-samarbetet bedrivs reguljärt en granskningsverksamhet benämnd OSART (Operational Safety Review Team). Den innebär att en internationell grupp av experter inbjuds av ett land att under flera veckor i detalj granska och utvärdera driftsäkerheten vid ett av landets kärnkraftverk. Sådana granskningar har gjorts bl.a. vid kärnkraftverken i Barsebäck och Forsmark. Antalet granskningar av kärnkraftverk kommer enligt vad kärnkraftinspektionen har meddelat att öka. Det uppges att ett sovjetiskt kärnkraftverk kommer att granskas.

IAEA har kommit att få en speciell roll som mötesplats för kärnkraftstekniker från öst- och västblocken. Detta märks särskilt efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, då den sovjetiska redovisningen av olycksförlopp och orsaker liksom av åtgärder för att förbättra säkerheten skedde inom IAEA:s ram. En internationell utvärdering av olyckans betydelse för bedömningen av säkerheten hos andra reaktortyper har vidare gjorts inom IAEA. Som ett resultat av Tjernobylolyckan har IAEA sökt öka sin verksamhet inom kärnsäkerhetsområdet.

Utskottet konstaterar att Tjernobylolyckan har resulterat i ett utökat säkerhetsprogram inom ramen för det internationella kärnenergisamarbetet. En rad åtgärder har vidtagits i syfte att begränsa verkningarna av eventuella kärnenergiolyckor liksom för att förebygga sådana olyckor. Utskottet utgår från att regeringen är angelägen om att spela en aktiv och pådrivande roll i det internationella säkerhetsarbetet. I en sådan roll torde också ingå att verka för ökad säkerhet i reaktorer av Tjernobyltyp. Något uttalande av riksdagen med anledning av motion 1987/88:N414 (m) finner utskottet inte vara befogat. Alltså avstyrks motionen.

IAEA:s verksamhet

Två motioner tar sikte på en förändrad inriktning av IAEA:s verksamhet. I motion 1987/88:N404 (c) efterlyses initiativ av regeringen syftande till att IAEA:s uppgifter skall begränsas till att avse kontroll- och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften och åtgärder för att förhindra kärnvapenspridningen. Riksdagen uppmanas att inte anvisa medel som kan medverka till att spridningen av civil kärnkraft främjas. I motion 1987/88:N416 (vpk) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till en ändrad svensk politik inom IAEA. Det gäller, säger motionärerna, att avskaffa den nuvarande dubbla attityden, som innebär arbete mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning.

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade i januari 1988 (RD 1987/88:52) en interpellation om ändrade arbetsuppgifter för IAEA. Statsrådet redogjorde härvid för IAEA.s arbetsuppgifter och för sin syn på organisationens betydelse inom kärnsäkerhetsområdet. I det föregående (s. 26) har getts ett referat av interpellationssvaret.

NU 1987/88:40

62 Riksdagen avslog i december 1987 ett motionsyrkande (vpk) om en ändrad svensk politik inom IAEA (NU 1987/88:7 s. 50). Det gjordes mot bakgrund av en redogörelse för IAEA:s uppgifter inom bl.a. kärnsäkerhetsområdet. En reservation (c, vpk) förelåg.

Senare i detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för internationellt energisamarbete. I detta anslag ingår medel för verksamheten vid IAEA för nästa budgetår.

Utskottet finner inte anledning att nu inta någon annan inställning än tidigare till frågan om Sveriges agerande inom ramen för det internationella övervaknings- och kontrollsystemet. Som framhålls i interpellationssvaret är det av stor vikt att det finns en effektiv internationell organisation som syftar till att säkerheten vid kärnkraftens fredliga användning skall främjas och spridning av kärnenergi för militära ändamål motverkas. Det är från svensk sida betydelsefullt att inom ramen för IAEA kunna verka för att organisationen utvecklas så att den mer effektivt kan tjäna dessa syften. Sveriges ekonomiska bidrag för nästa budgetår bör utgå enligt regeringens förslag i det senare behandlade anslaget. Utskottet avstyrker här behandlade delar av motionerna 1987/88:N404 (c) och 1987/88:N416 (vpk).

Konsekvenser av en kärnkraftsolycka i Oskarshamn

I motion 1987/88:N417 (c) berörs effekterna av stora kärnkraftsolyckor. En utgångspunkt för motionärernas förslag är följderna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. I den del av motionen som behandlas här föreslås riksdagen göra ett uttalande om skyddet för enskilda människor vid en kärnkraftsolycka i Oskarshamn. Motionärerna konstaterar att en realistisk utrymningsplan behövs och att regeringen bär huvudansvaret för att alla människor får tillfredsställande skydd i en sådan situation.

Utredningen (Fö 1987:01) om kärnkraftsberedskapen har enligt direktiven (dir. 1987:28) till uppgift att bl.a. behandla frågor om behovet av att nuvarande beredskap och skydd vid en kärnkraftsolycka kompletteras. Den beräknas avge ett första betänkande före halvårsskiftet 1988.

Utskottet hänvisar till det nämnda utredningsarbetet. Det får på grundval av utredningens resultat bedömas vilka behov som finns av att höja beredskapen och vidta ytterligare skyddsåtgärder för det fall att en kärnkraftsolycka inträffar. Några särskilda initiativ från riksdagens sida i fråga om Oskarshamnsverket finner utskottet mot denna bakgrund inte motiverade. Därför avstyrks nu aktuell del av motion 1987/88:N417 (c).

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle m.m.

Enligt kärntekniklagen (1984:3) är varje reaktorinnehavare ålagd att upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och för att anläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten. Forskningsprogrammet skall avse en period av minst sex år och skall med början år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av

NU 1987/88:40

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen bemyndigats att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter som utan att vara direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig betydelse för sådan tillverkning. Också s.k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller visst material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen föreskriver.

Statens kärnbränslenämnd har till uppgift att dels övervaka genomförandet av det program för hantering av använt kärnbränsle och avveckling av kärntekniska anläggningar varom stadgas i kärntekniklagen, dels handlägga vissa finansieringsfrågor på kärnavfallsområdet.

De krav som har ställts för s.k. laddningstillstånd har följande innebörd. Den tidigare gällande villkorslagen (1977:140) lät en reaktorinnehavare välja mellan två olika metoder att tillgodose kraven på hur det använda kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med åtföljande slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den andra var en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först blivit upparbetat. De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen grundas alla på upparbetningsavtal. Kärntekniklagen anger endast att det för hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd. Metoden med direkt slutförvaring föreslogs dock vid lagens tillkomst (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17) få mycket hög prioritet i forsknings- och utvecklingsarbetet.

Svensk Kärnbränslehantering AB ingick år 1977 ett avtal med det franska företaget Compagnie Générale des Matiéres Nucléaires (Cogéma) om upparbetning av 57 ton svenskt använt kärnbränsle. Genom ett beslut år 1986 medgav regeringen att det svenska bränslet fick bytas ut mot en viss kvantitet använt tyskt bränsle. Bytet innebär att det tyska bränslet skall slutförvaras i Sverige.

Seltafield är en anläggning för bl.a. hantering, lagring och upparbetning av kärnbränsle. Den ligger vid Irländska sjön i nordvästra England. Anläggningen, som sysselsätter nära 7 000 personer, ägs och drivs av det helstatliga företaget British Nuclear Fuel Limited (BNFL). Vid anläggningen finns såväl en civilt inriktad som en försvarsinriktad verksamhet. OKG AB ingick år 1966 ett avtal med BNFL om upparbetning av 140 ton använt kärnbränsle. Syftet är enligt avtalet att materialet skall upparbetas i en anläggning i Sellafield-den s.k. Thorp-II-anläggningen-som beräknas stå färdig i början av 1990-talet.

Fem motioner rör, helt eller delvis, frågor med anknytning till de förhållanden som nu har beskrivits.

I motion 1987/88:N404 (c) begärs att riksdagen skall uttala sig om vikten av att transporter av radioaktivt material utsätts för en skärpt kontroll. Det måste råda full klarhet om att utbränt kärnbränsle inte har kommit på avvägar, framhålls det. Motion 1987/88:Jo30 (c) tar sikte på att upparbetningsanläggningen i Sellafield skall stängas.

Ett krav på en fullständig redovisning av utbytet, handeln och förpliktel -

NU 1987/88:40

serna mellan å ena sidan utländska kärnenergiföretag i Västtyskland och andra stater, å andra sidan de svenska företag i Västerås, Studsvik och Ranstad som är verksamma på kärnkraftsområdet framförs i motion 1987/88:N416 (vpk). I samma motion påyrkas en grundlig redovisning av hur det förhåller sig med kontraktet med Cogéma. Därvid skall belysas vilka förpliktelser som återstår från svensk sida och vilka stater som har övertagit ansvar för viss del av det svenska bränslet. En motsvarande redovisning angående det svenska bränslet i Sellafield är ytterligare ett krav i samma motion.

I motion 1987/88:N27 (vpk) hemställs om en fullständig redogörelse för planeringen och den aktuella situationen inom kärnavfallsområdet.

Frågor om hanteringen av använt kärnbränsle har behandlats av riksdagen vid upprepade tillfällen de senaste åren, senast hösten 1987. Näringsutskottet tog då upp frågor rörande svenskt och utländskt kärnavfall (NU 1987/88:7 s. 53 f.). Utskottet redogjorde för sina tidigare ställningstaganden i ämnet och för den granskning som konstitutionsutskottet våren 1987 hade genomfört inom det berörda området (KU 1986/87:33 s. 79). Vidare refererades två interpellationssvar hösten 1986 om det radioaktiva avfallet från kärnkraftsproduktion. Näringsutskottet avstyrkte det motionsyrkande (vpk) som då var aktuellt och hänvisade till den lämnade redogörelsen. En reservation (c, vpk) avgavs. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen uppdrog i februari 1988 åt statens kärnkraftinspektion att i samråd med statens strålskyddsinstitut redovisa de transporter av kärnavfall och kärnämnen som har genomförts till och från Sverige under 1980-talet. Åt strålskyddsinstitutet uppdrog regeringen i mars 1988 att redovisa genomförda transporter av radioaktivt material till och från Sverige åren 1970-1987. De begärda rapporterna har lämnats i mars 1988.

Kärnkraftinspektionen konstaterar sammanfattningsvis att den utförda genomgången har visat att de transporter som berördes av dess uppdrag hade genomförts på ett från säkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande sätt. Likaså hade gällande lagar och bestämmelser efterlevts. Undantag är ett fall där ett sedan tidigare känt fel av formell natur har gjorts. Detta har emellertid inte påverkat säkerheten.

Det nuvarande systemet för kärnämneskontroll har kärnkraftinspektionen funnit vara adekvat. För kärnavfall är förutsättningarna delvis annorlunda till följd av att tillstånd för verksamhet med kärnavfall, i den mening som framgår av kärntekniklagen, inte erfordrades före denna lags tillkomst år 1984. Någon fullständig redovisning rörande kärnavfall har därför inte krävts före denna tidpunkt. Dokumentationen kan således vara ofullständig vad gäller kärnavfall.

Under genomgången har kärnkraftinspektionen såväl för kärnämnen som för kärnavfall identifierat ett antal områden i fråga om vilka man bör överväga förändringar i och kompletteringar till nuvarande kontrollrutiner. Inspektionen avser att ta upp de förslag som lämnas i rapporten till prövning, i fråga om kärnavfall i samverkan med strålskyddsinstitutet.

Strålskyddsinstitutet påpekar att det för de flesta radioaktiva ämnen inte finns några formella krav på bokföring eller registrering av de kvantiteter

NU 1987/88:40

5 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 40

som passerar Sveriges gränser. Institutet ser inga strålskyddsmässiga skäl varför sådana krav skulle införas. När det gäller kärnämnen som uran och plutonium är förhållandena annorlunda. Där behövs en minutiös kontroll. Den kontrollen utövas av kärnkraftinspektionen, påpekar strålskyddsinstitutet.

Till konstitutionsutskottet har i januari 1988 för granskning anmälts regeringens beredning av frågor rörande import och export av klyvbart material och avfall. Konstitutionsutskottet, som har erhållit ett underlagsmaterial från regeringskansliet, avser att slutbehandla frågan under nästa riksmöte.

Näringsutskottet behandlar först de motionsyrkanden som gäller transporter av kärnavfall och kärnämnen.

Utskottet hänvisar till den granskning som på regeringens uppdrag har genomförts av de på området ansvariga myndigheterna. Det är en självklar utgångspunkt för utskottet att kontrollrutinerna skall vara ändamålsenligt utformade och leda till en effektiv kontroll av ifrågavarande transporter av radioaktivt material. Utskottet noterar att vissa förändringar nu övervägs. Något initiativ av riksdagen på grundval av här behandlade delar av motionerna 1987/88:N404 (c) och 1987/88:N416 (vpk) ser utskottet mot bakgrund av vad nu har redovisats inte skäl till. Utskottet vill också hänvisa till konstitutionsutskottets förestående granskning av frågan. Motionsyrkandena avstyrks.

Om de krav som har framförts rörande Cogéma och Sellafield och om situationen på kärnavfallsområdet i övrigt vill utskottet anföra följande.

Som nyss har redovisats har frågor kring hanteringen av det svenska kärnavfallet ägnats en betydande uppmärksamhet i riksdagen under flera år. Frågorna har belysts såväl av näringsutskottet och konstitutionsutskottet som i interpellations- och frågedebatter. Näringsutskottet ser inte nu skäl för riksdagen att begära någon allmän redogörelse i ämnet. Inte heller påkallar läget beträffande svenskt kärnbränsle i Sellafield nu någon särskild redogörelse av regeringen. Motion 1987/88:N416 (vpk) avstyrks därför i denna del liksom motion 1987/88:N27 (vpk) i motsvarande del.

Utskottet räknar dock med att regeringen i lämpligt sammanhang skall göra ytterligare klarlägganden beträffande de svenska relationerna med Cogéma. Det gäller bl.a. de ekonomiska konsekvenserna av att det svenska engagemanget begränsas. Något uttalande av riksdagen anser utskottet inte vara erforderligt för att en sådan redovisning skall komma till stånd. Därför avstyrks här berörda delar av motionerna 1987/88:N27 (vpk) och 1987/ 88:N416 (vpk).

Utskottet finner det inte motiverat att riksdagen skulle göra ett uttalande i syfte att få till stånd en stängning av upparbetningsanläggningen i Sellafield. Yrkandet därom i motion 1987/88:Jo30 (c) avstyrks.

Ett motionsyrkande gäller den anläggning för slutförvar av låg- och medelaktivt avfall som nyligen har tagits i bruk. Anläggningen är placerad i berggrunden under havet invid Forsmarks kraftverk. Dess förhistoria är följande.

Tillstånd att anlägga förvaret har lämnats av regeringen år 1983. Samma år

NU 1987/88:40

lämnade koncessionsnämnden för miljöskydd tillstånd enligt miljöskyddslagen. För att anläggningen skulle få tas i drift krävdes att den var godkänd från strålskyddssynpunkt av statens strålskyddsinstitut och att erforderliga strålskyddsföreskrifter hade meddelats. Säkerhetsfrågorna regleras av kärnkraftinspektionen med stöd av kärntekniklagen (1984:3). Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) lämnade hösten 1987 till strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen ansökan om medgivande för idrifttagning. Ansökan omfattade endast en första etapp av anläggningen. En framtida förslutning av förvaret omfattades inte av ansökan. De båda myndigheterna medgav i mars 1988 att SKB fick ta slutförvaret i drift såvitt gäller etapp 1. Därvid har myndigheterna angett preciserade villkor för driften.

Koncessionsnämndens beslut att lämna tillstånd för förvaret överklagades. Regeringen avslog i april 1988 överklagandet. Det framhålls i beslutet att prövning enligt miljöskyddslagen endast avser annan inverkan på omgivningen än genom radioaktiv strålning. Enligt koncessionsnämnden och övriga myndigheter som hörts i ärendet är annan inverkan av förvaret så liten att den saknar betydelse från miljösynpunkt. Inverkan från radioaktiv synpunkt har prövats av statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut i deras beslut nyligen.

Regeringen betonar i sitt beslut att en eventuell förslutning av förvaret inte får ske utan dess tillstånd. Ett sådant tillstånd kommer att lämnas först efter mycket noggranna överväganden. Föreskrifter kommer i så fall att utfärdas om vad som skall gälla för att en förslutning skall få ske.

I motion 1987/88:N27 (vpk) begärs att slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall inte skall få tas i bruk förrän fullständiga garantier kan lämnas för att det kommer att bli övervakat och kontrollerat under överblickbar tid.

Detta yrkande avstyrker utskottet med hänvisning till vad här redovisats.

Den sista av de fem motionerna rörande använt kärnbränsle är motion 1987/88:Jo26 (vpk). Där föreslås att ett forskningsinstitut skall inrättas som oberoende av kärnkraftsintressenterna skall utarbeta en metod för säkraste möjliga slutförvar för det svenska kärnavfallet.

Utskottet hänvisar till den nyss lämnade redovisningen av gällande föreskrifter i kärntekniklagen om forsknings- och utvecklingsverksamhet rörande hantering och slutförvaring av det radioaktiva avfallet. Vidare erinrar utskottet om kärnbränslenämndens ansvar på detta område. Någon ändring i gällande bestämmelser i den riktning som motionärerna föreslår anser utskottet inte vara motiverad. Alltså avstyrks det nu berörda motionsyrkandet.

Elanvändning: allmänt om styrmedel, prissättning m.m.

Den totala energianvändningen i Sverige år 1987 uppgick till ca 460 TWh, varav knappt en tredjedel utgjordes av elenergi. Elanvändningen fördelas på olika användarkategorier enligt följande: industri 40 %, elvärme inom sektorerna bostäder, service m.m. 23 %, övrig elanvändning inom dessa sektorer, 32 %, transporter 2 % och fjärrvärme m.m. 3 %.

NU 1987/88:40

67 I ett inledande avsnitt i propositionen som ägnas åt elanvändningens utveckling hänvisas (s. 28 f.) till riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 om bl.a. energihushållning. Vidare redovisas (s. 30 f.) ett antal utredningar m.m. om elanvändningens framtida utveckling och möjligheterna till elhushållning och elersättning.

Föredraganden konstaterar (s. 29) att ett framgångsrikt energihushållningsarbete har bedrivits under många år. Hon betonar vikten av att detta arbete drivs vidare. Den kompetens och de organisationer som har byggts upp inom energihushållningsområdet borde i betydande utsträckning kunna utnyttjas även i arbetet med att åstadkomma en effektiv elanvändning. Det arbete för att effektivisera elanvändningen som nu skall intensifieras får inte innebära att hushållningsverksamheten i vad avser andra energislag avstannar.

Många av förslagen i de utredningar m.m. som redovisas borde, anförs det (s. 34), kunna prövas inom ramen för det stöd till teknikupphandling som föreslås i ett följande avsnitt av propositionen. Åtgärder som syftar till en förbättrad information, utbildning eller rådgivning inom elanvändningsområdet borde övervägas inom det elanvändningsråd som föreslås knytas till statens energiverk.

Elanvändningens och elprisernas framtida utveckling berörs särskilt i propositionen (s. 36 f.). Elanvändningsdelegationen har uppskattat det tekniskt och ekonomiskt tillgängliga utrymmet för elsparande och elersättning till 10-15 TWh under en tioårsperiod med de elpriser som förväntas. Delegationen har samtidigt konstaterat att det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom bl.a. industrin som kan komma att ta i anspråk hela besparingsutrymmet. En nettoökning kan enligt delegationen inte uteslutas. Föredragande statsrådet ansluter sig till delegationens bedömning och betonar samtidigt betydelsen av att tillgängligt besparingsutrymme tas till vara inom samtliga användningsområden.

De ökade kostnader som blir en följd av att nya elproduktionsanläggningar tas i drift kommer att avspegla sig i priset, framhålls det i propositionen. Elprishöjningar får således på längre sikt anses oundvikliga. Detta gäller oberoende av kärnkraftsavvecklingen. Prishöjningarna leder till att utnyttjandet av elvärme inte längre kommer att expandera, samtidigt som investeringarna för elersättning och för effektivisering av elanvändningen ökar. En del av utrymmet för eleffektivisering kommer därför att tas i anspråk som ett resultat av att priset kommer att höjas. Eltaxornas utformning kommer härvid att ha stor betydelse.

De ekonomiska effekterna av de elprishöjningar som förväntas till mitten av 1990-talet blir dock enligt propositionen små för hushåll som inte har elvärme. Även för de hushåll som utnyttjar elvärme skulle verkningarna fram till mitten av 1990-talet bli relativt begränsade.

Aktörerna på elmarknaden sägs böra ges förutsättningar och motiv för att åtgärder för en rationell elanvändning och elersättning skall kunna genomföras redan under de närmaste fem-tio åren. Mot denna bakgrund föreslår regeringen det program för eleffektivisering och elersättning som behandlas i följande avsnitt.

NU 1987/88:40

68 Som tidigare nämnts kommer regeringen att tillsätta en särskild arbetsgrupp som får till uppgift att till den första avstämningstidpunkten år 1990 redovisa förslag till åtgärder som syftar till att rimliga konkurrensvillkor skall kunna bibehållas för den elintensiva industrin. Speciella regionalpolitiska insatser kan, anförs det, därutöver bli nödvändiga för att industrisysselsättningen skall säkerställas inom särskilt utsatta orter och regioner.

I propositionen erinras (s. 7) vidare om att den svenska elmarknaden karaktäriseras bl.a. av att det inte förekommer regleringar av priset. Det finns enligt regeringens uppfattning inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt.

Ett betydande antal motionsyrkanden gäller olika frågor förknippade med elanvändningen. Närmast behandlar utskottet allmänna yrkanden om ekonomiska styrmedel m.m. som syftar till att påverka utvecklingen på energimarknaden. I följande avsnitt om regeringens förslag till program för effektivare användning och ersättning av elenergi behandlas ytterligare motionsyrkanden som mer eller mindre tangerar de frågor som just har behandlats.

I moderata samlingspartiets motion 1987/88:N28 anförs att hushåll och industriföretag genom sitt teknikval redan har bestämt elförbrukningen för många år framåt. Regeringens planeringsnivå för elförbrukningen betecknas som orealistiskt låg.

Folkpartimotionen 1987/88:N33 innehåller krav på ett uttalande av riksdagen om att prisinstrumentet skall användas aktivt för att utvecklingen på energimarknaden skall påverkas. Elpriset bör höjas successivt under de närmaste åren, anförs det. Därigenom skulle hushållningsåtgärder stimuleras, och det skulle bli möjligt att få en mjuk övergång till den högre elprisnivå som kommer att gälla sedan kärnkraften har avvecklats.

Riksdagen uppmanas i centerns motion 1987/88:N38 att understryka vikten av att ekonomiska stimulans- och styråtgärder utnyttjas framför tvingande lagstiftning. Dessutom begärs ett uttalande om sambanden mellan energisystemets utformning, kostnaderna för elproduktion samt prisutvecklingen och prissättningssystemet för elenergi. Det är centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar för en gynnsammare utveckling av priset på elenergi, säger motionärerna. Detta alternativ innebär att elanvändningen blir effektivare och att nytillkommande elproduktion främst utgörs av bränslesnål samproduktion av elenergi och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh. Elpriset i konsumentledet kommer även att bestämmas av vilket prissättningssystem man väljer.

I motion 1987/88:N32 (c) påyrkas ett riksdagsuttalande om principer för hur elenergi från kärnkraftverk skall ersättas genom snabbare utbyggnad av alternativa energikällor, intensifierat energisparande och effektivare energianvändning. En av de viktigaste insatserna på miljö- och energipolitikens område är att hushållning och sparande stimuleras, anförs det. Ett liknande förslag finns i motion 1987/88:N450 (c).

Förslag från regeringen om åtgärder på elproduktions- och konsumtions -

NU 1987/88:40

området som leder till att elkonsumtionen i slutet på 1990-talet begränsas till 100-110 TWh begärs i motion 1987/88:N27 (vpk).

Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att energihushållningsarbetet drivs vidare. Även nu när strävandena att effektivisera elanvändningen skall intensifieras är det väsentligt att fortsatta hushållningsåtgärder avseende andra energislag kommer att vidtas.

De prishöjningar som är att vänta i takt med att nya elproduktionsanläggningar tas i bruk kommer såsom anförs i propositionen att innebära att utnyttjandet av elvärme inte längre kan förväntas expandera. Samtidigt kommer investeringarna för elersättning och effektivisering av elanvändningen att öka. Som också framhålls har eltaxornas utformning stor betydelse som styrmedel för en ökad eleffektivisering.

Utskottet understryker regeringens tidigare refererade uttalanden om de ekonomiska verkningarna av de prishöjningar som är att vänta till mitten av 1990-talet. Fram till denna tidpunkt blir de föga kännbara för hushåll som inte har elvärme. Även för dem som utnyttjar elvärme blir de måttliga.

Det är viktigt att den omställning av energisystemet som nu förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder. Härvid spelar priset på elenergi en viktig roll. Elpriserna skall möjliggöra ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar på såväl produktions- som användningssidan. De skall också ge förutsättningar för nya investeringar. I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att det inte finns skäl för statsmakterna att inför den förestående omställningen av energisystemet ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Direkta statliga regleringar av priset bör följaktligen undvikas som styrmedel i denna omställning. Principen om prissättning enligt långsiktig marginalkostnad bör enligt utskottets mening underordnas andra samhällsmål, exempelvis att den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft skall bevaras.

Det är uppenbart att tillkomsten av ny elproduktion kommer att höja kostnaderna för den samlade elproduktionen. Detta gäller på sikt oavsett om kärnkraften avvecklas eller inte. Väsentligt är därför att man vid den omställning av energisystemet som nu förestår gör en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör vidtas så länge kostnaden för att spara en enhet elenergi är lägre än kostnaden för att tillföra en enhet. Utskottet ställer sig bakom vad som i denna del av propositionen anförs om elanvändningens utveckling.

Motion 1987/88:N28 (m) präglas, menar utskottet, av en alltför pessimistisk syn på möjligheterna att genom effektivisering och besparingar uppnå en begränsning i elanvändningen.

Ett sådant aktivt utnyttjande av prisinstrumentet som föreslås i folkpartiets motion 1987/88:N33 skulle enligt utskottets uppfattning medföra en onödigt hög elprisnivå, vilket särskilt skulle drabba konsumentgrupper och företag med svag betalningsförmåga.

Centerns förslag synes väsentligen ansluta sig till den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen. Motionärerna tycks dock utan närmare preciseringar förorda någon form av intervention från statsmakternas sida. Liknande synpunkter finns i motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N450

NU 1987/88:40

(c). De bedömningar av elanvändningsnivån inom en tioårsperiod som görs i motion 1987/88:N27 (vpk) finner utskottet helt orealistiska, för så vitt inte mycket betydande störningar och ekonomiska uppoffringar för stora grupper i samhället skall accepteras.

Utskottet har ingenting att erinra mot propositionen i nu behandlad del och avstyrker de här aktuella delarna av nämnda motioner.

Ett återstående motionsyrkande på detta område - i motion 1987/88:N449 (vpk) - går ut på att en trappstegstariff skall tillämpas för storförbrukare av elkraft. Motionärerna vill att riksdagen skall få förslag om en sådan. För elförbrukning utöver en normförbrukning skulle elkraften bli betydligt dyrare än för övrig förbrukning.

En allmän översyn av energibeskattningen görs för närvarande av kommittén för indirekta skatter (Fi 1987:06). Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl för riksdagen att närmare överväga det nu behandlade förslaget i motion 1987/88:N449 (vpk). Det bör dock noteras att kraftiga prisoch kostnadsökningar för den elintensiva industrin skulle innebära stora problem för denna industri och för de regioner där den är lokaliserad. Utskottet vill tillägga att motionärernas förslag synes inrymma ett alltför stort inslag av detaljreglering. Motionen avstyrks i här behandlad del.

Program för effektivare användning och ersättning av elenergi Allmänna riktlinjer

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen förslag till riktlinjer i fråga om ett program för effektivare användning och ersättning av elenergi. Programmet omfattar förslag till åtgärder som syftar till

- att den potential för eleffektivisering och elersättning som i dag är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig till år 1997 utnyttjas,

- att flexibiliteten i elanvändningen stärks och bevaras och att en ökad elanvändning inom de områden där en sådan ökning inte är samhällsekonomiskt motiverad förebyggs,

- att de långsiktiga möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta elenergi med andra energislag, framför allt inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva industrin, tas till vara.

Regeringens förslag grundas på vad elanvändningsdelegationen har förordat. Det betonas i propositionen (s. 41) att det är mycket svårt att bedöma den totala elanvändningens utveckling utifrån förväntade resultat av satsningar på eleffektivisering och elersättning. Målen för elhushållningsprogrammet bör inte knytas till den totala elanvändningens utveckling.

Det framhålls att en väl fungerande energimarknad är en grundläggande förutsättning för att målen skall kunna uppnås utan onödiga kostnader vare sig för elproducenter eller för dem som direkt eller indirekt använder elenergi. De faktiska kostnaderna för nytillkommande elproduktion bör således avspegla sig i priset.

En utvärdering av programmet skall genomföras i god tid innan de två

NU 1987/88:40

första kärnkraftsreaktorerna tas ur drift. De allmänna riktlinjerna kompletteras med förslag om ett stöd för teknikupphandling. Dessa kompletterande förslag tas upp i de följande avsnitten.

Riksdagen uppmanas i motion 1987/88:N31 (m) att avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna.

I motion 1987/88:N38 (c) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållning och effektivare energianvändning. Motionärerna ansluter sig till de riktlinjer som redovisas för programmet för effektivare användning och ersättning av elenergi. Regeringens program måste dock kompletteras, säger de. Vidare påyrkas ett uttalande av riksdagen om möjligheter till energibesparande åtgärder inom bl.a. industrin, transportväsendet och bostadssektorn. I motionen ges en rad exempel på sådana åtgärder. Ett förslag av regeringen till långsiktigt åtgärdsprogram för att minska andelen elvärme krävs också.

Regeringens allmänna riktlinjer för programmet står i god överensstämmelse med utskottets uppfattning. Det är betydelsefullt att den potential för eleffektivisering och elersättning som är ekonomiskt och tekniskt tillgänglig utnyttjas både fram till år 1997 och på längre sikt. Likaså finner utskottet det värdefullt om flexibiliteten i elanvändningen kan stärkas. Det bör förebyggas att elanvändningen ökar inom de områden där en sådan ökning inte är samhällsekonomiskt motiverad. Utskottet tillstyrker sålunda här behandlad del av propositionen och avstyrker motion 1987/88:N31 (m) i motsvarande del.

De förslag i centerns motion som behandlas här överensstämmer i betydande del med innehållet i propositionen. För att de långsiktiga möjligheterna till bl.a. elvärmeersättning skall främjas föreslås i propositionen att de statliga insatserna skall koncentreras på teknikutveckling. Mot här angiven bakgrund synes de nu behandlade delarna av motion 1987/88:N38 (c) inte ge riksdagen anledning till någon särskild åtgärd.

Stöd till utveckling av ny elsnål teknik

Med teknikupphandling avses köp eller beställning av produkter, processer eller system som inte finns på marknaden utan skall utvecklas och tillverkas enligt avtal mellan beställare och leverantör. Användaren eller beställaren utnyttjar teknikupphandling för att erhålla bättre produkter. Beställarens insats är att dels till leverantören dela med sig av kunskaper om de egenskaper och prestanda som en ny produkt eller process bör ha, dels vara första användare med de risker som är förknippade med detta. Tillverkaren utnyttjar teknikupphandling för att utveckla nya produkter etc. samtidigt som samarbetet med användaren ger marknadskunskaper och en viss garanterad avsättning av en första produktion.

Elanvändningsdelegationens bedömningar har gett vid handen att det behövs ökade insatser för att påskynda utvecklingen av ny elsnål teknik. I propositionen föreslås att ett nytt stöd skall inrättas från den 1 juli 1988 inom ramen för regeringens program för effektivare användning och ersättning av elenergi. Syftet med stödet skall enligt propositionen (s. 45) vara att stimulera till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter.

NU 1987/88:40

processer och system genom att tekniska och kommersiella risker hos beställaren reduceras. Stödet skall omfatta hela elanvändningsområdet. Stöd skall kunna lämnas till hela kedjan i ett teknikupphandlingsprojekt, från förstudier och utvecklingsarbete till genomförande, utvärdering och vidareutveckling.

Stödet föreslås utgå i form av bidrag och villkorslån. Med villkorslån menas lån som helt eller delvis kan efterges under i förväg angivna förutsättningar. Stödet skall i första hand lämnas till beställaren i teknikupphandlingen. Det skall i undantagsfall kunna utgå även till utrustningstillverkare m.fl. om teknikupphandlingen därmed väsentligt underlättas. Stödets andel av kostnaderna för det inledande utvecklingsarbetet bör begränsas till högst 50 % av utvecklingskostnaderna. I vilken mån det behövs villkorslån för försöksserier eller referensanläggningar bör enligt propositionen prövas från fall till fall. Stödet skall handhas av statens energiverk.

Som exempel på utvecklingsområden där stödet kan komma att spela en viktig roll nämns bl.a. nya distributionssystem för värme till hus som nu har direktverkande elvärme, vissa värmepumpar, solvärmeområdet samt effektivare användning av elenergi för driftändamål i fastigheter och industrilokaler.

Det framhålls i propositionen (s. 44) att det här aktuella stödet skall ses som ett komplement till den nya fond - energiteknikfonden - som också föreslås i propositionen och som utskottet behandlar i ett följande avsnitt (s. 107).

Det totala medelsbehovet för teknikupphandlingsstödet beräknas till 400 milj. kr. för en femårsperiod. Härav föreslås 150 milj. kr. anvisas under ett nytt reservationsanslag C 21, vilket utskottet benämner Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av elenergi (s. 113).

I två motioner yrkas avslag på regeringens förslag.

Erfarenheterna från det mycket omfattande stödet till ny energisnål teknik under de senaste tio åren har visat att det varit svårt att forcera utvecklingen, anförs det i motion 1987/88:N31 (m). I motion 1987/88:N42 (c) motiveras avslagsyrkandet med en hänvisning till att centerpartiet har begärt ett förslag om en energins utvecklingsfond. Det åsyftade yrkandet härom, som även det skall behandlas här, finns i motion 1987/88:N38 (c). I den motionen föreslås också en avgift om 2 öre per kWh för all elenergi. Genom avgiften skulle enligt motionen den nya utvecklingsfonden tillföras över 2 miljarder kronor per år, vilket skulle resultera i att ett omfattande åtgärdsprogram skulle kunna genomföras. Ett liknande förslag finns i motion 1987/88:N443 (c).

I motion 1987/88:N33 (fp) begärs en utredning med uppgift att utforma regler för kraftbolagens investeringsfonder. Enligt den skiss som lämnas i motionen skulle medel fonderas genom obligatoriska fondavsättningar av kraftbolagen. De medel som flyter in skulle, anför motionärerna, kunna användas till åtgärder som leder till bättre energihushållning samt utveckling och utbyggnad av ny produktionsteknik. Förslaget behöver närmare preciseras, tillägger de. Regeringens förslag om en energiteknikfond accepteras tills vidare.

NU 1987/88:40

73 I motion 1987/88:N32 (c) betonas vikten av att hushållning med och sparande av energi stimuleras.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det behövs ökade insatser för att påskynda utvecklingen av ny elsnål teknik. Genom att ett förfarande med teknikupphandling utnyttjas kan processen från produktutveckling till marknadsintroduktion förkortas. Detta innebär att omställningen av energisystemet underlättas. Ett strategiskt område är utvecklingen av nya värmesystem. Även inom övriga elanvändningsområden bör det föreslagna teknikupphandlingsstödet kunna bidra till utveckling och kommersialisering av ny elsnål teknik och ny teknik för elersättning.

Utskottet finner det nya stödet väl motiverat och tillstyrker regeringens förslag. Den beräknade medelsanvisningen är enligt utskottets uppfattning väl avvägd.

Av detta ställningstagande framgår att utskottet inte ansluter sig till avslagsyrkandena i motion 1987/88:N31 (m). Utskottet anser att motionärerna ser alltför pessimistiskt på möjligheterna att få fram ny energieffektiv teknik.

Enligt utskottets mening saknas skäl för riksdagen att ta initiativ till en utredning om sådana investeringsfonder som föreslås i motion 1987/88:N33 (fp). Tidigare i detta betänkande har utskottet diskuterat frågan om hur statsmakterna skall ställa sig till de vinster som uppstår hos ägare till äldre vattenkraftverk när elpriserna stiger. Utskottets uppfattning är att de problem som kan anses uppstå från samhälleliga utgångspunkter får lösas beskattningsvägen. Vidare har erinrats om att frågan skall utredas. Utskottet avstyrker här behandlad del av motion 1987/88:N33 (fp).

Utskottet finner inte heller att riksdagen har skäl att hos regeringen begära förslag om en sådan energins utvecklingsfond som föreslås av centern. Den avgift som skulle utgå på all elektrisk kraft för att finansiera de föreslagna åtgärderna motsvarar omkring 2 400 milj. kr. per år med nuvarande elanvändning. Med hänsyn till de förslag som lämnas i propositionen om energisystemets omställning anser utskottet att det inte finns behov av så stora resurser för ändamålet som motionärerna föreslår. Utskottet avstyrker de nu behandlade delarna av motionerna 1987/88:N38 (c), 1987/88:N42 (c) och 1987/88:N443 (c). I konsekvens därmed avstyrks också motsvarande del av motion 1987/88:N32 (c).

Åtgärder för att stärka och bevara flexibiliteten inom elanvändningsområdet

För att den förestående omställningen av energisystemet skall underlättas bör enligt propositionen användningen av direktverkande elvärme hållas så låg som möjligt såväl i befintlig bebyggelse som i nyproduktionen.

Grundläggande krav på hushållning med energi i byggnader anges i 3 kap. 3 § plan- och bygglagen (1987:10 PBL). Dessa krav innebär att byggnader skall medge god hushållning med energi. I fråga om uppvärmning med direktverkande elvärme innebär kraven dessutom att en- eller tvåbostadshus får förses med uppvärmningssystem med direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl. Dessa bestämmelser gäller inte fritidshus.

Statens planverk har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till nya

NU 1987/88:40

tillämpningsbestämmelser (Svensk byggnorm) till plan- och bygglagen såvitt gäller bestämmelserna om nybyggnad. Förslaget är under beredning i regeringskansliet. Kraven på energihushållning har formulerats som övergripande funktionskrav. De ger därmed den byggande frihet att inom ramen för en högsta tillåten energianvändning själv välja tekniska lösningar och metoder. Kravnivån i förslagets bestämmelser - som avses gälla generellt för alla bostäder, oavsett uppvärmningssätt och hustyp - är densamma som nu gäller för småhus uppvärmda med direktverkande elvärme.

I avvaktan på att beredningen av planverkets förslag till nya tillämpningsföreskrifter skall avslutas gäller Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) i tillämpliga delar. Detta innebär att småhus i dag får förses med direktverkande elvärme endast om de är energisnålt utformade. Ett småhus anses som energisnålt om årsbehovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten är minst 40 % lägre än behovet för radiatorerna om byggnaden hade varit utförd enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning enligt Svensk byggnorm 1975 (SBN 1975).

I propositionen anförs (s. 50) att utgångspunkten för den förestående översynen av energihushållningsbestämmelserna för byggnader bör vara att de förbättringar av bebyggelsens energihushållningsegenskaper som nu kan uppnås utan nämnvärda merkostnader också bör förverkligas. Det anges att starka skäl mot bakgrund härav talar för att planverkets förslag till kravnivåer - dvs. krav motsvarande de nämnda kraven för installation av direktverkande elvärme enligt SBN 1980 - bör införas. Detta innebär att de nuvarande villkoren för användning av direktverkande elvärme i småhus kommer att uppfyllas i all ny bostadsbebyggelse. Enligt föredragande statsrådet kan detta leda till att användningen av direktverkande elvärme åter ökar. Sådana bindningar måste enligt hennes mening förebyggas.

Det anförs i propositionen att en ytterligare skärpning av energihushållningskraven i nybebyggelse med direktverkande elvärme, utöver den nivå som i dag gäller, inte är en verkningsfull eller tillrådlig metod att begränsa användningen av direktverkande elvärme i bebyggelsen. Frågan om i vilka situationer som direktverkande elvärme alltjämt bör kunna installeras sägs böra prövas efter andra grunder. Utgångspunkten bör härvid vara att långsiktiga bindningar till system för uppvärmning med direktverkande elvärme bör undvikas i görligaste mån i all bostadsbebyggelse. Vidare anges att det finns anledning att överväga om detta inte bör gälla också i fråga om annan bebyggelse än bostäder. Den generella dispensen för uppvärmning med direktverkande elenergi i särskilt uppvärmningssnåla en- och tvåbostadshus bör avskaffas.

Avslutningsvis meddelas i denna del av propositionen att planverket kommer att få i uppdrag att i samverkan med bl.a. energiverket utarbeta förslag i dessa frågor. Enligt propositionen bör förslag om ändringar i planoch bygglagen därefter kunna föreläggas riksdagen hösten 1988.

Användningen av direktverkande elvärme tas upp i fem motioner.

I folkpartiets motion 1987/88:N33 avvisas regeringens förslag att användningen av direktverkande elvärme i nya bostadshus skall förbjudas. Enligt

NU 1987/88:40

motionärerna är ett förbud inte den rätta metoden för att flexibiliteten skall vidmakthållas och utrymme för olika energislag skapas.

Enligt centerpartiets motion 1987/88:N38 är det inte rimligt att en fortsatt låsning till direktverkande elvärme tillåts. Med hänvisning härtill begärs att riksdagen skall få förslag om förbud mot installation av direktverkande elvärme i nyproducerade bostäder och lokaler. Häri innefattas också att det skall ställas krav på alternativa uppvärmningsmöjligheter om elenergi används för tillförsel av värme till luft- eller vattenburna värmesystem.

I motion 1987/88:Bo522 (c) föreslås att plan- och bygglagen skall ändras så att användning av direktverkande elvärme inte tillåts som huvudsakligt uppvärmningssystem i bostadshus. I de fall bostadshus uppförs med direktverkande elvärme bör enligt motionären krav ställas på att en anordning för vedeldning installeras.

Med uttalande att den explosionsartade ökningen av eluppvärmningen av bostäder måste stoppas hemställs i motion 1987/88:N32 (c) att riksdagen skall besluta om förbud mot nyinstallation av direktverkande elvärme i permanentbostäder. Samme motionär lämnar motsvarande förslag i motion 1987/88:Bo545, som väcktes under allmänna motionstiden. Enligt motionären kännetecknas dagens system av en mycket farlig sårbarhet som kan bli förödande om inte åtgärder vidtas.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande tagit ställning till de nu angivna motionerna. Det framgår av yttrandet att bostadsutskottet delar regeringens uppfattning att de förbättringar av bebyggelsens energihushållningsegenskaper som nu kan uppnås utan nämnvärda merkostnader bör förverkligas. Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda de allmänna kraven på byggnaders energiegenskaper kunna höjas i förhållande till de krav som ställs i dag.

När de nuvarande kraven för installation av direktverkande elvärme i småhus infördes år 1981 innebar detta, framhåller bostadsutskottet, en reell begränsning i fråga om användningen av denna typ av uppvärmning. De bostäder som i dag uppförs uppfyller i stor utsträckning kraven. Skälen till detta är i första hand en ökad medvetenhet om betydelsen av en god energihushållning och om den lönsamhet som sådana hushållningsåtgärder ger. En generell höjning av kraven på byggnaders egenskaper torde, säger bostadsutskottet, innebära att i princip all bebyggelse kommer att uppfylla kraven för installation av direktverkande elvärme. Som anförs i propositionen får detta faktum inte leda till att användningen av direktverkande elvärme åter ökar. Sådana bindningar måste även enligt bostadsutskottets mening förebyggas.

Bostadsutskottet anför att frågan om i vilka situationer direktverkande elvärme alltjämt bör kunna installeras bör prövas ånyo med utgångspunkt i de nya förutsättningar som kommer att gälla. Prövningen bör ske utifrån de utgångspunkter som anges i propositionen. Resultatet av denna prövning i form av förslag till ändringar i plan- och bygglagen borde kunna föreläggas riksdagen under hösten 1988. Detta innebär enligt bostadsutskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme. Regeringens förslag bör avvaktas. Med hänsyn till

NU 1987/88:40

det anförda bör enligt bostadsutskottets mening förslagen i de nu aktuella motionerna avstyrkas.

Även frågan om sambandet mellan kraven på energihushållning och behovet av ett bra inomhusklimat berörs av bostadsutskottet. De senaste årens energisparande har i vissa fall inneburit att inomhusklimatet har försämrats. Orsakerna härtill är många och i en del fall inte kända. Enligt bostadsutskottets mening är det därför viktigt att man vid genomförandet av olika energisparåtgärder och vid fastställandet av nivån för byggnaders energiegenskaper beaktar också möjligheterna att säkerställa ett bra inomhusklimat. En angelägen minskning av energianvändningen för uppvärmning får inte leda till ett försämrat inomhusklimat i form av t.ex. en sämre luftkvalitet. Det är därför nödvändigt att insatser görs för att få fram tekniska lösningar som fyller såväl kraven på energisparande som kraven på ett bra inomhusklimat. Enligt bostadsutskottets mening kan dessa frågor inte ses isolerade från varandra, utan vad som behövs är samordnade insatser där båda aspekterna uppmärksammas. Bostadsutskottet utgår från att dessa frågor beaktas utan att riksdagen nu vidtar några åtgärder.

Två avvikande meningar har fogats till bostadsutskottets yttrande i denna del. I den ena (m, fp) tillstyrks här berörd del av folkpartimotionen, medan övriga motioner avstyrks. I den andra tillstyrks de övriga yrkandena (c), medan folkpartimotionen avstyrks.

