SOU 2024:34

Ansvar och oberoende - public service i oroliga tider

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 23 februari 2023 att ge en parlamentarisk kommitté i uppdrag att föreslå hur public service-uppdraget ska regleras från och med 2026 och föreslå vad som ska ingå i uppdraget under nästa tillståndsperiod, dvs. 2026–2033.

Genom beslut den 24 februari 2023 förordnade chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Parisa Liljestrand, styrelseordföranden Göran Hägglund som ordförande i kommittén. Som övriga ledamöter förordnades den 20 mars 2023 riksdagsledamöterna Kristina Axén Olin (M), Alexander Christiansson (SD), Catarina Deremar (C) och Hans Eklind (KD), f.d. statsrådet Lars Leijonborg (L), riksdagsledamöterna Amanda Lind (MP), Lawen Redar (S) och Vasiliki Tsouplaki (V). Som experter förordnades samma dag ämnesrådet Tove Axelsson, kanslirådet Linus Fredriksson, departementssekreteraren Rebecca Ideström och rättssakkunniga Zebastian Leach.

Ämnesrådet Emma Alskog anställdes som huvudsekreterare i kommittén fr.o.m. den 13 mars 2023. Rättssakkunniga Dante Olason Hallberg anställdes som sekreterare fr.o.m. den 15 mars 2023. Verksamhetsstrategen Heli Hirsch anställdes som sekreterare fr.o.m. den 20 mars 2023. Bolagsjuristen Elisabeth Bill anställdes som sekreterare fr.o.m. den 1 april 2023.

Kommittén har antagit namnet 2023 års parlamentariska public service-kommitté.

Härmed överlämnar kommittén betänkandet Ansvar och oberoende

– public service i oroliga tider (SOU 2024:34). Kommitténs uppdrag

är därmed slutfört.

Till betänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden.

Stockholm i maj 2024

Göran Hägglund

Kristina Axén Olin Alexander Christiansson

Catarina Deremar Hans Eklind

Lars Leijonborg Amanda Lind

Lawen Redar Vasiliki Tsouplaki

/ Emma Alskog Elisabeth Bill

Heli Hirsch Dante Olason Hallberg

Sammanfattning

I betänkandet redovisar 2023 års parlamentariska public servicekommitté sina förslag till hur public service-uppdraget ska regleras från och med 2026 och vad som ska ingå i uppdraget under tillståndsperioden 2026–2033. Förslagen syftar till att skapa goda förutsättningar för public service-verksamheten och upprätthålla och värna dess oberoende.

Kapitel 1 Författningsförslag

Kapitlet innehåller kommitténs förslag till en ny lag om public service. Det lämnas också förslag på ändringar i radio-_och_tv-lagen (2010:696) och andra lagar som är en följd av den nya lagen.

Kapitel 2 Uppdragets utgångspunkter och genomförande

Kapitlet inleds med en beskrivning av kommitténs uppdrag. Därefter följer en redogörelse för hur kommitténs arbete har genomförts och vad som har varit de övergripande utgångspunkterna för detta arbete. Utgångspunkten för förslagen i betänkandet är att dessa ska stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende och ta hänsyn till behovet av en välfungerande mediemarknad, med både ett starkt och oberoende public service och livskraftiga kommersiella medier.

Kapitel 3 Public service i oroliga tider

I kapitlet konstateras bland annat att den fördjupade säkerhetspolitiska krisen i Europa, som orsakats av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, har förändrat säkerhetsläget i Sverige och i närområdet i grunden och för lång tid framöver. Kommittén framhåller att public service har en viktig roll som tillhandahållare av opartisk och saklig nyhetsrapportering när samhället utsätts för kriser och oförutsedda händelser samt att det nya säkerhetspolitiska läget innebär att tillgången till information via public service ökar i betydelse. För att public service ska kunna uppfylla sitt ansvar i det civila försvaret förväntas företagen behöva lägga ytterligare tid och resurser på säkerhets- och beredskapsarbete under nästa tillståndsperiod. Kommittén betonar bland annat betydelsen av en robust infrastruktur för företagens distribution samt vikten av att företagen har ett högt förtroende och en förmåga att snabbt nå ut med oberoende, saklig och tillförlitlig information till allmänheten. Vidare understryker kommittén behovet av att public service-företagen arbetar med att motverka desinformation och informationspåverkan samt vikten av att UR:s utbildningsuppdrag kan upprätthållas vid höjd beredskap.

Kapitel 4 Public service-företagens unika roll och betydelse för samhället och publiken

I kapitlet behandlas inledningsvis public services roll i samhället och vissa aspekter som är särskilt viktiga för uppdraget i allmänhetens tjänst. Det konstateras att public service, genom uppdraget att tillhandahålla opartisk och saklig information, anses ha en viktig demokratisk funktion samt att det för public services roll i det demokratiska systemet är centralt att verksamheten har ett högt förtroende och uppfattas som betydelsefull.

I kapitlet beskrivs också hur mediemarknaden är i förändring och hur förändringarna kan tänkas påverka public service-företagen och andra mediebolag. Globaliseringen och digitaliseringen av medielandskapet har i grunden både förändrat mediemarknaden och användarnas medievanor. Svenska medier konkurrerar i dag med globala medieaktörer, både om användarnas tid och om annonsintäkter. En allt större del av mediekonsumtionen sker på internet, framför allt

bland unga. De nya konsumtionsmönstren har påverkat hela mediemarknaden, men i synnerhet marknaden för rörlig bild och dagspress. Det konstateras att teknikutvecklingen innebär nya möjligheter att nå ut med utbudet och effektivisera arbetet. Det innebär dock också utmaningar i form av exempelvis snabb spridning av desinformation.

Kapitel 5 En lag om public service och teknikneutrala villkor för innehållet

I kapitlet lämnar kommittén förslag till en ny lag om public service. Det föreslås att merparten av de bestämmelser som reglerar public service-uppdraget samlas i den nya lagen. Det handlar om vad som ingår i uppdraget, hur uppdraget ges, vilka villkor som ställs upp för uppdraget och hur det finansieras. Bestämmelserna om finansieringen av uppdraget motsvarar bestämmelserna i lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, som föreslås upphävas. Kommittén bedömer att bestämmelser om krav på sändningstillstånd för public service-företagens sändningar i marknätet och villkor som är specifikt relaterade till marknätssändningarna även fortsatt ska regleras i radio-_och_tv-lagen. Några programrelaterade villkor, dvs. villkor som gäller för innehållet i public service, föreslås dock inte längre kunna ställas upp i sändningstillstånden.

Kommittén föreslår att vissa grundläggande principer för public service-uppdraget bör framgå direkt av den nya lagen. Det handlar bland annat om krav på oberoende och självständighet, omsorg om demokratiska värden, krav på opartiskhet och saklighet samt förbud mot reklam och mot otillbörligt kommersiellt gynnande. I lagen ges också stöd för att ställa upp mer detaljerade villkor för uppdraget i beslut av regeringen (public service-beslut).

Det föreslås att villkor som gäller för innehåll ska kunna ställas upp oavsett vilken form innehållet har och hur det distribueras. Villkoren bör därför, förutom program som består av ljud eller rörlig bild, även kunna omfatta andra publiceringar som exempelvis text, stillbilder och grafik. Villkoren bör också kunna gälla publiceringar som företagen gör på till exempel sociala medier eller andra digitala plattformar som inte är företagens egna.

Kommittén föreslår att regeringens beslut om villkoren för respektive public service-företags verksamhet, public service-besluten, ska

gälla under samma period som sändningstillstånden. Kommande public service-beslut och de villkor som ställs upp i besluten bör således gälla i åtta år – från och med 2026 till och med 2033. Det föreslås också att besluten, på motsvarande sätt som gäller i dag, inte får innehålla andra programrelaterade villkor än sådana som public service-företagen har godtagit. Slutligen föreslås att innehållsuppdraget under nästa tillståndsperiod ska vara teknikneutralt och att de villkor som ställs upp för innehållet i public service-besluten ska gälla oavsett hur innehållet distribueras till allmänheten.

Kapitel 6 Granskningen av programverksamheten

I kapitlet lämnar kommittén förslag på ökade möjligheter till granskning och sanktioner, så att granskningen och sanktionerna kan omfatta all programverksamhet från public service-företagen. Förslaget innebär att granskningsnämnden för radio och tv ska kunna granska innehållet i en publicering från ett public service-företag oavsett vilken form innehållet har (till exempel ljud, rörlig bild eller text) och hur innehållet distribuerats. Nämnden föreslås exempelvis kunna granska innehållet i publiceringar som består av text och publiceringar som gjorts på externa plattformar som exempelvis sociala medier. Sådana publiceringar föreslås också omfattas av samma sanktionsmöjligheter som finns i radio-_och_tv-lagen. Kommittén konstaterar att den praxis som har utarbetats av granskningsnämnden kommer att behöva utvecklas och anpassas för att kunna tillämpas även på den nya typ av publiceringar som villkoren föreslås gälla för.

Kapitel 7 Ramarna för public service-uppdraget

I kapitlet behandlas ramarna för public service-företagens uppdrag under nästa tillståndsperiod. Kommittén föreslår ingen ändring av vad som utgör respektive företags kärnverksamhet. Däremot anser kommittén att begreppsanvändningen i definitionen av kärnverksamhet bör ses över.

Även om innehållsuppdraget föreslås bli teknikneutralt så konstaterar kommittén att uppdraget ska uppfyllas genom att producera, sända och tillhandahålla program som består av ljud eller rörlig bild. Andra medieformer som företagen använder sig av ska syfta till att

utveckla och stödja ljudet eller den rörliga bilden och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna verksamhet.

Kommittén bedömer att det inte längre finns skäl att ange att det ska råda en god balans i omfattningen mellan företagens kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. Detta eftersom villkoret kan uppfattas som att det kan eller bör upprätthållas en jämvikt mellan verksamheterna, vilket i sin tur riskerar att leda till en osäkerhet kring var företagens prioriteringar bör ligga. Det föreslås därför att villkoret inte längre ska ställas upp. Kommittén framhåller att huvuddelen av företagens resurser och kapacitet ska läggas på ljudet respektive den rörliga bilden.

Kapitel 8 Hur public services innehållsuppdrag ska utformas

I kapitlet behandlas hur innehållsuppdraget till public service-företagen ska utformas under nästa tillståndsperiod. Kommittén framhåller vikten av att programverksamheten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kommittén bedömer att innehållsuppdraget bör vara brett formulerat och att det fortsatt bör ställas krav på public service-företagen att erbjuda ett mångsidigt programutbud med hög kvalitet som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. Det innebär att public service bör kunna erbjuda program inom olika genrer och ämnen som riktar sig till olika målgrupper, för att kunna tillgodose behov och intressen hos befolkningen i hela landet. Hela utbudet ska dock kunna motiveras utifrån uppdraget.

Kommittén bedömer vidare att public service-företagens uppdrag som rör det svenska språket är allt viktigare. Uppdraget att tillhandahålla ett varierat utbud på svenska blir alltmer betydelsefullt i ett globaliserat medielandskap. Kommittén föreslår att public serviceföretagen fortsatt ska erbjuda ett varierat utbud på det svenska språket och ha ett särskilt ansvar för språket och dess ställning i samhället. Det föreslås också att språkvårdsfrågor ska beaktas i högre grad än tidigare.

När det gäller folkbildningsuppdraget gör kommittén bedömningen att det är en central del av innehållsuppdraget och att public service-företagen genom sin särskilda ställning har en unik möjlighet

att på olika sätt ge bildning till publiken. Medie- och informationskunnighet, MIK, bedöms vara en naturlig och viktig del av detta uppdrag. Kommittén bedömer att public service-företagens arbete med att stärka MIK hos allmänheten fyller en allt viktigare funktion, bland annat när det gäller förmågan att stå emot desinformation och påverkanskampanjer.

Vidare bedömer kommittén att kvalitativ journalistisk nyhetsförmedling på nationell, regional och lokal nivå är en central del av det demokratiska systemet och bör värnas. Som en del av SR:s och SVT:s nyhetsverksamhet anser kommittén att bevakningen av svagt bevakade områden är av stor betydelse. Kommittén föreslår därför att det fortsatt ska ställas krav på företagen att ha en journalistisk bevakning av dessa områden. I syfte att tydliggöra regleringen föreslås dock att det inte längre ska ställas krav på företagen att stärka – i betydelsen öka – denna bevakning.

Kommittén framhåller att public service är till för befolkningen i hela landet och att speglingsuppdraget fortsatt är av stor vikt. För att undvika detaljreglering föreslår kommittén att villkoret om spegling ska ändras så att det framgår att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och hela befolkningen. Av samma skäl och för att krav på jämställdhet och mångfald ingår i den så kallade demokratibestämmelsen ska nuvarande villkor om jämställdhet och mångfald inte längre ställas upp.

När det gäller utbudet på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk föreslår kommittén att förstapubliceringar på vart och ett av de nationella minoritetsspråken och teckenspråk ska öka under tillståndsperioden och att företagens samlade utbud på finska, meänkieli, romani chib, samiska och teckenspråk varje år minst ska uppgå till den nivå som uppnås 2025. Public service-företagens samlade utbud på jiddisch föreslås öka under tillståndsperioden jämfört med 2025 års nivå. I syfte att understryka vikten av kvalitet i utbudet föreslår kommittén att det ska ställas krav på att programutbudet ska ha relevans för de berörda grupperna.

Kommittén bedömer slutligen att övriga villkor i innehållsuppdraget i sak bör gälla oförändrade under nästa tillståndsperiod.

Kapitel 9 Samverkan med och hänsyn till kvalitativa nyhetsmedier

I kapitlet behandlas frågor som rör hur samverkan mellan public service-företagen och kvalitativa nyhetsmedier fungerar i praktiken och hur hänsyn tas till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad i hela landet.

Kommittén bedömer att det inte bör införas en reglerad samverkan mellan public service-företagen och kvalitativa nyhetsmedier. SR och SVT bör dock i högre grad än i dag ha ett förhållningssätt som utgår från en medvetenhet om kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar. Enligt kommittén ska det därför fortsatt ställas krav på SR och SVT att i sin nyhetsverksamhet ta hänsyn till dessa mediers konkurrensförutsättningar. Det föreslås också att det ska införas ett krav på att SR och SVT ska ha en kontinuerlig dialog med kvalitativa nyhetsmedier. Därutöver föreslås att det ska göras en analys av utvecklingen på den svenska mediemarknaden och hur public serviceföretagen bidrar till mediemångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad, med särskilt fokus på nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet.

När det gäller möjligheten att tillhandahålla text vid sidan av ljud och rörlig bild inom ramen för nyhetsuppdraget understryker kommittén att ett teknikneutralt innehållsuppdrag inte innebär att företagen ges ett multimedialt uppdrag som kan uppfyllas oavsett medieform. Liksom det övriga innehållsuppdraget uppfylls nyhetsuppdraget genom ljud eller rörlig bild. Såväl i nyhetsverksamheten som i företagens övriga programverksamhet ska företagens kompletterande verksamhet utveckla och stödja ljudet eller den rörliga bilden och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna verksamhet. Vidare bör användningen av text i SR:s och SVT:s nyhetsverksamhet ske med en hög medvetenhet om och med hänsynstagande till kvalitativa nyhetersmediers konkurrensförutsättningar. Kommittén föreslår därutöver att det ska ställas krav på SR och SVT att årligen redovisa hur de använder text i sin nyhetsverksamhet.

Kapitel 10 Samverkan för att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet

I kapitlet behandlas frågan om public service-företagens roll på och ansvar för den svenska produktionsmarknaden för radio, tv och film. Kommittén bedömer att public service-företagen har en allt större betydelse för produktionsmarknaden i Sverige. Att det finns en livskraftig produktionsmarknad i hela landet är av avgörande betydelse för innehåll på svenska med en svensk kontext. Villkoret om att företagen ska bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet fyller därmed en viktig funktion och det föreslås fortsatt ställas upp. Enligt kommittén ska det utöver kravet på tydlighet vad gäller företagens organisation för inköp och beställningar av extern produktion även ställas upp ett krav på framförhållning.

Enligt kommittén spelar SVT en viktig roll för den svenska filmen. För att upprätthålla svensk filmproduktion är det av avgörande betydelse att SVT även fortsatt tar ett ansvar för svensk film. Kommittén föreslår därför att det fortsatt ska ställas krav på SVT att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. Kommittén understryker att ett sådant ansvar bör ske genom en fortsatt långsiktighet i finansieringen av svensk film.

Kapitel 11 Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

I kapitlet föreslås att de tillgänglighetskrav som finns i sändningstillstånden, och som i dag endast gäller för sändningar i marknätet, ska göras teknikneutrala och även omfatta public service-företagens programverksamhet på internet.

Kapitel 12 Sponsring

I kapitlet behandlas frågor om public service-företagens möjligheter till sponsring. Kommittén föreslår att SR:s möjlighet att sända och tillhandahålla direkt sponsrade program ska tas bort. För SVT föreslås att direkt sponsring enbart ska få förekomma i SVT:s sändningar och tillhandahållanden av sportevenemang och av den internationella finalen av Eurovision Song Contest. Begränsningen för SVT om att

sponsring får förekomma i samband med högst 20 evenemang per år föreslås gälla som ett genomsnitt under tillståndsperioden. Inga ändringar föreslås när det gäller företagens möjligheter att sända och tillhandahålla indirekt sponsrade program.

Kapitel 13 Sidoverksamheter

I kapitlet behandlas frågor om public service-företagens möjligheter att bedriva sidoverksamhet. Det föreslås ingen ändring i regleringen. Kommittén anser dock att företagen bör vara särskilt återhållsamma med licensering eller försäljning av produkter som inte främst syftar till att göra det innehåll som företagen har producerat tillgängligt för publiken. Kravet på att bedriva verksamheten effektivt bör enligt kommittén även fortsatt vara prioriterat i en situation där olika aspekter vägs mot varandra.

Kapitel 14 Förhandsprövning av nya tjänster

I kapitlet behandlas systemet med förhandsprövning av nya tjänster hos public service-företagen. Kommittén bedömer att systemet med förhandsprövning bör finnas kvar och att det i nuläget inte finns behov av att föreslå ändringar av systemet. Kommittén anser dock att det finns anledning att följa tillämpningen av systemet bland annat utifrån behovet av en mångfald på mediemarknaden och för att säkerställa att public service inte snedvrider konkurrensen på denna marknad.

Kapitel 15 Uppföljningen av public service-uppdraget

I kapitlet konstaterar kommittén att granskningsnämnden för radio och tv:s uppföljning av hur public service-uppdraget uppfylls och nämndens granskning av innehållet i publiceringar från företagen är grundläggande för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet.

I fråga om SR:s, SVT:s och UR:s public service-redovisningar anser kommittén att huvudsyftet i fortsättningen bör vara att redovisningarna ska utgöra ett underlag för granskningsnämndens bedömning av om företagen har uppfyllt sina uppdrag. Det föreslås att företagen ska

tillhandahålla sammanfattande information till allmänheten om hur uppdragen har uppfyllts under året. Även när det gäller nuvarande redovisningsvillkor föreslås ändringar i några avseenden, bland annat föreslås att företagen ska redogöra för alla innehållstjänster som de erbjuder allmänheten.

Kommittén föreslår vidare att det under tillståndsperioden ska genomföras en extern analys av företagens arbete med och redovisning av produktivitet och effektivitet i verksamheten, i syfte att öka transparensen kring företagens ekonomi och deras arbete med effektivisering. Det föreslås även att det under tillståndsperioden ska genomföras studier för att belysa centrala aspekter av public service-företagens verksamhet, i syfte att stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende. En forskningsstudie bör genomföras för att på ett övergripande och kunskapsinriktat sätt belysa villkoret om opartiskhet. Andra delar av public service-företagens verksamhet som bör belysas och analyseras är företagens användning av text i sina digitala innehållstjänster, företagens närvaro på externa plattformar och mångfalden i programutbudet.

Kapitel 16 Hur utbudet ska sändas och tillhandahållas

Kapitlet behandlar hur public service-företagens utbud ska sändas och tillhandahållas under nästa tillståndsperiod.

När det gäller kraven på distribution i marknätet bedömer kommittén att public service-företagens sändningar även under nästa tillståndsperiod bör kunna tas emot av minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen. Kommittén föreslår dock att kraven på att SR och SVT ska sända fyra programtjänster ska göras mer flexibla. Det föreslås att företagen ska ges möjlighet att sända minst två och högst fyra programtjänster i marknätet. Syftet med förslaget är att öka public service-företagens möjligheter att själva välja hur utbudet ska sändas och tillhandahållas när medievanorna förändras samtidigt som marknätets betydelse ur beredskaps- och säkerhetssynpunkt upprätthålls.

Enligt kommittén är en naturlig följd av att public service-uppdraget görs mer teknikneutralt att public service-företagen, som utgångspunkt, bör ges möjlighet att välja distributionsform för att nå ut med utbudet till befolkningen och uppfylla sina uppdrag. Kommittén föreslår därför att kravet på att innehållsuppdraget i huvudsak ska upp-

fyllas i marknätet inte längre ska ställas upp. Enligt kommittén finns det dock anledning att försäkra sig om att hela befolkningen även fortsättningsvis ges goda förutsättningar att ta del av en så stor del av utbudet som möjligt. Kommittén föreslår därför att det ska ställas krav på public service-företagen att se till att hela befolkningen har möjlighet att ta del av ett mångsidigt programutbud.

För att tydliggöra fokuset på de egna internetplattformarna föreslår kommittén att villkoren om företagens distribution på internet skärps så att det framgår att de egna plattformarna ska vara prioriterade. Enligt kommittén bör public service-företagen vid sin användning av internetplattformar som inte är företagens egna tillämpa en återhållsam strategi. Kommittén föreslår ett nytt villkor om att all distribution på internetplattformar som inte är public service-företagens egna ska föregås av en bedömning av tänkbara konsekvenser och risker. I bedömningen ska särskilt beaktas hur närvaron påverkar kommersiella aktörer på den svenska mediemarknaden. För att inte public service-företagens närvaro på externa plattformar ska riskera att påverka konkurrensen på mediemarknaden på ett oproportionerligt sätt bör den marknadspåverkan som närvaron innebär vägas mot innehållets värde för publiken och för relevansen för uppdraget i allmänhetens tjänst.

När det gäller SR:s och UR:s sändningar av digital marksänd radio (DAB-sändningar) föreslår kommittén inte några krav på utbyggnad av SR:s DAB-nät. Kommittén bedömer att SR och UR fortsatt bör ha möjlighet att bedriva DAB-sändningar och själva avgöra om sändningarna ska byggas ut efter ansökan om tillstånd hos regeringen.

Kapitel 17 Ökat samarbete mellan public service-företagen

I kapitlet framhålls att samarbeten mellan företagen i många fall främjar ett effektivt resursutnyttjande. Kommittén bedömer därför att de krav som ställs på public service-företagen att samarbeta ska gälla även nästa tillståndsperiod. Kommittén föreslår därutöver att det ska ställas upp ett villkor om att public service-företagen ska fördjupa sitt samarbete när det gäller att sända och tillhandahålla UR:s program på SR:s och SVT:s plattformar på internet.

Kapitel 18 Säkerhets- och beredskapsfrågor

I kapitlet behandlas public service-företagens uppdrag när det gäller säkerhets- och beredskapsfrågor. Kommittén bedömer att nuvarande villkor om beredskap samt uppdrag och organisation vid höjd beredskap bör gälla även nästa tillståndsperiod. Kommittén understryker också att UR:s beredskapsuppdrag är viktigt. Eftersom UR:s beredskapsuppdrag omfattar skärpt beredskap framhålls att UR:s beredskapsplanering bör omfatta även en sådan situation. Kommittén anser också att det i UR:s beredskapsuppdrag bör ingå att planera för hur utbildningsväsendets behov av program inom utbildningsområdet kan tillgodoses vid höjd beredskap och ytterst krig.

Vidare föreslår kommittén att nuvarande villkor som gäller säkerhet för produktion och distribution ska göras teknikneutrala. Företagens distribution bör därmed oavsett distributionsform ske med så god säkerhet att eventuella avbrott eller andra störningar blir så kortvariga som möjligt.

Kommittén föreslår också att SR:s och SVT:s skyldighet att sända meddelanden som är av vikt för allmänheten bör gälla alla företagens linjära radio- och tv-sändningar, dvs. såväl marknätssändningar som webbsändningar. Därutöver föreslås att så kallade VMA-meddelanden också ska sändas på andra sätt. Slutligen föreslår kommittén att det ska ställas upp villkor om att SR så snart det är möjligt ska utforma meddelandena så att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

Kapitel 19 Medelstilldelning

I kapitlet behandlas public service-företagens medelstilldelning för nästa tillståndsperiod. Kommittén föreslår att medelstilldelningen till respektive företag för 2026 ska höjas med 3 procent utifrån 2025 års tilldelning. Medelstilldelningen ska därefter höjas med 2 procent per år 2027–2030 och med 1 procent per år 2031–2033.

Den föreslagna medelstilldelningen bedöms ge företagen förutsättningar att kunna utvecklas och möta framtidens behov samt genomföra det beredskapsarbete som omfattar både fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig. Public service-företagen förväntas dock göra prioriteringar i verksamheten, arbeta med att finna möjligheter till ökad samverkan och synergier mellan verksam-

heterna, särskilt på regional nivå, samt tillvarata de möjligheter som teknikutvecklingen ger. Kommittén bedömer att det under tillståndsperioden kommer att finnas stora möjligheter att effektivisera och rationalisera verksamheten fram till 2034 och anser därför att det bör ske en nedtrappning av uppräkningen under tillståndsperioden.

Förslaget bedöms ge företagen förutsättningar att arbeta långsiktigt och ge dem möjlighet att med framförhållning kunna anpassa sina kostnader och genomföra förändringar av verksamheterna. Genom att företagen får tydliga och stabila finansiella förutsättningar för tillståndsperioden bedöms det också ligga ett stort ansvar på dem att, inom ramen för tilldelningen, planera sin verksamhet och hantera kostnadsökningar som till exempel beror på omvärldsförändringar eller som föranleds av investeringar i ny teknik.

Om andra medieföretag lämnar marknätet under tillståndsperioden och detta medför påtagligt ökade marknätskostnader för public serviceföretagen anser kommittén att detta bör ses som en extraordinär kostnad som inte bör ingå i medelsbeslutet för tillståndsperioden.

Kapitel 20 Konsekvenser

I kapitlet redovisas konsekvenserna av förslagen utifrån kommittéförordningen (1998:1474) och direktiven till kommittén.

Genom att principerna för hur public service-uppdraget ges av riksdag och regering föreslås framgå av den nya lagen bedömer kommittén att public service-verksamhetens oberoende och integritet upprätthålls och värnas. Att public service-företagens uppdrag även i fortsättningen är tydligt formulerade utan att präglas av detaljer bedöms även det värna verksamhetens oberoende och integritet. Vidare bedöms den mer teknikneutrala reglering som föreslås öka public service-företagens möjligheter att själva välja hur utbudet ska sändas och tillhandahållas i takt med att medievanorna förändras. Förslagen om att innehållsvillkoren ska bli teknikneutrala och att granskningen ska kunna omfatta allt innehåll från public service innebär att en enskild som anser att något av public service-företagen brustit i sitt uppdrag kan få frågan prövad, oavsett vilken form innehållet har och hur det distribueras. Förslaget bedöms leda till en ökad tydlighet för allmänheten och en bättre förståelse för granskningsnämnden för radio och

tv:s prövningar, vilket i sin tur bedöms öka allmänhetens förtroende för verksamheten och stärka dess legitimitet.

Ett flertal av de förslag som lämnas förväntas få positiva effekter för konkurrensförhållandena på den svenska mediemarknaden. Det gäller bland annat de skärpta kraven på prioriteringar av egna plattformar på internet och de förslag som syftar till att öka public serviceföretagens hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar.

Förslagen i betänkandet innebär i vissa delar nya eller utökade arbetsuppgifter för Mediemyndigheten och granskningsnämnden för radio och tv. Sammantaget bedöms förslagen medföra ökade kostnader med dels 2 miljoner kronor årligen, dels minst 10 miljoner kronor fördelat över tillståndsperioden. Därutöver tillkommer kostnaderna för en extern ekonomisk analys som uppskattas kosta mellan 800 000 kronor och 1 miljon kronor.

Kommittén konstaterar att det finns flera osäkerhetsfaktorer att ta hänsyn till när det kommer till storleken på public service-avgiften under tillståndsperioden. Kommittén bedömer dock att det inte kan uteslutas att taket för public service-avgiften kan komma att behöva höjas något i inledningen av tillståndsperioden och att sänkningar av avgiften kan komma att kunna genomföras under slutet av perioden.

Kapitel 21 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Kommittén föreslår att den nya lagen om public service och övriga författningsändringar ska träda i kraft så att nya villkor för public service-uppdraget ska kunna gälla från den 1 januari 2026.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till lag om public service

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om public service-uppdraget och om finansieringen av detta uppdrag.

2 § I lagen finns bestämmelser om

  • public service-uppdraget och villkor för uppdraget (2 kap.),
  • granskningen av innehåll (3 kap.), och
  • finansieringen av uppdraget (4 kap.).

Begrepp som används i lagen

3 § I denna lag avses med

1. public service-företag: företag som har i uppdrag att bedriva verksamhet enligt 2 kap. 1 §,

2. publicering: ett public service-företags sändning eller tillhandahållande av program till allmänheten, och

3. program: innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.

Andra bestämmelser om tv och ljudradio

4 § Bestämmelser om tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv, ljudradiosändningar och beställradio finns även i radio-_och_tv-lagen (2010:696).

2 kap. Public service-uppdraget och villkor för uppdraget

Public service-uppdraget

1 § Uppdraget består i att bedriva radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till denna enligt

1. villkor i denna lag,

2. villkor i ett beslut enligt 3 §, och

3. villkor i sändningstillstånd och andra beslut av regeringen som meddelats med stöd av radio-_och_tv-lagen (2010:696).

Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och ska bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

Hur uppdraget ges

2 § Riksdagen beslutar för en period om åtta år om

  • riktlinjerna för public service-uppdraget, och
  • tilldelningen av avgiftsmedel för den verksamhet som ingår i uppdraget.

3 § I enlighet med riksdagens beslut enligt 2 § beslutar regeringen om de villkor som ska gälla för verksamheten under samma period.

De villkor som får ställas upp i ett sådant beslut framgår av 6–10, 13, 14, 16 och 17 §§.

Villkor för public service-uppdraget

Demokrati och alla människors lika värde

4 § Programverksamheten ska som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Opartiskhet och saklighet

5 § Programverksamheten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.

Rättelse, genmäle, mediets genomslagskraft och respekt för enskilds privatliv

6 § Villkor får ställas upp om

1. rättelse och genmäle,

2. hänsyn till radions och tv:ns särskilda genomslagskraft, och

3. att i programverksamheten respektera en enskilds privatliv.

Mångsidigt programutbud

7 § Villkor får ställas upp om ett mångsidigt programutbud.

VMA och andra meddelanden av vikt för allmänheten

8 § Villkor får ställas upp om att kostnadsfritt

1. sända meddelanden enligt lagen (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten, och

2. sända andra meddelanden som är av vikt för allmänheten, om en myndighet begär det.

Förbud mot reklam

9 § En publicering får inte innehålla reklam.

Villkor får ställas upp om undantag från förbudet i första stycket när det gäller reklam för egen verksamhet eller för verksamhet från ett annat public service-företag.

Förbud mot och villkor för åsiktsannonser och andra annonser

10 § En publicering får inte innehålla sådana meddelanden som framgår av 5 kap. 6 § och 14 kap. 3 § radio-_och_tv-lagen (2010:696).

Villkor får ställas upp om andra annonser än reklam och om förbud mot sådana annonser.

Förbud mot otillbörligt kommersiellt gynnande

11 § En publicering får inte gynna kommersiella intressen på ett sådant sätt som framgår av bestämmelserna om otillbörligt kommersiellt gynnande i 5 kap. 5 § och 14 kap. 2 § radio-_och_tv-lagen (2010:696).

Förbud mot produktplacering

12 § En publicering får inte innehålla produktplacering.

Förbud mot och villkor för sponsring

13 § Villkor får ställas upp om sponsring och om förbud mot sponsring.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

14 § Villkor får ställas upp om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

I 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen (2010:696) finns krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till tv-sändningar, beställ-tv och sökbar text-tv.

Mottagning utan villkor om särskild betalning

15 § Publiceringar ska kunna tas emot av allmänheten utan villkor om särskild betalning.

Säkerhet och beredskap

16 § Villkor får ställas upp om

1. säkerhet vid produktion och distribution av programverksamheten,

2. beredskapsarbete och en beredskapsplan för verksamheten under fredstida krissituationer och höjd beredskap, och

3. verksamhet och organisation vid höjd beredskap.

Andra villkor för verksamheten

17 § Utöver vad som framgår av bestämmelserna i 6–10, 13, 14 och 16 §§ får villkor även ställas upp om

1. verksamhet och organisation,

2. användningen av avgiftsmedel,

3. förhandsprövning av nya tjänster, och

4. redovisning och revision.

Yttrande över och godkännande av villkor

18 § Innan ett beslut enligt 2 kap. 3 § fattas ska det public serviceföretag som beslutet ska gälla för ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att ställa upp i beslutet.

Ett beslut enligt 2 kap. 3 § får inte innehålla andra programrelaterade villkor än sådana som public service-företaget har godtagit.

3 kap. Granskningen av innehåll

Granskningen av innehållet i publiceringar

1 § Granskningsnämnden för radio och tv granskar i efterhand om innehållet i publiceringar står i överensstämmelse med denna lag och de villkor som gäller för publiceringarna.

Skyldighet att lämna upplysningar, handlingar och exemplar

2 § På begäran av Mediemyndigheten eller granskningsnämnden för radio och tv ska ett public service-företag till myndigheten eller nämnden lämna

1. de upplysningar och handlingar som behövs för granskningen enligt 1 §,

2. sådana inspelningar av program som framgår av 16 kap. 11 § radio-_och_tv-lagen (2010:696) och andra exemplar av en publicering som behövs för granskningen enligt 1 §, och

3. de upplysningar som behövs för bedömningen av storleken på den särskilda avgift som kan åläggas med stöd av 4 §.

Om public service-företaget inte lämnar ut det som begärs enligt första stycket får myndigheten eller nämnden förelägga företaget att fullgöra sin skyldighet.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Offentliggörande av granskningsnämnden för radio och tv:s beslut

3 § Finner granskningsnämnden för radio och tv att ett public serviceföretag har brutit mot bestämmelserna om opartiskhet och saklighet enligt 2 kap. 5 § eller mot villkor som beslutats med stöd av 2 kap. 6–8 §§ får nämnden förelägga företaget att offentliggöra nämndens beslut på lämpligt sätt. Ett sådant beslut får dock inte innebära att offentliggörandet av beslutet ska göras i en viss publicering.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Skyldighet att betala en särskild avgift

4 § Om de bestämmelser och villkor som räknas upp i denna paragraf inte följs tillämpas bestämmelserna om särskild avgift i 17 kap. 5–7 §§ och 19 kap. 4 § radio-_och_tv-lagen (2010:696).

1. Förbud mot reklam i 2 kap. 9 § första stycket och villkor om reklam som beslutats med stöd av 2 kap. 9 § andra stycket.

2. Förbud mot åsiktsannonser i 2 kap. 10 § och villkor om och förbud mot andra annonser än reklam som beslutats med stöd av 2 kap. 10 § andra stycket.

3. Förbud mot otillbörligt kommersiellt gynnande i 2 kap. 11 §.

4. Förbud mot produktplacering i 2 kap. 12 §.

5. Villkor om och förbud mot sponsring som beslutats med stöd av 2 kap. 13 §.

Överklagande

5 § Beslut av Mediemyndigheten och granskningsnämnden för radio och tv om förelägganden som har förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslut om förelägganden enligt 2 § första stycket 1 och andra stycket eller 3 § gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

6 § Andra beslut enligt denna lag av Mediemyndigheten och granskningsnämnden för radio och tv än de som anges i 5 § får inte överklagas.

4 kap. Finansieringen av uppdraget

Verksamhet som finansieras med public service-avgift

1 § En public service-avgift ska finansiera den verksamhet som framgår av 2 kap. 1 §.

Avgiften får inte finansiera annan verksamhet än den som anges i första stycket.

Årlig tilldelning av avgiftsmedel

2 § I enlighet med ett beslut om tilldelning av avgiftsmedel enligt 2 kap. 2 § tilldelar riksdagen årligen avgiftsmedel för den verksamhet som framgår av 2 kap. 1 §.

Vem ska betala public service-avgift?

3 § Den som är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap.35 §§inkomstskattelagen (1999:1229) och som vid beskattningsårets ingång har fyllt 18 år är skyldig att betala public service-avgift.

Hur beräknas en public service-avgift?

4 § Underlaget för public service-avgiften är den avgiftsskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst enligt 1 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Underlaget ska högst uppgå till 1,60 gånger det inkomstbasbelopp enligt 58 kap.26 och 27 §§socialförsäkringsbalken som gäller för beskattningsåret.

5 § Public service-avgiften är 1 procent av avgiftsunderlaget enligt 4 §.

När upphör skyldigheten att betala public service-avgift?

6 § Public service-avgift ska betalas till och med det år den avgiftsskyldige avlider. Det som skulle ha gällt för den avlidne ska för dödsåret tillämpas för dödsboet.

Förfaranderegler

7 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av public service-avgiften finns i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Överföring och förvaltning av avgiftsmedel

8 § De avgiftsmedel som Skatteverket får in ska föras över till ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret (public service-kontot).

9 § Kammarkollegiet ska förvalta avgiftsmedlen på public servicekontot.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om överföring och förvaltning av avgiftsmedlen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2025 i fråga om 2 kap. 3 § och i övrigt den 1 januari 2026.

2. Genom lagen upphävs lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst vid utgången av 2025.

3. Punkt 3 och 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till den upphävda lagen gäller dock fortfarande för ärenden om radio- och tv-avgift som har inletts före den 1 januari 2019.

4. Bestämmelserna i 2 kap. och de villkor som kan beslutas med stöd av bestämmelserna i det kapitlet tillämpas inte på sådana publiceringar som har gjorts före ikraftträdandet.

1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §1

Den som sänder program till allmänheten, tillhandahåller be-

ställradio som finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst eller beställ-tv ska ombesörja att

varje program som sänds eller tillhandahålls spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana program som sänds på det sätt som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen. I fråga om överföringar som omfattas av 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen och program som tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 5 eller 6 § tryckfrihetsförordningen är det, förutom när det gäller beställradio och beställ-tv, tillräckligt att det dokumenteras vilken information som vid varje tidpunkt tillhandahålls.

Den som sänder program till allmänheten, tillhandahåller be-

ställ-tv eller tillhandahåller beställradio och har ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service ska ombesörja att varje

program som sänds eller tillhandahålls spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana program som sänds på det sätt som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen. I fråga om överföringar som omfattas av 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen och program som tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 5 eller 6 § tryckfrihetsförordningen är det, förutom när det gäller beställradio och beställ-tv, tillräckligt att det dokumenteras vilken information som vid varje tidpunkt tillhandahålls.

1 Senaste lydelse 2020:873.

En inspelning enligt första stycket första meningen ska bevaras i minst sex månader

1. från sändningen,

2. från det att informationen inte längre tillhandahölls, om det är fråga om ett sådant tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c yttrandefrihetsgrundlagen, eller

3. från uppspelningen, om det är fråga om ett sådant tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d yttrandefrihetsgrundlagen.

Den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet ska också ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock inte om någon annan ska göra detta enligt första stycket.

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad vidaresändning av program genom trådnät.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §1

När en tjänsteleverantör tillhandahåller informationssamhällets tjänster ska leverantören ge information om sitt namn, sin adress i etableringsstaten och sin e-postadress samt i förekommande fall

1. organisationsnummer,

2. registreringsnummer för mervärdesskatt, och

3. behörig tillståndsmyndighet. Om en tjänsteleverantör bedriver reglerad yrkesverksamhet ska informationen även omfatta uppgifter om

1. yrkestitel och den stat där denna erhållits,

2. den yrkesorganisation eller liknande där tjänsteleverantören är registrerad, och

3. de bestämmelser som är tillämpliga på yrkesverksamheten och sättet att få tillgång till dem.

Informationen ska finnas tillgänglig för tjänstemottagare och myndigheter på ett enkelt, direkt och stadigvarande sätt.

I fråga om leverantörer av beställ-tv och leverantörer av så-

dan beställradio som finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst gäller även 2 kap. 1 § radio-

och tv-lagen (2010:696).

I fråga om leverantörer av beställ-tv och leverantörer som till-

handahåller beställradio och har ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service gäller även 2 kap.

1 § radio-_och_tv-lagen (2010:696).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1 Senaste lydelse 2022:1670.

1.4. Förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696)

Härigenom föreskrivs i fråga om radio-_och_tv-lagen (2010:696)

dels att 4 kap. 18 och 19 §§. 11 kap. 6 och 7 §§ och 14 kap. 8 § ska

upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 18 §, 11 kap. 6 § och 14 kap.

8 § ska utgå,

dels att 2 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 3 och 12 §§, 5 kap. 4 och 12 §§,

9 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 1, 3 och 4 §§, 15 kap. 11 §, 16 kap. 2 §, 17 kap. 10 §, 18 kap. 2 §, 19 kap. 1 § och rubriken närmast före 5 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas 3 nya paragrafer 1 kap. 7 §, 4 kap. 11 a §

och 11 kap. 3 a §, närmast före 1 kap. 7 §, 4 kap. 11 a § och 11 kap. 3 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Tv och ljudradio från ett public service-företag

7 §

Bestämmelser om tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv, ljudradiosändningar och beställradio från ett public service-företag finns även i lagen ( 0000:000 ) om public service.

Om lagen om public service innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, tillämpas den bestämmelsen.

2 kap.

1 §1

En leverantör av medietjänster ska tillhandahålla information enligt andra stycket, om leverantören

1 Senaste lydelse 2022:1669.

1. sänder tv eller sökbar text-tv,

2. sänder kommersiell radio,

3. sänder ljudradio där inget tillstånd krävs,

4. sänder ljudradio där regeringen meddelar tillstånd,

5. tillhandahåller beställ-tv, eller

6. tillhandahåller beställradio

som finansieras med public serviceavgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

6. tillhandahåller beställradio

och har ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service.

Leverantören ska se till att mottagare av dess tjänster alltid och på ett enkelt sätt har tillgång till

1. namnet på leverantören,

2. den geografiska adress där leverantören är etablerad,

3. kontaktuppgifter, däribland leverantörens e-postadress och webbplats,

4. uppgifter om behörig tillsynsmyndighet, och

5. uppgifter om vem som är leverantörens ägare och om leverantörens ägarstruktur samt, i förekommande fall, ägarens organisationsnummer.

För leverantörer av beställ-tv och leverantörer av beställradio som finansieras med public service-

avgift enligt lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst

gäller även 8 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster.

För leverantörer av beställ-tv och leverantörer av beställradio som har ett uppdrag enligt lagen

om public service gäller även 8 §

lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster.

2 §2

Anmälan för registrering till Mediemyndigheten ska göras av den som

1. bedriver en sändningsverksamhet som det inte behövs tillstånd för enligt denna lag,

2. tillhandahåller beställ-tv,

3. tillhandahåller beställradio

som finansieras med public serviceavgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om

3. tillhandahåller beställradio

och har ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service,

2 Senaste lydelse 2023:841.

finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst,

4. tillhandahåller en videodelningsplattform, eller

5. för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör).

I anmälan ska följande anges:

1. namn, företagsnamn eller motsvarande,

2. ställföreträdare för juridisk person,

3. postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och

4. uppgift om den verksamhet som bedrivs. Den som är anmälningsskyldig enligt första stycket och som tillhandahåller tv-sändning, beställ-tv eller en videodelningsplattform ska i anmälan även ange de omständigheter som medför att verksamheten omfattas av lagen enligt 1 kap. 3 § första stycket 1–4 eller 3 a §.

4 kap.

3 §3

Regeringen ger tillstånd att sända tv och sökbar text-tv om

sändningsverksamheten finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Mediemyndigheten ger till-

stånd i övriga fall.

Regeringen ger tillstånd att sända tv och sökbar text-tv till

public service-företag med ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service. Mediemyndigheten

ger tillstånd i övriga fall.

Tillståndsvillkor för public service-företag

11 a §

Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv som ges till ett public service-företag enligt 3 § får endast förenas med de villkor som anges i 9 § 1–4, 6–9, 14 och 16.

Ett tillstånd enligt första stycket får inte innehålla några programrelaterade villkor.

3 Senaste lydelse 2023:841.

12 §4

Ett tillstånd som har beviljats

av regeringen att sända tv och sökbar text-tv ska gälla i åtta år.

Ett tillstånd som har beviljats av Mediemyndigheten att sända tv eller sökbar text-tv ska gälla i åtta

år. Om det finns särskilda skäl, får myndigheten besluta att ett tillstånd ska gälla för kortare tid.

Ett tillstånd att sända tv och

sökbar text-tv som ges av regeringen

ska gälla i åtta år.

Även tillstånd att sända tv och sökbar-text-tv som ges av Mediemyndigheten ska gälla i åtta år.

Om det finns särskilda skäl, får myndigheten besluta att ett tillstånd ska gälla för kortare tid.

Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden.

5 kap.

Beriktigande Rättelse

4 §5

Uppgifter som förekommit i ett program i en tv-sändning, i beställ-tv eller i sökbar text-tv ska,

om programmet inte är reklam, beriktigas när det är befogat om

  • programmet sänts på annat sätt än genom tråd, eller programmet sänts eller
  • tillhandahållits av ett programföretag vars verksamhet finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Uppgifter som förekommit i ett program i en tv-sändning, i beställ-tv eller i sökbar text-tv som

sänts på annat sätt än genom tråd ska, om programmet inte är reklam, rättas när det är befogat.

Uppgifter som förekommit i ett program i en tv-sändning eller i sökbar text-tv som sänts genom tråd bör, om programmet inte är reklam, beriktigas när det är befogat.

Uppgifter som förekommit i ett program i en tv-sändning eller i sökbar text-tv som sänts genom tråd bör, om programmet inte är reklam, rättas när det är befogat.

4 Senaste lydelse 2023:841. 5 Senaste lydelse 2023:275.

12 §6

En leverantör av medietjänster ska utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. Tillgängliggörandet ska ske i den omfattning som beslutas av regeringen, om verksamheten

finansieras med public serviceavgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och av Medie-

myndigheten i övriga fall. Ett sådant beslut ska gälla för en viss tid.

En leverantör av medietjänster ska utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. Tillgängliggörandet ska ske i den omfattning som beslutas av regeringen, om verksamheten be-

drivs med ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service, och

av Mediemyndigheten i övriga fall. Ett sådant beslut ska gälla för en viss tid.

Vid bestämmande av hur och i vilken omfattning tjänsten ska göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning ska leverantörens finansiella förutsättningar och den tekniska utvecklingen av tillgänglighetstjänster beaktas.

Leverantören ska upprätta en handlingsplan för hur tillgängligheten till tjänsten ska öka. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska ingå i handlingsplanen.

9 kap.

1 §7

Den som äger eller på annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av tv-sändningar och sökbar text-tv till allmänheten genom tråd ska, om ett betydande antal hushåll som är anslutna till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att ta emot tv-sändningar, se till att de

Den som äger eller på annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av tv-sändningar och sökbar text-tv till allmänheten genom tråd ska, om ett betydande antal hushåll som är anslutna till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att ta emot tv-sändningar, se till att de

6 Senaste lydelse 2023:841. 7 Senaste lydelse 2020:875.

boende i de anslutna hushållen kan ta emot tv-sändningar och sökbar text-tv som sker med till-

stånd av regeringen och som kan

tas emot i området utan villkor om särskild betalning.

boende i de anslutna hushållen kan ta emot tv-sändningar och sökbar text-tv som regeringen har

beslutat om tillstånd för enligt 4 kap. 3 § och som kan tas emot

i området utan villkor om särskild betalning.

Skyldigheten gäller bara för tvsändningar och sökbar text-tv där

sändningstillståndet har förenats med krav på opartiskhet och saklighet. För tv-sändningar ska tillståndet även ha förenats med villkor om ett mångsidigt programutbud där det ska ingå nyheter. En sådan

sändningsplikt gäller bara om förutsättningarna för vidaresändning enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är uppfyllda.

Skyldigheten gäller bara för tvsändningar och sökbar text-tv från

ett public service-företag med ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service. En sådan sänd-

ningsplikt gäller bara om förutsättningarna för vidaresändning enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är uppfyllda.

Sändningar enligt första stycket ska kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen.

Sändningsplikten enligt första stycket gäller även sändningar som en tillståndshavare genomför för att uppfylla skyldigheten att sända till hela landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver regeringens tillstånd.

2 §8

Sändningsplikten för tv-sändningar enligt 1 § omfattar inte fler än fyra programtjänster som har olika innehåll och sänds samtidigt av en tillståndshavare vars

verksamhet finansieras med public service-avgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Sändningsplikten för tv-sändningar enligt 1 § omfattar inte fler än fyra programtjänster som har olika innehåll och sänds samtidigt av en tillståndshavare som

bedriver verksamhet enligt lagen (0000:000) om public service.

8 Senaste lydelse 2020:875.

11 kap.

1 §9

Tillstånd att sända ljudradio meddelas av regeringen om sändningsverksamheten finansieras med public service-avgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Regeringen meddelar också tillstånd att sända ljudradio till utlandet.

Regeringen ger tillstånd att sända ljudradio till public serviceföretag med ett uppdrag enligt lagen (0000:000) om public service. Regeringen ger också till-

stånd att sända ljudradio till utlandet.

Regeringen får besluta att 14 och 15 kap. inte ska tillämpas på sändningar till utlandet som sker med stöd av tillståndet.

Mediemyndigheten får ge tillstånd att under en begränsad tid om högst två veckor sända ljudradio som inte är närradio eller kommersiell radio. Myndigheten får besluta att 14 och 15 kap. inte ska tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen ge tillstånd att sända ljudradio i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio eller kommersiell radio.

3 §10

Ett tillstånd att sända annan ljudradio än närradio och kommersiell radio får förenas med villkor som anges i 4 kap. 8, 10 och 11 §§.

Ett tillstånd får dessutom förenas med villkor om skyldighet att

1. sända till hela landet eller till en viss del av landet,

2. sända under en viss minsta tid,

3. samtidigt sända ett visst minsta antal programtjänster i varje område,

4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för synskadade enligt 10 kap. 2 § och utforma sändningarna på ett sådant sätt att dessa blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning,

5. bereda utrymme för sändningar med stöd av tillstånd av regeringen,

6. använda en viss sändningsteknik,

7. samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor för att främja tillgänglighet och konkurrens,

9 Senaste lydelse 2023:841. 10 Senaste lydelse 2023:410.

8. använda vissa radiosändare,

9. ta hänsyn till ljudradions särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen,

10. iaktta bestämmelsen om

beriktigande i 5 kap. 4 § första

stycket,

10. iaktta bestämmelsen om

rättelse i 5 kap. 4 § första stycket,

11. sända genmälen, 12. i sändningsverksamheten respektera den enskildes privatliv, 13. sända ett mångsidigt programutbud, 14. regionalt sända och producera program, 15. kostnadsfritt sända meddelanden enligt lagen (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten och, om en myndighet begär det, andra meddelanden som är av vikt för allmänheten,

16. utforma sändningarna på ett sådant sätt att de inte bara kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet, och

17. utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid fredstida krissituationer samt lämna planen till regeringen och till den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillståndsvillkor för public service-företag

3 a §

Ett tillstånd att sända ljudradio som ges till ett public serviceföretag enligt 1 § första stycket får endast förenas med de villkor som anges i 3 § andra stycket 1–3, 5–8, 14 och 16.

Ett tillstånd enligt första stycket får inte innehålla några programrelaterade villkor.

4 §11

Ett tillstånd som beviljats av

regeringen att sända ljudradio ska gälla i åtta år om sändningsverksam-

Ett tillstånd att sända ljudradio

som ges av regeringen till ett public service-företag med ett uppdrag

11 Senaste lydelse 2018:1895.

heten finansieras med public serviceavgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

enligt lagen ( 0000:000 ) om public service ska gälla i åtta år.

Ett tillstånd som beviljats av regeringen att sända ljudradio i andra fall än som anges i första stycket ska gälla för en viss tid som bestäms av regeringen.

Ett tillstånd som ges av regeringen att sända ljudradio i andra fall än som anges i första stycket ska gälla för en viss tid som bestäms av regeringen.

15 kap.

11 §12

Bestämmelserna i 8–10 §§ gäller även beställradio som finansieras

med public service-avgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Bestämmelserna i 8–10 §§ gäller även beställradio från ett pub-

lic service-företag med ett uppdrag enligt lagen ( 0000:000 ) om public service.

16 kap.

2 §13

Granskningsnämnden för radio och tv övervakar genom granskning i efterhand om program som har sänts i tv, sökbar text-tv eller ljudradio eller som har tillhandahållits i beställradio som finansie-

ras med public serviceavgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst eller i beställ-tv står i överens-

stämmelse med denna lag och de programrelaterade villkor som kan gälla för tjänsterna.

Granskningsnämnden för radio och tv övervakar genom granskning i efterhand om program som har sänts i tv, sökbar text-tv eller ljudradio eller som har tillhandahållits i beställ-tv eller beställradio står i överensstämmelse med denna lag och de programrelaterade villkor som kan gälla för tjänsterna.

12 Senaste lydelse 2020:875. 13 Senaste lydelse 2020:875.

Nämnden har även tillsyn när det gäller bestämmelserna om tillgänglighet i 5 kap. 12 § om beslutet har fattats av regeringen och bestämmelserna i 9 a kap. 4–9 §§ om produktplacering, sponsring och reklam.

Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 4 kap. 7 § ska inte granskas av granskningsnämnden för radio och tv.

Nämnden ska anmäla till Justitiekanslern, om den finner att

1. en sändning eller ett tillhandahållande innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 5 kap. 2 §, eller

2. en sändning har ett innehåll i strid med 5 kap. 14 §.

17 kap.

