Prop. 1980/81:92

om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Prop. 1980/81: 92

Regeringens proposition 1980/81: 92 om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387);

beslutad den 22 januari l98].

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

Miljöskyddslagen. som trädde i kraft den I juli 1969. syftar till att så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt förebygga vattenförorening. luftförorening. buller och andra störningar. Mot bakgrunden av de erfaren- ' heter som har gjorts vid lagens tillämpning och av den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som har ägt rum sedan lagens till- komst förordas i propositionen vissa ändringari fråga om lagens system för förprövning. tillsyn och påföljder.

Förprövningt'n av miljöfarlig verksamhet sker i dag hos koncessions- nämnden för miljöskydd. om inte statens naturvårdsverk eller i vissa fall länsstyrelsen medger dispens från törprövningsplikten. Denna dispensrätt föreslås nu bli upphävd. I fråga om sådan miljöfarlig verksamhet som innebär mindre allvarliga störningar har det hittills räckt med en anmälan till länsstyrelsen. Anmälningsförfarandet skall enligt propositionen ersät- tas av en tillståndsprövning. För att berörda myndigheter och allmänheten skall få tillfälle att ta del av planerna på att inrätta miljöstörande anlägg- ningar så tidigt som möjligt föreslås att ett särskilt informations- och samrådsförfarande skall föregå själva tillståndsprövningen. Under sam- rådsförfarandet. som den planerade anläggningens innehavare skall svara för, skall allmänheten beredas möjligheter att framföra synpunkter på anläggningen och dess inverkan på miljön. För att förbättra möjligheterna att bedöma en planerad miljöfarlig verksamhet införs skyldighet för sökan- den i ett tillståndsärende att lämna en beskrivning av miljöeffekterna av verksamheten.

l Riksdagen [980/81. I .vmnl. Nr 92

Prop. 1980/81: 92

l-J

För att främja bl. a. ett ökat kommunalt inflytande på miljöVårdsområdet föreslås i propositionen att kommunerna genom ett frivilligt åtagande kan låta hälsovårdsnämnden ta över ansvaret för den löpande tillsynen av vissa slag av miljöfarliga verksamheter från länsstyrelsen. .

Beträffande påfölidssyxtemat föreslås att en skärpning genomförs. Straffmaximum för brott mot lagen föreslås bli höjt. Enligt propositionen bör påföljdssystemet förstärkas med en avgiftspåföljd (miljöskyddsavgift). Syftet med en sådan avgift är att eliminera de ekonomiska fördelar som överträdelser av lagen kan medföra. Miljöskyddsavgiftcn skall tas ut vid överträdelser som har medfört betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar. Avgiften skall enligt förslaget i princip motsvara de ekonomiska fördelarna av en överträdelse och påföras den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen sked- de. Uppgiften att pröva frågor om uttagande av miljöskyddsavgiften före- slås ankomma på koncessionsnämnden på talan av naturvårdsverket.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljuli 1981.

Prop. 1980/81: 92

Förslag till

'.!-J

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387) dels att 9. 10. 13.17. 18. 22—24. 28. 29. 38—40. 45 och 47—50ss skall ha

nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas sexton nya paragrafer. IZas. 21 a &. 29aä. 44a€å och 52—63 ss. samt närmast före Slå en rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 s* Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall fråga om tillkomst eller la- kalisering av viss verksamhet enligt l36aä byggnadslagen (1947z385) eller omframdragande eller begag- namle av rörledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövas av regeringen. får ansökan ej upptagas av kan(essionmämn- den, innan sådan prövning skett.

Skall frågan om tillkmnsten eller lokaliseringen av viss verksamhet enligt 136as' byggnadslagen (1947: 385) eller om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rörled- ningar prövas av regeringen. får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras. innan sådan prövning har skett.

10 sl

Regeringen kan föreskriva. att

I. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas.

2. avloppsvatten av viss mängd. art eller sammansättning ej får ut- släppas.

3. fast avfall eller annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläg- gas så att vattendrag. sjö eller an- nat vattenområde kan förorenas.

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej får ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av be- tydelse från störningssynpunkt

utan att lämnat tillstånd enligt denna lag el-

' Senaste lydelse 1978: 161. 2 Senaste lydelse 1975: 461.

koncessionsnämnden'

Regeringen får meddela före- skri/ier om att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas.

2. avloppsvatten av viss mängd. art eller sammansättning inte får släppas ut.

3. fast avfall eller annat fast ämne inte får slt't'ppas ut eller läg- gas upp så att vattendrag. sjö eller annat vattenområde kan förorenas.

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat arse- ende är av betydelse från störnings- synpunkt

utan att koncessionsnämndcn har lämnat tillstånd enligt denna lag

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

ler anmälan gjorts hos statens tta- turvårdsverk eller länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får. efter pröv- ning i varje siirskiltjilll enligt denna lag. medge undantag från sådan skyldighet att söka tillstånd som jö- reskt't'vils med stöd av första stycket. I beslut om medgivande skall anges de villkor som skall gäl— la.

Föreslagen lydelse

eller anmälan ltar gjorts hos den myndighet som regeringen bestäm- mer.

Den sattt avser att utöva sådan miljöjarlig verksamhet för vilken krävs tillstånd enligt föreskrifter sotn har meddelats med stöd av denna lag skall. innan ansökan görs om tillstånd, i skälig otttfatt- ning och på lättzpligt sätt samråda med de statliga och kommunala myndigheter. organisationer och enskilda som katt lta ett intresse i saken.

13.5

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för be- dömande av den tttiUr'ifarliga verk— .S'attzlwtens beskaffenhet, omfatt- ning oc/t verkningar.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämn- den anser behövligt.

Uppfyller ansökan ej vad som _fi'ireskrives i första stycket eller har den ej ingivits i tillräckligt antal ex-

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

]. de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar sotn behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beska/]enIMt och ont/aiming.

2. en beskrivning av tttiljöetfek- terna såsom arten. styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten katt medföra.

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra _li'irsiktighetsmått som behövs för att jörebygga eller av- hjälpa olägenheterfrån verksamhe- ten, '

4. en redogörelse för det samråd sotn har ägt rutn enligt [27155 och vad sotn därvid ltar kottttnit fram.

Ansökningen skall inges i det an— tal exemplar som koncessions- nämnden anser behövligt.

Uppfyller ansr'ikningen inte vad som/öreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

emplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att bristen avhjälpes på sö- kandens bekostnad.

'.!!

Föreslagen lydelse

antal exemplar. skall koncessions- nämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. ] fö- reläggandetfär vite sättas ut. Efter- komnier sökanden inte ett föreläg- gande. får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökan- dens bekostnad eller. om bristen är så väsentlig att ansökningen inte katt ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.

Har erforderligt samråd enligt 12 a # inte ägt rum. får koncessions- nämnden vid vite förelägga sökan- den att vidta de åtgärder som be- hövs.

17 53

Regeringen kan uppdraga åt länsstyrelsen att pröva fråga om tillstånd beträffande visst slag av ärenden. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden.

Regeringen katt uppdraga åt" länsstyrelsen att beträffande visst slag av ärenden medgiva undantag som avses i 105 andra stycket.

Regeringen får föreskriva attfrå- gor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. ] fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrel- sen gäller i tillämpliga delar bestäm- melserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämn- den. Vad som sägs i 14 9” andra stycket 3 skall dock tillämpas en- dast om det behövs för utredningen i ärendet.

[8.5

l tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla.

I beslutet kan fastställas viss tid. i regel ej över tio år. inom vilken den med tillståndet avsedda verk- samheten skall ha satts i gång.

3 Senaste lydelse 1975: 461.

I ett tillståndsbeslut skall nog- grant anges den miljöfar iga verk- samhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Ont särskil- da skälföreligger, får tillstånd läm- nas för begränsad tid.

] beslutet skall fastställas en viss tid. högst tio år, inom vilken den med tillståndet avsedda verksam- heten skall ha satts igång.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Zlaå

Den som fått tillstånd enligt den- na lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan (l958:663) eller i renhållningslagen (1979: 596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseen- de på denna vidtaga försiktighets- mått utöver vad som anges i till- ståndsbeslutet. om ej annat följer av 23—25 & eller 405 andra stycket.

23

Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är av-

4 Senaste lydelse l979: 597.

I ärenden om tillstånd till miljö- farlig verksamltet får tillstånds- myndigheten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett så- dant beslut (igångsättningsmedgi- vande)får meddelas endast om sär- skilda skä/föreligger och det är up- penbart att tillstånd kommer att lämnas.

! igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slut- liga prövningen.

! fråga om attst'ikningar om igångsättningsmedgivande gäller [35 i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ord- ning som en ansökan om tillstånd. Sammanträde eller besiktning be- höver dock inte äga rum. Har rege- ringen lämnat tillstånd till verksam- heten ifråga enligt l36as$ hygg- nadslagen (I947:385) eller lagen (I978.'I6()i om vissa rörledningar får igåttgsättningsmedgivande läm- nas utan hinder av att [435 andra stycket [ och 2 inte har iakttagits. om särskilda skäl talarför det.

77 54

Den som fått tillstånd enligt den- na lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan (19581663) eller i renhållningslagen (19791596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseen- de på denna vidtaga försiktighets- mått utöver vad som anges i till- ståndsbeslutet. om ej annat följer av 23—25 ä. 29.6 andra stycket eller 405 andra stycket..

& Äsidosätter någon villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

vikelsen betydande. kan konces— sionsnämnden förklara tillståndet

Föreslagen lydelse

och är avvikelsen betydande. får koncessionsnämnden föreskriva

förverkat och förbjuda fortsatt nya eller strängare villkor för verk- verksamhet. samheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet. 24 5

Har tio år förflutit från det till- ståndsbeslut vunnit laga kraft eller har dessförinnan förhållandena ändrats väsentligt. katt konces- sionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Om särskilda skäl föreligger. kan nämnden efter utgången av tid som anges i första stycket även om- pröva tillstånd att utsläppa av- loppsvatten i visst vattenområde.

Har tio år förflutit från det att ett tillståndsbelut har vunnit laga kraft. får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verk- samheten efter vad som är skäligt.

' Redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden ef- - ter vad som är skäligt. om förhål- landena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om användningen av ny prm'ess— eller reningsteknik i verksamheten skulle medföra en väsentlig förbättring från miljö- skyddssynpmtkt.

Om särskilda skäl föreligger. får nämnde-n efter utgången av den tid som anges i första stycket även om- pröva tillstånd att släppa ut av- loppsvatten i ett visst vattenom- råde.

28 55

Har regeringen fastställt villkor för tillstånd. får koncessionsnämn- den vid tillämpningen av 24. 25 eller 27% ieke avvika väsentligt från vill- koret utan att regeringen medgivit det.

Har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd. får koncessions- nämnden vid tillämpningen av 24. 25. 27 eller 29.6 andra stycket inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

295

Tillstånd förfaller. om den med tillståndet avsedda verksamheten ej satts i gång inom tid som föreskri- vits med stöd av 18 å andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmål el- ler skulle synnerligt men uppstå ge- nom att tillståndet förfaller. kan koncessionsnämnden förlänga ti-

5 Senaste lydelse 1975: 46l.

En tillstånd förfaller. om den med tillståndet avsedda verksam- heten inte har satts i gång inom den tid som har föreskrivits med stöd av 18 55 andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstå genom att tillståndet förfaller. får koncessionsnämnden förlänga ti-

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

den med högst tio år. om ansökan därom göres innan den föreskrivna tiden går ut.

Föreslagen lydelse

den med högst tio år. om ansökan därom görs innan den föreskrivna tiden går ut. Nämnden får därvid föreskriva nya eller strängare vill- körför verksamheten efter vad som är skäligt.

29aå

. K 0ru.'e.s'sionsnämtalens beslut om villkor eller föreskrifter enligt 23— 25. 27 9' eller 29 9" andra stycket andra meningen har samma verkan som ett til/ståndsbeslut.

385

Till skydd mot miljöfarlig verk- samhet som kan medföra fara för allmänna intressen skall tillsyn ut- övas av statens naturvårdsverk och länsstyrelserna.

Statens naturvårdsverk och läns- styrelserna utövar tillsynen av mil— jöfarlig verksamhet.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen. samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala or- gan som har att utöva tillsyn i sär- skilda hänseenden eller som eljest fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.

- Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala or- gan som har att utöva tillsyn i sär- skilda hänseenden eller som på an- nat sätt fullgör uppgifter av bety- delse för tillsynsverksamheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av den- na lag beivras.

39å

Finner tillsynsmyndigheten att olägenhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verk- samhet. kan myndigheten meddela råd eeh anvisningar om lämplig åt- gärd för att motverka olägenheten.

Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verk- samhet. får myndigheten meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheten.

40.5

Om tillstånd icke givits enligt denna lag. kan länsstyrelsen med- dela föreläggande om sådant försik- tighetsmått eller förbud som är up- penbart behövligt för att lagens be- stämmelser skall efterlevas. [ brådskande fall eller när särskilt

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag. får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om så- dant försiktighetsmått eller förbud som uppenbart behövs för att la- gens bestämmelser skall efterlevas. l brådskande fall eller när det i ("iv--

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

skäl eljest föreligger får föreläggan- det ges omedelbatt och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvis- ningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från-att meddela sådan brådskande före- skrift som är nödvändig till följd av särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbe- slutet, kan länsstyrelsen förordna' om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite.

Föreslagen lydelse

rigt finns särskilda skäl får föreläg- gandet ges omedelbart och i andra fall först sedan det visat sig att rät- telse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana bråds- kande föreskrifter som är nödvän- diga till följd av särskilda omstän- digheter.

Om en tillståndshavare åsidosät- ter villkor som angivits i tillstånds- beslutet. får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans be- kostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynmtyn- dig/tet sätta ut-vite.

44aå

Efter åtagande av en kommun

får länsstyrelsen överlåta åt hälso-

vårdsnämnden att utöva fortlö- pande tillsyn enligt denna lag. Sker sådan överlåtelse. skall vad sattt sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även hälsovårdsnämnden.

45 56

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som med- delats med stöd av 8. 23 eller 41 & eller åsidosätter sådana bestämmel- ser som avses i 2 tå fjärde stycket.

2. underlåter att iakttaga före- skrift som regeringen meddelat en- ligt 10 & första stycket utan att un- dantag har medgivits med stöd av 10 å andra stycket eller 17 5 andra stycket. eller

3. åsidosätter villkor eller före- skrift som meddelats med stöd av 10.5 andra stycket eller 17 &. 18 5 första stycket, 19—21. 24, 25. 27

" Senaste lydelse 1975z46] och 727.

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8. 23 eller 41.5 eller åsidosätter sådana be- stämmelser som har meddelats med stöd av 2 s fjärde stycket.

2. underlåter att iakttaga före- skrift som regeringen har meddelat _med stöd av 10 5.

3. åsidosätter villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av 17 &. 18 5 första stycket. 19—21 &. 2/ a 5 ara/ra stycket. 23 —25, 27 å.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

eller 41 å. så att allmän eller en"- skild rätt kan kränkas.

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger hönmn enligt 43 s' första stycket. dömes till böter.

10 Föreslagen lydelse 29 9" artdra stycket eller 41 ä. 4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 s'förs- tn stycket eller i ansökan eller an- nan handling som avges enligt den- na lag eller enligtfi'ireskrift som har meddelats med stöd av lagen läm- nar vederln'irande "myndighet orik- tiga uppgifter rörande ett förhål- lande av betydelse för prövning av en fråga om tillstånd eller för till- synen . I ringafall döms inte till ansvar. 'l'ill ansvar enligt första stycket döms inte. mn ansvar/ör gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

47 57

Har någon begått gärning som avses i 45 5 första stycket 1—3. kan övercxekutor meddela handräck- ning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 åutsökningslagen.

Har någon begått en gärning som avses 145 äförsta stycket 1—3. kan överexekutor meddela handräck- ning för att åstadkomma rättelse. l fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 1.91 äutsökningslagen (1871-31 s. I).

Berörs allmänna intressen. får ansökan om handräckning göras av sta- tens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkummes ej föreläggande en- ligt 40 ? första eller andra stycket. skall utmätningsmannen på anmo- dan av länsstyrelsen ombesörja att åtgärd vidtagas på den försumliges bekostnad.

Efter/töms inte ett föreläggande enligt 40.5 första eller andra stycket. skall krunöfirgde/nyndig- heten på anmodan av tillsyns- myndigheten ombesörja att åtgärd vidtas på den försumliges bekost- nad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

48 å"

Mm beslut som meddelas av sta- tens tutturvårdsverk enligt il) # andra stycket eller av länsstyrelsen enligt l7 s andra stycket får talan ei föras.

'l'alan mot beslut enligt 14 åfem— te stycket andra punkten eller 43 så

7 Senaste lydelse 1975: 342. " Senaste lydelse 1975: 461.

Beslut enligt denna lugf'år över- klagas genom besviir has länssty- relsen. om beslutet har meddelats av hälsavårdsnämnden, och hos re- geringen. om beslutet har medde- lats av länsstyrelsen. koncessions- nämnden eller statens naturvårds-

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

tredje stycket eller rörande förbud vid vite enligt 51 .(t' föres hos kant- marrätten genom besvär.

Talan mot (tilltar beslut av kon— ('essionsnämnden, mzturvårdsver- ket eller länsstyrelsen enligt denna lagföres hos regeringen genom be- svär. .

För att tillvarataga allmänna intressen får naturt'årdsverket föra talan mot kom'essionsnämndens el- ler länsst_vrelsens beslut ifråga om tillstånd enligt lagen. mot konces- sionsnämndens beslut i fråga som avses i 4! # och mot länsst_vrelsens beslut ifråga som avses i 40 55 eller 43 9" andra stycket.

ll

Föreslagen lydelse

verk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14 9" femte stycket andra meningen eller 43 5 tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 5! .Q' hos kam- marrätten genom besvär. Om kla- gan över beslut ijrågor om miljö- skyddsavgift finns särskilda be- stämmelser i59—62 55.

Naturvårdsverket får föra talan mot beslut som har meddelats i frå- gor om tillstånd och ifrågor som avses i 40, 41 eller 43 .6 andra stycket.

Rätt att föra talan mot beslut som har meddelats [frågor om till- stånd har också kommuner och så- dana lokala arbetstagarorganisa- tioner som organiserar arbetstaga- re i den verksamhet som avses med beslutet.

49 59

Beslut ifråga om tillstånd enligt denna lag. beslut ifråga som avses i 41 å eller 43 å andra stycket och beslut enligt 14 & femte stycket andra punkten eller 43 % tredje stycket blir gällande när beslutet vunnit laga kraft. [ beslutet kan för- ordnas att det skall [ända till efter- rättelse omedelbart.

Beslut ifråga som avses i 40 & länder till efterrättelse omedelbart. om ej annorlunda förordnas.

Beslut ifrågor om tillstånd enligt denna lag. beslut ifrågor som avses i 41 & eller 43 å andra stycket och beslut enligt 14 & femte stycket andra meningen eller 43.5 tredje stycket blir gällande när beslutet har vunnit laga kraft. 1 beslutetfår förordnas att det skall gälla med omedelbar verkan.

Igångsättningsmedgivanden och beslut ij'rågor som avses i 40 & gäl- ler med omedelbar verkan. om ve- derbörande myndighet inte förord- nar annat i beslutet.

SOÖ

Har länsstyrelse med stöd av 40 & första stycket eller har hälso-'

i-'årdsnäntnd förbjudit miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som ut- övar eller ämnar utöva sådan verk- samhet att vidtaga försiktighets- mått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag. kan koncessionsnämnden. om sökan- den ställer säkerhet för kostnad och

9 Senaste lydelse 1973: 927.

Har en tillsvnsmyndighet med stöd av 40 & första stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försik- tighctsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag. kan koncessionsnämnden. om sö- kanden ställer säkerhet för kostnad och skada; bestämma att tillsyns-

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

skada. bestämma att länsstyrelsens eller hälsovårdsnämndens beslut ej får verkställas förrän tillståndsfrå- gan avgjorts eller koncessions- nämnden föreskriver annat.

52

53

54

55

Föreslagen lydelse

myndighetens beslut inte får verk- ställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver något annat.

Vad som sägs i första stycket skall gälla också sådana beslut om ingripanden mot miljöfarlig verk- samhet som hälsovårdsnämnden meddelar med stöd av hälsovårds- stadgan (l958:663).

Miljöskyddsavgift

&

En särskild avgift (miljöskydds- avgift) skall utgå. om en föreskrift som avses i45 åförsta stycket 1—3 har överträtts och överträdelsen har medfört dels ekonomiskaförde- lar'för den som utövar den miljöfar- liga verksamheten. dels betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar.

Miljöskyddsavgiften tillfaller sta- ten.

?

Miliöskyddsavgif'ten skall på- - föras den fysiska eller juridiska per- son som utövade den verksamhet i vilken ("ivertriidelsen skedde.

Miljöskyddsavgiften skall be- stämmas till ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan fllll bevisning om storleken av de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med svårighet läg- gas-fram, uppskattas fördelarna till ett skäligt belopp.

%

Miljc'iskyddsavgiften får sättas under vad som följer av 54 55 eller efterges, om särskilda omständig- heter föreligger.

Prop. 1980/81: 92

B

Föreslagen lydelse

565

Frågor om miliöskyddsavgift prövas av koncessionsnäntnden på talan av statens naturvårdsverk. Talan väcks genom ansökan. Om koncessionsnämnden gäller vid prövningen bestämmelserna i II och [5 Så. Dock ska/[ vid en om- röstning där lika röstetal uppkom- mer den Iindrigaste meningen gäl- la.

Miliöskyddsavgifi får ej påföras. om ansökningen inte har delgivits den som anspråket riktas mot inom tio år från det de i 52 # angivna förutsättningarna för påförande! inträtt.

575

Till säkerställa/ale av anspråk på miliöskyddsavgif't får koncessions- nämnden på yrkande av statens na- turvårdsverk förordna om kvar- stad. Därvid gäller i tillämpliga de- lar vad i [5 kap. rättegångslmlken ärföreskrivet om kvarstad för ford- ran.

58.5

Ont fötfarandet vid koncessions- nämndens prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver fö- reskrifterna i 56 och 57 5,6 denna lag vad somfi'ireskrivs i3—6 åå 8— 26 st”. 29 5. 30 #. 3] # första stycket. 32 55 och 38—53 9.5 fört-'alt- ningspracesslagen (197! : 29] ). Därvid skall vad som sägs om riit- ten och länsrätt gälla koncessions- nämnden. I stället för de i 40 9" nämnda lag angivna högsta vites- beloppen får koncessionsnämnden bestämma beloppen till högst fent- tiotusen respektive etthundratusen kronor.

Kon(.'essionsnämndens beslut om miljöskyddsavgift eller om kvarstad till säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som dont- stols dom eller beslut.

Prop. 1980/81: 92 |4

Föreslagen lydelse

59.5

Koncessionsnämndens beslut i ntål om miljöskyddsavgift överkla- gas Itos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansätt- ning som vattenöverdomstol. [frå- ga om sådan talan gällerfi'iliande.

Koncessionsnämndens beslut som innebär ett avgörande av sa- ken överklagas genom vad. Det- samma gäller beslut vari nämnden i samband med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad el- ler ersättning till en part eller skyl- dighet för en part att utge ersätt— ning. En särskild vadeanmälan be- hövs inte.

Koncessionsnt'immlens beslut överklagas genom besvär då nämn- den ltar

]. ogillat invändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller invänd- ning om att hinder föreligger för talans prövning.

2. avvisat ett ombud eller ett bi- träde.

3. avvisat en ansökan om åläg- gande av miliöskyddsavgi/t.

4. avskrivit ett ärende om åläg- gande av miljöskyddsavgift.

5. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktta fl'ireläggandet kan med/ö- ra en särskild påföljd för honom.

6. utdömt vite eller annan på- följd för underlåtenhet att iaktta fö- reläggande eller ådömt straffför en förseelse iför/"arandet eller ålagt ett vittne eller en sakkunnig att er- sätta kostnad som har vållats ge- nom försummelse eller tredska,

7. förordnat angående tituler- sökning av egendom eller annan liknande åtgärd.

8. förordnat angående ersätt- ning för någons medverkan i målet eller

9. utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad el- ler ersättning till en part eller skyl-

Prop. 1980/81: 92

[5

Föreslagen lydelse

dig/tet för en part att utge ersätt- ning.

Andra beslut _/år överklagas en- dast i samband med överklagande av ett beslut som innebär avgöran- de av saken.

605

Vadeinlagan eller besvärsinla- gan skall lta kommit in till hovrät- ten inom tre veckorfrån den dag då klaganden fick del av beslutet. Om en vadeinlaga eller en besvärsin- laga före ful/)Q'iljdstidens utgång har givits in till koncessimtmämn- den. hindrar detta inte att talan tas upp till prövning. Det ankommer på ltovrätten att avgöra om det finns hinder mot att pröva talan.

6I5

Betrt'i/Äznde rättegången i hav- rätten och högsta domstolen i mål om miljöskyddsavgift gäller. med nedan angivna avvikelser. i tillämp- liga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål vari förlikning inte är tillåten och om besvär.

[ fråga om rättegångskostna- derna gäller rättegångsbalkens be- stämmelser om allmänt åtal i till- lämpliga delar. Beträffande natur- vårdsverket gäller i stället för be- stämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål vad som är före- skrivet för åklagare.

] ställetför de i 9 kap. 8 .5 rätte- gångsbalken angivna högsta vites- beloppen får rätten bestämma vitesbeloppen till högst femtiotusen respektive etthundratusen kronor.

625

Beslut av naturvårdsverket i frå- gor som gäller miljöskyddsavgi/"ten får inte överklagas.

Prop. 1980/81: 92 16

Föreslagen lydelse

635

En påförd miljöskyddsavgi/t bortfaller i den mån verkställighet inte har skett inom tio år från det att beslutet vann laga kraft.

Övergångsbestämmelser

|. Denna lag träder i kraft den ljuli 198l.

2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 52—63 55 tillämpas endast i fråga om överträdelser som har skett efter ikraftträdandet.

4. Den som efter ikraftträdandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido— sätter villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av l0 .5 andra stycket eller 17 5 andra stycket. i äldre lydelse. döms till böter eller fängelse i högst två år. 1 ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .

5. Har en föreskrift som avses i punkten 4 första stycket överträtts efter ikraftträdandet och har överträdelsen medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. dels betydande stör- ningar för omgivningen eller risk för sådana störningar. skall miljöskydds- avgift utgå. Beträffande miljöskyddsavgiften gäller i övrigt bestämmelser- na i 52— 63 55.

Prop. 1980/81: 92 l7

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträdc 1980- 1 0-30

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Friggebo, Mogård. Dahlgren. Åsling, Söder. Burcnstam Linder. Johans- son, Wirtén. Holm. Boo, Winberg. Adelsohn. Danell. Pctri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till ändring i miljöskyddslagen ( 1969: 387)

1. Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den l8 mars l976 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för att göra en översyn av miljöskyddslagcn (ML). De sakkunniga, som antog namnet miljöskyddsutredningen. avlämnade i december l978 delbetänkandet (SOU 1978: 80) Bättre miljöskydd l. l betänkandet läggs förslag fram om ändringari ML:s förprövnings-. tillsyns- och påföljdssystem.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels miljöskyddslagen och miljö- skyddskungörelsen (1969: 388) som bilaga I. dels miljöskyddsutrcdningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 2. dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 3. Beträffande nuvarande förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas i övrigt tili betänkandet.

Efter remiss har yttranden över miljöskyddsutredningens betänkande avgetts av justitiekanslern. riksåklagaren. Svea hovrätt. kammarrätten i Stockholm, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet. socialstyrelsen. kammarkollegiet. statskontoret. riksrevisionsverket. riks—skatteverket. lin- jenämnden för hälso- och miljövårdsutbildning vid Umeå universitet. lant- bruksstyrelsen. liskeristyrelsen, statens naturvårdsverk. koncessions- nämnden för miljöskydd. stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforsk— ning, kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen. statens planverk. sta-

' Riksdagsledamöterna Bengt Gustavsson. ordförande.'Tage Adolfsson. Birgit Frig- gebo. Per Olof Håkansson. Lars-Åke Larsson. Kjell A. Mattson samt Maj-Britt Theorin. Sedan Gustavsson och Friggebo avsagt sig sina uppdrag tillkallades som sakkunniga i deras ställen kammarrättspresidcnten Carl Axel Petri. ordförande. fr.o.m. den Zl december l976 och riksdagsledamoten Torkel Lindahl fr.o.m. den I november 1976.

2 Riksdagen l980/8I. ] saml. Nr 92

Prop. [980/81: 92 . 18

tens industrivcrk. delegationen för företagens uppgiftslämnande. statens provningsanstalt. miljöskadeutredningen (Ju l978:t)8). utredningen om den regionala laboratorieverksamheten (Jo l976104). samtliga länsstyrel- ser. länsstyrelsernas organisationsnämnd. kommunerna Botkyrka. Eskils- tuna. Gislaved. Helsingborg. Järfälla. Kalix. Karlstad. Kristianstad. Kungsbacka. Nora. Norrtälje. Stenungsund. Stockholm. Sundsvall. Sö- dertälje. Täby. Vilhelmina och Växjö. samarbetskommittén för hälso- vårdsnämnderna i rikets större kommuner. Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen. Sveriges industriförbund. 'l'jänstemän- nens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR. Landsorgani- sationen i Sverige. Kooperativa förbundet. Svenska hälsovårdstjänste- mannaförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Riksförbundet för allmän hälsovård. Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges fritidstiskares riksför- bund. Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum samt VattenÅ värnet.

Riksåklagaren har bifogat yttranden frän överåklagarna i Stockholm och Göteborg samt länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus. Älvsborgs och Gävleborgs län. Vidare har socialstyrelsen bifogat yttranden frän omgiv- ningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk samt länsläkaror- ganisationerna i Södermanlands. Jönköpings. Kronobergs. Gotlands. Ble- kinge. Kristianstads. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Öre- bro. Gävleborgs. Västerbottens och Norrbottens län. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna i övre norra. nedre norra. östra. västra och nedre södra distrikten samt från havsliskelaboratoriets avdelningar i Göteborg och Lysekil. Kommerskollegium har bifogat ytt- randen från Sveriges grossistförbund samt handelskamrarna i Skåne och Stockholm. Länsstyrelserna har överlämnat yttranden från bl.a. Stock- holms läns Iandstingskommun. länsläkarorganisationen i Östergötlands län. länsveterinären i Jönköpings län. Svenska kommunförbundets länsav- delningar i Jönköping och Kalmar. kommunerna Ale. Berg. Bjuv. Bor- länge. Borås, Bräcke. Emmaboda. Falkenberg. Gotland. Göteborg. Halm— stad. Hylte. Hässleholm. Högsby. Jokkmokk. Kalmar. Karlshamn. Karl- skoga. Karlskrona. Kiruna. Krokom. Laholm. Landskrona. Lessebo. Lindesberg. Luleå. Lycksele. Lysekil. Malmö, Mjölby. Nordmaling. Norrköping. Norsjö. Nyköping. Nässjö. Olofström. Pajala. Piteå. Rag- unda. Robertsfors. Ronneby. Skellefteå. Storuman. Strömsund. Sträng- näs. Svalöv. Söderhamn. Sölvesborg. Trollhättan. Umeå. Varberg. Vän- näs. Västervik, Åre. Ängelholm. Örebro. Örnsköldsvik och Östersund. Vidare har från länsstyrelserna bilagts yttrande från bl. a. samarbetsgrup- pen i hälsovårdsfrågor för Torne och Kalix älvdalar. Gotlands naturvårds- förening. Kalmar läns naturvärdsförbund. Karlskrona naturvänner. Mel- lersta Blekinges naturvårdsförening. Gotlands. Kronobergs och Blekinge. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Utvecklingsfonden i Gotlands län. Boliden Metall AB samt Mo och Domsjö AB.

Prop. 1980/81: 92 19

Härutöver har yttranden ingivits från statistiska centralbyrån. högskolan i Kalmar. Naturvårdsdirektörers förening. kommunerna Boden. Luleå. Piteå och Älvsbyn i samråd. Centerns ungdomsförbund. Biologsamfundet. Fältbiologerna. Norrlands naturvärn och allmänheten.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 oktober 1971 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartcmentet sakkunniga2 för utredning rörande kostnaderna för miljövärden. De sakkunniga. som antog namnet utredningen om kostnaderna för miljövärden (miljökastnadsutreclningen). avlämnade i april 1978 sitt sltttbetänkande (SOU 1978: 43) Miljökostnader. Miljön i samhällsekonomin kostnadsslag. kostnadsfördelning. styrme- del. Utredningens sammanfattning av betänkandets innehåll bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Efter remiss har yttranden över miljökostnadsutredningens betänkande avgetts av socialstyrelsen. statskontoret. riksrevisionsverket. riksskattef verket. universitets- och högskoleämbetet. statens naturvårdsverk. koncessionsnämnden för miljöskydd. kommerskollegium. arbetsmark- nadsstyrelsen. arbetarskyddsstyrelsen. statens planverk. statens industri- verk. Sveriges lantbruksuniversitet. Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut. lantbruksstyrelsen. ftskeristyrelsen. konsumentvcrket. sty- relsen för teknisk utveckling. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Sö- dermanlands. Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Blekinge, Kristian- stads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Älvsborgs. Örebro. Västmanlands, Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorrlands. Västerbottens och Norrbottens län. naturresurs- och miljöutredningen (Jo 1978: 01). miljöskyddsutredningen (Jo 1976: 06). Centralorganisationen SACO/SR. Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige. Lantbrukarnas riksförbund. Svenska kommunförbundet, Svenska naturskyddsförcning- en. Sveriges industriförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisa- tion. Tjänstemännens centralorganisation. Kemikontoret. Svenska Trä- forskningsinstitutet. Naturvetenskapliga forskningsrådet. Södertälje kom- mun och Svenska vatten- och avloppsföreningen.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6. _

Jag kommer i det följande att först under avsnittet Inledande synpunkter (2.1) ta upp vissa allmänna utgångspunkter för reformer på miljövårdsom- rådet i anslutning till en redogörelse för miljökostnadsutredningens betän- kande. I de därpå följande avsnitten behandlas miljöskyddsutredningens förslag till ändringar i miljöskyddslagen.

2Generaldirektören Valfrid Paulsson. ordförande. riksdagsledamöterna Birger Rosqvist. Jan Bergqvist. Inga Thorsson. Staffan Burenstam Linder. Sören Norrby och Sven Eric Äkerfeldt. Sedan lnga Thorsson och Burenstam Linder avsagt sig sina uppdrag tillkallades i deras ställen den leuni 1974 riksdagsledamoten Lennart Pettersson och den 20 december 1974 riksdagsledamoten lngrid Sundberg.

Prop. 1980/81: 92 20

2. Allmän motivering

2.l Inledande synpunkter

Miljövårdsarbetet i Sverige har utvecklats starkt under 1970-talet. Miljö- vården är numera en viktig del av samhällets uppgifter. Även om betydan- de insatser redan gjorts och fortlöpande görs för att lösa olika miljövårds- problem kommer behovet av ytterligare insatser att vara stort inom många områden. Samtidigt måste vidtagna åtgärder utvärderas och pågående verksamheter följas upp och ses över.

Ett av de viktigaste redskapen för miljövårdsarbetet är miljöskyddslagcn som varit i kraft sedan den I juli 1969. Lagen syftar till att förebygga vattenförorening. luftförorening, buller och andra störningar.

Kostnaderna för miljövärden är stora. men de är med hänsyn bl. a. till att miljövårdsinsatserna i allt högre grad integreras i andra åtgärder ofta svåra att urskilja och beräkna. Ännu svårare att beräkna är i allmänhet miljövår— dens intäktssida. Det är emellertid viktigt att vi. när kostnaderna för olika miljövårdsåtgärder diskuteras. också beaktar de betydande långsiktiga vinsterna för samhället av ett förebyggande miljövårdsarbete.

Beslut om reformer och åtgärder inom miljövårdsområdet har hittills i stor utsträckning avsett sådana frågor där klart definierade problem förele- gat och där godtagbara tekniska lösningar funnits till rimliga kostnader. Enligt min uppfattning har det också varit naturligt att i det inledande skedet av miljövårdsarbetet direkt angripa de konkreta problemen på detta sätt.

Allt eftersom flera av de mest påtagliga miljöproblemen angripits och delvis kunnat lösas. ökar behovet såväl av en mer noggrann prövning av fördelningen av resurserna inom ramen för miljöpolitiken som av att de samlade insatserna kan vägas mot satsningar inom andra sektorer. Det är samtidigt angeläget att effektiviteten i miljöskyddslagens system för för- prövning, tillsyn och påföljder ses över. Betydande brister föreligger ännu när det gäller kontrollen av bl.a. sådana föroreningar som härrör från industrin.

Jämsides med strävandena att kontinuerligt effektivisera det löpande miljövårdsarbetet måste vi i framtiden rikta ökad uppmärksamhet mot mera långsiktiga och därmed ofta mera svårgripbara hot mot miljön. Vissa av dessa såsom försurningen framstår redan nu som påtagliga och konkreta miljöproblem. Andra frågor som i framtiden kommer att bli allt viktigare är bl. a. luftens ökade koldioxidhalt som en följd av den omfattande förbrän- ningen av fossila bränslen. hoten mot ozonlagret samt kontrollen av så- dana kemiska ämnen som redan i mycket små koncentrationer i ett mera långsiktigt perspektiv kan skada människor och. miljö.

Det är vidare angeläget att vi i framtiden kan anlägga ett vidare perspek- tiv på miljövårdspolitiken. Vi måste kunna fatta våra beslut mot bakgrund

Prop. 1980/81: 92 21

av en mera samlad bedömning och prioritering av behovet av åtgärder inom hela miljövårdsområdet. Det är också nödvändigt att vi genom bättre och mer långsiktig planering i större utsträckning än f.n. söker förebygga miljövårdsproblem genom att åstadkomma en bättre hushållning med na- turresurserna. Många av miljöstörningarna har nämligen sin grund i ett direkt slöseri med naturresurser. Det är en viktig up'pgift för den av mig är 1978 tillsatta naturresurs- och miljökommittén att bl. a. från denna utgångs- punkt dra upp allmänna riktlinjer för en samlad långsiktig svensk naturre- surs- och miljöpolitik. .

Flera utredningar har under de senaste åren behandlat frågor av betydel- se från de utgångspunkter jag nu berört. Miljöskyddm[redningen har fått i uppdrag bl. a. mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts vid miljö- skyddslagens tillämpning att se över lagen och föreslå de ändringar som behöver göras för att ytterligare förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet. Miljöskyddsutredningen har redovisat ett första resultat av sin översyn i det nyss nämnda delbetänkan- det Bättre miljöskydd l. Däri har lagts fram förslag om ändringar i lagens system för prövning. tillsyn och påföljder. Jag behandlar dessa förslag i det följande i avsnitten 2.2—2.4. Sitt fortsatta arbete ägnar miljöskyddsutred- ningen åt bl.a. de mycket viktiga frågorna om ytterligare åtgärder mot bullerstörningar och åtgärder för att återställa skadad miljö. Samtidigt pågår en översyn också av lagens ersättningsregler. Den uppgiften hand- has av miljöskadeuNet/ningen och syftar till att bl. a. förbättra möjligheter- na för enskilda att få ersättning för miljöskador.

Frågor om bl. a. fördelningen av kostnadsansvaret för ntiljövårtlsåtgär- derna och principerna för användningen av olika styrmedel inom miljö- vårdsarbetet har behandlats av miljökoxrnadsmrcdningm som under år 1978 lade fram sitt slutbetänkande Miljökostnader. Miljökostnadsutred— ningen har utifrån sina i direktiven angivna uppgifter att studera kostna- derna för miljövårdsinsatserna. principerna för kostnadsfördelningen samt användningen av olika styrmedel på miljövårdsområdet gjort en bred ge- nomgång av miljövårdspolitiken.

Mot denna bakgrund har utredningen lagt fram förslag om främjande av forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikcns kostna- der och intäkter. Utredningcn har också förordat dels införandet av en särskild avgift på utsläpp utöver i tillståndsbeslut mcdgivna mängder som komplement till den tillståndsprövning som även fortsättningsvis föreslås vara det centrala styrmedlet. dels en längre gående tillämpning av princi- pen om förorenarens kostnadsansvar genom införande av en prövnings- och tillsynsavgift. Vid sin genomgång av styrmedel har utredningen funnit övervägande skäl tala mot en mera generell användning av subventioner. Utredningen har vidare förordat en vidgad långtidsplanering av miljövårds- arbetet.

Frågor rörande användningen av olika styrmedel i miljövårdspolitiken

Prop. 1980/81: 92 22

har varit föremål för omfattande diskussioner i olika sammanhang under miljövårdsarbetets uppbyggnadsskedc. Diskussionerna har därvid bl.a. gällt i vad mån de styrmedel som i första handanvänts. nämligen lagstift- ning och vissa ekonomiska stödåtgärder. skulle kompletteras med olika slag av avgifter på miljöfarlig verksamhet. ,

Genom det arbete som bedrivits inom ramen för miljökostnadsutred- ningen har det varit möjligt för företrädare'för politiska partier. organisa- tioner och myndigheter att gemensamt studera frågor om ansvaret för kostnaderna för miljövärden och styrmedlen för miljövårdspolitiken. Det är mitt intryck att därvid en betydande samstämmighet har uppnåtts i fråga om den grundläggande synen på många av dessa frågor inkl. avvägningen mellan ekonomiska och administrativa styrmedel. Detta arbete har därför i sig haft ett stort värde.

Den principiella utgångspunkten när det gäller fördelningen av kostna- derna för miljövårdsåtgärder bör enligt min mening vara att kostnaderna för den påfrestning på miljön som produktionen av varor och tjänster medför skall inräknas i priset för dessa varor och tjänster. Genom att priset påverkar konsumenternas val av varor och tjänster kan härigenom produk- tionen styras mot ett större hänsynstagande till miljön. Svårigheterna att fullt ut genomföra den angivna principen är emellertid uppenbara. De samhällsekonomiska miljökostnaderna kan indelas i kostnader för att fast- ställa och genomdriva krav på minskning av föroreningarna. kostnader för att uppfylla ställda krav och kostnader för den miljöstörning som äger rum trots vidtagna åtgärder. Det första av dessa slag av kostnader bärs i dag av miljömyndigheterna. det andra av förorenaren och det tredje av dem som utsätts för miljöstörningen. I enlighet med den internationellt vedertagna principen att förorenaren skall betala bör möjligheterna att i ökad utsträck- ning överföra även det första och det tredje slaget av kostnader till förore- naren fortlöpande prövas. En väg att åstadkomma sådan kostnadsöverfö- ring är enligt min mening att kontinuerligt skärpa miljökraven och utvidga deras tillämpningsområde. Härigenom kommer miljöstörningarna att mins- ka. dvs. kosta mindre. medan kostnaderna för att uppfylla ställda krav ökar. Självklart är att man genom skärpning av miljökraven så småningom kan nå en gräns där kostnaderna för att uppfylla kraven inte bedöms motsvara fördelarna från miljöskyddssynpunkt.

Miljökostnadsutredningen har funnit att prövningen'i det enskilda fallet av vilka miljökrav som skall gälla alltjämt måste vara miljövårdspolitikens grundläggande styrmedel. Generella styrmedel kan i vissa fall vara an- vändbara. främst för att angripa nationella och regionala föroreningspro- blem. Liksom huvuddelen av remissinstanserna instämmcrjag i utredning- ens allmänna bedömning på denna punkt. Viktigt i detta sammanhang är att prövninglssystemet görs så smidigt och effektivt som möjligt. Där så är möjligt bör också generella styrmedel prövas.

Miljökostnadsutredningen har behandlat möjligheterna att införa av-

Prop. 1980/81: 92 23

gifter för s.k. överutsläpp och restutsläpp. Överutsläpp beskrivs därvid som utsläpp som genom olyckshändelser.oaktsamhetm.m. sker utöver de i tillståndsbeslut medgivna mängderna. medan restutsläpp är de utsläpp som medges i tillståndsbeslut. Utredningen förordar dock avgift endast för överutsläpp. Ett styrsystem med utsläppsavgifter förutsätter att påfrest- ningarna på miljön av dessa utsläpp verkligen kan värderas i kronor. Utredningen har själv påvisat hur svår en sådan värdering är. Naturvårds- verket och åtskilliga andra remissinstanser har ännu inte funnit tiden mogen för ett sådant styrsystem. Jag delar denna bedömning. Utredningen har emellertid också behandlat frågan om avgifter för överutsläpp som ett sanktionsmedel för att åstadkomma en skärpt tillämpning av gällande lagstiftning. I detta avseende har den föreslagna överutsläppsavgiften sam- ma syfte som den miljöskyddsavgift som föreslagits av miljöskyddsutred- ningen. Jag återkommer därför till denna fråga vid behandlingen av miljöskyddsutredningens förslag om skärpta påföljder ( avsnitt 2.4 ).

Principen att den som förorenar också skall betala miljövårdskostna- derna tas av utredningen som utgångspunkt för en diskussion också av avgifter för att täcka myndigheternas kostnader för prövning och tillsyn. Ett antal remissinstanser tar upp och tillstyrker allmänt denna princip. Enligt min mening är det en naturlig konsekvens av principen om förore- narnas kostnadsansvar att kostnaderna för prövning och tillsyn i högre grad överförs på förorenaren. Miljökostnadsutredningens förslag om en avgift för prövning och tillsyn förtjänar därför att prövas noga. Ett antal remissinstanser har uttryckt oro över att en prövningsavgift kan leda till motstånd hos företagen mot att låta pröva sin verksamhet och att en tillsynsavgift kan försämra det goda samarbetet mellan företagen och till- synsmyndigheterna. Naturvårdsverket framhåller dock i sitt remissvar att avgifterna kan och bör utformas på ett sådant sätt att de inte negativt påverkar beteendet hos dem som skall betala avgifterna. Utformningen av avgiftssystcmet är därför av stor betydelse. Regeringen har i juni 1979 uppdragit åt naturvårdsverket att. under medverkan av riksrevisionsverket och riksskatteverket. utforma ett förslag till avgiftssystem. En första etapp av detta utredningsarbete har redovisats i rapporten Avgift på prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (SNV PM 1310). Rapporten remissbe- handlas f.n. Sedan remissbehandlingcn har avslutats avser jag att åter-. komma till frågan.

Mot bakgrunden av vad jag nu har sagt vill jag understryka att de ställningstaganden somjag senare kommer att redovisa rörande frågor om olika slag av avgifter på miljövårdsområdet inte skall ses som någon slutpunkt i arbetet med dessa frågor.'Enligt min mening är det viktigt att detta arbete drivs vidare.

En av de frågor som miljökostnadsutredningen särskilt har studerat är hur kostnaderna skall bestridas vid återställande av skadad miljö. Utred- ningen har främst uppehållit sig vid sjt'ircstaureringar. [ en särskild rapport

Prop. 1980/81: 92 24

har utredningen presenterat bl. a. den väl utprovade teknik som i dag finns för att kunna restaurera skadade sjöar och vattendrag. Under perioden 1969—77 har statsbidrag utgått med totalt 5.8 milj. kr. till drygt 40 kommu- nala restaureringsprojekt. Bidrag har i allmänhet utgått med 50 % av kostnaderna. Utgångspunkt för kommuns beslut om sjörestauren'ng har i allmänhet varit den insats som bedömts rimlig för kommunens egna invå- nare". Miljökostnadsutredningen framhåller att i sådana fall då en sjö är av stor betydelse för människor utanför den berörda kommunen kan mer långtgående restaureringsåtgärder mycket väl vara motiverade från en regions eller från hela landets synpunkt än vad kommunen anser sig ha råd med. I dessa fall kan det. enligt miljökostnadsutredningen. vara motiverat med statsbidrag. som i så fall bör stå i proportion till de positiva effekterna utanför kommunen.

Enligt min mening är det angeläget att möjligheterna att restaurera förorenade sjöar tas till vara också i fortsättningen. Det mest akuta proble- met gälleri dag försurningen av sjöar och vattendrag orsakad av nedfall av svavel vilket främst kommer från källor i andra länder. Eftersom detta problem berör en allt större del av Sverige och då det i många fall är ett klart nationellt intresse att förhindra fortsatt försurning inom ett område är ett statligt stöd till kalkning enligt min mening motiverat. Statliga insatser kan också vara motiverade när det gäller vissa andra enstaka stora restau- reringsföretag av klart riksintresse. Jag avser därmed ett sådant fall som restaureringen av Hornborgasjön där staten lagt ned stora kostnader på utredningar och riksdagen uttalat sig om den restaurering som bör genom— föras. När det gäller restaurering i allmänhet av sjöar som förorenats genom kommunala eller industriella utsläpp och där restaureringen är ett lokalt intresse anserjag däremot inte att det är rimligt att staten helt eller delvis skall bära kostnaderna. Det bör i sådana fall vara den som svarat för utsläppen eller i andra hand den som har det närmaste intresset av restau- reringen som får ta på sig kostnaderna för restaureringen. Jag vill i detta sammanhang framhålla att det är angeläget att frågorna om ansvaret för att återställningsåtgärder vidtas i sådana fall där miljöstörningar ägt rum prö- vas vidare. Denna fråga är också som jag nyss har sagt en av huvudfrå- gorna i miljöskyddsutredningens fortsatta arbete.

En mer fmavstämd fördelning av resurserna inom miljöpolitiken och en eventuellt utökad användning av ekonomiska styrmedel skulle underlättas betydligt av ökade kunskaper om miljöpolitikcns kostnader och intäkter. Miljökostnadsutredningens analys är. som många remissinstanser fram- håller. en värdefull början. Som utredningen framhåller uppstår kostnader för att fastställa och genomdriva miljökrav. för att förhindra föroreningar. för forskning. undervisning och information. för att återställa förstörd miljö. för att skapa nya miljövärden. för att bevara områden för natur- vårds- och friluftsändamål samt för resterande miljöförstöring. Intäkter uppstår bl.a. där miljöstörningat' har kunnat undvikas. där miljön åter- ställts eller nyskapats och där värdefull natur bevarats.

Prop. 1980/81: 92 25.

Många av dessa kostnader och intäkter är självfallet mycket svåra att mäta men även grova uppskattningar kan ofta vara av värde. Miljökost- nadsutredningen har föreslagit att forskning rörande samhällsekonomisk värdering av miljöpolitikens kostnader och intäkter främjas. Jag delar uppfattningen att sådan forskning bör ges högre prioritet än hittills. Därvid kan man också undvika att intresset helt inriktas på sådana miljöstörningar som är lättast att identifiera och kostnadsberäkna. Naturvårdsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret l980/8I med hänvisning bl.a. till utredningens förslag begärt medel under" anslaget till miljövårdsforskning bl.a. för start av ett nytt projektområde med inriktning på miljöekonomi. Vid min medelsberäkning under anslaget har jag också utgått från att en. ökad satsning på miljöekonomisk forskning skall kunna komma till stånd.

Med utgångspunkt i sin allmänna genomgång av hittillsvarande miljö- vårdsinsatser har miljökostnadsutredningen föreslagit en ökad långtids- planering inom miljövärden. Ett stort antal remissinstanser har instämt i detta förslag. Enligt min mening är en långsiktig planering av miljövärden mycket angelägen. Längtidsplaneringen bör genom samlade redovisningar och bedömningar ha till syfte att på ett tidigt stadium peka på de viktigaste miljöproblemen. ange hur olika problem bör prioriteras och vilka insatser som bedöms vara nödvändiga på olika områden. En sådan långtidsplan bör syfta till att underlätta långsiktiga politiska beslut på miljövårdsområdet. ] direktiven till naturresurs- och miljökommitte'n harjag också framhållit att dess arbete bör ses som inledning till en planmässig utredningsverksamhet inom naturresurs— och miljöområdet. l direktiven framhålls vidare att kommittén skall pröva möjligheterna att upprätta ett samlat program för framtida insatser när det gäller skyddet av den yttre miljön. Jag förutsätter mot denna bakgrund att formerna för en långtidsplanering inom miljövår- den kommer att mer ingående behandlas av denna kommitté.

Jag går nu över till att behandla de förslag till ändringar i miljöskyddsla- gen som har lagts fram av miljöskyddsutredningen.

Hänvisningar till S2

2.2. Förprövningssystemet 2.2.1 Allmänna synpunkter

Förutsättningarna för att man skall få driva verksamhet eller vidta åtgärd som faller under ML anges i vissa tillåtlighetsregler. I dessa fastslås bl. a. att för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet med verksamheten kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan att kost- naden blir oskälig. Den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder. tåla den begränsning och iaktta alla andra försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet genom verksamheten.

Med stöd av bemyndiganden i ML har regeringen genom bestämmelser i miljöskyddskungörelsen (MK) infört förprövningsplikt i fråga om olika

Prop. 1980/81: 92 26

slag av miljöfarlig verksamhet som närmare anges i MK. För sådan miljö- farlig verksamhet som kan medföra de allvarligaste riskerna för miljön gäller skyldighet att söka tillstånd hos koncessionsnämnden för miljö- skydd. ] beslut om tillstånd meddelas föreskrifter om försiktighetsmått och de villkor i övrigt som skall gälla för den prövade verksamheten. För annan i MK närmare angiven verksamhet där riskerna inte har bedömts vara fullt så allvarliga gäller skyldighet att göra anmälan hos länsstyrelsen i god tid innan verksamheten påbörjas. [ anledning av en anmälan har länsstyrelsen möjlighet att bl.a. meddela råd och anvisningar eller föreläggande om försiktighetsmått. Skyldigheten att söka tillstånd eller att göra anmälan gäller inte bara när en ny fabrik eller annan inrättning skall anläggas utan också när en befintlig anläggning eller inrättning av det slag som anges i MK skall ändras. om ändringen kan medföra att störningen eller förore- ningen ökar eller får en annan sammansättning eller att sättet för utsläppet ändras.

Beträffande alla företag som är tillståndspliktiga har statens nuturvårds- verk befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medge undantag från skyldigheten att söka tillstånd (dispens). Dispensprövningen. som tillkom för att tillgodose behovet av ett snabbt och smidigt prövningsförfarande. sker under friare former än tillståndsprövningen men är i princip lika omfattande. eftersom samma tillåtlighetsregler skall tillämpas. En viss dispensprövning har lagts också på länsstyrelserna. Antalet dispensären- den har minskat under senare år.

Somjag tidigare har nämnt redovisas den nuvarande lydelsen av ML och MK i bilaga i. till vilkenjag'vill hänvisa för en mer detaljerad information om innehållet i de aktuella bestämmelserna.

Förprövningen av miljöfarlig verksamhet är en mycket viktig del av miljöskyddsarbetet. l likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att det nuvarande förprövningssystemet behöver förenklas och effekti- viseras i olika avseenden. Jag ansluter mig till utredningens förslag att naturvårdsverkets och länsstyrelsernas dispensrätt nu tas bort och att prövningen framdeles skall ske hos koncessionsnämnden och länsstyrel- serna. Naturvårdsverkets uppgifter som förprövande myndighet bör sålun- da upphöra. Verket bör därigenom kunna koncentrera sina insatser som central tillsynsmyndighet och som' företrädare för miljöskyddsintresset i miljöskyddsärendcn. Enligt utredningens förslag bör det nuvarande anmäl- ningsförfarandet förstärkas och kombineras med en förprövning av verk- samheten i fråga hos länsstyrelsen. Förslaget innebär att en miljöfarlig verksamhet inte skall få påbörjas. innan det föreligger ett besked från länsstyrelsen om de villkor på vilka verksamheten skall få bedrivas.

I likhet med flera remissinstanser anserjag att övervägande skäl talar för att formerna för förprövningen i princip bör vara desamma vid länsstyrel- serna som vid koncessionsnämnden. Utredningens förslag om en anmäl- ningsskyldighet för företagen kombinerad med förprövning av länsstyrel-

Prop. 1980/81: 92 27

serna bör ersättas med en reglering genom tillståndsprövning. Varken för företagaren eller prövningsmyndigheten torde ett tillståndstvång vara mera betungande än den av utredningen föreslagna regleringen under förutsätt- ning att prövningsförfarandet såsomjag förordar i det följande anpassas till ärendenas art.

Koncessionsnämndens uppgift i förprövningssystemet bör även i fort- sättningen vara att pröva sådan miljöfarlig verksamhet som bedöms kunna medföra de allvarligaste olägenheterna för miljön och där prövningen av tillåtlighetsfrågan således kräver särskild kompetens.

I likhet med vad som gäller f.n. bör det ankomma på regeringen att med stöd av ett bemyndigande i ML besluta om vilka slag av miljöfarlig verk- samhet som över huvud taget skall vara underkastade förprövningsplikt och vilka av dessa som skall prövas av koncessionsnämnden resp. länssty- relserna. . _

För riksdagens information villjag i korthet redovisa hur bemyndigandet enligt min mening bör användas. Jag delar utredningens och flertalet re- missinstansers uppfattning att förprövningsskyldigheten i fortsättningen i huvudsak bör omfatta de skilda slag av miljöfarlig verksamhet som i dag är underkastade tillstånds- eller anmälningsplikt enligt MK. Beträffande ärendenas fördelning mellan koncessionsnämnden och länsstyrelserna kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag. Förslaget innebär att vissa slag av miljöfarliga verksamheter. som nu är tillståndspliktiga och som av utredningen bedöms vara av mindre allvarlig art. i fortsättningen skall prövas av länsstyrelserna i stället för av koncessionsnämnden.

Utredningen föreslår att ett anmälningsärende som skall prövas av läns- styrelsen skall kunna hänskjutas till koncessionsnämnden för prövning. om länsstyrelsen anser det motiverat på grund av ärendets principiella vikt eller om naturvårdsverket begär det. Jag har samma uppfattning som utredningen att ärenden som är av den typ som normalt skall prövas av länsstyrelsen kan komma att visa sig vara så komplicerade eller kontrover- siella med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet att det finns anledning att tai anspråk den kompetens som finns hos koncessionsnämn- den. Det bör därför vara möjligt att hänskjuta sådana ärenden till nämn- den. Enligt min mening bör det ankomma på länsstyrelsen att själv avgöra när underställning skall ske. Därvid bör givetvis naturvårdsverkets upp- fattning i fråga om behovet av underställning tillmätas stor betydelse.

Naturvårdsverket kan uppenbarligen inte yttra sig i samtliga tillstånds- ärcnden hos länsstyrelserna. Verket bör emellertid kunna underlätta läns- styrelsernas prövning även av ärenden vari yttranden inte avges. om verket såsom jag förutsätter meddelar råd och anvisningar i fråga om de försiktighetsmått som i allmänhet bör gälla vid skilda slag av miljöfarlig verksamhet. Enligt min mening är det värdefullt om sådana anvisningar innehåller bl. a. exempel på sådana föreskrifter som normalt bör knytas till tillstånd till miljöfarlig verksamhet av olika slag. Dylika standardiserade

Prop. 1980/81: 92 28

villkorslöreskrifter bör som regel kunna tillämpas i sådana ärenden där tillståndsfrågan från miljöskytldssynpunkt framstår som relativt okompli- cerad och där det till följd därav går att tillämpa en viss schablonmässighet vid bedömningen. För tydlighets skull vill jag påpeka att det slag av råd och anVisningar som jag här har diskuterat självfallet inte är bindande för prövningsmyndigheterna.

Några remissinstanser har väckt frågan att införa förprövningsplikt en- ligt ML för fasta traftkanläggningar såsom flygplatser och vägar. Med hänsyn till att miljöskyddsutredningen enligt sina direktiv har i upprag att överväga denna fråga och enligt vad jag har inhämtat avser att i ett kömmande betänkande lägga fram förslag, som syftar till en från miljö- skyddssynpunkt effektivare prövning av dessa anläggningar. är jag inte beredd att nu ta ställning till hur miljöskyddsprövningen i dessa fall bör "vara utformad.

Som jag nyss har redovisat har regeringen enligt ML befogenhet att föreskriva anmälningsplikt beträffande miljöfarlig verksamhet som inte är tillståndspliktig. En sådan befogenhet bör finnas kvar. Som naturvårdsver- ket anför i sitt remissyttrande kan det beträffande viss slags verksamhet som normalt sett är mindre miljöfarlig än den tillståndspliktiga vara till— räckligt från kontrollsynpunkt med anmälningsplikt.

Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet för vilken tillståndsplikt inte råder har enligt ML rätt att begära prövning hos koncessionsnämnden. huruvida han får driva verksamheten och under vilka villkor det får ske. En sådan ordning med frivillig tillståndsprövning bör finnas också i ett reformerat prövningssystem.

2_2_2 "örprövningsförfarandcr

Enligt MK bör den som planerar att anlägga en förprövningspliktig miljöfarlig verksamhet i god tid inhämta råd och anvisningar från natur- vårdsverket eller länsstyrelsen. Genom sådana råd och anvisningar får företagaren kännedom om bl. a. vilka skyddsåtgärder som normalt brukar krävas för en verksamhet av aktuellt slag. Dessutom kan företagaren få allmän information om tillståndsprövningcn. En ansökan om tillstånd skall innehålla de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens beskaffenhet. omfattning och verkningar. Samma krav i fråga om innehållet ställs också på en anmälan till länsstyrel- sen. Om ansökningshandlingarna visar sig vara ofullständiga kan konces- sionsnämnden förelägga sökanden att vid vite komplettera dessa. Även länsstyrelsen kan begära att ofullständiga handlingar i ett anmälningsa- rende kompletteras. Är verksamheten sådan att regeringen skall pröva den enligt l36aå byggnadslagen (l947:385) eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. får koncessionsnämnden inte behandla ansökan innan regeringens prövning skett. Koncessionsnämndcn skall enligt ML sörja för att varje ärende blir fullständigt utrett. Nämnden skall genom kungörelse i

Prop. 1980/81: 92 29

en eller flera ortstidningar eller på annat lämpligt sätt bereda—den som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig. Vidare skall nämnden samråda med de myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan. Koncessionsnämnden är skyldig att hålla sammanträde med den saken angår och besiktning på platsen, om det inte är uppenbart Onödigt. Även länsstyrelsen har möjlighet att besiktiga platsen för en miljöfarlig verksamhet.

Jag har i det föregående ( avsnitt 2.2 .l) föreslagit att formerna för för- prövningen i princip bör vara desamma vid länsstyrelserna och konces- sionsnämnden. För länsstyrelsernas tillståndsprövning bör därför gälla samma bestämmelser som för koncessionsnämnden. om inte särskilda skäl föranleder annat. Samtidigt måste emellertid beaktas att de ärenden som länsstyrelserna avses få pröva blir av mycket varierande svårighetsgrad. [ vissa fall kan ärendena såsom tidigare har antytts vara så komplicerade att de i det närmaste kan jämföras med de ärenden som skall prövas av koncessionsnämnden. i flera andra fall kommer det redan på ett tidigt stadium av handläggningen att framgå att den aktuella miljöfarliga verk- samheten medför inga eller endast obetydliga olägenheter för miljön. Följ- aktligen måste bestämmelserna om förfarandet vara så utformade att de medger en flexibel handläggning. De enklaste ärendena bör. såsom också har förutsatts av utredningen, kunna handläggas i stort sett på samma sätt som i dag sker i vissa anmälningsärenden.

Föreskriften i ML om skyldighet för prövningsmyndighcten att sörja för en fullständig utredning av ärendena kan inte anses strida mot önskemålet om att handläggningen vid länsstyrelserna skall anpassas till omständighe- terna i varje särskilt ärende. Föreskriften syftar ytterst till att värna om miljön men tar främst sikte på den situationen att det i ärendet råder osäkerhet om vilken inverkan på miljön som den aktuella verksamheten kan ha. Kravet på utredningen i ett ärende skall därför inte drivas längre än vad som är nödvändigt för att tillgodose miljöskyddsintressct. Det nu sagda innebär för länsstyrelsernas del att de i enklare ärenden kan företa en mera summarisk prövning utan att de därmed kan anses åsidosätta föreskriften om utredningsplikt. Om riskerna för miljöolägenheter är liten. torde nämligen tillståndsfrågan i de flesta fall regelmässigt kunna avgöras på ett tillräckligt säkert sätt utan att ett omfattande utredningsmaterial behöver tas fram.

Med hänsyn till att de ärenden som länsstyrelserna avses få pröva är av så vitt skilda arter bör länsstyrelserna ha frihet att bedöma i vilka fall det behövs sammanträde med sökande och sakägare. Den föreskrift som gäller i dag för koncessionsnämnden i detta avseende. nämligen att sammanträde och besiktning skall hållas i alla de fall där det inte är uppenbart onödigt. är med hänsyn till att lokalkåinnedomen är god och att många ärenden kom mer att vara okomplicerade inte fullt tillämplig för länsstyrelsernas del. Huvudregeln bör vara att sammanträde skall hållas men enligt min mening

Prop. 1980/81: 92 30

bör länsstyrelserna inte vara skyldiga att hålla sammanträde och besikt- ning i ärcnden där det inte behövs för utredningen. Avsikten med en sådan regel är att länsstyrelserna regelmässigt skall hålla sammanträde och be- siktning i ärenden av invecklad beskaffenhet eller där sakägare kan antas resa invändningar mot den aktuella verksamheten medan sammanträde och besiktning bör kunna undvaras i de enklare ärendena.

lnformation och samråd

Utredningen föreslår att förprövningen alltid skall föregås av ett infor- mations- och samrådsförfarande. Syftet med förslaget är enligt utredning— en att ge allmänheten. sammanslutningar samt kommunala och statliga myndigheter möjlighet att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet och kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning frän miljösynpunkt. Den närmare innebörden av förslaget är att en företagare som planerar att inrätta en förprövnings- pliktig anläggning skall inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket eller länsstyrelsen i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller. Han skall vidare samråda med berörda myndigheter och medverka till att information om den planerade verksamheten lämnas till den del av allmän- heten som kan komma att beröras av verksamheten. Därvid skall allmän- heten ges möjlighet att framföra synpunkter.

Behovet av ett ökat samråd har över lag vitsordats under remissbehand- lingen. Också jag anser det angeläget att berörda myndigheter och allmän- heten får tillfälle att ta del av planerna på en miljöfarlig verksamhet så tidigt som möjligt. Detta gäller särskilt i fråga om sådan verksamhet som kan medföra betydande miljöstörningar eller där man av annan anledning kan förvänta sig att verksamhetens miljöpåverkan kan komma att tilldra sig särskilt intresse hos allmänheten. De föreslagna åtgärderna för samråd bör vara ägnade att öka förståelsen mellan parterna och torde i många fall medföra även den fördelen för företagaren att själva prövningsförfarandet kommer att gå snabbare. Såsom har understrukits från flera håll under remissbehandlingcn får ett samrådsförfarande inte bli ett självändamål och tillämpas slentrianmässigt. 1 vad mån åtgärder för samråd skall vidtas får bedömas från fall till fall. Ytterst bör det ankomma på den myndighet som senare skall pröva tillståndsfrågan att avgöra om erforderligt samråd har ägt rum.

Jag tillstyrker utredningens förslag att företagaren i tillståndsansökning- en skall redogöra för vilka samrådsåtgärder som vidtagits och vad som förekommit vid samrådet. När en ansökan har kommit in. blir det till- ståndsmyndighetens sak att avgöra om sökanden har fullgjort sin sam— rådsskyldighet. Finner tillståndsmyndigheten att så inte är fallet. måste myndigheten ta ställning till om bristerna i fråga om samråd bör avhjälpas under prövningsförfarandet eller om sökanden skall åläggas att vidta be- hövliga samrådsåtgärder innan handläggningen fortsätter. Enligt min me-

Prop. 1980/81: 92 31

ning bör således i MLinföras en befogenhet för tillständsmyndighetcn att förelägga sökanden att vid vite se till att kraven på samråd blir uppfyllda.

Med den av mig förordade uppläggningen av samrådsförfarandet ligger det i företagarens eget intresse att alltid inleda samrådet genom att ta kontakt med naturvårdsverket eller länsstyrelsen för att få upplysningar om hur samrådsskyldigheten i fortsättningen lämpligen bör fullgöras. I annat fall riskerar han att få vidta samrådsåtgärder sedan ansökan har ingetts och därmed drabbas av de förseningar och andra olägenheter som detta kan medföra för honom.

Beslutsunderlaget

För att beslutsunderlaget i förprövningsärendena skall bli bättre och mera fullständigt än f.n. föreslår utredningen vissa kompletteringar av ML:s bestämmelser om vad en ansökan om tillstånd skall innehålla. För— slaget innebär i huvudsak att sökanden redan i ansökan skall lämna en beskrivning av arten och omfattningen av de störningar som den aktuella verksamheten kan medföra (miljöeffektbeskrivning). Sökanden skall vara skyldig att i ansökningen också lämna förslag till de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmätt som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägen— heter av verksamheten. I det sammanhanget har utredningen granskat det system med miljöcffektbeskrivningar environmental impact statements som tillämpas i USA. Enligt utredningen finns det knappast anledning att ta efter det amerikanska systemet.

Utredningens överväganden och förslag rörande beslutsunderlaget i för- prövningsärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissin- stanser. Några remissinstanser, bl. a. Svenska naturskyddsföreningen och Svea hovrätt. anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående. Enligt naturskyddsföreningens mening måste i varje ansökningsårende tas fram ett så komplett underlagsmaterial att allmänheten har en möjlighet att sätta sig in i frågan och bedöma vad den aktuella verksamheten får för miljökon- sekvenser. För detta ändamål behövs många gånger ett betydligt fylligare material än det som prövningsmyndigheten behöver för sin prövning. Det är enligt föreningen inte tillfyllest att låta myndigheterna från fall till fall avgöra om en miljöeffektbeskrivning skall krävas eller inte. Enligt hovrät- ten borde prövningsmyndigheten ha möjlighet att ålägga sökanden att presentera alternativ i fråga om lokaliseringen av den verksamhet som avses med en ansökan om tillstånd.

För egen del villjag i dessa frågor anföra följande. Syftet med tillstånds- prövningen är att samhället skall ges tillfälle att på förhand bedöma om effekterna av en planerad miljöfarlig verksamhet är sådan att verksamhe- ten kan tillåtas. För den skull mäste utredningen i ett tillståndsärende så långt möjligt klarlägga den inverkan på miljön som den aktuella anläggning- en kan medföra. Jag ansluter mig till miljöskyddsutredningens och remiss- instansernas uppfattning att ML bör kompletteras med bestämmelser som

Prop. 1980/81: 92

'.') lx)

ålägger sökanden en skyldighet att som beslutsunderlag i ett tillstånds- ärende förebringa en beskrivning av miljöeffekterna och att lämna förslag till skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. Hur långt sökandens skyl- dighet i dessa hänseenden bör sträcka sig i det enskilda fallet kan emeller- tid inte anges på förhand i författningsbestämmelser utan den frågan måste avgöras av prövningsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna i ' varje särskilt fall i enlighet med vad som f. n. gäller på ML:s område.

Erfarenheterna från BT Kemi-fallet har lärt oss att det i utredningen i ett miljöskyddsärende måste finnas uppgifter om hur det avfall som uppkom- mer i verksamheten skall hanteras. Det räcker därvid inte med att upp- märksamma bara det avfall som uppstår när produktionen fungerar nor- malt utan också det avfall som kan uppkomma när produktionsprocessen misslyckas. Det är således viktigt att avfallsfrägorna blir belysta i en miljöeffektbeskrivning. Därigenom får prövningsmyndigheterna bättre möjligheter än f.n. att meddela föreskrifter om hanteringen av främst det miljöfarliga avfallet. Trots de särskilda föreskrifter som numera gäller i fråga om insamling, transporter och slutligt omhändertagande av miljöfar- ligt avfall. bör enligt min åsikt föreskrifter om hanteringen av miljöfarligt avfall regelmässigt övervägas vid tillståndsprövningcn. Sådana föreskrifter bör vara inriktade på att det genom tillsynen skall vara möjligt att kontrol- lera att hanteringen sker på ett från miljöskyddssynpunkt betryggande sätt.

Med anledning av naturskyddsföreningens synpunkter villjag understry- ka att det är angeläget att både sökanden och prövningsmyndigheten söker beakta allmänhetens intressen när ställning tas till frågor om framläggande av utredning i ett tillståndsärende. Det ligger i sakens natur att utrednings- materialet kan vara både omfattande och komplicerat. Mot den bakgrun- den bör strävan vara att lämna en öppen och för allmänheten begriplig redovisning av miljökonsekvenserna av en planerad miljöfarlig verksam- het. Enligt min bedömning kommer- den av mig nu förordade lösningen att på ett enklare sätt tillgodose allmänhetens intressen än om ett obligatoriskt system med formaliserade miljöeffektbeskrivningar efter amerikanskt mönster skulle genomföras.

Som jag nyss nämnt ifrågasätter Svea hovrätt om inte sökanden borde vara skyldig att i ett tillståndsärende redovisa alternativ till den valda förläggningsplatsen. Enligt tillåtlighetsreglernai ML skall man välja sådan plats för verksamheten att ändamålet med denna kan nås med minsta möjliga intrång och olägenhet utan att kostnaden blir oskäligt hög, För tillämpningen av denna regel är det nödvändigt att koncessionsnämnden beaktar sådana alternativ till den av sökanden valda lokaliseringen som kan ha framförts i ärendet. även om tillståndsprövningen inte är upplagd så att nämnden i ett och samma ärende kan välja mellan olika lokaliseringsal- ' ternativ. Bedömningen är i stället inriktad på att avgöra huvuvida den av sökanden valda platsen kan godtas från miljöskyddssynpunkt. Med hänsyn härtill kan koncessionsnämnden inte med stöd av gällande bestämmelser

Prop. 1980/81: 92 33

avkräva sökanden en lika omfattande utredning rörande miljöeffekterna av en alternativ lokalisering som när det gäller den förläggningsplats som anges i tillståndsansökan. Men om frågan om en alternativ lokalisering kommer upp i ett tillståndsärende t.ex. efter invändning från natur- vårdsverket — har koncessionsnämnden befogenhet att avkräva sökanden ett utredningsmaterial som är så utförligt att nämnden kan bilda sig en uppfattning om huruvida den av sökanden valda platsen kan godtas. Kan sökanden i ärendet inte Visa att den förläggningsplats som han har valt är lämplig med hänsyn till befarade olägenheter av verksamheten. riskerar han att få sin tillståndsansökan ogillad.

Det finns således redan enligt gällande bestämmelser möjligheter för koncessionsnämnden att avkräva sökanden utredning om alternativ lokali- sering av verksamheten. Enligt min bedömning är nuvarande bestämmel- ser med den av mig tidigare föreslagna kompletteringen tillräckligt långtgå- ende för att säkerställa att förprövningen blir effektiv från miljöskyddssyn- punkt även i det nu aktuella hänseendet. Därtill kommer att det övervä- gande flertalet förprövningsärenden avser ändring av redan befintliga an- läggningar där frågan om en ändrad lokalisering knappast blir aktuell.

Handläggningstiden

Enligt min mening måste industrin i planeringen av en utbyggnad av miljöfarlig verksamhet inte bara avsätta tid för utrednings-. projekterings- och byggnadsarbeten utan också ta hänsyn till den tid som själva tillstånds- prövningen tar. Vid särskilt stora industriutbyggnader är det ofrånkomligt att en noggrann miljöskyddsprövning tar ganska lång tid i anspråk. Då långa handläggningstider kan medföra kostnader och andra problem för företagaren är det angeläget att ta till vara de möjligheter som finns att minska handläggningstiderna.

Utredningen har i sitt betänkande tagit upp frågan om handläggningsti- dernai miljöskyddsärenden. Utredningen föreslår att det nuvarande förbu- det för koncessionsnämnden att inleda prövningsförfarandet enligt ML beträffande en anläggning som också skall prövas av regeringen enligt 136215 byggnadslagen eller lagen om vissa rörledningar skall tas bort. Därigenom blir det möjligt att påbörja handläggningen enligt ML samtidigt med regeringens prövning. I likhet med remissinstanserna biträder jag förslaget. Självfallet bör såsom utredningen föreslår tillståndsfrågan enligt ML inte få avgöras innan regeringens prövning har skett.

För att mildra olägenheterna av långa handläggningstider föreslår utred- ningen att koncessionsnämnden och länsstyrelserna i tillståndsärenden . under vissa förutsättningar skall få medge att vissa arbeten får sättas i gång. innan frågan om tillstånd slutligt har avgjorts. Ett sådant igångsätt- ningsmedgivande bör enligt utredningen få meddelas bara om synnerliga skäl talar för det och om det är uppenbart att verksamheten kan anses tillåtlig. ] ett beslut om igångsättningsmedgivande skall anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen. 3 Rikxdagen [980/81. ] mm!. Nr 92

Prop. 1980/81: 92 34

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot utredningens förslag om igångsättningsmedgivande. Ett fåtal instanser är kritiska mot förslaget och menar att ett meddelat igångsättningsmedgi- vande skulle kunna påverka den slutliga prövningen.

Jag _vill erinra om att frågan om igångsättningstillstånd tidigare har bc- handlats av 1973 års riksdag. Riksdagen avslog då ett förslag om att i ML införa bestämmelser om igångsättningstillstånd (prop. 1973: 141. JoU I973:50. rskr 1973: 338). Enligt utskottet skulle regler om igångsätt- ningstillstånd medföra risker för felinvesteringar och föranleda svårigheter att i ett senare skede vägra vederbörande företag tillstånd.