Näringsutskottet kommer till samma slutsats som bostadsutskottet. Med den motivering bostadsutskottet har angett och som här har refererats tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och avstyrker här behandlade delar av motionerna 1987/88:N33 (fp), 1987/88:N38 (c), 1987/88:N32 (c), 1987/88:Bo522 (c) och 1987/88:Bo545 (c).

Elmarknadens aktörer

Det finns skäl för elproducenter och eldistributörer att i framtiden engagera sig i eleffektiviseringsfrågor i större omfattning än för närvarande, anförs det i propositionen (s. 51). Utvecklingen inom detta område borde följas noga, och vid behov borde åtgärder vidtas för att utvecklingen skall stimuleras.

Föredragande statsrådet erinrar om sin tidigare deklarerade ståndpunkt att det inte finns skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför de krav på elsystemet som kärnkraftsavvecklingen ställer. Vattenfall och den övriga kraftindustrin borde inom ramen för kostnadsanpassade taxor eftersträva största möjliga flexibilitet när det gäller kontraktsformer och avtal.

Inom detta område finns tre motionsyrkanden att behandla.

I motion 1987/88:N33 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av att konkurrensen ökar bland kraftproducenterna och att det skapas metoder som leder till en sådan utveckling. Ett sätt är, sägs det, att lokala elverk och större industrier ges ökade förutsättningar att välja mellan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren. Kartellsamarbete mellan olika producenter måste motverkas.

Energipolitiken måste inriktas på att så många aktörer som möjligt får möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på något så när lika villkor,

NU 1987/88:40

anförs det i motion 1987/88:N38 (c). En meningsyttring av riksdagen rörande energimarknadens struktur påyrkas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att eldistributörer och elproducenter ytterligare bör engagera sig i frågor rörande eleffektivisering. Genom ett sådant engagemang tillförs resurser varigenom det kan skapas förutsättningar för att samhällsekonomiskt motiverade åtgärder för eleffektivisering blir genomförda.

I likhet med regeringen anser utskottet att det inte finns skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför den förestående kärnkraftsavvecklingen. En väl fungerande elmarknad underlättar omställningen av energisystemet. Statsmakterna bör således inte ingripa direkt i taxesättningen. Denna bör överlåtas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Det har ett värde om kraftindustrin inom ramen för kostnadsanpassade eltaxor eftersträvar största möjliga flexibilitet i fråga om kontraktsformer och avtal. Utskottet ställer sig sålunda bakom vad som i detta ämne anförs i propositionen. Det finns mot bakgrund av vad här har anförts inte skäl för riksdagen att såsom föreslås i motion 1987/88:N33 (fp) uttala sig för en ökad konkurrens bland kraftproducenterna. Inte heller kravet på ett uttalande om energimarknadens struktur bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i här aktuell del och avstyrker de båda yrkandena i folkpartiets och centerns motioner.

Det tredje motionsyrkande som skall behandlas här finns i motion 1987/88:N33 (fp). Det går ut på att riksdagen skall uttala sig om leveransvägran. Motionären påminner om att folkpartiet år 1984 i riksdagen gick emot en lagändring varigenom kommunfullmäktige fick möjlighet att besluta om rätt för leverantör att vägra leverans av elenergi inom fjärrvärme- och naturgasområde. Leveransskyldighet bör föreligga även inom sådana områden, menar de.

Om möjligheter att i vissa fall vägra leverans av elström inom fjärrvärmeområden föreskrivs i ellagen, dvs. lagen (1902:71, s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Enligt lagen (2 § 4 mom.) gäller att den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution är skyldig att tillhandahålla ström åt var och en som inom området behöver den för normala förbrukningsändamål, om inte annat följer av vad som sägs i en särskild precisering i lagen eller det finns särskilda skäl till undantag.

Inom ett område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad föreligger inte skyldighet att leverera ström för värmeförsörjning. För elleverans till värmepumpar gäller dock leveransskyldighet om kommunfullmäktige inte särskilt har beslutat att värmepumpar inte bör förekomma inom området. Trots detta föreligger dock skyldighet att leverera ström, om värmeförsörjningen av byggnaden med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma systemet. Har ström till en värmepump börjat tillhandahållas före fullmäktiges beslut gäller skyldighet att leverera så länge värmepumpen är i bruk.

Frågor om förpliktelser enligt denna del av ellagen prövas av statens energiverk.

NU 1987/88:40

78 Utskottet anser att de nuvarande bestämmelserna för elleveranser inom fjärrvärme- och naturgasområden är till fyllest. De ger kommunerna ett huvudansvar för ställningstagandet till om värmepumpar skall eller icke skall användas i sådana områden. Samtidigt lämnar de rum för prövning hos den centrala energimyndigheten för den händelse en elabonnent vill hävda att ett kommunalt riktlinjebeslut inte, av hänsyn till ekonomin i det särskilda fallet, bör kunna åberopas mot anspråk på elleverans till en viss värmepump. Utskottet avstyrker därför motion 1987/88:N33 (fp) i här behandlad del.

Övriga åtgärder

Inom programmet för effektivare användning och ersättning av elenergi tas i propositionen upp ytterligare ett antal frågor. Det gäller information och utbildning, energideklarationer, energihushållning i statsförvaltningen samt samordning och uppföljning av programmet. I huvudsak innebär regeringens förslag följande.

Speciella informationsinsatser rörande effektiv elanvändning skall genomföras av berörda sektorsmyndigheter inom energihushållningsområdet. Informationsinsatser riktade till fastighetsägare skall genomföras av det nyinrättade plan- och bostadsverket. Insatser riktade till industrin skall genomföras av statens industriverk och insatser riktade till lantbruket av lantbruksstyrelsen. Konsumentverket skall ges det centrala ansvaret för information till hushållen om olika konsumentprodukters elanvändning och energiegenskaper. Statens energiverk skall svara för samordningen av insatserna.

En samordning av olika myndigheters verksamhet inom detta område skall underlättas genom att det nuvarande energihushållningsrådet vid statens energiverk ändras till ett elanvändningsråd bestående av representanter för berörda myndigheter och intressentgrupper. Statens energiverk skall tillsammans med elanvändningsrådet ansvara för samordningen av de olika myndigheternas informationsinsatser. Dessa skall finansieras genom omprioriteringar bl.a. inom anslaget C 2, Statens energiverk: Utredningar m.m. och information, så att 2,5 milj. kr. per år står till rådets förfogande.

Konsumentverket skall få i uppdrag att vidareutveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater och metoder för provning av dessa. Ett annat uppdrag för verket blir att ta initiativ till och ansvara för genomförande av tester av olika produkter för uppvärmning, isolering, ventilation etc. Detta arbete skall bedrivas i samarbete med plan- och bostadsverket, vilket också skall ansvara för att information om verksamhetens resultat förmedlas till fastighetsägare och fastighetsförvaltare. Medelsbehovet för uppdragets genomförande uppskattas till 6 milj. kr. I propositionen meddelas att föredragande statsrådet avser att föreslå regeringen att för detta ändamål utnyttja medel som står till dess förfogande under det för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget E 22, Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Eleffektivisering bör enligt propositionen eftersträvas inom alla samhällssektorer. De statliga byggnaderna och statsförvaltningen är stora förbrukare av elenergi. Byggnadsstyrelsen skall få ökade möjligheter att finansiera olika

NU 1987/88:40

typer av energibesparande åtgärder inom ramen för verkets resultatbudget.

Statens energiverk skall enligt regeringens förslag få i uppdrag att svara för samordning och uppföljning av elhushållningprogrammet. Verket skall årligen rapportera om hur elanvändningen och elhushållningen utvecklas. Genom energihushållningsrådets ombildning till ett elanvändningsråd skall denna samordning underlättas. En första avstämning av elhushållningsprogrammet skall göras år 1990.

Tre motioner hänför sig till det nu aktuella området.

Ökat stöd till utbildning i elhushållning för personal inom fastighetsförvaltning begärs i motion 1987/88: N49 (s). Motionären hänvisar till ett förslag som har framlagts inom en av elhushållningsdelegationens expertgrupper.

Riksdagen föreslås i motion 1987/88:N38 (c) hos regeringen begära förslag om återinförande av stöd till energirådgivning på kommunal nivå. Över detta yrkande har bostadsutskottet yttrat sig.

I motion 1987/88:N44 (c) begärs förslag om åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner. Energikrävande produkter borde belastas med en avgift, anförs det. Energisnåla produkter borde däremot stimuleras med en premie.

Fram till utgången av år 1985 utgick ett statligt stöd till kommunerna för besiktning och rådgivning m.m. avseende energibesparande åtgärder och annan bostadsförbättringsverksamhet.

Bostadsutskottet erinrar om att det så sent som våren 1988 har behandlat och avstyrkt ett motionsyrkande (vpk) om att det åter skall införas ett stöd till kommunernas energirådgivning (BoU 1987/88:10 s. 67). Därvid klargjordes att det tidigare stödet till sådan rådgivning aldrig var avsett att bli permanent utan att dess syfte var att uppbyggnaden av en långsiktig verksamhet som motsvarade de varaktiga lokala behoven skulle stimuleras. Det framhålls också i yttrandet att kommunerna genom bostadsförsörjningslagen (1947:523) och lagen (1977:439) om kommunal energiplanering har fått ett ökat ansvar på bostadsförsörjningens och energihushållningens område. Bostadsutskottet är inte berett att ändra sin både nyligen och tidigare intagna ståndpunkt och förorda ett återinförande av det statliga stödet till kommunal energirådgivning. Därför avstyrker bostadsutskottet denna del av motion 1987/88:N38 (c). I en avvikande mening (c, vpk) föreslås att riksdagen skall tillstyrka motionen.

Näringsutskottet vill liksom bostadsutskottet poängtera att det statliga stödet till kommunal energirådgivning redan från början var tidsbegränsat och avsett att möjliggöra att en långsiktigt verksam rådgivarorganisation kunde byggas upp. I likhet med bostadsutskottet fäster näringsutskottet uppmärksamheten på kommunernas ansvar härvidlag. Näringsutskottet kommer till samma slutsats som bostadsutskottet och avstyrker motion 1987/88:N38 (c) i här behandlad del.

Förslaget i motion 1987/88:N44 (c) om åtgärder som syftar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner finner näringsutskottet vara av intresse. Syftet är vällovligt och ligger i linje med utskottets allmänna uppfattning om att ny energisnål teknik bör komma till användning alltmer. För att konsumenterna

NU 1987/88:40

medvetet skall kunna välja produkter som är eleffektiva krävs ett system med energideklarationer, vilket i sin tur ställer krav på relevanta provningsmetoder. Konsumentverket har utvecklat sådana. Verket har också utfärdat riktlinjer för energideklarationer för vissa elektriska hushållsapparater. I propositionen föreslås att detta system skall vidareutvecklas även för andra hushållsapparater. Innan utvecklingsarbetet har genomförts kan en märkning av produkter i enlighet med motionärernas förslag inte genomföras. Utskottet förutsätter att regeringen vidtar lämpliga åtgärder så att utvecklingen på detta område kan påskyndas. Därmed blir motionen i huvudsak tillgodosedd. Utskottet anser sålunda inte att riksdagen nu skall ta något initiativ med anledning av motion 1987/88:N44 (c).

Frågan om behovet av informations- och utbildningsinsatser riktade till driftspersonal kommer som nämnts att behandlas av det nybildade elanvändningsrådet. Fortbildning för yrkesverksamma inom energiområdet bedrivs för närvarande inom ramen för en försöksverksamhet som syftar till att denna utbildning skall integreras i den kommunala vuxenutbildningen. Behovet av insatser för att utbildningen skall kunna drivas vidare undersöks för närvarande av statens energiverk.

En betydande potential för el- och energibesparing torde finnas i fastighetssektorn. Utskottet instämmer i grundtanken i motion 1987/88:N49 (s) att omfattande och bestående hushållningseffekter inom fastighetsförvaltningen är starkt beroende av medverkan av en kunnig och engagerad personal. Uppenbarligen finns inom detta område ett behov av information och utbildning riktad till de personer som svarar för drift och underhåll av anläggningarna inom den byggda miljön. Också informations- och utbildningsinsatser riktade till hyresgäster och andra brukare av fastigheterna kan vara av stor betydelse när det gäller att åstadkomma besparingseffekter.

Utskottet har erfarit att berörda organisationer känner såväl starkt intresse som ansvar för att erforderlig fortbildning och utbildning kan komma till stånd. De anser sig dock inte kunna avsätta så stora ekonomiska resurser som erfordras för att önskvärda insatser skall kunna genomföras. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att de satsningar som nu görs på teknikutveckling och introduktion av ny elsnål teknik i bebyggelsen följs upp med informations- och utbildningsinsatser så att effekten av att ny teknik introduceras inte blir reducerad på grund av otillräcklig utbildning och otillräcklig information. Utskottet räknar med att regeringen på grundval av de erfarenheter som har vunnits överväger olika möjligheter att få till stånd lämpliga informations- och utbildningsinsatser. Givetvis bör det intresse för el- och energihushållning som finns hos berörda organisationer tas till vara. Regeringen bör närmare överväga hur åtgärderna skall kunna finansieras.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses i väsentlig del motion 1987/88:N49 (s).

Vad som i övrigt anförs i detta avsnitt av propositionen om effektivare elanvändning och ersättning av elenergi föranleder ingen erinran från utskottets sida.

NU 1987/88:40

6 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 40

Bränsleförsörjning

Inledning

1 ett inledande avsnitt om landets bränsleförsörjning anförs i propositionen (s. 59) att det i dagsläget inte är möjligt att närmare fastställa vilken roll olika bränslen skall ha i vårt framtida energisystem. Utgångspunkten är, sägs det, att en samhällsekonomiskt effektiv försörjningsstruktur skall eftersträvas inom ramen för de miljökrav som ställs. Detta innebär inte bara att olika bränslen får konkurrera om marknadsandelar sinsemellan utan också att en konkurrenssituation föreligger i förhållande till energihushållningsåtgärder. Det framhålls att en omställning av energisystemet som innebär ökad förbrukning av importerade bränslen också påverkar kraven på försörjningsberedskapslagring för importörer och större förbrukare. Bränslena kan komma att utnyttjas dels som direkt ersättning för elenergi för uppvärmningsändamål, dels för elproduktion. Frågor som hänger samman med möjligheterna att utnyttja olika bränslen i vårt energisystem behandlas i särskilda avsnitt i propositionen. Även utskottet behandlar de olika områdena av bränslepolitiken ett i sänder. Härvid kommer de olika partiernas syn på bränsleförsörjningen till uttryck.

Naturgas

Riksdagen angav år 1979 vissa förutsättningar för introduktion av naturgas i Sverige (prop. 1978/79:115, NU 1978/79:60, rskr. 1978/79:429). Riktlinjer för genomförande av det s.k. Sydgasprojektet godkändes av riksdagen år 1980, liksom ett avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark om naturgassamarbete (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410).

Våren 1986 godkände riksdagen av regeringen föreslagna riktlinjer för naturgasverksamhet (prop. 1985/86:91, NU 1985/86:18, rskr. 1985/86:174). Dessa ansluter sig till de energipolitiska riktlinjer som har fastställts av riksdagen. Verksamheten skall bedrivas på kommersiell grund. Naturgasen skall bära kostnaderna för beredskapslagring.

Sydgasprojektet i Skåne (Sydgas 1) är den första etappen i den svenska naturgasintroduktionen. Projektet avser dels en årlig import av upp till 400 miljoner m3 naturgas från den danska delen av Nordsjön till Sverige under perioden 1985-2003, dels transitering av gas via det danska naturgasnätet. Den totala kontrakterade volymen uppgår till ca 6 600 miljoner m3. Den andra etappen, Sydgas 2, avser en förlängning till södra Halland. Leveranser av naturgas i Halland upp till Halmstad inleddes sommaren 1987. - Staten har efter beslut av riksdagen i början av år 1988 avyttrat sin andel i Sydgas AB till Sydkraft AB (prop. 1987/88:72, NU 1987/88:16, rskr. 1987/88:120).

I december 1986 slöts ett avtal mellan Swedegas AB och det danska Dangas avseende leverans av 200 miljoner m3 naturgas till Göteborg och Västsverige. Naturgas börjar levereras till Göteborg under år 1988.

Statens energiverk har i rapporten (STEV 1987:5) Naturgas i Mellansverige utrett förutsättningarna för en vidgad naturgasintroduktion. Studien tar sin utgångspunkt i Swedegas AB:s planer att etablera ett gasdistributionssystem i Mellansverige i början av 1990-talet.

NU 1987/88:40

82 I propositionen lämnas en redogörelse för naturgasintroduktionen i Sverige (s. 59 f.). Det anförs att naturgas kan bli ett intressant alternativ i svensk energiförsörjning. På medellång sikt finns en potentiell marknad för oljeersättning, ersättning av elenergi för värmeproduktion samt kraftvärmeproduktion. Det kan också enligt regeringens bedömning i ett senare skede - kring sekelskiftet - bli aktuellt med större volymer, om gasen visar sig vara konkurrenskraftig för produktion av elenergi i samband med kärnkraftsavvecklingen. Ett ytterligare scenario som sägs vara av intresse för Sverige är transitering av naturgas genom landet för avsättning på den europeiska gasmarknaden.

Avgörande för naturgasens roll i det svenska energisystemet är, betonas det i propositionen, dess konkurrenskraft gentemot övriga tillgängliga energislag. Till detta kommer att kraven på försörjningstrygghet och miljöhänsyn måste kunna uppfyllas. Vid en bedömning av gasens konkurrenskraft är det, framhålls det vidare, viktigt att beakta att Sverige inte har ett fullt utbyggt naturgasnät. Kostnadsaspekterna kommer därför att väga tungt. Förutom kostnaderna för själva gasen måste även kostnader för investeringar i infrastruktur inkluderas. Samma sak gäller för kostnader för beredskapslagring och kostnader som uppkommer på grund av skärpta miljökrav.

Beträffande kraven på försörjningstrygghet nämns i propositionen som en vägledande princip att vårt framtida energisystem skall kännetecknas av en säker tillförsel. En självklar strävan är därför att naturgas kan tillföras landet från minst två leveranspunkter och från sinsemellan oberoende leverantörer. Om, i ett marknadsuppbyggnadsskede i Mellansverige, den situationen inträffar att det finns endast en tillförselpunkt anser föredragande statsrådet att detta kan accepteras under en övergångsperiod. En förutsättning är dock att väl etablerade planer finns för en framtida sammankoppling av naturgasnätet.

I propositionen anges följande krav för en väsentligt utökad naturgasanvändning i Sverige:

- Tillförseln måste ske i överensstämmelse med de energipolitiska riktlinjerna. Således måste de samhälleliga målen i fråga om leveranssäkerhet, beredskapslagring och miljö kunna nås.

- Inköp av gas måste ske efter strikt kommersiella principer. Gasen måste av egen kraft kunna konkurrera på den svenska energimarknaden. De kommersiella förhandlingarna skall genomföras på företagsplanet. Kontrakt om gasköp bör innehålla klausuler om omförhandlingsmöjligheter och prisindexeringsprinciper som är relevanta för konkurrenssituationen på den svenska marknaden.

- Den samhälleliga bedömningen av ett naturgasprojekt skall göras i samband med tillståndsprövning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

Det nämns vidare i propositionen att regeringen avser att med berörda parter närmare diskutera vilka åtgärder som bör vidtas för att planeringsberedskapen inför eventuella beslut om en ökad naturgasanvändning i Sverige skall höjas.

NU 1987/88:40

83 I sju motioner som tas upp här framförs krav rörande naturgasintroduktionen, i några fall inom ramen för en framställning om energipolitiken i stort.

Först behandlar utskottet här yrkanden om allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen. Därefter riktas uppmärksamheten på speciella projekt.

I folkpartiets motion 1987/88:N33 betonas vikten av att naurgasintroduktionen inte resulterar i en monopolmarknad. Vidare poängteras att riksdagen år 1980 beslöt att den skall ske på kommersiella villkor. Direkta subventioner avvisas.

Naturgasen skall ersätta kol och olja och får inte tillåtas hindra en ökad användning av inhemska bränslen, uttalas det i centerns motion 1987/ 88:N38. I motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N451 (c) anförs att naturgas kan spela en viktig roll för uppvärmning, i industriella processer och för elproduktion.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1987/88:N403 att naturgasutbyggnaden i Sverige skall ges ökad prioritet och genomföras snabbare än vad som hittills har skett.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att naturgas kan bli ett intressant alternativ i svensk energiförsörjning. Naturgasens roll avgörs av dess konkurrenskraft i förhållande till övriga tillgängliga energislag. Som framhålls i propositionen skall tillförseln av naturgas ske i överensstämmelse med de energipolitiska riktlinjerna. Inköp av gas skall verkställas enligt strikt kommersiella principer.

I de här behandlade motionerna framförs, menar utskottet, inte någon allvarlig kritik mot vad som anförs i propositionen. Tesen i motion 1987/88:N33 (fp) att naturgasintroduktionen inte skall resultera i en monopolmarknad finner utskottet inte kontroversiell. Det bör emellertid betonas att ett samordnat uppträdande gentemot utländska parter kan vara av värde. När det gäller transport och distribution av naturgas vill utskottet vidare erinra om att den som har koncession enligt rörledningslagen (1978:160) i viss utsträckning är skyldig att ombesörja transport genom ledningen åt annan. I fråga om de synpunkter som framförs i motion 1987/88:N38 (c) hänvisar utskottet till de allmänna villkor för naturgasintroduktionen som anges i propositionen och som utskottet här har ställt sig bakom.

Utskottet avstyrker mot angiven bakgrund de nu behandlade delarna av folkpartiets och centerns partimotioner liksom berörda delar av motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N451 (c). Med samma motivering avstyrks de två yrkanden i motion 1987/88:N403 (vpk) som gäller samordning av naturgasupphandling och ledningsbyggnad samt ökad prioritet för en naturgasutbyggnad.

Sex motionsyrkanden gäller mer avgränsade frågor rörande introduktionen av naturgas.

I motion 1987/88:N413 (s) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om en satsning på en naturgasledning från Haltenbanken i Norge till Sverige.

Övriga förslag framförs av vänsterpartiet kommunisterna i två motioner. I motion 1987/88:N27 (vpk) begärs åtgärder med sikte på att en naturgasledning från Sydgasprojektet österut till Blekinge snarast skall komma till stånd.

NU 1987/88:40

84 Den tidigare nämnda motionen 1987/88:N403 (vpk) innehåller ytterligare fyra yrkanden. Enligt det första bör riksdagen hos regeringen begära förslag om hur en samordning av dels upphandlingen av, dels ledningsbyggnaden för naturgas i Sverige skall åstadkommas. Vidare krävs att de utländska intressena i Swedegas skall avvecklas. Ytterligare efterlyses ett förslag om att Swedegas skall brytas ut från Vattenfall och bli ett självständigt statsägt gasföretag. Det fjärde yrkandet innebär att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om att Östgasprojektet snarast skall genomföras.

Vattenfall och Swedegas samt Den norske stats oljeselskap a.s (Statoil) utreder för närvarande olika tänkbara ledningssträckningar för en eventuell svensk import av naturgas från Norge. Utskottet ser mot bakgrund av de allmänna principer som bör gälla för naturgasintroduktionen inte skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande om det projekt som omnämns i motion 1987/88:N413 (s). Därför avstyrks den.

Sydgas AB undersöker möjligheterna att nå en vidare marknad för naturgasen i sydöstra Sverige. Något initiativ av riksdagen för att få till stånd en naturgasledning österut till Blekinge finner utskottet mot denna bakgrund inte vara påkallat. Yrkandet härom i motion 1987/88:N27 (vpk) avstyrks således.

Swedegas AB importerar naturgas från Danmark. Gasen säljs sedan till regionala naturgasbolag eller till slutkunder. I södra Sverige är det Sydgas AB och i västra Sverige Västgas AB som är regionbolag. Sedan år 1986 ägs Swedegas av statens vattenfallsverk (60 %), Statoil (15 %), Shell Gas B.V. (15 %) och Dansk Olie og Naturgas A/S (DONG) (10 %).

Riksdagens beslut våren 1986 om överlåtelse av aktier i Swedegas AB från Vattenfall till de nämnda utländska bolagen motiverades med att bolaget förutom kapital skulle tillföras värdefullt kunnande och kompetens. Det förelåg två reservationer (NU 1985/86:18 s. 6). I den ena (m) förordades att ägandet i bolaget skulle spridas ytterligare. I den andra (vpk) föreslogs att staten skulle behålla äganderätt, inflytande och kommande avkastning i Swedegas.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta initiativ till en förändring av ägarstrukturen i Swedegas. Inte heller ser utskottet några fördelar med att Swedegas skulle omvandlas till ett självständigt statligt gasföretag. Alltså avstyrker utskottet den här aktuella delen av motion 1987/88:N403 (vpk).

Det s.k. Östgasprojektet innebär import av naturgas till Mellansverige från Sovjetunionen via Finland och Bottenhavet.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om detta projekt, senast i slutet av år 1987 (NU 1987/88:7 s. 81). Då redogjorde utskottet för den tidigare behandlingen av frågan och för pågående utredningar. Utskottet anförde att naturgasverksamheten skall bedrivas på kommersiella grunder. Det fick ankomma på regeringen samt berörda myndigheter och företag att driva arbetet med naturgasintroduktionen vidare utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen hade lagt fast. Motionerna avstyrktes, och riksdagen avslog dem.

Två reservationer förelåg. I den ena (fp) betonades de beredskapsmässiga

NU 1987/88:40

aspekterna. Motionerna avstyrktes även där. I den andra (vpk) krävdes att förhandlingar snarast skulle upptas med Sovjetunionen och Finland om ett förverkligande av Östgasprojektet.

Kommersiella kontakter har inletts mellan å ena sidan det sovjetiska gasexportbolaget och å andra sidan tre svenska företag eller företagsgrupperingar, nämligen dels Swedegas AB, dels ett konsortium där OK Petroleum AB ingår som ledande företag och där Axel Johnson-gruppen är representerad, dels denna grupp i kombination med Sydkraft AB.

Utskottet vill inte heller nu göra någon annan kommentar än att naturgasintroduktionen skall ske på kommersiella grunder. Något sådant initiativ av riksdagen för att Östgasprojektet snarast skall kunna genomföras som föreslås i motion 1987/88:N403 (vpk) anser utskottet inte vara motiverat. Motionen avstyrks således i denna del.

Djupgasprojektet i Siljansringen

Riksdagen fastställde hösten 1985 villkoren för vattenfallsverkets medverkan i det s.k. djupgasprojektet i Siljansringen (prop. 1985/86:25, NU 1985/86:9, rskr. 1985/86:97). Projektet grundar sig på en teori om att gas skulle kunna sippra upp genom sprickor i jordskorpan och uppsamlas under tätare skikt. Av riksdagens beslut framgår villkoren för Vattenfalls medverkan, bl.a. att Vattenfalls finansiella åtaganden inte får överstiga 30 milj. kr., att endast svenska finansiärer får inbjudas att delta och att staten skall ha ett dominerande ägarinflytande i bolagen. Vidare har riksdagen i annat sammanhang fastställt bestämmelser om regeringens rätt att avyttra aktier i Vattenfalls dotterbolag. Enligt förutsättningarna för riksdagens beslut skulle en borrning ned till 5 km djup genomföras. Beroende på en gynnsam kostnadsutveckling och gynnsamma produktionsförhållanden kunde borrningen fortsätta ned till 6,3 km djup.

Vattenfall har därefter hos regeringen begärt att få skjuta till ytterligare medel för att finansiera en fortsatt borrning till 7,5 km djup. Detta avslog regeringen hösten 1987 med hänsyn till riksdagens beslut.

Därefter har Vattenfall återkommit i ärendet och begärt att få avyttra aktier i Dala Djupgas Produktions AB till svenska och utländska intressenter. Intressenterna skulle bilda ett nytt kommanditbolag, som skulle finansiera den fortsatta borrningen. Vattenfall beräknade att 32 milj. kr. på detta sätt skulle kunna tillföras projektet.

I två motioner framförs krav rörande djupgasprojektet i Siljansringen. Riksdagen uppmanas i motion 1987/88:N34 (c) bemyndiga regeringen att ge Vattenfall tillstånd att finansiera Dala Djupgas Produktions AB genom försäljning av aktier i enlighet med vad som anförs i motionen. I denna erinras om Vattenfalls begäran hos regeringen i januari 1988 om att få avyttra aktier i det nämnda bolaget till svenska och utländska intressenter. I motion 1987/88:N42 (c) påyrkas att regeringen skall bemyndigas att från de medel som tas ut såsom en särskild energiskatt tillhandahålla resurser för att djupgasprojektet skall kunna fullföljas.

Regeringen har i april 1988 avslagit Vattenfalls ansökan om att få avyttra aktier i Dala Djupgas Produktions AB till svenska och utländska intressen -

NU 1987/88:40

ter. Den föreslagna finansieringsmodellen bygger på att borrningen liksom hittills skall ske i ett kommanditbolag. Regeringens ställningstagande har - enligt ett frågesvar som miljö- och energiminister Birgitta Dahl lämnade i riksdagen i april 1988 (se s. 27) - motiverats med att det inom regeringskansliet pågår ett arbete som kan leda fram till ändrade skatteregler för delägare i kommanditbolag. Regeringen fann det i detta läge inte försvarbart att medverka till att kommanditbolagsformen skulle användas för den fortsatta borrningen.

Miljö- och energiministern har senare samma månad lämnat ytterligare ett frågesvar rörande djupgasprojektet (se s. 28). Hon erinrade då om att Vattenfall undersökte möjligheterna att genom en nyemission i Dala Djupgas Produktions AB kunna finansiera en fortsatt borrning. Om det finns ett bredare forskningsintresse än som föranleds av den eventuella förekomsten av gas och därigenom ett intresse av att med andra medel än inom energiforskningssystemet finansiera en fortsatt borrning bör detta, anförde statsrådet, i första hand bedömas av berörda forskningsorgan.

Utskottet noterar att gynnsamma förhållanden har medgett en borrning ned till ett större djup än vad som ursprungligen planerades. Samtidigt har en förskjutning av projektet från energiprojekt till forskningsprojekt alltmer accentuerats.

Utskottet har inte underlag för en egen bedömning av värdet av att borrningarna kan fortsätta ned till nivån 7,5 km. Utskottet har emellertid fått klart för sig att det enligt Vattenfalls bedömning fortfarande finns ett energipolitiskt intresse av att projektet kan fortsätta. En fortsättning enligt Vattenfalls förslag förutsätter ett ytterligare finansiellt engagemang från olika intressenter. Utskottet utgår från att de intressenter som är beredda att tillskjuta ytterligare medel gör detta utifrån en totalbedömning av projektets intresse från såväl energi- som forskningssynpunkt.

Utskottet anser att Vattenfall utifrån här angivna utgångspunkter bör få möjlighet att bedriva undersökning efter djupgas i Sverige inom ramen för sin verksamhet. För den undersökningsborrning som nu är aktuell bör Vattenfall av driftsmedel kunna tillföra projektet medel i proportion till sin nuvarande ägarandel om ca 55 % eller högst 20 milj. kr. Det bör ankomma på regeringen att besluta om de närmare föreskrifterna för hur dessa medel skall tillskjutas projektet. Regeringen bör även tillse att Vattenfall kan bedriva arbetet så att borrningen kan återupptas sommaren 1988.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses väsentligen syftet med här behandlade motioner.

Olja

Användningen av olja i det svenska energisystemet har minskat avsevärt sedan början av 1970-talet. År 1970 baserades ca 75 % av energiförbrukningen i Sverige på olja. Motsvarande andel låg något under 50 % år 1987.

Målet för den statliga oljepolitiken är att i enlighet med de övergripande energipolitiska riktlinjerna - som bl.a. innebär att beroendet av olja skall minska - trygga landets försörjning med råolja och petroleumprodukter till rimliga kostnader för samhället. Detta skall ske med beaktande av de krav på

NU 1987/88:40

god miljö som samhället ställer (prop. 1983/84:110, NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391).

I propositionen (s. 62 f.) anförs att strävandena att reducera oljeanvändningen måste fortsätta. Oljan kommer ändå under överskådlig tid att stå för en betydande del av vår energitillförsel. Förutom de direkta verkningar som detta förhållande kan medföra kan effekter uppkomma indirekt genom att det internationella oljepriset påverkar prisnivån för andra bränslen. Det finns, anför föredragande statsrådet, starka kopplingar mellan den svenska energimarknaden och den internationella oljemarknaden. Detta för också med sig att det är viktigt att den internationella utvecklingen noga följs.

I centerpartiets motion 1987/88:N38 anförs att målet skall vara att beroendet av olja minskas ytterligare. Liknande tankegångar möter i motion 1987/88:N32 (c).

Strävandena att reducera oljeanvändningen bör enligt utskottets uppfattning fortsätta. De allmänt hållna synpunkterna i motion 1987/88:N38 (c) står inte i strid med gällande riktlinjer för energipolitiken eller med vad som sägs i propositionen. Förslagen i motionen om alternativa drivmedel tar utskottet upp senare i detta betänkande. Här behandlade delar av motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N32 (c) avstyrks.

Konkreta förslag till åtgärder inom oljeområdet framförs i tre motioner.

I motion 1987/88:N436 (m) begärs att regeringen omgående skall ta initiativ till förhandlingar med Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB om reduktion av utsläppen från Karlshamns oljekraftverk. Riksdagen uppmanas vidare uttala sig om att vid driften av verket endast olja innehållande 0,2 % svavel skall få användas. Utökad drift vid verket borde förbjudas av miljöskäl.

Motion 1987/88:N402 (c) gäller oljeprospektering. Innebörden av yrkandet är att riksdagen skall anvisa 5 milj. kr. för prospektering efter olja i den s.k. vita zonen i Östersjön.

Det tredje här aktuella yrkandet finns i motion 1987/88:N449 (vpk). Där föreslås riksdagen uttala sig för att en prisutjämningsfond för olja skall inrättas. Fondens medel skulle användas på sådant sätt att drastiska höjningar av energipriserna i Sverige kunde motverkas när världsmarknadspriset stiger.

På grundval av proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet behandlar riksdagen i vår en rad frågor om miljöpåverkan vid energiproduktion. Ärendet bereds av jordbruksutskottet (JoU 1987/88:23).

Karlshamns oljekraftverk ägs av Karlshamns Kraftgrupp AB, som i sin tur ägs av Sydkraft AB. Verket fungerar som ett s.k. toppbelastningsverk. Det används sålunda vid belastningstoppar och fungerar som reservkraftverk. Driftstiden vid Karlshamnsverket är beroende av tillgången på alternativ elproduktion och av efterfrågan på elenergi.

Karlshamnsverket uppfördes före tillkomsten av miljöskyddslagen (1969:387) och har inte prövats enligt denna lag. Anläggningen saknar för närvarande särskild utrustning för rening av rökgaserna från svavel- och kväveoxider. Enligt vad utskottet har erfarit har överläggningar förts mellan

NU 1987/88:40

statens naturvårdsverk och företaget om begränsningar av utsläppen från anläggningen. Naturvårdsverket väntas nu komma att meddela ett föreläggande härom enligt miljöskyddslagen. I sammanhanget kan också nämnas att en sänkning av den högsta tillåtna svavelhalten i tung eldningsolja från 1 till 0,8 viktprocent aviseras i propositionen (s. 81). Regeringens avsikt är att en ytterligare skärpning av utsläppskraven - motsvarande en högsta tillåten svavelhalt i olja av ca 0,2 % vid användning i större anläggningar - skall genomföras successivt med början år 1993 i de mest försurade områdena.

Utskottet är medvetet om att det inför den framtida avställningen av Barsebäcksverket blir nödvändigt att olika alternativ prövas för att effektbehovet i södra Sverige skall kunna tillgodoses. För den händelse Karlshamnsverket i samband med omställningen av energisystemet avses bli utnyttjat mer än vid toppbelastningar är det från miljösynpunkt nödvändigt att lika stränga krav på utsläppsbegränsningar ställs på detta verk som på ett nytt kondenskraftverk.

Detta bör riksdagen uttala som sin mening med anledning av vad som föreslås i motion 1987/88:N436 (m). Utskottet vill dock inte gå så långt som motionärerna vilka önskar ett förbud mot utökad drift vid verket. Det får förutsättas att olika alternativ övervägs i syfte att begränsa miljöpåverkan även vid användning av Karlshamnsverket som ett toppbelastningsverk.

Medel för den typ av verksamhet som omnämns i motion 1987/88:N402 (c) har överförts till Svenska Petroleum Exploration AB (SPE AB) från anslaget E 19, Program för prospektering efter olja och naturgas (prop. 1983/84:110, NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391). För verksamheten i Östersjön svarar Oljeprospektering AB (OPAB), som till ca 95 % ägs av SPE AB. Det sist nämnda bolaget ägs till 51 % av OK Petroleum AB och till 49 % av staten genom miljö- och energidepartementet. OPAB har hos regeringen anmält intresse för koncession i den s.k. vita zonen i Östersjön. Utskottet anser mot här angiven bakgrund inte att riksdagen har skäl att anvisa de medel till prospektering som föreslås i motionen. Motion 1987/88:N402 (c) avstyrks.

Näringsutskottet behandlade våren 1986 ett yrkande om en prisutjämningsfond, vilket var av samma innebörd som yrkandet i motion 1987/ 88:N449 (vpk). Det avstyrktes av utskottet i ett yttrande till skatteutskottet (NU 1985/86:5 y). För att oljeanvändningen i landet ytterligare skulle minska borde, ansåg näringsutskottet, inga löften ges om att höjningar av de internationella oljepriserna inte skulle få genomslag på den inhemska prisnivån. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet tillstyrkte motionsyrkandet i en avvikande mening. Skatteutskottet och riksdagen gick på näringsutskottets linje (SkU 1985/86:38).

Näringsutskottet är fortfarande av samma uppfattning. Några bindande löften om att oljeprishöjningar inte skall få genomslag på konsumentpriserna vill utskottet inte förorda. Alltså avstyrks motion 1987/88:N449 (vpk) i här behandlad del.

NU 1987/88:40

89 Kol

NU 1987/88:40

År 1986 importerades till Sverige ca 2,7 miljoner ton kol för energiändamål. Den största enskilda exportören av kol till Sverige är för närvarande Polen. Kol svarar för ca 30 % av världens energiförsörjning. Den största delen av det kol som förbrukas - drygt 70 % - används för elproduktion.

Riksdagen beslöt våren 1984 efter förslag av regeringen om riktlinjer för kolanvändningen för tiden fram till år 1990 (prop. 1983/84:158, NU 1983/84:44, JoU 1983/84:28, rskr. 1983/84:389,390). Därvid angav riksdagen en kolanvändningsnivå om högst 3-4 miljoner ton per år till år 1990. Vidare fastställdes stränga miljökrav för kol.

I propositionen (s. 64) konstateras att kolintroduktionen har skett i enlighet med uppställda riktlinjer. Enligt föredragande statsrådet behöver dock de totala utsläppen i landet av de försurande ämnena svavel- och kväveoxider reduceras kraftigt för att man skall kunna komma ned till en nivå som är acceptabel från miljösynpunkt. Försörjningssituationen för kol betecknas som god.

Det erinras om att regeringen i den nyss nämnda propositionen om vissa kolfrågor betonade att målet för den svenska kolförsörjningen borde vara att inom ramen för de övergripande energipolitiska riktlinjerna skulle eftersträvas långsiktiga engagemang med ett urval av exportländer. Därmed skulle det blir möjligt att försörjningen med ett från miljösynpunkt lämpligt kol kunde erhållas till rimliga priser. Detta mål sägs nu böra gälla även fortsättningsvis. Handlingsfriheten inför framtida energipolitiska beslut sägs böra hållas öppen. Det är i det sammanhanget viktigt, anför föredragande statsrådet, att erfarenheterna av den nya kolförbränningstekniken utvärderas.

En rad motionsyrkanden berör frågor om kolanvändning i det svenska energisystemet. Här skall dock endast vissa övergripande frågor behandlas. I avsnittet om elproduktionsfrågor (s. 93 f.) tar utskottet ställning till förslag och yrkanden om kolkondenskraftverk m.m. Vidare behandlas där frågan om en demonstrationsanläggning i Oxelösund.

I motion 1987/88:N33 (fp) anförs, dock utan något särskilt yrkande, att det i enlighet med Sveriges ansvar för den globala miljön krävs restriktioner för användningen av kol i energisystemet. Också i motion 1987/88:N28 (m) framförs motivledes uppfattningen att kolanvändningen skall begränsas.

Det finns ingen anledning att stimulera kolanvändningen, heter det i motion 1987/88:N38 (c). Ett uttalande av riksdagen om bl.a. energitillförseln begärs. Liknande synpunkter finns i motion 1987/88:N32 (c).

Handlingsfriheten inför framtida energipolitiska beslut bör hållas öppen. I detta ingår att en viss ökad kolanvändning i anläggningar med mycket modern reningsutrustning kan visa sig erforderlig i samband med kärnkraftsavvecklingen. Utskottet delar den uppfattning som motivledes framförs i folkpartimotionen om att ansvaret för den globala miljön kräver en restriktiv hållning till kolanvändning i energisystemet. Det finns dock inget skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av de allmänt hållna

synpunkter på kolpolitiken som framförs i centerns partimotion. Denna avstyrks liksom motsvarande del av motion 1987/88:N32 (c).

Inhemska bränslen

Av den totala årliga energianvändningen i landet tillgodoses ca 62 TWh genom inhemska bränslen av olika slag, såsom lutar, trädbränsle, avfall, torv och halm. Detta utgör ca 15 % av den totala energianvändningen. År 1980 svarade inhemska bränslen för ca 50 TWh. Omkring 70 % av den totala tillförseln av inhemska bränslen utgörs av industriella biprodukter såsom lutar, bark och spån.

Mot bakgrund av en redogörelse för utvecklingen och nuläget beträffande olika inhemska bränslen konstateras i propositionen (s. 65) att nyinvesteringarna inom området inhemska bränslen har legat på en låg nivå under de senaste två åren. Den främsta orsaken till detta sägs vara det låga oljepriset. Utvecklingen är också en följd av de omstruktureringar som kan inträffa när en bransch etableras förhållandevis snabbt. Föredragande statsrådet understryker dock att det på sikt är angeläget att användningen av inhemska bränslen fortsätter att öka inom de ramar som anges i gällande lagstiftning.

Enligt statsrådets bedömning är det troligt att de inhemska bränslenas konkurrenskraft kommer att stärkas på sikt i och med att elpriserna stiger. Det är dessutom viktigt med fortsatt forskning och utveckling, anförs det. I första hand är det en uppgift för statens energiverk att inom ramen för energiforskningsprogrammet stödja forskning och utveckling avseende olika inhemska energislag. Teknik som möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen skall vidare kunna ges stöd ur den fond, energiteknikfonden, som föreslås i propositionen.

Kritik mot regeringen för dess politik rörande de inhemska bränslena framförs av folkpartiet och centern. Förslag på detta område framförs också av vänsterpartiet kommunisterna.

Bioenergin kan på ett verksamt sätt bidra till att användningen av olja och kol för uppvärmningsändamål minskar, anförs det i motion 1987/88:N33 (fp). Regeringen kritiseras för att under en lång tid ha underlåtit att stödja utvecklingen av biobränslen.

I motion 1987/88:N38 (c) begärs att riksdagen skall uttala sig om inriktningen av energitillförseln och utnyttjande av förnybar och miljövänlig energi. Det krävs kraftfulla åtgärder för att användningen skall styras över mot inhemska energislag, anförs det. Regeringen har underlåtit att fullfölja riksdagens enhälliga beslut om en ökad användning av inhemska bränslen. I motion 1987/88:N32 (c) föreslås en snabbare utbyggnad av alternativa energikällor.

I motion 1987/88:N421 (c) krävs stimulans för investeringar i eldningsanläggningar m.m. för biobränslen.

Åtgärder av regeringen som syftar till att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen skall vidmakthållas och på sikt öka påyrkas i motion 1987/88:N416 (vpk). Om regeringen vill leva upp till och genomföra de beslut som tidigare fattats av riksdagen är det dess skyldighet, anför motionärerna,

NU 1987/88:40

att se till att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen kan upprätthållas och med det snaraste börja öka på nytt.

Utskottet behandlade i slutet av år 1987 motionsyrkanden om åtgärder syftande till en ökad användning av inhemska bränslen. Då återgav utskottet (NU 1987/88:7 s. 78) hur riksdagen under senare tid hade angivit sin inställning till inhemska bränslen.

Utskottet erinrade om att en av huvuduppgifterna för energipolitiken är att fullfölja omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor. Ett ökat utnyttjande av inhemska bränslen kunde konstateras sedan början av 1980-talet. Liksom när frågan tidigare behandlades förutsatte utskottet att regeringen följde utvecklingen och om så bedömdes erforderligt skulle ta initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Utskottet räknade med att regeringen skulle uppmärksamma situationen för de inhemska bränslena när den förberedde sina förslag till riksdagen på energiområdet. Motionsyrkandena avstyrktes.

I en reservation (c, vpk) kritiserades regeringen för passivitet. Den uppmanades att snarast återkomma med konkreta förslag. 1 en annan reservation (fp) framfördes liknande kritik. Det är väsentligt, sade reservanterna, att riksdagen i ett sammanhang får ta ställning till hur arbetet med att förnya energisystemet skall drivas vidare. Utgångspunkten för ett sådant ställningstagande borde vara de förslag som regeringen hade aviserat till våren 1988. - Riksdagen följde utskottet.

Ett väsentligt inslag i energipolitiken är omställningen från olja till förnybara och inhemska energikällor.