10 §14

Granskningsnämnden för radio och tv får besluta att leverantören av medietjänster på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att någon har brutit mot programrelaterade villkor som beslutats med stöd av 4 kap. 8 eller 9 §, 18 § andra stycket 1 eller 2, 11 kap. 3 § eller 6 § andra stycket 1–3 eller bestämmelserna om beriktigande i 5 kap. 4 § första stycket. Ett sådant beslut får dock inte innebära att offentliggörandet måste ske i leverantörens program.

Granskningsnämnden för radio och tv får besluta att leverantören av medietjänster på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att någon har brutit mot programrelaterade villkor som beslutats med stöd av 4 kap. 8 eller 9 §, 18 § andra stycket 1 eller 2, 11 kap. 3 § eller 6 § andra stycket 1–3 eller bestämmelserna om rättelse i 5 kap. 4 § första stycket. Ett sådant beslut får dock inte innebära att offentliggörandet måste ske i leverantörens program.

Beslutet får innefatta ett föreläggande vid vite.

18 kap.

2 §15

Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv eller ett tillstånd som lämnats av regeringen att sända ljudradio får återkallas om

1. tillståndshavaren väsentligt brutit mot 5 kap. 1, 2, 4–6 och 12 §§, eller 14 kap. 1–3 §§, eller

1. tillståndshavaren väsentligt brutit mot 5 kap. 1, 2, 4–6 och 12 §§, eller 14 kap. 1–3 §§,

14 Senaste lydelse 2023:275. 15 Senaste lydelse 2022:460.

2. ett tillståndsvillkor enligt 4 kap. 8–11 §§ eller 11 kap. 3 § har åsidosatts på ett väsentligt sätt.

2. ett tillståndsvillkor enligt 4 kap. 8–11 §§ eller 11 kap. 3 § har åsidosatts på ett väsentligt sätt,

3. tillståndshavaren i den tillståndspliktiga verksamheten väsentligt brutit mot 2 kap. 4 , 5 , 9 12 §§ lagen ( 0000:000 ) om public service, eller

4. ett villkor enligt 2 kap. 6 10 , 13 och 14 §§ lagen ( 0000:000 ) om public service har åsidosatts på ett väsentligt sätt i den tillståndspliktiga verksamheten.

Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv eller ett tillstånd som getts av regeringen att sända ljudradio får ändras till att avse annat sändningsutrymme, om

1. förändringar inom radiotekniken eller ändringar i radioanvändningen på grund av internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt medför att ett nytt tillstånd med samma villkor inte skulle kunna medges, eller

2. det är nödvändigt för att ge utrymme för ytterligare sändningar.

19 kap.

1 §16

Mål om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av

villkor som meddelats med stöd av 4 kap. 8 §, 9 § 10–12, 11 kap. 3 § första stycket eller andra stycket 9– 12 och om överträdelse av 5 kap. 1, 2 och 4 §§ eller 14 kap. 1 § ska på talan av Justitiekanslern prövas av allmän domstol.

Mål om återkallelse av tillstånd ska på talan av Justitiekans-

lern prövas av allmän domstol när det är fråga om återkallelse på grund av överträdelse av

1. villkor som meddelats med stöd av 4 kap. 8 §, 9 § 10–12, 11 kap. 3 § första stycket eller andra stycket 9–12 denna lag eller 2 kap. 6 § lagen ( 0000:000 ) om public service, eller

2. 5 kap. 1, 2 och 4 §§ eller 14 kap. 1 § denna lag eller 2 kap.

16 Senaste lydelse 2023:841.

4 och 5 §§ lagen ( 0000:000 ) om public service.

I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Mediemyndigheten.

Ärenden om ändring av tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv eller tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradio prövas av den som meddelat tillståndet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

2. För sändningar och tillhandahållanden av program i en tv-sändning, i beställ-tv eller i sökbar text-tv före ikraftträdandet gäller 5 kap. 4 § i den äldre lydelsen.

1.5. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 12 kap. 3 §, 29 kap. 1 §, 46 kap. 3 § och 56 kap. 6 §skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Lagen gäller också för avgifter enligt

1. begravningslagen (1990:1144),

2. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

3. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

4. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund,

5. socialavgiftslagen (2000:980),

6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, och

7. lagen (2018:1893) om finan-

siering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

7. lagen (0000:000) om public

service.

12 kap.

3 §2

De allmänna skattetabellerna ska grundas på att

1. inkomsten är oförändrad under kalenderåret,

2. mottagaren bara kommer att beskattas för den inkomst som anges i tabellen,

3. mottagaren inte ska betala någon annan skatt eller avgift än a. kommunal inkomstskatt, b. statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, c. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), d. avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, e. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, och

1 Senaste lydelse 2018:1896. 2 Senaste lydelse 2020:1167.

f. public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansie-

ring av radio och tv i allmänhetens tjänst,

f. public service-avgift enligt lagen (0000:000) om public ser-

vice,

4. mottagaren inte kommer att medges något annat avdrag än grundavdrag vid beskattningen, och

5. mottagaren kommer att medges skattereduktion för

a) allmän pensionsavgift och arbetsinkomst enligt 67 kap.49 §§inkomstskattelagen (1999:1229),

b) sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 67 kap. 9 a § inkomstskattelagen, eller

c) förvärvsinkomster enligt 67 kap.4648 §§inkomstskattelagen. Tabellerna ska också ange skatteavdraget för

1. den som är född 1938 eller senare och inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift enligt 67 kap. 4 § inkomstskattelagen, och

2. den som inte har rätt till skattereduktion för arbetsinkomst enligt 67 kap.59 §§inkomstskattelagen.

Bestämmelserna i första stycket ska också tillämpas för den som är född 1937 eller tidigare och har rätt till skattereduktion för arbetsinkomst enligt 67 kap. 5–9 §§ eller för förvärvsinkomster enligt 67 kap.4648 §§inkomstskattelagen.

29 kap.

1 §3

Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för

1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift enligt a. inkomstskattelagen (1999:1229), b. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, c. 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

d. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de fall som avses i 2 § första stycket 1–4 och 6–13 den lagen,

e. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, f. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, g. 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, h. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,

3 Senaste lydelse 2022:1760.

i. lagen (2018:1893) om finan-

siering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och

i. 4 kap. lagen (0000:000) om

public service, och

j. lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut,

2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

3. bestämmande av skattereduktion, samt

4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken.

46 kap.

3 §4

Betalningssäkring får inte användas för avgifter enligt

1. begravningslagen (1990:1144),

2. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, och

3. lagen (2018:1893) om finan-

siering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

3. lagen (0000:000) om public

service.

56 kap.

6 §5

I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket även bestämma storleken på följande skatter och avgifter:

1. skatt och avgift på de underlag som avses i 3 §,

2. skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

3. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

4. avgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

5. avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund,

6. egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), och

7. public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering

av radio och tv i allmänhetens tjänst.

7. public service-avgift enligt lagen (0000:000) om public service.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

4 Senaste lydelse 2018:1896. 5 Senaste lydelse 2018:1896.

1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Denna lag är inte tillämplig på digital service som tillhandahålls av

1. ett företag som bedriver

radio- och tv-verksamhet som finansieras enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, eller

1. ett företag som bedriver

verksamhet enligt lagen (0000:000) om public service, eller

2. en icke-statlig organisation vars service inte

a) är väsentlig för allmänheten, eller

b) är avsedd för personer med funktionsnedsättning eller specifikt tillgodoser deras behov.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data ska ha följande lydelse.

1 kap.

7 §

Lagen ska inte tillämpas av

1. andra kulturinstitutioner än bibliotek, museer och arkiv,

2. huvudmän enligt skollagen (2010:800), eller

3. radio- eller tv-företag vars

sändningsverksamhet finansieras med public service-avgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

3. företag som bedriver verk-

samhet enligt lagen (0000:000) om public service.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Bestämmelser om skyldighet att sända viktiga meddelanden till allmänheten i ljudradio och tv finns i radio-_och_tv-lagen (2010:696).

Bestämmelser om skyldighet att sända viktiga meddelanden till allmänheten i ljudradio och tv finns i radio-_och_tv-lagen (2010:696) och lagen (0000:000)

om public service.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2023:664) om mediestöd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2023:664) om mediestöd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Mediestöd får lämnas till juridiska personer som ger ut allmänna nyhetsmedier.

Mediestöd får lämnas även till juridiska personer som ger ut andra nyhetsmedier än allmänna nyhetsmedier om det till följd av händelser som leder till väsentligt förändrade förutsättningar för att bedriva medieverksamhet finns ett angeläget behov av stöd. Det som sägs i 6–8 §§ i denna lag ska gälla även för sådana nyhetsmedier. Ett sådant stöd får lämnas under en tidsperiod om högst fem år.

Mediestöd får inte lämnas till staten, en kommun, en region eller en juridisk person som bedriver verksamhet som finansieras

med public service-avgift enligt lagen ( 2018:1893 ) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Mediestöd får inte lämnas till staten, en kommun, en region eller en juridisk person som bedriver verksamhet enligt lagen

(0000:000) om public service.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

DEL 1

Inledning

2. Uppdragets utgångspunkter och genomförande

I kapitlet redogörs för kommitténs uppdrag, hur arbetet har genomförts och de övergripande utgångspunkterna för detta arbete. Därutöver beskrivs grundläggande begrepp som används i betänkandet.

2.1. Kommitténs uppdrag

Kommitténs uppdrag återges i dess helhet i bilaga 1 till detta betänkande. Enligt direktiven har kommittén i uppdrag att föreslå hur public service-uppdraget ska regleras från och med 2026 och föreslå vad som ska ingå i uppdraget under perioden 2026–2033. Förslagen ska enligt direktiven syfta till att skapa goda förutsättningar för public service-verksamheten och upprätthålla och värna dess oberoende.

I uppdraget att föreslå hur public service-uppdraget ska regleras har bland annat ingått att föreslå en lag om public service och andra författningsändringar som behövs som bidrar till kontinuitet och tydlighet när det gäller grunderna för uppdraget och som värnar public service-verksamhetens oberoende och integritet. Kommittén har också haft i uppdrag att lämna förslag på ökade möjligheter till granskning och sanktioner för granskningsnämnden för radio och tv, så att granskningen och sanktionerna kan omfatta hela public service-verksamheten.

I uppdraget att föreslå vad som ska ingå i public service-uppdraget under tillståndsperioden 2026–2033 har bland annat ingått att föreslå hur innehållsuppdraget ska utformas, med fokus på folkbildning och journalistik för hela landet. Kommitténs uppdrag har även varit att analysera och vid behov lämna förslag på hur samverkan mellan public service och kvalitativa nyhetsmedier kan utvecklas, i syfte att stärka regional och lokal kvalitativ nyhets- och samhällsjournalistik. Uppdraget till kommittén har även innefattat att analysera public service-

företagens roll på och ansvar för den svenska produktionsmarknaden för radio, tv och film, och bedöma om förtydliganden eller justeringar behöver göras i detta uppdrag.

Kommittén har vidare haft i uppdrag att analysera om kraven på distribution via marknätet kan utformas på ett flexibelt sätt, och analysera och bedöma om det finns behov av en tydligare reglering av hur public service-företagen ska tillhandahålla sitt innehåll på internet. Därutöver har kommitténs uppdrag innefattat att analysera public service-företagens redovisningar och granskningsnämndens bedömningar av dessa och vid behov lämna förslag på hur de kan utvecklas, effektiviseras och göras mer lättillgängliga. Uppdraget har också varit att analysera frågor om sponsring, public service-företagens sidoverksamheter, systemet med förhandsprövning av nya tjänster hos public service-företagen och om ett ökat samarbete mellan företagen kan främja ett effektivt resursutnyttjande.

Slutligen har kommittén haft i uppdrag att uppskatta public serviceverksamhetens medelsbehov utifrån de förslag som lämnas om uppdraget under nästa tillståndsperiod och föreslå nivå på medelstilldelningen under denna period.

2.2. Hur arbetet har genomförts

I kommittén har förutom ordföranden ingått en representant för varje parti i riksdagen. Kommittén har huvudsakligen bedrivit ett sedvanligt utredningsarbete med sammanträden där ledamöter och experter har deltagit. Fram till avlämnandet av detta betänkande har kommittén sammanträtt vid 19 tillfällen.

Vid kommitténs sammanträde den 15 juni 2023 hölls ett föredrag av Jonas Olsson, föreståndare vid Nordicom, Göteborgs universitet. I samband med kunskapsseminariet i oktober (se nedan) hölls även ett föredrag av Ulrika Andersson, biträdande föreståndare för SOMinstitutet vid Göteborgs universitet.

I anslutning till sammanträdet den 25 oktober 2023 presenterade public service-företagen de fördjupade budgetunderlag som kommittén enligt direktiven haft i uppdrag att inhämta. Vid sammanträdet redogjorde även representanter för Teracom Group AB för marknätet och dess betydelse. Vid sammanträdet den 15 november 2023 framfördes synpunkter från representanter för Funktionsrätt Sverige, Syn-

skadades Riksförbund och Hörselskadades Riksförbund. Vid sammanträdet den 24 januari 2024 redogjorde granskningsnämnden för radio och tv:s ordförande och tjänstemän vid Mediemyndigheten för nämndens arbete. Vid samma sammanträde redogjorde Försvarsberedningens ordförande och sekretariat för delrapporten Kraftsamling, Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34).

Därutöver har två kunskapsseminarier och en hearing genomförts. Det ena kunskapsseminariet, som hölls den 13 september 2023, hade temat Public service-företagens roll och betydelse i oroliga tider (kris och

krig). Inbjudna gäster var representanter för public service-företagen,

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Myndigheten för psykologiskt försvar och Totalförsvarets forskningsinstitut. Det andra seminariet, som hölls den 4 oktober 2023, hade det övergripande temat Mångfald och konkurrens på den svenska mediemarknaden. Vid seminariet deltog medieanalytiker samt företrädare för Mediemyndigheten. Under dagen hölls även en hearing på samma tema med inbjudna representanter från Tidningsutgivarna (TU), Film- och tvproducenternas förening, föreningen Radioproduktionsbolagen, TV4 Media AB, Bauer Media Audio Sverige, Warner Bros. Discovery och Viaplay Group AB.

Under utredningstiden har även ett antal studiebesök genomförts. Den 10 maj 2023 besökte ledamöterna, sekretariatet och experterna SR, SVT och UR. Den 17 augusti 2023 besökte ordföranden och sekretariatet Norrmedia samt SR:s, SVT:s och Dagens Nyheters lokalredaktioner i Luleå. Den 23 augusti 2023 besökte ordföranden och sekretariatet Borås Tidning samt SR:s, SVT:s och Göteborgs-Postens lokalredaktioner i Borås. Den 14 september 2023 besökte ledamöterna och sekretariatet Vestmanlands Läns Tidning samt SR:s och SVT:s lokalredaktioner i Västerås.

Kommittén har, i enlighet med direktiven, samrått med public service-företagen, Förvaltningsstiftelsen, Mediemyndigheten, Myndigheten för psykologiskt försvar, Post- och telestyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Konkurrensverket, Teracom Group AB och berörda aktörer i mediebranschen. För att inhämta synpunkter och som ett led i kunskapsinhämtningen har kommittén och sekretariatet haft möten med eller varit i kontakt med bland annat representanter för de nationella minoritetsspråken och teckenspråk, representanter för funktionsrättsorganisationer, andra intresseorgani-

sationer och aktörer på mediemarknaden. Sammantaget har ett åttiotal möten hållits under utredningstiden.

I faktainsamlingen har kommittén till stor del använt befintligt material som har tagits fram av aktörer som bedriver forskning och publicerar statistik med anknytning till medieområdet, till exempel Nordicom, Mediemyndigheten och Internetstiftelsen i Sverige. Erfarenheter från andra länder har beaktats bland annat genom jämförande studier av hur public service regleras och följs upp i Europa, med särskilt fokus på Danmark, Finland och Norge.

Ordföranden och sekretariatet har haft kontinuerlig kontakt med ledningarna och andra företrädare för public service-företagen, vilka även skriftligen har svarat på olika frågor om verksamheten från sekretariatet. Dessa skrivelser, liksom annan korrespondens från och till kommittén, återfinns i kommitténs diarium (Komm2023/00290).

2.3. Övergripande utgångspunkter för arbetet

I direktiven där utgångspunkterna för kommitténs uppdrag framgår betonas att mediepolitiken syftar till att skapa goda förutsättningar för en mångfald av självständiga medieaktörer som bidrar till att stärka en fri åsiktsbildning, ett fritt utbyte av idéer liksom en aktiv granskning av samhällets makthavare. Det anges också att det i Sverige under lång tid funnits en bred politisk enighet om att en välfungerande mediemarknad bygger på en kombination av ansvarstagande kommersiella medier och ett starkt och oberoende public service med högt förtroende hos allmänheten. Att public service-företagen kan upprätthålla integritet och redaktionellt oberoende så att verksamheten kan bedrivas självständigt i förhållande till ekonomiska och politiska intressen i samhället har återkommande betonats som en grundläggande förutsättning för public service.

I direktiven lyfts vidare att utvecklingen på medieområdet skapar nya förutsättningar för alla medieaktörer, även public service. I ett ständigt föränderligt medielandskap behöver public service-verksamheten utvecklas för att även fortsättningsvis kunna vara en del av den demokratiska infrastrukturen och ha ett högt förtroende hos allmänheten. Det framhålls också att en viktig förutsättning för att public service ska kunna utvecklas för att möta framtidens behov är ett långsiktigt stabilt och legitimt finansieringssystem. Det anges att public

service-avgiften tillsammans med riksdagens beslut om medelstilldelning för hela tillståndsperioden är bärande delar av finansieringssystemet, vilket värnar oberoendet för public service och ska vidmakthållas.

I direktiven framhålls vidare att public service-verksamhetens legitimitet bygger på att den kan tillgodose demokratiska, sociala och kulturella behov i samhället, samtidigt som mångfalden på mediemarknaden kan upprätthållas. Kärnan i public service-uppdraget bör därför inriktas på de samhällsbehov som marknadsaktörerna inte kan tillgodose. Det anges också att detta inte står i motsättning till ett brett innehållsuppdrag.

Enligt direktiven ska kommittén i sitt arbete ha som utgångspunkt att förslagen ska stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende och ta hänsyn till behovet av en välfungerande mediemarknad, med både ett starkt och oberoende public service och livskraftiga kommersiella medier.

2.4. Grundläggande begrepp som används i betänkandet

2.4.1. Public service – radio och tv i allmänhetens tjänst

Begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst har sedan lång tid tillbaka använts som benämning på den verksamhet som finansieras av allmänna medel och som bedrivs av Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, och Sveriges Utbildningsradio AB. Begreppet har dock i allt högre grad kommit att ersättas av public service, såväl i dagligt språkbruk som inom forskningen. I detta betänkande används i huvudsak begreppet public service i stället för radio och tv i allmänhetens tjänst. Samma innebörd läggs dock i de båda begreppen och de används synonymt med varandra.

I betänkandet används vidare genomgående förkortningarna SR, SVT och UR i stället för Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio. Som samlingsbegrepp för företagen används uttrycket public service-företagen.

2.4.2. Radio och tv – ljud och rörlig bild

Begreppen ljudradio eller radio och television eller tv har tidigare framför allt förknippats med linjära sändningar av program (via marknät, kabel eller satellit) som publiken tar del av via en radio- eller tv-apparat. Begreppen har dock kommit att omfatta program som består av ljud eller rörlig bild oavsett längd, som en tittare eller lyssnare kan ta del av på en mängd olika sätt exempelvis via mobiltelefon, dator, smart-tv eller smart högtalare. Begreppen radio och tv omfattar därmed såväl linjära sändningar av program som program på tjänster där tittaren eller lyssnaren själv avgör när eller hur han eller hon vill ta del av programmen. Radio och tv eller program som består av ljud eller rörlig bild omfattar exempelvis direktsändningar, långfilmer och dramaproduktioner, men även videoklipp, ljudklipp och korta inslag.

I betänkandet används radio och tv synonymt med program som består av ljud eller rörlig bild och samma betydelse läggs i begreppen.

3. Public service i oroliga tider

Kommittén har i uppdrag att analysera vilka lärdomar som kan dras av betydelsen av public service i ljuset av det nya säkerhetspolitiska läget i Europa och beskriva vad det betyder för verksamheten framåt. Som bakgrund anges i direktiven att public services roll som tillhandahållare av saklig och opartisk nyhetsrapportering är viktig när samhället utsätts för kriser och oförutsedda händelser samt för samhällets förmåga att hantera till exempel otillbörlig informationspåverkan. Vidare konstateras i direktiven att det nya säkerhetspolitiska läget efter Rysslands invasion av Ukraina innebär att tillgången till information via public service ökar i betydelse. I detta sammanhang är public service-företagens och andra aktörers arbete med att stärka människors medie- och informationskunnighet centralt.

Avsnitt 3.1 innehåller en beskrivning av det säkerhetspolitiska läget i Sverige. I avsnitt 3.2 behandlas covid-19-pandemin och andra kriser som kan påverka samhället. Avsnitt 3.3 behandlar public service i en ny orolig tid och vad det nya säkerhetspolitiska läget kan få för betydelse för verksamheten under nästa tillståndsperiod.

3.1. Det säkerhetspolitiska läget i Sverige

I dag präglas säkerhetsläget såväl i Sveriges närområde som globalt av instabilitet och oförutsägbarhet. Den fördjupade säkerhetspolitiska krisen i Europa som orsakats av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat säkerhetsläget i Sverige och närområdet i grunden och för lång tid framåt. I avsnittet beskrivs utvecklingen av det säkerhetspolitiska läget i Sverige, det totalförsvarsbeslut som gäller fram till 2025 samt det förändrade säkerhetspolitiska läget sedan Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina.

3.1.1. Utvecklingen av det säkerhetspolitiska läget

Sverige har inte varit i krig sedan början av 1800-talet. Det säkerhetspolitiska läget i landet är dock beroende av omvärldsutvecklingen och har därför skiftat genom åren.

Efter det kalla krigets slut minskade spänningarna i Sveriges närområde och som en följd av detta inleddes en påtaglig militär nedrustning. Försvarsbesluten 1999–2001 och 2004 vägleddes av bedömningen att det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet utmärktes av lugn, stabilitet och samarbete. Ett väpnat angrepp enskilt mot Sverige bedömdes som osannolikt under överskådlig tid, minst en tioårsperiod (jfr Ds 2023:12 s. 11 och Ds 2023:19 s. 2021).

Efter den ryska aggressionen mot Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim 2014 konstaterade regeringen att den säkerhetspolitiska situationen i Europa hade försämrats (prop. 2014/15:109 s. 4647). Försvarsbeslutet 2015, som gällde för tiden 2016–2020, innebar att planeringen för totalförsvaret återupptogs efter att till stor del ha upphört efter kalla kriget (prop. 2014/15:109, bet. 2014/15:FöU11, rskr. 2014/15:251).

3.1.2. Totalförsvarsbeslutet för 2020–2025

Riksdagen beslutade i december 2020 att anta förslagen i propositionen Totalförsvaret 2021–2025 (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:135). Propositionen innehåller bland annat ett övergripande mål för totalförsvaret och mål för det militära respektive civila försvaret som gäller 2021–2025. I propositionen konstaterar regeringen att det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde och i Europa över tid har försämrats. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan enligt regeringen inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Regeringen framhåller därför att totalförsvarets förmåga behöver fortsätta att stärkas (prop. 2020/21:30 s. 6770).

I propositionen betonas vidare att förmågan att hantera fredstida kriser i samhället ger en grundläggande uthållighet och förmåga att hantera krigssituationer. Samtidigt konstaterar regeringen att utvecklingen av det civila försvaret stärker samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i fredstid. Regeringen bedömer det som särskilt

viktigt att arbetet med att stärka motståndskraften i de viktigaste samhällsfunktionerna vidareutvecklas och fördjupas (s. 127 och 134–135).

3.1.3. Ett nytt säkerhetspolitiskt läge

Sedan Ryssland inledde den fullskaliga invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 har Försvarsberedningen bland annat redovisat de två rapporterna Allvarstid – Försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023 (Ds 2023:19) och Kraftsamling – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34).

I rapporten Allvarstid har Försvarsberedningen gjort en ny bedömning av omvärldsutvecklingen och följderna för Sverige. Försvarsberedningen bedömer att den fördjupade säkerhetspolitiska krisen i Europa som orsakats av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat säkerhetsläget i Sverige och i närområdet i grunden och för lång tid framöver. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller ytterligare hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Försvarsberedningen konstaterar att den antagonistiska hotbilden mot Sverige är bred och blir alltmer komplex. Hoten inkluderar bland annat otillbörlig informationspåverkan, desinformation, påverkansoperationer, cyberangrepp, illegal underrättelseinhämtning, terrorism och sabotage, hot mot kritisk infrastruktur och utnyttjande av ekonomiska beroenden. Risken finns att kriget i Ukraina blir långvarigt och kan eskalera. En eskalering kan innebära angrepp mot andra stater. Enligt Försvarsberedningen behöver Sveriges förmåga att möta kriser, hot och antagonistiska handlingar under gränsen för väpnat angrepp öka (Ds 2023:19 s. 1112, 96 och 113).

I rapporten Kraftsamling konstaterar Försvarsberedningen att det säkerhetspolitiska läget är det allvarligaste sedan andra världskrigets slut. Förberedelserna, beredskapen och förmågan inom hela totalförsvaret, både det militära och det civila försvaret, måste enligt Försvarsberedningen öka skyndsamt. Insikten om detta behöver genomsyra alla delar av samhället och vara den främsta drivkraften för utvecklingen av totalförsvarets samlade förmåga de kommande åren. Försvarsberedningen anser att det civila försvaret i närtid måste utveckla en högre samlad totalförsvarsförmåga. Totalförsvaret ska över

tid dimensioneras för att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp och bidra till försvaret av allierade (Ds 2023:34 s. 1517 och 40).

Försvarsberedningen konstaterar vidare att hotbilden mot Sverige bland annat inkluderar otillbörlig informationspåverkan med syfte att påverka olika målgruppers uppfattningar, beteenden och beslutsfattande. Vidare noteras att Sverige konstant är utsatt för påverkanskampanjer, påverkansoperationer och desinformation från antagonistiska aktörer som hotar och undergräver Sveriges säkerhet och hotar svenska intressen. Redan i fredstid använder motståndare otillbörlig informationspåverkan genom att söka efter och angripa svagheter, skapa polarisering och försöka undergräva förtroendet för samhällets institutioner och demokratin, och därmed ytterst samhällets samlade motståndskraft (s. 246–247).

Som en konsekvens av omvärldsutvecklingen ansökte Sverige i maj 2022 om medlemskap i Nato. Den 7 mars 2024 blev Sverige medlem i försvarsalliansen.

3.2. Covid-19-pandemin och andra kriser

Vid sidan av den rent säkerhetspolitiska utvecklingen har Sverige och världen nyligen genomgått den mest omfattande pandemin i modern tid. Under våren 2020 drabbades Sverige och resten av världen av covid-19-pandemin. Pandemin innebar en fredstida kris som pågick under flera år och som påverkade stora delar av det svenska samhället. Det visade sig tidigt att pandemin krävde kraftfulla och omfattande åtgärder från samhällets sida. Det infördes exempelvis långtgående begränsningar i fråga om folksamlingar och många arbetstagare i privat och offentlig sektor uppmanades att utföra sitt arbete på distans. Under stora delar av pandemin bedrevs också undervisning på distans i flera skolformer, bland annat gymnasieskolor (SOU 2022:10 s. 474475).

Pandemin är dock inte den enda kris som på senare tid har påverkat samhället. Andra kriser som har drabbat Sverige det senaste decenniet är exempelvis terrorattentatet på Drottninggatan den 7 april 2017 och de större skogsbränder som inträffade 2014 och 2018.

Den grova och organiserade brottsligheten, med en kraftig ökning av det dödliga våldet, innebär i dag stora utmaningar för samhället (jfr Brå 2023). Dessutom finns ett bredare hot mot Sverige som består av olika aktiviteter som syftar till att försvaga det demokratiska

samhället och urholka förtroendet för samhället och dess institutioner. Det bredare hotet har koppling till utvecklingen av organiserad brottslighet, våldsbejakande extremism och terrorism. Händelser både i Sverige och i omvärlden har inneburit att Sverige och svenska intressen under en längre tid varit måltavla för riktade informationskampanjer från utländska aktörer. Spridningen av falska uppgifter, rykten, desinformation och våldsförhärligande propaganda bidrar till att öka motsättningarna i samhället och till att urholka förtroendet för samhällets centrala institutioner och kan även bidra till ett ökat hot mot olika företrädare för samhället (skr. 2023/24:56 s. 6). Ett exempel är att det sedan december 2021 sprids desinformation om att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd. Den så kallade LVU-kampanjen exponerade en sårbarhet i det svenska samhället i form av avsaknaden av tillit mellan svensk offentlig förvaltning och vissa invånare. Detta har i sin tur exploaterats av utländska aktörer (Ranstorp & Ahlerup 2023).

Under 2023 var Sverige ett utpekat mål för internationella islamistiska terrororganisationer. Bilden av Sverige som ett islamfientligt land som förmedlats genom bland annat LVU-kampanjen och desinformation om att svenska staten står bakom koranbränningsaktioner i Sverige, fortsatte och förstärktes under 2023. Detta bidrog till att Säkerhetspolischefen den 17 augusti 2023 beslutade att höja terrorhotnivån från ett förhöjt hot (nivå tre) till ett högt hot (nivå fyra på en femgradig skala). Nationellt centrum för terrorhotbedömning ser det som troligt att Sverige även under 2024 kommer att vara ett utpekat mål för våldsbejakande islamister och att den negativa Sverigebilden kan förstärka eller initiera enskilda aktörers avsikt att utföra terrorattentat (NCT 2024 s. 22–23).

Vidare blir effekterna av klimatförändringarna alltmer påtagliga och ökar risken för svåra naturhändelser, som extrema väderhändelser, torka, översvämningar och havsnivåhöjningar. Det har bedömts att klimatförändringarna kommer att leda till svåra påfrestningar för Sverige och globalt i vår omvärld (se exempelvis Ds 2023:19 s. 4446 och prop. 2020/21:30 s. 67). Att det framöver kommer att inträffa nya kriser som sätter samhället på prov är givet. Betydligt svårare är att förutse vilka specifika situationer eller händelseförlopp som det kan handla om.

3.3. Public service i en ny orolig tid

Medier har sedan lång tid tillbaka ansetts ha en mycket viktig funktion för samhällets förmåga att hantera krissituationer, krigsfara och ytterst krig. Det har framhållits att det i en krissituation är särskilt angeläget att alla människor i landet kan nås av oberoende information och nyhetsförmedling (se bl.a. prop. 1996/97:158 s. 18, jfr Ds 2023:34 s. 239, 241 och 251). Avsnittet behandlar betydelsen av public service och andra medier i kris och krig samt vad det nya säkerhetspolitiska läget kan innebära för public service-verksamheten under nästa tillståndsperiod.

3.3.1. Betydelsen av public service och andra medier i kris och krig

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i flera sammanhang lyft fram mediernas viktiga roll för samhällets krisberedskap. I rapporten Mediebranschen 2016 – hot, risker och sårbarheter (MSB 2017) konstateras att medier bedriver samhällsviktig verksamhet ur flera perspektiv. Det framhålls att mediebranschens krishanteringsbidrag i form av såväl förmedling av varning och information som granskning av samhällsfunktioner, tillsammans med verksamhetens trygghetsskapande och samlande funktion, är väsentligt för samhällets krisberedskap. I rapporten betonas vidare att mediernas säkerhet och beredskap är viktig eftersom ett bortfall av verksamheten i sig kan innebära att en kris uppstår i samhället eller att en sådan förvärras.

I rapporten Kraftsamling lyfter Försvarsberedningen bland annat fram vikten av det psykologiska försvaret och försvarsviljan hos befolkningen. Befolkningens försvarsvilja, motståndskraft och förmåga att hantera en krigssituation är enligt Försvarsberedningen avgörande för att uppnå ett trovärdigt totalförsvar. Det psykologiska försvaret, som utgör en viktig komponent i ett starkt totalförsvar, syftar till att så långt det är möjligt i höjd beredskap och i krig säkerställa ett öppet och demokratiskt samhälle med åsiktsfrihet och fria medier. Såväl i fred som i höjd beredskap och krig bidrar värnandet av dessa grundläggande värden till att bibehålla och stärka befolkningens motståndskraft och försvarsvilja. Därmed förbättras samhällets förmåga att stå emot och avvärja påtryckningar (Ds 2023:34 s. 239).

Försvarsberedningen understryker vidare att det psykologiska försvaret måste ta sin utgångspunkt i att bevara det öppna samhällets fria kunskaps- och informationsutbyte och fria åsiktsbildning. Fria och oberoende medier och kunskapsförmedlare är enligt beredningen nyckelaktörer för att upprätthålla förtroendet för samhällets institutioner och företrädare. Att delge och förmedla saklig offentlig information snabbt och effektivt under höjd beredskap och krig är enligt Försvarsberedningen en huvuduppgift för aktörerna i det psykologiska försvaret (s. 251).

Public service-företagen har länge ansetts ha en särskild betydelse för samhällets beredskap och en viktig roll i det svenska totalförsvaret genom sina breda uppdrag i allmänhetens tjänst, sin stabila finansiering, de höga kraven på tillgänglighet och det förtroende som allmänheten har för deras verksamhet. Företagens sändningar har betraktats som en viktig informationskälla, inte minst då samhället befinner sig under stora påfrestningar eller i kris. Företagens roll som snabb informationsbärare kan också vara av avgörande betydelse för samhällets krishantering (se bland annat prop. 1996/97:158, prop. 2005/06:112 och prop. 2018/19:136).

I den förra public service-propositionen angav regeringen att det är public service-företagens uppdrag som helhet som bidrar till deras betydelse för samhällets krishantering i fred och vid höjd beredskap. Regeringen anförde att det är under perioder av stor påfrestning på samhället som det finns ett särskilt behov av bland annat oberoende nyhetsförmedling och samhällsdebatt. Regeringen framhöll därför att det breda nyhetsuppdraget liksom uppdraget att spegla hela landet och fungera som en samlande kraft blir särskilt viktiga när samhället står inför kriser (prop. 2018/19:136 s. 98).

Även Försvarsberedningen lyfter fram public service-företagens särställning bland andra medier och framhåller att ett starkt public service i fredstid, med högt förtroende hos allmänheten och bred geografisk spridning, lägger grunden för public services roll även i höjd beredskap. Det höga förtroendet är enligt Försvarsberedningen en viktig del av verksamhetens värde för totalförsvaret (Ds 2023:34 s. 252).

3.3.2. Public service-verksamheten i en ny orolig tid

Public service har en viktig roll som tillhandahållare av saklig och opartisk nyhetsrapportering när samhället utsätts för kriser och oförutsedda händelser. Det nya säkerhetspolitiska läget efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina innebär att tillgången till information via public service ökar i betydelse. I det följande presenteras vissa faktorer som kan förväntas få särskild betydelse för public service-företagens verksamhet under nästa tillståndsperiod.

Ökat fokus på säkerhet och beredskapsarbete

De senaste åren har public service-företagen lagt alltmer tid och resurser på säkerhets- och beredskapsarbete. Det är en utveckling som förväntas fortsätta om public service ska kunna uppfylla sin viktiga roll i det civila försvaret.

Försvarsberedning är mycket tydlig med att hela det civila försvaret behöver öka förberedelserna, beredskapen och förmågan skyndsamt och att åtgärder inte kan vänta. Enligt Försvarsberedningen har medieberedskapen en viktig roll för att effektivt, både geografiskt brett och i tid, kunna sprida samhällsviktig information och budskap vid höjd beredskap. För detta krävs väl förberedda organisationer med robusta tekniska system. Försvarsberedningen betonar vikten av att SR och SVT upprättar konkreta planer för sina totalförsvarsuppgifter samt att de övar inför höjd beredskap för att säkerställa en viktig basförmåga i det psykologiska försvaret. En god kommunikation med befolkningen är enligt Försvarsberedningen en förutsättning för att mobilisera samhället och sätta oss till motvärn (Ds 2023:34 s. 15 och 252253).

Vidare är hot och andra angrepp mot personer som är verksamma inom nyhetsförmedling och annan journalistik i dag ett problem i samhället (se bl.a. prop. 2022/23:106 s. 1415 och Ds 2023:34 s. 254). Under de senaste åren har frågan om journalisters säkerhet och de risker som finns, särskilt för dem som är verksamma i kris- eller krigssituationer, kommit i allt tydligare fokus för public service-företagen. Företagens arbete med att skydda journalister och andra medarbetare kan förväntas kräva stora resurser även under kommande tillståndsperiod.

Vikten av robust infrastruktur för företagens distribution

Sändningar via marknätet bedöms under kommande tillståndsperiod vara avgörande för att kunna upprätthålla en hög tillgänglighet till public service-företagens sändningar även under svåra förhållanden som kriser och vid höjd beredskap. Den robusthet som finns i marknätet innebär också att marknätssändningarna av radio och tv lämpar sig särskilt väl för att nå ut med viktiga meddelanden till allmänheten (VMA) ur ett krisberedskapsperspektiv (prop. 2022/23:77 s. 34).

Försvarsberedningen framhåller att det är av största vikt att säkerställa att infrastrukturen för företagens utsändning av radio och tv även i framtiden är robust och redundant. Det anförs att Teracom Group AB (Teracom), som äger och driver marknätet för radio- och tv-sändningar i Sverige, har en central betydelse för det psykologiska försvaret som möjliggörare av att viktig samhällsinformation kan nå ut via public service-företagens sändningar till befolkningen i hela landet under störda förhållanden och krig. Försvarsberedningen framhåller samtidigt vikten av att upprätthålla funktion hos infrastruktur som krävs för att möjliggöra åtkomst till internet. Det konstateras att konsumtionen av information från public service såväl som från andra medier i allt större utsträckning övergår till internet och att robusthet i informationsinfrastrukturen därför har ökat markant i betydelse (Ds 2023:34 s. 253).

Allt talar för att utvecklingen mot en alltmer digital mediekonsumtion kommer att fortsätta under nästa tillståndsperiod. I samband med kriser söker sig också en stor del av befolkningen till de traditionella nyhetsmediernas webbsidor (Odén m.fl. 2016 s. 234–237).

Även om public service-företagen saknar möjlighet att på egen hand se till att funktionen i internetinfrastrukturen kan upprätthållas är det viktigt att företagen löpande arbetar med att, så långt som det är möjligt, upprätthålla hög säkerhet i distributionen oavsett vilken distributionsform som används. Kommittén behandlar denna fråga närmare i avsnitt 18.3.

Vikten av högt förtroende vid nyhetsförmedling

Allt fler använder sociala medier i sin vardag, men när kriser inträffar är det fortfarande till de traditionella medierna som de flesta vänder sig för att få snabb och tillförlitlig information. En förklaring till detta

är att allmänheten har ett högt förtroende för dessa medier (se bl.a. Ghersetti & Odén 2021 s. 7–8, jfr även Nygren & Widholm s. 28–36). Under det första året av covid-19-pandemin ökade konsumtionen av public service och andra traditionella nyhetsmedier samtidigt som nyhetsläsningen via sociala medier minskade (MPRT 2021 s. 21 och 25). Under samma period ökade förtroendet generellt för traditionella nyhetsmedier. Uppgången var tydligast för SVT vars förtroende ökade från 74 procent till 81 procent. Även för SR och TV4 skedde en ökning (Andersson 2021a s. 5).

Att allmänheten vänder sig till public service och andra etablerade nyhetsmedier vid extraordinära händelser har också visat sig i samband med andra kriser. När terrorattentatet på Drottninggatan inträffade den 7 april 2017 visar en Novus-undersökning att 77 procent hade fått information om händelsen redan en timme efter att den hade inträffat. SR var den enskilda källa som flest använde sig av för att initialt få information om att attacken hade inträffat. Relativt många nåddes visserligen också av informationen via sociala medier, framför allt genom vänner på Facebook. SVT var dock den källa som användes av flest för att få mer kunskap om händelsen (Komm2023/00290-141).

Public service-företagens höga förtroende är enligt Försvarsberedningen en viktig del av verksamhetens värde för totalförsvaret (Ds 2023:34 s. 252). Det är centralt att det höga förtroendet värnas under kommande tillståndsperiod. Det redaktionella oberoendet är en förutsättning för detta förtroende.

Vikten av anpassad information

Utöver förtroendet har en förklaring till att allmänheten vänder sig till traditionella nyhetsmedier i kriser ansetts vara att mediehusen successivt har kompletterat sina traditionella publiceringsformer med internetbaserad direktrapportering av olika slag, som direktsända presskonferenser, nyhetschattar och liveuppdateringar (Ghersetti & Odén 2021 s. 8).

Mediekonsumtionen blir alltmer digital och framför allt yngre målgrupper tillbringar en stor del av sin tid på sociala medier. Enligt Försvarsberedningen kommer plattformar med användargenererat innehåll, som sociala medier, att spela en allt viktigare roll för att nå inte

minst yngre målgrupper med strategisk kommunikation och korrekt information även vid höjd beredskap (Ds 2023:34 s. 240 och 254).

Försvarsberedningen konstaterar vidare att Sverige har blivit alltmer heterogent, urbaniserat, internationaliserat och individualiserat sedan det kalla kriget tog slut. Det ställer enligt Försvarsberedningen stora krav på anpassad information och spridning för att nå allmänheten. Bara det faktum att Sverige i dag är ett betydligt mer mångkulturellt samhälle kräver till exempel att information måste finnas tillgänglig även på andra språk än svenska och i kanaler som når olika målgrupper. Målgruppsanpassning är därför av stor vikt enligt Försvarsberedningen (s. 240 och 254). Detta är faktorer som public service-företagen behöver beakta för att kunna nå allmänheten med viktig information under kommande tillståndsperiod.

Vikten av att snabbt förmedla saklig och opartisk information

Försvarsberedningen framhåller att en huvuduppgift för aktörerna i det psykologiska försvaret är att delge och förmedla saklig offentlig information snabbt och effektivt under höjd beredskap och krig (Ds 2023:34 s. 251).

Genom uppdragen i allmänhetens tjänst har public service-företagen en unik roll och ett särskilt ansvar. Grundläggande är att verksamheten präglas av oberoende och en stark integritet och att innehållet är sakligt och opartiskt.

SR och SVT har också en särskilt viktig roll i VMA-systemet för att så många som möjligt ska nås av varning och information om något allvarligt har hänt eller är på väg att hända i samhället, se vidare avsnitt 18.4. Erfarenheter från tidigare kriser i Sverige visar också att public service fyller en viktig funktion för att snabbt nå ut med information till allmänheten. Public service kan också utgöra en viktig kanal för myndigheter när det gäller att nå ut med information då kriser drabbar samhället. Under covid-19-pandemin sände exempelvis SVT under en period dagligen Folkhälsomyndighetens presskonferenser.

I en forskningsstudie av nyheter och opinion under covid-19pandemin som gjorts på uppdrag av MSB lyfter författarna (Ghersetti & Odén 2021) fram ett antal utmaningar för medierna under pågående kriser. De konstaterar att de osäkerhetssituationer som ofta

kännetecknar en kris innebär en utmaning för medierna när det gäller att både vara snabba och få alla detaljer rätt. De lyfter också fram den svåra avvägningen mellan att tillmötesgå myndigheters önskemål om informationsspridning samtidigt som de förväntas ha distans till källorna och självständigt granska och kommentera deras agerande (s. 8). Detta är utmaningar som kan aktualiseras både i samband med kriser och krig (jfr bl.a. Ghersetti & Odén 2021 s. 7, MSB 2023 s. 32–33 och Jonsson m.fl. 2022 s. 2).

Vikten av att motverka desinformation och annan otillbörlig informationspåverkan

Redan i dag utsätts Sverige för olika påverkanskampanjer som hotar och undergräver landets säkerhet. Desinformation eller annan otillbörlig informationspåverkan utgör ofta en central komponent i påverkanskampanjerna. Att förebygga samt identifiera, analysera och möta påverkanskampanjer är enligt Försvarsberedningen en av de huvudsakliga delarna i det psykologiska försvaret (Ds 2023:34 s. 241 och 246247).

Försvarsberedningen bedömer att det psykologiska försvaret kommer att ställas inför nya problem till följd av den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller artificiell intelligens (AI), och de fortsatta förändringarna i informationslandskapet, inte minst i fråga om plattformar med användargenererat innehåll. AI väntas ha en betydande inverkan på samhällsutvecklingen under de närmaste åren. När det gäller otillbörlig informationspåverkan innebär AI nya utmaningar genom att stora mängder information kan genereras, bearbetas och spridas på ett sätt som gör det ännu svårare att skilja falsk information från korrekt. Plattformar med användargenererat innehåll, som sociala medier, förväntas användas än mer för omfattande försök till informationspåverkan och psykologisk krigföring i höjd beredskap och krig. Dessa plattformar är enligt Försvarsberedningen viktiga kanaler för att nå inte minst yngre målgrupper med strategisk kommunikation och korrekt information även vid höjd beredskap (Ds 2023:34 s. 246247).

Försvarsberedningen framhåller att det psykologiska försvaret måste hålla jämna steg med omvärldsutvecklingen för att vara effektivt. Ett aktivt psykologiskt försvar ska verka proaktivt, genom bland annat strategisk kommunikation, och snabbt kunna möta påverkans-

kampanjer både nationellt och internationellt. Enligt Försvarsberedningen är det också viktigt att höja kunskapsnivån och därmed minska mottagligheten för påverkanskampanjer hos allmänheten och beslutsfattare. I det ingår satsningar på ökad medie- och informationskunnighet samt källkritik och digital kompetens som ett led i att stärka befolkningens motståndskraft (s. 248–249).

I en rapport som publicerats på uppdrag av Nordiska ministerrådet konstateras att både kommersiella medier och public servicemedier har viktiga roller som motvikt till bland annat desinformation och minskande tillit till demokratiska institutioner. Public service anses dock ha ett särskilt ansvar för att främja demokratisk debatt och delaktighet. En av rekommendationerna i rapporten är mot den bakgrunden att public service-medier bör ges ett starkt digitalt mandat för internetnärvaro, innehållsskapande och utvecklande av plattformar för demokratisk debatt på internet (NCM 2023 s. 23–24).

Public service-företagen i Sverige arbetar redan i dag på olika sätt med att motverka desinformation och informationspåverkan samt med att stärka allmänhetens motståndskraft. SVT har startat en verifieringsdesk på nyhetsredaktionen där specialreportrar använder digitala verktyg för att säkerställa äkthet i bilder och information. Alla tre programföretag har producerat ett flertal program med syfte att öka medie- och informationskunnighet (Komm2023/00290-48–49 och 56). Behovet av sådana insatser förväntas öka framöver.

Vikten av UR:s utbildningsuppdrag

Försvarsberedningen lyfter bland annat fram vikten av att utbildningsverksamhet kan upprätthållas även vid höjd beredskap och i krig. Som tidigare nämnts understryks också vikten av målgruppsanpassning av den information som behöver nå allmänheten (Ds 2023:34 s. 254 och 305).

Alla tre public service-företag producerar i dag nyhetsinnehåll som är anpassat för barn och unga, bland annat med förklarande innehåll med anledning av kriget i Ukraina. Erfarenheterna från framför allt covid-19-pandemin, men även kriget i Ukraina, har dock särskilt synliggjort det stöd som UR kan ge både skola och allmänhet i händelse av en samhällskris. När skolorna i hög grad övergick till distansundervisning under pandemin ställde UR snabbt om sin verksamhet

för att stötta lärare, elever och föräldrar. Antalet strömstarter på UR:s digitala plattformar ökade kraftigt. I en Novus-undersökning som genomförts på uppdrag av UR under september 2020 svarade 72 procent av lärarna ja på frågan om UR:s uppdrag bör inbegripa att vara ett stöd till skolan vid samhällskris. Under 2023 hade andelen ökat till 83 procent av de tillfrågade lärarna (Komm2023/00290-140). UR:s beredskapsuppdrag behandlas närmare i avsnitt 18.2.

Dessa erfarenheter visar att det är en viktig uppgift för UR att ha en beredskap för att snabbt kunna ställa om och möta utbildningsväsendets behov av till exempel en programverksamhet för distansundervisning. Även UR:s programverksamhet för specifika målgrupper som teckenspråkstalande och personer med funktionsnedsättning har visat sig ha stor betydelse i en krissituation.

4. Public service-företagens unika roll och betydelse för samhället och publiken

Kommittén har i uppdrag att med utgångspunkt i befintliga analyser, utredningar och rapporter beskriva public service-företagens unika roll på mediemarknaden och deras betydelse för samhället och publiken. Kommittén ska också beskriva hur public service-verksamheten påverkar mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden, liksom hur den påverkas av teknikutvecklingen och allmänhetens förändrade medievanor. Som bakgrund anges i direktiven att public serviceföretagens verksamhet är en del av mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden och att företagen liksom övriga medier påverkas av teknikutvecklingen och allmänhetens förändrade medievanor. Det konstateras att en beskrivning av public service-företagens unika roll och betydelse för samhället och publiken, men även hur företagen påverkar mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden, utgör en viktig grund för hur uppdraget ska se ut under nästa tillståndsperiod.

I avsnitt 4.1 behandlas public services roll i samhället och vissa aspekter som är särskilt viktiga för uppdraget i allmänhetens tjänst. Avsnitt 4.2 innehåller en beskrivning av en mediemarknad i förändring och hur förändringarna kan tänkas påverka public service-företagen och andra mediebolag.

4.1. Public services roll i samhället

Oberoende medier och en mångfald i medielandskapet utgör ett fundament i demokratiska samhällen. Det traditionella mediesystemets samhällsfunktion brukar anses vara att informera, granska och utgöra en arena för debatt. Medierna ska informera medborgarna om vad

som händer för att främja kunskap om samhället som möjliggör ett informerat politiskt deltagande. Medierna ska vidare granska makten i samhället, kritiskt bevaka olika samhällsfrågor och därmed bistå medborgarna i ett politiskt ansvarsutkrävande. Medierna ska också fungera som en arena eller ett offentligt rum för debatt mellan och inom olika grupper i samhället för att synliggöra olika perspektiv. Den svenska mediepolitiken har ansetts ge medierna förutsättningar att uppfylla dessa funktioner genom mediestödet och finansieringen av public service. Public service har genom sitt oberoende och sitt uppdrag att nå ut brett i befolkningen en särskild ställning i mediesystemet (Weibull & Wadbring 2020 s. 303 och Allern 2019 s. 338–339).

Ur ett internationellt perspektiv finns ett antal principer och målsättningar för public service som är gemensamma för länder med public service-medier, även om uppdragen är utformade på olika sätt. En grundläggande princip brukar vara att sändningarna ska nå hela befolkningen oavsett geografisk bostadsort eller tekniska förutsättningar. Det brukar också anses att public service ska stå för diversitet och mångfald genom att tillgodose skiftande smaker, intressen och behov samt spegla olika åsikter. Särskild hänsyn ska tas till olika minoriteter och underrepresenterade grupper i samhället. Vidare ses det som viktigt att public service fyller en demokratisk funktion genom att tillhandahålla balanserad och opartisk information till medborgarna. En grundläggande förutsättning anses också vara att public service som institution är oberoende från staten och olika särintressen i samhället samtidigt som samhället och publiken har möjlighet till ansvarsutkrävande (McQuail 2010 s. 178–179).

Vidare brukar det framhållas att public service-medierna har ett särskilt ansvar för kvalitet (se bl.a. McQuail 2010 s. 178). I ett alltmer globalt medielandskap är det också utmärkande att public servicemedier har ett ansvar för att skapa innehåll som främjar sociala, samhälleliga och kulturella intressen i en nationell kontext på ett annat sätt än privata aktörer på mediemarknaden har (Picard 2018 s. 159–160). Det har vidare ansetts viktigt att public service-utbudet främjar social gemenskap genom att skapa en gemensam kultur, gemensamma referensramar och genom att tillgodose och spegla samhällets mångfald (Born 2018 s. 147–150).

I Sverige har flera av de grundläggande principerna för public service i stort sett varit oförändrade under de närmare hundra år som verksamheten bedrivits. Redan i det första avtalet mellan staten och

Radiotjänst från år 1924 fanns krav på att programmen skulle vara av växlande art, skänka god förströelse, vara ägnade att vidmakthålla allmänhetens intresse för rundradio, hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå samt vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. Vidare skulle verksamheten bedrivas så att folkupplysningen och folkbildningsarbetet befrämjas. Avtalet innehöll även förbud mot reklam samt krav på att enskilds rätt inte fick kränkas och att myndighetsmeddelanden skulle sändas utan särskild ersättning. Motsvarande krav återspeglas på olika sätt i den reglering som i dag gäller för public service-företagen. Principen att public serviceföretagen självständigt utformar programverksamheten utifrån allmänna riktlinjer beslutade av riksdag och regering har legat fast sedan verksamheten började bedrivas (se vidare SOU 2005:1 s. 5166).

4.1.1. Public service bidrar till informerade medborgare och fyller en demokratisk funktion

En förutsättning för en fungerande demokrati är att det finns informerade och engagerade medborgare, och en förutsättning för det är i sin tur att det finns trovärdiga medier som medborgarna har ett förtroende för (McQuail 2010 s. 178–179). Genom uppdraget att erbjuda saklig, relevant och opartisk information kan public service därför fylla en viktig demokratisk funktion.

Nordicom har 2022 publicerat en sammanställning av svensk och internationell forskning beträffande sambandet mellan public services innehåll och medborgarnas kunskaper. Sammanställningen visar att medborgarna i länder med ett starkt public service generellt sett har bättre tillgång till politiska nyheter och information jämfört med människor i länder med svagare public service. Studierna visar också att människor som lever i informationsmiljöer där public service har en stark ställning har bättre kunskaper om politik och samhälle än människor som lever i mer renodlat kommersiella informationsmiljöer. Kunskapsklyftorna är mindre i länder där public service har en stark ställning (Strömbäck & Shehata 2022 s. 61–65). Länder med ett starkt public service präglas också av ett bredare politiskt deltagande och får generellt höga poäng i olika demokrati-index (Jakobsson m.fl. 2022 s. 97, jfr även Carlsson 2016 s. 498).

4.1.2. Högt förtroende för public service i Sverige

Att medborgarna hyser förtroende för politiska, ekonomiska och sociala institutioner – och till medier – är en grundbult i en fungerande samhällsbildning. Att människor uppfattar public service-medier som betydelsefulla och har förtroende för dem är centralt för verksamhetens legitimitet och ytterst för public services roll i det demokratiska systemet.