Som jag tidigare framhållit är förprövningen en mycket viktig del av miljöskyddsarbetet. Den grundläggande principen bakom förprövningen är att miljöeffekterna av en viss verksamhet skall vara fullt klarlagda innan verksamheten får påbörjas. Först då kan ställning tas till de villkor på vilka verksamheten skall få bedrivas. Det kan emellertid inte förnekas att den nuvarande ordningen innebär att igångsättningsarbetet ibland fördröjs i onödan. eftersom inte ens schaktning eller liknande åtgärder-får påbörjas innan prövningen har avslutats. Inte ens i de fall då en anläggnings till- komst och lokalisering har avgjorts enligt 136 a ä byggnadslagen får an— läggningsarbetena påbörjas. Det är inte heller lagligen möjligt att sätta igång installationsarbeten för reningsanordningar vid en befintlig anlägg- ning även om det inte råder någon tvekan om att miljöskyddet därigenom skulle förbättras. Med hänsyn härtill och till att dispensprövningen föreslås bli slopad samtidigt som tillståndsplikten utvidgas till nya slag av miljöfar- lig verksamhet anser jag att sökanden i undantagsfall och under särskilt angivna förutsättningar bör kunna få påbörja anläggningsarbeten. innan prövningen har slutförts i alla detaljer. Utredningens förslag kan enligt min mening inte anses innebära ett avsteg från de grundläggande principerna. bakom förprövningen. Enligt förslaget får igångsättningsmedgivanden läm- nas bara i undantagsfall då det är uppenbart att tillstånd till den aktuella anläggningen eller åtgärden kommer att lämnas. Medgivandet avses gälla endast utförandet av en viss i medgivandet angiven del av anläggnings- eller byggnadsarbetena. däremot inte bedrivandet av sådan verksamhet som omfattas av lagen. Jag vill vidare understryka att sökanden. om han utnyttjar ett igångsättningsmedgivande. själv står all risk för att det i det slutliga tillståndsbeslutet kan komma att ställas krav på att anläggningen utformas på ett annat sätt än som förutsatts i medgivandet. Ett igångsätt- ningsmedgivande innebär sålunda inte något för förprövningsmyndigheten bindande ställningstagandc till de villkor som skall gälla för verksamheten. Jag kan således ansluta mig till utredningens förslag samtidigt som jag förutsätter att tillämpningen av bestämmelser om igångsättningsmedgivan- den blir restriktiv. '

Såsom utredningen föreslår bör i ett beslut om igångsättningsmedgi- vande anges de villkor som skall gälla för utnyttjandet av medgivandet.

") '.Il

Prop. 1980/81: 92

Tillståndsbesluts rättskraft

[ ett tillståndsbeslut enligt ML läggs intresscavvågningen fast mellan bl.a. företagare- och miljöskyddsintressena. Företagsekonomiska skäl ta- lar för att ett tillståndsbeslut blir gällande under lång tid. Däremot talar miljöskyddsskäl för att ett beslut skall kunna ändras så snart förhållandena föranleder det. Denna intressekonflikt har i ML lösts på följande sätt.

Ett tillstånd gäller i princip för all framtid. Det kan återkallas bara om villkor som har meddelats i beslutet har blivit åsidosatta. Även om själva tillståndet att driva viss miljöfarlig verksamhet således i allmänhet inte kan återkallas. är det möjligt att i miljöskyddets intresse företa en omprövning av verksamheten då tio år har förflutit sedan tillståndsbeslutet vann laga kraft. Då får nämligen koncessionsnämnden på talan av naturvårdsverket föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt (24 & ML). Men också under denna tioårsperiod kan en omprövning ske av villkoren för verksamheten. om förhållandena har ändrats väsentligt eller om verksamheten ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när tillståndet lämnades (24 och 25 55 ML).

På tillståndshavarens ansökan kan koncessionsnämnden upphäva eller mildra ett villkor. bl.a. om det är uppenbart att det inte behövs eller är strängare än nödvändigt.

Utredningen konstaterar att det i vissa avseenden råder osäkerhet om tolkningen av de bestämmelser som gäller ett tillståndsbesluts rättskraft. Enligt utredningen har möjligheterna att under nämnda tioårsperiod om- pröva villkor på grund av väsentligt ändrade förhållanden i praktiken blivit alltför begränsade med hänsyn till att de närmast ansetts gälla sådana förändringar som har anknytning till recipienten. Mot bakgrund härav förordar utredningen att det genom ändring i 24 & ML klargörs att även andra ändrade förhållanden än sådana som berör recipienten skall kunna medföra omprövning i skärpande riktning. Som exempel på sådana förhål- landen nämns att det har skett en utveckling i fråga om renings- eller processteknik som ger ökade möjligheter att begränsa störningarna från en anläggning. Vidare föreslår utredningen att ett åsidosättande av föreskriv- na villkor skall kunna föranleda inte bara som nu att tillståndet förklaras förverkat utan också att de villkor som har meddelats i samband med beslutet skärps. Utredningen föreslår också att koncessionsnämndens nu- varande praxis att i vissa fall meddela tidsbegränsade tillstånd bör lagfästas genom en komplettering av 18 % ML.

Tillämpningen av ML:s bestämmelser om rättskraften i tillståndsbeslut får betydande konsekvenser för både företagen och tillsynsmyndigheterna. Det är därför angeläget att så långt möjligt söka undanröja de svårigheter som har uppkommit vid bestämmelsernas tillämpning.

Jag har inledningsvis framhållit att samhällets syn på miljöskyddet har skärpts under de år ML har varit i kraft. Detta får konsekvenser också för omprövningsreglerna. Utredningens förslag till ändring av de nuvarande

Prop. 1980/81: 92 36

bestämmelserna ligger i linje med denna utveckling. Industriförbundet och några andra remissinstanser som företräder industri- och näringslivsintres- sen kritiserar förslaget att en ny process- eller reningsteknik skall kunna föranleda omprövning före tioårsperiodens utgång. Man menar att försla- get innebär en inte godtagbar försvagning av tillståndsbeslutens rättskraft genom att industrin inte får planeringsutrymme och tillräcklig säkerhet för sina investeringar.

Med hänsyn till att utvecklingen på olika områden i samhället går snabbt kommer de förhållanden som i olika avseenden förelåg när ett tillstånds- beslut meddelades att kunna ändras på avgörande punkter under en tioårs- period. Ett tillståndsbeslut får enligt min mening inte innebära en rätt att fortsätta att förorena miljön också sedan teknikens utveckling har gjort det möjligt att i väsentlig utsträckning eliminera störningen från en tillständsgi- ven verksamhet. Det är därför enligt min mening angeläget att bestämmel— serna förtydligas så att det klart framgår att också en utveckling på tekni- kens område under vissa förutsättningar kan ligga till grund för en ompröv— . ning. Jag vill betona att möjligheten att ompröva villkoren i sådana fall bör kunna komma till användning bara när en betydande minskning av stör- ningen från en verksamhet kan uppnås genom tillämpningen av ny teknik beträffande reningsformer eller produktionsmetoder. Avsikten är alltså inte att varje ny teknisk lösning som kommer fram under en tioårsperiod inom en industribransch skall kunna aktualisera en omprövning av gällan- de villkor för industrier inom branschen. Som en förutsättning för ompröv- ning på grund av den tekniska utvecklingen bör därför i lagen anges att en övergång till ny process— eller reningsteknik skall medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt. Vid den skälighetsbedömning som skall ske i det enskilda omprövningsfallet måste givetvis också stor vikt fästas vid kostnaderna för övergången till den nya tekniken och till den tid som behövs för övergången. Med den tillämpning som jag nu har förordat för ifrågavarande omprövningsregel behöver man enligt min bedömning inte frukta att skäliga krav från industrins sida på planeringsutrymme och säkerhet för investeringar inte kan tillgodoses. Jag vill framhålla att också företagen har rätt att påkalla sådana ändringar i villkoren som möjliggör tillämpning av ny teknik som ger lägre kostnader.

Den säkerhet och trygghet som bestämmelserna om tillståndsbeslutens rättskraft syftar till att ge företagarna bör som utredningen anför inte kunna göras gällande av den företagare som har åsidosatt gällande villkor. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag att det i sådana fall bör vara möjligt att inte bara såsom nu återkalla tillståndet utan även föreskri— va nya eller strängare villkor. Såsom koncessionsnämnden har påpekat bör dock en omprövning i sådant fall inte få ske annat än om avvikelsen är betydande.

Koncessionsnämnden har fäst uppmärksamheten på att ML saknar be- stämmelser om giltighetstiden för villkor som har föreskrivits vid en om-

Prop. 1980/81: 92 37

prövning. Jag delar nämndens uppfattning att detta förhållande" kan komma att medföra praktiska olägenheter och att det därför bör klargöras under vilka förutsättningar en förnyad omprövning kan ske. Enligt min mening bör lagen kompletteras med en regel som innebär att omprövningsbeslut likställs med tillståndsbeslut. Därigenom får förnyad omprövning av vill- kor normalt inte ske förrän tio år har förflutit från det att ett omprövnings- beslut vann laga kraft.

Jag biträder utredningens förslag att den praxis som utvecklats vid koncessionsnämnden att meddela tidsbegränsade tillstånd bör lagfästas i 18 s" ML. Möjligheterna att meddela ett tidsbegränsat tillstånd bör självfal- let utnyttjas bara i undantagsfall såsom i fråga om en befmtlig verksamhet där osäkerhet råder om verksamheten på sikt bör tillåtas på den plats där den hittills har drivits.

Innan jag lämnar omprövningsreglerna vill jag framhålla att frågan om vilken faktisk betydelse dessa regler kommer att få för miljöskyddet och för industrin blir beroende av hur naturvårdsverket kommer att handla. eftersom en omprövning kan komma till stånd bara efter framställning från naturvårdsverket. Med hänsyn till att ML numera varit i kraft drygt tio år kommer villkoren för allt fler tillståndsprövade verksamheter att kunna omprövas med stöd av tioårsregeln i 24 &. Naturvårdsverket kommer med anledning härav att behöva ägna ökad uppmärksamhet åt dessa frågor. Jag förutsätter att verket kommer att koncentrera sina insatser på de fall där nyttan är störst från miljövårdssynpunkt.

Bevisskyldigheten

Enligt utredningen har det under de år miljöskyddslagstiftningen varit i kraft hänt att företag som varit underkastade förprövningsplikt har inrät- tats och tagits i drift utan att någon prövning dessförinnan har skett. Hotet om straff för brott av detta slag har enligt utredningen inte varit tillräckligt effektivt. För att avhålla företagarna från att begå sådana brott föreslår utredningen inte bara att påföljden för sådana brott skall skärpas utan också att det skall införas en särskild bevisregel som skall tillämpas vid tillståndsprövningen av företag som påbörjat miljöfarlig verksamhet utan föregående prövning. Jag ämnar nu behandla den föreslagna bevisregcln och återkommer i det följande ( avsnitt 2.4 ) till förslaget om en skärpning av påföljderna.

Den föreslagna bevisregeln. som har utformats efter förebilderi vatten- lagen. innebär i huvudsak följande. Om viss miljöfarlig verksamhet som är- förprövningspliktig har börjat utövas utan tillstånd. skall de olägenheter som därefter uppkommer inom ett område som kan bli utsatt för störning från verksamheten anses föranledda av denna. Detta gäller dock inte om företagaren kan bevisa att det inte föreligger något samband mellan hans verksamhet och olägenheterna. Av de exempel som utredningen anger för att belysa hur regeln är tänkt att tillämpas framgår att regeln skall användas

Prop. 1980/81: 92 38

av prövningsmyndigheten när osäkerhet råder om sambandet mellan den aktuella miljöfarliga verksamheten och konstaterade olägenheter i reci- pienten. Tillåtlighetsfrågan skall således bedömas som om det vore klarlagt att verksamheten orsakat olägenheterna.

Enligt utredningen bör bevisregeln gälla också när sakägare för talan vid fastighetsdomstol om ersättning för skada till följd av en miljöfarlig verk- samhet som har påbörjats utan tillstånd.

De flesta remissinstanserna som har yttrat sig över förslaget om bevisre- geln tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Miljöskadeutrcdningen är dock kritisk mot att den föreslagna regeln redan nu skulle införas för att gälla vid skadeståndskrav mot miljöfarliga företag. Enligt miljöskadeutred- ningen är det från skadeståndsrättslig synpunkt ett långtgående steg av stor principiell betydelse som har föreslagits. utan att mar'i i betänkandet på något sätt diskuterar konsekvenserna av den nu aktuella regeln. Det bör enligt miljöskadeutredningen lämnas åt den att ta upp frågan om lämplighe- ten av att införa presumtionsregler av förevarande slag. när utredningen i enlighet med sina direktiv mera allmänt prövar reglerna om bevisning rörande samband mellan miljöskada och skadegörande" handling.

För egen del vill jag anföra följande. Enligt miljöskyddsutredningen är syftet med bevisregcln att förmå företagarna att efterkomma förprövnings- plikten. Den företagare som fullgör sin skyldighet skulle således inte riske- ra att regeln tillämpas mot honom. Ett införande av den föreslagna regeln skulle därför innebära ett ställningstagandc från lagstiftarens sida till hur frågan om bevisskyldigheten skall lösas också i normalfallen då förpröv- ningsplikten inte har åsidosätts. För att utredningsförslaget skall kunna bedömas måste därför enligt min mening frågan om bevisskyldigheten vid prövning enligt ML tas upp till en mer ingående granskning än vad utred- ningen har gjort. Man bör då skilja mellan frågor som gäller tillåtligheten och skadeståndsfrågor. Som jag tidigare har sagt föreligger en skyldighet för prövningsmyndigheterna att sörja för att utredningen i tillståndsären- den blir fullständig. Trots detta är det oundvikligt att det i vissa fall inte helt kan klarläggas vilken inverkan på miljön den aktuella miljöfarliga verksamheten har. Detta har förutsetts av lagstiftaren som för den skull i ML har infört bestämmelser som gör det möjligt för prövningsmyndigheten att skjuta upp den slutliga utformningen av villkoren till dess man fått erfarenhet av ett företags verkningar. För uppskovstiden fastställs provi- soriska villkor till skydd för_mil_jön. Osäkerhet om miljöeffekterna kan emellertid kvarstå även efter uppskovstiden. Prövningsmyndigheterna be- höver således en bevisregcl för att kunna fastställa såväl provisoriska som slutliga villkor.

När det i ett miljöskyddsärende råder osäkerhet om sambandet mellan den miljöfarliga verksamheten och dess effekter på miljön. dvs. i fall där det finns grundad anledning misstänka att verksamheten orsakat eller kan orsaka viss olägenhet men där detta inte kan bevisas, finns det i allmänhet

Prop. 1980/8'1 : 92 39

en konflikt mellan företagarintresset och miljöskyddsintresset. Av förarbe- tena till ML framgår att prövningsmyndigheten aldrig får låta en osäkerhet i beslutsunderlaget gå ut över människors hälsa och miljö. När sådan osäkerhet föreligger är det följaktligen företagarens sak att bevisa att hans verksamhet inte medför risker för hälsa och miljö. Denna grundsats fram- hölls av föredraganden vid ML:s tillkomst (prop. 1969: 28 s. 210). Den av utredningen föreslagna bevisregeln speglar sålunda i allt väsentligt innehål- let i gällande rätt vid tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet och den gäller givetvis vare sig verksamheten har påbörjats utan tillstånd eller inte. Något skäl för att i ML uttryckligen ange att företagarna har bevis- skyldigheten också i det fåtal fall då den miljöfarliga verksamheten har påbörjats utan tillstånd föreligger därför inte.

Vad åter angår prövningen av skadeståndsfrågor enligt ML skulle det innebära en förändring av rättsläget till de skadelidandes förmån om en bevisregcl av det slag som här diskuteras skulle införas. Till en sådan förändring ställerjag mig positiv. Något underlag för ytterligare ställnings- taganden i denna fråga finns emellertid inte i detta lagstiftningsärende. Man kan inte se frågan om bevisbördan för orsakssammanhang isolerad från övriga skadeståndsregler. Problemet sammanhänger nära bl.a. med frågorna hur stora beviskrav som bör ställas i fall av denna typ och hur man skall bedöma det praktiska fallet när också andra faktorer än en miljöfarlig verksamhet kan antas ha medverkat till hela eller en del av skadan. Det är här fråga om ett invecklat problemkomplex som lämpligen bör behandlas i ett sammanhang. Detta gör f.n. miljöskadeutredningen. som enligt sina direktiv skall allmänt pröva reglerna om samband mellan miljöskada och skadegörande handling. Man kan räkna med att utredning- en om något år kommer att lägga fram ett förslag om skärpta regler rörande företagares ansvar för miljöskador. Det förslaget bör inte föregripas. Som miljöskadeutredningen har föreslagit bör frågan om en bevisregcl av den föreslagna typen överlämnas till den utredningen.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 2.2

2.2.3. Besw'irsrätten

Ett av koncessionsnämnden meddelat tillståndsbeslut enligt ML kan överklagas till regeringen av sökanden eller sakägare, Enligt grundläggan- de principer på förvaltningsrättens område anses fysisk ellerjuridisk per- son kunna i egenskap av sakägare överklaga ett beslut endast under förut- sättning att beslutet angår personen i fråga och att det gått honom emot. Som sakägare anses den som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den miljöfarliga verksamhet som avses i ett tillståndsbe- slut. För att ta till vara allmänna intressen får naturvårdsverket överklaga ett tillståndsbeslut. Beslut i dispensärenden kan enligt gällande ordning över huvud taget inte överklagas. Detsamma gäller i princip också länssty- relsernas beslut om råd och anvisningar i anmälningsärenden.

Prop. 1980/81: 92 40

Som jag tidigare har anfört ( avsnitt 2.2.1 ) bör formerna för förprövning i princip vara desamma vid länsstyrelserna som vid koncessionsnämnden. Inte heller i fråga om besvärsrätten finns det f.n. anledning att ställa upp särskilda regler för besvär över tillståndsbeslut som meddelas av länssty- relserna. Detta innebär att länsstyrelsernas tillståndsbeslut bör överklagas till regeringen och att besvärsrätt skall tillkomma dem som enligt gällande ordning har sådan rätt och dessutom dem som i enlighet med vad jag kommer att föreslå i det följande bör tilläggas sådan rätt.

När jag i fortsättningen diskuterar besvärsrättens omfattning och inne- håll i fråga om tillståndsbeslut är resonemanget tillämpligt också på beslut om igångsättningsmedgivande och beslut rörande omprövning av villkor.

En viktig utgångspunkt för utredningen har varit att underlätta för all— mänheten att få insyn i och inflytande på de beslut som rör den egna miljön. 1 det sammanhanget har utredningen prövat frågan om att utvidga möjligheterna att överklaga tillståndsbeslut. Enligt utredningen bör kom- munerna tilläggas besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är sak- ägare. Med en sådan besvärsrätt skulle enligt utredningen kommunmed- lemmarnas miljöskyddsintresse kunna tillgodoses bättre än hittills. När det gäller frågan huruvida besvärsrätt bör tillkomma organisationer som inte är sakägare har utredningen stannat för att tillägga endast fackliga organisa- tioner en sådan rätt. Utredningen anser att sådana organisationer inte bara skall kunna påverka den inre miljön utan även bör ha möjlighet att anföra besvär över beslut som avser den yttre miljön i anslutning till den egna , arbetsplatsen. Den föreslagna besvärsrätten bör enligt utredningen till- komma lokal arbetstagarorganisation.

Förslaget att ge kommunerna besvärsrätt tillstyrks över lag av remissin- stanserna. Även jag ansluter mig till detta förslag. Kommunernas besvärs- rätt bör ses som ett led i strävandena att stärka kommunernas ställning på ML:s område. Såsom utredningen har antytt ger en besvärsrätt för kom- munerna en möjlighet att ta till vara kommunmedlemmarnas intresse av en god miljö. Eftersom ett tillståndsbeslut enligt ML inte får stå i strid med kommunala planer skall det inte behöva bli aktuellt att utnyttja besvärsrät- ten i de fall kommunen inte accepterar lokaliseringen av en viss miljöfarlig verksamhet. Miljön inom en kommun kan påverkas inte bara av störningar från miljöfarlig verksamhet inom kommunen utan också av störningar från sådan verksamhet i närbelägna kommuner. För att på bästasätt kunna skydda den egna miljön måste en kommun enligt min uppfattning ges besvärsrätt även i fråga om tillståndsbeslut som gäller miljöfarlig verksam- het i en närliggande kommun.

Med anledning av att man i flera remissyttranden har tagit upp frågan om vilken kommunal myndighet som skall utöva kommunens besvärsrätt vill jag framhålla att den frågan bör varje kommun ha frihet att själv bestämma om.

Jag är i likhet med flertalet remissinstanser positivt inställd till att de

Prop. 1980/81: 92 4l

fackliga organisationerna nu ges rätt att överklaga tillståndsbeslut enligt ML. Kammarrätten i Stockholm och några andra remissinstanser har av principiella skäl ifrågasatt en sådan utvidgning av besvärsrätten. De har därvid hävdat att förhållandena i den yttre miljön knappast berör medlem- . marna i en facklig organisation mer än andra människor. Jag anser dock att det anSVar som de fackliga organisationerna har för arbetsmiljöfrågorna motiverar att de ges inflytande i sådana fall då det krävs en samordnad lösning för att på bästa möjliga sätt tillgodose både den yttre och den inre miljöns intressen. Jag förutsätter att detta inflytande regelmässigt kommer att göras gällande vid planeringen hos det berörda företaget. Den nu föreslagna besvärsrätten bör öka möjligheterna att fa frågor om sambandet mellan arbetsmiljö och yttre miljö allsidigt prövade. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag om besvärsrätt för lokal arbetstagarorganisation.

Svenska naturskyddsföreningen och flera andra ideella organisationer är i sina remissyttranden kritiska till utredningens ställningstagande att ideel- la organisationer inte bör ges en särskild besvärsrätt. Flertalet övriga remissinstanser delar utredningens uppfattning eller lämnar den utan erin- ran. Naturskyddsföreningen. som inte kan acceptera att ideella organisa- tioner generellt utesluts från att föra talan. anser att man av praktiska skäl bör begränsa besvärsrätten till rikstäckande eller regionala organisationer. Föreningen anser att den i varje fall för egen del bör få besvärsrätt. Enligt VatteHVärnet är det de centrala miljöskyddsorganisationerna som är bärare av det allmänna miljöskyddsintresset och som därför bör få komma till tals besvärsvägen.

Jag anser att ideella föreningar och andra organisationer på miljöskyd- dets och naturvårdens område utför ett betydelsefullt arbete. Det är viktigt att ta till vara dessa organisationers etfarenheter i miljövårdsarbetet. När det gäller tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet sker detta i många fall genom att organisationer som har medlemmar som berörs av sådan Verksamhet ges tillfälle att lägga fram sina synpunkter inför pröv- ningsmyndigheten. Allmänt sett gäller att möjligheterna att öva inflytande på innehållet i beslut enligt ML är större ju tidigare man kommer till tals i saken. Med det av mig förordade informations- och samrådsförfarandet kommer således möjligheterna för organisationerna att öva inflytande på beslutsprocessen i miljöskyddsärenden att förbättras. Hittills har besvärs- rätt för ideella organisationer som sådana inte ansetts föreligga. men i den praxis som tillämpas av regeringen tillåts en ideell organisation att som ombud föra talan för sakägare. De ideella organisationerna ges därmed möjligheter att få sina synpunkter beaktade i prövningsförfarandet. Jag vill här också erinra om det uppdrag som naturresurs- och miljökommitte'n har fått att se över formerna för ett vidgat inflytande för allmänheten över beslut som rör deras miljö. Jag ärinte beredd att tillstyrka att man på ML:s område gör avsteg från allmänna förvaltningsrättsliga principer genom att låta de ideella organisationerna över lag få en självständig besvärsrätt. Inte

Prop. 1980/81: 92 42

heller är det lämpligt att tillerkänna vissa utvalda organisationer sådan rätt. Jag ansluter mig sålunda till miljöskyddsutredningens ståndpunkt i denna fråga.

Jag ansluter mig också till utredningens förslag att naturvårdsverkets besvärsrätt i fortsättningen inte skall vara begränsad av kravet att klagan skall röra ett allmänt intresse. ! stället bör miljöskyddsintresset som sådant vara avgörande för om ett överklagande bör ske. Därmed kommer möjlig- heterna för naturvårdsverket att överklaga tillståndsbeslut i viss män att vidgas. '

Hänvisningar till S2-2-3

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 4

2.2.4. Resursfrågur

De ändringar av förprövningssystemet som jag i det föregående har förordat får konsekvenser för berörda myndigheter. För naturvårdsverkets del kommer dispensprövningens upphörande att frigöra personal. [ likhet med utredningen anser jag att verket bör koncentrera sina insatser på förprövnings- och tillsynsområdena. Beträffande förprövningen krävs som jag tidigare har antytt att verket som företrädare för miljöskyddsintresset för talan inte bara såsom nu är fallet i tillståndsärenden hos koncessions- nämnden utan i framtiden också i en hel del tillståndsärenden hos länssty- relserna. Jag räknar dock inte med att det skall behövas någon förstärkning av verkets resurser för arbetsuppgifter som har samband med prövningen av tillståndsfrågor.

Koncessionsnämndens arbetsbörda torde komma att öka till följd av att naturvårdsverkets dispensrätt upphör. Genom att vid fördelningen av ärenden mellan nämnden och länsstyrelserna föra vissa grupper av åren- den från koncessionsnämndens prövning till prövning hos länsstyrelserna bör det enligt min mening vara möjligt att hålla nämndens arbetsbörda i huvudsak oförändrad jämfört med nuläget.

Den tillståndsprövning som skall utföras av länsstyrelserna kan enligt utredningen inte klaras med nuvarande personalresurser på naturvårdsen- heterna. Även remissinstanserna anser att en _förstärkning måste ske. Utredningen bedömer att länsstyrelserna sammantaget bör förstärkas med tio årsarbetskrafter för förprövningsverksamheten. För en förstärkning i denna storleksordning har också riksdagen uttalat sig vid behandlingen av civilutskottets betänkande med anledning av proposition 1979/80: lOOi vad avser anslag till länsstyrelserna m. m.jämte motioner (CU l979/80: 27. rskr 1979/80: 268). Till de anslagsfrågor som detta föranleder återkommer kom- munministern i ett senare sammanhang.

Som jag tidigare har sagt kan länsstyrelsernas beslut i anmälningsären- den i princip inte överklagas. Då länsstyrelserna i stället nu kommer att meddela tillståndsbeslut som går att överklaga. räknar jag med att rege- ringen framdeles får pröva ett ökat antal överklagade miljöskyddsärenden. Enligt min mening är det inte önskvärt att den del av regeringsarbetet som utgörs av prövning av förvaltningsärenden ökar i omfattning. Jag är dock

Prop. 1980/81: 92 43

f.n. inte beredd att förorda åtgärder för att begränsa möjligheterna att överklaga länsstyrelsernas tillståndsbeslut till regeringen. Förändringar i den riktningen kan emellertid behöva övervägas när man efter någon tid ser närmare hur den nya ordningen fungerar i praktiken.

2.2.5. Övergångsfrågor

De förändringar som jag nu har föreslagit i förprövningssystemet torde inte behöva föranleda andra övergångsproblem än sådana som hänger samman med dispensprövningens upphörande. Att denna prövning upphör innebär givetvis inte att meddelade dispensbcslut förlorar sin giltighet. Tillståndsprövning av sådana miljöfarliga anläggningar som drivs med stöd av dispensbcslut kan förr eller senare komma att aktualiseras. [första hand kommer detta att ske i anledning av att man planerar att genomföra sådana ändringar som omfattas av förprövningsplikten. I sådana fall är det enligt min mening från miljöskyddssynpunkt viktigt att koncessionsnämnden såsom hittills har varit fallet låter prövningen avse den aktuella miljöfarliga verksamheten i dess helhet och inte bara den del som avses bli ändrad.

Ansökningar om dispens som inte har hunnit avgöras före ikraftträdan- det kan inte handläggas och avgöras som dispensärenden därefter. såvida inte särskilda övergångsregler meddelas om detta. Jag anser inte att det finns något behov av sådana regler då jag räknar med att de allra flesta dispensansökningarna kommer att hinna avgöras före ikraftträdandet. Oavgjorda ärenden får överlämnas till vederbörande tillståndsmyndighet för handläggning som tillståndsärende-

2.3. Tillsynssystemet

Enligt bestämmelser i ML skall till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen tillsyn utövas av naturvårds- verket och länsstyrelserna. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bi- stånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen skall fortlöpande utöva tillsyn inom länet.

När råd och anvisningar från en tillsynsmyndighet om lämpliga åtgärder för att motverka olägenhet från en viss anläggning inte följs. kan enligt ML mer ingripande åtgärder vidtas. Om tillstånd enligt lagen inte har lämnats. kan länsstyrelsen meddela föreläggande om sådana försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövliga för att lagens bestämmelser skall efterlevas. Vidare kan naturvårdsverket vid koncessionsnämnden föra talan om förbud eller försiktighetsmått.

Mot en tillståndsgiven verksamhet kan länsstyrelsen ingripa med före- skrifter dels när särskilda omständigheter påkallar ett brådskande ingripan- de. dels när en tillståndshavare har åsidosatt villkor som har getts i till- ståndsbeslutet. Efterkoms inte sådana föreskrifter kan åtgärder vidtas på den försumliges bekostnad.

Prop. 1980/81: 92 44

En tillsynsmyndighet har rätt att få tillträde till ett fabriksområde och att avkräva en företagare de upplysningar som behövs för tillsynen. De under- sökningar rörande en miljöfarlig verksamhet och dess verkningar som kan behövas för tillsynens fullgörande behöver inte utföras eller bekostas av tillsynsmyndigheten. Myndigheten kan förelägga företagaren att genomfö- ra sådana undersökningar. Men myndigheten kan också om det är lämpli- gare utse någon annan, t.ex. ett konsultföretag, att utföra undersökning- arna. Den som utövar den miljöfarliga verksamheten är i båda fallen skyldig att svara för undersökningskostnaderna.

I tillsynsärenden skall samarbete ske med hälsovårdsnämnden. Nämn- den är formellt inte tillsynsmyndighet enligt ML men nämnden har ändå viktiga tillsynsuppgifter på miljöskyddsområdet. Enligt hälsovårdsstadgan (1958:663) svarar hälsovårdsnämnden för att det vidtas erforderliga och skäliga åtgärder för att motverka bl. a. vattenförorening. luftförorening och buller inom kommunen. Vidare kan hälsovårdsnämnden ingripa mot en miljöfarlig verksamhet med stöd av hälsovårdsstadgan. lngripanden får dock inte ske. om verksamheten drivs i överensstämmelse med ett tillstånd som har lämnats enligt ML. I betänkandet (SOU l978z44) Kommunalt hälsoskydd har föreslagits att hälsovårdsstadgan skall ersättas med en ny lag, hälsoskyddslagen. Betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt miljöskyddsutredningen är det på tillsynsområdet som de allvarli- gaste bristerna i miljöskyddet finns. Tillsynsorganisationen måste enligt utredningen effektiviseras och tillföras ökade resurser. Utredningen före- slår att hälsovårdsnämnderna nu ges ställning som tillsynsmyndigheter enligt ML med ansvar för den löpande tillsynen inom kommunen. Utred- ningen föreslår att hälsovårdsnämndernas tillsynsuppgift i ett första skede skall begränsas till dels sådana slag av miljöfarlig verksamhet som är förprövningspliktig hos länsstyrelsen. dels sådan miljöfarlig verksamhet som inte är underkastad förprövningsplikt. I fråga om naturvårdsverkets tillsynsansvar föreslår utredningen den utvidgningen att verket på motsva- rande sätt som f. n. gäller för länsstyrelserna får möjlighet att tillsynsvägen ingripa med förelägganden eller förbud i enskilda fall. Utredningen lägger vidare fram förslag om viss förstärkning av resurserna hos naturvårdsver— ket och länsstyrelserna.

Förslaget att hälsovårdsnämnderna nu bör bli tillsynsmyndigheter enligt ML tillstyrks eller lämnas utan erinran av en stor- majoritet av remissin- stanserna. Några instanser, bland dem Stockholms kommun. anser att tillsynen över alla slag av miljöfarliga verksamheter bör föras över till hälsovårdsnämnderna. Svenska kommunförbundet anser att en decentrali- sering av tillsynen till kommunerna kommer att medföra en större effekti- vitet i tillsynen. Men förbundet framhåller i likhet med flera andra remiss- instanser att de ekonomiska förutsättningarna bör klargöras. innan försla- get genomförs.

För egen del vill jag framhålla följande. Jag delar den allmänna bedöm-

Prop. 1980/81: 92 45

ningen hos utredningen och remissinstanserna att den nuvarande situa- tionen på tillsynsområdet inte. är tillfredsställande. En bristande tillsyn över miljöfarlig verksamhet innebär risker för skador såväl på människor som på miljön. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att skador som uppkommer genom olika slag av föroreningar ofta har direkta ekonomiska konsekvenser vid sidan av de mera långsiktiga negativa hälso- och miljö- effekterna. Även om det i flertalet fall är svårt att med någon noggrannhet beräkna kostnaderna för miljöskador är det dock klart att dessa i många fall representerar betydande ekonomiska värden. En av erfarenheterna från bl. a. BT Kemi-fallet är att kostnaderna för att i efterhand sanera och återställa en förstörd miljö blir mycket höga.

Många skäl talar således för att tillsynen bör effektiviseras. En väg att åstadkomma detta är att på det sätt som utredningen föreslår ge hälso— vårdsnämnden större befogenheter och ansvar i fråga om tillsynen. Kom- munerna får därmed på ett viktigt område ökade möjligheter att påverka förhållandena för innevånarna. Hälsovårdsnämnderna bör därför som ut— redningen föreslår ges ställning av tillsynsmyndigheter enligt ML. Med hänsyn till att inte alla kommuner har ekonomiska och personella möjlighe- ter att nu ta på sig en sådan uppgift bör reformen göras frivillig.

I många kommuner lägger hälsovårdsnämnderna redan i dag ned ett betydande arbete på miljö- och hälsoskyddsfrågor. Att i dessa fall också ge hälsovårdsnämnderna de formella tillsynsbefogenheterna enligt ML skulle bidra till både en effektivare tillsyn och ett bättre utnyttjande av de samla- de resurserna hos statliga och kommunala organ. I de kommuner som så önskar bör därför hälsovårdsnämnden kunna ges ställning som tillsyns- myndighet enligt ML. Därigenom får hälsovårdsnämnden jämfört med nuläget vidgade befogenheter att ingripa mot miljöfarlig verksamhet. Vi- dare kan nämnden lägga kostnaderna för en hel del av de undersökningar som behövs för tillsynens utförande på den som bedriver miljöfarlig verk- samhet. En klarare ansvarsfördclning uppnås också.

Miljöskyddsutredningen föreslog som jag tidigare berört att hälsovårds- nämndernas tillsynsuppgifter i ett första skede skulle avse sådana slag av miljöfarlig verksamhet som kommer att vara förprövningspliktig hos läns- styrelsen samt sådan verksamhet som inte är underkastad förprövnings- plikt. Med den lösning jag här förordat kommer kommunerna själva att få besluta om när de vill ta på sig ett formellt tillsynsansvar enligt miljö- skyddslagen. Miljöskyddsutredningens förslag till uppdelning av tillsynsar- betet mellan länsstyrelser och hälsovårdsnämnder bör kunna vara en lämp- lig utgångspunkt när det gäller att avgöra vilka slag av miljöfarliga verk- samheter som den kommunala tillsynen kan avse i första hand. Samtidigt måste självfallet ansvarsfördclningen vara så flexibel att hänsyn kan tas till. de särskilda förhållandena i de olika kommunerna.

Avsteg från den här angivna huvudprincipen för fördelningen av tillsyns- ansvaret bör således kunna ske i båda riktningarna. ! sådana fall där

Prop. [980/81: 92 46

särskild kompetens finns hos hälsovårdsnämnderna bör dessa således kun- na utöva tillsyn även över sådan verksamhet som i allmänhet skulle an- komma på länsstyrelsen. Om å andra sidan ett tillsynsärende eller en grupp av ärenden bedöms vara av särskilt komplicerat slag från t.ex. teknisk ellerjuridisk synpunkt bör kommunen kunna låta tillsynen ligga kvar hos länsstyrelsen ijust dessa fall även när kommunen i övrigt är beredd att ta på sig det tillsynsansvar det här gäller. Samma sak kan gälla om kom- munen inte bedömer det som lämpligt att hälsovårdsnämnden utövar till- syn över t. ex. en anläggning som drivs av kommunen själv.

Formellt bör den ordning med en frivillig kommunal tillsyn som jag här förordat genomföras på så sätt att i ML tas in bestämmelser som innebär att länsstyrelsen efter åtagande av vederbörande kommun får överlåta åt hälsovårdsnämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt ML och att de föreskrifter i lagen som gäller för tillsynsmyndighet skall gälla också hälso- vårdsnämnden när sådan överlåtelse har skett.

Den ordning jag nu har förordat bör göra det möjligt att låta kommuner- na ta över tillsynsansvar i miljöskyddsfrågor i den takt som den enskilda kommunen själv bedömer lämpligt med hänsyn till sina resurser och förut- sättningar i övrigt. Samtidigt innebär systemet. vilket enligt min uppfatt- ning är mycket viktigt. en klar ansvarsfördelning på det sättet att det alltid skall vara helt klart vilken myndighet som har det formella tillsynsansvaret när det gäller varje enskild miljöfarlig verksamhet och därmed förstahands- skyldigheten att ingripa när så erfordras.

[ det hittillsvarande tillsynsarbetet har som jag tidigare nämnt många hälsovårdsnämnder gjort betydande insatser genom ett informellt samar- bete med länsstyrelserna. Jag vill här understryka betydelsen av att myn- digheterna också i fortsättningen tar till vara alla möjligheter att genom ett nära samarbete i bl. a. det dagliga rutinarbetet utnyttja tillgängliga resurser effektivt. Särskilt viktigt är därvid att länsstyrelserna i det inledande ske- det på olika sätt kan bistå hälovårdsnämnderna i deras tillsynsarbete. Eftersom länsstyrelserna också under, överskådlig tid kommer att vara de organ som svarar för skötseln av det ADB-system som utnyttjas i tillsyns- arbetet. och som jag ytterligare berör i det följande. blir det också en viktig uppgift för länsstyrelserna att biträda hälsovårdsnämnderna genom att tillhandahålla den information från detta system som behövs i det löpande tillsynsarbetet. Det bör också vara angeläget att behålla och utveckla de samarbetsformer som innebär att hälsovårdsnämnderna bistår länsstyrel- serna vid den löpande tillsynen av sådana anläggningar där länsstyrelserna har kvar det formella tillsynsansvaret. Det kan bl.a. vara naturligt att hälsovårdsnämnden utför besiktningar och inspektioner i sådana fall där närheten till verksamheten och nämndens lokalkännedom gör det rationellt att arbeta på sådant sätt.

Den reform när det gäller tillsynsansvarets fördelning somjag här föror- dat ger enligt min mening förutsättningar för en utveckling som innebär ett

Prop. 1980/81: 92 47

större kommunalt ansvar för miljöskyddstillsynen. För att underlätta bl.a. kommunernas framtida arbete med tillsynen är det enligt min mening angeläget att kostnaderna i ökad utsträckning täcks genom avgifter. Natur- vårdsverket bedriver f.n. på regeringens uppdrag ett utredningsarbete om prövnings- och tillsynsavgifter på miljöskyddsområdet. En första rapport i frågan har nyligen redovisats och remissbehandlas f. n. När remissbehand- lingen har avslutats. avserjag att föreslå regeringen att uppdra åt verket att fullfölja utredningsarbetet och att lägga fram förslag om avgifter som här avses. Jag räknar med att sådant förslag kan föreligga under år 1982. Det är naturligt att frågor som rör bl. a. ansvarsfördelningen för tillsynen enligt ML ses över i samband med att ställning tas till kommande förslag om tillsynsavgifter. Därvid bör också resultatet av det kompletterande utred- ningsarbete när det gäller frågan om organisationen av besiktnings- och mätverksamheten enligt ML som jag tar upp i det följande vara ett viktigt underlag.

Den delvisa förändring av tillsynsansvaret som jag föreslagit bör innebä- ra en viss effektivisering av tillsynen. Det är emellertid nödvändigt att tillsynsverksamheten också effektiviseras på annat sätt. För naturvårds- verkets del harjag tidigare nämnt att viss personal kan frigöras för tillsyns- arbete när dispensprövningen upphör. Verket bör vidare ges möjligheter att vid behov kunna bistå länsstyrelserna med särskild kompetens i kvalifi- cerade tillsynsärenden. Ett'särskilt uttalat behov av sådant bistånd torde enligt min mening föreligga vid tillsynen av anläggningar inom vissa indu- stribranscher såsom gruvor. järn- och stålverk. metallverk. massa- och pappersfabriker och kemiska-fabriker. Särskild kompetens hos naturvårds- verket kan vidare behövas för åtgärder vid svårare akuta miljöstörningar. Miljöskyddsutredningen har beräknat att 2 milj. kr. bör under ett första verksamhetsår ställas till naturvårdsverkets förfogande för kvalificerade tillsynsuppgifter.

När det gäller naturvårdsverkets befattning med den löpande tillsynen i övrigt bör verket i enlighet med vad miljöskyddsutredningen föreslår också ha möjligheter att ingripa i enskilda fall. Med hänsyn till att naturvårdsver- ket inte bör ha ett förstahandsansvar i den löpande tillsynen skall verket självfallet inte gripa in i denna tillsyn annat än i särskilda fall och företrä- desvis på begäran av länsstyrelsen eller i förekommande fall hälsovårds- nämnden. Jag tänker då främst på tillsynen av sådana från miljösynpunkt besvärliga anläggningar som jag nyss nämnde. Uppgiften att väcka talan hos koncessionsnämnden om förbud mot miljöfarlig verksamhet som inte har tillstånd bör även i fortsättningen ligga enbart hos naturvårdsverket.

I fråga om länsstyrelsernas resurser har utredningen bedömt att en sammanlagd ökning med 15 årsarbetskrafter behövs. Också riksdagen har uttalat sig för en förstärkning i denna storleksordning i samband med behandlingen av prop. 1979/80: 100 i vad avser anslag till länsstyrelserna m. m.jämte motioner (CU l979/80: 27. rskr 1979/80: 268).

Prop. 1980/81: 92 ' 43

En ytterligare väg att förbättra länsstyrelsernas tillsynsresurser är att öka inslaget av ADB-teknik i tillsynsverksamheten. [ det ADB-system (Mi-(lll som successivt håller på att inrättas vid länsstyrelserna för stöd i tillsynsverksamheten enligt ML samlas fortlöpande alla väsentliga upp- gifter om sådana anläggningar som har prövats enligt ML. Med ADB- teknik kan t.ex. behandlas de uppgifter som företagen lämnar om den egenkontroll som föreskrivs i kontrollprogrammen. Erfarenheterna av sy- stemet från de länsstyrelser som hittills har utnyttjat detta är i huvudsak goda. Effektiviteten i systemet minskar emellertid om vissa län under mycket lång tid kommer att stå utanför. Enligt min uppfattning är det därför angeläget att systemet byggs ut. Ytterligare några län bör nu anslu- tas. Vid naturvårdsverkets fortsatta planering av ifrågavarande ADB-sy- stem. vilket bör ske efter samråd med länsstyrelsernas organisations-. nämnd, bör särskilt beaktas att systemet på sikt också bör kunna betjäna hälsovårdsnämnderna.

De anslagsfrågor som föranleds av vad jag nu har anfört kommer att tas upp i ett senare sammanhang.

En bidragande orsak till bristerna i tillsynen enligt ML är enligt miljö- skyddsutredningen den splittring som råder-när det gäller organisationen av undersöknings— och mätverksamheten. l anledning därav diskuterar utredningen i sitt betänkande frågan om att inrätta en särskild organisation som skulle vara gemensam för besiktning och reeipientkontroll och som skulle ha till uppgift att samordna de laboratorieresurser och andra re- surser som finns på området. Visst ansvar för forsknings— och utvecklings- arbete skulle vidare ligga på en sådan organisation. Enligt utredningen skulle därigenom en riksprovplats för miljön skapas. Detta skulle starkt underlätta tillsynsmyndigheternas arbete utan att minska deras ansvar för tillsynen. Med hänsyn till att inrättandet av en sådan organisation enligt utredningen framstår som komplicerat föreslås att de frågor som här är aktuella utreds vidare i särskild ordning.

Tanken på att i särskild ordning utreda hithörande frågor ytterligare får stöd av flera remissinstanser. Frågor som gäller organisationen av labora- torieresurser för bl.a. miljökontroll har övervägts också av utredningen om den regionala laboratorieverksamheten (LAB 76) som i betänkandet (SOU 1979: 3) Regional laboratorieverksamhet har lagt fram förslag dels om utbyggnad av regionala laboratorier inom ramen för ett rikstäckande företag. dels om att ett auktorisationssystem beträffande här aktuella labo- ratorier skall införas för att tillgodose samhällets krav på kvalitet i labora- torieverksamheten. LAB 76 har i sitt remissyttrande över miljöskydds- utredningens förslag ansett att en ytterligare organisationsutredning i enlig- het med utredningens förslag inte behöver genomföras med hänsyn till att de förslag LAB 76 har utarbetat i stort sett tillmötesgår syftet med en sådan utredning.

Prop. l980/8l: 92 ' 49

För egen del vill jag anföra följande. Kontroll av miljöstörande anlägg— ningar och av miljön kring sådana anläggningar sker genom bl.a. besikt— ningar och mätnings- och undersökningsverksamhet. Eftersom denna kon- troll utgör den grund på vilken tillsynen enligt ML vilar. är det av avgöran- de betydelse för tillsynen att denna kontrollverksamhet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är i detta hänseende angeläget att befintliga resurser utnyttjas så effektivt som möjligt samtidigt som mät- och under- sökningsresultaten måste hålla en hög kvalitet. Jag anser att samhällets strävan på detta område bör inriktas på att åstadkomma största möjliga effektivitet och samordning av resurserna inom en organisationsform som på ett smidigt sätt kan samverka med tillsynsmyndigheterna och de företag som utövar miljöfarlig verksamhet. Med en effektivt fungerande mätnings- och kontrollverksamhet kan också tillsynsmyndighetens arbete underlät- tas avsevärt. Vissa av de förslag som lagts fram av LAB 76 kan vara av betydelse för att få en förbättrad kontrollverksamhet också inom miljö- vårdsområdet. Sedan remissbehandlingcn av nyss nämnt betänkande från LAB 76 har avslutats harjag tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att utreda AB Svensk laboratorietjänsts (Svelab) framtida organisation och verksam- het. lnom ramen för detta uppdrag kan man dock inte lösa alla de problem som miljöskyddsutredningen pekat på som angelägna att utreda vidare. Jag anser därför att frågor som rör organisationen av den undersöknings- och mätverksamhet som behövs enligt ML bör utredas vidare. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till denna fråga.

Hänvisningar till S2-3

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 4

2.4. Påföljdssystemet

Hänvisningar till S2-4

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 2, 2.2

2.4.1. Allmänna synpunkter

Enligt ML är straffet för den som bryter mot förbud mot viss miljöfarlig verksamhet eller underlåter att iaktta förprövningspliktcn genom att inrät- ta eller driva någon form av miljöfarlig verksamhet utan tillstånd böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats i ett tillståndsbeslut. [ de sistnämnda fallen krävs för straffansvar dessutom att gärningen inneburit risk för kränkning av allmän eller enskild rätt. Till böter döms den som inte lämnar en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om en anläggning som kan befaras vara miljöfarlig. För att straff skall inträda krävs i samtliga fall att gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Tiden för åtalspreskrip- tion för de brott som här är aktuella är två år. I vissa fall kan ett handlande som innebär en överträdelse av nu redovisade bestämmelser också vara belagt med straffi brottsbalken . De bestämmelser som främst är tillämp- liga är bestämmelserna i 13 kap. om spridande av gift eller smitta. förgöring eller vårdslöshet med gift eller smittämne.

Juridiska personer kan inte dömas till brottspåföljd. När en överträdelse av ML:s bestämmelser har skett i en miljöfarlig verksamhet som utövas av 4 Riksdagen l980/81. I sam/. Nr 92

Prop. 1980/81: 92 - 50

en juridisk person. är det sålunda en fysisk person som i straffrättsligt avseende bär ansvaret för gärningen. [ aktiebolag är det vanligtvis den verkställande direktören som bär detta ansvar.

Miljöskyddsutredningen har granskat tillämpningen av ML:s straftbe- stämmelser. Enligt utredningen rymmer den straffrättsliga delen av sank- tionssystemet i ML påtagliga brister. Den avhållande effekten anses ha varit liten. Flera omständigheter anses ha bidragit till detta förhållande. Såväl tillsynsmyndigheterna som polis- och åklagarmyndigheterna kanske inte alltid har haft tillräckliga resurser. Attityden hos många tillsynsmyn- digheter har av olika orsaker varit sådan att överträdelser mot ML inte ansetts böra mera regelmässigt anmälas till åtal. Föreskrifter i tillstånds- beslut har inte alltid utformats så att det varit möjligt att på ett enkelt och säkert sätt avgöra om en överträdelse har skett. Vidare har" den för straff- barhet i vissa fall uppställda förutsättningen att gärningen skall ha innebu- rit en risk för kränkning av allmän eller enskild rätt försvårat tillämpning- en. Den korta preskriptionstiden anses ha begränsat straffbcstämmelser- nas användbarhet. När fällande dom har meddelats. har de utdömda bötes- påföljderna i flera fall varit förhållandevis beskedliga. Inte i något fall har påföljden för brott mot ML bestämts till fängelse. Enligt utredningen är det en allvarlig brist i påföljdssystemet att en ekonomisk sanktion inte kan riktas mot enjuridisk person ens när denne haft vinning av en överträdelse av ML:s bestämmelser.

l syfte att åstadkomma en väsentlig effektivisering av påföljdssystemet föreslår miljöskyddsutredningen att en avgift kallad miljöskyddsavgift skall införas som påföljd för överträdelser av ML. Avgiften skall i princip ersätta straffet och utgöra den huvudsakliga påföljden för brott mot ML. Bara i vissa fall. till vilka jag strax återkommer, bör enligt utredningen straffdömas ut vid sidan av avgiften.

I fråga om den närmare utformningen av systemet med miljöskyddsav- gift förordar utredningen att avgiften skall kunna tas ut så snart en överträ- delse föreligger. även om uppsåt eller oaktsamhet inte kan bevisas. Vidare skall avgiften påföras den som utövar den miljöfarliga verksamheten i fråga. vilket innebär att avgiften till skillnad mot vad som gäller straff skall påföras en juridisk person i de fall denne utövar verksamheten. Enligt förslaget skall avgiften bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det . särskilda fallet till ett belopp som motsvarar högst två gånger det vid tiden för överträdelsen gällande basbeloppet. Ny avgift skall påföras för varje påbörjat dygn som överträdelsen fortgår. Om vinningen av överträdelsen överstiger vad som kan bestämmas enligt sistnämnda regel. får avgiften enligt förslaget fastställas till ett belopp som motsvarar vinningen. Om särskilda skäl föreligger. kan avgiften enligt utredningens förslag nedsättas eller efterges.

Frågor om miljöskyddsavgiften bör enligt utredningen inte prövas av de allmänna domstolarna utan av koncessionsnämnden för miljöskydd.

Prop. 1980/81: 92 5l

Nämnden arbetar under domstolsliknande former och den har enligt utred- ningen den erfarenhet och den särskilda kompetens som behövs för att bedöma de frågor som här avses. Talan om uttagande av en miljöskyddsav- gift skall enligt förslaget väckas av naturvårdsverket.

Som jag nyss antydde anser utredningen att straff inte helt kan undvaras som påföljd för brott mot ML:s bestämmelser. Straffet bör enligt utred- ningen behållas för sådana fall av uppsåtliga eller grovt oaktsamma över- trädelser. där det skulle vara stötande för det allmänna rättsmedvetandet om inte påföljden bestämdes till fängelse. För stralibarhet bör enligt utred- ningen krävas att gärningen kunnat innebära betydande kränkning av miljöskyddsintresset. Samtidigt föreslår utredningen att straffskalans maximum höjs från fängelse ett år till fängelse två år. Därigenom förlängs preskriptionstiden till fem år.

Miljöskyddsutredningen anser att brottsbeskrivningarna i I3 kap. brotts- balken är otidsenliga och olämpliga för att beivra miljöbrott. Utredningen förordar därför att en översyn görs och att därvid bestämmelser som kriminaliserar miljöfarligt handlande införs i balken.

Som jag tidigare har redovisat har frågan om avgift vid vissa överträ-' delser av beslut enligt ML också tagits upp av miliökosrnadsulredningen som föreslår att det bör införas en särskild avgift på sådana överutsläpp som görs vid anläggningar som har prövats enligt ML. En sådan avgift syftar till att motverka överträdelser av villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Avgiften är inte avsedd att ersätta vanliga straffpåföljder. Den bör enligt miljökost- nadsutredningen tas ut oavsett om överutsläppet inneburit en straffbar handling eller inte. Genom avgiften bör överutsläpp alltid bli olönsamma. Hur avgiften i det enskilda fallet skall beräknas bör enligt utredningen fastställas i förväg i samband med tillståndsprövningen av den miljöfarliga verksamhet som det gäller.

Något i detalj utarbetat förslag har inte lagts fram av miljökostnadsutred— ningen. Utredningen beräknar att det krävs en period på tre till fem år för att utarbeta och införa ett sådant avgiftssystem. Utredningen förordar att ett principbeslut bör fattas om att införa avgifter på överutsläpp och att samtidigt naturvårdsverket får i uppdrag att svara för att utarbeta ett avgiftssystem.

För egen del vill jag anföra följande. Samhällets syn på miljöbrottslighe- ten har skärpts under de år ML har varit i kraft. Skyddet av den yttre miljön har under senare tid varit föremål för allmän debatt bl.a. mot bakgrund av det som inträffat vid BT Kemi i Teckomatorp. Att det förelig- ger behov av ytterligare åtgärder mot miljöbrottsligheten understryks av flertalet remissinstanser. Jag delar denna uppfattning.

När det gäller att förändra det nuvarande straffrättsliga systemet i ML är jag emellertid inte beredd att gå så långt som har föreslagits av miljö- skyddsutredningen. Enligt min mening är det från samhällssynpunkt vär-

Prop. 1980/81: 92 52

defullt att på ML:s område behålla det straffrättsliga ansvaret för enskilda individer, eftersom ett sådant ansvar säkerligen verkar avhållande inte bara på grund av hotet om straff utan också på grund av de moraliska krav som därigenom ställs på de människor som svarar för driften av miljöfar- liga verksamheter. Att som utredningen har förordat ersätta straffet med en avgift för alla brott mot ML utom för de grova fallen skulle kunna ge underlag för en uppfattning enligt vilken det i det stora flertalet fall inte längre blir moraliskt förkastligt att bryta mot gällande bestämmelser. Re- spekten för bestämmelsernas efterlevnad skulle därmed tonas ned och avgiften skulle lätt kunna uppfattas som en omkostnad för driften av verksamheten. Jag anser därför i likhet med koncessionsnämnden. brotts- förebyggande rådet och andra remissinstanser att det straffrättsliga ansva- ret bör behållas i nuvarande omfattning. Det är emellertid nödvändigt att straffbestämmelserna ändras så att en strängare och mer effektiv tillämp- ning möjliggörs.

Överträdelser av ML:s bestämmelser kan enligt min mening i många fall anses innebära så allvarliga brott att de bör beivras med stöd av regler i brottsbalken. Jag ansluter mig därför till miljöskyddsutredningens och remissinstansernas uppfattning att särskilda straffbestämmelser till skydd för miljön bör införas i balken. Med det syftet har inomjustitiedepartemen- tet upprättats en promemoria med förslag till ändringar i brottsbalken (PM l980-02-l1 i anslutning till brottsförebyggande rådets PM (1979: 6) Krimi- nalisering av föroreningar av miljön. m.m.). Enligt departementsprome- morian bör i B kap. brottsbalken införas bestämmelser om ett allmänt miljöbrott av i huvudsak följande innehåll. Den som förorenar mark. vatten eller luft på ett sätt som kan antas medföra betydande olägenhet i miljön döms för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år. Om en sådan gärning varit ägnad att vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. döms för grovt brott till fängelse lägst sex månader och högst sex år. Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet döms för vårdslöshet med I'llfUÖII till böter eller fängelse i högst två år. Förslaget innebär att enbart brottsbalkens bestämmelser skall tillämpas på gärningar som faller under såväl brottsbalkens som ML:s straffbestämmelser. Om däremot en gärningsman gjort sig skyldig till en oaktsamhet som inte kan anses grov eller om hans gärning inte är av så allvarlig beskaffenhet att betydande olägenhet i miljön kan antas ha upp- stått. blir_ enbart ML:s bestämmelser tillämpliga. I fråga om åtalspreskrip- tion medför de i promemorieförslaget upptagna straffskalorna att preskrip- tionstiden blir tio år för grova brott och fem år för övriga brott.

Promemorian har remissbehandlats och därvid fått ett i huvudsak gynn- samt mottagande. Avsikten är att riksdagen skall kunna ta ställning till ett förslag till ändringar i 13 kap. brottsbalken i sådan tid att ikraftträdandet kan samordnas med genomförandet av förslagen i förevarande lagstift— ningsärende.

Prop. 1980/81: 92 53

Såsom miljöskyddsutredningen och remissinstanserna har framhållit kan överträdelser av ML:s bestämmelser vara från ekonomisk synpunkt myc- ket fördelaktiga för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Det kan t. ex. vara fråga om att en viss verksamhet drivs trots att förbud mot verksamheten råder eller trots att driften borde ha stoppats med hänsyn till att reningsutrustningen gått sönder. Därigenom kan den som utövar verk- samheten göra en ekonomisk vinning som inte skulle ha uppkommit om han handlat på ett laglydigt sätt. Frestelsen att bryta mot bestämmelserna kan i vissa fall antas vara så stark att risken för ett straffrättsligt ingripande inte verkar tillräckligt avhållande. Stor enighet tycks råda om att det bör införas en avgiftspåföljd som syftar till att eliminera den ekonomiska vinningen av miljöbrott. Jag ansluter mig till denna uppfattning, som byg- ger på den grundläggande principen att det inte får löna sig att begå brott. Syftet med en sådan avgift skulle alltså vara att genom en indragning av vinsten av en överträdelse av ML motverka att den som bedriver miljöfar- lig verksamhct frestas att bryta mot lagen av ekonomiska motiv. Såsom bl.a. koncessionsnämnden och brottsförebyggande rådet har förordat bör en sådan avgiftspåföljd utformas som en från straffet fristående påföljd och ses som ett komplement till det nuvarande påföljdssystcmet. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om straff bör avgiftspåföljden som bör benämnas miljöskyddsavgift — även kunna drabba aktiebolag och andra juridiska personer, när gärningen har begåtts i verksamhet som drivs av en sådan person. Att en miljöskyddsavgift införs och utformas på detta sätt har dessutom fördelar från konkurrenssynpunkt. Ett företag som t.ex. drar ned sina kostnader genom att inte iaktta gällande föreskrifter för verksamheten kommer därigenom inte i en bättre ekonomisk situation än sina laglydiga konkurrenter.

l detta sammanhang vill jag ta upp frågan om företagsböter. Denna fråga som gäller möjligheterna att införa ett straffansvar för juridiska personer har diskuterats såväl av miljöskyddsutredningen som av en del remissin- stanser i samband med behandlingen av påföljdsfrågorna. Efter remissbe- handling av betänkandet (Ds Ju l978z5) Företagsböter och den inom justitiedepartementet upprättade promemorian (Ds Ju 1979: It)) Företags- böter förslag till lagtexter har numera i prop. 1979/80: 100 (bil. 5 s. 15) konstaterats att förslagen inte utan ytterligare överarbetning kan läggas till - grund för några åtgärder. Denna överarbetning pågår f.n. inomjustitiede- partementet. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jag kommit till den uppfattningen att frågan om att införa en miljöskyddsavgift bör kunna bedömas utan att resultatet av dessa överväganden avvaktas.

Jag övergår nu till att mera i detalj redovisa de förändringar i ML:s påföljdssystem som jag föreslår.

2.4.2. Ändringar i ML:s .rlmf/bestämmelst'r

Flertalet remissinstanser tillstyrker miljöskyddsutredningens förslag om en höjning av straffmaximum för brott mot ML:s bestämmelser från nuva-

Prop. l980/81: 92 54

rande fängelse i ett år till fängelse i två år. Några remissinstanser bland dem några länsåklagarmyndigheter anser att straffmaximum för grova brott borde sättas högre. Från vissa håll kopplas önskemål om en ytterliga- re höjning av straffmaximum ihop med frågan om preskriptionstidens längd. Många remissinstanser anser att en förlängning av preskriptionsti- den från nuvarande två år till fem år inte är tillräcklig utan förordar en tioårig preskriptionstid.

Vid bedömningen av frågorna om straffmaximum och preskriptionsti- dens längd måste enligt min mening hänsyn tas till det förslag till ändringar i brottsbalken som har lagts fram ijustitiedepartementets nyss nämnda promemoria. Om förslaget genomförs, kommer för grova miljöbrott att gälla ett straffmaximum på sex års fängelse och en preskriptionstid på tio år. Som förut har berörts riktar sig brottsbalkens straffbestämmelser bara mot uppsåtliga eller grovt oaktsamma gärningar som kan antas ha medfört betydande olägenhet i miljön. Det finns ett uppenbart intresse av att även i' andra fall kunna tillämpa kännbara påföljder för brott mot ML. Jag föror- dar därför att straffntaximum i ML lämpligen bestäms till två år. vilket medför en preskriptionstid på fem år. De fall där det framstår som befogat med högre straff och längre preskriptionstid torde utan undantag gälla brott som faller under de i brottsbalken föreslagna bestämmelserna” för grova miljöbrott.

Som jag tidigare har redovisat har miljöskyddsutredningen framhållit att påtagliga tillämpningssvårigheter föranletts av det nuvarande kravet på att vissa gärningar t.ex. överträdelser av villkor eller föreskrifter i till- ståndsbeslut skall ha kränkt allmän eller enskild rätt för att föranleda straffansvar. Jag föreslår att detta krav slopas. Sådana överträdelser som här är aktuella måste enligt min mening anses straffvärda. även om varje enskild gärning betraktad för sig inte kan anses ha orsakat någon större miljöskada. Den sammanlagda effekten av flera sådana överträdelser kan emellertid bli allvarlig för miljön. Slopas detta krav. framstår också grän- sen mellan det straffbara och det inte straffbara området som klarare. vilket bör underlätta tillämpningen för åklagare och domstolar. Det är emellertid inte rimligt att kriminalisera varje överträdelse av ett tillstånds- beslut. Bagatellartade förseelser bör enligt min mening inte vara straffbara.

I ML finns en bestämmelse om upplysningsplikt. som innefattar en skyldighet för den som utövar miljöfarlig verksamhet att lämna tillsyns- myndigheterna behövliga upplysningar. Utredningen föreslår att bestäm- melsen skall utvidgas till att gälla också i förhållande till prövningsmyn- digheterna. Vidare föreslås beträffande brott mot upplysningsplikten att straffskalans maximum höjs från nuvarande böter till fängelse i två år. Enligt utredningen bör samma straff kunna ådömas när upplysningsplikten visserligen har fullgjorts men där lämnade uppgifter varit oriktiga. Försla- gen i denna del har under remissbehandlingcn mottagits positivt.

Syftet med upplysningsplikten är att så långt det är möjligt tillför-

Prop. l980/81: 92 55

säkra berörda myndigheter ett tillfredsställande beslutsunderlag. Enligt min mening är en särskild föreskrift om skyldighet att lämna upplysningar till prövningsmyndigheterna överflödig. I fråga om prövningen av en till- ståndsansökan kommer prövningsmyndigheterna såsom jag i annat sam- manhang redovisar ( avsnitt 4 ) att få fullt tillräckliga medel för att komma till rätta med den situationen att utredningen i ett ärende är bristfällig. Jag ansluter mig däremot till uppfattningen att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet bör kunna straffas. om han lämnar oriktiga uppgifter till en prövnings- eller en tillsynsmyndighet. Den begränsningen bör dock gälla att uppgifterna skall ha lämnats i en skriftlig handling och rört ett förhållande av betydelse för den fråga som myndigheten har prö- vat. Jag tillstyrker vidare utredningens förslag om höjning av straffmaxi- mum i fråga om brott som här avses.

Jag har nyss förordat att bagatellartade överträdelser av villkor eller föreskrifter i tillståndsbeslut inte bör vara straffbara. Också när det gäller andra brott mot ML:s bestämmelser såsom brott mot förprövningsplikten bör obetydliga förseelser undantas från det straffbara området. Jag föreslår följaktligen att lagens straffbestämmelser kompletteras med en föreskrift som innebär att ansvar för brott mot ML inte skall ådömas i ringa fall.

För att inga oklarheter skall "uppstå vid tillämpningen i de fall då en gärning faller under såväl brottsbalkens som ML:s brottsbeskrivningar bör särskilt anges att straffbestämmelserna i ML skall tillämpas endast subsi- diärt till brottsbalken , d.vs. ansvar enligt dessa bestämmelser inträder inte. om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .

Hänvisningar till S2-4-2

2.4.3. Miljösk_vddsm-'gift

Syftet med en miljöskyddsavgift är som jag nyss har framhållit att det inte skall vara lönsamt att begå brott mot ML. Denna grundtanke ligger också bakom de båda förslag till avgiftssystem som jag tidigare har redovi- sat. Den väsentligaste skillnaden från principiell synpunkt mellan förslagen ligger i det sätt på vilket avgiften skall fastställas. Miljöskyddsutredningens förslag innebär att avgiften bestäms efter en skönsmässig prövning av omständigheterna i det särskilda fallet. Enligt miljökostnadsutredningen-s förslag bör avgiften fastställas efter en i förväg bestämd taxa och baseras på storleken av överutsläppen. Just på denna punkt har miljökostnads- utredningens förslag mött kritik under remissbehandlingcn. Inte hellerjag tror att detta förslag är praktiskt genomförbart inom en överskådlig fram- tid. Enligt min uppfattning finns vidare risk för att miljökostnadsutrcd— ningens avgiftssystem skulle få ogynnsamma konsekvenser från miljö- skyddssynpunkt. Bl.a. skulle såsom koncessionsnämnden har påpekat tyngdpunkten i tillståndsprövningen kunna förskjutas till frågorna om överutsläppsavgifternas storlek. De utsläppsvärden som skulle komma att fastställas skulle också behöva inrymma betydande marginaler för normala driftstörningar, vilket i sin tur skulle kunna leda till en allmän höjning av'

Prop. 1980/81: 92 56

den faktiska störningsnivån. Jag är följaktligen inte nu beredd att förorda avgifter på överutsläpp i enlighet med miljökostnadsutredningens förslag.

Grundprincipen vid miljöskyddsavgiftens utformning bör enligt min upp- fattning vara att avgift skall tas ut bara i sådana fall då en överträdelse av ML har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamhet i vilken gärningen har begåtts. Eftersom avgiftens syfte är att eliminera dessa ekonomiska fördelar. bör den uppskattade storleken av dessa ligga till grund för beräkningen av avgiften. Med hänsyn till detta är det inte möjligt att fastställa miljöskyddsavgiften efter schablonmässiga grunder. Miljöskyddsavgiften bör således bestämmas med hänsyn till de ekonomiska fördelarna i varje särskilt fall. Med ekonomisk fördel avses den förbättrade ekonomiska ställning som en gärningsman eller någon i vars ställe denne är uppnår genom en överträdelse. Fördelen utgörs såle- des av en uppskattad skillnad i förmögenhetsställning mellan den situation som har uppkommit genom överträdelsen och den som skulle ha rätt om överträdelsen inte hade skett.

Med hänsyn till att det är många och skiftande förhållanden som inver- kar på bedömningen av hur stora de ekonomiska fördelarna har varit i det enskilda fallet, kan det ibland tänkas uppstå svårigheter att fastställa avgiften. I sådana fall bör miljöskyddsavgiften få uppskattas till skäligt - belopp. Därvid bör enligt min mening såväl allmänna som enskilda intres- sen vägas in. Från allmän synpunkt är det angeläget att avgiften bestäms så att överträdelser alltid blir olönsamma.

Miljöskyddsavgiften kommer sålunda till sin karaktär att påminna om en straffrättslig sanktion. Med hänsyn härtill och för att alla skall kunna garanteras en så lika behandling som möjligt inför lagen talar övervägande skäl för att reglerna ges en obligatorisk utformning. Under ML:s straffbe- stämmelser faller emellertid många olika slags gärningar. Om man ser till riskerna för miljön, omfattar bestämmelserna allt från ordningsförseelser och andra gärningar som över huvud taget inte inverkar på miljön till gärningar som medför allvarliga skador i miljön. Jag anser att det av administrativa och samhällsekonomiska skäl inte kan vara rimligt att utfor- ma avgiftssystemet så att frågan om uttag av en miljöskyddsavgift måste utredas och prövas beträffande alla slags överträdelser. Därför är det enligt min mening nödvändigt att utöver den avgränsning som kravet på ekono- misk fördel innebär införa ytterligare begränsningar av det avgiftsbelagda området. Från miljöskyddssynpunkt är det självfallet mest angeläget att avgift tas ut för överträdelser som orsakar miljöstörningar. Andra gärning- ar. vilka för övrigt mera sällan torde medföra några ekonomiska fördelar. bör kunna undantas från avgiftsplikt. Även brott mot förprövningsplikten. vilka brott ofta anförs som exempel på brott som medför ekonomiska fördelar, bör således falla utanför det avgiftspliktiga området om den tillståndspliktiga verksamheten inte har påbörjats och några miljöstörning- ar således inte har uppkommit. Genom ett resolut uppträdande från till-

Prop. 1980/81: 92 57

synsmyndigheternas sida bör det enligt min mening inte vara möjligt för företagen att vinna tid och därmed ekonomiska fördelar genom att påbörja byggandet av t.ex. en industrianläggning innan tillståndsfrågan har av- gjorts. Sådana handlingar torde knappast kunna genomföras utan att myn- digheterna får kännedom om dem. I en del fall torde dessutom ett sådant handlingssätt innebära också brott mot byggnadslagstiftningen. En avgift kan då påföras och ingripanden i övrigt ske med stöd av lagen (l976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. ' Miljöskyddsavgiften bör sålunda förbehållas gärningar som orsakar stör— ningar i miljön. Men inte ens alla sådana gärningar bör beläggas med avgift. Jag anser att det skulle bli alltför betungande från administrativ synpunkt att låta alla överträdelser som medför miljöolägenheter omfattas av avgifts- plikt. I många fall kan det med hänsyn till det sätt på vilket föreskrifter i tillståndsbesluten är utformade vara svårt att avgöra i vilken omfattning otillåtna utsläpp har skett. Därtill kommer enligt vad som påpekats från många remissinstanser att mät- och kontrollmöjlighcterna inte alltid är av "tillfredsställande kvalitet. Jag anser med hänsyn till dessa förhållanden att avgiften skall tas ut bara i de fall då det är helt klart att verksamheten inte varit tillåten. Men även i sådana fall kan ibland ett otillåtet utsläpp av ett ämne anses vara mindre allvarligt för miljön. De i ett tillståndsbeslut medgivna utsläppen av ämnet i fråga kan t. ex. vara stora. Den extra belastning på miljön som det otillåtna utsläppet har orsakat kan därför i sådana fall bedömas vara av mindre betydelse, även om överträdelsen som sådan inte kan anses bagatellartad utan bör föranleda en brottspåföljd. För att inte binda administrativa resurser för prövning av sådana fall behöver det införas ett krav som anger att avgiften skall användas enbart i sådana fall där gärningen innebär ett allvarligt hot mot miljön. Jag förordar således att avgiftspåföljden bestäms till att gälla överträdelser som utöver ekono- misk fördel även skall ha medfört betydande störning för omgivningen eller risk för sådan störning. Att också en risk för störning bör omfattas moti- veras bl.a. av att nedgrävning eller annan otillåten deponering av miljöfar- ligt avfall bör kunna föranleda en avgiftspåföljd. innan störningen har inträffat. Med begreppet störning avser jag inte själva den konkreta skada eller det men för människors hälsa som en miljöfarlig verksamhet kan medföra. utan den mera allmänna inverkan på omgivningen som verksam- heten för med sig. Denna inverkan kan ibland medföra skadliga effekter, ibland bara risk för skada eller hälsorisker. Till skillnad mot ett straff bör miljöskyddsavgiften som jag tidigare har - sagt kunna tas ut även av juridiska personer. Det avgörande för vem som skall påföras avgiften i det särskilda fallet är vem som har utövat den miljöfarliga verksamhet i vilken gärningen har begåtts. Subjekt för avgiften kommer således att vara både fysiska och juridiska personer. I den sist- nämnda kategorin ingår såväl privaträttsliga subjekt såsom bolag och för- eningar som offentligrättsliga subjekt såsom kommunala och statliga inrätt- ningar av olika slag.

Prop. l980/81: 92 58

I de fall en miljöfarlig verksamhet drivs av en fysisk person bör denna vid en överträdelse av ML drabbas av både straff och miljöskyddsavgift. Jag vill erinra om att brott i många andra fall kan föranleda inte bara brottspåföljd utan också förverkande eller annan särskild rättsverkan.

För att de av mig förordade miljöskyddsavgifterna skall få avsedd effekt bör de kunna åläggas redan när utredningen visar att man i verksamheten har åsidosatt de stipulerade villkoren. driver förbjuden verksamhet e.d. Även miljöskyddsutredningens förslag innebär att miljöskyddsavgiften bör tas ut enligt principen om strikt ansvar. Ett företag bör alltså. vare sig det ägs av t. ex. ett aktiebolag eller av en enskild näringsidkare. kunna påföras en miljöskyddsavgift så snart det konstateras att en överträdelse som kan medföra en avgift har begåtts utan att det behöver bevisas att någon för överträdelsen ansvarig handlat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Den strikta tillämpningen bör emellertid kunna mildras genom att olika omstän- digheter i det enskilda fallet i viss utsträckning beaktas. Det kan tänkas förekomma fall där omständigheterna i övrigt särskilt överträdelsens art är sådana att det framstår som obilligt att ta ut avgiften. En regel som medger att avgiften nedsätts eller efterges bör sålunda införas. Som natur- vårdsverket har anfört bör regeln tillämpas restriktivt och hänsyn tas endast till särskilda omständigheter. när det framstår som obilligt att ta ut avgiften.

Brottsförebyggande rådet har väckt frågan om hänsyn vid beräkning av avgiftens storlek skall tas till eventuella skadestånd enligt ML eller kostna- der för återställande av förstörd miljö. Miljöskadeutredningen och någon ytterligare remissinstans har diskuterat huruvida avgiftssystemet kunde ges en reparativ funktion. [ dessa frågor vill jag för egen del anföra följande. Det förhåller sig visserligen så att den ekonomiska fördel som avgiften skall träffa och eliminera till en del kan sägas vara en följd av att företagen enligt nuvarande ordning ofta inte här de samhällsekonomiska konsekvenserna av de miljöstörningar som en viss gärning ger upphov till. Men avgiften kan fördenskull inte anses utgöra ersättning för uppkomna miljöskador. Avgiften måste här ses som en form av förverkande som utnyttjas för att i effektiviserande syfte komplettera de normala brottspå- följderna. Jag anser inte att man helt kan bortse från att det finns en risk för att sakägare som tillfogats skada genom den avgiftsgrundande gärningen kan ekonomiskt bli lidande om den ekonomiska fördelen dras in till staten genom miljöskyddsavgiften. När det gäller förverkande har den konflikten lösts så att vinning som motsvaras av skada för enskild inte får förverkas. Vid de gärningar för vilka miljöskyddsavgiften kan utgå kan den ekonomis- ka fördelen emellertid inte anses avspegla skador för enskilda på det sätt som är karakteristiskt för t. ex. förmögenhetsbrotten i brottsbalken . Något hinder mot att ta ut miljöskyddsavgiften när talan om skadestånd mot den avgiftspliktige har väckts eller kan komma att väckas bör lämpligen inte ställas upp. Sådana omständigheter bör i viss utsträckning kunna beaktas

Prop. 1980/81: 92 59

vid tillämpningen av den nyss förordade regeln om nedsättning eller efter- gift av avgiften.

] fråga om förhållandet mellan miljöskyddsavgiften och skadestånd är jag sålunda inte beredd att förorda att man vid miljöskyddsavgiftens be- stämmande bör beakta skadeståndsrättsliga aspekter i vidare mån än vad jag nyss har sagt. Jag vill dock inskjuta den reservationen att detta ställ- ningstagande kan behöva omprövas sedan närmare erfarenheter vunnits av avgiftssystemets tillämpning. En sådan omprövning kan också aktualiseras av kommande förslag från miljöskyddsutredningen om återställningsåt- gärder och från miljöskadeutredningen rörande framtida ersättningsregler för miljöskador.

Av rättviseskäl bör det inte komma i fråga att låta ett företags mer eller mindre dåliga ekonomi inverka på miljöskyddsavgiftens storlek. Inte heller sysselsättningsskäl eller andra skäl som hänger samman med ekonomin bör få beaktas när avgiftens storlek bestäms. Jag är medveten om att ett påförande av miljöskyddsavgift kan tyckas vara meningslöst. då ett företag saknar tillgångar eller med all sannolikhet kommer att försättas i konkurs på grund av andra skulder än avgiften. Dessa fall får dock antas komma att bli så sällsynta att de inte bör föranleda någon särskild undantagsreglering.

'Med hänsyn till miljöskyddsavgiftens syfte att eliminera den ekonomis- ka fördelen av en överträdelse av ML och till att avgiften i det särskilda fallet i princip skall motsvara storleken av denna fördel bör enligt min mening sambandet mellan avgift och fördel upprätthållas såväl före som efter skatt. Av detta följer att avgiften måste beaktas vid inkomsttaxering- en. Någon uttrycklig bestämmelse om detta torde inte behövas.