Utskottet instämmer med regeringens i propositionen uttalade uppfattning att det på sikt är angeläget att användningen av inhemska bränslen fortsätter att öka inom de ramar som anges i gällande lagstiftning. Liksom tidigare räknar utskottet med att regeringen följer utvecklingen och om så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Något allmänt uttalande av riksdagen om statligt investeringsstöd till eldningsanläggningar för biobränslen ser utskottet mot bakgrund av vad som här har anförts inte skäl till. Till frågan om vissa stödåtgärder för omställning av energisystemet återkommer utskottet i avsnittet om energiteknikfonden. Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N33 (fp), 1987/88:N38 (c), 1987/88:N421 (c) och 1987/88:N416 (vpk), alla i ifrågavarande del.

Riksdagen uppmanas i motion 1987/88:N47 (c) att hos regeringen begära förslag om ett kapitalbidrag för täckande av förluster i eldningsanläggningar baserade på inhemska fasta bränslen. Bidraget skulle finansieras med medel från den särskilda energiskatt som tas ut på olja. I avvaktan på ett beslut föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att ge kapitalbidrag till berörda kommuner.

En framställning år 1986 från Svenska kommunförbundet rörande den i motion 1987/88:N47 (c) aktualiserade frågan bereds i regeringskansliet. Kommunförbundet har i början av år 1988 framfört kompletterande synpunkter.

Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motion 1987/88:N47 (c).

NU 1987/88:40

92 Ytterligare ett yrkande i motion 1987/88:N38 (c) hör hemma i detta sammanhang. Riksdagen föreslås göra ett uttalande om att tillgänglig åkermark bör utnyttjas för energiproduktion.

Hösten 1987 beslöt regeringen, efter överenskommelse med Lantbrukarnas riksförbund (LRF), om ett omställningsprogram - Omställning 90 - i syfte att reducera spannmålsodlingen. Jordbrukare som deltar i programmet får ersättning med 200-2 400 kr. per hektar och år samt ett engångsbelopp av 500 kr. per hektar för år 1988. Spannmålsodlingen skall ersättas med odling av icke prisreglerade grödor som t.ex. vall, energigrödor, skog och andra grödor vilka kan utnyttjas inom kemisk och medicinsk industri. Förutom att programmet leder till en minskning av spannmålsöverskottet har det i väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav. Åtgärderna representerar också ett steg på vägen mot ett mera differentierat jordbruk, som kan producera såväl livsmedel som andra råvaror för olika industrinäringar.

Regeringen beslöt i maj 1988 att medge att medel inom ramen för Omställning 90 ställs till förfogande för dem som deltar i försök med energiskogsodling i Örebro län. Vidare har under lång tid statliga medel inom energiforskningsprogrammet satsats på odling av energigrödor.

Mot bakgrund av vad som här har redovisats om pågående aktiviteter på området avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion 1987/88:N38 (c).

Elproduktionsfrågor

Allmänna utgångspunkter

I propositionen anges i inledningen till ett avsnitt om elproduktionsfrågor (s. 66) att stränga miljökrav kommer att ställas inför kommande utbyggnader av elproduktionsanläggningar. Det är viktigt att den tid som finns till förfogande utnyttjas för att bygga demonstrationsanläggningar där olika tekniska lösningar prövas, sägs det. Dessa bör byggas dels för att tillgodose kommande elbehov, dels för att ge driftserfarenheter och utgöra grund för senare kraftutbyggnader. En avvägning måste dock göras så att ett överutbud av elenergi undviks.

Ett sätt att minska de långa ledtider som gäller är att nya anläggningar projekteras i förtid och att en byggstart förbereds så långt som möjligt. Bl.a. bör tillståndsprocessen vara färdig så att lokaliseringstillstånd föreligger, anförs det. För att eltillförseln skall säkerställas när två reaktorer tas ur drift i mitten av 1990-talet bör kraftföretagen snarast möjligt fatta beslut om att planera och projektera nya elproduktionsanläggningar. Det betonas att eventuella beslut om att upphandling skall påbörjas måste vägas mot bedömningar av det framtida elbehovet. I propositionen nämns också att kraftföretagen har presenterat olika projekt som kan ingå i en utbyggnadsplanering.

De olika kraftslagen behandlas separat i propositionen. Även utskottet tar upp de olika frågorna om elproduktion en i sänder. Härutöver hänvisar utskottet till avsnittet om kärnkraftsavvecklingens inledning, där de olika

NU 1987/88:40

partiernas inställning i elproduktionsfrågor som har samband med kärnkraftsavvecklingen har klargjorts.

Vattenkraft

Allmänna riktlinjer m.m.

Enligt gällande riktlinjer är målet för vattenkraftsproduktionen 66 TWh per år. Riksdagen lade åren 1984 och 1985 fast en plan för vattenkraftsutbyggnaden (prop. 1983/84:160, BoU 1983/84:30, rskr. 1983/84:364; prop. 1984/ 85:120, BoU 1984/85:25, rskr. 1984/85:362). Planen innehåller projekt m.m. motsvarande 3,8 TWh per år. Syftet är att en utbyggnad av vattenkraftsproduktion omfattande minst 2,5 TWh per år skall säkerställas till mitten av 1990-talet. Vid riksdagens energipolitiska beslut år 1985 slogs fast att överväganden om vattenkraftens långsiktiga roll i energisystemet skulle ses i ett större energipolitiskt sammanhang. Enligt beslutet saknas dock skäl att genomföra studier avseende de fyra huvudälvarna.

Lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. innehåller bestämmelser enligt vilka ett antal älvsträckor har undantagits från vattenkraftsutbyggnad.

I propositionen sägs att det bör finnas goda möjligheter att inom ramen för gällande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden uppnå fastställda utbyggnadsmål. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en mer detaljerad redovisning av planeringsläget på detta område.

Synpunkter på vattenkraftsutbyggnaden framförs i partimotionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern.

I motion 1987/88:N28 (m) sägs att det inte finns anledning att förstöra värdefulla och unika naturmiljöer genom vattenkraftsutbyggnad när existerande kärnkraftverk i stället kan utnyttjas. De stora orörda Norrlandsälvarna får inte röras, betonar motionärerna.

En fortsatt utbyggnad av vattenkraft avvisas i motion 1987/88:N33 (fp).

Genom effekti visering av äldre kraftverk, kompletterande utbyggnad i huvudsak enligt av riksdagen fattade beslut, minikraftverk m.m. kan produktionskapaciteten ökas ytterligare något, heter det i motion 1987/ 88:N38 (c). Förbudet mot utbyggnad av de fyra stora älvarna skall ligga fast.

I motion 1987/88:N32 (c) sägs att vattenkraften bör effektiviseras och byggas ut till en kapacitet av 66 TWh.

Först tar utskottet upp frågan om de orörda huvudälvarna.

Utskottet vill erinra om att de aktuella älvarna omfattas av det skydd som naturresurslagen (1987:12) ger. Något uttalande av riksdagen därutöver torde inte vara erforderligt. Motionerna avstyrks i ifrågavarande del.

Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens bedömning att gällande utbyggnadsmål för vattenkraften till mitten av 1990-talet skall kunna uppnås i överensstämmelse med de av riksdagen fastställda riktlinjerna. Som framgår av propositionen blir det tillfälle för riksdagen att senare ta del av en mer detaljerad redovisning av regeringen beträffande planeringsläget för vattenkraftsutbyggnaden. Utskottet ser därför inte skäl för riksdagen att nu

NU 1987/88:40

diskutera de gällande riktlinjerna för vattenkraftsutbyggnaden. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrks.

En annan aspekt på vattenkraftsutbyggnaden anläggs i motion 1987/ 88:N35 (s). Där föreslås riksdagen uttala sig dels för att regeringen får vidgade möjligheter att tidsbegränsa fallrättsinnehav, dels för att ersättningsfrågan vid vattenmål skall lösas på sådant sätt att ersättning kommer berörda kommuner eller län till del. Avsikten med de föreslagna åtgärderna skulle vara att vattenkraftsplanens förverkligande skall säkerställas.

Vattenlagen (1983:291) ger vissa möjligheter till expropriering av strömfall när detta behövs för kraftförsörjningen (2 kap. 8 §). Regeringen avgör sådana ärenden efter ansökan av någon intressent. Vidare innehåller vattenlagen en rad bestämmelser som rör skyldigheten för en utbyggare att betala avgifter för olika ändamål. Dessa medel kommer ofta berörda kommuner till del. I de fall regeringen avgör frågan om ett vattenkraftsprojekts tillåtlighet får kommunerna ofta s.k. särskilda villkorsmedel därutöver.

Här vill utskottet också erinra om att statens energiverk av regeringen har fått ett särskilt uppdrag att följa genomförandet av planen för vattenkraftsutbyggnad.

Mot bakgrund av som här har redovisats ser utskottet inte skäl för riksdagen att initiera några ändrade bestämmelser av den art som motionärerna föreslår. Utskottet vill vidare påminna om att vattenkraftsplanen innehåller fler projekt än vad som krävs för att utbyggnadsmålet skall kunna nås. Utskottet avstyrker sålunda motion 1987/88:N35 (s).

Fatsjöprojektet

Vojmå- och Fatsjöprojekten berör båda Ångermanälven. Vojmåprojektet innebär en utbyggnad av en del av nedre Vojmån. Fatsjöprojektet innebär en överledning från Vojmån till Malgomaj och minskad vattenföring i nedre Vojmån. Vattenkraftberedningen föreslog år 1983 att Vojmåprojektet och inte Fatsjöprojektet skulle föras till planen för vattenkraftsutbyggnad. Som motiv anfördes i huvudsak att Vojmåprojektet i förhållande till Fatsjöprojektet skulle innebära en mindre inverkan i naturen och ha en bättre ekonomi. Efter förslag av regeringen anslöt sig riksdagen till denna linje.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och Vilhelmina kommun har i skrivelse hösten 1986 till regeringen förordat att regeringen skall återuppta behandlingen av Vattenfalls tidigare planer på vattenkraftsutbyggnad i Fatsjö. År 1985 hade regeringen avslagit en ansökan av verket om utbyggnad av Fatsjö kraftverk. I slutet av år 1986 förklarade sig Vattenfall i en skrivelse till regeringen vara berett att genomföra utbyggnaden om regeringen mot bakgrund av sysselsättningsläget i regionen skulle meddela vattendomstolen och verket erforderligt tillstånd. Vattenfall har räknat med att sysselsättningseffekten av Fatsjöprojektet kan bli 1 400 årsverken fördelade över fem år.

Befolknings- och sysselsättningssituationen i Vilhelmina kommun har under de senaste åren försämrats mycket påtagligt, anförs det i motion 1987/88:N433 (s). Rådande förhållanden motiverar särskilda insatser i syfte

NU 1987/88:40

att lindra de problem som är i snabbt annalkande. I motionen görs jämförelser mellan de två nämnda vattenkraftsprojekten. En samlad bedömning ger klart vid handen, menar motionärerna, att Fatsjö kraftstation måste komma till utförande. Projektets betydelse från energiförsörjningssynpunkt borde mera än tidigare vägas in till fördel för en positiv prövning av frågan.

En närmare redogörelse för Fatsjö- och Vojmåprojekten lämnade utskottet våren 1987 när frågan senast var aktuell i riksdagen (NU 1986/87:34 s. 9 f.). Då avstyrkte utskottet en motion (s) med i huvudsak samma syfte som den nu aktuella. Utskottet ansåg (s. 30) - med hänsyn till att frågan bereddes i regeringskansliet - att det inte då fanns anledning för riksdagen att göra något uttalande om Fatsjöprojektet. Om några nya omständigheter skulle ge regeringen anledning att inta en ändrad inställning till detta projekt räknade utskottet med att regeringen skulle ta erforderliga initiativ. I en reservation (fp, c) föreslogs att riksdagen genom ett uttalande skulle slå fast att det inte skall ske någon utbyggnad av vare sig Fatsjö eller Vojmå. Riksdagen följde utskottet.

Regeringen har i februari 1988 beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av framställningen från länsstyrelsen i Västernorrlands län och Vilhelmina kommun om återupptagen behandling av Fatsjöprojektet.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande rörande Fatsjöprojektet. Denna fråga skall avgöras av regeringen. Utskottet avstyrker därför motion 1987/88:N433 (s).

Småskalig vattenkraftsproduktion

Planen för vattenkraftsutbyggnad innefattar att anläggningar i form av små vattenkraftverk med en total produktionskapacitet av 400 GWh per år bör byggas ut till mitten av 1990-talet. Enligt riksdagens energipolitiska beslut år 1985 skall av miljöskäl och ekonomiska skäl en utbyggnad i första hand genomföras i anslutning till redan befintliga regleringar. En prövning av ett visst projekts tillåtlighet skall emellertid alltid ske enligt vattenlagen.

Två motioner gäller olika aspekter på utbyggnaden av små vattenkraftverk.

I motion 1987/88:N435 (s) föreslås ett utvecklingsprogram för småskalig vattenkraft i Värmland. Programmet skulle anknytas till pågående verksamhet vid högskolan i Karlstad.

Kommunerna bör enligt förslag i motion 1987/88:N26 (s) ges realistiska möjligheter till inflytande över fortsatt utbyggnad av minikraftverk. I motionen ges ett exempel från Jokkmokks kommun. Ett privat bolag har i strid med bl.a. kommunens vilja fått vattendomstolens tillstånd att bygga ett minikraftverk. Motionärerna ifrågasätter projektets värde från energipolitisk och ekonomisk synpunkt. De menar också att det inverkar negativt på turismen och på kommunbefolkningens möjligheter till rekreation och friluftsliv.

Först tar utskottet upp förslaget i motion 1987/88:N435 (s). Utskottet kan instämma i att en utbyggnad av små vattenkraftverk i anslutning till äldre, ofta raserade dammar har ett energipolitiskt värde. Väsentligt är dock att vederbörlig hänsyn till miljön tas. Riksdagen har i slutet av förra året beslutat

NU 1987/88:40

om en ändring i ellagen (1902:71 s. 1) som syftar till att tillkomsten av mindre elproduktionsanläggningar skall underlättas (prop. 1986/87:167, NU 1987/ 88:7, rskr. 1987/88:56). Beslutet innebär rätt för små, lokala elproducenter att sälja elström till den som innehar områdeskoncession enligt ellagen. Vidare kan en prövning av pris och övriga leveransvillkor ske. Inom kraftindustrin bedrivs en teknikutveckling på detta område. Mer grundläggande forskning och utveckling stöds inom ramen för energiforskningsprogrammet. Utskottet ser inte att det finns skäl för riksdagen att uttala sig om ett speciellt utvecklingsprogram eller dess eventuella lokalisering. Alltså avstyrker utskottet motion 1987/88:N435 (s).

I fråga om motion 1987/88:N26 (s) vill utskottet påminna om vissa föreskrifter i vattenlagen (1983:291). Inför prövningen i ett vattenmål skall berörd kommun informeras (13 kap. 23 §). Kommunen har också rätt att föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen (13 kap. 25 §). En utbyggnad av ett kraftverk får enligt lagen inte strida mot fastställda planer för området om det inte rör sig om mindre avvikelser (3 kap. 2 §). Vidare gäller att i den nya plan- och bygglagen (1987:10) tas större hänsyn än tidigare till kommunernas planering i samband med byggande av vattenkraftverk. Det kommunala intresset har sålunda getts ökad tyngd. Utskottet konstaterar alltså att kommunerna redan har möjlighet att utöva inflytande över utbyggnaden av små kraftverk. Något ställningstagande av riksdagen i det av motionärerna särskilt angivna ärendet vill utskottet inte rekommendera. Alltså avstyrks motion 1987/88:N26 (s).

Kraftvärme m.m.

I propositionen framhålls betydelsen av att värmeunderlagen såväl i fjärrvärmesystemen som inom industrin utnyttjas för kraftvärmeproduktion så långt som det är ekonomiskt möjligt. Nuvarande tillförsel från industriell och övrig kraftvärmeproduktion uppgår till ca 6 TWh elenergi per år. Statens energiverk bör fortlöpande följa utvecklingen inom området och föreslå åtgärder för att stimulera en kraftvärmeutbyggnad.

För samtliga tillkommande el- och värmeproducerande anläggningar skall gälla stränga miljökrav. Kraftvärmen i sig innebär en miljömässigt gynnsam elproduktionsform i och med dess goda bränsleutnyttjande på ca 85-90 %. Verkningsgraden i ett kondenskraftverk uppgår till ca 40 %. En förutsättning för den höga verkningsgraden i kraftvärmeproduktion är att det finns fullvärdig avsättning för den värme som produceras. Det innebär omvänt att värmebehov är en förutsättning för kraftvärmeproduktion.

I propositionen redogörs för studier över den möjliga kraftvärmeutbyggnaden till mitten av 1990-talet utförda av dels Kraftsam och Värmeverksföreningen, dels statens energiverk.

Flera kommuner kommer under de närmast följande åren att ha behov av nya värmeproduktionsanläggningar i sina fjärrvärmesystem, anförs det i propositionen. Dessa kommuner kan då tillgodoräkna sig värdet av värmeproduktionen i nya kraftvärmeanläggningar och därmed förbättra lönsamheten. Det är därför ytterst angeläget, sägs det vidare, att möjligheterna att bygga kraftvärmeverk noga övervägs när ny värmeproduktion behövs. I

NU 1987/88:40

7 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

enlighet med de övergripande energipolitiska målen borde i första hand användas inhemska, varaktiga, förnybara och miljövänliga energikällor. Därtill nämns naturgas som ett intressant alternativ.

I propositionen lämnas en översikt över ett tjugotal aktuella kraftvärmeprojekt i landet (s. 68 f.). Den sammanfattande bedömningen är att tillskottet av kraftvärme kommer att vara omkring 2 TWh elenergi per år vid mitten av 1990-talet. Möjligheten till utbyggnad av den industriella kraftvärmeproduktionen har, meddelas det, av energiverket och Kraftsam bedömts vara relativt begränsad.

I partimotionerna från folkpartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna tas frågan om kraftvärmeutbyggnaden upp.

Folkpartiet har ställt sig positivt till den kraftvärmeutbyggnad som har skett i flera kommuner, heter det i motion 1987/88:N33. Med utnyttjande av modern teknik kan i framtiden lönsamheten öka även för småskalig kraftvärmeproduktion.

Centern har i sin förnyelseplan för energisystemet satsat helt på den effektiva kraftvärmen, anförs det i motion 1987/88:N38. För den bränslebaserade elproduktion som behöver tillkomma i samband med kärnkraftsavvecklingen kan i huvudsak inhemska förnybara bränslen användas. I motion 1987/88:N32 (c) sägs att större industrier och tätorter bör investera i egna kraftvärmeanläggningar.

En utbyggnad av kraftvärme till 15-20 TWh är enligt motion 1987/88:N27 (vpk) ett realistiskt och välmotiverat mål. Riksdagen föreslås hos regeringen begära förslag som garanterar en utbyggnad till denna nivå under tiden fram till 1990-talets slut.

När utskottet i slutet av förra året (NU 1987/88:7 s. 70) behandlade proposition 1986/87:159 och dithörande motioner såvitt gällde en utbyggd produktion av kraftvärme konstaterade utskottet att det inför kärnkraftsavvecklingen är angeläget att största möjliga underlag skapas för samtidig produktion av elenergi och värme. Liksom regeringen utgick utskottet från att kraftföretagen och kommunerna gemensamt utnyttjar möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar. Utskottet kunde notera att en aktningsvärd utbyggnad var tekniskt möjlig. Det är en uppgift för marknadens aktörer att på basis även av ekonomiska överväganden realisera möjliga projekt.

Propositionen tillstyrktes och motionerna avstyrktes. Tre reservationer förelåg på denna punkt. I en reservation (m) anfördes att potentialen för ny kraftvärmeproduktion är liten då hänsyn tas till ekonomiska realiteter. En mera positiv uppfattning uttrycktes i en annan reservation (fp), där det förutsattes att kraftindustrin och kommunerna skulle ta till vara möjligheterna att realisera de kraftvärmeprojekt som visade sig vara ekonomiskt rimliga. Det finns möjligheter till en betydande kraftvärme- och mottrycksproduktion, anfördes det i en tredje reservation (c, vpk). Behovet av ny elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen kan till stor del tillgodoses med sådan produktion.

Utskottet vill starkt betona vikten av att ekonomiskt rimliga projekt inom kraftvärmeområdet realiseras. Härvid skall understrykas att kraftföretagen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att möjligheterna att bygga

NU 1987/88:40

kraftvärmeanläggningar tas till vara. Det är viktigt att kraftvärmeproduktionens miljömässiga fördelar beaktas.

Som anförs i propositionen är de ekonomiska förutsättningarna för en omfattande kraftvärmeutbyggnad för närvarande inte särskilt gynnsamma. 1 framtiden bör dock kraftvärmepotentialen utnyttjas i så stor omfattning som möjligt. Ny miljövänlig teknik kan komma till utnyttjande i allt större utsträckning. En fråga som hänger samman med de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion är gällande skatteregler. Utskottet vill hänvisa till yttrandet NU 1987/88:5 y i vilket utskottet har behandlat denna fråga.

Kravet i motion 1987/88:N27 (vpk) på en utbyggnad till nivån 15-20 TWh kraftvärme per år i slutet av 1990-talet vill utskottet, med det underlag för ekonomiska bedömningar som nu finns, inte ställa sig bakom. Det är i hög grad de olika projektens lönsamhet som avgör om kommunerna skall vara beredda att satsa på en utbyggnad. Den angivna utbyggnadsnivån kräver antingen en avsevärt höjd elkostnadsnivå eller betydande subventioner. Här behandlade motioner avstyrks i ifrågavarande del.

En fråga som hänger samman med bl.a. kraftvärmens konkurrenskraft är vilka leveransvillkor och priser som kan uppnås för små elproducenter. Två motionsyrkanden gäller denna fråga. I centerns motion 1987/88:N38 efterlyses ett förslag av regeringen om garantipris och mottagningsskyldighet för elström som produceras i kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar samt i små vind- och vattenkraftverk. Garantipriset borde gälla i fem år räknat från kraftverkets idrifttagning, menar motionärerna. Ett förslag av samma innebörd finns i motion 1987/88:N448 (c, fp, vpk).

När utskottet i slutet av förra året behandlade ett förslag liknande de nu aktuella erinrade utskottet om bl.a. pågående utredningsarbete hos statens energiverk. 1 en reservation (m, fp, c) uppmanades regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som skulle syfta till att förbättra konkurrensen på energimarknaden.

Den ändring i ellagen som riksdagen beslöt om förra året förbättrar situationen för små producenter av elektrisk ström. Utskottet räknar med att det arbete som energiverket bedriver på området och som utskottet hänvisade till förra året skall kunna skapa klarhet om vilka möjligheter som står till buds för att ytterligare ge de små elproducenterna tillfälle att konkurrera på elmarknaden. En väl fungerande marknad är en grundläggande förutsättning för att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhället, elproducenterna och elanvändarna. Utskottet finner att syftet med motionärernas förslag i och för sig är vällovligt. Mot här angiven bakgrund är utskottet dock inte berett att gå så långt som motionärerna och uppmana regeringen att återkomma med förslag i ämnet. Motionerna i här behandlad del avstyrks därför.

NU 1987/88:40

99 Kondenskraft, gasturbiner m.m.

NU 1987/88:40

Allmänna riktlinjer m.m.

Utgångspunkten för elförsörjningen i samband med att kärnkraften avvecklas är i första hand att elanvändningen skall effektiviseras, anförs det i propositionen (s. 70). Det elbehov som finns därutöver bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion.

Med hänsyn till de långa projekterings- och byggtider, upp mot tio år, som gäller för uppförande av nya kraftverk och den tid som återstår till dess att kärnkraften skall vara avvecklad bör, heter det vidare, kraftindustrin snarast möjligt ta fram en projektreserv och vid behov uppföra demonstrationsanläggningar. I sådana anläggningar bör den bästa tillgängliga tekniken, miljöoch verkningsgradsmässigt, utnyttjas. Demonstrationsanläggningar bör byggas för olika bränslen. Med tanke på de negativa konsekvenserna för miljön och ekonomin bör man undvika att framöver använda föråldrad elproduktionsteknik.

I propositionen redovisas också ett antal projekt som kraftindustrin arbetar med. Det gäller demonstration av miljövänlig kolkraftsteknik och tillskapande av ett naturgaseldat kombikraftvärmeverk, ett kol- eller naturgaseldat kondenskraftverk och gasturbinanläggningar.

De motionsyrkanden som finns på detta område berör främst kolkondenskraftverk.

I moderata samlingspartiets motion 1987/88:N28 sägs att konventionella kol- och oljekondenskraftverk inte skall få byggas. Småskaliga gaskombikraftverk med avancerad rökgasrening bör dock kunna godtas om elförbrukningen ökar.

I motion 1987/88:N39 (m) begärs att riksdagen skall uttala sig för att koleldade kraftverk inte får uppföras i Barsebäck.

En viss andel kolkondenskraft blir troligen nödvändig i det svenska energisystemet när kärnkraften avvecklas, heter det i folkpartiets motion 1987/88:N33. Kondenskraft bör emellertid komma i fråga först när fjärrvärmeunderlaget har tagits i bruk för kraftvärmeproduktion.

Det saknas enligt centerns motion 1987/88:N38 motiv för att kolkondenskraftverk skall planeras. Centern säger nej till det tilltänkta kolkraftverket i Värtan i Stockholm.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1987/88:N27 att riksdagen skall besluta att kolkondenskraftverk inte får byggas. Om kondenskraft skall utnyttjas i större utsträckning bör i första hand befintliga oljekondensverk förbättras eller byggas om till naturgasdrift.

Samma parti begär i motion 1987/88:N416 att utbyggnaden av kolanläggningen i Värtan skall stoppas. I den motionen påyrkas också att riksdagen skall uttala att några kolkondensanläggningar inte bör uppföras förrän anläggningar för annan elproduktion, t.ex. vindkrafts- och mottrycksproduktion, har projekterats, planerats och börjat att byggas.

Först tar utskottet här upp vad som sagts i propositionen samt de allmänna synpunkterna i motionerna, liksom även motion 1987/88:N39 (m).

Utskottet vill understryka betydelsen av att hushållnings- och effektivise -

ringsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas. Det NU 1987/88:40 elbehov som föreligger bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion. I de demonstrationsanläggningar som byggs bör utnyttjas bästa teknik i vad avser såväl miljödata som verkningsgrad. Vad i denna del anförs i propositionen är således helt i linje med utskottets uppfattning. Likaså instämmer utskottet i de nyss refererade omdömena i folkpartimotionen. Däremot, menar utskottet, finns det inte anledning för statsmakterna att inför omställningen av energisystemet låsa sig så kategoriskt i en sådan helt avvisande inställning till kol såsom bränsle för elproduktion som förordas i motionerna från moderata samlingspartiet, centern och vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet, som inte har något att erinra mot vad som sägs i propositionen på denna punkt, tillstyrker således motion 1987/88:N33 (fp) i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1987/88:N28 (m), 1987/88:N39 (m),

1987/88:N38 (c), 1987/88:N27 (vpk) och 1987/88:N416 (vpk).

Kolkraftvärmeverk i Värtan

Regeringen gav i slutet av år 1986 Stockholm Energi Produktion AB tillstånd enligt 136 § byggnadslagen (1947:385) till koleldning i Värtan. Ett antal framställningar om omprövning av beslutet har inkommit till regeringen. I december 1987 har regeringen lämnat en sådan anhållan utan åtgärd.

Ytterligare framställningar bereds i regeringskansliet.

För anläggningen i Värtan skall utnyttjas den s.k. PFBC-tekniken (Pressurised Fluidised Bed Combustion), dvs. förbränning på trycksatt virvelbädd. I den allmänna debatten har diskuterats huruvida ifrågavarande teknik skulle innebära större eller mindre utsläpp av lustgas än andra typer av förbränningsanläggningar. Från leverantören Asea Brown Boveri Carbon AB har uppgivits att huvuddelen av den mängd lustgas som går ut i atmosfären kommer från biologiska utsläppskällor. Det råder osäkerhet om vilken förbränningsteknik som är bäst med avseende på lustgasutsläpp.

Utvecklingsarbete pågår hos bolaget för att halterna av lustgasutsläpp från PFBC-pannorna skall kunna reduceras ytterligare.

Utskottet utgår från att projektet i Värtan står i överensstämmelse med de energipolitiska målen och uppfyller stränga miljökrav. Regeringen bör noga följa frågan om lustgasutsläpp från förbränningsanläggningar och beakta detta i de totalbedömningar som görs. Utskottet anser dock inte att riksdagen skall göra något uttalande i ämnet baserat på de nu aktuella motionerna.

Alltså avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N416 (vpk) i här behandlad del.

Demonstrationsanläggning i Oxelösund

I propositionen omnämns (s. 70) planer som Vattenfall har att, i sambarbete med andra företag, demonstrera miljövänlig kolkraftsteknik. Beslut har inte fattats om vilken teknik som skall användas. De tre huvudlinjer som valet gäller är avancerad kolpulvereldning med avsvavling och denitrifiering av rökgaserna, förbränning i trycksatt fluidiserad bädd där reduktion av svaveloxid- och kväveoxidemissioner sker genom åtgärder vid förbränningen samt kolförgasning med kombicykel där svavelutsläppen kan bli mycket låga.

Anläggningen beräknas få en eleffekt på 300-600 MW och produktionen NU 1987/88:40 förväntas bli 1,5-3,5 TWh elenergi per år.

I avsnittet om Vattenfalls investeringsplan (s. 103) framhålls i propositionen att det är utomordentligt viktigt att alla vägar prövas för att en ny miljövänlig elproduktionsteknik skall utvecklas. Oxelösundsprojektet kan vara ett exempel på detta. Vattenfall har redovisat att Oxelösundsprojektet avses bedrivas i tre etapper. Den första etappen innebär bl.a. den nyss nämnda utvärderingen av tillgänglig förbränningsteknik och dess egenskaper med avseende på miljön m.m. Under andra etappen sker projektering, upphandling och utbyggnad. Den tredje etappen innebär drift av anläggningen med utvärdering av bl.a. miljöegenskaperna. Studien av förbränningsteknik m.m. bör enligt propositionen avslutas innan man tar ställning till en eventuell utbyggnad. Medelsbehovet förstudien beräknas till 50 milj. kr. och omfattas av Vattenfalls investeringsplan. Ett slutligt ställningstagande till Vattenfalls framställning om att få bygga demonstrationsanläggningen bör därmed kunna tas i samband med de energipolitiska beslut som skall fattas år 1990.

I motion 1987/88:N31 (m) avstyrks regeringens förslag till investerings- och finansieringsplan för Vattenfall i vad avser projektering av kraftverk i Oxelösund. Med den politik som moderata samlingspartiet förordar finns det ingen anledning till att ett kolkondenskraftverk skall byggas i Oxelösund, anförs det. Centern säger nej till ett kolkondenskraftverk i Oxelösund, heter det i motion 1987/88:N38 (c). Även i motion 1987/88:N27 (vpk) uppmanas riksdagen att avslå förslaget om medel för förstudier av ett kolkondenskraftverk i Oxelösund.

Utskottet ger här besked om sin inställning till Oxelösundsprojektet. Sitt samlade ställningstagande till Vattenfalls investerings- och finansieringsplan, inkl. den del som avser detta projekt, redovisar utskottet i betänkandet NU 1987/88:41.

Utskottet anser liksom regeringen att det är viktigt att ny miljövänlig elproduktionsteknik utvecklas. Detta utgör ett centralt inslag i det åtgärdsprogram som måste genomföras för att avvecklingen av kärnkraften skall kunna ske till år 2010. Den utvärdering av tillgänglig förbränningsteknik och dess egenskaper med avseende på miljön som Vattenfall m .fl. verkställer kan leda fram till värdefulla slutsatser inför utnyttjandet av ny teknik. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att 50 milj. kr. skall upptas i Vattenfalls investeringsplan för detta ändamål.

Utskottet vill understryka att detta inte innebär något ställningstagande i frågan om projektets fortsatta genomförande. Ställning får tas om och när frågan aktualiseras i en kommande investeringsplan. Utskottet avstyrker de här aktuella motionsyrkandena.

Kolförgasning

I motion 1987/88:N428 (fp) begärs initiativ syftande till att förgasningstekniken vid förbränning av kol skall utvecklas. Förgasningsteknik är ett område där omedelbara forsknings- och utvecklingsåtgärder borde sättas in. Syftet bör vara att kommersiellt användbar teknik skall komma till stånd och en demonstrationsanläggning i större skala upprättas.

Internationellt finns för närvarande flera utvecklingslinjer för kolförgasning. Det projekterade Nynäskombinatet i Nynäshamn har utformats enligt en av dessa. I anslutning till en svensk utvecklingslinje som stöds av styrelsen för teknisk utveckling har en försöksanläggning upprättats vid Metallurgiska forskningsstationen i Luleå, MEFOS. Det japanska företaget Nippon Steel Corp. är också intressent i projektet. Kolförgasning är ett av de teknikalternativ som Vattenfall utreder inför en eventuell projektering av en elproduktionsanläggning i Oxelösund.

Det pågår sålunda arbete med att utveckla tekniken för kolförgasning på olika håll i Sverige och internationellt. Utskottet vill understryka vikten av att detta utvecklingsarbete kan leda fram till en kolanvändning som uppfyller mycket stränga krav från miljösynpunkt. Med hänsyn till de insatser som redan nu görs finner utskottet dock inte skäl för riksdagen att göra en sådan meningsyttring som förordas i motion 1987/88:N428 (fp). Denna avstyrks följaktligen.

Vindkraft

Utvecklingen av vindkraft behandlas i propositionen (s. 71) i ett avsnitt om alternativ elproduktionsteknik. Enligt regeringen kan vindkraft på lång sikt bli en betydelsefull del i kraftsystemet.

Inom ramen för det svenska vindkraftsprogrammet, som inleddes år 1975, har två fullskaleprototyper byggts. Den ena, i Maglarp i Skåne, levererade för första gången effekt till elnätet år 1982. Den andra, med placering vid Näsudden på södra Gotland, kopplades in på elnätet år 1983.

I enlighet med en överenskommelse hösten 1985 mellan staten och kraftföretagen bildades år 1986 ett särskilt bolag. Kraftindustrins Vindkraft AB, för utveckling av vindkraft. Delägare i bolaget är Svenska kraftverksföreningen, Sydkraft AB och Vattenfall. Bolaget har beslutat att i Göteborg låta bygga ett vindkraftverk med en effekt av ca 0,7 MW. Anläggningen är planerad att tas i drift år 1988. Vidare pågår inom bolaget bl.a. utvecklingsarbete rörande ett vindkraftverk med större effekt. Detta arbete bedrivs i samarbete med företag i Förbundsrepubliken Tyskland.

Vattenfall planerar att uppföra en grupp av tre mindre vindkraftsaggregat i närheten av Näsudden på Gotland.

Under våren 1987 lät Blekinge läns näringslivsdelegation, på förslag av länsstyrelsen, utreda frågan om produktion av vindkraft till havs i Blekinge. Den genomförda utredningen visade att det finns goda tekniska, ekonomiska och industriella förutsättningar för att utveckla vindkraft till havs i detta län. Ett antal industriföretag har slutit sig samman för att, vid en positiv utveckling av projektet, utarbeta ett komplett program med offert för serietillverkning av stora vindkraftverk för produktion till havs. Statens energiverk beslutade i december 1987 att bidra med 0,9 milj. kr. till projektet för forsknings- och utvecklingsverksamhet. I februari 1988 anslog regeringen 1,9 milj. kr. för samma ändamål.

1 juni 1988 väntas utredningen (Bo 1985:01) om lokalisering av vindkraftsanläggningar redovisa resultatet av sitt arbete. Utredningen, som tillsattes

NU 1987/88:40

enligt beslut av regeringen år 1985, har till uppgift att föreslå lämpliga lägen i Sverige till lands och havs för vindkraftsaggregat.

Frågor om vindkraft har tagits upp i nio motioner; i fyra av dessa berörs allmänt utvecklingen på vindkraftsområdet.

I motion 1987/88:N41 (s) begärs, utan precisering, att riksdagen skall besluta om att investeringsbidrag skall utgå för byggande av medelstora vindkraftverk. Bidraget borde i första hand riktas till kommuner och - av skattemedel stödda - institutioner som vill investera i vindkraftverk. Ett ”väl avvägt” bidrag skulle, menar motionärerna, stimulera utvecklingen av vindkraft i Sverige.

Det finns goda förutsättningar för att vindkraften skall kunna bli ett värdefullt tillskott i det svenska elproduktionssystemet, anförs det i motion 1987/88:N33 (fp). Enligt motionärerna bör utvecklingsarbetet kring vindkraft i fortsättningen bedrivas i kraftbolagens regi och inriktas på vindkraftsaggregat med en relativt hög effekt.

Från centerns sida sägs i motion 1987/88:N38 att det är viktigt att en snabb utbyggnad av vindkraften kommer till stånd. I annat fall går det betydande kunnandet i Sverige på vindkraftsteknikens område till spillo. Det svenska vindkraftsprogrammet har hittills, hävdar motionärerna, varit alltför storskaligt. De insatser som nu skall vidtas borde ha en större bredd och ta sikte på såväl små som stora anläggningar.

Också i motion 1987/88:N416 (vpk) förordas en snabb utbyggnad av vindkraften. För detta krävs, menar motionärerna, inga ytterligare undersökningar och utvärderingar utan konkreta insatser som leder till vindkraftsproduktion. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag till åtgärder i enlighet härmed.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall den fortsatta utvecklingen av vindkraftsproduktionen i Sverige ske steg för steg, i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas. På sikt kan vindkraften komma att utgöra en icke oväsentlig kraftkälla. I likhet med vad som anförs i motion 1987/88:N33 (fp) anser utskottet att kraftindustrin bör ta ett stort ansvar för utvecklingsarbetet kring vindkraft. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse det arbete som bedrivs av bl.a. Kraftindustrins Vindkraft AB.

Statligt stöd till forskning och utveckling kring vindkraften lämnas dels från energiforskningsprogrammet, dels från programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik. Regeringen har i propositionen föreslagit att det senare programmet skall upphöra vid halvårsskiftet 1988 i anslutning till att en ny stödform - energiteknikfonden - inrättas. Utskottet behandlar dessa förslag i det följande (s. 107).

Vad utskottet nu har anfört överensstämmer i allt väsentligt med vad som sägs i den här aktuella delen av motion 1987/88:N33 (fp). Denna synes således inte påkalla någon åtgärd och avstyrks därför i ifrågavarande del. Utskottet finner inte heller skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av övriga nu behandlade motioner. Även dessa avstyrks därför i berörda delar.

NU 1987/88:40

104 Projektet med vindkraftsproduktion till havs i Blekinge tas upp i tre motioner från allmänna motionstiden. I motion 1987/88:N438 (s) krävs fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete rörande sådan produktion av vindkraft. Blekinge bör utses till ett centrum för vindkraftsteknologi, anförs det i motion 1987/88:N439 (c). Enligt motionären bör utvecklingsinsatserna bedrivas i samarbete med Lunds universitet. I motion 1987/88:N427 (vpk) begärs att statens energiverk till projektet i Blekinge skall anslå 3,2 milj. kr. utöver de 0,9 milj. kr. som energiverket anvisade i december 1987.

Efter det att motionerna avlämnades har, som tidigare nämnts, regeringen beslutat att bidra med 1,9 milj. kr. till projektet. I samband med detta beslut meddelades att regeringen avsåg att under budgetåret 1988/89 anslå ytterligare 1,3 milj. kr. för samma ändamål.

De tre motionerna är därmed enligt utskottets mening till väsentlig del tillgodosedda. Något initiativ av riksdagen i frågan synes inte påkallat. Motionerna avstyrks följaktligen.

Insatserna inom Kraftindustrins Vindkraft AB präglas av stor försiktighet och minimerat risktagande, hävdas det i motion 1987/88:N446 (fp). Det bör därför övervägas, menar motionärerna, om verksamheten i nämnda bolag skall överföras till Svensk Energiutveckling AB. Riksdagen borde hos regeringen begära en utredning i frågan.

Svensk Energiutveckling AB har bildats år 1987 av Svenska kraftverksföreningen. Sydkraft AB och Vattenfall, representerande kraftproducenter, samt Svenska elverksföreningen. Svenska gasföreningen och Värmeverksföreningen med serviceföretag. Bolaget har till uppgift att planera, finansiera och svara för genomförandet av utvecklingsinsatser inom energiteknikområdet. Insatserna skall avse såväl storskalig som småskalig teknik. Det utvecklingsprogram som skall genomföras avses bli inriktat mot teknik som har kommit så långt i utvecklingen att den från teknisk och ekonomisk utgångspunkt bedöms vara möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Det ligger således inom utvecklingsbolagets ansvarsområde att medverka till att det uppförs ett antal anläggningar för demonstration av miljövänlig teknik i större skala. Bolagets verksamhet bedrivs i nära samarbete med statens energiverk. Ordförande i bolaget är energiverkets generaldirektör Hans Rode. Verksamheten skall i första hand pågå under en period av tio år. Kostnaderna beräknas till i medeltal 100 milj. kr. per år under de fem första åren. För de därpå följande fem åren bedöms en ökning av medelsramen bli nödvändig. Vattenfall avses svara för hälften av kostnaderna.

Kraftindustrins Vindkraft AB ägs som tidigare har redovisats av Vattenfall (med en ägarandel av 50 %), Svenska kraftverksföreningen (25 %) och Sydkraft AB (25 %).

Utskottet finner i motionen inget bärkraftigt motiv för att verksamheten med utveckling av vindkraft skulle överföras till Svensk Energiutveckling AB. Motionen avstyrks.

NU 1987/88:40

Motion 1987/88:N440 (c) går ut på att riksdagen skall uttala att företaget New Wind i Malmö AB bör beviljas statligt stöd. Företaget, som har sin verksamhet förlagd till Kockumsområdet i Malmö, tillverkar små vindkrafts -

aggregat. Motionären beklagar att bl.a. den regionala utvecklingsfonden i NU 1987/88:40 Malmöhus län har avslagit företagets begäran om stöd. Hon menar att det bör vara av intresse för berörda myndigheter att vindkraftsföretaget kan fortleva.

New Wind i Malmö AB har i maj 1988 på egen begäran försatts i konkurs.

Enligt företagsledningen har företaget till följd av höga utvecklingskostnader drabbats av lönsamhetsproblem. För närvarande pågår en rekonstruktion av bolaget.

Frågan om statligt stöd till enskilda företag bör enligt utskottets mening inte prövas av riksdagen. Motionen avstyrks därför.

Vissa övriga frågor

Eloptioner

Från folkpartiets sida föreslås i motion 1987/88:N33 att ett system med eloptioner skall utredas. Med ett sådant system skulle, framhåller motionärerna, t.ex. ett starkt elberoende industriföretag som planerar en omfattande investering kunna teckna option på framtida elleveransertill ett bestämt pris.

Intresserad motpart skulle kunna vara ett energiföretag som står i begrepp att investera i ny produktionskapacitet men som är osäker på om den producerade kraften kan avsättas till ett pris som gör investeringen lönsam.

Såvitt utskottet kan bedöma finns det inget som hindrar kraftindustrin att teckna den typ av avtal som skisseras i motionen. I en marknadsekonomi torde sådana avtal, om intresse föreligger, komma att ingås utan att statsmakterna tar initiativ i saken. Utskottet avstyrker alltså motion 1987/

88:N33 (fp) i nu behandlad del.

Transitering på stamnätet

I den just nämnda motionen behandlas också frågan om rätt till transitering på stamnätet för elkraft. Utan att man gör avkall på kraven på leveranssäkerhet bör det, menar motionärerna, finnas utrymme för t.ex. en kommun eller en samordnad grupp av kommuner att överföra elkraft på stamnätet. Även i motion 1987/88:N46 (c) har frågan tagits upp. Där begärs att förutsättningarna för en väsentligt utökad rätt till transitering på stamnätet skall utredas.

Enligt motionärerna är nuvarande bestämmelser ett hinder för utbyggnaden av såväl kraftvärme som småskalig vind- och vattenkraft.

I stamnätet ingår ledningar för 400 kV och 200 kV söder om Skellefteälvsområdet. Ledningarna norr om detta område ägs och drivs enbart av Vattenfall. Utnyttjandet av stamnätet regleras genom stamnätsavtalet, som för närvarande löper t.o.m. år 2004. För att få rätt att transitera elkraft på stamnätet krävs att man betalar vissa stipulerade avgifter. Dessa är dels en inträdesavgift om för närvarande 6,3 milj. kr., dels en fast årlig avgift om för närvarande 1,7 milj. kr., dels vissa terminal- och överföringsavgifter.

Därutöver måste transitören bl.a. förbinda sig att ställa viss produktionskapacitet till förfogande som s.k. störningsreserv.

Driften och planeringen av verksamheten kring stamnätet handhas av Vattenfall. De företag som härutöver har anslutit sig till nätet är följande:

Avesta AB, Bålforsens Kraft AB, Graningeverkens AB, Gullspångs Kraft NU 1987/88:40 AB, Krångede AB, AB Skandinaviska Elverk, Skellefteå Kraft, STORA Kraft AB, Svarthålsforsen AB, Sydkraft AB och Uddeholm Kraft AB.

Samtliga företag utom Avesta deltar i den s.k. samkörningen av elproduktionen i landet. Avesta överför elkraft från en kraftstation i Jämtland, i vilken företaget äger en andel, till sina anläggningar i Avesta.

Som ett forum för samråd i frågor kring driften av stamnätet har en stamnätsnämnd inrättats. Nämnden består av nio ledamöter, varav fyra tillsätts av Vattenfall och fyra av de övriga företag som utnyttjar stamnätet.

Den nionde ledamoten utses av regeringen och skall såsom opartisk ordförande leda stamnätsnämndens diskussioner och förhandlingar. Nämndens ordförande är för närvarande hovrättspresidenten Carl Axel Petri.