Allmänhetens förtroende för svenska medier och bedömning av deras samhällsvärde har länge hamnat högt vid internationella jämförelser. En studie från Reuters Institute for the Study of Journalism visar att Sverige har fjärde högst andel personer som anser att public service-mediernas nyheter har ett värde både för individen och för samhället i en jämförelse med arton andra länder, strax efter Finland, Danmark och Norge (Kleis Nielsen & Fletcher 2023 s. 44–45).

Medieakademins återkommande mätningar av befolkningens förtroende för hur olika medier sköter sitt arbete visar också på ett högt förtroende för public service-företagen i förhållande till andra medier och samhällsinstitutioner. I den förtroendebarometer som genomförts i februari 2024 var andelen som angav att de hade stort eller ganska stort förtroende för SR:s arbete 68 procent och för SVT var andelen 63 procent. Förtroendet för public service-företagen var betydligt högre än för andra medier enligt mätningen. Jämfört med andra samhällsinstitutioner var förtroendet för bland annat polisen och universitet/högskolor något högre än för SR och SVT, medan förtroendet för exempelvis domstolarnas arbete var något lägre än för SR:s arbete (Medieakademin 2024).

Vidare visar den nationella SOM-undersökningen att förtroendet för svenska mediers innehåll generellt sett är stort, i synnerhet för public service. Andelen som 2023 angav att de hade mycket stort eller ganska stort förtroende för SVT:s innehåll var 75 procent. För SR var andelen 73 procent. Sedan 2010 har förtroendet för SVT sjunkit med tre procentenheter medan förtroendet för SR är på oförändrad nivå. För UR var andelen med mycket stort eller ganska stort förtroende 54 procent 2022. Företaget har endast ingått i mätningarna sedan ett par år tillbaka (Komm2023/00290-148).

I SOM-undersökningen har etermedier länge uppfattats som mer förtroendeingivande än dagstidningar. SVT och SR får återkommande högst förtroende, följda av TV4 (58 procent 2023). Därefter

följer lokala och nationella morgontidningar. Av de traditionella nyhetsmedierna hade kvällspressen lägst förtroende 2023. Knappt fem procent uppgav att de hade mycket eller ganska stort förtroende för Facebook respektive Youtube (Andersson & Ghersetti 2022 s. 38–40 och Komm2023/00290-148). Grafen nedan visar hur andelen med mycket stort eller ganska stort förtroende har utvecklats sedan 2010.1

Figur 4.1 Förtroende för innehållet i olika medier 2010–2023 (procent)

Frågeformulering: Vilket förtroende har du för innehållet hos följande medier och internettjänster? Svarsalternativ: ”Mycket stort förtroende”, ”Ganska stort förtroende”, ”Varken stort eller litet förtroende”, ”Ganska litet förtroende”, ”Mycket litet förtroende”, ”Ingen uppfattning”. Figuren visar andelen mycket stort/ganska stort förtroende

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2010–2023.

I 2022 års SOM-undersökning placerades SVT och SR även högst när allmänheten bedömde olika mediers värde för samhället. Drygt 80 procent ansåg att SVT och SR hade ett mycket eller ganska stort samhällsvärde. För UR, TV4 och lokala morgontidningar var andelen cirka 60 procent medan kvällspressen och sociala medier hade en lägre andel (Komm2023/00290-159, jfr Andersson 2022 s. 281–283).

1 På grund av en mätteknisk förändring 2014 anges inte SR:s förtroende för det året.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023

SVT

SR

TV4 Lokala morgontidningen

Dagens Nyheter Svenska Dagbladet

Aftonbladet

Expressen

Facebook

Youtube

Förtroendenivåerna har över tid varit mycket stabila. Det har dock vuxit fram en polarisering och politisering i medieförtroendet, framför allt kopplad till ålder och partisympati. Äldre personer har genomgående ett högre förtroende för SVT och SR än yngre. Samma mönster gäller även TV4 och den lokala morgontidningen (Andersson & Ghersetti 2022).

Enligt SOM-undersökningen för 2022 hade den grupp som identifierade sig som ”klart till höger” på den politiska skalan ett generellt svagare förtroende för traditionella nyhetsmedier och särskilt för public service-företagen. Personer som uppgivit att de placerar sig till vänster på den politiska skalan hade genomgående ett högre förtroende för samtliga medier som ingick i SOM-undersökningen. Bland personer som ansåg sig stå ”klart till vänster” uppgav 88 procent att de hade mycket stort eller ganska stort förtroende för innehållet i SVT, medan förtroendet hos gruppen ”klart till höger” var 61 procent. För SR:s del var siffrorna 86 procent (”klart till vänster”) respektive 57 procent (”klart till höger”). Samtidigt har förtroendet för SVT och SR genomgående varit högre jämfört med övriga medier i sådana undersökningar (Komm2023/00290-149, jfr Andersson & Ghersetti 2022). Medieakademins mätningar från 2024 visar på samma mönster (Medieakademin 2024).

Även internationella jämförelser i studien av Reuters Institute for the Study of Journalism visar ett genomgående mönster där personer som placerar sig politiskt mer till vänster skattar public servicenyheters värde högre än de som placerar sig mer till höger, eller personer som är mindre politiskt engagerade. Yngre personer uttrycker också en lägre uppskattning av public services värde, liksom personer med lägre utbildningsnivå. Unga som tar del av nyheter från public service värderar dem dock lika högt som äldre (Kleis Nielsen & Fletcher 2023 s. 45–46).

Forskare har bedömt att public service-medier som endast appellerar till vissa grupper över tid kan förväntas leda till minskat stöd för public service hos befolkningen som helhet (jfr Kleis Nielsen & Fletcher 2023 s. 47). För att public service ska kunna åtnjuta ett brett förtroende hos allmänheten är det bland annat viktigt att public service upplevs som partipolitiskt opartiskt (jfr Bjerling 2022 s. 136). Public service-företagens och andra mediers partiskhet har studerats återkommande i Sverige, framför allt när det gäller nyhetsbevakning

i samband med val.2 Utifrån en genomgång av svenska studier av valrörelsenyheter sedan 1960-talet saknas det enligt forskningen stöd för att det förekommer någon systematisk partiskhet i nyhetsjournalistiken utifrån politiska preferenser. Genomgången visar snarare att public service, liksom andra nyhetsmedier, gynnar aktörer som är förtrogna med mediernas arbetssätt, rutiner och sätt att värdera till exempel nyheter. Forskningen har främst fokuserat på valrörelser och hur olika partier har behandlats i nyhetsrapporteringen. Andra typer av program som debatter, fördjupningsprogram och annan samhällsbevakning har dock inte studerats i samma omfattning (Johansson 2022 s. 14–33, jfr Bjerling 2022 s. 134 och Johansson & Strömbäck 2023).

4.1.3. Det finns ett samband mellan medieanvändning och förtroende

Forskning visar att allmänhetens värdering av olika medier bland annat är beroende av i vilken utsträckning de används. I studien av Reuters Institute for the Study of Journalism konstateras att egen användning och exponering för public service-mediers innehåll är den enskilt viktigaste förklaringsfaktorn för människors syn på public services betydelse för individen och samhället (Kleis Nielsen & Fletcher 2023 s. 45–47). I den svenska SOM-underökningen syns ett tydligt samband mellan hur ofta ett medium används och det upplevda samhällsvärdet och förtroendet. Resultaten visar att värderingen av och förtroendet för respektive medium är klart högre bland dem som regelbundet använder mediet, oavsett svarspersonens ålder. Ett genomgående mönster är dock att etermedierna också åtnjuter en sorts ”grundförtroende” även hos dem som mer sällan tar del av innehållet. En majoritet bland dem som aldrig eller sällan använder sig av public service anser ändå att de har ett stort samhällsvärde (Andersson 2022 och Andersson & Ghersetti 2022).

Vikten av att public service-verksamheten i Sverige riktar sig till och når ut till hela befolkningen behandlas närmare i avsnitt 8.4.2, 8.4.7 och 16.4.1.

2 De så kallade medievalundersökningarna som görs vid Göteborgs universitet studerar sedan riksdagsvalet 1979 valbevakningen i press, radio och tv, dess betydelse för valutgången och vad som påverkar bilden i nyhetsmedierna. Studierna utgörs av kvantitativa innehållsanalyser där det undersöks vilka frågor som präglar nyhetsdagordningen, hur politiken och valrörelsen gestaltas, vilka som kommer till tals och hur olika partier och politiker framställs.

4.1.4. Public service påverkan på mediemarknaden

Genom sin offentliga finansiering påverkar public service de facto konkurrensen på mediemarknaden. Det ligger i själva konstruktionen och motiveras av att det offentliga ur ett demokratiskt perspektiv ska säkerställa att medborgarna är välinformerade. Av det följer att frågan om konkurrens och public services påverkan på andra mediers verksamhet och affärsmodeller återkommande diskuteras både i Sverige och i andra länder. I diskussionen kan det sägas finnas två huvudsakliga hypoteser. Den ena handlar om så kallade utträngningseffekter, dvs. att public service-medier med sitt utbud riskerar att minska efterfrågan på kommersiella mediers tjänster. Det handlar både om att public service konkurrerar om användarnas tid och om att tillgången till offentligt finansierat innehåll gör att användarnas vilja att betala för kommersiella medier minskar. Den andra hypotesen handlar om positiv växelverkan, dvs. att public service och kommersiella nyhetsmedier växelverkar för att stimulera människors nyhetsanvändning (Norbäck & Ohlsson 2022 s. 112–133).

Det finns få vetenskapligt granskade studier som kartlägger public services inverkan på den kommersiella mediemarknaden. Public services påverkan på konkurrensen är generellt sett komplext att studera empiriskt på ett helhetligt sätt och den forskning som finns rör främst nyhetsjournalistik och nyhetsmedier (s. 126 och 131–132). Sådana studier behandlas närmare under avsnitt 4.2.4.

Mediemyndigheten (dåvarande Myndigheten för radio och tv) fick 2013 i uppdrag av regeringen att analysera hur public service påverkar mediemarknaden. I rapporten, som publicerades 2015, konstaterade myndigheten att det ligger i sakens natur att en påverkan finns, men att den största påverkan på mediemarknaden ligger i den pågående digitaliseringen och globaliseringen. Vidare bedömde myndigheten att public service-företagen i grunden har en positiv påverkan på mediemarknaden genom att de erbjuder ett såväl brett som smalt utbud till de svenska mediekonsumenterna, på både traditionella och nya plattformar. Enligt myndigheten fanns dock även en negativ påverkan på delar av den omgivande mediemarknaden, främst i form av att public service-verksamheterna konkurrerar om konsumenterna med de aktörer som bedriver kommersiella medieverksamheter (MRT 2015).

En central utgångspunkt för kommitténs arbete är att förslagen som lämnas ska ta hänsyn till behovet av en välfungerande mediemarknad,

med både ett starkt och oberoende public service och livskraftiga kommersiella medier. I avsnitt 20.3 redogör kommittén för hur förslagen som lämnas i detta avseende bedöms påverka konkurrensförsättningarna för företag på den svenska mediemarknaden. Kommittén föreslår även att det ska göras en analys av utvecklingen på den svenska mediemarknaden och hur public service-företagen bidrar till mediemångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad, med särskilt fokus på nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet, se avsnitt 9.2.5.

4.2. En mediemarknad i förändring

Public service-företagens verksamhet är en del av mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden och påverkas liksom övriga medier av teknikutvecklingen och allmänhetens förändrade medievanor. I avsnittet beskrivs teknikutvecklingen, publikens förändrade konsumtionsmönster och mediemarknadens utveckling samt vad denna utveckling kan innebära för public service och andra medieaktörer.

4.2.1. En digitaliserad mediemarknad i global konkurrens

Det digitaliserade medielandskapet har i grunden både förändrat mediemarknaden och användarnas medievanor. Att medieutbudet i dag distribueras via betydligt fler plattformar än tidigare har ökat konsumenternas valfrihet och förändrat deras medievanor, vilket medfört en mer konsumentdriven marknad. Dessutom har skiljelinjerna mellan olika medier alltmer suddats ut. Globaliseringen av mediemarknaden, med bland annat streamingtjänster och sociala medier, har på ett genomgripande sätt förändrat människors mediekonsumtion (jfr MPRT 2019 s. 12–17). De tidigare lokala mediemarknaderna är nu del av en global mediemarknad, där konkurrensen i hög grad står mellan ett fåtal svenska medieaktörer och ett internationellt medieutbud.

Konkurrensen om medieanvändarens tid ökar också konstant. Även om tiden som mediekonsumenterna lägger på olika medier totalt sett har ökat de senaste åren har också utbudet av innehåll ökat och konkurrensen om användarnas tid sker mellan olika medieformer (MPRT 2023a s. 13).

Mediekonsumtionen är alltmer digital – framför allt för unga

Rörlig bild, ljudmedier, textmedier och sociala medier upptar en allt större del av människors tid – den samlade dagliga användningstiden för medier var närmare sju timmar under 2022 (Nordicom 2023 s. 6). Pandemin förde med sig stora förändringar i den svenska befolkningens medievanor och tiden som svenskarna lägger på medier ökade med 46 minuter mellan 2019 och 2022. Aldrig tidigare under de dryga fyrtio år som Nordicoms mätningar genomförts har en så snabb förändring skett (MPRT 2023b s. 5). Den största ökningen sedan 2019 har skett när det gäller strömmad tv, Youtube, podcast, digital dagspress och sociala medier (Nordicom 2023 s. 17, jfr Nordicom 2020 s. 15).

Alltmer tid ägnas alltså åt medier och ökningen är tydligast bland yngre mediekonsumenter. Det är framför allt sociala medier som upptar en stor del av ungas mediedag. Under 2023 använde 94 procent av internetanvändarna någon form av sociala medier. 91 procent använde sociala medier varje vecka och 85 procent varje dag. Youtube, Facebook och Instagram hade högst andel användare och användningen av sociala medier var som högst bland yngre mediekonsumenter. I princip alla födda på 90- och 00-talet använde sociala medier dagligen. TikTok användes under en vanlig dag av 75 procent av 00talisterna och 39 procent av 10-talisterna (Internetstiftelsen 2023 s. 237–309).

Skillnaderna mellan olika generationers medievanor är tydliga. Den äldsta generationen tittar fortfarande på traditionell linjär tv medan de yngre har ett närmast totalt digitalt mediebeteende. Även den äldre delen av befolkningen har dock ökat sin digitala mediekonsumtion sedan pandemin (Nordicom 2023 s. 16 ff.). De yngre använder mobilen till en stor del av sin mediekonsumtion och en betydande del av tiden läggs på Youtube och sociala medier, där inslag med kortare klipp är vanligt förekommande (MPRT 2023a s. 12).

Annonsmarknaden har blivit digital och global

Digitaliseringen har lett till en ökad konkurrens om publikens tid, men också om annonsintäkterna. Den digitala tekniken har på ett fundamentalt sätt förändrat infrastrukturen för hur reklam köps och säljs och därmed även finansieringen för svenska medieföretag.

Reklammarknaden har rört sig från tryckta medier till digitala medier och en stor del av investeringarna har gått från nationella och nordiska aktörer till globala plattformar. Reklaminvesteringarna har därmed också rört sig från journalistiska medier och nyhetsmedier till ickejournalistiska plattformar (Lindberg & Facht 2023 s. 6 och 12–18).

Under 2022 gick drygt 70 procent av de samlade reklaminvesteringarna på den svenska mediemarknaden till reklam på internet. Före pandemin, 2019, var motsvarande andel cirka 58 procent. De utomnordiska aktörernas andel av de digitala investeringarna uppskattas ha ökat från 34 procent för tio år sedan till cirka 73 procent 2022. Det motsvarar drygt hälften av de samlade annonsinvesteringarna i Sverige. Utvecklingen ser liknande ut i andra länder. På ett globalt plan uppskattas att drygt hälften av de samlade reklaminvesteringarna sker i en handfull bolag, däribland Alpabet (som äger Google), Meta (som äger Facebook och Instagram), kinesiska Alibaba och Bytedance (som äger Tiktok) samt Amazon (s. 14–16).

Teknikutvecklingen går fort och tillgången till medieteknik ökar

Alla delar av samhället präglas på olika sätt av ökad digitalisering och en snabb utveckling av ny teknik. På medieområdet har förutsättningarna att nå ut till publiken till stor del påverkats av bredbandsutbyggnaden samt tillgången till trådlöst internet och smarta mobiler (MPRT 2023a s. 11).

Enligt Post- och telestyrelsens uppskattningar hade nästan alla hushåll och företag i Sverige (99,5 procent) tillgång till eller möjlighet att ansluta sig till minst 30 Mbit/s i oktober 2022 (PTS 2023b s. 11).

Den svenska befolkningen har också en mycket hög tillgång till medieteknik. Tillgången till såväl smarta mobiler som tv-apparater och bärbara datorer är i det närmaste total i stora delar av befolkningen, även bland äldre. Enligt Mediebarometern hade 97 procent tillgång till en smart mobil under 2022 och andelen i den äldsta gruppen (65–85 år) var 91 procent. 94 procent av befolkningen hade tillgång till en tv-apparat, 88 procent till en bärbar dator och 69 procent till en surfplatta. Närmare sju av tio hade tillgång till mediaspelare, till exempel Apple TV eller Chromecast (Nordicom 2023 s. 103).

Digitaliseringen innebär fördelar och nya möjligheter för hela samhället, exempelvis i form av mer effektiva och flexibla verksamheter,

bättre tillgång till information och snabbare kommunikationsvägar. Samtidigt har digitaliseringen fört med sig en ny informationsmiljö där bland annat sociala medier och andra digitala plattformar, tillsammans med digitaliserade traditionella medier, gör att spridning av information – och även desinformation – sker betydligt fortare än tidigare (SOU 2023:75 s. 137138).

Vidare är artificiell intelligens (AI) ett teknikområde som väntas ha en betydande inverkan på samhällsutvecklingen under de kommande åren. AI innebär nya möjligheter till automatiserade system, men också till informationspåverkan eftersom stora mängder information kan genereras, bearbetas och spridas på ett sätt som gör det svårt att skilja falsk information från korrekt (SOU 2023:75 s. 138, jfr Ds 2023:19 s. 38). Användningen av AI-teknik som manipulerar ljud och rörlig bild, så kallade deepfakes, är ett teknikområde som framöver kan få betydelse för mediemarknaden (jfr SOU 2022:68 s. 4852). Den snabba teknikutvecklingen ställer allt högre krav på såväl enskilda individer som samhällets aktörer kring källkritik och digital kompetens.

Ett fåtal bolag dominerar förutsättningarna för distribution

Som beskrivs ovan har några få globala aktörer skapat sig en mycket stark position gentemot svenska medier. Annonsörer väljer i allt högre grad utomnordiska plattformar som Google, Facebook och Apple.

Vid mediekonsumtion via smarta mobiler, surfplattor och smarta radio- eller tv-apparater sker ingången till innehållet ofta genom mobilapplikationer i stället för via exempelvis webbläsare. Globala teknikbolag äger ofta hela eller stora delar av distributionskedjan, från hårdvara till de tjänster som erbjuds. Exempelvis har Apple, förutom operativsystem och produkter som smarta mobiler, datorer och Apple TV, även en appbutik och medietjänster som Podcaster och Apple TV+, en streamingtjänst med egenproducerat innehåll. På liknande sätt har Google bland annat ett operativsystem för tvenheter, Android TV, och Google TV som är en inbyggd tjänst i vissa smarta tv-apparater. Google TV samlar allt innehåll på en och samma plats, vilket gör att tittaren inte behöver gå in och ur olika applikationer för att titta. Vissa bolag, som exempelvis Spotify, ägnade

sig tidigare enbart åt distribution av innehåll, men är numera även innehållsproducent (MPRT 2023a s. 24–25).

Andra tjänsteleverantörer som vill kunna finnas tillgängliga i de produkter och tjänster som de globala teknikbolagen tillhandahåller behöver många gånger anpassa utvecklingen efter dem. Ofta är det också de globala teknikbolagen som styr hur innehållet får designas och hur det sedan presenteras. Dessa bolag har därför stora möjligheter att påverka om och hur svenska medier når ut med sitt innehåll till mediekonsumenterna (s. 24–25).

Många gånger bygger de globala teknikbolagens affärsmodell till stor del på insamlandet av användarnas data. Datainsamlingen kan användas för egen produkt- eller tjänsteutveckling, riktade annonser eller för vidareförsäljning av data till tredje part (s. 25).

Public service och andra svenska medieaktörer påverkas av digitaliseringen och globaliseringen

De traditionella medierna har i takt med digitaliseringen tappat i räckvidd och upplaga vilket har fått tydliga konsekvenser för ekonomin och ställer krav på nya affärsmodeller. Förändrade konsumentbeteenden gör även att mediebolagen måste fortsätta satsa på flera distributionsformer parallellt vilket kräver investeringar. Den svenska och nordiska mediemarknaden har under flera år präglats av neddragningar, konsolidering och ökad ägandekoncentration (MPRT 2019 s. 5–6).

För att hela befolkningen ska ha möjlighet att ta del av public service-utbudet även under kommande tillståndsperiod är det nödvändigt att företagen även fortsatt distribuerar innehållet både via marknätet och internet, se avsnitt 16.4. Public service-företagen kommer också att behöva fortsätta utveckla sina tjänster så att de är anpassade efter hur publiken väljer att ta del av medieutbudet.

Användningen av ny teknik, till exempel AI, kommer av allt att döma innebära nya möjligheter till effektiviseringar för aktörerna på mediemarknaden. Som exempel har SVT beskrivit för kommittén att det journalistiska arbetet sannolikt kommer att underlättas när det gäller exempelvis insamling, genomgång och sammanställning av stora mängder information (Komm2023/00290-65). Som en följd av AIutvecklingen har Utgivarna, med stöd av Nordic AI Journalism, tagit fram rekommendationer för att främja öppenhet och ansvarstagande kring AI-genererat innehåll. I arbetet med att ta fram riktlinjer har

13 svenska medieföretag deltagit, däribland public service-företagen, TV4 och aktörer inom dagspressen (Utgivarna 2024. Se även avsnitt 9.2.5).

AI skapar också helt nya möjligheter att förbättra tillgängligheten till program och skapa nya tillgänglighetstjänster för personer med funktionsnedsättning, se avsnitt 11.4 och 11.5.

Samtidigt innebär utvecklingen ökade möjligheter till informationspåverkan, exempelvis genom spridning av desinformation. Som beskrivs i avsnitt 3.3.2 förväntas behovet av insatser från public serviceföretagen som motverkar desinformation och informationspåverkan öka under kommande tillståndsperiod. När public service-företagen finns tillgängliga på exempelvis sociala medier kan de utgöra en motvikt till bland annat den desinformation som sprids på plattformarna. Sådana plattformar används till stor del av unga mediekonsumenter.

De globala teknikbolagens starka position som distributörer innebär samtidigt utmaningar för såväl public service-företagen som för andra svenska medier när det gäller att nå ut med sitt utbud eftersom de globala bolagen till stor del styr hur innehållet presenteras. De globala teknikbolagen tar också en allt större andel av de totala annonsintäkterna. Genom att svenska medier närvarar på dessa aktörers plattformar och bidrar med sitt innehåll kan de globala teknikbolagen många gånger växa sig ännu starkare. Schibsted, TV4, Viaplay och Bauer Media har mot den bakgrunden framfört till kommittén att public service-företagen bör begränsa sin närvaro på externa plattformar. Detta behandlas närmare i avsnitt 16.5.3.

4.2.2. Marknaden för rörlig bild

Tv:n har haft en central plats i hemmen sedan den introducerades och intresset för att titta på rörlig bild har knappast avtagit. Den svenska tvmarknaden präglas dock alltmer av den digitalisering och globalisering som beskrivs i föregående avsnitt (jfr MPRT 2023a s. 3).

Konsumtionen av rörlig bild blir alltmer digital

Det traditionella linjära tv-tittandet minskar och tittandet på streaming ökar. Allt fler konsumerar rörlig bild via sin dator, mobil eller på sin smarta tv. Samtidigt finns det en fortsatt efterfrågan från hus-

hållen att kunna titta på traditionell linjär tv. Nordicoms mätningar visar att andelen av befolkningen som en vanlig dag tittar på strömmad tv3 har ökat stadigt varje år, från 30 procent 2016 till 61 procent 2022 (Nordicom 2017 och Nordicom 2023). Det är i dag något fler som tittar på strömmad tv än som tittar på traditionell tablålagd tv. En vanlig dag 2022 tittade i genomsnitt 93 procent av befolkningen på rörlig bild i någon form. Andelen som tittade på strömmad tv var 61 procent, på tablålagd tv 56 procent och på Youtube 41 procent. Valet av distributionsform är framför allt kopplat till ålder. Bland de under 45 år var det betydligt fler som tittade på strömmad tv än på tablålagd tv en vanlig dag medan det omvända gällde för de äldre åldersgrupperna. Den svenska befolkningen lägger dock fortfarande mest tid på traditionell tablålagd tv (Nordicom 2023 s. 36–41).

Bland de traditionella tv-kanalerna är TV4 och SVT1 klart störst och i princip lika stora, enligt branschorganet MMS.4 Störst räckvidd per vecka 2023 hade SVT1 som nådde 53 procent av befolkningen medan TV4 nådde 48 procent och SVT2 nådde 36 procent. TV4 hade dock en större andel av den totala tittartiden med 28 procent jämfört med SVT1 som hade 24 procent. Mätningen av tittande på playtjänster på internet visar att SVT hade en daglig räckvidd på knappt 20 procent och TV4 drygt 7 procent (MMS 2024b s. 10–11 och 21).

Enligt mätningar gjorda av Kantar/Sifo (9–80 år) har SVT de senaste åren en genomsnittlig vecka totalt nått 83–85 procent av befolkningen när både traditionellt linjärt tittande och tittande via internet räknas in. Räckvidden skiljer sig betydligt mellan olika åldersgrupper. Drygt 90 procent av befolkningen över 45 år nås, medan andelen är 63 procent i åldrarna 9–15 år. SVT har, i likhet med hela tv-branschen, tappat tittartid de senaste åren vad gäller traditionellt linjärt tittande till förmån för tittande online (SVT 2024 s. 20–22).

Av strömningstjänsterna hade Netflix störst räckvidd 2022 (33 procent), följt av SVT (28 procent), C More/TV4 play (16 procent) och Viaplay (11 procent). UR play hade en räckvidd på en procent enligt samma mätning (Nordicom 2023 s. 47).

Bland unga tv-tittare sker också en förflyttning till globala plattformar som Tiktok, Youtube och Snapchat (Lidbom 2023 s. 60).

3 Strömmad tv inkluderar både strömmad direktsänd tv och beställ-tv. 4 MMS videopanel består av 3000 hushåll där mätning sker via tv-apparaten och från 2022 även 200 virtuella hushåll utan tv (datorer, mobiler och surfplattor i hemmet mäts).

Tv-marknadens aktörer i global konkurrens

På streamingmarknaden har de svenska streamingtjänsterna fått hård konkurrens från globala aktörer. Netflix är förutom Youtube i dag den största tjänsten för rörlig bild på den svenska marknaden och nya streamingtjänster tillkommer löpande (MPRT 2023a s. 23). Även tidningsaktörer som Aftonbladet och Expressen har under det senaste dryga decenniet arbetat med att utveckla en satsning på streaming (Lindberg & Facht 2023 s. 25).

De flesta av marknätets linjära kanaler är kopplade till tre dominerande aktörer – Telia Company (TV4 och tidigare C More), Viaplay Group (TV3 och TV6) och Warner Bros Discovery (Kanal 5 och Discovery). Tillsammans med public service har dessa kanalgrupper 95 procent av allt tittande på linjär tv (MPRT 2023a s. 4, 7 och 23).

En viktig komponent i teknikskiftet från traditionell linjär tv till streaming är att affärsmodellerna i stor utsträckning kontrolleras av telekombolagen Telia Company AB (Telia), Tele2 AB (Tele2) och Telenor ASA (Telenor). Samtidigt som företagen äger infrastrukturen för tv-distribution och bredband erbjuder de både tv-paket och streamingboxar (MPRT 2023a s. 8, 17 och 22). Genom deras kanalpaket kan tittaren både ta del av linjära sändningar och beställtv. Telia, Tele2 och Telenor har beskrivit för kommittén att kunderna förväntar sig att utbudet från olika innehållsleverantörer ska finnas samlat i deras tjänster. De har därför efterfrågat att SVT i högre grad bör dela med sig av sitt innehåll på deras tjänster. Det skulle innebära att användarna i större utsträckning skulle få möjlighet att ta del av SVT:s beställ-tv-innehåll på företagens plattformar, se vidare avsnitt 16.5.3.

Annonsmarknaden är förhållandevis stabil

På reklammarknaden för rörlig bild har linjär tv fortfarande en stark position trots att tittandet på traditionell linjär tv minskar. Samtidigt som utomnordiska globala plattformar tar en allt större andel av de digitala reklaminvesteringarna har investeringarna i linjär tv svängt både upp och ner de senaste fem åren. Under perioden 2017–2022 har omsättningen för linjär tv fluktuerat mellan 5,4 och 5,9 miljarder, med undantag för det första pandemiåret då intäkterna minskade kraftigt. Inom kategorin online-video har det skett en tydlig tillväxt

och under 2022 uppgick reklamförsäljningen till cirka 2,8 miljarder. Omsättningen har ökat stadigt under perioden 2020–2022 för de två största kommersiella tv-aktörerna Viaplay Group (från 12 miljarder 2020 till 15,7 miljarder 2022) och TV4 (från 4,2 miljarder 2020 till 5,0 miljarder 2022). Under det senaste året har dock både Viaplay och TV4 genomfört olika besparingsåtgärder, bland annat som en följd av minskad annonsförsäljning i Sverige och försämrade resultat (MPRT 2023a s. 9–10 och Lindberg & Facht 2023 s. 6, 23–24, 31–33).

Kostnaderna ökar och konkurrensen är internationell

Den europeiska tv- och streamingmarknaden domineras av ett amerikanskt utbud. Även på den svenska marknaden är de nya tjänster som tillkommit under senare år amerikanska och en stor del av innehållet är av anglosaxiskt ursprung. Det stora utbudet av innehåll har skapat höga förväntningar hos publiken på ett ständigt flöde av nya produktioner, vilket har satt press på tv-industrin att producera alltmer och allt dyrare produktioner. För att det europeiska utbudet av program inte ska försvinna i konkurrensen och överutbudet av programinnehåll som framställs utanför Europa har det inom EU beslutats att minst 30 procent av streamingtjänsternas utbud ska utgöras av europeiska produktioner och att dessa ska framhävas (artikel 13.1 i det så kallade AV-direktivet, se avsnitt 5.4.2). Det har bidragit till att exempelvis Netflix har satsat på att erbjuda mer europeiskt innehåll, även på svenska (jfr MPRT 2023a s. 6, 9 och 15). Merparten av det omfattande tv-utbud som finns att ta del av i dag är dock producerat utanför Sverige och på andra språk än svenska. I det avseendet fyller i dag svenska tv-bolag, som SVT och TV4, en viktig funktion när det gäller svenskt innehåll.

Kostnaderna för att producera och köpa in drama har därutöver ökat kraftigt. När Netflix och dåvarande HBO Nordic 2019 släppte sina första svenskproducerade serier skapade det en konkurrens om dramainnehåll och konkurrens om rättighetskostnader när svenska produktionsbolag fick ökade möjligheter att skapa innehåll för en global marknad (MPRT 2023a s. 9 och 15). Under den senaste tiden har det skett en kraftig inbromsning i denna utveckling med neddragningar i satsningar på svenskt drama. Kostnaderna för sporträttigheter har länge stigit och är attraktiva utifrån ett stort intresse från

annonsörer och en hög betalningsvilja från tittarna, även om det finns tecken på att priskriget är på väg att avta (Ots 2023 s. 27–28). De svenska tv-bolagen är således ekonomiskt utmanade både av vikande reklaminvesteringar i traditionell tv, ökade kostnader för rättigheter och produktion och av konkurrensen från de nya globala streamingaktörerna. Den digitala omställningen är kostsam och de senast årens svagare konjunktur påverkar också tv-branschen (Lindberg & Facht 2023 s. 32–34 och MPRT 2023a s. 10). Tittarna har länge dragit nytta av ett ökat utbud genom en växande streamingbransch. Framöver kommer det dock sannolikt att finnas mindre pengar till dyra produktioner som i stället kommer att ersättas av billigare innehåll, exempelvis olika reality-format (Ots 2023 s. 32). SVT:s uppdrag att erbjuda ett kvalitativt och mångsidigt programutbud på svenska samt uppdraget att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet får utifrån detta en än mer central betydelse. Detta behandlas närmare i avsnitt 8.4.4 och 10.3.

4.2.3. Ljudmarknaden

Det svenska radiolandskapet har länge bestått av tre typer av radioaktörer – public service, de kommersiella radioföretagen och de ideella föreningarnas närradio. För de kommersiella radioföretagen finns möjlighet att sända radio i det analoga FM-nätet och i DAB-nätet. DAB-radio behandlas närmare i avsnitt 16.6.

En stor förändring på ljudmarknaden har varit framväxten av podcasts eller poddar, dvs. förinspelade ljudprogram som finns tillgängliga digitalt. Sverige är ett av de länder i världen där störst andel av befolkningen lyssnar på poddar (Zandt 2021). Mer än var femte svensk lyssnar en vanlig dag på poddar och andelen ökar (MPRT 2022a s. 21).

FM-sändningar är fortfarande attraktiva men har en begränsad kapacitet

SR sänder fyra nationella kanaler i FM-nätet varav P4 är indelat i 25 lokala kanaler. Möjligheten att sända kommersiell radio lokalt eller regionalt har funnits sedan 1993, men det var först 2018 som det blev möjligt att sända kommersiell radio nationellt i FM-nätet. Från augusti 2018 har Bauer Media Audio Filial (Bauer Media), NRJ

Sweden AB och Kilohertz AB (Viaplay Group) var sitt nationellt tillstånd. Därutöver finns 35 regionala/lokala tillstånd. Dessutom finns den ideella närradion som i grunden är en föreningsradio som ofta har en kommun som sitt sändningsområde (MPRT 2022a s. 6).

Tillstånden för analog kommersiell radio fördelas efter ett slutet anbudsförfarande där den som angett det högsta beloppet tilldelas tillståndet. Tillståndshavarna betalade 2018 sammanlagt 1,3 miljarder kronor i sändningsavgift för de nu gällande tillstånden (2018–2026), varav drygt 900 miljoner kronor för de tre nationella tillstånden.

FM-radion är fortfarande den viktigaste distributionsformen för såväl den kommersiella radion som för SR och närradion. FM-nätet i Sverige har dock länge haft kapacitetsbrist då efterfrågan på frekvenser har varit större än det utrymme som funnits tillgängligt för att sända radio (MPRT 2022d s. 2 och 22).

DAB-sändningar möjliggör fler programtjänster

SR inledde digitala marksändningar med DAB-teknik 1995. Mellan 1996 och 1999 byggdes sändarnätet för SR ut till en befolkningstäckning på 85 procent, men minskades sedan till 35 procent från januari 2002. Public service-företagens DAB-sändningar når i dag nära 42 procent av befolkningen. För närvarande sänder SR följande kanaler i DAB-nätet: P1, P2, P3, P3 Din Gata, Radioapans knattekanal, Sveriges Radio Finska samt P4 (Komm2023/ 00290-63).

Regeringen beslutade i oktober 2011 om sändningsutrymme för kommersiell DAB-radio. I oktober 2014 meddelade Mediemyndigheten (dåvarande Myndigheten för press, radio och tv) för första gången tillstånd att sända DAB-radio för kommersiella aktörer. Genom besluten fördelades sammanlagt 21 nationella och fyra regionala/lokala tillstånd på sex radioföretag. Eftersom utrymmet för kommersiell digital marksänd radio hade bedömts motsvara cirka 30 nationella programtjänster fanns det utrymme att ge samtliga sökande tillstånd (dnr 12/01960 m.fl.).

Riksdagen beslutade i maj 2022 om en tillfällig lag om förlängning av tillstånd att sända kommersiell digital radio till och med den 31 juli 2026 (prop. 2021/22:163, bet. 2021/22:KU37, rskr. 2021/22:287). Befintliga tillstånd förlängdes därefter av Mediemyndigheten (dåvarande Myndigheten för press, radio och tv) och tillståndsperioderna

för analog och digital kommersiell radio är därmed synkroniserade. Syftet med förlängningsmöjligheten var att öka förutsebarheten genom tydligare och stabilare villkor för radioföretagen (prop. 2021/22:163 s. 1419). DAB-tillstånden är förenade med krav på utbyggnad av sändningarna så att de ska kunna tas emot av 65 procent av befolkningen senast den 31 juli 2025 (dnr 22/01934 m.fl.).

I augusti 2023 beviljade Mediemyndigheten (dåvarande Myndigheten för press, radio och tv) ytterligare sex nationella och ett regionalt/ lokalt sändningstillstånd. Två ansökningar avslogs eftersom antalet ansökningar var fler än vad som kunde beviljas inom det tillgängliga sändningsutrymmet (dnr 23/02559 m.fl.). Detta var första gången som det funnits en högre efterfrågan på att sända DAB-radio än det funnits utrymme.

Befolkningstäckningen i de två kommersiella DAB-näten är i dag 43 respektive 40 procent (World DAB 2023 s. 9). Enligt mätningar från Kantar/Sifo är det drygt 1 procent av befolkningen som varje dygn lyssnar på DAB-radio (MPRT 2022d s. 18, jfr Komm2023/ 00290-63). De lagkrav på mottagning av digitala markbundna radiosändningar i nya bilar som infördes 2022 kommer dock medföra att andelen av befolkningen som har tekniska möjligheter att ta del av DAB-sändningar kommer att öka de kommande åren. Från de kommersiella radioföretagen finns en efterfrågan på att DAB-nätet ska byggas ut. Detta behandlas närmare i avsnitt 16.6.

Ljudkonsumtionen blir långsamt mer digital

Radiolyssnandet i marknätet har minskat relativt stadigt sedan 2016. SR har fortsatt en klart högre andel lyssnare än de kommersiella radioföretagen, även om de kommersiella företagens lyssnarandel ökade efter 2018 då de fick möjlighet att sända nationellt. Under pandemin föll lyssnarsiffrorna, framför allt för den kommersiella radion som har merparten av sina lyssnare på arbetsplatser och i bilar. Samtidigt innebär teknikutvecklingen och tillgången till smarta telefoner att ljudet blir en allt viktigare del av mediekonsumtionen (MPRT 2022a s. 9–11).

Användningen av webb- och poddradio ökar enligt Nordicoms mätningar. Under en vanlig dag 2022 lyssnade 28 procent på podcast/radio i efterhand och 24 procent på direktsänd webbradio. 2016

var andelen som lyssnade på webb- eller poddradio 9 procent. En genomsnittlig mediedag 2022 ägnades cirka en timme åt linjär radio och lika mycket åt inspelad musik. Tjugo minuter ägnades åt podcasts/radio i efterhand och drygt tio minuter åt ljudböcker. Den analoga FM-radion med lyssnande hemma eller i bilen är fortfarande den viktigaste plattformen för den traditionella kommersiella radion och även för SR. En vanlig dag lyssnade 78 procent av befolkningen på radio i någon form – linjär radio eller som podd (Nordicom 2023 s. 6, 16–17, 22–23, 36 och 46 och Nordicom 2017 s. 23). Den övergripande trenden är att räckvidden för linjär radio minskar, dvs. andelen som antingen lyssnar via traditionell radioapparat eller på linjär radio via internet. Lyssnandet via internet ökar och förskjutningen mot digitalt lyssnande sker främst via poddar (MPRT 2022a s. 4, jfr SOMinstitutet 2023a). Det tyder på att allt fler vill kunna välja när de tar del av radio.

Enligt SR kompenseras minskningen av lyssning på SR:s utbud på linjär radio delvis av lyssning på podcast. Förändringen sker dock relativt långsamt enligt SR och lyssning på internet utgör fortfarande en liten del av den totala konsumtionen av SR:s utbud (Komm2023/ 00290-12). Sett till den totala lyssningen på SR, både linjärt och i efterhand via internet, var räckvidden 52,5 procent per dag och 77,5 procent en genomsnittlig vecka 2023 (SR 2024 s. 32).

SR:s lokala kanal P4 var den kanal som hade störst daglig räckvidd i Sverige 2022 enligt Nordicoms mätningar. För P4 var andelen av befolkningen som en vanlig dag lyssnade på kanalen 32 procent. P1 nådde 24 procent, P3 nådde 12 procent och P2 nådde 4 procent. Andelen som en vanlig dag lyssnade på någon reklamradiokanal var 31 procent och närradiokanal 7 procent. Även när det gäller radiolyssnande finns stora åldersskillnader. I de äldsta grupperna (65–85 år) lyssnade drygt tre av fyra personer på någon av SR:s fyra huvudkanaler en vanlig dag. I åldern 15–24 år var motsvarande andel endast drygt en femtedel. Lyssnande på reklamradion var mest utbrett i åldern 45–65 år (Nordicom 2023 s. 28–31 och MPRT 2022a s. 10).

För lyssning av podcasts finns mätverktyget Poddindex. Alla plattformar som används för poddlyssning ingår dock inte i mätningarna.5 De genrer som enligt Poddindex lockar flest lyssnare är intervjuer, underhållning och samhälle/dokumentär. Flera av de mest lyssnade titlarna kommer från SR, exempelvis P3 Dokumentär och

5 I Poddindex ingår exempelvis inte Spotify och Podcaster.

Sommar & Vinter i P1. Bland de kommersiella poddarna är Ursäkta och Alex & Sigges podcast mest populära (Kantar 2023 och MPRT 2022a s. 20).

En konsoliderad radiomarknad präglad av höga sändningsavgifter

De kommersiella radioföretagen har betalat höga belopp för de analoga tillstånden. Sedan 1993 har tillståndshavarna betalat cirka 4,1 miljarder kronor i sändningsavgifter (MPRT 2022c s. 23). Företagen är helt beroende av annonsintäkter och därmed också av hur annonsmarknaden utvecklas. Hittills har radioreklammarknaden varit relativt stabil med drygt två procent av medieinvesteringarna (Lindberg & Facht 2023 s. 38). Den kommersiella radion förlorade dock lyssnare i samband med pandemin, vilket påverkade reklaminvesteringarna.

Radions andel av reklaminvesteringar i medier är omkring två procent. Mellan 2010 och 2018 steg reklaminvesteringarna i radio från cirka 690 miljoner kronor till drygt 1 miljard. Efter att ha sjunkit under 2019 och 2020 har den kommersiella radion återhämtat de investeringar som den hade före pandemin. Under 2022 uppgick reklaminvesteringarna i radion till 1 049 miljoner kronor (s. 38).

Den kommersiella radiomarknaden är liten både vad gäller aktörer och omsättning och ägarkoncentrationen på marknaden har över tid ökat. Detta har bland annat skett som en följd av att de kommersiella radioföretagen har betalat höga avgifter för sina tillstånd samtidigt som reklammarknaden inte riktigt har ökat i den omfattning som förväntats. De två dominerande företagen, Bauer Media och Viaplay Group, har i dag inflytande över samtliga analoga och digitala tillstånd för kommersiell radio. Inflytandet sker genom egna tillstånd samt genom ägar- och avtalsförhållanden med andra tillståndshavare (MPRT 2022c s. 16).

Både Bauer Media och Viaplay Group är kritiska till dagens tillståndsförfarande och de höga sändningsavgifterna som företagen har betalat. Mediemyndigheten (dåvarande Myndigheten för press, radio och tv) har i en rapport som redovisades i december 2022 gjort bedömningen att det nuvarande tillståndsförfarandet för analog kommersiell radio inte ger goda förutsättningar för en långsiktigt hållbar kommersiell radioverksamhet och har därför föreslagit att både de

analoga och digitala kommersiella tillstånden ska fördelas efter ett urvalsförfarande baserat på det förfarande som i dag gäller för kommersiell DAB-radio och marksänd tv (MPRT 2022c). Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

SR var tidigt ut med att utveckla nya format för poddlyssning och företagets innehåll finns tillgängligt både via den egna plattformen SR Play och via externa plattformar. Både Viaplay Group och Bauer Media Group samt flera av de traditionella medieföretagen satsar aktivt på poddmarknaden med distribution på plattformar som exempelvis Bonnier Capital-ägda Acast, Schibsted-ägda Podme eller Spotify (Lindberg & Facht 2023 s. 38–39). Reklaminvesteringarna i poddar är fortfarande låga men spås öka (MPRT 2022a s. 20–23). SR rapporterar att drygt hälften av företagets beställradio-innehåll konsumeras på andra plattformar än företagets egna. Enligt SR har företaget som långsiktig strategi att få publiken att komma till de egna plattformarna samtidigt som närvaro på tredjepartsplattformar anses viktigt för att öka kunskapen om företagets utbud och för att kunna föra dialog med delar av publiken som annars är svår att nå (Komm2023/00290-12). Detta behandlas närmare i avsnitt 16.5.1.

4.2.4. Dagspressmarknaden

De senaste decennierna har präglats av en krympande dagstidningsmarknad, vilket bland annat kommit till uttryck genom sammanslagningar, uppköp och konsolidering. Marknadens tillbakagång har också synts i en kontinuerlig minskning av andelen hushåll som prenumererar på en dagstidning. Under de senaste åren har dock tillbakagången bromsat in och efter pandemins utbrott har det till och med skett en viss återhämtning (Lindberg & Facht 2023 s. 49–50).

Annonsintäkterna har minskat

Som beskrivs i avsnitt 4.2.1 går en växande andel av reklaminvesteringarna till globala teknikbolag. Reklamintäkterna hos medier med nyhetsjournalistiskt innehåll (tidningar, tv, fackpress och sajter med nyhetsjournalistiskt innehåll) har minskat med drygt 62 procent mellan 2008 och 2022 (i fasta priser) och nyhetsmediernas andel av de totala annonsintäkterna för medier har minskat drastiskt under

samma period (Henckel & Thor 2023 s. 41–43). Dagspressens digitala annonsintäkter är ojämnt fördelade och mer än hälften av dessa intäkter gick 2022 till Aftonbladet och Expressen (Lidbom 2023 s. 55).

Prenumerationerna har minskat över tid och blir alltmer digitala

Dagspressen har länge varit pressad ekonomiskt och som en följd av minskande annonsintäkter har de svenska mediebolagen blivit alltmer beroende av prenumerationsintäkter. Hushållens tillgång till en prenumererad dagstidning, antingen tryckt eller digital, var 52 procent under 2022 enligt Nordicoms mätningar. Tillgången har sjunkit väsentligt jämfört med mitten av 1990-talet då omkring 75 procent uppgav att de bodde i ett hushåll med tillgång till tidningsprenumeration. Nedgången har varit störst i åldersgruppen 25–44 år där endast 34 procent uppgav att de hade tillgång till en tidningsprenumeration. Efter många år av minskad prenumerationstillgång under 2000-talet, har det de senaste åren skett en svag tillväxt med någon procentenhet per år. Tillväxten förklaras av en ökad tillgång på digitala tidningsprenumerationer (Nordicom 2023 s. 106–107 och Norbäck & Ohlsson 2022 s. 122).

Sedan några år tillbaka är det fler som har tillgång till digitala prenumerationer än till tryckta. Andelen som 2022 hade tillgång till en digital morgontidningsprenumeration var 42 procent, att jämföra med de 27 procent som hade tillgång till en prenumeration på papperstidning (Nordicom 2023 s. 106–107 och Norbäck & Ohlsson 2022 s. 122). Skiftet från prenumeration av papperstidningar till digitala prenumerationer har gått fortare för storstadstidningarna än för dagspress i övriga landet (Lindberg & Facht 2023 s. 49–50).

Ökad konsolidering

Liksom i många andra länder i Europa har utvecklingen av ägarstrukturen på tidningsmarknaden gått mot ökad konsolidering. Det har skett mot bakgrund av de minskade annonsintäkterna. Det är dessutom kostsamt att producera journalistik och nyheter och följa med i den digitala utvecklingen (MPRT 2019 s. 6).

Under de senaste tio åren har stora strukturförändringar skett – flera tidningar har bytt ägare och slagits samman i stora koncerner.

Ägarbilden är komplex med ett utpräglat korsvist ägande på olika koncernnivåer. Bonnier News Local, Gota Media, NTM, NWT och Stampen stod 2023 bakom två tredjedelar av tidningsredaktionerna (Olsson & Wallentin 2023 s. 18). Bonnier News Local och Gota Media är i dag genom korsägande den svenska tidningsmarknadens största aktör (Lindberg & Facht 2023 s. 41–42). Ett hårdnat ekonomiskt klimat kommer sannolikt att fortsätta att driva fram ytterligare besparingspaket på dagstidningsmarknaden och leda till fortsatta strukturaffärer och uppköp (Ots 2023 s. 31).

När det gäller geografisk täckning har antalet kommuner som saknar en redaktion sjunkit något sedan 2019, vilket sammanfaller i tid med införandet av det så kallade vita fläckar-stödet, en del av mediestödet som öronmärktes för redaktionella satsningar i underbevakade områden. Antalet titlar är relativt stabilt. Det är främst i glesbygdskommuner och de större städernas kranskommuner som redaktionell närvaro saknas. Av de nya redaktioner som startats står SR och SVT för en betydande andel (Olsson & Wallentin 2023 s. 15–17). Frågan om journalistisk bevakning av svagt bevakade områden behandlas i avsnitt 8.4.6.

Växelverkan mellan public service och kommersiella nyhetsmedier

Som konstateras i avsnitt 4.1.4 finns få vetenskapligt granskade studier som kartlägger public service-mediers inverkan på den kommersiella mediemarknaden. Det finns också få studier som på ett systematiskt och helhetligt sätt analyserar frågan om möjlig utträngning på de digitala nyhetsmarknaderna. Det befintliga internationella forskningsläget pekar dock på att det inte finns något motsatsförhållande mellan starka offentliga och starka privata nyhetsmedier på nätet, utan att de i stället växelverkar för att stimulera nyhetsanvändningen i befolkningen som helhet. Tidigare forskning har visat att kombinationen av ett starkt public service och en stark dagspress är den bästa modellen för att stimulera nyhetskonsumtionen i befolkningen som helhet. Detta har också förts fram som en förklaring till den höga räckvidden för både offentligt och kommersiellt finansierade nyhetsmedier i de nordiska länderna. Den forskning som finns pekar på att den modellen också gäller för nyhetskonsumtionen på internet (Norbäck & Ohlsson 2022 s. 117–118, 126 och 132).

Den norska myndigheten Medietilsynet gör återkommande rapporter om NRK:s bidrag till mediemångfalden. Den senaste rapporten från 2021 behandlar bland annat frågan om vilken konkurrensmässig påverkan NRK:s digitala nyhetstjänster generellt har. I rapporten noteras ett positivt samband mellan regelbunden användning av NRK:s digitala nyhetsutbud och tillgång till annat digitalt nyhetsutbud som kräver betalning. I rapporten konstateras dock att det inte går att påvisa några kausala samband utifrån studierna (Medietilsynet 2021 s. 16–18).

I en studie i Digital News Report 2023 (Reuters Institute for the Study of Journalism), där 19 länder ingår, konstateras att både räckvidden för public services digitala nyhetsinnehåll och betalningsviljan för nyheter via internet är högre i Sverige än i de flesta andra europeiska länder. Samtidigt är det endast en minoritet av medborgarna som tar del av public service-företagens nyhetsutbud på internet eller som betalar för nyheter på nätet. Det tyder på att både public service-företagen och de kommersiella medierna möter störst konkurrens om publikens tid från andra aktörer på nätet, inte minst sociala medier (Norbäck & Olsson 2022).

Tidningsutgivarna (TU) pekar på att den forskning som finns när det gäller public service-mediers inverkan på den kommersiella mediemarknaden, inte tar hänsyn till hur medielandskapet ser ut i dag och hur det kan utvecklas fram till 2034. TU menar att SVT:s textbaserade innehåll i nyhetsverksamheten riskerar att snedvrida konkurrensen på marknaden och tränga undan kommersiella tidningar, vilket skulle innebära en minskning av mediemångfalden (Komm2023/00290-16, 60 och 111–112). Frågan om public service-företagens användning av text i nyhetsverksamheten behandlas i avsnitt 9.3.7.

4.2.5. Nyhetsvanorna

Även om mediemarknaden har blivit alltmer segmenterad och konkurrensen om användarnas tid har ökat har befolkningens vanor att ta del av nyheter förblivit relativt intakta. Trots att konkurrensen från framför allt sociala medier har ökat markant har de medieslag som historiskt sett varit dominerande – dagspress, radio och tv – fortfarande en stark position i samhället. Nyhetskonsumtionen skiljer sig dock mellan olika grupper (MPRT 2022b s. 10–11).

Nyhetskonsumtionen har blivit alltmer digital

I SOM-undersökningen för 2023 uppgav 95 procent av befolkningen att de hade tagit del av nyheter minst tre dagar per vecka, vilket var en minskning med bara två procentenheter från 2005. Nyhetskällorna har dock förändrats. Både public service och den svenska dagspressen har utmanats av digitaliseringen och förändringarna av medielandskapet.

Nyheter via radio och tv är fortfarande det vanligaste sättet att ta del av nyheter, även om det syns en nedgång även här. Närmare tre av fyra tog under 2023 del av riksnyheter via radio eller tv, vilket var en minskning med 13 procentenheter jämfört med 2005. 60 procent tog regelbundet del av lokala nyheter via radio och tv (Komm2023/ 00290-149 och MPRT 2022b s. 11). SVT:s traditionella nyhetssändningar har haft svårast att behålla sin publik över tid och störst har nedgången varit i åldersgruppen 30–49 år. Även SR:s nyhetssändningar har tappat publik, men nedgången har varit mer måttlig. SVT och SR når ändå fortfarande fler via sina traditionella kanaler än via sina nyhetstjänster på internet (Norbäck & Ohlsson 2022 s. 122). Drygt 40 procent tog regelbundet del av nyheter via SVT:s, SR:s och TV4:s nyhetssajter under 2023 enligt SOM-undersökningen (Komm2023/00290-149).