När det gäller frågan vilken myndighet som skall handha prövningen av frågor om miljöskyddsavgifterna står valet mellan de allmänna domstolar- na och koncessionsnämnden. På domstolarna ankommer att avgöra frågor om förverkande på grund av brott. Det föreslagna avgiftssystemet skiljer sig åtminstone i ett väsentligt avseende från förverkande genom att det för att avgiften skall kunna tas ut inte krävs bevisning om att den aktuella gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Den omständigheten innebär i sin tur att en samordning av prövningen av åtalsfrågan med _ prövningen av frågan om påförande av miljöskyddsavgiften för en och samma gärning inte framstår som självklar. Enligt min mening är det mycket viktigt att tillämpningen av de nya bestämmelserna blir enhetlig och att den kommer att handhas av ett organ som har sakkunskap i och erfarenhet av sådana miljöskyddsfrågor som det här är fråga om. Konces- sionsnämnden har en sammansättning som från rättssäkerhetssynpunkt gör nämnden likvärdig med de allmänna domstolarna. Jag förordar därföri likhet med miljöskyddsutredningen att koncessionsnämnden anförtros uppgiften att pröva frågor om miljöskyddsavgiften.

Avgiftsfrågorna bör inte tas upp av koncessionsnämnden självmant utan det bör ankomma på naturvårdsverket att väcka talan hos nämnden genom

Prop. 1980/81: 92 60

ansökan. Som tidigare har sagts bör tillämpningen av avgiften vara obliga- torisk. För naturvårdsverkets del innebär detta att verket är skyldigt att ansöka om uttagande av en avgift så snart tidigare angivna förutsättningar föreligger. Någon lämplighetsbedöming av huruvida en avgiftstalan bör väckas eller inte får alltså inte ske.

Prövningen av mål om miljöskyddsavgift är en rättskipningsuppgift och som sådan av annan karaktär än den prövning av tillståndsfrågor som varit koncessionsnämndens hittillsvarande huvuduppgift. De'förfaranderegler som nu finns i ML lämpar sig inte för prövningen av avgiftsmål. Prövning— en måste enligt min mening bygga på förhandlingsprincipen och vara ackusatorisk. Koncessionsnämnden bör alltså i sitt avgörande inte få gå utöver yrkandena i målet. Det bör i första hand vara parterna dvs. naturvårdsverket och den som utövar den aktuella miljöfarliga verksamhe- ten som har att sörja för utredning och bevisning i ett mål. Med nyss angivna utgångspunkter bör förfarandet i avgiftsmål med fördel kunna regleras av de bestämmelser som finns upptagna i förvaltningsproeessla- gen (l97l : 29l). Lagen gäller rättskipningen i regeringsrätten. kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Däri regleras bl.a. måls anhängiggörande och handläggning. vissa bevismedel. beslut och besvär. Vissa mindre modifieringar krävs dock. Bl.a. bör med hänsyn till de ekonomiska intressen som gör sig gällande i avgiftsmål gränserna för de högsta vitesbelopp som får bestämmas enligt nämnda lag avsevärt höjas. - Beträffande besvär över beslut om miljöskyddsavgift kommer den ord- ningen att gälla att överklaganden sker hos kammarrätten. Denna besvärs- ordning. som överensstämmer med vad som har föreslagits av miljö- skyddsutredningen, är enligt min åsikt lämplig. [ ML bör sålunda föreskri— vas att reglerna i förvaltningsproeesslagen med vissa modifieringar skall gälla i fråga om förfarandet i avgiftsmål.

Enligt bestämmelser i 26 kap. rättegångsbalken kan kvarstad läggas på lös egendom och skingn'ngsförbud meddelas beträffande fast egendom. om det skäligen kan befaras att den som är misstänkt för brott undanskaffar egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala bl.a. värdet av förverkad egendom eller annan ersättning till det allmänna. Beslut om nu angivna säkerhetsåtgärder meddelas av rätten. Även om den praktiska nyttan inte skall överdrivas. anser jag i likhet med naturvårdsverket att dessa åtgärder bör vara möjliga att vidta för att säkra betalningen också av miljöskyddsavgiften. En sådan åtgärd bör i förekommande fall beslutas av koncessionsnämnden på talan av naturvårdsverket. Behövliga bestämmel— ser bör tas in i ML och utformas efter mönster av bestämmelserna i 26 kap. rättegångsbalken. '

I ML bör också tas in bestämmelser om hur miljöskyddsavgiften skall betalas. Om betalning inte erläggs inom två månader efter det att ett beslut om avgiften har vunnit laga kraft, bör avgiften kunna indrivas på samma sätt som gäller för skatter. Avgiften bör bortfalla, om indrivning inte har skett inom tio år.

Prop. l980/81: 92 Öl

2.4.4. Förhållandet mellan at'gif'rs- och brottnzålsförfaramle

Som jag tidigare har anfört skall miljöskyddsavgiften ses som en för- stärkning av påföljdssystemet och som ett komplement till de vanliga brottspåföljderna. Förslaget innebär att avgiften tas ut genom ett från brottmålsförfarandet fristående förfarande. Till skillnad från vad som gäl- ler straff kan avgiften ådömasjuridiska personer. En ytterligare skillnad är att det för avgiftens utdömande inte skall krävas bevis om att den aktuella gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Nu anförda omständig- heter ger vid handen att brottmåls- och avgiftsförfarandena kan genomfö- ras oberoende av varandra. Av praktiska och ekonomiska skäl finns anled— ning att överväga'om inte en viss samordning är motiverad.

Vinster av en samordning torde kunna hämtas främst i utredningsskedet. 1 den mån en förundersökning av åklagare sker i anledning av en misstanke om brott mot ML. torde det så gott som alltid finnas skäl för naturvårds- verket att avvakta att undersökningen färdigställs. innan verket tar ställ- ning till frågan om avgiftstalan skall väckas. ] åklagarens utredning torde uppgifter av betydelse för avgiftsfrågan många gånger redovisas. Utöver åklagarens utredning kommer självfallet att krävas utredning av frågor som direkt har samband med förutsättningarna för avgiftens uttagande såsom frågor om vinningen och om omfattningen av miljöstörningarna i det ak- tuella fallet. Den utredningen får naturvårdsverket sörja för genom att anlita egna och tillsynsmyndigheternas resurser. Vid behov bör självfallet sådant utredningsmaterial ställas till polis- och åklagarväsendets förfogan- de.

Jag anser att avgiftstalan bör kunna väckas. innan det har blivit klart om åtal väcks. För koncessionsnämndens del finns knappast anledning avvak- ta utgångcn av brottmålet. ] de allra flesta fall kommer avgiftstalan att riktas mot en juridisk person. I dessa fall kommer det straff som kan komma att utdömas i brottmålet inte att påverka bestämmandet av avgif- ten. Gäller avgiftstalan en fysisk person kan diskuteras huruvida nämnden bör beakta det straff som personen i fråga kan riskera för samma gärning. Men'eftersom avgiften syftar till att eliminera den ekonomiska fördelen av brottet och då denna inte minskar i storlek i anledning av ett straff. bör avgiften bestämmas utan hänsynstagande till straffet. Däremot kan det vara skäligt att domstolen i brottmålet med tillämpning av de principer som gäller för straffmätning i allmänhet beaktar att en miljöskyddsavgift har tagits ut.

Det torde knappast komma att bli aktuellt att tillämpa brottsbalkens förverkanderegler i fråga om brott som avses i ML:s straffbestämmelser. Skulle detta ändå inträffa och därjämte gälla en överträdelse för vilken frågan om uttagande av en miljöskyddsavgift har uppkommit. bör proble- met enligt min mening lösas så att avgiftsfrågan prövas först. Med hänsyn till att möjligheterna till uttag av miljöskyddsavgiften är större än förver- kandemöjligheterna och då förverkande inte får ske om det är uppenbart

Prop. 1980/81: 92 ' 62

obilligt. torde ett avgörande av avgiftsfrågan nästan alltid innebära att förutsättningar för ett förverkande inte kan anses föreligga. '

En näraliggande fråga är frågan om behovet av en eventuell samordning mellan ett vite och miljöskyddsavgiften. Det fallet kan tänkas att ett företag ålagts av en tillsynsmyndighet att vid vite upphöra med viss miljö- farlig verksamhet. Företaget efterkommer inte föreläggandet och talan om vitets utdömande väcks vid domstol. Samtidigt tas frågan om uttag av en miljöskyddsavgift för samma gärning upp i koncessionsnämnden. Inte heller i sådana fall behöver nämnden vänta på domstolens avgörande. Med hänsyn till de skilda syften som vitet resp. miljöskyddsavgiften skall tillgo- dose bör avgiften kunna bestämmas utan hänsyn till utgången av vitesmå- let.

2.4.5 Skyldighet (ut beivra brott mot ML

För att laglydnaden hos dem som utövar miljöfarlig verksamhet skall kunna förbättras har miljöskyddsutredningen föreslagit att i ML bör infö- ras bestämmelser som ålägger en tillsynsmyndighet att så snart misstanke om en överträdelse föreligger utreda frågan och i förekommande fall vidta åtgärder för att beivra överträdelsen. En hälsovårdsnämnd eller en länssty- relse som får kännedom om att en överträdelse har skett skall vidare enligt miljöskyddsutredningens förslag rapportera överträdelsen till naturvårds- verket.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget att ML kompletteras med en allmän skyldighet för tillsynsmyndigheterna att beivra brott mot lagen. Även jag tillstyrker detta förslag.

Med det förslag som jag tidigare har lagt fram i påföljdsfrågorna finns inte behov av en rapporteringsskyldighet som är så långtgående som den som miljöskyddsutredningen har- föreslagit. Till naturvårdsverket bör bara allvarliga fall rapporteras. För övriga fall ankommer det på varje tillsyns- myndighet att självständigt bedöma om saken skall anmälas till åtal. I princip får sådan anmälan med det föreslagna stadgandet inte underlåtas i andra fall än då misstanken om brott visat sig ogrundad eller då överträdel- sen bedöms ha varit så ringa att straffrihet kan påräknas.

Jag anser att de nu förordade åtgärderna tillsammans med tidigare före- slagen förstärkning av tillsynsresurserna bör leda till att brott mot ML beivras i väsentligt större utsträckning än som hittills har skett.

2.4.6. Resursfrågur

Den reform av ML:s påföljdssystem som jag nu har föreslagit kommer att innebära att arbetsbelastningen ökar hos berörda myndigheter och domstolar. Jag räknar som tidigare nämnts med att ett större antal lagfö- ringar för miljöbrottslighet kommer att genomföras framdeles. Även om ökningen sett från miljösektorns synpunkt blir stor behöver detta inte leda till att arbetsvolymen för olika enheter inom polis-. åklagar- och domstols-

Prop. 1980/81: 92 . 63

sektorn ökar till den grad att resurserna där behöver stärkas. En närmare bedömning av frågan kan självfallet inte göras i nuvarande läge utan bör anstå tills erfarenheter av reformen erhållits.

För tillsynsmyndigheternas del krävs ökade insatser för att på olika sätt beivra brott mot ML. Jag bedömer att dessa insatser bör kunna utföras inom ramen för de resurser som finns tillgängliga sedan den av mig före- slagna förstärkningen av tillsynsresurserna har genomförts.

De arbetsuppgifter som föranleds av förslaget om miljöskyddsavgiften kommer i huvudsak att ligga på naturvårdsverket och koncessionsnämn— den. Jag har redan vid utformningen av avgiftssystemet tagit stor hänsyn till att tillämpningen inte får bli alltför betungande för de båda myndighe- terna. Jag anser att arbetsuppgifterna bör kunna klaras utan resursför- stärkning.

2 .4 . 7 Övergångsfrågor

Av 2 kap. 10 & regeringsformen följer att de av mig nyss förordade nya bestämmelserna om ansvar och om miljöskyddsavgift inte får tillämpas på överträdelser som har skett före ikraftträdandet av bestämmelserna.

Att dispensprövningen upphör medför som jag i det föregående har sagt inte att tidigare meddelade dispensbcslut förlorar sin verkan. Under lång tid framöver kommer sålunda de villkor och föreskrifter som upptagits i dispensbcslutet att vara normerande för driften av ett stort antal miljöfar- liga verksamheter. Att bryta mot sådana föreskrifter är enligt gällande ordning straffbelagt i samma omfattning som brott mot tillståndsbeslut. Den ordningen måste självfallet bibehållas även för framtiden. Straffbe— stämmelser som avser brott mot dispensbcslut begångna efter ikraftträdan- det av här föreslagna lagändringar bör därför tas upp i övergångsbestäm- melserna till lagen. Straffmaximum bör även för dessa brott höjas till två års fängelse. När sådana brott har begåtts före ikraftträdandet måste självfallet de nuvarande bestämmelserna alltjämt gälla. om lagföringen sker efter den tidpunkten.

Enligt min mening kan det inte anföras något skäl för att undanta brott mot dispensbcslut från tillämpningen av miljöskyddsavgiften. Den som efter avgiftens införande bryter mot ett dispensbcslut bör alltså i de fall då gärningen har medfört ekonomisk fördel och betydande störning för om- givningen kunna påföras en avgift. Behövliga föreskrifter om detta bör även tas upp bland övergångsbestämmelserna.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartcmentet upprättats förslag till

lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Prop. 1980/81: 92 64

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 4

4. Specialmotivering

9 ??

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall frågan om tillkomsten eller lokaliseringen av viss verksamhet enligt 136 a & byggnadslagen (1947: 385) eller om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövas av regeringen. får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras. innan sådan prövning har skett.

Första stycket överensstämmer med den gällande lydelsen. 1 andra stycket har viss ändring gjorts. För att minska handläggningsti- derna har nuvarande förbud att över huvud taget ta tipp ärenden som här avses till prövning enligt ML tagits bort. Innebörden av detta stycke är att handläggningen av sådana miljöskyddsärenden får påbörjas. men att ären- dena inte får avgöras innan regeringens prövning har skett. Samtidig hand- läggning hos regeringen och koncessionsnämnden blir därmed i fortsätt- - ningen möjlig. Det får förutsättas att nämnden kontinuerligt håller sig underrättad om läget i regeringsärendet så att handläggningen i miljö- skyddsärendet kan anpassas till detta. Möjligheten till samtidig handlägg- ning av miljöskyddsärendet bör givetvis inte utnyttjas av koncessions— nämnden när åtgärden kan medföra olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Så kan vara fallet t. ex. om olika lokaliseringsalternativ disktr- teras i ett 136 a å-ärende eller om tillåtlighetsfrågan i regeringsärendet av andra skäl framstår som svårbedömd. I sådana fall kan finnas risk för att arbete och kostnader skulle |komma att läggas ned i anledning av en handläggning som senare visar sig onödig. Stor betydelse måste tillmätas sökandens inställning. Vill han inte gå med på en samtidig handläggning av miljöskyddsärendet och 136 a å-ärendet bör koncessionsnämnden vänta med handläggningen av miljöskyddsärendet till dess regeringen har avgjort tillätlighetsfrågan.

10 &

Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas.

2. avloppsvatten av viss mängd. art eller sammansättning inte får släp- pas ut,

3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas.

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat avseende är av betydelse från störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden har lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop. l980/81; 92 65

Som en följd av att dispensprövningen föreslås upphöra har andra stycket av förevarande paragraf tagits bort. De kvarvarande bestämmel- serna överensstämmer i allt väsentligt rncd första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse. Såsom jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.1 ) skall i fortsättningen i princip gälla tillståndsplikt även för de slag av miljöfarlig verksamhet för vilka i dag gäller anmälningsplikt. Det anmälningsförfarande som hittills har gällt kommer sålunda att upphöra. Det har ansetts praktiskt att ha kvar en möjlighet att införa anmälningsplikt för vissa slag av miljöfarliga verksamheter som inte bedöms vara av så allvarligt slag att de bör tillståndsprövas. utan där det från miljöskyddssyn- punkt kan vara tillräckligt att tillsynsmyndigheten känner till att verksam- heten komrner att sättas igång. Bemyndigandet för regeringen att föreskri- va anmälningsplikt har därför behållits. Då tanken är att också hälsovårds- nämnden i framtiden skall kunna vara anmälningsmyndighet har utform- ningen av bemyndigandet ändrats.

Regeringen kan med stöd av 11 kap. 12 & regeringsformen för särskilda fall medge undantag från tillståndsplikt enligt denna paragraf. Det kan i enstaka fall visa sig lämpligt att kunna lämna ett sådant medgivande. Jag tänker på sådana fall där förhållandena är alldeles speciella och där en tillståndsprövning framstår som opraktisk. Som exempel kan nämnas att det i ett forsknings- och utvecklingsarbete uppkommer ett behov av att vidta en tillfällig åtgärd som är förprövningspliktig. Ett medgivande om undantag som här avses kan givetvis förenas med behövliga föreskrifter om försiktighetsmått.

12 a &

Den som avser att utöva sådan miljöfarlig verksamhet för vilken krävs tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 & skall. innan ansökan görs om tillstånd. i skälig omfattning och på lämpligt sätt samråda med de statliga och kommunala myndigheter. organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i nuvarande lag, handlar om det informations— och samrådsförfarande som utgör en förberedelse till för- prövningsförfarandet. Enligt paragrafen åligger det den företagare som planerar en miljöfarlig verksamhet för vilken tillståndsplikt råder att sam- råda dels med berörda samhällsorgan. såsom nt-tturvårdsverket. planver- ket. länsstyrelsen, byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden. dels med andra som kan ha intresse i saken. såsom berörd del av ortsbefolkningen och miljö- och naturvårdsorganisationer på orten. '

För företagare innebär bestämmelsen en skyldighet både att lämna infor- mation till myndigheter och allmänhet om den planerade verksamheten och att bereda dessa tillfälle att framföra synpunkter på verksamhetens lokalisering och bedrivande. Syftet därmed är att ge myndigheter, sak- ägare och allmänhet möjligheter till ett ökat inflytande vid prövningen av miljöfarlig verksamhet. 5 Riksdagen ]980/8] . I sam/. Nr 92

Prop.. 1980/81: 92 66

Avgörande för hur omfattande samråd som behövs i varje enskilt fall och sättet för detta måste vara de konsekvenser för omgivningen som den aktuella verksamheten kan befaras medföra. Betydelse bör också tillmätas vad som är känt om inställningen till den planerade verksamheten hos sakägare och allmänhet. Behovet av samråd kommer följaktligen att vari- era högst avsevärt med hänsyn till den planerade verksamhetens art och närmare utformning. Det kan förutsättas att kravet på mera mnfattande samrådsåtgärder föreligger främst i fråga om de slag av miljöfarlig verk- samhet som skall prövas av koncessionsnämnden. Särskilt gäller detta vid en nyetablering av en verksamhet eller i fråga om en verksamhet med stora störningar eller där man är osäker på störningarnas karaktär eller omfatt- ning. Beträffande dc slag av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprö- vas av länsstyrelserna torde generellt sett behovet av samrådsåtgärdcr under förberedelseskedet inte vara lika långtgående. Det kan förutses att det kommer att föreligga ett förhållandevis stort antal fall där störningarna framstår som så beskedliga att det knappast är motiverat med ett förbere- dande samråd utöver kontakt med länsstyrelsen eller naturvårdsverket. Allmänhetens skäliga intresse av information och inflytande kan i dessa fall som regel tillgodoses genom åtgärder under prövningsförfarandet en- ligt 14 & ML. Föreligger cn sakägarcopinion mot den planerade verksam- heten. bör detta emellertid vara en omständighet som motiverar samråd med sakägarna före prövningen.

På samma sätt som den som ämnar bedriva miljöfarlig verksamhet bör inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket eller länsstyrelsen om den planerade verksamheten hör han inhämta råd om hur samrådsskyl- digheten skall fullgöras. Jag utgår också från att naturvårdsverket kommer att meddela anvisningar för tillämpningen av bestämmelsen.

Samrådet under förberedelsen bör bedrivas i så fria former som möjligt. Det är givetvis önskvärt att företagarna i så stor utsträckning som möjligt tar direkt kontakt med dem som kan ha intresse i saken. Antalet berörda myndigheter utöver miljömyndigheterna brukar i allmänhet inte vara stör- re än att en direkt kontakt kan tas från företaget. När det gäller kontakten med allmänheten kan det ibland räcka med sådana åtgärder som rundskri- velser eller annonsering i ortspressen. En annan möjlighet är att ordna informationssammanträden. En utställning om den planerade verksamhe- ten är en annan väg att nå ut med information. Genom att en kontaktman utses på det berörda företaget bör enskilda personer och sammanslutning- ar kunna få tillfälle att mera formlöst framföra synpunkter på den planera- de verksamheten och miljöfrågorna i anslutning därtill.

Förekommande meningsmotsättningar bör ofta vara lättare att utjämna under en förberedelse och en företagare bör kunna dra nytta av framförda synpunkter för den fortsatta planeringen och därmed minska riskerna för att krav ställs på tids- och kostnadskrävande undersökningar när tillstånds- förfarandet har inletts. Enligt min mening finns det sålunda goda möjlighe-

Prop. 1980/81: 92 67

ter till att ett väl avvägt samrådsförfarande skall kunna bidra till att besluts- underlaget. inte minst när det gäller miljökonsekvenserna. är så fullstän- digt som möjligt redan när ansökan om tillstånd ges in. Detta torde möjlig- göra en snabbare handläggning hos tillståndsmyndigheten. vilket regelmäs- sigt torde medföra ekonomiska fördelar för sökanden.

När det gäller kostnaderna för olika samrådsåtgärder är det företagaren som svarar för kostnaderna för de åtgärder han har vidtagit. Däremot svarar han inte för myndigheters. organisationers och enskildas kostnader för samråd.

Enligt 13 & skall en ansökan om tillstånd till den miljöfarliga verksamhe- ten innehålla uppgifter om vidtagna samrådsåtgärder och om vad som har framkommit vid samrådet. Om samrådsskyldigheten inte har fullgjorts. får tillståndsmyndigheten förelägga sökanden vid vite att vidta de samrådsåt- gärder som behövs.

13 .5

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning.

2. en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten. styrkan och räckvid- den av de störningar som verksamheten kan medföra.

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som be- hövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten.

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a så och vad som därvid har kommit fram.

Ansökningen skall mges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar. skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommcr sökanden inte ett föreläggande. får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller. om bris- ten är så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet. avvisa ansökningen.

Har erfordeligt samråd enligt 12 a 5 inte ägt rum. får koncessionsnämn- den vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.

Av 17 åt i detta lagförslag följer att bestämmelserna i förevarande para- graf gäller också när länsstyrelserna handlägger tillståndsärenden. Vad som sägs om koncessionsnämnden skall följaktligen i förekommande fall gälla vederbörande länsstyrelse.

Första Mycket har omarbetats i redaktionellt avseende. Enligt punkterna 2 och 3 som har tillagts i detta lagstiftningsärende är sökanden skyldig att beskriva miljöeffekterna av verksamheten och skall också lämna förslag till hur störningarna bör motverkas. Självfallet skall även samverkande och sammanlagda effekter beaktas och beskrivas. Hur omfattande beskriv- ningar som behöver göras beror naturligtvis på störningarnas art och omfattning samt karaktären på den omgivning som kan påverkas. En

Prop. l980/81: 92 68

miljöeffektbeskrivning skall inte bara ge koncessionsnämnden en fullstän- dig och rättvisande bild av de störningar verksamheten kan medföra och hur dessa skall förebyggas eller mildras utan skall även kunna ligga till grund för ställningstaganden till och synpunkter på verksamheten från andra berörda myndigheter och från sakägare och allmänheten. Det är därför viktigt att beskrivningen utformas så att den blir lättbegriplig och kan förstås utan särskild sakkunskap. Det ankommer på koncessions- nämnden att se till att dessa krav uppfylls av sökanden. Uppfyller en ingiven ansökan inte dessa krav. ankommer det på nämnden att med stöd av bestämmelserna i tredje stycket förelägga sökanden att komplettera ansökan. Ett sådant föreläggande kan alltså innebära en skyldighet för sökanden att utarbeta en "populär" version av miljöeffektbeskrivningen eller av andra för allmänheten viktiga delar av ansökningen.

Enligt punkten 4 som är ny skall ansökningshandlingarna innehålla upp- gifter om vilka förberedande samrådsåtgärder som har vidtagits enligt 12 a 5 i förslaget och vilka synpunkter som under samrådet har förts fram på den aktuella verksamheten. Sådana uppgifter ger koncessionsnämnden en uppfattning om huruvida samrådsskyldigheten enligt 12 a 5 har full- gjorts av företagaren och ger vidare ledning för bedömandet av vilka åtgärder för ärendets beredning som behövs under prövningsförfarandet enligt 14 &.

Tredje stycket. Om en ansökan om tillstånd är ofullständig, skall konces- sionsnämnden enligt den nuvarande lydelsen av detta stycke förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Efterkommer sökanden inte ett sådant föreläggande, har koncessionsnämnden möjlighet att antingen på nytt före- lägga sökanden att komplettera ansökan och förena föreläggandet med en vitespåföljd eller låta avhjälpa bristen på sökandens bekostnad. Miljö- skyddsutredningen har föreslagit en ändring i detta stycke som innebär att koncessionsnämnden i stället för att kunna avhjälpa bristen i en ansökan på sökandens bekostnad får befogenhet att avgöra ärendet i befintligt skick.

Oftast ligger det i sökandens eget intresse att komplettera ansöknings- handlingarna i de hänseenden som krävs av tillständsmyndigheten. 1 de flesta fall torde därför en komplettering komma att ske utan att myndighe- ten behöver tillgripa ett formellt föreläggande med vitessanktion'. Självfal- let kan fall tänkas då sökanden inte har vilja eller förmåga att tillmötesgå myndighetens begäran om komplettering. För sådana fall behövs utöver vitesmöjligheten också en möjlighet att avhjälpa bristen på sökandens bekostnad. Detta kan t.ex-. ske genom att myndigheten uppdrar åt en sakkunnig att verkställa särskild utredning enligt 14 & fjärde stycket. Skul- le en befogenhet i sistnämnda avseende inte föreligga. torde myndigheten knappast kunna iakttaga skyldigheten enligt 14 5 första stycket att sörja för fullständig utredning av ärenden som kommer under myndighetens pröv- ning. Även om sålunda förevarande kompletteringsmöjlighet behålls. finns

Prop. l980/81: 92 69

det enligt min uppfattning anledning att överväga att i linje med utredning— ens förslag införa ytterligare möjligheter att komma till rätta med bristfäl- liga ansökningshandlingar. Behovet härav föranleds främst av att till— ståndsprövningen utökas till att avse även de slag av miljöfarlig verksam— het som i dag är underkastade anmälningsplikt. De fall i vilka det enligt min mening kan vara aktuellt för en tillståndsmyndighet att kunna skilja sig från ett ärende är fall där ett föreläggande om komplettering inte har efterkom- mits och där ansökan är så ofullständig att den inte kan ligga till grund för en prövning av ärendet. Har denna situation uppkommit bör tillståndsmyn- digheten rimligen få avvisa en ansökan utan prövning i sak. Av allmänna principer på förvaltningsrättens område torde följa att myndigheten i de fall som nu avses har befogenhet att avvisa en ansökan. även om föreskrift om detta saknas i den författning som är aktuell. [ klarhetens intresse bör en särskild föreskrift nu införas i ML. Tredje stycket i förevarande para- graf har utformats med hänsyn till nu anförda omständigheter.

I detta sammanhang vill jag knyta an till de synpunkter som jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) har "fört fram om innebörden av tiIlståndsmyndigheternas utredningsplikt enligt 14 å och av bevisskyldig- heten i tillståndsärenden. Jag har där sagt att utredningskravet inte skall drivas längre än vad som behövs för att tillgodose miljöskyddsintresset och att en osäkerhet i beslutsunderlaget i ett tillståndsärende inte får gå ut över människors hälsa och miljön. En tillämpning av dessa principer ger till- ståndsmyndigheterna vissa ytterligare möjligheter att avgöra ärenden i vilka det föreligger brister i utredningen till följd av att sökanden inte har tillmötesgått myndigheternas krav på komplettering av ansökningshand- lingarna. Som alternativ till att låta avhjälpa bristerna på sökandens bc- kostnad måste tillståndsmyndigheterna enligt min uppfattning ha befogen- het att med tillämpning av den nämnda bevisregeln ogilla tillståndsansökan eller förena tillståndet med villkor som är så utformade att de säkerställer att miljöskyddskraven tillfredsställs. trots den föreliggande osäkerheten i besltttsundcrlaget. Sökanden. som alltså får stå sitt eget kast i dessa fall. har givetvis möjlighet att överklaga beslutet och därvid lägga fram den utredning som saknades. Men han har också möjlighet att få tillståndsfrå- gan omprövad i första instans. om han ger in en ny ansökan som har kompletterats i det aktuella hänseendet.

Fjärde stycket. Av bestämmelsen framgår att koncessionsnämnden får förelägga sökanden vid vite att fullgöra samrådsskyldighet enligt 12 a .5. om det av ansökan om tillstånd eller eljest framgår att företagaren brustit i detta avseende.

17 å

Regeringen får föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden. Vad som sägs i 14 å

Prop. 1980/81: 92 70

andra stycket 3 skall dock tillämpas endast om det behövs för utredningen i ärendet.

Paragrafen motsvarar med vissa ändringar nuvarande 17 & första stycket. Andra stycket har tagits bort som en följd av att dispenspröv- ningen upphör.

Bemyndigandet i första meningen ger regeringen möjlighet att lägga en viss del av tillståndsprövningen på länsstyrelserna i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.2 ). Såsom framhölls vid lagens tillkomst (prop. 1969: 28 s. 273) avses med frågor om tillstånd inte bara frågor om att lämna tillstånd efter ansökan utan också frågor om omprövning av tillståndsbeslut. Ät länsstyrelserna kan således uppdragas att också pröva frågor som avses i 23—25. 27 och 29 åå detta lagförslag.

Jag har i den allmänna motiveringen uttalat att förfarandet vid länsstyrel- sernas tillståndsprövning bör följa samma bestämmelser som gäller för koncessionsnämndens prövning. om inte särskilda skäl föranleder annat. Denna princip avspeglas i paragrafens andra mening. Den skillnad som har angetts i tredje meningen gäller skyldigheten att hälla sammanträde och besiktning på platsen. För koncessionsnämnden gäller att sammanträde och besiktning skall hållas så snart det inte är uppenbart onödigt. Skälen till att ifrågavarande skyldighet för länsstyrelsernas del inte är lika långtgå— ende är såsomjag har redovisat i den allmänna motiveringen att länsstyrel- serna måstc ha större frihet att bedöma i vilka fall det behövs sammanträde och besiktning med hänsyn till att de ärenden som länsstyrelserna avses få pröva är av mycket varierande slag. Det är viktigt att länsstyrelserna hushållar med sina prövningsresurser genom att anpassa handläggningen till förhållandena i det enskilda ärendet. Ifrågavarande bestämmelse inne- bär att länsstyrelsen kan avgöra ett ärende titan sammanträde eller besikt- ning. om länsstyrelsen bedömer att en sådan åtgärd inte skulle tillföra utredningen i ärendet något av betydelse.

18 ä

1 ett tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksamhet som .tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Om särskilda skäl föreligger. får tillstånd lämnas för begränsad tid.

1 beslutet skall fastställas en viss tid. högst tio år. inom vilken den med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts i gång.

Första stycket. Genom ett tillägg i denna paragraf har öppnats möjlighet att tidsbegränsa ett tillstånd. Såsom jag har nämnt i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.2.2) innebär tillägget att den praxis i denna fråga som har utvecklats vid koncessionsnämnden blir lagfäst. Möjligheten att tidsbe- gränsa ett tillstånd skall i överensstämmelse med koncessionsnämndens praxis användas bara i undantagsfall. Särskilda skäl för att begränsa ett tillstånd kan anses föreligga förutom när sökanden har begärt det —

Prop. 1980/81: 92 71

t. ex. när en befintlig miljöfarlig verksamhet är olämpligt lokaliserad och driften därför inte på sikt bör få fortsätta på den aktuella platsen. Ett tidsbegränsat tillstånd kan i sådana fall användas för att medge en skälig avvecklingstid. Tidsbegränsning av tillståndet bör enligt min mening inte ske i fall där en planerad verksamhet bedöms vara tillåtlig men där det råder viss osäkerhet om störningarna. I sådana fall bör tillståndsmyndighe- ten i stället med stöd av 21 s i lagen skjuta upp avgörandet i viss del och meddela provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder för uppskovstiden.

Amira styckat. Regeln i detta stycke har ändrats från att vara fakultativ till obligatorisk. Dessutom har tidsperiodens längd begränsats till högst tio år. Enligt 29 å förfaller tillståndet om den fastställda tiden inte iakttages. Såsom har anförts vid lagens tillkomst (prop. 1969z28 sid. 274. 373) är bestämmelsen tillämplig bara i fråga om tillståndsbeslut som avser nyeta- blering eller ändring av en miljöfarlig verksamhet. Ett beslut som innehål- ler föreskrifter om skyddsåtgärder beträffande ett befintligt företag. vilket beslut kan meddelas efter frivillig ansökan eller efter framställning från naturvårdsverket enligt 41 å. kan av uppenbara skäl inte lämpligen förses med fastställd frist inom vilken verksamheten skall ha satts i gång. Där- emot är det såsom framhölls i 1969 års lagstiftningsärende påkallat att i sådana fall föreskriva en viss tid inom vilken skyddsåtgärderna skall ha utförts. Ett åsidosättande av en sådan föreskrift föranleder inte att tillstån— det förfaller utan aktualiserar en tillämpning av de påföljder som enligt lagen gäller för brott mot villkori tillståndsbeslut.

21 a 5

l ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet får tillståndsmyndig- heten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut (igångsätt- ningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.

1 igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.

1 fråga om ansökningar om igångsättningsmedgivande gäller 13 &. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tillstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i fråga enligt 136 aä byggnadslagen (1947: 385) eller lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får igångsättnings- medgivande lämnas utan hinder av att 14 å andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits. om särskilda skäl talar för det.

Paragrafen är ny och har kommenterats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.2 ). Frågan om igångsättningstillstånd har behandlats i ett tidi- gare 1agstiftningsärende av 1973 års riksdag (prop. 1973: 141. JoU 1973:5(). rskr 1973: 338).

Första stycket. Av utformningen av detta stycke framgår att igångsätt- ningsmedgivanden kan lämnas bara i tillståndsärenden. Det krävs således att sökanden har gett in en fullständig ansökan om tillstånd till den aktuella

Prop. 1980/81: 92 72

verksamheten till koncessionsnämnden eller länsstyrelsen. Av syftet med denna paragraf följer att frågan om igångsättningsmedgivande inte är aktu- ell i ärenden som gäller ansökningar om tillstånd till sådan miljöfarlig verksamhet som inte är förprövningspliktig.

Ett igångsättningsmedgivande kan aldrig avse ett medgivande till att själva den miljöfarliga verksamheten får påbörjas exempelvis så att en viss del av en fabrik tas i drift. Ett medgivande som här avses kan i princip gälla bara viss del av anläggnings- eller byggnadsarbetena.

För att inte påverka den slutliga prövningen bör ett igångsättningsmedgi- vande inte omfatta sådana arbeten som gäller reningsanordningar eller utformningen av processtekniken. Jag anser dock att medgivande till in- stallation av reningsanordningar i undantagsfall bör kunna lämnas t.ex. när en äldre fabrik som orsakar kraftiga föroreningar skall byggas om och förses med modern reningsteknik. Vad jag nu har sagt utgör givetvis inget hinder för tillståndsmyndigheterna att enligt utarbetad praxis meddela delbeslut beträffande en viss del av den miljöfarliga verksamheten.

För att ett igångsättningsmedgivande skall få meddelas måste det i det enskilda ärendet vara fullt klart att påbörjandet av de anläggningsarbeten varom fråga är medför en vinst från miljöskyddssynpunkt eller från annan allmän synpunkt. Vidare måste det vara uppenbart att någon tveksamhet inte föreligger i tillätlighetsdelen. Har regeringen lämnat tillstånd till lokali- seringen av en anläggning enligt 136 a 5 byggnadslagen. måste det givetvis anses uppenbart att tillstånd enligt ML kommer att lämnas.

Andra stycket. Det är angeläget att de provisoriska villkoren utformas så att de inte förhindrar eller fördyrar den från miljöskyddssynpunkt lämpli- gaste lösningen av hur störningarna från den aktuella anläggningen skall begränsas när de slutliga villkoren skall fastställas. Såsom har påpekats i den allmänna motiveringen får den omständigheten att vissa arbeten redan har utförts inte påverka det slutliga avgörandet i ärendet. Om det vid den slutliga prövningen skulle visa sig att vissa arbeten inte borde ha fått utföras, är det sökanden som får ta konsekvenserna av det inträffade. Utnyttjar han ett igångsättningsmedgivande. står han alltså risken för att de arbeten som har utförts eller påbörjats kan föranleda en merkostnad vid uppfyllandet av de slutliga villkoren. Den som bryter mot provisoriska villkor kan drabbas av påföljder i samma utsträckning som gäller för brott mot de slutliga villkoren.

Tredje stycket. 1 vilket skede av handläggningen av ett tillståndsärende som beslut om igångsättningsmedgivande bör meddelas får avgöras från - fall till fall med beaktande av att beslutet innebär ett ställningstagande för att tillstånd kommer att lämnas. Enligt föreskrifterna i detta stycke skall handläggningen av en ansökan om ett igångsättningsmedgivande ske i samma ordning som gäller i fråga om tillståndsansökan. Dock behöver varken sammanträde eller besiktning hållas. Sannolikt torde det komma att visa sig praktiskt att begäran om igångsättningsmedgivande framställs

Prop. l980/81: 92 73

samtidigt med att tillståndsansökan ges in och att en gemensam handlägg- ning sker av de båda frågorna. Frågan om igångsättningsmedgivande torde i många fall inte kunna prövas i sin helhet förrän berörda myndigheter och sakägare beretts tillfälle att yttra sig över tillståndsansökan.

Vid en 136 a å-prövning av miljöfarlig verksamhet och vid en tillstånds- prövning av en rörledningsanläggning enligt lagen om vissa rörledningar har berörda myndigheter och sakägare haft möjlighet att framföra syn- punkter på den planerade verksamheten i regeringsärendet. ()m regering- ens avgörande i ett sådant ärende föreligger när ansökan om igångsätt- ningsmedgivande ges in. kan det med hänsyn till den utredning sotn redan har tillförts ärendet i vissa fall innebära en onödig tidsutdräkt att kungöra och remittera ansökan. Därför har tillståndsmyndigheterna enligt föreskrift i förevarande stycke fått befogenhet att underlåta dessa handläggningsåt- gärder. För att särskilda skäl skall anses föreligga måste vidare krävas att den brådska med arbetenas igångsättande som föreligger betingas av star- ka samhälls- eller företagsekonomiska skäl.

1 49 5 andra stycket har föreskrivits att beslut om igångsättningsmedgi- vande gäller med omedelbar verkan. Av 48 & följer att ett sådant beslut kan överklagas till regeringen och att rätt att klaga tillkommer bl. a. naturvårds- verket. Det torde mycket sällan bli aktuellt att ett igångsättningsmedgi- vande kommer att lämnas mot naturvårdsverkets bestridande.

22 å

Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan ( 1958: 663) eller i renhållningslagen (1979: 596) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslutet. om ej annat följer av 23—25 .5, 29 å andra stycket eller 40 lå andra stycket.

Ändringen i förevarande paragraf är en konsekvens av den ändring som har gjorts i 29 å andra stycket.

23 &

Äsidosätter någon villkor som har angivits i ett tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande. får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

Paragrafen har utöver redaktionella jämkningar ändrats med anledning av miljöskyddsutredningens förslag om att en omprövning bör kunna ske av villkoren när ett tillståndsbeslut har åsidosatts. Under remissbehand- lingen har ifrågasatts om det är principiellt riktigt att omprövning skall kunna ske till följd av att villkor har åsidosatts. Med anledning härav vill jag till ledning för tillämpningen framhålla följande. Befogenheten att om- pröva villkoren i här avsedda fall skall inte ses främst som en extra påföljd

Prop. l980/81: 92 74

mot den som har brutit mot föreskrifterna i ett tillståndsbeslut. Vid sådana brott skall i första hand ingripanden ske enligt ML:s bestämmelser om tillsyn och ansvar. Ytterst kan förbud att fortsätta verksamheten meddelas företagaren. Även vid ganska svåra överträdelser torde många gånger vederbörande myndighets utredning av händelsen komma att visa att ett sådant förbud av olika skäl inte framstår som en realistisk åtgärd. Utred- ningen torde ibland komma att ge vid handen att det däremot framstår som påkallat att se över de villkor som gäller för den aktuella verksamheten. Regelmässigt har flera villkor fastställts och vissa av dessa är kopplade till varandra. Enligt nuvarande lydelse av lagen kan en omprövning ske bara i mildrande riktning på företagarens begäran. För att kunna tillgodose också miljöskyddsintresset har förevarande möjlighet att ändra villkoren även i skärpande riktning öppnats. Därmed får koncessionsnämnden rätt att ge- nomföra en förutsättningslös omprövning som ett alternativ till att förbjuda verksamheten.

24 5

Har tio år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft. får koncessionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verk- samheten efter vad som är skäligt.

Redan dessförinnan får sådana villkor föreskrivas av nämnden efter vad som är skäligt. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt eller . = om användningen av ny process- eller reningsteknik i verksamheten skulle medföra en väsentlig förbättring från miljöskyddssynpunkt. _ Om särskilda skäl föreligger. får nämnden efter utgången av den tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde.

Utöver redaktionella ändringar har paragrafen förtydligats genom att det i andra stycket har tagits upp den omprövningsmöjlighet som gäller ny process- eller reningsteknik och som jag har behandlat i den allmänna motiveringen i avsnittet om tillståndsbesluts rättskraft ( avsnitt 2.2.2 ). Det förhållandet att den teknik i fråga om reningsformer eller produktionsme- toder som skall kunna föranleda strängare villkor har angetts som "ny" betyder inte att tekniken skall vara ny i den bemärkelsen att den har uppfunnits först efter det att det aktuella tillståndet lämnades. Tekniken i fråga kan mycket väl ha varit känd vid tillståndsprövningen. Anledningen till att föreskrifter om användningen av denna teknik då inte meddelades kan ha varit t. ex. att tekniken ansågs för outvecklad för att kunna tilläm— pas vid storskalig produktion. Det kan också ha varit så att kostnaderna för att installera och utnyttja tekniken i fråga inte bedömdes som rimliga. Vid det tillfälle då omprövningen är aktuell kan bedömningen utfalla på annat sätt. Såsom jag har uttalat i den allmänna motiveringen skall därvid stor vikt fästas vid kostnaderna för övergången till den nya tekniken och till den tid som behövs för övergången.

Av andra stycket följer att nya eller strängare villkor får föreskrivas

Prop. l980/81: 92 75

också när förhållandena i den miljö som omger verksamheten har ändrats väsentligt. innebörden är att alla förhållanden i omgivningen som har ändrats väsentligt och som medför att störningarna från viss verksamhet för framtiden inte bör tålas i samma utsträckning som tidigare kan utgöra grund för en omprövning. Läget kan vara det att det efter tillståndsbeslutet för viss verksamhet tillkommit utsläpp från andra industrier eller anlägg- ningar i samma vatten- eller luftområde. Med hänsyn härtill kan riskerna för människors hälsa och för miljön ha ökat på grund av att mängden föroreningar har ökat eller på grund av att effekten av föroreningarna har blivit kraftigare genom samverkan mellan olika förorenande ämnen (s.k. synergism). Det kan vidare förhålla sig så att den omgivande miljön efter tillståndsbeslutet har blivit mer känslig för störningarna från verksamhe- ten. Ett exempel härpå är när bostadsbebyggelse har uppförts på ett tidigare obebyggt Område i närheten av den störande anläggningen.

Att sådana förändringar som nu har angetts inträffar bör enligt min mening i stor utsträckning kunna motverkas genom en förnuftig planering. Störningarna från redan tillståndsgivna anläggningar måste givetvis beak- tas såväl vid miljöskyddsprövningen av planerad verksamhet som vid samhällsplaneringen i övrigt. Såsom har påpekats av föredraganden vid ML:s tillkomst ( prop. 1969: 28 s. 2 l7) har ett tillståndsbeslut den prioritets- verkan att innehavaren av tillståndet inte kan tvingas upphöra med den miljöfarliga verksamheten på grund av att ny bebyggelse har vuxit tipp i närheten. Men han kan enligt den nu behandlade bestämmelsen bli skyldig att vidta ytterligare skyddsåtgärder för att minska störningarna. När en fråga om omprövning aktualiseras utgör prioriteten bara en av flera om- ständigheter som skall beaktas vid den skälighetsavvägning som görs av koncessionsnämnden.

28 5

Har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd. får koncessionsnämn- den vid tillämpningen av 24. 25. 27 eller 29 å andra stycket inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

Den sakliga ändring som har Vidtagits i denna paragraf är en konsekvens av den ändring som har gjorts i 29 å andra stycket.

29 5

Ett tillstånd förfaller. om den med tillståndet avsedda verksamheten inte har satts i gång inom den tid som har föreskrivits med stöd av 18 å andra stycket.

Visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstå genom att tillståndet förfaller. får koncessionsnämnden förlänga tiden med högst tio år. om ansökan därom görs innan den föreskrivna tiden går ut. Nämn- den får därvid föreskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Prop. 1980/81: 92 76

Utöver redaktionella justeringar har i andra stycket av denna paragraf tillagts en bestämmelse enligt vilken koncessionsnämnden i samband med förlängning av den för igångsättningen fastställda tiden får ompröva de i tillståndsbeslutet angivna villkoren i skärpande riktning. Eftersom nämn- den alltid kan tvinga fram en omprövning genom att avslå en begäran om förlängning. torde bestämmelsen inte innebära någon ändring av gällande rätt. Den skall ses som ett förtydligande som är motiverat av praktiska skäl. Om det vid tidpunkten för prövningen av frågan om förlängning har gått en längre tid från det tillståndsbeslutet meddelades. finns risk för att de ursprungligen fastställda villkoren inte svarar mot de miljöskyddskrav som ställs på likartade verksamheter vid det senare tillfället. Det framstår i sådana fall som praktiskt både för sökanden och berörda myndigheter att omprövningen skeri samband med att förlängningsfrågan avgörs.

29 a 5

Koncessionsnämndens beslut om villkor eller föreskrifter enligt 23—25, 27 5 eller 29 å andra stycket andra meningen har samma verkan som ett tillståndsbeslut.

Paragrafen har tillagts i detta lagstiftningsärende. Motivet till att införa bestämmelsen har jag redovisat i avsnittet om tillståndsbesluts rättskraft i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.2 ). Bestämmelsen avser att ge företagaren skäligt skydd mot en ny omprövningi skärpande riktning. Den gäller vid all omprövning som leder till att nya eller ändrade villkor eller föreskrifter meddelas. En omprövning i skärpande riktning före skyddsti- dens utgång kan emellertid ske. om något sådant förhållande föreligger som kan föranleda omprövning av villkoren i ett tillståndsbeslut.

38 &

Statens naturvårdsverk och länsstyrelserna utövar tillsynen av miljöfar- lig verksamhet.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen. samordnar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet. '

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseen- den eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverk- samheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av denna lag beivras.

lförsta stycket har den nuvarande förutsättningen för tillsynens utövan- de. att fara för allmänna intressen skall föreligga. tagits bort på grund av att den ansetts innebära en onödig inskränkning i tillsynsbefogenheterna. Dessutom har en redaktionell justering gjorts.

Genom tillägget av sista meningen i tredje stycket har införts en allmän skyldighet för tillsynsmyndigheterna att se till att överträdelser mot ML beivras. Jag har behandlat frågan i den allmänna motiveringen (avsnitt

Prop. 1980/81: 92 77

2.4.5). Föreskriften riktar sig i första hand till länsstyrelsen och i förekom- mande fall (44 a &) hälsovårdsnämnden. eftersom det är dessa myndigheter som har huvudansvaret för den löpande tillsynen. När misstanke om att en överträdelse har skett har uppkommit hos en tillsynsmyndighet. måste myndigheten med anledning av förevarande bestämmelse ta upp saken och utreda den så att myndigheten kan bedöma om anmälan till åtal skall ske. Visar sig misstanken vara befogad, mäste sådan anmälan göras såvida inte överträdelsen är så bagatellartad att den kan antas gå fri från straff enligt 45 å andra stycket.

1 skyldigheten att verka för att överträdelser beivras ingår också en skyldighet för länsstyrelsen och i förekommande fall hälsovårdsnämnden att rapportera allvarligare överträdelser till naturvårdsverket. Detta är en förutsättning för att naturvårdsverket skall kunna fullgöra sina uppgifter att hos koncessionsnämnden väcka talan om förverkande av tillstånd eller om uttagande av miljöskyddsavgift i fall som avses i 23 resp. 52 &. Det ankommer på regeringen att meddela behövliga föreskrifter om hur denna rapportering skall gå till.

39 ?

Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan upp- komma genom miljöfarlig verksamhet. får myndigheten meddela råd om lämpliga åtgärder för att motverka olägenheten.

Genom en ändring som har gjorts i denna paragraf utgör det inte längre en förutsättning för åtgärden att meddela råd att olägenheten bedöms vara av betydelse från allmän synpunkt. De regler som en myndighet kan meddela enligt denna paragraf är till sin karaktär sådana att de anvisar en företagare hur han lämpligen kan förfara i vissa hänseenden men där det likväl står honom fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet. Då termen "anvisningar” inte längre bör användas som beteck- ning för sådana reglcr har termen tagits bort i denna och nästföljande paragraf (se prop. l975/76: I 12 s. 66 och 67).

40 i?

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag. får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som ' Uppenbart behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas. I bråds- kande fall eller när det i övrigt finns särskilda skäl får föreläggandet ges omedelbart och i andra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslu- tet. får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

I beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet sätta ut vite.

Prop. l980/81: 92 78

I denna paragraf hargjorts vissa justeringar av redaktionell karaktär. Vidare har ordet "länsstyrelsen" genomgående bytts ut mot "en tillsyns- myndighet”. Såsom har föreslagits i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.3 ) bör befogenheten att ingripa mot miljöfarlig verksamhet med stöd av denna paragrafi framtiden tillkomma också naturvårdsverket. En sådan befogenhet tillkommer också en hälsovårdsnämnd. när tillsynsuppgifter har överlåtits till nämnden enligt vad som sägs i 44 a &. Formellt kommer därigenom den centrala. den regionala och den lokala tillsynsmyndighe- tens befogenhet att ingripa att vara lika omfattande och att sammanfalla i ett enskilt tillsynsärende. Detta bör som regel inte föranleda några problem med hänsyn till det samarbete och det samråd som får förutsättas komma att ske i tillsynsfrågor av större vikt. Huvudregeln bör naturligtvis vara att den myndighet bör ingripa-som har ansvaret för tillsynen över den anlägg- ning som är aktuell. I det särskilda fallet kan t. ex. länsstyrelsen ha begärt bistånd av naturvårdsverket när ett ingripande övervägs mot en från till- synssynpunkt besvärlig anläggning. t.ex. inom den kemiska industrin. Vid uppenbar passivitet från någon tillsynsmyndighets sida bör annan tillsyns- myndighet kunna gå in med ett föreläggande. Den omständigheten att någon tillsynsmyndighet anser att annan tillsynsmyndighet i ett visst fall borde ha ingripit med kraftfullare åtgärder än som skett utgör enligt min uppfattning inte skäl för den först nämnda myndigheten att ingripa. För naturvårdsverkets del gäller i sådant fall att verket har möjlighet att över- klaga tillsynsbcslut som har meddelats av länsstyrelsen eller hälsovårds- nämnden.

44 a 5

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt hälsovårds- nämnden att utöva fortlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker sådan överlå- telse. skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla hälsovårds- nämnden.

De övervägandcn som ligger bakom bestämmelserna i denna paragraf har redovisats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.3 ). Av bestämmel— sens utformning följer att tillsynsuppgifter inte kan delegeras till hälso- vårdsnämnden i en kommun i större omfattning än vad kommunen har åtagit sig. Det får förutsättas atl. samråd mellan kommunen och länsstyrel- sen sker. innan ett sådant åtagande görs. Kommunen svarar själv för att det finns resurser och kompetens för tillsynen. Länsstyrelsen skall därför inte pröva den frågan.

F.nligt andra meningen blir ML:s regler om tillsynsmyndighet tillämpliga ifråga om hälsovårdsnämnden. när tillsynsuppiftcr har överlåtits på nämn- den. Därvid får hälsovårdsnämnden de befogenheter och skyldigheter som framgår av föreskrifter i bl.a. 38—43 ss. Rörande samspelet mellan till- synsmyndigheter-na villjag hänvisa till vadjag i detta avseende tidigare har anfört i specialmotiveringen till 38 och 40 ss.

Prop. 1980/81: 92 79

En överlåtelse av vissa tillsynsuppgifter på hälsovårdsnämnden innebär inte att allt ansvar för den delen av tillsynen tas bort från länsstyrelsen. Enligt 38 å tredje stycket åligger det länsstyrelsen att på olika sätt bistå hälsovårdsnämnden i dess verksamhet. Detta kan särskilt vara påkallat om förhållandena i ett tillsynsärende är komplicerade från teknisk eller juri- disk synpunkt.

45 s

'l'ill böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

l. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8. 23 eller 4l & eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av lä fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av lOåi.

3. åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 17.5. ISÖ första stycket. l9—21ä. 2l aå andra stycket. 23—25. 27%. 29.5 andra stycket eller 4l &.

4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43.5 första Stycket eller i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbörande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydelse för pröv- ning av en tillstånds- eller tillsynsfråga.

l ringa fall döms inte till ansvar. 'l'ill ansvar enligt första stycket döms inte. om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .

Bestämmelserna iförsra stycke! överensstämmer till stora delar med den nuvarande lydelsen av stycket. Straffmaximum har höjts till två års fängel- se. Kränkningsrekvisitet i punkten 3 har slopats. Vidare har punkterna 2 och 3 ändrats som en följd av förslaget att dispensprövningen skall upphö- ra och av andra föreslagna ändringar i prövningssystemet. ] punkten 4 som är ny har förts in den bestämmelse om brott mot upplysningsplikten som nu finns i paragrafens andra stycke samtidigt som lämnandet av oriktiga uppgifter har straffbelagts.

Bakgrunden till höjningen av straffmaximum har jag redovisat i den allmänna motiveringen. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte brot- ten i förevarande paragraf borde delas in i åtminstone två grader. en för svåra brott och en för ordinära brott. Av vad jag har sagt i den allmänna motiveringen framgår att jag förordar att vissa ändringar görs i 13 kap. brottsbalken som innebär att ansvar för grova miljöbrott skall kunna ådö- mas enligt brottsbalken . Med hänsyn till bl.a. detta bör en särskild straff- skala för grova brott inte införas i ML.

Eftersom den föreslagna straffskalan i ML gäller för samtliga brotts- typer. kommer straffmaximum för brott mot upplysningsplikten (punkten 4) att höjas väsentligt. från nuvarande böter till två års fängelse. Enligt Svea hovrätt bör samma straffskala gälla för detta brott som för normalfal-

Prop. 1980/81: 92 80

let av brottet osann försäkran enligt 15 kap. 10.6 första stycket brottsbal- ken, vilket skulle innebära fängelse i högst sex månader. Jag kan inte dela hovrättens uppfattning. Att lämna oriktiga uppgifter i ett miljöskydds- ärende kan i vissa fall få omfattande konsekvenser för samhället. vilket BT Kemi-fallet är ett belysande exempel på. Hovrätten har också tagit upp frågan om konkurrens mellan ett brott mot upplysningsplikten och övriga brott i paragrafen. Därvid har hovrätten pekat på möjligheten av att ett åsidosättande av upplysningsplikten kan utgöra ett led i ett förfarande som resulterar i ett annat brott mot ML. Enligt min mening följer av den utformning som straffbuden har fått i denna paragraf att domstolarna i de nu berörda fallen måste döma för två brott. Det är alltså frågan om vad som brukar kallas olikartad brottskonkurrens. Den omständigheten att t. ex. en överträdelse av ett tillståndsbeslut föregåtts av att oriktiga uppgifter har lämnats till vederbörande myndighet skall följaktligen inte ses bara som ett försvårande led i överträdelsen utan skall bedömas som ett brott för sig.

Straffbudet om brott mot upplysningsplikten (punkten 4) beskriver två skilda slags gärningar. Enligt det första ledet straffas den som underlåter att lämna en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om den miljöfarliga verksamheten när myndigheten begär det såsom föreskrivs i 43 &. Syftet med denna upplysningsplikt är att ge en tillsynsmyndighet tillfredsställan- de underlag för att bedöma om verksamheten är miljöfarlig och om det till följd därav krävs ingripande från myndighetens sida. Mot bakgrund härav är det enligt min mening uppenbart att brott mot upplysningsplikten begås inte bara när den som bedriver verksamheten vägrar att lämna upplysning- ar utan också när han lämnar oriktiga uppgifter genom att t. ex. utelämna betydelsefull information eller lämna direkt felaktiga uppgifter. Att på sådant sätt lämna en tillsynsmyndighet vilseledande besked kan således inte anses innebära att innehavaren har fullgjort sin skyldighet att lämna "behövliga upplysningar”.

1 det andra ledet av punkten 4 straffbeläggs förfarandet att lämna orik- tiga uppgifter i en ansökan eller annan handling som avges enligt ML till en tillstånds- eller tillsynsmyndighet. Här krävs inte att uppgifternas läm- nande skall ha skett på begäran av en myndighet. En sådan skyldighet kan naturligtvis föreligga. Den regleras då inte av 43å utan av t.ex. l3ä eller föreskrifter som kan ha meddelats i tillståndsbeslut. Som ett praktiskt exempel på uppgifter vars riktighet straffsanktioneras genom bestämmel- sen i fråga kan nämnas uppgifter om utsläpp vilka skall avges till en tillsynsmyndighet enligt ett fastställt kontrollprogram. Straffbestämmelsen i detta led omfattar bara oriktiga uppgifter som lämnas i skriftliga handling- ar. Något praktiskt behov av att låta muntliga utsagor vid förhandlingar omfattas av bestämmelsen torde knappast föreligga. Andra än den som utövar den miljöfarliga verksamhet varom fråga är kan inte bestraffas för oriktiga uppgifter enligt denna bestämmelse.

Prop. 1980/81: 92 Sl

Bl.a. som en följd av att kränkningsrekvisitet slopas hari andra stycket av denna paragraf angetts att gärningar som är ringa faller utanför det straffbara området. Även med hänsyn till den i 385 lagförslaget upptagna skyldigheten för tillsynsmyndigheten att beivra brott är en sådan avgräns- ning enligt min bedömning nödvändig. om arbetsbelastningen hos dessa myndigheter skall kunna hållas på en rimlig nivå.

475

Har någon begått en gärning som avses i 455 första stycket 1—3. kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. ] fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 1915 utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

Berörs allmänna intressen. får ansökan om handräckning göras av sta- tens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkoms inte ett föreläggande enligt 405 första eller andra stycket. skall kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombe- sörja att åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

I tredje stycket har en följdändring gjorts. Övriga ändringar är av redak- tionell karaktär.

48 5

Beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. om beslutet har meddelats av hälsovårdsnämnden. och hos regeringen. om beslutet har meddelats av länsstyrelsen. koncessionsnämnden eller statens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14.5 femte stycket andra meningen eller 435 tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 51.5 hos kammarrätten genom besvär. Om klagan över beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda bestämmelser i 62 5. - Naturvårdsverket får föra talan mot beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och i frågor som avses i 40. 41 eller 43 5 andra stycket.

Rätt att föra talan mot beslut som har meddelats i frågor om tillstånd har också kommuner och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organi- serar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet.

Första stycket. Detta stycke ersätter de tre första styckena i paragrafens nuvarande lydelse. De sakliga ändringar som har vidtagits föranleds bl. a. av förslagen om att dispensprövningen skall tas bort och att tillsynsupp- gifter kan överlåtas på hälsovårdsnämnderna. Den huvudsakliga innebör- den av detta stycke är att beslut i tillstånds- och tillsynsfrågor överklagas hos regeringen. dock att besvär över hälsovårdsnämndens tillsynsbeslut i första hand prövas av länsstyrelsen. Med beslut i tillståndsfrågor avses här liksom på andra håll i lagen inte bara egentliga tillståndsbeslut utan också andra beslut som gäller frågor som hör ihop med ett tillstånd. såsom beslut i frågor om igångsättningsmedgivande och i frågor om omprövning av villkor. Enligt gällande ordning som har behållits i detta förslag överklagas 6 Riksdagen I980/8l. ! saml. Nr 92

Prop. 1980/81: 92 82

vissa beslut till kammarrätten och i sista hand sker prövning av regerings- rätten. Beslut om miljöskyddsavgiften överklagas också till kammarrätten. Särskilda bestämmelser om besvär gäller för sådana fall enligt förvaltnings- processlagcn (l97lz291) vartill hänvisning sker i 625. En erinran härom har tagits in i första stycket.

Andra stycket. I detta stycke som motsvarar tjärde stycket i paragrafens nuvarande lydelse regleras den särskilda besvärsrätt som tillkommer na- turvårdsverket. Nytt är att verkets besvärsrätt inte längre begränsas av att bara allmänna intressen får tillvaratas.

Tredje stycket. Den besvärsrätt som föreslås tillkomma kommuner och lokala arbetstagarorganisationer utan att dessa berörs som sakägare av det beslut som överklagas tas upp i detta stycke. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.2.3 ). Kommunernas besvärsrätt är såsom tidigare har sagts inte begränsad till beslut som rör en miljöfarlig verksam- het som är lokaliserad till kommunens eget område. Den avgörande förut- sättningen för om besvärsrätt föreligger är om kommunens yttre miljö kan bli utsatt för störningar från den aktuella verksamheten eller denna på annat sätt berör ett miljöskyddsintresse hos kommunmedlemmarna. Be- slut om att överklaga fattas av kommunfullmäktige. såvida fullmäktige inte har delegerat beslutanderätten till kommunstyrelsen eller annan nämnd enligt 5.5 kommunallagen (1977: 179).

Med uttrycket lokal arbetstagarorganisation bör förstås en sådan sam- manslutningav arbetstagare som skulle vara part i en lokal förhandling med den arbetsgivare som är aktuell i sammanhanget enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

49 5

Beslut i frågor om tillstånd enligt denna lag. beslut i frågor som avses i 415 eller 435 andra stycket och beslut enligt 145 femte stycket andra meningen eller 435 tredje stycket blir gällande när beslutet har vunnit laga kraft. I beslutet får föreskrivas att det skall gälla med omedelbar verkan.

Igångsättningsmedgivanden och beslut i frågor som avses i 405 gäller med omedelbar verkan. om vederbörande myndighet inte föreskriver an- nat i beslutet.

] paragrafen har utöver redaktionella ändringar gjorts den sakliga änd- ringen att igångsättningsmedgivanden enligt 21a5 i detta lagförslag har hänförts till sådana beslut som enligt andra stycket i förevarande paragraf blir gällande utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. Denna lösning har ansetts mest följdriktig med hänsyn till det ändamål som bär upp bestämmelserna om igångsättningsmedgivanden. Överklagas ett så- dant beslut har regeringen möjlighet att förordna om inhibition och därmed hindra att medgivandet tas i anspråk. innan besvären har prövats.

Prop. 1980/81: 92 83

50 5

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 405 första stycket förbjudit miljö- farlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksam- heten enligt denna lag. kan koncessionsnämnden. om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada. bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller koncessions- nämnden föreskriver något annat.

Vad som sägs i första stycket skall gälla också sådana beslut om ingri- panden mot miljöfarlig verksamhet som hälsovårdsnämnden meddelar med stöd av hälsovårdsstadgan (1958: 663).

Ändringarna i denna paragraf utgör till en del en konsekvens av de ändringar i tillsynssystemet som jag har föreslagit i den allmänna motive- ringen ( avsnitt 2.3 ) och är i övrigt av redaktionell karaktär.

Hänvisningar till S4

  • Prop. 1980/81:92: Avsnitt 2.4.2

Miljöskyddsavgift

52 5

En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall utgå. om en föreskrift som avses i 45 5 första stycket 1—3 har överträtts och överträdelsen har med- fört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksam- heten, dels betydande störningar för omgivningen eller risk för sådana störningar.

Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om miljö-- skyddsavgiften. Avgiften har knutits till sådana överträdelser som avses i punkterna 1—3 i45 5. Miljöskyddsavgiften skall som närmare har utveck- lats i den allmänna motiveringen tillämpas enbart på överträdelser som kan medföra dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. dels allvarligare störning för omgivningen. Den typen av gärningar ryms inte i de beskrivningar som ges i 45 .5 första stycket 4.

Begreppet ekonomisk fördel betyder inte detsamma som begreppet vin- ning i brottsbalken . Det karakteristiska för sistnämnda begrepp är att det avser den nettovinst eller förmögenhetsökning som en gärningsman eller någon i vars ställe denne är tillförs omedelbart på grund av den brottsliga handlingen. Någon sådan omedelbar vinning torde inte uppkomma genom det slags överträdelser som omfattas av ML:s straffbestämmelser. De ekonomiska fördelar som kan uppkomma vid dessa överträdelser och som miljöskyddsavgiften avser att träffa är i allmänhet bara en indirekt följd av överträdelsen. _

"Ekonomisk fördel" får vidare inte förväxlas med "vinst" i företags- ekonomisk mening. Ett brott mot ML kan mycket väl ha inneburit ekono- miska fördelar för den som utövar den berörda miljöfarliga verksamheten. fastän verksamheten har gått med förlust från företagsekonomisk syn- punkt. Ett exempel på detta är när produktionen vid en anläggning inte

Prop. 1980/81: 92 84

stoppas utan fortsätts trots att reningsutrustningen gått sönder. Även om rörelsen går med förlust uppkommer ekonomiska fördelar i ett sådant fall. eftersom värdet av produktionen bidrar till täckning av arbetslöner och andra fasta kostnader som skulle ha uppkommit även om produktionen såsom bort ske —- stoppats under den tid som reningsutrustningen repare- rades. Att förlusten blivit mindre genom överträdelsen än vad den skulle ha blivit vid ett laglydigt handlande utgör sålunda den ekonomiska fördelen i detta exempel.

Underlåter någon att iaktta förprövningsplikten (45 5 första stycket 2). kommer som jag har sagt i den allmänna motiveringen de fall då gärningen har bestått enbart av att byggandet av en anläggning har påbörjats utan tillstånd inte att omfattas av förevarande paragrafs tillämpningsområde. I sådana fall kan visserligen ekonomiska fördelar ha uppkommit men efter-- som någon verksamhet inte har satts igång är kravet på att gärningen skall ha medfört betydande störning för omgivningen inte uppfyllt. Inte heller kan någon risk för sådan störning anses föreligga. Det förhållandet att det förelåg risk för att verksamheten vid anläggningen så småningom skulle ha påbörjats utan att tillstånd erhållits. om inte ingripande hade skett. utgör inte en sådan risk för miljöstörning som här avses. Risken skall'ha manifes- terat sig direkt genom den otillåtna åtgärden. Jag har i'den allmänna motiveringen som exempel på här avsedd risk anfört det fallet att miljöfar- ligt avfall grävs ned eller deponeras på ett otillåtet sätt. Någon omedelbar miljöstörning uppkommer inte så länge det emballage i vilket avfallet är inneslutet är i tillfredsställande skick. Men redan genom den otillåtna deponeringen kan i många fall den bedömningen göras att det fanns risk för att farliga ämnen efter en tid kan komma ut i miljön. För sådana fall skall miljöskyddsavgiften således kunna tillämpas. '

Om själva verksamheten eller produktionen påbörjas vid en anläggning som har byggts utan tillstånd. när det krävs sådant. kan däremot förpröv- ningspliktens åsidosättande resultera i att utsläpp från anläggningen föran- leder olägenhet av väsentlig betydelse för omgivningen. Detta måste anses vara fallet. även om utsläppen till art eller omfattning inte har avvikit från vad som godtas i ett senare meddelat tillståndsbeslut. När utsläppen sked— de var de otillåtna och den omständigheten att verksamheten sedermera tillåts. t.ex. därför att företaget medför fördelar som från allmänna och enskilda synpunkter avsevärt överväger olägenheterna (6 5 ML). bör alltså inte påverka bedömningen i avgiftsfrågan.

En risk för miljöstörning kan anses föreligga också i vissa fall då en företagare underlåter att efterkomma en föreskrift om uppförande av sär- skilda säkerhetsanordningar t. ex. en skyddsdamm som syftar till att hind- ra skadliga utsläpp vid tekniska missöden. Eftersom anordningen har bedömts vara nödvändig. måste underlåtenheten anses ha medfört en akut risk för störning, även om något missöde som orsakat utsläpp ännu inte hunnit inträffa.

Prop. 1980/81: 92 85

Jag har i den allmänna motiveringen understrukit vikten av att prövning och uttag av miljöskyddsavgiften endast kommer att ske i de fall som framstår som allvarliga från miljöskyddssynpunkt. Detta har i lagtexten uttryckts så att gärningen skall ha medfört betydande störningar för omgiv- ningen eller risk för sådana störningar. Därvid skall beaktas t.ex. vad det är för område som har drabbats av den otillåtna störningen om det är ett bostadsområde eller ett industriområde. om det är ett särskilt känsligt naturskyddsområde osv. samt arten och omfattningen av de skador som har inträffat eller befaras. Det är inte bara de aktuella verkningarna som bör beaktas utan hänsyn bör även tas till hur förhållandena kan komma att utveckla sig i framtiden. Särskilt tungt väger hälsorisker som kan vara förknippade med den otillåtna verksamheten. Tillämpningen av regeln bör inte bereda några större svårigheter. Både naturvårdsverket och konces- sionsnämnden har numera en över tioårig erfarenhet av tillämpning av ML.

Som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen räcker det för uttag av miljöskyddsavgiften att en överträdelse objektivt sett har konstaterats föreligga. Förhandenvaron av ett subjektivt rekvisit uppsåt eller oakt- samhet behöver således inte bevisas. Även vådahändelser kommer därmed att falla under tillämpningen av denna paragraf. Eftersom sådana händelser kan medföra ekonomisk fördel. bör det vara möjligt att också i dessa fall ta ut en miljöskyddsavgift. Obilliga verkningar av en sådan strikt tillämpning kan mildras med stöd av 55 5.

Den omständigheten att straffbestämmelserna i 45 5 första stycket l—3 skall tillämpas endast subsidiärt till brottsbalken inverkar givetvis inte på möjligheten att i förekommande fall ta ut en miljöskyddsavgift.

53 5 ' Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska ellerjuridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

För tydlighetens skull har i denna paragraf angetts att också juridiska personer är subjekt för miljöskyddsavgiften.

Det avgörande för vem som i det enskilda fallet skall påföras avgiften är vem som i ekonomiskt avseende har svarat för utövandet av den miljöfar- liga verksamhet som är aktuell. Det ärju hos den personen. oavsett om han är en fysisk ellerjuridisk person. som de ekonomiska fördelarna skall ha uppkommit enligt 52 5. Jag har i den allmänna motiveringen uttalat mig för att alla slag av juridiska personer. oavsett vad de fyller för funktion. bör ktrnna vara subjekt för avgiften. En kommun kan sålunda i princip åläggas en miljöskyddsavgift för t. ex. brott mot ML i samband med driften av en avloppsreningsanläggning.

Tvekan kan uppstå om vem som är rätt avgiftssubjekt när en rörelse har överlåtits efter det att gärningen begicks men före avgiftstalans väckande. Drevs rörelsen av en fysisk person när gärningen begicks. skall han svara

Prop. 1980/81: 92 86

för avgiften likaväl som för det straff som kan dömas ut för gärningen. Han har ju tillgodogjort sig fördelarna. även om han har överlåtit rörelsen. I fråga om verksamhet som drivs av aktiebolag eller andrajuridiska perso- ner kan åtskillnad göras mellan det fall då överlåtelsen gäller själva bolaget som sådant och det fall då överlåtelsen avser den verksamhet. t.ex. en fabrik. vari överträdelsen har begåtts. Anspråket på miljöskyddsavgiften riktar sig mot den förmögenhetsmassa som hålls samman av t.ex. ett aktiebolag. Att bolaget överlåts inverkar sålunda inte ens i fall som gäller fåmansbolag på frågan om vem som är rätt avgiftssubjekt. Av samma skäl kan inte heller en överlåtelse av själva den anläggning vari överträdelsen ' har begåtts befria det överlåtande bolaget från ansvaret för miljöskyddsav- giften.

54 5

Miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som svarar mot de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.

Kan full bevisning om storleken av de ekonomiska fördelarna inte alls eller endast med svårighet läggas fram. får miljöskyddsavgiften bestämmas till ett skäligt belopp.

Enligt vad jag har sagt i spccialmotiveringen till 52 5 karakteriseras de överträdelser för vilka miljöskyddsavgiften kan utgå av att en miljöfarlig verksamhet utövas antingen otillåtet dvs. det råder ett förbud mot verksamheten eller också att tillstånd inte sökts trots att förprövningsplikt gäller eller på ett otillåtet sätt dvs. meddelade föreskrifter om försik- . tighetsmått åsidosätts. När miljöstörningarna från en anläggning överskri- der vad som är tillåtet enligt tillståndsbeslutet. åligger det innehavaren så snart saken inte är bagatellartad att vidta omedelbara åtgärder för att rätta till felet. I många fall, särskilt när störningarna kan bli allvarliga. torde den enda adekvata åtgärden vara att stoppa driften. om så sker torde det knappast bli aktuellt att ta ut en miljöskyddsavgift. även om straffansvar för överträdelsen kan komma att utkrävas. Någon vinning för företagaren eller allvarlig störning på omgivningen uppstår väl knappast. Tillämpning- en av miljöskyddsavgiften torde i stället komma att gälla i huvudsak enbart fall där det i efterhand kan slås fast att den miljöfarliga verksamheten inte borde ha utövats därför att verksamheten var otillåten i något av de hänseenden som nyss har sagts.

Innebörden av begreppet ekonomisk fördel har jag kommenterat i den allmänna motiveringen och vid 52 5.

När det gäller att i särskilda fall avgöra storleken av den ekonomiska fördelen kommer förhållandena att vara mångskiftande och gestalta sig olika från fall till fall. I fråga om ncdgrävning eller annan otillåten kvitt— blivning av miljöfarligt avfall torde det regelmässigt vara lätt att uppskatta fördelen. Vad företaget sparar genom den otillåtna åtgärden är kostnaden för ett riktigt omhändertagande av avfallet. Storleken på den kostnaden

Prop. 1980/81: 92 87

kan i de flesta fall avläsas i de taxor som tillämpas av Svensk Avfallskon- vertering AB (SAKAB) och andra seriösa behandlingsföretag. I princip samma bedömning torde kunna göras vid otillåten deponering av annat avfall och vid ett enstaka otillåtet utsläpp av t. ex. en processkemikalie. varigenom företaget slipper kostnaderna för att hålla inne och rena en processvätska.

I fråga om gärningar som består i att någon form av industriell verksam- het bedrivs varaktigt otillåtet eller på ett otillåtet sätt kan det vara svårare att bestämma den ekonomiska fördelen. För att beräkna den ekonomiska fördel som gärningen har medfört skall i princip enjämförelse göras mellan det ekonomiska utfallet av verksamheten under den tid som det otillåtna handlandet pågick och den ekonomiska situation som skulle varit för handen om överträdelsen inte hade begåtts. Det faktiska ekonomiska utfallet av verksamheten torde så gott som alltid kunna klarläggas med ledning av företagets räkenskaper. Men att utreda de ekonomiska följderna av ett rättsenligt. hypotetiskt handlande kan vara besvärligare. [ fall av förbud mot verksamheten liksom i fall där förprövningsplikten har åsido- satts skulle företagarens tänkta handlande ha inneburit att han avstått från att driva verksamheten och därmed också från de intäkter som verksamhe- ten gett upphov till. Om han inte drivit verksamheten skulle han å andra sidan kunnat bespara sig en del av de verkliga kostnaderna som han haft. I andra fall består gärningen i att en tillståndsgiven anläggning drivits en viss tid på ett otillåtet sätt 't. ex. genom att utsläppen av vissa ämnen varit för höga. Då skulle det tänkta handlandet med vilket gärningen skall jämföras ha inneburit att företagaren vidtagit åtgärder för att förhindra att utsläppen blev för höga. I sådana fall kan skilda uppfattningar föreligga om vilken åtgärd som från miljöskyddssynpunkt skulle ha krävts. Ibland torde be- dömningen utfalla så att den riktiga åtgärden skulle varit att stoppa driften. I andra fall kan anses att en mindre ingripande åtgärd varit tillfyllest. Med hänsyn till nu anförda omständigheter kan det i en hel del fall antas bli svårt att beräkna den ekonomiska fördelen genom en sådan jämförelse av två händelseförlopp som jag nu har talat om. Det är mot denna bakgrund som regeln om skälighetsuppskattning i andra stycket av förevarande paragraf skall ses.

Regeln innebär en lättnad i det beviskrav som annars skulle ha riktats mot naturvårdsverket. Givetvis ankommer det på naturvårdsverket att i ett avgiftsmål utforma yrkandet till att avse ett bestämt belopp och att ange vilka omständigheter som åberopas till stöd för detta. Det är också verkets uppgift att så långt det är möjligt och rimligt lägga fram utredning rörande de förhållanden som i det speciella fallet bör inverka på avgiftens storlek.