Utskottet konstaterar alltså att kommuner och företag i princip har möjlighet att ansluta sig till stamnätet. Med gällande avgifter och övriga villkor för transiteringsrätten är det dock endast större kraftproducenter och företag med tillgång till omfattande kraftproduktion som kan ansluta sig.

Med hänsyn till den stabilitet och den kapacitetsreserv som erfordras för stamnätets driftssäkerhet anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att påkalla ändringar i stamnätsavtalet. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen följer frågan om transiteringsrätt och vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.

För företag som vill transitera egenproducerad elkraft men som av t.ex. kostnadsskäl inte kan ansluta sig till stamnätet finns möjligheten att sälja elkraften till eldistributören på den plats där kraften produceras och sedan köpa motsvarande elkraft på den ort dit man har behov av att transitera elkraften. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om att det vid årsskiftet 1987-1988 infördes rätt för elproducenter att sälja elström från anläggningar med mindre effekt än 1 500 kW till eldistributören i området (prop.

1986/87:167, NU 1987/88:7, rskr. 1987/88:56). Samtidigt infördes rätt för ägare av dessa anläggningar att få skäligheten i pris m.m. prövad av prisregleringsnämnden för elektrisk ström.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N33 (fp) och 1987/88:N46 (c), den förstnämnda i nu berört avseende.

Energiteknikfond

I propositionen (s. 74) erinras om att statsmakterna genom ett stort antal åtgärder har främjat omställningen av energisystemet. För att de statliga stödinsatserna för utveckling av ny miljövänlig energiteknik skall kunna utnyttjas på effektivaste möjliga sätt är det enligt föredragande statsrådet viktigt att insatserna samordnas. Mot denna bakgrund föreslås att en ny fond - energiteknikfonden - inrättas som inrymmer såväl det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik som den nuvarande bränslemiljöfonden. Det tidigare i propositionen föreslagna stödet till teknikupphandling betecknas (s. 44) som ett komplement till energiteknikfonden.

Regeringen föreslår att den nya fonden skall inrättas den 1 juli 1988.

Därmed avslutas bränslemiljöfondens verksamhet och programmet för 107

utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet. Stöd från den nya fonden skall kunna ges till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. Det förutsätts att en samordning mellan energiteknikfonden och energiforskningsprogrammet sker. Vikten av att gränsdragningen mellan dessa båda stödprogram blir flexibel betonas. Stödet skall i varje enskilt fall kunna anpassas till rådande omständigheter.

I propositionen (s. 76) anges områden inom vilka stöd skall kunna lämnas. Det gäller bl.a. ny teknik inom miljöområdet, framför allt teknik som innebär att miljöpåverkan av förbrännings- och förgasningsanläggningar kan minskas. Stöd skall vidare kunna lämnas till uppförande av småskaliga eleller värmeproduktionsanläggningar som utnyttjar nyutvecklad teknik eller beprövad teknik i nya tillämpningar. Det skall bl.a. avse kraftvärmeanläggningar med goda miljöprestanda, vindkraftverk i olika storleksklasser, små vattenkraftverk och teknik som möjliggör direkt utnyttjande av solenergi.

Projekt av utvecklingskaraktär som bör komma i fråga för stöd är vidare bl.a. absorptionsvärmepumpar och bränsledrivna värmepumpar. Ett angeläget område är också enligt propositionen utveckling av miljövänliga köldmedier för stora värmepumpar. När det gäller kollektiva värmesystem är ny kulvertteknik med lägre kostnader, sänkning av temperaturen i system, alternativa kopplingsprinciper och teknik för värmelagring exempel på områden där statligt stöd kan behövas. Teknik som möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen bör särskilt uppmärksammas. Det skall även finnas möjligheter att stödja utprovning av ny miljöskyddsteknik.

Stödet skall enligt regeringens förslag utgå i form av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier. I första hand skall stöd lämnas till beställarna av den nya tekniken. Stöd skall kunna lämnas med totalt högst 50 % av investeringskostnaderna.

Beträffande medelsbehov och finansiering föreslår regeringen följande. Från och med den 1 juli 1988 tillförs energiteknikfonden medel motsvarande den särskilda skatten på olja om 10 kr. per m3. Med nuvarande oljeförbrukning innebär detta ett inflöde till fonden om knappt 100 milj. kr. per år. Till energiteknikfonden förs även de medel som den 30 juni 1988 återstår på bränslemiljöfonden samt inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik. Den ram om 300 milj. kr. som har fastställts för lånegarantier inom teknikutvecklingsprogrammet bör enligt förslaget bibehållas i syfte att ny energiteknik skall stödjas.

Statens energiverk föreslås handha energiteknikfonden. Verket skall årligen i samband med anslagsframställningen lämna en redogörelse för inflödet av medel till fonden och för fondmedlens disposition.

Förslaget till riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden avstyrks i motion 1987/88:N31 (m). Regeringen prioriterar energiteknik framför miljöskyddsteknik, anför motionärerna. De avstyrker också regeringens förslag om att bränslemiljöfonden och programmet för utveckling och introduktion av ny teknik skall upphöra.

Också i den tidigare behandlade motion 1987/88:N42 (c) avstyrks propositionen i denna del. Motionären hänvisar till det förslag centerpartiet har lämnat om en energins utvecklingsfond.

NU 1987/88:40

108 Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att det finns fördelar med att det befintliga teknikutvecklingsprogrammet och bränslemiljöfonden slås samman. En samordning mellan de statliga stödinsatserna till utveckling av ny, miljövänlig energiteknik bör innebära ökade möjligheter till att de medel som står till förfogande skall kunna utnyttjas effektivt. Utskottet ställer sig således bakom regeringens förslag om en energiteknikfond. Som sägs i propositionen bör stöd kunna ges till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. En samordning bör ske mellan den nya energiteknikfonden och energiforskningsprogrammet så att de båda stödsystemen kan utnyttjas flexibelt.

Utskottet vill också särskilt betona vikten av att teknikutvecklingen inom miljöområdet fortsätter. Främst gäller detta teknik som innebär att miljöpåverkan av förbrännings- och förgasningsanläggningar kan minskas. Också i övrigt tillstyrker utskottet de riktlinjer som anges i propositionen i fråga om stöd ur energiteknikfonden liksom om stödets utformning.

Regeringens förslag om beräkning av medelsbehovet och om finansiering tillstyrker utskottet likaså.

Det sagda innebär att utskottet avstyrker de här behandlade motionerna. Centerns förslag om en energins utvecklingsfond har utskottet behandlat i det föregående.

Solenergi

Två motioner innehåller yrkanden som gäller stöd på solenergiområdet.

I motion 1987/88:N38 (c) begärs att riksdagen skall fatta beslut om stöd till solvärmeanläggningar. Stödet föreslås kunna utgå som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden. I övriga fall skulle stödet kunna utgå som ett 50-procentigt investeringsbidrag t.o.m. år 1990. Därefter skulle en successiv avtrappning ske så att bidraget i princip upphör år 1994.

I motion 1987/88:N416 (vpk) påyrkas att riksdagen skall besluta att en satsning på solenergi skall göras och att regeringen skall uppmanas att genomföra ett program på detta område.

Ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar infördes år 1984. Stöd lämnades till investeringar i anläggningar som ingick i system med en årlig energianvändning som kunde beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidrag utgick med högst 50 % av investeringskostnaden. Enligt riksdagens beslut (prop. 1984/85:120) skulle denna bidragsgivning upphöra vid utgången av år 1986.1 februari 1987 medgav dock regeringen att 10 milj. kr. från anslaget till det särskilda teknikutvecklingsprogrammet skulle få användas för fortsatt stöd till investeringar i solvärmeanläggningar ingående i mindre system.

Stöd till utveckling av solvärmeteknik har vidare lämnats inom ramen för energiforskningsprogrammet.

Vid nybyggnad och ombyggnad som är berättigad till räntestöd lämnas för närvarande räntestöd även för investeringar i solvärmeanläggningar. Stöd kan i annat fall utgå med 35 % av den godkända kostnaden. Stödet regleras i förordningen (1987:771) om statligt bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar.

Utskottet behandlade i slutet av förra året motionsyrkanden av samma innebörd som de nu aktuella (NU 1987/88:7 s. 75). Då konstaterade utskottet att en positiv utveckling hade ägt rum på solenergiområdet. Utskottet ansåg att frågor om olika åtgärder för att befrämja en omställning av energisystemet borde behandlas i samband med de förslag på energiområdet som regeringen hade aviserat till våren 1988. Motionerna avstyrktes. En reservation (c, vpk) förelåg.

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande den här berörda delen av motion 1987/88:N38 (c), såvitt gäller stöd i form av räntebidrag.

Till grund för beräkningen av lånets storlek vid den statliga bostadslångivningen ligger ett låneunderlag. Vid beräkningen av detta låneunderlag får bl.a. kostnaden för värmeanläggning ingå. Det ingående beloppets storlek bestäms av kostnaden för den typ av anläggning som installeras. Bostadsutskottet konstaterar att solvärmesystem ingår bland de värmeanläggningar som kan belånas. Sedan den 1 januari 1988 kan dessutom en kombination av två olika värmesystem, t.ex. solvärme och fastbränslepanna, belånas. Vidare erinrar bostadsutskottet om stödet för installation av solvärmeanläggningar i samband med ny- och ombyggnad av bostadshus. Stödet kan, påpekar bostadsutskottet, kombineras med statligt bostadslån och därtill kopplat räntestöd.

Bostadsutskottet finner att motionen i behandlad del är i inte ringa grad tillgodosedd genom de lånemöjligheter och det stöd i övrigt som redan nu utgår till solvärmeanläggningar. Motionen bör enligt bostadsutskottets mening med hänsyn härtill avvisas av riksdagen.

I en avvikande mening (c, vpk) föreslås näringsutskottet tillstyrka motionen i ifrågavarande del. Vid den statliga belåningen borde sålunda solvärmeanläggningar fullt ut kunna ingå såväl i låneunderlaget som i underlaget för räntebidrag både vid ny- och ombyggnad.

Frågan om solvärme berörs även i propositionen (s. 45). Det konstateras att betydande framsteg har gjorts inom solvärmeområdet under de senaste åren. Kostnaderna för solvärmeanläggningar har kunnat reduceras, samtidigt som prestanda har förbättrats. En fortsatt kostnadsminskning är dock enligt föredragande statsrådet nödvändig om denna teknik skall kunna konkurrera med andra uppvärmningsformer.

Näringsutskottet kommer till samma slutsats som bostadsutskottet vad gäller förslaget i motion 1987/88:N38 (c). Härutöver vill utskottet hänvisa till vad som i propositionen sägs om konkurrensförhållandena för solvärmeanläggningar.

Med hänvisning till vad bostadsutskottet har anfört i ämnet och till vad här har refererats ur propositionen avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N416 (vpk) i här behandlad del. Det innebär att utskottet inte finner anledning att föreslå riksdagen att uttala sig för något sådant program som begärs i den sistnämnda motionen.

NU 1987/88:40

110 Energiforskning

NU 1987/88:40

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1987 om ett femte treårsprogram för forskning och utveckling på energiområdet (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/87:33, rskr. 1986/87:292). Beslutet innebar att omfattning och inriktning av verksamheten inom energiforskningsprogrammet under budgetåren 1987/

88-1989/90 lades fast. Härvid betonades i större utsträckning än tidigare grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning samt forskning och utveckling av betydelse för omställningen av energisystemet. Vidare medgavs att 1 050 milj. kr., utöver tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle få användas för programmet under perioden. Härav avsattes ca 882 milj. kr. till energiforskningens s.k. huvudprogram. Resterande verksamhet inom energiforskningen skulle integreras i berörda myndigheters ordinarie uppgifter, och medel för denna forskning - totalt för treårsperioden ca 168 milj. kr. - skulle anvisas över dessa myndigheters ordinarie basanslag.

Anslag och bemyndiganden

Utskottet behandlar först frågan om anslag till energiforskning. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat 293,6 milj. kr. till energiforskningens huvudprogram. I budgetpropositionen (prop. 1987/88:100 bil. 16, s. 53) föreslås ett lika stort anslag för budgetåret 1988/89.

I motion 1987/88:N432 (m) anförs att detta anslag bör reduceras med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Vidare påpekar motionärerna att medel som under tidigare år har anvisats till energiforskningsprogrammet inte har tagits i anspråk till fullo. De odisponerade medlen - totalt ca 100 milj. kr. - borde överföras till statskassan. Motionärerna föreslår mot den bakgrunden att anslaget till energiforskningens huvudprogram skall minskas med ytterligare 100 milj. kr. För nästa budgetår borde sålunda 93,6 milj. kr. anslås.

Också i motion 1987/88:N443 (c) har reservationen på energiforskningsanslaget tagits upp. Omfattningen av denna tyder på, menar motionärerna, att de anslagsbeviljande myndigheterna inte på ett tillfredsställande sätt har aktiverat angelägen forskning och utveckling. Härvid erinras i motionen om förslaget från centerns sida om inrättande av en energins utvecklingsfond.

Med hänsyn till detta förslag - som utskottet har behandlat i det föregående (s. 73) - har motionärerna inget att erinra mot regeringens förslag till anslag beträffande energiforskningen.

Energiforskningsnämnden har på regeringens uppdrag analyserat de olika programorganens redovisningar av lämnade stöd och gjorda åtaganden inom ramen för energiforskningsprogrammet. Analysen har sammanställts i en rapport som har överlämnats till regeringen i november 1987. Av rapporten framgår att reservationen i anslaget till energiforskning har ökat från ca 36 milj. kr. den 1 juli 1978 till ca 385 milj. kr. den 1 juli 1986. Därefter sjönk reservationen til! ca 328 milj. kr. den 1 juli 1987.

Reserverade medel på anslaget avser dels medel som har disponerats för lil

visst ändamål men ännu inte utbetalats, dels helt odisponerade medel. Den 1 juli 1987 var enligt programorganens redovisningar ca 183 milj. kr. odisponerade. Av dessa medel avsåg huvuddelen eller ca 145 milj. kr. medel som har anvisats till programmet Energitillförsel med statens energiverk som ansvarigt programorgan. Mot bakgrund av utvecklingen av reservationerna diskuteras i rapporten om energiforskningsmedlen är felaktigt fördelade. Med hänsyn bl.a. till att en ny programperiod har inletts den 1 juli 1987 är energiforskningsnämnden inte beredd att dra några slutsatser i frågan. Dock menar nämnden att en ny granskning av medelsanvändningen bör göras inför budgetåret 1988/89.

Enligt uppgift från statens energiverk förklaras den relativt stora reservationen i programmet Energitillförsel av den under senare år genomförda omläggningen av den statliga energiforskningen mot grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning. För det nu gällande treårsprogrammet har energiverket med beräknat ianspråktagande av odisponerade medel kunnat budgetera en mer omfattande verksamhet än vad de för perioden anvisade medlen medger.

Utskottet finner inte att riksdagen har skäl att begränsa anslaget till energiforskningen med anledning av storleken på den reservation som finns på anslaget. Som har anförts från statens energiverk torde den ändrade inriktningen av energiforskningen ha bidragit till en ökning av reservationen och då främst beträffande programmet Energitillförsel. De odisponerade medlen för detta program utnyttjas, som redan har framgått, för forskningsverksamheten under den nu löpande programperioden. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen - som har att fördela anvisade medel på olika program inom energiforskningen - följer utvecklingen av reservationerna för resp. program och beaktar dessa i samband med utfärdandet av regleringsbrev.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för energiforskningen och avstyrker de nu behandlade delarna av motionerna 1987/88:N432 (m) och 1987/88:N443 (c).

Alltsedan energiforskningsprogrammen startades har regeringen haft bemyndigande av riksdagen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden avseende energiforskning har lämnats för att kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten skall möjliggöras. Regeringen beräknar i budgetpropositionen behovet härav till 171 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1989/90, 93 milj. kr. för budgetåret 1990/91, 42,5 milj. kr. för budgetåret 1991/92 och 19,5 milj. kr. för budgetåret 1992/93.1 budgetpropositionen föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att under nästa budgetår ikläda staten ekonomiska förpliktelser som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden enligt vad som nu har nämnts.

Dessa bemyndiganden bör reduceras, anförs det i motion 1987/88:N432 (m). Riksdagen borde fastställa ramarna för de nämnda budgetåren till resp. 110 milj. kr., 60 milj. kr., 27 milj. kr. och 12 milj. kr.

NU 1987/88:40

112 Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Det berörda yrkandet i motion NU 1987/88:40 1987/88:N432 (m) avstyrks sålunda.

Effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader

Energiforskningens huvudprogram är indelat i fem program. Ett av dessa är programmet Energianvändning för bebyggelse för vilket statens råd för byggnadsforskning (BFR) är ansvarigt programorgan. Programmet är i sin tur uppdelat i fyra delprogram. BFR har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till framtida forskning inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader. I den proposition (1986/87:80) som låg till grund för riksdagens beslut om det nu gällande energiforskningsprogrammet aviserades det att BFR skulle få ett sådant uppdrag.

Enligt BFR bör ett nytt delprogram byggas upp för de nu berörda forsknings- och utvecklingsinsatserna. Dessa kan inte, menar BFR, genomföras inom ramen för befintliga resurser. Det ökade medelsbehovet uppgår enligt BFR till 22 milj. kr. för budgetåren 1987/88-1989/90. Härvid har en samfinansiering med industrin förutsatts.

I proposition 1987/88:90 anförs (s. 47) att intensifierade forskningsinsatser bör genomföras inom de områden som är av speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen. Mot den bakgrunden avser regeringen, meddelas det i propositionen, att skapa ett nytt delprogram för forskning inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader i enlighet med BFR:s förslag.

Delprogrammet avses bli finansierat genom omprioriteringar inom energiforskningsprogrammet. Verksamheten kommer att påbörjas under innevarande budgetår. Riksdagen bereds genom propositionen tillfälle att ta del av vad regeringen har anfört i frågan.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett yrkande i motion 1987/88:N451 (c). Enligt motionären har energiforskningen hittills i alltför hög grad varit inriktad på energitillförselfrågor. Forskning och utveckling av ny teknik för uppvärmning och elanvändning borde ges ökade anslag.

Vidare, sägs det i motionen, bör industrin genom generösa villkor stimuleras till att utveckla energisnåla produkter som för sin tillverkning kräver endast en begränsad energiåtgång. Riksdagen borde göra ett uttalande om energiforskningen i enlighet med vad motionären har anfört.

I likhet med regeringen anser utskottet att ökad forskning bör bedrivas inom områden som är viktiga när det gäller eluppvärmning av bebyggelse.

Utskottet har därför inget att erinra mot den i propositionen aviserade omprioriteringen inom energiforskningsprogrammet. Denna omprioritering ligger också i linje med vad som begärs i motion 1987/88:N451 (c).

Beträffande kravet i denna motion om forskning och utveckling rörande energiförbrukningen inom industrin vill utskottet erinra om att sådan forskning utförs - vid sidan av de insatser som görs inom näringslivet och kraftindustrin - inom programmet Industrins energianvändning. Denna forskning syftar bl.a. till att minska industrins behov av tillförd energi och att effektivisera industrins elanvändning. Med det sagda avstyrks motion 1987/88:N451 (c) i nu aktuell del.

8 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

Vätgas

NU 1987/88:40

En utökad forskning om vätgas begärs i motion 1987/88:N422 (vpk). Allt talar för, heter det i motionen, att vätgasen kommer att spela en viktig roll i den framtida energiförsörjningen. Enligt motionärerna är dock intresset för vätgastekniken mycket begränsat i Sverige. Riksdagen borde därför hos regeringen kräva att ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram rörande vätgasen skall tillskapas.

Inom ramen för ett av programmen i energiforskningsprogrammet, Energirelaterad grundforskning, stöder både naturvetenskapliga forskningsrådet och styrelsen för teknisk utveckling (STU) forskning om vätgas. Sådan forskning bedrivs också med bidrag från programmet Industrins energianvändning med STU som ansvarig myndighet. Vidare bevakar statens energiverk teknikutvecklingen inom vätgasområdet.

På lång sikt kan vätgasen komma att spela en viktig roll i energiförsörjningen. Något behov av ytterligare statligt stöd till forskningen om vätgas kan dock utskottet för närvarande inte finna motiverat. Motion 1987/88:N422 (vpk) avstyrks således.

Vågenergi

I motion 1987/88:N45 (c) krävs stöd till ett vågenergiprojekt, det s.k. vågrotorprojektet. Detta har utarbetats vid Chalmers tekniska högskola och avser utveckling av en ny typ av vågenergiomvandlare. Enligt motionären uppvisar projektet mycket positiva testresultat. Ytterligare försök i en anläggning till havs krävs dock. Motionären yrkar på att riksdagen hos regeringen skall begära att medel inom ramen för tillgängliga resurser för forskning och utveckling anvisas så att det aktuella projektet kan bli demonstrerat och utvärderat i en större försöksanläggning. ”För detta krävs endast ett par miljoner kronor.”

Efter det att motionen avlämnades har utvecklingsnämnden vid statens energiverk i början av maj 1988 avslagit en ansökan om stöd till vågrotorprojektet. Ansökan, som avsåg bidrag från programmet för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet, avslogs med hänvisning till att vågenergi bedöms inte kunna bidra till den svenska energiförsörjningen under de närmaste 20-30 åren. Något stöd till teknikutvecklingsinsatser rörande vågenergi ansågs därför inte motiverat.

Från programmet Energitillförsel stöds vissa forskningsinsatser på vågenergiområdet. Totalt för den nu löpande programperioden har statens energiverk avsatt 1,7 milj. kr. för dessa insatser. De avser främst teknikbevakning och vissa grundläggande studier på området.

Utskottet kan inte ställa sig bakom motionärens förslag om en omprioritering inom energiforskningsprogrammet till förmån för det nu aktuella projektet. Motion 1987/88:N45 (c) avstyrks sålunda.

Etanolproduktion

Frågan om produktion av etanol för i första hand låginblandning (dvs. inblandning av mindre mängder) i drivmedel har under senare år diskuterats i samband med utvecklingen av alternativa drivmedel. Frågan har också

anknytning till ansträngningarna att finna nya avsättningsområden för NU 1987/88:40 spannmål. I fyra motioner begärs att en fullskaleanläggning för etanolproduktion skall uppföras; i tre av motionerna lämnas förslag om lokaliseringen av en sådan anläggning.

Riksdagen beslutade år 1983 om en plan för introduktion av alternativa drivmedel (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 1982/83:33, rskr. 1982/83:280).

Enligt planen skall de statliga insatserna främst inriktas på att utveckla användningen av ett bränsle som består av nästan enbart motoralkoholer.

Målet för insatserna är att ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet om introduktion av ett rent alkoholbränsle som drivmedel i större skala. Det anges vidare i planen att låginblandning kan vara ett sätt att påbörja introduktionen av motoralkoholer. I augusti 1986 avlämnade statens energiverk en lägesrapport rörande planen (Motoralkoholer i Sverige,

1986:7).

För att förutsättningarna för produktion av etanol ur jordbruksprodukter skulle klarläggas beslutade regeringen år 1981 om stöd till en anläggning för framställning av etanol i Lidköping (det s.k. Skaraborgsprojektet). Anläggningen, som var i drift åren 1983-1987, har en produktionskapacitet av 6 600 nr3 etanol per år. Vid anläggningen har även producerats foderprodukter, kolsyra och stärkelse för tekniska ändamål. Råvaran har i första hand varit spannmål. I anslutning till detta projekt har en försöksverksamhet med låginblandning (4 %) av etanol i bensin pågått i Stockholmsområdet.

Verksamheten har bedrivits i samarbete med OK Petroleum AB.

Inom Stiftelsen Svensk etanolutveckling, som bildades år 1983, pågår utvecklingsarbete rörande etanolframställning baserad på såväl spannmål som skogsråvaror. Stiftelsens grundare är Berol Kemi AB, Mo och Domsjö AB, AB Nobel Chematur, länsstyrelsen i Västernorrlands län och Örnsköldsviks Industristiftelse. Senare har också Neste Oxo AB, Svenska lantmännens riksförbund och överstyrelsen för civil beredskap inträtt som huvudmän.

Motoralkoholkommittén har på regeringens uppdrag studerat förutsättningarna för en produktion av alternativa drivmedel. Kommittén redovisade år 1986 resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle. Enligt kommittén saknades förutsättningar för ett beslut då om en allmän introduktion av alternativa drivmedel. Låginblandning av inhemskt producerad etanol i bensin var enligt kommittén varken samhällsekonomiskt eller företagsekonomiskt motiverad med den då gällande nivån på oljepriserna. Betydande statliga åtgärder behövde vidtas för att en låginblandning skulle bli ekonomiskt intressant. Några klara miljöeffekter av en låginblandning kunde kommittén inte konstatera. Med hänsyn bl.a. till de samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnaderna avvisade kommittén förslag om att etanolen skulle skattebefrias. Enligt kommittén kunde frågan om statliga åtgärder för att främja en introduktion av motoralkoholer övervägas på nytt om förutsättningarna ändrades, t.ex. genom kraftigt höjda bensinpriser. Ett nytt beslutsunderlag borde tas fram till slutet av 1980-talet.

Centerns och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i kommittén hävdade i en reservation att en första fullskaleanläggning för tillverkning av etanol var samhällsekonomiskt lönsam och från beredskapssynpunkt väl

motiverad. De föreslog att staten skulle vidta åtgärder som möjliggjorde NU 1987/88:40 uppförandet av en sådan anläggning. Bl.a. borde det beslutas om skattebefrielse under minst en tioårsperiod för etanol som används som drivmedel.

Stiftelsen Svensk etanolutveckling redovisade i juni 1987 i en rapport förutsättningarna för uppförande av en fullskaleanläggning för etanolproduktion baserad på spannmål och andra jordbruksprodukter. Regeringen hade år 1986 anslagit lOmilj. kr. för denna studie. I rapporten konstateras att etanol tekniskt sett är en bra drivmedelskomponent. Enligt stiftelsen skulle etanolproduktion vid åtminstone en fullskaleanläggning vara samhällsekonomiskt lönsam. Lönsamheten beror främst på hur världsmarknadspriserna på spannmål och bensin utvecklas. Med hänsyn till osäkerheten om hur dessa priser kommer att förändras och till den relativt begränsade vinstmarginal som kalkylen över anläggningen visar anser stiftelsen att ett stöd erfordras för att produktionen skall komma till stånd. Detta stöd kan antingen utgöras av en tidsbegränsad skattebefrielse för etanol eller av motsvarande driftsbidrag.

I analysen har också ingått en undersökning av lämplig lokalisering av en fullskaleanläggning. Det framgår av rapporten att Köping, Lidköping och Lysekil har visat sig ha de bästa förutsättningarna härvidlag. En anläggning i Lysekil skulle lokaliseras intill Skandinaviska Raffinaderi AB:s (Scanraff) anläggningar. Huvuddelen av den framställda etanolen skulle i detta fall blandas in i bensinen direkt i raffinaderiet.

Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund har i en skrivelse till regeringen i januari 1988 ansökt om att tidsbegränsad skattebefrielse skall medges för etanol eller att staten skall lämna motsvarande bidrag för att stödja uppförandet av den planerade anläggningen i Lysekil. Denna skulle enligt organisationerna kunna tas i drift vid årsskiftet 1989-1990 och producera 66 000 nr3 etanol per år. Preliminära exploateringsavtal har träffats med Lysekils kommun och Scanraff. Prisofferter för anläggningen har inhämtats och en ansökan om koncession har inlämnats till koncessionsnämnden. I skrivelsen till regeringen anför organisationerna bl.a. att en låginblandning av etanol skulle medföra betydande miljöfördelar. Härvid åberopas bl.a. resultat från undersökningar i Förenta Staterna. Skrivelsen bereds för närvarande inom regeringskansliet efter att ha remissbehandlats.

I energiforskningsprogrammet ingår forskning om alternativa drivmedel.

Insatserna görs inom ramen för programmet Energitillförsel. För den nu löpande programperioden har statens energiverk avsatt 15 milj. kr. för detta ändamål. Dessa forskningsinsatser är främst inriktade på etanol producerad ur cellulosahaltiga råvaror.

Frågan om skattebefrielse för etanol har näringsutskottet med anledning av motioner (c; vpk) i ärendet nyligen tagit upp i ett yttrande (NU 1987/88:5 y) till skatteutskottet. Näringsutskottet erinrade härvid om den pågående översynen av energibeskattningen och anförde att i avvaktan på denna någon förändring av skatten på etanol inte borde övervägas. Utskottet ansåg dock att det redan nu borde fastslås att någon skillnad i beskattningshänseende mellan i Sverige och utomlands tillverkad etanol inte borde komma i fråga.

Vidare anförde utskottet att fortsatta undersökningar om miljöeffekterna av etanolinblandning i bensin borde följas med stor uppmärksamhet. I en

avvikande mening (c, vpk) föreslogs att skatt inte skall utgå på etanol som NU 1987/88:40 används som drivmedel och som är producerad på inhemska råvaror.

I tre av de nu aktuella motionerna framställs, som tidigare har nämnts, förslag om lokalisering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion.

Motion 1987/88:N48 (c) går ut på att en anläggning skall förläggas till Lidköping, bl.a. med hänsyn till den försöksanläggning som finns där. I de två andra motionerna - 1987/88:N408 (fp) och 1987/88:N418 (c) - pläderas för en etablering i Östergötlands län. Som skäl för denna lokalisering anförs bl.a. tillgången i länet på råvara för etanolproduktion. I den sistnämnda motionen har kravet preciserats till att gälla Skänninge i Mjölby kommun.

I centerns partimotion 1987/88:N38 begärs - utan förslag till lokalisering - att riksdagen hos regeringen skall hemställa om att en fullskaleanläggning för etanolproduktion baserad på inhemska råvaror skall komma till stånd som ett första steg i introduktionen av etanol. Enligt motionärerna uppvisar flera nyligen publicerade undersökningar att en låginblandning av etanol i bensin medför betydande positiva miljöeffekter. En inhemsk etanolproduktion skulle vidare, sägs det i motionen, bidra till ökad försörjningstrygghet, ökad sysselsättning och bättre utnyttjande av åkermark.

Enligt utskottets mening är det inte motiverat med något riksdagsinitiativ i frågan om en anläggning för etanolproduktion, än mindre beträffande lokaliseringen av en sådan anläggning. När det gäller möjligheten för en inhemsk etanolproduktion vill utskottet understryka den konkurrens som kan komma från importerad etanol och som med hänsyn till Sveriges handelspolitiska åtaganden inte kan utestängas. Med det sagda avstyrks här behandlade motioner i berörda delar.

Inventering och forskning avseende torv

De hittillsvarande inventerings- och forskningsinsatserna avseende torv har, anförs det i motion 1987/88:N412 (vpk), präglats av kortsiktighet och ensidig inriktning på torven som energikälla. Kunskapsläget om värdet av våra torvmarker från bevarande- och exploateringssynpunkt är enligt motionärerna generellt sett dåligt. Gjorda inventeringar har huvudsakligen avsett områden i de södra och mellersta delarna av landet, trots att ca 70 % av torvmarkerna finns i de fyra nordligaste länen. I motionen sägs vidare att det råder ett splittrat myndighetsansvar rörande torven .Enligt motionärerna bör därför ett åtgärdsprogram för inventering och forskning avseende torv utarbetas. Staten borde ta ansvar för att långsiktigt tillskjuta de ekonomiska resurser som krävs för genomförande av en total inventering - inte bara från energisynpunkt - av landets torvmarker. Myndighetsansvaret för dessa inventeringar borde klarläggas. Staten bör enligt motionärerna även ansvara för finansieringen av forskningen kring torv. Särskilt viktig är forskning om industriell förädling av torv. Riksdagen borde hos regeringen hemställa om förslag till ett sådant åtgärdsprogram.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomförde åren 1979-1982 en översiktlig torvmarksinventering på uppdrag av nämnden för energiproduktionsforskning. Resultatet av inventeringen redovisades i rapporten (NE 1982:11) Torvtillgångar i Sverige. I denna finns också en beskrivning av de

mer eller mindre omfattande torvmarksinventeringar som tidigare har NU 1987/88:40

utförts. Uppgifter från gjorda inventeringar har samlats i SGU:s s.k.

torvarkiv.

Flera länsstyrelser har vidare genomfört inventeringar av torvtillgångar för att erhålla ett bättre beslutsunderlag vid prövningar av koncessionsansökningar.

Statens naturvårdsverk har sedan år 1977 regeringens uppdrag att inventera landets våtmarker från naturvårdssynpunkt. Syftet med detta projekt är att få en mer detaljerad kunskap om landets våtmarker och deras naturvärden. Dessa inventeringar beräknas vara avslutade omkring år 1990.

Regeringen uppdrog år 1985 åt statens energiverk att genomföra en torvmarksinventering i syfte att öka kunskaperna om dels torvmarkernas förutsättningar för energiproduktion, dels deras skyddsvärde från naturvårdssynpunkt. I rapporten (1986:13) Torvmarksinventering, som publicerades hösten 1986, har energiverket redovisat resultatet av detta arbete.

Inventeringen visar enligt energiverket att det inte finns anledning att revidera tidigare gjorda uppskattningar av landets totala torvtillgångar. I rapporten konstateras att uppgifter från utförda inventeringar om torvmarker inte är systematiskt sammanställda. Enligt energiverket är fortsatta inventeringar angelägna, främst från energiproduktionssynpunkt men också för att kartlägga torven som naturresurs. Statens energiverk är berett att samordna de fortsatta inventeringsinsatserna.

Forskning om torv utförs i energiforskningsprogrammet inom ramen för delprogrammet Torvbränslen. För budgetåren 1987/88-1989/90 har energiverket avsatt 40 milj. kr. för denna forskning. Insatserna avser främst teknikutveckling och studier av torvens materialegenskaper. De senare insatserna utförs till stor del genom ett forskningsprojekt som Umeå universitet bedriver i samarbete med statens lantbrukskemiska laboratorium och Sveriges lantbruksuniversitet. I projektet, som inleddes år 1983, ingår bl.a. en allmän kartläggning av torvens kemiska, biologiska och fysikaliska egenskaper.

Forskning om torv utförs också med stöd från Stiftelsen Svensk torvforskning. Denna stiftelse bildades år 1983 av olika intressenter i torvnäringen och har som syfte att främja produktion och utnyttjande av torv. Stiftelsens verksamhet har hittills primärt varit inriktad på torven som energikälla, men under senare år har intresset vidgats till att avse också annan användning av torv. Bl.a. har med detta syfte ett samarbete inletts med Sovjetunionen.

Torvens värde från beredskapssynpunkt studeras av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Tillsammans med högskolan i Östersund och Strömsunds Utvecklingsbolag har överstyrelsen låtit undersöka möjligheten att använda torv som vattenreningsfilter. ÖCB har också uppmärksammat tillverkning av aktivt kol baserad på torv.

Enligt utskottets mening fäster motion 1987/88:N412 (vpk) uppmärksamheten på en intressant fråga. Vid sidan av användningen som bränsle kan torven utgöra en resurs för framtida utvecklingsprojekt inom olika områden.

Fortsatt forskning om torvens egenskaper är därför angelägen. Det är också värdefullt att inventeringen av torvtillgångarna fortsätter.

Som tidigare nämnts har statens energiverk lämnat förslag till fortsatta

inventeringsåtgärder rörande torv. Utskottet förutsätter att regeringen NU 1987/88:40

prövar dessa förslag mot bakgrund av behovet av ytterligare forsknings- och inventeringsinsatser på området.

Något initiativ av riksdagen i frågan är därför, menar utskottet, i nuvarande läge inte aktuellt. Motionen avstyrks följaktligen.

Vissa anslag

Statens energiverk, m. m.

Statens energiverk tillhör de myndigheter som arbetar utifrån en treårig budgetram. För budgetåren 1987/88-1989/90 har medel till energiverket beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 %.

I enlighet med den fastlagda budgetramen har regeringen i budgetpropositionen beräknat utgifterna under budgetåret 1988/89 för energiverkets förvaltningskostnader till ca 46 milj. kr. och för dess utrednings- och informationsverksamhet till ca 18 milj. kr. Inkomsterna under resp. anslag har uppskattats till ca 11 milj. kr. resp. ca 4 milj. kr. Regeringen föreslår därför anslag om ca 35 milj. kr. resp. ca 14 milj. kr. för de nu berörda ändamålen.

Från moderata samlingspartiets sida krävs i motion 1987/88:N432 att riksdagen under resp. anslag skall anvisa 1 milj. kr. mindre än vad regeringen har begärt. Den enligt motionärerna omotiverat snabba avvecklingen av kärnkraften framtvingar kostsamma förberedelseåtgärder. Med den energipolitik som moderata samlingspartiet förordar skulle inte dessa åtgärder erfordras och följaktligen, menar motionärerna, kan de berörda anslagen till energiverket reduceras i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att, som tidigare nämnts, anslagen till energiverket har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 5 % under treårsperioden. För anslaget till förvaltningskostnader innebär det för nästa budgetår en besparing med ca 700 000 kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag och avstyrker motion 1987/88:N432 (m) i nu aktuell del.

I detta sammanhang behandlar utskottet också förslaget i budgetpropositionen om att riksdagen för visst internationellt energisamarbete skall anvisa ca 17 milj. kr. För innevarande budgetår har ca 16 milj. kr. anslagits för detta ändamål. Utskottet tillstyrker förslaget.

Studsvik AB

Studsvik AB - tidigare Studsvik Energiteknik AB - bildades år 1947 (då som AB Atomenergi). Företaget byggdes upp under utvecklingen av det svenska kärnkraftsprogrammet och dess ursprungliga uppgift var att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete på kärnenergiområdet. Verksamheten var från början helt anslagsfinansierad. I enlighet med statsmakternas intentioner breddades företagets inriktning under 1970-talet. Företaget började engagera sig i projekt utanför kärnenergiområdet, bl.a. inom områdena förbrän -

ningsteknik och förgasningsteknik. Inom kärnkraftssektorn bibehölls verksamheten på ett antal nyckelområden av betydelse för reaktorernas säkerhet och tillgänglighet samt för avfallshanteringen. De statliga anslagen svarar numera för endast ca 10 % av företagets totala intäkter.

Enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavare av kärnkraftsreaktor skyldig att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar samt forskningsoch utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Reaktorinnehavaren är vidare skyldig att täcka de kostnader som staten har i sammanhanget för bl.a. kompletterande forskning, tillsyn och administration. För dessa ändamål skall de erlägga avgift för varje levererad kilowattimme elektrisk energi enligt vad som bestäms för varje kärnkraftverk för ett år i taget. För år 1988 har regeringen efter förslag från statens kärnbränslenämnd (SKN) fastställt avgiften till för kärnkraftverken varierande belopp, från 1,7 öre till 2,2 öre.

Finansieringslagen omfattar endast kraftproducerande kärnreaktorer. De forskningsreaktorer som har drivits eller drivs av Studsvik berörs sålunda inte. SKN har på regeringens uppdrag utrett hur vissa delar av Studsviks verksamhet skulle kunna bekostas med tillämpning av finansieringslagen. SKN:s förslag, som har redovisats till regeringen i december 1987, innebär att lagen skall ändras till att omfatta också viss verksamhet vid Studsvik. Det gäller bl.a. dekontaminering och nedläggning av kärntekniska anläggningar i Studsvik, behandling och slutförvaring av avfall och bränslerester från Studsvik, återställning av anläggningen i Ranstad samt rivning av forskningsreaktorn R2 och kärnkraftverket Ågesta. Studsviks kostnader för dessa åtgärder från år 1989 till omkring år 2020 har beräknats till totalt ca 1 500 milj. kr. vilket enligt SKN motsvarar en höjning av avgiften enligt finansieringslagen med i storleksordningen 0,1 öre.

SKN:s förslag har remissbehandlats. Statens strålskyddsinstitut är positiv till möjligheten att den nämnda verksamheten vid Studsvik skulle finansieras via avgifter på kärnkraftsproduktionen, medan bl.a. statens energiverk och Svensk Kärnbränslehantering AB - som är ett av kärnkraftsföretagen gemensamt ägt bolag - har avvisat förslaget.

För riksdagens kännedom meddelas i proposition 1987/88:90 att regeringen anser att de nu berörda delarna av Studsviks verksamhet bör finansieras av de svenska kärnkraftsproducenterna. Dessa har, sägs det i propositionen, delvis byggt upp sin kompetens och verksamhet med hjälp av det utvecklingsarbete som har genomförts vid Studsvik. Enligt regeringen bör därför kostnaderna för åtgärderna belasta kärnkraftsproduktionen. Regeringen avser att senare återkomma med förslag i frågan.

I likhet med regeringen anser utskottet att den svenska kärnkraftsindustrin har dragit nytta av de utvecklingsinsatser och den forskning som har utförts inom Studsvik. Utskottet har mot den bakgrunden inget att erinra mot vad som anförs i den nu behandlade delen av propositionen.

NU 1987/88:40

I mitten av 1980-talet inträffade en väsentlig resultatförsämring för Studsvik. Denna hade sin grund i en vikande orderingång inom områden som tidigare varit expansiva och en avställning av R2-reaktorn för byte av reaktortank.

120 För år 1986 redovisade företaget ett underskott - mätt som resultat efter NU 1987/88:40 finansiella intäkter och kostnader - med 39 milj. kr. Samma år vidtog företaget vissa åtgärder för en anpassning till en lägre verksamhetsvolym.

Bl.a. reducerades personalstyrkan med ca 200 personer.

Den ekonomiska situationen vid Studsvik var dock så ansträngd att företaget under år 1987 begärde ett ägartillskott av 110 milj. kr. På förslag av regeringen beslutade riksdagen i december 1987 enhälligt att anvisa 50 milj. kr. till Studsvik (NU 1987/88:12, rskr. 1987/88:112). Regeringen aviserade i den proposition (prop. 1987/88:25 bil. 10) som låg till grund för riksdagsbeslutet att frågan om behovet av ännu ett ägartillskott skulle tas upp våren 1988 i propositionen om energipolitiken.

Regeringen har nu i denna proposition (s. 85) föreslagit att ytterligare 40 milj. kr. skall anvisas till Studsvik. Detta tillskott är, menar regeringen, nödvändigt för att företaget skall kunna aktivt medverka i omställningen av energisystemet och för att kompetensen inom kärnteknikområdet skall kunna säkerställas. Med det föreslagna tillskottet beräknas Studsviks soliditet för år 1988 komma att uppgå till ungefär den nivå som gällde för år 1986, eller 29 %. För år 1987 har företagets soliditet beräknats till preliminärt 16 %. I propositionen föreslås vidare att 54 milj. kr. skall anslås till bolagets verksamhet för det kommande budgetåret. Detta belopp fördelar sig på dels ett driftsbidrag om sammanlagt 23 milj. kr. för R2-reaktorn och Studsviks bibliotek, dels ett bidrag om 20 milj. kr. för egen och branschrelaterad forskning, dels ett bidrag om 11 milj. kr. för grundläggande energiteknisk forskning. Sammanlagt begär regeringen sålunda att riksdagen skall anvisa 94 milj. kr. till Studsvik.

Det nu föreslagna ägartillskottet av 40 milj. kr. till Studsvik är inte tillräckligt motiverat, sägs det i motion 1987/88:N31 (m). Medelstillskottet år 1987 med 50 milj. kr. bör, menar motionärerna, ha givit företaget förutsättningar för att förändra verksamheten så att det kan arbeta på normala kommersiella villkor. Eventuella behov av kapitaltillskott borde kunna tillgodoses på marknadsmässiga villkor genom en nyemission. I motionen föreslås därför att riksdagen skall anvisa endast 54 milj. kr. till Studsvik.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bidrag till Studsvik med sammanlagt 54 milj. kr. för olika forskningsinsatser och för verksamheten vid R2-reaktorn och biblioteket i Studsvik.

Även förslaget om ett nytt ägartillskott av 40 milj. kr. tillstyrks av utskottet. Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1987/88:N31 (m) såvitt nu är i fråga.

Regeringen har i dagarna beslutat att en utredare skall tillkallas för att lämna förslag till energiforskningens omfattning, inriktning och inplacering när det nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut den 30 juni 1990.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer det att ingå i utredarens uppgift att föreslå hur vissa delar av verksamheten i Studsvik skall integreras i energiforskningen så att företagets speciella kompetens kan tas till vara på bästa sätt.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla vikten av att finansieringen och organisationen av Studsviks forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena alternativa energikällor, energieffektivitet och energihushållning blir

föremål för särskilda överväganden. Studsviks insatser på dessa områden bör ses i samband med att likartad verksamhet byggs upp av bl.a. Vattenfall. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört.

Förutom det anslag som här har behandlats föreslås i proposition 1987/88:90 tre andra anslag som berör Studsvik AB. Ett avser bidrag för avveckling av forskningsreaktorer (16,5 milj. kr.) och ett annat verksamheten i Ranstad (950 000 kr.). Med hänvisning till den - som utskottet har berört i det föregående - aviserade omläggningen av finansieringen av vissa delar av Studsviks verksamhet har medel för de båda anslagen beräknats endast för andra halvåret 1988. Vidare föreslås till anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik ett formellt anslag om 1 000 kr. I avvaktan på vissa återstående arbeten har företaget inte begärt några medel under detta anslag för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker de tre här berörda förslagen.

Vissa lokala frågor Stockholmsregionen

En energiplan för Stockholmsregionen bör upprättas, sägs det i motion 1987/88:N407 (c). Den hittillsvarande planeringen uppfyller inte, menar motionärerna, kraven på att ett miljövänligt energiförsörjningssystem skall skapas för Stockholmsområdet. Den faktiska utvecklingen av regionens energiförsörjning är inte heller särskilt uppmuntrande. Energisparandet och introduktionen av inhemska miljövänliga energikällor har inte utvecklats i önskvärd takt, anförs det i motionen. I stället har elberoendet tillåtits öka snabbt. Mot denna bakgrund borde riksdagen begära att regeringen tar initiativ till en samlad energiplan för Stockholms län. Planen bör enligt motionärerna utarbetas i samarbete med landstinget och berörda kommuner.