Den största transformationen har dagspressen genomgått. Som beskrivs i avsnitt 4.2.4 har tillgången till en prenumererad papperstidning sjunkit markant under de senaste årtiondena. Läsningen av morgontidning på papper har minskat från 80 procent 2005 till 23 procent 2023. Läsningen av morgontidning på internet har vuxit och nådde närmare 40 procent 2023. Kvällstidningsläsandet har nästan helt förflyttat sig till internet, och fler läser kvällstidningar i dag än när läsningen av papperstidning var som mest utbredd (Norbäck & Ohlsson 2022 s. 122 och Komm2023/00290-149).

Sociala medier är numera en central källa för nyhetskonsumtion. 45 procent uppgav 2023 att de tog del av nyheter via sociala medier minst tre dagar i veckan enligt SOM-institutets undersökning (Komm2023/00290-149). Facebook är den sociala medietjänst som flest svenskar använder för att ta del av samhällsnyheter, följt av Instagram, Youtube och Twitter (Internetstiftelsen 2023). Grafen nedan visar hur nyhetskonsumtionen har förändrats från 2005 till 2023.

Figur 4.2 Nyhetsanvändning minst tre dagar per vecka (procent)

Hur ofta brukar du ta del av följande nyhetsmedier och internettjänster?

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2005–2023.

Ungas konsumtion av nyheter

Liksom för medievanorna i övrigt finns det även gällande nyhetskonsumtion skillnader kopplade till ålder. Det har sedan länge varit ett genomgående mönster att unga åldersgrupper har en lägre nyhetskonsumtion än äldre. Skillnaderna i nyhetskonsumtionen har dock ökat i takt med att yngre i allt högre grad tar del av nyheter på internet (jfr SOM-institutet 2023b). Medan sociala medier i dag är den främsta nyhetskällan för yngre, är nyheter i radio och tv de äldres primära nyhetskälla (MPRT 2022b s. 4 och 13–17). Hos unga kompletteras nyhetsanvändningen av sociala medier med dagspressens och tv/radions respektive nyhetssajter. För de äldre utgör dagspressens papperstidningar och nyhetssajter ett komplement till nyheter i radio och tv. Enligt 2023 års SOM-undersökning användes nyheter i sociala medier regelbundet av 70 procent av 16–29-åringarna och 22 procent av 70–85-åringar. I denna äldre åldersgrupp använde 94 procent regelbundet radio-/tv-nyheter 2023, medan endast 46 procent i den yngre åldersgruppen gjorde det (Komm2023/00290-149, jfr Andersson 2022 s. 278–279).

0 20 40 60 80 100

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023

Riksnyheter radio/tv Lokala nyheter radio/tv

Kvällstidn. nyhetssajt Sociala medier

Morgontidn. papper Morgontidn. nyhetssajt

svt.se/sr.se/tv4.se Kvällstidn. papper

Alternativmedia Total användning

I Internetstiftelsens undersökning av svenskarnas internetanvändning under 2023 konstateras också att yngre tar del av samhällsnyheter via sociala medier i större utsträckning än äldre. Andelen som uppger att de brukar ta del av nyheter via sociala medier är 42 procent bland de som är födda på 1900-talet. För de som är födda på 2000-talet är andelen 56 procent. För den yngre gruppen är andelen som tar del av nyheter via andra nyhetskällor betydligt lägre än för den äldre gruppen. För personer födda på 2000-talet är TikTok den vanligaste källan (Internetstiftelsen 2023 s. 145–187).

Figur 4.3 Hur personer födda på 1900-talet respektive på 2000-talet tar del av nyheter (procent)

Fråga: Brukar du ta del av samhällsnyheter i tv, radio, tidningar eller på sociala medier? Det kan till exempel vara nyheter om politik, klimatfrågor, säkerhetsläget eller kriget i Ukraina?

Källa: Internetstiftelsen Svenskarna och internet 2023 s. 152.

Sällananvändare

I ett medielandskap präglat av intensiv konkurrens om människors uppmärksamhet, menar forskare att andelen som tar del av nyheter mer sällan har ökat, i Sverige såväl som i andra länder. Under senare år har SOM-institutet gjort särskilda studier av dessa så kallade sällan-

0 10 20 30 40 50 60 70 80

1900-tal

56

32

62

42

40

17

34

11

56

69

2000-tal

användare i Sverige. Som sällananvändare räknas i dessa studier den som tar del av nyhetsmedier 1–2 gånger i veckan eller mer sällan. Enligt 2023 års SOM-undersökning uppgick andelen sällananvändare i åldersgruppen 18–34 år till 11 procent när nyhetsläsning i sociala medier räknades in. Bland 35–50-åringar var andelen sällananvändare 7 procent inklusive sociala medier. Exkluderas nyhetskonsumtionen i sociala medier var andelen sällananvändare i åldersgruppen 18–34 år 22 procent medan andelen bland 35–50-åringar var 11 procent (Komm2023/00290-149, jfr Andersson 2023).

I Internetstiftelsens undersökning är det också tydligt att andelen som regelbundet tar del av nyheter är lägre bland yngre. I åldersgruppen 8–19 år angav 76 procent att de brukar ta del av samhällsnyheter på något sätt och 50 procent att de brukar ta del av sådana nyheter via sociala medier. Andelen som brukar ta del av nyheter via tv var 40 procent, via nyhetsappar/webbplatser 22 procent, via radio 13 procent och genom tryckta tidningar 8 procent. 23 procent angav att de inte brukar ta del av samhällsnyheter (Internetstiftelsen 2023 s. 171).

Figur 4.4 De främsta nyhetskällorna för barn och ungdomar 8–19 år (procent)

Fråga: Brukar du ta del av nyheter i tv, radio, tidningar eller på sociala medier? Det kan till exempel vara nyheter om politik, klimatfrågor, säkerhetsläget och kriget i Ukraina

Källa: Svenskarna och internet 2023 s. 171.

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Tar inte del Tryckt tidning

Radiokanal

Nyhetsapp/webbplats

Tv-kanal

Sociala nedier

Tar del

76

50

40

22

13

8

23

Förutom att sällananvändare ofta är yngre, är det också en högre andel arbetslösa och personer utan högre utbildning som mer sällan tar del av nyheter. Sällananvändare utmärker sig genom en generellt lägre tillit till andra människor och lägre förtroende för centrala samhällsinstitutioner och samhällsaktörer, i synnerhet när det gäller förtroende för medier och för politiker. Gruppen uppger också ett jämförelsevis svagt samhällsengagemang och svagt intresse för politik samt en lägre nöjdhet med hur demokratin fungerar i Sverige. När det gäller politisk identifikation placerar sig gruppen sällananvändare i högre utsträckning varken till höger eller vänster, vilket möjligen kan kopplas till det lägre intresset för politik (Andersson 2023 s. 224–232).

Givet att det i dag finns en stor tillgång till olika medier och att gruppen sällananvändare tycks svår att nå konkluderas i SOM-institutets studie att det behövs mer kunskap om gruppen för att förstå vad det är som gör att nyheter upptar en så liten del av deras vardag (s. 232).

Risker med att färre tar del av nyhetsmedier

Den ökade mängden innehåll på olika plattformar innebär större valmöjligheter för konsumenterna. Som tidigare framhållits innebär det också att konkurrensen om användarnas tid ökar. Möjligheten att aktivt välja bort innehåll som inte upplevs som intressant blir därmed också större, vilket skulle kunna påverka konsumtionen av samhällsjournalistik på ett negativt sätt. Det finns exempelvis studier som visar på positiva kunskapseffekter när det gäller att ta del av tv-nyheter, morgontidningar och nyhetssajter samtidigt som konsumtion av nyheter via sociala medier inte ger samma positiva effekter (Strömbäck & Shehata 2022 s. 66–69). En utveckling där färre tar del av nyhetsmedier kan enligt forskningen få konsekvenser för människors möjlighet att förstå och vara delaktiga i samhället, vilket i förlängningen kan få följder för den demokratiska utvecklingen (Andersson 2021b s. 5).

DEL 2

En ändamålsenlig reglering av

public service-uppdraget

5. En lag om public service och teknikneutrala villkor för innehållet

I kapitlet lämnas förslag till en lag om public service som innehåller bestämmelser om public service-uppdraget och om finansieringen av detta uppdrag. Därutöver lämnas förslag om regeringens beslut om uppdragen – public service-besluten – som kopplas till lagen. Det föreslås att villkoren som gäller för innehållet i public service ska vara teknikneutrala och gälla oavsett vilken form innehållet har och hur det distribueras till allmänheten.

5.1. Kommitténs uppdrag och utgångspunkter för arbetet

Kommittén har i uppdrag att föreslå – en lag om public service, – andra författningsändringar, och – styrdokument utöver författningar.

Av direktiven framgår att den framtida regleringen bör präglas av långsiktighet och stabilitet. Förslagen ska syfta till att skapa en fullständig och så långt som möjligt teknikneutral reglering av public service-uppdraget. Det framhålls att EU:s statsstödsregler, med krav på att public service-uppdraget är tydligt definierat och avgränsat, är av betydelse. Förslagen ska bidra till kontinuitet och tydlighet när det gäller grunderna för uppdraget och ska värna public service-verksamhetens oberoende och integritet. Det framgår vidare att den lag som ska föreslås bland annat skulle kunna innehålla delar av den reglering

av uppdraget som i dag finns i public service-företagens sändningstillstånd och medelsvillkor. Det anges också att lagen kan behöva kombineras med ett eller flera styrdokument bland annat för att göra det möjligt att ställa villkor på olika detaljnivå och med hänsyn till att programrelaterade villkor ska godkännas av public service-företagen.

5.2. Regleringen av public service

Public service-verksamheten regleras genom olika regler och beslut som samverkar med varandra. I avsnittet finns en översiktlig beskrivning av den reglering som styr verksamheten.

5.2.1. Regeringsformen

Yttrandefriheten och den därmed sammanhängande informationsfriheten är två positiva opinionsfriheter som är grundlagsskyddade i regeringsformen (RF). Av 2 kap. 1 § framgår att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet. Yttrandefriheten innebär en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Informationsfriheten innebär en frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

Yttrande- och informationsfriheterna enligt RF är inte absoluta utan kan begränsas under de förutsättningar som RF anger. Friheterna får, med några mindre undantag, begränsas endast genom lag (2 kap. 20 §). Sådana begränsningar får enligt RF göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 §). Yttrandefriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka sådana begränsningar som

får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (2 kap. 23 § första och andra styckena).

Tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i radio, tv och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt i tekniska upptagningar (t.ex. filmer och ljudupptagningar) är undantagna från RF:s tillämpningsområde eftersom dessa friheter regleras i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

5.2.2. Yttrandefrihetsgrundlagen

Grundlagsskyddet för yttranden i bland annat ljudradio och tv finns i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som är den grundlag som främst reglerar public service-företagens verksamhet. Yttrandefriheten enligt YGL har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Grundlagsskyddet gäller både för traditionella radio- och tv-sändningar och för så kallade webbsändningar. Förutom webbsändningar kan även andra publiceringar på internet omfattas av grundlagsskydd genom den så kallade databasregeln i 1 kap. 4 §. Bestämmelsen ger skydd åt till exempel beställ-tv eller beställradio på internet.

I första hand omfattar databasregeln verksamhet som bedrivs av traditionella massmedieföretag som exempelvis public service-företagen. Deras databaser får ett automatiskt grundlagsskydd genom databasregeln. Även andra aktörer än traditionella massmedieföretag kan få grundlagsskydd genom databasregeln för till exempel en webbplats på internet. För det krävs att utgivningsbevis utfärdats för webbplatsen. Kraven för att få ett utgivningsbevis framgår av 1 kap. 5 §.

YGL innehåller ett detaljerat regelsystem till skydd för yttrandefriheten. Systemet vilar på ett antal grundläggande principer om censurförbud, etableringsfrihet, ensamansvar, meddelarskydd, en särskild brottskatalog och en särskild rättegångsordning. En viktig komponent i skyddet är att inga andra begränsningar i yttrandefriheten får göras än de som följer av grundlagen. Det betyder att en begränsning i yttrandefriheten, i de fall en publicering omfattas av YGL, förutsätter en grundlagsändring. Det innebär en skillnad mot regleringen i RF, enligt vilken yttrandefriheten och informationsfriheten bland

annat kan inskränkas genom vanlig lag om det sker inom de ramar som anges i 2 kap. 20–23 och 25 §§ RF.

Sändningar genom tråd och på annat sätt

När det gäller möjligheterna till reglering av public service-företagens innehållsverksamhet skiljer YGL mellan rätten att sända program genom tråd och rätten att sända på annat sätt än genom tråd. Med sändning av program genom tråd avses enligt YGL överföringar av elektromagnetiska vågor som görs med hjälp av särskilt anordnade ledare. Exempel på tv som sänds genom tråd är kabel-tv och iptv. Radio och tv som lyssnare och tittare tar del via internet, exempelvis på playtjänster och i appar, sänds eller tillhandahålls ofta genom tråd.

För sändningar av program genom tråd råder etableringsfrihet. Denna frihet, som är en av de yttrandefrihetsrättsliga grundprinciperna, kommer till uttryck i 3 kap. 1 §. Där framgår det att varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom tråd. Principen syftar till att aktörer ska kunna verka fritt inom yttrandefrihetens område utan hinder i förväg från det allmänna.

Etableringsfriheten för trådsändningar är dock inte helt obegränsad. Av 3 kap. 2 § 1–7 framgår i vilka fall begränsningar trots huvudregeln får göras. Det är till exempel möjligt att ställa upp krav på operatörer som tillhandahåller kabel- eller iptv att vidaresända public service-företagens program (3 kap. 2 § 1). Denna vidaresändningsplikt syftar till att ge den som tar del av tv genom ett kabel- eller iptv-nät samma tillgång till public service som han eller hon skulle ha haft genom marknätet. Det är också möjligt att i lag ställa krav på den som sänder eller tillhandahåller tv genom tråd att göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (3 kap. 2 § 4) och ställa krav på den som sänder eller tillhandahåller tv att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung (3 kap. 2 § 5). Som framgår nedan är det sedan den 1 januari 2023 möjligt att ställa upp villkor för public service-företagens programverksamhet genom tråd (3 kap. 2 § 7).

Motsvarande etableringsfrihet som för sändningar genom tråd gäller inte för sändningar på annat sätt än genom tråd. Med sådana sändningar avses enligt YGL radio- och tv-sändningar i etern (marksändningar och satellitsändningar). Sådana sändningar får regleras genom

lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 3 §). Begränsningarna motiverades vid införandet av YGL med att frekvensutrymmet inte tillät fri etablering utan behövde kunna fördelas på ett ändamålsenligt sätt (jfr prop. 1990/91:64 s. 82).

Radio- och tv-sändningar från public service i marknätet

Public service-företagens sändningar av radio och tv i marknätet är sändningar på annat sätt än genom tråd enligt YGL. Sådana radio- och tv-sändningar får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 3 § första stycket). Det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. 3 § andra stycket). Bestämmelser om tillstånd att sända och villkor finns i radio-_och_tv-lagen (2010:696) och i public serviceföretagens sändningstillstånd. Vid YGL:s införande i början av 1990talet bedrev public service-företagen största delen av sin programverksamhet i marknätet. Verksamheten kunde därför regleras genom villkor i sändningstillstånden för marknätet.

Programverksamhet från public service på internet

Den 1 januari 2023 ändrades YGL så att det är möjligt att ställa upp villkor för och granska public service-företagens programverksamhet genom tråd (prop. 2021/22:59, bet. 2021/22:KU14, rskr. 2021/22:283, bet. 2022/23:KU6, rskr. 2022/23:10). Det innebär att villkor om till exempel opartiskhet och saklighet, som tidigare bara kunde ställas upp för public service-företagens sändningar i marknätet, numera även kan ställas upp för programverksamheten (ljud, bild och text) på företagens webbplatser och i deras appar. Däremot kan inte krav på tillstånd ställas upp.

Skydd för den redaktionella självständigheten

I 3 kap. 6 § YGL finns en bestämmelse om skydd för den redaktionella självständigheten. Av bestämmelsen, som gäller alla grundlagsskyddade medier, framgår att den som sänder program självständigt avgör

vad som ska förekomma i programmen. Regleringen är i första hand tänkt som ett skydd i förhållande till det allmänna, dvs. staten. Men bestämmelsen är även tänkt att värna oberoendet gentemot andra, till exempel annonsörer (prop. 1990/91:64 s. 117).

Förutsättningar för att ställa upp villkor för programverksamheten i lag

När villkor för programverksamheten kan ställas upp i vanlig lag enligt YGL gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ RF (3 kap. 5 §). I de fall publiceringar från public service-företagen inte har grundlagsskydd enligt YGL skyddas yttrandefriheten enligt RF. Så kan vara fallet för publiceringar som görs av företagen på sociala medier (SOU 2016:58 s. 335338). Vilka begränsningar av yttrande- och informationsfriheten som kan göras för sådana publiceringar framgår således också av 2 kap. 21–23 §§ RF.

5.2.3. Europakonventionen

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) gäller som svensk lag. Yttrandefriheten skyddas genom artikel 10 i konventionen. Av artikeln följer att rätten till yttrandefrihet innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. I artikeln framgår också under vilka förutsättningar yttrandefriheten får begränsas. Det uppställs tre krav för att en inskränkning ska vara förenlig med konventionen. Dessa är 1) att begränsningar ska ske i lag, 2) att inskränkningen ska avse att tillfredsställa något av följande ändamål: den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, förebygga oordning eller brott, skydda hälsa eller moral eller annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet. Avslutningsvis ska 3) inskränkningarna vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose något av de ändamål som anges i 2).

Av 2 kap. 19 § RF framgår att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen.

5.2.4. EU-rätten

EU:s statsstödsregler

Finansieringen av public service utgör normalt statligt stöd i EUrättslig mening. Det innebär att medlemsstaterna ska följa EU:s regler om statsstöd. Enligt det så kallade Amsterdamprotokollet (Protokoll om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna [EGT C 340, 10.11.1997]) ges medlemsstaterna ett relativt stort utrymme att själva definiera vad som ska ingå i public service-uppdraget och bestämma hur verksamheten ska organiseras och finansieras – i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset. Hur statsstödsreglerna ska tillämpas på public service framgår av två så kallade tolkningsmeddelanden från Europeiska kommissionen, ett från 2001 och ett från 2009 (EGT C 320, 15.11.2001 och EUT C 257, 27.10.2009).

I tolkningsmeddelandet från 2009 anges att det faller inom medlemsstaternas behörighet att definiera vad som ska ingå i public serviceuppdraget. Definitionen ska enligt kommissionen vara så exakt som möjligt – det får inte råda några tvivel om att medlemsstaten har avsett att en viss verksamhet som ett public service-företag bedriver ska omfattas av uppdraget eller inte. Samtidigt som definitionen ska vara tydlig är det, med hänsyn till bland annat det redaktionella oberoendet, enligt kommissionen berättigat att ha ett brett definierat public service-uppdrag. Det innebär bland annat att public serviceföretagen kan anförtros uppdraget att tillhandahålla ett brett, balanserat och varierat programutbud. Definitionen av uppdraget kan vidare återspegla utvecklingen och diversifieringen av verksamheter i den digitala tidsåldern och omfatta audiovisuella tjänster via samtliga distributionsplattformar. Med audiovisuella tjänster avses enligt meddelandet linjär och icke-linjär distribution av ljudinnehåll och audiovisuellt innehåll och andra närliggande tjänster, till exempel textbaserade informationstjänster på internet. I avsnitt 14.2 beskrivs statsstödsreglerna i förhållande till systemet med förhandsprövning.

Europeiska mediefrihetsförordningen

I den europeiska mediefrihetsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2024/1083 av den 11 april 2024 om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 2010/13/EU) fastställs gemensamma regler för en väl fungerande inre marknad för medietjänster. I förordningen introduceras också åtgärder som syftar till att skydda journalister och medieleverantörer från politisk inblandning. Artikel 5 i förordningen innehåller bestämmelser om skyddsmekanismer för oberoendet hos leverantörer av public service-medier. Enligt artikeln ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörer av public service-medier är redaktionellt och funktionellt oberoende och på ett opartiskt sätt erbjuder sin publik en mångfald av information och åsikter i enlighet med sitt uppdrag att verka i allmänhetens tjänst. Genom en hänvisning till Amsterdamprotokollet (se EU:s statsstödsregler ovan) tydliggörs att det är medlemsstaterna själva som beslutar vad som ska ingå i public service-uppdraget. I artikeln ställs krav på medlemsstaterna att säkerställa förfarandena för utnämning och entledigande av verksamhetschefen eller styrelseledamöterna för leverantörer av public service-medier, vilket syftar till att garantera oberoendet hos leverantörerna av public service-medier. Medlemsstaterna ska även säkerställa finansieringsförfaranden som ska garantera att leverantörerna av public service-medier har tillräckliga, hållbara och förutsebara ekonomiska resurser som möjliggör fullgörande av och utvecklingsförmåga inom ramen för public service-uppdraget.

AV-direktivet – gemensamma regler för tv

I mer än 30 år har det funnits gemensamma regler om tv inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det så kallade AV-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU) reglerar audiovisuella medietjänster (tv-sändningar och beställ-tv) och videodelningsplattformar. Direktivet innehåller grundläggande bestämmelser om bland annat skydd av barn, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, främjande av europeiska produktioner och produktplacering, sponsring och reklam. AV-direktivet är ett minimidirektiv. Det innebär att direktivet lägger fast en lägstanivå som medlemsstaterna ska uppfylla. En medlemsstat får före-

skriva mer långtgående regler på de områden som samordnas genom direktivet. Det krävs dock att dessa regler överensstämmer med unionsrätten i övrigt. AV-direktivet är i Sverige framför allt genomfört genom radio-_och_tv-lagen.

5.2.5. Radio- och tv-lagen

Regler om radio och tv

I radio-_och_tv-lagen finns den lagstiftning som meddelats med stöd av YGL:s regler. Det är också genom radio-_och_tv-lagen som merparten av AV-direktivets regler genomförts. Radio-_och_tv-lagen reglerar tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv, ljudradiosändningar, beställradio från public service och videodelningsplattformar. När det gäller tv innehåller lagen krav på tillstånd och villkor för tv-sändningar och sökbar text-tv i marknätet (4 kap.). Lagen innehåller också bestämmelser om innehållet i tv, bland annat när det gäller skydd av barn, otillbörligt kommersiellt gynnande, program med europeiskt ursprung och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning (5 kap.) samt bestämmelser om reklam och andra annonser, produktplacering och sponsring (6–8 kap.). För ljudradio innehåller lagen förutom bestämmelser om krav på tillstånd för ljudradiosändningar i marknätet även bestämmelser om innehållet i ljudradio, bland annat när det gäller reklam eller andra annonser samt för sponsring (14–15 kap.). Lagen innehåller även gemensamma bestämmelser om granskning, tillsyn och sanktioner (16–20 kap.). Granskning och sanktioner behandlas i kapitel 6 i betänkandet.

Sändningstillstånd och villkor för verksamheten

Det är regeringen som ger tillstånd till public service-företagen att sända tv, sökbar text-tv och ljudradio i marknätet (4 kap. 3 § och 11 kap. 1 §). Före 2019 skulle ett sändningstillstånd gälla för en viss tid som bestämdes av regeringen. Sedan 2019 framgår längden på sändningstillstånden, åtta år, direkt av lagen (4 kap. 12 § och 11 kap. 4 §).

Ett sändningstillstånd får förenas med de villkor som räknas upp i lagen (4 kap. 8–11 §§ och 11 kap. 3 §). Många av villkoren som ett tillstånd kan förenas med är programrelaterade och gäller för inne-

hållet i programmen som sänds. Det gäller exempelvis möjligheten att ställa upp villkor om att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradio eller tv (4 kap. 8 § och 11 kap. 3 § första stycket). Det är också möjligt att förena ett tillstånd med villkor om en skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud (4 kap. 9 § 13 och 11 kap. 3 § andra stycket 13). Ett sändningstillstånd får inte innehålla andra programrelaterade villkor än sådana som det programföretag som villkoren ska gälla för har godtagit (4 kap. 14 § och 11 kap. 5 § andra stycket).

Förutom programrelaterade villkor kan ett sändningstillstånd förenas med villkor som inte handlar om innehållet i programmen som sänds. De flesta av dessa är direkt kopplade till sändningarna i marknätet som villkor om en skyldighet att sända till hela eller till en viss del av landet, sända under en viss minsta tid och använda en viss sändningsteknik. Därutöver kan ett tillstånd förenas med villkor som inte är programrelaterade och som inte heller är direkt kopplade till marknätssändningarna. Det gäller exempelvis villkor om en skyldighet att utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid fredstida krissituationer (4 kap. 9 § 17 och 11 kap. 3 § andra stycket 17).

Förutom att ställa upp villkor i sändningstillstånd kan regeringen sedan den 1 juli 2023 även ställa upp vissa grundläggande villkor som gäller för innehållet i public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd. Villkoren får avse opartiskhet och saklighet, genmälen, beriktiganden samt reklam eller andra annonser, sponsring och produktplacering (4 kap. 18 § och 11 kap. 6 §), se prop. 2022/23:83, bet. 2022/23:KU34, rskr. 2022/23:187.

5.2.6. Lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst

Hur public service finansieras har, sedan systemet med tv-avgift infördes i mitten av 1950-talet, ansetts vara centralt för att garantera verksamhetens oberoende. Nuvarande lag (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst (finansieringslagen) gäller sedan 1 januari 2019. I förarbetena till lagen framhålls att den kanske viktigaste faktorn för att garantera oberoendet är att finansieringssystemet är ett slutet system, avskilt från statens övriga budget, där de avgifts-

medel som kommer in enbart används för public service (prop. 2017/ 18:261 s. 43).

Enligt 1 § i finansieringslagen ska en public service-avgift finansiera radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till den. Avgiften får inte finansiera någon annan verksamhet. Public service-avgiften, som statsrättsligt är att betrakta som en skatt, är individuell och ska betalas av den som är obegränsat skattskyldig, har fyllt 18 år och har en beskattningsbar förvärvsinkomst. Det finns ett tak för hur hög public service-avgiften kan bli. Taket är kopplat till inkomstbasbeloppet. Kopplingen till inkomstbasbeloppet innebär att taket i avgiften i normalfallet räknas upp varje år.

Det är Skatteverket som tar in avgiften och den specificeras på inkomstdeklarationen på samma sätt som till exempel begravningsavgiften. De public service-avgifter som Skatteverket får in förs över till ett konto i Riksgälden (public service-kontot).

Intäkterna från public service-avgiften bör dock i så hög grad som möjligt följa riksdagens beslut om tilldelning av medel till public service-företagen (prop. 2017/18:261 s. 36). Eftersom intäkterna från avgiften har varit större än tilldelningen till public service-företagen har det blivit ett överskott på public service-kontot och avgiften har därför sänkts vid flera tillfällen sedan den infördes. Den senaste sänkningen beslutades efter förslag i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1 utgiftsområde 17 s. 137, bet. 2023/24:KrU1, rskr. 2023/24:79).

För inkomståret 2023 var public service-avgiften som högst 1 300 kronor per person. För inkomståret 2024 är avgiften som högst 1 219 kronor per person.

Det är riksdagen som, efter förslag från regeringen, beslutar om hur mycket avgiftsmedel som public service-företagen ska få. Ett beslut av riksdagen om tilldelning av medel ska avse hela den period som sändningstillståndet gäller, dvs. åtta år från 1 januari 2026. Även medelsvillkoren ska avse denna period (2 § första stycket finansieringslagen). Riksdagen fattar, i enlighet med ett beslut om tilldelning för en hel tillståndsperiod, varje år beslut om att tilldela public service-företagen medel (2 § andra stycket). Ett sådant beslut fattas av riksdagen efter förslag i budgetpropositionen. De årliga besluten är enbart ett verkställande av de beslut som fattats inför tillstånds-

perioden. Någon årlig prövning av beloppens storlek ska inte göras (prop. 2017/ 18:261 s. 44–46 och 69).

5.2.7. Ägandeformen

Public service-företagen ägs av en stiftelse – Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Förvaltningsstiftelsen äger och förvaltar samtliga aktier i public service-företagen. Modellen med stiftelseägande infördes 1994, då med en stiftelse för vart och ett av public service-företagen. Dessförinnan delades ägandet mellan folkrörelserna, näringslivet och pressen. Stiftelseformen har valts eftersom den bäst har ansetts tillgodose kraven på självständighet och integritet för programföretagen i förhållande till staten som den yttersta ägaren (prop. 1992/93:236 s. 8 och 12).

Förvaltningsstiftelsens styrelse består av en ordförande och tolv andra ledamöter. Styrelsen utses av regeringen på förslag från riksdagspartierna utifrån krav på kompetens, integritet och lämplighet. I styrelsen bör enligt stiftelseförordnandet ingå personer med erfarenhet från olika verksamheter i samhället och olika delar av landet. En jämn könsfördelning ska eftersträvas. Riksdagsledamöter, ledamöter av regeringen och anställda i Regeringskansliet får inte vara styrelseledamöter (prop. 2017/18:261 s. 51).

Huvuduppgiften för förvaltningsstiftelsens styrelse är att utse styrelserna i public service-företagen, med undantag av vd och arbetstagarrepresentanter. I förarbetena har uttalats att enighet bör eftersträvas vid dessa val (prop. 1992/93:236 s. 10 och 17). Stiftelsens styrelse granskar också public service-företagens årsredovisningar och beslutar om ansvarsfrihet för företagens styrelser. Ägarfunktionen är begränsad i jämförelse med motsvarande funktioner inom såväl näringsliv som statliga bolag. Besluten om inriktningen på verksamheten i företagen fattas av riksdag och regering. Denna fördelning av ansvaret för centrala beslut avseende public service har konstruerats för att främja verksamhetens självständighet från statsmakterna (prop. 2017/18:261 s. 5051).

5.2.8. Regleringen av public service-uppdraget

I avsnittet beskrivs hur public service-uppdraget regleras i dag och hur det har reglerats tidigare.

Uppdraget formuleras i huvudsak i sändningstillstånden

Public service-företagens uppdrag i allmänhetens tjänst formuleras i dag främst genom villkor i sändningstillstånden för marknätet. Det är där villkor ställs upp som gäller för utbudet med bland annat krav på ett programutbud som genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Det är också där de grundläggande villkoren om opartiskhet och saklighet ställs upp.

Riktlinjer för public service-företagens verksamhet finns även i villkoren för medelstilldelningen (medelsvillkoren). Medelsvillkoren innehåller villkor om hur medlen ska användas, organisationen ska utformas, verksamheten bedrivas och hur redovisning och revision ska genomföras. Medelsvillkoren får inte innehålla några programrelaterade villkor, dvs. villkor som har med innehållet i programmen att göra. Nuvarande sändningstillstånd gäller 2020–2025. Även medelsvillkoren gäller under denna period.

Sedan juli 2023 ställs vissa grundläggande innehållsvillkor även upp för public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd (på internet). Villkoren gäller under resterande del av tillståndsperioden, dvs. fram till och med 2025. Villkoren avser opartiskhet och saklighet, genmälen, beriktiganden samt reklam, sponsring och produktplacering (Ku2023/00824, Ku2023/00825 och Ku2023/00826).

Förutom genom villkor i sändningstillstånden, medelsvillkoren och de särskilda besluten om villkor för sändningar och tillhandahållanden av radio och tv genom tråd, ställs krav som ansetts utgöra viktiga delar av public service-uppdraget upp direkt i radio- och tvlagen. Det handlar om krav som gäller för alla som sänder eller tillhandahåller radio eller tv, dvs. oavsett om det är public service-företagen eller något annat mediebolag som sänder eller tillhandahåller programmen. Exempel på sådana bestämmelser är den så kallade demokratibestämmelsen (5 kap. 1 § och 14 kap. 1 §), förbud mot otillbörligt kommersiellt gynnande (5 kap. 5 § och 14 kap. 2 §) och,

när det gäller tv, krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning (5 kap. 12 §).

Hur uppdragen ges till public service-företagen

Public service-företagens uppdrag i allmänhetens tjänst ges av riksdagen och regeringen. Inför en ny tillståndsperiod tillsätts som regel en utredning med uppdrag att bland annat föreslå förutsättningarna och villkoren för verksamheten under kommande tillståndsperiod. Efter att synpunkter inhämtats på utredningens förslag presenterar regeringen sina överväganden och förslag i en proposition som överlämnas till riksdagen. På det sättet underställs public service-uppdraget riksdagens bedömning. Efter att riksdagen beslutat om förslagen i propositionen meddelar regeringen, i enlighet med riksdagens beslut, sändningstillstånd och medelsvillkor för företagen.

Uppdragen gäller en viss bestämd tid

Uppdragen till public service-företagen har alltid varit tidsbegränsade. Som redogörs för nedan bestämdes uppdragen fram till 1990talet i huvudsak genom avtal. Avtalen innehöll bestämmelser om avtalstidens längd samt om uppsägning och förlängning av tillstånden (prop. 1995/96:160 s. 87). Sedan dess, dvs. under snart 30 år, har längden på uppdragen varit kopplade till längden på sändningstillstånden.

Att public service-uppdraget gäller under en viss bestämd tid har setts som en viktig komponent för verksamhetens oberoende. I propositionen Långsiktig finansiering och stärkt oberoende för public service (prop. 2017/18:261) föreslogs att längden på tillståndsperioderna, åtta år, skulle framgå av radio-_och_tv-lagen. Det främsta skälet till förslaget var att oberoendet för public service-företagen ansågs stärkas om företagen gavs tydliga förutsättningar att långsiktigt planera sin verksamhet. Tydliga och stabila förutsättningar ansågs ge företagen möjligheter att inom ramen för sina uppdrag möta förändrade förutsättningar för verksamheten på grund av ny teknik, nya regelverk och snabb medieutveckling. Ett av de viktigaste skälen till att en tillståndsperiod från och med 2026 skulle vara just åtta år var att perioden skulle inledas vid en sådan tidpunkt att ändrade maktför-

hållanden i riksdagen inte får omedelbart genomslag för public serviceuppdraget och tilldelningen av medel. Att inleda en tillståndsperiod samma år som det hålls riksdagsval ansågs skapa en ”tröghet” i systemet som stärkte oberoendet. Det ansågs vidare lämpligt att hela beredningsprocessen – från framtagande av underlag, via förslag från regeringen och beslut i riksdagen, till verkställande genom sändningstillstånd och villkor för användning av avgiftsmedel − sker inom samma mandatperiod (s. 46–49).

Även riksdagens beslut om medelstilldelning och villkoren för att använda avgiftsmedlen är kopplade till längden på tillståndsperioderna (2 § finansieringslagen). Att ange dessa principer i lag syftade till att stärka public service-företagens självständighet och integritet och ansågs minska möjligheterna för riksdag och regering att detaljstyra verksamheten av kortsiktiga politiska skäl (s. 45).

Nästa tillståndsperiod som alltså är åtta år lång gäller 2026–2033.

Hur public service-uppdraget har reglerats tidigare

I mitten av 1920-talet fick Aktiebolaget Radiotjänst i uppdrag att med ensamrätt sända rundradio i Sverige. Uppdraget gavs genom riktlinjer i ett avtal mellan staten och företaget. Enligt avtalet skulle programmen som sändes bland annat vara präglade av vederhäftighet, saklighet och opartiskhet. Under 1960- och 1970-talet slogs vissa grundläggande bestämmelser fast i den dåvarande radiolagen (1966:755). Det gällde bland annat bestämmelser om rätten att sända och att denna rätt skulle utövas opartisk och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skulle råda. Det fördes även in en bestämmelse i lagen om att programföretag i programverksamheten skulle hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Bestämmelsen ersatte en skrivning i avtalet om att Sveriges Radio i programverksamheten skulle ”hävda de grundläggande demokratiska värdena”. De innehållsvillkor som kunde ställas upp i avtalet mellan regeringen och programföretagen räknades också upp i lagen. Detta motiverades med att RF:s bestämmelser om yttrandefrihet fick anses kräva att dessa skyldigheter hade stöd i lag (prop. 1977/78:91 s. 230).

Regleringen av verksamheten genom avtal kom under början av 1990-talet att kritiseras i olika sammanhang. Kritiken mot avtalskonstruktionen kom bland annat från Lagrådet som uttalade att begränsningar i yttrandefriheten genom avtal, vare sig det medges i lag eller ej, saknade stöd i RF. Enligt Lagrådet framstod inte heller avtalsformen som ett instrument för överenskommelse mellan likvärdiga parter i ett läge när det allmänna ensamt tillhandahåller de ekonomiska resurserna för programverksamheten. Realiteten fick nog, enligt Lagrådet, i stället sägas vara att avtalet uttryckte det allmännas direktiv för verksamheten (prop. 1990/91:149 s. 324325). I samband med att radiolagen ersattes med en ny radio- och tv-lag (dåvarande radio-_och_TV-lagen [1996:844]) avskaffades konstruktionen med avtal. Av förarbetena framgår att även om ordningen med avtal uttryckligen ansågs godtagen i YGL och avtalen i strikt juridisk mening ansågs vara ”villkor för att sända” snarare än egentliga avtal, rimmade avtalskonstruktionen dåligt med de konstitutionella reglerna. I propositionen övervägdes att ersätta ordningen med avtal genom att ange samtliga förutsättningar för sändningsrätten direkt i lag. Regeringen valde dock att reglera sådana bestämmelser som avsåg tillståndens innebörd och bestånd (t.ex. förutsättningar för förlängning och återkallelse) och sådana skyldigheter som skulle gälla för alla sändningar direkt i lagen. I övrigt ansågs tillstånden kunna förenas med villkor. Dessa behövde dock enligt YGL ha stöd i lag. De villkor som kunde ställas upp räknades därför upp i lagen (prop. 1995/96:160 s. 8291). Inledningsvis skulle den som ansökte om tillstånd godta samtliga villkor som ställdes upp i sändningstillståndet. Sedan 2008 gäller dock att enbart programrelaterade villkor behöver godtas (prop. 2007/08:8 s. 53).

Tidigare överväganden kring en teknikneutral reglering av public service-uppdraget

Den förra parlamentariska public service-kommittén hade under 2017–2018 bland annat i uppdrag att bedöma hur den övergripande inriktningen och gränserna för ett public service-uppdrag som omfattar såväl sändningar i marknätet som verksamhet i en online-miljö kan formuleras och bedöma hur ett sådant heltäckande uppdrag borde regleras på längre sikt (SOU 2018:50 s. 8189).

Utredningen om innehållsvillkor på internet för public service (Ku 2021:01) hade under 2021–2022 bland annat i uppdrag att analysera frågan om hur en övergång till ett mer teknikneutralt public service-uppdrag kan ske från och med nästa tillståndsperiod (SOU 2022:5 s. 111121).

5.2.9. Hur public service regleras i Danmark, Norge och Finland

I avsnittet finns en kort beskrivning av regleringen av public service i Danmark, Finland och Norge.

Danmark

I Danmark är det flera olika aktörer som bedriver public serviceverksamhet. Förutom Danmarks Radio (DR) och det statligt ägda TV 2 Danmark A/S finns även ett flertal regionala TV 2-verksamheter.

De övergripande ramarna för den danska mediepolitiken fastställs i ett medieavtal. Avtalet innehåller bland annat utgångspunkter för public service-verksamheten men även för till exempel mediestöd och andra insatser på det mediepolitiska området. Det nu gällande medieavtalet gäller för perioden 2023–2026 och ingicks mellan regeringen (Socialdemokraterne, Venstre och Moderaterne) och Socialistisk Folkeparti, Radikale Venstre, Enhedslisten och Dansk Folkeparti.

Bestämmelser som reglerar radio och tv finns i lag (lov om radio- og fjernsynsvirksomhed, LBK nr 1350 af 04/09/2020) där grundläggande principer för public service-verksamheten med bland annat krav på saklighet och opartiskhet slås fast. Av lagen framgår att den samlade public service-verksamheten via tv, radio och internet eller liknande ska säkerställa att den danska befolkningen har tillgång till ett brett utbud av program och tjänster som omfattar nyhetsförmedling, information, konst och underhållning (3 kap. 10 §).

De närmare ramarna för DR:s verksamhet framgår av ett public service-kontrakt mellan DR och kulturministern. Av kontraktet framgår bland annat vilka mål som verksamheten ska uppfylla och vilka förpliktelser DR har när det gäller innehåll. Kontraktet utvecklar och förtydligar de generella principer för verksamheten som anges i lag och som framgår av medieavtalet. DR:s nuvarande public service-kontrakt gäller

2022–2025. Av kontraktet framgår bland annat att DR ska säkerställa ett brett utbud av program och tjänster för alla medborgare via tv, radio, internet, inklusive appar och andra relevanta plattformar.

Norge

I Norge bedrivs public service-verksamhet inom ramen för två bolag – det statligt ägda och offentligt finansierade Norsk rikskringkasting AS (NRK) och kommersiella TV2.

Grundläggande regler om NRK:s organisation, ägarförhållanden, ändamål och finansiering finns i lag (lov om kringkasting og audiovisuelle bestillingstjenester [LOV-1992-12-04-127]). Av lagen framgår att NRK har i uppgift att bedriva public service-verksamhet (allmennkringkasting) och verksamhet som har samband (sammenheng) med denna (6 kap. 1 §).

Närmare föreskrifter om hur NRK ska organiseras och styras finns i företagets bolagsordning. Av bolagsordningen framgår att NRK har till uppgift att bedriva public service-verksamhet för hela den norska befolkningen i tv och radio och på övriga medieplattformar.

Stortingets krav och förväntningar på NRK definieras sedan 2007 genom regler i ett särskilt måldokument (NRK-plakaten). I detta dokument anges, på ett sätt som liknar de svenska sändningstillstånden, de centrala utgångspunkterna för utbudet. NRK-plakaten har sedan 2007 reviderats vid några tillfällen, senast i januari 2023.

Finland

Public service-verksamheten i Finland bedrivs av det statligt ägda bolaget Rundradion Ab (Yle). Yles verksamhet regleras genom en särskild lag − lag om Rundradio Ab (22.12.1993/1380) – Yle-lagen. Lagen innehåller bestämmelser om riktlinjer och uppdrag för programverksamheten. I lagen finns även bestämmelser bland annat om ägandet av Yle, förvaltning, ramarna för Yle:s uppdrag och om redovisning.

Av 3 kap. 7 § framgår att Yles uppgift är att tillhandahålla ett mångsidigt och omfattande allmännyttigt televisions- och radioprogramutbud med tillhörande special- och tilläggstjänster för alla på lika villkor. Tjänsterna ska tillhandahållas i allmänna kommunikationsnät både riksomfattande och på landskapsnivå. Innehållstjänst-

erna ska huvudsakligen vara inriktade på publikationer som innehåller rörlig bild eller ljud. Innehåll i textform ska, med vissa undantag som räknas upp i paragrafen, hänföra sig till bolagets publikationer som innehåller rörlig bild eller ljud. Undantagen gäller korta nyhetsinnehåll i textform som publiceras på basis av ett samarbete med en nationell nyhetsbyrå, korta nyhetsinnehåll i textform om snabba nyhetshändelser eller om nyhetssituationer med snabbt förlopp, myndighetsmeddelanden, nyhetsinnehåll i textform på samiska och romani samt på landets övriga minoritetsspråk samt innehåll i textform om kultur och om inlärning.

5.3. Överväganden och förslag

5.3.1. En ny lag som reglerar public service-uppdraget och finansieringen av uppdraget

Förslag: Bestämmelser som reglerar public service-uppdraget och

finansieringen av detta uppdrag ska samlas i en ny lag − lagen om public service. Lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst ska upphävas.

Programrelaterade villkor och andra villkor som reglerar public service-uppdraget och som inte är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet ska regleras i den nya lagen. Ett sändningstillstånd enligt radio-_och_tv-lagen ska inte längre kunna förenas med programrelaterade villkor och andra villkor som inte är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet.

Det ska i den nya lagen upplysas om att bestämmelser om tvsändningar, beställ-tv, sökbar text-tv, ljudradiosändningar och beställradio även finns i radio-_och_tv-lagen. I radio-_och_tv-lagen ska anges att om den nya lagen innehåller någon bestämmelse som avviker från radio-_och_tv-lagen så ska den bestämmelsen tillämpas.

Bedömning: Bestämmelser om krav på sändningstillstånd och

villkor som är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet bör fortsatt regleras i radio-_och_tv-lagen.

Bestämmelser som reglerar public service-uppdraget samlas i den nya lagen

Public service-uppdraget formuleras i dag främst genom villkor i public service-företagens sändningstillstånd för marknätet. Riktlinjer för verksamheten finns även i villkoren för medelstilldelningen (medelsvillkoren). De bestämmelser som reglerar public service-uppdraget och ramarna för uppdraget bör så långt det är möjligt framgå av och samlas i den nya lagen om public service. De villkor som finns i nuvarande sändningstillstånd och medelsvillkor och som inte är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet bör därför regleras i den nya lagen. Villkoren bör antingen framgå direkt av lagen eller kunna beslutas med stöd av lagen.

Vissa grundläggande krav som gäller för public service-uppdraget framgår även direkt av bestämmelser i radio-_och_tv-lagen. Exempel på sådana bestämmelser är den så kallade demokratibestämmelsen och förbudet mot otillbörligt kommersiellt gynnande. Även dessa krav, som i dag gäller för företagens radio- och tv-program, men som i fortsättningen bör kunna gälla för allt innehåll från företagen, bör framgå av den nya lagen. Därutöver finns bestämmelser som anger ramarna för public service-uppdraget och principerna för finansieringen av uppdraget i lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst (finansieringslagen). Även dessa bestämmelser bör framgå av den nya lagen. Bestämmelserna i finansieringslagen bör därför flyttas över till den nya lagen och finansieringslagen bör upphävas, se vidare avsnitt 5.3.14.

Bestämmelser om sändningarna i marknätet och generella krav på radio och tv

Även om utgångspunkten är att de bestämmelser som reglerar public service-uppdraget och ramarna för uppdraget ska samlas i den nya lagen behöver några undantag göras. För tv-sändningar, sökbar texttv och ljudradiosändningar i marknätet kommer det även i fortsättningen att krävas tillstånd. Regler om krav på tillstånd för radio- och tv-sändningar i marknätet finns i radio-_och_tv-lagen. Dessa bestämmelser och sådana villkor som är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet bör fortsatt regleras i radio-_och_tv-lagen. Det innebär att ett sändningstillstånd även i fortsättningen bör kunna förenas

med villkor om bland annat antal programtjänster, täckningskrav, krav på utsändningsteknik, teknisk kvalitet på sändningarna och samverkan i tekniska frågor. Sändningstillstånden bör även kunna förenas med villkor om regionala sändningar som innebär att programmen ska nå befolkningen i en region (prop. 1996/97:101 s. 16). Några programrelaterade villkor, dvs. villkor som har med innehållet att göra, bör dock inte längre kunna ställas upp i public service-företagens sändningstillstånd.

Att vissa bestämmelser som i dag finns i radio- och tv-lagen bör framgå av den nya lagen och gälla för allt innehåll från public service innebär inte att alla bestämmelser i radio- och tv-lagen som reglerar den verksamhet som public service-företagen bedriver bör framgå av lagen. I stället bör utgångspunkten vara att huvuddelen av de generella bestämmelser om radio och tv som gäller för såväl public serviceföretagen som för andra aktörer inte ska flyttas över till den nya lagen. Om alla generella bestämmelser som gäller för radio och tv flyttas över till den nya lagen skulle två parallella lagstiftningar för radio och tv skapas – en för public service och en för övriga aktörer som sänder och tillhandahåller radio och tv. En sådan lösning framstår inte som lämplig. Merparten av bestämmelserna i radio- och tvlagen är inte heller relaterade till public service-uppdraget som sådant. Därutöver gäller delvis olika bestämmelser enligt lagen för radio och för tv. När det gäller tv genomför lagen det så kallade AV-direktivet och de krav som ställs på medlemsstaterna där. Bestämmelser som genomför AV-direktivet ska fortsatt gälla både för public serviceföretagen och andra aktörer som omfattas av radio- och tv-lagen och som sänder eller tillhandahåller tv. Det gäller exempelvis bestämmelser om skydd av barn, krav på program med europeiskt ursprung och krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Radio- och tv-lagens bestämmelser bör dock inte tillämpas om det finns bestämmelser i den nya lagen som reglerar public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av radio och tv. Det bör därför införas en bestämmelse i radio- och tv-lagen som anger att lagen är subsidiär i förhållande till den nya lagen.

Utöver radio-_och_tv-lagen omfattas public service-företagen och verksamheten även av lagstiftning på en lång rad andra områden som exempelvis lagen om offentlig upphandling (2016:1145), årsredovisningslagen (1995:1554), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litte-

rära och konstnärliga verk och säkerhetsskyddslagen (2018:585). Inte heller bestämmelserna i dessa lagar bör framgå av den nya lagen.

Grundläggande principer för public service-uppdraget bör framgå direkt av den nya lagen

Som beskrivs i avsnitt 5.2.8 reglerades public service-uppdraget fram till mitten av 1990-talet genom avtal mellan staten och public serviceföretagen. När konstruktionen med avtal avskaffades och ersattes med sändningstillstånd med villkor för sändningarna övervägde lagstiftaren att ersätta ordningen med avtal genom att ange samtliga förutsättningar för sändningsrätten direkt i lag, vilket från principiella utgångspunkter ansågs lämpligt. Det konstaterades dock att en lag som innehåller samtliga de krav som framgick av avtalen skulle bli mycket vidlyftig och förmodligen snart även inaktuell – om det överhuvudtaget lagtekniskt skulle vara möjligt att konstruera en sådan lag (prop. 1995/96:160 s. 84). Motsvarande resonemang gör sig gällande i dag (se bl.a. SOU 2018:50 s. 8890 och SOU 2022:5 s. 119). Eftersom de villkor som ställs upp också till viss del skiljer sig åt mellan public service-företagen kan en sådan lösning inte heller av det skälet anses ändamålsenlig. Skulle alla programrelaterade villkor, dvs. villkor som är relaterade till innehållet i programmen, framgå direkt i lagen skulle vidare nuvarande krav på att programrelaterade villkor ska godtas av public service-företagen innan villkoren ställs upp inte längre kunna gälla. Att public service-företagen ska godta de programrelaterade villkoren har framhållits som ett viktigt skydd för företagens självständighet och för verksamhetens oberoende (se t.ex. prop. 2017/18:261 s. 59 och SOU 2020:45 s. 371). Att programrelaterade villkor ska godkännas av public service-företagen innan de ställs upp är, enligt direktiven, också en utgångspunkt för den nya regleringen.

Mot denna bakgrund framstår det varken som lämpligt eller ändamålsenligt att direkt i lagen ange alla de villkor som ställs upp i sändningstillstånden och medelsvillkoren och som reglerar public service-uppdraget. En mer lämplig ordning är att endast ange vissa grundläggande villkor i lag och ställa upp mer detaljerade villkor i det styrdokument som kopplas till lagen.

I avsnitt 5.3.4 föreslås att den grundläggande principen om oberoende och självständighet ska framgå direkt av lagen. I avsnitt 5.3.6

och 5.3.7 föreslås att kraven på omsorg om demokratiska värden, opartiskhet och saklighet och förbud mot reklam, åsiktsannonser, produktplacering och otillbörligt kommersiellt gynnande ska framgå direkt av lagen. Detsamma gäller krav på att allmänheten ska kunna ta emot utbudet från public service utan villkor om särskild betalning, se avsnitt 5.3.10.

Radio och tv i allmänhetens tjänst eller public service?

Begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst har sedan lång tid tillbaka använts som benämning på den verksamhet som finansieras av allmänna medel och som bedrivs av SR, SVT och UR. Bland annat eftersom begreppet förknippas med det traditionella sättet att distribuera program (via marknät, kabel och satellit) har det, i takt med den tekniska utvecklingen, i allt högre grad kommit att ersättas av public service, såväl i dagligt språkbruk som inom forskningen.

Som framgår av avsnitt 2.4.2 används i detta betänkande radio och tv i allmänhetens tjänst synonymt med public service. Begreppen radio och tv innefattar vidare program som består av ljud eller rörlig bild, oavsett längden på programmen och hur de distribueras till allmänheten. En lyssnare eller tittare kan således ta del av radio och tv i exempelvis en mobiltelefon eller i en dator såväl som i en traditionell radio- eller tv-apparat.

Även om radio och tv i dag innefattar mer än vad som tidigare har lagts i begreppen är public service det begrepp som numera i huvudsak används för den verksamhet som public service-företagen bedriver. Begreppet finns också upptaget i Svenska Akademiens ordlista. Dessutom används public service-avgift i finansieringslagen och är ett väletablerat begrepp. Även begreppet public service-företag har använts under lång tid och är etablerat. Begreppet används också i förordningen (2019:1256) om förhandsprövning av tjänster hos public service-företagen. Att i stället för public service-uppdraget och public service-företag använda de betydligt krångligare ”uppdraget om radio och tv i allmänhetens tjänst” och ”radio- och tv-företag i allmänhetens tjänst” framstår inte som lämpligt. Kommittén anser därför sammantaget att begreppet public service bör användas i lagen och att lagen ska benämnas lag om public service. Ett undantag görs dock. I definitionen av public service-uppdraget och vad uppdraget

består av anser kommittén att radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst ska användas, se vidare avsnitt 5.3.3.

5.3.2. Hur uppdraget ges och längden på uppdraget

Förslag: Av lagen ska framgå att riksdagen, för en period om åtta

år, beslutar om – riktlinjerna för public service-uppdraget, och – tilldelningen av avgiftsmedel för den verksamhet som ingår i

uppdraget.

I enlighet med riksdagens beslut beslutar regeringen om de villkor som ska gälla för verksamheten under samma period. De villkor som får ställas upp i regeringens beslut ska framgå av lagen.

Principerna för hur public service-uppdraget ges bör framgå av lagen

Public service-uppdraget ges till public service-företagen av riksdag och regering. Inför en ny tillståndsperiod tillsätts som regel en utredning med uppdrag att föreslå vilka förutsättningar och villkor som ska gälla för public service-företagens verksamhet under kommande tillståndsperiod och hur mycket medel de ska tilldelas för sin verksamhet. Efter att synpunkter inhämtats på utredningens förslag presenterar regeringen sina överväganden och förslag i en proposition som överlämnas till riksdagen. Efter att riksdagen beslutat om förslagen i propositionen beslutar regeringen om sändningstillstånd och medelsvillkor för public service-företagen där villkoren som ska gälla för deras uppdrag framgår. På det sättet utvärderas uppdraget kontinuerligt och riksdagen tar ställning till uppdragets utformning och finansieringen av den verksamhet som ingår i uppdraget inför varje ny tillståndsperiod. Enligt kommittén bör principerna för hur public service-uppdraget ges framgå av lagen. Kommittén bedömer att en sådan bestämmelse bidrar till kontinuitet och tydlighet när det gäller grunderna för public service-uppdraget. Av lagen bör också

framgå vilka villkor som får ställas upp i regeringens beslut om villkor för respektive public service-företags verksamhet.