Av den hänvisning som i 62 5 detta lagförslag görs till 29 5 förvaltnings- processlagen (1971: 291) följer att miljöskyddsavgiften inte får bestämmas till högre belopp än vad som har yrkats av naturvårdsverket och inte heller till lägre belopp än vad som har medgivits av motparten. I det sistnämnda fallet får dock avgiften sättas lägre. om särskilda skäl föreligger.

Prop. 1980/81: 92 88

55 5 Miljöskyddsavgiften får nedsättas eller efterges. om särskilda omstän- digheter föreligger.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör avgiftsreglerna tillämpas obligatoriskt och strikt. För att mildra effekten av en sådan tillämpning har införts en befogenhet att sätta ned avgiften helt eller delvis. när särskilda omständigheter föreligger.

Att avgiften nedsätts torde såsom jag har anfört i den allmänna motive- ringen. bl.a. kunna komma i fråga när särskilda omständigheter i fråga om gärningens art motiverar det eller när skadestånd döms ut i anledning av samma gärning. Det kan t. ex. tänkas förekomma fall där driften omedel- bart inställs vid ett överutsläpp i en tillåten verksamhet. men där gärningen ändå medför viss ekonomisk fördel och betydande störning. I sådana fall kan det framstå som rimligt att sätta ned avgiften. Att jämkning är möjlig endast i undantagsfall och att regeln skall tillämpas restriktivt markeras genom kravet på att särskilda omständigheter skall föreligga.

Rörande förfarandet i avgiftsmäl har jag tidigare uttalat att det är par- . terna som skall sörja för utredningen och bevisningen i målen. Konces- sionsnämnden kommer således i avgiftsmäl inte att såsom gäller i till- ståndsärenden enligt ML vara skyldig att se till att utredningen blir full- ständig. Enligt 8 5 förvaltningsprocesslagen. vartill hänvisning görs i 62 5 lagförslaget. åligger det nämnden att se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Avgiftsmålens beskaffenhet gör att nämnden inte torde ha anledning att vara särskilt aktiv när det gäller att komplettera utredningen eller bevisningen. Detta innebär bl.a. att svaranden i ett avgiftsmäl får anses skyldig att förebn'nga bevisning rörande de omständig- heter som kan föranleda nedsättning av avgiften.

56 5

"Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansö- kan av statens naturvårdsverk. Om koncessionsnämnden gäller därvid bestämmelserna i 11 och 15 55. Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppstår den lindrigaste meningen gälla.

Miljöskyddsavgift får ej påföras. om ansökan inte har delgivits den som anspråket riktas mot inom tio år från det gärningen begicks.

Med anledning av bestämmelsen i första stycket bör observeras att de jävsbestämmelser som enligt 12 5 gäller för tillståndsärenden inte kommer att gälla i fråga om avgiftsmålen. I stället kommer genom den hänvisning som görs i 62 5 lagförslaget till 41 5 förvaltningsproeesslagen (1971:291) rättegångsbalkensjävsrcgler att gälla.

Den i andra stycket föreslagna preskriptionstiden för avgiftstalan kom- mer att överensstämma med preskriptionstiden för åtal för grova miljö- brott. om det förslag till ändringar i 13 kap. brottsbalken som jag tidigare redovisat genomförs.

Prop. l980/8l : 92 89

57 5

Föreligger sannolika skäl för att någon skall påföras en miljö- skyddsavgift och kan det skäligen befaras att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala avgiften. får kvarstad läggas på så mycket av hans lösa egendom som svarar mot skulden. Om det räcker. får egendomen i stället ställas Linder förbud att säljas eller skingras. Skingringst'örbud får också meddelas på fast egendom som tillhör honom.

Finns lös egendom som har ställts under skingringsförbud hos tredje man, får denne förbjudas att lämna ut egendomen.

58 5

Beslut om kvarstad eller skingringsförbud meddelas av koncessions- nämnden. Frågor om kvarstad eller skingringsförbud får tas upp på yr- kande av statens naturvårdsverk.

Frågor om kvarstad eller skingringsförbud skall prövas så snart det kan ske. Är fara i dröjsmål. får nämnden omedelbart besluta åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

59 5

Då koncessionsnämnden förordnar om kvarstad eller skingringsförbud skall. om inte ansökan om miljöskyddsavgift redan har gjorts. nämnden bestämma den tid inom vilken sådan ansökan skall göras. Tiden får inte bestämmas längre än som oundgängligen behövs.

Är den utsatta tiden otillräcklig. får nämnden medge förlängning av tiden. om framställning om detta görs före tidens utgång.

60 5

Har inte inom den tid som avses i 59 5 ansökan kommit in till konces- sionsnämnden och har inte heller framställning om förlängning av tiden gjorts eller förekommer inte längre skäl för kvarstad eller skingringsför- bud, skall åtgärden omedelbart hävas. Då nämnden avgör frågan om påfö- rande av miljöskyddsavgift. skall nämnden samtidigt avgöra om säkerhets- åtgärden fortfarande skall bestå. Nämnden får också i samband med beslut om miljöskyddsavgift förordna om sådana säkerhetsåtgärder.

61 5 .

Finner koncessionsnämnden att kvarstad bör läggas på arrende. hyra eller annat dylikt som utgår av fast egendom. skall nämnden förordna en god man att uppbära medlen. Därvid skall nämnden också meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än den gode mannen.

Meddelas skingringsförbud på fast egendom och är det synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller på annat sätt väsentligen försämras. får nämnden förordna en god man att förvalta egendomen. Kostnad som behövs för egendomens förvaltning utgår av allmänna medel.

[ övrigt gäller om verkställande av kvarstad och skingringsförbud vad som sägs i utsökningslagen (1877131 s. 1). Vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

Bestämmelserna om kvarstad och skingringsförbud i 26 kap. rättegångs- balken har utgjort förebilder vid utformningen av 57—61 55.

Prop. 1980/81: 92 90

63 5

Om förfarandet vid prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller ut- över föreskrifterna i 56—61 55 denna lag vad som föreskrivs i 3—26 och 28—53 55 förvaltningsproccsslagen (1971129I). Därvid skall vad som sägs om rätten respektive länsrätt gälla koncessionsnämnden. [ stället för de i 40 5 nämnda lag angivna högsta vitesbeloppen om femtusen och tiotusen kronor får koncessionsnämnden bestämma beloppen till högst femtiotusen respektive högst etthundratusen kronor.

Beslut av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften får inte överklagas.

Naturvårdsverket får föra talan mot beslut i frågor om miljöskyddsav- gift.

Enligt min mening är det en fördel att i fråga om förfarandet i avgiftsmäl kunna falla tillbaka på det regelsystem som finns i förvaltningsproeessla- gen (1971 : 291 ). Så gott som samtliga bestämmelser i den lagen torde med fördel kunna tillämpas för avgiftsmålen även om behovet av vissa bestäm- melser kan sättas i fråga med hänsyn till de förhållanden som kommer att råda i avgiftsmålen. Undantag har dock behövt göras för bestämmelserna i l. 2 och 27 55. Vidare bör koncessionsnämnden ha befogenhet att sätta ut viten som uppgår till högre belopp än vad som föreskrivs i 40 5 förvalt- ningsproeesslagen. Anledningen till det är att mycket stora ekonomiska värden kan stå på spel och att beloppen. om vitet skall vara effektivt. måste kunna anpassas efter detta.

Enligt 9 5 förvaltningsproccsslagen är förfarandet skriftligt. Muntlig för- handling kan hållas så snart det är till fördel för utredningen eller om svaranden begär det. I de flesta fall torde muntlig förhandling vara av betydelse för utredningen i avgiftsmäl. Att svaranden uteblir från en munt- lig förhandling hindrar inte målets handläggning och avgörande (14 5 för- valtningsprocesslagen),

Det har inte ansetts lämpligt att göra det möjligt för svaranden att överklaga naturvårdsverkets beslut att väcka talan om miljöskyddsavgift. Inte heller andra beslut av verket i avgiftsfrågor bör kunna överklagas. Fördenskull har föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf in- förts. Självfallet får svaranden överklaga koncessionsnämndens beslut i avgiftsmäl enligt bestämmelserna om besvär i förvaltningsproeesslagen .

Enligt tredje stycket har naturvårdsverket tillagts befogenhet att föra talan mot koncessionsnämndens och kammarrätts beslut i avgiftsfrågor. Jag vill erinra om att naturvårdsverket f.n. enligt 48 5 har talerätt i bl.a. tillståndsfrågor.

63 5

Miljöskyddsavgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft.

Betalas inte miljöskyddsavgiften inom angiven tid. får avgiften jämte restavgift. beräknad enligt 58 5 1 mom. uppbördslagen (1953z272). indrivas iden ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt.

Prop. l980/81: 92 91

En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån indrivning inte har skett inom tio år från det att beslutet vann laga kraft.

1 paragrafen har tagits upp bestämmelser bl.a. om miljöskyddsavgiftens betalning och indrivning.

[ detta sammanhang bör anmärkas att miljöskyddsavgifter inte avses bli förenade med sådan förmånsrätt som enligt 1 l 5 förmånsrättslagen (1970: 979) har föreskrivits i fråga om fordran på skatt eller allmän avgift.

Övergångsbestämmelser

(. Denna lag träder i kraft den ljuli 1981.

2. I fråga om ansvar för gärning som har begåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. Bestämmelserna i 52—63 55 tillämpas endast i fråga om överträdelser som har begåtts efter ikraftträdandet.

4. Den som efter ikraftträdandet uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido- sätter villkor eller föreskrift som har meddelats med stöd av 10 5 eller 17 5 i deras äldre lydelse. döms till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte. om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

5. Har en föreskrift som avses i punkten 4 första stycket överträtts efter ikraftträdandet och har överträdelsen medfört dels ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. dels betydande störning för omgivningen eller risk för sådan störning. skall en miljöskyddsavgift utgå. Beträffande miljöskyddsavgiften gäller i övrigt bestämmelserna i 52— 63 55.

Motiven till övergångsbestämmelserna har jag redovisat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.4.7 ).

Hänvisningar till US2

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1980/81: 92 93 Bilaga [

Nuvarande lydelse av miljöskyddslagen (1969: 387) och miljöskyddskungörelsen (1969: 388)

Miljöskyddslagen

Inledande bestämmelser . 1 5

Denna lag är tillämplig på

1. utsläppande-av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om använd- ningen ej utgör byggande i vatten, '

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medfö- ra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus el- ler annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.

Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses i lagen (1971 : 1 154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på störning i ra- diomottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.

Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet.

2 5

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads— och naturvårdslagstiftning eller i an- nan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda be- stämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskom- melsen d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland. '

Har regeringen enligt 136 & 5 byggnadslagen (1947:385) prövat frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

I fråga om byggande i vatten för att motverka vattenförorening och om

' ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för avloppsvat- ten finns bestämmelser i vattenlagen (1918z523).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela sär- skilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

3 5 Med avloppsvatten avses i denna lag ]. spillvatten eller annan flytande orenlighet,

Prop. 1980/81: 92 94

2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrätt— ning, - 3. vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,

4. vatten som avledes för torrläggning av begravningsplats.

Tillåtlighetsregler 4 5 För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vin- nas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

5 5

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de' för- siktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjäl- pa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med utgångs- punkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydel— sen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktig- hetsmått som kommer i fråga.

6 5

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig bety- delse, även om försiktighetsmålt som avses i 5 & iakttages, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina lev- - nadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från na- turvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avse- värt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller" ej verksamhet. vars till- komst eller lokalisering prövats enligt 136 a & byggnadslagen (1947:385), eller rörledning, vars framdragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, användes för avsett ändamål.

75

Avloppsvatten av följande slag får icke utsläppas i vattendrag, sjö eller an-

l'rop. l980/8 l : 92 95

nat vattenområde om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet, nämligen

1. avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från tätbe- byggelse och som ej undergått längre gående rening än slamavskiljning,

2. pressaft från siloanläggning,

3. urin från djurstall,

4. vassle,

5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten från så- dant bad.

Regeringen kan föreskriva att vad som sägs i första stycket skall gälla även avloppsvatten av visst annat slag.

8 &

Är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest med hän— syn till allmänt intresse, kan regeringen med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller annan som dessförin- nan börjat avleda avloppsvatten.

Tillståndsprövning 9 &

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten ef- ter prövning enligt denna lag.

Skall fråga om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet enligt 136 a & byggnadslagen (1947:385) eller om framdragande eller begagnande av rörled- ning enligt lagen (1978:]60) om vissa rörledningar prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.

10 &

Regeringen kan föreskriva, att I. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas.

2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej får utsläppas,

3. fast avfall eller annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläggas så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller deras användning ej får ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av betydelse från _ störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmä- lan gjorts hos statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.

Naturvårdsverket får, efter prövning i varje särskilt fall enligt denna lag, medge undantag från sådan skyldighet att söka tillstånd som föreskrivits med

Prop. l980/81: 92 %

stöd av första stycket. I beslut om medgivande skall anges de villkor som skall gälla.

11 &

Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter. Vid förberedande åtgärd och vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller om avskrivning av ärende kan nämnden bestå av ordföranden ensam.

Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. En ledamot skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. En ledamot skall ha er- farenhet av frågor som faller inom vcrksamhetsområdet för statens natur- vårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erfarenhet av industriell verksam- het. Om ärendet enligt ordförandens bedömande i huvudsak avser kommu- nala förhållanden, skall som fjärde ledamot i stället ingå person med erfaren- het av kommunal verksamhet.

Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och, i den utsträck- ning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

Regeringen kan föreskriva att i koncessionsnämnden skall finnas flera av- delningar. Bestämmelserna om koncessionsnämnd gäller i tillämpliga delar avdelning.

12 &

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger mot- svarande tillämpning på ledamot i koncessionsnämnden. Ledamot är dock icke jävig på den grund att han

1. i vattendomstol tagit befattning med ärende om samma miljöfarliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden,

2. hos annan myndighet än vattendomstol tagit befattning med sådant ärende utan att fatta beslut varigenom ärendet avgjorts.

13 &

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig, Den skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för bedömande av den mil- jöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt. '

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket eller har den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. 1 föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att bristen avhjälpes på sökandens bekostnad.

14 & Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Prop. l980/81: 92 97

Nämnden skall

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig, .

2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentli- ga intressen att bevaka i frågan.

3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på plat— sen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom till- fälle att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15 & förvaltningslagen (1971:290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla samman- träde eller besiktning enligt andra stycket 3.

Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt. fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 136 a 5 byggnadslagen (1947z385), äger bestämmelserna i första—femte styckena motsvarande tillämpning.

15 &

Yppas vid koncessionsnämndens överläggning till beslut skiljaktiga me- ningar, skall omröstning ske. Uppkommer därvid fråga om tillämpligheten av denna lag eller fråga om vidtagande av förberedande åtgärd eller fråga om underställning enligt 16 5, skall särskild omröstning ske beträffande sådan fråga.

Vid omröstning gäller den mening som fått de flesta rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

16 å Finner koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillstånd enligt denna lag att hinder mot tillstånd möter enligt 6 5 andra stycket första punk- ten men att det föreligger sådana omständigheter som anges i samma stycke andra punkten, skall nämnden med eget yttrande underställa frågan rege- ringens avgörande.

17 &

Regeringen kan uppdraga åt länsstyrelsen att pröva fråga om tillstånd be- träffande visst slag av ärenden. [ fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden. '

Regeringen kan uppdraga åt länsstyrelsen att beträffande visst slag—av ärenden medgiva undantag som avses i 10 å andra stycket.

7 Riksdagen ”MH,-"HI. I .vmnl. Nr 92

Prop. I980/81 : 92 98

Tillståndsbeslut 18 5 l tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksamhet som till— ståndet avser och de villkor som skall gälla. 1 beslutet kan fastställas viss tid, i regel ej över tio år, inom vilken den med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts igång.

19 & Lämnar regeringen tillstånd i fall som avses i 6 & andra stycket, kan rege- ringen meddela särskilda villkor för att tillgodose allmänna ändamål i byg- den.

20 5 Om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt koncessions- nämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillståndet.

21 5

Om det när tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnas ej tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avseende, får avgörandet i denna del uppskjutas till dess erfarenhet av verksamheten vunnits.

I samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas, om det är nöd- vändigt för att motverka olägenhet. Uppskjuten fråga skall avgöras så snart det kan ske.

22 5 Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig verksamhet kan ej på grund av bestämmelse i lagen eller i hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna vidtaga försiktighetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslutct, om ej annat följer av 23—25 & eller 40 å andra stycket.

23 & Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, kan koncessionsnämnden förklara tillståndet förverkat och för- bjuda fortsatt verksamhet.

24 5 Har tio år förflutit från det tillståndsbeslut vunnit laga kraft eller har dess- förinnan förhållandena ändrats väsentligt, kan koncessionsnämnden före- skriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt. Om särskilda skäl föreligger, kan nämnden efter utgången av tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i visst vat- tenområdc.

Prop. l980/8l : 92 99

25 & Uppkommer genom miljöfarlig verksamhet betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades, kan koncessionsnämnden meddela före- skrift som är ägnad att förebygga eller minska olägenheten för framtiden.

26 5 Fråga som avses i 23—25 & prövas efter framställning av statens natur- vårdsverk. 27 5 Efter ansökan av tillståndshavaren kan koncessionsnämnden upphäva el- ler mildra villkor i tillståndsbeslut, om det är uppenbart att villkoret ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständighet som icke förutsågs när tillståndet meddelades.

28 5 Har regeringen fastställt villkor för tillstånd, får koncessionsnämnden vid tillämpning av 24, 25 eller 27 & icke avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen medgivit det.

29 5 Tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda verksamheten ej satts i gång inom tid som föreskrivits med stöd av 18 å andra stycket. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle synnerligt men uppstå genom att tillståndet förfaller, kan koncessionsnämnden förlänga tiden med högst tio år, om ansökan därom göres innan den föreskrivna tiden går ut.

Ersättning m. m. 30 &

Den som orsakar olägenhet genom miljöfarlig verksamhet skall utge ersätt- ning härför. Har olägenheten ej orsakats genom försumlighet, skall dock er— sättning utgå endast om olägenheten är av någon betydelse och bara i den mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Om ej annat följer av vad nedan sägs, skall ersättningen bestämmas enligt allmänna skadeståndsregler.

31 5 Kan i fråga om skada eller olägenhet som drabbar egendom ersättningens belopp lämpligen uppskattas på förhand. skall ersättning bestämmas för framtida skada, om part begär det. Om det finns skälig anledning, kan ersättning för framtida skada på egen- dom bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättning som bestämts på

sådant sätt kan jämkas efter vad som är skäligt. om ändrade förhållanden på— kallar det.

Prop. l98ll/81 : 92 Int)

32 5 Med för miljöfarlig verksamhet att fastighet eller del av fastighet blir onyt- tig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid bcgagnandet. skall fas- tigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

33 &

Fastighetsägare som vill fordra inlösen enligt 32 5 skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga verksamheten i huvud- sak utövas cller skall utövas.

] fråga om inlösen gäller expropriationslagen (l972:7 19) i tillämpliga delar. 4 kap. 3 & expropriationslagen skall äga tillämpning ifråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol. Ogillas yrkande om inlösen, tillämpas allmänna regler om rättegångskost- nad.

34 &

Den som vill framställa ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid fastighetsdomstol som anges i 33 ä'. Även den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet kan påkalla prövning av ersättningsfråga på sätt som nu sagts. Han skall där- vid ange dc ersättningsbelopp som han erbjuder.

35 ä

I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som fastställts att utgå på en gång för framtida skada på fastighet och som till- kommer ägaren av fastigheten eller innehavare av tomträtt i denna, samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagcn (l972:719).

Om borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust därigenom att er— sättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskom- melse mellan den ersättningsskyldigc och den crsättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol, har borgenären rätt att av den ersättningsskyldige få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordrings- handlingen. Talan om sådan gottgörelse skall väckas vid fastighetsdomstol som anges i 33 &.

36 &

Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfarlig verk- samhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan verk- samhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till vcrksamhe- ten enligt denna lag under prövning eller kommer den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet. skall domstolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.

Prop. l98ll/8lz92 101

37 g"

1 mål enligt 34 å andra punkten äger bestämmelserna om kostnad i expro- priationsmål motsvarande tillämpning.

Ogillas talan som avses i 36 & på den grund att svaranden efter talans väck— ande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rättegångs— kostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera.

Tillsyn 38 &

Till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen skall tillsyn utövas av statens naturvårdsverk och länsstyrelserna.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordttar länsstyrelsernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Läns- styrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseen- den eller som eljest fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksatnheten.

39 &

Finner tillsynsmyndighet att olägenhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer eller kan uppkomma genom miljöfarlig verksamhet. kan myn- digheten meddela råd och anvisningar om lämplig åtgärd för att motverka olägenheten.

40 &

Om tillstånd icke givits enligt denna lag, kan länsstyrelsen meddela föreläg- gande om sådant försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövligt för att lagens bestämmelser skall efterlevas. [ brådskande fall eller när sär- skilt skäl eljest föreligger får föreläggandet ges omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från att medde- la sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av särskilda omständigheter. '

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslutet, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga ho- nom att själv vidtaga rättelse.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vi— te.

41 5 Har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger koncessionsnänmden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om förbud mot miljöfarlig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag, eller meddela föreskrift om

Prop. l980/"81: 92 Itll

försiktighetsmått. Vid prövningen äger 14 och 16 55 motsvarande tillämp- ning.

42 &

För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till den- na.

Behövs undersökning på annan plats, har myndigheten rätt att vinna till— träde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus, tomt eller trädgård.

Första och andra styckena gäller även den som skall utföra undersökning som avses i 43 å andra stycket andra punkten.

43 5

Kan verksamheten vid en anläggning befaras vara miljöfarlig. är innehava- ren skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om anläggningen.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befa- ras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersök- ningar av verksamheten och dess verkningar. Tillsynsmyndighet kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning skall utföras av annan än den som utövar verksamheten och utse någon att göra'undersök- ningen.

Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för undersök- ning sorn avses i andra stycket andra punkten med belopp som tillsynsmyn- digheten fastställer. '

! beslut om föreläggande enligt andra stycket får tillsynsmyndighet utsätta vite.

44 5 Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får ej obehörigen yp- pa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller driftanord— ning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar var- om han sålunda fått kännedom.

Ansvar. handräckning och besvär m. m. 45 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet [. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 8. 23 eller 41 5 eller åsi- dosätter sådana bestämmelser som avses i 2 & fjärde stycket, 2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 10 5 första stycket utan att undantag har medgivits med stöd av 10 5 andra stycket cller 17 å andra stycket, eller

Prop. 1980/81 : 92 103

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 10 5 and- ra stycket eller 17 ä, 18 5 första stycket, 19—21. 24, 25, 27 eller 41 å, så att allmän eller enskild rätt kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 435 första stycket, dömes till böter.

46 5 Upphävd g. Lag 1975 nr 727.

47 &

Har någon begått gärning som avses i 45 5 första stycket 1—3, kan över- exekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om så- dan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 & ut- sökningslagen.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande enligt 40 & första eller andra stycket. skall utmätningsmannen på anmodan av länsstyrelsen ombesörja att åtgärd vidta- ges på den försumliges bekostnad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för ut- övande av tillsyn enligt denna lag.

48 &

Mot beslut som meddelas av statens naturvårdsverk enligt 105 andra stycket eller av länsstyrelsen enligt 17 å andra stycket får talan ej föras.

Talan mot beslut enligt 14 & femte stycket andra punkten eller 43 & tredje stycket eller rörande förbud vid vite enligt 51 & föres hos kammarrätten ge- nom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelsen enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

För att tillvarataga allmänna intressen får naturvårdsverket föra talan mot koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslut i fråga om tillstånd enligt la- gen, mot koncessionsnämndens beslut i fråga som avses i 41 å och mot läns- styrelsens beslut i fråga som avses i 40 9 eller 43 5 andra stycket.

49 5 Beslut i fråga om tillstånd enligt denna lag, beslut i fråga som avses i 41 5 eller 43 å andra stycket och beslut enligt 14 å femte stycket andra punkten el- ler 43 å tredje stycket blir gällande när beslutet vunnit laga kraft. [ beslutet kan förordnas att det skall lända till efterrättelse omedelbart. Beslut i fråga som avses i 40 6, länder till efterrättelse omedelbart. om ej an- norlunda förordnas.

Prop. 1980/81 : 92 104

50 &

Har länsstyrelse med stöd av 40 & första stycket eller har hälsovårdsnämnd förbjudit miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden stäl- ler säkerhet för kostnad och skada, bestämma att länsstyrelsens eller hälso- vårdsnämndens beslut ej får verkställas förrän tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver annat.

51 5

Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl fö— religger, föreskriva att tillträde till egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instrumentet.

Föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den som skall utföra undersökning som avses i 43 å andra stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning väckes vid fastig- hetsdomstol som anges i 33 _S.

52 5 Upphävd g. Lag 1975 nr 461.

Övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 30 november 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag. sjöar och andra vattenområden skall upphöra att gälla.

2. Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt vid allmän domstol el- ler vattendomstol och som rör fråga, varom bestämmelse meddelas i denna lag, handlägges och bedömes enligt äldre bestämmelser.

3. Har före ikraftträdandet förrättningsman förordnats enligt 10 kap. 32 ä 4 mom. vattenlagen för att handlägga fråga varom bestämmelse medde- las i denna lag, skall äldre bestämmelser tillämpas på förrättningen.

4. Har vattendomstol genom laga kraft ägande beslut eller har synemän i utlåtande varvid skall bero lämnat medgivande att kloakvatten eller industri- ellt avloppsvatten utsläppes eller att fast avfall utkastas, utsläppes eller upp- lägges, anses medgivande som tillstånd enligt denna lag. Beslut som i annat fall enligt förut gällande ordning meddelats om åtgärd till skydd mot miljö- farlig verksamhet äger tillämpning till dess annorlunda förordnas.

5. Uppkommer i ärende enligt denna lag fråga om åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet som påbörjats före lagens ikraftträdande och efter

Prop. 19811/81: 92 105

ikraftträdandet fortsatt utan att medföra ökad eller ny olägenhet, kan kon— cessionsnämnden medge det anstånd med åtgärdens genomförande som är oundgängligen nödvändigt.

6. Bestämmelsen i 32 & äger ej tillämpning i fråga om miljöfarlig verksam- het, som börjat före lagens ikraftträdande Och som efter ikraftträdandet fortsatt utan att medföra väsentligt ökat men.

7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum. som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen till- lämpas.

Miljöskyddskungörelsen

Prövnings- och anmälningsskyldighet ) &

Med tillstånd avses i denna kungörelse sådant tillstånd till miljöfarlig verk- samhet som lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd efter prövning enligt miljöskyddslagen.

Medgivande av undantag från skyldighet att söka tillstånd kallas i denna kungörelse dispens. Dispens lämnas av statens naturvårdsverk eller, i fall som anges i 12 5, av länsstyrelsen.

2 5

Följande slag av fabriker eller andra inrättningar får ej anläggas utan till- stånd eller dispens: 1. gruva eller anrikningsverk. 2. sintrings-, järn- eller stålverk eller ferrolegeringsverk, 3. metallverk eller metallraffinaderi, 4. an— läggning för kemisk eller termisk ytbehandling, beläggning med metall eller betning av metall eller anläggning för avfettning där mer än 25 ton organiska lösningsmedel förbrukas varje år, 5. cementfabrik, 6. anläggning för fram- ställning av kalk genom skifferbränning, 7. mineralullsfabrik. 8. träsliperi, pappersbruk, cellulosa- eller wallboardfabrik, 9. sockerfabrik, 10. stärkelse- fabrik, 11. mejeri, torrmjölk—, glass- eller chokladfabrik, 12. slakteri, kött- konservfabrik eller anläggning för destruktion av animaliskt avfall eller raffi-_ nering av animaliskt fett, 13. fiskmjöls- eller fiskoljefabrik eller fabrik för beredning eller konservering av fisk eller skaldjur, 14. fabrik för beredning eller konservering av grönsaker, rotfrukter, frukter eller bär, 15, margarin- fabrik eller anläggning för raffinering av vegetabiliskt fett, 16. jästfabrik, 17. benmjöls— eller hudlimsfabrik, 18. bryggeri, maltfabrik, 19. fabrik för beredning eller färgning av textilier, ulltvätteri, 20. tvättinrättning för mer än 10 000 kg tvättgods per dygn, 21. garveri eller annan anläggning för skinnbe- redning, 22. fabrik för framställning av baskemikalicr, 23. fabrik för fram- ställning av gödselmedel, 24. fabrik för framställning av plast, konstfiber el- ler syntetiskt gummi. 25. anläggning för vcrkstadsindustri med en tillverk- ningsyta överstigande 5 000 kvadratmeter, 26. kimröksfabrik, 27. läkeme-

Prop. 1980/81 : 92 ' lllh

delsfabrik, 28. krut- eller:sprängämnesfabrik, 29. fabrik för raffinering av oljor, 30. fabrik för framställning av färg, harts, fernissa eller lösningsmedel, 31. tvättmedelsfabrik, 32. fabrik för framställning av bekämpningsmedel, 33. atomkraftanläggning, 34. ångkraftanläggning eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 50 MW, 35. kol- eller spaltgasverk, 36. upplag eller anläggning för behandling av avfall såsom slam, bark eller avfall från fabrik eller hushåll, om den tillförda avfallsmäng- den överstiger 50 ton om året, eller upplag eller anläggning för behandling av oljeavfall, kemiskt avfall eller annat specialavfall, 37. ladugård, stall eller an- nan anläggning för djur med utrymme för mer än 100 djurenheter, varvid som en enhet anses ett fullvuxet nötkreatur, två ungnöt, tre suggor, tio slaktsvin, tio pälsdjur eller 100 fjäderfän, 38. anläggning för torkning av gödsel från djur, 39. fabrik för framställning av glas.

3 5

1 fråga om åtgärd som innefattar ändring av inrättning som anges i 2 & 1-—24 eller 26—38 eller ändring av användningen av sådan inrättning gäller följande.

Kan åtgärden på en gång eller efter hand medföra ökning av förorening el- ler annan störning som avses i miljöskyddslagen eller ändring av förorenings sammansättning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas utan till- stånd eller dispens, om det ej är uppenbart att verksamheten vid inrättningen eller den av åtgärden berörda delen av inrättningen efter åtgärdens vidtagan- de kan ske utan störning av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt el- ler med hänsyn till annat allmänt intresse.

Åtgärd som icke är t'örcnad'mcd prövningsskyldighet enligt andra stycket men som likväl är av väsentlig betydelse från störningssynpunkt får ej vidta- gas utan att i god tid dessförinnan anmälan gjorts hos länsstyrelsen.

4 &

Skall inrättning som anges i 2 & utföras eller ändras så att avloppsvattnet från inrättningen leds till avloppsanläggning som tillhör annan, får denne ej utsläppa avloppsvattnet från avloppsanläggningen utan tillstånd eller dis- pens.

5 &

Avloppsvatten av följande slag från mark, byggnad eller anläggning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller ledas till annan till- hörig avloppsanläggning utan tillstånd eller dispens: 1. avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 200 invånare, 2.- avloppsvatten från kasern, hotell eller därmed jämförlig inrättning som ej ingår i tätbebyggelse med mer än 200 invånare och som är avsedd för mer än 200 personer, 3. avloppsvatten från sjukhus, 4. pressaft från siloanläggning, 5. urin från djurstall, 6. vassle, som ej är av endast spillkaraktär. 7. ytbehandlingsbad i metallindustri eller kon-

Prop. l980/81 : 92 107

centrerat sköljvatten från sådant bad.

6 &

Har tillstånd att avleda avloppsvatten som anges i 5 5 lämnats enligt miljö- skyddslagen eller enligt tidigare gällande ordning eller har dispens meddelats beträffande sådant avledande, får avloppsvatten icke utan tillstånd eller dis- pens utsläppas till större mängd, av annan art eller sammansättning eller på annat sätt än som tidigare har bestämts, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

7 &

Fast avfall eller annat fast ämne från mark, byggnad eller anläggning får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde utan tillstånd eller dis- pens, om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse. Vad som har sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om uppläggande av fast ämne så att vattenområde kan förorenas. '

8 5

Följande slag av fabriker och andra inrättningar får ej anläggas utan att i god tid dessförinnan anmälan gjorts hos länsstyrelsen: l. gjuteri, 2. kabel— fabrik, gummifabrik, 3. krossverk, makadamverk, stenhuggeri, 4. asfalt- verk. oljegrusverk, 5. anläggning för framställning av kalk eller kalkproduk- ter. 6. kritbruk, 7. fabrik för framställning av byggnadsmaterial på mineral- bas, 8. täkt av fast berg, block. sten, grus, sand, lera eller morän med undan- tag av husbehovstäkt och sidotag i samband med vägbyggnad, 9. porslins-, kakel-eller lergodsfabrik, 11. träimpregneringsverk, 12. fabrik för framställ- ning av färdiglagad mat, rökeri, 13. kafferosteri, 14. spritfabrik, 15. läske- ldrycksfabrik, 16. fabrik för impregnering av papper eller plast— eller konstfi- bermaterial, 17. fabrik för framställning av plastprodukter, 18. fabrik för framställning av elektrodkoks, grafit eller grafitelektroder, 19. fabrik för filler- eller pigmentframställning. 20. acetylengasverk, 21. tvättinrättning för mer än 1 000 kg tvättgods per dygn. 22. vattenverk för mer än 5 000 perso- ner, 23. gasturbinkraftanläggning, 24. skrotupplag eller anläggning för skrothantering, 25. anläggning för central uppsamling av oljeavfall, kemiskt avfall eller annat specialavfall, 26. sågverk för framställning av mer än 14 000 kubikmeter trävaror per år, 27. plywood- eller spånskivefabrik, 28. anläggning för ytbeläggning med färg eller lack, där mer än 25 kg färg el- ler lack förbrukas varje timme och torkningen sker vid förhöjd temperatur, 29. ackumulatorfabrik, 30. laboratorium för framkallning av mer än 20 000 rullar fotografisk film per år eller för framställning av mer än 300 000 pap- persbilder per år, 31. anläggning där mer än 200 kg klor lagras eller användes varje dygn, 32. motorsport- eller bilprovningsbana för stadigvarande bruk,

Prop. 19811/81 : 92 108

33. skjutbana som är stadigvarande inrättad för skarpskjutning utomhus. Anmälan enligt första stycket. behövs ej. om prövningsskyldighet. enligt 2 5 föreligger. P. 10. upphävd g. F 1976 nr 330.

9 ä

[ fråga om åtgärd som innefattar ändring av inrättning som anges i 8 & eller ändring av användningen av sådan inrättning gäller följande.

Kan åtgärden på en gång eller efter hand medföra ökning av förorening el- ler annan störning som avses i miljöskyddslagen eller ändring av förorenings sammansättning eller sättet för dess utsläppande, får den ej vidtagas utan att i god tid dessförinnan anmälan har gjorts hos länsstyrelsen, om det ej är upp- enbart att verksamheten vid inrättningen eller den av åtgärden berörda delen. av inrättningen efter åtgärdens vidtagande kan ske utan störning av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt in- tresse.

Åtgärd för vilken anmälningsskyldighet enligt andra stycket icke föreligger men som likväl är av väsentlig betydelse från störningssynpunkt får ej vidta- gas utan att i god tid dessförinnan anmälan har gjorts hos länsstyrelsen.

10 &

Avloppsvatten, som härrör från kasern, hotell eller därmed jämförlig in- rättning eller från hushåll och som ej avses i 5 5 1 eller 2, får ej utsläppas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde utan att i god tid dessförinnan an- mälan har gjorts hos länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnden kan dock befria från anmälningsskyldighet i fråga om avloppsvatten från enstaka hushåll, om det är uppenbart att olägenhet ej kan uppkomma.

11 & Den som planerar att anlägga inrättning eller vidtaga annan åtgärd som är förenad med prövnings- eller anmälningsskyldighet bör i god tid inhämta råd och anvisningar från statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen.

Prövning av länsstyrelsen 12 &

Fråga om dispens prövas av länsstyrelsen. såvitt avser

ångkraftanläggning eller annan anläggning för eldning med fossilt bränsle. om den tillförda effekten ej överstiger 300 MW,

upplag eller anläggning som avses i 2 5 36, om den tillförda avfallsmäng— den ej överstiger 10 000 ton om året,

anläggning som avses i 2 % 4, 37 eller 38, utsläppande av avloppsvatten från tätbebyggelse med mer'än 200 men högst 2 000 personer.

utsläppande av avloppsvatten som avses i 5 5 2—5 eller 7,

Prop. l980/81: 92 It)?)

_ utsläppande eller uppläggande av ämne som avses i 7 _5.

Har ärende som enligt första stycket skall prövas av länsstyrelsen samband med dispensärendc hos naturvårdsverket, skall länsstyrelsen hänskjuta ären- det till verket för avgörande. Även annat ärende får hänskjutas till verket, om särskilda skäl föreligger.

Förfarandet hos koncessionsnämnden 13 &

Kungörelse enligt 145 andra stycket 1 miljöskyddslagen skall innehålla uppgift om

1. arten av verksamheten och platsen för denna,

2. plats där handlingarna i ärendet hålles tillgängliga för den som önskar taga del av dem,

3. den tid inom vilken yttrande över ansökningen eller framställningen skall avges.

l fråga om framställning som avses i 26 eller 41 5 miljöskyddslagen eller ansökan om ändring av tillstånd skall kungörelsen innehålla uppgift också om den åtgärd eller ändring som yrkas.

Om av ansökningen eller framställningen framgår att ärendet rör endast viss eller vissa personer eller företag, är det tillräckligt att var och en av dessa tillställes underrättelse med ovan angivet innehåll i rekommenderat brev.

14 &

Ett exemplar av handlingarna i ärendet och av kungörelse eller underrättel- se enligt 13 5 skall genast sändas till den plats där handlingar skall hållas till- gängliga.

Meddelande om ansökan skall genast tillställas statens naturvårdsverk, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Meddelande om framställning som avses i 26 eller 41 & miljöskyddslagen skall genast tillställas länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

15 &

Koncessionsnämndens ordförande planlägger och leder arbetet med ären- de som inkommer till nämnden. Den tekniskt sakkunnige ledamoten biträder ordföranden och kan efter ordförandens bestämmande leda undersöknings— arbete och vara föredragande inför nämnden. Ordföranden kart även upp- draga åt annan tjänsteman hos nämnden att vara föredragande.

16 &

Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning meddelas parter- na genom kungörelse i ortstidning eller genom underrättelse i den ordning som anges i 13 å tredje stycket. Länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden skall på lämpligt sätt underrättas.

Prop. l980/81:92 IH)

17 & Chefen för statens planverk eller den han sätter i sitt ställe får närvara vid koncessionsnämndens sammanträde med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad men ej att deltaga i nämndens beslut.

18 &

Koncessionsnämndens beslut, som innebär avgörande av saken, sättes upp särskilt och skrives under av ordföranden. Om beslut går sökanden eller an- nan, som fört talan i ärendet, emot, skall i beslutet anges de skäl på vilka det grundas, i den mån det ej är uppenbarligen obehövligt. Beslut skall innehålla besvärshänvisning.

Har ledamot i koncessionsnämnden skiljaktig mening, skall denna anteck— nas.

[ ärende hos koncessionsnämnden föres protokoll när sammanträde eller besiktning enligt 14 å andra stycket 3 miljöskyddslagen hålles, när skiljaktig mening förekommer eller när nämnden eljest finner protokoll erforderligt.

19 å Koncessionsnämndens beslut skall sändas till statens naturvårdsverk, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Har nämnden samrått med annan myndighet i ärendet, skall beslutet sändas också till den myndigheten.

Förfarandet hos statens naturvårdsverk 20 & I fråga om ansökan hos statens naturvårdsverk om dispens äger 13 & första och andra styckena miljöskyddslagen motsvarande tillämpning. , Uppfyller ansökan ej vad som föreskrivs i 13 5 första stycket miljöskydds- lagen skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid vid äventyr att ärendet avgöres i befintligt skick.

2.1 &

Kungörelse om ansökan om dispens skall innehålla uppgift om arten av verksamheten och platsen för denna. Kungörelsen införes genom statens na- turvårdsverks försorg i ortstidning på sökandens bekostnad.

Om ansökan rör endast viss eller vissa personer eller företag äger 13 & tred- je stycket motsvarande tillämpning.

22 5 l dispensärendc skall statens naturvårdsverk samråda med de statliga och kommunala myndigheter som kan antagas ha väsentliga intressen att bevaka i ärendet. Meddelande om ansökan skall genast sändas till länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Finner naturvårdsverket att dispensärendc på grund av ärendets principiel- la vikt eller annan särskild omständighet ej bör prövas i sak, skall ansökning-

Prop. 1980/81:92 ' . ' 111

en omedelbart avslås.

Naturvårdsverket skall föranstalta om besiktning på platsen eller om sam- manträdemed parterna om det är nödvändigt-för utredningen. Besked om' tid Och plats för besiktning eller sammanträde meddelas parterna på lämpligt sätt. Besked skall även lämnas länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

23 5 Beslut som statens naturvårdsverk meddelar med anledning av ansökan om dispens skall Sändas till länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Har natur- vårdsverket samrått med annan myndighet i ärendet, skall beslutet sändas också till den myndigheten.

Förfarandet hos länsstyrelsen 24 5 l dispensärende hos länsstyrelsen äger 20—23 555 motsvarande tillämpning.

Därvid skall vad som sägs om länsstyrelsen i 22 och 23 55 avse statens natur- vårdsverk.

25 5 Anmälan enligt 3 eller 8—10 & skall göras skriftligen. Anmälningshand- lingen skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för bedömande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar.. Anmälningshandlingen skall inges i det antal exemplar som länsstyrelsen anser behövligt.

26 5 I anmälningsärende skall länsstyrelsen samråda med de statliga och kom- munala myndigheter som kan antagas ha väsentliga intressen att bevaka i ärendet. Meddelande om anmälan skall genast sändas till statens naturvårds- verk och hälsovårdsnämnden. I fråga om täkter som avses i 8 5 8 behöver dock meddelande till naturvårdsverket sändas endast i form av månatlig sam- manställning över inkomna anmälningar.

27 5 l anmälningsärende skall länsstyrelsen, så snart ärendet är tillräckligt ut- rett,

meddela råd och anvisningar som avses i 39 & miljöskyddslagen eller meddela föreläggande om åtgärd eller förbud enligt 40 5 första stycket mil- jöskyddslagen eller

lämna besked om att anmälan icke föranleder någon åtgärd från länsstyrel- sens sida.

28 & Länsstyrelsen skall samråda med statens naturvårdsverk, innan länsstyrel-

Prop. l980/81: 92 _ 1 12

sen meddelar råd och anvisningar enligt 39 å miljöskyddslagen (1969z387) el— ler föreläggande enligt 40 & samma lag. Samråd med naturvårdsverket skall också ske, innan länsstyrelsen begär handräckning enligt 47 & tredje stycket nämnda lag, om det kan befaras att kostnaden för handräckningen ej kan ut- tagas av den försumlige. Vad som sagts nu gäller ej, om saken är så bråd- skande att samråd ej hinner ske.

_ 29 s

Statens naturvårdsverk och hälsovårdsnämnden skall underrättas om åt- gärd som länsstyrelsen vidtager med anledning av anmälan. Har länsstyrelsen samrått med annan myndighet i ärendet, skall också den myndigheten under- rättas.

30 % Länsstyrelsen skall underrätta statens naturvårdsverk om förhållande in— om länet som kan föranleda tillämpning av 23—25 eller 41 & miljöskyddsla- gen.

Särskilda bestämmelser 31 5 Den som hos koncessionsnämnden, statens naturvårdsverk eller länsstyrel- sen tagit befattning rned tillstånds—, dispens- eller anmälningsärende får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet som därigenom blivit känd för honom eller driftanordning, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar varom han sålunda fått kännedom.

32 &

Statens naturvårdsverk skall föra register för anteckning om ansökningar, anmälningar, beslut och andra åtgärder i fråga om miljöfarlig verksamhet.

Så snart naturvårdsverket har fått underrättelse från koncessionsnämnden eller länsstyrelse om ansökan eller anmälan som inkommit till myndigheten eller om myndighetens beslut eller åtgärd i övrigt eller från fastighetsdomstol om talans väckande eller domstolens beslut med anledning av sådan talan, skall anteckning härom göras i registret. Även ansökan hos naturvårdsverket samt verkets egna beslut och åtgärder skall antecknas i registret.

33 &

Väcker någon talan vid fastighetsdomstol enligt miljöskyddslagen och av- visas ej talan, skall domstolen genast underrätta statens naturvårdsverk där- om. Så snart naturvårdsverket har mottagit sådan underrättelse, skall verket meddela domstolen vad registret innehåller rörande den inrättning eller det företag som talan avser.

Fastighetsdomstolen skall också underrätta naturvårdverket om beslut som domstolen meddelar med anledning av talan som avses i första stycket.

Prop. l980/81: 92 113

Om ny anteckning rörande samma inrättning eller företag införes i registret sedan naturvårdsverket lämnat sådant meddelande som avses i första stycket men innan verket har mottagit underrättelse om fastighetsdomstolens beslut 1 målet, skall verket genast lämna domstolen besked om anteckningen.

34 & Statens naturvårdsverk meddelar närmare föreskrifter angående ansökan om dispens eller anmälan enligt 3 eller 8—10 5.

35 5 Har statlig myndighet sökt handräckning som avses i 47 & miljöskyddsla- gen (1969z387), får kostnaden för handräckningen på begäran av utmätnings- mannen förskjutas av allmänna medel.

Övergångsbestämmelser

]. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1969. Genom kungörelsen upphäves kungörelsen av den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rö- rande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m.

2. Prövnings- eller anmälningsskyldighet enligt 2—11 && föreligger icke, om ej annat följer av 3 nedan, beträffande åtgärd vartill tillstånd lämnats el— ler varom anmälan eller ansökan gjorts enligt äldre bestämrnelser. Anmäl- ningsskyldighet enligt 10 & föreligger ej heller i fråga om avloppsvatten som börjat utsläppas före den 1 juli 1969, om anmälningsskyldighet ej förelegat enligt äldre bestämmelser.

3. Har avloppsvatten från tätbebyggelse med mer än 1 000 invånare börjat utsläppas före den 1 juli 1969 utan att tillstånd lämnats enligt äldre bestäm- melser, får utsläppandet utan hinder av 5 & fortsättas till utgången av juni 1972. Göres dessförinnan ansökan om tillstånd eller dispens, får utsläppan- det fortsättas intill dess beslut meddelats i ärendet.

X RiÅ.1'tlt'l_L'('/l WML-""All. I moll. Nr 93

Prop. l980/81: 92 | 15

Miljöskyddsutredningens sammanfattning av betänkan- det (SOU 1978: 80) Bättre miljöskydd I

Inledning

När miljöskyddslagen ML —(1969:387) trädde i kraft den 1 juli 1969 infördes för första gången i vårt land en samlad lagstiftning till skydd mot vattenföro- rening, luftförorening, buller och andra störningar från fast egendom.

Under den tid som gått har samhällets syn på miljöskyddet skärpts, bl. a. genom gjorda erfarenheter och ökade kunskaper. Krav på ändringar i miljöskyddslagstiftningen har också förts fram vid flera tillfällen från skilda håll bl. a. från riksdagen och myndigheter som har prövnings- eller tillsyns- uppgifter enligt ML och från andra organ samt från allmänheten.

Det åligger utredningen att mot bakgrund av erfarenheterna av ML:s tillämpning överväga vilka förändringar av lagstiftningen som behöver göras för att ytterligare förbättra samhällets möjligheter att gripa in mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet.

I detta delbetänkande lägger utredningen fram förslag angående förpröv- nings-,tillsyns- och påföljdssystemen samt besvärsrätten. lett särskilt avsnitt 9 Resursbehovet för bättre miljöskydd behandlas de omedelbara konsekvenserna på resurssidan med anledning av utredningens förslag. Vissa frågor i anslutning till de som omfattas av förevarande betänkande kan komma att behandlas också under utredningens fortsatta arbete.

lbilaga 3 till betänkandet lämnas mot bakgrund av ioktober 1977 erhållna tilläggsdirektiv en kronologisk redogörelse för vad som inträffat vid BT Kemi KVK Aktiebolag i Teckomatorp. [ övrigt har tilläggsdirektiven inte föranlett några särskilda aVSnitt, utan har utredningens förslag i anledning av dessa arbetats in under respektive avsnitt.

Förprövningssystemet

Miljöskyddslagstiftningen är tillämplig på s. k. miljöfarlig verksamhet. varmed enligt ML förstås

1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark. byggnad eller anläggning i vattendrag. sjö eller annat vattenområde,

2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag. sjö eller annat vattenområde. om användningen ej utgör byggande i vatten,

3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra

Prop. l980/81: 92 1 16

störning för omgivningen genom luftförorening, buller. skakning, ljus eller annat sådant. om störningen ej är helt tillfällig.

ML är dock inte tillämplig på all miljöfarlig verksamhet. Vissa undantag finns angivna i lagen. ML reglerar inte heller exklusivt allt som, gäller för miljöfarlig verksamhet. Parallellt med ML:s bestämmelser gäller också vad som stadgas i bl.a. hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftningarna.

Utredningen har granskat ML:s tillåtlighetsregler. d. v. 5. de bestämmelser som anger kraven för att en miljöfarlig verksamhet skall få påbörjas. fortsätta eller ändras. Man har därvid funnit att det grundläggande systemet med en individuell prövning av olika miljöfarliga verksamheter efter generella måttstockar fungerar väl. Detta kan bl. a. utläsas i de förbättringar av miljön som kunnat åstadkommas under den tid ML tillämpats. Den fortlöpande utvecklingen på det tekniska och ekonomiska området täcks hela tiden in genom reglernas utformning och kompletteras väl med av statens natur- vårdsverk utarbetade riktlinjer för olika branscher.

Utredningen har som allmän utgångspunkt för sitt arbete med översynen av prövningssystemet inriktat sig på att effektivisera förprövningen genom att nedbringa såväl antalet prövningsformer som antalet prövande myndig- heter.

lden nuvarande lagstiftningen krävs att man inhämtartillstånd innan man påbörjar eller ändrar i miljöskyddskungörelsen MK (19691388) särskilt uppräknade miljöfarliga verksamheter. Sådant tillstånd meddelas av konces- sionsnämnden för miljöskydd. Samma slags anläggningar kan emellertid också bli föremål för s. k. dispens. Detta innebär att statens naturvårdsverk och i vissa fall länsstyrelsen med fastställande av villkor för verksamheten lämnar dispens från skyldigheten att söka tillstånd för verksamheten. Tanken bakom dispenssystemet var att man härigenom skulle kunna erbjuda ett enklare, snabbare och smidigare sätt att få prövat under vilka villkor en miljöfarlig verksamhet kunde få bedrivas. För vissa uppräknade miljöfarliga verksamheter krävs s. k. anmälan till länsstyrelsen. innan verksamheten får påbörjas. Slutligen har hälsovårdsnämnden rätt att befria från anmälnings- skyldigheten i vissa fall.

Utredningen föreslår att systemet förenklas så att endast två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, verkställer förprövningen till vissa miljöfarliga verksamheter. Därvid skall de stora, tunga och besvärliga verksamheterna alltjämt prövas av koncessionsnämnden. Övriga förpröv- ningspliktiga verksamheter skall prövas av länsstyrelsen efter anmälan. Länsstyrelsen skall genom ett besked. som måste föreligga innan den anmälda verksamheten får påbörjas, fastställa vilka villkor som skall gälla för verksamhetens bedrivande. Såväl naturvårdsverkets som länsstyrelsens dispensgivning föreslås sålunda försvinna.

Vad gäller naturvårdsverkets roll i förprövningsdelcn föreslås verket i fortsättningen uppträda som part till skydd för miljön. Detta skall självfallet gälla inför koncessionsnämnden. Naturvårdsverket ges också rätt att påkalla att ett anmälningsärende vid länsstyrelsen skall överlämnas till koncessions- nämnden för tillståndsprövning.

Utredningen föreslår också införandet av ett informations- och samråds- förfarande. som i tiden skall föregå ansökans/anmälningens behandling vid den förprövande myndigheten. Syftet med detta förslag är att ge allmänheten.

Prop. l980/81: 92 ll7

sammanslutningar, kommuner och myndigheter möjlighet att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet och kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning ur miljösyn- punkL

Tillsynssystemet

Tillsyn över miljöfarlig verksamhet har allmänt ansetts som det område där de största bristerna inom miljöskyddet f. n. finns. Bristerna sägs ha sin grund i otillräckliga resurser. en splittrad laboratorieorganisation m. m.

Vidare har man från många håll framhållit att oklarheten om var gränserna för tillsynsansvaret mellan länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna går också bidragit till den bristande tillsynen.

För utredningen har det varit angeläget att tillskapa en tillsynsorganisation som på ett effektivt sätt kan utöva tillsyn över miljöfarlig verksamhet. En grundläggande tankegång har härvid varit att i sådant syfte ta till vara ' hälswårdsnämndernas kännedom om de lokala förhållandena. Hälsovårds- nämnden är ofta den myndighet som först får reda på om något inte fungerar Då avsett sätt och den myndighet som snabbast kan rycka ut för att rätta till eventuella missförhållanden.

Utredningen föreslår därför att hälsovårdsnämnden görs till lokal tillsyns- myndighet enligt ML med tillsynsansvar för dels all icke förprövningspliktig miljöfarlig verksamhet dels sådan miljöfarlig verksamhet som lörprövas av länSStyrelsen efter anmälan. På sikt menar utredningen att tillsynsansvaret över all miljöfarlig verksamhet kan överföras till hälsovårdsnämnderna.

Mot bakgrund av det faktum att landets hälsovårdsnämnder står olika rustade för att axla ett tillsynsansvar föreslår utredningen att kommunen under en övergångsperiod av fem år skall äga rätt att överlåta delar av sitt tillsynsansvar till länsstyrelsen.

Utredningen är medveten om att ett överförande av tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämnderna innebär en ökande ekonomisk belastning på kommu- nerna. I ett kortsiktigt perspektiv anser utredningen att denna fråga kan lösas bl. &. inom ramen för den allmänna utjämningen mellan stat och kommun. I ett längre perspektiv bör det bli aktuellt med ett system av s.k. finansie- ringsavgifter för tillsynen av den typ miljökostnadsutredningen (Jo 197 1 208)— MlKO föreslagit i sitt slutbetänkande Miljökostnader, SOU 1978143.

Utredningen har funnit att en stor brist i fråga om tillsynen är att det inte finns någon samordnad organisation för besiktning och kontroll. Därför ' föreslås att en särskild utredning tillsätts för att utreda en framtida organisation härav i anslutning till ett alternativ som diskuteras i bilaga 2 till betänkandet.

Vad gäller naturvårdsverkets ställning som central tillsynsmyndighet föreslår utredningen inga förändringar däri. De resurser som frigörs vid naturvårdsverket i och med att verkets dispensprövning upphör bör överföras till bl. a. arbetet med riktvärden för miljökvalitet och riktlinjer för recipient- kontroll. Denna del av verkets verksamhet framstår som ytterligt viktig för att en effektiv tillsyn skall kunna bedrivas.

För att bättre än nu förse lokala och regionala tillsynsmyndigheter med

Prop. watt/81:92 Il8

experthjälp vid tillsyn av tekniskt komplicerad miljöfarlig verksamhet företrädesvis inom kemisk industri samt järn-, stål- och cellulosaindustri föreslår utredningen att medel ställs till naturvårdsverkets förfogande för att användas till att knyta expertis på speciella områden till verket. Utredningen menar att det bör ankomma på naturvårdsverket självt att närmare bedöma vilka områden man ,bör prioritera samt hur verksamheten skall organise- ras. '

På tillsynssidan föreslår utredningen även att länsstyrelsen tills vidare får det direkta tillsynsansvaret över sådan miljöfarlig verksamhet som tillstånds- prövas av koncessionsnämnden. Härvid vinner man, menar utredningen,en koncentration av länsstyrelsens resurser till de besvärligaste tillsynsfallen. Länsstyrelsens tillsynsansvar är emellertid inte begränsat till denna uppgift. Det åligger också länsstyrelsen att fastställa kontrollprogram för sådan miljöfarlig verksamhet som prövas efter anmälan och som skall ligga till grund för hälsovårdsnämndernas tillsyn. Särskilt under de första åren av hälsovårdsnämndernas tillsynsansvar räknar utredningen med att länssty- relsen på olika sätt måste stödja hälsovårdsnämnderna i deras tillsynsverk- samhet. Om möjligheten för kommunerna att under en femårig övergångstid överlåta delar av tillsynsansvaret till länsstyrelsen har redan talats.

Samordningen av recipientkontrollen är en regional uppgift och föreslås som hittills ankomma på länsstyrelsen.

Påföljdssystemet

Utredningen vill inledningsvis erinra om att påföljd endast riktar sig mot ett relativt litet antal lagöverträdare och inte drabbar det stora flertalet utövare av miljöfarlig verksamhet som lojalt rättar sig efter miljöskyddslagstiftningen. För den som överträder bestämmelserna rymmer ML:s sanktionssystem såväl administrativa som straffrättsliga påföljder.

Bland de förra kan nämnas förordnande om rättelse och förbjudande av fortsatt verksamhet. I vissa situationer kan även vite och handräckning tillgripas. Det anses allmänt att de administrativa påföljderna väl fyller sin plats i ML. men att de borde utnyttjas i större utsträckning än vad som nu är fallet.

Ytterst är det emellertid hotet om straff som skall garantera att prövnings- och tillsynsmyndigheternas påbud efterkommes. I stort sett kan fyra typer av brott mot ML urskiljas. Dessa är överträdelse av förbud mot miljöfarlig verksamhet, underlåtenhet att iakttaga förprövningsplikt, åsidosättande av villkor eller föreskrift samt underlåtenhet att fullgöra upplysningsplikt. För straffansvar krävs att åklagaren kan visa att gärningen täcks av den tilltalades uppsåt eller oaktsamhet. Vid åsidosättande av villkor eller föreskrift fordras dessutom bevisning om att risk för kränkning av allmän eller enskild rätt förelegat. Brott mot upplysningsplikten kan medföra ett bötesstraff. lövriga fall av överträdelse kan påföljden bli böter eller fängelse i högst ett år. Härav följer att åtalspreskriptionstiden är två år.

Den straffrättsliga delen av sanktionssystemet i ML anses rymma påtagliga brister. Man har samtidigt framhållit att vissa otillåtna angrepp på den yttre miljön är av den arten att de bör hänföras till ekonomisk brottslighet och

Prop. l980/81: 92 H*)

därmed också ges högsta prioritet. I genomsnitt två fällande brottmålsdomar enligt ML per år anses dock inte svara mot antalet överträdelser. ! stället ifrågasätts om inte bl. a. det låga antalet domar speglar straffbestämmelsernas ineffektivitet.

Ett vidgat och skärpt straffansvar har efterlysts såvitt avser utövarens plikt att på begäran lämna behövliga upplysningar om den miljöfarliga verksam- heten. Erfarenheterna sägs också tala för införande av en lagstadgad skyldighet för tillsynsmyndighet att rapportera iakttagna brott till polis eller åklagare.

Andra frågor som väckts rör åtalspreskriptionstidens längd och möjlighe- terna att utkräva ansvar av andra än fysiska personer. Bevisfrågor, straffmät- ning och straffmaximum har också diskuterats. Man har även ifrågasatt den preventiva verkan av straffsanktioner där betydande ekonomiska intressen är involverade. Ett bötesstraff som endast uppgår till en bråkdel av det kalkylerade ekonomiska utbytet anses knappast kunna verka avhållande på utövare av miljöfarlig verksamhet från åtgärder som strider mot miljöskydds- bestämmelserna. Företrädare av den åsikten menar att ekonomiska sanktio- ner, som inte var maximerade och som riktade sig direkt mot utövaren skulle få större effekt än nuvarande bötespåföljder. Brst möjligheter i vad avser skyddet av den yttre miljön har också varit föremål för debatt bl. a. med bakgrund till det vid BT Kemi i Teckomatorp inträffade.

Vid sin granskning har utredningen funnit att kritiken i stora delar är berättigad.

Samhällets syn på miljöskyddet har skärpts under de år ML varit i kraft. Erfarenheterna från lagens tio första år har visat på nödvändigheten av en effektivitetshöjning och en allmän åtstramning i den del av ML:s sanktions- system som nu är i fråga.

Ett effektivare sanktionssystem kan åstadkommas bl. a. genom en utvidgad och skärpt upplysningsplikt samt genom införande av en lagstadgad rapporteringsskyldighet för tillsynsmyndighet, men framför allt genom att rättstillämpningen även såvitt avser påföljd förs ut till de myndigheter som dagligen sysslar med och har störst erfarenhet av de ofta komplicerade miljöskyddsfrågorna. Utredningen har bedömt det nödvändigt att, på en relativt kon till buds stående tid. ta fram ett påföljdssystem som bör råda bot på de allvarligaste bristerna i nu gällande ordning. Detta har enligt utredningens uppfattning kunnat ske utan avkall på rättssäkerheten.

En allmän åtstramning kan nås bl. a. genom att vid sidan av de mera traditionella påföljderna införa en sanktion som bättre än böter svarar mot de ekonomiska överväganden som kan ligga bakom ett otillåtet angrepp på den yttre miljön. Sanktionen bör vidare vara direkt riktad mot den som kan ha intresse av en överträdelse. Ofta har också denne de bästa förutsättningarna att hindra överträdelsen.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen en utvidgad och skärpt plikt för utövare av miljöfarlig verksamhet att på begäran till prövnings- och tillsynsmyndighet under straffansvar lämna behövliga upplysningar om verksamheten och anläggningen.

Vidare föreslår utredningen införande av en lagstadgad skyldighet för tillsynsmyndighet att vid grundad misstanke om överträdelse undersöka om sådan skett. Tillsynsmyndigheten skall också i princip vara skyldig att ta

Prop. l980/8l: 92 l20

sådana initiativ att en överträdelse beivras.

lnte något fall har kommit till utredningens kännedom där påföljden för brott mot ML bestämts till fängelse. De utdömda bötespåföljderna har i flera fall varit förhållandevis beskedliga. Utredningen har den uppfattningen att samhällets reaktion på otillåtna angrepp riktade mot den yttre miljön generellt sett måste skärpas för att tilltron till ML:s möjligheter inte skall urholkas.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen att påföljden för överträdelser som idag skulle resulterat i ett bötesstraffersätts av en s. k. miljöskyddsavgift. [ princip skall sådan avgift tas ut så snart man på objektiva grunder kan konstatera att överträdelse av ML skett. Avgiften skall bättre kunna svara mot de ekonomiska kalkyler och värden som kan ligga bakom överträdelser av det här slaget. Den skall nå ävenjuridiska personer, vilket ej är fallet med straffav mera traditionellt slag. Miljöskyddsavgiften föreslås bli relaterad till penningvärdet samt utgå med f. n. högst ca 25 000 kr för varje dygn som överträdelsen fortgår. Skulle överträdarens vinning överstiga det framräk- nade totalbeloppet kan miljöskyddsavgiften bestämmas till ett belopp som motsvarar vinningen i fråga. Vid bagatellartade överträdelser å andra sidan kan påföljden nedsättas eller efterges. En lämplig preskriptionstid anses vara fem år.

Naturvårdsverket föreslås få en förstärkt partsställning och skall iegenskap av central tillsynsmyndighet ta initiativ till en avgiftsprövning. Enligt förslaget bör det ankomma på den domstolsliknande koncessionsnämnden med sin allsidiga och kvalificerade sammansättning att besluta i ärenden rörande miljöskyddsavgift.

Syftet med miljöskyddsavgiften är sålunda att den skall göra en överträ- delse olönsam och därmed också verka effektivt avhållande ijämförelse med nuvarande ordning. Samtidigt har flera rättssäkerhetsgarantier byggts in i systemet, bl. a. kan ett beslut om avgift genom besvär prövas av kammarrätt och i vissa fall av regeringsrätten.

Utredningen har vid sin granskning funnit att det straffrättsliga sanktions- systemet i ML inte helt kan undvaras. Tvärtom anser utredningen att straffmaximum bör höjas till fängelse i två år och åtalspreskriptionstiden förlängas till fem år vid överträdelser som kunnat innebära betydande kränkning av miljöskyddsintresse och som täcks av gärningsmannens uppsåt eller grova oaktsamhet. I dessa fall bör enligt utredningens uppfattning påföljden med hänsyn till allmän laglydnad regelmässigt bestämmas till fängelse. -

Utredningen delar också den uppfattningen att brottsbalken . BrB. bör få en sådan utformning att lagens bestämmelser bättre kan svara upp mot kravet på ett fullgott miljöskydd. Dock avstår utredningen från att f. n. lägga ett förslag i den delen, eftersom brottsförebyggande rådet arbetar med samma fråga.

Besvärsrätten

Enligt ML får beslut av naturvårdsverket eller länsstyrelsen i fråga om dispens från tillståndsprövning inte överklagas. Besvärsrätt finns däremot beträffande beslut av koncessionsnämnden rörande tillstånd. Länsstyrelsens

Prop. 1980/81: 92 12!

möjlighet att meddela tillstånd har inte utnyttjats i praktiken. Beslut i anmälningsärenden av länsstyrelsen kan som regel överklagas. Dock är det mera tveksamt om länsstyrelsens inte lörpliktigande råd och anvisningar i ett anmälningsärende kan föras vidare till en fullföljdsinstans.

Besvärsrätt har som regel den som beslutet rör om detta har gått honom emot. Sökanden men också en förhållandevis vidsträckt grupp av sakägare har sålunda besvärsrätt enligt ML. I lagen har också naturvårdsverket tillagts rätt att anföra besvär. _

Bortsett från en diskussion om besvärsrätt beträffande länsstyrelsernas beslut i anmälningsärenden förefaller inte någon särskild debatt ha förts om vilka beslut enligt ML som över huvud taget bör vara möjliga att överklaga. '

Med utredningens förslag försvinner dispensförfarandel och möjligheterna för länsstyrelsen att meddela tillstånd. Förprövningsformerna blir i fortsätt- ningen tillstånd och besked. En utvidgning av besvärsrätten sker genom utredningens förslag att tillåta fullföljd mot båda dessa former av beslut.

Till utredningen har också framförts förslag avseende ökade möjligheter för bl.a. enskilda att påverka i och för sig överklagbarä beslut rörande den yttre miljön. Förslag om ett informations- och samrådsförfarande är ett av de sätt på vilket utredningen vill tillgodose önskemål om ökade möjligheter för t.ex. enskilda att kunna påverka ett beslut innan det fattats. Utredningen anser emellertid att möjligheterna även bör ökas för enskilda och andra att få ett sådant beslut prövat i en andra instans. Besvärsrätt har därvid också efterlysts för bl. a. länsstyrelser och kommuner samt för fackliga och ideella organisationer.

Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att även kommunerna bör få besvärsrätt enligt ML. Däremot har utredningen stannat för att låta naturvårdsverket även i fortsättningen vara exklusiv statlig myndighet med besvärsrätt men vill samtidigt erinra om andra statliga myndigheters möjlighet att hos naturvårdsverket begära ett överklagande.

[ annan ML närliggande lagstiftning har besvärsrätt införts för fackliga organisationer. Sålunda har de fackliga organisationerna erhållit besvärsrätt i den nyligen ikraftträdda arbetsmiljölagen (l977zll60), som rör den inre miljön. Utredningen har inte funnit annat än att de fackliga organisationerna bör få möjlighet att anföra besvär i fråga om beslut som rör också den yttre miljön. Skälen har däremot inte ansetts tillräckligt starka för att frångå förvaltningsrätten i övrigt och ge de ideella organisationerna en ytterligare utvidgad besvärsrätt. Samtidigt har utredningen kunnat konstatera att problemet inte förefaller alltför stort, eftersom regeringens praxis i dessa frågor är tillmötesgående.

Resursbehovet för bättre miljöskydd

l stort innebär de förslag Utredningen behandlar i detta delbetänkande att koncessionsnämnden kan komma att få något ökade arbetsuppgifter. Naturvårdsverkets uppgifter på prövningssidan bortfaller men i ställer ökar den del av verkets uppgifter som främst består av utfärdandet av centrala anvisningar. För länsstyrelsenas del ökar arbetsuppgifterna på förprövnings-

Prop. l980/81: 92 12!

sidan medan en avlastning sker av tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämn- derna. På tillsynssidan innebär vidare utredningens förslag att en utbyggnad av hälsovårdsnämndernas resurser måste ske.

Vad gäller koncessionsnämnden antar utredningen att den ökade belast- ningen främst kommer att ligga på prövning av miljöskyddsavgifter. Den förstärkning av nämnden som kan komma att behövas i anledning härav torde inte kräva något särskilt förslag från utredningens sida. Behovet kan i stället tillgodoses inom ramen för den normala budgetbehandlingen.

Vid naturvårdsverket frigörs cirka 11 årsarbetskrafter i och med att verkets dispensprövning föreslås upphöra. En del av dessa årsarbetskrafter beräknas kunna sättas in på att förstärka verkets insatser inom tillsynsområdet. Förstärkningar behövs också av verkets fackprövning av ärenden inför koncessionsnämnden och länsstyrelsen. Det är också viktigt att naturvårds- verket ges möjlighet att intensifiera arbetet med att ta fram riktvärden för miljökvalitet och recipientkontroll.

För att kunna tillskapa en av utredningen föreslagen specialiststab vid naturvårdsverket för tillsyn m. m. av speciellt svåra miljöfarliga verksam- heter föreslår utredningen att naturvårdsverket under det "första budgetåret tillförs 2 Mkr. Därefter får utbyggnadstakten av staben, vilket bl. a. samman- hänger med vilka projekt som blir aktuella. visa det ytterligare behovet.

När det gäller länsstyrelsernas och kommunernas behov av resurser innebär utredningens förslag behov av betydande förstärkningar.

Länsstyrelsernas tillsynsverksamhet kommer alltjämt att ha ett behov av_ förstärkning trots att hälsovårdsnämnderna blir lokala tillsynsmyndigheter och därmed tar över en stor del av länsstyrelsernas tidigare tillsynsuppgifter. En ökning av länsstyrelsernas personal med minst 15 tjänster för tillsyns- verksamhet anser utredningen motiverad. Detta innebär att ungefär varannan länstyrelse kan få en extra person för tillsynsuppgifter.

Vad gäller länsstyrelsernas utökade förprövningsverksamhet beräknar utredningen behovet av personalförstärkning till ungefär 10 personer.

Beträffande hälsovårdsnämnderna har statskontoret på uppdrag av utred- ningen beräknat det omedelbara förstärkningsbehovet till cirka 50 årsarbets- krafter. Utredningen lägger emellertid inte fram något konkret förslag i den delen. Det får i stället ankomma på vederbörande kommun att bedöma om och i så fall vilka resurser som måste tillföras hälsovårdsnämnden för att den skall kunna fullgöra uppgiften som lokal tillsynsmyndighet enligt ML. Om möjligheterna att finansiera behovet av resursförstärkning har redan talats.

Reservationer och särskilt yttrande

Till betänkandet har fogats dels en gemensam reservation av ledamöterna Håkansson, Larsson och Theorin, alla (5), dels en reservation av ledamoten Lindahl. (fp), dels ock ett särskilt yttrande av experten Helmerson. Ledamöterna Håkansson, Larsson och Theorin framhåller i sin gemen- samma reservation bl. a. följande. Genom majoritetens tolkning av direk- tiven omöjliggörs dessvärrre den översyn som utredningen redan i detta delbetänkande bort göra. Ledamöterna framhåller vidare att som en första reform beträffande tillsynen borde naturligtvis med hänsyn till vunna

Prop. l980/81: 92 123

erfarenheter ett kraftfullt förslag ha lagts beträffande resursförstärkning av bl.a. sådan tillsyn som avser tekniskt komplicerade anläggningar. Vidare borde arbetet med det i bilagan 2 till betänkandet skisserade "AB Svensk Miljökontroll" redan nu ha fullföljts. Härigenom skulle bl. a. hela tillsynen direkt ha kunnat överföras till hälsovårdsnämnderna. 1 påföljdsdelen ser reservanterna det med hänsyn till vunna erfarenheter —bl. a. från det vid BT Kemi inträffade närmast som självklart att utredningen skulle lägga fram förslag om skärpningari BrB samt att åtalspreskriptionstiden bör bestämmas till 10 år i stället för av majoriteten förordade 5 år. Reservanterna ansluter sig principiellt till tanken på miljöskyddsavgifter men beklagar att majoriteten inte velat ta tid på sig att ytterligare konkretisera förslaget som med den utformning det nu fått torde vara i behov av ytterligare överväganden för att bli verkligt effektivt.

Ledamoten Lindahl uttalar sig i sin reservation för att vissa ideella föreningar som tillvaratar miljöintressen borde kunna tillerkännas besvärs- rätt.

Experten Heimerson ställer sig i sitt särskilda yttrande avvisande till utredningens förslag om införandet av en miljöskyddsavgift.

Prop. l980/81: 92

17.5

Miljöskyddsutredningens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969z387)

Härigenom förskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)' (le/satt9,10,13.15,17,18.20,23,24,28.38—40,42,43,45 och 47—51 59” skall ha nedan angivna lydelse

dels att rubrikerna närmast före 9, 18 och 44 a 55 skall ha nedan angivna

lydelse

delsatt i lagen skall införas sex nya paragrafer, 12 a, 17 a, 17 b, 43 a, 44 a och 462 åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse '

Tillståndsprövning

Föreslagen lydelse

Prövning av miljöfarlig verksamhet

9 53 Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet en- ligt 136 a & byggnadslagen (1947z385) eller om framdragande eller begag- nande av rörledning enligt lagen (19781160) om vissa rörledningar prövas av regeringen, får ansökan ej upptagas av koncessionsnämnden, innan sådan prövning skett.

10

Regeringen kan föreskriva, att

Skall frågan om tillkomst eller lokalisering av viss verksamhet en- ligt 136 a & byggnadslagen (1947z385) eller om framdragande eller begag- nande avrörledning enligt lagen ( 1978:160 ) om vissa rörledningar prövas av regeringen, fårfrågan om tillstånd ei avgöras av koncessions- nämnden, innan sådan prövning skett.

Q4

1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar ej får anläggas, 2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning ej får utsläp- paS.

3. fast avfall eller annat fast ämne ej får utsläppas eller uppläggas så att vattendrag, sjö eller annat vattenområde kan förorenas,

4. vissa slag av inrättningar eller

4. vissa slag av inrättningar eller

' Lagen omtryckt 1972z782

? Tidigare 46 & upphävd g. Lag 1975:727.

3 Senaste lydelse 1978:161.

4 Senaste lydelse l975z461 .

Prop. l980/81: 92

Nuvarande lydelse

deras användning ej får ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av bety- delse från störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan gjorts hos statens natur- vårdsverk eller länsstyrelsen.

Na turva'rdsverket får, efter prövning i varje särskilt fall enligt denna lag, medge undantagfrän sa'dan skyldighet att söka tillstånd som föreskrivits med stöd av första stycket. [ beslut om medgivande skall anges de villkor som skall gälla.

1 26 Föreslagen lydelse

deras användning ej får ändras på sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som eljest är av bety- delse från störningssynpunkt

utan att koncessionsnämnden, efter ansökan. meddelat tillstånd enligt denna lag eller länsstyrelsen. efter anmälan. lämnat besked om de villkor som skall gälla.

12aå

Den som vill pa'börja eller väsent- ligen ändra miUö/arlig verksamhet. som är förprövningspliktig enligt denna lag. skall i god tid innan ansökan eller anmälan därom inges inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen.

När förutsättningarna för verksam - heten i stort har klarlagts skall./öreta— garen i samråd med länsstyrelsen bereda. berörda kommuner och myne digheter som verksamheten anga'r till- .fälle attframställa önskemål om verk- samhetens närmare omfattning och utformning ur miljösynpunkt.

[ god tid innan ansökan eller anmälan ges in till koncessionsnämn- den respektive länsstyrelsen skal/före- tagaren medverka till att information ' rörande verksamhetens omfattning, utformning och störningar ur miljösyn- punkt lämnas sammanslutningar, som verksamheten kan komma att beröra. och ortsbefolkningen vid särskilt sam- manträde, genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt. Länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas får bestämma att sammanträde skall anordnas.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

127

Föreslagen lydelse

Utövaren skall på lämpligt sätt bereda enskilda personer tillfälle att till honom framställa önskemål om åtgärder och försiktighetsmått för att förebygga eller avhjälpa olägenheter genom verksamheten.

135

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgif- ter. ritningar och tekniska beskriv- ningar som fordras för bedömande av den miljöfarliga verksamhetens be- skajfenhet, omfattning och verkning- ar.

Ansökan skall inges i det antal. exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökan ej vad som före- skrives i första stycket eller har den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjäl— pa bristen inom viss tid. I föreläg— gandet kan utsättas vite eller påföljd att bristen avhjälpes på sökandens bekostnad.

Ansökan eller anmälan omförpröv- ning skall vara. skriftlig. Den skall innehålla

] . uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar rörande den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och om- fattning,

2. beskrivning av arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verk- samheten medför eller kan befaras medföra,

3. förslag till skyddsåtgärder, be- gränsning av verksamheten ochförsik- tighetsmått i övrigt för att _;örebygga eller avhjälpa olägenheter av verksam- heten,

4. uppgift om de åtgärder som vidtagits enligt I 2 a 5 samt om vad som huvudsakligen förekommit med an- ledning av dessa åtgärder.

Handlingarna skall inges i det antal exemplar somförprövningsmyndighe- ten anser behövligt.