Kommunernas planeringsansvar på energiområdet har vidgats under senare år. Sedan den 1 januari 1986 gäller enligt lagen (1977:439; ändrad 1985:47) om kommunal energiplanering att det i varje kommun skall finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen.

En energiplan för Stockholms stad antogs år 1983. En ny plan är enligt uppgift under utarbetande.

Stor-Stockholms Energi AB (STOSEB) bildades år 1979 av 17 kommuner i Stockholmsområdet. Bolaget har bl.a. till uppgift att planera regionens energiförsörjning och att samordna de kommunala energiplanerna för att finna gemensamma lösningar. I början av 1980-talet utarbetade bolaget en energiplan för länet (STOSEB 80). År 1987 redovisade STOSEB en ny plan (STOSEB 85). Denna sträcker sig fram till år 2010 och omfattar hela Stockholms län. Tillförseln av energi för uppvärmning har studerats i ett antal scenarier. I planen behandlas också miljöeffekterna av regionens energianvändning.

Centerns partidistrikt i Stockholms län begärde i juni 1987 i en skrivelse till miljö- och energiminister Birgitta Dahl att regeringen skulle ta initiativ till en

NU 1987/88:40

energiplan för länet. Skrivelsens innehåll är nära nog identiskt med den nu NU 1987/88:40 aktuella motionen. Regeringen beslutade i oktober 1987 att med hänvisning till lagen om kommunal energiplanering inte vidta någon åtgärd med anledning av skrivelsen.

Enligt utskottets mening bör frågan om Stockholmsområdets energiförsörjning lösas i första hand på lokal och regional nivå. Som framgått har nyligen en ny energiplan för länet framtagits. 1 denna har bl.a. miljöeffekterna av energianvändningen i området analyserats.

Med hänsyn till det sagda och riksdagens tidigare beslut om kommunal energiplanering anser utskottet att motion 1987/88:N407 (c) inte bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Den avstyrks alltså.

Uppland och Örebro län

I två motioner föreslås etablering av regionala centra för utveckling av energiteknik. Norra Uppland bör utvecklas till ett försöksområde för miljöoch energiteknik, anförs det i motion 1987/88.N430 (vpk). Riksdagen borde hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder i enlighet härmed. Ett motsvarande krav men med inriktning på Örebro län framställs i motion 1987/88:N429 (c). Enligt motionären bör detta län bli ett utvecklingscentrum för utnyttjande av inhemska förnybara energikällor.

Motionsyrkanden av liknande innebörd har utskottet behandlat senast våren 1987. Påförslag av utskottet (NU 1986/87:33 s. 43) avslogs motionerna.

Utskottet ansåg det närmast vara en angelägenhet för resp. lokala intressenter att ta de initiativ som erfordrades för att förslagen skulle bli prövade.

Förslaget om ett utvecklingscentrum i norra Uppland fick stöd i en reservation (vpk).

Utskottet intar samma ståndpunkt nu och avstyrker de två motionerna.

Östergötlands län

I motion 1987/88:N418 (c) lämnas förslag till olika energipolitiska åtgärder i Östergötlands län. Utskottet har i det föregående (s. 117) behandlat ett av dessa förslag, nämligen kravet på att en fullskaleanläggning för produktion av etanol skall lokaliseras till Skänninge. I övrigt begärs i motionen att skatten på etanol skall slopas, att tillgänglig vattenkraft inom länet skall tas till vara, att ett vindkraftverk skall lokaliseras till Vadstena kommun, att Vattenfalls borrningar efter naturgas i Motala kommun skall fortsätta och att förbudet mot att utan koncession leta efter naturgas på egen mark skall upphävas.

Frågan om skatt på etanol har näringsutskottet som tidigare nämnts nyligen behandlat i ett yttrande (NU 1987/88:5 y) till skatteutskottet.

Utskottet tar inte här upp saken till förnyad prövning utan hänvisar till nyssnämnda yttrande.

Frågor om vattenkraftsutbyggnad och etablering av vindkraftverk har utskottet behandlat i det föregående (s. 94 resp. 103). Utskottet finner inte skäl för riksdagen att göra något särskilt uttalande om utvecklingen av dessa kraftslag i Östergötlands län.

Sommaren 1987 inledde Vattenfall borrningar efter naturgas på ett 123

industriområde i Motala kommun. Gasmängderna anses vara tillräckligt NU 1987/88:40

stora för att det skall vara ekonomiskt motiverat att utnyttja dem. Enligt

uppgift från Vattenfall bedöms berörda industrier kunna förses med gas

fr.o.m. hösten 1988. Inte heller i denna fråga anser utskottet att motion

1987/88:N418 (c) bör föranleda något riksdagsinitiativ.

Enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter får en fastighetsägare inte leta efter gas på egen mark utan koncession. Förbudet betingas av säkerhetsskäl. För närvarande pågår en översyn av minerallagstiftningen. Minerallagskommittén framlade i november 1986 betänkandet (SOU 1986:53 och 54) Ny minerallagstiftning. Där har föreslagits en ny lag om vissa mineraliska ämnen som avses ersätta bl.a. lagen om vissa mineralfyndigheter. Enligt kommitténs förslag skall det berörda förbudet mot gasletning bibehållas. Kommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds nu inom regeringskansliet. En proposition med förslag till ny minerallagstiftning avses komma att prövas av riksdagen under hösten 1988. Behandlingen av en motion (c) med ett krav liknande det här aktuella har i avvaktan på denna proposition uppskjutits till hösten 1988. Utan att ta ställning i saken anser utskottet att den nu berörda delen av motion 1987/88:N418 (c) inte för närvarande bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrks denna motion såvitt nu är i fråga.

Laholm

En anläggning för energi- och fiberproduktion baserad på lucern bör lokaliseras till Laholms kommun, anförs det motion 1987/88:N437 (c).

Motionärerna erinrar om att lucernen, som är en ärtväxt, är kvävefixerande och att en lucernodling därmed minskar behovet av kvävegödsling. En flerårig lucernvall reducerar också kväveläckaget från marken. Det framhålls vidare i motionen att lucernen kan användas såväl för energiproduktion som till fiberråvara för massaindustrin. Försök pågår med att utnyttja lucernfibrer för tillverkning av pappersmassa men, menar motionärerna, ytterligare utvecklingsarbete krävs för att en fullgod industriell produktionsteknik skall kunna uppnås. Med hänsyn till det angelägna i att havsmiljön i Laholmsbukten förbättras borde det vara ett riksintresse att en anläggning för energi- och fiberproduktion baserad på lucern etableras i Laholms kommun. Staten bör enligt motionärerna svara för en del av kostnaderna för detta projekt.

Riksdagen borde i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som anförs i motionen.

Laholmsbukten förklarades år 1986 av regeringen som ett särskilt föroreningskänsligt område i enlighet med 8 § a miljöskyddslagen (1969:387).

Sedermera har regeringen beslutat om olika insatser för att förbättra havsmiljön i Laholmsbukten. Målet är att på kort sikt minska kväveutsläppen i området med 25 %.

I proposition 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet har regeringen redovisat (s. 148) en aktionsplan mot havsföroreningar. Det anförs i propositionen att utsläppen av kväve bör minskas till hälften före sekelskiftet i områden som är särskilt påverkade av föroreningar. Förslag till åtgärder i syfte att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan har framlagts i proposi -

tion 1987/88:128 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m.m. De båda propositionerna jämte motioner behandlas av jordbruksutskottet (JoU 1987/88:23 resp. 24).

Sommaren 1987 påbörjades ett femårigt projekt kring energi- och fiberproduktion baserad på lucern. Projektet administreras av Malmöhus läns hushållningssällskap. Inom ramen för projektet diskuteras för närvarande lokalisering av en anläggning för sådan produktion till Skurup. Intressenter i projektet är Lantbrukarnas riksförbund, skogs- och jordbrukets forskningsråd, de skånska hushållningssällskapen, Skånska Lantmännen ek. för., Sydkraft AB, Södra Skogsägarna och Vattenfall.

Frågan om etablering av en motsvarande anläggning i Laholms kommun bör, menar utskottet, avgöras i första hand på lokal och regional nivå av berörda företag, organisationer etc. Riksdagen bör därför inte göra något uttalande i enlighet med vad som krävs i motion 1987/88:N437 (c). Denna avstyrks följakligen.

Skaraborgs län

Utskottet behandlar slutligen förslaget i motion 1987/88:N421 (c) om ett energigräsprojekt i Skaraborgs län. I detta län, framhålls det i motionen, beräknas ca 60 000 hektar åkermark vara tillgänglig för annat än odling av jordbruksprodukter. Enligt motionärerna bör ett pilotprojekt för odling av energigräs på ca 10 000 hektar åkermark inledas. Därigenom skulle ”miljoner” kronor kunna sparas i form av minskat exportstöd till spannmålsodlingen.

I energiforskningsprogrammet bedrivs forskning om energigräs inom ramen för delprogrammet Energiodling. Detta omfattar forsknings- och utvecklingsinsatser om såväl energiskog som energigrödor. För budgetåren 1987/88-1989/90 har statens energiverk budgeterat 50 milj. kr. för åtgärderna inom delprogrammet.

Energiverket har i december 1987 i rapporten Energigrödor - bränslen från jordbruksgrödor redovisat resultat från forskningen rörande energigrödor och förslag till fortsatta insatser på området. Enligt energiverket bedöms av de olika energigrödorna halm ha de bästa förutsättningarna för att kunna utvecklas till ett konkurrenskraftigt bränslealternativ. I rapporten anges kostnaden för framställning av energigräsbränsle till 15-17 öre per kWh att jämföra med för halmbränsle 7-10 öre per kWh. Den fortsatta forskningen kring energigrödor bör enligt energiverket koncentreras till halm.

Utskottet finner det värdefullt om överskottsarealen inom jordbruket kan utnyttjas för odling av t.ex. energigrödor under förutsättning att kostnaden för värmeproduktionen baserad på dessa grödor blir konkurrenskraftig. Det är dock inte en fråga för riksdagen att avgöra behovet av det projekt som förordas i motion 1987/88:N421 (c). Denna avstyrks således i aktuell del.

NU 1987/88:40

125 Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer m.m.

1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet att riksdagen avslår motion 1987/88:N32 yrkande 1,

2. beträffande förnyelseplan för energipolitiken m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88 :N38 yrkande A,

3. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:Jol6 yrkande 7, motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del. motion 1987/88:N38 yrkandena B 1, B 2 i ifrågavarande del och B 3, motion 1987/88:N225 yrkande 3, motion 1987/88:N307 yrkande 2, motion 1987/88:N410, motion 1987/ 88:N415 yrkande 1, motionerna 1987/88:N420, 1987/88:N442 och 1987/88:N445samt motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Kärnkraftsavveckling m.m.

4. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:Jol6 yrkande 4, motion 1987/88:Jo26 yrkande 10. motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N28 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N29 yrkandena 1 och 3, motion 1987/88:N30 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 2, motionerna 1987/88:N36 och 1987/88:N37, motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N43, motion 1987/ 88:N225 yrkande 4, motion 1987/88:N416 yrkande 7. motion 1987/ 88:N417 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N434. motion 1987/ 88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N452 yrkande 1 godkänner av utskottet angivna riktlinjer i fråga om hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas,

5. beträffande val av reaktor

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande kärnkraftsreaktorn Ringhals 2

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 6,

7. beträffande vissa miljöfrågor

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 5 och motion 1987/

NU 1987/88:40

88:N38 yrkande B 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen NLJ 1987/88:40 till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande vinster vid vattenkraftsproduktion

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 17 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande den fortsatta kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N28 yrkande 3, motion 1987/

88:N29 yrkande 2, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 3, motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416 yrkande 8 och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp att riksdagen avslår motion 1987/88:N414,

11. beträffande internationella organ

att riksdagen avslår motion 1987/88:N404 yrkandena 1 och 2 och motion 1987/88:N416 yrkande 9,

12. beträffande kärnkraftsolycka i Oskarshamn

att riksdagen avslår motion 1987/88:N417 i ifrågavarande del.

Använt kärnbränsle m.m.

13. beträffande transporter av radioaktivt material

att riksdagen avslår motion 1987/88:N404 yrkande 3 och motion 1987/88:N416 yrkande 12,

14. beträffande svenskt kärnbränsle i Sellafield m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:N27 yrkande 9 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 11,

15. beträffande Cogéma-avtalet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N27 yrkande 9 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 10,

16. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo30 yrkande 44,

17. beträffande slutförvar av radioaktivt avfall

att riksdagen avslår motion 1987/88:N27 yrkande 10,

18. beträffande forskningsinstitut för radioaktivt avfall ' att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo26 yrkande 11,

Elanvändning m.m.

19. beträffande elanvändning m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 1 i

ifrågavarande del, motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, 127

motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/

88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena NU 1987/88:40

B 6 och B 17, det sistnämnda i ifrågavarande del samt motion 1987/88:N450 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande trappstegstariffer

att riksdagen avslår motion 1987/88:N449 yrkande 4,

Program för effektivare användning och ersättning av elenergi m.m.

21. beträffande riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkande 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under momenten 24 och 25,

22. beträffande energisparåtgärder m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkandena B 7-B 9,

23. beträffande stöd till teknikupphandling m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 moment 3, med anledning av proposition 1987/88:90 punkt C 21 och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkandena 2 och 6. motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 13, motion 1987/88:N38yrkandena B 20och B 21, motion 1987/88:N42yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N443 yrkande 2

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer i fråga om stöd för teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system,

b) till Vissa åtgärder för effektivare användning och ersättning av elenergi förbudgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisare» reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

24. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 5, motion 1987/88:N33 yrkande 14. motion 1987/88:N38 yrkande B 10 samt motionerna 1987/88:Bo522 och 1987/88:Bo545 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del,

25. beträffande elmarknadens aktörer

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del och medavslag på motion 1987/88:N33 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 19 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del,

26. beträffande elleveranser i fjärrvärmeområden att riksdagen avslår motion 1987/88:N33 yrkande 10,

27. beträffande kommunal rådgivning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande Bil, 128

28. beträffande energisnåla hushållsmaskiner NU 1987/88:40

att riksdagen avslår motion 1987/88:N44,

29. beträffande utbildning i elhushällning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bränsleförsörjning

30. beträffande riktlinjer för naturgasintroduktion

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N403 yrkandena 1 och 5 och motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande naturgas från Haltenbanken att riksdagen avslår motion 1987/88:N413,

32. beträffande Sydgasprojektet österut

att riksdagen avslår motion 1987/88:N27 yrkande 6,

33. beträffande ägarförhållandena i Swedegas

att riksdagen avslår motion 1987/88:N403 yrkandena 2 och 3,

34. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N403 yrkande 4,

35. beträffande djupgas i Siljansringen

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N34 och motion 1987/88:N42 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. beträffande oljepolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N436 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande prospektering i den s.k. vita zonen att riksdagen avslår motion 1987/88:N402,

39. beträffande prisutjämningsfond för olja

att riksdagen avslår motion 1987/88:N449 yrkande 6,

40. beträffande kol

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande inhemska bränslen 129 att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i

9 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 40

ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416 yrkande 3 och motion 1987/88:N421 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. beträffande kapitalbidrag till förluster att riksdagen avslår motion 1987/88:N47,

43. beträffande utnyttjande av åkermark

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 24,

Elproduktion

44. beträffande huvudälvarna

att riksdagen avslår motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del,

45. beträffande vattenkraftsutbyggnad

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen til! känna vad utskottet anfört,

46. beträffande fallrättsinnehav m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:N35,

47. beträffande Fatsjöprojektet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N433,

48. beträffande småskalig vattenkraft att riksdagen avslår motion 1987/88:N435,

49. beträffande minikraftverk

att riksdagen avslår motion 1987/88:N26,

50. beträffande kraftvärme

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 8, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 18 och motion 1987/88:N448,

52. beträffande kondenskraft m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkandena 3 och 5, motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N39 och motion 1987/88:N416 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. beträffande kolanläggning i Värtan NU 1987/88:40

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande

del och motion 1987/88:N416 yrkande 4,

54. beträffande demonstrationsanläggning i Oxelösund

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 4, motion 1987/88:N31 yrkande 9 och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. beträffande kolförgasning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N428,

56. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N41 och motion 1987/88:N416 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. beträffande vindkraftsprojekt i Blekinge

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N427, 1987/88:N438 och 1987/88:N439,

58. beträffande Kraftindustrins Vindkraft AB att riksdagen avslår motion 1987/88:N446,

59. beträffande New Wind i Malmö AB att riksdagen avslår motion 1987/88:N440,

60. beträffande eloptioner

att riksdagen avslår motion 1987/88:N33 yrkande 9,

61. beträffande rätt till transitering på stamnätet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N33 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N46,

Energiteknikfond m.m.

62. beträffande energiteknikfond

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 momenten 4-11 och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkandena 3-5 och motion 1987/88: N42 yrkande 1 i ifrågavarande del

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer i fråga om stöd ur energiteknikfonden,

b) godkänner att programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik upphör den 30 juni 1988,

c) godkänner att bränslemiljöfonden upphör den 30 juni 1988,

d) medger att de inkomster som svarar mot 10 kr. per m3 olja av den särskilda skatten för oljeprodukter får fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras i enlighet med vad som anges i propositionen,

e) medger att de medel som den 30 juni 1988 återstår i bränslemiljöfonden får överföras till energiteknikfonden,

f) medger att de medel som den 30 juni 1988 återstår av de medel som avser bidrag och utfästelse om bidrag inom programmet för

utveckling och introduktion av ny energiteknik får överföras till den NU 1987/88:40 nya energiteknikfonden,

g) medger att de medel som har reserverats för bränslemiljöfonden inom det för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget E 22, Vissa åtgärder för omställning av energisystemet får överföras till energiteknikfonden,

h) medger att statliga garantier får lämnas för stöd till utveckling av ny energiteknik intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 000 000 kr., inräknat redan lämnade garantier inom programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik,

63. beträffande solvärmeteknik

att riksdagen avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 14 och motion 1987/88:N416 yrkande 1,

Energiforskning m.m.

64. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 2 och med avslag på motion 1987/88:N432 yrkandena 3 och 4 till Energiforskning för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 293 588 000 kr.,

b) avslår motion 1987/88:N443 yrkande 1,

65. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 1 och med avslag på motion 1987/88:N432 yrkande 5 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 171 000 000 kr. för budgetåret 1989/90, högst 93 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, högst 42 500 000 kr. för budgetåret 1991/92 och högst 19 500 000 kr. för budgetåret 1992/93,

66. beträffande forskning inom området effektiv elanvändningeleffektiva byggnader

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N451 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

67. beträffande forskning om vätgas

att riksdagen avslår motion 1987/88:N422,

68. beträffande stöd till ett vågenergiprojekt att riksdagen avslår motion 1987/88:N45,

69. beträffande etanolproduktion att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:N38 yrkande B 23,

b) avslår motion 1987/88:N48 yrkande 1, motion 1987/88:N408 och motion 1987/88:N418 i ifrågavarande del,

70. beträffande inventering och forskning avseende torv

att riksdagen avslår motion 1987/88:N412, 132

71. beträffande anslag till statens energiverk att riksdagen

a) med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 1 och med avslag på motion 1987/88:N432 yrkande 1 till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag av 35 350 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 2 och med avslag på motion 1987/88:N432 yrkande 2 till Statens energiverk: Utredningar m.m. och information för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13 639 000 kr.,

72. beträffande visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 16 669 000 kr.,

73. beträffande finansiering via avgifter på kärnkraftsproduktionen av vissa delar av verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

74. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 punkt C12 och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkandena 7 och 8 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 94 000 000 kr.,

75. beträffande finansieringen och organisationen av verksamhet inom energiteknikomrädet vid Studsvik AB

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

76. beträffande avveckling av forskningsreaktorer, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 punkt C 13 till Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. förbudgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 16 500 000 kr.,

77. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 punkt C 14 till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

78. beträffande verksamheten i Ranstad

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 punkt C 15 till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 950 000 kr.,

NU 1987/88:40

133 Vissa lokala frågor

79. beträffande energiplan för Stockholmsregionen att riksdagen avslår motion 1987/88:N407,

80. beträffande regionala centra för utveckling av energiteknik att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:N430 (Uppland),

b) avslår motion 1987/88:N429 (Örebro län),

81. beträffande energipolitiska åtgärder i Ostergötlands län att riksdagen avslår motion 1987/88:N418 i ifrågavarande del,

82. beträffande anläggning i Laholm för energi- och fiberproduktion baserad på lucern

att riksdagen avslår motion 1987/88:N437,

83. beträffande energigräsprojekt i Skaraborgs län att riksdagen avslår motion 1987/88:N421 yrkande 1.

Stockholm den 24 maj 1988 På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Hadar Cars (fp), Lennart Pettersson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 5 och 8-34), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 35-83), Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 1-34), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m), Mats Lindberg (s) (mom. 1-4, 6,7 och 35-83), Elving Andersson (c) (mom. 1-34), John Andersson (vpk) och Göran Dahlstrand (mom. 35-83).

Reservationer

1. Förnyelseplan för energipolitiken m.m. (mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet återkommer” och slutar med ”denna avstyrks” bort ha följande lydelse:

I propositionen saknas i hög grad förslag till beslut om konkreta framtidsinriktade åtgärder på energipolitikens område. Sådana åtgärder ingår däremot i den plan för förnyelse av energisystemet - refererat i det föregående (s. 21 f.) - som centern har lagt fram i motion 1987/88:N38. Denna plan utgör ett fullvärdigt underlag för en samlad och konsekvent energipolitik. Om riksdagen, såsom utskottet i det följande förordar, ansluter sig till de olika delyrkandena i motionen, kommer väsentliga delar av denna plan att ha antagits av riksdagen. För att planen skall förverkligas i sin helhet måste statsmakterna emellertid i sådant fall beakta också de inslag i

NU 1987/88:40

den sorn inte täcks av särskilda delyrkanden i motionen. Särskilt vill utskottet NU 1987/88:40 fästa uppmärksamheten på den genomgripande skatteomläggning - med sänkt skatt på arbete och motsvarande höjning av skatten på energi och råvaror - som spelar en central roll i motionärernas åt gärdsprogram.

Riksdagen bör då genom regeringens försorg få tillfälle att fatta beslut i enlighet med de återstående punkterna i programmet, så att en fullständig förnyelse av energipolitiken kommer till stånd. Med anledning av det övergripande huvudyrkandet i motionen bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förnyelseplan för energipolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N38 yrkande A som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer förden långsiktiga energipolitiken (mom. 3)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 38 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om den anmärkningsvärda inkonsekvens som präglar regeringens energipolitik. Enligt den strategi för kärnkraftsavvecklingen som regeringen föreslog år 1985 och som riksdagen godtog - dock med reservation av moderata samlingspartiets företrädare - var det inte möjligt att då ange någon exakt tidpunkt för när utfasningen av kärnkraften skulle påbörjas. Året därpå angavs dels att riksdagen år 1995 skulle lägga fast en avvecklingsplan som visade hur de olika reaktorerna skulle fasas ur och ersättas med ny teknik, dels att omställningen skulle inledas i slutet av 1990-talet. Nu, två år senare, föreslår regeringen - utan att kunna peka på någon ändrad säkerhetsbedömning - att riksdagen skall besluta om en förtida avveckling av kärnkraften med mycket allvarliga konsekvenser för miljön och till ett mycket högt pris. Från moderata samlingspartiets sida har alltsedan folkomröstningen hävdats att vår handlingsfrihet vid valet av energiformer blir desto större, ju längre kärnkraftverken kan hållas i drift med högt ställda krav på säkerhet.

Utskottet ansluter sig till den syn på energipolitiken som kommer till uttryck i motion 1987/88:N225 (m). Riksdagen bör slå fast att Sveriges välstånd är beroende av energiförsörjningen. Tillgången på energi till låg kostnad har satt sin prägel på svensk industri. En fortsatt god tillgång på energi är en förutsättning för att det svenska näringslivet skall kunna utvecklas. Det finns ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning. För att de långsiktiga ekonomiska problemen skall kunna övervinnas måste produktionen växa. Detta kräver ökad tillgång på elenergi. Den energipolitik som regeringen bedriver och nu med riksdagens stöd vill utveckla vidare innebär ett hot mot sysselsättningen inom främst de energikrävande branscherna. Det är angeläget att det drivs en näringsvänlig energipolitik. En sådan kan och måste förenas med omfattande hänsyn till miljön. Miljökraven på ny elproduktion måste vara stränga. All form av

förbränning har en negativ påverkan på miljön. Därför måste en så ringa NU 1987/88:40

användning av olja, kol och naturgas som möjligt eftersträvas i det svenska

energisystemet. Vid utformningen av den långsiktiga energipolitiken skall

bl.a. tas hänsyn till riskerna för fortsatta skogsskador. Det är inte acceptabelt

att väl fungerande kärnkraftverk ersätts av kolkondenskraftverk vilka

medför ökade utsläpp av skadliga ämnen.

Energipolitiken skall enligt utskottets uppfattning inriktas på att den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem tillvaratas. Detta är väl motiverat både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen.

Byråkratins inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag och kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de energiförsörjningsalternativ som är mest lämpade för deras behov. Utvecklingen av marknadspriserna på energiråvaror har utgjort det viktigaste och mest effektiva styrmedlet vid val av energislag och för sparande. En långtgående offentlig styrning genom tvingande bestämmelser eller höga skattesatser kan leda till ineffektiv resursanvändning. Utskottet vill också understryka att det är en viktig uppgift för regeringen att målmedvetet arbeta för ökat energisparande och höga krav på effektivitet i energianvändningen.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Därmed tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1987/88:N225 (m) liksom motion 1987/88:N442 (m) och här behandlad del av motion 1987/

88:Jol6 (m). Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:Jol6 yrkande 7, motion 1987/88:N225 yrkande 3 och motion 1987/88:N442 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 1, B 2 i ifrågavarande del och B 3, motion 1987/88:N307 yrkande 2, motion 1987/88:N410, motion 1987/88:N415 yrkande 1, motionerna 1987/88:N420 och 1987/88:N445 samt motion 1987/

88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 3)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 38 med "har nämnts” bort ha följande lydelse:

Den allmänna inriktningen av energipolitiken bör enligt utskottets mening vara följande. Grundläggande är att omställningen av energisystemet skall ske inom ramen för en väl fungerande marknadsekonomi. 1985 års riktlinjer för energipolitiken bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till förfogande skall utnyttjas effektivt till utveckling både av ny teknik och av andra energiråvaror än de som nu dominerar. Miljökraven på ny elproduktion skall vara stränga. Åtgärder för en förbättrad energihushållning skall 136

vidtas snarast. Ett angeläget mål är att finna vägar till sådana former av NU 1987/88:40

energialstring som drar låga kostnader och samtidigt medför ringa eller ingen

miljöpåverkan.

Här skall i likhet med vad som görs i motion 1987/88:N33 (fp) framhållas att en utgångspunkt för energipolitiken bör vara att statsmakterna anger bestämda ramar för energimarknaderna. Dessa ramar utgörs av bl. a. normer för utsläpp från energianläggningar, miljöavgifter, beredskapskrav, statliga åtgärder för hushållning med energi, skydd för orörda älvar, krav på säkerhet vid driften av kärnkraftverk samt en lag som förbjuder kärnkraftsdrift efter år 2010. Inom dessa ramar överlåts åt energimarknadens aktörer att svara för energiförsörjningen inkl. att fatta de konkreta besluten om hushållningsåtgärder, om utbyggnaden av ny kraftproduktion och om tidpunkterna för avstängning av kärnkraftsreaktorer. I anslutning till vissa kontrollstationer bör statsmakterna pröva om det som dittills har uträttats är tillräckligt för att målen skall kunna uppnås eller om ytterligare åtgärder krävs.

Här skall också särskilt betonas att prispolitiken bör ges en mera central roll på energiområdet än vad regeringen förespråkar. Genom successiva höjningar av energipriserna stimuleras hushållningen med energi. Det sker dels genom att bästa tillgängliga teknik tas i anspråk, dels genom att ny energisnål teknik utvecklas. Vidare kan resurser skapas för investeringar i hushållning och i ny produktionskapacitet. Ett högre elpris är också en förutsättning för att det skall bli lönsamt att investera i miljövänliga anläggningar för ny elproduktion. Utskottet vill också erinra om den tidigare strategi för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen fastställde år 1985 och preciserade år 1986. Den går bl.a. ut på att avställningen av kärnkraftsreaktorerna skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010. Denna strategi bör fortfarande gälla.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen utan att kunna påvisa några bärande sakskäl frångår de av riksdagen antagna riktlinjerna för kärnkraftsavvecklingen. Utskottet ställer sig sålunda bakom de förslag till mål och riktlinjer för energipolitiken som förordas i motion 1987/88:N33 (fp). De allmänna synpunkter som framförs i motion 1987/88:N410 (fp) om behovet av dels forskning för att få fram miljövänliga alternativ till kärnkraften, dels upplysning i dessa frågor ligger också i linje med utskottets uppfattning. Däremot finner utskottet inte anledning att förorda en ny folkomröstning om inriktningen av den fortsatta energipolitiken. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N410 och med avslag på motion 1987/88:Jol6 yrkande 7, motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 1, B 2 i ifrågavarande del och B 3, motion 1987/88:N225 yrkande 3, motion 1987/88:N307 yrkande 2, motion 1987/88:N415 yrkande 1, motionerna 1987/88:N420, 1987/88:N442 och 1987/88:N445 samt motion 1987/

88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen NU 1987/88:40 till känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 38 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot regeringen som framförs i motion 1987/88:N38 (c). Även om allmänna uttalanden i propositionen i betydande delar ansluter till den syn på energipolitiken som centern i åratal har gjort sig till tolk för är det påfallande hur få konkreta, framtidsinriktade förslag som lämnas i propositionen. I centerns motion presenteras däremot ett konkret beslutsunderlag för riksdagen som möjliggör att avvecklingen av kärnkraften kan inledas omgående och förnyelsen av energisystemet ges reella förutsättningar att genomföras.

I likhet med motionärerna anser utskottet att energipolitiken skall ha som utgångspunkt ett decentralistiskt synsätt och syfta dels till en nödvändig hushållning med tillgängliga resurser, dels till en anpassning av energianvändningen så att den ingår i naturens eget energikretslopp.

En offensiv handlingsbetonad och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning och utnyttjande av förnybara energislag är av avgörande betydelse för att samhällsekonomin skall förbättras, sårbarheten minskas och möjligheterna att värna om natur och miljö kunna tas till vara.

Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär svåra påfrestningar på såväl natur och miljö som samhällsekonomi. De konkreta energipolitiska åtgärderna måste därför ha en klar målinriktning och utgå från en bestämd energibalans. Energibalansen skall uttrycka en politisk viljeinriktning och inte vara en prognos. En omfattande energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd energi skall användas effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning.

De energipolitiska insatserna bör ta sikte på en långsiktig slutlig energianvändning på 300 TWh per år, varav 100 TWh elenergi. Utvecklingen är dock beroende av vilken inriktning besluten på energiområdet får. Det krävs beslut som skapar de reella förutsättningarna för en energimarknad med många och oberoende aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social och miljöanpassad marknadsekonomi.

Det är av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet och en stärkt ekonomi skall kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en medveten hushållning med energikvalitet av stor vikt.

Av central betydelse för att de energipolitiska målen skall nås är utformningen av de ekonomiska styrmedlen. Skatter och avgifter måste utformas så att de främjar utnyttjandet av förnybara och miljövänliga

energislag, en effektiv energiproduktion och en effektiv användning av NU 1987/88:40 tillförd energi. Resurser krävs även för att det skall kunna ges stöd som innebär att den av miljö- och samhällsekonomiska skäl motiverade förnyelsen av vårt energisystem blir privatekonomiskt fördelaktig. Det skall bli lönsamt för den enskilde att spara och hushålla samt använda förnybar energi. Ekonomiska stimulanser och styrmedel är bättre än förbud och lagstiftning. Konkreta förslag på detta område lämnas i motion 1987/88:N38 (c).

Bostäder och lokaler måste värmas på ett effektivt sätt för att onödiga kostnader och ett kraftigt höjt elpris skall undvikas. Förnyelsen av energisystemet kan genomföras så att industrin och transportsektorn får erforderlig elström till ett konkurrenskraftigt pris. Påfrestningarna på elberoende industrier i utsatta regioner blir med den energipolitik som förordas i motionen betydligt mindre.

Utskottet vill peka på att den här förordade inriktningen av energipolitiken har en betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten i energiförsörjningen. En satsning på inhemsk energi är av väsentlig betydelse för möjligheterna att skapa ny sysselsättning. Att inhemska energialternativ utnyttjas torde vara samhällsekonomiskt lönsamt även om investeringarna med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är motiverade. Sysselsättning skapas i de regioner där sysselsättningsproblemen är störst.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till rimlig kostnad. En utgångspunkt bör därför vara att avvecklingen av kärnkraften skall genomföras på ett sådant sätt att en övergång till ett energiförsörjningssystem baserat på effektivare energianvändning och i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor kan ske direkt och utan en ökad användning av kol och olja med de påfrestningar på miljö och samhällsekonomi som denna skulle innebära.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemska energikällor uppvisar även större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga system baserade på importerade bränslen.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på propositionen i nu behandlade delar godkänner de här angivna och i motion 1987/88:N38 (c) ytterligare redovisade utgångspunkterna för energisystemets omställning.

Likaså bör riksdagen i ett uttalande ansluta sig till vad här har anförts om energipolitikens inriktning. Ett sådant uttalande är helt i linje med önskemålen i centerns övriga här behandlade partimotioner och motion 1987/88:N445 (c). Det tillfredsställer också väsentligen önskemål i motion 1987/88:N451 (c) liksom i viss mån motionerna 1987/88:Jol6 (m) och 1987/88:N27 (vpk) i här behandlad del.

På grundval av vad här har anförts bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag till samlat program för effektivare energianvändning. utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker övriga här behandlade delar av motionerna 1987/88:N225 (m), 1987/88:N442 (m),

1987/88:N33 (fp), 1987/88:N410 (fp) och 1987/88:N27 (vpk) såvitt de gäller NU 1987/88:40 allmänna riktlinjer för energipolitiken.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 1,

B 2 i ifrågavarande del och B 3, motion 1987/88:N307 yrkande 2, motion 1987/88:N415 yrkande 1 och motion 1987/88:N420, med anledning av motion 1987/88:Jol6 yrkande 7, motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N445 och motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N225 yrkande 3 samt motionerna 1987/88:N410 och 1987/88:N442 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 3)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 38 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1987/88:N27 (vpk) öppnar förslagen i propositionen inte vägen för den omställning och förnyelse av det svenska energisystemet som vänsterpartiet kommunisterna och andra kärnkraftsmotståndare har krävt och arbetat för i mer än tio år. En rad konkreta förslag har framförts i motioner av vänsterpartiet kommunisterna som behandlas i detta betänkande. Dessa förslag kommer att tas upp i avsnitten om olika delområden av energipolitiken.

Även om propositionen är oklar och saknar konkretion finner utskottet det inte vara meningsfullt att helt tillbakavisa den såvitt gäller de nu behandlade allmänna riktlinjerna. Här vill utskottet dock poängtera att praktiska erfarenheter av teknikutvecklingen har givit vid handen att ett högt avancerat industriellt samhälle kan leva och utvecklas vid en energianvändning på stabil eller t.o.m. långsamt sjunkande nivå. Energisystemet kan utformas så att det inte behöver uppstå skador på det ekologiska systemet.

Dessa insikter måste utgöra grunden för energipolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Följaktligen tillstyrker utskottet den här behandlade delen av motion 1987/88:N27 (vpk). Något inititativ baserat på de övriga här behandlade motionerna vill utskottet inte föreslå. De avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:Jol6 yrkande 7, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/

88:N38 yrkandena B 1, B 2 i ifrågavarande del och B 3, motion

1987/88:N225 yrkande 3, motion 1987/88:N307 yrkande 2, motion NU 1987/88:40 1987/88:N410, motion 1987/88:N415 yrkande 1, motionerna 1987/

88:N420, 1987/88:N442 och 1987/88:N445 samt motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom. 4)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 52 med ”De grundläggande” och slutar på s. 56 med ”motion 1987/88:N30 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den allvarliga kritik mot regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraften som framförs i partimotioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet. Det är anmärkningsvärt att regeringen utan att kunna peka på någon förändrad säkerhetsbedömning av de svenska kärnkraftsreaktorerna uppenbarligen är beredd att acceptera de mycket betydande samhällsekonomiska kostnader som blir följden av en tidigarelagd avveckling. Utskottet vill understryka att riksdagens beslut om kärnkraftsawecklingen innebär att säkerhetssynpunkter skall vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift. Regeringen anger i stället som ett skäl för en tidigareläggning att det bör skapas fasta förutsättningar för kraftindustrins långsiktiga planering av elförsörjningen och för elanvändarna. Utskottet konstaterar emellertid med förvåning att regeringen inte försöker att närmare belägga påståendet att ett beslut om förtida avveckling skulle ha en positiv effekt i detta hänseende.

Regeringen grundar sitt förslag på det principbeslut som den socialdemokratiska minoriteten drev igenom i riksdagen i slutet av förra året. Med häpnad konstaterar utskottet att regeringen i sitt nu framlagda förslag inte ens har beaktat de klart uttalade restriktioner för en avveckling i mitten av 1990-talet som var en utgångspunkt för riksdagens beslut.

I beslutet sades uttryckligen att tillförseln av ny energi och hushållningens resultat skulle avgöra när avvecklingen kan påbörjas. Regeringen framlägger emellertid inte några bärande skäl för att starten för urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer skall tidigareläggas.

Utskottet skall i det följande beröra några olika delfrågor som hänger samman med regeringens förslag. Redan här skall dock göras klart att utskottet avstyrker regeringens förslag om riktlinjer för hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas.

I ett högt utvecklat industrisamhälle som Sverige ställs berättigade krav på en väl fungerande elförsörjning. En avveckling av två reaktorer kan medföra att Sveriges elproduktion blir för liten i förhållande till behoven. Den beräknade nivå för elanvändningen som anges i propositionen finner utskottet orealistiskt låg. Några konkreta metoder för att uppnå besparingseffekter anges inte. Det skall framhållas att priselasticiteten för elförbrukningen är förhållandevis låg, vilket innebär att det krävs stora prishöjningar för att förbrukningen skall minska. Regeringens förslag innebär att endast begränsade prishöjningar är att vänta de närmaste åren. Därefter kan

priserna emellertid komma att stiga mycket kraftigt. NU 1987/88:40

I motion 1987/88:N28 (m) anges en rad konsekvenser för hushållen och industrin av en förtida kärnkraftsavveckling. Som framhålls i motionen är det inte nu möjligt att med någon större noggrannhet kvantifiera dessa konsekvenser, eftersom regeringen på många viktiga punkter inte anger hur avvecklingen skall gå till. Klart är dock att kostnaderna för samhället av en förtida avveckling blir högst avsevärda. Som sägs i motionen kan en merkostnad på ca 25 miljarder kronor beräknas om en reaktor i Barsebäck och en i Ringhals ersätts med kraftverk som nyttjar det billigaste bränslet, kol. Kostnaderna kan bli avsevärt högre om hänsyn tas till kärnkraftsreaktorernas verkliga tekniska livslängd som uppskattas till minst 40 år. Regeringen bör för riksdagen redovisa bedömningar av avvecklingskostnaderna inför kommande energipolitiska beslut.

Följderna för den svenska industrin av en förtida avveckling blir mycket allvarliga, även om regeringen övervältrar en betydande del av kostnaderna på de enskilda hushållen. Detta förhållande är väl känt för regeringen. Vid remissbehandlingen av underlagsmaterial till propositionen och i utredningar har detta påtalats såväl från myndighetshåll som av företrädare för industrin och de fackliga organisationerna. Vid sin beredning har utskottet inhämtat ytterligare underlag i ämnet. Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen inte har tagit hänsyn till de allvarliga problem som kommer att uppstå för den elintensiva industrin. Denna del av industrin är viktig för Sveriges välstånd. Regeringens politik tycks gå ut på att åstadkomma en begränsning av elanvändningen genom att företag inom elintensiv industri slås ut i konkurrensen på den internationella marknaden. Utskottet vill erinra om att, så som sägs i motion 1987/88:N28 (m), de största problemen vid försämrade konkurrensförhållanden för den elintensiva industrin kommer att uppstå i de redan hårt drabbade Norrlandslänen och i Bergslagen.

Utskottet har här redovisat en rad negativa konsekvenser av regeringens förslag om urdrifttagning av kärnreaktorer. Till ytterligare en negativ konsekvens - nämligen för miljön - återkommer utskottet. Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i här behandlad del.

Riksdagen bör i sitt svar på regeringens förslag ansluta sig till vad utskottet har anfört om konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling. Utskottets ställningstagande innebär att berörda yrkanden i partimotionerna från moderata samlingspartiet blir helt tillgodosedda liksom övriga här behandlade motioner med undertecknare från detta parti. Vad utskottet har anfört står också i betydande delar i överensstämmelse med önskemål i motion 1987/88:N33 (fp). Däremot skiljer sig utskottets uppfattning helt från de tankegångar som utvecklas i övriga motioner (c; vpk). De avstyrks, liksom motion 1987/88:N30 (s) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jol6 yrkande 4, motion 1987/88:N28 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N29 yrkandena 1 och 3, motionerna 1987/88:N36 och 1987/88:N37, motion 1987/88:N225 yrkande 4, motion 1987/88:N434

och motion 1987/88:N452 yrkande 1, med anledning av motion NU 1987/88:40 1987/88:N33 yrkande 2 och med avslag på proposition 1987/88:90 moment 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:Jo26 yrkande 10, motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/

88:N30 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N43, motion 1987/88:N416 yrkande 7, motion 1987/

88:N417 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer i fråga om hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas,

7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom. 4)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 52 med ”De grundläggande” och slutar på s. 56 med ”motion 1987/88:N30 (s)” bort ha följande lydelse:

Ett centralt inslag i förnyelsen av energisystemet är avvecklingen av kärnkraften. Det fanns efter olyckan i Harrisburg och inför folkomröstningen om kärnkraften en bred uppslutning bakom kravet på att kärnkraften skulle utmönstras ur det svenska energisystemet. Riksdagens beslut efter folkomröstningen år 1980 innebar att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Avvecklingen borde, som anförs i motion 1987/88:N38 (c), ha inletts redan tidigare, då kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre.

Katastrofen i Tjernobyl - med allvarliga återverkningar också i vårt land - visar att kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. I motioner från såväl centerpartiet som vänsterpartiet kommunisterna har i flera år krävts att avvecklingen skulle inledas omgående med att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 med det snaraste togs ur drift.

Regeringen har valt att gång på gång tillsätta utredningar och därmed försenat nödvändiga beslut. I den nu föreliggande propositionen slås fast att avvecklingsbeslutet skall ligga fast och avvecklingen inledas med att två reaktorer tas ur drift åren 1995 och 1996. Detta ställningstagande innebär ett framsteg jämfört med tidigare opreciserade uttalanden av regeringen.

Som framhålls i motion 1987/88:N38 (c) kan kärnkraften avvecklas på ett samhällsekonomiskt gynnsamt sätt utan att användningen av kol och olja ökar. I motionen redovisas en rad exempel på de miljövänliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativ som finns. De bygger på effektiviseringar, sparande och användning av inhemska miljövänliga och förnybara energikällor. Till detta vill utskottet foga att vårt energisystem successivt måste förnyas oavsett om kärnkraften avvecklas eller inte. Kostnaden för denna förnyelse är i hög grad beroende av hur effektivt vi använder energin och hur vi väljer att värma våra bostäder och lokaler. Den centrala frågan när det gäller kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen och de långsiktiga kostnaderna för den energi som behövs är således inte om kärnkraftverken används några år mer eller mindre utan på vilket sätt vi genomför förnyelsen av vårt energisystem. Genom att inleda kärnkraftsavvecklingen nu skapar vi utrymme för en kontinuerlig kostnadseffektiv förnyelse av energisystemet.

I ett högenergialternativ med hård bindning till storskalig elproduktion blir kostnaderna maximala och framtidens energipriser mycket höga. En ytterligare faktor som måste beaktas är att konsekvenserna skulle bli förödande om det skulle hända en allvarlig kärnkraftsolycka i Sverige eller annorstädes som framtvingar en snabbavveckling av kärnkraftsproduktionen i vårt land. Risken för olyckor ökar allteftersom reaktorerna åldras. Sannolikheten för nya kärnkraftsolyckor blir alltså större ju längre kärnkraftverken drivs.

Mot här angiven bakgrund föreslår utskottet som ett led i förnyelsen av energisystemet att avvecklingen av kärnkraften inleds omedelbart med att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 tas ur drift så snart det är rättsligen möjligt. Detta bör stadgas i lag. Därmed tillgodoses ifrågavarande krav i motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N27 (vpk). Förberedelser för en avveckling av Barsebäcksverket bör påbörjas med det snaraste enligt de förslag som lämnas i motion 1987/88:N43 (c).

Här skall understrykas att elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion. Ju större andel den befintliga vattenkraften svarar för av den totala produktionskapaciteten och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare kommer kostnaderna för elenergi att öka.

Utskottet vill också erinra om att elprisernas utveckling är beroende av vilka prissättningsprinciper som tillämpas. Om den långsiktiga marginalkostnaden får bestämma priset kommer det på sikt att ske en mycket kraftig förmögenhetsomfördelning från industrin och övriga elabonnenter till kraftföretagen. Här skall erinras om att i centerns plan för förnyelse av energisystemet ingår införande av en energins utvecklingsfond som skall finansieras med en avgift på 2 öre per kilowattimme på all elenergi. Det föreslaget behandlas senare i betänkandet.