Beslut om public service-uppdraget och finansieringen av uppdraget gäller i åtta år

Uppdragen till public service-företagen har alltid varit tidsbegränsade, vilket har ansetts vara en viktig komponent för verksamhetens oberoende (prop. 2017/18:261 s. 4649). Under snart 30 år har längden på uppdragen varit kopplade till längden på sändningstillstånden. Sedan 2019 framgår längden på sändningstillstånden, åtta år, av radio- och tv-lagen. Av finanseringslagen framgår att även riksdagens tilldelning av avgiftsmedel för verksamheten som ingår i public serviceuppdraget är kopplad till längden på tillståndsperioderna. Syftet med att i lag tidsbestämma tillståndsperioderna har varit att ge företagen tydliga och stabila förutsättningar att långsiktigt planera sin verksamhet, och på det sättet stärka företagens oberoende (prop. 2017/18:261 s. 4649). Samma principer bör gälla när uppdraget, i stället för att formuleras genom villkor i sändningstillstånden, i huvudsak kommer att framgå av den nya lagen och villkor som beslutas med stöd av lagen. Det bör därför i lagen anges att riksdagen för en period om åtta år beslutar om riktlinjerna för public service-uppdraget och om tilldelning av medel för den verksamhet som ingår i uppdraget. Perioden bör överensstämma med längden på sändningstillstånden enligt radio-och tv-lagen. Nästa period bör således inledas den 1 januari 2026 och gälla till och med den 31 december 2033.

Särskilt om riksdagens beslut om finansiering av uppdraget

När förslaget till finansieringslag lämnades framhöll Lagrådet i sitt yttrande att det enligt regeringsformen (RF) inte finns något utrymme för att anse att riksdagens beslut om tilldelning av avgiftsmedel inför en flerårig sändningsperiod är något annat än ett riktlinjebeslut enligt 9 kap. 6 § RF. Regleringen i RF hindrar inte att riksdagen inför eller under en tillståndsperiod ändrar beslutet om medelstilldelning. Samtidigt konstaterade Lagrådet att utformningen av den föreslagna paragrafen skett med utgångspunkten att riksdagens beslut om tilldelning av avgiftsmedel kommer att stå sig under hela tillståndsperio-

den. Lagrådet konstaterade vidare att det mot bakgrund av beslutets praktiska och politiska betydelse för riksdagens framtida handlingsfrihet också får förutsättas bli det normala (prop. 2017/18:261 s. 112). Enligt kommittén bör samma principer gälla enligt den nu föreslagna bestämmelsen. Även om regleringen i RF i och för sig inte hindrar att riksdagen ändrar beslutet om tilldelning under den period som beslutet gäller, så är utgångspunkten att beslutet kommer att stå sig under hela perioden.

Möjligheterna att ändra villkor under tiden uppdraget gäller

Även med den nya reglering som föreslås bör samma principer som i dag gäller för public service-uppdraget fortsätta att gälla. Uppdragets omfattning och inriktning, organisation och ekonomiska förhållandena ska således inte ändras under den tid uppdraget gäller, om inte mycket speciella skäl motiverar detta (se bl.a. prop. 2005/06:112 s. 21 och prop. 2022/23:83 s. 13). Med nuvarande reglering är det möjligt att under en tillståndsperiod lägga till eller ta bort villkor i ett sändningstillstånd, även om det inte uttryckligen framgår av radio-_och_tv-lagen. Det gjordes till exempel 2021 då villkoret om respekt för den enskildes privatliv togs bort ur public service-företagens sändningstillstånd (prop. 2019/20:168, bet. 2020/21:KU3, rskr. 2020/21:25). Att det finns möjlighet att ändra villkor i sändningstillstånden har ansetts nödvändigt för att public service-företagen inte ska riskera att bli bundna av villkor som på grund av till exempel teknikutvecklingen blivit irrelevanta eller otidsenliga. För att ändra programrelaterade villkor i ett sändningstillstånd krävs enligt radio-_och_tv-lagen att public service-företagen godtar villkoren. Det har ansetts innebära ett viktigt skydd för företagens självständighet och för verksamhetens oberoende (prop. 2017/18:261 s. 59). Även med den nya lagen kommer det finnas en möjlighet att ändra villkor under den period som uppdraget gäller om särskilda skäl motiverar det. Kravet på att programrelaterade villkor ska godtas ger, liksom tidigare, ett viktigt skydd för företagens självständighet och för verksamhetens oberoende, se vidare avsnitt 5.3.13.

5.3.3. En definition av public service-uppdraget

Förslag: I lagen ska anges att public service-uppdraget består i att

bedriva radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till denna enligt – villkor i lagen, – villkor i regeringens beslut enligt lagen, och – villkor i sändningstillstånd och andra beslut av regeringen som

meddelats med stöd av radio-_och_tv-lagen.

Ett public service-företag ska i lagen definieras som ett företag som har i uppdrag att bedriva den verksamhet som ingår i public service-uppdraget.

EU:s statsstödsregler ställer krav på att definitionen av public service-uppdraget är så exakt som möjligt, med en tydlig angivelse av vilka verksamheter som ingår i uppdraget. Utgångspunkten för den nya regleringen bör därför vara att det så tydligt som möjligt framgår vad public service-uppdraget består av och vad ramarna för uppdraget är. Ramarna för public service-uppdraget framgår i dag av finansieringslagen. Av 1 § lagen framgår att en public service-avgift ska finansiera radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till den. I inledningen av public service-företagens nuvarande sändningstillstånd framgår vilken uppgift respektive företag har. I sändningstillståndet för SR anges att företaget har till uppgift att bedriva ljudradioverksamhet i allmänhetens tjänst. För SVT anges att företaget har till uppgift att bedriva tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och för UR att företaget har till uppgift att bedriva programverksamhet inom utbildningsområdet.

Enligt kommittén bör de ramar som finns i finansieringslagen användas i den övergripande definitionen av public service-uppdraget och vad som ingår i uppdraget, dvs. radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet direkt anknuten till denna. Som redogörs för i avsnitt 2.4.2 omfattar radio och tv mer än vad som traditionellt lagts i begreppen och innefattar program som består av ljud och rörlig bild oavsett hur programmen distribueras. Begreppet radio- och tv-verksamhet i förslaget omfattar således mer än vad som

tidigare har ansetts ingå i begreppet. Det innebär att även vad som utgör verksamhet direkt anknuten till radio- och tv-verksamheten har kommit att förändras. I den tidigare finansieringslagen (lagen [1989:41] om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst) ingick till exempel företagens aktivitet på internet i detta begrepp (prop. 2005/06:112 s. 101).

Kommittén har övervägt om ett annat begrepp än radio- och tvverksamhet borde användas i definitionen. Begrepp som övervägts är public service-verksamhet, programverksamhet eller verksamhet som består i att producera, sända och tillhandahålla ljud eller rörlig bild. Enligt kommittén bör inte programverksamhet eller public serviceverksamhet användas i definitionen eftersom avgränsningen av uppdraget då bedöms bli för oprecis. Definitionen bedöms inte heller bli tydligare genom att använda ljud och rörlig bild i stället för radio och tv. Detta särskilt eftersom en del av företagens uppdrag fortfarande kommer vara att bedriva radio- och tv-sändningar i marknätet (jfr även 10 kap. 27 § mervärdeskattelagen [2023:200]). Ljudradio och tv är också de begrepp som används i YGL för att avgränsa den verksamheten som bedrivs av public service-företagen (3 kap. 2 § 7 YGL och prop. 2021/22:59 s. 5559 och 7879).

Av definitionen bör framgå enligt vilka villkor som den verksamheten som ingår i uppdraget ska bedrivas. Det är dels villkor som framgår direkt av den nya lagen, dels villkor som bör kunna ställas upp i regeringens beslut enligt lagen. Därutöver kommer vissa villkor som utgör en viktig del av public service-uppdraget fortfarande att ställas upp i företagens sändningstillstånd enligt radio-_och_tv-lagen. Det är villkor som är specifikt relaterade till sändningar i marknätet som exempelvis krav på antal programtjänster och skyldighet att sända till hela landet. Slutligen är regeringens särskilda beslut om krav på tillgänglighet till tv-sändningar och beställ-tv, som regeringen meddelar med stöd av 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen en del av uppdragen till SVT och UR. Av bestämmelsen bör därför framgå att besluten ingår som en del i public service-uppdraget.

De närmare ramarna för respektive public service-företags verksamhet bör specificeras i regeringens beslut om villkoren för verksamheten, se avsnitt 5.4.1. En sådan precisering är nödvändig för att public service-företagen har olika uppdrag och för att ytterligare definiera och avgränsa uppdragen. I dag specificeras uppdragen både genom villkoren i företagens sändningstillstånd och genom besluten

om medelsvillkor, där det anges vilken verksamhet som avgiftsmedlen ska finansiera (företagens kärnverksamhet och kompletterande verksamhet). I kapitel 7 redogörs för vilka ramar som bör gälla för respektive public service-företags uppdrag under nästa tillståndsperiod.

5.3.4. Oberoende och självständighet

Förslag: Av lagen ska framgå att den verksamhet som ingår i pub-

lic service-uppdraget ska präglas av oberoende och stark integritet och ska bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.

Att public service-företagen kan upprätthålla integritet och redaktionellt oberoende så att verksamheten kan bedrivas självständigt i förhållande till ekonomiska och politiska intressen i samhället har återkommande betonats som en grundläggande förutsättning för public service (se t.ex. prop. 1995/96:161 s. 44, prop. 2000/01:94 s. 32, SOU 2005:1 s. 18, prop. 2005/06:112 s. 20 och 30, SOU 2008:64 s. 69, prop. 2008/09:195 s. 17 och SOU 2017:79 s. 98).

I inledningen till nuvarande sändningstillstånd framgår att den verksamhet som företagen har i uppgift att bedriva i allmänhetens tjänst ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. När public service-företagens innehållsuppdrag inte längre regleras genom villkor i sändningstillstånden bör denna grundläggande förutsättning för verksamheten framgå direkt av lagen.

I förarbetena ges vägledning kring innebörden av kravet på oberoende och självständighet. I propositionen En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997–2001 (prop. 1995/96:161) anges att självständighet och integriteten är en fråga om oberoende på flera olika nivåer. Integriteten kan dels gälla public service-företagens publicistiskt oberoende ställning gentemot olika makthavare, dels gälla medarbetarnas redaktionella integritet i förhållande till programföretagens ägare och styrelser (s. 45). I propositionen Viktigare än någonsin! Radio och tv i allmänhetens tjänst 2007–2012 (prop. 2005/06:112) anges att ett grundläggande villkor för public service är att företagen

kan upprätthålla en redaktionell självständighet och integritet i förhållande till bland annat staten. Varken statsmakterna eller andra intressenter ska kunna påverka beslut om programverksamhetens närmare inriktning eller innehållet i enskilda program (s. 20 och 30–31).

Företagens redaktionella självständighet framgår också av yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Av 3 kap. 6 § YGL framgår att den som sänder program självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen. Regleringen är i första hand tänkt som ett skydd i förhållande till det allmänna, dvs. staten. Men bestämmelsen är även tänkt att värna oberoendet gentemot andra, till exempel annonsörer (prop. 1990/91:64 s. 117).

Kravet att public service-företagen ska bedriva sin verksamhet självständigt i förhållande till staten står inte i motsats till att företagen ges tydligt formulerade uppdrag som innehåller de krav som ställs på verksamheten och organisationen av denna, såväl i fredstid som vid höjd beredskap. Tvärtom är det viktigt att public serviceföretagen ges tydliga uppdrag som innehåller de övergripande krav och förväntningar som allmänheten har rätt att ställa på verksamheten.

5.3.5. Vilket innehåll som villkor ska kunna gälla för

Bedömning: Villkor som gäller för innehållet bör kunna ställas upp

oavsett vilken form innehållet har (t.ex. ljud, rörlig bild, grafik eller text) och hur innehållet distribueras.

Förslag: I den nya lagen ska det finnas en definition av publice-

ring och program. Med publicering avses ett public service-företags sändning eller tillhandahållande av program till allmänheten. Med program avses innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor.

Tidigare överväganden

Att det ska vara möjligt att ställa upp innehållsvillkor även för den verksamhet som public service-företagen bedriver på internet har varit en fråga ända sedan företagen började bedriva verksamhet där. I propositionen Bildning och tillgänglighet – radio och tv i allmänhetens tjänst 2014–2019 (prop. 2012/13:164) gjorde regeringen bedömningen

att regleringen av public service-företagens verksamhet inte kunde anses helt ändamålsenlig eftersom verksamheten på internet inte kunde regleras i sändningstillstånden (s. 17). I den förra public service-propositionen angav regeringen att den verksamhet som public serviceföretagen bedriver i tråd bör omfattas av samma innehållsvillkor som sändningarna i marknätet om grundlagsändringar genomförs som medger det (prop. 2018/19:136 s. 19).

I propositionen Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten (prop. 2021/22:59) framhöll regeringen att det var otillfredsställande att en stor och dessutom växande del av public serviceföretagens verksamhet inte kunde inordnas under de villkor som är bärande för uppdraget i allmänhetens tjänst och att en stor del av de medel som public service-företagen får från det allmänna används till verksamhet som inte kan inordnas under sådana villkor. Det ansågs i längden riskera att minska allmänhetens förtroende för verksamheten och kunna äventyra verksamhetens legitimitet. Mot den bakgrunden föreslogs att YGL skulle ändras för att möjliggöra villkor för public service-företagens programverksamhet på internet (s. 56–57).

I propositionen Innehållsvillkor för public service på internet (prop. 2022/23:83) angav regeringen att bristerna i regleringen blivit tydligare i och med den ökande konsumtionen av innehåll på public service-företagens playtjänster och appar på internet. Regeringen framhöll att det är viktigt för public services legitimitet att, i möjligaste mån, samma villkor gäller för all programverksamhet oavsett på vilken plattform verksamheten bedrivs (s. 21).

Vilket innehåll bör villkoren kunna gälla för?

Det är grundläggande för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet att enskilda som upplever att företagen brister i sitt uppdrag också kan få frågan prövad. Det gäller oavsett hur publiken tar del av innehållet. Ändringen som gjordes i YGL den 1 januari 2023 gör det möjligt att ställa upp villkor för innehållet i den verksamhet som public service-företagen bedriver genom tråd, dvs. bland annat beställ-tv, beställradio och textinnehåll på företagens webbplatser och i deras appar. Enligt kommittén bör samma grundläggande principer om exempelvis opartiskhet och saklighet och förbud mot reklam kunna gälla för innehållet i alla public service-före-

tagens publiceringar oavsett vilken form innehållet har (t.ex. ljud, bild eller text) och hur det distribueras. Villkoren bör förutom program som består av ljud eller rörlig bild därför även kunna omfatta andra publiceringar som exempelvis text, stillbilder och grafik. Villkoren bör också kunna gälla innehållet i företagens publiceringar på till exempel sociala medier eller andra digitala plattformar som inte är företagens egna.

Alternativ som har övervägts

Kommittén har övervägt om villkoren i stället för att gälla innehållet i alla publiceringar från public service-företagen bara bör gälla sådana publiceringar som omfattas av grundlagsskydd enligt YGL. Företagens egna plattformar omfattas av ett sådant grundlagsskydd. När det gäller företagens publiceringar på andra plattformar än de egna är bedömningen dock beroende av vilken plattform det är frågan om. Frågan om grundlagsskydd för massmedieföretags avskilda ytor på sociala medier behandlades av Mediegrundlagskommittén. Kommittén ansåg att det inte kan uteslutas att massmedieföretags avskilda ytor på sociala medier kan ha ett grundlagsskydd, utan att en bedömning bör göras i varje enskilt fall. Avgörande för bedömningen ansågs dels vara om ytan kan anses vara en egen databas i databasregelns mening, dels om den som driver databasverksamheten råder över innehållet (SOU 2016:58 s. 329337).

Ett skäl som talar för att villkor enbart ska gälla för innehållet i publiceringar som omfattas av grundlagsskydd enligt YGL är att public service-företagen inte utövar samma kontroll över publiceringar på plattformar som saknar grundlagsskydd. Det beror bland annat på att användarvillkoren för en plattform kan ge innehavaren av plattformen en möjlighet att ta bort och ändra i innehåll på ett sätt som gör att den som publicerat innehållet inte ensamt råder över det på det sätt som krävs för grundlagsskydd. Som redovisats ovan är det emellertid inte helt klart om grundlagsskydd saknas för publiceringar på sociala medier, som i sig omfattar en stor mängd olika tjänster som ständigt utvecklas. Bedömningen får i stället göras i varje enskilt fall, bland annat utifrån de användarvillkor som gäller för tjänsten och hur kraven i databasregeln i YGL ska tolkas. Om villkoren enbart skulle gälla för innehållet i publiceringar som har

grundlagsskydd skulle granskningsnämnden i varje enskilt fall behöva göra en bedömning av om en publicering omfattas av grundlagsskydd för att avgöra om innehållet i den kan granskas eller inte. En sådan lösning framstår inte som ändamålsenlig. Det skulle dessutom för allmänheten uppfattas som svårförklarligt att regleringen av innehållet följer olika principer beroende på var någonstans innehållet publicerats. Det finns också en förväntan om att public service ska uppfylla samma krav oavsett publiceringsform.

Publicering och program definieras i lagen

I lagen bör finnas en definition av de publiceringar som villkoren i lagen ska kunna gälla för. En publicering enligt lagen bör avse ett public service-företags sändning eller tillhandahållanden av program till allmänheten. Det innefattar sändningar av program riktade till allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Det innefattar också företagens tillhandahållanden till allmänheten av program på såväl företagens egna plattformar som på plattformar som inte är deras egna.

I lagen bör även program definieras. Definitionen bör överensstämma med den definition av program som finns i 1 kap. 2 § YGL, men bör inte omfatta offentliga uppspelningar ur en databas (digital bio). Genom den definition av program som föreslås kommer alla public service-företagens radio- och tv-sändningar oavsett distributionsform (marknät, satellit, kabel eller internet) omfattas. Alla program som företagen tillhandahåller och som består av ljud eller rörlig bild oavsett längd omfattas också, även om programmen inte ingår i tjänsterna beställradio eller beställ-tv enligt radio-_och_tv-lagen. Därutöver omfattas exempelvis text, stillbilder och grafik som public service-företagen tillhandahåller på internet.

Genom definitionen av publicering som föreslås omfattas de publiceringar som public service-företagen själva gör. Publiceringar som görs av andra och som public service-företagen inte har kontroll över eller har godkänt omfattas inte. Så är exempelvis ofta fallet i fråga om kommentarer till företagens inlägg på sociala medier. För sådana kommentarer kan dock andra regler gälla för företagen enligt exempelvis lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Inte heller omfattas publiceringar som andra gör av innehåll från public

service-företagen. Om exempelvis en artikel från något av företagen skulle publiceras av en tidning på tidningens egen webbplats är det således inte en publicering som omfattas av definitionen.

Kommittén har övervägt om det bör göras en avgränsning av definitionen av publiceringar så att inte villkoren och granskningsnämndens granskning av innehållet i publiceringarna omfattar exempelvis sådant material som företagen publicerar på sina webbplatser på grund av krav i annan lagstiftning. Det gäller till exempel företagens årsredovisningar och bolagsstyrningsrapporter. Det kan också ifrågasättas om villkoren ska kunna gälla exempelvis företagens public service-redovisningar, yttranden till granskningsnämnden och beslut från nämnden, även om företagen publicerar materialet digitalt. Någon avgränsning till vilken slags innehåll det ska vara fråga om för att villkoren ska gälla finns dock inte för sändningar eller tillhandahållanden av radio- och tv-program. Kommittén bedömer också att det skulle vara svårt att göra en sådan avgränsning till exempelvis redaktionellt eller publicistiskt innehåll när det gäller de digitala publiceringar som företagen gör. En sådan avgränsning föreslås därför inte. Avsikten är dock inte att material som visserligen har publicerats digitalt men som helt saknar koppling till företagens innehållsuppdrag och programutbud, som exempelvis årsredovisningar, ska granskas av granskningsnämnden.

5.3.6. Krav på innehållet i publiceringar från public service

Förslag: Av lagen ska framgå att programverksamheten

– som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grund-

idéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet, och – ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av en vid-

sträckt yttrandefrihet och informationsfrihet.

Av lagen ska även framgå att villkor får ställas upp om – rättelse och genmäle, – hänsyn till radions och tv:ns särskilda genomslagskraft, – att i programverksamheten respektera en enskilds privatliv, och – ett mångsidigt programutbud.

Grundläggande krav som gäller för innehållet bör framgå direkt av lagen

Demokrati och alla människors lika värde

Den så kallade demokratibestämmelsen finns i radio-_och_tv-lagen (5 kap. 1 § och 14 kap. 1 §). Enligt bestämmelsen ska det programföretag som bestämmelsen gäller för se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att uttrycket ”det demokratiska statsskickets grundidéer” avser en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga val. Uttrycket ”alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet” avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till förhållandet mellan människor, till exempel fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män (prop. 1977/78:91 s. 230). Formuleringen ansluter till målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF, där det anges att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Att public service-företagens programverksamhet som helhet ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet är en grundläggande förutsättning för public service-uppdraget. Enligt kommittén bör bestämmelsen därför framgå direkt av lagen.

Bestämmelsen bör gälla oavsett vilken form innehållet har (t.ex. ljud, rörlig bild eller text) och oavsett hur det distribueras. För att tydliggöra att verksamheten inte bara innefattar innehållet i program som består av ljud eller rörlig bild utan även textinnehåll har kommittén övervägt om innehållsverksamhet eller publiceringsverksamhet bör användas i stället för programverksamhet. Den definition av program som föreslås omfattar dock även textinnehåll. Begreppet används också i såväl YGL som i radio-_och_tv-lagen. I stället för att föra in nya begrepp i lagen anser kommittén att det är tydligast att även i fortsättningen använda programverksamhet för public serviceföretagens verksamhet som består i att sända och tillhandahålla program till allmänheten (jfr även prop. 2021/22:59 s. 5659).

Opartiskhet och saklighet

Av radio-_och_tv-lagen framgår att public service-företagens sändningstillstånd får förenas med villkor som innebär att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradio och tv (4 kap. 8 § och 11 kap. 3 § första stycket). Sedan juli 2023 ställs också villkor om opartiskhet och saklighet upp för public serviceföretagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd, dvs. på internet. Möjligheten att ställa upp sådana villkor framgår av 4 kap. 18 § och 11 kap. 6 § radio-_och_tv-lagen.

Av nuvarande sändningstillstånd framgår att företagens sändningsrätt ska utövas opartiskt och sakligt. Företagen ska beakta att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet ska råda i ljudradio och tv. Företagen ska före sändning av program så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt. I besluten som gäller för företagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd ställs motsvarande villkor upp.

Att programverksamheten ska utövas opartiskt och sakligt och att villkoren kan följas upp och granskas är en central och grundläggande förutsättning för allmänhetens förtroende för public service (se t.ex. prop. 2012/13:164 s. 13 och 2018/19:136 s. 17). Kravet har funnits sedan sändningarna inleddes och är grundläggande för public serviceuppdraget. Det bör därför framgå direkt av lagen. Bestämmelsen bör gälla oavsett vilken form innehållet har (t.ex. ljud, rörlig bild eller text) och oavsett hur innehållet distribueras. Det bör i lagen uttryckas som att programverksamheten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Förslaget innebär att det, på motsvarande sätt som i dag, åligger företagen att före en publicering så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i denna. Ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd. Det bör dock inte uttryckligen anges i lagen hur bestämmelsen ska tillämpas.

En konsekvens av att kravet framgår direkt av lagen är att public service-företagen inte längre kommer kunna ta del av och godta ett villkor med ett sådant krav innan det ställs upp. Kommittén bedömer

dock att kravet är en så pass grundläggande förutsättning för uppdraget att det trots detta bör framgå av lagen. Villkoret har också tidigare framgått av lag, när den dåvarande radiolagen enbart gällde för public service-företagen (prop. 1995/96:160 s. 83).

Villkor som regeringen får ställa upp i beslut om public service-uppdraget

Rättelse och genmäle

Public service-företagens skyldighet att beriktiga (rätta) fakta- och sakuppgifter regleras på olika sätt för radio och tv. För tv ställs skyldigheten upp i radio- och tv-lagen (5 kap. 4 §). För radio får sändningstillstånden förenas med en skyldighet att iaktta bestämmelsen om beriktigande i lagen (11 kap. 3 § andra stycket 10). Sedan juli 2023 finns också möjlighet att ställa upp villkor om beriktiganden för public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av radioprogram genom tråd (11 kap. 6 § andra stycket 2 radio- och tvlagen).

I dag får sändningstillstånden även förenas med villkor om skyldighet att sända genmälen (4 kap. 9 § 11 och 11 kap. 3 § andra stycket 11 radio-_och_tv-lagen). Sedan juli 2023 finns också möjlighet att ställa upp villkor om genmälen för public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd (4 kap. 18 § och 11 kap. 6 § radio-_och_tv-lagen).

Av förarbetena framgår att genmäle och beriktigande kan sägas vara hjälpmedel mot partiskhet och osaklighet. Skyldigheten att beriktiga uppgifter i ett program anknyter närmast till kravet på saklighet. Rätten till genmäle knyter an till kravet på opartiskhet (prop. 1977/ 78:91 s. 144 och 1995/96:160 s. 100–101). Att villkoren kan ställas upp för alla publiceringar från public service-företagen har stor betydelse för allmänhetens förtroende för public service-företagens verksamhet. Av lagen bör därför framgå att villkor får ställas upp om beriktigande och genmäle. Enligt kommittén bör dock rättelse användas i stället för beriktigande eftersom uttrycket är lättare att förstå och är det uttryck som numera används. Uttrycket har samma innebörd som beriktigande och någon ändring i sak är därmed inte avsedd. Hur villkoren om rättelse och genmäle bör utformas behandlas i avsnitt 5.4.2.

Kommittén har övervägt om kraven i stället för att kunna ställas upp som villkor i regeringens beslut bör framgå direkt av lagen. Detta dels eftersom kravet på rättelse för tv redan i dag framgår av radio-_och_tv-lagen, dels eftersom kraven hör nära ihop med kraven på opartiskhet och saklighet. Särskilt villkoren om krav på genmäle är dock så detaljerat att det inte framstår som lämpligt att ställa upp direkt i lagen. Även kraven på rättelse bör kunna preciseras närmare i regeringens beslut. Sammantaget bedömer därför kommittén att kraven inte bör framgå direkt av lagen.

Hänsyn till radions och tv:n särskilda genomslagskraft

Public service-företagens sändningstillstånd får i dag förenas med villkor om att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen (4 kap. 9 § 10 och 11 kap. 3 § andra stycket 9 radio-_och_tv-lagen). Sådana villkor ställs också upp i nuvarande sändningstillstånd.

Skyldigheten att ta hänsyn till ljudradions och televisionens genomslagskraft har funnits länge. Av 1959 års avtal mellan staten och SR framgick att programverksamheten skulle bedrivas med beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i landets kultur- och samhällsliv. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning i början av 1990-talet. Av förarbetena framgår att det med uttrycket ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt. Det ansågs därför naturligt att de ansvariga för sändningarna iakttar varsamhet med program som har sådan karaktär att man kan förstå att delar av publiken kommer att uppröras eller skrämmas. Det framhölls dock att kravet på varsamhet inte får drivas så långt att programföretagen sviker sin uppgift att meddela nyheter och stimulera till debatt. Av förarbetena framgår vidare att skyldigheten ålägger ett programföretag att visa varsamhet när det gäller att exempelvis sända våldsinslag eller inslag med sexuella skildringar, program som kan verka skrämmande på barn, program som på ett felaktigt sätt speglar bruk av alkohol eller narkotika och program som är uppenbart kränkande mot något av könen eller mot människor med viss hudfärg, natio-

nalitet eller religion (prop. 1990/91:149 s. 141142). Under åren har en relativt omfattande praxis utvecklats kring hur villkoret tillämpas (se Granskningsnämndens praxissamling, Granskat och klart, Tema: Mediets genomslagskraft, 2020).

Som redogörs för ovan har villkoret sin grund i den särskilda genomslagskraft som radio och tv har. Villkoret bör därför även i fortsättningen kunna gälla för dessa medieformer. I dag gäller villkoret dock enbart för innehållet i public service-företagens radio- och tv-sändningar i marknätet. Enligt kommittén bör villkoret också kunna gälla för innehållet i sändningar och tillhandahållanden på internet av radio och tv, dvs. program som består av ljud eller rörlig bild. Däremot bör villkoret inte gälla för någon annan medieform, som exempelvis textpubliceringar. Hur villkoret som ställs upp med stöd av bestämmelsen bör utformas behandlas i avsnitt 5.4.2.

Respekt för privatlivet

Public service-företagens sändningstillstånd får i dag förenas med villkor om att i sändningsverksamheten respektera den enskildes privatliv (4 kap. 9 § 12 och 11 kap. 3 § andra stycket 12 radio- och tvlagen). Som framgår av avsnitt 6.4 prövas dock frågor om publicitetsskador för en enskild sedan 2020 inom ramen för det medieetiska självregleringssystemet. Tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv togs därför bort från sändningstillstånden för public service-företagen från och med den 1 januari 2021 (prop. 2019/20:168, bet. 2020/21:KU3, rskr. 2020/21:16).

Enligt kommittén bör det i lagen finnas en möjlighet att ställa upp villkor om respekt för enskilds privatliv som kan gälla för innehållet i alla public service-företagens publiceringar. Villkoret bör dock inte ställas upp så länge public service-företagen är anslutna till det medieetiska systemet.

Mångsidigt programutbud

Public service-företagens sändningstillstånd får i dag förenas med villkor om att sända ett mångsidigt programutbud (4 kap. 9 § 13 och 11 kap. 3 § andra stycket 13 radio-_och_tv-lagen). Med stöd av dessa bestämmelser ställs i nuvarande sändningstillstånd upp generella vill-

kor om företagens utbud med bland annat krav på hög kvalitet och nyskapande form och innehåll. Med stöd av bestämmelserna ställs även upp villkor om bland annat nyhetsverksamhet, kulturutbud, programutbud för barn och unga samt utbud på de nationella minoritetsspråken och teckenspråket. Detsamma gäller andra villkor som har med innehållet att göra och som är kopplade till produktionen av programmen. Enligt kommittén bör av lagen framgå att villkor får ställas upp om ett mångsidigt programutbud. Det blir därmed möjligt att ställa upp villkor för företagens utbud oavsett hur utbudet distribueras.

För tv-sändningar får sändningstillstånden förenas med villkor om att sända program vars innehåll är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning (4 kap. 9 § 5 radio-_och_tv-lagen). Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det med stöd av denna kan ställas upp villkor om att exempelvis sända program på teckenspråk eller nyhetsprogram som är anpassade för personer med kognitiv funktionsnedsättning (prop. 2009/10:115 s. 282). För radio får villkor ställas upp om att utforma sändningarna på ett sådant sätt att dessa blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (11 kap. 3 § andra stycket 4 radio-_och_tv-lagen). Bestämmelsen för radio innefattar både tekniska villkor om tillgängliggörande och innehåll särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning (prop. 2009/ 10:115 s. 131 och 282).

Enligt kommittén bör villkor om innehåll som är särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning kunna ställas upp med stöd av bestämmelsen. Det behöver därför inte särskilt framgå av lagen att villkor får ställas upp om innehåll som är särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning. Med stöd av bestämmelsen bör även krav på innehållet som gäller exempelvis hörbarhet kunna ställas upp (prop. 2009/10:115 s. 135). Möjligheten att ställa upp villkor om tekniska åtgärder för att tillgängliggöra program för personer med funktionsnedsättning, exempelvis genom textning, tolkning och uppläst text behandlas i avsnitt 5.3.9.

Ett sändningstillstånd kan i dag förenas med villkor om att regionalt sända och producera program (4 kap. 9 § 14 och 11 kap. 3 § andra stycket 14 radio-_och_tv-lagen). Av förarbetena framgår att med att regionalt ”sända” program avses att krav kan ställas på att programmen ska nå befolkningen i en viss region eller att utsändningen av programmen ska ske från regionen. Med att regionalt ”producera” program avses att programmen i huvudsak har framställts i en region

(prop. 1996/97:101 s. 20). Villkoret har ansetts vara programrelaterat, dvs. ha med innehållet att göra (prop. 2007/08:8 s. 53 och 66). I avsnitt 5.3.1 bedömer kommittén att det i ett sändningstillstånd ska kunna ställas upp villkor som är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet. En skyldighet att sända program regionalt bör anses vara ett sådant villkor. Som föreslås i avsnitt 5.3.1 bör några villkor som gäller för innehållet (programrelaterade villkor) dock inte längre kunna ställas upp i sändningstillstånden. Programrelaterade villkor bör i stället kunna ställas upp med stöd av den nu föreslagna bestämmelsen om ett mångsidigt programutbud. Villkor som avser rent organisatoriska frågor bör kunna ställas upp med stöd av bestämmelsen som föreslås i avsnitt 5.3.12.

5.3.7. Villkor om reklam och andra annonser, otillbörligt kommersiellt gynnande, produktplacering och sponsring

Förslag: Lagen ska innehålla ett förbud mot

– reklam, – åsiktsannonser, – otillbörligt kommersiellt gynnande, och – produktplacering.

Av lagen ska även framgå att villkor får ställas upp om – undantag från reklamförbudet när det gäller reklam för ett

public service-företags egen verksamhet eller för verksamhet från ett annat public service-företag, – andra annonser än reklam och förbud mot sådana annonser, och – sponsring och förbud mot sponsring.

Public service-företagens sändningstillstånd får i dag förenas med förbud mot och villkor för att sända reklam eller andra annonser, sponsrade program och program där produktplacering förekommer (4 kap. 10 § och 11 kap. 3 § första stycket radio-_och_tv-lagen).

I radio-_och_tv-lagen finns även ett förbud mot otillbörligt kommersiellt gynnande (5 kap. 5 § och 14 kap. 2 §). Av dessa bestämmelser framgår att program som inte är reklam inte får otillbörligt gynna kommersiella intressen. Det innebär att programmet inte får uppmuntra till inköp eller hyra av varor eller tjänster eller innehålla andra säljfrämjande inslag, eller framhäva en vara eller en tjänst på ett otillbörligt sätt.

I radio-_och_tv-lagen finns även bestämmelser om förbud mot åsiktsannonser (5 kap. 6 § och 14 kap. 3 §). Av dessa bestämmelser framgår att i sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.

Förbud mot reklam, produktplacering, otillbörligt kommersiellt gynnande och åsiktsannonser är nära kopplade dels till public serviceverksamhetens oberoende, dels till kravet på opartiskhet. Dessa villkor är grundläggande för public service-uppdraget och bör därför framgå direkt av lagen. Att ett sändningstillstånd innehåller ett förbud mot att sända reklam är i dag också en förutsättning för att verksamheten ska finansieras med allmänna medel (1 § finansieringslagen). Även det talar för att förbudet bör ställas upp i lag. Förbuden mot otillbörligt kommersiellt gynnande och åsiktsannonser framgår dessutom redan i dag direkt av radio- och tv-lagen.

Från förbudet mot reklam bör villkor kunna ställas upp om undantag när det gäller reklam för ett public service-företags egen verksamhet eller för verksamhet från ett annat public service-företag. I nuvarande sändningstillstånd finns undantag för reklam för egen programverksamhet eller för programverksamhet från de övriga public service-företagen, utbildningsmaterial eller andra liknande produkter med direkt anknytning till programmen. Undantaget som föreslås i lagen bör göra det möjligt att även i fortsättningen göra sådana undantag.

Det bör även vara möjligt att ställa upp villkor om och förbud mot andra annonser än reklam och sponsring. Därmed blir det möjligt att ställa upp villkor för alla publiceringar från public service-företagen. Vilka villkor som bör gälla för sponsring under nästa tillståndsperiod behandlas i kapitel 12.

Begreppen annonser, reklam, sponsring och produktplacering bör ha motsvarande betydelse som begreppen har i radio-_och_tv-lagen. Om

det ställs upp villkor som tillåter exempelvis sponsring i radio- eller tv-sändningar, beställradio, beställ-tv eller sökbar text-tv finns bestämmelser i radio-_och_tv-lagen om vem som får sponsra program, krav på program som sponsras och hur sponsringsmeddelanden ska utformas (7 kap. och 15 kap. 8–11 §§ radio-_och_tv-lagen).

Bestämmelserna om reklam och andra annonser i 15 kap. radio-_och_tv-lagen gäller för public service-företagens annonser i ljudradiosändningar. Däremot gäller bestämmelserna inte för beställradio från public service (15 kap. 11 §). Det framstår dock som rimligt att bestämmelserna om annonser i 15 kap. gäller även för annonser i beställradio från företagen. Det har emellertid inte ingått i kommitténs uppdrag att utreda denna fråga.

5.3.8. Villkor om VMA och andra meddelanden av vikt för allmänheten

Förslag: Av lagen ska framgå att villkor får ställas upp om att

kostnadsfritt – sända meddelanden enligt lagen om viktigt meddelande till all-

mänheten, och – sända andra meddelanden som är av vikt för allmänheten, om

en myndighet begär det.

I lagen om viktigt meddelande till allmänheten ska upplysas om att bestämmelser om att sända VMA i ljudradio och tv, förutom i radio-_och_tv-lagen, även finns i den nya lagen.

Public service-företagens sändningstillstånd får förenas med villkor om att kostnadsfritt sända meddelanden enligt lagen (2023:407) om viktigt meddelande till allmänheten (VMA-lagen) och, om en myndighet begär det, andra meddelanden som är av vikt för allmänheten (4 kap. 9 § 15 och 11 kap. 3 § andra stycket 15 radio-_och_tv-lagen).

Skyldigheten att sända VMA och andra meddelanden som är av vikt för allmänheten är ett innehållsrelaterat villkor som, enligt YGL, ska ha stöd i lag för att kunna ställas upp. Enligt kommittén bör av lagen framgå att villkor får ställas upp om att kostnadsfritt sända meddelanden enligt VMA-lagen och sända andra meddelanden som

är av vikt för allmänheten, om en myndighet begär det. Det blir därmed möjligt att ställa upp villkor om att sända VMA och andra meddelanden av vikt för allmänheten såväl i marknätet som på internet. I VMA-lagen bör upplysas om att bestämmelser om skyldighet att sända VMA finns i den nya lagen. När det gäller sändning av VMA omfattar begreppet ”sända” också sändningar på andra sätt än i radio och tv (jfr 7 § VMA-lagen). De villkor som föreslås ställas upp under nästa tillståndsperiod behandlas i avsnitt 18.4.

5.3.9. Villkor om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Förslag: Av lagen ska framgå att villkor får ställas upp om krav

på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Lagen ska innehålla en upplysningsbestämmelse om att krav på tillgänglighet till tv-sändningar, beställ-tv och sökbar text-tv finns i radio-_och_tv-lagen.

SR:s och UR:s tillstånd att sända ljudradio får i dag förenas med villkor om en skyldighet att utforma sändningarna på ett sådant sätt att dessa blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (11 kap. 3 § andra stycket 3 radio-_och_tv-lagen). Villkoret anses innefatta både tekniska krav på tillgängliggörande och villkor om innehåll särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning (prop. 2009/ 10:115 s. 131 och 282) När det gäller tekniska tillgänglighetskrav för tv framgår dessa direkt av radio-_och_tv-lagen (5 kap. 12 §). Av den bestämmelsen framgår att en leverantör av medietjänster ska utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik.

Att public service-företagens utbud är tillgängligt för alla är en viktig utgångspunkt för public service-uppdraget. Enligt kommittén bör det av lagen framgå att villkor får ställas upp om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Med stöd av bestämmelsen bör villkor kunna ställas upp om att public service-företagen ska utforma sina tjänster och program så att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom tekniska hjälpmedel såsom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. Med stöd

av bestämmelsen bör det således vara möjligt att ställa upp villkor som gäller tekniska tillgänglighetskrav, inte villkor som gäller innehåll som är särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning. Sådana villkor kan i stället ställas upp med stöd av villkoret om ett mångsidigt programutbud, se avsnitt 5.3.6. Med stöd av bestämmelsen bör vidare villkor förutom för program även kunna ställas upp även för tjänster som public service-företagen erbjuder allmänheten som exempelvis företagens webbplatser och appar.

Därutöver bör lagen innehålla en upplysningsbestämmelse om att krav på tillgänglighet till tv finns i 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen. Det är med stöd av den bestämmelsen som regeringen fattar särskilda tillgänglighetsbeslut för tv som gäller för SVT och UR.

Hur villkoren om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning bör utformas under nästa tillståndsperiod behandlas i avsnitt 11.4.3.

5.3.10. Möjligheten att ta emot publiceringar utan villkor om särskild betalning

Förslag: Av lagen ska framgå att publiceringar ska kunna tas emot

av allmänheten utan villkor om särskild betalning.

I dag anges i medelsvillkoren för SR att företagets sändningar ska kunna tas emot av allmänheten utan villkor om särskild betalning. För SVT och UR anges att företagens sändningar riktade till Sverige ska kunna tas emot av allmänheten utan villkor om särskild betalning. När det gäller program som företagen tillhandahåller på internet anges vidare att avgiftsmedlen ska användas till att producera och tillhandahålla radio- och tv-program till allmänheten på företagets egna plattformar som finns på fritt tillgängliga och öppna delar av internet.

Att allmänheten kan ta emot public service företagens publiceringar utan villkor om särskild betalning, oavsett vilken distributionsform de väljer, är en grundläggande förutsättning för att verksamheten ska finansieras med allmänna medel (prop. 2012/13:164 s. 5151 och prop. 2018/19:136 s. 42). Enligt kommittén bör det därför framgå av lagen att publiceringar, dvs. ett public service-företags sändningar och tillhandahållanden av program, ska kunna tas emot av allmänheten utan villkor om särskild betalning. Det innebär att public service-

företagen inte får ställa upp några villkor om särskild betalning, exempelvis i form av abonnemangsavgifter, för sina sändningar och tillhandahållanden av program. Förslaget innebär dock inte att publiceringarna ska kunna tas emot av allmänheten utan exempelvis kostnader för mottagarutrustning, internetabonnemang eller datortrafik. Förslaget innebär inte heller någon ändring av vad som gäller i dag när en operatör vidaresänder tv-sändningar och sökbar text-tv från SVT och UR enligt bestämmelserna om vidaresändningsplikt i radio-_och_tv-lagen (9 kap. 1–4 §§). Av dessa bestämmelser följer bland annat att sändningar ska kunna tas emot utan kostnad för själva mottagningen. En operatör har dock rätt att ta ut en skälig avgift för att täcka bland annat kostnaden för driften och servicen av näten. Bestämmelsen hindrar inte heller att public service-företagens publiceringar, utöver att finnas tillgängliga på öppna och fritt tillgängliga delar av internet, också kan finnas på tjänster som kan kräva abonnemang eller betalning, till exempel i tv- och streamingpaket från operatörer som Telia, Tele2 eller Telenor (jfr prop. 2012/13:164 s. 5051). Det bör vidare fortsatt vara möjligt för UR att erbjuda utbildningsanordnare som förskolor, skolor, universitet och folkhögskolor ett utökat programutbud via tjänsten UR Access. Därutöver bör det även i fortsättningen vara möjligt att ställa upp villkor om att public service-företagens sändningar som görs tillgängliga utanför Sverige ska bära sina egna kostnader.

5.3.11. Villkor om säkerhet och beredskap

Förslag: Av lagen ska framgå att villkor får ställas upp om

– säkerhet vid produktion och distribution av programverksam-

heten, – beredskapsarbete och en beredskapsplan för verksamheten

under fredstida krissituationer och höjd beredskap, och – verksamhet och organisation vid höjd beredskap.

När det gäller public service-företagens beredskapsuppdrag är det endast skyldigheten att utarbeta en beredskapsplan som framgår av radio- och tv-lagens uppräkning av villkor som ett sändningstillstånd

får förenas med (prop. 1996/97:158 s. 19). Däremot finns inte villkoren om beredskapsarbete och organisation och verksamhet vid höjd beredskap med i lagens uppräkning. Inte heller finns nuvarande villkor i sändningstillstånden om säkerhet vid produktion och distribution med i lagens uppräkning. Villkoren är inte relaterade till innehållet i public service-företagens publiceringar. Kommittén bedömer därför att dessa krav inte heller i fortsättningen behöver regleras i lag. Det innebär att villkoren, på motsvarande sätt som i dag, enbart kan ställas upp i regeringens beslut om public service-uppdraget, se avsnitt 5.4.1. Enligt kommittén talar dock övervägande skäl för att det av lagen bör framgå att dessa centrala delar i public service-uppdraget kan ställas upp i regeringens beslut. Framför allt talar tydlighetskäl för detta. Att det av lagen framgår att villkor får ställas på säkerhet och beredskap understryker också att denna verksamhet är en viktig del i public service-uppdraget. Genom förslaget blir regleringen mer fullständig och överblickbar än om dessa delar av uppdraget utelämnas. Avsikten är att de villkor som kan ställas upp enligt bestämmelsen bör kunna omfatta alla villkor om säkerhet och beredskap som i dag framgår av sändningstillstånden. Det bör framhållas att det inte med stöd av bestämmelsen får ställas upp några villkor som gäller för innehållet i sändningar och tillhandahållanden från public serviceföretagen. Som redogörs för i avsnitt 5.2.2 är public service-företagens redaktionella självständighet grundlagsskyddad (3 kap. 6 § YGL). Vilka villkor som bör ställas upp under nästa tillståndsperiod behandlas i kapitel 18.

5.3.12. Villkor om hur verksamheten ska organiseras och bedrivas

Förslag: Av lagen ska framgå att villkor får ställas upp om

– verksamhet och organisation, – användningen av avgiftsmedel, – förhandsprövning av nya tjänster, och – redovisning och revision.

De villkor som i dag finns i public service-företagens medelsvillkor är inte programrelaterade. De har alltså inte med innehållet i programmen att göra och något lagstöd för att ställa upp villkoren krävs inte enligt YGL. För att regleringen av public service-uppdraget ska bli överblickbar och tydlig anser dock kommittén att alla villkor som ska kunna ställas upp för public service-uppdraget bör framgå av den nya lagen, eller när det gäller villkor som är specifikt relaterade till sändningarna i marknätet av radio-_och_tv-lagen. Det bör därför av den nya lagen framgå att villkor får ställas upp om verksamhet och organisation, om användningen av avgiftsmedel, om förhandsprövning av nya tjänster, och om redovisning och revision. Det handlar exempelvis om villkor om en decentraliserad organisation, om hur utbudet ska distribueras och om vad som ska ingå i redovisningen av hur uppdragen uppfylls. Avsikten är att det med stöd av bestämmelsen ska vara möjligt att ställa upp sådana villkor som finns i nuvarande medelsvillkor och sändningstillstånd och som inte är relaterade till innehåll och som inte heller är kopplade till rätten att sända i marknätet.

Det bör i sammanhanget framhållas att samma principer om att public service-företagen självständigt utformar sin verksamhet utifrån allmänna principer och riktlinjer som beslutas av riksdag och regering även i fortsättningen bör gälla när villkor ställs upp med stöd av bestämmelsen. Genom att villkoren för verksamheten är på en övergripande nivå och normalt sett inte ändras under en tillståndsperiod har det ansetts att en balans uppnås mellan å ena sidan det oberoende som krävs för att företagen ska kunna uppfylla sina uppdrag i allmänhetens tjänst och å andra sidan den styrning som riksdag och regering behöver utöva på allmänhetens vägnar eftersom uppdraget finansieras med allmänna medel (se exempelvis prop. 1995/96:161 s. 47, prop. 2000/01:94 s. 11, prop. 2005/06:112 s. 20, prop. 2008/09:195 s. 18 och 20).

5.3.13. Yttrande över och godkännande av villkor

Förslag: Innan regeringen fattar beslut om villkoren för public

service-uppdraget ska det public service-företag som beslutet ska gälla för ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser ställa upp i beslutet.

Regeringens beslut om villkor för public service-uppdraget får inte innehålla andra programrelaterade villkor än sådana som public service-företaget har godtagit.

Innan regeringen fattar beslut om sändningstillstånd ska public service-företagen ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena tillståndet med. Ett beslut om tillstånd får inte innehålla andra programrelaterade villkor än dem som företaget har godtagit (4 kap. 14 § och 11 kap. 5 § andra stycket radio-_och_tv-lagen).

Att public service-företagen ska godta programrelaterade villkor har framhållits som ett viktigt skydd för företagens självständighet och för verksamhetens oberoende (se t.ex. prop. 2017/18:261 s. 59 och SOU 2020:45 s. 371372). Den förra parlamentariska public servicekommittén framhöll också att programrelaterade villkor även i fortsättningen måste godtas av public service-företagen, oavsett val av framtida reglering (SOU 2018:50 s. 8889). För att värna public service-verksamhetens oberoende och integritet anser kommittén att det av lagen bör framgå att beslutet om villkor för public service-uppdraget inte får innehålla andra programrelaterade villkor än sådana som public service-företaget har godtagit, dvs. motsvarande vad som i dag gäller enligt radio-_och_tv-lagen. Företagen bör också ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de övriga villkor som ställs upp för uppdraget. Eftersom även de villkor som framgår av nuvarande medelsvillkor kommer att ingå i beslutet utökas public service-företagens möjlighet att yttra sig över villkor något jämfört med vad som gäller i dag.

5.3.14. Finansieringen av public service-uppdraget

Förslag: Av lagen ska framgå

– att public service-avgiften ska finansiera den verksamhet som

ingår i public service-uppdraget enligt lagen, – att avgiften inte får finansiera någon annan verksamhet, och – att riksdagen, i enlighet med beslutet om medelstilldelning för

åtta år, årligen tilldelar medel för verksamheten.

De övriga bestämmelser som reglerar finansieringen av public service-uppdraget ska överföras oförändrade från lagen om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst till den nya lagen. Följdändringar ska göras i andra lagar där hänvisningar görs till finansieringslagen.

I avsnitt 5.3.1 föreslår kommittén att de bestämmelser som reglerar public service-uppdraget och finansieringen av detta uppdrag ska samlas i den nya lagen och att finansieringslagen ska upphävas.

I dag framgår av 1 § finansieringslagen att en public service-avgift ska finansiera radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till den under förutsättning att sändningstillstånd enligt radio- och tv-lagen har meddelats den som bedriver sändningsverksamheten och tillståndet innehåller ett förbud mot att sända reklam. Det framgår också att avgiften inte får finansiera någon annan verksamhet än den som anges i bestämmelsen. Bestämmelsen bör ändras så att det framgår att public service-avgiften ska finansiera den verksamhet som ingår i public service-uppdraget, dvs. radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till denna, och att avgiften inte får finansiera någon annan verksamhet. Någon ändring i sak föreslås således inte, utan public service-avgiften ska fortfarande finansiera samma verksamhet som i dag. Däremot är det inte längre en förutsättning för finansieringen att sändningstillstånd enligt radio- och tv-lagen meddelats den som bedriver sändningsverksamheten. I stället ska public service-avgiften finansiera den verksamhet som ingår i public serviceuppdraget enligt de villkor som ställs upp för verksamheten enligt den nya lagen.

I dag framgår av 2 § finansieringslagen att ett beslut av riksdagen om tilldelning av avgiftsmedel inför att sändningstillstånd enligt radio- och tv-lagen meddelas ska avse hela den period som tillståndet gäller. Det framgår vidare att riksdagen, i enlighet med ett beslut om tilldelning för hela tillståndsperioden, årligen tilldelar avgiftsmedel för public service-verksamheten. Som framgår av avsnitt 5.3.2 föreslås att det i lagen ska framgå att riksdagen, för en period om åtta år, beslutar om tilldelningen av avgiftsmedel för den verksamhet som ingår i public service-uppdraget. Förslaget motsvarar i sak vad som redan gäller i dag enligt finansieringslagen, men kopplingen till att sändningstillstånd meddelas och längden på tillstånden föreslås tas bort. Detta eftersom public service-uppdraget i huvudsak inte längre kommer regleras genom villkor i sändningstillstånden. På motsvarande sätt som i dag kommer riksdagen årligen tilldela public service-företagen medel i enlighet med det medelsbeslut som gäller för åtta år. Att riksdagen årligen ska fatta beslut om att tilldela public service-företagen medel följer av att riksdagens budgetbeslut är ettåriga (jfr 9 kap. 3 § RF) och att förslaget till statens budget ska vara fullständigt, dvs. omfatta alla inkomster och utgifter (prop. 2017/18:261 s. 45). Samma princip bör fortsatt gälla när riksdagens medelsbeslut inte längre kopplas till längden på sändningstillstånden. Även i fortsättningen bör därmed gälla att riksdagens årliga beslut enbart är ett verkställande av det medelsbeslut som riksdagen fattar för en period om åtta år. Det innebär att det inte heller i fortsättningen ska göras någon årlig prövning av tilldelningen av medel till public service-företagen (jfr prop. 2017/18:261 s. 69).

I övrigt bör de bestämmelser som finns i finansieringslagen flyttas över till den nya lagen oförändrade. I dag finns hänvisningar till finansieringslagen förutom i radio-och tv-lagen även i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service, lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och i lagen (2023:664) om mediestöd. I bestämmelserna hänvisas till public service-företagen och public service-verksamheten genom att det anges att verksamheten finansieras med en public service-avgift enligt finansieringslagen. Bestämmelserna bör ändras så att de i stället hänvisar till den nya lagen. I skatteförfarandelagen (2011:1244) anges bland annat att

lagen gäller för public service-avgifter enligt finansieringslagen. Även där bör hänvisningarna ändras till den nya lagen.

5.4. Regeringens beslut om villkor för public service-uppdraget

5.4.1. Ett public service-beslut för respektive public service-företag

Förslag: De villkor som ska gälla för respektive public service-före-

tags verksamhet ska framgå av det beslut, public service-beslut, som regeringen fattar med stöd av lagen.