Uppfyller handlingarna ej vad som föreskrives i första stycket eller har de ej ingivits i tillräckligt antal exemplar. skall sökanden eller den som gjort anmälan föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. I föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att ärendet avgöres i befint- ligt skick.

15 &

Yppas vid koncessionsnämndens överläggning till beslut skiljaktiga meningar, skall omröstning ske. Uppkommer därvid fråga om tillämplig- heten av denna lag eller fråga om vidtagande av förberedande åtgärd eller fråga om underställning enligt 16 &, skall särskild omröstning ske beträffande

[sådan fråga.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

Vid omröstning gäller den mening som fått de flesta rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordfö- randen biträder.

[ 28 F öres/ugen lydelse

Vid omröstning gäller den me— .ning.som fått de flesta rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. [ärende angå- ende miljöskvddsavgifi gäller dock vid lika röstetal den lindrigaste mening- en.

l7å5

Regeringen kan uppdraga åt läns- styrelsen att pröva fråga om tillstånd beträffande visst slag av ärenden. ] fråga om ärenden som sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessions- nämnden.

Regeringen kan uppdraga a't läns- styrelsen att beträffande visst slag av ärenden medgiva undantag som avses i 10 5 andra stycket.

Länsstyrelsen skall i anmälnings- ärende samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i ären- det.

Ont det är nödvändigt för utred- ningen i ärendet kan länsstyrelsen

1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfar- liga verksamheten tillfälle att yttra sig.

2. hålla .sammanträde med dem saken angår och besiktning på plat- sen,

3. lämna den som gjort anmälan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle attyttra sig däröver, om ej annat följer av 15 55 förvaltnings- lagen ( ] 971.290).

Kostnadför kungörelse betalas av _

den som gjort anmälan.

Finner länsstyrelsen att anmälan på grund av ärendets principiella vikt eller av annan omständighet ej bör prövas av länsstyrelsen, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till koncessions- nämnden för tillståndsprövning enligt denna lag. Anmälningsärende skall alltid överlämnas till koncessions- nämnden. om naturvårdsverket på- kallar det innan länsstyrelsen avgjort ärendet.

5 Senaste lydelse l975:461

Prop. l980/81: 92 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 å ä

] ärende om förprövning av miljö- farlig verksamhet kan efter ansökan respektive anmälan beslut fattas om att vissa arbeten får påbörjas utan" hinder av att ärendet icke prövats slutligt. Sådant beslut (igångsättnings- medgivande) _får lämnas endast om synnerliga skäl talar för det och det är uppenbart att verksamheten kommer att anses tillåtlig.

Medgivande skall innehålla de före- skrjfter som skall gälla i avbidan på den slutliga prövningen.

] fråga om ansökan respektive anmälan som avser igångsättnings- medgivande gäller 13—15 55 och 17 5 i tillämpliga delar. Sammanträde och besiktning behöver dock ej äga rum. Har regeringen enligt 136 a 5 bygg- nadslagen (1947:385) prövat frågan om lokalisering av verksamheten, får igångsättningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 59 andra stycket I och 2 ej iakttagits, om synnerliga skäl talar för det.

17 b &

Har miljöfarlig verksamhet, för vilken skyldighet föreskrivits att söka tillstånd eller göra anmälan, börjat utövas utan föregående prövning av koncessionsnämnden eller länsstyrel- sen och uppkommer därefter olägen- heter eller kan sådana befaras upp- komma inom område som kan bli utsatt/ör störningfrån verksamheten, skall olägenheterna anses föranledda av verksamheten, där ej annat visas eller framgår av förhållandenas na- tur.

Tillståndsbeslut Tillståndsbeslut m. m. 18 ä 1 tillståndsbeslut skall noggrant 1 tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga verksamhet anges den miljöfarliga verksamhet som tillståndet avser och de villkor som tillståndet avser och de villkor 9 Riksdagen l980/8I. I sattt/. Nr 92

Prop. l980/81: 92

Nuvarande lydelse

som skall gälla.

131)

Föreslagen lydelse

som skall gälla. Meddelas tillstånd för begränsad tid skall även tillståndsti- dens längd anges i beslutet.

1 beslutet kan fastställas viss tid, i regel ej över tio år, innan vilken den med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts i gång.

20 56

Om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt konces- sionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillstån- det.

Om regeringen lämnar tillstånd eller besked, kan regeringen uppdra- ga åt koncessionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillståndet eller beskedet.

23ä

Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är avvi- kelsen betydande, kan koncessions- nämnden förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

24

Har tio år förflutit från det till- ståndsbeslut vunnit laga kraft eller har dessförinnan förhållandena änd- rats väsentligt, kan koncessionsnämn- den föreskriva nya eller strängare villkorför verksamheten efter vad som är skäligt.

Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut, kan kan- cessionsnämnden ompröva frågan om vilka villkor som skall gälla för tillstån— det. Är avvikelsen betydande kan nämnden förklara tillståndet förver- kat och förbjuda fortsatt verksam- het.

%

Har tio år förflutit från det till- ståndsbeslut vunnit laga kraft kan koncessionsionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkor för verksam - heten. Redan dessförinnan kan så- dana villkor föreskrivas av nämnden, om väsentligt ändrade förhållanden inträffat i fråga om renings- eller processteknik, område som kan bli utsatt för störningar eller verksamhe- tens verkningar. Prövning enlig första och andra punkten skall ske med tillämpning av 5 5.

Om särskilda skäl föreligger, kan nämnden efter utgången av tid som anges i första stycket även ompröva tillstånd att utsläppa avloppsvatten i visst vattenområde.

28

Har regeringen fastställt villkor för tillstånd, får koncessionsnämnden vid tillämpning av 24, 25 eller 27å icke avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen medgivit det.

gt

Har regeringen fastställt villkor för tillstånd eller besked, får konces- sionsnämnden vid tillämpning av 24, 25 eller 27 & eller länsstyrelsen icke avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen medgivit det.

6 Senaste lydelse 1975:461.

'7 Senaste lydelse 19752461.

Prop. l980l81: 92

Nu varande l vd else

38' %

Till skydd mot miljöfarlig verk- samhet som kan medföra fara för allmänna intressen skall tillsyn utövas av statens naturvårdsverk och länssty- relserna.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar länsstyrelser- nas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna verksam- het. Länsstyrelsen utövarfortlöpande tillsyn inom länet.

131

Föreslagen lydelse

Tillsyn över miljöfarlig verksamhet skall utövas av hälsovårdsnämnderna. länsstyrelserna och naturvårdsverket.

Hälsovårdsnämnden utövar den lo- kala tillsynen inom kommunen, om inte regeringen bestämmer annat.

Länsstyrelsen har den regionala til/- synen inom länet. samordnar hälso- vårdsnämndernas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, utarbetar anvisningar och riktlinjer, samordnar länsstyrelser- nas tillsynsverksamhet och lämnar vid behov bistånd i denna.

Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som eljest fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverk- samheten.

39

Finner tillsynsmyndighet att olä- genhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer eller kan upp- komma genom miljöfarlig verksam- het, kan myndigheten meddela råd och anvisningar om lämplig åtgärd för att motverka olägenheten.

40 .

;

Om tillstånd icke givits enligt denna lag, kan länsstyrelsen meddela föreläggande om sådant försiktig- hetsmått eller förbud som är uppen- bart behövligt för att lagens bestäm- melser skall efterlevas. 1 brådskande fall eller när särskilt skäl eljest före- ligger lår föreläggandet ges omedel- bart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke länsstyrelsen från att

&

Finner tillsynsmyndighet att olä- genhet uppkommer eller kan upp- komma genom miljöfarlig verksam- het, kan myndigheten meddela råd och anvisningar om lämplig åtgärd för att motverka olägenheten.

Om tillstånd icke givits enligt denna lag, kan tillsynsmyndighet meddela föreläggande om sådant försiktighetsmått eller förbud som är uppenbart behövligt för att lagens bestämmelser skall efterlevas. 1 brådskande fall eller när särskilt skäl eljest föreligger får föreläggandet ges omedelbart och i annat fall först sedan det visat sig att rättelse ej kan vinnas genom råd och anvisningar.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar icke tillsynsmyndighet från att

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av särskilda omständigheter.

Om tillståndshavare åsidosätter villkorsom angivitsitillståndsbeslu- tet, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad eller före- lägga honom att själv vidtaga rättel- se.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan länsstyrelsen utsätta vite. ' '

Föreslagen lydelse

meddela sådan brådskande föreskrift som är nödvändig till följd av särskilda omständigheter". '

Om tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbe- slut, kan til/synsntyndigltet förordna om rättelse på hans bekostnad eller förelägga honom att själv vidtaga rättelse.

1 beslut om föreläggande enligt denna paragraf kan tillsynsmyndighet utsätta vite.

42 &” För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt att vinna. tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller område som hör till denna.

Behövs undersökning på annan plats. har myndigheten rätt att vinna tillträde dit föratt utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus, tomt eller

trädgård.

Första och andra styckena gäller även den som skall utföra undersök- ning som avses i 43 å andra stycket andra punkten.

Kan verksamheten vid en anlägg- ning befaras vara miljöfarlig. är inne- havaren skyldig att på begäran lämna tillsynsmyndighet behövliga upp/y - ningar om anläggningen.

Första och andra styckena gäller även den som skall utföra undersök- ning som avses i 43 åförsta stycket andra punkten.

(9

43.

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar. Tillsynsmyndighet kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning skall utföras av annan än den som utövar verksamheten och utse någon att göra undersökningen.

Det åligger den som utövar verk- samheten att ersätta kostnad för undersökning som avses i andra stycket andra punkten med belopp som tillsynsmyndigheten faststäl- ler.

Det åligger den som utövar verk- samheten att ersätta kostnad för undersökning som avses i första stycket andra punkten med belopp som tillsynsmyndigheten faststäl- ler.

1 beslut om föreläggande enligt andra stycket får tillsynsmyndighet utsätta vite.

aSenaste lydelse 1973z927. 9Senaste lydelse 1973z927.

Prop. l980/81: 92

Nuvarande lydelse

Ansvar. handräckning och besvär m. m.

I 3 3 Föreslagen ll't'lP/St"

43 a 5 Som ett led i tillsynen över miljö— farlig verksamhet skall tillsynsmyndig- het, så snart anledning föreligger. till behandling upptaga/råga om överträ-

delse sam avses i 45 5. Får lokal eller regional tillsynsmyn- dighet kännedom om sådan överträ— delse skall rapport därom avges till

. naturvårdsverket.

Framstår överträdelsen som ringa. kan naturvårdsverket låta saken hero.

Upplysningsplikt. påföljder. handräck- ning och besvär m. m.

44 a Q'

Den som utövar eller ämnar utöva verksamhet, som kan antagas vara miljöfarlig, är skyldig att på begäran lämna prövnings- och tillsynsmyn— dighet behövliga upplysningar om verksamheten.

Den som uppsåtligen eller av oakt— samhet som ej är ringa underlåter att fullgöra sin upplysningsplikt eller läm— nar oriktig uppgift, dömes till böter ellerjängelse i högst två år.

45510

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet

1- bTYter mot förbud som medde- lats med stöd av 8, 23 eller 41 & eller åsidosätter sådana bestämmelser som avses i 2 & fjärde stycket.

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 10% första stycket utan att undantag har medgivits med stöd av 1059 andra stycket eller 17 35” andra stycket, eller

3. åsidosätter villkor eller före- skrift som meddelats med stöd av 105 andra stycket eller 175. 185 första stycket, 19—21, 24, 25, 27 eller 41 å". så att allmän eller enskild rätt

Den som

]. bryter mot förbud som medde- lats med stöd av 8. 23 eller 41 & eller åsidosätter bestämmelser som avses i 2 &" fjärde stycket,

2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen meddelat enligt 105 'utan att igångsättningsmedgivande har meddelats. eller

3. åsidosätter villkor eller-föreskrift som meddelats för tillstånd eller besked eller medstöd av 17a 5 andra stycket, 21. 23—25. 27 eller 41 5, skall påföras miljöskyddsavgift.

10 Senaste lydelse 19752461 och 727.

Prop. l980/81: 92

Nuvarande liv/else

kan kränkas,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 43 å/örsta styck- et, dömes till böter.

134

Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör sig skyldig till överträ- delse som avses i första stycket dömes, om gärningen kunnat innebära bety- dande kränkning av miljöskyddsin- tresse. till böter eller fängelse i högst två år.

46ä”

47

Har någon begått gärning som avses i 45 % första stycket 1—3. kan överexekutor meddela handräck-

Miljöskyddsavgift bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet till ett belopp som motsvarar högst två gånger det vid tiden för överträdelsen gällande bas- beloppet enligt Iagen (1 962.381) om allmän försäkring. Ny avgift skall påföras för varje påbörjat dygn över- trädelsen fortgår.

Överstiger den vinning överträdel- sen medjört iförsta stycket angivet maxim/belopp, kan miljöskyddsavgif- ten bestämmas till belopp som motsva- rar vinningen.

Framstår överträdelsen som ringa må miljöskyddsavgiften nedsättas eller helt eftergivas. Beslut om eftergift kan meddelas även när det av särskilda omständigheter finnes uppenbart att påföljd ej är erforderlig.

Fråga om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden efter ansökan av naturvårdsverket. Bestämmelserna i l 1 , 12 och 15 5555 äger motsvarande tillämpning på förfarandet.

Miljöskyddsavgift tillfaller staten.

Har ansökan om miljöskyddsavgift ej inkommit till koncessionsnämnden inom fem år från det överträdelsen begicks, fa'r avgift ej påföras.

512

Har någon gjort sig skyldig till över- trädelse som avses i 45 5. kan över- exekutor meddela handräckning för

" Upphävd g. Lag 1975:727.

12 Senaste lydelse 19751342.

Prop. l980l8]: 92

Nuvarande lydelse

ning för att åstadkomma rättelse. 1 fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 & utsökningslagen.

Berörs allmänna intressen, får an- sökan om handräckning göras av statens naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande en- ligt 40ä första eller andra stycket, skall utmätningsmannen på anmo- dan av länsstyrelsen ombesörja att åtgärd vidtages på den försumliges bekostnad.

115

Föreslagen lydelse

att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 191 & utsökningslagen.

Ansökan om handräckning får göras av naturvårdsverket eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkommes ej föreläggande en- ligt 40é första eller andra stycket skall utmätningsmannen på anmo- dan av tillsynsmyndighet ombesörja att åtgärd vidtages på den försum- liges bekostnad.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag. '

al3

48

Mat beslut som meddelas av statens naturvårdsverk enligt 10 5 andra stycket eller av länsstyrelsen enligt 1 7 55 andra stycket får talan ej föras.

Talan mot beslut enligt 14 % femte stycket andra punkten eller 4355 tredje stycket eller rörande förbud vid vite enligt 5155 föres hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller '

h

Mot länsstyrelsens beslut som avser fråga om överlämnande av anmäl- ningsärende till koncessionsnämnden för tillståndsprövning får talan ej föras.

Talan mot beslut enligt 14 & femte stycket andra punkten, 435 andra stycket, 45 55 första stycket eller rörande förbud vid vite enligt 51 & föres hos kammarrätten genom be- svär.

länsstyrelsen enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

För att tillvarataga allmänna in tres - sen får naturvårdsverket föra talan mot koncessionsnämndens eller länsstyrelsens beslut i fråga om till- stånd enligt lagen, mot koncessions- nämndens beslut i fråga som avses i 41 å och mot länsstyrelsens beslut i

Talan mot beslut av hälsovårds- nämnden enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Naturvårdsverket får föra talan mot koncessionsnämndens beslut i fråga om tillstånd och miljöskyddsav- gift enligt lagen. mot koncessions- nämndens eller länsstyrelsens beslut i fråga om igångsättningsmedgivande enligt lagen, mot koncessionsnämn-

'3 Senaste lydelse 19751461.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

fråga som avses i 40 åeller 43 å andra stycket.

136

Föreslagen lydelse

dens beslut i fråga som avses i 41 Q', mot länsstyrelsens eller hälsovårds- nämndens beslut i fråga som avses i 40 % eller 43 åförsta stycket och mot länsstyrelsens besked i anmälnings- ärende. Vad nu sagts gäller, utom såvitt avser miljöskyddsavgift. även kommun och lokal arbetstagarorgani- sation i den mån saken för miljö- skyddsintresse.

49 t'”

Beslut i fråga om tillstånd enligt denna lag, beslut i fråga som avses i 41 5 eller 43 59 andra stycket och beslut enligt 14 55 femte stycket andra punk- ten eller 43 ; tredje stycket blir gällande när beslutet vunnit laga kraft. 1 beslutet kan förordnas att det skall lända till efterrättelse omedel- bart.

Beslut i fråga som avses i 40ä länder till efterrättelse omedelbart. om ej annorlunda förordnas.

Beslut i fråga om tillstånd enligt denna lag, beslut ifråga om igångsätt- ningsmedgivande i tillståndsärende. beslut ifråga som avses i 14 58" femte stycket andra punkten, 41 5. 4335 första och andra styckena samt 45 55 första stycket blir gällande först när

beslutet vunnit laga kraft. 1 beslutet kan förordnas att det skall lända till efterrättelse omedelbart.

Besked i anmälningsärende och igångsättningsmedgivande i sådant ärende samt beslut i fråga som avses i 40% länder till efterrättelse omedel- bart, om ej annorlunda förordnas.

5055

Har länsstyrelsen med stöd av 40 & första stycket eller har hälsovårds- nämnd förbjudit miljöfarlig verk- samhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna lag. kan koncessions- nämnden, om sökanden ställer sä- kerhet för kostnad och skada, bestämma att länsstyrelsens eller hälsovårdsnämndens beslut ej lår verkställas förrän tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver annat.

Har tillsynsmyndighet med stöd av 40,5 första stycket eller har hälso- vårdsnämnden eljest förbjudit miljö- farlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva sådan verk- samhet att vidtaga försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksam- heten enligt denna lag, kan konces- sionsnämnden. om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens el - ler hälsovårdsnämndens beslut enligt annan lagstiftning ej får verkställas förrän tillståndsfrågan avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver annat.

14 senaste lydelse l973:927.

Prop. 1980/81: 92 l37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 ÖIS Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han

utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat undersökningsarbete . på fast egendom som annan äger eller innehar, kan länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde till egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite_att rubba eller skada instrumentet.

Föreskrift som avses i första Föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansö- stycket kan meddelas även på ansö- kan av den som skall utföra under- kan av den som skall utföra under- sökning som avses i 43% andra sökning som avses i 435 första stycket andra punkten. stycket andra punkten.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning väckes vid fastighetsdomstol som anges i 33 &.

Övergångsbestimmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Bestämmelserna i 17 bä gäller inte miljöfarlig verksamhet som börjat utövas före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 44 a och 45 åå tillämpas endast i fråga överträdelSe som skett efter bestämmelsernas ikraftträdande. Beträffande överträde15e som skett före bestämmelsernas ikraftträdande skall äldre bestämmelser tilläm- pas.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i ställetden nya bestäm- melsen.

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) .

Härigenom föreskrives att 20ä kommunalskattelagen (1928z370) skall ha nedan angiven lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 51

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola'från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt) avräknas alla omkostnader under beskatt- ningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande. Att koncernbidrag, som icke utgör sådan omkostnad. ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren framgår av 43 ä 3 mom.

15 Senaste lydelse l973z927. ' Senaste lydelse 1976:67.

Prop. 1980/81: 92

Nuvarande lydelse

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges levnadskostna- der och därtill hänförliga utgifter. däruti inbegripet vad skattskyldig utgivit som gåva eller såsom perio- diskt understöd eller därmed jämför- lig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget. i hans förvärvsverksamhet nedlagda kaphak

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestöds- lagen (19732349);

avgift enligt lagen (1972z435l'om överlastavgift;

avgift enligt lagen (19762666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m.;

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 75% uppbördslagen (1953:272); '

avgift enligt lagen ('l976:206) om felparkeringsavgift;

förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

|38

Föreslagen lydelse

Avdrag må icke ske för: den skattskyldiges levnadskostna- der och därtill hänförliga utgifter. däruti inbegripet vad ' skattskyldig utgivit som gåva eller såsom perio- diskt understöd eller därmedjämför- lig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

värdet av arbete, som i den skatt- skyldiges förvärvsverksamhet ut- förts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyl- diges barn som ej fyllt 16 år;

ränta å den skattskyldiges eget, i hans förvärvsverksamhet nedlagda kapital;

svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning å skuld; avgift enligt 8 kap. studiestöds- lagen (l973z349);

avgift enligt lagen (19721435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (l976:666) om påföljder och ingripande vid "olovligt byggande m. m.; '

belopp, för vilket arbetsgivare är ansvarig enligt 755 uppbördslagen '(19532272);

avgift enligt lagen (l9761206) om felparkeringsavgift;

miljöskyddsavgift enligt skyddslagen ( ] 96938 7);

förlust-, som. är att hänföra till kapitalförlust.

miljö-

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1980/81:92 139

Remissammanställning över betänkandet Bättre miljö-

skydd [ Innehåu 1 Allmänna synpunkter ......................................... 2 Förprövningssystcmet ......................................... 2.1 Allmänna synpunkter ......................................... 2.2 Förprövningen vid länsstyrelsen m. m ............................ ' 2.3 lnformation och samråd m. m .................................. 2.4 Bcslutsundcrlag, miljöeffek(beskrivningar m. m. .................. 2.5 Parallell handläggning enligt byggnads- och miljöskyddslagstift- ningen ...................................................... 2.6 Igångsättningsmedgivande ..................................... 2.7 Fördelning av I'örprövningspliktiga ärenden m.m. .............. 2.8 Särskild bevisregcl ............................................ 2.9 Nya eller strängare villkor ..................................... 2.9.1 Åsidosiittande av gällande villkor ........................ 2.9.2 Förändringar i t. ex. renings- eller processteknik ........... 2.10 Övriga frågor ............................................... 3 Tillsynssystcmct .............................................. 3.1 Allmänna synpunkter ......................................... 3.2 Hälsovårdsnämnden som tillsynsmyndighet ...................... 3.3 Kommunens möjlighet att frånträda tillsynsansvaret under en över- gångsperiod ................................................. 3.4 Länsstyrelsetillsyn över hälsovårdsnämnd m. m. .................. 3.5 Naturvårdsv'crkets ställning ................................... .. 3.6 Maktbefogcnhcter m. m. ...................................... 3.7 Expertstab vid naturvårdsverket ................................ 3.8 AB Svensk Miljökontroll ...................................... 3.9 ADB-systemet M1-01 ......................................... 3.10 Övriga frågor ................................................ 4 Påföljdssystemet ............................................. 4.1 Allmänna synpunkter ......................................... 4.2 Miljöskyddsavgift som påföljd ................................. 4.3 Miljöskyddsavgiftcns tekniska lösning ........................... 4.4 Straff i miljöskyddslagen ...................................... 4.5 Ätalspreskriptionstiden i miljöskyddslagen ....................... 4.6 Brott mot upplysningsplikten i miljöskyddslagen .................. 4.7 Rapporteringsskyldighet ...................................... 4.8 Miljöbrott i brottsbalkcn ...................................... 4.9 Övriga frågor ................................................ 5 Besvärsrätten ................................................ 5.1 Allmänna synpunkter ......................................... 5.2 Besvärsrätt vid olika beslut .................................... 5.2.1 Besvär vid förprövningsbeslut av länsstyrelse ............. 5.2.2 Bcsvt'ir vid igitngsiittningsmedgivande .................... 5.3 Kretsen av besvärsberättigade .................................. -

Prop. 1980/81 : 92 141)

5.3.1 Besvärsrätt för kommuner ................................ 324 5.3.2 Besvärsrätt för fackliga organisationer ..................... 329 5.3.3 Besvärsrätt för ideella organisationer . . ...................... 332 5.3.4 Besvärsrätt för statliga myndigheter . . . ..................... 335 5.4 Ö'vrigafrågor..........................; ..................... 337 6 Resurser .................. 339 6.1 Allmännasynpunkter.....................'. ................... 339 6.2 Resurser vid naturvårdsverket . . . . . . . . . . . . . . . ................... 344 6.3 Rcsurscr vid länsstyrelserna ............................... - ..... 345 6.4 Resurser vid hälsovårdsnämnderna .............................. 347 6.5 Finansieringsavgiftcr .......................................... 359 6.6 Övriga frågor ................................................ 362 7 Övrigt ...................................................... 367 7.1 Samordning med annan lagstiftning ............................. 367 7.2 Grundvattenfrågan ........................................... 373

Prop. 1980/81 : 92 141

1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot merparten av miljöskyddsutredningens förslag i förprövnings-, tillsyns-, påföljds- och besvärsavsnitten. Naturligtvis framförs synpunkter och erin- ringar på enskildheter i betänkandet, (. ex. beträffande i vilken omfattning ' hälsovårdsnämnd kan göras till tillsynsmyndighet, åtalspreskriptionstidens längd samt den tekniska utformningen av påföljden miljöskyddsavgift. Bara beträffande förslagen i resursavsnittct är kritiken mer allmän.

Det finns emellertid också remissinstanser sotn menar att förslagen inte ger någon tillfredsställande lösning av problemen inom miljöskyddsområdet.

1.1 Justitiekanslern: BT Kemi-fallet var i vissa avseenden särpräglat —- —. De brister i miljöskyddslagstiftningcn och de svårigheter vid till— lämpningen av denna som jag kunde konstatera vid mitt utredning är dock till stor del av allmängiltig karaktär —.

1.2 Riksåklagaren: Miljöskyddsutrcdningens förslag till ändringar i miljö- skyddslagen bygger på de erfarenheter som vunnits sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1969. Under denna tid har även ökade kunskaper om bl.a. orsaker till förändringar i vår miljö samt vissa inträffade händelser skärpt samhällets syn på miljöskyddet. Det förefaller mig helt klart att en översyn av lagstift- ningen är befogad.

1.3 Svea hovrätt: Hovrätten kan i huvudsak ansluta sig till de av utredningen angivna allmänna utgångspunkterna för översynen, De förslag till ändringar i miljöskyddslagen som utredningen lägger fram ger dock i flera fall anled- ning till erinringar och synpunkter.

1.4 Rikspolisstyrelsen: — _ Samhällets syn på miljöskyddet har skärpts. Det delbetänkande som miljöskyddsutredningen lagt fratn belyser de allvarli- gaste problemen och svårigheterna för att få vårt skydd av livsmiljön effekti- vare.

1.5 Linjenämnden för hälso- och miljövårdsutbildning: 1 stort instämmer lin- jenämnden med utredningens förslag och anser det positivt att koncessions- nämnden och länsstyrelsen verkställer prövningen av miljöfarlig verksamhet och att tillsynen läggs på hälsovårdsnämnden och statens naturvårdsverk. Behovet av utbildning tordc i stort kunna tillgodoses med den nuvarande treåriga grundutbildningen av hälsovårdsinspektörer samt fort- och vidareut- bildning av dessa och de nu yrkesverksamma hälsovårdsinspektörerna.

1.6 Lantbruksstyrelsen: Om utredningens förslag i sin helhet kommer att ge- nomföras så är det lantbruksstyrelsens uppfattning att på sikt så kommer prövnings- och tillsynsverksamheten att få dimensioner som är bättre anpas-

Prop. 1980/81: 92 14:

sade till jordbruksverksamhet och dess positiva och negativa påverkan på omgivningsmiljön.

1.7 Statens naturvårdsverk: Miljöskyddsutredningen föreslår vissa föränd— ringar i miljöskyddslagen för att ytterligare förbättra samhällets möjligheter att gripa in mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet. Statens naturvårds- verk ställer sig positivt till merparten av utredningens förslag som verket an- ser väl svara mot de erfarenheter och de kunskaper som verket fått genom tio års miljöskyddsarbete.

1.8 Miljöskadeutrcdningen: I allt väsentligt synes förslagen i betänkandet välmotiveradc. De stämmer väl med miljöskadeutredningens allmänna in- ställning.

1.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: [ dclbetänkandet —— —— l'ramläggs väsentliga och betydelsefulla förändringar i förhållande till nuvarande miljö— skyddslagstiftning. ——

Länsstyrelsen konstaterar dock att utredningen inte framlagt något förslag till lösning av frågan om reglering av buller från vägar och iiygplatser. 1 det fortsatta utredningsarbetet förutsätter länsstyrelsen att denna fråga ges hög prioritet.

1.10 Länsstyrelsen i Gotlands län: Det nu framlagda delbetänkandet innehåller många för miljöskyddsarbetet betydelsefulla synpunkter och för- slag till förändringar. Dessa är mycket intressanta och i vissa avseenden att beteckna som radikala.

-— Med hänsyn till att föreslagna förändringar är av genomgripande karaktär hade en redovisning av målsättningen för det framtida miljöskydds- arbetet varit av stort värde. Redan med nuvarande lagstiftning finns viss oklarhet härvidlag. '

1.11 Emmaboda kommun: Enligt kommunens uppfattning kan föreliggande delbetänkande av miljöskyddsutredningen —— — — läggas till grund för änd- rad lagstiftning inom miljöskyddsområdct. Kommunen vill dock betona vikten av att kommunerna erhållcr ekono- misk kompensation för de arbetsuppgifter som därvid kommer att överföras från staten till kommunerna.

1.12 Gislaveds kommun: Sammanfattningsvis tillstyrker Gislaveds kommun miljöskyddsutredningens förslag vad avser förändring av förprövningssyste- met, tillsynssystemet, påföljdssystemet och besvärsrätten. Kommunen vill emellertid starkt understryka att om utredningens förslag, vad avser hälsovårdsnämndens utökade befogenheter inom tillsynsområdet, genomförs, måste ekonomisk kompensation erhållas. Åtminstone under en

Prop. 1980/81 : 92 143

övergångsperiod måste såväl regionala som centrala myndigheter bistå hälso- vårdsnämnden med teknisk expertis inom de områden som är mera kompli- cerade ur miljövårdssynpunkt.

1.13 Hylte kommun: Utredningens strävanden att förenkla nuvarande tillstånds—, anmälnings- och tillsynssystcm samt att effektivisera påföljdssy- stetnct är positiva. lnförande av ett informations- och samrådsförfarande fö- re behandling av ansökan/anmälan bör kunna ge allmänheten m. fl. intresse- rade godtagbar insikt för att kunna framföra synpunkter beträffande plane- rad miljöfarlig verksamhet och påverka beslut om dess lokalisering och ut— formning ur miljösynpunkt. Dock får ett ärende ej fördröjas alltför länge.

1.14 Högsby kommun: Med undantag för påtalade resursförltållanden har kommunen i övrigt. i sak, inga invändningar mot ifrågavarande utredning och förslag.

1.15 Kristianstads kommun: Utredningens lagändringsförslag undanröjer många av de brister som vidlått nuvarande miljöskyddslagstiftning. Förenk- lingen av ansökan/anmälan och överförandet av tillsynen till de lokala hälso— vårdsnämnderna är av stort värde. . Det skärpta påföljdssystemet och den förenklade besvärsgången underlät- tar åtgärdandet av miljöfaror.

1.16 Luleå kommun: Vad beträffar tillsynen, så bör den utformas så att den ej delas på flera organ innan man utarbetat klart utsagda gränser för tillsyns- verksamheten. Möjligheten att väcka åtal mot den försumlige bör förstärkas så att preskriptionen blir minst tio år. För att kunna hjälpa kommunerna bör någon typ av statligt företag bildas, vilket skall kunna åtaga sig uppgiften att arbeta fram beslutsunderlag åt det lokala tillsynsorganet och att en rådgivandegrupp bildas inom naturvårdsver- ket till vilken kommunerna kan vända sig med komplicerade tillsynsfall. För att kostnaderna för förprövningar och tillsyn ej skall överföras på skattebetalarna bör en avgift avkrävas den som anmäler att han kommer att driva miljöfarlig verksamhet.

1.17 Lysekils kommun: Miljöskyddsutredningens arbete syftar till det vällov- liga målet att förbättra samhällets möjligheter att skydda vår miljö. Det är allmänt omvittnat att nuvarande tniljöskyddslagstiftning samtidigt som den ofta upplevs som komplicerad i tillämpningshänscende — anses föga ef— fektiv ur påföljdssynpunkt. l föreliggande delbetänkande lägger utredningen fram förslag, som med undantag av resurs- och finansieringssidan i allt vä- sentligt förefaller goda i fråga om såväl förprövning och tillsyn som påföljd och besvärsrätt.

Prop. 1980/81 : 92 |44

1.18 Mjölby kommun: Allmänt. anser kommunen att utredningsförslaget är i stort bra och bör förbättra den mindre goda situation som råder i dag främst vad beträffar tillsynen och påföljden. Ett villkor är emellertid att de personel- la resurscr som krävs tillgodoses.

1.19 Norrköpings kommun: .—.— —— anser att med hänsyn'till de många och komplicerade frågorna på miljöområdet och det samband med varandra dessa frågor ofta har, en allmän översyn av miljöskyddslagen ;— .— borde _ ha skett i ett sammanhang. Utredningen borde vidare ha utrett frågan om en riksomfattande tillsynsorganisation innan det föreslagna tillsynssystemet ge- nomföres. Förslaget om miljöskyddsavgifter är inte helt genomarbetat och borde ytterligare ha utretts.

1.20 Ragunda kommun: — = ——- anser att det föreslagna förprövnings- och påföljdssystemet torde komma att förbättra samhällets möjligheter att ingri- pa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet.

Beträffande besvärsrätten bör den följa övriga förvaltningsrättsliga princi- per.

Kommunen delar ej utredningens uppfattning, att tillsynen skulle fungera bättre, bara för att hälsovårdsnämnden övertar denna ? _ —. En resurs- förstärkning bör i stället ske på länsstyrelserna ——- r. Hälsovårdsnämn- ' derna i de större kommunerna torde kunna överta de föreslagna tillsynsupp- gifterna utan större problem eftersom _man där har en uppbyggd organisation av miljöteknikcr m. fl. och redan i dag kontrollerar viss miljöfarlig verksam— het.

] de mindre kommunerna däremot -.—- finns inte samma resurser, varken personella, ekonomiska eller erfarenhetsmässiga, för att överta en så omfattande och ansvarsfull tillsyn som det ju ändå är fråga om.

1.21 Växjö kommun: -— _—,— —.-. Ur kommunal synpunkt är miljöskyddsutred- ningens föreliggande förslag ett exempel på sådan uppgiftsöverföring. Kom- munen vill understryka nödvändigheten av att kommunerna i alla sådana sammanhang tillförsäkras full ekonomisk kompensation för sina ökade in- satser.

Den teknisk-ekonomiska utvecklingen, den ökade kunskapen om miljö- störningarnas konsekvenser och den tidvis intensiva debatten om hithörande frågor motiverar en översyn av lagstiftningen'angående miljöskydd m. m. Ytterst gäller det att skydda den enskilda människans integritet och intressen. För henne är det likgiltigt om en skyddsåtgärd är statlig eller kommunal.

Utöver vad som redovisas i det följande har kommunen ej några erinringar mot de förslag som framlägges i betänkandet.

1.22 Örnsköldsviks kommun: Totalt sett innebär föreliggande förslag till för— ändringar i miljöskyddslagen ett steg mot en bättre ansvarsfördelning inom

Prop. 1980/81: 92 145

miljövärden. Det är därför angeläget att förslaget i den delen kommer till ut- förande. Ännu bättre vore om minoritetens uppfattning om att tillskapa ett AB Svensk Miljökontroll kunde förverkligas. Härigenom skulle målet, ett to- talt kommunalt engagemang i miljöfrågorna. kunna förverkligas snabbare. Endast på en punkt ställer sig kommunen helt avvisande till förslaget. nämligen i vad avser införande av miljöskyddsavgifter i den föreslagna for- men.

1.23 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: Förbundet ställer sig posi- tivt till principerna i föreliggande förslag. Enligt all erfarenhet av hittills be- driven tillsynsverksamhet ligger det avgörande fördelar i att tillsynsmyndig- heten finns nära de objekt som tillsynen omfattar. Härvid tas den i ärenden av här aktuell typ så viktiga kännedomen om lokala förhållanden till vara.

De påpekanden som i fortsättningen görs får således ses som detaljan- märkningar.

1.24 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRFs uppfattning behövs en effek- tiV'miljöskyddsverksamhet. Rådgivning och tillsyn bör vara de väsentligaste bitarna i detta system. Hotet om straff bör inte som utredningen gjort lyftas fram som en central målsättning för påföljdssystemet. Enligt LRFs uppfatt- ning måste kravet på likabehandling och rättssäkerhet ges större vikt än vad utredningen gjort i sitt betänkande. Förbundet vill vidare med skärpa fram- hålla att insatserna inom miljöskyddet måste förbehållas de verkligt allvarliga miljöstörningarna medan däremot mera bagatellartade störningar måste ac- cepteras. Principen att påföljd vid överträdelser skall kunna drabba även ju- ridisk person anser förbundet välmotiverad. Förbundet anser att de insatser för miljöskyddet som görs på lokal nivå är väsentligast och bör prioriteras.

1.25 Riksförbundet för allmän hälsovård: FAH hälsar med tillfredsställelse de förslag till ändringar som framlagts i betänkandet. Utredningens redovis- ning i de olika avsnitten återspeglar de betydande insatser som under senare år åstadkommits för att förbättra vår miljö samtidigt som bristfälligheter rö- rande lagstiftning och organisation blivit belysta oeh pcnetreradc.

1.26 Länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län: Som sammanfattande omdöme beträffande betänkandets innehåll anser jag att de framförda för- slagen inte ger någon tillfredsställande lösning av problemen inom miljö— skyddsområdet.

1.27 Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk: Sam- manfattningsvis vill vi framhålla att de föreslagna förändringarna i miljö- skyddslagstiftningen synes vara välmotiverade. Vissa svårigheter kan dock förutses uppstå främst inom hälsovårdsnämttderna som enligt förslaget får väsentligt vidgade uppgifter. Detta kommer att nödvändiggöra förstärkning lt) Riku/(mun798018!. Inu/nl. Nr 93

Prop. 1980/81: 92 146

av hälsovårdsnämndernas resurser och kompetens, bl. a. genom omfattande vidareutbildning av personal inkl. hälstwårdsinspektörer och distriktsläkare m. fl. Avdelningen är beredd engagera sig i denna utbildning. Förslaget korn— rner att ställa krav på samarbete i olika former och på olika nivåer. — — —

1.28 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: Länsavdelningen tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag, som ligger väl i linje med läns- avclelningens allmänna uppfattning, att centrala och regionala uppgifter i större utsträckning bör överföras till kommunerna. Utredrtingctts förslag är realistiska och väl anpassade till kommunernas möjligheter. Länsavdelningen vill dock starkt understryka. att kommtntcrna måste få ekonomisk kompen- sation för de nya uppgifterna genom justering av det allmänna skatteutjäm- ningsbidragct.

1.29 Stockholms läns landsting: Landstingets allmänna omdöme om delbe- tänkandet är att det förordar en försiktig reformering av miljöskyddslagens formregler i stället för att ta det bredare grepp som —— reservanterna anser att direktiven syftade till. Ett mera omfattande översyn över hela miljö— skyddslagstiftrtingen torde också behövas i syfte inte bara att få en enhetlig syn på miljöskyddet i de olika författningar som reglerar det, utan också att få till stånd en bättre bevakning av miljöfrågorna över lag. Landstinget räk- nar med att utredningcrt i sitt fortsatta arbete korntner att göra en sådan bre- dare översyn och lägga frarn förslag som reellt llyttar fram positionerna i mil- jöskyddsvcrksamhcten.

2 Förprövningssystemet

2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna sluter över lag tipp bakom miljöskyddsutredningens förslag att förprövningssystcmct skall förenklas genom att antalet prövnings— former minskas varvid bl. a. nuvarande dispensprövnirtg tas bort och genom att prövningen i fortsättningen skall ligga enbart hos koncessionsnämndcn för miljöskydd och länsstyrelserna.

Sc 10 och 18 åå ML i utredningens lagförslag.

2.1.1 Justitiekanslern: Miljöskycldslagens regelsystem för förprövning av mil- jöfarlig verksamhet är krångligt, svåröverskådligt och, i vart fall för den inte väl initierade, delvis svårbegripligt. Det är därför angeläget att åstadkomma . en förenkling och effektivisering av systemet. Utredningens förslag i föreva— rande hänseende innehär. såvitt jag kan bedöma, en betydande förbättring.

2.1.2 Riksåklagaren: Det är enligt min mening tillfredsställande att förpröv- ningcrt läggs på bara två myndigheter inte minst därför att naturvårdsverket frigörs från uppgiften att tillåta miljöfarlig verksamhet.

Prop. l98tl/81:92 |47

2.1.3 Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten tillstyrker förslaget att av- skaffa de nuvarande reglerna om naturvårdsverkets och länsstyrelsernas dis- pensgivning. Vidare finner kammarrätten i likhet nted utredningen att koncessions- nämndens tillstånd liksom hittills skall krävas beträffande de stora, tunga och besvärliga miljöfarliga verksamheterna samt att möjligheten alltjämt skall stå öppen att frivilligt ansöka om tillstånd till sådan miljöfarlig verk— samhet som ej är underkastad tillståndstvång.

2.1.4 Lantbruksstyrelsen: Det föreslagna prövningssystemet är jämfört med nuvarande en förenkling som många gånger kommer att minska riskerna för dubbelarbete vid utredningar. Vidare bör länsstyrelsen i måttga fall lta lättare än naturvårdsverket och koncessionsnämnden att få allmänhetens och andra regionala och lokala synpunkter belysta. Det planerade förfarandet torde också vara till fördel för annan regional och lokal planering. Förenklingen får dock inte medföra att sakkunskapen vid prövningen ut- armas vilket exempelvis kan leda till en oenhetlig prövning mellan län och li- kaså oenltetlig tillsyn och oenhetligakrav från olika ltälsovårdsnämnder. Så- väl länsstyrelser som hälsovårdsnämnder bör helst ha tillgång till jordbruks- utbildad personal. Samråd med lantbruksnämnderna bör regelmässigt ge- nomföras när jordbruksverksamhet på ett eller annat sätt uppmärksammas enligt ntiljöskyddslagstiftningen.

2.1.5 Fiskeristyrelsen: lnför en ändring av nuvarande system ansluter sig fis- keristyrelsett till de principer som redovisats — — —. Styrelsen utgår därvid ifrån att de synpunkter verkligen beaktas som utredningen framfört ifråga om sådan miljöfarlig verksamhet som -— typiskt sett är lämplig att länssty- relsen förprövar. Även de enklaste företag kan i vissa fall på grttnd av sin omfattning. speciella inriktning eller på grund av lokala förhållanden vara nog så förödande för miljön. Sådana ärenden måste därför ges en allsidigare prövning än den mera summariska förprövning som sker i samband med an- ntälan. Styrelsens ställningstagande förutsätter vidare att det föreslagna skärpta antnälningsförfarandet genomförs, dvs. den anmälda verksamheten får inte påbörjas förrätt villkor fastställts för densamma. — — —

2.1.6 Statens naturvårdsverk: —— tillstyrker miljöskyddsutredningens förslag om att enbart två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrel— sen, i fortsättningen skall pröva miljöfarlig verksamhet samt att, som en kon- sekvens härav. den nuvarande dispensprövningen vid naturvårdsverket och länsstyrelsen upphör. En absolut förutsättning härför är emellertid att natur- vårdsverket får möjlighet att påkalla att ett prövningsärende vid länsstyrelsen skall överlämnas till koncessionsnämnden för prövning i enlighet med utred- ningens förslag. Detta förutsätter självfallet att verket rutinmässigt underrät- tas om alla sådana ärenden. Detta är särskilt viktigt eftersom länsstyrelsernas

Prop. 1980/81: 92 |ng

resurser skiftar och de dessutom som påpekats i betänkandet —— —— _. har att iaktta andra intressen än miljöskyddets och att därför svåra avvägnings- problem kan uppstå vid prövningen.

Enligt 18 å i förslaget får koncessionsnämnden tidsbegränsa tillståndsti- dens längd. Detta innebär endast att gällande praxis lagfästes. Enligt natur- vårdsverkets mening bör denna möjlighet finnas även vid länsstyrelsens för- prövning.

Utredningen har i övergångsbestämmelserna inte föreslagit någon särregel för anhängiga dispettsärenden vid lagens ikraftträdande. Det innebär, som naturvårdsverket uppfattar det, att pågående dispettsärenden skall överläm- nas till vederbörande prövningsmyndighet, när lagändringarna träder i kraft. Naturvårdsverket har inte ttågon erinran mot detta. Det är inte ovanligt att det i dispensvillkor har föreskrivits, att sökanden skall redovisa vissa uppgif— ter till naturvårdsverket och att naturvårdsverket därefter skall ta ställning till om det behövs ytterligare skyddsåtgärder. Vidare kan det ha föreskrivits, att sökanden tillsammans med länsstyrelsen skall lösa en viss fråga och att i händelse av tvist frågan får underställas naturvårdsverket för avgörande. I sådana och liknande fall krävs ett klargörande av vad som skall gälla sedan dispensverksamheten upphört. Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör också dessa frågor föras över till aktuell prövningsmyndighet för handlägg- ning. ' '

Även om naturvårdsverket i princip tillstyrker utredningens förslag beträf— fande förprövningssystemet vill naturvårdsverket ifrågasätta om inte det nu- varande antnälnittgsförfarandet katt behållas beträffande vissa enklare typer av sådan miljöfarlig verksamhet, som nu uppräknas i 8 & miljöskyddskungö- relsen. __- Nuvarandesystem innebär att miljöfarliga verksamheter delas i tre katego- rier _ förprövningspliktiga (sådana som medför så påtagliga risker för mil- jöstörningar att villkoren för verksamheten bör bestämmas på förhand), an- mälttittgspliktiga (något mindre miljöstörande anläggningar vars existens till- synsmyndigheterna dock bör känna till så att de vid behov katt ingripa med råd och anvisningar) oclt övriga. ] och med utredningens förslag om ett s. k. förstärkt anmälningsförfarande. som i realiteten är ett förprövningssystem. försvinner mellankategorin ltelt. Det föreslagna förprövningssystemet är vis- serligen avsett att innebära en förstärkning för miljövärden. Det går emeller- tid inte att bortse från att länsstyrelsernas ökade prövuingsverksamhet kont- mer att ta inte oväsentliga resurser i anspråk och det katt vara risk för att dessa kommer att tas från de resurser som avsatts för tillsynsarbetet. Såsom utredningen funnit i sitt arbete hänför sig de allvarligaste bristerna i nuvaran- de system till tillsynen och lättlsstyrelsernas uppgift att utöva den faktiska till- synen över tniljöfarlig verksamhet har visat sig övermäktig med nuvarande resurser. Den förstärkning av resurserna som utredningens förslag innebär är emellertid inte så stor att den kommer att förslå till ett tillfredsställande till- synsarbete. l ett sådant läge är det nödvändigt att resurserna fördelas så att

Prop. 1980/81: 92 149

de kan sättas in där de gör den största nyttan.

Naturvårdsverket anser på gruttd härav att anmälttingsförfarandet bör fin- nas kvar för vissa enklare typer av miljöfarlig verksamhet. -— —

Naturvårdsverket anser att hälsovårdsuätnttderna bör anförtros uppgiften att handlägga ovannämnda anmälningsärendcn, dock med möjlighet för na- turvårdsverket och länsstyrelse att påkalla förprövning av verksamheten, att- tingen generellt eller i det särskilda fallet beroende på den enskilda hälso- vårdsnämndens resurser. De verksamheter, som bör göras anntälningsplikti- ga, är sådana, där det normalt bör räcka att hälsovårdsnämnden i förväg känner till att en viss verksamhet skall påbörjas. — — — Hälsovårdsnämn- den bör också ha möjlighet att överlämna ärendet till länsstyrelsen för för- prövning.

2.1.7 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden tillstyrker de föreslagna ändringarna av förprövnittgssystetttet. innebärande i huvudsak att dispensförfarattdet avskaffas och att anntälningsförfarandet stramas upp.

2.1.8 Statens planverk: Planverket anser det välbetänkt att man koncentrerar förprövningen till endaSt två myndigheter. Skillnaden mellan koncessions— nämndens tillstånd och naturvårdsverkets dispens har på många håll upplevts som oklar. Att dispenserna ej har kunnat överklagas torde ha varit en kom- plicerande faktor. Den föreslagna ändringen får anses som en lag- och rätts— teknisk förbättring,

2.1.9 Delegationen för företagens uppgiftslämnande: Utredningen föreslår att man skall förenkla systemet så att endast två myndigheter. koncessions- nämnden och länsstyrelsen. verkställer förprövningett till-vissa miljöfarliga verksamheter. DEFU ställer sig positiv till förslaget bland annat på grund av att antalet kontakter med olika myndigheter därmed ntinskar för företagen.

2.1.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att naturvårdsverkets förprövning skall upphöra och att beslutsformen dispens skall försvinna. Länsstyrelsen anser emellertid att man dessutom bör kunna överväga att göra även hälsovårdsnämnderna till prövningsmyndigheter, sär- skilt för sådana verksamheter. där nämnderna redan i dag ltar visst ansvar. Systemet kunde utformas flexibelt så att länsstyrelsen delegerade prövnings- ansvaret för vissa verksamheter till nätnnderna efter bedötnning av de enskil- da nämndernas resurser.

2.1.11 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar utredningens strävan att decentralisera och förenkla förprövningen så långt möjligt är, för att därigenom minska krångel och riskerna för oklarheter och missförstånd. Utredningens förslag att endast två myndigheter, koncessionsnämnden för

Prop. l980/81: 92 150

miljöskydd och länsstyrelsen. verkställer förprövning bör genomföras.

—— Från många håll har framförts att även hälsovårdsnämnden bor— de vara prövningsmyndighet. Länsstyrelsen anser att skäl kan finnas för överförande av viss förprövning till hälsovårdsnämnderna. Utredningen ger emellertid hälsovårdsnämnderna så betydelsefulla och resurskrävande upp- gifter i tillsynsverksamheten att det f. n. måste anses tveksamt att nu ytterli- gare belasta nämnderna ävenmed tidsödande och betungande förprövnings- uppgifter.

2.l.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om koncessionsnämnden och länsstyrelsen som förprövningsmyndigheter. Ge- nom att dispenssystemet försvinner undanröjs en vanlig källa till missför- stånd hos allmänheten. — — —

2.1.13 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser. att utredningens för- slag till ändringar i nuvarande prövningssystern är riktiga. Det nuvarande dis- penssystemet har fyllt en viktig funktion genom att det kunnat minska anta- let ärenden hos koncessionsnämnden och gett sökanden ett snabbare beslut. Benämningen dispens har emellertid varit olämplig, då innebörden lätt har missförståtts genom att många missletts att tro att dispens innebär undslip- pande av miljöskyddskrav. Den rättsliga regleringen med dispensprövning har också varit otillfredsställande. Dispensbeslutens rättsverkningar har- av många uppfattats som oklara. Vidare har det varit en brist, att dispensbeslu- ten inte kunnat överklagas.

2.1.14 Länsstyrelsen i Gotlands län: De synpunkter utredningen framfört be- träffande ändringar i prövningssystemet torde i huvudsak inte behöva föror- saka någon diskussion. Det finns dock anledning att närmare kommentera vissa avsnitt.

Utredningen har bl. a. uppehållit sig vid förhållandet att länsstyrelserna på grund av sin ställning som regionala organ "alltid kommer att tvingas väga in jämväl andra faktorer än det rena miljöskyddet". Detta belyser än mer beho— vet av en målsättning för miljöskyddet. Samma behov måste anses föreligga vad gäller den föreslagna nya rollen för statens naturvårdsverk som ””miljöskyddsombudsman".

2.1.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen ansluter sig till utred— ningens förslag om förenkling av förprövningssystemet så att endast konces- sionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelsen verkställer förprövning till vissa miljöfarliga verksamheter.

2.1.16 Länsstyrelsen i Hallands län: I likhet med utredningen anser länssty- relsen att en förenkling av förprövningssystemet är önskvärd och tillstyrker

Prop. l980/8l: 92 - ISI

därför förslaget att dispenssystemet slopas. Erfarenheten ger vid handen att innebörden av de olika prövningsforrnerna i många fall varit oklar för såväl företag som allmänhet. — —

2..l.l7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget att ersätta nuva- rande prövningssystern med ett system där enbart koncessionsnämnden och länsstyrelsen blir beslutande myndigheter är välgrundat. Dispensförfarandet var lämpligt i samband med miljöskyddslagens tillkomst för att avlasta kon- cessionsnämnden. Dispensprövningen har emellertid klara nackdelar och har dessutom givit allmänheten fel föreställning om hur lagen fungerar. — — —

2.1.18 Länsstyrelsen i Värmlands län: — —' — Utredningen anför att en viss osäkerhet rätt om möjligheten att lämna ett tidsbegränsat tillstånd. Man har därför gjort ett-tillägg i 18 &. Detta tilläggs lydelse bör ändras till: Tillstånd katt meddelas för begränsad tid. —— — —— En del av dessa anmälningsärenden skulle enligt länsstyrelsen eventuellt kunna handläggas av hälsovårdsnämnden med rätt för denna att överlämna dem till länsstyrelsen. '

2.1.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen som i huvudsak biträ- der de förslag beträffande förprövningen som redovisas i betänkandet, får samtidigt erinra om att handläggningen av anmälningsärendena enligt det nya systemet innebär utökade arbetskrävande rutiner med bland annat obli- gatoriskt samrådsförfarande, avhållande av förberedande sammanträden samt kungörelsedelgivning.

2.1.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker i princip för- slaget om ett förenklat förprövningssystem innebärande att prövningsfor- merna reduceras till två, tillståndsprövning och prövning efter anmälan. De största fördelarna med det nya systemet är att det är enklare än det nuvaran- de. att fastare regler införs i anmälningsärendena — —.

2.1.21 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen har för sin del intet att invända mot att nuvarande dispens- och anmälningsförfarande försvin- ner. Begreppet "dispens” har ofta missförståtts och oklarhet har ofta förele- gat angående rättsverkningarna av de föreskrifter länsstyrelsen meddelat i samband med anmälan. En uppenbar fördel är dessutom att prövningen kommer att ske av två myndigheter i stället för tre.

2.1.22 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Den föreslagna ändringen att dispens slopas och att prövning endast skall ske hos länsstyrelsen eller koncessions— nämnden tillstyrks. Den föreslagna möjligheten för naturvårdsverket att få - anmälningsärende överlämnat till koncessionsnämnden för tillståndsprövl ning accepteras, under förutsättning att naturvårdsverket utnyttjar möjlighe-

Prop. l980/81: 92 t52

ten återhållsamt, dvs. endast då förhållandena klart motiverar det eller ären- det kan vara principiellt viktigt.

2.1.23 Botkyrka kommun: — — —— Såväl länsstyrelse som naturvårdsverket kan överlämna resp. påkalla överlämnande av ett anmälningsärende till kon- cessionsnämnden för tillståndsprövning. Enligt kommunens mening borde även hälsovårdsnämnden kunna påkalla att ett anmälningsärende överläm- nas till koncessionsnämnden. Motivet härtill är hälsovårdsnämndens känne- dom om de lokala förhållandena samt närheten till den lokala opinionen.

2.1.24 Eskilstuna kommun: Prövning av miljöskyddsärenden skall enligt ut- redningens förslag göras av koncessionsnämnden och länsstyrelsen. '— — Detta ger klarare regler för vilken beslutsmyndighet som skall handlägga re- spektive ärendetyp. Uppdelningen i två beslutsformer tillstånd och besked synes ändamålsenlig. Redan av beslutets form framgår i de flesta fall ären- detyp och beslutsmyndighet. Kommunen vill hävda att det mot bakgrund av de överväganden som i re- formarbetet med ny byggnadslagstiftning görs angående kommunens ansvar för planläggning och plangenomförande skulle innebära fördelar om en kommunal myndighet, hälsovårdsnämnden, vore beslutsmyndighet för vissa ärendegrupper. Detta kan exempelvis gälla mindre avloppsreningsverk. Andra prövningspliktiga verksamheter är till sin art Sådana att hälsovårds— nämnden med fördel kunde vara prövningsmyndighet. Hit hör krossverk, as- faltverk. motorsport- och bilprovningsbanor, skrotupplag samt livsmedels- anläggningar. Kommunen föreslår att länsstyrelsen får möjlighet att delegera rätten att förpröva sådana verksamheter till hälsovårdsnämnden.

2.1.25 Göteborgs kommun: Göteborgs kommun delar utredningens uppfatt- ning att det är värdefullt att en begränsning av antalet prövningsformer och antalet prövande myndigheter genomförs.

2.1.26 Hylte kommun: Om tillsynen trots allt skulle överföras, bör hälso— vårdsnämnderna även förpröva den aktuella verksamheten —— —.

2.1.27 Hässleholms kommun: —-— Man kan dock konstatera att utred- ningens förslag innebär ett förenklat förprövningsförfarande men också ett mera omsorgsfullt prövnings- och anmälningssystem vilket bör stärka förut— sättningen att åstadkomma ett bättre miljöskydd.

2.1.28 Karlstads kommun: Förprövningssystemet kommer säkert att innebä- ra en effektivisering genom föreslagen uppdelning av arbetsuppgifterna på prövande myndigheter och expertorgan.

Prop. l980/81: 92 |53

2.1.29 Kungsbacka kommun: Förslaget att slopa förfarandet med diSpensgiv- ning avseende skyldighet att söka tillstånd för viss miljöfarlig verksamhet till- styrkes. Det nuvarande systemet kan för såväl länsstyrelserna som natur- vårdsverket leda till intressekonflikter genom att myndigheterna dels skall fö- reträda miljöskyddsintresset, dels meddela dispenser från plikten att söka till- stånd.

2.1.30 Laholms kommun: —- finner föreliggande förslag om att endast två prövningsinstanser inrättas lämpligt. Nuvarande förhållande med till- stånd resp. dispens och anmälan har vållat en hel del huvudbry för såväl id- kare av miljöfarlig verksamhet som allmänhet.

2.1.3] Lycksele kommun: — — —— Ytterligare effektivisering skulle dock kunna ske genom överförande av vissa ärenden för lokal prövning i hälso- vårdsnämnd.

2.1.32 Lysekils kommun: Det är således bra att den begreppsförvirrande s. k. ”dispensprövningen” föreslås försvinna helt och än bättre är förslaget om att endast koncessionsnämnden och länsstyrelsen skall verkställa förprövning till miljöfarlig verksamhet medan naturvårdsverkets funktion som förprö- vande myndighet avses upphöra. Miljöskyddslagstiftningens tillätlighets— prövning kommer härigenom att upplevas som betydligt klarare och mera lättförståelig.

2.1.33 Malmö kommun: —— — — tillstyrker att förprövningssystemet för- enklas till att omfatta endast två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrelsen. Uppdelningen i vilka ärenden som skall prövas av vilken myn- dighet bör klart framgå av miljöskyddskungörelsen. Dock bör som föresla- gits naturvårdsverket kunna påkalla att ett anmälningsärende vid länsstyrel- sen i stället tillståndsprövas i koncessionsnämnden.

2.1.34 Nora kommun: Att överföra förprövningen av miljöfarlig verksamhet till hälsovårdsnämnderna är, som utredningen påpekar, olämp- ligt då hälsovårdsnämnderna föreslås få en utökad tillsynsverksamhet och därigenom en ökad arbetsbelastning.

2.1.35 Norrköpings kommun: —- finner den av miljöskyddsutredning- en föreslagna förändringen rörande instanser och prövningsformer vara be— fogad. Länsstyrelsens beslut bör dock kunna innefatta förbud mot etable- ringen av en icke önskad verksamhet.

2.1.36 Norrtälje kommun: Kommunen delar utredningens mening att endast koncessionsnämnden oeh länsstyrelsen blir prövningsinstanser och att sådana uppgifter ej skall överföras till hälsovårdsnämnderna.

Prop. l980/81: 92 |54

2.1.37 Nyköpings kommun: —' -— finner i stort sett detta system tillfreds- ställande. Dock bör vissa erinringar göras. Om en effektivisering av miljö- vårdsärenden skall komma till stånd vore det lämpligt att vissa ärendegrup- per också förprövades av hälsovårdsnämnden. Därmed skulle man vinna att länsstyrelserna kunde avlastas och därmed få tid över för andra uppgifter.

Kommunen anser att hälsovårdsnämnden i fortsättningen bör få förpröva ärenden rörande miljöfarlig verksamhet vid krossverk, makadam- verk, asfaltverk, oljegrusverk, olika slag av täkt, fabrik för framställning av färdiglagad mat, rökeri, tvättinrättning, skrotupplag, anläggning för upp- samling av oljeavfall m. m.. motorsportbana och skjutbana. Dessutom bör den nuvarande rätten enligt 10 & miljöskyddskungörelsen bibehållas.

Därutöver anser kommunen att förprövning av verksamhet enligt 2 5 MK vid ladugård, stall eller annan anläggning mycket väl kan handläggas vid häl- sovårdsnämnderna —. Hälsovårdsnämnderna har hittills också själva handlagt ärenden rörande utsläpp av pressatt från siloanläggning och urin från djurstall även om lagstiftning härom saknas. Det är således rimligare att hälsovårdsnämndens befogenheter i detta avseende fastställes i lag än att de helt borttas.

2.1.38 Nässjö kommun: — Det finns verksamheter vilka borde kunna förprövas av hälsovårdsnämnderna. Exempel härpå är djurstallar, viss livs- medelsindustri där nämnden redan nu har att meddela tillstånd enligt annan lagstiftning samt skjutbanor. En sådan ordning skulle dessutom medverka till ytterligare decentralisering av beslutsfattandet.

2.1.39 Stockholms kommun: —- —— tillstyrker att endast koncessions- nämnden och länsstyrelserna blir prövningsinstanser — — —'.

Kommunen instämmer helt i utredningens bedömning att prövningsupp- gifter inte skall överföras till hälsovårdsnämnderna.

2.1.40 Storumans kommun: Storumans kommun har i princip ingen invänd- ning mot det av utredningen framlagda förslaget, under förutsättning att för- slaget medför en enklare och snabbare handläggning av miljöskyddsärende- na. Enklare rutiner får givetvis ej medföra, att kvalitén på de bedömningar som göres av förprövningsmyndigheten eftersättes. ——

2.1.4] Strömsunds kommun: Det rationellare förprövningsförfarandct mel- lan koncessionsnänutden. naturvårdsverket och resp. länsstyrelse samt den breddning av inflytandekretscn vid prövning av miljöskyddsfrågor, som ut- redningen föreslår, är ett steg i rätt riktning. Det är inte bara ett klokt för- slag, det inrymmer också en medvetenhet om betydelsen att allt fler, myndig- heter, ideella organisationer och enskilda, ges möjlighet att få vara med att utforma och skydda det totala samhällets yttre miljö. — —

Jl Jl Prop. [OSO/Sl : 92 I. _

2.1.42 Umeå kommun: Det är välkommet med den strukturering av lagstift- ningsområdet som gjorts. Principen att koncessionsnämnden och länsstyrel- sen verkställer prövningen av miljöfarlig verksamhet och att naturvårdsver- ket och hälsovårdsnämnden får en mer renodlad ställning i tillsynsverksam- heten är positiv.

Vissa typer av anmälningsärendcn borde redan nu kunna prövas av hälso- vårdsnämnden, t. ex. asfaltverk.

2.1.43 Västerviks kommun: Det bör sålunda särskilt poängteras att de i utredningsförslaget angivna förprövningsmöjligheterna synes vara avse- Värt bättre och för allmänheten entydigarc än den nuvarande ordningen.

2.1.44 Samarbelskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kom- muner: Kommittén tillstyrker i likhct med hälsovårdsnämnderna förslaget av utredningen att förprövningen av miljöfarliga verksamheter handlägges av två instanser. koncessionsnämnden och länsstyrelsen, med den uppdelning av ärendena dem emellan som skisserats samt att nuvarande dispensprövning tas bort.

2.1.5 Svenska kommunförbundet: .— tillstyrker de föreslagna förenk- lingarna i förprövningssystemet. — —— ——

2.1.46 Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen vill inledningsvis instäm- ma i utredningens konstaterande att bl. a. nuvarande dispensprövning ibland . missuppfattas och kanske också av andra skäl mer och mer spelat ut sin roll. En reformering av prövningssystemet på bl. a. denna punkt är alltså önsk— värd. . Liksom utredningen vill föreningen för sin del förorda att de komplicerade ärendena handläggs av koncessionsnämnden och att besvär mot koncessions- nämndens beslut föres hos regeringen. Däremot är föreningen tveksam till förslaget att låta länsstyrelserna bli prövningsmyndighet för övriga ärenden. Det finns i huvudsak två skäl till denna tveksamhet från föreningens sida. Tyngst vägande är att länsstyrelserna är ett samordningsorgan som har att fö- reträda även andra intressen än miljövård. Inte minst det faktum att länssty— relsernas kontroversiella beslut regelmässigt fattas av länsstyrelsernas lek- rnannastyrelser vilka har sådan sammansättning att stimulans till industrialiserings- och andra utvecklingsprojekt snarare än kraftfullt försvar av miljön är att vänta gör-det olämpligt att länsstyrelserna anförtros denna Viktiga miljövårdsuppgift. Alldenstund så gott som samtliga miljövårdsmyn— (ligheter är underbemannade och tyvärr kan väntas förbli så under lång tid framöver finns det också en annan mycket allvarlig risk med att låta länssty— relsen vara prövningsmyndighet. Förklaringen till detta är att länsstyrelsen skulle få hand om såväl prövnings- som tillsynsfrågor. — — — Om inte re- surserna är tillräckliga, _ — — är det i denna situation troligt att länsstyrel-

Prop. HSO/81:92 l56

serna anser sig vara tvungna att prioritera prövningen framför tillsynen. Ef- tersom de största bristerna redan i dag finns på tillsynssidan är detta en myc- ket olycklig utveckling. Allt detta talar enligt föreningens mening för att förprövnings- och tillsynsuppgifterna bör skiljas åt, varvid det enligt för- eningens mening är lämpligt att länsstyrelserna behåller de senare —-— —. ' Föreningen är väl medveten om att det å andra sidan finns fördelar med att låta länsstyrelserna vara prövningsmyndighet. Föreningen menar emellertid att de ovan redovisade nackdelarna är så avgörande att de knappast kan vä- gas upp av dessa fördelar. I varje fall borde enligt föreningens mening mera noggrant utredas om det finns en alternativ regional förprövningsorganisa- tion där relationen mellan för- och nackdelar är mera gynnsam. Vad för- eningen därvid i första hand tänker på är ett system med fristående regionala koncessionsnämnder. ——

2.1.47 Sveriges industriförbund: Förslaget att upphäva dispensinstitutet samt att all förprövning skall göras av endera koncessionsnämnden eller länsstyrel- sen är ändamålsenligt. Industriförbundet har intet att invända mot de i be- tänkandet skisserade riktlinjerna för valet mellan prövningsformerna ansökan-tillstånd resp. anmälan-besked. Förbundet förutsätter härvid att länsstyrelserna utvecklar en lämplig praxis i vad som gäller handläggningen av anmälningsärenden av olika karaktär och grad av komplexitet. Emellertid anser förbundet att ordet ”anmälan” korresponderar dåligt med det utvidga- de prövningsförfarandet. Missuppfattning kan uppkomma. Något hinder för att använda ordet ”ansökan” även i detta fall torde inte föreligga.

2.1.48 Centralorganisationen SACO/SR: l— tillstyrker förslaget om koncessionsnämnden och länsstyrelsen som förprövningsmyndigheter. Några allvarliga anmärkningar kan visserligen inte riktas mot det nuvarande syste- met. Utredningens förslag bör dock medföra en förenkling av handläggning- en i många ärenden och dessutom i åtskilliga ärenden medföra en för den för- ' '

prövningspliktige välkommen decentralisering av beslutsfattandet. — "—

2.1.49 Landsorganisationen i Sverige: De förslag som lagts beträffande för- prövning dvs. att koncessionsnämnden blir enda myndighet som har att lämf ha tillstånd och att länsstyrelserna ger besked med villkor i anledning av än- mälan och skärpningen vad avser igångsättning är motiverade.

2.1.50 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: Förbundets allmänna uppfattning är att man bör så långt möjligt renodla länsstyrelsens ställning ' som prövande myndighet och hälsovårdsnämndens som tillsynsmyndighet. Ändock talar praktiska skäl för att hälsovårdsnämnden blir för- prövningsmyndighet rörande mindre avloppsanläggningar eventuellt ge- nom delegation från länsstyrelsen. '

Prop. l980/8l: 92 [57

2.151 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar utredningens uppfattning att det grundläggande systemet med individuell prövning om miljöfarlig verk- samhet skall få påbörjas, fortsätta eller ändras bör behållas. -—

2.1.52 Riksförbundet för allmän hälsovård: FAH konstaterar att utredning- en föreslår ett förenklat prövningssystem, som i huvudsak inte ger anledning till speciella invändningar. Den föreslagna ordningen att länsstyrelsen skall lämna besked om de villkor som skall gälla innan anmäld verksamhet får på- börjas finner förbundet betydelsefull. FAH ser emellertid som angeläget att prövningssystemet inte blir kvar vid vad utredningen föreslår. Systemet bör ägnas fortsatt uppmärksamhet för att i möjligaste mån vara anpassat till krav och utveckling. Att miljövärden får god anknytning på lokal nivå, dvs. med kommunal förankring, är en fråga av stor betydelse.

2.1.53 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet kan i princip ansluta sig till den —- — — föreslagna ändringen vad gäller förprövning vid miljöfar- lig verksamhet. En förutsättning är doek att utredningens synpunkter härvid- lag i allo beaktas och att även till synes små ingrepp ges en allsidig prövning. Erfarenhetsmässigt står det nämligen klart att också sådana kan få en ofta katastrofal inverkan, inte minst'vad gäller fiskebestånd,

2.1.54 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: — delar utredningens uppfattning att förprövningssystemet bör förenklas så att en- dast två myndigheter, koncessionsnämnden och länsstyrelsen, i framtiden verkställer förprövning angående vissa miljöfarliga verksamheter. Vi ställer oss dock synnerligen kritiska till att förprövningsplikten f. n. oeh enligt det nu aktuella förslaget endast gäller vissa fabriker och inrättningar, som finns uppräknade i miljöskyddskungörelsen. vi hävdar att all verksamhet, som kan leda till skador på'människor och miljö bör förprövas.

2.1.55 Vattenvärnet: —- Förenklingen vad beträffar arbetsfördelningen mellan koncessionsnämnden och länsstyrelserna innebär en rationalisering som kommer det samlade miljöskyddet till godo.

2.1.56 Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Från åklagarsynpunkt finns inget att erinra mot de föreslagna ändringarna som innebär en förenk— ling och effektivisering i förhållande till nuvarande system, A_v vikt är emel- lertid att villkor som uppställs för bedrivande av viss miljöfarlig verksamhet så långt möjligt preciseras för att undvika de bevissvårigheter som vanligtvis förekommer i utredningar om miljöbrott.

2.1.57 Stockholms läns landsting: -— — — För landstinget förefaller denna uppsortering naturlig. Den bör göra det möjligt för koncessionsnämnden att koncentrera sig på de största och mest miljöpåverkande aktiviteterna, samti-

Prop. 1980/81: 92 158

digt som det stora flertalet fall kan prövas snabbt genom decentraliseringen till länsstyrelserna. Strukturomvandlingcn i den svenska-industrin gäller i hög grad miljöstörande verksamheter t. ex. järn- och stålverk, trä- och massa- industri -— och kan kräva mycket kvalificerade avgöranden om miljöeffek- terna, där en centraliserad prövning är nödvändig. l fråga om den regionala prövningen instämmer landstinget i utredningens uppfattning att länsstyrel- serna är att föredra som prövningsmyndighet framför ett tänkt system med regionala koncessionsnämnder med den nuvarande koncessionsnämnden som överinstans. Frågor där miljöintressena måste vägas mot andra sam- hällsintressen bör då avgöras i förtroendemannastyrelsen, medan mera ren— odlade miljöfrågor kan beslutas i länsförvaltningen.

2.1.58 Karlskrona naturvänner: Framlagt förslag tolkas som en förenkling och biträds. ——

2.1.59 Kronobergs och Blekinge handelskammare: — Utredningen har inriktat sig på att effektivisera denna förprövning genom att minska såväl an- talet prövningsformer som antalet prövande myndigheter. Med tanke på att handläggningstiderna härigenom kan förkortas avsevärt tillstyrker handels- kammaren utredningens förslag på denna punkt.

2.1.60 Naturvårdsdirektörers förening: Föreningen har inget att erinra emot_ att det nuvarande dispenssystemet försvinner. — — —

2.1.61 Biologsamfundet: _— finncr förslaget om ändring i förpröv— ningsförfarandet vara ett steg i rätt riktning. Genom att huvuddelen av ärett- dena kommer att prövas av länsstyrelsen, ökar ansvarstrycket genom närhe- ten till problemen, samtidigt som den regionala överblicken kan_bättre ut— nyttjas. Förutsättningcn för att detta system skall fungera är 1) att centrala anvisningar och direktiv blir så enhetliga som möjligt och 2) att naturvårds- cnhetcrnas tillgång till naturvetenskaplig expertis väsentligen ökar. — — ——

2.2 Förprövningen vid länsstyrelsen m.m. Många remissinstanser menar att ytterligare förenkling av förprövnings- systemet bör kunna ske genom att prövningen hos länsstyrelsen i likhet med prövningen hos koncessionsnämnden utformas som ett tillståndsförfarande och inte såsom utredningen har föreslagit som ett modifierat anmälningsför- farande.

Se 10, 17, 20 och 28 åå ML i utredningens lagförslag.

2.2.1 Svea hovrätt: —- —— När det gäller utformningen av förprövningsför- farandet vid länsstyrelsen vill emellertid hovrätten ifrågasätta om man inte bör gå ett steg längre än utredningen föreslagit. Enligt förslaget skall konces- sionsnämnden meddela beslut efter ansökan medan länsstyrelsens beslut kal-

Prop. l980/8l: 92 tal")

las besked och lämnas efter anmälan. Vidare föreslås att anmälningsförfa- randet förstärks och ges mera av reell förprövningskaraktär än f. n. i huvud- sak avses gemensamma bestämmelser gälla för förfarandet i ansökningsären- den inför koncessionsnämnden och anmälningsärenden inför länsstyrelsen. Enligt hovrättens mening bör man dock överväga att ta steget fullt ut och in- föra ett enhetligt ansökningsförfarande. Regelsystemet kan på så sätt ytterli- gare förenklas och länsstyrelsens ställning stärkas. För företagen är det även en fördel om länsstyrelsens beslut omfattas av rättskraft på samma sätt som beslut av koncessionsnämnden. Självklart bör prövningssystemet göras så flexibelt att handläggningen kan smidigt anpassas till omständigheterna i det enskilda ärendet. På så sätt bör kunna förebyggas att ett enhetligt ansök- ningsförfarande leder till ökad byråkrati.

2.2.2 Kammarrätten i Stockholm: Förslaget innebär att vissa slag av miljöfar- lig verksamhet skall ”'anmälas” till länsstyrelsen och inte får påbörjas innan länsstyrelsen lämnat ”besked om de villkor som skall gälla" (IO 5). Den som överträder föreskriften riskerar särskilda påföljder enligt 45 5. Även om det inte sägs vare sig i den föreslagna författningstexten eller i motiven, synes det uppenbart att, om länsstyrelsen finner den anmälda verksamheten inte kunna tillåtas ens om villkor föreskrivs. länsstyrelsen måste lämna ett sådant nega- tivt besked med anledning av anmälan och att den påtänkta verksamheten då inte får bedrivas. .

Vad utredningen sålunda föreslagit innebär i verkligheten att för miljöfar— lig verksamhet av ifrågavarande slag krävs tillstånd av länsstyrelsen. Enligt kammarrättens mening bör då också i klarhetens intresse länsstyrelsens be— slut i lagtexten kallas beslut om ”tillstånd” och anmälan betecknas som "an— sökan”. —— —

Om alltså — — tillstånd skall meddelas i vissa fall av koncessionsnämn— den och i andra fall av länsstyrelsen men tillståndsbesluten, såsom utredning— en tänkt sig, skall ha olika rättsverkningar, uppkommer vissa problem. De rättsverkningar och den trygghet för sökanden som ett tillstånd av konces- sionsnätnnden medför framgår någorlunda klart av lagtexten. —' —— Där- emot framgår inte av den föreslagna lagtexten vad som i detta hänseende skall gälla beträffande länsstyrelsens beslut i '”anmälningsärende”.

Enligt kammarrättens mening är det emellertid principiellt otillfredsstäl- lande att, om man har ett system med tillståndstvång där koncessionsnämn- den skall besluta i vissa fall och länsstyrelserna i andra, ge tillståndsbesluten helt olika innebörd beroende på vilken myndighet som meddelat beslutet. I de fall tillståndstvång anses böra finnas bör enligt kammarrättens mening meddelade tillstånd ha samma rättsverkningar och alltså bereda sökandena samma trygghet. i annat fall skulle en person, som enligt gällande regler av länsstyrelsen fått sitt obligatoriska besked om tillstånd till viss verksamhet, därefter också behöva söka tillståndav koncessionsnämnden för att få den

Prop. l980/81: 92 mo

större tryggheten. En sådan ordning skulle säkerligen vara obegriplig för fler— talet sökande.