Ett prissättningssystem utgående från den genomsnittliga produktionskostnadsökningen för elenergi medför dock inte kostnadsförändringar som på ett genomgripande sätt påverkar strukturen inom svensk industri. Oavsett hur elpriset utvecklas sker en ständig strukturomvandling inom näringslivet. Det går över huvud taget inte att särskilja en förändring och beräkna konsekvenserna utan hänsyn till alla andra förändringar. Ett höjt elpris kommer att till betydande del kompenseras av effektivare teknik och förändringar i tillverkningsprocesserna. Vissa delar av industrin kommer att dra fördel av ett högre elpris. Så kommer t.ex. sågverken att få något stärkt konkurrenskraft i förhållande till tillverkarna av mekanisk pappersmassa.

Som anförs i motion 1987/88:N43 (c) måste staten ta sitt ansvar för personalen vid nedläggningen av kärnkraftverken. Liknande tankegångar framförs i motion 1987/88:N417 (c). Totalt sett ökar sysselsättningen om kärnkraftsavvecklingen genomförs enligt centerns förslag till förnyelse av energisystemet. Den tekniskt välutbildade och skickliga personal som finns vid kärnkraftverken bör utnyttjas i den dynamiska process som förnyelsen av vårt energisystem innebär.

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågava -

rande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, NU 1987/88:40 motion 1987/88:N43, motion 1987/88:N416 yrkande 7 och motion 1987/88:N417 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/

88:Jo26 yrkande 10, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1987/88:90 moment 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:Jol6 yrkande 4, motion 1987/88:N28 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N29 yrkandena 1 och 3, motion 1987/88:N30 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 2, motionerna 1987/88:N36 och 1987/88:N37, motion 1987/

88:N225 yrkande 4, motion 1987/88:N434 och motion 1987/88:N452 yrkande 1 godkänner av utskottet angivna riktlinjer i fråga om hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas,

8. Kärnkraftsavvecklingens inledning (morn. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 52 med ”De grundläggande” och slutar på s. 56 med ”motion 1987/88:N30 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer (= reservation 6, s. 141) - - - skall inledas.

Grundläggande för utskottets syn på hur kärnkraftsavvecklingen skall inledas och genomföras är att statsmakterna skall ange bestämda ramar inom vilka energimarknadernas aktörer får fatta de konkreta besluten. Det bör anges en tidpunkt när avvecklingen skall vara avslutad. I anslutning därtill bör skatteregler, miljökrav osv. preciseras. Det är däremot inte en uppgift för regeringen eller riksdagen att i detalj besluta om vid vilken tidpunkt eller med vilka reaktorer avvecklingen skall inledas.

I den strategi för energipolitiken som förordas i motion 1987/88:N33 (fp) har prispolitiken en central roll. Successivt höjda elpriser innebär att både de enskilda elkonsumenterna och industrin stimuleras till hushållningsåtgärder.

Kraftföretagen bör ta ut elpriser motsvarande marginalkostnaderna. Detta är samhällsekonomiskt gynnsamt. Kostnaderna bör kunna påverkas genom särskilda avgifter som skulle kunna finansiera obligatoriska investeringsfonder hos företagen. Till denna speciella fråga återkommer utskottet. Det i motion 1987/88:N33 (fp) förordade programmet för avveckling av kärnkraften och omvandling av energisystemet innebär att kraftföretagen inom angivna ramar ges ansvaret att förse marknaden med den elenergi som efterfrågas. En sådan ordning, som är naturlig inom andra samhällssektorer, innebär att det är där kompetensen finns som man kommer att fatta de konkreta besluten. Därmed minimeras de negativa effekter för olika samhällssektorer som kärnkraftsavvecklingen kan föra med sig.

Utskottet tillstyrker alltså den här behandlade delen av motion 1987/

88:N33 (fp). Vad utskottet har anfört överensstämmer i väsentliga delar också med krav i de här behandlade motionerna från moderata samlingspartiet. Däremot är det inte förenligt med ståndpunkterna i övriga här behandlade motioner (c; vpk), vilka alltså avstyrks i denna del, liksom motion 1987/88:N30 (s) såvitt nu är i fråga. 145

10 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:40

4. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 2, med anledning av motion 1987/88:Jol6 yrkande 4, motion 1987/88:N28 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N29 yrkandena 1 och 3, motionerna 1987/88:N36 och 1987/

88:N37, motion 1987/88:N225 yrkande 4, motion 1987/88:N434 och motion 1987/88:N452 yrkande 1 och med avslag på proposition 1987/88:90 moment 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:Jo26 yrkande 10, motion 1987/88.N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N30 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N43, motion 1987/88:N416 yrkande 7, motion 1987/88:N417 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna riktlinjer i fråga om hur kärnkraftsawecklingen skall inledas.

9. Kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 (mom. 6)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”De synpunkter” och slutar med ”NU 1987/88:41” bort ha följande lydelse:

Inga ytterligare medel bör få användas för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

Denna reaktor bör enligt utskottets uppfattning stängas omedelbart, bl.a. av arbetsmiljöskäl. De medel som friställs genom att ånggeneratorbytet inte genomförs bör utnyttjas för att stimulera till en ökad användning av biobränslen och en effektivare energianvändning. Utskottet tillstyrker alltså motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N416 (vpk) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Vissa miljöfrågor (mom. 7)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Miljöfrågorna har” och slutar med ”av motionerna” bort ha följande lydelse:

Det mest allvarliga med regeringens förslag är att kärnkraftsawecklingen kommer att genomföras på miljöns bekostnad. Det är realistiskt att räkna med att, om regeringens politik genomförs, olje- och kolkondenskraftverk samt något koleldat värmekraftverk kommer att ersätta de två kärnkraftsblock som tas ur drift. Utskottet anser emellertid att inga nya olje- och kolkondenskraftverk eller koleldade värmekraftverk skall tillåtas. Avvecklingen av kärnkraften leder således till ransonering av elström, för näringslivet och för enskilda hushåll. Bakgrunden till utskottets restriktiva inställ- 146

ning till olja och kol är att användningen av dem leder till ökade luftföroreningar och stora mängder aska, slagg och annat avfall. Det bör även noteras att höjda elpriser kommer att hårt drabba de mest miljövänliga industriprocesserna, t.ex. framställningen av mekanisk pappersmassa.

De åtgärder som regeringen föreslår för att utsläppen av försurande ämnen skall hållas på en oförändrad nivå trots kärnkraftsavvecklingen kan givetvis genomföras även utan en avveckling av kärnkraften. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att den ansvariga myndigheten på miljöområdet, statens naturvårdsverk, är kritisk till förslaget om en förtida avveckling. Verket pekar på bl.a. riskerna med ökade utsläpp av koldioxid om inte ersättningsproduktionen av elenergi baseras på i huvudsak förnybara energikällor.

Härutöver vill utskottet hänvisa till de motioner om miljöpolitiken som har väckts av företrädare för moderata samlingspartiet med anledning av proposition 1987/88:85.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande enligt vad utskottet här har anfört. Sålunda tillstyrker utskottet den nu behandlade delen av motion 1987/88:N28 (m). I viss utsträckning tillgodoses därmed också önskemål i motion 1987/88:N33 (fp). Propositionen avstyrks i den nu aktuella delen liksom de övriga motioner (fp; c; vpk) som har nämnts inledningsvis i detta avsnitt.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande vissa miljöfrågor att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 5 och motion 1987/88:N38 yrkande B 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Vissa miljöfrågor (mom. 7)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Miljöfrågorna har” och slutar med ”av motionerna” bort ha följande lydelse:

En utgångspunkt för den energipolitik som förordas i motion 1987/88:N38 (c) är att omställningen av energisystemet skall ske med största möjliga hänsyn till miljön. Enligt de förslag om hushållning, effektiviseringar och en övergång till i huvudsak inhemska förnybara energiråvaror som framförs i motionen kan kärnkraftsavvecklingen genomföras utan negativa verkningar på miljön. En lång rad konkreta förslag på miljöområdet har presenterats av centern med anledning av proposition 1987/88:85. Också vänsterpartiet kommunisterna uppmärksammar miljöfrågornas betydelse dels i den nämnda motionen 1987/88:N27 (vpk), dels i motioner med anledning av miljöpropositionen. Nu nämnda förslag bör noga övervägas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed blir den här behandlade delen av motion 1987/88:N38 (c) helt

NU 1987/88:40

tillgodosedd. Utgångspunkterna för förslagen i de övriga här behandlade motionerna (m; fp) är inte förenliga med utskottets uppfattning. Inte heller propositionen markerar miljöfrågornas betydelse i den omfattning dessa frågor förtjänar. Motionerna avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande vissa miljöfrågor att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N33 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Vissa miljöfrågor (mom. 7)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Miljöfrågorna har” och slutar med ”av motionerna” bort ha följande lydelse:

Det mest (= reservation 10, s. 146 f.) förnybara energikällor.

Som påpekas i folkpartiets motion innebär all energiproduktion i nuvarande tillämpning någon form av miljöpåverkan. Kärnkraftens miljöproblem hänger främst samman med det radioaktiva avfallet. Eldning av fossila bränslen leder till utsläpp av försurande ämnen och koldioxid. Under överskådlig tid kommer hänsynen till miljön att innebära en väsentlig restriktion för energiproduktionen. Utskottet vill betona att kärnkraftsavvecklingen skall ske med det övergripande målet att energisystemet skall ge en säker och tillräcklig energitillförsel med minsta möjliga miljöpåverkan.

Den här behandlade delen av motion 1987/88:N33 (fp) tillstyrks med hänvisning till vad som nu anförts. Vad utskottet har anfört överensstämmer i väsentliga delar också med krav i den här behandlade delen av motion 1987/88:N28 (m). Därmed avstyrker utskottet övriga motioner i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande vissa miljöfrågor att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 5, med anledning av motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N38 yrkande B 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Vinster vid vattenkraftsproduktion (mom. 8)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 59 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

NU 1987/88:40

148 Utskottet avvisar bestämt tanken på att de vinster som uppkommer i kraftindustrin vid ökade priser på elkraft skall bli föremål för särskild beskattning. Det är fel att Vattenfall och de privata kraftbolagen på grund av en ej fungerande konkurrens ges möjligheter att tillämpa en prissättning som leder till för höga vinster. Utskottet finner det angeläget att elpriserna - i konsumenternas intresse - hålls nere på en låg nivå. Samtidigt skall elprisnivån möjliggöra att erforderlig ny kapacitet för elproduktion kommer till stånd. Det är således nödvändigt att de överskott som uppstår vid elproduktionen kan utnyttjas av företagen till att åstadkomma den forskning och utveckling som på sikt blir nödvändig för att elproduktionssystemet skall kunna förnyas till investeringar som ger den nya elproduktionskapaciteten.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vinster vid vattenkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88 :N33 yrkande 4 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 17 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Vinster vid vattenkraftsproduktion (morn. 8)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 59 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: För att hushållningsåtgärder skall stimuleras och för att övergången till den högre prisnivå som kommer att gälla sedan kärnkraften har avvecklats skall bli mjuk bör elpriset höjas successivt under de närmaste åren. I motion 1987/88:N33 (fp) anges som möjliga åtgärder för att en höjning av elprisnivån skall åstadkommas att man antingen använder skatteinstrumentet eller föranstaltar om obligatoriska fondavsättningar hos kraftföretagen. Detta förslag, som behöver övervägas närmare, kommer att behandlas senare i betänkandet. Här vill utskottet dock framhålla att det eventuella utrymmet för beskattning av s.k. övervinster i äldre vattenkraftverk begränsas kraftigt med de åtgärder som föreslås i motionen.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vinster vid vattenkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 17 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Vinster vid vattenkraftsproduktion (mom. 8)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

NU 1987/88:40

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 58 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 59 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

149 Med en prissättning baserad på den långsiktiga marginalkostnaden för ny NU 1987/88:40 elproduktion kommer på sikt en mycket kraftig förmögenhetsomfördelning från industrin och övriga elabonnenter till kraftföretagen att äga rum. En konsekvens härav blir enligt utskottets uppfattning att kraftbolagens vinster måste nyttiggöras för offensiva insatser på energiområdet. Här skall erinras om att i centerns plan för förnyelse av energisystemet, vilken utskottet stöder, ingår införande av en energins utvecklingsfond som skall finansieras med en avgift på 2 öre per kilowattimme på all elenergi. Det förslaget behandlas senare i betänkandet. Här behandlad del av motion 1987/88:N38 (c) tillstyrks. Övriga motioner bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vinster vid vattenkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 17 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88 :N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (mom. 9)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Utskottet instämmer” och slutar på s. 60 med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Den bakgrundsbeskrivning till riksdagens beslut år 1980 om kärnkraftsavvecklingen som lämnas i motion 1987/88:N28 (m) är enligt utskottets uppfattning helt korrekt. Detsamma gäller den slutsats som dras i motionen.

Riksdagsbeslutet efter folkomröstningen borde ha motsvarat vad som stod på 58 % av de avlämnade röstsedlarna, nämligen att säkerhetssynpunkter skall avgöra avvecklingen. Utskottet vill betona att såväl riksdagsbeslutet år 1980 som regeringens nu aktuella förslag bygger på antagandet att kärnkraftverkens tekniska livslängd är 25 år. Denna utgångspunkt är emellertid felaktig. Kärnkraftsanläggningarna är upphandlade och konstruerade för att hålla i minst 40 år. En ingående kontroll sker kontinuerligt. Svenska och internationella erfarenheter hittills bekräftar bedömningen att kärnkraftverken kommer att uppfylla krav på ekonomisk och säker drift i minst 40 år.

Kärnkraftverken bör tas ur drift när de inte längre uppfyller säkerhetskraven eller när produktionen upphör att löna sig. Till dess är det mest fördelaktigt för både miljön och ekonomin att de nyttjas. Genom att fullt ut utnyttja investeringarna i kärnkraftverken kan vi under en följd av år bespara oss stora mängder av de luftföroreningar som är förknippade med användningen av de alternativa energikällor vilka närmast står till buds. Samtidigt undviks en onödig kapitalförstöring, oförenlig med de hushållningsprinciper som måste prägla en rationell energipolitik. Inställningen att kärnkraften skall avvecklas senast år 2010 innebär en bindning till ett handlande som kommer att medföra stora merkostnader för folkhushållet. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening uttalar vad utskottet här har anfört om

tolkningen av folkomröstningsresultatet år 1980. NU 1987/88:40

Utskottet tillstyrker sålunda här behandlade delar av motionerna 1987/

88:N28 (m) och 1987/88:N29 (m).

Vad utskottet har anfört står i uppenbart motsatsförhållande till kraven i övriga här behandlade motioner (fp; c; vpk). Dessa avstyrks följaktligen.

Vad som sägs i propositionen ger inte uttryck för någon realistisk inställning till frågan om kärnkraftsavvecklingen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den fortsatta kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 3 och motion 1987/88:N29 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 3, motion 1987/

88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416 yrkande 8 och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (mom. 9)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Utskottet instämmer” och slutar på s. 60 med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl ger ytterligare ett belägg för att kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. Utskottet har med beklagande funnit att regeringen inte lämnat några konkreta förslag till hur detta skall ske. Utslaget av folkomröstningen om kärnkraft bör givetvis respekteras, men regeringen bör ta till vara alla de möjligheter som står till buds för en snabbare avveckling. Regeringen bör ta de initiativ som erfordras för att en awecklingsplan för kärnkraften skall upprättas omgående. Denna plan bör kombineras med åtgärder som främjar en övergång till ett energisystem baserat på i huvudsak förnybara, inhemska energikällor och till en effektivare energianvändning. Regeringen bör ta fasta på de förslag i centerns förnyelseplan som förutom avvecklingen av kärnkraften innefattar åtgärder som syftar till sådana åtgärder som nyss nämnts. I sammanhanget bör regeringen även överväga alternativa möjligheter att ge kärnkraftverkens ägare skälig ersättning för sådana reaktorer som genom politiska beslut stängs av i förtid.

Här vill utskottet understryka att kärnkraften kan avvecklas lönsamt och utan att användningen av kol och olja behöver öka. De i motion 1987/88:N38 (c) redovisade miljövänliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativen bygger på sparande, fortsatt effekti visering samt ökad användning av förnybara och miljövänliga energikällor.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Därmed tillgodoses helt den här behandlade delen av motion 1987/88:N38 (c)

liksom i allt väsentligt ifrågavarande delar av motionerna 1987/88:N27 (vpk), 151

1987/88:N416 (vpk), 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N450 (c).

Av detta ställningstagande framgår att utskottet avstyrker de övriga här behandlade motionerna (m; fp).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den fortsatta kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416 yrkande 8 och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 3, motion 1987/88:N29 yrkande 2 och motion 1987/88:N33 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (morn. 9)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Utskottet instämmer” och slutar på s. 60 med ”behandlade motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Det är en allvarlig brist att dessa uttalanden inte har givits en form som gör dem rättsligt bindande för energimarknadens aktörer. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1987/88:N33 (fp) att riksdagen genom lagstiftning bör förbjuda drift av kärnkraftsreaktorer efter utgången av år 2010. Detta görs lämpligen genom en komplettering av kärntekniklagen. Regeringen bör snarast lägga fram ett lagförslag av här angiven innebörd för riksdagen. Någon ersättning skall inte behöva utgå till kärnkraftsinnehavarna för att de inte får driva verken efter denna tidpunkt.

Det är enligt utskottets uppfattning inte statsmakternas uppgift att peka ut när och i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift. Det ansvaret skall åligga reaktorinnehavarna, som därvid har att beakta de krav på säkerhet i driften som uppställs av kärnkraftinspektionen. Den här föreslagna ordningen för beslut om kärnkraftsavvecklingen kan väntas leda till en successiv urdrifttagning av kärnkraftsreaktorerna.

För att statsmakterna i god tid före år 2010 skall kunna få en samlad bild av kärnkraftsavvecklingen och de åtgärder som planeras bör kärnkraftsföretagen år 1995 för regeringen redovisa hur de avser att uppfylla ellagens förpliktelser efter det att kärnkraften är avvecklad. Med denna redovisning som grund kan statsmakterna bedöma om det då krävs ytterligare ingripanden från deras sida för att det skall garanteras att kärnkraftsavvecklingen genomförs före utgången av år 2010.

Utskottet föreslår riksdagen att göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1987/88:N33 (fp). Övriga motioner avstyrks, eftersom de där framförda förslagen inte låter sig förenas med vad här har anförts.

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den fortsatta kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 3 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N28 yrkande 3, motion 1987/88:N29 yrkande 2, motion 1987/88:N32 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N38 yrkande B 4 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416yrkande 8 och motion 1987/88:N450 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Kärnkraftsreaktorer avTjernobyltyp (mom. 10)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse: Kärnkraften i Sverige har hittills befunnits säker och miljövänlig. Som framhålls i motion 1987/88:N414 (m) är det av utomordentligt stor betydelse att även kärnkraftsreaktorer av den typ som finns i Tjernobyl i Sovjetunionen uppfyller högt ställda krav på säkerhet. Regeringen bör verka för att Sverige i internationella förhandlingar arbetar för att kärnkraftsreaktorer av den typ som havererade i Tjernobyl så snart som möjligt byggs om enligt de säkerhetsföreskrifter som det internationella atomenergiorganet IAEA har föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N414 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp (mom. 10)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse: Olyckan i Tjernobyl har på ett dramatiskt och tragiskt sätt visat att kärnkraften är ett energislag vars framtid är räknad. Under den tid kärnkraften finns kvar är det utomordentligt viktigt att strängaste tänkbara säkerhetsföreskrifter tillämpas. Kärnkraftsolyckor får allvarliga konsekvenser även utanför de länder där de inträffar. Utskottet förutsätter att regeringen på det internationella planet aktivt verkar för att varje tillfälle tas till vara för att öka säkerheten också i den typ av kärnkraftsreaktorer som omnämns i motion 1987/88:N414 (m). Något uttalande av riksdagen med anledning av motionen finner utskottet inte erforderligt.

NU 1987/88:40

21. Internationella organ (mom. 11)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”och 1987/88:N416 (vpk)” bort ha följande lydelse: Kärnkraften skapar som energikälla fler problem än den löser. Sverige bör arbeta aktivt för att kärnkraftsanvändningen först begränsas och därefter stoppas. Vårt lands medlemskap i IAEA måste användas i detta syfte. IAEA:s ställning som övervakare av icke-spridningsfördraget för kärnvapen och samtidigt befrämjare av spridning av kärnkraft är ohållbar. Lika ohållbar är den svenska attityden att man försöker exportera kärnteknik samtidigt som man arbetar för förbud mot kärnvapen och har bestämt sig för avveckling av kärnkraften i det egna landet. Som föreslås i motion 1987/88:N404 (c) bör regeringen snarast ta initiativ som syftar till att IAEA:s uppgifter begränsas till att avse dels kontroll och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften, dels åtgärder för att förhindra kärnvapenspridning. Sverige bör inte bidra ekonomiskt till den del av IAEA:s verksamhet som är inriktad på att främja ett vidgat kärnkraftsutnyttjande. Regeringen bör verka för att Sverige befrias från de ekonomiska åtaganden inom IAEA som rör den nu nämnda verksamheten.

Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed tillgodses kraven i här behandlade delar av motionerna 1987/88:N404 (c) och 1987/88:N416 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande internationella organ att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N404 yrkandena 1 och 2 och motion 1987/88:N416 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Kärnkraftsolycka i Oskarshamn (mom. 12)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”motion 1987/88:N417 (c)” bort ha följande lydelse:

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har visat vilka allvarliga konsekvenser - i form av såväl mänskligt lidande som ekonomiska uppoffringar - som en omfattande kärnkraftsolycka kan få. Särskilt skrämmande ter sig riskerna för en olycka i tättbefolkade områden. Som motionärerna påpekar skulle också en sådan olycka i Oskarshamn innebära mänskligt lidande och medföra omfattande ekonomiska konsekvenser.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kärnkraftsföretagen skall bära det fulla ekonomiska ansvaret för en kärnkraftsolycka. Regeringen bör skyndsamt bringa klarhet i hur skyddet för enskilda människor såväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt skall kunna garanteras vid en kärnkraftsolycka. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1987/88:N417 (c).

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande kärnkraftsolycka i Oskarshamn

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N417 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Transporter av radioaktivt material (mom. 13)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1987/88:N404 (c) är det nödvändigt med en skärpt kontroll av det radioaktiva material som passerar över gränserna. Det måste också bringas fullständig klarhet om vilka eventuella oegentligheter som har begåtts i samband med hanteringen av det utbrända radioaktiva avfallet och i vad mån svenskt utbränt kärnbränsle har kommit på avvägar. Det är angeläget att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att så skall ske. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motion 1987/88:N404 (c) tillgodosedd liksom väsentligen också den här behandlade delen av motion 1987/88:N416 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande transporter av radioaktivt material

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N404 yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:N416 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Svenskt kärnbränsle i Sellafield m.m. (mom. 14)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Sorn nyss” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det finns många oklara punkter i fråga om det svenska kärnavfallet. Det har t.ex. inte på ett tillfredsställande sätt klargjorts vad som skall hända med det svenska kärnavfallet i Sellafield. Regeringen bör snarast lämna riksdagen en fullständig redogörelse i ämnet. I ifrågavarande yrkande i motion 1987/88:N416 (vpk) tillstyrks liksom motsvarande del av motion 1987/88:N27 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande svenskt kärnbränsle i Sellafield m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 9 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:40

25. Upparbetningsanläggningen i Sellafield (mom. 16)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”motion 1987/88: Jo30 (c)” bort ha följande lydelse: Upparbetningsanläggningen i Sellafield utgör ett akut hot mot den yttre livsmiljön i ett stort område. Regeringen bör verka för att anläggningen snarast stängs. Riksdagen bör uttala detta som sin mening. Utskottet tillstyrker sålunda den här behandlade delen av motion 1987/88:Jo30 (c).

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande upparbetningsanläggningen i Sellafield

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Jo30 yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Slutförvar av radioaktivt avfall (mom. 17)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Detta yrkande” och slutar med ”här redovisats” bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att klara garantier måste finnas för att slutförvaret kommer att hållas öppet och tillgängligt för kontroll. Vikten av detta bör markeras genom ett uttalande av riksdagen. Därmed uppnås väsentligen syftet med den nu behandlade delen av motion 1987/ 88:N27 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande slutförvar av radioaktivt avfall

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N27 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Forskningsinstitut för radioaktivt avfall (morn. 18)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”berörda motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1987/88: Jo26 (vpk) innebär nuvarande bestämmelser att ett alltför stort ansvar har lagts på kärnkraftsintressenterna när det gäller att utarbeta metoder och anläggningar för omhändertagande av kärnkraftens avfall.

Ett fristående forskningsinstitut utan ekonomiska bindningar till kärnkraftsindustrins ekonomiska intressen bör överta denna viktiga uppgift. Målet skall vara att säkraste möjliga slutförvar av det svenska radioaktiva avfallet skall komma till stånd. Regeringen bör snarast presentera ett förslag av denna innebörd för riksdagen.

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande forskningsinstitut för radioaktivt avfall

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Jo26 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Elanvändningm.m. (mom. 19)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

deb att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 70 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 71 med ”nämnda motioner” bort ha följande lydelse: Elektrisk energi är miljövänlig och överlägsen andra media för distribution av energi. Regeringens energipolitik inrymmer en rad motstridiga element när det gäller frågor om prisbildningen på elenergiområdet utan inslag av detta grundläggande faktum. Regeringen säger sig vilja värna om en väl fungerande marknad samtidigt som den sedan länge är beredd att manipulera marknaden. Detta sker genom ökade avkastningskrav på Vattenfall och den framtvingade förtida avvecklingen av kärnkraften. Regeringen är medveten om att elprishöjningarna kommer att undergräva företagens konkurrenskraft. Den elprischock som regeringen planerar att åstadkomma genom kärnkraftsavvecklingen förefaller att bli väl jämförbar med de oljeprischocker som gav stora omställningsproblem på 1970-talet. En väsentlig skillnad är dock att också Sveriges konkurrentländer utsattes för oljeprischockerna. De anpassningsproblem som blir följden av en elprischock kommer vi att tvingas bära själva. Utskottet finner en sådan utveckling oacceptabel.

Det är vidare osäkert i vilken grad en stor elprishöjning påverkar elförbrukningen. Det bör understrykas att elkraften i praktiken är oersättlig i många applikationer, inte minst inom industrin. Även för många hushåll kommer en anpassning till drastiskt ökade elpriser att bli mycket påfrestande. De nivåer för elanvändningen som regeringen anger i propositionen kan komma att visa sig orealistiskt låga.

Utskottet tillstyrker på denna punkt motion 1987/88:N28 (m). Övriga motionsyrkanden låter sig inte förenas med vad utskottet här har anfört. De avstyrks följaktligen.

deb att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande elanvändning m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N38 yrkandena B 6 och B 17, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1987/88:N450 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:40

29. Elanvändning m.m. (morn. 19)

NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 70 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 71 med ”nämnda motioner” bort ha följande lydelse:

Elenergi bör främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med andra energislag. Med den energipolitik som förordas i motion 1987/88:N38 (c) skapas förutsättningar för en gynnsam prisutveckling för elenergi. Det innebär att elanvändningen blir effektivare, att alternativa energikällor byggs ut och att nytillkommande elproduktion främst baseras på bränslesnål samproduktion av elenergi och värme, detta i kombination med insatser som syftar till att den slutliga elanvändningen till i början av 2000-talet skall kunna nedbringas till 100 TWh per år. Ju större andel av den totala produktionskapaciteten som den befintliga vattenkraften svarar för och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare kommer kostnaderna för elproduktionen att öka. Denna utveckling främjas bäst med en marknadsekonomisk styrning såsom den redovisas i centerns fömyelseplan.

En hög elanvändningsnivå som möjliggörs genom byggande av nya kolkondenskraftverk kommer att leda till kraftigt ökande elproduktionskostnader. Det är sålunda regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik som, om den genomförs, förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället eller de enskilda människorna kommer att kunna klara av utan betydande uppoffringar. Regeringens energipolitik medför en prisutveckling på elenergi som får till följd att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Med den energipolitik som förordas i centerns förnyelseplan kan, anser utskottet, en tillämpning av genomsnittspriser för elenergi vara att föredra framför en strikt tillämpning av marginalkostnadsprissättning. Prisökningarna kan med en sådan politik begränsas.

Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion 1987/88:N38 (c) liksom väsentligen motionerna 1987/

88:N27 (vpk), 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N450 (c), alla motionerna i berörda delar. Däremot skiljer sig utskottets uppfattning från vad som i detta ämne anförs i motionerna 1987/88:N28 (m) och 1987/88:N33 (fp). Även i propositionen finns inslag som inte är förenliga med vad utskottet här har förordat. De sistnämnda motionerna avstyrks i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande elanvändning m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 6 och B 17, det sistnämnda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N450 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88.N33 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört. jgg

30. Elanvändningm.m. (mom. 19)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

NU 1987/88:40

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 70 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 71 med ”nämnda motioner” bort ha följande lydelse: Utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden bör vara att både producenter och användare skall kunna få riktiga signaler om de långsiktiga kostnaderna i elproduktionen. Som framhållits bör därför elpriserna höjas successivt under de närmaste åren. Därigenom stimuleras hushållningsåtgärder inom elanvändningsområdet och skapas motiv och resurser för uppförande av anläggningar för ny, miljövänlig kraftproduktion. Samtidigt underlättas en mjuk övergång till den högre elprisnivå som kommer att gälla efter kärnkraftsavvecklingen. Det bör betonas att språngvisa förändringar skulle drabba alla slags konsumenter orimligt hårt.

Med utgångspunkt i vad som i detta ämne anförs i motion 1987/88:N33 (fp) föreslår utskottet att riksdagen gör ett klarläggande uttalande till regeringen om behovet av successiva prishöjningar på elenergi. Utskottet tillstyrker således den här behandlade delen av motion 1987/88:N33 (fp). Vad utskottet nu har anfört är i väsentliga delar inte förenligt med synpunkterna i övriga här berörda motioner. De avstyrks därför i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande elanvändning m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 4 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N38 yrkandena B 6 och B 17, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1987/88:N450 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Trappstegstariffer (mom. 20)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”En allmän” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det prissättningssystem som föreslås i motion 1987/ 88:N449 (vpk) rätt utformat kan ge en dynamisk styreffekt mot en effektiv elanvändning samtidigt som industrins elkostnader blir lägre. Detta skulle gynna såväl den elintensiva industrin som samhället i stort. Regeringen bör därför närmare överväga de idéer som framförs i motionen. På grundval därav bör regeringen låta utarbeta ett förslag till trappstegstariff för storförbrukare av elektrisk kraft och återkomma med detta till riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande trappstegstariffer

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N449 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi (mom. 21)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Regeringens allmänna” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

De kompletterande förslagen i propositionen om nya stöd och riktlinjer för elanvändning har sin grund i de utomordentligt allvarliga problem som kommer att uppstå för det svenska samhället som en följd av en förtida avveckling av kärnkraften. Utskottet motsätter sig en sådan politik och anser följaktligen att riksdagen inte skall ansluta sig till de av regeringen föreslagna riktlinjerna. Propositionen avstyrks därför medan motsvarande del av motion 1987/88:N31 (m) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N31 yrkande 1 och med avslag på proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi (mom. 21)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Regeringens allmänna” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som ett led i strävandena att elanvändningen skall dämpas är det betydelsefullt att den potential för eleffektivisering och elersättning som är ekonomiskt tillgänglig utnyttjas både på kort och lång sikt. En konsekvent politik för ökad energihushållning och för ersättning av kärnkraft med ny miljövänlig kraftproduktion skulle dock allvarligt försvåras med en förtida avveckling av kärnkraften.

Utskottet tillstyrker den här behandlade delen av propositionen och avstyrker motion 1987/88:N31 (m).

34. Energisparåtgärder m.m. (mom. 22)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”De förslag” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Förslagen i de här behandlade delarna av motion 1987/88:N38 (c) anknyter väsentligen till vad som föreslås i propositionen. Utskottet förordar en energipolitik som innebär att kärnkraftsproduktionen får fortgå så länge den är säker och lönsam och att ett marknadsekonomiskt betraktelsesätt tillämpas. Detta innebär att det saknas behov av sådana uttalanden av riksdagen som föreslås i motionen. Den avstyrks i här behandlad del.

NU 1987/88:40

35. Energisparåtgärder m.m. (mom. 22) NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”De förslag” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1987/88:N38 (c) att regeringens förslag behöver kompletteras. I propositionen saknas förslag till konkreta åtgärder som kan leda till effektiviseringar och elersättning med samma ekonomiska förutsättningar som t.ex. byggande av storskaliga elproduktionsanläggningar. I motionen ges en rad exempel på möjligheter till energibesparande åtgärder inom industrin, transportväsendet och bostadssektorn. Dessa möjligheter måste tas till vara så att omställningen av energisystemet kan ske på ett så effektivt och rationellt sätt som möjligt.

Ett viktigt område är elvärmen. Som sägs i motionen bör elvärme på sikt i huvudsak användas i mycket energisnåla hus och i kombinerade system där elenergin inte används under tider av hög belastning i elsystemet. Regeringen bör med utgångspunkt i förslagen i motion 1987/88:N38 (c) återkomma till riksdagen med ett förslag till åtgärdsprogram som syftar till att åstadkomma den hushållning med elenergi och den effektivisering av elanvändningen som anges i motionen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande energisparåtgärder m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 7-B 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Stöd till teknikupphandling m.m. (mom. 23)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”motion 1987/88:N32 (c)” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till nya stödformer är en direkt följd av förslagen om att en förtida avveckling av kärnkraften skall inledas.

Erfarenheterna från det mycket omfattande stödet till ny energisnål teknik under de senaste tio åren har visat att det är svårt att forcera utvecklingen. De negativa verkningarna av de tekniska lösningar som har pressats fram för att minska energiåtgången visar sig nu, bl.a. i ökade mögelskador och ökad radioaktivitet i radonhus.

Utskottet anser inte att det nu finns behov av ytterligare statligt stöd för omställningen av energisystemet. Nya stödformer bör inte inrättas. Utskottet avstyrker därför propositionen och tillstyrker den här behandlade delen av motion 1987/88:N31 (m). De övriga motioner som tas upp här innebär likaså nya pålagor och ingrepp i den marknadsstyrda omdaningen av energisystemet. Också dessa motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stöd till teknikupphandling m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N31 yrkandena 2 och 6 och

11 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 40

med avslag på proposition 1987/88:90 moment 3 och punkt C 21, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/ 88:N33 yrkande 13, motion 1987/88:N38 yrkandena B 20 och B 21, motion 1987/88:N42 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N443 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Stöd till teknikupphandling m.m. (mom. 23)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”motion 1987/88:N32 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är förslagen i propositionen positiva, men otillräckliga för de insatser som krävs för att en förnyelse och omställning av energisystemet skall komma till stånd.

Som föreslås i centerns motioner bör en energins utvecklingsfond byggas upp, finansierad med en avgift på 2 öre per kWh på all elenergi. Intäkterna bör inte inordnas i statsbudgeten, utan fondens verksamhet och finansiering bör administreras vid sidan därav.

Fondens huvuduppgifter bör vara att genom villkorliga lån och bidrag stödja investeringar som syftar till energihushållning, effektivare energianvändning och alternativ energiproduktion, såsom solenergianläggningar, små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och anläggningar för kraftvärmeproduktion baserade på inhemska bränslen m.m. Fonden bör även svara för det teknikupphandlingsstöd som föreslås i propositionen liksom även för de uppgifter som den av regeringen föreslagna energiteknikfonden skulle ha. Vidare bör fonden kunna ge stöd till teknikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system inom hela elanvändningsområdet och till miljöskyddsteknik. Möjligheter att ge stöd till projekt som nyttjar redan kommersiell teknik bör också finnas. Bidragsnivån beräknas variera från 15 % till 50 % av investeringen.

Fonden bör även kunna komplettera det befintliga stödet till energiforskningen. Fondens verksamhet bör samordnas av statens energiverk. I det praktiska arbetet bör utnyttjas olika sektorsorgan samt regionala och lokala myndigheter inom skilda stödberättigade områden, t.ex. länsbostadsnämnden, kommunernas förmedlingsorgan och de regionala utvecklingsfonderna. Det är av avgörande betydelse att fondens verksamhet präglas av en positiv vilja att ta till vara alternativens möjligheter och av ett obyråkratiskt och flexibelt handlingssätt.

Utskottet föreslår att regeringen anmodas att snarast låta utarbeta ett förslag till riksdagen om en energins utvecklingsfond med utgångspunkt i vad här har anförts. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1987/88:N38 (c) i här behandlad del liksom ifrågavarande delar av motionerna 1987/88:N42 (c) och 1987/88:N443 (c). Riksdagens bifall till dessa motioner innebär att även motion 1987/88:N32 (c) i väsentlig del tillgodoses.

Däremot avstyrker utskottet propositionen och motion 1987/88:N33 (fp),

NU 1987/88:40

båda i här behandlad del. De förslag som där lämnas saknar aktualitet vid införandet av energins utvecklingsfond.

Även motion 1987/88:N31 (m) avstyrks. I denna motion finner utskottet inga konstruktiva förslag om hur den miljövänliga omställningen av energisystemet skall gå till.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stöd till teknikupphandling m.m. att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 20 och B 21, motion 1987/88:N42 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N443 yrkande 2, med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1987/ 88:90 moment 3 och punkt C 21, motion 1987/88:N31 yrkandena 2 och 6 och motion 1987/88:N33 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Stöd till teknikupphandling m.m. (mom. 23)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt utskottets” och slutar med ”motion 1987/88:N32 (c)” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet här har anfört innebär sålunda att utskottet tills vidare accepterar regeringens föreslagna teknikupphandlingsfond. Regeringen bör emellertid skyndsamt föranstalta om en utredning om fonder för investeringar i hushållningsåtgärder och i ny produktionskapacitet i enlighet med vad som föreslås i motion 1987/88:N33 (fp).

Genom de avgifter som skulle uttas i syfte att finansiera hushållnings- och investeringsfonderna skulle en önskvärd successiv höjning av elprisnivån kunna uppnås. Medlen skulle användas så att en bättre energihushållning kunde säkerställas och ny produktionsteknik utvecklas och byggas.

Det i motionen framförda förslaget bör närmare preciseras i den här förordade utredningen. Vidare bör övervägas hur den av regeringen föreslagna teknikupphandlingsfonden skall integreras .med de i motion 1987/88:N33 (fp) föreslagna investeringsfonderna. Det bör ske i samband med den kontrollstation för avstämning av prisutveckling och investeringsplaner hos kraftbolagen som föreslås i motionen. Utskottet, som tillstyrker förslaget i motion 1987/88:N33 (fp), föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd. Mot bakgrund av vad här har anförts ser utskottet inte skäl för riksdagen att uttala sig för en sådan energins utvecklingsfond som föreslås i de här behandlade centermotionerna. Dessa avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stöd till teknikupphandling m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:90 moment 3 och punkt C 21 och motion 1987/88:N33 yrkande 13 och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkandena 2 och 6, motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 20 och B 21,

NU 1987/88:40

motion 1987/88:N42 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N443 yrkande 2

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kraftbolagens investeringsfonder.

39. Direktverkande elvärme (mom. 24)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Näringsutskottet kommer” och slutar med ”och 1987/88:Bo545 (c)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets motion 1987/88:N33 finns det goda skäl att vidta åtgärder som syftar till att flexibiliteten vidmakthålls och utrymme skapas för olika energislag vid uppvärmningen av våra bostäder. Utskottet har alltså samma ambition som regeringen på denna punkt. Däremot instämmer utskottet inte i uppfattningen att det eftersträvade målet kan nås genom införande av ytterligare förbud och detaljregleringar av det slag som ett förbud mot direktverkande elvärme utgör. Vad som behövs är i stället en övergripande energipolitik inom vilken de olika aktörerna ges frihet att fatta de beslut som behövs för att målen skall uppnås. Ett kategoriskt förbud mot direktverkande elvärme skulle exempelvis kunna leda till att småhusägare förlorar motiv att uppföra vindkraftverk för sin egen elförsörjning.

Utskottet kommer till samma slutsats som uttrycks i den avvikande meningen av moderata samlingspartiets och folkpartiets förträdare i bostadsutskottet. Utskottet tillstyrker den här behandlade delen av motion 1987/ 88:N33 (fp) och avstyrker övriga här behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande direktverkande elvärme att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 14 och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 5, motion 1987/88:N38 yrkande B 10 och motionerna 1987/88:Bo522 och 1987/88:Bo545 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del.

40. Direktverkande elvärme (mom. 24)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Näringsutskottet kommer” och slutar med ”och 1987/88:Bo545 (c)” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som anförs i centerns motion 1987/88:N38 måste åtgärder vidtas som syftar till att energi kan sparas i våra bostäder. Detta

NU 1987/88:40

gäller inte minst energi som används för uppvärmning. På sikt måste målet vara att en halvering av den nuvarande energianvändningen i våra bostäder skall åstadkommas. För att detta mål skall nås måste en råd åtgärder vidtas. Det gäller bl.a. förbättrad isolering och ökad värmeåtervinning.

Som ett led i strävandena att minska energianvändningen och samtidigt underlätta omställningen av energisystemet bör direktverkande elvärme fortsättningsvis inte tillåtas i nyproducerade bostäder. Samtidigt bör krav ställas på installation av alternativa uppvärmningsmöjligheter om elenergi används för uppvärmning i luft- eller vattenburna värmesystem. Förbudet mot installation av direktverkande elvärme i nyproduktionen är ett första steg i en minskad användning av direktverkande elvärme i bostadsbeståndet. Detta första steg måste följas av åtgärder som syftar till att användningen av denna uppvärmningsform skall minska också i befintliga bostäder. Som framhålls i centerns motion bör detta ske genom att ett långsiktigt åtgärdsprogram med denna inriktning upprättas.

Utskottet anser i likhet med centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i bostadsutskottet att riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed tillstyrker utskottet motion 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N32 (c) i ifrågavarande del samt motionerna 1987/88:Bo522 (c) och 1987/88:Bo545 (c). Förslaget i folkpartiets motion 1987/88:N33 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande direktverkande elvärme att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N32 yrkande 5, motion 1987/88:N38 yrkande B 10 och motionerna 1987/88:Bo522 och 1987/88:Bo545 och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 14 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del.

41. Elmarknadens aktörer (mom. 25)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”centerns motioner” bort ha följande lydelse: Utskottet har i och för sig inget att erinra mot vad som sägs i propositionen om att elmarknadens grundläggande funktionssätt inte bör ändras. Det bör dock klarare markeras att en ökad konkurrens mellan kraftproducenterna är önskvärd. Som anförs i motion 1987/88:N33 (fp) borde lokala elverk och större industrier ges ökade förutsättningar att välja mellan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren. Kartellsamarbete mellan olika producenter skall motverkas. Det är, som påpekas i motion 1987/88:N38 (c), väsentligt att många aktörer får tillfälle att delta i förnyelsen av energisystemet på i stort sett lika villkor. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen

NU 1987/88:40

uttala som sin mening. Utskottet tillstyrker sålunda här behandlade delar av motion 1987/88:N33 (fp).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande elmarknadens aktörer att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 19 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del.

42. Elmarknadens aktörer (mom. 25)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”centerns motioner” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det inte finns skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför den förestående kärnkraftsavvecklingen. En väl fungerande elmarknad underlättar omställningen av energisystemet. Statsmakterna bör således inte ingripa i taxesättningen. Denna bör överlåtas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare.

Utskottet måste dock konstatera att regeringens förslag om högre avkastningskrav på Vattenfall på ett avgörande sätt griper in i taxesättningen. Detta leder till att man frångår den sedan decennier tillämpade principen om kostnadsanpassade taxor och infogar ett starkt inslag av beskattning i de nya taxorna. Utskottet är positivt till en sådan ökad konkurrens bland kraftproducenterna som förespråkas i motion 1987/88:N28 (m). Genom att Vattenfall uppdelas i självständiga regionala bolag skulle en förbättrad konkurrenssituation uppstå på elmarknaden.

Det har ett värde om kraftindustrin inom ramen för kostnadsanpassade eltaxor eftersträvar största möjliga flexibilitet i fråga om kontraktsformer och avtal. Det finns mot bakgrund av vad här har anförts inte skäl för riksdagen att såsom föreslås i motion 1987/88:N33 (fp) uttala sig för en ökad konkurrens bland kraftproducenterna. Inte heller kravet på ett uttalande om energimarknadens struktur bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande elmarknadens aktörer att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 19 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning av elenergi i ifrågavarande del.

NU 1987/88:40

43. Elleveranser i fjärrvärmeområden (mom. 26)

NU 1987/88:40

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna och delar alltså den av moderata samlingspartiet deklarerade uppfattningen som den kom till uttryck i samband med riksdagens behandling av den del av ellagen som nu är föremål för utskottets uppmärksamhet. En oinskränkt skyldighet att leverera elenergi skall således gälla även inom fjärrvärme- och naturgasområden. De nuvarande bestämmelserna innebär att investeringar i energisnål teknik som värmepumpar kan hindras. Genom kommunernas möjlighet att slå vakt om sin monopolställning som energileverantör kan ett rationellt val av uppvärmningsmetod motverkas med en ökad ekonomisk belastning för enskilda konsumenter som följd. Regeringen bör lämna riksdagen förslag till ändrad lagstiftning i syfte att undanröja dessa olägenheter. Utskottet föreslår att riksdagen i en meningsyttring till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Motionsyrkandet tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande elleveranser i fjärrvärmeområden att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Elleveranser i fjärrvärmeområden (mom. 26)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att kommunerna skall ha befogenhet att med vagt utformade riktlinjebeslut medverka till att många fastighetsägare berövas möjligheten att använda värmepumpar. Huvudregeln måste vara att elabonnenterna inte skall kunna förvägras leverans av ström för drift av värmepumpar. Det enda undantag från denna regel som ter sig motiverat avser uteluftsvärmepumpar eller motsvarande i fjärrvärme- och naturgasområden. Det aktuella lagrummet, 2 § 4 mom. ellagen, bör följaktligen ändras så att elleverans till sådana värmepumpar får vägras efter beslut av kommunfullmäktige. Regeringen bör framlägga förslag till en sådan lagändring.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande elleveranser i fjärrvärmeområden att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N33 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Kommunal rådgivning (mom. 27) NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med ”Näringsutskottet vill” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i centerns motion 1987/88:N38 kan dock de i propositionen föreslagna informationsinsatserna riskera att bli tämligen verkningslösa om de inte följs upp på den kommunala nivån. Genom att stödet till den kommunala energirådgivningen har tagits bort har den lokala basen för rådgivning och information ryckts undan. Enligt utskottets mening måste därför förutsättningar på nytt skapas för en effektiv energirådgivning på lokal nivå.