Det kommer även i fortsättningen att krävas tillstånd för att sända i marknätet, se avsnitt 5.3.1. Det innebär att regeringen även inför tillståndsperioden 2026–2033 kommer att besluta om sändningstillstånd för public service-företagen. Även särskilda krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till tv-sändningar, beställ-tv och sökbar text-tv kommer fortsatt att beslutas av regeringen i särskilda beslut med stöd av 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen.

Övriga villkor som reglerar public service-uppdraget och som kan ställas upp med stöd av lagen bör samlas i ett beslut för respektive public service-företag. Där bör de villkor – public service-villkor – som ska gälla för företagens verksamhet under kommande åtta år framgå. Besluten bör benämnas public service-beslut. Som framgår av avsnitt 5.3.2 ska public service-besluten och sändningstillstånden gälla under samma period. Public service-besluten och villkoren som ställs upp i besluten bör således gälla i åtta år, från och med 2026 till och med 2033.

Ett alternativ skulle vara att ha tre olika styrdokument för respektive public service-företag, ett sändningstillstånd, ett beslut om villkor för företagens innehållsuppdrag och ett beslut med villkor för medelsanvändningen. För att regleringen av uppdragen till företagen ska bli så tydligt och överblickbart som möjligt bedömer kommittén att uppdragen till företagen inte bör regleras i fler styrdokument än nödvändigt. Även när merparten av alla villkor som gäller för uppdragen samlas i respektive företags public service-beslut bör det av

beslutet tydligt framgå vilka villkor som är programrelaterade och gäller för innehållet.

5.4.2. Teknikneutrala villkor för innehållet

Förslag: De villkor som regeringen beslutar med stöd av den nya

lagen och som gäller för innehållet i public service-företagens publiceringar ska vara teknikneutrala och gälla oavsett hur innehållet distribueras till allmänheten.

Teknikneutrala villkor för innehållet i public service

Genom den nya lag som föreslås kommer det att vara möjligt att ställa upp villkor för innehållet från public service-företagen oavsett hur innehållet distribueras till allmänheten. De innehållsvillkor som ställs upp från 2026 bör också vara teknikneutrala och därmed gälla oavsett hur innehållet distribueras. Merparten av innehållsvillkoren i nuvarande sändningstillstånd är i dag formulerade på ett teknikneutralt sätt och behöver därför inte omformuleras. Det gäller till exempel villkor om att företagen ska erbjuda ett mångsidigt programutbud och att utbudet ska spegla förhållanden i hela landet. De villkor som i dag är formulerade för att gälla för sändningar behöver dock omformuleras så att de gäller oavsett hur innehållet sänds eller tillhandahålls. I sändningstillstånden finns exempelvis villkor om att företagen ska sända program om och från de nordiska grannländerna. Även villkor som gäller utbud på nationella minoritetsspråk och teckenspråk är i vissa delar formulerade för att gälla sändningar, se avsnitt 8.4.8. Detsamma gäller villkoren om undantag för egenreklam och för sponsring.

Villkor om rättelse och genmäle

När det gäller tv framgår kravet på att rätta felaktiga fakta- och sakuppgifter direkt av radio-_och_tv-lagen (5 kap. 4 §). Enligt bestämmelsen ska uppgifter i ett program som förekommit i tv-sändningar, beställ-tv och sökbar text-tv från public service-företagen beriktigas när det är befogat. För radio framgår kravet på rättelse av villkor i sändningstillstånden. Enligt SR:s och UR:s nuvarande sändningstill-

stånd ska uppgifter som förekommit i ett ljudradioprogram beriktigas när det är befogat. En begäran om beriktigande ska behandlas skyndsamt och om en begäran bifalls ska beriktigandet sändas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang. I besluten som gäller för företagens sändningar och tillhandahållanden av radioprogram i tråd ställs motsvarande villkor upp, men det anges att ett beriktigande ska sändas eller tillhandahållas så snart det kan ske.

I sändningstillstånden finns även villkor om genmälen. Enligt villkoren ska den som har befogat anspråk på att bemöta ett påstående ges tillfälle till genmäle. En begäran om genmäle ska behandlas skyndsamt. Om en begäran om genmäle bifalls, ska ett genmäle sändas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser. Om en skriftlig begäran om genmäle har avslagits av företagen ska de lämna information till den berörde om förutsättningarna för att anmäla företagets beslut eller dess handläggning av ärendet till granskningsnämnden för radio och tv. Ett beslut om avslag ska innehålla uppgifter om skälen för avslaget. I besluten som gäller för företagens sändningar och tillhandahållanden av radio- och tv-program genom tråd (på internet) ställs motsvarande villkor upp, men det anges att ett genmäle ska sändas eller tillhandahållas.

I avsnitt 5.3.6 föreslås att regeringens public service-beslut får innehålla villkor om rättelse och genmälen. Sådana villkor bör också ställas upp. De nuvarande villkoren bör omformuleras så att det på ett tydligt sätt framgår att kraven gäller för innehållet i alla publiceringar från public service-företagen.

När publiceringar tillhandahållas på internet uppstår delvis nya förutsättningar och frågeställningar kring hur villkoren ska tillämpas. I dag ska som, redogörs för ovan, rättelser sändas eller tillhandahållas så snart det kan ske i ett för publiken naturligt sammanhang. Genmälen ska sändas eller tillhandahållas så snart det kan ske i eller i anslutning till program av samma eller likartad karaktär som det som anmärkningen avser.

Förutsättningarna för hur rättelser ska göras och hur genmälen ska lämnas kommer att skilja sig åt beroende på hur och var den ursprungliga publiceringen har gjorts. Den tekniska utvecklingen innebär också att förutsättningarna kommer att utvecklas och förändras över tid. Överväganden kommer att behöva göras kring hur rättelsen eller genmälet i det enskilda fallet bäst når den publik som har tagit

del av den ursprungliga publiceringen. Har en publicering både sänts och tillhandahållits digitalt bör utgångspunkten vara att även rättelsen och genmälet sänds och tillhandahålls på motsvarande sätt. För att nå publiken kan en kombination av ljud eller rörlig bild och text behöva användas. Är en publicering som har rättats fortfarande tillgänglig för allmänheten kan det, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, finnas skäl att redovisa att publiceringen har rättats. Tillhandahålls en publicering där genmäle lämnats bör detta framgå i anslutning till publiceringen. Den praxis som har utarbetats av granskningsnämnden kring hur villkor om rättelse och genmäle tillämpas kommer att behöva utvecklas och anpassas för att kunna tillämpas även på den nya typ av publiceringar som villkoren föreslås gälla för.

Villkor om radions och tv:ns särskilda genomslagskraft

I nuvarande sändningstillstånd finns villkor om att public serviceföretagen ska ta hänsyn till ljudradions och tv:ns särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. För SVT ställs också villkor upp om att företaget bör ägna stor uppmärksamhet åt sättet att skildra våld i nyhetsprogram och andra program som informerar publiken om det faktiska våld som förekommer.

Av granskningsnämndens praxis framgår att villkoret bland annat innebär ett krav på återhållsamhet i fråga om våldsskildringar och våldsinslag som sänds på tider då barn kan antas ta del av programmen (se Granskningsnämndens praxissamling, Granskat och klart, Tema: Mediets genomslagskraft, 2020). För att villkoret ska kunna gälla även för tillhandahållanden av radio och tv bör det omformuleras. Det framstår nämligen inte som ändamålsenligt att ställa upp ett villkor som är tidsrelaterat för program som tillhandahålls digitalt och där tittaren eller lyssnaren själv väljer när han eller hon vill ta del av programmet. Enligt kommittén bör villkoret därför formuleras enligt följande.

SR/SVT/UR ska ta hänsyn till radions/tv:s särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen eller sättet de tillhandahålls på.

När det gäller program som tillhandahålls digitalt och vars innehåll kan vara skrämmande för barn finns det skäl att titta på bestämmelserna i radio-_och_tv-lagen om skydd av barn som gäller för beställ-

tv och hur dessa bestämmelser tillämpas (5 kap. 2 § andra stycket och 3 §). Tillhandahålls program vars innehåll kan vara skrämmande för barn kan kravet, beroende på omständigheterna, innebära att public service-företagen bör varna för att sådant innehåll förekommer i programmet eller att programmet inte tillhandahålls på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se eller höra programmet, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Den praxis som granskningsnämnden har utarbetat kring hur villkoret tillämpas för sändningar kommer att behöva utvecklas och anpassas för att kunna tillämpas även på tillhandahållanden av program. Det kan även finnas skäl att se över formuleringen av villkoret som gäller för SVT om skildringar av våld i nyhetsprogram så att det klart framgår vad villkoret avser.

5.5. Förslagen är förenliga med regeringsformen och Europakonventionen

Förslagen som kommittén lämnar innebär en utvidgning av vilket innehåll från public service som villkor ska kunna gälla för och innebär en motsvarande begränsning av den grundlagsskyddade yttrandefriheten. För en sådan begränsning av yttrandefriheten gäller enligt 3 kap. 5 § YGL vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ RF. Även Europakonventionen, vilken gäller som lag i Sverige, ska beaktas i sammanhanget.

Det är grundläggande för allmänhetens förtroende för public service-verksamheten och för verksamhetens legitimitet att villkor för innehållet som är bärande för public service-uppdraget kan gälla oberoende av hur innehållet distribueras till allmänheten. Om villkoren inte gäller allt innehåll från public service-företagen utan endast innehållet i marknätet skulle det innebära att en stor och dessutom växande del av public service-företagens utbud inte inordnas under villkor som utgör grundläggande delar av uppdraget. Det gäller till exempel villkor om opartiskhet och saklighet och villkor om ett mångsidigt programutbud där krav bland annat ställs på att programmen genom tillgänglighet och mångsidighet ska tillgodose skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet, se kapitel 8. Dessutom skulle delar av den verksamhet som finansieras med allmänna medel även fortsatt vara i de närmaste oreglerad. Det skulle

i längden riskera att minska allmänhetens förtroende för verksamheten, vilket även kan äventyra verksamhetens legitimitet.

Att villkor kan ställas upp för allt innehåll från public serviceföretagen oavsett vilken form innehållet har och hur det distribueras är enligt kommitténs mening ett sådant särskilt viktigt skäl som innebär att yttrandefriheten får begränsas. I sammanhanget bör också framhållas att public service-företagen redan i dag tillämpar villkoren i sändningstillstånden på den programverksamheten som de bedriver på internet. De förslag som lämnas syftar till att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den föreslagna begränsningen kan inte anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och utgör inte heller ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Förslagen kommer inte heller i övrigt i konflikt med de krav på rättighetsbegränsande lagstiftning som framgår av 2 kap. 21 och 23 §§ RF. Kommittén gör samma bedömning i fråga om de krav som följer av artikel 10 i Europakonventionen. Enligt kommittén är den inskränkning i yttrandefriheten som förslagen innebär sammanfattningsvis förenlig med såväl RF som Europakonventionen.

6. Granskningen av programverksamheten

I kapitlet behandlas frågor kopplade till granskningen av innehåll i publiceringar från public service-företagen. I avsnitt 6.5 lämnas förslag på ökade möjligheter till granskning och sanktioner, så att granskningen och sanktionerna kan omfatta all programverksamhet från public service-företagen.

6.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att, inom de ramar som yttrandefrihetsgrundlagen ställer upp, och i syfte att programrelaterade villkor följs, lämna förslag på ökade möjligheter till granskning och sanktioner för granskningsnämnden, så att granskningen och sanktionerna kan omfatta hela public service-verksamheten.

6.2. Granskning av innehåll i publiceringar

6.2.1. Ramarna för granskning enligt yttrandefrihetsgrundlagen

En grundprincip i det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet är censurförbudet och förbudet mot hindrande åtgärder (1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen, TF, och 1 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen, YGL). Censurförbudet i YGL innebär att det som är avsett att framföras i ett program inte först får granskas av myndigheter eller andra allmänna organ. Det grundläggande syftet med censurförbudet är att en publicering (exempelvis ett tv-program) alltid ska kunna offentliggöras före ett eventuellt ingripande mot dess innehåll. Huvudregeln

är således att all eventuell granskning av radio- och tv-program ska ske i efterhand.

En annan grundläggande princip i det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet är den så kallade exklusivitetsprincipen som kommer till uttryck i 1 kap. 9 § TF och 1 kap. 14 § YGL. Bestämmelserna slår fast grundlagarnas ställning som exklusiva straff- och processlagar vid missbruk av tryck- och yttrandefriheten. Av bestämmelsen i YGL framgår att en myndighet eller ett annat allmänt organ inte utan stöd i grundlagen får ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd i grundlagen av sådan anledning ingripa mot programmet eller upptagningen. Utrymmet för det allmännas granskning av grundlagsskyddat innehåll bestäms därför av YGL.

I 7 kap. 5 § YGL anges ramarna för granskningsnämndens granskning av innehåll i program och de sanktionsmöjligheter som nämnden har om villkor som gäller för programmen inte följs.

I lag får det meddelas föreskrifter om att en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare ska granska om program som någon har sänt står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får det föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 7 §.

Bestämmelsen i 7 kap. 5 § YGL ger grundlagsstöd åt en sådan efterhandsgranskning av innehåll som utförs av granskningsnämnden för radio och tv (prop. 1990/91:64 s. 130) Sedan den 1 januari 2023 finns det möjlighet enligt bestämmelsen att i lag meddela föreskrifter om granskning av allt public service-innehåll, oavsett hur det tillhandahålls (prop. 2021/22:59 s. 5961).

Av 7 kap. 7 § YGL framgår att i fråga om sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 5 § gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap.2123 §§regeringsformen (RF). Den närmare regleringen av granskningsnämndens granskning och sanktionsmöjligheter finns i dag i radio-_och_tv-lagen (2010:696).

6.2.2. Granskningsnämnden för radio och tv

Granskningsnämnden för radio och tv är ett självständigt beslutande organ inom Mediemyndigheten. I 16 kap. 14 § radio-_och_tv-lagen finns bestämmelser om nämndens sammansättning och hur ärenden får avgöras. Av paragrafen framgår bland annat att nämnden ska bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna ska vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter ska enligt förarbetena, vara personer med kompetens, integritet och erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv (prop. 1993/94:160 s. 42). Den som är riksdagsledamot, statsråd eller anställd i Regeringskansliet får inte vara ledamot i nämnden.

Kravet på att riksdagsledamöter, statsråd eller anställda i Regeringskansliet inte får vara ledamöter i nämnden infördes 2020 för att stärka nämndens oberoende. Av förarbetena framgår att det är viktigt att ledamöterna i granskningsnämnden står obundna av olika partsintressen. Att riksdagsledamöter förordnades till ledamöter ansågs kunna leda till lojalitetskonflikter och till otydliga ansvarsförhållanden som skulle kunna skada förtroendet för nämndens granskning. Detsamma ansågs gälla om ett statsråd eller en anställd i Regeringskansliet förordnades som ledamot. Motsvarande krav gäller för ledamöter i Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB (prop. 2017/18:261 s. 5051, bet. 2018/19:KrU2, rskr. 2018/19:24).

6.2.3. Granskningsnämndens granskning av innehåll i program

I 16 kap. 2 § radio-_och_tv-lagen finns bestämmelser om granskningsnämndens efterhandsgranskning av innehåll i program. Av bestämmelsen framgår att granskningsnämnden, genom granskning i efterhand, övervakar om program som sänts i tv, sökbar text-tv, beställ-tv, ljudradio eller i beställradio från public service står i överensstämmelse med lagen och de programrelaterade villkor som kan gälla för tjänsterna.

Vilka program som granskningsnämnden granskar hör ihop med vilka bestämmelser i radio-_och_tv-lagen som gäller för programmen och vilka programrelaterade villkor som ställts upp för tjänsterna.

Detta gäller oavsett om det är public service-företagen eller andra företag som sänder eller tillhandahåller radio och tv.

Förutom att innehållsvillkor ställs upp för public service-företagen ställs sådana villkor även upp för övriga svenska tv-kanaler som sänder i marknätet, till exempel för TV4:s marksända tv-sändningar. Dessa villkor är mer begränsade än de som gäller för public service-företagen och avser exempelvis inte opartiskhet. För sändningar av kommersiell analog och digital ljudradio ställs inga villkor med krav på innehållet i programmen upp, däremot gäller regler om reklam och sponsring för dessa sändningar.

Villkor som gäller för innehållet ställs i dag upp i public serviceföretagens sändningstillstånd. Villkoren gäller således för radio- och tv-program som sänds i marknätet. Sedan juli 2023 ställs även vissa innehållsvillkor upp för företagens sändningar och tillhandahållanden av ljudradio- och tv-program genom tråd (på internet). Dessa villkor avser opartiskhet och saklighet, beriktiganden, genmälen samt reklam, sponsring och produktplacering.

Granskningen i efterhand av program som sänts eller tillhandahållits i radio eller tv ska skiljas från nämndens uppgift att årligen i efterhand, utifrån public service-företagens redovisningar, bedöma om företagen uppfyllt sina uppdrag enligt villkor i sändningstillstånden, medelsvillkoren och andra beslut av regeringen som meddelats med stöd av radio-_och_tv-lagen. Granskningsnämndens uppgift i denna del behandlas i kapitel 15.

6.2.4. Granskning efter anmälan eller på initiativ av Mediemyndigheten

Granskningsnämnden granskar program efter anmälan från allmänheten eller på initiativ av Mediemyndigheten. Granskningen efter anmälan ska främst avse de anmälningar vars prövning bidrar till effektiv kontroll och en god efterlevnad av radio-_och_tv-lagen och de programrelaterade villkor som kan gälla för tjänsterna. Nämnden ska alltid pröva anmälningar som berör en enskilds personliga intressen, liknande intressen för företag eller frågor av principiell betydelse (3 a och 3 b §§ radio-_och_tv-förordningen [2020:878]).

Om en anmälan har kommit in till Mediemyndigheten senare än tre månader efter det att programmet sändes, ska granskningsnämnden endast granska programmet om det finns särskilda skäl. Detsamma

gäller tillhandahållanden där villkor ställts upp enligt radio- och tvlagen. Tiden ska då räknas från att programmet gjorts tillgängligt för allmänheten (3 d § radio- och tv-förordningen).

6.2.5. Anmälningar och granskningar

Uppgifterna i detta avsnitt är i huvudsak hämtade från Myndigheten för press, radio och tv:s (numera Mediemyndigheten) årsredovisningar för 2022 och 2023.

Figur 6.1 Anmälningar i granskningsärenden 2012–2023 (antal)

Källa: Myndigheten för press, radio och tv, Årsredovisning 2023 s. 26.

Antalet anmälningar till granskningsnämnden har de senaste tio åren varit mellan 2 000–3 000 per år med undantag för 2018 då det kom in drygt 6 500 anmälningar. Den stora ökningen av antalet anmälningar under 2018 berodde till stor del på att det då kom in ett mycket stort antal anmälningar mot SVT:s program Uppdrag granskning (granskning av ett uppmärksammat Metoo-fall) och Svenska nyheter (ett inslag om kinesiska turister). Men att 2018 var ett valår kan också ha spelat in.

2892

2421

2949 2841

3534

2437

6506

3787

2774

2565

2294

2742

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000

2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023

Antal anmälningar

År 2023 var antalet anmälningar 2 742, vilket var fler än 2022 då antalet var 2 294. Alla anmälningar leder inte till prövning och flera anmälningar kan avse ett och samma program och prövas då i samma ärende. Antalet upprättade granskningsärenden var 2023 fler än 2022 (1 707 jämfört med 1 621). Av de 1 707 granskningsärenden som upprättades 2023 avsåg sammanlagt 1 457 ärenden public service-företagen. Av det totala antalet granskningsärenden avsåg alltså 85 procent public service-företagen, vilket är i ungefärlig nivå med 2022 och 2021.

Under 2023 avgjordes totalt 1 540 ärenden av granskningsnämnden (jämfört med 1 491 ärenden under 2022). Nämnden beslutade i 862 av dessa, dvs. i 56 procent av det totala antalet avslutade ärenden, att anmälan inte skulle leda till någon prövning. Det är något färre än 2022 då 61 procent av det totala antalet avslutade ärenden inte ledde till någon prövning. I 32 (2 procent) av ärendena 2023 fälldes programföretagen, vilket är i nivå med 2022 och 2021.

6.3. Sanktioner

6.3.1. Offentliggörande av granskningsnämndens beslut

Vid överträdelse av bestämmelser i radio-_och_tv-lagen eller programrelaterade villkor som ställts upp med stöd av lagen kan granskningsnämnden besluta att ett program ska fällas, frias eller frias med kritik. Det finns också möjlighet för nämnden att besluta att ett programföretag ska offentliggöra nämndens fällande beslut på lämpligt sätt (17 kap. 10 § radio-_och_tv-lagen). Av förarbetena till 17 kap. 10 § framgår att ett tillrättaläggande, i enlighet med reglerna om god publicistisk sed, ska publiceras så att det har den åsyftade effekten och att offentliggörandet ska göras på ett sådant sätt att dess spridning står i rimlig proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk anknytning till det kränkta subjektet (prop. 1992/93:75 s. 30 och 55 samt prop. 1995/96:160 s. 143 och 191).

Ett beslut om offentliggörande av nämndens beslut får inte innebära att offentliggörandet måste ske i programföretagets program. Det beror på att föreläggandet annars skulle stå i strid med bestämmelserna i 3 kap. 6 § och 4 kap. 3 § YGL. Bestämmelsen i 3 kap. 6 § YGL om redaktionell självständighet innebär att den som sänder eller tillhandahåller program självständigt avgör vad som ska förekomma

i programmen. Enligt 4 kap. 3 § YGL har en utgivare ensamrätt att bestämma om innehåll i program.

Ett beslut om offentliggörande får innefatta ett föreläggande vid vite (17 kap. 10 § andra stycket radio-_och_tv-lagen). Ett beslut om vite syftar till att förmå programföretaget att på lämpligt sätt offentliggöra granskningsnämndens beslut. Om företaget inte följer ett vitesföreläggande kan nämnden ansöka hos förvaltningsrätten om att vitet ska dömas ut (19 kap. 5 § andra stycket radio-_och_tv-lagen och 6 § lagen [1985:206] om viten).

Granskningsnämndens beslut om att ett program ska fällas, frias eller frias med kritik kan inte överklagas. Ett beslut om föreläggande som har förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (20 kap. 4–6 §§ radio-_och_tv-lagen).

6.3.2. Särskild avgift

Vid överträdelse av bestämmelser i radio-_och_tv-lagen eller villkor som ställts upp med stöd av lagen och som gäller otillbörligt kommersiellt gynnande, reklam och andra annonser, produktplacering och sponsring kan nämnden ansöka hos Förvaltningsrätten i Stockholm om att programföretaget ska betala en särskild avgift (17 kap. 5 § och 19 kap. 4 § radio-_och_tv-lagen). Vid prövningen av frågan om avgift ska påföras ska rätten särskilt beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning. Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor. När avgiftens storlek fastställs ska särskilt beaktas bland annat de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om avgift ska påföras (17 kap. 5 och 6 §§ radio-_och_tv-lagen).

6.3.3. Återkallelse av sändningstillstånd

Om en tillståndshavare på ett väsentligt sätt bryter mot villkor som ställts upp i sändningstillståndet finns regler om återkallelse av tillstånd i radio-_och_tv-lagen. Bestämmelser om när public service-företagens sändningstillstånd får återkallas finns i 18 kap. 2 §. Av bestämmelsen framgår att ett tillstånd, såvitt nu är av intresse, får återkallas om företaget som har tillståndet (tillståndshavaren) väsentligen åsidosatt till-

ståndsvillkor om bland annat opartiskhet och saklighet, genmäle och för ljudradio beriktigande samt förbud mot och villkor för att sända reklam eller andra annonser, sponsrade program och produktplacering. Av bestämmelsen framgår vidare att ett tillstånd får återkallas om tillståndshavaren väsentligt brutit mot demokratibestämmelsen (5 kap. 1 § och 14 kap. 1 §), förbudet mot otillbörligt kommersiellt gynnande eller förbudet mot åsiktsannonser (5 kap. 5 och 6 §§ och 14 kap. 2 och 3 §§). Ett tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv får därutöver återkallas om tillståndshavaren väsentligen brutit mot bestämmelsen i 5 kap. 4 § om beriktigande för tv-sändningar och 5 kap. 12 § om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Av 18 kap. 7 § framgår att ett tillstånd bara får återkallas om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. Av förarbetena till radio-_och_tv-lagen framgår att återkallelse av ett tillstånd är ett undantag från de principer som i allmänhet tillämpas på det yttrandefrihetsrättsliga området. Genom sanktionen inskränks nämligen yttrandefriheten rent faktiskt. En sådan ingripande reaktion bör av det skälet inte tillgripas förrän det finns mycket starka skäl. Ett beslut om återkallelse av tillstånd får därför endast fattas om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande. I förarbetena hänvisas också till den så kallade proportionalitetsprincipen i 2 kap. 21 § RF enligt vilken en begränsning i yttrandefriheten aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den (prop. 1995/96:160 s. 144145).

Beror återkallelsen på missbruk av yttrandefriheten ska frågan om återkallelse på talan av Justitiekanslern prövas av allmän domstol under medverkan av en jury (19 kap. 1 § och 19 kap. 3 §). Det handlar till exempel om återkallelse med anledning av överträdelser av tillståndsvillkor om opartiskhet och saklighet. Även återkallelse på grund av överträdelser av demokratibestämmelsen och om beriktigande ska prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. När det gäller public service-företagens sändningstillstånd får frågan om återkallelse prövas först efter anmälan av regeringen (19 kap. 2 §).

6.3.4. Föreläggande att följa bestämmelser

Om vissa uppräknade bestämmelser i radio-_och_tv-lagen och beslut som fattats med stöd av bestämmelserna inte följs får de förelägganden som behövs i enskilda fall beslutas för att bestämmelserna eller besluten ska följas (17 kap. 11 §). Ett sådant beslut om föreläggande får förenas med vite. Möjligheten att besluta om förelägganden gäller, såvitt nu är av intresse, om ett programföretag inte följt bestämmelsen om att lämna upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen av att verksamheten bedrivs i enlighet med radio-_och_tv-lagen och de villkor och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (16 kap. 9 §). Detsamma gäller upplysningar som behövs för bedömningen av storleken på den särskilda avgiften som kan åläggas ett programföretag som exempelvis bryter mot reklambestämmelser (16 kap. 10 § och 17 kap. 5 §) eller som inte tillhandahåller inspelade program (16 kap. 11 §).

6.4. Det medieetiska självregleringssystemet

Det är enbart det allmännas granskning som regleras i YGL. Sedan den 1 januari 2020 finns ett gemensamt medieetiskt system till skydd för enskildas privatliv. Inom systemet prövas frågor om publicitetsskada för en enskild, dvs. huruvida en publicering innebär ett omotiverat intrång i någons privatliv. Systemet består av Allmänhetens medieombudsman (MO) och Mediernas Etiknämnd (MEN). Verksamheten finansieras av medierna via de åtta organisationer som förvaltar det medieetiska systemet (Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, SVT, SR, UR, TV4, Publicistklubben och Svenska Journalistförbundet).

I propositionen En moderniserad radio- och tv-lag (prop. 2019/ 20:168) gjordes bedömningen att det finns stora fördelar med att ett utvidgat självreglerande system som prövar frågor om publicitetsskada för enskilda även omfattar radio och tv. Det föreslogs därför att tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv skulle tas bort från sändningstillstånden för public service-företagen (s. 155). Tillståndsvillkoret togs bort från sändningstillstånden för SR, SVT och UR från och med den 1 januari 2021 (prop. 2019/20:168, bet. 2020/21:KU3, rskr. 2020/21:16). Det innebär att intrång i enskilds privatliv i public service-företagens program sedan 2021 inte

längre prövas av granskningsnämnden utan inom det medieetiska systemet.

Det medieetiska systemet omfattar alla plattformar oavsett teknik, vilket innebär att även publiceringar på webbplatser och i sociala medier omfattas. Grundförutsättningen för en medieetisk prövning av MO och MEN är att en publicering gjorts av en aktör som är ansluten till det medieetiska systemet och att publiceringen faller in under TF eller YGL, eller sker i ett socialt medium där ett grundlagsskyddat massmedium bedriver verksamhet under sitt varumärke och det avser yttranden som utgivaren kan kontrollera. Även anmälningar om publicitetsskador inom ramen för public service-företagens verksamhet kan alltså prövas. Däremot innefattar systemet inte frågor som rör andra villkor som gäller för public service-företagens verksamhet, som till exempel kraven på saklighet och opartiskhet.

En person som anser sig drabbad av en publicitetsskada kan anmäla detta för prövning hos MO och MEN. När det gäller radio- eller tvprogram är det enbart fysiska personer som anser sig själva drabbade som kan göra en anmälan om publicitetsskada. Juridiska personer får i de fallen i stället vända sig till granskningsnämnden för att begära genmäle eller rättelse (beriktigande). För publiceringar i press kan dock även juridiska personer vända sig till MO och MEN för att begära genmäle eller rättelse.

En publicering måste vara gjord inom tre månader från det att anmälan kommer in. I de fall MO anser att anmälaren utsatts för en skada som inte kan försvaras föreslår MO att mediet ska klandras och då går ärendet vidare till MEN för slutgiltigt avgörande. Nämnden prövar även MO:s friande beslut, om anmälaren valt att överklaga.

Fälls en publicering måste det fällda medieföretaget publicera det uttalande som MEN skriver. Det ska ske skyndsamt och på väl synlig plats på motsvarande ställe där den klandrade publiceringen skedde. Etermedier ska på samma sätt läsa upp en sammanfattning av klandret i motsvarande sändning som den klandrande publiceringen skedde. En klandrad aktör ska också betala en expeditionsavgift. Något skadestånd eller motsvarande utgår inte.

6.5. Överväganden och förslag

6.5.1. Ökade möjligheter till granskning av innehåll

Bedömning: Granskningsnämnden för radio och tv bör i lag ges

utökade möjligheter att granska innehållet i public service så att granskningen omfattar hela programverksamheten.

Förslag: Av den nya lagen ska framgå att granskningsnämnden

för radio och tv, i efterhand, granskar om innehållet i publiceringar står i överenstämmelse med lagen och de villkor som gäller för publiceringarna.

Alla publiceringar som villkor gäller för ska kunna granskas

Det är grundläggande för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet att enskilda som upplever att företagen brister i sitt uppdrag också kan få frågan prövad, bland annat om villkoren om saklighet och opartiskhet inte följs. En central utgångspunkt för regleringen av public service-uppdraget är därför att det bör vara möjligt att granska om innehållet i public service följer de bestämmelser och villkor som gäller för verksamheten. Mot denna bakgrund är det angeläget att granskningsnämnden för radio och tv i lag ges utökade möjligheter att granska innehållet och meddela sanktioner om nämnden kommer fram till att public service inte följer de villkor för innehållet som ställts upp för verksamheten.

I kapitel 5 föreslås att villkor som gäller för innehåll ska gälla för alla publiceringar från public service-företagen. Det innebär bland annat att villkoren förutom att gälla för innehållet i radio- och tvprogram enligt radio-_och_tv-lagen även föreslås gälla för innehållet i text med eller utan koppling till ljud eller rörlig bild. Förutom för publiceringar i marknätet och på företagens egna plattformar på internet föreslås villkoren också gälla för innehållet i publiceringar som företagen gör på plattformar som inte är deras egna som exempelvis sociala medier. Enligt kommittén bör det finnas en möjlighet för granskningsnämnden att följa upp och granska innehållet i samtliga publiceringar som villkoren gäller för. Det innebär att granskningsnämnden bör kunna granska innehållet i en publicering oavsett vilken

form innehållet har (t.ex. ljud, rörlig bild, grafik eller text) och hur innehållet distribueras.

Vad en granskning kan omfatta

En publicering som består av en kombination av ljud eller rörlig bild och text bör som utgångspunkt ses som en helhet och innehållet bör granskas och bedömas i ett sammanhang av granskningsnämnden. Vid frågan om vad som ska anses vara en publicering finns det anledning att titta på vad som enligt förarbetena och granskningsnämndens praxis anses vara ett radio- eller tv-program. Av förarbetena framgår att utgångspunkten för vad som är att betrakta som ett sådant program är hur programföretaget väljer att presentera sitt programutbud. Vad som presenteras som ett program bör således också normalt kunna betraktas som ett program (prop. 1995/96:160 s. 68). Förutom att vid bedömningen av vad som ska anses vara en och samma publicering titta på hur innehållet sänds eller tillhandahålls bör bedömningen även utgå från hur publiceringen utåt sett uppfattas av allmänheten. Som framgår nedan bör dock även flera separata publiceringar kunna bedömas i ett sammanhang.

Det förekommer att innehåll som tillhandahålls digitalt ändras eller kompletteras. Görs sådana ändringar eller kompletteringar kan det finnas skäl att bedöma publiceringen som en ny publicering.

Den praxis som utarbetats av granskningsnämnden om hur villkor som gäller innehållet i ett radio- eller tv-program ska tillämpas kommer att behöva utvecklas och anpassas för att kunna tillämpas även på de nya typer av publiceringar som villkoren föreslås gälla för.

Det kommer liksom tidigare vara möjligt för granskningsnämnden att i ett sammanhang granska flera publiceringar eller granska en rapportering av en viss fråga. Det finns flera exempel på när granskningsnämnden granskat en viss rapportering, framför allt med utgångspunkt i kraven på opartiskhet och saklighet. Ett sådant exempel är en granskning som 2013 gjordes av rapporteringen om HPV-vaccinet Gardasil i Sveriges Radio P1 och P3. Mediemyndigheten tog initiativ till granskningen mot bakgrund av två anmälningar och granskningen omfattade sju inslag i P3 Nyhetsguiden och ett inslag i Nyheter från Vetenskapsradion i P1 som sändes under april till september 2012 (granskningsnämndens beslut den 4 februari 2013, dnr 12/01750, 1317 och 1260).

Ett annat exempel är en granskning av drygt 20 inslag om en namngiven ideell förening som under en vecka sändes i programmen Nyheter P4 Sjuhärad, Morgon i P4 Sjuhärad och Eftermiddag i P4 Sjuhärad (granskningsnämndens beslut den 3 juli 2023, dnr 23/00498).

Av granskningsnämndens praxis framgår också att programserier med flera avsnitt i huvudregel granskas i ett sammanhang (se exempelvis granskningsnämndens beslut den 23 maj 2022, dnr 22/00468 och den 9 maj 2022, dnr 21/03599).

Det finns svårigheter med att granska en rapportering av en viss fråga, bland annat när det gäller hur granskningen ska avgränsas. Enligt kommittén är dock sådana granskningar viktiga för att följa upp kraven på opartiskhet och saklighet och granskningarna är därför betydelsefulla för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet.

Förslaget stärker public service-verksamhetens legitimitet

Det har varit otillfredsställande att en stor och dessutom växande del av public service-företagens verksamhet inte har kunnat inordnas under de villkor som är bärande för public service-uppdraget. Det har också varit svårt att förstå och förklara varför villkor om till exempel opartiskhet och saklighet inte har gällt för innehållet i program på internet, och att programmen därför inte kunnat granskas. Som redogörs för i avsnitt 5.2.8 ställs sedan juli 2023 vissa grundläggande innehållsvillkor upp för public service-företagens radio- och tv-program på internet. Regleringen är dock inte heltäckande och omfattar exempelvis inte innehållet i text från public service-företagen. Det är vanligt och blir allt vanligare att anmälningar gäller sådana textpubliceringar både med och utan koppling till ljud eller rörlig bild. Att villkor inte gäller för textinnehåll och därför inte kan prövas framstår som både ologiskt och svårbegripligt. Av förarbetena framgår också att den nuvarande regleringen enbart är tänkt att gälla under återstående delen av tillståndsperioden, för att sedan ersättas av en mer långsiktig, enhetlig och teknikneutral reglering av public service (prop. 2022/23:83 s. 2021). Det är en sådan reglering som kommittén nu har i uppdrag att föreslå. Genom förslagen som lämnas kommer en enskild som anser att något av public service-företagen brustit i sitt uppdrag exempelvis genom att inte följa villkoren om saklighet kunna

få frågan prövad, oavsett vilken form publiceringen har och hur den distribuerats. Förslagen bedöms leda till en ökad tydlighet för allmänheten och en bättre förståelse för granskningsnämndens prövningar.

6.5.2. Sanktioner i fler fall

Bedömning: Granskningsnämnden för radio och tv bör i lag ges

utökade möjligheter att besluta om sanktioner, så att sanktionerna kan omfatta hela programverksamheten.

Förslag: De sanktioner i radio-_och_tv-lagen om offentliggörande

av granskningsnämnden för radio och tv:s beslut och om särskild avgift ska kunna gälla om ett public service-företag brutit mot bestämmelser i den nya lagen eller villkor som beslutats med stöd av lagen.

På motsvarande sätt som gäller i dag ska det finnas möjlighet att återkalla ett sändningstillstånd enligt bestämmelserna i radio-_och_tv-lagen om ett public service-företag i sin tillståndspliktiga verksamhet på ett väsentligt sätt brutit mot bestämmelserna i den nya lagen eller på ett väsentligt sätt åsidosatt villkor som beslutats med stöd av lagen.

Offentliggörande av granskningsnämndens beslut

Om granskningsnämnden finner att ett programföretag har brutit mot programrelaterade villkor eller bestämmelserna om rättelse i radio-_och_tv-lagen (5 kap. 4 § första stycket) får nämnden enligt 17 kap. 10 § besluta att företaget ska offentliggöra nämndens beslut på lämpligt sätt. Att beslutet ska offentliggöras på lämpligt sätt innebär enligt förarbetena till bestämmelsen att offentliggörandet ska göras på ett sätt att dess spridning står i rimlig proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att offentliggörandet har en geografisk anknytning till det kränkta subjektet (prop. 1995/96:160 s. 143 och s. 191).

Samma möjligheter, som enligt radio-_och_tv-lagen finns för granskningsnämnden att förelägga ett public service-företag att offentlig-

göra nämndens beslut, bör finnas om företaget brutit mot bestämmelser i den nya lagen eller villkor som beslutats med stöd av lagen.

När innehåll tillhandahålls på internet uppstår delvis nya förutsättningar och frågeställningar kring hur ett offentliggörande ska gå till. Förutsättningarna för hur ett offentliggörande ska kunna nå den publik som tagit del av den fällda publiceringen kommer att skilja sig åt beroende på vilken publicering det är fråga om. Den tekniska utvecklingen innebär också att förutsättningarna för hur ett offentliggörande av nämndens beslut på bästa sätt når publiken kommer utvecklas och förändras över tid. En detaljerad reglering av hur ett offentliggörande ska gå till är av dessa skäl olämplig att införa. Nämnden bör därför, på motsvarande sätt som i dag, kunna förelägga public service-företaget att offentliggöra nämndens beslut på lämpligt sätt.

Vad som är ett lämpligt sätt kommer att variera beroende på den fällda publiceringen och hur denna har distribuerats till allmänheten. Att offentliggörandet görs på lämpligt sätt bör dock även i fortsättningen innebära att offentliggörandet ska stå i rimlig proportion till den spridningen som den fällda publiceringen har haft.

Bedömningen av vad som är lämpligt bör utgå från ett övervägande kring hur beslutet i det enskilda fallet bäst når den publik som har tagit del av innehållet i den publicering som har fällts. Har innehåll både sänts och tillhandahållits bör utgångspunkten vara att även offentliggörandet sänds och tillhandahålls på motsvarande sätt. För att nå publiken kan en kombination av ljud eller rörlig bild och text behöva användas. Tillhandahålls en publicering som fällts fortfarande bör det dessutom på ett tydligt sätt framgå att denna har fällts.

I sammanhanget bör det noteras att föreläggandet om att offentliggöra nämndens beslut inte får innebära att offentliggörandet av beslutet måste göras i en viss publicering. Det skulle strida mot bestämmelsen i 3 kap. 6 § YGL om att den som sänder eller tillhandahåller program självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen och 4 kap. 3 § YGL om utgivarens ensamrätt att bestämma om innehållet i program (se avsnitt 5.2.2). Detta bör på motsvarande sätt som i 17 kap. 10 § radio-_och_tv-lagen framgå av den nya lagen.

Skyldighet att betala en särskild avgift

Om bestämmelser i den nya lagen om förbud mot reklam, åsiktsannonser, otillbörligt kommersiellt gynnande och produktplacering inte följs bör radio- och tv-lagens bestämmelser om särskild avgift tillämpas. Detsamma gäller om public service-företagen inte följer villkor som med stöd av lagen har ställts upp om undantag från reklamförbudet, villkor om andra annonser än reklam eller förbud mot sådana annonser samt villkor om sponsring eller förbud mot sponsring.

Återkallelse av sändningstillstånd

På motsvarande sätt som gäller i dag bör det finnas möjlighet att återkalla ett sändningstillstånd enligt bestämmelserna i radio- och tvlagen om ett public service-företag i sin tillståndspliktiga verksamhet på ett väsentligt sätt brutit mot bestämmelserna i den nya lagen eller på ett väsentligt sätt åsidosatt villkor som beslutats med stöd av lagen. Avsikten med förslaget är inte att utöka nuvarande möjligheter att återkalla ett sändningstillstånd, utan att samma möjligheter som finns att återkalla ett sändningstillstånd fortsatt ska gälla även om de bestämmelser som har brutits framgår av den nya lagen eller villkor som beslutats med stöd av lagen. Det är vidare enbart om bestämmelserna i den nya lagen eller villkor som beslutats med stöd av lagen har brutits i den tillståndspliktiga verksamheten som ett sändningstillstånd bör kunna återkallas.

I dag kan ett sändningstillstånd förenas med villkor om en skyldighet att utarbeta en beredskapsplan för verksamheten under höjd beredskap och vid fredstida krissituationer samt lämna planen till regeringen och till den myndighet som regeringen bestämmer (4 kap. 9 § 17 och 11 kap. 3 § andra stycket 17). Villkoret föreslås kunna ställas upp med stöd av den nya lagen och föreslås inte längre vara ett villkor för sändningarna i marknätet. Bryter ett public service-företag mot villkoret kan sändningstillståndet därför inte återkallas.

6.5.3. Föreläggande att följa bestämmelser

Förslag: Ett public service-företag ska på begäran av Mediemyndig-

heten eller granskningsnämnden för radio och tv till myndigheten eller nämnden lämna – de upplysningar och handlingar som behövs för granskningen

enligt den nya lagen, – sådana inspelningar av program som framgår av radio- och tv-

lagen och andra exemplar av publiceringar som behövs för granskningen enligt den nya lagen, och – de upplysningar som behövs för bedömningen av storleken på

den särskilda avgift som kan åläggas ett public service-företag med stöd av den nya lagen.

Om public service-företaget inte lämnar ut det som begärs får myndigheten eller nämnden förelägga företaget att fullgöra sin skyldighet. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Även granskningsnämndens föreläggande om att ett public serviceföretag på lämpligt sätt ska offentliggöra nämndens beslut får förenas med vite.

Beslut av Mediemyndigheten och granskningsnämnden för radio och tv om förelägganden som har förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut om förelägganden som avser att lämna de upplysningar och handlingar som behövs för granskningen och att offentliggöra granskningsnämndens beslut på lämpligt sätt gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Skyldighet att lämna upplysningar, inspelningar och exemplar av publiceringar

I radio-_och_tv-lagen finns bestämmelser om skyldighet för ett programföretag att lämna sådana upplysningar och inspelningar av program som behövs bland annat för granskningsnämndens granskning enligt lagen. Av 16 kap. 9 § framgår att Mediemyndigheten, från den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen, får begära in

de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen av att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen och de villkor och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Av 16 kap. 10 § följer att den som bedriver verksamhet enligt lagen, på begäran av Mediemyndigheten, ska lämna de upplysningar som behövs för bedömningen av storleken på den särskilda avgiften som kan åläggas enligt lagen (17 kap. 5 och 6 §§). Av 16 kap. 11 § framgår att den som spelat in ett program i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen), på begäran av Mediemyndigheten, utan kostnad ska lämna en sådan inspelning till myndigheten.

Om bestämmelserna inte följs får Mediemyndigheten eller granskningsnämnden besluta om de förelägganden som behövs för att bestämmelserna ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite (17 kap. 11 § första stycket 8–10). Mediemyndighetens och granskningsnämndens beslut om förelägganden som förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förelägganden om upplysningsskyldighet enligt 16 kap. 9 § gäller omedelbart, om inte något annat bestämts (20 kap. 4 §). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (20 kap. 5 §).

Motsvarande upplysningsskyldighet som gäller enligt radio- och tv-lagen och som behövs för nämndens granskning enligt den nya lagen bör kunna ställas upp, vilket också bör framgå av lagen. Även motsvarande möjlighet att besluta om förelägganden och förena besluten med vite bör finnas enligt den nya lagen. Granskningsnämnden bör ha samma möjligheter som Mediemyndigheten att begära in upplysningar och inspelningar av program samt besluta om förelägganden om skyldigheterna inte följs. Därutöver bör det finnas möjlighet för Mediemyndigheten eller granskningsnämnden att, förutom att begära in sådana inspelningar som framgår av 16 kap. 11 § radio- och tvlagen, även begära in andra exemplar av publiceringar som behövs för granskningen i efterhand. Det som avses är dels exemplar av program med ljud och rörlig bild som det inte finns en skyldighet att spela in enligt 5 kap. 3 § tillämpningslagen, dels exemplar av exempelvis textpubliceringar som behövs för granskningen enligt lagen (jfr 3 kap. 8 § YGL).

Föreläggande om att offentliggöra granskningsnämndens beslut

Av bestämmelsen i radio-_och_tv-lagen om offentliggörande av granskningsnämndens beslut framgår att nämndens beslut får innefatta ett föreläggande vid vite (17 kap. 10 § andra stycket). Av 20 kap. 4 § följer att ett sådant föreläggande gäller omedelbart, om inte något annat bestämts. Ett beslut om föreläggande som förenats med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (20 kap. 4 och 5 §§). Motsvarande möjligheter bör finnas enligt den nya lagen.

6.5.4. Överklagande

Förslag: Andra beslut av Mediemyndigheten och gransknings-

nämnden för radio och tv än beslut om förelägganden som har förenats med vite får inte överklagas.

Samma möjligheter att överklaga beslut som i dag gäller enligt radio-_och_tv-lagen bör gälla även enligt den nya lagen. Det innebär exempelvis att granskningsnämndens friande eller fällande beslut inte får överklagas.

6.5.5. Tidsfristen för en anmälan om granskning

Förslag: Granskningsnämnden för radio och tv ska, som huvud-

regel, inte granska en publicering om anmälan kommit in till Mediemyndigheten senare än tre månader efter det att publiceringen gjordes. Undantag från huvudregeln ska dock kunna göras i vissa fall.

Granskningen av innehållet i public service bygger i stor utsträckning på anmälningar från allmänheten. Som redogörs för i avsnitt 6.2.5 kommer det årligen in cirka 2 000–3 000 anmälningar till Mediemyndigheten. I radio-_och_tv-förordningen (2020:878) ställs det upp tidsfrister för när en anmälan ska ha kommit in till myndigheten. Om en anmälan har kommit in till myndigheten senare än tre månader efter det att programmet sändes, ska granskningsnämnden endast granska programmet om det finns särskilda skäl. Sedan den 1 januari

2024 gäller motsvarande tidsfrist även för public service-företagens tillhandahållanden av program på internet där villkor har ställts upp enligt radio-_och_tv-lagen. Tiden ska då räknas från att programmet gjorts tillgängligt för allmänheten (3 d § radio-_och_tv-förordningen).

De anmälningar som kommer in till nämnden och som avser opartiskhet och saklighet avser främst nyheter och aktualitetsprogram. Anmälningarna kommer som regel in till myndigheten i nära anslutning till att ett program sänts eller tillhandahållits till allmänheten. Mediemyndigheten har uppgett att det är sällan som ett program inte prövas eftersom en anmälan inte har gjorts inom tidsfristen. Det är också rimligt att innehållet i en publicering som gäller nyheter och andra dagsaktuella frågor granskas och bedöms utifrån det sammanhang och den samtid i vilken publiceringen gjordes. Skulle en anmälan prövas flera år efter att en nyhet publicerats riskerar senare förhållanden påverka bedömningen av denna. Regeringen har vidare nyligen tagit ställning till frågan och kommit fram till att det är lämpligt att tidsfristen om tre månader ska löpa från att ett program gjorts tillgängligt för allmänheten. Dessutom motsvarar tidsfristen den som gäller för anmälningar av publiceringar till Medieombudsmannen inom ramen för det medieetiska självregleringssystemet. Sammantaget talar därför övervägande skäl för att tidsfristen, som huvudregel, bör vara tre månader från det att en publicering gjordes, dvs. efter att innehållet sändes eller tillhandahölls. Det innebär att en anmälan av ett inslag som tillhandahållits på exempelvis SVT Nyheter som huvudregel bör ha kommit in till Mediemyndigheten inom tre månader från att inslaget tillhandahölls för att nämnden ska granska publiceringen.

Granskningsnämnden, kan, om det finns särskilda skäl, granska ett program trots att anmälan har kommit in senare än tre månader efter det att programmet sändes eller gjordes tillgängligt för allmänheten. När sådana undantag görs från huvudregeln finns det enligt kommittén skäl att skilja på innehåll som har sänts och på innehåll som tillhandahållits och som finns kvar efter att publiceringen gjordes. En publicering som tillhandahålls lång tid efter att den gjordes kan många gånger få en större och mer långvarig spridning än vad ett program som enbart sänts i allmänhet får. När det gäller tillhandahållanden av ljud, rörlig bild eller text som finns tillgängligt för allmänheten digitalt bedöms det därför finnas skäl att göra undantag från tidsfristen i fler situationer än för program som enbart har sänts. Undantag från tidsfristen bör exempelvis kunna göras när det är fråga

om en anmälan av en publicering som berör en enskild persons intressen eller liknande intressen för ett företag eller en annan aktör. Undantag bör också kunna göras om anmälan rör program som kan vara skrämmande för barn och som omfattas av villkoret om radion och tv:ns särskilda genomslagskraft. Ytterligare ett exempel på en situation då undantag bör kunna göras är när en publicering som finns tillgänglig för allmänheten långt efter att publiceringen gjordes lyfts fram och får en stor spridning.

Det förekommer att innehåll som tillhandahålls på public serviceföretagens plattformar ändras eller kompletteras. Vid en sådan ändring eller komplettering kan innehållet anses ha tillhandahållits på nytt och tidsfristen bör då räknas från det nya tillhandahållandet.

I sammanhanget bör framhållas att public service-företagens skyldighet att bland annat utöva programverksamheten opartiskt och sakligt självklart gäller oavsett hur lång tid det har gått sedan en publicering gjordes. Kommer det in en anmälan eller blir public service-företaget på något annat sätt uppmärksammat på att en publicering som tillhandahålls allmänheten inte längre kan anses uppfylla exempelvis kraven på saklighet åligger det företaget att överväga om publiceringen bör tas bort eller om det i anslutning till publiceringen bör informeras om de ändrade förhållandena.

6.5.6. Förslagen är förenliga med regeringsformen och Europakonventionen

Förslagen innebär en utvidgning av granskningen av innehåll från public service och en motsvarande begränsning av den grundlagsskyddade yttrandefriheten. För en sådan begränsning av yttrandefriheten gäller enligt 7 kap. 7 § YGL vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap.2123 §§regeringsformen (RF). Även Europakonventionen, vilken gäller som lag i Sverige ska beaktas i sammanhanget.

Det är vanligt och blir allt vanligare att anmälningar till granskningsnämnden gäller exempelvis textinnehåll från public service-företagen som villkor om opartiskhet och saklighet inte gäller för och som granskningsnämnden därför inte prövar (se t.ex. granskningsnämndens beslut den 2 november 2020, dnr 20/02595). Att enskilda som upplever att public service brister i sitt uppdrag kan få frågan prövad är grundläggande för allmänhetens förtroende för verksamheten och

för dess legitimitet. Om granskningsnämndens granskning inte omfattar alla publiceringar som villkor föreslås gälla för enligt förslagen i kapitel 5 skulle det i längden riskera att minska allmänhetens förtroende för verksamheten, vilket även kan äventyra verksamhetens legitimitet. Att de villkor som föreslås gälla för innehållet i publiceringar från företagen också kan följas upp och granskas får därför anses vara ett sådant särskilt viktigt skäl som i enlighet med 2 kap. 23 § RF innebär att yttrandefriheten får begränsas. Det är fråga om ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen som föreslås är vidare proportionerlig, dvs. den kan inte anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Förslagen sträcker sig heller inte så långt att det utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Förslagen kommer inte heller i övrigt i konflikt med de krav på rättighetsbegränsande lagstiftning som framgår av 2 kap. 21 och 23 §§ RF. Kommittén gör samma bedömning i fråga om de krav som följer av artikel 10 i Europakonventionen. Enligt kommittén är den inskränkning i yttrandefriheten som förslagen innebär sammanfattningsvis förenlig med såväl RF som Europakonventionen.

DEL 3

Public service-uppdraget

2026–2033

7. Ramarna för public service-uppdraget

I kapitlet behandlas de villkor som avgränsar uppdragen för respektive public service-företag under nästa tillståndsperiod.

7.1. Uppdragen till public service-företagen ska vara tydligt formulerade

Det är viktigt att uppdragen till public service-företagen är tydligt formulerade och innehåller de övergripande krav och förväntningar som allmänheten har rätt att ställa på verksamheten. Tydliga uppdrag, där ramarna för verksamheten är klara, har betydelse för såväl public service-företagens möjligheter att kunna planera sin verksamhet, som för andra aktörer på mediemarknaden. Tydliga uppdrag är också avgörande för att i efterhand kunna bedöma om företagen har fullgjort sina uppdrag och om kostnaderna står i paritet med uppdragen. Som framgår av avsnitt 5.2.4 ställer EU:s statsstödsregler också krav på att public service-uppdraget är tydligt definierat och avgränsat. Att uppdragen ska vara tydliga är dock inte detsamma som att de ska vara detaljerade. Enligt EU-kommissionen är det berättigat att ha ett brett definierat public service-uppdrag. Det innebär bland annat att public service-företagen kan anförtros uppdraget att tillhandahålla ett brett, balanserat och varierat programutbud. Definitionen av uppdraget kan vidare återspegla ”utvecklingen och diversifieringen av verksamheten i den digitala tidsåldern” och omfatta audiovisuella tjänster innefattande även bland annat text via samtliga distributionsplattformar.