Om. såsom nu förordats, koncessionsnämndens och länsstyrelsernas till- ståndsbeslut skulle få samma rättsverkningar, skulle den frågan uppkomma huruvida. i sådana fall då tillståndstvång inte gäller, frivilliga ansökningar om tillstånd alltid liksom nu borde prövas av koncessionsnämnden eller om möjligen ansökningar i enklare fall skulle kunna prövas av länsstyrelsen. Denna fråga skulle behöva regleras i författningstexten. — — —

Av skäl som nu anförts avstyrker kammarrätten utredningens förslag att länsstyrelsen i vissa fall efter anmälan skall lämna besked om de villkor som skall gälla. -— —— vill kammarrätten för sin del i stället föreslå ett system som -— —— innebär att länsstyrelserna i vissa fall skall meddela tillstånd till miljöfarlig verksamhet och att sådant tillstånd i princip skall medföra samma rättsverkningar som tillstånd av koncessionsnämnden.

2.2.3 Socialstyrelsen: —' »— Enligt styrelsens uppfattning är dock den av utredningen föreslagna terminologin olyckligt vald. Det bedöms sålunda mindre lämpligt att kalla länsstyrelsens beslut i ett ärende där miljöfarlig verksamhet prövats "besked" liksom att länsstyrelsens förprövning skall ske efter ”anmälan". Redan av den anledningen att ”anmälan" för närvarande används för en prövning som till sitt innehåll är annorlunda än den föreslag- na motiverar att ett annat begrepp används. Det finns annars risk att länssty- relsens beslut i anmälningsärende före och efter den föreslagna förändringen förväxlas.

Eftersom länsstyrelsens prövning kommer att ha karaktären av tillstånds- prövning, bör detta klart framgå av benämningen. Länsstyrelsen bör sålunda meddela "tillstånd” och inte ”besked".

2.2.4 Kammarkollegiet: .— Lagförslaget ger sken av att ”anmälan” är något annat än ”ansökan” och "besked" något annat än ”tillstånd”. Nå- gon begreppsmässig skillnad mellan uttrycken synes dock ej vara avsedd. För att undanröja missförstånd vid tillämpningen bör, enligt kammarkollegiets mening. ett enhetligt uttryckssätt väljas, förslagsvis ”ansökan" och ”till- stånd”.

2.2.5 Riksrevisionsverket: [ detta sammanhang vill RRV peka på en fråga som berör besvärsmöjligheterna och rättskraften i de av länsstyrelsen lämna- de beskeden. Länsstyrelsens besked ges enligt utredningens förslag inte sam- ma rättskraf t som ett tillstånd av koncessionsnämnden. Ett länsstyrelsebeslut i form av ett besked hindrar således inte att frågan om tillåtlighet kan prövas av koncessionsnämnden och att nämnden efter framställning från SNV enligt 41 å miljöskyddslagen—— kan fastställa hårdare villkor för den miljö- farliga verksamheten. Till skillnad från de nuvarande dispensbesluten skall besvär kunna anföras hos regeringen över ett beslut om besked.

Prop. l980/Sl: 92 - l6|

Om man önskar ändring av villkoren i ett länsstyrelsebesked har således så- väl sökanden som SNV tnöjlighet att välja mellan besvär till regeringen eller begäran om prövning i KN.

Enligt RRVs mening bör konsekvenserna av denna dubbla möjlighet till överprövning närmare övervägas under den fortsatta beredningen av utred- ningens förslag.

2.2.6 Linjenämnden för hälso- och miljövårdsutbildning: —— anser dock att ytterligare förenklingar är befogade. För att rationalisera och för— enkla ärendehandläggningen och underlätta för allmänheten att förstå vad prövningen innebär vill nämnden föreslå att enbart tillstånd bör utfärdas. Det föreslagna begreppet ”besked" som skall kunna överklagas och vara grundläggande för frågor om avgift eller straff vid överträdelse av i beskedet lämnade villkor synes ägnat att skapa oklarhet kring rättskraften i pröva- de ärenden.

2.2.7 Lantbruksstyrelsen: Rättssäkerheten för den anmälningspliktige bör vara densamma som i nuvarande system, dvs. att ett besked från en länssty- relse skall ge samma säkerhet som ett tillstånd enligt nuvarande system ger. En företagsekonomiskt rimlig avskrivningstid för gjorda investeringar måste nämligen säkras. Under förutsättning att verksamheten bedrivs enligt de vill- kor som givits för den bör verksamheten inte kunna stoppas utan att de före- tagsekonomiska konsekvenserna utreds och regleras. Ett alternativ kan vara att länsstyrelserna bemyndigas att för viss verksam- het lämna tillstånd och med samma rättssäkerhet som tillstånd från konces- sionsnämnden och regeringen ger. Lantbruksstyrelsen kräver i en del fall, när statligt stöd till omfattande ani- malieproduktion prövas. att tillstånd enligt miljöskyddslagstiftningen skall inhämtas innan beslut i ärendet kan fattas. Lantbruksstyrelsen är även av detta skäl angelägen om att länsstyrelsens prövning enligt det förslagna syste- met ger oförändrad rättssäkerhet. Om så ej blir fallet kommer lantbrukssty- relsen även i fortsättningen att kräva tillstånd från koncessionsnämnden för att säkra statliga garantiåtaganden.

2.2.8 Statens naturvårdsverk: finner det vara positivt att miljö- skyddsutredningen föreslår en förenkling av tillståndsbe-greppen. Begreppen "tillstånd" från koncessionsnämnden respektive ”besked” från länsstyrel- sen täcker någorlunda väl innebörden av de båda myndigheternas beslut. Verket vill dock förorda en ytterligare förenkling så att begreppet ”tillstånd" ' används för både koncessionsnämndens och länsstyrelsens beslut. Verket vill vidare ifrågasätta om begreppet "anmälan” bör behållas för prövningsplikti- ga anläggningar. — — — Verket föreslår att begreppet ”anmälan” i sam- band med prövning ersätts av det gemensamma begreppet ”ansökan” samt

att myndigheternas beslut benämnes ”tillstånd”. Il Riku/uge” WHO/8]. / sum/. Nr 92

Prop. l980/81: 92 - lol

Länsstyrelsens beslut föreslås ej få samma rättskraft som koncessions- nämndens beslut. Detta innebär t. ex. att föreläggande kan meddelas enligt 40 &, talan väckas enligt 36 och 4] 55, trots att verksamheten har prövats av länsstyrelsen enligt miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. En konsekvens av denna skillnad i rättskraft kan bli att företagare väljer koncessionsnämnden i stället för länsstyrelsen som prövningsmyndighet. Enligt naturvårdsverkets mening finns det ej skäl att göra denna skillnad. särskilt som det föreslås att länsstyrelsens besked skall kunna överklagas till regeringen. — — — Natur- vårdsverket menar att den förenkling som utredningen åsyftat beträffande förprövningssystemet även bör slå igenom på detta område så att rättskraften blir densamma både för koncessionsnämndens och länsstyrelsens beslut.

2.2.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Formerna för förprövningen borde ytterligare kunna förenklas om även länsstyrelsens beslut benämndes till- stånd. Den skillnad i rättsverkan mellan koncessionsnämndens och länssty- relsens beslut som alltjämt kvarstår, markerar vilken myndighet som lämnat tillstånd. Någon risk för missförstånd borde därför inte föreligga. ] lagtexten markeras detta vid behov genom införandet av ”koncessionsnämndens till- stånd” respektive "länsstyrelsens tillstånd”.

2.2.10 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — anser att ordet "besked" är mindre lämpligt som term för länsstyrelsens beslut som ofta torde innehål- la relativt komplicerade villkor. Ordet besked används i annan lagstiftning som beteckning för ett förhandsuttalande inför ett kommande beslut — — — . Alla prövningsbeslut torde oavsett benämning —— — — i allmän- het uppfattas som tillstånd att på vissa villkor bedriva viss verksamhet. Om de råd och anvisningar som nu meddelas ej följs kan länsstyrelsens tillsynsbe- fogenheter med förbud och .förelägganden aktualiseras. Härigenom får även dessa råd och anvisningar i realiteten en sådan tyngd och verkan att de kan jämställas med tillståndsvillkor. Det synes därför lämpligt att endast använda formen tillstånd med därtill knutna villkor för alla beslut som blir följden av prövningsverksamheten hos både länsstyrelserna och koncessionsnämnden. — — — Att vissa skillnader föreligger i rättsverkningarna mellan länsstyrel- sernas och koncessionsnämndens beslut utgör inget hinder att kalla båda till- stånd. — — —

2.2.1] Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Det föreslagna systemet med anmälan till länsstyrelsen kan dock även i fortsättningen medföra viss osä- kerhet hos utövaren rörande vilken väg som skall väljas vid förprövningen. Om den aktuella anläggningen enligt miljöskyddskungörelsen skall prövas genom anmälan till länsstyrelsen, kan ändock tillstånd sökas hos konces- sionsnämnden. Länsstyrelsen skall vidare, om man finner att anmälan på grund av ärendets principiella vikt eller av annan omständighet ej bör prövas

Prop. l980/81 : 92 163

av länsstyrelsen, överlämna detsamma till koncessionsnämnden för till- ståndsprövning. Om länsstyrelsen prövar ärendet och sökanden ej är nöjd med länsstyrelsens beslut kan denne antingen söka tillstånd hos koncessions- nämnden eller överklaga länsstyrelsens beslut till regeringen. Denna olägen- het skulle kunna undanröjas genom att såväl koncessionsnämnden som länsstyrelsen gjordes till tillståndsmyndigheter med motsvarande uppdelning av ärendena enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen finner dock den före- slagna lösningen medföra sådana uppenbara fördelar ur förprövningssyn- punkt jämfört med nuvarande system att föreliggande förslag tillstyrkes.

2.2.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län: — — Att länsstyrelsens besked måste avvaktas innan den miljöfarliga verksamheten får påbörjas är mycket positivt. På så sätt markeras anmälningsförfarandets betydelse i miljövårds- arbetet. Länsstyrelsens handläggning av anmälningsärenden bör kunna gå snabbt, normalt inom två månader.

2.2.13 Länsstyrelsen i Kalmar län: Det bör noteras att anmälan enligt förelig- gande ändringsförslag får en annan innebörd än anmälan enligt nuvarande system. Detta kan komma att ge anledning till missförstånd. Vidare kan det ur språklig synpunkt diskuteras om länsstyrelsens beslut skall benämnas ”be- sked”. Detta begrepp kan ge upphov till tveksamhet, då man inom andra rättsområden ibland talar om förhandsbesked, vilka anses inte kunna över- klagas. Det kan ifrågasättas om inte beskedet i vanlig ordning bör kunna be- nämnas beslut.

2.2.l4 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Även länsstyrelsens prövning bör ske som tillstånd med samma rättsverkningar som vid koncessionsnämndens prövning, särskilt som det är avsett att länsstyrelsens ställningstaganden skall kunna överklagas. Möjligheten för länsstyrelsen att överlämna ärenden av principiell vikt 0. d. till koncessionsnämnden bör kvarstå. Däremot saknas motiv för att såsom utredningen föreslår ge naturvårdsverket rätt att påkalla att ett ärende, som handlägges hos länsstyrelsen, skall överlämnas till konces- sionsnämnden.

2.2.15 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen inför utan särskild moti- vering ett nytt begrepp, kallat besked, som skall utgöra resultatet av länssty— relsens förprövning av ett anmälningsärende. Eftersom ett dylikt länsstyrel- sens besked avses meddelas med villkor och besvärsrätt på samma sätt som varje annat länsstyrelsens beslut ifrågasättes om inte länsstyrelsens handlägg— ning av ett anmälningsärende kan utmynna i ett beslut. I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla att det av den reviderade lagtexten bör framgå tydligare än som visats i utredningen vilka rättsverkningar som är förknippa- de med ett tillstånd och ett besked eller beslut'av länsstyrelsen.

Prop. l980/81: 92 164

2.2.16 Länsstyrelsen i Hallands län: —— —— anser att den föreslagna för- stärkningen av anmälningsförfarandet är en klar förbättring från miljö- skyddssynpunkt men vill i sammanhanget framhålla följande. Utredningens förslag att tillståndsbesluten utan att-avvakta en tioårsperiod skall under vis- sa omständigheter kunna förenas med nya och strängare villkor innebär en försvagning av tillståndsbeslutens rättskraft. Skärpningen av anmälningssy- stemet medför å andra sidan att länsstyrelsens besked i anmälningsärende får anses komma att tillerkännas en viss grad av rättskraft. Utredningen fram- håller sålunda bl. a. att villkoren i beskedet om föreslaget avgiftssystem införes blir grundläggande för avgiftsfrågor. Vidare sägs att särskilda skäl bör föreligga för att i samband med tillsyn skärpa de villkor, som föreskrivits i beskedet. Besked skall dessutom kunna överklagas. Även om besked i rättskraftshänseende inte är helt likställda med tillstånd, är skillnaderna en- ligt länsstyrelsens mening i detta avseende relativt små. Vidare är kraven på innehållet i tillståndsansökan och anmälan identiska. De föreslagna pröv- ningsformerna företer alltså stora likheter. Länsstyrelsen anser därför att en ytterligare förenkling av förprövningssystemet bör genomföras, innebärande ett renodlat tillståndssystem med prövningen fördelad mellan koncessions- nämnden och länsstyrelser.

2.2.l7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Begreppen ”anmälan" och ”besked” är inte särskilt lämpliga. ”Anmälan” ger intrycket att man kan starta verksamheten så snart man anmält den. Länsstyrelsen föreslår därför att även prövningen hos länsstyrelsen betecknas som ”ansökan om tillstånd" och att tillståndsbeslut av länsstyrelsen ges samma rättskraft som tillstånds— beslut av koncessionsnämnden. -——

2.2.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Den rättsliga verkan av de villkor som länsstyrelsen meddelar vid ett beslut om besked synes något oklar. —— — — Skälet till att utredningen föreslagit ett system med så vag rättsverkan fram- går inte av texten. Det torde dock inte vara omöjligt att man ansett att läns- styrelserna inte kan ha expertis inom alla de områden som omfattas av lag— stiftningen. Det skall således finnas en viss möjlighet att göra bedömningar på bristfälligt underlagsmaterial. Om dessa bedömningar sedermera visar sig vara felaktiga, kan dessa rättas till inom tillsynens ram.

Enligt den nu gällande miljöskyddskungörelsen (3 &) finns det möjligheter att företa mindre ändringar vid fabrik eller anläggning efter enbart en anmä- lan till länsstyrelsen. Denna anmälan kan behandlas på ett enkelt och smidigt sätt. Det framgår inte av utredningen om det är avsikten att ha denna enklare prövningsform kvar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det finnas möjlig- heter till ett sådant enklare prövningsförfarande.

2.2.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: Genom föreslagen begränsning av till- ståndens rättskraft _ och den samtidiga betoningen av att beskeden

Prop. l980/8l : 92 165

skall vara avgiftsgrundande och att man kan anföra besvär över dessa m. m. gör att skillnaderna mellan instituten blir ganska små. Det finns en betydande risk att skillnaden mellan tillstånd och besked framstår som oklar för både de direkt berörda och en större allmänhet. ——

Ovan nämnda oklarheter skulle enligt länsstyrelsen kunna undanröjas och en förklaring uppnås om en modifierad form av utredningens alternativ ] väljs. Enligt detta alternativ lämnas ansökan till koncessionsnämnden eller till länsstyrelsen med rätt för länsstyrelsen att överlämna ett ärende till kon— cessionsnätnnden om omständigheterna så påkallar. Besluten får i båda in- stanserna formen av tillstånd. Vissa anläggningar behandlas i detta alternativ genom anmälan på samma sätt som för närvarande. — — ——

2.2.20 Länsstyrelsen i Örebro län: Vissa fabriker och inrättningar vars stör- ningar bedöms som inte allt för miljöfarliga får inte anläggas utan att länssty- relsen efter anmälan lämnat besked om vilka villkor som skall gälla (10 & ML). Dessa villkor torde liksom villkor i tillstånd vara bindande. Besvär får anföras över länsstyrelsens beslut. i övrigt är verkan av beskedet om villkor mer oklart. Möjligheten att senare skärpa villkoren bör enligt läns- styrelsens mening anges i lagtexten på samma sätt som skett i 24 & ML beträf- fande tillstånd. Frånvaron av motsvarande bestämmelse i fråga om villkor i besked skulle för övrigt kunna tolkas så att möjlighet att skärpa villkoren inte finns,

Utredningen anför att villkor som meddelats i besked utgör en naturlig ut- gångspunkt vid tillsynen. Hälsovårdsnämnden skall på grundval av dessa vill- kor meddela föreläggande eller förbud —-. Eftersom 40 & tredje stycket ML endast nämner villkor i tillståndsbeslut, synes eventuella ingripanden få ske med stöd av 40 & första stycket. Om villkor i besked skall ha den direkta verkan, som utredningen anger, bör detta framgå av lagtexten.

—— Enligt förslaget kan länsstyrelsens lämnade besked i ett anmäl- ningsärende överklagas hos regeringen. Eftersom all tniljöfarlig verksamhet kan prövas av koncessionsnämnden skulle överprövning av besked kunna ske i nämnden. Det bör klargöras om denna möjlighet till överprövning i två itt- stanser skall vara möjlig. Enligt länsstyrelsens mening vore det bättre från så- väl rättssäkerhets- som tillsynssynpunkt om länsstyrelsen kunde meddela till- stånd med bindande villkor som endast kunde överprövas av regeringen. Även för anläggningens ägare vore'sannolikt en sådan prövning att föredra. Med hänsyn till de rättsverkningar ett tillstånd av koncessionsnämnden har kan dock ägaren tänkas föredra ett sådant tillstånd.

2.2.2] Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den prövning av anmälningsären- den som föreslås ske vid länsstyrelsen har många likheter med koncessions- prövning. Därför är det knappast lämpligt att ha skilda benämningar på de två prövningsformerna. Också vid länsstyrelsens prövning bör därför ordet tillstånd användas. Även prövningsförfarandet hos länsstyrelsen bör ske ef-

Prop. l980/8 ] : 92 [66

ter ansökan och inte efter anmälan. Härigenom undviker man missförstånd på grund av sammanblandning med nuvarande anmälningsförfarande.

2.2.22 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Förslaget att länsstyrelsen skall lämna "besked" med erforderliga villkor i anmälningsärende vid länsstyrel- sen föranleder viss tveksamhet. Om anmälningsförfarande skall råda vid länsstyrelseprövning kan ordet "medgivande" anses ha ett klarare innehåll än det nya ordet "besked”. .Vlcn skäl talar också för att man skulle sträva efter att helt jämställa prövning vid koncessionsnämnden och vid länsstyrelsen och kalla båda besluten för "tillstånd". Detta kan leda till att de formella prövningskraven på länsstyrelsen ökar något med hänsyn till rättskraften i tillståndsbeslutet —. Å andra sidan bör en prövning hos länsstyrelsen, med beaktande av alla möjligheter till återförsäkring av beslu- tcn, inte behöva ha ett handikapp i form av sämre rättskraft än ett beslut av koncessionsnämnden. Även vid prövning av ett anmälningsärende hos läns— styrelsen är ambitionerna högaatt tillgodose krav på inllytande från kommu- nerna, naturvårdsverkct och allmänheten m. fl. Om skillnaden i prövnings- förfarande reellt sett är liten, bör båda prövningarna resulterai tillstånd. En något mer summarisk prövning på länsstyrelsenivå innebär inte nödvändigt- vis att prövningen har lägre kvalitet. —— — —

2.2.23 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — Med hänsyn till föreslagna ändringar bör dock anmälan till länsstyrelsen ersättas av tillstånd. Som skäl för ändring av anmälan till tillstånd kan bl. a. anföras att begreppet anmälan allmänt torde uppfattas som mindre förpliktande. Det är också inkonsekvent att enligt utredningens förslag prövning av kommunala avloppsreningsan- läggningar skall ske endast efter anmälan (oavsett storlek) medan anordnan- de av vattentoalett enligt hälsovårdsstadgan kräver tillstånd av hälsovårds- nämnden.

Någon ändring i förhållande till utredningens förslag av länsstyrelsens handläggning av sådant ärende, som normalt torde bli mindre omfattande än prövningen hos koncessionsnämnden, erfordras inte. Bestämmelserna i 24 och 27 55 miljöskyddslagen för omprövning av tillståndsbeslut kan möjligen anföras som skäl emot att anmälningsärendena blir tillståndsärenden. För att göra det möjligt att något lättare ändra villkor i tillstånd från länsstyrelsen kan vissa kompletteringar införas som möjliggör en önskvärd smidighet i till- lämpningen. Om anmälningsförfarandet behålls trots det ovan anförda bör övervägas att kalla länsstyrelsens beslut för medgivande.

2.2.24 Eskilstuna kommun: — — — 17 å i utredningens förslag ger före- skrifter för länsstyrelsens handläggning av anmälningsärenden. Kommunen menar att hälsovårdsnämndens uppgifter som tillsynsmyndighet i anmäl- ningsärenden underlättas och befrämjas av största möjliga öppenhet och kontakt gentemot sökande och sakägare redan vid förprövningen. Därför fö-

Prop. 1980/81: 92 l67

reslås att anmälningsärenden handläggs efter i huvudsak samma regler som gäller för tillståndsärenden enligt 14 å ML. — — —

2.2.25 Hässleholms kommun: Ordet ”besked" får anses som ett alltför vagt uttryck vid prövning av miljöfarlig verksamhet och kan av allmänheten upp- fattas som mindre krävande och förpliktigande än tillstånd. Med anledning härav bör även länsstyrelsens prövning utmynna i ett tillstånd i stället för be- sked om villkor för verksamheten.

2.2.26 Norrköpings kommun: De föreslagna benämningarna på förpröv- ningsförfarandet hos länsstyrelsen är mindre lämpliga. Så bör "anmälan" kallas för vad den egentligen är, nämligen ”ansökan". Länsstyrelsens beslut bör få en klarare bestämning. Om man inte vill använda ”tillstånd" utan för- behålla det för koncessionsnämndens beslut torde "medgivande" bättre bc- skriva vad beslutet innehåller.

2.2.27 Olofströms komm-un: Utredningen föreslår med anledning av att dis— pensförfarandet missuppfattas att tillståndsansökan till lät't'sstyrelsen skall kallas anmälan. Anmälan är enligt allmänt språkbruk något annat och ter- men kommer därför säkert att missuppfattas i stil med "att det räcker med bara en anmälan”. Eftersom länsstyrelsens prövning egentligen innebär en tillsté'mdsprövning bör den också kallas ansökan resp. beslut om tillstånd. Om det finns anledning särskilja koncessionsnämndens tillstånd kan detta benämnas koncession. _

2.2.28 Västerviks kommun: — Det kan dock ifrågasättas om inte den föreslagna anmälningsskyldighetcn också kan misstolkas. En enligt kommu- nens mening bättre och tydligare formulering är att de ifrågavarande anlägg- ningarna inte finge anläggas förrän länsstyrelsen på begäran lämnat besked över de villkor som skall gälla.

2.2.29 Skellefteå kommun: Till skillnad från tidigare anmälningsförfarande, måste länsstyrelsens besked enligt den föreslagna ändringen avvaktas innan anmäld verksamhet får påbörjas. Sistnämnda förhållande bör innebä- ra, att anläggningar som anmälan gäller i högre grad än för närvarande får ett ur miljöskyddssynpunkt riktig utformning. —— — —

2.2.30 Svenska kommunförbundet: — — _ Allmänhet och företag torde få svårt att förstå skillnaden mellan ett koncessionsnämndstillstånd och ett länsstyrelsebesked, särskilt som det skall föreligga särskilda skäl för att vid tillsynen kunna skärpa de ställningstaganden som föregått även ett besked. ' Enligt förbundet finns det anledning överväga ytterligare ett steg mot ett förenklat och effektiviserat prövningssystem. Sålunda bör tillstånd kunna ges av koncessionsnämnden beträffande anläggningar enligt 136 5 a i bygg-

Prop. ]980/81z92 168

nadslagen, —— —. För övriga anläggningar bör länsstyrelsen kunna medge tillstånd. Vid tveksamhet om lämplig prövningsmyndighet bör koncessions- nämndens uppfattning vara utslagsgivande.

Med ett regelsystem, som medger en omprövning av tillstånd under löpan- de lO-årsperiod, om speciella förhållanden så kräver, torde denna förenklade tillståndskonstruktion kunna tillgodose både företagens, allmänhetens och myndigheternas intressen.

2.3 Information och samråd m. m.

Det övervägande antalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot utredningens förslag som syftar till att allmänheten, samman- slutningar, kommuner och myndigheter dels skall få möjlighet att på ett ti- digt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksam- het, dels kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning ur miljö- skyddssynpunkt. '

Många instanser anser emellertid att utredningens förslag om information och samråd är alltför långtgående.

Se 12 a och 17 55 ML i utredningens lagförslag.

2.3.1 Justitiekanslern: Vid min utredning av BT Kemi-fallet kunde jag notera att det rådde missnöje från ortsbornas sida med informationen till allmänhe- ten om koncessionsärendena och om verksamheten vid fabriken. Man tyckte att den information man fick var alltför knapp och kom på ett för sent sta- dium. Man föreföll hysa den åsikten att allmänheten i realiteten knappast ha- de några möjligheter att komma till tals och utöva inflytande. lnformationsfrågan har uppmärksammats av utredningen, som i en ny be- stämmelse, 12 a &, föreslår regler om ökat samråd och förbättrad informa- tion. Förslaget innebär tvivelsutan en väsentlig förbättring. Till utredningens uttalande — _ —— att endast tillståndspliktiga ärenden normalt bör bli före- mål för ett mera fullständigt informationsförfarande ställer jag mig dock frå- gande.

2.3.2 Riksåklagaren: —— -— Länsstyrelsens allmänna Skyldighet enligt den föreslagna lydelsen i 17 5 att samråda med berörda myndigheter synes mig böra kompletteras med en särskild bestämmelse om att länsstyrelsen, då an- ledning därtill förekommer, bereder naturvårdsverket tillfälle yttra sig i an- mälningsärende före länsstyrelsens avgörande. Detta skulle skapa en garanti för att ett överlämnande till koncessionsnämnden sker vid behov.

2.3.3 Svea hovrätt: — — — föreslår att 12 a & fjärde stycket får sådan ut- formning att ”den som kan komma att beröras av företaget” skall få tillfälle att framställa de angivna önskemålen. Vidare synes de sammanslutningar

som nämns i tredje stycket böra få motsvarande möjlighet att framställa öns- kemål. '

Prop. l980/81: 92 . 169

2.3.4 Kammarrätten i Stockholm: Vad först gäller frågan om inhämtande av råd och anvisningar kan kammarrätten inte finna annat än att bestämmelsen därom i nuvarande 11 & miljöskyddskungörelsen är tillräcklig. Något behov av att flytta denna bestämmelse till miljöskyddslagen och dessutom föreskri- va att inhämtandet av råd och anvisningar skall vara obligatoriskt föreligger inte.

Vad härefter gäller de i 12 a 5 — — föreslagna reglerna om informa- tionsplikt m. m. synes de enligt kammarrättens mening gå för långt. Det är i och för sig viktigt att information lämnas men det bör lämpligen ske i veder- börande myndighets regi sedan ärendet anhängiggjorts där. Regler därom har intagits i 14 å och i den föreslagna nya lydelsen av 17 & miljöskyddslagen. Dessa regler måste anses tillräckliga. Att dessutom i 12 a % införa bestämmel- ser om ett liknande förfarande redan före ärendets anhängiggörande synes ägnat att skapa onödigt krångel.

2.3.5 Kammarkollegiet: Det förberedande informationsarbetet be- höver kanske inte alltid bli så omfattande som författningsrummet enligt sin ordalydelse kan synas förutsätta. Dels kan det finnas skäligen enkla fall, som inte påfordrar något mera kostsamt informationsförfarande, dels kan ibland ett alltför omfattande förberedelsearbete visa sig föga gagna prövningsmyn- digheterna i deras utrednings— och beslutsverksamhet.

—— — — Utredningens avsikt kan knappast ha varit att en företagare i alla förekommande fall skall behöva vända sig både till naturvårdsverket och länsstyrelsen. En rimlig tolkning borde vara att råden och anvisningarna skall. inhämtas från naturvårdsverket i sådana fall, då koncessionsnämnden ger tillstånd efter ansökan, och från länsstyrelsen i sådana fall, då länsstyrelsen lämnar besked efter anmälan.

—— — Samma tidsfrist i god tid'innan —' har kommit att anges i såväl första som tredje styckena av det nu föreslagna författningsrummet. Givetvis skall dock de i första stycket angivna föreskrifterna först iakttagas, innan kommuner och myndigheter bereds tillfälle att yttra sig enligt andra stycket och information om företaget lämnas enligt tredje stycket. I tredje stycket ut- säges inte klart, i vad mån de sammanslutningar och den ortsbefolkning till vilka information skall lämnas även skall beredas tillfälle att framlägga sina synpunkter; jfr beträffande den efterföljande informationsverksamheten i länsstyrelsen 17 & utredningens lagförslag och i koncessionsnämnden 14 5 miljöskyddslagen. En precisering av författningstexten i angivna hänseende synes påkallad. — — -— "Utövaren” i sista stycket bör till förebyggande av missförstånd utbytas mot det i författningsrummets föregående stycken — — — använda ordet ”företagaren”. Även detta stycke torde avse ett för- beredelsernoment. Det är säkerligen inte utredningens mening att stycket skall tillämpas på ett företag som" redan drivs i enlighet med ett vederbörligen lämnat medgivande. -—

De statliga och kommunala myndigheter som anges i författningsrummets

Prop. l980/8l: 92 170

första stycke är enligt ordalydelsen snävare avgränsade i jämförelse med vad som nämns i 12 a 5 andra stycket författningsförslagct. Det får i samman- hanget påpekas att det ofta inte är oviktigt att samråd sker med de myndighe- ter som har att bevaka de lokala planfrågorna. .

Den föreslagna lydelsen av 17 5 kan i sina huvuddrag sägas överensstämma med vad som gäller för koncessionsnämnden enligt 14 & miljöskyddslagen . 14 9 är dock enligt ordalydelsen inte fullt lika restriktiv, när det gäller att ltö- ta dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten —— vilket också verkar befogat med hänsyn till att det ofta är anläggningar av större allmänt intresse och med allvarligare konsekvenser ur miljösynpunkt som kommer under koncessionsnämndens prövning.

2.3.6 Fiskeristyrelsen: — Förslaget att införa ett informations- och samrådsförfarande som i tiden skall föregå ansökan/anmälningens behand- ling tillstyrkes. Det måste vara mycket positivt för allmänhet, sammanslut- ningar, kommuner och myndigheter att så tidigt som möjligt erhålla informa- tion om en planerad miljöfarlig verksamhet för att kunna påverka dess loka-

lisering och utformning.

2.3.7 Statens naturvårdsverk: -— tillstyrker utredningens förslag om informations- och samrådsförfarande i samband med prövningen. —— -— Naturvårdsverket anser att det är viktigt att kontakter mellan företagen, be- rörda myndigheter och sammanslutningar och allmänheten blir så goda som möjligt.

Enligt 12 a 5 i förslaget skall den som vill påbörja eller väsentligen ändra miljöfarlig verksamhet, som är förprövningspliktig enligt miljöskyddslagen , i god tid innan ansökan eller anmälan därom ges in, inhämta råd och anvis- ningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen. Enligt naturvårdsverkets uppfattning torde det vara tillräckligt att råd och anvisningar inhämtas an- tingen från naturvårdsverket eller länsstyrclsen. vilket f. n. stadgasi 1 1 5 mil- jöskyddskungörelsen.

1 17 & miljöskyddslagen föreslås bl. a. att länsstyrelse skall kunna kungöra ett ärende om det är nödvändigt för utredningen. Det är ofta svårt att på ett tidigt stadium av ärendets handläggning avgöra om det är nödvändigt att kungöra ärendet och ofta visar det sig först efter en kungörelse om ärendet är kontroversiellt. På grund härav och för att garantera förbättrad information anser naturvårdsverket att det i princip skall vara obligatoriskt att kungöra ärendet, eftersom det är det enklaste och säkraste sättet att nå dem som kan beröras av en miljöfarlig verksamhet.

2.3.8 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — De nya bestämmelserna om information och samråd —— -—— är enligt koncessionsnämndens mening i och för sig ändamålsenliga, när fråga är om företag som kan antagas föran- leda mera betydande omgivningsstörningar eller andra olägenheter. Beaktas

Prop. 1980/81:92 171

bör emellertid att åtskilliga förprövningspliktiga företag. såväl industriella som kommunala. är föga ingripande, varför för deras del en särskild informations— och samrådsprocedur före tillstånds- eller anmälningsförfa- randet skulle innebära en helt onödig men ganska tidsödande omgång. Kon- cessionsnämnden anser att det är tillräckligt med en föreskrift om att den som planerar ett förprövningspliktigt företag i god tidskall inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket eller länsstyrelsen (jfr 11 & miljöskydds- kungörelsen) jämte en bestämmelse av innebörd att länsstyrelsen kan ålägga företagaren att före ingivande av ansökan eller anmälan informera kommu- ner. myndigheter, sammanslutningar och ortsbefolkning om den planerade verksamheten.

2.3.9 Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: Den information som föreslås i 12 a 5 har likhet med sådan information som ges i vattentnål enligt vattenlagen. Viktigt är att detta institut inte slentrianmässigt växer ut till en andra koncessionsförhandling med den tid och kostnad detta kan med- föra. 1 de flesta fall torde den information som ges i samband med konces— sionsförhandlingen vara fullt tillräcklig.

2.3.10 Statens planverk: — — Förslaget främjar bl. a. miljögruppernas möjligheter att komma till tals. Dessa är ofta synnerligen aktiva i konces- sionsärenden och har känt det som en brist att de alltför sent kommit in i tnil- jöskyddsprövningen. Samrådsförfarandct är dock inte tillfyllest för bygg- nadsnämndernas bedötnning av planl'rågorna — —.

_ — Enligt planverkets erfarenhet från remissyttranden i koncessions- ärenden är det inte ovanligt att problem uppstår med anledning av bristande samordning mellan miljöskydds- och planprocessen..— _

—— Angeläget är att ställningstaganden till miljöstörande verksamheter föregås av översiktliga konsekvcnsbeskrivningar från miljö- vårdssynpunkt, så att kostnaderna för erforderliga tekniska miljövårdsåtgär— der kan vägas mot nyttan av förändringar och så att effektiva åtgärdspro- gram kan upprättas. — -— planverket har även förutsatt att dessa frågor uppmärksammas i den pågående översynen av plan- och byggnadslagstift- ningen och att berörda myndigheter ges uppdrag och resurser att utarbeta råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete i dessa hänseen- den.

Obligatoriska remissinstanser i miljöskyddsärenden bör som hittills en- ligt koncessionsnämndens praxis vara kommunstyrelsen och hälsovårds- nämnden, men även byggnadsnämnden, som hittills regelmässigt lämnats ut— anför, bör höras. Även länsstyrelsernas planenheter bör delges då de ofta är ovetande om de nylokaliseringar som sker enligt miljöskyddslagen. genom att endast naturvårdsenheten yttrar sig. Planverket har i ett stort antal re- missvar påpekat vikten av att de lokala planmyndigheternas yttranden före- ligger. Det hade varit önskvärt om det i motivuttalandena till nuvarande lag

Prop. l980/81: 92 172

slagits fast betydelsen av att plansynpunkter förs fram genom byggnads- nämnden och planenheten.

—- — Även om man inte kan gå så långt som till att kräva fastställd plan före varje miljöskyddsprövning bör dock någon form av planarbete va- ra igångsatt och planförslagcts inriktning vara känd vid miljöskyddspröv- ningen. Förhållandet synes böra föranleda ändring i lagtexten så att bygg- nadsnämndens tidiga medverkan inskrivs som ett obligatorium. Utredning- ens förslag i 12 & synes därför inte tillfyllest för att garantera byggnadsnämn— dens medverkan. Vidare bör i lagen inskrivas' att lokalisering av nyanläggning bör föregås av planmässig prövning.

2.3.1] Delegationen för företagens uppgiftslämnande: -— —- Långa hand- läggningstider, bland annat på grund av nuvarande lagstiftning, orsakar in- dustrin problem bland attnat på exportmarknaden. DEFU anser det angelä- ' get att det ökade samrådet sker på ett sådant sätt och i sådana former att handläggningstiderna inte förlängs utan i stället förkortas. Det är därför vik- tigt att kontakter mellan företagen, myndigheterna, sammanslutningar och allmänheten inte formaliseras i onödan. En anpassning bör ske till omstän- digheterna i det enskilda fallet.

2.3.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslaget om ett informations- och samrådsförfarande som skall föregå behandlingen av en anmälan eller ansö- kan tillstyrks. Ordalydelsen — — — bör dock ändras så att det klart framgår att informations- och samrådsfrågan inte skall behandlas schablonmässigt utan att hänsyn skall tas till omständigheterna i varje särskilt fallf l anmälningsärende skall länsstyrelsen samråda med de statliga och kom- munala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i ärendet. Det är angeläget att dessa samråd kan ske så snabbt och enkelt som möjligt, särskilt i rutinärenden och i ärenden av mindre vikt.

2.3.13 Länsstyrelsen i Södermanlands län: -— —— —' delar utredningens upp- fattning om det angelägna i att bred information i miljöfrågor lämnas all- mänheten så tidigt som det är praktiskt möjligt, särskilt då det är fråga om . stora och omgivningspåverkande anläggningar. De föreslagna reglerna är emellertid så ambitiösa, att länsstyrelsen ställer sig tvivlande till om det går att leva upp till den tänkta ambitionsnivån. Såväl företag som länsstyrelsen kommer att ställas inför stora krav och svåra avvägningsfrågor. Detta gäller inte minst länsstyrelsen, som skall bedöma, vilket infortnations- och sam- rådsbehov som kan föreligga. ] många fall kan företagens förebärande av sekretesskrav i fråga om exempelvis produktion, i det tidiga informationsske— de det är fråga om, innebära särskilda problem. Länsstyrelsen vill också be— tona att utredningens förslag kan komma att leda till ökad formalisering och byråkratisering, samt att handläggningstiderna för ärendena kan komma att öka väsentligt. ——

Prop. l980/81: 92 173

— — —- Det bör därför övervägas, om inte lagtexten i 12 5 a bör omarbe- tas —— mildras —— i vissa avseenden, så att inte kraven blir större än att myn— digheterna och företagen kan klara erforderlig information i de verkligt stora och betydelsefulla miljöskyddsärendena. '

Länsstyrelsen anser vidare att det knappast kan vara meningsfullt att den som planerar miljöfarlig verksamhet före ansökan eller anmälan skall tvingas inhämta råd och anvisningar från såväl naturvårdsverket'som länsstyrelsen. - -— Första stycket 12 5 a bör därför ändras till innebörden att råd och anvisningar skall inhämtas från länsstyrelsen som vid behov kan påkalla bi— stånd från naturvårdsverket och samråda med hälsovårdsnämnd.

Länsstyrelsen konstaterar att även 17 % ML innehåller vissa av- vägningsfrågor. Således sägs i andra stycket: Om det är nödvändigt för utred- ningen i ärendet kan länsstyrelsen etc. Troligen avses härmed att i väsentliga och betydelsefulla _fall av miljöfarlig verksamhet skall de, som kan beröras härav, beredas tillfälle att yttra sig före beslut. Ordvalet (nödvändigt) synes inte tillämpligt, då det antyder något objektivt påvisbart medan det i realite- ten är en bedömningsfråga.

2.3.14 Länsstyrelsen i Östergötlands län: _ .— Det förefaller vidare onö- digt att den som vill påbörja eller väsentligt ändra miljöfarlig verksamhet som är förprövningspliktig före ansökan skall inhämta råd och anvisningar från både länsstyrelsen och naturvårdsverket. Samråd med länsstyrelsen bor- de vara fullt tillräckligt. — — — ,

De föreslagna formerna för information och samråd synes oklara. Det fö- refaller föga meningsfullt att kräva att ett företag skall informera och eventu— ellt även hålla sammanträde på platsen i ett så tidigt skede som utredningen tänkt sig. Det borde i stället räcka att företagaren ifråga samråder med läns— styrelsen varefter ansökan inges. Sedan ansökningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ärendet. 1 kungörelsen kan tid för sammanträde med information från sökanden meddelas. Efter det att skriftväxling avslutats sker sammanträde med parterna. Ny besiktning hålls endast om det framstår som nödvändigt.

2.3.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län: — — — Den föreslagna samrådsplik— ten äri och för sig önskvärd. Underlåtenhet att fullgöra samrådsskyldigheten är enligt förslaget osanktionerad. Det oaktat är det värdefullt att sådan skyl- dighet skrivs in i lagen. Det bör emellertid vara fullt tillräckligt att samråd sker endast med länsstyrelsen. 1 de fall länsstyrelsen önskar erhålla synpunk- ter från naturvårdsverket bör detta kunna ske utan att samråd med natur- vårdsverket föreskrivs i lagen.

Det informationsförfarande, som enligt utredningens förslag skall föregå ansökans resp. anmälans behandling, synes något komplicerat. Det borde räcka att sökanden samråder med länsstyrelsen varefter ansökan eller anmä- lan inges. Sedan handlingarna kompletterats kungörs ärendet. 1 kungörelsen

Prop. l98tl/81: 92 174

kan tid för information från sökanden och sammanträde utsättas. Detta sammanträde bör i princip ledas av prövningsmyndigheten. Sedan skriftväx- ling avslutats sker sammanträde med parterna. Ny besiktning kan härvid hål— las om detta framstår som nödvändigt.

2.3.16 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Beträffande de delar av författnings— förslaget som rör prövningen ställer länsstyrelsen sig mycket tveksam till stör- re delen av den föreslagna lydelsen av 12 a 5. —— Det förefaller märkligt att naturvårdsverket, som föreslås få klar partställning, skall påverka ut- formningen av en ansökan. Ett samråd tried länsstyrelsen borde vara fullt till- räckligt. .

—- — Vidare föreslås företagaren bli skyldig att före ansökan eller an- mälan bereda kommuner, myndigheter, sammanslutningar, ortsbefolkning och enskilda personer möjlighet att påverka densamma. Detta kommer att medföra stora praktiska problem. Förslaget bäddar för en omfattande korrespondens innan sökanden kommit in med ärendet till pröv- ningsmyndigheten. Detta kommer sannolikt att uppfattas som besvärande för sökanden, som vanligtvis inte vill offentliggöra sitta planer förrän ett får- digt förslag föreligger. Dessutom skulle prövningen försvåras om remissin- stanserna band upp sig redan i detta skede.

Det sagda skall inte tolkas så att länsstyrelsen motsätter sig ett vidgat samråds- och informationsförfarande _— tvärtom. Men detta bör i stället ske under inledningsskedet av myndighetens behandling av ansökan/anmälan. Bestämmelserna om samråd bör därför i tillämpliga delar föras över till 17 &.

2.3.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: — — — 1 de flesta fall torde här samråd med länsstyrelsen vara fullt tillräckligt. 1 övrigt är de former för information och samråd som anges i denna paragraf oklara. Länsstyrelsen anser det vä— sentligt att det kommer till stånd en ökad information om miljöfarlig verk- samhet och att det därmed också ges ökade möjligheter att framställa syn- punkter oeh önskemål om denna. För att information och eventuellt sam- manträde på platsen skall kunna ge avsett resultat bör vetskapen om vcrk- samheten och dess eventuella effekter vara relativt fullständig. Det förefaller därför mindre meningsfullt att informera på det sätt som utredningen tänkt sig i ett alltför tidigt skede. Det borde räcka att sökanden efter samråd med länsstyrelsen på sätt som sker i planärenden inger ansökan. Sedan ansök— ningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ärendet. [ kungörelsen kan tid för information från sökanden och tid för sammanträde anges. Sa- dan information och eventuellt sammanträde bör hållas i god tid innan tid för slutligt yttrande till prövningsinstansen har gått ut enligt kungörelsen. Se- dan skriftväxlingen avslutats sker sammanträde med parterna. Ny besiktning hålls endast om det framstår som nödvändigt. Genom ett sådant förfarings- sätt får allmänheten tillfälle att ställa frågor och sökanden får möjlighet att

Prop. 1980/81 : 92 175

rätta till eventuella missförstånd i ett betydligt tidigare skedei handläggning- en än med nuvarande system.

2.3.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: — — ställer sig positiv till ett ökat samrådsförfarande i enlighet med vad'som föreslås i 12 åå första stycket mil- jöskyddslagen.

Risk föreligger dock att en omfattande skriftväxling fördröjer projekteringstiden och beslutsprocessen med fördyringar som följd. Sökan- den kan uppfatta förfarandet som besvärande, då man ofta inte vill offentlig- göra sitta planer förrän ett färdigt förslag föreligger. Det kan knappast heller vara realistiskt att räkna med att retnissinstanserna kan inta sin slutliga ställ- ning i ett så pass tidigt skede. — — ——

Länsstyrelsen föreslår i stället att den som avser att utföra förprövnings- pliktig verksamhet inledningsvis samrådet tried naturvårdsverket och länssty- relsen varcfter ansökan/anmälan inges. Sedan ansökningshandlingarna even- tuellt kompletterats kungörs ärendet. [ kungörelsen bör tid för information från sökanden och för sammanträde utsättas. Prövningsmyndigheten bör le- da sådant vidgat samråds- och infortnationsförfarande. Sedan skriftväxling avslutats hålls satnmanträde med parter och andra berörda. varvid ny besikt- ning om så erfordras kan företas.

2.3.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — —- anser att det av utredningen i 12 a & föreslagna samråds— och informationsförfarandet helt bör utgå, efter- som ett tillämpande därav skulle leda till en omfattande byråkratisering och väsentligt ökad tidsåtgång för genomförande av ett tniljöskyddsärende. Det kan inte vara rimligt att en sökande blir skyldig att innan ansökan inges in- hämta råd och anvisningar från såväl naturvårdsverket som_länsstyrelsen. Ett samrådsförfarande med länsstyrelsen torde vara fullt tillräckligt. I mer komplicerade fall är det naturligt att länsstyrelsen tar kontakt med natur- vårdsverket för samråd, vilket är en självklarhet som det synes överflödigt att lagstifta om.

Sista stycket i ovannämnda paragraf, dvs. att utövare skall på lämpligt sätt bereda enskilda personer tillfälle att framställa önskemål om åtgärder och försiktighetsmått, synes direkt olämpligt. Ett sådant förfaringssätt torde inte bidra till att få till stånd en konstruktiv behandling av frågan om lämpliga miljöskyddsåtgärder.

Det föreslagna samråds- och informationsförfarandet innan ansökan in- lämnas bör ersättas med erforderliga föreskrifter om samråd och informa- tion med den förändringen att länsstyrelsen bör avgöra informationens omfattning och verkställande. Om sammanträde befinnes nödvändigt bör detta hållas så snart som möjligt efter det att ansökan inlämnats och alltså varken så som utredningen föreslår innan denna tidpunkt eller så som nu sker vid koncessionsärenden efter det att såväl myndigheter som sakägare avgett skriftliga yttranden. Koncessionsnämndens sammanträden synes närmast va-

Prop. l980/81: 92 t76

ta en kvarleva från tidigare lagstiftnings mer formella domstolsförfarande och knappast nödvändiga vid en administrativ tillståndsprövning.

2.3.20 Länsstyrelsen i Hallands län: Beträffande frågan om samråd och in- formation delar länsstyrelsen utredningens uppfattning att kommuner, myn- digheter, sammanslutningar och allmänhet bör få ökade möjligheter att sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet. Det föreslagna samråds- och informationssystemet bör ge ökade möjligheter att på ett tidigt stadium beakta frågor, som regleras av annan närliggande lagstiftning exem- pelvis räddningstjänst enligt brandlagen. Reglerna för samråd och informa- tion -— —— bör emellertid kttnna förenklas och förtydligas. Det synes exempelvis knappast ändamålsenligt att den som planerar en prövningsplik- tig verksamhet skall inhämta råd och anvisningar både från naturvårdsverket och länsstyrelsen. Det borde räcka med att samråd sker med länsstyrelsen, som därvid kan förmedla synpunkter från naturvårdsverket.

2.3.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget om en utökad in— formationsplikt — — kan i stort sett tillstyrkas. Lagtexten kan dock inge uppfattningen att även tillkomsten av relativt små anläggningar skall föregås av omfattande och tidskrävande information. Av betänkandet — — — framgår dock att utredningen inte tänkt sig en sådan tolkning. Lagförslaget bör därför justeras så att detta framgår av den slutliga lagtexten. Sökande el- ler anmälare föreslås —— — — vara skyldig att i god tid innan ansökan och anmälan inges inhämta råd och anvisningar från naturvårdsverket och läns- styrelsen. Denna skyldighet bör kunna begränsas till att avse endast råd och anvisningar från länsstyrelsen.

2.3.22 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: —— Ett samråd med länsstyrelsen borde vara fullt tillräckligt. De former för information och samråd som an— ges i samma paragraf är för övrigt oklara. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan den utvidgade informationsplikten rimligen endast avse större verksam— heter. Detta bör komma till direkt uttryck i lagtexten. Vidare bör det ankom- ma på länsstyrelsen att leda informationssammanträden och svara för annon- sering i lokaltidningar m. m.

2.3.23 Länsstyrelsen i Värmlands län: —— Det kan t. ex. inte anses vara nödvändigt att vid förberedelserna av ett ärende samråda med både statens naturvårdsverk och länsstyrelsen.

2.3.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: —— Föreskrifterna i paragra- fen förefaller onödigt detaljerade och det finns risk att ett tungt system till- skapas.

Att detta egentligen inte varit utredningens avsikt framgår av avsnitt 5.3.1 . I stället har man avsett att informations- och samrådsfrågan i ett tidigt skede

Prop. l980/Sl : 92 H?

skall läggas i länsstyrelsens hand. Detta bör emellertid klart komtna till ut- tryck i lagtexten. Som utrcdttingcn påpekar är det viktigt att det ökade sam— rädsförfarandet inte formaliseras. Länsstyrelsen bör i varje enskilt fall ha tnöjlighct att bestämma informationens omfattning. Relativt snart kommer praxis för detta att ha utbildats.

I samma paragraf föreskrivs obligatoriskt samråd med naturvårdsverket och länsstyrelsen. Också detta förefaller vara onödigt. Naturvårdsverket katt knappast vara intresserat att förhandsdisktttera alla ärenden. Länsstyrelsen bör få ansvaret för att verket blir inkopplat på ett tidigt stadium i större eller kontroversiella ärenden.

2.3.25 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: —— —— tillstyrker i princip att regler om förhandsinfortnation införs men föreslår att de görs enklare och klarare än i utredningens förslag. Exempelvis borde det räcka att den som vill påbör— ja en miljöfarlig verksatnhet inhätntar råd och anvisningar från en instans, nämligen länsstyrelsen. Naturvårdsverket kan sedan kopplas in när så be- döms önskvärt. Den obligatoriska informationen bör kunna lämnas samti- digt och på samma sätt till kommuner och myndigheter och till sammanslut- ningar och ortsbefolkning och samtliga intressenter bör ha möjlighet att där— vid framföra önskemål om verksamhetenlinnan ansökan slutligt utformas. Där offentligt sammanträde skall hållas, eventuellt efter länsstyrelsens be- stämmande. bör det anordnas av huvudmannen för verksamheten och inte — — — av länsstyrelsen. Underrättelse om den tilltänkta verksamheten bör av prövningsmyndighetcn tillställas ägarna till de fastigheter som gränsar till den där verksamheten skall bedrivas. För att detta skall underlättas bör upp-' gift om vilka dessa fastigheter är obligatoriskt ingå i ansökan eller anmälan.

2.3.26 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det tidiga in fortnatit.)ttsförfaran— det i prövningsäret'tden på länsnivän tillstyrks i huvudsak. Detta får dock inte bli alltför stelt och omständligt utan måste i någon mån få anpassas till omständigheterna. — — -—

2.3.27 Länsstyrelsen i Västerbottens län: —— — — Bestämmelsen förefaller onödigt byråkratisk och kan vara vilseledande. Samråd med länsstyrelsen borde här vara tillräckligt. Länsstyrelsen kan ju ändåi tveksamma fall samrå- da med naturvårdsverket om detta skulle visa sig vara nödvändigt.

! fråga om in formationsskyldigheten föreslår utredningen att innan anmä- lan eller ansökan inges till länsstyrelsen respektive koncessionsnämndcn skall företagaren medverka till att information om verksamhetens omfattning. ut— formtting och störningar ur miljösynpunkt lämnas till sammanslutningar som verksamheten kan beröra och till ortsbefolkning. Utredningen har tänkt sig att det skall kunna ske vid sammanträde, genom ortspressen eller på annat lätnpligt sätt. Enligt länsstyrelsens mening bör all dylik information ledas av prövnittgstnyndigheten. l tillståndsärenden bör koncessionsnätnntlen kunna ll Riku/utgett 198058]. I .vuml. Nr 93

Prop. l980/8l: 92 178

uppdra åt länsstyrelsen att ombesörja erforderlig information. I många fall torde kungörelsetörfarandc vara tillräcklig information om planerade verk- samheter.

2.3.28 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Den föreslagna lydelsen av 12 a & fin- ner länsstyrelsen vara mer långtgående än som anges i spccialmotiveringen. Länsstyrelsen delar de synpunkter som anförs i spccialmotiveringen. Lydel- sen av 12 a & bör ändras så att avsikten med samråds- och informationsplik— ten tillgodoses utan onödig byråkratisering. Normalt bör samråd med läns- styrelsen vara tillräckligt. Därvid bör även behovet av sammanträde eller an- nan form av information för alltnänheten diskuteras. Vid behov bör då även kommunens eventuella synpunkter på informationsbehovet beaktas.

2.3.29 Eskilstuna kommun: — — — Den uppfattning utredningen i anslut— ning härtill uttrycker i den allmänna motiveringen om vikten av tidigare kon- takter mellan företagen och berörda myndigheter, delar kommunen. Lagtex- ten återspeglar dock inte helt utredningens uppfattning. Således sägs i 12 a 5 andra stycket att företagen i samråd rrted länsstyrelsen skall kontakta bl. a. komtnuncn när t'örutsättningarna för verksamheten i stort har klarlagts. En- ligt kommunens uppfattning bör kontakt på tidigast möjliga stadium tas också med kommunen. 1 12 a & första stycket bör därför föreskrivas sam- rådsskyldighet inte bara med naturvårdsverket och länsstyrelsen, utan också med hälsovårdsnätnnden i den kommun dit verksamheten avses lokaliseras. En positiv följd av att den kommunala tillsynsmyndigheten på detta sätt blir informerad är bl. a. att den nödvändiga kopplingen till kommunens översikt- liga planering kan göras på ett tidigt skede.

2.3.30 Falkenbergs kommun: —— — — Det bör inte ankomma på den sökan- de att i detta skede ingå i polemik med allmänhet och aktionsgrupper. Kun- görandet bör i stället ankomma på prövningsmyndigheten genom någon form av kungörelse eller remissförfarande och berörda sammanslutningar, myndigheter och enskilda personer sålunda ha att till prövningsmyndigheten inge sina synpunkter i ärendet.

2.3.3] Gislaveds kommun: — — — Införandet av ett infortnations- och samrådsförfarande som ett led i förprövningssystemet är angeläget och kan innebära bättre möjligheter för framför allt allmänheten att få insyn i ärende- na och därmed möjlighet till påverkan. Enligt kommunens mening bör dock primärkommunernas inflytande på tillståndsprövningen förstärkas, förslags- vis genom att bestämmelser finns om att kommunens yttrande regelmässigt skall inhämtas i satnrådsförfarandet.

2.3.32 Göteborgs kommun: I fråga om de föreslagna informations- och sam- rådsreglerna anser kommunen att hälsovårdsnämnden alltid bör höras, även i

Prop. 1980/81: 92 179

fråga om enkla anmälningsärenden. Detta är nödvändigt för att hälsovårds- nämnden skall kunna utföra de föreslagna tillsynsuppgifterna.

2.3.33 Kungsbacka kommun: I förslagets 12 a & bör begreppet ”väsentligen ändra” preciseras. Uttrycket synes oklart, och kan därför ge anledning till tolkningssvårigheter.

2.3.34 Malmö kommun: anser att det föreslagna informations- och samrådsförfarandet bör införas. Särskild vikt bör fästas vid hälsovårds— nämndernas roll i planeringsskedet.

Kommunen har funnit att behandling av miljövårdsärenden stundom för- svåras på grund av att ägandcförhållandena är oklara. Kommunen vill därför föreslå att dessa svårigheter undanröjs genom någon åtgärd, exempelvis infö- randet av någon form av depositionsavgift för utövaren av miljöfarlig verk- samhet.

2.3.35 Skellefteå kommun: Det informations- och samrådsförfarande som utredningen föreslår, och som skall föregå behandlingen vid förprövande myndighets handläggning av ansökan/anmälan är vällovligt. Texten i försla- gets 12 5 a tredje stycket bör dock göras tydligare . . . ”skall företagare med- verka till att information . . . Här bör klart framgå vem som är ansvarig för informationen.

2.3.36 Stenungsunds kommun: —— Remisstiden för de organ som skall yttra sig vid prövning måste dock förlängas i förhållande till nuvarande ordning. Tidpunkt för företagets informationsskyldighet bör förläggas före samrådsförfarandet — — —.

2.3.37 Strängnäs kommun: finner det vidare av stor betydelse att utredningen föreslår regler för ökat samråd och förbättrad information. Kommunen anser emellertid att samrådsförfarandet bör vara så ordnat att kommunerna redan inför klarläggandet av förutsättningar för miljöfarlig verksamhet får avge synpunkter däröver. l uppräkningen borde därför även ingå hälsovårdsnämnden i egenskap såväl av lokal tillsynsmyn- dighet enligt ML som kommunal myndighet ur hälsoskyddshänseende.

2.3.38 Sundsvalls kommun: — — — det är angeläget att kommunen kan komma in på ett så tidigt stadium 'som möjligt.

1 ett etableringsärende är väl också förhållandet det, att företagare redan från början tar kontakt med den kommun som berörs av verksamheten för att ta reda på planförutsättningar m. m. för lokalisering av en miljöstörande verksamhet inom kommunen. Om det gäller att ändra en redan pågående verksamhet, som dock ej innebär en väsentlig ändring, kan däremot möjligen

Prop. 1980/81: 92 131)

kontakterna med kommunen komma först efter det att råd och anvisningar inhämtats från naturvårdsverket och_länsstyre1sen.

Eftersom det sålunda är en viktig förutsättning att lokaliseringsfrågan dis- kuterats före det en miljöstörande verksamhet skall etableras. är det för sent att låta kommunen komma in först efter det förutsättningarna i övrigt i stort sett skulle ha klarlagts.

Kommunen föreslår därför att bestämmelserna omformas så att kommu- nen får vara med redan på ett tidigt stadium.

2.3.39 Södertälje kommun: I 12 a & bör det även framgå på vilket eller vilka sätt som enskilda personer kan framföra sina önskemål om åtgärder eller för- siktighetsmått i de fall informationsmöten inte kommer till stånd genom länsstyrelsens försorg. _

2.3.40 Vilhelmina kommun: —— — — Syftet är att ge allmänheten och kom- muner för att ta några exempel möjlighet att på ett tidigt stadium kunna sätta sig in i problemen och kunna påverka verksamhetens lokalisering och ut- formning.

Det senare bedömer kommunen som tillfredsställande eftersom kommu- nen och allmänheten står för den lokala kännedomen och därför ofta har sto- ra möjligheter att bedöma vilka eventuella problem som kan uppstå vid den miljöfarliga verksamheten.

2.3.41 Västerviks kommun: —— —— Utredningsförslaget att naturvårdsver- ket som tillsynsmyndighet har möjlighet att besluta att ett "anmälningsären- de" hos länsstyrelsen skall överlämnas till koncessionsnämnden för till- ståndsgivning får dock förhoppningsvis den effekten att en länsstyrelsepröv- ning ej kommer att ske i panik och enbart ur regionalpolitiska synpunkter.

2.3.42 Åre kommun: Det föreslagna samråds- och informationsförfarandet ser kommunen också positivt på. Kommunen anser det riktigt att detta befäs- tes i lagtexten så att ”utövaren" av den planerade verksamheten vet vad han har att rätta sig efter. Kommunen anser det också viktigt att allmänheten, i likhet med förslaget, informeras innan den miljöprövande myndigheten behandlar ärendet.

2.3.43 Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större kom- muner: 1 vad avser förslaget om ett utvidgat informations- och samrådsförfa- rande har kommittén intet väsentligt att erinra dock bör påpekas att från flera håll understrukits nödvändigheten av att hälsovårdsnämnden höres, in- nan länsstyrelsen fastställer kontrollprogram, inte minst med hänsyn till häl- sovårdsnämndens tillsynsuppgifter enligt förslaget. Det utvidgade

Prop. HSO/81:92 181

informations- och samrådsförfarandet vid förprövning kommer också att ställa krav på ökade insatser från hälsovårdsnämnclernas sida.

2.3.44 Svenska naturskyddsföreningen: — — —— Föreningen tillstyrker —— — men vill betona att det i ett motivuttalande till lagtexten måste slås fast att detta inte innebär någon inskränkning i den redan i dag rådande skyl- digheten för alla som änmar inleda miljöfarlig verksamhet att samråda med tillsynsmyndigheterna.

Enligt föreningens mening är det viktigt att 'de personer. organisationer Och myndigheter som kan komma att beröras av planerad miljöfarlig verk- samhet får kännedom om denna på ett så tidigt stadium som möjligt. Utred- ningens förslag om vidgad samråds— och informationsplikt för företagarna är därför välkommet och tillstyrks av föreningen. Enligt föreningens mening bör det klart utsägas att det är länsstyrelsen som ansvarar för att informa- tionssanunanträden kommer till stånd. Protokoll skall föras vid sådant sam- manträde och bli offentlig handling. l förberedelserna för prövningsmyndig- hetens handläggning av en ansökan eller anmälan skall också enligt förening- ens mening ingå en minst tre veckor lång utställning av handlingarna. Under utställningstiden inkomna synpunkter skall bli en del av underlagsmaterialet och beaktas vid prövningen.

I sammanhanget måste betonas att vidgad information från företagarens sida och/eller ett informationssammanträde i länsstyrelsens regi inte kan er- sätta — miljökonsekvensbeskrivningar — — -—.

2.3.45 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels- kammare: — — — ställer sig — —— tveksamt till den nya lagstadgade in- formationsplikten _ som förslaget nu är utformat. Gällande lagstiftning ger förvisso ett mycket gott utrymme för allmänhetens insyn och argumentation. Det är också till fördel för såväl industriföretag som myndigheterlatt allmän- heten inte bara är väl informerad utan även förstår den ofta komplicerade tekniskt/naturvetenskapliga information som lämnas i samband med ett prövningsärende. En information rätt utformad och lämnad vid rätt tid- punkt. kan undanröja många missförstånd och t. o. m. underlätta ett pro- jekts genomförande. Den föreslagna utformningen av 12 5 kan dock ge incitament till förlängda förhandlingar speciellt som länsstyrelserna i förslaget ej ges någon instruk- tion om hur den stipulerade informalionsaktiviteten skall utformas. Praktis— ka riktlinjer för länsstyrelserna måste därför utarbetas. Detta ger en garanti för en likartad handläggning över hela landet. — — — Förbundets förslag är följande: "Den som vill påbörja eller väsentligen ändra miljöfarlig verksamhet som är förprövningspliktig enligt denna lag. skall i god tid innan ansökan eller an- mälan därom inges inhämta råd och anvisningar från länsstyrelsen.

I samband med att ansökan eller anmälan ges in till koncessionsnämnden

Prop. 19811/81: 92 182

resp. länsstyrelsen skall företagaren medverka till att information rörande verksamhetens omfattning, utformning och störningar ur miljösynpunkt lämnas sammanslutningar och enskilda, som verksamheten kan komma att beröra, samt ortsbefolkningen vid särskilt sammanträde, genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt.

Länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas får enligt gällande regler bestämma att sammanträde skall anordnas.”

Förbttndet förutsätter, precis som utredningen, att en fullständig informa- tion — _— skall krävas enbart i större tillståndsärenden.

2.3.46 Centralorganisationen SACO/SR: är positiv till ett ökat samrådsförfarande i enlighet med vad som föreslås i 12 a 5 första stycket. Den ökade informationsskyldigheten enligt tredje stycket är enligt centralor- ganisationens mening likaså i och för sig positiv, men det finns dock en på- taglig risk att detta förfarande kan fördröja projekteringstid och beslutspro- cess på ett sätt som innebär avsevärda fördyringar.

2.3.47 Landsorganisationen i Sverige: —— vill i detta sammanhang un- derstryka vikten av vad som utredningen föreslår rörande information och samråd i anslutning till förprövning. Det är väsentligt att organisationerna ges möjlighet till samråd och information om miljöskyddsärende för att kun- na använda besvärsrätten i bevakningen av medlemmarnas totalmiljö.

2.3.48 Kooperativa förbundet: Med hänsyn till att nuvarande förhållanden inte är tillfredsställande anser KF att utredningens förslag om utvidgad infor- mationsskyldighet bör accepteras trots den ökade belastningen på företagen som följer härav. Värdet av informationen ökar ju tidigare den ges. Av hän- syn till målgrupperna måste informationen begränsas till en översiktlig pre- sentation av den planerade verksamheten, tänkbara miljöskyddsåtgärder samt positiva och negativa effekter på miljön. Härav följer att någon skyldig- het att i detalj redovisa tekniska lösningar och miljöeffekter varken kan eller bör föreligga. Därför bör av förarbetena klart framgå att den lämnade infor- mationen inte binder företaget i det fortsatta utvecklingsarbetet samt att brott mot informationsskyldigheten icke föreligger enbart på grund av att ej redovisade lösningar slutligen väljes. För att bli meningsfull och nå fram måste informationen såväl vad avser omfattning som innehåll anpassas till de tilltänkta åtgärdernas miljöskadan- de effekter. Om i lag eller riktlinjer ges föreskrifter för informationens ut- formning finns risk för att i många fall informationsplikten blir formellt upp- fylld utan att syftet uppnås samtidigt som i andra fall informationen blir onö- digt betungande. Man kan ej heller bortse från att framför allt i anmälnings- ärenden kan förekomma fall där information icke erfordras. KF finner att den icke formbundna lösning utredningen valt är att föredra. l enskilda ären- den kan det dock vara svårt för företagen att avgöra hur informationsplikten

Prop. l980/81: 92 [83

skall fullgöras eller om information kan underlåtas. KF föreslår därför att länsstyrelsen på begäran i enskilt ärende skall meddela anvisningar för infor- mationens utförande samt att länsstyrelse skall äga rätt befria från informa— tionsplikt i de ärenden där information ej erfordras.

2.3.49 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundel: Beträffande det före— skrivna samrådet i samband med förprövning bör det framgå av lagtexten att samråd med hälsovårdsnämnden är obligatoriskt. 2.3.50 Lantbrukarnas riksförbund: —. Avsikten är att allmänheten, sammanslutningar, kommuner och myndigheter skall få möjlighet att på ett tidigt stadium sätta sig in i verkningarna av en planerad verksamhet och kun- na påverka verksamhetens lokalisering och utformning ur miljösynpunkt. LRF ställer sig tveksamt till möjligheterna att uppnå denna målsättning, men vill inte motsätta sig det föreslagna syftet under förutsättning att det inte medför orimliga krav på den som vill utöva viss verksamhet.

2.3.51 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: -— ställer sig vidare positivt till det av utredningen föreslagna — —— införandet av ett informations- och samrådsförfarande som skall föregå ansökningens och anmälningens be- handling vid den förprövande myndigheten. Det framstår som en svår brist i miljöskyddslagstiftningen att inte allmänheten, sammanslutningar, kommu- ner och myndigheter från början getts denna möjlighet att på ett tidigt sta- dium erhålla information om och sätta sig in i effekterna av en planerad mil- jöfarlig verksamhet. Mycket av den miljöförstörelsc som skett skulle härige- nom ha kunnat undvikas eller mildras.

2.3.52 Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: —— — För att säkerställa att — — naturvårdsverket verkligen ges möjlighet att överlämna anmäl-

ningsärenden till koncessionsnänmdcn bör direkt anges att länsstyrelse alltid skall samråda med naturvårdsverket innan ett anmälningsärende avgöres.

2.3.53 Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk: Enligt vår erfarenhet har miljöfrågorna ofta kommit in på ett så sent stadium i pla- neringsprocessen att en förutsättningslös diskussion med utgångspunkt i mil- jöaspekten inte kunnat genomföras. Det är viktigt att miljömedicinska aspekter kommer in på ett så tidigt stadium som möjligt i planeringsproces- sen. '

När det gäller samråds- och informationsförfarandet i övrigt ställer vi oss tveksamma till om de föreslagna reglerna skapar tillräckliga förutsättningar för att ge berörda sammanslutningar och enskilda möjlighet att påverka bc- slutsprocessen. Erfarenheterna visar, att det knappast är möjligt för berörd tredje part att direkt i samband med t. ex. ett av länsstyrelsen anordnat offentligt möte hinna sätta sig in i de ofta komplexa problemen på ett sådant

Prop. l980/81: 92 134

sätt att man kan presentera så väl underbyggda argument att de kan bli beak- tade. En uppföljning i llera steg parallellt med den fortlöpande planeringen borde prövas för att effektivisera informationsutbytet.

2.3.54 Skånes handelskammare: — — Beträffande informations- och samrådsplikten bör en uttalad målsättning vara att denna skall kunna resulte- ra i en förkortad tid för hanteringen av ärenden hos myndigheterna.

2.3.55 Stockholms läns landsting: — — — tillstyrker utredningens förslag att den som planerar en miljöfarlig verksamhet skall medverka till att ortsbe- folkningen och berörda sammanslutningar före ansökan till koncessions- nämnden eller anmälan till länsstyrelsen får information om verksamhetens omfattning, utformning och miljöstörningar. Även förslagen om samråd med naturvårdsverket, länsstyrelsen och berörda kommuner och myndighe- ter kan tillstyrkas.

2.3.56 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping: Införandet av ett informations- och samrådsförfarande som ett led i förprövningssyste- met är ett vällovligt försök att komma till rätta med framför allt allmänhe- tens insyn och möjlighet att påverka miljöskyddsärenden. Enligt länsavdel- ningens mening bör dock kommunernas inflytande på tillståndsprövningen förstärkas i första hand, exempelvis genom att sätta som krav att kommu- nens yttrande regelmässigt skall inhämtas i samrådsförfarandet.

2.3.57 Kalmar läns naturvårdsförbund: Kravet på att den som ansöker om förprövning skall informera ortsbefolkning, sammanslutningar och liknande om verksamhetens omfattning, utformning och störningar ur miljösynpunkt —— är utmärkt, men det måste framgå av lagtexten att sökanden skall sträVa efter att göra informationen begriplig för vanliga människor. En up— penbar fara med att låta sökanden ansvara för informationen är att miljöolä- genheterna undervärderas. Lydelsen i 12 å & att "utövaren skall på lämpligt sätt bereda enskilda perso- ner tillfälle att till honom framställa önskemål" osv. måste enligt vår mening ändras till "bereda enskilda personer. föreningar, organisationer och liknan- de tillfälle att".

2.3.58 Gotlands handelskammare: — — vill även tillstyrka utredningens förslag till ett nytt informationsförfarande. Allmänhet, sammanslutningar, kommuner och myndigheter ges ökade möjligheter att tidigt sätta sig in i verkningarna av en planerad miljöfarlig verksamhet för att kunna påverka lokalisering och utformning med hänsyn till kravet på miljöskydd. —— —— Men kammaren vill dock i anslutning till detta avsnitt av betänkandet uttala sin bestämda uppfattning, att den särskilt lagfästa informationsplikten måste tillämpas på sådant sätt, att handläggningstiderna förkortas och icke för-

Prop. HSO/81:92 rss

längs. Det är enligt kammarens mening en förutsättning för att kunna accep- tera det breddade informationsansvaret.

2.3.59 Kronobergs och Blekinge handelskammare: —— vill starkt beto- na vikten av att detta förfarande inte byråkratiscras och formaliseras med ökade handläggningstider och onödig pappersexercis som följd. I stället bör de redan etablerade kontaktvägarna formella och informella utgöra ett viktigt element i det dagliga arbetet även i framtiden.

2.3.60 Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare: Det tänkta informations- och samrådsförfarandet katt accepteras under förut- sättning att det icke göres så invecklat att uppskov mcd investeringsbeslnt ger konkurrenter i andra länder uppenbara kostnadsfördelar.

2.3.6] Utvecklingsfonden i Gotlands län: —— För undvikande av miss- förstånd föreslås textändring i författningsförslagets 12 ä 5 första stycket ”inhämtas råd och anvisningar från naturvårdsverket och länsstyrelsen".

Utvecklingsfonden vill särskilt understryka betydelsen av att effektiva samråd kommer till stånd och att förutsättningar ges för en snabb och god information. Därmed kan förhoppningsvis planerade projekt mot vilka in- vändningar reses på ett tidigt stadium korrigeras så att effektivitetsförluster och fördyringar i görligaste mån undvikes.

2.3.62 Boliden Metall AB: Den nytillkomna paragrafen om informations- plikt (12 a 5) innebär ett i förhållande till vår erfarenhet onödigt formaliserat förfarande. Det är angeläget att kontakter med berörda myndigheter kan tas och fortgå på ett informellt sätt. i synnerhet i inledningsfasen av ett förpröv- ningsärende. Först då. ansökan inlämnats finns alla relevanta handlingar till- gängliga, varför den föreskrivna informationen ”i god tid innan ansökan el- ler antnälan ges in" inte alltid är möjlig på ett formellt riktigt sätt. Dessutom vill vi förorda att informationsplikten gentemot myndigheterna begränsas till länsstyrelsen.

2.3.63 M0 och Domsjö AB: — — Man kan konstatera att i dag är tiden för handläggning av ett koncessionsärende så lång att det i allmänhet finns mycket god tid för intresserade att ta del av de handlingar. som sökanden lämnat in. Förfarandet får inte innebära ytterligare tidsutdräkt.

2.3.64 Naturvårdsdirektörers förening: — —— Ett samråd med länsstyrel- sen bör vara tillräckligt. då länsstyrelsen vid behov kan rådfråga naturvårds— verket. I övrigt är de former för information och samråd som anges i nämnda paragraf oklara. Det förefaller föga meningsfullt att kräva att ett företag skall informera och eventuellt även hålla sammanträde på platsen i ett så ti- digt skede som utredningen tänkt sig. Enligt föreningens uppfattning borde

Prop. l980/81: 92 186

det räcka att företagaren ifråga samråder med länsstyrelsen varefter ansökan inges. Sedan ansökningshandlingarna eventuellt kompletterats kungörs ären- det. I kungörelsen kan tid för särskild information från sökanden och sam- manträde utsättas, där det bedöms motiverat. Nämnda verksamheter bör i princip ledas av prövningsmyndigheten. Det bör dock i tillståndsärenden kunna uppdragas åt länsstyrelsen att sköta nämnda frågor. Sedan skriftväx- lingen avslutats sker sammanträde med parterna och besiktning, om detta anses befogat.

2.4 Beslutsunderlag, miljöeffektbeskrivningar m. m. Miljöskyddsutredningen har föreslagit att prövningsmyndighetens skyldig— het att sörja för fullständig utredning borde kompletteras med en utvidgad skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför eller kan befaras medfö- ra. Enligt utredningen skall utövaren även vara skyldig att lämna förslag till bl. a. skyddsåtgärder och begränsningar av verksamheten. Förslaget till- styrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Flera instanser framhåller dock att förslagen inte är tillräckligt långtgående. Se bl. a. 13 & ML i utredningens lagförslag.

2.4.1 Justitiekanslern: l BT-Kemi-fallet tog tillåtlighetsprövningarna mycket lång tid. Detta berodde till största delen på ärendets komplexitet och stora omfattning men till en del också på bolagets sätt att förhålla sig. Bolaget till- lämpade enligt många bedömares mening en medveten förhalningstaktik. Ansökningshandlingarna var ofullständiga. Bolaget efterkom visserligen fö— reläggande om komplettering men också det tillkommande materialet var ofullständigt. Myndigheten hade alltså att på nytt begära komplettering som också den, när den väl inkom. visade sig behäftad med brister osv. De korrektionsmedel som anvisas i 13 & miljöskyddslagen är vitesföreläg— gande och avhjälpande av bristen på sökandens bekostnad. Båda föga effek- tiva. När det gäller vite kan ju företaget förväntas invända att komplettering- en faktiskt ingavs inom föreskriven tid och att den såvitt företaget kunde bedöma innehöll de nödvändiga uppgifterna. Att anlita utomstående torde långt ifrån alltid medföra tidsvinst. Utredningen har ägnat detta dilemma en- dast obetydlig uppmärksamhet. I den föreslagna lydelsen av 13 & heter det emellertid att prövningsmyndigheten i föreläggande om komplettering kan utsätta, förutom vite, påföljd att ärendet avgörs i befintligt skick. Detta är en förbättring.

2.4.2 Svea hovrätt: Det har från olika håll anförts att det beslutsunderlag som är tillgängligt för prövningsmyndighetett ofta är bristfälligt. Man har så- lunda bl. &. diskuterat om det inte finns skäl att efter amerikansk förebild ålägga den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet att re-

Prop. 1980/81: 92 187.

dovisa s.k. miljöeffektbeskrivningar. Utredningen har i enlighet med direk- tiven övervägt frågan och föreslagit vissa ändringar av bestämmelserna om vad ansökan skall innehålla. Hovrätten har inte någon erinran mot dessa för- slag. Emellertid har kritiken till stor del avsett det förhållandet att prövnings- myndigheten endast" har att ta ställning till ett utarbetat förslag medan alter- nativ, exempelvis beträffande lokalisering, inte utan förnyad ansökan kan komma under myndighetens bedömning. Någon ändring i detta hänseende" _ ' innebär utredningens förslag inte. Enligt hovrättens mening finns det skäl att ta fasta på den framförda kritiken. För att effekterna av miljöstörande verk- samhet skall kunna bli föremål för en allsidig bedömning bör olika alternativ kunna vägas mot varandra. Hovrätten ifrågasätter därför om prövningsmyn- digheten inte bör få möjlighet att ålägga-sökanden att presentera alternativ för den sökta verksamheten.