Med hänvisning till det nu anförda förordar utskottet att det statliga stödet till kommunal energirådgivning återinförs. Endast härigenom kan de övergripande nationella målen på detta område nås och de statliga åtgärderna i övrigt få avsedd effekt. Bidragsnivån bör motsvara den som gällde för det stöd om lämnades t.o.m. år 1985. Det statliga stödet bör utgå under den tid som omställningen av energisystemet pågår och avvecklingen av kärnkraften genomförs. Efter hand bör dock kommunerna få svara för en större andel av kostnaderna genom att den nominella nivån för det statliga stödet behålls oförändrad.

Vad här har anförts bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande till regeringen. Motion 1987/88:N38 (c) tillstyrks sålunda i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande kommunal rådgivning att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande Bil som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Utbildning i elhushållningm.m. (mom. 29)

Hadar Cars (fp). Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”En betydande” och slutar med ”motion 1987/88:N49 (s)” bort ha följande lydelse:

En betydande potential för el- och energibesparing torde finnas inom fastighetssektorn. Uppenbarligen är spareffekterna vid introduktion av ny elsnål teknik beroende av att utrustningen hanteras på ett riktigt sätt. Utskottet räknar med att det ligger i fastighetsägarnas eget intresse att vidta de åtgärder som behövs för att investeringar i den nya tekniken skall ge sådana spareffekter på energiförbrukningen som är ekonomiskt rimliga och tekniskt möjliga att uppnå.

Något statligt finansierat stödprogram ser utskottet inte behov av på detta område. Alltså avstyrks motion 1987/88:N49 (s).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande utbildning i elhushållning m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88:N49.

47. Riktlinjer för naturgasintroduktion (mom. 30)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”1 de” och slutar med ”en naturgasutbyggnad” bort ha följande lydelse:

Härutöver vill utskottet i likhet med vad som sägs i motion 1987/88:N33 (fp) starkt betona att naturgasintroduktionen inte får resultera i en monopolmarknad. Visserligen möter naturgasen konkurrens från oljeprodukter och även från elenergi, men det är viktigt att det ges utrymme för fler aktörer också på gasmarknaden, bl.a. därför att Swedegas AB har flera av de stora utländska presumtiva leverantörerna som delägare.

Det är väsentligt att en marknad för naturgas kommer att präglas av mångfald och att det finns flera regionala distributörer. Dessa bör själva kunna avgöra om de var för sig eller gemensamt med Swedegas skall närma sig de olika utländska leverantörerna.

På längre sikt bör ett svenskt gasnät fungera som ett stamnät, där i princip alla distributörer har möjlighet att transportera gas från källan till distributionsområdet.

Utskottet vill betona att man förutom de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av en ökad användning av naturgas i Sverige också måste beakta de beredskapsmässiga aspekterna på en sådan utveckling.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen göra ett förtydligande av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker således den här behandlade delen av motion 1987/88:N33 (fp), medan ifrågavarande delar av motionerna 1987/ 88:N38 (c), 1987/88:N32 (c), 1987/88:N451 (c) och 1987/88:N403 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande riktlinjer för naturgasintroduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, motion 1987/88:N403 yrkandena 1 och 5 och motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Riktlinjer för naturgasintroduktion (mom. 30)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”en naturgasutbyggnad” bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1987/88:N38 (c) har naturgasen avsevärda miljöfördelar jämfört med kol, olja och kärnkraft. Naturgas bör därför kunna utnyttjas under lång tid i det svenska energiförsörjningssystemet, särskilt i storstadsregionerna. Naturgasen bör kunna ge ett bidrag på minst 15

NU 1987/88:40

169 TWh i energibalansen. Utskottet vill särskild betona vikten av att naturgasen NU 1987/88:40 ersätter kol och olja och inte tillåts förhindra en ökad användning av inhemska bränslen.

Naturgasintroduktionen har ägt rum till priser som inte täcker kostnaderna. Vattenfall har fått ett dominerande inflytande på naturgasmarknaden och håller på att med subventionerade priser bygga upp en marknad som samtidigt innebär ett hot mot möjligheterna att utnyttja biobränslen.

Jämfört med kol är naturgasen ett klart bättre alternativ för elproduktion.

I kraftvärmeproduktion kan den ge ett mycket högt elutbyte. Det har givits prissignaler som tyder på att gasen kan konkurrera med kol.

I centerns åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet föreslås vissa förändringar i energibeskattningen som bl.a. gäller naturgas. Den frågan behandlas i annat sammanhang.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nyss har anfört om naturgasintroduktionen. Sålunda tillstyrker utskottet motion 1987/88:N38 (c). Väsentligen tillgodoses därmed också de aktuella delarna av motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N451 (c). Övriga här behandlade motionsyrkanden avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande riktlinjer för naturgasintroduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N403 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Riktlinjer för naturgasintroduktion (mom. 30)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”en naturgasutbyggnad” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot regeringens handlande i samband med introduktionen av naturgas i Sverige som framförs i motion 1987/

88:N403 (vpk). Regeringens agerande kännetecknas av dåligt förutseende, förhalningstaktik, ovilja att fatta beslut och dålig samordning. Utskottet vill understryka att det inte finns något importerat energislag som är bättre än naturgas från vare sig miljö- eller energipolitisk synpunkt. Naturgas finns i stora mängder runt om vårt land. Det finns och har sedan lång tid funnits möjligheter att teckna långsiktiga fördelaktiga leveranskontrakt - köparnas marknad råder. Som anförs i motionen är det risk för att vårt land genom ett oskickligt agerande går miste om en ekonomiskt fördelaktig och nationellt styrd utvidgning av naturgasanvändningen i Sverige. En samordnad naturgaspolitik saknas i Sverige. På grund av släpphänthet från regeringens sida och bristande samordning agerar nu på svensk sida flera olika parter i

förhandlingar om nya gasleveranser till vårt land. Regeringens passivitet ger 170

presumtiva säljare chansen att spela ut olika svenska intressen mot varandra.

Utskottet vill starkt betona regeringens ansvar för att det sker en samordning av den svenska naturgasupphandlingen. Det krävs en nationell politik med snabba och resoluta beslut från statsmakternas sida. Naturgasutbyggnaden bör ges ökad prioritet och genomföras i snabbare takt än hittills. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen.

Utskottet tillstyrker alltså här behandlad del av motion 1987/88:N403 (vpk). Övriga motionsyrkanden på området avstyrks med hänvisning till att de förslag som framförs där präglas av alltför stor passivitet.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande riktlinjer för naturgasintroduktion att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N403 yrkandena 1 och 5 och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del och motion 1987/88:N451 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

50. Sydgasprojektet österut (mom. 32)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Sydgas AB undersöker” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse: Att en gasledning anläggs från Sydgasprojektet österut är en naturlig utveckling. Det är nödvändigt att regeringen tar sitt ansvar för att en sådan utbyggnad skall kunna förverkligas utan onödigt dröjsmål. Regeringen bör vidta de åtgärder som erfordras för att en naturgasledning till Blekinge från Sydgasprojektet snarast skall kunna komma till stånd. Riksdagen bör uttala detta i en meningsyttring till regeringen. Den här behandlade delen av motion 1987/88:N27 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande Sydgasprojektet österut att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Ägarförhållandena i Swedegas (mom. 33)

Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motion 1987/88:N403 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till en ytterligare spridning av ägandet i Swedegas. Härvid hänvisar utskottet till den nämnda reservationen

NU 1987/88:40

av företrädare för moderata samlingspartiet. Av vad utskottet anfört framgår NU 1987/88:40 att de nu aktuella motionsyrkandena (vpk) avstyrks.

52. Ägarförhållandena i Swedegas (mom. 33)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motion 1987/88:N403 (vpk) bort ha följande lydelse: Vattenfalls övertagande av Swedegas skall ses mot bakgrund av den konkurrens som existensen av ett fristående gasbolag innebär för kärnkraftsintressena. Genom att Swedegas har ingått som dotterbolag i Vattenfall har uppenbarligen en lovande utveckling på naturgasområdet fördröjts. Situationen har försämrats än mer genom de utländska intressenternas ägarengagemang i bolaget. Enligt utskottets mening bör staten stå som ensam ägare till Swedegas och svara för finansiering av och inflytande över gasintroduktionen i landet.

De utländska intressena i Swedegas bör snarast avvecklas. Vidare bör som motionärerna förordar Swedegas åter brytas ut från Vattenfall och omvandlas till ett självständigt statsägt gasföretag. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag av här angiven innebörd. Här berörd del av motion 1987/88:N403 (vpk) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande ägarförhållandena i Swedegas

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N403 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Östgasprojektet (mom. 34)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Östgasprojektet måste med det snaraste komma till utförande i samhällelig regi. Dess betydelse för utvecklingen i östra Mellansverige och Bergslagsregionen kan inte överskattas. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att projektet nu har fått en ökad aktualitet. De argument som har framförts mot projektet när det vid upprepade tillfällen har förespråkats av vänsterpartiet kommunisterna framstår nu som förlegade. Regeringen bör skyndsamt ta erforderliga initiativ så att projektet inte förhalas ytterligare. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Ett sådant uttalande tillgodoser den nu aktuella delen av motion 1987/88:N403 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N403 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

54. Djupgas i Siljansringen (mom. 35)

Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Birgitta Johansson, Åke Wictorsson, Bo Finnkvist, Mats Lindberg och Göran Dahlstrand (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande lydelse: Utskottet anser dock inte att riksdagen har anledning att ta något eget initiativ för att en fortsatt borrning i Siljansringen skall komma till stånd. Det får ankomma på intressenterna att överväga olika finansieringssätt om det vid en totalbedömning anses värdefullt att projektet kan fortsätta. Härvid utgår utskottet, med hänsyn till vad miljö- och energiministern har anfört i det först nämnda frågesvaret, från att finansieringsmodellen med kommanditbolag inte längre är aktuell för ett fortsatt engagemang. Alltså avstyrker utskottet motionerna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande djupgas i Siljansringen

att riksdagen avslår motion 1987/88:N34 och motion 1987/88:N42 yrkande 2.

55. Oljepolitiken (mom. 36)

Ivar Franzén (c), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Strävandena att” och slutar med ”1987/88:N32 (c) avstyrks” bort ha följande lydelse: Som anförs i motion 1987/88:N38 (c) måste målet vara att beroendet av olja skall minskas ytterligare. Oljeanvändningens storlek har framför allt betingats av den internationella prisutvecklingen och dollarkursen. Nedgången har huvudsakligen tagit sig uttryck i en minskad användning av lätta eldningsoljor. Bensinförbrukningen har varit relativt konstant. Det är således framför allt viktigt att stora insatser görs i syfte att få till stånd en introduktion av alternativa drivmedel.

Utskottet tillstyrker här behandlad del av motion 1987/88:N38 (c). Härigenom tillgodoses också önskemål i motion 1987/88:N32 (c).

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande oljepolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. Karlshamns oljekraftverk (mom. 37)

Hadar Cars (fp). Gudrun Norberg (fp), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

NU 1987/88:40

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”ett toppbelastningsverk” bort ha följande lydelse:

173 Utskottet tar bestämt avstånd från en utökad drift vid Karlshamnsverket. NU 1987/88:40 En sådan kan komma att aktualiseras i samband med de effektbalansproblem som uppstår om Barsebäcks kärnkraftverk tas ur drift enligt regeringens förlag.

AVen om Karlshamnsverket skulle förses med omfattande reningsåtgärder kommer utsläppen till atmosfären av försurande ämnen att få en omfattning som inte kan accepteras. En kontinuerlig drift av Karlshamnsverket skulle vara förödande för miljön i Blekinge och södra Kronobergs län. Också den nuvarande situationen är ohållbar från miljösynpunkt. Regeringen bör omgående ta initiativ syftande till en avsevärd minskning av de miljöpåverkande utsläppen från Karlshamnsverket. I första hand bör en förbättring åstadkommas genom att endast olja innehållande 0,2 % svavel får användas vid förbränningen. Dessutom bör förbrännings- och reningstekniken utvecklas i syfte att även kväveoxidutsläppen skall kunna reduceras.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande Karlshamns oljekraftverk att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N436 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Prisutjämningsfond för olja (mom. 39)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med ”Näringsutskottet är” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motiveringen till motion 1987/88:N449 (vpk) har oljepriserna i Sverige inte ändrats i takt med de sänkningar av världsmarknadspriset på olja och av dollarkursen som har inträffat. Så snart priserna stiger får dock konsumenterna betala höjningarna. Utskottet instämmer därför med förslaget i motion 1987/88:N449 (vpk) om en prisutjämningsfond för olja.

Regeringen bör låta utarbeta ett förslag av den innebörd motionärerna förordar och framlägga detta för riksdagen. Utskottet tillstyrker alltså motionen i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande prisutjämningsfond för olja att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N449 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

58. Kol (morn. 40)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 90 med ”Handlingsfriheten inför” och slutar på s. 91 med ”motion 1987/88:N32 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det inte finns något behov av att kolanvändningen stimuleras. Det behövs inget ytterligare kol för att värmemarknadens behov av energiråvara skall tillgodoses. Ytterligare investeringar i koleldade

anläggningar bör undvikas. Den handlingsfrihet som regeringen talar om får inte innebära en ökad kolanvändning på bekostnad av utnyttjandet av inhemska, förnybara energislag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad här har anförts. Motion 1987/88:N38 (c) tillgodoses därmed helt i här behandlad del liksom i väsentlig del motion 1987/88:N32 (c). Även synpunkter i motion 1987/88:N28 (m) blir tillgodosedda genom ett sådant uttalande.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande kol

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkandena B 12 och B 15, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

59. Inhemska bränslen (mom. 41)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i den kritik mot regeringen som framförs i motionerna 1987/88:N33 (fp) och 1987/88:N38 (c). Regeringens handlande när det gäller att stödja introduktionen av biobränslen har präglats av en alltför stor passivitet. Detta är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut om en ökad användning av inhemska bränslen. Utskottet vill understryka betydelsen av att kontinuiteten bevaras i energipolitiken. Uppenbarligen har flera aktörer på energimarknaden, vilka i enlighet med riktlinjerna för energipolitiken har gjort investeringar i olika objekt, drabbats hårt av de senaste åren kraftiga sänkningar av oljepriserna. Inte minst gäller detta på biobränsleområdet. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma med förslag till riksdagen som tillgodoser önskemålen i de här nämnda motionerna och som ligger i linje med vad riksdagen tidigare har begärt. Riksdagen bör uttala detta som sin mening. Därmed skulle de bägge motionerna tillgodoses helt i här behandlad del. Ett sådant beslut skulle också i betydande utsträckning ligga i linje med önskemål i motionerna 1987/88:N32 (c), 1987/88:N421 (c) och 1987/88:N416 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande inhemska bränslen

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N416 yrkande 3 och motion 1987/88:N421 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:40

60. Kapitalbidrag till förluster (mom. 42) NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med ”Med hänvisning" och slutar med "motion 1987/88:N47 (c)” bort ha följande lydelse:

Många kommuner satsade i början av 1980-talet på utnyttjande av inhemska bränslen. Utom av de då höga oljepriserna motiverades dessa dels av de statliga stimulansbidragen, dels av de mycket klara utfästelserna från riksdagen och regeringen om att skatteinstrumentet vid behov skulle användas för att hålla oljepriset på en nivå motsvarande en genomsnittlig tvåprocentig real oljeprisstegring.

Som framgår av centerns motion är oljepriset för närvarande bara hälften av vad det skulle ha varit om den reala prishöjningen med 2 % per år hade förverkligats. De kommuner som har följt riktlinjerna för energipolitiken och byggt anläggningar för eldning med inhemska bränslen i stället för olja har därigenom i många fall drabbats av stora förluster. Dessa kostnader får nu bäras av skattebetalarna i dessa kommuner.

Det är till allvarlig skada för energipolitikens trovärdighet att skattebetalarna i enskilda kommuner drabbas av väsentliga skattehöjningar på grund av att statsmakterna inte fullföljer beslutade riktlinjer för energipolitiken.

Av omsorg om trovärdigheten och även av allmänna rättviseskäl bör riksdagen - i avvaktan på att rimliga prisrelationer mellan olja och inhemska bränslen återställs-ge ett särskilt bidrag till de hårdast drabbade kommunerna. Den särskilda energiskatt som tas ut på olja gör det möjligt att finansiera reformen. Regeringen bör snarast utarbeta ett förslag av denna innebörd och framlägga det för riksdagen. Vad utskottet har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Alltså tillstyrks motion 1987/88:N47 (c).

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande kapitalbidrag till förluster att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N47 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Utnyttjande av åkermark (mom. 43)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar med "Mot bakgrund” och slutar med "motion 1987/88:N38 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet har med tillfredsställelse noterat de insatser som har gjorts inom ramen för programmet Omställning 90. Liksom motionärerna vill utskottet dock betona att det krävs långsiktigt verkande åtgärder för att ett mer påtagligt energibidrag skall kunna åstadkommas genom utnyttjande av tillgänglig åkermark. Åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel bör således utnyttjas för odling av energiskog och energigrödor som råvara

för en inhemsk produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m.m. En 276

ökad andel odling för energiändamål kan vara av betydelse även från NU 1987/88:40 försörjningsberedskapssynpunkt eftersom åkermarken då kan bevaras för en framtida produktion av livsmedel, vilket i krislägen är av stor betydelse.

Riksdagen bör framhålla detta för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande utnyttjande av åkermark

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

62. Huvudälvarna (mom. 44)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att skyddet för de orörda huvudälvarna ytterligare bör befästas. En möjlighet som därvid bör övervägas är att älvarna förklaras som nationalälvar. En sådan åtgärd skulle innebära att inte endast älvarna utan även miljön i deras närhet skyddades. Regeringen bör framlägga ett förslag av denna innebörd för riksdagen. Därmed tillgodoses syftet med de här aktuella motionerna, såvitt gäller huvudälvarna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande huvudälvarna

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

63. Vattenkraftsutbyggnad (mom. 45)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 94 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 95 med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har slagit fast att vattenkraftens roll i energibalansen skall vara av den omfattningen att det är möjligt att i mitten av 1990-talet uppnå en genomsnittlig vattenkraftsproduktion om 66 TWh per år. Riksdagen bör uttala att denna utbyggnadsnivå är den slutliga nivån för vår vattenkraftsproduktion.

Epoken med vattenkraftsutbyggnad är i huvudsak avslutad. Vad det nu gäller är att genom effektiviseringar och ombyggnader nå nivån 66 TWh per

år.

Utskottet ansluter sig således till kravet i motion 1987/88:N33 (fp) på att planer på en fortsatt vattenkraftsutbyggnad skall avvisas. Riksdagen bör instämma i detta krav genom ett uttalande till regeringen. Därvid tillgodoses även i viss utsträckning motion 1987/88:N38 (c).

12 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:40

45. beträffande vattenkraftsutbyggnad att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Vattenkraftsutbyggnad (mom. 45)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 94 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 95 med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har (= reservation 63) vår vattenkraftsproduktion.

Den återstående utökningen av produktionskapaciteten bör ske genom effektivisering av äldre kraftverk, kompletterande utbyggnad i huvudsak enligt av riksdagen fattade beslut och utnyttjande av minikraftverk. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed blir motion 1987/88:N38 (c) helt tillgodosedd och i väsentlig del motionerna 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N33 (fp), alla såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande vattenkraftsutbyggnad att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N33 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

65. Vattenkraftsutbyggnad (mom. 45)

John Andersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 94 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 95 med ”motionsyrkanden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill särskilt betona ett antal synpunkter som tagits upp i ett särskilt yttrande (vpk) till vattenkraftberedningens betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft. Det urval av älvar och älvsträckor som gjordes av beredningen och som låg till grund för riksdagens plan för vattenkraftsutbyggnaden har i alltför hög grad präglats av kraftindustrins prioriteringar. I den plan som presenterades i det särskilda yttrandet betonades mer bevarandevärdet.

Den marginal som finns för att utbyggnadsmålet skall nås bör utnyttjas så att de mest skyddsvärda älvsträckorna undantas från utbyggnad.

Från samhällsekonomisk synpunkt bör vid överväganden om effektiviseringar vägas in bevarandevärdet hos de älvsträckor som därigenom kan undgå att byggas ut.

66. Kraftvärme (mom. 50) NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "Kravet i” och slutar med "ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att - med den inriktning av energipolitiken som föreslås i motion 1987/88:N38 (c) - behovet av ny elproduktion i samband med kärnkraftsawecklingen kommer att till stor del kunna klaras med kraftvärme. I huvudsak kan inhemska förnybara bränslen användas. Med den satsning på kraftvärme som föreslås i motionen krävs inte en omfattande utbyggnad av fjärrvärmenät. Genom att modern teknik för förgasning av biobränslen utnyttjas kan elenergi och värme samproduceras även i mycket små anläggningar.

Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad här har anförts om kraftvärmeutbyggnadens inriktning och om utnyttjande av förnybar miljövänlig energiråvara. Därmed tillgodoses helt här behandlad del av motion 1987/88:N38 (c) och väsentligen de aktuella delarna av motion 1987/88:N32 (c) och 1987/88:N27 (vpk). Vad som sägs i motion 1987/88:N33 (fp) om kraftvärmeutbyggnaden står inte i strid med vad utskottet här har anfört. Konkreta förslag i linje med utskottets uppfattning saknas dock, varför motionen avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande kraftvärme att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N27 yrkande 8 och motion 1987/88.N32 yrkande 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. Garantipris för viss elkraft, m.m. (mom. 51)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "Den ändring” och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av en väl fungerande konkurrens på energimarknaden. De förslag som framförs i motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N448 (c, fp, vpk) leder, om de förverkligas, till att ökad möjlighet ges att utnyttja lokala resurser. Utskottet konstaterar att den ändring i ellagen som riksdagen har beslutat om innebär förbättringar för de små elproducenterna. Regeringen har sålunda efter uppmaning av riksdagen anammat det förslag som framfördes av företrädare för oppositionspartierna våren 1986. Utskottet anser dock att det krävs ytterligare åtgärder i syfte att förbättra konkurrensen och stimulera kommuner, företag och enskilda att aktivt delta i förnyelsen av energisystemet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådana förbättringar. Utskottet föreslår att

riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed NU 1987/88:40 tillgodoses de nu behandlade motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N38 yrkande B 18 och motion 1987/88:N448 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

68. Kondenskraft m.m. (mom. 52)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 100 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 101 med ”och 1987/88:N416 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Med den energipolitik som förordas i motion 1987/88:N28 (m) behöver inte nu fattas några beslut om ny storskalig elproduktion. De åtgärder som föreslås i propositionen kan leda fram till allvarliga miljömässiga konsekvenser genom att ny miljövänlig teknik inte får tillräckligt lång tid på sig för att etableras. En prövning av vilka alternativ som så småningom skall ersätta de nuvarande kärnkraftsreaktorerna måste göras förutsättningslöst. Stor hänsyn skall tas till de olika energikällornas miljömässiga konsekvenser.

Också om det skulle krävas ytterligare elkraftskapacitet måste tillkommande energikällor noga utvärderas från miljösynpunkt. Konventionella kol- och oljekondenskraftverk skall inte byggas. Gränsvärdena för utsläpp från denna typ av anläggningar bör skärpas. Småskaliga gaskombikraftverk med avancerad rökgasrening bör dock kunna komma till stånd om elförbrukningen ökar.

Med hänsyn till miljön i södra Sverige bör redan nu slås fast att koleldade kraftverk inte skall få uppföras i Barsebäck. Utskottet tillstyrker således här behandlad del av motionerna 1987/88:N28 (m) och 1987/88:N39 (m).

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande kondenskraft m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N39 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkandena 3 och 5, motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

69. Kondenskraft m.m. (mom. 52)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 100 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 101 med ”och 1987/88:N416 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Den plan för förnyelse av energisystemet som presenteras i motion

1987/88:N38 (c) innebär, om den realiseras, att det inte finns behov av nya NU 1987/88:40 kolkondenskraftverk. Övergången från kärnkraft till effektivare energianvändning och inhemsk förnybar energi skall ske i steg och utan att användningen av kol och olja behöver öka. Förnyelseplanen innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet begränsas i förhållande till kraftindustrins och politiska centralisters alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft. I annat sammanhang tar utskottet upp dels förslag i motionen om beskattning av kol, dels miljöfrågor som hänger samman med förbränning av kol. Utskottet anser att propositionen i alltför hög grad lämnar dörren öppen för en ökning av kolbaserad elproduktion. Utskottet tillstyrker här behandlad del av motion 1987/88:N38 (c). Även yrkandet i motion 1987/88:N39 (m) är helt i linje med utskottets uppfattning. Motionerna 1987/88:N27 (vpk) och 1987/88:N416 (vpk) har i och för sig ett vällovligt syfte i fråga om kolanvändningen. Utskottet anser dock att de lösningar som där föreslås i alltför hög grad ger utrymme för andra importerade energislag på bekostnad av de inhemska energiråvarorna. Därför avstyrks de motionerna liksom motionerna 1987/88:N28 (m) och 1987/88:N33 (fp), alla i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande kondenskraft m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N39 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkandena 3 och 5, motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

70. Kondenskraft m.m. (mom. 52)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 100 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 101 med ”och 1987/88:N416 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:N27 (vpk) behövs inte någon ersättning av kärnkraften i form av kolkondens. Riksdagen bör uppmana regeringen att snarast utarbeta ett förslag till en lagstiftning som tills vidare förbjuder anläggande av kolkondensverk för elproduktion. Om det trots hushållning och effektivisering visar sig nödvändigt med elersättning i form av kondensverk bör i första hand en ombyggnad av befintliga oljekondensverk till naturgasdrift genomföras. I andra hand bör en satsning på höggradig rening och stränga krav på låga svavelhalter i olja genomföras vid befintliga oljekondensverk. De kan då godkännas för reservproduktion och för ianspråktagande vid toppförbrukning under t.ex. kalla vinterperioder.

Innan det kan bli fråga om uppförande av kolkondensanläggningar skall enligt utskottets uppfattning anläggningar för elproduktion i form av vindkraftverk och mottrycksanläggningar i väsentlig utsträckning ha plane- jgj

rats och börjat byggas. Utskottet kan mot här angiven bakgrund inte ställa sig

bakom propositionen i här behandlad del eller motionerna 1987/88:N28 (m) NU 1987/88:40 och 1987/88:N33 (fp) i motsvarande del.

Motiveringen till motion 1987/88:N39 (m) innehåller element som utskottet ställer sig helt främmande inför, varför också denna motion avstyrks.

Däremot är tankegångarna i motion 1987/88:N38 (c) väsentligen i överensstämmelse med utskottets uppfattning.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande kondenskraft m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N27 yrkandena 3 och 5 och motion 1987/88:N416 yrkande 5, med anledning av motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N28 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1987/

88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Kolanläggning i Värtan (mom. 53)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med ”Utskottet utgår” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har sagt nej till planerna på ett kolkraftverk i Värtan i Stockholm. Verket behövs inte för Stockholms energiförsörjning. Det kan starkt ifrågasättas från såväl ekonomiska som miljömässiga utgångspunkter. Uppgifterna om lustgasutsläpp är alarmerande. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sig för att projektet genast skall stoppas. Därmed tillgodoses här aktuella delar av motionerna 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N416 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande kolanläggning i Värtan

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N416 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

72. Demonstrationsanläggning i Oxelösund (mom. 54)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Innebörden av regeringens förslag är uppenbarligen att regeringen nu avser att låta uppföra ett kolkondenskraftverk i Oxelösund. Denna anläggning är avsedd att täcka en del av det elenergibortfall som blir följden av förslaget om en förtida avveckling av två kärnkraftsreaktorer. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1987/88:N31 (m) att kärnkraftsavvecklingen inte skall inledas under 1990-talet. Därför finns ingen anledning till att ett kolkondenskraftverk skulle byggas i Oxelösund - en anläggning

som för övrigt uppenbarligen skulle innebära en svår belastning på miljön. NU 1987/88:40

Vattenfall bör således inte heller få utnyttja medel för det här aktuella

ändamålet.

Regeringen bör korrigera Vattenfalls investeringsplan med beaktande av vad utskottet här har anfört. Utskottet tillstyrker således motion 1987/

88:N31 (m). Övriga motioner har helt andra utgångspunkter för sina förslag.

De avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande demonstrationsanläggning i Oxelösund att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N31 yrkande 9 och med avslag på motion 1987/88:N27 yrkande 4 och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

73. Demonstrationsanläggning i Oxelösund (mom. 54)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet tar bestämt avstånd från tanken på att ett kolkondenskraftverk skall anläggas i Oxelösund. Kärnkraften kan ersättas utan att nya kolkondenskraftverk behövs. De studier av ny teknik inom kolförbränningsområdet som nämns i propositionen utgör ett första steg i planerna på en kolbaserad anläggning i Oxelösund. Utskottet avstyrker detta förslag i enlighet med kraven i motion 1987/88:N38 (c) och 1987/88:N27 (vpk). Även förslaget i motion 1987/88:N31 (m) avstyrks, då det grundas på uppfattningen att kärnkraften inte skall avvecklas i enlighet med riksdagens beslut på grundval av folkomröstningen.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande demonstrationsanläggning i Oxelösund att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N27 yrkande 4 och motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N31 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

74. Utveckling av vindkraft (mom. 56)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Enligt gällande” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft är inte speciellt goda i Sverige. Som moderata samlingspartiet tidigare har påpekat krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också en ytterligare effektreserv. Till detta kommer behovet av att öka kapaciteten hos kraftledningarna från 183

Norrland. Det skulle således bli en mycket dyrbar lösning. Utskottet finner NU 1987/88:40 det dessutom uppenbart att en utbyggnad av vindkraftsproduktionen medför långtgående negativa miljökonsekvenser och innebär svåra tekniska problem.

På nuvarande stadium är det alltså inte realistiskt att räkna med vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att nu inleda en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en omfattande utbyggnad på detta område. I stället bör erfarenheter av utländska försök och av de båda vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden utnyttjas. Erfarenheter från internationell och svensk forskning bör också tas till vara.

Med hänsyn till vad som nu har anförts finns det enligt utskottets mening inget skäl för riksdagen att ta något initiativ på vindkraftens område med anledning av de nu behandlade motionerna. De avstyrks därför i berörda delar.

75. Utveckling av vindkraft (mom. 56)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Enligt gällande” och slutar med "berörda delar” bort ha följande lydelse:

Vindkraften kan i framtiden komma att utgöra en värdefull del av det svenska elproduktionssystemet. För att denna kraftkälla skall kunna bidra med mer än ett marginellt tillskott till elförsörjningen är, som anförs i motion 1987/88:N33 (fp), en fortsatt inriktning på relativt stora vindkraftsaggregat nödvändig. I likhet med vad som sägs i nämnda motion anser utskottet att kraftindustrin bör ta ett stort ansvar för det fortsatta utvecklingsarbetet kring vindkraft.

Det sagda innebär dock inte att vindkraftspotentialen från aggregat med lägre effekt skall negligeras. Mindre vindkraftverk kan få stor lokal betydelse. Det finns därför anledning, menar utskottet, att överväga om marknaden för sådana kraftverk bör stimuleras genom införande av investeringsbidrag eller genom andra insatser. Regeringen bör pröva denna fråga och återkomma till riksdagen med förslag till eventuella åtgärder.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed blir nu aktuell del av motion 1987/88:N33 (fp) tillgodosedd. Ett sådant uttalande ligger delvis i linje med vad som anförs i övriga här behandlade motioner.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, motion 1987/88:N41 och motion 1987/

88:N416 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört. jg4

76. Utveckling av vindkraft (mom. 56)

NU 1987/88:40

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Enligt gällande” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Vindkraften tilldrar sig ett allt större intresse i olika delar av världen. Vindkraftsproduktionen tilltar för närvarande snabbt i länder med högre elpriser än Sverige, t.ex. Förenta Staterna och Danmark. En betydande marknad för vindkraftsaggregat håller på att växa fram. Som anförs i motion 1987/88:N38 (c) finns det i Sverige ett avsevärt kunnande på vindkraftsområdet. Om inte en svensk vindkraftsmarknad utvecklas mycket snart kommer dock denna kunskap att skingras och snabbt mista sin aktualitet.

Enligt utskottets mening har det svenska vindkraftsprogrammet hittills varit alltför inriktat på storskaliga vindkraftsaggregat. I likhet med vad som anförs i nyssnämnda motion anser utskottet att det krävs en större bredd på arbetet kring vindkraft.

De svenska kraftföretagen tycks systematiskt motarbeta utvecklingen på vindkraftsområdet. De insatser som de trots allt gör kommer till stånd under protester och efter påtryckningar från bl.a. regeringen. Detta är en icke önskvärd situation som innebär att en positiv utveckling av vindkraftstekniken i Sverige försvåras. Det finns därför, menar utskottet, anledning att överväga nya vägar för att främja svensk vindkraftsproduktion. Kommuner, mindre företag och även privatpersoner har visat intresse för vindkraften. Svenska tillverkare, utvecklingstekniker och forskare är beredda att satsa på svensk vindkraftsproduktion om marknaden stimuleras på lämpligt sätt. Utskottet vill peka på att det vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg pågår ett viktigt utvecklingsarbete avseende vindkraftsteknik. Utvecklingsarbetet skulle gynnas av praktisk tillämpning i några vindkraftsaggregat av varierande storlek.

För att marknaden för vindkraftverk med en effekt upp till 1 MW skall stimuleras bör enligt utskottets mening investeringsbidrag införas. Sålunda bör kommuner som redovisar välgrundade projekt kunna få 25 % i statsbidrag beräknat på redovisad anläggningskostnad. Detsamma bör gälla för mindre företag. Kostnaden för de här angivna åtgärderna bör bestridas med medel ur den energins utvecklingsfond som utskottet i det föregående har föreslagit skola inrättas. För den händelse riksdagen skulle gå emot förslaget om en sådan fond bör regeringen återkomma med ett förslag i fi nansieringsfrågan.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillstyrker utskottet motion 1987/88:N38 (c) såvitt nu är i fråga. Ett uttalande av angiven innebörd skulle också delvis tillgodose motionerna 1987/88:N41 (s) och 1987/88:N416 (vpk), den senare i här berörd del. Utskottet avstyrker däremot motion 1987/88:N33 (fp) i ifrågavarande del.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i

ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1987/88:N41 och motion 1987/'88:N416 yrkande 2 och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Utveckling av vindkraft (mom. 56)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Enligt gällande” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1987/88:N416 (vpk) är det motiverat med en snabb utbyggnad av vindkraften. När det gäller alternativ elproduktion är det framför allt vindkraften som måste komma till användning i större skala. Ytterligare utredningar, undersökningar och utvärderingar är, som anförs i nämnda motion, inte nödvändiga för att ett stort och välplanerat vindkraftsprogram skall kunna startas i vårt land. Förutom att billig energi därigenom skulle åstadkommas på ett miljövänligt sätt skulle ett stort svenskt engagemang på vindenergiområdet vara betydelsefullt för svensk industri och därmed sysselsättningen i landet. Utskottet instämmer därför i kravet i motion 1987/88:N416 (vpk) på att regeringen skall lägga fram förslag till åtgärder som leder till en ökad vindkraftsproduktion.

Enligt utskottets mening bör utbyggnaden av vindkraften genomföras under statlig kontroll. Den överenskommelse som regeringen träffade med kraftindustrin år 1985 är inte tillräckligt offensiv och den överlåter initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras. Framför allt privata kraftproducenter men också Vattenfall måste, menar utskottet, utsättas för en bestämd styrning om det skall bli något av vindkraftsutbyggnaden i landet.

Vindkraftsproduktionen bör planeras för en samköming med den utbyggda vattenkraften för att högsta möjliga effektivitet skall kunna nås. Enligt utskottets uppfattning erfordras beslut av statsmakterna om att - i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med ny elproduktion - vindkraften skall prioriteras vid sidan av kraftvärme och mottryckskraft. Ett sådant utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin omfattning vara flexibelt men bör med tanke på den sannolika efterfrågan planeras för en kapacitet i storleksordningen 10-15 TWh. Denna energimängd torde med begränsade regleringskostnader kunna tas emot i befintligt kraftsystem. Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu nämnda omfattningen.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Den nu behandlade delen av motion 1987/88:N416 (vpk) tillstyrks därmed. Det sagda tillgodoser delvis motionerna 1987/88:N41 (s) och 1987/88:N38 (c), den senare i här berörd del. Utskottet avstyrker däremot motion 1987/88:N33 (fp) såvitt nu är i fråga.

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande utveckling av vindkraft att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 moment 15 i

ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N416yrkande 2, med NU 1987/88:40 anledning av motion 1987/88:N38 yrkande B 12 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N41 och med avslag på motion 1987/88:N33 yrkande 11 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

78. Eloptioner (mom. 60)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med ”Såvitt utskottet” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är förslaget i motion 1987/88:N33 (fp) om eloptioner väl värt att pröva. Rätt utnyttjade skulle eloptioner kunna underlätta framför allt de elintensiva företagens planering av verksamheten.

Utskottet ansluter sig därför till motionärernas krav på att frågan om eloptioner skall utredas. Regeringen bör föranstalta om en sådan utredning.

Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande ställa sig bakom vad som här har anförts. Nämnda motion tillstyrks följaktligen i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande eloptioner att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

79. Rätt till transitering på stamnätet (mom. 61)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”berört avseende” bort ha följande lydelse:

Med nuvarande avgifter och andra villkor för transiteringsrätten är det endast större kraftproducenter och företag med tillgång till omfattande kraftproduktion som kan ansluta sig till stamnätet. I likhet med vad som anförs i motionerna 1987/88:N33 (fp) och 1987/88:N46 (c) anser utskottet att fler aktörer bör ges möjlighet att transitera elkraft på detta nät. Det kan gälla en kommun eller en grupp av kommuner som önskar överföra elkraft på stamnätet. Det kan också gälla ett företag med tillgång till elproduktion som vill transitera elkraften till företagets anläggningar eller kunder på annan ort.

För närvarande är dessa företag hänvisade till att försöka sälja elkraften till den eldistributör som har ensamrätten till eldistributionen i resp. område.

Vid årsskiftet 1987-1988 infördes visserligen en rätt för elproducenter att sälja elkraft till den lokala eldistributören. Denna rättighet gäller dock endast vid elproduktion i anläggningar med en effekt om högst 1 500 kW.

Det är också endast ägarna av dessa anläggningar som numera har rätt att få skäligheten i pris m.m. prövad av prisregleringsnämnden för elektrisk ström.

Utskottet finner alltså att bestämmelserna för rätten till transitering över stamnätet behöver ses över så att fler - inom ramen för oförändrade 187

säkerhetskrav - kan ges möjlighet att överföra elkraft på stamnätet. NU 1987/88:40

Regeringen bör föranstalta om en sådan översyn och senare återkomma till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och förslag till erforderliga beslut. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1987/88:N33 (fp) och 1987/88:N46 (c), den förstnämnda såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande rätt till transitering på stamnätet

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N33 yrkande 8 i ifrågavarande del och motion 1987/88:N46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

80. Energiteknikfond (mom. 62)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”det föregående” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna från det mycket omfattande stödet till ny energisnål teknik under de senaste tio åren har visat att det varit svårt att forcera utvecklingen.

De negativa effekterna av en del av de tekniska lösningar som har valts för att minska energiåtgången visar sig nu, bl.a. i de ökade mögelskadorna.

Ytterligare statliga resurser bör för närvarande inte tillföras forskningen och teknikutvecklingen inom energiområdet. Några nya stödformer bör inte heller inrättas.

En allvarlig aspekt på regeringens förslag om att bränslemiljöfonden skall omvandlas till en energiteknikfond är att möjligheterna att nyttja dessa medel för stöd till miljöskyddsteknik, exempelvis för att motverka försurningsskador, kan komma att minska. Regeringen prioriterar energiteknik framför miljöskyddsteknik.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag om en energiteknikfond i vad avser såväl riktlinjer som finansiering. Det innebär att utskottet också tar avstånd från förslagen om att programmet för utveckling och introduktion av ny teknik samt bränslemiljöfonden skall upphöra den 30 juni 1988.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande energiteknikfond

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N31 yrkandena 3-5 avslår proposition 1987/88:90 momenten 4-11 och motion 1987/88:N42 yrkande 1 i ifrågavarande del.

81. Energiteknikfond (mom. 62)

Under förutsättning av avslag på reservation 37 Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”det föregående” bort ha följande lydelse:

Den energins utvecklingsfond som föreslås i motion 1987/88:N38 (c) har som huvuduppgift att genom bidrag och villkorliga lån stödja investeringar

som syftar till energihushållning, effektivare energianvändning och alternativ energiproduktion. Fonden skall bl.a. också svara för de funktioner som enligt propositionens förslag den s.k. energiteknikfonden skall ha.

Med hänvisning till förslaget om energins utvecklingsfond avstyrker utskottet regeringens förslag om en energiteknikfond. Några särskilda medel av den särskilda energiskatten skall ej heller anvisas för detta ändamål.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande energiteknikfond att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N42 yrkande 1 i ifrågavarande del avslår proposition 1987/88:90 momenten 4-11 och motion 1987/88:N31 yrkandena 3-5.

82. Solvärmeteknik (mom. 63)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med ”Näringsutskottet kommer” och slutar med "sistnämnda motionen” bort ha följande lydelse:

Det har under de senaste åren skett en positiv men föga uppmärksammad utveckling av solvärmetekniken. Framstegen på området har kommit snabbt. Med en fortsatt positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer betydande kostnadssänkningar att bli möjliga. Det skulle göra solvärmen mycket konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet. Ett exempel på det snabba framåtskridandet är att kostnaderna per kvadratmeter solfångare under en femårsperiod har halverats samtidigt som den insamlade energimängden har fördubblats.

För att förutsättningarna för en intensifierad introduktion av solvärmetekniken skall förbättras och en nödvändig expansion av marknaden komma till stånd bör enligt näringsutskottets mening statligt stöd utgå till solvärmeanläggningar i enlighet med förslaget i centerns partimotion 1987/88:N38. den statliga belåningen bör sålunda solvärmeanläggningar fullt ut kunna ingå såväl i låneunderlaget som i underlaget för räntebidrag både vid ny- och ombyggnad. Näringsutskottet kommer alltså till samma slutsats som i den avvikande meningen i bostadsutskottets yttrande.

Näringsutskottet vill tillägga att det krävs fortsatta stödinsatser för att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens område och för att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme skall kunna förverkligas. Ett stöd på 50 % av investeringskostnaden bör såsom föreslås i motion 1987/88:N38 (c) utgå t.o.m. år 1990. Därefter bör stödet successivt trappas ned. Det bör kunna upphöra helt år 1994, då solvärmetekniken bedöms vara konkurrenskraftig på kommersiella villkor. En sådan satsning på solvärme som här förordas har en inriktning som tar till vara möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion främja användningen av solenergi. Den kan ge Sverige ett bra försprång i kunskaper och produktionsteknik - med en stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som följd. Utskottet anser att regeringen bör förelägga riksdagen ett konkret

NU 1987/88:40

förslag med den inriktning som nu har förordats. Genom en framställning NU 1987/88:40 härom tillgodoses motion 1987/88:N38 i här berörd del. Även syftet med den nu behandlade delen av motion 1987/88:N416 (vpk) blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande solvärmeteknik

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 14 och med anledning av motion 1987/88:N416 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

83. Anslag till energiforskning (mom. 64)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”och 1987/88:N443 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det i längden ingen anledning att ha ett särskilt program för energiforskning skilt från andra tekniska forskningsprogram. Den betydande reservationen på energiforskningsanslaget är inte minst ett belägg för detta. Som anförs i motion 1987/88:N432 (m) bör odisponerade medel i energiforskningsprogrammet återföras till statskassan.

Anslaget till energiforskningens huvudprogram bör mot denna bakgrund fastställas - i enlighet med vad som förordas i nämnda motion - till 93,6 milj. kr. för nästa budgetår. Denna motion tillstyrks alltså i berörd del. Motion 1987/88:N443 (c) avstyrks såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 2 och med bifall till motion 1987/88:N432 yrkandena 3 och 4 till Energiforskning för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 93 588 000 kr.,

b) (= utskottet).

84. Anslag till energiforskning (mom. 64)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”och 1987/88:N443 (c)” bort ha följande lydelse:

Med den nuvarande inriktningen av den statliga energiforskningen på grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning finns det, menar utskottet, en uppenbar risk för att projekt som har passerat grundforskningsstadiet men inte är mogna för demonstration och försök i fullskaleanläggningar eller som inte uppfyller uppställda krav på lönsamhet kan omintetgöras på grund av att det saknas möjlighet att erhålla statligt stöd. Som anförs i motion 1987/88:N443 (c) indikerar den betydande reservationen på energiforskningsanslaget att sådana angelägna forsknings- och utvecklingsprojekt inte på ett tillfredsställande sätt har stötts av de berörda programorganen.