7.2. Nuvarande ramar för public service-uppdraget

Ramarna för public service-uppdraget framgår av vad public serviceavgiften ska finansiera. Av 1 § lagen (2018:1839) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst framgår att avgiften ska finansiera radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och verksamhet som är direkt anknuten till den. I avsnitt 5.3.3 föreslås att denna avgränsning används i lagens definition av public service-uppdraget. Vad som ingår i begreppen radio- och tv-verksamhet och verksamhet som är direkt anknuten till den preciseras genom vad som utgör respektive public service-företags kärnverksamhet och kompletterande verksam-

het. Enligt medelsvillkoren ska SR använda avgiftsmedlen för före-

tagets kärnverksamhet som är att producera och sända radioprogram till allmänheten, och att producera och tillhandahålla radioprogram till allmänheten på SR:s egna plattformar som finns på fritt tillgängliga och öppna delar av internet. Motsvarande gäller för SVT när det gäller tv-program och för UR när det gäller radio- och tv-program.

Av villkoren framgår vidare att medlen, i förekommande fall, ska användas till kompletterande verksamhet. Det är verksamhet som syftar till att utveckla och stödja kärnverksamheten och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna. Den kompletterande verksamheten ska utgå från och ha en tydlig koppling till kärnverksamheten.

I propositionen inför nuvarande tillståndsperiod förklaras de begrepp som används i definitionen av kärnverksamhet. Det anges att begreppet sända syftar på linjära utsändningar av tv och radio, oavsett om det sker via marknät, satellit, kabel, ip-tv eller över internet. Begreppet tillhandahålla omfattar tillhandahållanden av program på begäran. Med fritt tillgängliga och öppna delar av internet avses att företagens utbud ska vara lätt för publiken att nå. Exempelvis ska det, vid sidan om kostnader för till exempel internetabonnemang och datatrafik, som huvudregel inte krävas särskild betalning för att få tillgång till företagens tjänster på internet. Det anges vidare att programbegreppet i definitionen har sin grund i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och innefattar även det som public service-företagen avser med klipp och kortare inslag (prop. 2018/19:136 s. 26).

I propositionen ges även några exempel på vad som anses vara kompletterande verksamhet. Det anges att program som enbart tillhandahålls på externa plattformar utgör kompletterande verksamhet.

Detsamma gäller innehåll som inte är programverksamhet, exempelvis text, oavsett var det tillgängliggörs. Mer konkreta exempel som ges är appar med spel för barn, UR:s olika lärarhandledningar och SR:s konsertverksamhet i Berwaldhallen. Det anges vidare att den kompletterande verksamheten inte får bedrivas på ett sätt som kan riskera att påverka kvaliteten på kärnverksamheten negativt eller att förtroendet för företagen ifrågasätts (s. 27–28).

Public service-företagen ska särskilja vad som är att betrakta som kärnverksamhet och kompletterande verksamhet och upprätthålla en god balans i omfattningen mellan dessa. Med en god balans mellan kärnverksamhet och kompletterande verksamhet anges att det med uttrycket avses att huvuddelen av företagens resurser och kapacitet läggs på kärnverksamheten (s. 28).

7.3. Överväganden och förslag

7.3.1. Uppdragen är att producera, sända och tillhandahålla ljud och rörlig bild

Bedömning: Vad som utgör respektive public service-företags

kärnverksamhet bör inte ändras. Däremot bör begreppsanvändningen i definitionen av kärnverksamhet ses över.

Definitionen av public service-uppdraget

Grunden i public service-företagens verksamhet är att producera, sända och tillhandahålla radio och tv till allmänheten enligt de villkor som ställs upp för verksamheten av riksdag och regering under en tillståndsperiod. I kapitel 5 föreslår kommittén att det i den nya lagen ska finnas en definition av public service-uppdraget och vad som ingår i det. Enligt förslaget består public service-uppdraget av att bedriva radio- och tv-verksamhet och verksamhet som är direkt ansluten till denna enligt de villkor som ställs upp i den nya lagen, villkor i de public service-beslut som kopplas till lagen, villkor i sändningstillstånd som gäller för marknätet och andra beslut som meddelats av regeringen med stöd av radio-_och_tv-lagen (dvs. de särskilda beslut om tillgänglighet till tv som gäller för SVT och UR).

Som framgår av avsnitt 2.4 omfattar begreppen radio och tv mer än vad som traditionellt har lagts i begreppen och omfattar sändningar och tillhandahållanden till allmänheten av program som består av ljud eller rörlig bild oavsett hur lyssnaren eller tittaren tar del av programmen.

Vad som utgör respektive public service-företags kärnverksamhet bör inte ändras

Det är viktigt att det finns tydliga avgränsningar av det uppdrag som respektive public service-företag har och som finansieras med allmänna medel. Som redogörs för ovan framgår ramarna för uppdragen av de villkor som gäller för företagens användning av allmänna medel, dvs. public service-avgiften. Enligt kommittén bör ingen ändring göras av vad som ingår i företagens kärnverksamhet. Däremot behöver begreppsanvändningen i definitionen av kärnverksamhet ses över så att det framgår att det i denna verksamhet ingår att producera, sända och tillhandahålla program som består av ljud eller rörlig bild. SR:s kärnverksamhet ska således under nästa tillståndsperiod vara att producera och sända program som består av ljud till allmänheten och att tillhandahålla program som består av ljud till allmänheten på företagets egna plattformar som finns på fritt tillgängliga och öppna delar av internet. Motsvarande ska gälla för SVT när det gäller program som består av rörlig bild och för UR när det gäller program som består av ljud eller rörlig bild.

Inte heller bör det göras någon ändring i definitionen av kompletterande verksamhet. Kompletterande verksamhet bör således även i fortsättningen vara verksamhet som syftar till att utveckla och stödja kärnverksamheten och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig den. Den kompletterande verksamheten ska utgå från och ha en tydlig koppling till kärnverksamheten. Liksom tidigare är innehåll som inte är ljud eller rörlig bild, exempelvis text och grafik, kompletterande verksamhet oavsett var innehållet publiceras. Det innebär att till exempel lärarhandledningar och övningsuppgifter som hör till de program som UR sänder och tillhandahåller på samma sätt som i dag är kompletterande verksamhet. Andra exempel är företagens tillgänglighetstjänster som underlättar för allmänheten att ta del av kärnverksamheten, utbildningsprojekt som exempelvis Fria ordets dag, föreläsningar, nyhetsbrev som informerar om utbudet och

annan kommunikation med publiken. Publiceringar som görs exklusivt på andra plattformar än företagens egna är också kompletterande verksamhet, även om publiceringarna består av ljud eller rörlig bild. Det bör understrykas att den kompletterande verksamheten inte får bedrivas på ett sätt som kan riskera att påverka kvaliteten på kärnverksamheten negativt eller att förtroendet för företagen ifrågasätts.

Innehållsuppdraget ska uppfyllas genom ljud och rörlig bild

I avsnitt 5.3.5 föreslås att villkor ska kunna ställas upp på publiceringar från public service-företagen oavsett vilken form innehållet har och var det distribueras till allmänheten. Det görs därmed ingen skillnad på om publiceringarna ingår i företagens kärnverksamhet eller kompletterande verksamhet. Det innebär att till exempel villkor om opartiskhet och saklighet och förbud mot reklam föreslås gälla oavsett vilken form innehållet i publiceringen har och hur det distribueras till allmänheten. I den meningen blir innehållsuppdraget teknikneutralt. Det finns dock anledning att förtydliga att ett teknikneutralt innehållsuppdrag inte innebär att uppdragen till public serviceföretagen blir multimediala och kan uppfyllas oavsett medieform. Även med ett teknikneutralt uppdrag ska innehållsuppdraget uppfyllas genom att producera, sända och tillhandahålla program till allmänheten som består av ljud eller rörlig bild. Som redogörs för ovan ska de andra medieformer som företagen använder, dvs. kompletterande verksamhet, syfta till att utveckla och stödja ljudet eller den rörliga bilden och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna verksamhet.

Användningen av text i den digitala verksamheten

Kommittén har övervägt om det i avgränsningen av uppdraget och vad avgiftsmedlen ska användas till bör införas en reglering av hur text får användas i public service-företagens digitala tjänster, liknande den som sedan 2022 finns i Finland, se avsnitt 5.2.9. I den finska lagen (Yle-lagen) finns en rad undantag från lagens huvudregel som är att Yles innehållstjänster huvudsakligen ska vara inriktade på publikationer som innehåller rörlig bild eller ljud. Regleringen innebär exempelvis att innehåll i textform om kultur och lärande inte behöver ha

något samband med en publikation som innehåller rörlig bild eller ljud. Något sådant samband behöver inte heller finnas när det gäller kort innehåll om snabba nyhetshändelser eller om nyhetssituationer med snabbt förlopp eller nyhetsinnehåll på samiska och romani samt på landets övriga minoritetsspråk.

Kommittén bedömer att en reglering i enlighet med den som finns i Yle-lagen inte skulle leda till att ramarna för public service-företagens uppdrag blir tydligare. Snarare skulle en sådan reglering kunna öppna upp för mer textanvändning utan koppling till ljud eller rörlig bild. Exempelvis skulle UR, till skillnad från i dag, inom ramen för sitt uppdrag kunna publicera innehåll inom utbildningsområdet enbart i form av text och utan samband med företagets program med ljud eller rörlig bild.

Som framgår av avsnitt 9.3.5 har Tidningsutgivarna (TU) lämnat ett förslag som innebär att public service-företagen enbart ska tillåtas publicera texter som sammanfattar innehållet i program i rörlig bild eller ljud och som består av högst 90 ord, med vissa uppräknade undantag. Även undantagen bygger dock i huvudsak på en begränsning av text till högst 90 ord. Även om TU:s förslag syftar till att begränsa textanvändningen i public service-företagens digitala nyhetstjänster omfattar förslaget allt digitalt tillhandahållande av text. Kommittén bedömer att även en sådan reglering skulle behöva kompletteras med en lång rad undantag. Exempelvis skulle undantag behöva göras för att snabbt nå ut med information till allmänheten vid allvarliga nyhetshändelser, krissituationer och vid höjd beredskap. Med en begränsning av antalet ord som public service-företagen får publicera digitalt skulle det vidare inte vara möjligt att komplettera ett program med information om hur en granskning gått till och vilket underlag den bygger på genom exempelvis statistikuppgifter, grafik och annat bakgrundsmaterial. Det skulle inte heller vara möjligt för public service-företagen att publicera statistikuppgifter kring val eller, som gjordes under pandemin, med uppgifter om bland annat smittspridning och dödstal.

Kommittén bedömer att det skulle vara mycket svårt att formulera en reglering, som ska gälla i åtta år, med undantag som täcker varje situation då text kan bedöva användas i verksamheten och som inte riskerar att träffa fel. Särskilt som regleringen skulle behöva ta höjd bland annat för framtida teknikutveckling och möjligheterna att utveckla användarvänliga tjänster och tillgänglighetstjänster. Med

hänsyn till de undantag som skulle behöva göras kan också ifrågasättas om en sådan reglering skulle bli tydlig och överblickbar.

Att införa en detaljreglering av hur public service-företagen får använda text digitalt skulle vidare innebära ett principiellt avsteg från hur uppdraget till public service har reglerats fram till nu. Att riksdag och regering anger ramarna för verksamheten och de riktlinjer som ska gälla för denna och inte detaljreglerar uppdraget har ansetts vara en viktig förutsättning för att värna verksamhetens oberoende och integritet (se t.ex. prop. 1995/96:161 s. 47, prop. 2000/01:94 s. 11, prop. 2005/06:112 s. 20, prop. 2008/09:195 s. 18 och 34). Det kan därför också ifrågasättas om en sådan reglering skulle upprätthålla och värna public service-verksamhetens oberoende, som enligt direktiven är en utgångspunkt för de förslag som kommittén ska lämna.

Den detaljreglering av textanvändning som TU efterfrågar är inte heller nödvändig för att definitionen av public service-uppdraget ska vara förenlig med EU:s statsstödsbestämmelser. Kommittén delar tidigare bedömning att avgränsningen av respektive public serviceföretags uppdrag genom definitionen av kärnverksamhet och kompletterande verksamhet är tydlig och klar och att definitionen av public service-uppdraget är förenligt med statsstödsreglerna (SOU 2018:50 s. 78 och prop. 2018/19:136 s. 118). Genom förslagen i avsnitt 5.3.3, där det i den nya lagen tas in en definition av public service-uppdraget, bedöms vidare public service-uppdraget och gränserna för det att bli ännu tydligare. Även förslaget om att ta bort villkoret om att det ska råda god balans i omfattningen mellan kärnverksamhet och kompletterande verksamhet bidrar till att tydliggöra att företagens innehållsuppdrag ska uppfyllas genom ljud eller rörlig bild.

Det är viktigt att företagen genom sin verksamhet inte påverkar konkurrensen på mediemarknaden på ett oproportionerligt sätt, utan tvärtom att verksamheterna bidrar till en mediemångfald och ger ett tydligt mervärde i det samlade medieutbudet i hela landet. I avsnitt 9.3 behandlas frågan om tillhandahållande av text vid sidan av ljud och rörlig bild i nyhetsverksamheten.

Begreppsanvändningen i definitionen av kärnverksamhet bör ses över

Även om ingen ändring föreslås av vad som ingår i respektive public service-företags kärnverksamhet bör det tydliggöras vilken verksamhet som ingår i begreppet. Enligt nuvarande definition av kärnverksamheten omfattas radio- och tv-program som sänds eller tillhandahålls allmänheten. En definition av begreppet tv-program finns i radio-_och_tv-lagen (2010:696). När begreppet tv-program togs in i definitionen av kärnverksamhet var definitionen av ett tv-program i lagen program som huvudsakligen består av rörliga bilder med eller utan ljud. Definitionen preciserades genom en ändring som trädde i kraft den 1 december 2020. I dag är lagens definition av tv-program program som huvudsakligen består av rörliga bilder med eller utan ljud som ingår i tv-sändning eller i beställ-tv. Radio-_och_tv-lagen innehåller ingen definition av radioprogram eller ljudradioprogram. Beställ-tv och beställradio definieras i radio-_och_tv-lagen som en tjänst där en leverantör av medietjänster i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte tillhandahåller allmänheten tv-program eller ljudradioprogram med hjälp av elektroniska kommunikationsnät – på begäran av användaren, – vid en tidpunkt som användaren väljer, och – från en katalog med program som leverantören har valt ut.

Genom att definitionen av tv-program ändrades i radio-_och_tv-lagen 2020 riskerar det bli otydligt vad som omfattas av begreppen radio- och tv-program när de används i definitionen av kärnverksamhet. Det finns därför anledning att byta ut begreppen mot program som

består av ljud respektive program som består av rörlig bild. På så sätt

tydliggörs att program som består av ljud eller rörlig bild ingår i företagets kärnverksamhet även om programmen inte ingår i tjänsterna beställ-tv eller beställradio enligt definitionen av dessa tjänster i radio-_och_tv-lagen. Det blir därmed också tydligt att programdefinitionen har sin grund i YGL och omfattar även klipp och kortare inslag i företagens digitala tjänster, vilket även tidigare har varit avsikten (prop. 2018/19:136 s. 26).

Därutöver finns det anledning att se över hur begreppen används när villkoren flyttas över från medelsvillkoren till de public service-

beslut som föreslås i avsnitt 5.4.1, så att begreppsanvändningen blir enhetlig och konsekvent. Till exempel anges i dag i medelsvillkoren att det för att nå tittarna och lyssnarna är nödvändigt att kärnverksamheten distribueras på olika plattformar. Det framstår dock som att det snarare är företagens programutbud än deras kärnverksamhet som avses.

7.3.2. Villkoret om god balans ska tas bort

Förslag: Villkoret om att upprätthålla en god balans i omfatt-

ningen mellan kärnverksamhet och kompletterande verksamhet ska inte längre ställas upp.

Bedömning: Att villkoret om god balans tas bort tydliggör att

huvuddelen av public service-företagens resurser och kapacitet ska användas till företagens respektive kärnverksamhet. Public service-företagen bör även i fortsättningen särskilja vad som är att betrakta som kärnverksamhet och kompletterande verksamhet.

I dag framgår av medelsvillkoren att public service-företagen ska upprätthålla ”en god balans” i omfattningen mellan kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten. Villkoret om god balans infördes inför den tillståndsperiod som inleddes 2007. Då omfattade kärnverksamheten enbart att producera och sända radio- och tv-program till allmänheten. I den kompletterande verksamheten ingick public service-företagens verksamhet i andra medier än radio och tvsändningar, exempelvis den verksamhet som företagen bedrev på internet. I förarbetena angavs att det ansågs särskilt viktigt för företagen att upprätthålla en god balans mellan verksamheterna eftersom den kompletterande verksamheten inte alltid kunde utnyttjas av alla som betalade den dåvarande tv-avgiften (prop. 2005/06:112 s. 34). I propositionen inför nuvarande tillståndsperiod anges att med god balans avses att huvuddelen av programföretagens resurser och kapacitet läggs på företagens kärnverksamhet (prop. 2018/19:136 s. 28).

Numera ingår public service-företagens sändningar och tillhandahållanden av program som består av ljud eller rörlig bild på egna plattformar på internet i kärnverksamheten. Enligt kommittén finns därför inte längre skäl att ange att det ska råda en god balans i om-

fattningen mellan kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten, vilket kan uppfattas som att det kan eller bör upprätthållas en jämvikt mellan verksamheterna. Det kan i sin tur riskera att leda till en osäkerhet kring var public service-företagens prioriteringar bör ligga. I stället finns anledning att framhålla att det är på respektive företags kärnverksamhet som huvuddelen av företagets resurser ska läggas och att den kompletterande verksamheten ska vara just kompletterande till denna verksamhet.

Det bör dock även i fortsättningen ställas upp ett villkor om att företagen ska särskilja vad som är företagens kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. I avsnitt 15.3.4 bedömer kommittén att det i redovisningen av detta villkor bör ingå att ange om en digital innehållstjänst faller inom ramen för kärnverksamheten respektive den kompletterande verksamheten.

8. Hur public services innehållsuppdrag ska utformas

I kapitlet behandlas hur innehållsuppdraget till public service-företagen ska utformas under nästa tillståndsperiod, med utgångspunkt i beskrivningen av public service-företagens roll och betydelse för mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden.

8.1. Kommitténs uppdrag

I direktiven konstateras att innehållsuppdraget i huvudsak har varit oförändrat under de senaste tillståndsperioderna. Inför nuvarande tillståndsperiod 2020–2025 bedömde regeringen att det breda innehållsuppdraget och övriga innehållsvillkor i huvudsak borde gälla under tillståndsperioden (prop. 2018/19:136 s. 57). Riksdagen instämde i denna bedömning (bet. 2019/20:KrU2, rskr. 2019/20:20). Enligt direktiven behöver public service-verksamheten, i ett delvis nytt medielandskap, utvecklas som en del av den demokratiska infrastrukturen. Det gäller särskilt eftersom det efter ändringarna i yttrandefrihetsgrundlagen den 1 januari 2023 finns möjlighet att ställa upp innehållsvillkor för all public service-verksamhet oavsett hur utbudet tillhandahålls.

Kommittén har i uppdrag att – med utgångspunkt i beskrivningen av public service-företagens roll

och betydelse för mångfalden och konkurrensen på mediemarknaden föreslå hur innehållsuppdraget ska utformas för nästa tillståndsperiod med särskilt fokus på folkbildning och journalistik för hela landet, – analysera om speglingsuppdraget är ändamålsenligt utformat och

vid behov föreslå förändringar, samt

– lämna förslag på hur uppdraget rörande svenska språket, de natio-

nella minoritetsspråken och teckenspråket kan stärkas i syfte att uppnå hög kvalitet i utbudet.

Kommittén ska i arbetet med att föreslå vad som ska ingå i uppdraget ha som utgångspunkt att förslagen ska stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende och ta hänsyn till behovet av en välfungerande mediemarknad, med både ett starkt och oberoende public service och livskraftiga kommersiella medier.

8.2. Nuvarande innehållsuppdrag

I dag framgår public service-företagens innehållsuppdrag av respektive företags sändningstillstånd. Där framgår bland annat att sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Public serviceföretagen ska erbjuda ett mångsidigt programutbud, i vilket ligger att ha ett varierat utbud på det svenska språket. Programverksamheten ska som helhet bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv samt utmärkas av hög kvalitet och nyskapande form och innehåll. Programmen ska utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Programutbudet ska också spegla förhållanden i hela landet och den variation som finns i befolkningen samt som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Public service-företagen ska beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme ska ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Det ställs även upp särskilda villkor när det gäller företagens nyhetsverksamhet, kulturutbud och programutbud för barn och unga samt för personer med funktionsnedsättning. Villkor ställs också upp när det gäller programutbud på de nationella minoritetsspråken, teckenspråk och andra minoritetsspråk. För SR och SVT gäller att det mångsidiga programutbudet ska omfatta allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. För UR ställs villkor om att företaget ska koncentrera sin programverksamhet till utbildningsområdet.

8.3. Övergripande utgångspunkter

Målen för mediepolitiken är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadlig mediepåverkan (prop. 2014/15:1 utg. omr. 17, bet. 2014/15:KrU6, rskr. 2014/15:96). Mediepolitiken syftar till att skapa goda förutsättningar för en mångfald av självständiga medieaktörer som bidrar till att stärka en fri åsiktsbildning, ett fritt utbyte av idéer liksom en aktiv granskning av samhällets makthavare.

Public service-företagen är verksamma på en konkurrensutsatt mediemarknad, men är också en väsentlig del av mångfalden på denna marknad. Public service-verksamhetens legitimitet bygger på att den kan tillgodose demokratiska, sociala och kulturella behov i samhället, samtidigt som mångfalden på mediemarknaden kan upprätthållas.

Att regering och riksdag anger ramarna för verksamheten och de riktlinjer som ska gälla för denna och inte detaljreglerar uppdraget har ansetts vara en viktig förutsättning för att värna verksamhetens oberoende och integritet (se exempelvis prop. 1995/96:161 s. 47, prop. 2000/01:94 s. 11, prop. 2005/06:112 s. 20 och prop. 2008/09:195 s. 18). Det är viktigt att innehållsuppdraget formuleras utifrån de övergripande krav och förväntningar som allmänheten har rätt att ställa på verksamheten. I detta ligger också ett ansvar för företagen att redovisa hur de lever upp till uppdraget för att det ska vara möjligt att följa upp att verksamheten bedrivs enligt de riktlinjer som ställts upp.

8.4. Överväganden och förslag

8.4.1. Ett teknikneutralt innehållsuppdrag

I avsnitt 5.4.2 föreslås att de villkor som ställs upp för företagens innehållsuppdrag ska gälla oavsett hur programutbudet distribueras till allmänheten. Genom förslaget blir innehållsuppdraget teknikneutralt och innehållsvillkoren kommer därmed, förutom för sändningarna i marknätet, även att gälla för det utbud som sänds eller tillhandahålls på internet. Kommittén bedömer att de villkor i sändningstillstånden som i dag gäller för innehållet – om inget annat följer av de förslag som lämnas i detta kapitel – i sak bör gälla även under kommande tillståndsperiod.

8.4.2. Ett brett formulerat innehållsuppdrag

Bedömning: Innehållsuppdraget bör under nästa tillståndsperiod

vara brett formulerat. Det bör därför fortsatt ställas krav på public service-företagen att erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper. Programverksamheten bör som helhet utmärkas av hög kvalitet, och nyskapande form och innehåll. I detta ligger att tillhandahålla ett varierat utbud på det svenska språket, att programmen utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet, att programutbudet speglar förhållanden i hela landet och hela befolkningen samt som helhet präglas av folkbildningsambitioner. I detta ligger också att ge utrymme för en mångfald av åsikter och meningsyttringar.

Av direktiven framgår att det i Sverige under lång tid funnits en bred politisk enighet om att en välfungerande mediemarknad bygger på en kombination av ansvarstagande kommersiella medier och ett starkt och oberoende public service med högt förtroende hos allmänheten. Att public service-företagen kan upprätthålla integritet och redaktionellt oberoende så att verksamheten kan bedrivas självständigt i förhållande till ekonomiska och politiska intressen i samhället har också återkommande betonats som en grundläggande förutsättning för public service. Kommittén delar dessa utgångspunkter.

Legitimiteten i att public service finansieras av allmänheten ligger i att verksamheten är en kollektiv nyttighet som har ett demokratiskt värde för samhället. Av det följer att verksamheten bör rikta sig till hela befolkningen och vara en angelägenhet för alla. Av det följer också att även den som inte tar del av utbudet från public service har nytta av att public service finns och fungerar.

Genom uppdragen i allmänhetens tjänst har public service-företagen en unik roll och ett särskilt ansvar. Grundläggande är att verksamheten präglas av oberoende och en stark integritet och att innehållet är opartiskt och sakligt. Tillgången till opartisk och saklig information är av yttersta vikt i en omvärld där medieanvändningen är alltmer individualiserad och där desinformation och påverkanskampanjer utmanar de värderingar som vårt demokratiska samhälle bygger på. Public service-företagen har med sina breda uppdrag även

en viktig roll för sammanhållningen och gemenskapen i vårt land och fyller centrala behov i samhället. Kommittén bedömer att rollen i att bidra till sammanhållning och att skapa gemensamma referensramar i såväl vardag som i oroliga tider framöver blir allt viktigare. I sammanhanget bör även understrykas att förtroendet för public serviceföretagen är av yttersta vikt och att det ligger ett stort ansvar på företagen att nå de som i dag har ett lägre förtroende eller som saknar en relation till public service.

Ett brett formulerat innehållsuppdrag med ett mångsidigt programutbud med hög kvalitet och nyskapande form och innehåll är enligt kommittén viktigt för att public service även fortsättningsvis ska kunna vara en del av den demokratiska infrastrukturen, ha ett högt förtroende hos allmänheten och därmed kunna vara en angelägenhet för hela befolkningen. Uppdraget att tillhandahålla nyheter, kultur, kunskap och bildning är centralt, liksom program för barn och unga och program på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk. Lika viktigt är uppdraget att tillgängliggöra utbudet för personer med funktionsnedsättning, att spegla hela landet och att ge utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. I en globaliserad medievärld har därutöver public services ansvar för ett utbud av hög kvalitet på det svenska språket som speglar svenska förhållanden blivit allt viktigare och betydelsen bedöms öka framöver. Att allmänheten nås av oberoende och saklig information är dessutom av avgörande betydelse när samhället befinner sig under stora påfrestningar, höjd beredskap och ytterst krig. Som framhålls av Försvarsberedningen i rapporten Kraftsamling, Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret (Ds 2023:34) lägger ett starkt public service i fredstid, med ett högt förtroende hos allmänheten och bred geografisk spridning, grunden för public services roll även vid höjd beredskap (s. 240).

Det går inte att bortse ifrån att public service verkar på konkurrensutsatta marknader. Verksamhetens legitimitet bygger på att den kan tillgodose demokratiska, sociala och kulturella behov i samhället samtidigt som mångfalden på mediemarknaden kan upprätthållas. För att public service ska vara en viktig del av en välfungerande svensk mediemarknad och bidra till att bevara en mångfald av medier är det viktigt att public service-företagen tar ett särskilt ansvar för de områden som de kommersiella aktörerna inte täcker och att detta prioriteras i verksamheten. En viktig utgångspunkt är att

företagen ska kunna motivera hela det programutbud som erbjuds utifrån sina uppdrag i allmänhetens tjänst, eftersom verksamheten bekostas av allmänheten. Det är därför också av stor betydelse att public service erbjuder produktioner av hög kvalitet och att utbudet som helhet ger ett tydligt mervärde i det samlade medieutbudet. Att utbudet från public service ska ge ett tydligt mervärde i det samlade medieutbudet står inte i motsättning till ett brett formulerat innehållsuppdrag. Tvärtom är ett brett formulerat uppdrag – som innehåller olika genrer och ämnen och som riktar sig till olika målgrupper – av vikt för att public service ska se till hela befolkningens behov och intressen, för att på så sätt vara en angelägenhet för hela befolkningen. Det innebär emellertid inte att företagen ska styras av att maximera antalet tittare och lyssnare. Det innebär inte heller att alla ska tycka om eller vilja ta del av allt det som public service erbjuder.

Sammantaget bör det därför även under nästa tillståndsperiod ställas krav på public service-företagen att erbjuda ett mångsidigt programutbud med hög kvalitet och nyskapande form och innehåll, som omfattar såväl det breda anslaget som mer särpräglade programtyper. Som kommittén redogjort för ovan innebär det att public service bör kunna erbjuda program inom olika genrer och ämnen som riktar sig till olika målgrupper, för att kunna tillgodose behov och intressen hos befolkningen i hela landet. Hela utbudet ska dock kunna motiveras utifrån uppdraget.

8.4.3. Betydelsen av att programverksamheten utövas opartiskt och sakligt

Bedömning: Att programverksamheten ska utövas opartiskt och

sakligt och med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet är helt centralt och en grundläggande förutsättning för allmänhetens förtroende för public service.

I avsnitt 5.3.6 föreslås att det av den nya lagen om public service ska framgå att programverksamheten ska utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet. Kravet föreslås gälla alla publiceringar från public service oavsett vilken form innehållet har och var det distribueras. Att programverksamheten utövas opartiskt och sakligt och att dessa krav kan följas

upp och granskas är en central och grundläggande förutsättning för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet. Villkoret har funnits sedan sändningarna inleddes och är grundläggande för public service-uppdraget. I avsnitt 15.4.2 föreslås att det under tillståndsperioden ska genomföras studier för att belysa centrala aspekter av public service-företagens verksamhet, i syfte att stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende. En aspekt i programverksamheten som föreslås belysas är villkoret om opartiskhet.

8.4.4. Svenska språket och en svensk kontext

Bedömning: Uppdraget till public service-företagen rörande det

svenska språket är allt viktigare. Uppdraget har stor betydelse för det svenska språkets användning och utveckling. Uppgiften att erbjuda ett varierat utbud på det svenska språket är central för ett litet språkområde som svenskan och av särskild betydelse för företagens kulturuppdrag.

Förslag: Public service-företagen ska fortsatt erbjuda ett varierat

utbud på det svenska språket och ha ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Av villkoren ska framgå att språkvårdsfrågor särskilt ska beaktas i verksamheten.

Uppdraget är allt viktigare

Public service-företagens uppdrag som rör det svenska språket är allt viktigare. Svenskan är ett litet språkområde och public service-företagens ansvar för det svenska språket och uppdraget att tillhandahålla ett varierat utbud på svenska blir alltmer betydelsefullt i ett globaliserat medielandskap där Sverige utgör en begränsad marknad. Det svenska språket utmanas på ett aldrig tidigare skådat sätt. Uppgiften för public service att erbjuda ett varierat utbud på det svenska språket är därför central och växer i betydelse. Uppdraget har stor betydelse för det svenska språkets användning och utveckling. I ett medielandskap där svenskarnas medievanor är och blir alltmer diversifierade, och där marknaden särskilt för rörlig bild präglas av en domi-

nans av anglosaxiskt innehåll, ansvarar public service-företagen för att det finns tillgång till ett utbud av exempelvis nyheter, kultur, drama och barnprogram på svenska som speglar en svensk verklighet och som utgår från svenska perspektiv. Detta gäller i allt högre utsträckning även för ljudmarknaden. Ett varierat utbud i olika genrer på svenska språket som vänder sig till en svensk publik och speglar ett svenskt sammanhang har ett särskilt värde både för medielandskapet och för samhället som helhet. Ett utländskt programutbud riktat till barn med svenskt tal kan exempelvis aldrig ersätta program som är gjorda för en svensk målgrupp.

Genom ett varierat utbud av program på svenska kan företagen även främja språklig inlärning och språklig utveckling, bland annat hos barn och unga och personer som inte har svenska som förstaspråk. Kunskaper i svenska språket är en viktig nyckel till utbildning, arbetsmarknad och integration i samhället. Här har samtliga public service-företag en stor betydelse, inte minst UR med sitt utbud av program som syftar till att stärka språkkunskaper hos olika målgrupper.

Ett aktivt språkvårdsarbete är en viktig del av public service-företagens verksamhet. Språket i företagens program får ett starkt genomslag och har därigenom stor betydelse för svenskans utveckling inom olika språkliga domäner. Hur språket används är i sammanhanget av stor vikt. I det språkvårdande uppdraget ingår även att verksamheten med olika digitala verktyg och textning är av hög kvalitet. Public service-företagen har därutöver ett stort ansvar för att översättningar görs korrekt, både till och från det svenska språket. Kommittén anser därför att det nuvarande villkoret om att språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten bör skärpas så att det framgår att språkvårdsfrågor särskilt ska beaktas i verksamheten.

Vikten av hög kvalitet

Public service-företagens programverksamhet ska som helhet utmärkas av hög kvalitet och nyskapande form och innehåll. Det omfattar således även uppdraget som rör det svenska språket och utbudet på svenska. I kommitténs uppdrag ligger att lämna förslag på hur uppdraget rörande svenska språket kan stärkas i syfte att uppnå hög kvalitet i utbudet. Enligt kommitténs bedömning bör, som framgår ovan, språkvårdsfrågor beaktas i högre grad, men därutöver finns inte

skäl att ändra uppdraget som det är formulerat i dag då det redan är tydligt och starkt. Däremot vill kommittén understryka vikten av att uppdraget i alla delar utmärks av hög kvalitet. Det gäller som framhålls ovan såväl innehållet i programutbudet som användningen av språket i verksamheten.

Public services roll och ansvar för ett kulturutbud på svenska

Den svenska mediemarknaden påverkas i dag i stor utsträckning av närvaron av globala företag inom sociala medier och streaming där innehållet och programmen som erbjuds publiken till största delen – inom såväl ljud som rörlig bild – är på engelska och har en anglosaxisk kontext. Public service-företagen har därmed en allt större betydelse för tillgången till ett kvalitativt innehåll på svenska. Kommittén gör bedömningen att denna betydelse kommer att bli allt viktigare under nästa tillståndsperiod. Den senare tidens utveckling på mediemarknaden för rörlig bild visar på svårigheterna med att få lönsamhet i produktioner på ett litet språk som svenskan och det är svårt att förutse i vilken omfattning den kommersiella marknaden framöver kommer att producera program som till exempel högkvalitativt drama på svenska, med ett svenskt innehåll och om svenska förhållanden. För bara två år sedan såg det ut som att de globala strömningstjänsterna skulle satsa stort på svenskspråkigt innehåll. Flera av de globala aktörerna, och även vissa lokala aktörer, har dock på kort tid lagt om sina planer vilket har lett till att efterfrågan på svenska manusproduktioner har minskat. För att allmänheten ska ha tillgång till ett brett utbud av svenskt innehåll när den kommersiella delen av medielandskapet inte har möjlighet att producera och tillgängliggöra svenskt originalmaterial är public service-företagens kulturuppdrag av stor betydelse även ur ett språkligt perspektiv. Genom sin finansiering och breda uppdrag har public service-företagen möjlighet att stå för långsiktighet och kontinuitet på produktionsmarknaden, till exempel genom att tillgängliggöra innehåll som inte självklart har kommersiell bärkraft. Det gäller inte minst tv-drama och lång spelfilm som är kostsamma att göra och därmed att få lönsamhet i, se vidare avsnitt 10.3.1. Förutom i rollen som producent, beställare eller samproducent av svenskt programinnehåll är public service-företagen dessutom mycket viktiga nationalscener för musik, scenkonst, film,

bildkonst och litteratur. Exempelvis har svensk film på SVT cirka 25 miljoner visningar per år, vilket motsvarar en svensk marknadsandel på 40–45 procent.

Arkiven – en del av det svenska kulturarvet

Public service har producerat innehåll i snart 100 år och public serviceföretagens arkiv utgör därmed en viktig del av det svenska kulturarvet. Frågan om public service-företagens arkiv har uppmärksammats i tidigare utredningar och propositioner, ofta utifrån allmänhetens tillgång till det gemensamma kulturarvet, men även bevarandefrågor har betonats. I nuläget har public service-företagen inget utpekat uppdrag att bevara sina programarkiv. Företagen har en skyldighet att leverera pliktexemplar till Kungliga biblioteket som bevarar företagens radio- och tv-program, men äldre material omfattas inte och det som levereras är i lågupplöst format. I propositionen Ett modernt public service nära publiken – villkor 2020–2025 (prop. 2018/19:136) framhölls att public service-företagen har ett fortsatt stort ansvar för arkiven, bland annat utifrån att utvecklingen inom forskningen kan ställa nya kvalitetskrav på arkivmaterialet, och att företagen bör se till att deras unika audiovisuella kulturarv bevaras. Därutöver betonades särskilt det långsiktiga bevarandet av det analoga filmarv som finns i SVT:s arkiv (s. 66).

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att överväga om det bör ställas upp särskilda villkor när det gäller public service-företagens ansvar för att bevara sina arkiv. Eftersom arkiven är en del av det svenska kulturarvet finns enligt kommittén ändå anledning att framhålla vikten av att dessa bevaras. Det innehåll som public serviceföretagen har producerat genom historien har det svenska folket betalat för och det är en viktig uppgift att säkra att det bevaras för att kunna göras tillgängligt för framtida tittare och lyssnare. Att originalmaterial i arkiven bevaras är en förutsättning för att det innehåll som finns där ska kunna digitaliseras och tillgängliggöras i framtiden.

Enligt kommittén kan det finnas anledning att överväga om det finns andra aktörer med rätt inriktning och kompetens som kan ta över ansvaret för bevarandet av visst material för att säkerställa en långsiktigt god förvaring. Det gäller exempelvis audiovisuellt material som drama och film. Kommittén noterar att den pågående filmutredningen

(Ku2024:01) har i uppdrag att analysera förutsättningarna för att främja ett levande filmarv som bevaras, används och utvecklas (dir. 2024:10).

8.4.5. Folkbildningsuppdraget

Bedömning: Folkbildning är en central del av innehållsuppdra-

get. Medie- och informationskunnighet, MIK, är en naturlig och viktig del av folkbildningsuppdraget.

Förslag: Villkoret om att programutbudet som helhet ska präglas

av folkbildningsambitioner ska gälla även nästa tillståndsperiod.

Det ska inte längre ställas krav på UR att vidga sitt utbildningsutbud, i betydelsen att UR ska öka sin programverksamhet på utbildningsområdet under tillståndsperioden.

Folkbildning – en central del av innehållsuppdraget

I sändningstillstånden ställs i dag krav på att programutbudet från public service-företagen som helhet ska präglas av folkbildningsambitioner. I direktiven betonas att folkbildningsuppdraget är en central del av public service-uppdraget. Kommittén delar denna uppfattning. En fungerande demokrati kräver välinformerade, reflekterande och medvetna medborgare. Centralt för det demokratiska uppdrag som har anförtrotts public service är därför att företagens utbud präglas av folkbildningsambitioner. Public service har genom sin särskilda ställning en unik möjlighet att på olika sätt ge bildning till publiken. Med ett utbud präglat av folkbildningsambitioner för både barn, unga och vuxna kan public service-företagen bidra till att möta utmaningar som växande informationsklyftor, polarisering och faktaresistens. Detta kommer att bli allt viktigare under nästa tillståndsperiod. Ett utbud präglat av folkbildningsambitioner som spänner över olika genrer och ämnen är även viktigt för att väcka människors nyfikenhet, öka deras kunskap och ge nya perspektiv.

Medie- och informationskunnighet, MIK, bör fortsatt vara en naturlig och viktig del av folkbildningsuppdraget. För att kunna vara en medveten medieanvändare och för att kunna upptäcka och motstå bland annat påverkanskampanjer och desinformation är MIK väsent-

ligt. I och med utvecklingen av AI och möjligheten att framställa ljud och bild artificiellt är det allt svårare att källkritiskt kunna navigera i vad som är sant eller falskt. Som Försvarsberedningen framhåller i rapporten Kraftsamling förändrar AI i grunden det sätt som information, skapas, hanteras och bearbetas. Det innebär helt nya möjligheter, men också nya utmaningar vad gäller otillbörlig informationspåverkan genom att stora mängder information kan genereras, bearbetas och spridas på ett sätt som gör det ännu svårare att skilja falsk information från korrekt (Ds 2023:34 s. 248). För public service ställer det stora krav på det journalistiska arbetet med att verifiera fakta för att ge publiken en saklig och allsidig bild av samhället och omvärlden. Kommittén ser positivt på det arbete som bedrivs inom nyhetsverksamheten hos public service-företagen, exempelvis genom SVT:s verifieringsdesk som arbetar med nya sätt att faktagranska och verifiera bildinnehåll.

I och med utvecklingen av AI och övrig teknik- och samhällsutveckling, men även den alltmer individualiserade medieanvändningen och mångfalden av informationskanaler, bedömer kommittén att public service-företagens arbete med att stärka MIK hos allmänheten fyller en allt viktigare funktion, bland annat när det gäller förmågan att stå emot desinformation och påverkanskampanjer. Förutom att vara en viktig del i folkbildningsuppdraget är MIK även en självklar del i UR:s programverksamhet på utbildningsområdet.

Det livslånga lärandet

UR, som ska koncentrera sin verksamhet till utbildningsområdet, ska därutöver tillhandahålla ett utbud av folkbildningsprogram. Uppdraget i denna del lades till inför tillståndsperioden 2010–2013 för att förtydliga att UR:s verksamhet är bredare än att tillhandahålla utbildningsmaterial till utbildningsväsendet (prop. 2008/09:195 s. 48– 50). Enligt kommittén är UR:s uppdrag i denna del fortsatt viktigt. Det ger UR möjlighet att tillhandahålla ett utbud av bildande program även för de som inte omfattas av utbildningsområdet, till exempel äldre, och bidrar till ett livslångt lärande. Även denna del av uppdraget bör dock enligt kommittén ha en tydlig inriktning på ett utbud som kombinerar lärande och pedagogik för att undvika överlappningar mellan public service-företagens uppdrag.

UR:s utbildningsuppdrag i en teknikneutral kontext

UR ska enligt sitt nuvarande uppdrag utveckla och vidga sitt utbildningsutbud. Enligt kommittén kan villkor som innebär krav på ökning eller förstärkning under tillståndsperioden upplevas som otydliga när det inte framgår från vilken nivå som ökningen ska göras och hur stor denna ska vara. Sådana villkor blir också svåra att redovisa och följa upp. Villkoret om att UR ska vidga sitt utbildningsutbud bör därför omformuleras så att det inte kan uppfattas som att det innebär ett krav på en ökning av utbudet. I och med att public service-företagens innehållsuppdrag blir teknikneutrala kommer UR dessutom att kunna uppfylla sitt uppdrag såväl i marknätet som på internet. Med ett teknikneutralt uppdrag bör det även av den anledningen inte längre ställas krav på UR att öka sitt utbildningsutbud under tillståndsperioden. Företrädare för läromedelsförlag har uttryckt en oro för att en fortsatt ökning av UR:s utbildningsutbud utifrån ett teknikneutralt uppdrag riskerar medföra en ökad konkurrenssituation i förhållande till den del av läromedelssektorn som tillhandahåller digitala läromedel.

I sammanhanget är det dessutom viktigt att framhålla att UR:s programverksamhet på utbildningsområdet även fortsatt ska inriktas på att förstärka, bredda och komplettera de insatser som görs av andra på området.

8.4.6. Journalistik för hela landet

Bedömning: Kvalitativ journalistisk nyhetsförmedling på natio-

nell, regional och lokal nivå är en central del av vårt demokratiska system och bör värnas. Som del av SR:s och SVT:s nyhetsverksamhet är bevakningen av svagt bevakade områden av stor betydelse. Det gäller såväl bevakning av svagt bevakade geografiska områden som svagt bevakade ämnesområden.

Förslag: Det ska inte ställas krav på SR och SVT att stärka den jour-

nalistiska bevakningen av svagt bevakade områden under nästa tillståndsperiod. Det ska dock fortsatt ställas krav på företagen att ha en journalistisk bevakning av dessa områden.

Högkvalitativ, mångsidig och opartisk nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet

Nyhetsuppdraget är centralt för både SR:s och SVT:s uppdrag. En viktig del av uppdraget är att nyhetsförmedling och samhällsbevakning utgår från olika perspektiv så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Detta kompletteras med krav på företagen att ha en decentraliserad organisation som skapar goda förutsättningar för självständigt beslutsfattande på regional och lokal nivå. Den lokala och regionala organisationen ska vidare ges tillräckliga resurser för att effektivt kunna spegla respektive områdes särprägel och egenart. Organisationen ska enligt villkoren utformas med syfte att möjliggöra hög närvaro av personer ute i landet med kunskap om och förankring i de olika regionerna. Det ställs också krav på att nyhetsverksamheterna ska bedrivas så att de olika självständiga nyhetsredaktionerna inom företagen oberoende av varandra kan fatta beslut med skilda perspektiv.

I direktiven understryks vikten av att public service även i framtiden kan leverera en högkvalitativ, mångsidig och opartisk nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet. Tillgången till saklig och oberoende nyhetsrapportering och information är enligt direktiven av särskild vikt när samhället utsätts för kriser och oförutsedda händelser samt för samhällets förmåga att hantera till exempel otillbörlig informationspåverkan och även i detta arbete har public service en betydande roll. Kommittén delar denna utgångspunkt. Tillgången till en kvalitativ nyhetsförmedling på nationell, regional och lokal nivå är enligt kommittén en central del av vårt demokratiska system. Det är även av stor betydelse för förtroendet för journalistiken i stort att hela befolkningen upplever att nyhetsjournalistiken belyser deras vardag. Den lokala journalistiken har i det avseendet en viktig funktion att fylla och det är också centralt att lokala nyheter förmedlas på nationell nivå. Genom att ta del av lokal journalistik är det möjligt att följa med i vad som händer i samhället i stort och därmed kunna fatta bättre grundade beslut. Den lokala nyhetsförankringen har allt sedan 1970-talet varit en grundläggande del av public service-uppdraget. Genom SR:s och SVT:s nyhetsverksamhet utifrån opartiskhet och saklighet ges möjlighet för befolkningen att kunna vara orienterad och ta ställning i olika samhällsfrågor. Det gäller även vid kriser och höjd beredskap. Som Försvarsberedningen understryker i rapporten

Kraftsamling har public service en särställning vid kriser och höjd beredskap genom sina breda uppdrag i allmänhetens tjänst, sin stabila finansiering, de höga kraven på tillgänglighet och det förtroende allmänheten hyser för företagens verksamhet (Ds 2023:34 s. 252).

Som helhet är vidare en kombination av en oberoende public service-verksamhet med en bred lokal och regional förankring och en mångfald av kvalitativa kommersiella nyhetsmedier grunden för en välfungerande mediemarknad och för välinformerade medborgare i hela landet. Genom den breda geografiska förankringen som SR och SVT har kan nyheter som produceras lokalt också, genom de nationella nyhetsprogrammen, nå invånare i andra delar av landet. En hög närvaro av medarbetare runt om i Sverige som har kunskap om och förankring i de olika regionerna ger förutsättningar för en god journalistisk bevakning och spegling av hela landet i utbudet. Det möjliggör också för företagen att använda kompetens i mediebranschen i hela Sverige.

Bevakning av svagt bevakade områden

För att stärka tillgången till kvalitativ journalistik i hela landet infördes inför nuvarande tillståndsperiod ett villkor om att den journalistiska bevakningen av svagt bevakade områden ska stärkas. Bakgrunden till att villkoret föreslogs var förekomsten av så kallade vita fläckar, dvs. områden som saknar journalistisk bevakning. Under nuvarande tillståndsperiod har SVT kraftigt utökat sin redaktionella närvaro runt om i landet, från 34 orter år 2017 till 50 orter år 2023. SVT gör även lokala satsningar i områden som betraktas som vita fläckar. SR har 52 fasta redaktioner fördelade på 50 kommuner och har under 2023 genomfört satsningar på tillfälliga redaktioner i ytterligare 56 kommuner samt på olika platser i 17 kommuner som också har en fast redaktion. Den tidigare utvecklingen mot fler svagt bevakade geografiska områden har enligt Institutet för mediestudier under de senaste åren stannat av (Olsson & Wallentin 2023 s. 14–22). Utvecklingen har enligt institutet påverkats av det så kallade vita fläckar-stödet som infördes 2019 för utökad journalistisk bevakning av svagt bevakade geografiska områden, men också av att SR och SVT har öppnat nya lokalredaktioner i hela landet. Utan public service-företagens satsningar skulle nettoantalet redaktioner ha varit sakta nedåtgående. Även

det nya mediestödet möjliggör utökat redaktionsstöd för insatser i områden med svag journalistisk bevakning.

Kommittén bedömer att det även nästa tillståndsperiod bör ställas krav på SR och SVT att i sin nyhetsverksamhet bevaka svagt bevakade områden. Utifrån sitt uppdrag i allmänhetens tjänst har public service en särställning att kunna bevaka svagt bevakade områden som kommersiella aktörer inte alltid har. Att svagt bevakade områden bevakas är bland annat viktigt för förtroendet för journalistik i stort och för att återge och reflektera nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet. Bland kommuner utan redaktion finns några av landets mer glesbefolkade kommuner, men även de större städernas kranskommuner (Olsson & Wallentin 2023 s. 16). Men bevakning av svagt bevakade områden handlar inte bara om geografiska områden utan även om svagt bevakade ämnesområden. SVT har exempelvis lyft att regionernas verksamhet är ett område som i nyhetsmedier bevakas i relativt liten omfattning. Det är även viktigt att det innehåll som produceras lokalt eller på annat sätt behandlar ett svagt bevakat område i hög grad ges utrymme i SR:s och SVT:s nationella sändningar.

Under nuvarande tillståndsperiod ställs krav på SR och SVT att stärka sin journalistiska bevakning av svagt bevakade områden. Enligt kommittén kan villkor som innebär krav på ökning eller förstärkning under lång tid upplevas som otydliga när det inte framgår från vilken nivå som ökningen ska göras och hur stor denna ska vara. Sådana villkor blir också svåra att redovisa och följa upp. Kommittén föreslår därför att nuvarande villkor omformuleras så att det inte längre ställs ett krav på företagen att stärka bevakningen. Att villkoret omformuleras innebär inte att kraven på public service-företagen minskar, det handlar snarare om att göra villkoret tydligare och därigenom även enklare att följa upp.

8.4.7. Speglingsuppdraget

Bedömning: Public service är till för befolkningen i hela landet

och speglingsuppdraget är därmed fortsatt av stor vikt.

Förslag: För att undvika detaljreglering av innehållsuppdraget ska

villkoret om spegling ändras så att det framgår att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och hela befolkningen.

Av samma skäl och eftersom krav på jämställdhet och mångfald ingår i demokratibestämmelsen behövs inte villkoret om att programverksamheten som helhet ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Villkoret ska därför inte längre ställas upp.

Speglingsuppdraget är fortsatt viktigt

Public service spelar en viktig roll för yttrandefriheten och det gemensamma samtalet. När medievanor blir alltmer individualiserade ökar behoven av samlande aktörer som opartiskt och sakligt skildrar verkligheten ur olika perspektiv. En mångfald av röster och åsikter i media bidrar till en ökad förståelse och det stärker samhörigheten och vår gemensamma värdegrund. Grunden i uppdraget i allmänhetens tjänst är att vara till för hela befolkningen. I det ligger att uppdraget att spegla hela landet och den befolkning som finns här är helt centralt. Att alla i Sverige känner igen sig i den verklighet som beskrivs och att människors vardag speglas oavsett var i landet man bor är av stor vikt för public service-verksamhetens legitimitet och förtroende.

Eftersom uppdraget att spegla hela Sverige och alla som bor här är så centralt genomsyrar det uppdraget i allmänhetens tjänst och hur public service-verksamheten är organiserad. Det kommer främst till uttryck i villkoret om att programutbudet ska spegla hela landet och befolkningen. Uppdraget kommer dock även till uttryck på många andra ställen. För SR och SVT handlar det bland annat om lokal närvaro ute i landet, med krav på att den andel av allmänproduktion som produceras utanför Stockholm ska uppgå till minst 55 procent och även att organisationen ska utformas med syfte att möjliggöra hög närvaro av personer ute i landet med kunskap om och förankring i de olika regionerna. Uppdraget är därutöver kopplat till villkoret om

att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet samt till villkoren om att programmen ska utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen i hela landet. Uppdraget ingår vidare i nyhetsuppdraget genom att nyhetsförmedling och samhällsbevakning ska utgå från olika perspektiv så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Det kommer också till uttryck i kulturuppdraget där villkor ställs om att de många olika kulturer och kulturyttringar som finns i Sverige ska speglas.

Public service-företagen har genom sin starka och breda regionala och lokala förankring en unik möjlighet och ett stort ansvar att spegla förhållanden i hela landet och alla människor som bor här. Enligt kommittén är speglingsuppdraget av fortsatt stor vikt. Däremot bör nuvarande formulering av villkoret ändras i och med att detaljreglering av uppdraget enligt kommittén i möjligaste mån bör undvikas. Villkoret föreslås omformuleras till att programutbudet ska spegla förhållanden i hela landet och hela befolkningen.

Jämställdhet och mångfald ingår i demokratibestämmelsen

I dag gäller den så kallade demokratibestämmelsen i radio-_och_tv-lagen (2010:696) för såväl public service-företagen som för andra medieföretag som omfattas av lagen. Enligt bestämmelsen ska programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I avsnitt 5.3.6 föreslås att demokratibestämmelsen, som ger uttryck för de grundläggande principer som ska gälla för public service-uppdraget, ska framgå av den nya public service-lagen.

Att public service-företagens programverksamhet som helhet ska präglas bland annat av principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet är en självklar och helt grundläggande förutsättning för verksamheten. Kravet omfattar också alla de aspekter som får anses ingå i villkoret om att programverksamheten som helhet ska bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Jämställdhet och mångfald är en självklar del av den demokratiska grundtanken om alla människors lika rättigheter. Public service-företagen har också genom sin särskilda ställning och

sitt programutbud en större möjlighet än andra medieföretag att påverka attityder och skeenden i samhället, vilket ställer höga krav på dem.