2.4.3 Kammarkollegiet: —— —— I detta sammanhang har av utredningen — — — särskilt nämnts de i USA föreskrivna s. k. environ mental impact statements. Utredningen har funnit ett system uppbyggt med det amerikans- ka som modell alltför omfattande och speciellt för att införlivas med den svenska lagstiftningen. De fordringar på ansökans eller antnälans innehåll som uppställs i utredningsförslaget kan också i de flesta fall sägas fullt ut uppfylla skäliga krav på miljöeffektbeskrivningar. Krav på mera utförliga ut- redningar blir knappast motiverade, när det gäller de anmälningsärenden som länsstyrelsen kommer att besluta i. 1 den mån det iandra ärenden kan vi- sa sig befogat att införskaffa mera ingående utredningar, bör koncessions- nämnden kunna föranstalta härom med tillämpning av 14 & miljöskyddsla- gen.

2.4.4 Lantbruksstyrelsen: — Så kallade miljökonsekvensbeskrivningar enligt amerikansk förebild anser lantbrttksstyrelsen ej behövliga för jord— bruksverksamhet. Nuvarande system ger tillräckliga möjligheter att allsidigt belysa jordbruksärenden. En fördel med s. k. miljökonsekvensbeskrivningar kan dock vara att ärendenas inte bara negativa utan också positiva effekter från miljösynpunkt kan bli belysta och att hänsyn också kan tas till andra faktorer än rent företagsekonomiska, biologiska och tekniska sådana.

2.4.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — — — De ändrade bestämmel- serna om innehållet i ansökan eller anmälan (13 & ML") torde inte innebära nå- gon egentlig förändring mot vad som redan nu tillämpas beträffande ansök-

ningar —— —. Nämnden ifrågasätter dock, om förslaget att i komplette- ringsföreläggande skall kunna utsättas påföljd att ärendet avgöres i befintligt skick —— är förenligt med stadgandet i 14 & första stycket ML att kon- cessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärenden som kom- mer under nämndens prövning. — — —

Prop. 1980/81: 92 ms

2.4.6' Länsstyrelsen i Stockholms län: —— —— anser det angeläget att denna modernare syn på miljöskyddet får komma till uttryck i lagens tillåtlighets- regler. Detta kan exempelvis ske så att 5 & ges en förtydligad lydelse enligt vil- ken särskild hänsyn tas till arten, styrkan. räckvidden och varaktigheten av de skadeverkningar som en störning orsakar. Med sådan innebörd skulle 5 & verksamt kunna bidra till att prövningen av utsläpp i framtiden blev mer reci- pientanpassad än vad som hittills ibland varit fallet. ——

l överensstämmelse med ovanstående föreslår länsstyrelsen vidare att and- ra punkten i den föreslagna 13 & ML formuleras så att det klart framgår att en ansökan eller anmälan även skall innehålla uppgifter om varaktigheten av de skadeverkningar som den planerade verksamheten kommer att orsaka.

2.4.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län: —— anser att utredningen inte gi-

sr

vit frågan om krav på redogörelse för miljöpåverkan” — — en till- fredsställande behandling.

Att beskriva alla de tänkbara miljöeffekter som följer av en planerad verk- samhet och att redovisa alla realistiska alternativ för att nå samma syfte och miljöeffekterna av dessa, måste betraktas som självklarheter i en samhälls- planering som strävar mot en ekologisk grundsyn. Det bör åligga myndighe- terna att ta fram sådant beslutsunderlag.

Enligt den föreslagna lydelsen av 13 5 punkt 2, skall ansökan/anmälan in- nehålla beskrivning av arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten medför eller kan befaras medföra. Detta är enligt länsstyrel- sens uppfattning ändå ett steg i rätt riktning. Det är dock oklart om med stör- ning även avses synergistiska och kumulativa effekter med redan befintliga utsläpp.

2.4.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: 1 13 & förslaget till miljöskyddslag anges att ansökan eller anmälan om förprövning bl. a. skall innehålla beskrivning av arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten medför eller kan befaras medföra. . Utredningen har icke närmare än så angett vilka krav på redogörelse för miljöpåverkan som avses. Det är oklart om med störning även avses samver- kande (synergistiska) och sammanlagda" (kumulativa) effekter.

2.4.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Innehållet i den föreslagna 13 5 punkt 2 synes enligt länsstyrelsens uppfattning kunna medföra vissa tolkningspro- blem. Framför allt är det tveksamt vad som innefattas i begreppet "räckvid- den". Länsstyrelsen anser att punkt 2 bör förtydligas så att klara gränser kan uppsättas när det gäller kraven på ansöknings- och anmälningshandlingarnas innehåll.

2.4.10 Botkyrka kommun: —- Genom att beskriva miljöeffekterna av en viss verksamhet belyses både kort- och långsiktiga direkta och indirekta

Prop. 1980/81 : 92 189

fysiska. ekonomiska och sociala effekter av verksamheten i fråga. Förhopp: ningsvis blir då eventuella miljörisker kända och kan utgöra underlag för be- slut. Något direkt förslag om miljöeffektbeskrivning har ej komtnit från ut- redningens sida. Kommunen anser att miljöeffektbeskrivning skall föregå al- la större verksamheters förprövning. —— —

2.4.1t Eskilstuna kommun: — — För att ge prövningsmyndigheten möj- lighet att av sökanden begära in kompletterande underlag. utöver vad som framgår av den föreslagna lydelsen i 13 .å tredje stycket, föreslår kommunen att i lagtexten tas in en generell befogenhet för prövningsmyndigheten av un- gefärlig lydelse: ”Uppfyller handlingarna ej vad som föreskrives i första styc- ket eller är handlingarna annars otillräckliga som underlag för

n

prövning . . .

2.4.12 Norrtälje kommun: Det synes positivt att man i lagen inför en skyldig- het att i ansökan skall angivas de miljöeffekter som uppstår på grund av den sökta verksamheten samt vilka åtgärder och begränsningar som skall företa- gas i ett vidare perspektiv för att förebygga olägenheter.

2.4.13 Stockholms kotnmun: —— Det är en förbättring att det i lagen in- förs en utvidgad skyldighet att i ansökan ange miljöeffekter på grund av den miljöfarliga verksamheten samt skyddsåtgärder och begränsningar för att fö- rebygga eller avhjälpa olägenheter.

2.4.14 Södertälje kommun: — — anser det väsentligt att en ansökan som inte är fullständig kompletteras innan den prövas och inte avgörs i befintligt skick för såvitt inte utgången i ärendet är helt klar. Sista meningen i 13 å i författningsförslaget bör ha samma lydelse som den nuvarande. Vidare anser kommunen det borde vara möjligt att avslå en ansökan som är ofullständig.

2.4.15 Täby kommun: —— — föreslår att 5. k. miljöeffektbeskrivningar skall införas. Sådana används i USA sedan flera år —— och har även in- förts i en del andra länder. Det är ju till sist ändå miljöeffekterna som såväl förprövningen som tillsynen gäller och därför är det en beskrivning av dessa som bör vara den viktigaste grunden för förprövningen.

2.4.16 Svenska naturskyddsföreningen: —— Det är visserligen sant att prövningsmyndigheten med stöd av gällande lag har möjlighet att kräva-rela- tivt omfattande underlagsmaterial, men det finns ingenting i lagen som säger att prövningsmyndigheten regelmässigt skall göra detta. Det är en av de vä- sentliga brister som råder f. n. Enligt föreningens tnening måste ett så kom- plett ttnderlagsmaterial tas fram i varje ansökningsärende att allmänheten har chans att sätta sig in i frågan och bedöma vad den sökta verksamheten får för miljökonsekvenser. För detta erfordras många gånger ett betydligt fylli-

Prop. 1980/81 : 92 190

gare material än det prövningsmyndigheten, som ofta har erfarenhet av lik- nande ärenden, anser sig behöva. Med nuvarande och av utredningen före- slagna krav på underlagsmaterial finns det risk för att materialet blir alltför tekniskt och svårgenomträngligt för alla utom experter. —.

—— —- Detta visar enligt föreningens mening att miljökonsekvensbe- skrivningar behövs i Sverige lika väl som i USA — — —. lnnan de tas i bruk i Sverige behöver de emellertid anpassas till svenska behov, till svensk rätts— tradition och till svenskt prövningsförfarande. Enligt föreningens mening måste initiativ omgående tas i utredningen eller regeringen för att genom forskning få till stånd erforderligt utvecklingsarbete. En del i detta arbete måste vara att skapa klara regler om att alternativredovisningar skall kunna krävas och att tniljökonsekvensbeskrivningar skall kunna granskas vid offentliga utfrågningar etc. Inom ramen för detta utvecklingsarbete bör också övervägas om miljökonsekvensbeskrivningar skall krävas vid alla pröv- ningsärenden eller om användningen kan inskränkas till'framför allt principi- ella frågor och större ärenden. Under alla förhållandenimåste lagtexten sedan resultatet av dessa överväganden föreligger formulerastpå sådant sätt att det klarare framgår när miljökonsekvensbeskrivningar skall göras. Det är inte tillfyllest att låta prövningsmyndigheten från fall till fall mer eller mindre godtyckligt avgöra om en miljökonsekvensbeskrivning skall krävas eller inte, vilket skulle bli fallet om nuvarande eller av utredningen föreslagna regler följs.

2.4.17 Centralorganisationen SACO/SR: Förslaget till utformning av 13 & tillstyrkes. Dock borde utredningen här på ett mera utförligt sätt ha redovisat och exemplifierat innehållet i de krav på miljöeffektbeskrivning som skall åt- följa ansökan. Sådan effektredOVisning skall beskriva alla tänkbara miljöef- fekter, som följer av den tilltänkta åtgärden. Vidare skall alla realistiska al- ternativ för att nå samma syfte redovisas.

2.4.18 Sveriges industriförbund: —— godtar att det i författningstexten ges utrymme för den i 13 & meddelade preciseringen av vad en ansökan bör innehålla, dock med förbehållet att texten i anslutning till punkt 2 i första stycket bör arbetas om.

— — — Förbundet vill därför föreslå följande formulering:

”2. Beskrivning av arten av de störningar som verksamheten väntas med— föra samt bedömning av styrkan och räckvidden av dessa störningar.”

Orden ”begränsning av verksamheten” i punkten 3 är överflödiga efter- som de inte utgör annat än en exemplifiering av vad som sägs med formule- ringen "skyddsåtgärder . . . och försiktighetsmått i övrigt". Det är för öv- rigt inte att vänta att sökanden skall föreslå en begränsning av verksamheten om inte förhållandena är klart och tydligt exceptionella.

Prop. 1980/81: 92 191

2.5 Parallell handläggning enligt byggnads- och miljöskyddslagstift- ningen

De remissinstanser som direkt uttalar sig i frågan delar utredningens'be- dömning att beträffande en och samma anläggning parallell handläggning bör kunna ske av lokaliseringsfrågan enligt 136 a & byggnadslagen och till- ståndsfrågan enligt miljöskyddslagen .

Se 9 & ML i utredningens lagförslag.

2.5.1 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — — — Den föreslagna änd- ringen i 9 5 andra stycket ML, innebärande att lokaliseringsprövning enligt 136 & & byggnadslagen m. m. inte skall omöjliggöra en parallell handlägg- ning vid koncessionsnämndcn, tillstyrkes. Nuvarande utformning av lagrum- met har i många fall medfört att prövningen enligt ML onödigtvis försenats.

2.5.2 Stiftelsen industrins vatten- och qutvårdsforskning: — — _— En paral— lell handläggning enligt båda lagarna skulle spara tid och rekommenderas av stiftelsen.

2.5.3 Länsstyrelsen i Värmlands län: — —— tillstyrker att koncessions— nämnden för miljöskydd får rätt att pröva ärenden enligt 136 a & BL paral- lellt med regeringens prövning.

2.5.4 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningen föreslår vidare att kon- cessionsnämnden skall få möjlighet att parallellt med regeringens prövning av 136 a & byggnadslagen fortsätta handläggningen av ett koncessionsären- de. Förfarandet synes kunna bidraga till att avsevärt förkorta handläggnings-

tiderna. — — —

2.5.5 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels- kammare: Förbundet tillstyrker — — — förslaget att koncessionsnämnden får rätt att samtidigt med regeringen handlägga ärenden som faller under 136 a & BL. — ——

2.5.6 Skånes handelskammare: — För näringslivet är det av särskild vikt att handläggningstiden kan förkortas. Man bör därför även eftersträva att de ärenden som prövas jämlikt både miljöskyddslagen och 136 a & bygg- nadslagen behandlas enligt de två lagarna parallellt.

2.6 Igångsättningsmedgivande

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot miljöskyddsutredningens förslag att medgivande till att påbörja vissa arbeten skall kunna lämnas innan prövningen av tillståndsfrågan i sin helhet slut- förts. Ett fåtal av de hörda är emellertid kritiska mot förslaget och hänvisar

Prop. l980/81: 92 - I92

bl. a. till att ett igångsättningsmedgivande negativt skulle kunna påverka den slutliga prövningen. Se 17 a & ML i utredningens lagförslag.

2.6.1 Riksåklagaren: Vad beträffar igångsättningstillstånd enligt den före- slagna 17 a & torde rescrvationerna "synnerliga skäl talar för” och ”uppen- bart att verksamheten kommer att anses tillåtlig" innehålla tillräcklig säker- het för att ett sådant tillstånd inte meddelas som sedan binder myndigheten vid den slutliga prövningen.

2.6.2 Kammarrätten i Stockholm: Förslaget att särskilt beslut om igångsätt- ningsmedgivande skall kunna meddelas vill kammarrätten inte motsätta sig, eftersom sådant medgivande skall få lämnas endast då synnerliga skäl förelig- ger.

2.6.3 Brottsförebyggande rådet: BRÅ ställer sig kritiskt mot förslaget till rätt till igångsättningsmedgivande.

-— —— Utredningen har kopplat samman igångsättningstillståndet med förslaget om att avskaffa dispensinstitutet. De uppgifter utredningen lämnar angående dispensinstitutets användning som "täckmantel” för igångsätt- ningsmedgivandc tyder emellertid inte på att detta skett i någon större omfattning. ——

1 övrigt bör behovet av igångsättningstillstånd kunnatillfredsstäl- las genom den praxis med delbeslut som har utvecklats vid prövningsmyndig- heten.

Utredningen har dessutom föreslagit att igångsättningsmedgivande i de flesta fall skall ges först efter det att ansökan kungjorts och berörda myndig- heter och sakägare beretts tillfälle att yttra sig. Större delen av handlägg- ningstiden av ärendet har då gått. Sökandena kan därför inte räkna med att göra någon större tidsvinst. Det är därmed troligt att de icke så få över- trädelserna av bestämmelserna om förprövningstvång inte kommer att upp- höra på grund av den föreslagna bestämmelsen. Av rättsliga avgöranden på den punkten framgår att arbetet ofta påbörjas i ett tidigare skede t. o. m. fö- re det prövningsansökan har gjorts.

2.6.4 Statens naturvårdsverk: Med hänsyn till att dispensmöjligheten, som ibland har utnyttjats för att snabbt lösa angelägna frågor om igångsättande av miljöfarlig verksamhet. föreslås upphöra är det angeläget att prövnings- myndigheterna får möjlighet att lätnna igångsättningsmedgivande. De re- mstriktionersom utredningen före-slår för att koncessionsnämnden och läns- styrelserna skall kunna lämna sådant medgivande, bedömer naturvårdsverket vara tillfyllest för att förhindra olägenhet från miljöskyddssynpunkt. Natur- vårdsverket tillstyrker därför utredningens förslag om igångsättningsmedgi- vande.

Prop. l980/8l : 92 It);

2.6.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Också förslagen om igångsättningsmedgivande — — — bör enligt koncessionsnämndens mening genomföras. Möjligheten att lämna igångsättningsmedgivande kan bl. a. få stor betydelse för sådana brådskande företag för vilka dispensförfarandet nu kan utnyttjas för att få till stånd en snabb prövning.

2.6.6 Stiftelsen industrins vatten- och qutvårdsforskning: lgångsättnings- medgivande skulle på ett tillfredsställande sätt minska den nu rådande stel-

bentheten i handläggning av tillståndsärenden enligt ML. Genom ett sådant medgivande kan byggnationer i begränsad skala komma till stånd i fall där” tillåtligheten är klar, trots att villkoren i detalj inte hunnit fastställas.

2.6.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: —— tillstyrker förslagen att an- mälningspliktig verksamhet inte skall få påbörjas förrän s. k. besked förelig— ger, och att länsstyrelsen i särskilda fallskall kunna medge igångsättnings- tillstånd. '

2.6.8 Länsstyrelsen i Södermanlands län: _ _ ställer sig positiv till ut- redningens förslag att igångsättningsmedgivande skall kunna lämnas. l ett mycket begränsat antal fall kan det vara till väsentlig fördel ur såväl miljö- skyddssynpunkt som ur företags- och samhällsekonomisk synpunkt att an- läggningsverksamhet får påbörjas innan miljöskyddsfrågan slutligt prövats. Särskilt i ärenden där lokaliseringsfrågan prövats enligt 136 a % BL, vilket normalt tar avsevärd tid och föregås av omfattande utredningar och flera all- männa sammanträden, kan skäl finnas att denna möjlighet utnyttjas. Även i anmälningsärenden kan i enstaka fall behov föreligga att lämna igångsätt- ningsmedgivande.

Skillnaden i skrivningen i 49 & ML första och andra styckena beträffande igångsättningsmedgivande i tillstånds- respektive anmälningsärenden synes oförklarlig. Såväl besked i anmälningsärende som igångsättningsmedgivande i sådant ärende bör bli gällande först sedan beslutet vunnit laga kraft. [ dessa fall synes i allmänhet skäl saknas att förordna att beslutet skall lända till ef- terrättelse omedelbart. För beslut enligt 40% ML måste dock nuvarande ordning gälla.

2.6.9 Länsstyrelsen i Jönköpings län: —— — _ Länsstyrelsen ges emellertid tillfälle att meddela igångsättningstillstånd. Detsamma gäller koncessions- nämnden i tillståndsärenden. I vissa fall kan detta vara till fördel. Störningar från en befintlig miljöfarlig verksamhet kan t. ex. tidigare undanröjas eller minskas genom att reningsanläggningen på detta sätt snabbare kan börja byggas. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag angående igångsätt- ningstillstånd.

2.6.10 Länsstyrelsen i Örebro län: Möjligheterna att lämna igångsättnings- l3 Riku/agan [981158]. / tum/. Nr 92

Prop. 1980/81: 92 194

medgivande innan besked lämnas bör endast ges i de fall det är fråga om mindre ändring av pågående verksamhet. Detta för att eliminera riskerna för urholkning av lagstiftningen.

2.6.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: —— anser att det i vissa fall framför allt i brådskande lokaliseringsstödsärenden kan vara av betydelse att sådant medgivande kan lämnas. Förutsättningen bör dock vara att igång- sättningsmedgivande endast skall ges när det är uppenbart att det inte förelig- ger några risker från miljöskyddssynpunkt. Det bör också understrykas att förfarandet skall tillämpas med restriktivitet. Om så inte sker finns risk för att grundtanken i prövningssystemet förprövningen förfelas.

2.6.l2 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — Utredningen föreslår också att prövningsmyndighet skall ges möjlighet att besluta om igångsätt- ningsmedgivande. Enligt länsstyrelsens mening bör ett dylikt förfarande förutsatt att det tillämpas med varsamhet kunna bidraga till att påskynda igångsättningen av till exempel ur sysselsättningssynpunkt angelägna företag.

2.6.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Förslaget att besked måste avvaktas före påbörjande är lämpligt och tillstyrks. Förslaget om igångsättningstill- stånd tillstyrks. Restriktiv tillämpning förutsätts.

2.6.14 Karlskoga kommun: — — — Trots att det understryks att restriktivi- tet skall ske vid tillämpningen kan man fråga sig om inte det faktum att möj- ligheten förefinnes kan komma att verka urholkande på lagstiftningen. Det torde vara bättre om prövande myndigheter tillfördes sådana resurser att ärendena kunde prövas inom sådan rimlig tid att igångsättningsmedgivan- de blev överflödigt.

2.6.15 Svenska naturskyddsföreningen: _ — uttryckte — — — oro för att ett igångsättningsmedgivande i vissa fall skulle kunna komma att påverka den slutliga prövningen eller i varje fall minska tilltron till denna. — — —

Föreningens —- oro kvarstår alltjämt. Även i dag är föreningen myc- ket tveksam till att prövningsmyndigheten skall ges möjlighet att ge igång- sättningsmedgivande. Föreningens tveksamhet förstärks också av det faktum att de situationer —— byggande av externa reningsanläggningar vid befintlig miljöfarlig verksamhet där igångsättningsmedgivandct i första hand var tänkt att användas inte längre är lika vanligt förekommande som under la— gens första år. Då behovet av igångsättningsmedgivande sålunda synes mins- ka samtidigt som det blir allt viktigare att stärka tilltron till miljöskyddslagen gör att föreningen för sin del avstyrker att förslaget genomförs.

2.6.16 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels- kammare: —— ansluter sig ävenledes till förslaget om s. k. igångsätt-

Prop. 1980/81: 92 l95

ningsmedgivande. Den restriktiva tillämpning av detta institut som motiven synes förorda förefaller alldeles omotiverad. — — —

2.6.17 Kooperativa förbundet: — — — vill understryka att möjligheten till igångsättningstillstånd i vissa fall kan vara av stort värde, förutom i ärenden som prövats enligt 136 a & byggnadslagen även vid prövningar av om- och tillbyggnader av befintliga anläggningar. [ sistnämnda fall är det regelmässigt fråga om förbättringar av det befintliga miljöskyddet. Även om några me- ningsskiljaktigheter inte föreligger beträffande önskvärdheten av åtgärderna kan prövningen av detaljvillkoren dra ut på tiden. I dessa fall vore det till för- del både för företaget och miljöintresscna om förberedelsearbeten kunde komma igång snabbare med stöd av,ett igångsättningstillstånd.

2.6.18 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: — Det synes dock tveksamt om det är lämpligt att låta vissa arbeten enligt 17 a & påbörjas utan hinder av att ärendet inte prövats slutligt.

2.6.19 Länsåklagarmyndigheten i Älvsborgs län: Föreslagna 17 a & angående igångsättningsmedgivande tillstyrkes. Det torde inte föreligga någon nämn— värd risk för att alltför tidig igångsättning skulle binda myndigheterna vid de- ras prövning.

2.7 Fördelning av förprövningspliktiga ärenden m. m. Mot utredningens förslag till fördelning av förprövningspliktiga ärenden mellan koncessionsnämnden och länsstyrelserna synes flertalet remissinstan- ser inte ha något att erinra. En del instanser bl. a. huvuddelen av länsstyrel- serna anser att flera ärendetyper borde flyttas från konecssionsnätnnden till länsstyrelserna. Andra remissinstanser pekar på miljöfarliga verksamheter som enligt deras mening borde vara förprövningspliktiga, t. ex. olika trafik- anläggningar och vissa kraftledningsanläggningar.

2.7.1 Riksrevisionsverket: En central myndighet kan skaffa sig en avsevärt högre kompetens i miljöskyddsfrågor än vad man kan göra på regional nivå. Detta gäller frågor om såväl miljös'kyddsteknik och miljöeffekter som ekono- mi. Samtidigt har man på regional nivå större kunskaper om de regionala och lokala förhållanden som bör påverka ställningstaganden i miljöskyddsfrå- gor. Viktiga kriterier vid en fördelning av prövningen av miljöfarlig verksam- het mellan central och regional nivå är enligt RRVs mening miljöfarlighet, miljöeffekternas geografiska begränsning och den miljötekniska utveckling- en. Tillgång till utvecklad och vedertagen miljöskyddstcknik inom en bransch är t. ex. skäl att låta prövningen ske på regional nivå. Mot denna bakgrund anser RRV att en fördelning av förprövningsärenden mellan koncessionsnämndsprövning och länsstyrelseprövning inte bör ses som någon slutlig lösning. Allteftersom miljöskyddstekniken och kunskaper-

Prop. l980/8l: 92 190

na om miljöeffekter utvecklas bör fördelningen förändras. Det bör enligt RRVS uppfattning närmast ankomma på naturvårdsverket att aktualisera förändringar i fördelningen mellan koncessionsnämndsprövning och länssty- relseprövning.

En viktig aspekt i samband med prövning på länsstyrelsenivå är enhetlighe- ten i besluten mellan olika län och regioner. Givetvis bör lokala och regionala förhållanden beaktas, men i övrigt skall man kunna räkna med att en anlägg- ning bcdöms likartat oberoende av i vilket län den skall ligga. En viktig förut- sättning härvidlag är att det finns centralt utfärdade anvisningar för länssty- " relsernas prövning rörande de branscher som det här gäller. För att ge ökad tyngd åt sådana anvisningar bör det övervägas att i miljöskyddskungörelsen under rubriken ”Förfarandet vid länsstyrelserna” föreskriva att naturvårds— verket skall utfärda anvisningar för sådan prövning.

2.7.2 Lantbruksstyrelsen: ] detta sammanhang får lantbruksstyrelsen också framhålla att verksamhet som nu ej tillståndsprövas enligt miljöskyddslag- stiftningen i fortsättningen bör prövas. Här kan exempelvis nämnas väg- och kraftledningsföretag.

2.7.3 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — _ har inte heller funnit anledning till erinran mot att fördelningen av de förprövningspliktiga ärende- na mellan tillstånd och anmälan sker i huvudsak på sätt föreslagits i bilagan 4 i betänkandet.

2.7.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Med det förprövningssystem som utredningen föreslår kan såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla koncessionsnämndens prövning av anmälningspliktig verksamhet. Med hän- syn härtill behöver förteckningen över generellt tillståndspliktig verksamhet ej göras alltför omfattande. Vid den slutliga utformningen av miljöskydds- kungörelsen bör därför övervägas. om inte ytterligare förenkling kan ske ge- nom att fler ärenden förs över till länsstyrelserna så att förteckningen över tillståndspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen kunde fås att tner över- ensstämma med verksamhet, för vilken föreligger prövningsplikt enligt 136 a & byggnadslagen.

2.7.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — anser att ytterligare ärenden bör föras över till länsstyrelserna. Med det system som nu föreslås katt såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla koncessionsprövning av en verk- samhet. Med hänsyn härtill saknas skäl att göra listan på verksamheter som generellt skall prövas av koncessionsnämnden alltför omfattande.

Många prövningsärenden rörande tung industri är relativt enkla och skulle kunna prövas av länsstyrelserna. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle lis- tan med tillståndspliktiga industrier enligt miljöskyddslagen— — kunna fås att mer överensstämma med de verksamheter för vilka föreligger pröv-

Prop. l980/81: 92 197

ningsplikt enligt 136 a & byggnadslagen— —. Härigenom skulle systemet ytterligare kunna förenklas samtidigt som möjligheterna till decentralisering bättre tillvaratogs.

2.7.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Förprövning bör dessutom krävas för husfabriker. för ytbehandling genom trumling inom tnetallindustrin samt för anläggning för förbränning av döda sällskapsdjur.

2.7.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Fördelning av ärendegrupper tnellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen är självfallet beroende av-de resurser för ändamålet som ställs till respektive myndigheters förfogande. Bortsett från detta finns det knappast anledning att göra listan över tillståndspliktig verksamhet längre än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn till ärende- gruppens normala svårighetsgrad, eftersom såväl länsstyrelsen som natur- vårdsverket föreslås kunna påkalla tillståndsprövning av en anmälningsplik- tig verksamhet.

2.7.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt länsstyrelsens mening bör vissa juste- ringar kunna göras i 2 & MK som anger de generellt tillståndspliktiga anlägg- ningarna. En del verksamheter inom de tillståndspliktiga anläggningarna kan vara relativt enkla och skulle därför kunna prövas av länsstyrelsen. Exempel på anläggningar som skulle kunna undantas från generell tillståndsplikt är gruva eller anrikningsverk, sockerfabrik, stärkelsefabrik och vcrkstadsin— dustri med en tillverkningsyta överstigande 5000 ml. 1 förteckningen över anmälningspliktiga verksamheter enligt 6 % MK bör vissa justeringar sannolikt aktualiseras. Exempelvis bör det ökande antalet fiskodlingar bli föremål för prövning genom anmälan. Även anläggningar el— ler verksamheter som inte finns upptagna i förteckningen. men ändå är av bc- tydelse ur miljösynpunkt, bör kunna bli föremål för samma prövning i de fall då länsstyrelsen finner anledning att påkalla sådan.

2.7.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: —— Ett flertal ärendegrupper som det nu krävs koncessionsnämndens tillstånd för föreslås i stället bli antnäl- ningspliktiga till länsstyrelsen. Då såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket föreslås kunna påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliktig verk— samhet. saknas enligt länsstyrelsens uppfattning skäl att göra listan på gene- rellt tillståndspliktiga verksamheter alltför omfattande. — — —

2.7.10 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — _ har inte tagit ställning till — — — förslaget till fördelning av förprövningsärenden mellan konces- siOnsnämnden och länsstyrelsen m. in. utan förutsätter att detta förslag, som innebär en ändring av miljöskyddskungörelsen, remissbehandlas i särskild ordning. Länsstyrelsen vill dock redan nu påpeka att täkt av fast berg, grus m. m. helt saknas bland föreslagna förprövningspliktiga verksamheter. Mo-

Prop. l980/8] : 92 [93

tivering härför har ej lämnats.

2.7.1] Länsstyrelsen i Malmöhus län: _ — —— vill dock ifrågasätta om grup- pen av fabriker eller andra inrättningar som ej får anläggas utan koncessions- nämndens tillstånd måste vara så omfattande som utredningen föreslår. Det är numera sällan fråga om nyetablering utan utvidgning eller ändring av be- fintliga anläggningar. Ofta är därför prövningen ej särskilt omfattande. Nära 10 års tillämpning av miljöskyddslagen har givit länsstyrelsen tillräcklig erfa- renhet för att bedöma svårighetsgraden i förprövningsärenden. Deccntralise- ringssträvanden och möjligheten att skapa förutsättningar för en längre gå- ende förenkling av prövningssystemet bör tillvaratas. Med hänsyn härtill samt till att det föreslagna prövningssystemet innebär att såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket kan överlämna ett anmälningsärende till koncessions- nämnden för prövning bör antalet tillståndspliktiga anläggningar kunna be- gränsas till sådana som är förprövningspliktiga enligt 136 a 5 i byggnadsla— ' gen.

2.7.12 Länsstyrelsen i Göteborgs'och Bohuslän: Den föreslagna uppdelning- en av ärenden mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen tycks i stort va- ra väl avvägd —. Det kan möjligen ifrågasättas om inte flera typer av verksamhet skulle kunna behandlas av länsstyrelsen. Motivet härtill skulle vara att sådana ärenden på begäran av företagaren. naturvårdsverket eller länsstyrelsen alltid kan hänskjutas till koncessionsnämnden, för avgörande, medan ansökningsärenden hos koncessionsnämnden, oavsett hur obetydliga de är. aldrig kan delegeras till länsstyrelsen för avgörande. Med föreslagen lydelse kommer l0 & miljöskyddskungörelsen fortfarande inte att innefatta infiltration av avloppsvatten i marken. Därför bör inskjutas att avloppsvatten av där angivet slag "ej får utsläppas i mark. vattendrag etc.”.

Hälsovårdsnämndens prövning av utsläpp av avloppsvatten borde kunna utökas till ”avloppsvatten från upp till 5 hushåll, om det etc.”. I vart fall bör antalet hushåll klart anges. Nuvarande uttryck, "enstaka hushåll”, har med- fört tolkningsproblem.

På liknande sätt borde hälsovårdsnämnden enligt 5 & kungörelsen kunna få medge tippning av upp till 2000 m3 muddermassor från områden som läns- styrelsen i särskild ordning angivit såsom icke förorenade av tungmetaller etc. Därmed skulle ett stort antal ärenden om fördjupning av småbåtshamnar kunna behandlas på lokal nivå. Ett förtydligande bör vidare ske i 5 & kungö- relsen så att det klart framgår att paragrafen avser bl. a. dumpning av mud- dermassor. För närvarande kan lagen (l97l:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten även tillämpas på sådan verksamhet. Den bör dock behand- las enligt miljöskyddslagen. Vidare bör muddring och muddertippning om möjligt prövas i ett sammanhang.

Tillkomsten av parkeringshus medför ofta så betydande miljöstörning att

Prop. 1980/81: 92 [99

en förprövning av länsstyrelsen är motiverad. Sådana anläggningar —— över en viss angiven storlek bör därför tas med i listan av anläggningar i 6 ämil- jöskyddskungörelsen.

2.7.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — I princip bör den centrala mil- jöskyddsprövningen i första hand förbehållas verksamheter av intresse från rikssynpunkt dvs. sådana verksamheter som angivits i 136 a & byggnadslagen.

—— —— Med hänsyn till att såväl länsstyrelsen som naturvårdsverket skall kunna påfordra prövning av ett anmälningsärende inför koncessionsnämn— dcn borde enligt länsstyrelsens uppfattning listan på tillståndspliktig verk- samhet kunna göras kortare än vad som föreslagits. _ —

2.7.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör övervägas om ytterligare decentralisering och förenkling av prövnings- verksamheten kan ske genom att något begränsa antalet tillståndspliktiga verksamheter som kräver koncessionsnämndens tillstånd. Därigenom skulle ytterligare ärenden föras över till länsstyrelserna. Detta borde kunna ske utan risk eftersom både naturvårdsverket och länsstyrelsen kan påkalla konces- sionsprövning.

2.7.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom slopandet av dispenssystemet kommer antalet ärenden troligen att öka hos koncessionsnämnden och fram— för allt hos länsstyrelserna. Då prövningen vid koncessionsnämnden av i var- je fall enklare och mera okomplicerade ärenden är tämligen formbunden och tidsödande. finns det skäl att föra över behandlingen av ytterligare ärenden till länsstyrelsens styrelse från koncessionsnämnden. Med det system som .nu föreslås kan nämligen saväl länsstyrelsen som naturvårdsverket påkalla kon- cessionsprövning av en anmälningspliktig verksamhet. Det är därför enligt länsstyrelsens bedömande av vikt att man anpassar listan över generellt till- ståndspliktiga verksamheter på ett sådant sätt att man uppnår en bättre av- Vägd arbets- och ansvarsfördelning mellan koncessionsnämnden å etta sidan och länsstyrelserna å den andra.

2.7.16 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: När det gäller fördelningen mellan tillståndsärenden. som prövas av koncessionsnämnden, Och anmälningsz'iren- den. som prövas av länsstyrelsen, medför de föreslagna reglerna att onödigt många frågor måste behandlas av koncessionsnämnden. Många ärenden även beträffande tung industri är relativt enkla och skttlle mycket väl kunna prövas av länsstyrelserna. l första hand gäller detta när det är fråga om änd- ring av befintlig verksamhet. länsstyrelsen föreslår att samtliga ändringar av normalt tillståndspliktiga verksamheter medför anmälningsplikt i stället för tillståndsplikt utom när angivna storleksgränser i gällande tillstånd över— skrids. På så vis kan koncessionsnämnden avlastas ett antal ärenden av mittd-

Prop. watt/st: 92 . zoo

re principiell vikt samtidigt som möjligheterna till decentralisering utnyttjas bättre. Eftersom både naturvårdsverk och länsstyrelse kan bestämma att ett anmälningsärende skall överlämnas till koncessionsnämnden för tillstånds— prövning finns ändå garantier för att ändringar blir tillståndsprövade när så behövs.

2.7.17 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: —— En schablonmässig upp- delning av förprövningsärcnden mellan koncessionsnämnden och länsstyrel- sen är dock svår att göra. Det förordas därför att endast ärenden enligt 136 a & byggnadslagen regelmässigt prövas av koncessionsnämnden, men att länsstyrelsen beträffande övriga anläggningstyper och verksamheter får befo- genhet att i nära samråd med naturvårdsverket hänföra dessa till länsstyrel- sen eller koncessionsnärnnden. med beaktande av ärendets karaktär. Ett så- dant förfarandc främjar troligen effektiviteten i hanteringen av förpröv- ningsärenden. Även samverkan med naturvårdsverket torde främjas.

2.7.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: anser att ytterligare ärendety- per efter hand bör kunna överföras från koncessionsnämnden till länsstyrel- serna.

2.7.l9 Botkyrka kommun: — Större vägar. flygplatser och kraftled- ningar återfinns ej i miljöskyddslagstiftningen och är således ej förpröv- ningspliktiga. [ dag återfinns i el-lagen bestämmelser om framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning. För detta erfordras tillstånd som meddelas av regeringen eller av statens industriverk. Genom att en kraft- ledning kan medföra negativa effekter på människor, djur och växter faller det sig. enligt kommunens åsikt, naturligt att dylik verksamhet prövas enligt miljöskyddslagstiftningen. Större vägar och flygfält medför inte enbart bul- lerstörningar utan påverkar även till exempel grund— och ytvatten. djurliv osv. Kommunen anser att såväl kraftledningar som större vägar och flygplat— ser skall vara förprövningspliktiga enligt miljöskyddslagstiftningen.

_ Något som i det föreliggande förslaget ej berörs är transporter till och från en förprövningspliktig verksamhet. Dessa kan bestå av olja eller andra miljöfarliga ämnen. Visserligen regleras transporter i viss mån av "Förordning om miljöfarligt avfall" (Sl—'S l975:346). I vissa fall upplever kommunen det som otillft'edsställande att transporterna ej prövas i samband med verksamhetens övriga behandling. Transporterna i och för sig kan ju även medföra störningar av miljön. ex. oljetransporter. Kommunen föreslår att miljöskyddslagen kompletteras med regler för samtidig prövning av tran- sporter till och från en förprövningspliktig verksamhet.

2720 Kungsbacka kommun: I bilaga 4 har utredningen framfört förslag till fördelning av förprövningsärenden mellan tillstånd och anmälan. Enligt för- slaget skall sten- och grttstäkter ej längre anmälningsprövas. Kommunen fin-

Prop. l980/8l: 92 . Ztll

ner detta olyckligt, då grustäktsvcrksamhet kan ge upphov till svåra omgiv- ningshygieniska olägenheter t. ex. genom fordons- Och maskinbullcr, dam- ning samt grundvattenförorening. Kommunen anser därför att det finns all anledning att behålla nuvarande ordning med prövningsskyldighet för berg-. sten—, grus— och sandtäktsverksamhet. Härtill bör också jordtäktsverksamhet fogas.

2.7.2] Norrtälje kommun: I förslaget till fördelning av förprövningsärenden finns ej medtaget "större kraftledningar". ”flygplatser", hetvattenledningar m. m. Kommunen anser att dessa objekt är av en sådan karaktär att de bör förprövas enlig-t miljöskyddslagen .

2.7.22 Sundsvalls kommun: Gränsdragningen mellan ärenden. som skall prö- vas av koncessionsnämnden eller av länsstyrelse, synes ha bestämts i hög grad utifrån målsättningen att uppnå en ungefär oförändrad belastning på konces- sionsnämnden. Detta kan möjligen vara en något tveksam metod. Enligt för- slaget har dock naturvårdsverket en absolut rätt få ärenden överförda från länsstyrelse till koncessionsnämnden för tillståndsprövning. Kommunen an- ser i samband härmed att i lagens förarbeten bör uttalas att om hälsovårds- nämnd på grund av särskilda lokala omständigheter hos naturvårdsverket an- håller orn att verket skall överföra ärende till-koncessionsnämnden för till- ståndsprövning så skall normalt en sådan framställning villfaras av verket.

2.7.23 Täby kommun: Det är väl känt att större vägar och flygplat— ser medför omfattande störningar och dessa borde därför göras förpröv- ningsskyldiga. Vidare borde även större kraftledningar obligatoriskt förprö- vas på grund av de risker för djur och växter som följer av de höga elektriska fältstyrkorna i omgivningarna.

Fortfarande finns ett antal "oprövade” företag kvar från tiden före miljö— skyddslagens tillkomst. Det borde nu vara dags att införa bestämmelser i la— gen om att dessa företag skall prövas så att man får en ordentlig kontroll även över dessa.

2.7.24 Centrelorganisationen SACO/SR: Eftersom både länsstyrelsen och naturvårdsverket föreslås kunna påkalla koncessionsprövning av en anmäl- ningspliktig verksamhet. saknas skäl att göra listan på generellt tillståndsplik- tiga verksamheter alltför lång. Viss risk kan dock föreligga att resurserna vid koncessionsnämnden i alltför hög grad bindes vid prövning av ärenden som är av mindre betydelse från miljöskyddssynpunkt.

2.7.25 Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet: Miljöskyddskungörelsens utformning bör övervägas ytterligare. Således verkar den gräns (5000 ml) un- der vilken mekanisk verkstadsindustri ej skall behöva prövas för högt satt. Enligt hälsovårdstjänstemännens erfarenheter kan större åkeriföretag som

Prop. l980/81: 92 - 202

är lokaliserade inom eller i närheten av områden för bostadsbebyggelse orsa- ka stora olägenheter. Det bör därför övervägas om inte dessa ofta mycket bullrande verksamheter borde förprövas.

Förbundet ifrågasätter även om inte täktverksamhet även fortsättningsvis bör bli föremål för förprövning.

Beträffande djurstallar med mindre än 100 djurenheter har i en hel del fall olägenheter för omgivningen uppstått. En av svårigheterna här är att bygg- nadslov ju inte erfordras för ekonomibyggnader för lantbruket. Eftersom nuvarande hälsovårdsstadga dessutom inte ger möjligheter till att påverka planerad verksamhet får hälsovårdsnämnden i planeringsstadiet nöja sig med att ge råd och rekommendationer. Detta förhållande har i vissa fall inneburit att då nämndens rekommendation inte följts har ingripande fått ske sedan anläggningen tagits i bruk vilket inte får anses tillfredsställande.

Förprövning bör därför ske av anläggningar ned till 20 djurenheter.

2.7.26 Vattenvärnet: Utredningen har i denna fas ej sett över 105 miljö- skyddslagen. Enligt Vattenvärnets mening bör emellertid ramen för förpröv— ningstvånget vidgas. Ej endast utsläpp av spillvatten bör kunna utlösa rege- ringsbeslut om förprövningstvång. Man måste i högre grad än tidigare beakta det fall att en planerad anläggning" tar i anspråk stora mängder vatten som re- surs i sin verksamhet. Behovet av stora kvantiteter vatten i en anläggning bör därför kunna utlösa en förprövning av den art som avhandlas i lO & ML.

2.7.27 Naturvårdsdirektörers förening: ——. kan emellertid tänka sig att ytterligare ärenden förs över till länsstyrelserna som anmälningsärenden. Med det system som nu föreslås kan nämligen såväl länsstyrelsen som natur- vårdsverket påkalla koncessionsprövning av en anmälningspliktig verksam— het. Med hänsyn härtill saknas enligt föreningens uppfattning skäl att göra listan på generellt tillståndspliktiga verksamheter alltför omfattande. Många prövningsärenden rörande tung industri kan vara relativt enkla och skulle utan vidare kunna prövas av länsstyrelserna. Enligt föreningens uppfattning skulle listan med tillståndspliktiga industrier enligt miljöskyddslagen—— —— kunna fås att mer överensstämma med de verksamheter för vilka fö- religger prövningsplikt enligt 136 aå byggnadslagen—— —. Härigenom skulle systemet ytterligare kunna förenklas samtidigt som möjligheterna till decentralisering bättre tillvaratogs. — — -—

2.7.28 Boden, Luleå, Älvsbyn och Piteå kommuner i samråd: —— —- anser att prövningssystemet bör utformas i enlighet med utredningens förslag men att antalet prövningspliktiga anläggningar kompletteras med verkstadsin- dustri av betydenhet som understiger 5000 ml. större garage och bensinstatio- ner samt anläggningar för djurhållning av betydenhet som understiger lOO djurenheter.

Prop. l980/8 ! : 92 203

2.8 Särskild bevisregel Miljöskyddsutredningens förslag om en särskild bevisregcl lämnas utan er-' inran av flertalet hörda. Förslaget innebär att den som påbörjar miljöfarlig verksamhet utan att dessförinnan ha inhämtat föreskrivet tillstånd blir bevis- .skyldig för att inträffade olägenheter inte beror på verksamheten. Flera re- missinstanser bl. a. miljöskadeutredningen tvekar när det gäller regelns till- lämplighet vid skadeståndstalan mot utövare av miljöfarlig verksamhet. Se 17 b & ML i utredningens lagförslag.

2.8.1 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — — — Den föreslagna bevisre- geln bedömer koncessionsnämnden vara av värde framför allt genom att den kommer att innebära en ökad motivation för att uppfylla förprövningsplik- ten. '

2.8.2 Miljöskadeutrcdningen: —- Regeln motiveras väsentligen av dess värde vid tillämpningen av tillåtlighetsreglerna i lagen —— och från den- na synpunkt synes det inte finnas något att invända mot den. Emellertid an- tyder motiven, närmast i förbigående — —. att den skall bli tillämplig också då skadeståndstalan förs mot den miljöfarliga verksamheten. Man skulle alltså på grund av företagarens försummelse att söka tillstånd presu- mera ett orsakssammanhang med en inträffad miljöskada eller kanske rentav med ett förekommande missförhållande i miljön. Naturligtvis skulle detta in- nebära en förbättring i de skadelidandes situation, som i och för sig ligger i linje med de reformer som miljöskadeutredningen syftar till. Emellertid är det från skadeståndsrättslig synpunkt ett långtgående steg av stor principiell betydelse som föreslås, utan att betänkandet på något sätt diskuterar konse- kvenserna av en sådan regel. [ litteraturen har visserligen påpekats tendenser till en sådan bedömning i skadeståndspraxis när en skyddsföreskrift av något slag åsidosatts — —. Men det bör framhållas att i de nu avsedda fallen det varit fråga om bristfälligheter i fråga om anordningar, som varit ägnade att förebygga just den inträffade skadan; ett orsakssammanhang har alltså redan med hänsyn till skadeförloppet tett sig sannolikt. Om något sådant är inte fråga i de fall som miljöskyddsutredningen har i sikte.

Förebilder för den föreslagna bestämmelsen är "vissa regler i vattenlagen, som går ut på att den som utan föregående domstolsprövning låtit utföra vat— tenföretag blir bevisskyldig beträffande de dessförinnan rådande förhållan- dena i vattnet —— — —Ä. Emellertid synes inte heller denna bevisskyldighet utan vidare kunna jämföras med den bevisregcl som nu föreslås. Vattenlags- regeln tillämpas i en situation, där de rådande förhållandena i vattnet är av bestående art och också de faktiska omständigheterna vanligen ger ett starkt stöd för att vattensituationcn i viss utsträckning påverkats av det förpröv- ningspliktiga företaget. De olägenheter som skulle omfattas av ML:s regel kan däremot inte sällan ha inträffat i det förflutna, kanske under relativt kort

Prop. l980/81 : 92 304

tidrymd (t. ex. vissa personskador på grund av förgiftning eller buller); det förhållandet som påstås ha utlöst skadan kan ha varit av momentan natur. och svårt att utreda i efterhand; och presumtionen skulle uppkomma redan

då ett område "kan bli utsatt för störning genom verksamheten" det skul- le synbarligen inte ens behöva vara sannolikt att någon sådan påverkan före-. kommit, bara att den var möjlig. Att märka är här att skadeståndsregeln i miljöskyddslagen också omfattar skadefall som mycket väl kan ha naturliga orsaker t. ex. sprickor i hus, vilka påstås bero på skakning från spräng- ning i trakten. Räckvidden av regeln beror visserligen till stor del av hur de ei- terade orden, och orden "förhållandenas natur", närmare kommer att tol—

kas" i praktiken. Man får dock räkna med att en skadelidande med stöd av re- geln kommer att kunna kräva skadestånd också i fall, där i verkligheten före- taget inte (nämnvärt) bidragit till den inträffade skadan.

Det kan naturligtvis sägas att från preventionssynpunkt en regel som den föreslagna har sitt värde. Skadeståndspåföljden skulle emellertid träffa på ett sätt som ofta blir slumpartat Och ibland obilligt hårt. [ vart fall bör man tän- ka sig för väl, innan man på en viss punkt för in en sådan särpräglad princip i miljöskyddslagens ersättningssystem. Det är mera naturligt att lämna åt mil- jöskadeutredningen att ta upp frågan om lämpligheten av sådana presum- tionsrcgler, när utredningen i enlighet med sina direktiv mera allmänt prövar reglerna om bevisning rörande samband mellan miljöskada och skadegöran- de handling.

Övervägande skäl synes alltså tala- för att bevisregeln tills vidare inte bör gälla vid skadeståndskrav mot miljöfarliga företag.

2.8.3 Länsstyrelsen i Kronobergs län: —— — — Den föreslagna bevisregeln —— _ är bra, men bör även omfatta sådan miljöfarlig verksamhet som inte är förprövningspliktig.

2.8.4 Sundsvalls kommun: Den särskilda bevisregel med s. k. omvänd bevis- börda för företag, som startar miljöfarlig verksamhet utan tillstånd, som fö- reslås. tillstyrkes då den bör verka kraftigt återhållande när det gäller att star- ta verksamhet innan förprövning har-skett.

2.8.5 Landsorganisationen i Sverige: Den diskussion som förs om särskild be- visregel finner LO intressant och värdefull och vill därför tillstyrka använ- dandet av denna vid fastställandet av ansvar för uppkommen olägenhet. Det måste vara den som bedriver verksamhet som skall bevisa att det inte finns ett samband mellan föroreningen och verksamheten, och inte som nu att myn— digheterna eller sakägare skall bevisa sambandet.

2.8.6 Sveriges industriförbund: -— eftersom förbundet inte vill försva— ra att prövningspliktig verksamhet påbörjas utan vederbörligt tillstånd accep- teras förslaget om bevisregcl.

Prop. l980/81 : 92 205

2.9 Nya eller strängare villkor

Miljöskyddsutredningens förslag att det i fråga om gällande tillståndsbe- slut skall införas en möjlighet att föreskriva nya eller strängare villkor på grund av åsidosättande av gällande villkor eller vid t. ex. förändringar i renings- eller processteknik får ett blandat mottagande av det relativt fåtal re- missinstanser som har uttalat sig i frågan.

Se 23 resp. 24 å ML i utredningens lagförslag.

2.9.1 .ffsidosälrande av gällande vil/kor

2.9.l.l Svea hovrätt: — — — finner den föreslagna ändringen principiellt diskutabel. Om det befinnes vara omöjligt att med hjälp av 40 å förmå en il- lojal företagare att vidtaga rättelse bör verksamheten förbjudas. Skulle före- tagaren finna det svårt att efterleva villkoren är det honom obetagct att enligt 27 & hos koncessionsnämnden ansöka om ändring av dessa. Utredningen har ej heller visat att det föreligger ett egentligt behov av en lagändring på denna punkt. Hovrätten ifrågasätter även om en sådan medför att länsstyrelsernas handlande underlättas i någon väsentlig mån. '

2.9.1.2 Koncessionsnämnden för miljöskydd: —— —— kan i huvudsak godta förslagen till ändringar i 23 & ML. Beträffande 23 & anser nämnden dock att där införd möjlighet att ompröva tillståndsvillkoren bör gälla endast om av— vikelsen från tidigare föreskrivna villkor är betydande. Om varje avvikelse, hur ringa den än är, skulle kunna medföra omprövning av alla gällande vill- kor, försvagas väsentligt den rättskraftsverkan som reglerna i 22.—26 åå ML är avsedda att ge. Koncessionsnämnden föreslår därför att 23 5 ges följande lydelse — —- —: Åsidosätter någon villkor som angivits i tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande, kan koncessionsnämnden ompröva frågan om vilka villkor som skall gälla för tillståndet eller förklara tillståndet förverkat oeh förbjuda fortsatt verksamhet. '

2.9.1.3 Länsstyrelsen i Stockholms län: —— — — I den nya lydelsen anges emellertid att koncessionsnämnden även skall kunna ompröva villkoren i be- slutet, om dessa åsidosätts av innehavaren. Motiven för denna nya bestäm- melse förefaller inte helt klara. Om de ursprungligen givna villkoren varit miljömässigt och tekniskt riktiga, synes det omotiverat att ändra dem med den motiveringen att företaget brutit mot dem. Då bör i stället påföljden bli att miljöskyddsavgift tas ut och, om överträdelsen skett med uppsåt eller ge- nom grov oaktsamhet, att gärningen anmäls till åtal. Om avvikelsen däremot berott på att villkoren varit felaktiga och omöjliga att följa, bör utövaren med stöd av 27 & ML begära omprövning av villkoren, Gör _han detta utan onödig tidsutdräkt skall självfallet inga påföljder komma i fråga. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma bör sålunda 23 & kvarstå i sin hittillsvarande lydel- se.

Prop. l980/81: 92 206

2.9.l.4 Stenungsunds kommun: — — kräver därför att både tillstånd och villkor i den nya ML kan tidsbegränsas även till tider kortare än 10 år.

—— Utredningens förslag beträffande omprövning föreslås omarbe- tas så att alla tillsynsmyndigheter dvs. även länsstyrelser och hälsovårdsf nämnder skall kunna begära omprövning av respektive verksamhet. Alterna- tivt kan en skyldighet införas i lagstiftningen där SNV i varje enskilt fall mås- te höra och kräva synpunktcr av länsstyrelse och hälsovårdsnämnd innan de själva tar ställning i frågan. Skyldigheten att taga ställning i omprövningsfrå- gan skall alltid finnas.

Från kommunens sida är det också viktigt att lagstiftningen kompletteras, så att nya villkor skall kunna krävas under tillståndsperioden om skador misstänks på mark, vatten, luft eller befolkning, och om nya reningsmetoder kan tillämpas.

Dcn erfarenhet som finns i kommunen beträffande utbyggnad avs. k. mil- jöfarlig verksamhet visar att bolagen tidsmässigt ofta ansöker långt i förväg. Detta medför att vissa villkor knyts till utbyggnaden, trots att villkor för nu- varande verksamhet borde införas/sättas. Detta medför att då utbyggnaden är klar gäller villkor. som inte är relevanta, dvs. efter sin tid. Därför måste den nya ML ge möjligheter till omprövning om en eventuell utbyggnad inte sker inom 5 år. Alternativt kan en total omprövning av hela verksamheten ske då utbyggnaden tages i bruk. På så sätt kan de missförhållanden/oklar- heter undvikas beträffande villkor knutna till en utbyggnad.

Från kommunen finns flera exempel på att koncessionsnämnden knutit villkor till en utbyggnad som sedan ej blivit av, varför avsedda villkor saknas för delar av nuvarande verksamhet t. ex. vad gäller buller och luftutsläpp. Detta är oacceptabelt från kommunens sida.

2.9.l.5 Svenska naturskyddsföreningen: Utredningen föreslår vissa omfor- muleringar i 23 —— — & miljöskyddslagen . Genom dessa omformuleringar blir det klarare i vilka situationer omprövning av tillstånd kan bli aktuell. Detta är i och för sig välkommet, men föreningen menar för sin del att regler- na härvidlag borde ha skärpts så att tillståndet inte endast kan utan skall dras in vid betydande avvikelse från gällande villkor. Vidare menar föreningen att strängare villkor på motsvarande sätt inte endast kan utan skall krävas om förhållandena ändrats väsentligt.

2.9.l.6 Sveriges industriförbund: —-— Med den möjlighet en tillstånds- havare har att med stöd av 27 & begära ändring av orealistiskt satta villkor kan förbundet godta den föreslagna skärpningen av 23 5.

2.9.2 Förändringar i t. ex. renings- eller processteknik

2.9.2.l Svea hovrätt: I sin nu gällande lydelse behandlar lagrummet bl. a. fall då förhållandena väsentligen ändrats efter det ett tillståndsbeslut vunnit laga

Prop. l980/8l: 92 207

kraft. Förslaget syftar främst till att även ändringar efter ett tillståndsbeslut i fråga om process- eller reningsteknik skall kunna föranleda omprövning. Häremot har hovrätten inte något att erinra. Enligt vad som anges i motiven — — — bör emellertid också ogynnsamma effekter som man inte räknade med eller var medveten om vid tillståndsgivningen av företaget kunna föran- leda omprövning. Befogenheten att meddela föreskrifter när olägenheter uppkommer som inte förutsågs när tillstånd lämnades regleras f. n. i 25 5. Då en klar gränsdragning mellan de båda lagrummen är önskvärd bör 25 & ändras såvida stadgandets nu gällande lydelse ej anses vara tillfyllest i detta avseende. Första stycket i 24 & synes böra bearbetas redaktionellt.

2.9.2.2 Koncessionsnämnden för miljöskydd: — — — kan i huvudsak godta förslagen till ändringar i —— — 24 5. 24 & ML innehåller inte, vare sig i gäl- lande lydelse eller enligt utredningens förslag, några bestämmelser om giltig- hetstiden för villkor som föreskrivits vid en omprövning med tillämpning av paragrafen. Denna brist har hittills inte medfört några praktiska olägenheter, eftersom det ännu inte gått 10 år sedan ML trädde i kraft och omprövning av villkor i skärpande riktning därför inte förekommit i någon större utsträck- ning. l framtiden kan emellertid sådan omprövning bli vanlig, och konces- sionsnämnden anser att förutsättningarna för omprövning i skärpande rikt— ning av villkor, som fastställts med tillämpning av 24 & ML. bör närmare an- ges. Också med avseende på villkor, som föreskrivits med stöd av 23 å (i före- slagen lydelse) eller 25 å ML bör förutsättningarna för omprövning klargö- ras. Omprövningsreglernas innebörd torde i huvudsak böra ansluta till den av utredningen föreslagna utformningen av 24 5 första stycket.

2.9.2.3 Stiftelsen industrins vatten- och qutvårdsforskning: _ — — konsta- terar att skyddet för företagen ytterligare urholkas genom de nya möjlighe- ter som föreslås för upprivande av koncessionsbeslut.” De tekniska lösningar företagen kan acceptera för sitt tillstånd förutsättes kunna avskrivas under den tioårsperiod som gäller för tillståndet. — — -—

För företagens planering vore det ytterst allvarsamt om den säkerhet som nu föreligger när företag fått koncessionsbeslut skulle minska eller i prakti- ken helt försvinna. Under en tioårsperiod får man räkna med att några aktu- ella tekniska lösningar kommer fram och företaget därför skulle tvingas utre- da lämplighet i det enskilda fallet och kostnader för metodens genomföran- de.

Stiftelsen motsätter sig bestämt denna—försvagning av koneessionsbeslutens . rättskraft. '

2.9.2.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — har noterat att genom ändring av 24 & ML sker en väsentlig urholkning av rättsverkan i konces- sionsnämndens tillståndsbeslut genom att väsentligt ändrad process- eller re-

Prop. l980/8]: 92 ' 208

ningsteknik föreslås kunna vara skäl till omprövning redan inom 10— årsperioden från lagakraftvunnet beslut. Vid oklarhet om process- och re— ningsteknik har hittills frågan behandlats av koncessionsnämnden så att till- stånd givits under en prövotid, under vilken erforderliga utredningar och be- dömningar skall ske. Detta förfarande synes ha fungerat väl. Såväl företag som myndigheter är redan vid tillståndets lämnande medvetna om föreliggan- de oklarheter och osäkerheter. Det kan-ifrågasättas, om nu gällande ordning inte är tillfyllest. Den föreslagna ändringen av 24 & ML torde även komma att innebära att företagare i fortsättningen blir mindre benägna att frivilligt söka tillstånd hos koncessionsnämnden.

2.9.2.5 Länsstyrelsen i Västerbottens län; -— ställer sig tveksam till här föreslagen skärpning av lagen, För flertalet verksamheter torde med säkerhet kunna förutses att ändrade. förhållanden kommer att inträffa relativt snart med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Konsekvensen av bestämmelsen kan komma att leda till dels en viss återhållsamhet i fråga om investeringar (man avvaktar de eventuella strängare krav som ändå kan komma) och dels försvåra en långsiktig planering. Länsstyrelsen är därför av den meningen att nuvarande lydelse —— —. = bör bibehållas.

2.9.2.6 Svenska naturskyddsföreningen: Utredningen föreslår vissa omfor- muleringar i .— —. —— 24 5. Genom dessa omformuleringar blir det klarare i vilka situationer omprövning av tillstånd kan bli aktuell. Detta är i och för sig välkommet, men föreningen menar -— e- att reglerna härvidlag borde ha skärpts så att tillståndet inte endast kan utan skall dras in vid betydande avvi- kelse från gällande villkor. Vidare menar föreningen att strängare villkor på motsvarande sätt inte endast kan utan skall krävas om förhållandena ändrats väsentligt.

2.9.2.7 Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels- kammare: Förslaget att ny process- eller reningsteknik skall kunna leda till villkorsändringar i koncessionsbeslut motverkar däremot det tidigare åbero- pade effektivitetskravet. industrin måste ha planeringsutrymme och rimlig säkerhet för sina investeringar i minst tio år. Detta slogs med all rätt fast re- dan av de **immissionssakkunniga", och lagfästes också i miljöskyddslagen. Industrin och kreditgivarna :? behöver alltjämt en tioårig rättskraft i till- ståndsbeslut för fall där produktionsförhållandena ej nämnvärt ändras. Här har för övrigt en praxis etablerats av koncessionsnämnden som i sina beslut kan låta vissa avgöranden och föreskrifter bli beroende på en "prövotid” in- nan det slutgiltiga avgörandet träffas. Detta system _— som redan tillämpas till övermått av nämnden —. kan till nöds bestå och fylla det behov som ut- redningen vill täcka med sitt eget förslag. Mot denna bakgrund avstyrker f ör- bundet bestämt förslaget om villkorsändringar inom tio år med hänsyn till ny teknik.

Prop. l980/81 : 92 209

2.9.2.8 Skånes handelskammare: Den av utredningen föreslagna försvag- ningen av koncessionsbeslutens rättskraft, vilken blir konsekvensen av att koncessionsbesluten skall kunna rivas upp innan koncessionstiden löpt ut, ger enligt Handelskammarens mening anledning till stark oro. De investe- ringar i ny teknik som företagen gör är normalt beräknade att avskrivas un- der den tid koncessionen gäller. Ur ekonomisk synvinkel skulle ett genomfö- rande av förslaget leda till en osäkerhet som måste bedömas som oaccepta- bel. Samtidigt vill Handelskammaren erinra om att berörda företag kontinu— erligt tillgodogör sig ny teknik inom det miljövårdande området. De tekniska landvinningarna torde byggas in i processerna så snart den miljömässiga nyt- tan bedöms motsvara de kostnader som tekniken medför. Handelskammaren avstyrker således den föreslagna lagändringen i detta avseende.

2.9.2.9 Boliden Metall AB: — — — För de flesta verksamheter kan man med säkerhet förutse att sådana ändrade förhållanden kommer att inträffa relativt snart på grund av den tekniska utvecklingen. Ur företagens synpunkt måste det dock med tanke på planering och ekonomi upplevas som såväl osä- kert som orimligt att sådana förändringar när som helst kan leda till stränga- re krav. '

Det kan dessutom med säkerhet förutses att företagen själva tillgodogör sig den tekniska utvecklingen på lämpligt sätt. Det är emellertid mycket vä- sentligt att den i beslut fastlagda tillståndsramen står fast och rubbas endast i de fall, då väsentliga störningar i miljön uppträtt.

2.9.2.10 M0 och Domsjö AB: Koncessionsbeslut har hittills gällt i minst tio år och endast varit möjliga att riva upp om allvarlig, oförutsedd miljöpåver- kan kunnat konstateras. Nu föreslås att ”väsentligt ändrade förhållanden i fråga om renings— eller processteknik” skall vara tillräckligt. Vid en förhand- ling gör den sökande ekonomiska överväganden då det gäller vilka krav som är möjliga att gå med på. Det är då nödvändigt för den sökande att veta hur lång tid tillståndet kommer att gälla. Hur skall den sökande ställa sig till krav på avancerad och dyrbar reningsutrustning om han vet-att beslutet kan rivas upp endast av den anledningen att en ny reningsmetod uppfunnits? Det är då naturligt att en ekonomisk säkerhetsmarginal byggs in för att kunna klara eventuellt tillkommande miljökostnader då ett beslut rives upp.

2.10 Övriga frågor

2.10.1 Statens planverk: Ett särskilt problem är behovet av skyddsområden kring miljöstörande anläggningar. I miljöskyddsärenden sker ofta en bedöm- ning att skyddsområde behövs men någon möjlighet att påfordra att det ak- tuella företaget inlöser eller på annat sätt kompenserar berörd fastighet finns ej i miljöskyddslagen. En lämplig ordning kunde vara att tillståndsmyndighe- ten kunde avgränsa det område, inom vilket företaget skulle ha lösenskyldig-

l4 Riku/(lyan MXU/XI. I .ru/nl. Nr 92

Prop. l980/81: 92 210

het som kunde utlösas av den enskilde utan att denne skulle ha bevisbördan för onyttighet eller synnerligt men. En ändring av 32 & miljöskyddslagen i nämnd riktning får anses önskvärd.

2.10.2 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: önskar i samman- hanget ta upp en fråga som ej närmare berörs i betänkandet men som länssty- relsen ofta möter i sin praktiska verksamhet. Som ett viktigt led i tillsynsverk- samheten anmodas den som utövar miljöfarlig verksamhet att exempelvis i samråd med länsstyrelsen utarbeta ett ”kontrollprogram” beträffande verksamhetens miljöpåverkan i omgivningen — — —. Kontrollprogrammet ”fastställes” sedan av länsstyrelsen. Trots att denna procedur och terminolo- gi använts regelmässigt av såväl länsstyrelserna som koncessionsnämnden i stort sett ända sedan miljöskyddslagens tillkomst saknas direkta bestämmel- ser därom i miljöskyddslagen. Detta framstår naturligtvis som egendomligt för andra än väl initierade fackmän. Det lagliga stöd som finns för länsstyrel- sens handlande i nu berört hänseende återfinns i 43 5 andra stycket första punkten miljöskyddslagen. som lyder: "Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig att utföra för tillsy- nens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verk— ningar.” ! bestämmelsen nämns-ej något om_ skyldigheten för företagaren att upprätta ”kontrollprogram” än mindre något om länsstyrelsens ”fastställel- se” av programmet. Enligt länsstyrelsens mening är tiden nu mogen att brin- ga teori och praktik i bättre överensstämmelse med varandra. Här beskrivet förfarande och använd terminologi bör således komma till uttryck i författ- ningen.

2.10.3 Länsstyrelsen i Västmanlands län: — — — vill —- påpeka ange- lägenheten av att man vid förprövningen i större utsträckning än hittills beak- tar att driftstörningar i reningsanläggningar inträffar.

2.104 Karlskrona kommun: Enligt utredningen åligger det länsstyrelsen att fastställa kontrollprogram för sådan miljöfarlig verksamhet som prövas efter anmälan och som skall ligga till grund för hälsovårdsnämndernas tillsyn. Ur kommunernas synpunkt är det angeläget att hälsovårdsnämnderna .beredes tillfälle att medverka vid utformandet av kontrollprogrammet.

2.105 Täby kommun: _— Erfarenhetsåterföring från det praktiska till- synsarbetet har hittills inte kommit till stånd i någon större utsträckning. Ett system för sådan återföring borde tas fram för att misstag vid förprövningar ej skall behöva upprepas.

2.10.6 Södertälje kommun: — — anser att utredningen borde närmare ha studerat Naturskyddsföreningens framförda förslag om att 6 & miljöskydds— lagen Också borde hävda nyttoövervikt från allmän synpunkt för att miljö-

Prop. HSO/81:92 2ll farlig verksamhet skall komma ifråga.

2.10.7 Kalmar läns naturvårdsförbund: Såvitt vi kan se har utredningen inte berört problemet med alla befintliga anläggningar som inte är prövade enligt miljöskyddslagen . Här krävs en kraftinsats för att klara av alla dessa anlägg- ningar, men hur det skall gå till framgår ej av utredningen.

3 Tillsynssystemet

3.1 Allmänna synpunkter Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot utredningens förslag att hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och natur- vårdsverket skall vara tillsynsmyndigheter samt att tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhet. Flera kritiska röster finns emellertid också. Dessa av- ser främst hälsovårdsnämndernas roll enligt miljöskyddslagen . Se bl. a. 38 och 39 åå ML i utredningens lagförslag.

3.1.1 Kammarrätten i Stockholm: 1 38 5 första stycket miljöskyddslagen (jfr 39 5 och 48 å sista stycket) föreslår utredningen den ändringen att tillsynen skall avse all miljöfarlig .verksamhet och inte blott sådan som kan medföra fara för allmänna intressen. Kammarrätten tillstyrker detta förslag. Härige- nom sker en anpassning till vad som gäller enligt hälsovårdsstadgan.

3.1.2 Brottsförebyggande rådet: BRÅ anser att den dåliga efterlevnaden av ML främst beror på dels att tillsynen av miljöfarlig verksamhet inte är till- räckligt effektiv, dels att straffbestämmelserna i ML i .vissa avseenden är oklara och inte täcker alla miljöfarliga gärningar. Övervakningen av miljö- farlig verksamhet bör därför skärpas och överträdelser regelmässigt anmälas till åtal. Tillsynen bör enligt BRÅ ligga på den myndighet som kan förväntas ha de bästa resurserna såväl tekniskt som personalmässigt att förebygga över— trädelser och upptäcka dem.

3.1.3 Socialstyrelsen: -— — — delar utredningens uppfattning att det finns förutsättningar att uppnå en effektiv tillsynsorganisation genom att ansvaret fördelas mellan central, regional och lokal nivå.

Styrelsen får betona nödvändigheten av att en noggrann fördelning av uppgifterna mellan de olika tillsyhsorganen görs. — — —

innan en fördelning av tillsynsuppgifterna sker, bör dessa noggrant analy- seras vad gäller behov av kompetens, omfattning etc. Enligt styrelsens upp- fattning är det vid en sådan analys lämpligt att skilja mellan de tillsynsuppgif- ter som avser att kontrollera efterlevnaden av de villkor länsstyrelsen medde— lat i samband med sin prövning och sådan tillsyn som riktas mot miljöfarlig verksamhet som inte är prövningspliktig.

Prop. 1980/81: 92

212 3.1.4 Kammarkollegiet: 1 den tnån resurser kan finnas disponibla bör i prin- cip intet vara att erinra mot utredningens förslag att hälsovårdsnämnderna, länsstyrelserna och naturvårdsverket skall vara tillsynsmyndigheter och att tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhet.

I 39 &" miljöskyddslagen kommer enligt utredningens förslag att stå ”olä- genhet uppkommer" i stället för det nuvarande "olägenhet av betydelse från allmän synpunkt uppkommer". Det bör vara av vikt att tillsynsmyndigheten ges tillfälle att ingripa så tidigt som möjligt för att förebygga mera allvarliga komplikationer. Ändringsförslaget tillstyrkes därför.

3.1.5 Riksrevisionsverket: Tillsynens läge har sannolikt påverkats av den kraftiga ärendetillströmningen i form av bl. a. prövning enligt ML. Härige- nom har utrymmet för såväl direkta övervaknings- och kontrollinsatscr som planering och uppföljning av tillsynen påverkats negativt. Antalet miljöfarliga anläggningar är mycket stort. Genom kontrollpro- grammen produceras en mängd data gällande var och en av dessa anläggning— ar. En utvidgad recipientkontroll i enlighet med utredningens förslag kom- mer att öka de datamängder som tillsynsmyndigheterna har att hantera. I denna situation kan det enligt RRVs mening vara mindre relevant att uppstäl- la mål av typen "varje miljöfarlig anläggning skall besökas en gång per år". Snarare ställs krav på att tillsynsinsatserna inriktas mot de mest angelägna områdena. Det är enligt RRVs uppfattning angeläget att denna typ av priori- teringar kommer till stånd. RRV konstaterar i detta sammanhang att berörda tillsynsmyndigheter har att bedriva tillsyn cllcr tillsynsliknande aktiviteter enligt flera olika författ- ningar (förutom ML bl. a. lagen om hälso- och miljöfarliga varor, natur- vårdslagen och hälsovårdsstadgan). Utrymmet. för tillsyn enligt ML på t. ex. regional nivå torde sålunda påverkas av vilka krav som ställs på tillsynsinsat- ser enligt andra lagar. Detta kräver enligt RRVs uppfattning en samordnad planering av tillsynsinsatser enligt olika författningar. Resurserna för tillsyn bör enligt RRVs mening även kunna utnyttjas mera effektivt om tillsynsbegrcppet och de olika tillsynsmyndigheternas uppgifter kunde ges ett mer konkret innehåll än vad som görs i utredningens förslag. Viktigt är bl. a. att det centrala tillsynsansvaret också komtner att innebära ett ansvar för samordning, planering och prioritering av tillsynsinsatserna. Det bör därför övervägas att, i likhet med vad som nu gäller för tillåtlighets- prövningen, i miljöskyddskungörelsen föra in konkreta föreskrifter-om tillsy- nen.

3.1.6 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden har i stort sett inte funnit anledning till erinran mot utredningens förslag i denna del.

3.1.7 Helsingborgs kommun: — — konstaterar med tillfredsställelse att

Prop. rose/st: 92 :|;

utredningen ingående penetrerat frågan om tillsynen. Man har bl. a. riktat uppmärksamheten på otillräckliga resurser samt oklarheter om gränsdrag- ningen för tillsynsansvaret mellan länsstyrelserna och hälsovårdsnämtiderna. Med hänsyn till den avgörande betydelse för miljöskyddet, som ligger i ut- övandet av en fullgod tillsyn, finner kommunen utredningens synpunkter och förslag till lösningar i allt väsentligt godtagbara. Utredningens konstateran- den beträffande värdet av hälsovårdsnämndcrnas lokalkännedom, förutsätt- ningarna att som första part komtna i kontakt med uppkomna problem "och snabbt kunna rycka ut när så erfordras, är fakta som kommunen anser att man på sikt inte katt negligera. För att dessa förutsättningar skall kunna nå full utnyttjandegrad, förutsätter kommunen i likhet med utredningen att kvalitativa och kvantitativa resurser måste tillgodoses. Utredningen ger etnel- lertid viss anvisning till lösning genom att påminna om att kommunförbun- det gör viktiga regionala insatser när det gäller att samordna hälsovårds- nämndens verksamhet. En inventering beträffande behov av och förutsätt- ningar för interkommunalt samarbete i olika former bör vara en an- gelägen uppgift i syfte att förverkliga ett meningsfullt och effektivt arbete in- om miljöskyddet. Att varje kommun skall eftersträva att göra sig oberoende genom att tillgodose hela resursbehovet inom egen hälsovårdsnämnd skulle sannolikt inte leda fram till den tillsyn som situationen kräver och utredning- en avser med sina förslag. Tillsynen i vad avser såväl omfattning som kvalité måste — — — vara avgörande faktorer. — —

3.1.8 Hässleholms kommun: Man ltar därvid påtalat de otillräckliga resurser sann de oklarheter som i dag föreligger i vad avser gränsdragningen för tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämtiderna. Utred- ningens konstaterandcn vad beträffar hälsovårdsnämndcrnas lokalkänne- dom, dcras tnöjlighct att som första myndighet komma i kontakt med upp— komna problem och att snabbt kunna rycka ut när så erfordras. är fakta som måste tillmätas mycket stor betydelse. För att dessa förutsättningar skall kunna utnyttjas till fullo förutsätter kommunen i likhet med utredningen att såväl kvalitativa som kvantitativa rcsursbehov måste tillgodoses. Enligt kom- munens bedömning bör i samband härmed en utredning rörande behov av och förutsättning för ett samarbete mellan kommunerna vara en angelägen uppgift. ——

3.1.9 Norrköpings kommun: —— anser att förslaget till tillsynsorganisa- tion bort anstå till dess en riksomfattande organisation för-besiktningar, provtagningar och analyser hunnit byggas upp. men ansluter sig dock till ut— redningens uppfattning, att tillsynen över miljöfarlig verksamhet är det område inom miljöskyddet, som hittills visat de största bristerna.

3.1.10 Stockholms kommun: — Det är också angeläget att klara råd och anvisningar för tillsynsverksamheten utfärdas för hela landet för att en

Prop. 1980/81: 92 214

så likformig bedömning som möjligt skall göras i landets kommuner. Risk föreligger annars att miljöskyddsfrågor kan få stå tillbaka för ekonomiska bedömningar i en kommun.

3.1.11 Landsorganisationen i Sverige: Av utredningen föreslås förändringar i 38 och 39 åå ML så att tillsynen skall omfatta all miljöfarlig verksamhet och ej som hittills, enbart när denna kan medföra fara för allmänna intressen, satnt att myndigheten skall kunna ingripa när olägenhet uppkommer. Detta syn- sätt anger förändringar i ambitionsnivån i lagstiftningen, ett synsätt som LO kan instämtna i.

Utredningen har emellertid inte fullföljt detta synsätt eller rättare sagt gjort det svårt att leva upp till det genom att exempelvis i fråga om förslagen rörande tillsyn inte lägga fram ett tillräckligt enhetligt förslag.