Utskottet har i det föregående förordat att en energins utvecklingsfond NU 1987/88:40 skall inrättas. Denna fond skulle även vara av betydelse för forskningsprojekt av den typ som utskottet här har diskuterat. Utskottet kan mot denna bakgrund tillstyrka regeringens förslag till anslag beträffande energiforskningens huvudprogram. Härav följer att motion 1987/88:N432 (m) avstyrks i berörd del.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Ett sådant uttalande skulle tillgodose det nu aktuella yrkandet i motion 1987/88:N443 (c).

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med bifall till motion 1987/88:N443 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

85. Bemyndiganden avseende energiforskning (mom. 65)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 113 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör även regeringens förslag till bemyndiganderamar avseende energiforskningen reduceras. De bemyndiganden som föreslås i motion 1987/88:N432 (m) finner utskottet väl avvägda. Motionen tillstyrks alltså i denna del.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 1 och med bifall till motion 1987/88.N432 yrkande 5 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 110 000 000 kr. för budgetåret 1989/90, högst 60 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, högst 27 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och högst 12 000 000 kr. för budgetåret 1992/93.

86. Forskning om vätgas (mom. 67)

Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med ”På lång” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Många forskare och tekniker har intygat att vätgasen har förutsättningar att bli en av de främsta energibärarna i framtiden. Det definitiva genombrottet för vätgasen kommer allt närmare.

För att Sverige inte skall komma på efterkälken i fråga om utveckling av vätgastekniken finns det skäl, menar utskottet, att vätgasforskningens 191

nuvarande stadium och behovet av ytterligare stödinsatser på området NU 1987/88:40 kartläggs. Regeringen bör föranstalta om en sådan utredning.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Det sagda tillgodoser delvis motion 1987/88:N422 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande forskning om vätgas att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N422 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

87. Forskning om vätgas (mom. 67)

John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med ”På lång” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:N422 (vpk) kommer vätgasen att spela en viktig roll i den framtida energiförsörjningen. Vätgasen har många fördelar: den är miljövänlig, den gör det möjligt att lagra vindenergi, den skulle minska sårbarheten i energiförsörjningssystemet m.m. En utveckling av vätgastekniken i Sverige skulle också kunna leda till ett industriellt uppsving med nya sysselsättningstillfällen som följd.

För att vätgasen skall kunna introduceras krävs en mer ambitiös forskning på detta område. Utskottet instämmer därför i kravet i nyssnämnda motion på att ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram rörande vätgastekniken skall upprättas. Regeringen bör tillse att så görs.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker alltså motion 1987/88:N422 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande forskning om vätgas att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N422 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

88. Stöd till ett vågenergiprojekt (mom. 68)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 114 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet beklagar att utvecklingsnämnden vid statens energiverk har avslagit ansökan om stöd till vågrotorprojektet. Den ekonomiskt tillgängliga potentialen för svensk vågkraft har bedömts till 3-4 TWh per år. Vågrotorprojektet skulle kunna öka potentialen betydligt. Under alla förhållanden bör resurser tillskapas så att projektet kan prövas i en större försöksanläggning till havs.

Med instämmande i vad som anförs i motion 1987/88:N45 (c) anser utskottet att regeringen genom omprioriteringar inom energiforskningsprogrammet bör tillse att projektet erhåller erforderligt stöd för de fortsatta försöken. Genom ett uttalande av riksdagen härom skulle motionen bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:40

68. beträffande stöd till ett vågenergiprojekt

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

89. Etanolproduktion (mom. 69)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 117 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

En viktig del i förnyelsen av energisystemet är en satsning på alternativa drivmedel. Flera nyligen publicerade undersökningar visar att en låginblandning av etanol i bensin - särskilt för bilar utan katalytisk avgasrening - medför betydande miljöfördelar. Vid användning som enda bränsle är etanolen av intresse främst som ersättning för dieselbränsle och då speciellt för bussar i tätortstrafik. Som anförs i motion 1987/88:N38 (c) är en inhemsk etanolproduktion värdefull också från försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. En sådan produktion skulle även bidra till ett bättre utnyttjande av tillgänglig åkermark. Det finns vidare viktiga industripolitiska värden med en inhemsk etanolproduktion.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det är motiverat med statliga åtgärder som främjar uppförandet av en fullskaleanläggning för produktion av etanol baserad på inhemska råvaror. Av största betydelse härvidlag är att den etanol som används som drivmedel befrias från skatt. Detta har också nyligen framhållits i en avvikande mening (c, vpk) i näringsutskottets yttrande (NU 1987/88:5 y) till skatteutskottet om energibeskattningen. Med en sådan skattebefrielse skulle etanol som producerats i Sverige få en god konkurrenskraft gentemot importerad etanol.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Däremot bör riksdagen inte uttala sig för lokaliseringen av en etanolanläggning till någon viss ort.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1987/88.N38 (c) såvitt nu är i fråga och avstyrker övriga här behandlade motioner i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:

69. beträffande etanolproduktion att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N38 yrkande B 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

90. Anslag till statens energiverk (mom. 71)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 119 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraften. Som anförs i motion 1987/88:N432 (m) framtving -

13 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 40

ar den av regeringen förda energipolitiken omfattande förberedelseåtgärder. NU 1987/88:40

Bl.a. måste statens energiverk förstärka sin organisation för utredningsarbete. Med den ståndpunkt utskottet har intagit i kärnkraftsfrågan krävs ingen sådan förstärkning.

I enlighet med vad som begärs i nyssnämnda motion föreslår utskottet att riksdagen till vart och ett av de två nu berörda anslagen till statens energiverk anvisar 1 milj. kr. mindre än vad som har föreslagits i budgetpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. beträffande anslag till statens energiverk att riksdagen

a) med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C1 och med bifall till motion 1987/88:N432 yrkande 1 till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag av 34 350 000 kr.,

b) med anledning av proposition 1987/88:100 bilaga 16 punkt C 2 och med bifall till motion 1987/88:N432 yrkande 2 till Statens energiverk: Utredningar m.m. och information för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 12 639 000 kr.

91. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mom. 74)

Per-Richard Molén, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar med ”Även förslaget” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Däremot avvisar utskottet förslaget om ett nytt ägartillskott till Studsvik.

Som anförs i motion 1987/88:N31 (m) måste Studsvik uppträda efter samma regler som gäller för andra företag inom branschen. Om Studsvik är i behov av ytterligare medelstillskott bör detta kunna tillskapas genom att andra än staten tillskjuter nödvändigt kapital. Det sagda innebär alltså att utskottet tillstyrker nyssnämnda motion i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:90 punkt C 12 och med bifall till motion 1987/88:N31 yrkandena 7 och 8 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1988/89 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 54 000 000 kr.

92. Energiplan för Stockholmsregionen (mom. 79)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de problem inom energiområdet som för närvarande råder i Stockholmsregionen av nationell betydelse. Detta har också uttalats från regeringens sida. Som anförs i motion 1987/88:N407 (c) har intressenterna på regional nivå hittills inte lyckats åstadkomma ett

miljövänligt energiförsörjningssystem i området. Försurningsskadorna i regionen uppträder i snabbare takt än vad man tidigare har räknat med. Mot bakgrund av den starka befolkningskoncentrationen måste energisystemet i Stockholmsområdet utformas med bästa möjliga hänsyn till miljökonsekvenserna. Besluten om kolkraftverket i Värtan och det s.k. Nynäskombinatet visar dock att andra hänsyn än miljöaspekterna har fått bli avgörande.

Energisparandet i regionen har heller inte uppvisat en positiv utveckling. Introduktionen av alternativa inhemska energikällor i länet går också trögt.

Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1987/88:N407 (c) på att regeringen skall ta initiativ till en ny samlad energiplan för Stockholmsområdet. En sådan plan bör som utgångspunkter ha bl.a. bästa möjliga hushållning med energi, företräde för miljövänliga och helst inhemska energikällor, undvikande av alltför storskaliga anläggningar samt en förbättrad kollektivtrafik. I övrigt hänvisar utskottet till de riktlinjer för utarbetande av energiplanen som redovisas i nyssnämnda motion, som alltså tillstyrks av utskottet. Riksdagen bör uppmana regeringen att ta det initiativ som utskottet här har förordat.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. beträffande energiplan för Stockholmsregionen att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N407 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

93. Regionala centra för utveckling av energiteknik (mom. 80) John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med ”Utskottet intar” och slutar med ”två motionerna” bort ha följande lydelse:

För att utvecklingen av moderna system inom miljöteknik- och energiområdena skall stimuleras är det, menar utskottet, väsentligt att försöksprojekt inom dessa områden kan bedrivas i nära samarbete med forskningsinstitutioner. Det är av avgörande betydelse att projekten koncentreras till en bestämd region där anläggningar för denna typ av verksamhet redan finns, där samarbete mellan forskning och praktisk verksamhet lätt kan etableras och där möjligheter till utveckling och introduktion av nya tekniker kan bedömas vara goda.

Utskottet anser med instämmande i vad som anförs i motion 1987/88:N430 (vpk) att norra Uppland är ett lämpligt område härvidlag. Utskottet föreslår därför att denna region skall utses till ett försöksområde för utveckling av miljö- och energiteknik. Regeringen bör lägga fram förslag till åtgärder med detta syfte.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Motion 1987/88:N430 (vpk) tillstyrks alltså. Utskottet anser däremot att motion 1987/88:N429 (c) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen.

NU 1987/88:40

dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:

80. beträffande regionala centra för utveckling av energiteknik att riksdagen

a) med bifall till motion 1987/88:N430 som sin mening ger regering- NU 1987/88:40 en till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

94. Anläggning i Laholm för energi- och fiberproduktion baserad på lucern (mom. 82)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 125 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1987/88:N437 (c) på att en anläggning för energi- och fiberproduktion baserad på lucern skall lokaliseras till Laholms kommun. Som tidigare nämnts har Laholmsbukten förklarats som ett särskilt föroreningskänsligt område. Mot denna bakgrund bör staten i samarbete med berörda lokala intressenter medverka till att en sådan anläggning kommer till stånd och svara för en del av dess kostnader. En produktion av lucern i området skulle bidra till ett minskat kväveläckage.

Den gas som skulle produceras i anläggningen skulle kunna distribueras via det ledningsnät för naturgas som finns utbyggt i regionen. Möjligheten att använda lucernfibrer för tillverkning av pappersmassa är industriellt sett mycket intressant, särskilt med hänsyn till att Sverige för närvarande importerar betydande kvantiteter massaved och flis.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till det nu anförda. Motion 1987/88:N437 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:

82. beträffande anläggning i Laholm för energi- och fiberproduktion baserad på lucern

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N437 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

95. Energigräsprojekt i Skaraborgs län (mom. 83)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 125 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare har anfört är ett viktigt led i omställningen av energisystemet en ökad användning av inhemska förnybara energikällor. Så länge vår natur och miljö värnas och skyddas kommer biobränslen att vara en ständigt förnybar energikälla.

Enligt bedömningar väntas i slutet av detta sekel minst 300 000-400 000 hektar åkermark vara tillgänglig för annan odling än av jordbruksprodukter.

Som redovisas i motion 1987/88:N421 (c) finns en inte oväsentlig andel av denna åkermark i Skaraborgs län.

Med hänvisning till det sagda instämmer utskottet i kravet i nämnda motion på att ett projekt för odling av energigräs skall inledas. Ett sådant projekt kan lämpligen lokaliseras till Skaraborgs län.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad 196

utskottet här har anfört. Därmed skulle den nu behandlade delen av motion 1987/88:N421 (c) bli tillgodosedd i allt väsentligt.

dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. beträffande energigräsprojekt i Skaraborgs län att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N421 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Anslag till energiforskning (mom. 64)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Med den nuvarande inriktningen av den statliga energiforskningen mot grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning finns det en uppenbar risk för att projekt som har passerat grundforskningsstadiet men inte är mogna för demonstration och försök i fullskaleanläggningar eller som inte uppfyller uppställda krav på lönsamhet kan omintetgöras på grund av avsaknaden av möjligheten att erhålla statligt stöd. Vi har dock inte funnit anledning att förorda någon förändring av regeringens förslag till anslag beträffande energiforskning.

2. Forskning inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader (mom. 66)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Vi har i det föregående föreslagit att en energins utvecklingsfond skall inrättas. Forsknings- och utvecklingsinsatserna inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader bör förutom från energiforskningsprogrammet finansieras med medel från utvecklingsfonden. Mot den bakgrunden har vi inget att erinra mot vad som anförs i nu aktuell del av proposition 1987/88:90.

NU 1987/88:40

197 Bostadsutskottets yttrande 1987/88:5 y

NU 1987/88:40 Bilaga 1

om energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet jämte motioner.

I propositionen föreslås bl.a. att ett program för effektivare användning och ersättning av el startas. Bostadsutskottet behandlar i yttrandet förslaget (s. 48-51) i vad avser kraven på byggnaders energiegenskaper och användningen av direktverkande elvärme. Motionsyrkanden med anknytning härtill återfinns i motion 1987/88:N32 (c), folkpartiets partimotion 1987/88:N33 samt centerpartiets partimotion 1987/88:N38. I den sistnämnda motionen behandlas dessutom ett yrkande om bidrag till kommunal energirådgivning samt den del av ytterligare ett yrkande om stöd till solvärmeanläggningar som avser stöd i form av räntebidrag m.m.

I sammanhanget behandlar dessutom utskottet de under allmänna motionstiden 1988 till bostadsutskottet hänvisade motionerna 1987/88:Bo522 (c) och 1987/88:Bo545 (c) vari tas upp frågan om användningen av direktverkande elvärme. Under förutsättning av näringsutskottets medgivande överlämnar bostadsutskottet dessa motioner till näringsutskottet.

Propositionen

Sorn ett led i avvecklingen av kärnkraften föreslås i propositionen att ett program för effektivare elanvändning och ersättning av el startas. Programmet omfattar åtgärder som syftar till att

- utnyttja den potential för eleffektivisering och elersättning som i dag är ekonomiskt tillgänglig till år 1997,

- stärka och bevara flexibiliteten i elanvändningen,

- ta till vara de långsiktiga möjligheterna att effektivisera elanvändningen och ersätta el med andra energislag, framför allt inom uppvärmningsområdet samt inom den elintensiva industrin.

Enligt förslaget skall elanvändningen följas kontinuerligt och hushållningsprogrammet liksom åtgärderna för tillförselplanering följas upp och revideras vid behov. Vidare föreslås att en första avstämning görs år 1990.

När det gäller åtgärder för att stärka och bevara flexibiliteten inom elanvändningsområdet innebär förslaget följande avseende kraven på byggnaders energiegenskaper och användningen av direktverkande elvärme.

198 I fråga om nya bostadshus bör enligt förslaget kraven på byggnadens energiegenskaper höjas. I samband därmed förordas att den nuvarande generella dispensen för uppvärmning med direktverkande el i särskilt energisnåla en- och tvåbostadshus avskaffas. Dessutom föreslås att en motsvarande höjning av kravnivån bör övervägas även i fråga om andra byggnader än bostadshus.

Förslag om ändringar i bygglagstiftningen i denna del bör enligt propositionen kunna föreläggas riksdagen under hösten 1988.

Motionerna

I detta yttrande behandlar utskottet följande motioner väckta under allmänna motionstiden 1988.

1987/88:Bo522 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i PBL att ”uppvärmningssystem med direktverkande elvärme” förbjuds samt att krav på eldstad införs i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Bo545 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ett förbud mot nyinstallation av direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N450.

Dessutom behandlas följande med anledning av proposition 1987/88:90 väckta motioner.

1987/88:N32 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar om ett förbud mot nyinstallation av direktverkande eluppvärmning i permanentbostäder.

1987/88:N33 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen avslår regeringens förslag att förbjuda direktverkande el i nya bostadshus.

1987/88:N38 av Olof Johansson m.fl. (c) vari - som andrahandsyrkanden - yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot installation av direktverkande el i nyproducerade bostäder och lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av stöd till energirådgivning på kommunal nivå i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar att stöd till solvärmeanläggningar av godkänd kvalitet skall ges enligt vad som anförts i motionen, dels som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad på samma villkor som tillämpas för övriga delar av byggnaden, dels i övriga fall som ett 50-procentigt investeringsbidrag t.o.m. 1990 och därefter en successiv avtrappning så att bidraget i princip upphör 1994 (yrkandet behandlas endast i vad avser räntebidrag m.m. till solvärmeanläggningar).

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

199 Bostadsutskottet

Krav på hushållning med energi i byggnader

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

De grundläggande kraven på hushållning med energi i byggnader lämnas i 3 kap. 3 § i plan- och bygglagen (PBL). Dessa krav innebär att byggnader skall medge god hushållning med energi. I fråga om uppvärmning med direktverkande elvärme innebär kraven dessutom att en- eller tvåbostadshus får förses med uppvärmningssystem med direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl.

Statens planverk har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till nya tillämpningsbestämmelser (Svensk byggnorm) till PBL såvitt gäller bestämmelserna om nybyggnad. Förslaget är under beredning i regeringskansliet. När det gäller kraven på energihushållning har dessa formulerats som övergripande funktionskrav. De ger därmed den byggande frihet att inom ramen för en högsta tillåten energianvändning själv välja tekniska lösningar och metoder. Kravnivån i förslagets bestämmelser - som avses gälla generellt för alla bostäder, oavsett uppvärmingssätt och hustyp - är densamma som nu gäller för småhus uppvärmda med direktverkande elvärme.

I avvaktan på att beredningen av planverkets förslag till nya tillämpningsföreskrifter skall avslutas gäller Svensk byggnorm 1980 (SBN 1980) i tillämpliga delar. Detta innebär att småhus i dag får förses med direktverkande elvärme endast om de är energisnålt utformade. Ett småhus anses som energisnålt om årsbehovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten är minst 40 % lägre än behovet för radiatorerna om byggnaden varit utförd enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning enligt Svensk byggnorm 1975 (SBN 1975).

Enligt miljö- och energiministern bör utgångspunkten för den förestående översynen av energihushållningsbestämmelserna för byggnader vara att de förbättringar av bebyggelsens energihushållningsegenskaper som nu kan uppnås utan nämnvärda merkostnader också bör förverkligas. Mot bakgrund härav anges starka skäl tala för att planverkets förslag till kravnivåer - dvs. krav motsvarande de ovan nämnda kraven för installation av direktverkande elvärme enligt SBN 1980 - bör införas. Detta innebär att de nuvarande villkoren för direkteluppvärmda småhus kommer att uppfyllas i all ny bostadsbebyggelse. Enligt föredragande statsrådet kan detta leda till att användningen av direktel åter ökar. Sådana bindningar måste enligt hennes mening förebyggas.

Miljö- och energiministern anser att en ytterligare skärpning av energihushållningskraven, utöver den nivå som i dag gäller, inte är en verkningsfull eller tillrådlig metod att begränsa användningen av direktverkande elvärme i bebyggelsen. Frågan om i vilka situationer som direktverkande el alltjämt bör kunna installeras bör prövas efter andra grunder. Utgångspunkten bör härvid vara att långsiktiga bindningar till system för uppvärmning med direktverkande el bör undvikas i görligaste mån i all bostadsbebyggelse. Vidare anges att det finns anledning att överväga om detta inte bör gälla också i fråga om annan bebyggelse än bostäder.

Avslutningsvis anförs att planverket i samverkan med bl.a. energiverket

kommer att få i uppdrag att komma med förslag i dessa frågor. Enligt propositionen bör förslag om ändringar i plan- och bygglagen därefter kunna föreläggas riksdagen under hösten 1988.

Med hänvisning till att den explosionsartade ökningen av eluppvärmningen av bostäder måste stoppas hemställs i motion N32 (c) yrkande 5 att riksdagen skall besluta om förbud mot nyinstallation av direktverkande elvärme i permanentbostäder. Även i den av samma motionär under allmänna motionstiden väckta motionen Bo545 lämnas motsvarande förslag. Enligt motionären kan den mycket farliga sårbarheten i dagens system bli förödande om inte åtgärder vidtas.

I folkpartiets partimotion N33 yrkande 14 hemställs att regeringens förslag att förbjuda användningen av direktverkande el i nya bostadshus skall avslås. Enligt motionärerna är inte ett förbud den rätta metoden för att vidmakthålla flexibiliteten och skapa utrymme för olika energislag.

Enligt centerpartiets partimotion N38 är det inte rimligt att tillåta en fortsatt låsning till direktverkande el. Med hänvisning härtill begärs i motionens andrahandsyrkande 10 att riksdagen skall föreläggas förslag om förbud mot installation av direktverkande el i nyproducerade bostäder och lokaler. Häri innefattas också att krav skall ställas på alternativa uppvärmningsmöjligheter om el används för värme i luft- eller vattenburna värmesystem.

I motion Bo522 (c) föreslås att plan- och bygglagen skall ändras så att direktverkande elvärme inte tillåts som huvudsakligt uppvärmningssystem i bostadshus. I de fall bostadshus uppförs med direktverkande elvärme bör enligt motionären krav ställas på att anordning för vedeldning installeras.

När det gäller frågan om kraven på byggnaders energiegenskaper och användningen av direktverkande elvärme vill bostadsutskottet för sin del anföra följande.

Bostadsutskottet delar miljö- och energiministerns uppfattning att de förbättringar av bebyggelsens energihushållningsegenskaper som nu kan uppnås utan nämnvärda merkostnader bör förverkligas. Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda de allmänna kraven på byggnaders energiegenskaper kunna höjas i förhållande till de krav som i dag ställs. Som redovisats ovan pågår också ett beredningsarbete med denna inriktning inom regeringens kansli.

När de nuvarande kraven för installation av direktverkande elvärme i småhus infördes år 1981 innebar de en reell begränsning i fråga om användningen av denna typ av uppvärmning. De bostäder som i dag uppförs uppfyller i stor utsträckning kraven. Skälen till detta är i första hand en ökad medvetenhet om betydelsen av en god energihushållning och den lönsamhet som sådana hushållningsåtgärder ger. En generell höjning av kraven på byggnaders egenskaper torde innebära att i princip all bebyggelse kommer att uppfylla kraven för installation av direktverkande elvärme. Som anförs i regeringsförslaget får detta faktum inte leda till att användningen av direktel åter ökar. Sådana bindningar måste även enligt bostadsutskottets mening förebyggas.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt bostadsutskottets mening frågan om i vilka situationer som direktverkande el alltjämt bör kunna

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

14 Riksdagen 1987/88. 17sami. Nr 40

installeras ånyo prövas med utgångspunkt i de nya förutsättningar som NU 1987/88:40

kommer att gälla. Prövningen bör ske utifrån de utgångspunkter som miljö- Bilaga 1

och energiministern angivit. Som anförs i regeringens förslag bör resultatet (BoU 1987/88:5 y)

av denna prövning kunna föreläggas riksdagen i form av förslag till ändringar

i plan- och bygglagen under hösten 1988. Detta innebär att riksdagen inte nu

bör ta ställning till ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme.

Regeringens förslag bör avvaktas. Med hänvisning till det anförda bör enligt bostadsutskottets mening förslagen i motion N32 (c) yrkande 5, folkpartiets partimotion N33 yrkande 14, centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 10 samt motionerna Bo522 (c) och Bo545 (c) avvisas av riksdagen.

Avslutningsvis vill bostadsutskottet i detta sammanhang något beröra frågan om sambandet mellan kraven på energihushållning och behovet av ett bra inomhusklimat. De senaste årens energisparande har i vissa fall inneburit ett försämrat inomhusklimat. Orsakerna härtill är många och i en del fall också okända. Enligt utskottets mening är det därför viktigt att vid genomförandet av olika energisparåtgärder och vid fastställandet av nivån för byggnaders energiegenskaper beakta också möjligheterna att säkerställa ett bra inomhusklimat. En angelägen minskning av energianvändningen för uppvärmning får således inte leda till ett försämrat inomhusklimat i form av t. ex. en sämre luftkvalitet. Det är därför nödvändigt att insatser görs för att få fram tekniska lösningar som fyller såväl kraven på energisparande som kraven på ett bra inomhusklimat. Enligt utskottets mening kan inte dessa frågor ses isolerade från varandra utan vad som behövs är samordnade insatser där båda aspekterna beaktas. Utskottet utgår från att dessa frågor beaktas utan att riksdagen nu vidtar några åtgärder.

Övriga frågor

Stöd till kommunal energirådgivning

Fram till utgången av år 1985 utgick ett statligt stöd till kommunerna för besiktning och rådgivning m.m. avseende energibesparande åtgärder och annan bostadsförbättringsverksamhet. I centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 11 föreslås att detta stöd till kommunernas energirådgivning skall återinföras. Enligt motionärerna har verksamheten stor betydelse för att de nationella målen skall kunna genomföras och för att de statliga åtgärderna skall få avsedd effekt. Stödet bör enligt motionsförslaget finnas kvar så länge omställningen av energisystemet pågår och avvecklingen av kärnkraften genomförs. Efter hand bör dock kommunerna ta över en större andel av kostnaden för verksamheten genom att bidragens nominella nivå bibehålls.

Bostadsutskottet har så sent som i sitt betänkande BoU 1987/88:10 (s. 67) behandlat ett motionsyrkande (vpk) om att stödet till kommunernas energirådgivning skall återinföras. Av detta betänkande framgår att stödet aldrig varit avsett att permanent stödja kommunernas rådgivningsverksamhet utan att dess syfte varit att stimulera uppbyggnaden av en långsiktig verksamhet som motsvarar de varaktiga lokala behoven. Utskottet vill också

framhålla att kommunerna genom bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal energiplanering givits ett ökat ansvar på bostadsförsörjningens och energihushållningens område. Bostadsutskottet är inte berett ändra sin nyligen och tidigare intagna ståndpunkt och förorda ett återinförande av det statliga stödet till kommunal energirådgivning i enlighet med förslaget i centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 11.

Stöd till solvärmeanläggningar

Enligt centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 14 såvitt nu är i fråga bör ett stöd till solvärmeanläggningar av godkänd kvalitet utgå som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden.

Till grund för beräkningen av lånets storlek vid den statliga bostadslångivningen ligger ett låneunderlag. Vid beräkningen av detta låneunderlag får ingå kostnaden för bl.a. värmeanläggning. Det ingående beloppets storlek bestäms av kostnaden för den typ av anläggning som installeras. Bland de värmeanläggningar som kan belånas ingår bl.a. solvärmesystem. Sedan den 1 januari 1988 kan dessutom en kombination av två olika värmesystem, t.ex. solvärme och fastbränslepanna, belånas. Dessutom lämnas ett särskilt stöd för installation av solvärmeanläggningar i samband med ny- och ombyggnad av bostadshus. Detta stöd utgår enligt bestämmelserna i förordningen (1987:771) om statligt bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar. Stödet kan kombineras med statligt bostadslån och därtill kopplat räntestöd.

Som framgår av ovanstående framställning får vad i centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 14 såvitt nu är i fråga förordats anses i inte ringa grad tillgodosett genom de lånemöjligheter och det stöd i övrigt som redan nu utgår till solvärmeanläggningar. Motionen bör enligt bostadsutskottets mening med hänvisning härtill avvisas av riksdagen.

Stockholm den 21 april 1988 På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Per Olof Håkansson (s), Knut Billing (m), Margareta Palmqvist (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Rune Evensson (s), Tore Claeson (vpk), Berit Bölander (s), Margareta Gard (m), Britta Sundin (s) och Eva Rydén (c).

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

203 Avvikande meningar

1. Byggnaders energiegenskaper och användningen av direktverkande elvärme

Rolf Dahlberg (m), Erling Bager (fp), Knut Billing (m), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Margareta Gard (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Krav på hushållning med energi i byggnader börjar med ”Bostadsutskottet delar” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets partimotion N33 finns det goda skäl att vidta åtgärder som vidmakthåller flexibiliteten och skapar utrymme för olika energislag vid uppvärmningen av våra bostäder. Utskottet delar sålunda regeringens ambition på denna punkt. Däremot delar inte utskottet uppfattningen att det eftersträvade målet kan nås genom införandet av ytterligare förbud och detaljregleringar av det slag som ett förbud mot direktverkande elvärme utgör. Vad som behövs är i stället en övergripande energipolitik inom vilken de olika aktörerna ges frihet att fatta de beslut som behövs för att målen skall uppnås. I en sådan övergripande strategi måste också ingå en aktiv prispolitik som medverkar till att bästa möjliga teknik tas i anspråk och till att ny energisnål teknik utvecklas.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till folkpartiets partimotion N33 yrkande 14 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion N32 (c) yrkande 5, centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 10 samt motionerna Bo522 (c) och Bo545 (c) bör avvisas av riksdagen.

2. Byggnaders energiegenskaper och användningen av direktverkande elvärme

Agne Hansson (c), Tore Claeson (vpk) och Eva Rydén (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Krav på hushållning med energi i byggnader börjar med ”Bostadsutskottet delar” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som anförs i centerpartiets partimotion N38 måste åtgärder vidtas för att spara energi i våra bostäder. Detta gäller inte minst den energi som används för uppvärmning. På sikt måste målet vara att uppnå en halvering av den nuvarande energianvändningen i våra bostäder. För att nå detta mål måste en rad åtgärder vidtas. Det gäller bl.a. förbättrad isolering och en ökad värmeåtervinning.

Som ett led i strävandena att minska energianvändningen och samtidigt underlätta omställningen av energisystemet bör enligt bostadsutskottets mening direktverkande elvärme fortsättningsvis inte tillåtas i nyproducerade bostäder. Samtidigt bör krav ställas på installation av alternativa uppvärmningsmöjligheter om el används för värme i luft- eller vattenburna värmesystem. Förbudet mot installation av direktel i nyproduktionen är ett första steg i en minskad användning av direktverkande elvärme i bostadsbeståndet.

Detta första steg måste därför följas upp med åtgärder som avser att minska användningen av denna uppvärmningsform också i befintliga bostäder. Som framhålls i centerpartiets partimotion bör detta ske genom att ett långsiktigt åtgärdsprogram med denna inriktning upprättas.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 10 samt motionerna N32 (c) yrkande 5, Bo522 (c) och Bo545 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Förslaget i folkpartiets partimotion N33 yrkande 14 bör därmed avvisas av riksdagen.

3. Stöd till kommunal energirådgivning

Agne Hansson (c), Tore Claeson (vpk) och Eva Rydén (c) anser att den de! av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till kommunal energirådgivning börjar med ”Bostadsutskottet har” och slutar med ”andrahandsyrkande 11” bort ha följande lydelse:

Det nu behandlade regeringsförslaget innefattar också ett stöd till riktade informationsinsatser avseende energianvändningen m.m. från bl.a. sektorsmyndigheterna. Dessa informationsinsatser utgör en i och för sig nödvändig del i en effektiv energisparverksamhet. Som framhålls i centerpartiets partimotion N38 kan dock de föreslagna insatserna riskera att bli ganska verkningslösa om de inte följs upp på den kommunala nivån. Genom att stödet till den kommunala energirådgivningen tagits bort har emellertid den lokala basen för rådgivning och information ryckts bort. Enligt bostadsutskottets mening måste därför förutsättningar på nytt skapas för en effektiv energirådgivning m.m. på lokal nivå.

Med hänvisning till det nu anförda förordar bostadsutskottet att det statliga stödet till kommunal energirådgivning återinförs. Endast härigenom kan de övergripande nationella målen nås och de statliga åtgärderna i övrigt få avsedd effekt. Bidragsnivån bör enligt utskottets mening motsvara den som gällde för det t.o.m. år 1985 utgående stödet. Det statliga stödet bör utgå under tiden som omställningen av energisystemet pågår och avvecklingen av kärnkraften genomförs. Efter hand bör dock kommunerna svara för en större andel av kostnaderna genom att den nominella nivån för det statliga stödet behålls oförändrad.

Vad bostadsutskottet nu med anslutning till centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 11 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Stöd till solvärmeanläggningar

Agne Hansson (c), Tore Claeson (vpk) och Eva Rydén (c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till solvärmeanläggningar börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”avvisas av riksdagen” bort ha följande lydelse:

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

Det har under de senaste åren skett en positiv men föga uppmärksammad utveckling av solvärmetekniken. Framstegen på området har kommit snabbt

och med en fortsatt positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer betydande kostnadssänkningar att kunna ske, vilket skulle göra solvärmen mycket konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet. Ett exempel på det snabba framåtskridandet är att kostnaderna per kvadratmeter solfångare under en femårsperiod har halverats samtidigt som den insamlade energimängden har fördubblats.

För att förbättra förutsättningarna för en intensifierad introduktion av solvärmetekniken och bidra till en nödvändig expansion av marknaden bör enligt bostadsutskottets mening statligt stöd utgå till solvärmeanläggningar i enlighet med förslaget i centerpartiets partimotion N38. Vid den statliga belåningen bör sålunda solvärmeanläggningar fullt ut kunna ingå såväl i låneunderlaget som i underlaget för räntebidrag både vid ny- och ombyggnad.

Vad utskottet nu med anslutning till centerpartiets partimotion N38 andrahandsyrkande 14 såvitt nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

NU 1987/88:40

Bilaga 1

(BoU 1987/88:5 y)

206 Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna NU 1987/88:40

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation Bilaga 2

motion 1987/88 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 90

mom.

43, 56

4, 5

6-8

71, 74, 77

21, 24, 25

32, 33,

36-38

80, 81

80, 81

80, 81

80, 81

80, 81

80, 81

80, 81

80, 81

33, 57-59, 68, 83,

3, 7-9, 19, 30,

2-5,

88, 90, 91, 94, 97,

36, 40, 41, 45, 50,

28-30

100, 101, 103, 113,

52, 54, 56, 66, 73,

58, 59,

120, 121

68-70

C 12

91 C 13

76 C 14

77 C 15

78 C 21

36-38

Proposition 100 bilaga 16

C 1 119 71 90

C 2 119 71 90

C 6:1 112 65 85

2 lil 64 83, 84

C 7 119 72

Motion

Jol6:4

6-8

2-5

Jo26:10

6-8

27 Jo30:44

25 N26

49 N27:l

35, 70

3, 19

2-5, 28-30

51, 59

4, 9

6-8, 16-18

68-70

72, 73

68-70

14, 15

26 N28:l

6-8

50, 57, 58, 69, 94,

4, 7, 8, 19, 44,

6-8, 10-15,

28-30, 62, 68-70

16-18

N29:l

6-8

16-18

6-8

N30

6-8

N31:1

32, 33

36-38

80, 81

80, 81

80, 81

36-38

72, 73

207 Motion 1987/88

Utskottets

Utskottets

Reservation

yttrande s.

hemställan

moment

nr

N32:l

51, 59

4,9

6-8, 16-18

69, 74, 84, 88,

19, 23, 30, 36,

28-30,

90, 91, 94, 98

40, 41, 45, 50

36-38, 47-49,

55, 58, 59, 63-66

39, 40

N33:l

35, 84, 91, 94

3, 30, 40, 44 , 45

2-5, 47-49,

59, 62-65

6-8

16-18

58, 69

8, 19

13-15, 28-30

10-12

77, 106

25, 61

41, 42, 79

43, 44

98, 100, 104

50, 52, 56

66, 68-70, 74-77

36-38

39, 40

N34

54 N35

46 N36

6-8

N37

6-8

N38:A

1 Bl

2-5

B2

35, 57

3, 7

2-5, 10-12

B3

2-5

B4

51, 56, 59

4, 6, 9

6-9, 16-18

B6

28-30

B7

34, 35

B8

34, 35

B9

34, 35

BIO

39, 40

Bil

45 B12

84, 88, 90, 91, 94,

30, 36, 40, 41, 44,

47-49, 55, 58, 59

98, 100, 102, 104

45, 50, 52-54, 56

62-66, 68-77

B14

82 B15

84, 88, 90

30, 36, 40

47-49, 55, 58

B17

58,69

8, 19

13-15, 28-30

B18

67 B19

41, 42

B20

36-38

B21

36-38

B23

89 B24

61 N39

68-70

N41

74-77

N42:l

73, 108

23, 62

36-38, 80, 81

54 N43

6-8

N44

28 N45

88 N46

79 N47:l

60 N48:l

89 N49

46 N225:3

2-5

6-8

N307:2

2-5

N402

38 N403:l

47-49

51, 52

51, 52

53 NU 1987/88:40 Bilaga 2

208 Motion 1987/88 Utskottets Utskottets Reservation 1987/88.40

yttrande s. hemställan nr Bilaga 2

moment

N403:5

47-49

N404:l

23 N407

92 N408

89 N410

2-5

N412

70 N413

31 N414

19, 20

N415:l

2-5

N416:l

74-77

68-70

6-8

16-18

23 N417

52, 63

4, 12

6-8, :

N418

117, 123

69, 81

89 N420

2-5

N421:l

59 N422

86, 87

N427

57 N428

55 N429

93 N430

93 N432:l

lil

83, 84

lil

83, 84

85 N433

47 N434

6-8

N435:l

48 N436:l

56 N437

94 N438

57 N439

57 N440

59 N442

2-5

N443:l

lil

83, 84

36-38

N445

2-5

N446

58 N448

67 N449:4

57 N450:l

51, 59

4, 9

6-8,

28-30

N451:l

36. 84

3, 30

2-5,

66 N452:l

6-8

Bo522

39, 40

Bo545

39, 40

Innehåll

NU 1987/88:40

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1987/88:90 4

Huvudsakligt innehåll 4

Förslag 5

Proposition 1987/88:100 6

Motionerna 7

Yrkanden 7

Motivering 17

Utskottets beredning av ärendet 24

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden 26

Internationella atomenergiorganet IAEA 26

DjupgasprojektetiSiljansringen 27

Rättsliga frågor i samband med kärnkraftsavveckling 28

Utskottet 30

Inledning 30

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken 33

Kärnkraftsavveckling: allmän bakgrund 38

Politiska ställningstaganden 38

Kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd 41

Frågor inför en kärnkraftsavveckling 42

Kärnkraftsavvecklingens inledning 43

Allmänt om regeringens förslag 43

Skäl för en tidigareläggning 43

Konsekvenser av en tidigareläggning, m. m 45

Elpriser och elanvändning 45

Samhällsekonomiska kostnader 46

Behov av ny produktionskapacitet 47

Konsekvenser för industrin, sysselsättningseffekter m.m. .. 48

Val av reaktorer 49

Motionärernas krav 50

Utskottets ställningstagande 52

Vissa miljöfrågor 57

Vinster vid vattenkraftsproduktion 58

Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen 59

Övriga frågor om kärnkraft 60

Säkerhetsföreskrifter för kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp .. 61

IAEA: s verksamhet 62

Konsekvenser av en kärnkraftsolycka i Oskarshamn 63 NU 1987/88:40

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle m. m 63

Elanvändning: allmänt om styrmedel, prissättning m. m 67

Program för effektivare användning och ersättning av elenergi 71

Allmänna riktlinjer 71

Stöd till utveckling av ny etsnål teknik 72

Åtgärder för att stärka och bevara flexibiliteten inom elanvänd ningsområdet

74 Elmarknadens aktörer 77

Övriga åtgärder 79

Bränsleförsörjning 82

Inledning 82

Naturgas 82

DjupgasprojektetiSiljansringen 86

Olja 87

Kol 90

Inhemska bränslen 91

Elproduktionsfrågor 93

Allmänna utgångspunkter 93

Vattenkraft 94

Allmänna riktlinjer m.m 94

Fatsjöprojektet 95

Småskalig vattenkraftsproduktion 96

Kraftvärme m.m 97

Kondenskraft, gasturbiner m.m 100

Allmänna riktlinjer m. m 100

Kolkraftvärmeverk i Värtan 101

Demonstrationsanläggning i Oxelösund 101

Kolförgasning 102

Vindkraft 103

Vissa övriga frågor 106

Eloptioner 106

Transitering på stamnätet 106

Energiteknikfond 107

Solenergi 109

Energiforskning lil

Bakgrund lil

Anslag och bemyndiganden lil

Effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader 113

Vätgas 114

Vågenergi 114

Etanolproduktion 114

Inventering och forskning avseende torv 117

Vissa anslag 119

Statens energiverk, m.m 119

Studsvik AB 119

211 Vissa lokala frågor 122 NU 1987/88:40

Stockholmsregionen 122

Uppland och Örebro län 123

Östergötlands län 123

Laholm 124

Skaraborgslän 125

Hemställan 126

Reservationer 134

1. Förnyelseplan för energipolitiken m.m. (c) 134

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m) 135

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (fp) 136

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c) 138

5. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (vpk) 140

6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (m) 141

7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (c, vpk) 143

8. Kärnkraftsavvecklingens inledning (fp) 145

9. Kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 (c, vpk) 146

10. Vissa miljöfrågor (m) 146

11. Vissa miljöfrågor (c, vpk) 147

12. Vissa miljöfrågor (fp) 148

13. Vinster vid vattenkraftsproduktion (m) 148

14. Vinster vid vattenkraftsproduktion (fp) 149

15. Vinster vid vattenkraftsproduktion (c) 149

16. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (m) 150

17. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (c, vpk) 151

18. Den fortsatta kärnkraftsavvecklingen (fp) 152

19. Kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp (m) 153

20. Kärnkraftsreaktorer av Tjernobyltyp (c, vpk) 153

21. Internationella organ (c, vpk) 154

22. Kärnkraftsolycka i Oskarshamn (c, vpk) 154

23. Transporter av radioaktivt material (c, vpk) 155

24. Svenskt kärnbränsle i Sellafield m.m. (c, vpk) 155

25. Upparbetningsanläggningen i Sellafield (c, vpk) 156

26. Slutförvar av radioaktivt avfall (vpk) 156

27. Forskningsinstitut för radioaktivt avfall (c, vpk) 156

28. Elanvändningm.m.(m) 157

29. Elanvändning m.m. (c, vpk) 158

30. Elanvändning m.m. (fp) 159

31.Trappstegstariffer(c,vpk

32. Riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning

av elenergi (m) 160

33. Riktlinjer för program för effektivare användning och ersättning

av elenergi (fp) 160

34. Energisparåtgärder m.m. (m)

35. Energisparåtgärder m. m. (c, vpk) 161

36. Stöd till teknikupphandling m.m. (m) 161

37. Stöd till teknikupphandling m.m. (c, vpk) 162

38. Stöd till teknikupphandling m.m. (fp) 163 NU 1987/88:40

39. Direktverkande elvärme (m, fp) 164

40. Direktverkande elvärme (c. vpk) 164

41. Elmarknadens aktörer (fp, c) 165

42. Elmarknadens aktörer (m) 166

43. Elleveranser i fjärrvärmeområden (m, fp) 167

44. Elleveranser i fjärrvärmeområden (c) 167

45. Kommunal rådgivning (c, vpk) 168

46. Utbildning i elhushållning m.m. (m,fp) 168

47. Riktlinjer för naturgasintroduktion (m, fp) 169

48. Riktlinjer för naturgasintroduktion (c) 169

49. Riktlinjer för naturgasintroduktion (vpk) 170

50. Sydgasprojektet österut (vpk) 171

51. Ägarförhållandena i Swedegas(m, fp) 171

52. Ägarförhållandena i Swedegas (vpk) 172

53. Östgasprojektet (vpk) 172

54. Djupgas i Siljansringen (s) 173

55. Oljepolitiken (c, vpk) 173

56. Karlshamns oljekraftverk (m, fp) 173

57. Prisutjämningsfond för olja (vpk) 174

58. Kol (m, c, vpk) , 174

59. Inhemska bränslen (fp, c, vpk) 175

60. Kapitalbidrag till förluster (c, vpk) 176

61. Utnyttjande av åkermark (c. vpk) 176

62. Huvudälvarna (fp, c) 177

63. Vattenkraftsutbyggnad (fp) 177

64. Vattenkraftsutbyggnad (c) 178

65. Vattenkraftsutbyggnad (vpk) 178

66. Kraftvärme (c, vpk) 179

67. Garantiprisförvisselkraft, m.m. (fp,c, vpk) 179

68. Kondenskraft m.m. (m) 180

69. Kondenskraft m. m. (c) 180

70. Kondenskraft m.m. (vpk) 181

71. Kolanläggning i Värtan (c, vpk) 182

72. Demonstrationsanläggning i Oxelösund (m) 182

73. Demonstrationsanläggning i Oxelösund (c, vpk) 183

74. Utveckling av vindkraft (m) 183

75. Utveckling av vindkraft (fp) 184

76. Utveckling av vindkraft (c) 185

77. Utveckling av vindkraft (vpk) 186

78. Eloptioner (fp) 187

79. Rätt till transitering på stamnätet (fp, c) 187

80. Energiteknikfond (m) 188

81. Energiteknikfond (c) 188

82. Solvärmeteknik (c, vpk) 189

83. Anslag till energiforskning (m) 190

84. Anslag till energiforskning (c, vpk) 190

85. Bemyndiganden avseende energiforskning (m) 191 213

86. Forskning om vätgas (fp, c) 191 NU 1987/88:40

87. Forskning om vätgas (vpk) 192

88. Stöd till ett vågenergiprojekt (c) 192

89.Etanolproduktion(c,vpk

90. Anslag till statens energiverk (m) 193

91. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (m) 194

92. Energiplan för Stockholmsregionen (c) 194

93. Regionala centra för utveckling av energiteknik (vpk) 195

94. Anläggning i Laholm för energi- och fiberproduktion baserad på lucern (c, vpk) 196

95. Energigräsprojekt i Skaraborgs län (c, vpk) 196

Särskilda yttranden 197

1. Anslag till energiforskning (fp) 197

2. Forskning inom området effektiv elanvändning-eleffektiva byggnader (c) 197

Bilagor 198

1. Bostadsutskottets yttrande 1987/88:5 y om energipolitik inför 1990-talet 198

2. Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna 207

gotab Stockholm 1988 15396