3.1.12 Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län: — — — l betänkandet har inte föreslagits någon form av sådan som jag ser det mycket angelägen inspektionsskyldighet. Vad gäller naturvårdsverkets tillsynsskyldighet före- slår utredningen inga förändringar. lnte heller regionalt utövas på grund av brist på resurser sådan intitiativverksamhet i önskvärd omfattning. Ej heller i detta hänseende har några förbättringsåtgärder föreslagits. Det är i dessa avseenden. som enligt mitt förmenande de största bristerna förelegat i gällande tillsynsverksamhet. — —

3.2 Hälsovårdsnämnden som tillsynsmyndighet

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot utredningens förslag att hälsovårdsnämnden görs till tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen . Däremot framförs många kritiska synpunkter på omfatt- ningen av nämndernas ansvar. Regelmässigt görs också en koppling mellan frågorna om tillsyn och resurser.

3.2.1 Justitiekanslern: Det råder en för såväl myndigheter som allmänheten besvärande oklarhet om hälsovårdsnämndernas ställning som tillsynsorgan med avseende på miljöskydd. Det är därför angeläget att hälsovårdsnämn- dernas roll klargörs och preciseras. ' ' Starka skäl talar för att hälsovårdsnämnderna, såsom utredningen före- slår, ges ställning som ansvarig lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddsla- gen. Övervakning av miljöfarlig verksamhet ligger väl i linje med hälsovårds— nämndernas uppgifter i övrigt. För allmänheten ter det sig naturligt att i förs- ta hand vända sig till en lokal myndighet i miljöskyddsfrågor. Vinster i effek- tivitet kan göras. Åtskilliga skäl härutöver skulle kunna anföras.

Det är således lätt att argumentera för att hälsovårdsnämnderna tilldelas ett formellt tillsynsansvar enligt miljöskyddslagstiftningen, men det är utom- ordentligt svårt att avgöra var gränsen mellan länsstyrelsernas och hälso- vårdsnämndernas tillsynsansvar skall dras. Svårigheten bottnar i att de kom-

Prop. l980/81: 92 215

munala hälsovårdsnämnderna är i hög grad heterogena med avseende på er— farenhet av myndighetsutövning, sakkunskap och kapacitet, vilket är en _— hclt naturlig _ följd av att de lokala behoven är högst skiftande.

Jag tror att det finns anledning befara att utredningen här tagit ett alltför stort första steg. Många hälsovårdsnämnder kan förväntas med viss re- sursförstärkning —— klara de föreslagna tillsynsuppgifterna på ett tillfredsstäl- lande sätt, men det finns säkert åtskilliga hälsovårdsnämnder för vilka dessa uppgifter är övermäktiga. Lokalisering 'n av miljöfarlig verksamhet är inga- lunda knuten till större kommuner och det är högst osäkert om små kommu- ner med bara ett fåtal tillsynsobjekt som dock kan kräva tillgång till bety- dande och skiftande sakkunskap kommer att anse sig kunna förse sina hälsovårdsnämnder med den sakkunniga personal som krävs för en effektiv och ändamålsenlig övervakning.

Vill man beakta hälsovårdsnämndernas högst varierande förutsättningar att på ett fullgott sätt klara något mera krävande tillsynsuppgifter måste man utan att avkall görs på kravet på klara gränser försöka åstadkomma ett tillsynssystem som inrymmer en viss flexibilitet. Här finns givetvis flera alter- nativ. t. ex. följande. Hälsovårdsnämnderna ges ett självständigt tillsynsan- svar för all icke förprövningspliktig verksamhet, och på länsstyrelserna an- kommer tillsynen över sådan miljöfarlig verksamhet som prövas av konces- sionsnämnden. Så långt ser jag inga större problem. Svårigheterna är kon- centrerade till mellangruppen, dvs. verksamhet som förprövas av länsstyrel- sen. Beträffande sådan verksamhet skulle tillsynsansvaret primärt kunna läg- gas på länsstyrelsen. som emellertid efter prövning i varje enskilt fall skulle äga överlåta ansvaret till hälsovårdsnämnden om denna enligt länsstyrelsens bedömning har förutsättningar att klara av tillsynen. Alternativt kan tillsyns- ansvaret i lagen läggas på hälsovårdsnämnden men länsstyrelsen ges möjlig- het att i samband med förprövningen förbehålla sig själv tillsynen.

3.2.2 Riksåklagaren: Med hänsyn till de övriga tillsynsuppgifter som tillkom-' mer hälsovårdsnämnderna är det naturligt att de som utredningen föreslår tillförs tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen. För en stor del av tillsynen krävs emellertid tillgång till kvalificerade experter. Härtill kommer de svårig- heter som kan uppstå för ett kommunalt organ vid avvägningen mellan ar- betsmarknadspolitiska intressen och miljöskyddsintressen. Av dessa skäl bör alltjämt såväl länsstyrelsens som naturvårdsverkets tillsyn bibehållas och ut- byggas. '

3.2.3 Svea hovrätt: —— —— Det är givetvis angeläget att tillsynen bedrivs ef- fektivt. En bidragande orsak till att den f. n. inte fungerar tillfredsställande är bristen på personal vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Emellertid an- för utredningen i annat sammanhang —— att länsstyrelserna även med tillräckliga personalresurser har och förmodligen alltid kommer att ha en

Prop. 1980/81: 92 Zlo

svår ställning vid sin kontrollutövning, exempelvis ur arbetsmarknads- och sysselsättningsaspekter. Vad utredningen uttalat torde emellertid även och kanske i än högre grad gälla hälsovårdsnämnderna. Nämnderna och deras personal kan vid fullgörandet av tillsynsuppgifterna mycket lätt komma i lo- jalitetskonflikter som kan bli besvärande. Allmänt framstår det som mest na- turligt att tillsynen åvilar statliga och inte kommunala organ. Tilläggas må också att man inte får en ens ungefärlig uppfattning om vad tillsynen enligt den lösning utredningen föreslår kommer att kosta.

Hovrätten efterlyser en mera ingående diskussion med olika alternativ all- sidigt belysta. Hovrätten ställer sig alltså tveksam till förslaget att göra hälso— vårdsnämnderna till tillsynsmyndighet.

3.2.4 Kammarrätten i Stockholm: Som en nyhet föreslår utredningen att även hälsovårdsnämnderna skall vara tillsynsmyndighet enligt miljöskyddsla- gen. Kammarrätten finner det lämpligt att detta slås fast i lagen. Hälsovårds- nämnderna bör kunna fullgöra viktiga uppgifter i den föreslagna egenska- pen. Emellertid torde detta förslag i själva verket knappast innebära någon större nyhet i sak. eftersom hälsovårdsnämnderna redan är tillsynsmyndighe- ter enligt hälsovårdsstadgan och i sådan egenskap har skyldigheter att ingripa i det stora flertalet fall då ingripande också kan ske med stöd av miljöskydds- lagen. Ett problem för såväl hälsovårdsnämnden som länsstyrelsen torde hit- tills ofta ha varit att avgöra vilkendera författning som i det särskilda fallet lämpligast borde tillämpas. Sådana problem kommer att kvarstå, men det kan ändå vara en fördel att miljöskyddslagen och hälsovårdsstadgan har samma regionala och lokala tillsynsmyndigheter.

3.2.5 Brottst'örebyggande rådet: anser det från brottsförebyggande synpunkt vara tveksamt med en fullständig delegering av tillsynsansvaret till hälsovårdsnänmderna.

— — _ En överflyttning av tillsynsansvaret med möjligheter till tvångsin- gripanden till en myndighet som det för dem som berörs av miljöfarlig verk- samhet i många fall är naturligast att ta kontakt med är naturligtvis i och för sig positiv. Detta innebär emellertid inte omedelbart en effektivisering av till- synen. Det finns tvärtom skäl som talar för att effektiviteten skulle minska. Hälsovårdsnämndernas personalresurser är klart otillräckliga för en utvidg- ning av arbetsområdet. Dessutom är personaltillgången och resurserna i öv- rigt mycket ojämnt fördelade mellan de olika kommunerna. Det är ytterst oklart i vilken takt resurserna kan öka. Skall överträdelser mot ML:s bestäm- melser motverkas fordras effektiva ingripanden genom förelägganden m. m. från tillsynsmyndigheten. Hälsovårdsnämnderna har därvid inte tillgång till jurister i samma utsträckning som länsstyrelserna. Helt naturligt finns inte möjligheter att ha miljöexperter knutna till varje hälsovårdsnämnd. lnte hel- ler den tekniska utrustningen lär kunna nå samma höga standard som en me- ra centraliserad tillsynsmyndighet katt förfoga över. Även om hälsovårds-

Prop. 1980/81: 92 : l 7

nämnderna har möjlighet till bistånd från naturvårdsverket i speciella ärend den är det den kontinuerliga kontrollen av miljöfarlig vcrksatnhet som är vik- tigast för efterlevnaden av ML:s beslämtnelser. En svaghet med en decentrali- sering av tillsynen är dessutom att risken ökar för hänsynstagande till andra faktorer än de miljöskyddsmässiga.

BRÅ anser sig inte kunna ta direkt ställning mot en överflyttning av till- synsansvaret till hälsovårdsnämnderna eller föreslå någon alternativ lösning.

3.2.6 Riksrevisionsverket: _ —— finner det rimligt att låta hälsovårds- nämndernas tillsyn också omfatta miljöskyddslagen bl. a. för att man på det- ta sätt bättre skall kunna utnyttja de resurser som totalt kan disponeras för tillsynen. Det är dock enligt verkets uppfattning väsentligt att i första hand överväga andra åtgärder än en resursökning för att åstadkotnma en bättre fungerande tillsyn.

RRV delar utredningens uppfattning att en fungerande tillsyn kräver att tillsynsmyndigheternas arbete huvudsakligen får karaktär av initiativverk— samhet. RRV delar också utredningens åsikt att, i de fall då det finns behov av särskild expertis, sådan bör utnyttjas i ökad utsträckning när utövaren av miljöfarlig verksamhet har kostnadsansvaret enligt ML.

3.2.7 Lantbruksstyrelsen: Ett överförande av en stor del av tillsynsansvaret till hälsovårdsnämnderna är också enligt lantbruksstyrelsens mening en posi- tiv åtgärd, dock med det förbehållet att hälsovårdsnämnderna åläggs att skaffa sakkunskap för sina bedömningar. Länsstyrelserna och naturvårdsverket skulle också därigenom få ökade re— surser för tillsyn av särskilt miljöfarlig verksamhet. Utredningens redovisning av rättsfall där den ej särskilt miljöfarliga jordbruksverksamheten är väl fö- reträdd talar också för en resursomfördelning för mer effektiv tillsyn av sär- skilt miljöfarlig verksamhet.

3.2.8 Fiskeristyrelsen: Förhållandena kan ofta vara mycket kompli- cerade inom ett vattensystem. Att till en början splittra upp tillsynsansvaret som utredningen föreslår i två delar, länsstyrelse och hälsovårdsnämnd, är från fiskets utgångspunkter ingen acceptabel lösning. Även om förslaget på sikt syftar till att överföra all tillsynsverksamhet till hälsovårdsnämnderna avstyrkes förslaget. Även inom en kommun kan miljöskyddsprobletnen vara mycket skiftande och i fråga om tillsyn kräva tillgång till en väl rustad till- synsorganisation. Överförandet av tillsynsarbetet kommer att medföra en ökad ekonomisk belastning på kommunerna. Styrelsen anser att det är orea- listiskt att räkna med att kommunerna generellt kommer att ha möjlighet att satsa resurser i erforderlig utsträckning. [ tillsynsfrågor måste dessutom ofta hela vattensystem eller i vart fall stora delar av vattensystem behandlas som

en helhet. ] ett sådant sammanhang anser styrelsen att kommunen utgör en

Prop. l980/81:92 218

för liten administrativ enhet. Att lägga det generella ansvaret för tillsynen på kommunen anser styrelsen därför vara fel. Ur samordningssynpunkt borde i stället en huvudman ha ansvaret för ett helt vattensystem. Med hänsyn till den nuvarande administrativa indelningen av landet samt till önskemålet om att så stora vattenområden som möjligt kan kontrolleras av en och samma huvudman bör länsstyrelsen även i fortsättningen vara tillsynsmyndighet.

3.2.9 Statens naturvårdsverk: Det är uppenbart att tillsynsorganisationen måste effektiviseras och tillföras ökade resurser. Naturvårdsverket tillstyrker därför utredningens huvudförslag i detta avsnitt, nämligen att hälsovårds- nämnderna ges ställning som tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen . l författningsförslagets 38 & talar utredningen om lokal, regional och cent- ral tillsyn, vilket på ett naturligt sätt anknyter till berörda myndigheters ställ- ning inom förvaltningen. Vid studium av kompetensfördelning och samar- betsformer behöver emellertid även en uppdelning göras i centrala, dvs. sty- rande funktioner, och löpande tillsyn. Bland de skäl utredningen åberopar för att göra hälsovårdsnämnderna till tillsynsmyndigheter kan särskilt understrykas att arrangemanget medför ett resurstillskott. Den goda lokalkännedom som finns inom nämnderna och bland dess tjänstemän är mycket värdefull. Hälsovårdsnämndernas resurser bör därför, som utredningen påpekar, i stor utsträckning användas för initia- tivverksamhet i form av inspektioner. De nu existerande Oklarheterna om vil- ken författning som är tillämplig i ett visst fall bör i huvudsak kunna undan- röjas och därigenom minskar även risken för dubbelarbete. När det gäller fördelningen av arbetsuppgifter mellan de tre tillsynsmyndigheterna förordar emellertid naturvårdsverket ett mer flexibelt system än det som utredningen anger.

Att fastställa kontrollprogram för alla slag av anläggningar bör som utred- ningen förordar alltjämt vara en uppgift för länsstyrelserna. Kontrollpro- grammet utgör grunden för tillsynsverksamheten och även för det ADB- system inom tillsynsområdet, Ml-Ol, som håller på att införas vid vissa läns- styrelser. Naturvårdsverket anser i likhet med utredningen att ansvaret för detta—system bör ligga kvar hos länsstyrelserna och självfallet även att all er- forderlig service skall ges till hälsovårdsnämnderna.

Utredningens mening att tillsynsansvaret för all miljöfarlig verksamhet så småningom bör överföras till hälsovårdsnämnderna kan naturvårdsverket ej biträda. ——

Naturvårdsverket anser det självklart att dubbelarbete skall undvikas och att samarbetsregeln i 38 % skall tillämpas både då naturvårdsverket deltar i lö- pande tillsyn och då länsstyrelse medverkar i ärende som normalt ankommer på hälsovårdsnämnd.

I överensstämmelse med vad som f. n. stadgas i 10 & bör i författningen anges att regeringen kan föreskriva efter vilka grunder tillsynsansvaret skall

Prop. l980/8l: 92 2|9

fördelas mellan länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Även naturvårds- verkets initiativrätt bör fastställas i detta sammanhang och avse såväl centra— la funktioner som löpande tillsynsverksamhet. Ett-sådant stadgande i miljö- skyddslagen skulle resultera i att miljöskyddskungörelsen kom att innehålla konkreta föreskrifter för myndigheternas verksamhet på tillsynsområdet och inte som nu enbart på prövningsområdet. Det kan ej uteslutas att detta för- hållande ibland bidragit till att tillsynsfrågorna getts för låg prioritet.

3.2.10 Stiftelsen industrins vatten- och luftvårdsforskning: finner det ytterst tveksamt att engagera hälsovårdsnämnderna som tillsynsmyndig- het. Redan i dag har reningsverken kontrollverksamhet rörande de företag i kommunerna som avleder sitt avloppsvatten till reningsverken. Denna kon- troll är eller skall vara samordnad med kontrollen enligt miljövårdslagen. Att inom kommunerna bygga upp ytterligare kompetens och kapacitet på områ- det förefaller vara onödigt dubbelarbete, speciellt som hälsovårdsnämnderna redan belastas hårt. _ _ _ __ ___ __ _

För mindre industrier där tillsynen inte behöver bli speciellt omfattande, kan det kanske vara praktiskt att överlåta detta arbete åt hälsovårdsnämn- den.

Med hänsyn till nödvändig kompetens och distans till lokala opinionsytt- ringar anser stiftelsen att länsstyrelsen bör handha tillsyn av koncessionsplik— tiga företag.

3.2.1] Delegationen för företagens uppgiftslämnande: —— — — anser, lik- som utredningen, att skälen starkt talar för en decentralisering av tillsynsansvaret. En överflyttning av huvuddelen av tillsynsansvaret till hälso- vårdsnämnden ökar förutsättningarna för en effektiv tillsyn. Förslaget inne- bär en klar förbättring jämfört med nuvarande förhållanden men är enligt delegationen inte tillräckligt långtgående. Hälsovårdsnämnderna bör redan nu få ansvaret för tillsyn av all miljöfarlig verksamhet.

De fördelar som DEFU vill framhålla med en överföring av tillsynsansva- ret från regional till lokal nivå hänger framför allt samman med att möjlighe— terna till en effektiv och mindre byråkratisk tillsyn ökar. Kontinuerlig kon— takt mellan berört företag och tillsynsmyndighet är ett av de absolut viktigas- te inslagen i miljövårdsarbetet. Ett stort avstånd mellan tillsynsmyndighet och utövare av miljöfarlig verksamhet medför uppenbara risker för att allt— för stor vikt läggs vid uppgiftsinsamlande och skrivbordskontroll. Ett lokalt tillsynsansvar ger också möjligheter att tillvarata den samlade kunskapen in- om kommunen genom samordning med t. ex. gatukontoret, byggnadsnämn- den och brandförsvaret. Enligt delcgationens mening är det framför allt god lokalkännedom och fältarbete som ger förutsättningarna för en effektiv till- syn. Det har för övrigt även framkommit i utredningsarbetet att det bästa sät- tet att förbättra tillsynen är att öka antalet tillsynsbesök.

Prop. l980/81 : 92 220

3.2.12 Länsstyrelsen i Stockholms län: — — anser att den kontrollerande tillsynen bör delegeras till hälsovårdsnämnden, så som utredningen föresla— git. Beslut om att delegera även ansvaret för tillsynen av tillståndspliktiga verksamheter bör dock inte fattas förrän erfarenhet vunnits av det första ste- get av reformen.

3.2.13 Länsstyrelsen i Uppsala län: Som redan framhållits är det länsstyrel- sens erfarenhet att en fungerande tillsyn kräver regelbunden kontakt och kunskap även hos den kontrollerande myndigheten. Utredningens förslag att göra hälsovårdsnämnderna till tillsynsmyndighet kan i vissa avseenden innebära en rationalisering i form av kortare resvägar, samordning med besiktning enligt annan lagstiftning etc. Vinsten torde dock från resurssynpunkt vara marginell. Till nackdelarna hör att tillsynsarbetet splittras på flera händer.

3.2.14 Länsstyrelsen i Södermanlands län: _ —— delar utredningens för- slag att förutom naturvårdsverket och länsstyrelserna även hälsovårdsnämn- derna blir tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämnderna besitter god lokalkännedom, vilket kommer att underlätta deras övertagande av tillsynsuppgifterna.

3.2.15 Länsstyrelsen i Östergötlands län: _ delar utredningens upp- fattning om-att hälsovårdsnämnderna bör kunna tilldelas tillsynsansvar en- ligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämndernas lokalkännedom torde vara till stor nytta i tillsynssammanhang. Hälsovårdsnämnderna har redan i dag i stor utsträckning tagit på sig sådana uppgifter; Länsstyrelsen ifrågasätter där- emot förslaget om att all tillsyn på sikt bör läggas på kommunal nivå. Det kan inte vara rimligt att inom landets drygt 270 kommuner skaffa fråm all den expertis som erfordras för tillsyn av alla sorters miljöfarliga anläggning- ar. Ett sådant överförande av tillsynsansvaret kräver bl. a. en samordnad central organisation för rådgivning, besiktning och kontroll. Frågorna om ' denna organisations uppbyggnad och uppgifter måste klarläggas innan något beslut kan tas om ansvaret för tillsynen.

3.2.16 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Läget inom tillsynsområdet är i alla delar ej tillfredsställande men att som utredningen säger uppgiften blivit, länsstyrelserna övermäktig är betydligt överdrivet. — —

—— — länsstyrelsen har svårt att godta ett sådant radikalt överförande av tillsynen från länsstyrelserna till hälsovårdsnämnderna som utredningen föreslagit. Länsstyrelsen delar emellertid utredningens uppfattning att det är förenat med stora fördelar att en stor del av tillsynsarbetet utförs av hälso- vårdsnämnderna, men det förutsätter förutom ovan angiven resursförstärk- ning även en stor utbildningsinsats. Enligt länsstyrelsens mening bör fördel— ningen av tillsynsarbetet mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd ske på ett

Prop. l980/8l: 92 221

mer elastiskt sätt och bedömas från fall till fall beroende på hälsovårdsnämn- dernas resurser och inte minst de typer av anläggningar som finns i de olika kommunerna. Huvudansvaret för tillsynsarbetet bör ligga kvar på länsstyrelsen. [ sammanhanget vill länsstyrelsen helt allmänt understryka vik— ten av en bättre samordning av den yttre och inre miljön — — —.

3.2.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: —— Enligt länsstyrelsens mening är det en riktig utveckling att också hälsovårdsnämnderna tilldelas tillsynsan- svar enligt miljöskyddslagen. Hälsovårdsnämndernas lokalkännedom och möjligheter till snabba kontakter med verksamheterna inom kommunen tas redan nu ofta i anspråk i samband med tillsynsarbetet som sker i gott samar- bete mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnänmderna. Länsstyrelsen ställer sig emellertid ytterst tveksam till en uppdelning av tillsynsansvaret på det sätt som utredningen föreslår. Dels beror det på att den resurs- och kompetensni- vå som skulle krävas i dag sannolikt finns endast hos ett fåtal större kommu- ner. En utbyggnad av nödvändiga resurser hos alla hälsovårdsnämnder skulle ta åtskillig tid och kräva stora ekonomiska satsningar. Dels måste man också beakta den bredd i arbetsuppgifter som begreppet tillsyn innefattar. Utred- ningen har sannolikt inte på ett tillfredsställande sätt för sig klargjort omfatt- ningen av tillsynsbegrcppet. Det kan här bara som exempel nämnas det vä- sentliga arbete som berör samråd mellan tillsynsmyndigheter och anlägg- ningsansvariga vad gäller erfarenheter om drift, funktion, förbättringar och ändringar för att driva produktion och reningsanläggningar på ett sådant sätt att utsläppen hålls nere på lägsta möjliga nivå. ——

3.2.18 Länsstyrelsen i Gotlands län: Föreslagna förändringar får ur resurs- synpunkt anses både nödvändiga och efterlängtade. Den mest omfattande förändringen är den som erhålles genom att även hälsovårdsnämnderna in- volveras i systemet. Denna förändring har dessutom kombinerats med en ändring av kriterierna för ingripande. Allmänfarlighetsrekvisitet har slopats.

En effektivitetsvinst som utredningen inte närmare berört är de fördelar som erhålles genom att hälsovårdsnämnden är ett kommunalt organ. En vik- tig informationskälla är därvid det interna remissförfarandet som normalt sett föregår en byggnadslovsprövning. Hälsovårdsnämnden får god känne- dom om såväl nya som förändrade industribyggnationcr. Fördelen är också att behovet av byggnadslov är en i alla kretsar etablerad företeelse.

3.2.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: anser det både naturligt och angeläget att hälsovårdsnämnderna ges tillsynsuppgifter enligt miljöskydds- lagen. Rcdan i dagsläget fullgör många hälsovårdsnätnnder sådana tillsyns- uppgifter utan att vara formellt ansvariga härför. Länsstyrelsens tillsynsarbe- tc bedrives i stor utsträckning i intimt samarbete med hälsovårdsnämnderna, vilkas lokalkännedom och närhet till tillsynsobjekten ofta är en värdefull till- gång i tillsynsarbetet.

Prop. 1980/81: 92 222

32.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid tillsynsbefogenheterna ligga kvar hos länsstyrelser]. De pro- blem som uppkommer i tillsynsverksamheten är ofta av sådan tekniskt och juridiskt kvalificerad natur att kommunerna i regel har betydande svårigheter att inom en ram, som står i rimligt förhållande till kommunernas ekonomiska resurser, skaffa den expertis och -— vanligtvis kostsamma — utrttstning, som erfordras för uppgifternas fullgörande. —— —-

3.2.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän: —— Det synes i och för sig vara en riktig utveckling att hälsovårdsnämnderna mera aktivt deltar i till- synsarbetet även om konfliktsituationer kan uppstå när hälsovårdsnämnden skall kontrollera kommunala anläggningar. Länsstyrelsen är emellertid skep- tisk till tanken att hälsovårdsnämnderna åtminstone f. n. kan ta över viss del av tillsynen. Denna skepsis grundas främst på bristande personalresurser men också på risken för splittring av tillsynsarbetet. __

Länsstyrelsens erfarenheter av tillsynsverksamheten är att den kräver allt- mera specialiserad arbetskraft. Detta gäller inte bara den verksamhet som fö- reslås bli prövad av koncessionsnämnden titan också de relativt kvalificerade anläggningar som föreslås bli prövade av länsstyrelsen. Det förefaller vara ett resursslöseri att ett mycket stort antal specialister skall tillföras hälsovårds- ' nämnderna med ett ofta dåligt utnyttjande som följd. Särskild uppmärksam- het bör ägnas det förhållandet att hälsovårdsnämnderna i regel saknar till- gång till juridisk expertis. Det är länsstyrelsens erfarenhet att juridisk expertis mycket ofta anlitas inte bara vid tillståndsprövning utan också i tillsynsarbe- tet med t. ex. förelägganden. —— —

3.2.22 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: —— delar i princip utredningens uppfattning om att hälsovårdsnämnden bör bli tillsynsmyndighet inom mil- jöområdet. Hälsovårdsnämnderna har redan i viss utsträckning tagit på sig denna uppgift med gott resultat. Länsstyrelsen är emellertid inte beredd att biträda utredningens förslag beträffande uppdelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Många hälsovårdsnämnder har redan nu kompetens att svara för tillsynen av komplicerade anläggning- ar. Andra har mycket begränsade resurser. — — —

3.2.23 Länsstyrelsen i Värmlands län: Brister i tillsynen kan enligt länsstyrel- sens uppfattning inte i första hand hänföras till brister i utformningen av den nuvarande organisationen. Länsstyrelsen anser dock i likhet med utredning- en att det är motiverat att modifiera denna så att hälsovårdsnämnderna får vissa tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen . Det finns dock påtagliga be- gränsningar i möjligheterna att tillgodogöra sig de tänkbara fördelar som lig- ger i en lokal tillsynsorganisation.

—— Länsstyrelsen tillstyrker att hälsovårdsnämnderna tilldelas upp-

Prop. l980/81: 92 223

gifter enligt ML men avvisar bestämt tanken att på sikt överlåta hela tillsynen enligt ML på nämnderna.

3.2.24 Länsstyrelsen i Örebro län: _— —— De angivna bristerna talar för att en förbättring av tillsynen måste komma till stånd. —— Tillsynen bör en— ligt länsstyrelsens uppfattning läggas på den myndighet, som vid en samlad bedömning av de olika momenten i tillsynen och av resurserna kan förväntas ha de största förutsättningarna att fullgöra den på tillfredsställande sätt. Det erfordras också en noggrann kartläggning av hälsovårdsnämndernas nuva— rande arbetsuppgifter och deras faktiska möjlighet att sköta dessa. Därefter bör klargöras för- och nackdelarna av att det till dessa arbetsuppgifter läggs även tillsynen enligt miljöskyddslagen. Slutligen bör det klargöras vilken ut— ökning av nämndens personella resurser såväl kvantitativt som kvalitativt som en överflyttning av tillsynen på hälsovårdsnämnderna skulle behöva medföra. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen inte gjort en till— räcklig analys av ovannämnda frågor. Därför finns det inte tillräckligt under— lag för det ställningstagande som utredningen gjort. — —

Det bör närmare utredasom det blir någon större vinst med att kombinera olika slags tillsyn vid ett besökstillfälle. Utredningens uppfattning i denna fråga synes inte grunda sig på någon djupare analys. -

— — — Enligt länsstyrelsens mening måste krävas att man säkert vet att nämnderna får tillräckliga resurser, innan ytterligare tillsynsuppgifter flyttas över på nämnderna. I nuläget torde endast några få av landets hälsovårds- nämnder ha resurser att klara tillsynen enligt miljöskyddslagen.

Utredningen har tagit allt för lätt på frågan om hälsovårdsnämndernas för- måga att klara åtgärdsfrågan från formell synpunkt. Länsstyrelsens mångåri- ga erfarenhet av handläggning av besvärsärenden visar att det ofta brister i nämndernas formella handläggning. Detta gäller även i relativt enkla ären-

_ den. —- Dessa erfarenheter gör att länsstyrelsen är kritisk mot förslaget ' att hälsovårdsnämnderna skall få befogenhet att utfärda förelägganden och förbud enligt miljöskyddslagen. —— '

Trots de kritiska synpunkter som förs fram anser länsstyrelsen att en stor del av tillsynen enligt miljöskyddslagen på sikt kan föras till hälsovårdsnämn- derna. Redan i dag medverkar nämnderna med viss övervakning. Endast be- träffande kvalificerat miljöfarliga verksamheter, varav bara ett fåtal finns i varje län, bö'r länsstyrelsen ha tillsynsansvar. — — — Länsstyrelsen bör där- för i likhet med vad som sker med vissa ärenden enligt byggnads- och natur- vårdslagen ges möjligheter att delegera tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämnd allt efter det nämnden får kvantitativa och kvalitativa personella resurser att klara uppgiften. En sådan lösning eliminerar också risken för att tomrum i tillsynen uppstår under det övergångsskede på fem år som utredningen före-

' slagit. _

Prop. 1980/81: 92 224

3.2.25 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Flera hälsovårdsnämnder skulle enligt länsstyrelsens uppfattning redan nu kunna ta på sig mer kompli- cerade tillsynsuppgifter. Om fördelningen av tillsynsansvaret mellan länssty- relsen och hälsovårdsnämnden skedde genom delegation —— skulle ett smidigare och betydligt klarare system tillskapas som bl. a. innebar möjlighet till längre gående tillsynsansvar än vad utredningen hittills tänkt sig för hälso- vårdsnämnder med bättre resurser. Detta alternativ bör därför närmare över- vägas. Länsstyrelsen är i princip positiv till att på sikt lägga så stor del av till- synsverksamheten som möjligt på lokal nivå. För stora eller komplicerade miljöfarliga anläggningar torde det dock vara mest rationellt att tillsynen lig- ger kvar på länsstyrelserna. Denna fråga bör bli föremål för ytterligare över- väganden i samband med det fortsatta utredningsarbetet.

3.2.26 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: —— delar den uppfattningen att hälsovårdsnämnden mera aktivt än f. n. bör i myndighetsställning delta i till- synen enligt miljöskyddslagen men ställer sig tveksam till lämpligheten av att all tillsyn på sikt avses komma att överföras till nämnderna. De i betänkandet föreslagna övergångsbestämmelserna som innebär att länsstyrelsen bibehåller tillsynen över en koncessionsprövad anläggning synes innebära ändamålsen- lig fördelning av tillsynsuppgifterna och bör därför bli bestående på sikt.

3.2.27 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: -— tillstyrker att hälsovårds- nämnderna blir tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen. Härigenom får hälsovårdsnämnderna rätt att besöka alla anläggningar i kommunen och ut- öva tillsyn där.

3.2.28 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Hälsovårdsnämndernas roll i mil- jövärden bör stärkas. Som grund för detta bör en klarare offentligrättslig ställning för hälsovårdsnämnderna eftersträvas, vilket kan ske genom att häl— soskyddsutrcdningens förslag snarast genomförs. For _att optimera miljö- vårdsinsatserna på den regionala nivån förutser länsstyrelsen att en ökad kontakt mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnder och en målmedveten samverkan måste komma till stånd. Med hänsyn till att hälsovårdsnämnder- na fortfarande har mycket varierande förutsättningar att självständigt hand- lägga miljövårdsfrågor förefaller dock lämpligast att överföringen av tillsyns- uppgifter till hälsovårdsnämnderna sker i den takt och omfattning som läns- styrelsen finner rimligi överenskommelse med kommunerna, allt inom de ra- mar utredningen föreslår. Därvid bör förekomsten av anvisningar i bedöm-

ningsfrågor (naturvårdsverket) samt hälsovårdsnämndernas resurser av per- sonal och expertis beaktas. ——

3.2.29 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Att i allt större utsträckning tilldela hälsovårdsnämnderna ett ökat tillsynsansvar är i och för sig en riktig utveck- ling. De har också i nära samarbete med länsstyrelserna påtagit sig en icke

Prop. l980/81: 92 ' 225

oväsentlig del av den nuvarande tillsynsverksamheten, där deras lokalkänne- dom är en värdefull tillgång.

Länsstyrelsen ställer sig dock tveksam till att all tillsyn på sikt överförs till hälsovårdsnänmderna. Det kan knappast vara rimligt att samtliga landets kommuner själva skaffar sig den expertis som erfordras för utövande av till- syn av alla slags miljöfarliga anläggningar. Det borde därför ut samhällets synpunkter vara betydligt mindre kostsamt att i stället förstärka länsstyrel- sens resurser i det avseendet. — —

Förläggande av all tillsyn på lokal nivå kommer sannolikt att leda till att inriktningen och omfattningen av tillsynen kommer att variera inom vida gränser mellan de olika kommunerna. En dylik utveckling av tillsynsverk- samheten är knappast önskvärd. Ett visst beroendeförhållande kan ej heller uteslutas exempelvis i fråga om tillsynen av kommunala avloppsreningsverk eller i förhållande till en för viss ort helt dominerande industri.

Enligt länsstyrelsens mening bör tillsynen av den miljöfarliga verksamhet som kommer att falla under koncessionsnämndens prövning även i framtiden åvila länsstyrelsen.

3.2.30 Bergs kommun: — — — är övertygad om att större kommuner har hälsovårdsförvaltningar som med, rimliga förstärkningar kan överta tillsyns- ansvaret. l mindre kommuner med industrianläggningar av okomplicerad art ifrågasätts dock lämpligheten av att överföra tillsynen till hälsovårdsnämnd. Mot ett sådant tillsynssystem i små kommuner talar också att huvudparten av anläggningar där miljöskyddslagen är tillämplig drivs av kommunen.

Kommunen anser att tillsynen i mindre kommuner kan utövas av länssty- relse och att resurserna med fördel samlas på regional nivå samtidigt som samarbetet mellan hälsovårdsnämnd och länsstyrelse förbättras.

3.2.3] Borlänge kommun: Det måste anses naturligt och rationellt att tillsy- nen enligt miljöskyddslagen till stor del övertages av kommunerna även om hälsovårdsnämnderna i dag har varierande resurser och kunnande inom området. — — —

3.2.32 Botkyrka kommun: — — — finner det synnerligen tillfredsställande att hälsovårdsnämnden erhåller den lokala tillsynen och tillstyrker förslaget.

3.2.33 Bräcke kommun: Utredningen föreslår att hälsovårdsnämnden tillde- las tillsynsansvaret för all miljöfarlig verksamhet. Principiellt måste det upp— fattas som riktigt att tillsynsansvaret förlägges till den myndighet som har den bästa kännedomen om lokala förhållanden men detta medför också att man måste ställa krav på att erforderliga resurser kan tillföras kommunerna och deras hälsovårdsnämnder. — ——

I? Riksdagen l980/8I. I .mml. Nr 92

Prop. l980/81: 92 226

3.2.34 Emmaboda kommun: — — delar helt utredningens uppfattning att hälsovårdsnämnderna på sikt bör överta tillsynen av all miljöfarlig verk- samhet. Förslaget ligger helt i linje med de allmänna strävandena'att överföra ansvar från central och regional nivå till kommunerna. Det förefaller också välmotiverat att tills vidare dela ansvaret mellan länsstyrelsen och hälsovårds- nämnderna på det sätt som föreslås av utredningen. Den föreslagna möjlig- heten för kommun att själv avgöra vilka anläggningar som'under en över- gångstid skall ligga under länsstyrelsens tillsyn medger en praktisk anpass- ning till varje enskild kommuns förhållande. Beträffande de lokala hälso- vårdsnämndernas praktiska möjligheter att genomföra en adekvat tillsyn konstateras att det är helt nödvändigt med en långtgående vidareutbildning av hälsovårdsnämndernas personal. Staten måste vara beredd att ta ett eko- nomiskt ansvar för denna vidareutbildning. — — —

3.2.35 Eskilstuna kommun: Utredningens ståndpunkt att-hälsovårdsnämn— derna bör ges ställning som lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagentillstyrks. Kommunen vill särskilt betona förslaget att tillsynsansva- ret på sikt bör gälla alla anläggningar. _—

— — — Kommunen menar att tidpunkten för överförandet av all lokal tillsynsverksamhet till hälsovårdsnämnden bör läggas fast redan nu.

— — — Så länge hälsovårdsnämnden inte har all tillsyn bör det föreskri- vas att länsstyrelsen till kommunen regelbundet redovisar föroreningssitua- tion och miljöskyddsåtgärder avseende de verksamheter, för vilka länsstyrel- sen har tillsynen. '

3.2.36 Kalix kommun: Betänkandet är till synes en anpassning av miljö- skyddslagstiftningen till den utveckling som skett från lagstiftningens till-, komst år 1969. Nuvarande lagstiftning är svårförståelig för främst allmänhe- ten som är van att vända sig till hälsovårdsnämnden med klagomål på miljö- och omgivningshygieniska problem. Kontaktvägen från allmänheten till till- synsmyndigheten länsstyrelsen och berörd befattningshavare för aktu- ell verksamhet på länsstyrelsen är för lång och besvärlig för att kunna nyttjas i praktiskt bruk. ——_— Förhållandena har förorsakat dels ett väsentligt merarbete för hälsovårds- nämnden vid medverkan för att om möjligt vidarebefordra från allmänheten framförda klagomål, samt dels en orationell medverkan i tillsynsverksamhe- ten och vid erfarenhetsåterföringen till både regionala och centrala myndig- heter. Att myndighetsansvaret i enlighet med föreslagen ändring av 38 och 39 åå överföres på hälsovårdsnämnden är av grundläggande betydelse för att en serviceinriktad och funktionell tillsyn skall erhållas.

3.2.37 Laholms kommun: _ instämmer helt i miljöskyddsutredning- ens konstaterande att hälsovårdsnämnden oftast är den myndighet som först får reda på om något ej fungerar på avsett sätt och därvid snabbast kan rycka

Prop. l980/81: 92 227

ut för att rätta till missförhållanden, att hälsovårdsnämnden ofta har en lo- kalkännedom som bör tillvaratagas och att oklarheten mellan tillsynsansva- ret mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämndcn vållat problem. —- _

Kommunen finner det därför lämpligt att hälsovårdsnämnden blir lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen och att den föreslagna fördelning- en av tillsynen mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden, är lämplig un- der ett övergångsskede. —

Kommunen förutsätter vidare att — — vid komplicerade tillsynsären- den kommer expertis från länsstyrelsen och centrala verk att stå till hälso— vårdsnämndens förfogande.

3.2.38 Landskrona kommun: Utredningens förslag om utökad tillsyn såsom grund för framtida miljövårdsarbete kan i och för sig synas riktigt, med ut- gångspunkt från att tillsynsresurserna har en väsentlig betydelse för effektivt miljövårdsarbete. Härvidlag måste givetvis naturvårdsverk och länsstyrelser få utökade resurser. —— Denna s. k. steg—för—steg—metod, varigenom hälsovårdsnämnderna i inledande skede'blir lokal tillsynsmyndighet för ej förprövningspliktig verksamhet och sådan miljöfarlig verksamhet som prö- vats av länsstyrelsen, kan synas motiverad med hänsyn till kommunernas skiftande resurser. För av koncessionsnämnden prövad verksamhet överföres ju ej heller omedelbart tillsynen från länsstyrelserna till hälsovårdsnämnder- na. Men ostridigt innebär förslaget att kommunen tillföres väsentligt ökade uppgifter och kostnader för skydd av totalmiljön, särskilt på sikt. —— _—

3.2.39 Lindesbergs kommun: —. delar utredningens uppfattning att tillsynen enligt miljöskyddslagen är ett område som behöver stärkas och att hälsovårdsnämnden kan vara lämpad att ta över tillsynen genom sin goda

kännedom om lokala förhållanden. Hälsovårdsnämnden är ofta som påpe- kas den myndighet som först får reda på missförhållanden. — — ——

3.2.40 Lysekils kommun: Att hälsovårdsnämnden bör bli tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen är säkerligen riktigt ur allmän samhällssynpunkt. [ vilken omfattning och inom vilken tidsrymd tillsynen kan överföras från länsstyrelsen till kommunen behöver dock klarläggas bättre, inte minst ur resurs— och finansieringssynpunkt. På samma sätt som kommunen under en femårig övergångsperiod enligt utredningen föreslås få rätt att överlåta delar av detta nya tillsynsansvar till länsstyrelsen, kan det — — — också vara lämpligt att kommunen ges rätt att åta sig hela tillsynsarbetet om förutsätt- ningar därtill finnes eller kan skapas.

3.2.4] Malmö kommun: —— — — Det får därför anses vara ett välmotiverat förslag att göra hälsovårdsnämnderna till lokal tillsynsmyndighet. Med sin lokalkännedom och som det organ som ofta först nås av allmänhetens klago-

Prop. 1980/81: 92 228

mål, bör hälsovårdsnämnden vara den myndighet som snabbast kan rätta till missförhållanden.

Kommunen tillstyrker förslaget att en uppdelning av länsstyrelsens och hälsovårdsnämndens tillsynsobjekt görs så att hälsovårdsnämnden har till- synsansvar för all icke förprövningspliktig miljöfarlig verksamhet och för så- dan miljöfarlig verksamhet som förprövas av länsstyrelsen efter anmälan.

3.2.42 Mjölby kommun: —— — — En förstärkning av resurserna som mot- svarar behovet kan vara svår att få till stånd främst i de minsta kommunerna _— ——. I många fall är det emellertid möjligt för flera kommuner att sam- arbeta om en tjänst vilket bör påpekas. Resursbchovet kan också variera kraftigt beroende på bl. a. industrins struktur inom kommunen.

En viss effektivisering av tillsynen kan troligen uppnås genom en överflytt- ning av tillsynen till hälsovårdsnämnderna främst genom förkortade resor, att dubbelbesök undviks samt den lokala kännedom som hälsovårdsnämn- derna har.

3.2.43 Nora kommun: När det gäller tillsynssystemet anser kommunen att hälsovårdsmyndighcternas lokalkännedom bör utnyttjas. Det förefaller na— turligt att hälsovårdsnämnderna görs till lokal tillsynsmyndighet för all miljö- farlig verksamhet, med undantag föf vissa tekniskt komplicerade anläggning- ar. ——

3.2.44 Nordmalings kommun: — — Hälsovårdsnämnderna har icke så väl utbildad personal att den kan ta över tillsynen över miljöfarlig verksam- het. — —

3.2.45 Nyköpings kommun: Det är i tillsynssystemet som de största'bristerna finns i nuvarande miljöskydd. Det är därför positivt att utredningen föreslår en effektivisering av tillsynsorganisationen genom att tillsynsansvaret för mil- jöfarlig verksamhet läggs över från länsstyrelserna till hälsovårdsnänmderna. En allvarlig brist är dock att utredningen —' — — inte har gjort en total över- syn av tillsynssystemet och lagt fram ett genomarbetat förslag om hur tillsy- nen skall fungera i praktiken och framför allt hur resursförstärkningen till hälsovårdsnämnderna skall ske.

3.2.46 Nässjö kommun: Att hälsovårdsnämnden ges ställning som tillsyns— myndighet enligt ML är ett länge närt önskemål. Härigenom undanröjes den oklarhet som f. n. råder rörande vem och enligt vilken lagstiftning ingripan- de skall genomföras. l vissa fall är detta enbart en bekräftelse av rådande för- hållanden.

3.2.47 Robertsfors kommun: — —— instämmer i betänkandets huvudprin—

PrOp. l980/8l: 92 229

cipcr angående överföring av tillsyn till hälsovårdsnämnderna men förutsät- ter att ekonomiska resurser ställs till kommunernas förfogande för de ökade arbetsuppgifter som påförs kommunerna.

3.2.48 Skellefteå kommun: —— — — avstyrker vidare av principiella skäl att länsstyrelsens tillsynsuppgifter överföres till kommunerna.

3.2.49 Stockholms kommun: Hälsovårdsnämndcrnas arbete inom miljö- vårdssektorn har utökats kraftigt ttnder senare år. Ansvarsfördelningen mel- lan hälsovårdsnämnder och länsstyrelser har dock varit oklar varför tillsynen över miljöfarlig verksamhet inom vissa områden inte har fungerat helt till- fredsställande. Genom att överföra tillsynen helt till hälsovårdsnämnderna tas nämndernas kunskaper och kännedom om de lokala förhållandena tillva- ra.

3.2.50 Storumans kommun: _ — anser att man genom att överföra till- synsuppgiften från länsstyrelsen till hälsovårdsnämnden tillskapar ett till- synssystem som borde fungera bättre än det som finns i dag, under förutsätt- ning att vidareutbildning anordnas för de tjänstemän som skall handha tillsy- nen.

=— — — Storumans kommun anser vidare utredningens farhågor beträf- fande tillsynen av kommunens egna anläggningar vara ogrundade.

3.2.5] Strängnäs kommun: — — l tillsynsorganisationen föreslås ingå naturvårdsverket, länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Utredningen föreslår vidare att hälsovårdsnämnderna göres till lokal tillsynsmyndighet en- ligt ML. Kommunen ansluter sig till utredningens mening men vill starkt be- tona att kommunen ser det angeläget att all lokal tillsyn på sikt underställes hälsovårdsnämnderna. Därigenom borde största möjliga effektivisering kun- na erhållas, då hälsovårdsnämnderna torde vara den av tillsynsmyndigheter- na, som har lättast att kunna följa utvecklingen ur miljöskyddshänseende in— om en kommun.

3.2.52 Sundsvalls kommun: -— — — tillstyrker förslaget om att tillsynen över miljöfarlig verksamhet läggs över från länsstyrelserna på kommunernas hälsovårdsnämnder när det gäller verksamhet i kommunen.

Att kommunerna ej haft möjligheter att gå in med kontroll av om de före— skrivna villkoren verkligen efterföljts när det gällt en miljöstörande verksam- het i den egna kommunen har upplevts som en stor brist.

3.2.53 Södertälje kommun: För att ge stadga åt hälsovårdsnämudens arbets- uppgifter enligt miljöskyddslagen är det nödvändigt att på sikt all tillsyn läggs på hälsovårdsnämnderna. Under de första ärett av kommunal miljö- skyddstillsyn är det ofrånkomligt med en viss regional medverkan från läns-

Prop. l980/8l: 92 230

styrelsen. På sikt torde hälsovårdsnämnderna komma att få hela tillsynsan- svaret. En parallell med bygg- och planfrågorna och deras tyngdpunktsför- skjutning till kommunen kan ses som förebild. ——

Kommunen delar utredningens ståndpunkt att hälsovårdsnämnden på sikt skall bli lokal tillsynsmyndighet för alla ärenden enligt miljöskyddslagen . Denna lösning torde bli den effektivaste genom att utnyttja det kontaktnät och den lokalkännedom som en lokal myndighet har.

Komtnunen anser att det tydligare borde ha framförts att kommunen själv kan begära hos regeringen att få hela tillsynsansvaret fastställt när kommun byggt upp erforderliga personella och eventuella tekniska resurser. Enligt kommunens uppfattning hade det varit önskvärt att utredningen redan nu lagt fast när hälsovårdsnämnderna skall ta hela ansvaret för tillsynsverksam- heten inom miljöskyddsområdet.

3.2.54 Umeå kommun: Tillsynen enligt miljöskyddslagen är en verksamhet som har stor betydelse för kommunens möjligheter att observera och kon- trollera faktorer av vikt för hälsa och miljö. _ Utredningens förslag att överföra en viss del uppgifter enligt miljöskydds- - lagen till hälsovårdsnämnderna medför en ökad ekonomisk belastning för kommunerna.

Kommunen vill ändå tillstyrka att en del av de statliga tillsynsfunktionerna och därtill hörande myndighetsuppgifter överförs till hälsovårdsnämnderna." Detta måste dock innebära att motsvarande resurser överföres till kommu- nen.

3.2.55 Växjö kommun: Eftersom besiktnings- och kontrollorganisationen skall utredas kan det enligt kommunens mening ej vara lämpligt att nu göra ändringar i tillsynssystemet. Sådana ändringar bör övervägas först sedan den förutnämnda utredningen är slutförd.

3.2.56 Örebro kommun: — — —- Kommunen tror på en förbättrad tillsyn genom hälsovårdsnämndens medverkan. Förutsättningarna är dock

1. att betydande personalförstärkningar med speeialkunskap ställs till för- valtningens förfogande; h) . att personalen på hälsovårdsförvaltningen i övrigt under en övergångstid f är tillfälle fördjupa sina kunskaper beträffande de speciella arbetsuppgif- ter och den lagstiftning som hör samman med ML;

3. att en organisation i huvudsak enligt nu föreliggande utredningsförslag

från organisationsavdelningen kommer till utförande samt

4. att anvisningar utfärdas för hälsovårdsnämnderna beträffande ärendenas

praktiska handläggning.

3.2.57 Östersunds kommun: Förslaget om att hälsovårdsnätnnderna skall gö-

Prop. l980/8l: 92 231

ras till lokal tillsynsmyndighet för miljöskyddslagen löser problemet med oklarheter om var gränserna för tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och bål-

sovårdsnämnd går. . Att övergången skall ske successivt under en femårsperiod synes lämpligt.

3.2.58 Samarbetskommitle'n för hälsovårdsnämnderna i rikets större kom- muner: — — tillstyrker-'i princip förslaget att överflytta den-lokala tillsy- nen enligt miljöskyddslagen till hälsovårdsnämnderna, som därigenom ges ett samlat ansvar för miljötillsynen enligt såväl miljöskyddslag som hälso- vårdslagstiftning. Det kan ifrågasättas om det inte vore riktigast att redan från början fastställa en tidpunkt, då hälsovårdsnämnderna skall överta an- svaret för tillsyn av all miljöstörande verksamhet så att nämnderna får en ut- gångspunkt för sin planering för de utökade arbetsuppgifterna. Viss tvek- samhet har också uttalats från flera hälsovårdsnämnder beträffande försla- get att nämnderna skall kunna föra över vissa tillsynsobjekt till länsstyrelsen under en övergångstid. En sådan ordning kan medföra oklarheter i fråga om ansvar för tillsynen och kompetenstvister till förfång för en effektiv tillsyn.

3.2.59 Svenska kommunförbundet: Att hälsovårdsnämnderna blir tillsynsor- gan enligt miljöskyddslagen kan innebära flera fördelar. Hälsovårdsnämn- derna har en god kännedom om lokala förhållanden och rika tillfällen att gö- ra iakttagelser av betydelse för miljöskyddet. Även om miljöskyddslagstift- ningen 1969 bröts ut ur hälsovårdsstadgan och tillsynen lades på länsstyrel- serna. har för allmänheten hälsovårdsnämnderna fortsatt att vara det organ som man i första hand vänder sig till, då en miljöfarlig verksamhet i kommu- nen ger anledning till klagomål eller farhågor. Från allmän, kommunal synpunkt finns det flera fördelar med att hälso-' vårdsnämnderna får ett direktansvar för miljöskyddstillsynen. Bl. a. innebär det ökade möjligheter att kontrollera utsläpp och andra faktorer av betydelse för arbetsmiljö, underhåll och drift vid de kommunala anläggningar som till- kommit för att tillgodose väsentliga samhällsintressen —. Det finns dock synpunkter som kan tala mot ett sådant överförande av till- synsuppgifterna. Framför allt är det kommunernas nuvarande ekonomiska situation som gör det tveksamt, öm kommunerna f. n. bör åläggas ytterligare arbetsuppgifter inom miljöskyddet. — —-l— ' '—

Även om viss tveksamhet kan föreligga beträffande överförandet på hälsovårdsnämnderna av den lokala tillsynen över miljöfarlig verksamhet anser förbundet att den decentralisering av tillsynsverksamheten som därige- nom sker till kommunerna kommer att medföra större effektivitet i tillsynen. Förbttndet ställer sig därför positiv till förslaget. Innan det genomförs bör dock de ekonomiska förutsättningarna klarläggas."

3.2.60 Svenska naturskyddsföreningen: Det sagda innebär emeller- tid inte att föreningen instämmer i miljöskyddsutredningens förslag att prak-

Prop. l980/81: 92 232

tiskt taget all tillsyn enligt miljöskyddslagen skall föras över till hälsovårds— nämnderna. Tvärt om finns det enligt föreningens mening starka skäl som ta- lar för att tillsynsuppgifterna liksom f. n. skall fördelas mellan hälsovårds- nämnderna, länsstyrelserna och i någon mån naturvårdsverket.

-— — — De kommunala hälsovårdsnämnderna och deras personal har möjlighet att så småningom bygga upp — — kunskap om den egna kom- munen medan länsstyrelserna och deras personal knappast har möjlighet att bygga upp en lika god kunskap om ett helt län. Dessutom har hälsovårds- nämnderna snarlika tillsynsuppgifter på bl. a. hälsovårds- och arbetsmiljö- området vilket gör att hälsovårdsnämnderna och deras personal dels mer eller mindre ”på köpet" får kunskaper om den yttre miljön och de verksamheter som påverkar den, dels har goda möjligheter att samordna olika tillsynsverk- samheter och därmed minska den totala arbetsinsatsen.

Om sålunda hälsovårdsnämndernas bättre kännedom om den egna kom- munen talar för att vissa tillsynsuppgifter skall ligga hos dem, talar andra omständigheter för att andra tillsynsuppgifter skall ligga hos länsstyrelserna. Detta gäller främst den fortlöpande tillsynen av redan förprövad miljöfarlig verksamhet som bedrivs i stor skala eller som är av komplicerad natur.

Ytterligare ett skäl varför länsstyrelsen bör sköta tillsynen av större indu- strianläggningar är att de aktuella industrierna ofta har en mycket domine- rande ställning i orten. Av kommunalekonomiska skäl, sysselsättningsskäl ete. råder det ofta mer eller mindre uttalade beroendeförhållanden mellan dessa'industrier och kommunen. — —

Enligt föreningens mening bör tillsynsuppgifterna enligt miljöskyddslagen fördelas så mellan hälsovårdsnämnderna och länsstyrelsen att de senare får hand om tillsynen av mera storskalig och komplicerad miljöfarlig verksamhet . medan hälsovårdsnämnderna får sköta tillsynen av de mindre och enklare an- läggningarna. Den exakta gränsdragningen skulle antingen kunna åstadkom- mas genom att i miljöskyddskungörelsen tas in en katalog över vilka verk- samheter som skall tillses av den ena eller andra myndigheten eller också kun- de prövningsmyndigheten i samband med förprövningen från fall till fall be- sluta om vilken myndighet som skall sköta tillsynen. Naturligtvis skulle pröv- ningsmyndighetens beslut i detta fall'styras av vägledande riktlinjer i miljö- skyddskungörelsen. För miljöfarlig verksamhet som över huvud taget inte förprövats skulle i detta fall hälsovårdsnämnden generellt kunna bli tillsyns- myndighet. ' '

3.2.6] Sveriges industriförbund med instämmande av Stockholms handels- kammare: —- —— avstyrker emellertid förslaget att det nu fastlägges att hälsovårdsnämnderna på sikt skall ha hand om all tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen. Erfarenheterna visar att det tagit lång tid för länsstyrelser- na att till sig knyta erforderlig teknisk expertis för kontroll och tillsyn av tung

Prop. l980/8l: 92 233

processindustri. Att upprepa en sådan besvärlig rekryteringsprocess på kom- munnivå Och att skaffa kompetent personal förefaller orimligt att klara av in- om överskådlig tid.

Hälsovårdsnämnderna bör rustas upp personellt för att på sikt kunna ta om hand tillsynen för de s. k. beskedsärendena. — —

3.2.62 Tjänstemännens centralorganisation: —— — är tveksam till att lägga ett så stort ansvar för en effektivare tillsyn på hälsovårdsnämnderna. För att en effektiv tillsyn skall kunna utföras måste goda resurser och kompetens fin- nas. Det torde vara svårt att bygga upp en heltäckande kompetens som kan mäta sig med de resurser som står till förfogande för "motparten". Om man mot förmodan skulle lyckas bygga upp en stor kompetens på de områden som kan bli aktuella inom varje kommun, torde utnyttjandet av vissa speeia- lister bli begränsat, eftersom personer med specialkunskaper normalt endast kommer att utnyttjas under en begränsad tid på ”sitt" område.

3.2.63 Centralorganisationen SACO/SR: —— — tillstyrker att hälsovårds— nämnderna ges tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen. —- —

3.2.64 Kooperativa förbundet: —'— Däremot tror inte KF att det är lämpligt att överföra tillsynen till hälsovårdsnämnderna i den omfattning som utredningen föreslår. Endast de allra största kommunerna torde kunna anställa och effektivt utnyttja personal med de speeialistkunskaper inom skil- da områden som erfordras för en väl fungerande tillsyn. KF ser också en fara i att hälsovårdsnämnderna, framför allt på mindre orter, kotnmcr i konflikt med kommunens intresse av arbetstillfällen. KF föreslår att länsstyrelserna blir tillsynsmyndighet för sådan miljöfarlig verksamhet som prövas av kon- cessionsnämnden samt för de större och besvärligare anmälningsärendena.

3.2.65 Svenska hälsovårdstjänstemannaförhundet: — — — anser att en vä- sentlig effektivisering av tillsynen kommer att kunna ske i och med att hälso- vårdsnämnden blir tillsynsmyndighet.

Dock vill förbundet starkt understryka att effektiviteten är beroende av att arbetsfördelningen mellan olika myndigheter är klar och entydig. Av den an- ledningen bör som ovan berörts länsstyrelsens roll som prövande myndighet och hälsovårdsnämndens som tillsynsmyndighet renodlas. Detta är inte minst viktigt ur allmänhetens synpunkt som då har en myndighet hälsovårds- nämnden att vända sig till vid klagomål eller förfrågningar.

Mycket av den kunskap som hälsovårdsnämnden erhåller under utövandet av tillsyn måste återföras till olika planeringsproecsser inom kommunen.

Allt talar för att all tillsyn enligt miljöskyddslagstiltningen inom den i be- tänkandet föreslagna femåriga övergångsticlen bör åläggas hälsovårdsnämn- den.

Detta torde på sikt beträffande kunskapsbchovet inte behöva utgöra något

Prop. l980/81: 92 234

problem eftersom det förutsätts att tillsynsmyndigheten kan erhålla expert- hjälp från centralt håll.

3.2.66 Lantbrukarnas riksförbund: —— — — delar utredningens uppfattning om att tillsynen bör i så stor utsträckning som möjligt ske lokalt. Hälsovårds- nämnden är en lämplig instans för att utöva tillsynen under förutsättning att tillräckliga resurser ställs till hälsovårdsnämndens förfogande.

3.2.67 Riksförbundet för allmän hälsovård: anser utredningens sytt- punkter och förslag till lösningar av tillsynen i princip acceptabla. Konstate- randen beträffande det värde som ligger i hälsovårdsnämndernas lokalkänne— dom, förutsättningarna att som första part komma i kontakt med uppkomna problem och snabbt kunna rycka ut när så erfordras. är fakta som FAH an- ser så tungt vägande att de på sikt måste bli beaktade och inordnade i ett praktiskt handlingsmönster. — —

3.2.68 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: — — Från fritidsfiskets sida ställer vi oss dock ytterst tveksamma till att en sådan effektiv organisation skall kunna åstadkommas genom utredningens förslag att tillsynsansvaret över all miljöfarlig verksamhet på sikt skall överföras till hälsovårdsnämn- derna. Som utredningen påpekar är det visserligen sant att kommunernas hälsovårdsnämnder är de som bör äga bästa kännedomen om de lokala för- hållandena, men i de kärva ekonomiska förhållanden som råder, och med sannolikhet kommer att råda under lång tid, inom de allra llesta av landets kommuner. är det inte realistiskt att räkna med att dessa skall kunna avsätta de betydande medel som krävs, personellt, laboratoriemässigt rn. m., för en fungerande och kontinuerlig tillsyn.

Till detta kommer —— att miljöfarlig verksamhet inom en kommun ofta medför effekter långt utanför dennas gränser, exempelvis i hela vatten- system. Kommunen utgör därmed en alltför snäv administrativ enhet.

3.2.69 Miljövårdsgruppernas riksförbund oeh Miljöcentrum: —— —— delar i princip utredningens uppfattning att hälsovårdsnämnden i fortsättningen

görs till lokal tillsynsmyndighet enligt miljöskyddslagen i stället för länssty- relsen. —— En överföring av den lokala tillsynen över miljöfarlig verk-' samhet till hälsovårdsnämnderna kräver odiskutabelt kraftiga förstärkningar av hälsovårdsnämndernas resurser både på den personella sidan och labora- toriesidan.

Vår uppfattning att tillsynsverksamheten bör-övergå till hälsovårdsnämn- derna bottnar i att dessa hälsovårdsnämnder självfallet känner de lokala för- hållandena bäst. Å andra sidan bör det poängteras att hälsovårdsnämnderna i sin tillsynsverksamhet i vissa fall på grund av sin lokala politiska förankring kan komma att sätta arbetsmarknadspolitiska frågor och partipolitiska frå-

Prop. l980/81: 92 235

gor före miljöfrågorna. Den enskildes möjligheter att föra sin talan i den händelse han drabbas av miljöfarlig verksamhet bör därför förstärkas.

3.2.70 Stockholms läns landsting: Enligt landstingets mening är ambitionen att bättre utnyttja hälsovårdsnämndens lokala kännedom för tillsynen över miljöfarlig verksamhet 1 och f_ör sig riktig, men de flesta kommunerna 1 lan-

det är små och har knappa resurser för tillsynsarbetet. Många miljöfarliga verksamheter ligger' 1 småkommuner — — — och hälsovårdsnämnderna tor- de behöva ett starkt stöd av regional och central sakkunskap för att genom- gående kunna ta på sig ett så stort ansvar som utredningen föreslår. —— —-—-

3.2.7l Svenska kommunförbundets länsavdelning i Jönköping: Under förut- sättning att kommunerna erhåller ekonomisk kompensation i enlighet med utredningens förslag är länsavdelningen positiv till att tillsynsarbetet överförs till kommunerna. Avdelningen vill dock ifrågasätta om kraftigt utökad till- syn, bekostad av kommunerna, är rätt väg att komma till rätta med miljöpro- blemen. Större krav på att företagen själva på sikt tar ett ökat ansvar för mil- jöskyddet borde ställas.

3.2.72 Svenska kommunförbundets länsavdelning i Kalmar: delar utredningens uppfattning, att hälsovårdsnämnderna på sikt bör överta tillsy- nen av all miljöfarlig verksamhet. Detta förslag ligger väl i linje med de all- männa strävandena att överföra ansvar från central och regional nivå till kommunerna.

Länsavdelningen finner det välmotiverat att tills vidare dela ansvaret mel- lan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnderna på det sätt som föreslås av utred- ningen. Med hänsyn till hälsovårdsnämndernas nuvarande personalresurser är det rimligt att tillsynen av de större objekt, som förprövas av koncessions- nämnden, tills vidare sköts av länsstyrelsen.

3.2.73 Samarbetsgruppen i hälsovårdsfrågor för Torne- och Kalix älvdalar:

SHTK anser vidare att hela tillsynsansvaret bör åvila hälsovårds: nämnderna, i synnerhet bör detta gälla kommuner där de miljöfarliga verk-

samheterna (i regel) är av mindre omfattning.

Vid behov eller vid mer komplicerade objekt förutsätts helt naturligt möj- ligheterna till konsultation och samråd med t. ex. naturvårdsverket eller länsstyrelserna.

—— En sådan i hälsovårdsnämnderna utbyggd och samlad organisa- tion för beslut och tillsyn bör bidra till rationella fördelar, både personellt och ekonomiskt, samt föra miljö- och naturvårdsproblemen närmare allmän- heten.

3.2.74 Mellersta Blekinges naturvårdsförening: — — — Beträffande till- synssystemet är vi tveksamma till förslaget att helt överföra detta på lokala

Prop. l980/81: 92 236

hälsovårdsnämnder. Det ligger ett värde i decentralisering och närhet men hänsyn måste även tagas till möjligheterna att samla kunskaper och resurser, denna verksamhet bör innehålla ett visst mått av lokalt oberoende och enhet- lighet i bedömningen. Vi ser det således som en styrka om länsstyrelserna fortsatt behåller en stor del av ansvaret för tillsynsverksamheten men i intimt samarbete med de lokala hälsovårdsnämnderna.

3.2.75 Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare: — — — är synnerligen tveksam till att förlägga tillsynsverksamheten till kommunerna. Såväl kommuner som industrier tar miljön i anspråk. Dessutom är trots allt antalet miljöstörande verksamheter i det stora flertalet kommuner så begrän- sade, men samtidigt kanske så komplicerade, att hälsovårdsnämnderna svår- ligen kan behärska materien utan betydande personella förstärkningar. Det torde därför finnas anledning ifrågasätta, om inte länsstyrelserna borde vara de organ, som ansvarar för tillsynen. — — —

3.2.76 Boliden Metall AB: Det är helt orimligt att begära att hälsovårds- nämnderna —— skall kunna besitta erforderlig teknisk kompetens för att utöva tillsyn av komplicerade anläggningar, i första hand processindustri- er. Det torde av resurs- och kostnadsskäl inte heller vara möjligt att inom rimlig tid höja den tekniska kunskapsnivån inom hälsovårdsnämnderna i er- forderlig grad. Länsstyrelsen bör därför vara primär tillsynsmyndighet med möjlighet att delegera tillsynen av enklare verksamhet till hälsovårdsnämn- derna.

3.3 Kommunens möjlighet att frånträda tillsynsansvaret under en övergångsperiod Av föregående avsnitt framgår att flertalet remissinstanser inte har något att erinra mot utredningens förslag att hälsovårdsnämnderna genom kommu- nen uncler en femårig uppbyggnadsperiod skall ha möjlighet att frånträda de- lar av sitt tillsynsansvar som avser all icke förprövningspliktig verksamhet och den verksamhet som förprövas vid länsstyrelsen. En del av remissinstan- serna. främst länsstyrelserna. har emellertid också kritiska synpunkter på förslaget och menar i motsats till utredningen att hälsovårdsnämnderna bör få sina tillsynsuppgifter genom delegering från länsstyrelsen.

3.3.1 Svea hovrätt: Utredningen föreslår vidare att hälsovårdsnämnderna un- der en övergångstid skall kunna överlåta delar av sitt tillsynsansvar till läns- styrelsen. Enligt förevarande paragraf utövar emellertid hälsovårdsnämnden den lokala tillsynen inom kommunen om inte regeringen bestämmer annat. På sikt avses hälsovårdsnämnderna få tillsynsansvaret för all miljöfarlig verksamhet. Det avses ankomma på regeringen att bestämma när tillsynsan- svaret kan överflyttas till hälsovårdsnämnderna. Såsom redan framgått med- delas dock enligt regeringsformen föreskrifter om kommunernas befogenhe- ter och åligganden i lag.

Prop. I980/8]: 92 237

3.3.6 Länsstyrelsen i Blekinge län: _— — För att utföra tillsynen och de yt- terligare arbetsuppgifter tillsynsmyndigheten åläggs enligt utredningens för- slag krävs ett ekologiskt och tekniskt kunnande som det knappast är troligt att landets 277 häls0vårdsnämnder var för sig får till förfogande. Med hän- syn härtill och till vad kommunerna i länet framfört är det enligt länsstyrel— sens uppfattning mest ändamålsenligt att fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd sker genom delegation på likartat sätt som sker i vissa frågor rörande naturvårdslagen — —.

3.3.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län: _— — — föreslår att fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd i stället sker genom delegation av länsstyrelsen på sätt som sker i vissa frågor enligt naturvårdsla— gen. Sådan delegering bör ske efter överenskommelse mellan länsstyrelsen och vederbörande kommun, varvid hänsyn bör tas till kommunens möjlighe- ter att utöva tillsyn mot bakgrund av resurser och förekomst av speciella mil- jöfarliga verksamheter inom kommunen.

3.3.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: För den händelse utredningens förslag genomförs i detta avseende anser länsstyrelsen att ett al- ternativ till denna uppdelning. som framstår som stelbent, skulle vara någon form av delegering av tillsynsuppgifterna till hälsovårdsnämnden i den takt hälsovårdsnämnderna får erforderliga resurser. I den föreslagna 38 & miljö- skyddslagen anges att hälsovårdsnämnden skall utöva den lokala tillsynen in- om kommunen och att länsstyrelsen skall utöva den regionala tillsynen in- om länet. Vad detta innebär är oklart. Detta måste klarläggas så att tillsyns- uppgifterna fördelas och samordnas på lämpligt sätt.

3.3.9 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: — — — Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning bör fördelningen av tillsynsansvaret mellan hälsovårdsnämnden och länsstyrelsen avgöras från fall till fall och ske genom delegationsbeslut fatta- de inom respektive län och inte genom central kungörelse.

3.3.10 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ansvarsfördelningen i tillsynsarbetet mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd blir av större intresse först när det gäller att avgöra vem som ansvarar för att tillräcklig tillsyn bedrivs vid viss verksamhet och vem som skall meddela erforderliga förelägganden och för- bud. Här kommer också frågorna om de olika hälsovårdsnämndernas resur- ser och kompetens in. Dessa frågor torde bäst kunna bedömas av de berörda kommunerna och hälsovårdsnämnderna själva. Länsstyrelsen föreslår att tillsynsansvaret i här berörda avseenden får ligga kvar hos länsstyrelserna men att dessa får möjlighet att efter framställning från hälsovårdsnämnd helt eller delvis delegera tillsynsansvaret, exempelvis inom vissa branscher, till hälsovårdsnämnderna. Härigenom får dessa möjlighet att själva avgöra hur mycket ekonomiska och personella resurser som de skall satsa på tillsyns-

Prop. HSO/81:92 238

3.3.2 Kammarrätten i Stockholm: Utredningen föreslår (38 å andra stycket) att hälsovårdsnämnden utövar den lokala tillsynen inom kommunen, ”om inte regeringen bestämmer annat”. Man har tänkt sig en övergångstid av fem år, då tillsynsansvaret åtminstone delvis inte skall behöva ankomma på häl- sovårdsnämnden. Med hänsyn till att hälsovårdsnämnden faktiskt redan har fullt tillsynsansvar enligt hälsovårdsstadgan, även om nämndens resttrser för ändamålet ibland kan vara otillräckliga, anser kammarrätten att de föreslag- na orden "om inte regeringen bestämmer annat” bör utgå.

3.3.3 Riksrevisionsverket: _ — avstyrker utredningens förslag att kom- munerna till länsstyrelserna under en övergångstid skall ha ensidig rätt att flytta över tillsynsansvaret för vissa eller i mycket speciella fall alla anlägg- ningar. Om länsstyrelserna får någon form av tillsynsansvar över hälsovårds- nämnderna bör det vara möjligt för länsstyrelsen att vid behov stödja nämn- derna inom ramen för en sådan tillsyn.

3.3.4 Länsstyrelsen i Uppsala län: _— —— är inte negativ till att hälsovårds- nämnderna ges ökade befogenheter men fördelningen av tillsynsansvaret bör självfallet ske genom delegation på sätt som nu sker i vissa frågor enligt na- turvårdslagen. Att som utredningen föreslår på sikt överföra allt tillsynsan- . svar på hälsovårdsnämnderna torde i praktiken leda till antingen en sämre tillsyn eller resursslöseri i kommuner som måste bygga upp särskilda resurser för tillsynen av enstaka och komplicerade verksamheter. Behov kan också finnas att hänskjuta en fråga till överordnad instans.

3.3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — delar också i stort sett ut- redningens förslag att hälsovårdsnämndernas tillsynsområde i detta skede skall omfatta icke förprövningspliktig och icke tillståndspliktig verksamhet således huvudparten av all miljöstörande verksamhet samt att kommu- nerna under en övergångsperiod av fem år skall äga rätt att överlåta delar av sitt tillsynsansvar till länsstyrelsen. Länsstyrelsen vill dock varna för en allt- , för stelbent begränsning av tillsynsansvaret, samtidigt som det måste fram- hållas det angelägna i att full klarhet alltid finns om vilken tillsynsmyndighet ' som har ansvaret för ett visst tillsynsobjekt. Fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd bör därför ske genom delegation i princip på sätt som nu sker i vissa frågor rörande naturvårdslagen. Överta- gandet av tillsynsuppgifterna bör härjämte ske efter en av kommunen fram- lagd tidsplan. Länsstyrelsen anser att erfarenheterna av hälsovårdsnämnder- nas övertagande av nu aktuella tillsynsuppgifter bör få bilda underlag för om och när tillsynsansvaret för alla miljöfarliga anläggningar skall läggas på 10- kal nivå. I en överarbetad miljöskyddskungörelse är det nödvändigt att sam- verkan i tillsynsfrågorna mellan länsstyrelse och hälsovårdsnämnd närmare regleras.

Prop. l980/8]: 92 339

verksamheten och individuella och smidiga lösningar av ansvarsfördelnings- frågorna borde bli möjliga. En fördelningsgrund som därvid på sikt kan komma att bli vanlig är att länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen vid anlägg- ningar där fortlöpande mätningar sker och hälsovårdsnämnderna vid övriga anläggningar. Härigenom skulle de bearbetningsmöjligheter av mätvärden som håller på att skapas inom miljövårdens informationssystem (Delprojekt Ml-Ol) utnyttjas på bästa sätt.

3.3.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Behovet av ökade insatser för tillsyn inom miljöskyddsområdet har länge framhållits och ökade resurser har också tillkommit. Ytterligare förstärkning av tillsynsverksamheten kan behövas i vissa län. Den av utredningen föreslagna utökningen av tillsynsorganen ge- nom att även hälsovårdsnämnderna formellt skall utöva tillsyn enligt miljö— skyddslagen är i princip lämplig. Hälsovårdsnämnderna deltar redan i viss ut- sträckning i tillsynsarbetet inom miljöskyddet. Deras resurser är dock be- gränsade. För att en överflyttning till hälsovårdsnämnderna av tillsynsansvar enligt miljöskyddslagen skall medföra någon förbättring är det nödvändigt att hälsovårdsnämnderna har tillräckliga personella resurser och kunskaper/sakkunskap beträffande aktuella tillsynsobjekt. Detta är oftast inte fallet i dag. — — Riskerna för att de nu begränsade resurserna för tillsyn splittras är uppenbara och måste beaktas. Ett successivt överflyttande av tillsynsuppgifter till hälsovårdsnämnderna bör därför ske i den takt perso- nella resurser ställs till förfogande. Formerna för detta bör utredas (t. ex. de- legering av länsstyrelsen efter framställning från kommunen på liknande sätt som enligt naturvårdslagen, vissa grupper av anläggningar och verksam- heter). Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsen som tillsynsorgan vid behov bistå hälsovårdsnämnderna i deras tillsynsarbete och informera om detta. För att länsstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter är det nödvändigt att länsstyrelsen också får syssla med direkt tillsynsverksamhet för att kunna bibehålla och utveckla sitt kunnande i väsentliga avseenden. Detta bedömer länsstyrelsen vara angeläget även för att länsstyrelsen som besluts- och remissorgan i prövningsärenden skall kunna motsvara skäliga krav på kännedom om praktiska driftsförhållanden och resultat. Länsstyrel— sen bör därför även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för vissa typer av an- läggningar. Länsstyrelsen föreslår därför att tillsynen beträffande anlägg- ningar som tillståndsprövats av koncessionsnämnden även framdeles skall ut- övas av länsstyrelsen.

3.3.12 Länsstyrelsernas organisationsnämnd: Enligt utredningen bör tillsyns- ansvaret på sikt överföras till hälsovårdsnämnderna. Inledningsvis föreslås att tillsynsansvaret begränsas till icke förprövningspliktig miljöfarlig verk- samhet och sådan verksamhet som prövas av länsstyrelsen efter anmälan. Sistnämnda ansvar skall hälsovårdsnämnd efter eget bedömande kunna över-

Prop. 1980/8l : 92 240

låta till länsstyrelsen i länet avseende särskilt angivna anläggningar. LON för— ordar i stället samma lösning som i byggnads- och naturvårdslagstiftningen. Detta innebär att länsstyrelserna delegerar sin befogenhet angående tillsyn och beslutanderätt i samband därmed till de hälsovårdsnämnder som förfo- gar över erforderlig sakkunskap.

3.3.l3 Kiruna kommun: _ —- _ Fördelningen mellan tillsynsmyndigheterna av tillsynsobjekten under en övergångstid om högst fem år tillstyrkes av kom- munen som under denna tid hinner arbeta in en organisation för handläggan- de av samtliga miljöfarliga verksamheter som finns inom kommunen.

3.3.14 Kungsbacka kommun: Förslaget om successiv övergång av tillsynen från länsstyrelsen till hälsOVårdsnämnden tillstyrkes. Förfarandet synes utgö- ra en praktisk lösning och bör göra det lättare för båda parter att planera, di- mensionera och anpassa sin verksamhet.

3.3.15 Lessebo kommun: Ett generellt överförande av tillsynsupp- gifter som förprövats av länsstyrelsen synes något tveksamt. Viss speciell verksatnhct med ett fåtal enheter inom länet bör lämpligen ligga kvar hos länsstyrelsen. Hälsovårdsnämnder bör i sådana fall ha rätt att begära tillsyn från länsstyrelsen, varom beslut kan fattas i varje enskilt ärende. För mindre kommuner med en eller två tjänstemän hos hälsovårdsnämnden kan viss till- syn som kräver komplicerade mätningar bli ett problem. Denna tillsyn bör för sådana nämnder kunna lösas, dels genom fortlöpande samarbete med länsstyrelsens personal, dels genom anlitande av konsultfirmor. Angeläget i tillsynsarbetet är