Även om villkoret, på samma sätt som demokratibestämmelsen, gäller för innehållet i de program som public service-företagen sänder och tillhandahåller allmänheten har det i vissa fall kommit att tolkas som att det omfattar all verksamhet inom public service-företagen och hur de organiserar denna, dvs. mer än enbart innehållet i programmen. Det riskerar att tolkas som att villkoret innebär ett krav på exempelvis kvotering eller krav på jämställdhet i organisationen. Granskningsnämnden har de senaste åren också efterfrågat en förhållandevis hög grad av detaljer vid redovisningen av villkoret. Bland annat har granskningsnämnden efterfrågat att SR tydligare redovisar hur jämställdhetsarbetet i praktiken påverkar företagets programverksamhet som sådan. Nämnden har även ansett att det för samtliga programföretag skulle vara värdefullt att kunna följa hur mycket resurser som fördelas på respektive kön i olika produktionsformer och hur villkoren om spegling, jämställdhet och mångfald säkerställs i inköpta program.

Kommittén konstaterar att det finns svårigheter förenade med att redovisa och kvantifiera jämställdhet och mångfald i programverksamheten i siffror. Enligt kommittén innebär villkoret en detaljreglering av uppdraget som i möjligaste mån bör undvikas. Som beskrivs ovan innebär dessutom demokratibestämmelsen ett krav på public serviceföretagen att se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I bestämmelsen ingår jämställdhet och mångfald som en naturlig del. Kommittén anser därför att villkoret inte längre bör ställas upp. Kommittén vill dock betona att detta inte på något sätt påverkar andra krav som ställs på företagen när det gäller jämställdhet och mångfald.

En konsekvens av att villkoret tas bort är att det inte kommer redovisas specifikt och att granskningsnämnden vid sin årliga bedömning därmed inte längre kommer att titta specifikt på hur uppdraget uppfyllts i denna del. Det är dock redan i dagsläget ett villkor som är svårt att redovisa och följa upp på den detaljnivå som granskningsnämnden har efterfrågat.

8.4.8. Stärkt kvalitet i utbudet på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk

Nuvarande uppdrag

Enligt sändningstillstånden ska respektive public service-företags förstasändningar av program på samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch öka under tillståndsperioden jämfört med 2019 års nivåer. Förstasändningar kan utgöras av nyproduktion, nyinköpta program eller bearbetningar av ett program på ett nytt språk. Respektive företags samlade programutbud på samiska, finska, meänkieli och romani chib ska, sammantaget med de andra företagens utbud, uppgå till minst 2019 års nivå. Det samlade programutbudet på jiddisch ska, sammantaget med de andra företagens utbud, öka under tillståndsperioden jämfört med 2019 års nivå.

Motsvarande villkor gäller för SVT och UR när det gäller teckenspråk, dvs. att respektive företags förstasändningar på teckenspråk ska öka under tillståndsperioden jämfört med 2019 års nivåer och att det samlade programutbudet på teckenspråk, sammantaget för SVT och UR, ska uppgå till minst 2019 års nivå.

Förutom kraven på en viss nivå av utbud på språken (kvantitativa krav) ställs krav på företagen att ha en kontinuerlig dialog med de berörda grupperna. Företagen får sinsemellan fördela ansvaret för olika slags insatser avseende programverksamheten på minoritetsspråk och på teckenspråk.

Sveriges internationella åtaganden och svensk lagstiftning

Rättigheter för nationella minoriteter och deras språk finns fastslagna i dels Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen, SÖ 2000:2), dels den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (språkstadgan, SÖ 2000:3) som båda ratificerades av Sverige år 2000. Artikel 9 i ramkonventionen innebär bland annat ett åtagande för Sverige att så långt möjligt säkerställa att de som tillhör nationella minoriteter ges möjlighet att framställa och använda sina egna medier. Dessutom ska parterna underlätta tillträde till massmedier för personer som tillhör nationella minoriteter, i syfte att främja tolerans och tillåta kulturell mångfald (prop. 2018/19:136 s. 79).

Språkstadgan har ratificerats i förhållande till alla fem nationella minoritetsspråk, men ger ett utökat skydd till finska, meänkieli och samiska i egenskap av territoriellt bundna språk (prop. 2017/18:199 s. 16). Artikel 11 i språkstadgan medför åtaganden avseende medier på nationella minoritetsspråk. När det gäller public service specifikt har Sverige bland annat åtagit sig att vidta lämpliga åtgärder för att radiostationer och tv-kanaler ska tillhandahålla program på finska, meänkieli och samiska (SOU 2017:88 s. 96).

De nationella minoriteternas rättigheter i Sverige regleras i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. I lagen anges att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

Av språklagen (2009:600) framgår att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja både de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Det anges att den som tillhör en nationell minoritet, den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda de respektive språken. Frågan om teckenspråkens ställning och de teckenspråkigas rättigheter berörs i konventioner som Sverige har anslutit sig till, däribland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (SÖ 2008:26). I konventionen anges bland annat att staterna ska erkänna och främja användningen av teckenspråk.

Synpunkter från berörda grupper

Kommittén har inhämtat synpunkter från företrädare för såväl de nationella minoriteterna som teckenspråkiga om hur public serviceföretagens uppdrag rörande de nationella minoritetsspråken och teckenspråket kan stärkas i syfte att uppnå hög kvalitet i utbudet. En aspekt som lyfts av samtliga grupper är vikten av att språklig och kulturell kompetens finns inom public service-företagen och hos dem som företagen anlitar. Ytterligare kompetens kan även inhämtas genom arbete med referensgrupper eller liknande. Att ha sådan kompetens bedöms vara en viktig förutsättning för att erbjuda ett kvali-

tativt utbud som efterfrågas av målgrupperna och som ger en mångfacetterad bild av respektive grupp.

Samtliga grupper understryker vikten av att ställa krav på public service-företagen både avseende kvantitet och kvalitet i utbudet. De kvantitativa kraven ses som en garant för att det finns ett minimiutbud på språken. Det framförs även synpunkter, framför allt av representanter för meänkieli, samiska och jiddisch, om att det samlade programutbudet bör kunna öka.

Det framhålls att en betydelsefull del av uppdraget, framför allt på de nationella minoritetsspråken, är att anpassa utbudet till de varierande språkliga kunskapsnivåer som finns inom målgrupperna för att bidra till revitalisering av språken. Önskemål förs bland annat fram om textning av program, både textning från minoritetsspråket till svenska och textning på minoritetsspråket, för att underlätta inlärning. Vikten av att värna om språklig kvalitet understryks av samtliga grupper. Företrädare för teckenspråket framför att programmen endast bör innehålla teckenspråk och att teckenspråkstolk bör användas i programinslag med tal, inte textning. Grupperna tar upp att utbudet på de respektive språken fyller flera olika funktioner och att de, utöver att stärka språken i sig, har en betydelsefull identitetsstärkande funktion. En generell synpunkt som framförs av alla grupper är betydelsen av att public service bidrar till att synliggöra de nationella minoritetsspråken och teckenspråket för en bredare allmänhet i syfte att öka kunskapen om språken och kulturerna. Detta är i sin tur kopplat till public service-företagens uppdrag att spegla förhållanden i hela landet och hela befolkningen.

I betänkandet Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset (SOU 2023:68 s. 618– 619) framhålls att både förstasändningarna och det samlade utbudet på meänkieli inom public service bör öka under nästa tillståndsperiod.

Överväganden och förslag

Förslag: Public service-företagens förstapubliceringar på vart och

ett av de nationella minoritetsspråken ska öka under tillståndsperioden jämfört med 2025 år nivåer. Företagens samlade utbud på finska, meänkieli, romani chib och samiska ska varje år minst uppgå till den nivå som uppnås 2025.

Motsvarande krav ska gälla för SVT:s och UR:s utbud på teckenspråk.

Public service-företagens samlade utbud på jiddisch ska öka under tillståndsperioden jämfört med 2025 års nivå.

Det ska ställas krav på att programutbudet ska ha relevans för de berörda grupperna.

Bedömning: Det bör fortsatt finnas möjlighet för public service-

företagen att sinsemellan dela upp ansvaret för olika slags insatser. För att utbudet ska hålla en hög kvalitet bör även fortsatt ställas krav på public service-företagen att ha en kontinuerlig dialog med de berörda grupperna.

Fortsatta krav på utbudets omfattning

Programverksamheten på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk är en viktig del av public service-företagens innehållsuppdrag. Utbudet av program på språken erbjuder möjligheter för personer som tillhör en språklig minoritet att stärka sin språkliga och kulturella hemvist. Sedan drygt tio år tillbaka har det ställts krav på att utbudet på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk ska uppnå en viss nivå (kvantitativa krav). Kommittén bedömer att det även under nästa tillståndsperiod ska ställas krav på att public service-företagens utbud på de nationella minoritetsspråken och teckenspråk uppgår till en viss nivå. Genom att ställa upp sådana krav säkerställs att public service-företagen inte nedprioriterar uppdraget och att utbudet utvecklas. Att kraven ställs upp är även av betydelse för att säkerställa att såväl Sveriges folkrättsliga åtaganden som språklagens krav på att skydda och främja språken uppfylls.

På motsvarande sätt som i dag bör det enligt kommittén ställas upp krav på att public service-företagens förstapubliceringar på vart

och ett av de nationella minoritetsspråken ska öka under tillståndsperioden jämfört med 2025 år nivåer. Detsamma ska gälla SVT och UR avseende teckenspråket. Ett sådant krav säkerställer att företagen prioriterar produktion, inköp av nytt programinnehåll och bearbetningar av program till språken. Det innebär också att krav ställs på företagen att löpande utveckla sitt utbud på språken under tillståndsperioden. Kravet ska liksom tidigare gälla sett över hela tillståndsperioden och inte för varje enskilt år.

Eftersom public service-uppdraget föreslås bli teknikneutralt kommer kravet gälla oavsett om utbudet sänds i linjära sändningar eller tillhandahålls på företagens plattformar på internet som SR Play, SVT Play och UR Play. Begreppet förstasändningar bör därför bytas ut till förstapubliceringar eller motsvarande begrepp som omfattar såväl sändningar som tillhandahållanden.

Enligt kommittén bör det även fortsatt ställas krav på att public service-företagens samlade utbud av program på finska, meänkieli, romani chib och samiska varje år ska uppgå till minst samma nivå som 2025. Detsamma ska gälla SVT och UR avseende teckenspråk. Kommittén bedömer att ett krav på att öka utbudet av program på respektive språk skulle kunna riskera att gå ut över kvaliteten i utbudet. För jiddisch bedöms det dock finnas skäl att fortsatt ställa krav på public service-företagen att öka sitt utbud på språket även under kommande tillståndsperiod i förhållande till den nivå som uppnås 2025. Skälen till det är att utbudet på jiddisch är mycket litet och väsentligt lägre än för övriga nationella minoritetsspråk.

När innehållsvillkoren blir teknikneutrala kommer de kvantitativa krav som ställs upp att gälla oavsett hur programutbudet på språken sänds eller tillhandahålls. Det innebär att villkoren kan uppfyllas både genom program som sänds linjärt och som tillhandahålls på företagens plattformar på internet. Kommittén bedömer att de krav som ställs upp bör utgå från de nivåer på förstasändningar och samlat programutbud som företagen redovisar i sina public service-redovisningar för 2025, och därmed även innefatta den eventuella programverksamhet på internet som företagen tillgodoräknar sig för att uppfylla uppdraget. Det är detta utbud som nuvarande krav omfattar och det framstår därför som den mest ändamålsenliga utgångspunkten vid bedömningen av om de nya kraven ska anses uppfyllda.

Kommittén bedömer att det även fortsatt bör finnas möjlighet för public service-företagen att sinsemellan dela upp ansvaret för olika slags

insatser. Det ger en möjlighet att använda de gemensamma resurserna på ett effektivt sätt och skapa förutsättningar för att erbjuda ett utbud som möter målgruppernas behov. Kommittén bedömer också att ett ökat erfarenhetsutbyte och samarbete mellan minoritetsspråksredaktionerna på respektive public service-företag, liksom inom respektive företag, skulle kunna utveckla verksamheten ytterligare. Det kan exempelvis handla om att ta del av varandras arbetssätt, hur arbete bedrivs för att nå de respektive målgrupperna och vilken typ av dialog med de berörda grupperna som bedrivs.

Krav på relevans i utbudet

Enligt direktiven ska kommittén lämna förslag på hur uppdraget rörande de nationella minoritetsspråken och teckenspråket kan stärkas i syfte att uppnå hög kvalitet i utbudet. Nuvarande krav i sändningstillstånden på att programverksamheten som helhet ska utmärkas av hög kvalitet, nyskapande form och innehåll innefattar utbudet på de nationella minoritetsspråken och på teckenspråk. I tidigare förarbeten har betonats att det utöver att utbudet på språken har hög kvalitet även är av stor betydelse att utbudet upplevs som relevant och angeläget för de berörda grupperna. Ett naturligt verktyg för att bedöma detta har ansetts vara att företagen har en dialog med grupperna (prop. 2012/13:164 s. 43 och prop. 2018/19:136 s. 81). Därför ställs krav i sändningstillstånden på public service-företagen att ha en kontinuerlig dialog med de berörda grupperna. Kravet på att dialogen ska vara kontinuerlig lades till inför nuvarande tillståndsperiod (prop. 2018/19:136 s. 81).

Kommittén bedömer att kravet på public service-företagen att ha en kontinuerlig dialog är viktigt för att säkerställa att programutbudet upplevs som relevant och angeläget för de som utbudet riktar sig till och som tar del av detta. Kravet bör därför finnas kvar även kommande tillståndsperiod. För att ytterligare understryka vikten av kvalitet i utbudet bör även ställas upp ett krav på att programutbudet ska ha relevans för de berörda grupperna. Att public service-företagen har en kontinuerlig dialog med grupperna är ett viktigt verktyg för att säkerställa att utbudet upplevs som relevant av de grupper som använder språken. En svårighet med ett krav på relevans är dock att målgrupperna för programverksamheten på språken är heterogena

och att det finns en stor bredd vad gäller exempelvis olika språkliga varieteter, språkliga kunskaper och behov. Vilket utbud som upplevs som relevant och angeläget varierar således mycket såväl mellan som inom de olika grupperna. Vissa av de nationella minoritetsspråken företräds också av ett stort antal organisationer. Public service-företagen har i dag olika arbetssätt när det gäller hur dialogerna genomförs och vad de innehåller. Företagen arbetar också i olika grad med andra typer av kontakter med grupperna, där UR förefaller arbeta mest aktivt. Kommittén bedömer att det finns utrymme för framför allt SR och SVT att ytterligare utveckla dialogen och kontakterna framöver.

Företrädare för de nationella minoritetsspråken och teckenspråket har till kommittén framhållit vikten av att erbjuda ett programutbud anpassat till olika nivåer av språklig kunskap. Kommittén instämmer i att det är viktigt att det finns ett språkstärkande utbud som kan väcka intresse och fylla behov även hos exempelvis vuxna som vill utveckla sina kunskaper i ett språk. Behoven är också skiftande inom de respektive grupperna. Utredningen om nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige understryker bland annat att det offentligas insatser för att främja jiddisch behöver utformas utifrån den judiska minoritetens och språkbärarnas behov, med betoning på språket som kulturbärare (SOU 2024:3 s. 111112). Allt detta är aspekter som public service-företagen har att beakta och väga in i sitt arbete.

Mot bakgrund av de varierade kunskapsnivåer som finns inom de olika språken, är det enligt kommittén av betydelse att public serviceföretagen fortsatt arbetar med att erbjuda ett programutbud som är anpassat till personer med olika kunskaper i språken. Kommittén bedömer att språkstärkande program som syftar till att öka kunskaperna inom språken ryms inom uppdraget att tillhandahålla ett utbud på språken. Ett språkstärkande utbud är även en viktig del av bland annat UR:s utbildningsuppdrag.

På samma sätt som tidigare bör det vara upp till respektive företag att avgöra hur dialogerna med grupperna utformas. Detsamma gäller hur ett krav på relevans uppfylls. Kommittén bedömer att företagens ansvar att ta del av och lyssna in de berörda gruppernas synpunkter kan göras på ett sätt som inte påverkar företagens självständighet och redaktionella oberoende.

Ökad tillgänglighet och synlighet

Bedömning: När uppdraget på de nationella minoritetsspråken

och teckenspråk blir teknikneutralt får public service-företagen ökade möjligheter att utveckla funktionaliteten och synligheten av programutbudet på sina plattformar på internet.

Med ett teknikneutralt uppdrag kommer kraven som gäller nationella minoritetsspråk och teckenspråk även att gälla utbudet som finns på företagens plattformar på internet. Det är av stor betydelse att utbudet på de olika språken är tillgängligt och synligt på dessa plattformar. Utbudet måste på ett enkelt sätt kunna hittas på plattformarna. Kommittén bedömer att public service-företagen med ett teknikneutralt uppdrag kommer att ha möjlighet att göra mer för att utveckla funktionaliteten och synligheten av utbudet på sina plattformar på internet, så att det utbud som finns lättare kan hittas och användas. Det vore enligt kommittén även önskvärt att företagen i högre grad hänvisar till varandras utbud på språken för att öka tillgängligheten och synligheten för det i flera fall relativt begränsade samlade utbud som finns.

Möjligheten att i högre grad än i dag kunna publicera ett programutbud via plattformarna på internet kommer vidare ge public serviceföretagen större möjligheter att utveckla och tillhandahålla ett varierat och mer lättillgängligt utbud på språken, och som är bättre anpassat till dagens medievanor. Detta är något som public service-företagen länge har fört fram som önskemål. Företagen kan exempelvis utveckla särskilda programformat som är anpassade efter digitala plattformar och som finns tillgängligt för användarna när de själva vill ta del av detta. Det är viktigt inte minst när det gäller det programutbud som är riktat till barn och unga. För att målgrupperna ska hitta utbudet krävs att det finns en god synlighet och sökbarhet på företagens plattformar på internet.

8.4.9. Utbud på andra minoritetsspråk

Bedömning: Uppdraget som gäller andra minoritetsspråk än de

nationella och teckenspråket bör även fortsatt vara formulerat på ett övergripande sätt för att möjliggöra för public service-företagen att anpassa omfattningen och utbudet utifrån behov och förändringar i samhället.

Vid sidan av public service-företagens uppdrag på de nationella minoritetsspråken och teckenspråket ska företagen erbjuda ett utbud på andra minoritetsspråk. Särskilt utpekade områden är nyheter och språkliga behov hos barn och unga.

Att public service-företagen kan nå ut med opartisk och saklig information på minoritetsspråk är särskilt viktigt vid kriser och när samhället utsätts för allvarliga påfrestningar. Pandemin var ett sådant tillfälle. Som framhålls av Försvarsberedningen i rapporten Kraftsamling behöver information finnas tillgänglig även på andra språk än svenska vid höjd beredskap (Ds 2023:34 s. 254).

Public service-företagen har ett viktigt uppdrag att nå ut till och spegla hela Sveriges befolkning. Det gäller även den del av befolkningen som har ett annat modersmål än svenska. Förutom att det är viktigt att det finns tillgång till opartisk och saklig information på andra språk än svenska när samhället befinner sig i kris och vid högsta beredskap är ett utbud av nyheter och samhällsjournalistik på minoritetsspråk av stor betydelse exempelvis inför politiska val eller för att motverka desinformation. Att det finns ett utbud på minoritetsspråk är även viktigt för att alla människor i landet ska kunna känna delaktighet i det svenska samhället. Det handlar också om att ta hänsyn till språkliga behov hos barn och unga.

Minoritetsspråksuppdraget är i dag formulerat på ett övergripande sätt och kommittén bedömer att ingen ändring bör göras i det avseendet. Det möjliggör för public service-företagen att anpassa omfattningen och utbudet på olika minoritetsspråk utifrån behov och förändringar i samhället. Plötsliga behov kan exempelvis uppstå på grund av omvärldshändelser, vilket bland annat kriget i Ukraina har visat. För att möta flyktingvågen till Sverige när kriget bröt ut dubbade respektive textade som exempel UR på kort tid närmare 200 program på ukrainska för alla årskurser så att det skulle finnas användbart programutbud tillgängligt för de som började i svensk skola.

Vad gäller SR:s nyhetsuppdrag vill kommittén särskilt lyfta vikten av tillgång till oberoende nyhetsrapportering på minoritetsspråk som skildrar det som händer i det svenska samhället. Att få tillgång till allsidig, saklig och opartisk information som speglar det övriga nyhetsutbudet är av stor betydelse för att kunna vara orienterad och ta ställning i bland annat samhällsfrågor.

Public service-företagens programverksamhet ska som helhet utmärkas av hög kvalitet. Kravet på hög kvalitet gäller således för utbudet på minoritetsspråk, såväl som för företagens övriga utbud.

9. Samverkan med och hänsyn till kvalitativa nyhetsmedier

I kapitlet behandlas frågor som rör hur samverkan mellan public service-företagen och kvalitativa nyhetsmedier fungerar i praktiken och hur hänsyn tas till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad i hela landet.

I avsnitt 9.2 behandlas frågor om samverkan mellan public serviceföretagen och kvalitativa nyhetersmedier för att stärka regional och lokal kvalitativ nyhets- och samhällsjournalistik.

I avsnitt 9.3 behandlas frågan om public service-företagens möjligheter att tillhandahålla text vid sidan av ljud och rörlig bild inom ramen för nyhetsuppdraget, för att främja tillgången till nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet.

9.1. Hänsynstagande till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar

9.1.1. Nuvarande krav på hänsynstagande

I sändningstillstånden för SR och SVT finns villkor om vad företagens nyhetsverksamhet ska innehålla. Av villkoren framgår bland annat att nyhetsbevakningen ska utgå från olika perspektiv så att händelser speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Det framgår vidare att den journalistiska bevakningen av svagt bevakade områden ska stärkas under tillståndsperioden.

Det ställs även krav på att SVT ska sända regionala nyhetsprogram och att en av SR:s kanaler ska ha ett regionalt uppdelat innehåll (de lokala P4-kanalerna).

Kopplat till villkoren om nyhetsverksamhet i sändningstillstånden finns i medelsvillkoren ett villkor om att företagen i sin nyhetsverksamhet ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad. Villkoret infördes inför nuvarande tillståndsperiod (2020–2025). Att villkoret skulle ställas upp föreslogs av den förra parlamentariska public service-kommittén inom ramen för deras uppdrag att bedöma om public service-företagen borde ha i uppdrag att samverka med lokala oberoende medier i syfte att stärka mångfalden av kvalitativa nyhetsmedier. Bakgrunden till uppdraget var att medieutvecklingen medfört en mer påtaglig konkurrenssituation mellan public service-företagen och kommersiella nyhetsmedier och att det, i syfte att garantera en mångfald av nyhetsmedier, kunde vara av betydelse att de olika aktörerna utvecklade nya former av samverkan. Enligt den förra kommittén borde SR och SVT ha utrymme att agera eftertänksamt och generöst i sättet att förhålla sig till de kommersiella nyhetsmedieaktörernas affärsidé. Ett sätt att värna lokala nyhetsmedier skulle enligt kommittén kunna vara att förhålla sig restriktiv till vad och hur man väljer att publicera textmaterial som har hämtats bakom andra nyhetsmediers betalväggar. Något uttryckligt krav på public service-företagen att samverka med lokala medier föreslogs däremot inte av kommittén (SOU 2018:50 s. 155158). I propositionen inför nuvarande tillståndsperiod angav regeringen att villkoret om hänsynstagande innebär att SR och SVT, på ett övergripande plan, bör ha ett förhållningssätt som utgår från en medvetenhet om de kommersiella nyhetsmediernas förutsättningar och att ansvaret är en faktor som bör tillmätas betydelse i utvecklingen av public serviceföretagens nyhetsverksamhet (prop. 2018/19:136 s. 7072).

9.1.2. Det finns inget krav på samverkan

Public service-företagen har i dag inte något uttryckligt uppdrag att samverka med lokala medier. När den förra parlamentariska public service-kommittén analyserade frågan kom kommittén fram till att hur public service väljer att samverka med lokala medieaktörer borde vara en fråga för företagen själva i dialog med medieaktörerna att avgöra. Detta eftersom givande samarbeten mellan public service och kommersiella aktörer inte kan etableras och utvecklas genom reglering.

Ett uttryckligt krav på företagen att samverka med lokala medieaktörer om innehållsproduktion ansågs av kommittén inte heller vara rätt väg att gå för att på sikt stärka mediemångfalden. Kommittén övervägde om ett sätt att stärka mångfalden kunde vara genom särskilda insatser, exempelvis att ge public service-företagen i uppdrag att upphandla kommersiella mediehus som leverantörer av lokala nyheter. Kommittén menade dock att det var tveksamt om sådana nära journalistiska samarbeten kring innehållsproduktion på sikt skulle gynna konkurrensen och mångfalden på mediemarknaden (SOU 2018:50 s. 156158).

Precis som kommittén ansåg regeringen att hur public serviceföretagen väljer att samverka med lokala medieaktörer borde vara en fråga för företagen själva att avgöra. I likhet med kommittén ansåg regeringen inte heller att ett system där public service betalar för innehåll från andra medieföretag borde övervägas. Enligt regeringen skulle en sådan ordning vara problematisk eftersom flera av de krav på oberoende, saklighet och opartiskhet som gäller för public service inte omfattar kommersiella medier. Regeringen ansåg också att det var tveksamt om långtgående journalistiska samarbeten kring innehållsproduktion på sikt skulle gynna konkurrensen och mångfalden på mediemarknaden. Tvärtom såg regeringen att det fanns en risk för att fler aktörer skulle erbjuda samma eller liknande innehåll (prop. 2018/ 19:136 s. 71–72).

9.2. Samverkan för att stärka nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet

9.2.1. Kommitténs uppdrag

Av direktiven framgår att en kombination av ett starkt och oberoende public service och en mångfald av kvalitativa nyhetsmedier är grunden för en väl fungerande svensk mediemarknad. Public service-företagen har genom sin unika roll på mediemarknaden möjlighet att påverka marknadens utformning och kan därför bidra till en fortsatt ökning av mångfalden av kvalitativ journalistik i hela landet. Kommittén har därför i uppdrag att

– analysera hur samverkan mellan public service och kvalitativa ny-

hetsmedier fungerar i praktiken och hur hänsyn tas till andra aktörers konkurrensförutsättningar, liksom hur system för samverkan fungerar i andra länder, och – analysera och vid behov lämna förslag på hur samverkan mellan

public service och kommersiella kvalitativa nyhetsmedier kan utvecklas, i syfte att stärka regional och lokal kvalitativ nyhets- och samhällsjournalistik.

9.2.2. Exempel på hur public service samverkar med kvalitativa nyhetsmedier i dag

Kommittén har ställt frågor till SR och SVT om hur samverkan ser ut i dag mellan företagen och kvalitativa nyhetsmedier. Enligt SR och SVT har ett flertal samarbeten och samverkansprojekt inletts de senaste åren med tidningsutgivare lokalt och regionalt. Bland annat har avtal skrivits om hur citering sker och gemensamma satsningar på evenemang om till exempel demokrati- och yttrandefrihetsfrågor har genomförts. Inför val har samarbeten skett kring lokala opinionsundersökningar. På flera håll i landet förekommer samarbeten kring debatter, utfrågningar och liknande. Det förekommer även publicistiska samarbeten inom grävande journalistik och samarbeten kring frågor som kompetensförsörjning. Samarbeten förekommer också när det gäller säkerhet och hantering av hot och hat. Det finns även övergripande branschsamarbeten inom ramen för branschorganisationen Utgivarna och i det medieetiska systemet (Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd).

SVT delar sedan pandemin alla livesändningar av presskonferenser och nyhetshändelser där SVT har rättigheter. SR:s utbud kan användas fritt av andra mediebolag via en teknisk lösning med ett öppet API.

Public service-företagen bedömer att det framöver kommer att finnas fler områden där företagen kan utveckla olika typer av samverkan. SR nämner frågor kring framtida kompetensförsörjning, kompetensutveckling och olika frågor med stor betydelse för journalistisk verksamhet samt publicistiskt viktiga principer. SVT överväger att alltmer dela material med lokala medier så att landets lokaltidningar fritt ska kunna ta del av SVT:s lokala nyhetsmaterial, där SVT har rättigheter, för egen publicering (Komm2023/00290-31 och 32).

9.2.3. Studiebesök och möten

Inom ramen för uppdraget har kommittén besökt nyhetsmedier och SR:s och SVT:s lokala redaktioner i Luleå, Borås och Västerås. Därutöver har kommittén träffat ett antal företrädare för såväl lokala som nationella kvalitativa nyhetsmedier, bland annat genom Tidningsutgivarna (TU), där frågor om bland annat samverkan diskuterats.

9.2.4. Samverkan i andra länder

I kommitténs uppdrag ligger att titta på hur system för samverkan fungerar i andra länder. Kommittén har valt att titta på närliggande länder i Norden, men även Storbritannien eftersom det där har etablerats en reglerad samverkan mellan public service och kommersiella lokala och regionala nyhetsmedier.

Norge

Enligt uppdraget till Norsk rikskringkasting AS (NRK) ska företaget ha ett oberoende ansvar för att bidra till den norska mediemångfalden, både regionalt och nationellt. Utifrån uppdraget ska NRK varje år i sin public service-redovisning redovisa hur företaget uppfyller uppdraget. Den norska mediemyndigheten, Medietilsynet, granskar om NRK uppfyller uppdraget. Medietilsynet genomför dessutom på uppdrag av norska kulturdepartementet regelbundet undersökningar av NRK:s bidrag till mediemångfalden i Norge samt konkurrensmässiga effekter av NRK:s utbud med särskild tonvikt på det digitala nyhets- och samhällsjournalistikutbudet. Någon reglerad samverkan finns inte.

Under 2019 inrättade NRK en särskild tjänst (redaktör) med ansvar för mediemångfald och samarbete. Huvuduppgiften är att se till att hela NRK levererar på uppdraget att bidra till den norska mediemångfalden. Redaktören är en kontaktpunkt in i NRK för aktörer som önskar samarbete. NRK har genom redaktören löpande kontakt med olika mediehus, koncernledningar och enskilda redaktörer samt intresseorganisationer, forskare och läroanstalter. Redaktören arbetar även internt för att säkra att frågor om mediemångfald och samarbeten är på agendan i de egna redaktionerna och att NRK tar initiativ till nya projekt tillsammans med andra mediehus. Samarbete sker till exempel

kring kompetensutveckling samt delning av klipp, arkivinnehåll, direktsända presskonferenser och debatter. Samarbete sker även kring desinformation och falska nyheter och att skydda pressfrihet och demokrati (NRK 2022 s. 7–17).

Finland

Enligt uppdraget till Rundradion AB (Yle) ska bolaget sedan 2017 genom sin verksamhet främja yttrandefrihet, högklassig journalistik och mångfald inom medierna (lag om Rundradion Ab [1380/1993] 7a §). Yle redovisar varje år hur företaget uppfyller uppdraget. Någon reglerad samverkan finns inte. Enligt Yles public service-redovisning för 2022 arbetar bolaget med att hitta nya samarbetsformer i enlighet med lagens bestämmelser och förarbetsuttalanden. Under 2022 samarbetade Yle med kommersiella mediehus exempelvis i samband med val där Yle erbjöd möjlighet till skräddarsydda valkompasser samt genom delning av nyhetsinnehåll med enskilda samarbetspartners. Yle och kommersiella mediehus samarbetade även kring frågor om beredskap och informationspåverkan samt genom olika utbildningar. Under ledning av Svenska Yle har det bland annat skapats ett gemensamt nätverk för datajournalistik där Yle erbjuder kommersiella mediehus utbildning (Yle 2023 s. 60–62).

Danmark

Uppdraget för Danmarks Radio (DR) formuleras i ett public servicekontrakt mellan kulturministern och DR som en del av det mediepolitiska avtalet för perioden 2022–2025. Ett nytt medieavtal träffades i juni 2023 för perioden 2023–2026, men DR:s nuvarande public service-kontrakt har inte uppdaterats. Till skillnad från tidigare kontrakt innehåller det nuvarande kontraktet inga motsvarande skrivningar som finns i Sverige, Norge och Finland om att ta hänsyn till konkurrensförutsättningar för andra medier. Det tas inte heller upp något om reglerad samverkan. I kontraktet konstateras att fokus under perioden ligger på DR:s digitala utveckling. För att DR ska kunna fokusera på uppgiften har antalet krav på företaget minskat i förhållande till de krav som ställts i tidigare kontrakt (Danska kulturministeriet 2022).

Storbritannien

I Storbritannien, som inte har något mediestöd, initierades 2017 ett samarbete – Local News Partnership (LNP) – mellan British Broadcasting Corporation (BBC) och News Media Association, som representerar majoriteten av Storbritanniens regionala press. Under nuvarande tillståndsperiod för BBC har företaget förbundit sig att till exempel tillhandahålla en nyhetshubb för att ge externa mediaorganisationer tillgång till BBC:s videomaterial för användning online samt initiera ett arbete om att dela datajournalistik.

Inom ramen för samarbetet finns sedan 2018 en modell om bevakning av den lokala politiska nivån, Local Democracy Reporting Service (LDRS), ett område som parterna bedömt vara svagt bevakat. Huvudsyftet med LDRS är att, för de som ingår i partnerskapet, tillhandahålla opartisk journalistisk bevakning av lokala myndigheters ordinarie verksamhet och arbetssätt i Storbritannien. Upp till 165 reportrar arbetar över hela landet inom ramen för samarbetet. Reportrarna är anställda vid lokala nyhetsmedier, såväl dagspress som radio- och tv-bolag, men samarbetet bekostas av BBC.

En utvärdering av samarbetet inom LDRS gjordes av BBC år 2020. Av utvärderingen framgår bland annat att samarbetet som helhet anses lyckat, men att det även finns svårigheter. Bland annat tas upp att det finns svårigheter kring processen med att välja ut vilka nyhetsmedier som får ha reportrar inom ramen för samarbetet, att materialet som tas fram av reportrarna inte används i tillräcklig grad av BBC, att det finns utmaningar med rekrytering av reportrar samt att det finns publicistiska spänningar mellan LDRS-samarbetet och den ordinarie nyhetsverksamheten hos aktörerna. Annat som tas upp är risk med att medieaktörer använder samarbetet som en anledning till att reducera antalet anställda, men av utvärderingen framgår att tillräckliga åtgärder har vidtagits för att minimera den risken (BBC 2020).

9.2.5. Överväganden och förslag

Bedömning: Det bör inte införas en reglerad samverkan mellan

public service-företagen och kvalitativa nyhetsmedier. SR och SVT bör dock i högre grad än i dag ha ett förhållningssätt som utgår från en medvetenhet om kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar.

Förslag: Det ska fortsatt ställas krav på att SR och SVT i sin ny-

hetsverksamhet ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad.

Det ska ställas krav på SR och SVT att, inom ramen för uppdraget att ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, ha en kontinuerlig dialog med andra nyhetsmedier.

Det ska göras en analys av utvecklingen på den svenska mediemarknaden och hur public service-företagen bidrar till mediemångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad, med särskilt fokus på nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet.

Det bör inte införas en reglerad samverkan mellan public service-företagen och kvalitativa nyhetsmedier

Inom ramen för uppdraget har kommittén besökt nyhetsmedier och SR:s och SVT:s lokala redaktioner i Luleå, Borås och Västerås. Därutöver har kommittén träffat ett antal företrädare för såväl lokala som nationella kvalitativa nyhetsmedier, bland annat genom TU. Ingen av de aktörer som kommittén har träffat – vare sig från andra medieaktörer eller från public service-företagen – ger uttryck för en önskan om att ha en reglerad samverkan. Tvärtom är aktörerna tydliga med att samverkan inte bör regleras närmare. Som skäl för det lyfts särskilt den redaktionella självständigheten och vikten av en bibehållen mediemångfald i hela landet.

På olika håll i landet samverkar också public service-företagen och nyhetsmedier på flera sätt. SR och SVT och lokala nyhetsmedier samverkar exempelvis beträffande gemensamma satsningar på evenemang om till exempel demokrati- och yttrandefrihetsfrågor och det före-

kommer även lokala samarbeten kring bland annat gemensamma opinionsundersökningar inför val. Public service-företagen arrangerar tillsammans med lokala kommersiella medier Fria ordets dag på flera platser i landet, i syfte att öka kunskapen hos barn och unga om demokrati, journalistik och tryck- och yttrandefrihet. SVT och Utgivarna driver sedan 2021 också ett samarbete mellan medier och forskningen kring frågor som rör hot och hat mot journalister. Det har även tagits fram rekommendationer för att främja öppenhet och ansvarstagande kring AI-genererat material. Därutöver har det träffats överenskommelser kring exempelvis citering mellan public service-företagen och ett flertal kommersiella nyhetsmedieföretag vilket innebär att när ett medieföretag citerar eller återrapporterar nyheter från andra medier ska företaget tydligt ange den ursprungliga källan. Kommittén ser positivt på den samverkan som sker runt om i landet och gör bedömningen att samverkan även fortsatt bör vara en fråga som är upp till de kommersiella medieaktörerna och public service-företagen själva att avgöra. Kommittén gör därför samma bedömning som den parlamentariska public service-kommittén gjorde 2018 när den övervägde frågan om en reglerad samverkan, nämligen att givande samarbeten inte kan etableras och utvecklas genom reglering (SOU 2018:50 s. 158).

Som konstateras i direktiven är en kombination av ett starkt och oberoende public service och en mångfald av kvalitativa nyhetsmedier grunden för en väl fungerande svensk mediemarknad. Kommittén bedömer att nära journalistiska samarbeten kring innehållsproduktion, likt det som etablerats i Storbritannien, och som beskrivs i avsnitt 9.2.4, inte skulle gynna konkurrensen och mångfalden på den svenska mediemarknaden. Den redaktionella självständigheten och vikten av en bibehållen mångfald i hela landet är av yttersta vikt för att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad. Ett medielandskap med ett fåtal dominanta aktörer är riskabelt ur ett medborgar- och demokratiperspektiv. Närmare journalistiska samarbeten leder också till frågor kring oberoende och opartiskhet, krav som gäller för public service, men som inte omfattar kommersiella medier.

Hänsynstagande är fortsatt viktigt och kräver en kontinuerlig dialog

Som konstateras ovan bör samverkan fortsatt vara en fråga som är upp till de kommersiella medieaktörerna och public service-företagen själva att avgöra. Däremot bör SR och SVT i högre grad än i dag ha ett förhållningssätt som utgår från en medvetenhet om de kvalitativa nyhetsmediernas konkurrensförutsättningar. En del i hänsynstagandet är, som kommittén bedömer nedan, att SR och SVT bör ha en medvetenhet kring hur de använder text i sin nyhetsverksamhet och av vilket skäl. Villkoret om att SR och SVT i sin nyhetsverksamhet ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad är därför en viktig skyldighet och villkoret bör gälla även nästa tillståndsperiod.

En viktig del i att ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförsättningar är enligt kommittén att public service-företagen har en kontinuerlig dialog med nyhetsmedier runt om i landet. Det är viktigt både utifrån att nyhetsmedierna ska veta var de ska vända sig för frågor om samverkan och för att sätta fokus på frågan hos public service-företagen. Inom ramen för uppdraget att ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar bör det därför införas ett krav på SR och SVT att ha en kontinuerlig dialog med andra nyhetsmedier, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad. Det bör finnas en tydlig struktur för hur dialogen genomförs. I det sammanhanget kan det finnas anledning att överväga den lösning som valts i Norge där det finns en särskilt inrättad tjänst inom NRK med ansvar för mediemångfald och samarbete och vars huvuduppgift är att se till att NRK uppfyller uppdraget att bidra till den norska mediemångfalden, se avsnitt 9.2.4. Det bör dock vara upp till public service-företagen själva att avgöra hur dialogen genomförs. Vilken dialog som krävs kan till exempel se olika ut i olika delar av landet och är även beroende av vilka behov som finns hos de andra nyhetsmedierna.

En analys av bidraget till mediemångfalden och påverkan på konkurrensförutsättningarna

Liksom när det gäller övriga villkor för public service-företagens verksamhet, bör de insatser som vidtas för att uppfylla kravet på en kontinuerlig dialog redovisas i företagens årliga public service-redovisningar. Genom att kravet på att ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar utvidgas med ett krav på kontinuerlig dialog bedömer kommittén också att redovisningen av kravet i sin helhet kommer bli enklare för granskningsnämnden att följa upp.

Eftersom nästa tillståndsperiod är åtta år, ett nytt mediestöd nyligen beslutats och medieutvecklingen går snabbt anser kommittén även att det finns anledning att göra en analys av utvecklingen på den svenska mediemarknaden och hur public service-företagen bidrar till mediemångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad, med särskilt fokus på nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet. Det saknas i hög grad forskning på området. En kunskapsbaserad analys utifrån olika perspektiv, exempelvis av hur mediemångfalden inom nyhets- och samhällsjournalistiken ser ut innehållsmässigt och hur utbudet från public service ser ut i förhållande till andra medier, är av stor betydelse. Ett uppdrag att tillsammans med medieforskare ta fram analysen bör därför ges till Mediemyndigheten. Som framgår av avsnitt 14.5 bör i analysen ingå att analysera hur public service-företagens kompletterande verksamhet och tjänster inom denna verksamhet utvecklas.

9.3. Tillhandahållande av text vid sidan av ljud och rörlig bild i nyhetsverksamheten

9.3.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att analysera och vid behov lämna förslag på hur nyhetsuppdraget ska förtydligas när det gäller möjligheten att tillhandahålla text vid sidan av ljud och rörlig bild, i syfte att främja tillgången till nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet.

9.3.2. Överväganden som gjordes inför nuvarande tillståndsperiod

En stor fråga inför den nuvarande tillståndsperioden var hur public service kunde samverka med kommersiella medier, särskilt dagspressen som drabbats både av fallande annonsintäkter på grund av globala aktörers intåg på annonsmarknaden och vikande prenumerationsintäkter på grund av den pågående omställningen till digital utgivning. Som redogörs för i avsnitt 9.1.1 tillkom av den anledningen villkoret om att SR och SVT i sin nyhetsverksamhet ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad. I propositionen betonade regeringen att det är av stor betydelse för att värna en mångfald av lokala nyhetsmedier att public service-företagen upprätthåller ett tydligt fokus på ljud respektive rörlig bild även i sin nyhetsverksamhet. Samtidigt ansågs en kombination av text, ljud och rörlig bild vara nödvändig för att skapa användarvänlighet i en digital miljö. Särskilt viktigt ansågs det vara för att tillgängliggöra innehållet för personer med olika typer av funktionsnedsättning. Att fokus skulle ligga på kärnverksamheten, dvs. ljud respektive rörlig bild, ansågs inte hindra företagen att utveckla användarvänliga tjänster, att tillgängliggöra innehåll genom text eller att erbjuda multimediala nyhetstjänster. Men public service-företagen ansågs behöva ha en medvetenhet kring hur text används i verksamheten och av vilket skäl. Regeringen framhöll att längre artiklar utan koppling till ett nyhetsinslag eller ett klipp bör användas restriktivt och betonade att kärnverksamheten är att producera, sända och tillhandahålla radio- och tv-program till allmänheten (prop. 2018/19:136 s. 7273).

9.3.3. SR och SVT om användningen av text i sin nyhetsverksamhet

I SR:s och SVT:s public service-redovisningar redogörs för företagens användning av text i deras respektive nyhetsverksamhet. SR och SVT har även svarat på frågor från kommittén om användningen.

SR uppger att företaget sedan mitten av 2010-talet har en strategi baserad på ljudinnehåll; Ljudet i fokus. Som en konsekvens utgår appen SR Play från ljud, i form av bland annat nyhetsklipp, och fokus läggs på att stärka utvecklingen av ljudformatet. Nyhetsklipp presenteras

enligt SR med korta texter om innehållet i inslaget, inte med utförliga artiklar som konkurrerar med exempelvis innehållet i tidningar (SR 2024 s. 59).

SVT beskriver sin strategi som en målsättning att vara bäst på nyhetsvideo i Sverige genom att ha fokus på rörlig bild. SVT uppger att de aktivt arbetat med att öka andelen artiklar med tillhörande video på sin tjänst SVT Nyheter. Under 2023 var andelen artiklar med video 74 procent jämfört med 40 procent år 2019. Målet är att andelen artiklar med video över tid ska ligga på en stabil hög nivå. SVT har tagit fram interna regler för såväl publicering av video i nyhetstjänsten som för användningen av text. Enligt SVT är text en kompletterande del i nyhetsverksamheten för att möta uppdraget att vara relevant för alla, inklusive unga och personer med funktionsnedsättningar, och för SVT:s roll i den svenska krisberedskapen. För att ta hänsyn till andra medier har SVT begränsat textlängderna. Att begränsningarna efterlevs följs upp varje månad. Mellan 2017 och 2023 har textlängderna minskat med 46 procent (SVT 2024 s. 34 samt Komm2023/00290-143).

9.3.4. Utmaningar för kommersiella kvalitativa nyhetsmedier

Som framgår av avsnitt 4.2.4 har de senaste decennierna präglats av en krympande dagstidningsmarknad, vilket bland annat tagit sig uttryck i sammanslagningar, uppköp och konsolidering. Marknadens tillbakagång har också synts i en kontinuerlig minskning av andelen hushåll som prenumererar på en dagstidning. Reklaminvesteringarna har de senaste åren ökat kraftigt, men de flyttas fortsatt från nordiska journalistiska medier till globala icke-journalistiska plattformar som Google och Facebook. Detta gör att publik- och användarintäkter som prenumerationer får allt större betydelse. För dagspressens del fortsätter intäkterna från de intäktsmässigt viktiga tryckta tidningarna att minska. Intäktsmarginalerna påverkas även av ökade kostnader för papper och distribution. För både storstads- och landsortspress fortsätter den digitala läsningen att bli allt viktigare, men som helhet är lönsamheten för dagspressen försvagad (Lindberg & Facht 2023).

9.3.5. Synpunkter från Tidningsutgivarna (TU)

TU har till kommittén framfört att public service-företagens användning av text kraftigt bör begränsas. Enligt TU är användningen av text, särskilt SVT:s digitala nyhetstjänst SVT Nyheter, ett konkurrensproblem som riskerar leda till en minskad mediemångfald på den svenska mediemarknaden. För att bygga digitala läsarintäkter, som en följd av minskade annonsintäkter, har så gott som samtliga morgontidningar sedan några år tillbaka sitt material bakom betalvägg. Samtidigt erbjuder SVT, enligt TU, en tjänst som liknar tidningarnas men som är fri att använda. TU motsätter sig inte textanvändning i sig, däremot den mängd text som SVT använder sig av.

TU har mot den bakgrunden föreslagit att public service-företagens textanvändning bör regleras. Enligt förslaget ska public service-företagen tillåtas publicera texter som sammanfattar innehållet med max 90 ord i de inslag med rörlig bild eller ljud som de publicerar. Utöver det kan text användas för korta nyheter om akuta nyhetshändelser eller nyheter som publiceras av nationell nyhetsbyrå, även där med en begränsning om 90 ord. Utan begränsning föreslås public service-företagen kunna använda text för UR:s utbildningsuppdrag och på minoritetsspråk. Transkriberingar ska kunna göras för tillgängliggörande till personer med funktionsnedsättning (Komm2023/00290-16).

9.3.6. Synpunkter från företrädare för personer med funktionsnedsättning

Företrädare för funktionsrättsorganisationer har till kommittén framfört att public service för många med funktionsnedsättning är det enda tillgängliga och användbara alternativet på mediemarknaden. Av det skälet behöver staten säkerställa tillgången till ett brett programutbud med såväl oberoende nyhetsbevakning som kvalitativ beredskaps- och säkerhetsinformation. Att bygga in begränsningar för public service att använda text eller andra former av kommunikation menar organisationerna är kontraproduktivt. Det utestänger personer med funktionsnedsättningar och gynnar inte ändamålen demokrati, folkbildning och social sammanhållning. Ett minskat textinnehåll vore enligt organisationerna förödande, snarare behövs mer textinnehåll i public service (Komm2023/00290-36).

9.3.7. Överväganden och förslag

Bedömning: Ett teknikneutralt innehållsuppdrag innebär inte att

public service-företagen ges ett multimedialt nyhetsuppdrag. Liksom det övriga innehållsuppdraget uppfylls nyhetsuppdraget genom ljud och rörlig bild. Användningen av text i SR:s och SVT:s nyhetsverksamhet bör ske med en hög medvetenhet om och med hänsynstagande till kvalitativa nyhetersmediers konkurrensförutsättningar.

Förslag: Det ska ställas krav på SR och SVT att årligen redovisa

hur de använder text i sin nyhetsverksamhet.

Innehållsuppdraget ska uppfyllas genom ljud och rörlig bild

I kapitel 7 behandlas de villkor som avgränsar uppdragen för respektive public service-företag under nästa tillståndsperiod. Där konstaterar kommittén att företagens uppdrag även nästa tillståndsperiod är att producera, sända och tillhandahålla ljud och rörlig bild. I företagens uppdrag ingår också att bedriva verksamhet som syftar till att utveckla och stödja denna verksamhet och som förbättrar möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig den. I kapitlet framhålls vidare att det finns anledning att förtydliga att ett teknikneutralt innehållsuppdrag inte innebär att uppdraget blir multimedialt och kan uppfyllas oavsett medieform. Även med ett teknikneutralt innehållsuppdrag ska uppdraget uppfyllas genom att producera, sända och tillhandahålla program som består av ljud och rörlig bild. De andra medieformer som företagen använder − kompletterande verksamhet − ska syfta till att utveckla och stödja ljudet och den rörliga bilden och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna verksamhet.

I kapitlet överväger kommittén även om det i avgränsningen av uppdragen till företagen bör införas en reglering av när text får användas i deras digitala tjänster, motsvarande den reglering som i dag finns i Finland eller som den TU föreslagit. Kommittén bedömer dock att det skulle vara mycket svårt att formulera en sådan reglering, som ska gälla i åtta år, med undantag som täcker varje situation då text kan behöva användas i verksamheten och som inte riskerar att träffa fel. Särskilt som regleringen skulle behöva ta höjd för bland annat

teknikutvecklingen och framtida möjligheter att utveckla användarvänliga tjänster och tillgänglighetstjänster. Med hänsyn till de undantag som skulle behöva göras kan också ifrågasättas om en sådan reglering skulle bli tydlig och överblickbar. En detaljreglering av hur public service-företagen får använda text digitalt skulle vidare innebära ett principiellt avsteg från hur uppdraget till public service har reglerats fram till nu. Att riksdag och regering anger ramarna för verksamheten och de riktlinjer som ska gälla för denna och inte detaljreglerar uppdraget har ansetts vara en viktig förutsättning för att värna verksamhetens oberoende och integritet. En sådan reglering är inte heller nödvändig för att definitionen av public service-uppdraget ska vara förenlig med EU:s statsstödsbestämmelser.

Användningen av text i nyhetsverksamheten

Som redogörs för ovan ska företagens innehållsuppdrag uppfyllas genom att producera, sända och tillhandahålla program till allmänheten som består av ljud och rörlig bild. Det innebär således att innehållsvillkoren som gäller företagens nyhetsverksamhet i SVT:s fall ska uppfyllas genom program som består av rörlig bild och i SR:s fall genom program som består av ljud. Såväl i nyhetsverksamheten som i företagens övriga programverksamhet ska den kompletterande verksamhet som företagen bedriver utveckla och stödja ljudet eller den rörliga bilden och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig den. Enligt kommittén finns skäl att framhålla att den kompletterande verksamheten såsom text ska vara just kompletterande och utgå från och ha en tydlig koppling till företagens respektive kärnverksamheter, dvs. för SR:s del ljudet och för SVT:s del den rörliga bilden. Detta gäller även för de digitala nyhetstjänster som företagen erbjuder allmänheten. Det innebär enligt kommittén att i en digital nyhetstjänst som består av både ljud eller rörlig bild och text så bör textpubliceringar som huvudregel utgå från och ha en tydlig koppling till ljudet eller den rörliga bilden, inte tvärtom. I nyhetsuppdraget ingår till exempel inte att tillhandahålla en digital textbaserad nyhetstjänst som kompletteras med ljud eller bild. Att det huvudsakliga syftet med en nyhetstjänst bör vara att förmedla nyheter i form av ljud eller rörlig bild innebär dock inte att företagen inte får tillhandahålla text i sådana tjänster eller i sin nyhetsverksamhet generellt. En kombi-

nation av text, ljud och rörlig bild i en tjänst är ofta nödvändig för att skapa användarvänlighet i en digital miljö. Det behövs för att förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig innehållet. Den digitala miljön och teknikutvecklingen ger också stora möjligheter att exempelvis komplettera och fördjupa en granskning i ett nyhetsprogram med bland annat statistik, grafik och annat bakgrundsmaterial, till exempel med information om hur granskningen gått till och vilket underlag den bygger på. Det är möjligheter som public service-företagen i sin verksamhet kan och bör använda sig av.

I exempelvis allvarliga nyhetslägen och i samband med krissituationer kan textpubliceringar utan samband med ljud eller rörlig bild vidare vara helt nödvändiga för att snabbt nå ut med information till allmänheten. I sådana situationer är det också naturligt att text publiceras innan företagen hinner nå ut med ljudet eller den rörliga bilden. För att en nyhetstjänst som i huvudsak består av ljud eller rörlig bild ska kunna vara relevant för användarna krävs också att nyheter snabbt kan förmedlas till allmänheten, exempelvis i form av nyhetsnotiser.

Det är därutöver av stor vikt att public service-företagen såväl i sin nyhetsverksamhet som i övrig innehållsverksamhet beaktar behoven hos personer med funktionsnedsättning och arbetar aktivt med att tillgängliggöra utbudet. Public service är för många med funktionsnedsättning det enda tillgängliga och användbara alternativet på mediemarknaden. Att det finns tillgänglig information för personer med funktionsnedsättning är vidare av särskild stor betydelse vid kriser och allvarliga nyhetslägen. Genom den snabba teknikutvecklingen, bland annat vad gäller AI, finns nya möjligheter för både SR och SVT att under nästa tillståndsperiod utveckla arbetet med att tillgängliggöra nyhetsutbudet på ett anpassat sätt. Det bör också understrykas att det är viktigt att arbetet fortsätter med de tillgänglighetslösningar som företagen redan i dag arbetar med.

Även om public service-företagen inom ramen för sina uppdrag kan använda sig av text som kompletterar ljudet och den rörliga bilden bör, som utvecklas nedan, företagen ha en hög medvetenhet om hur text används och av vilket skäl.

SR och SVT ska ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar

TU anser att SVT:s textbaserade journalistik i den digitala tjänsten SVT Nyheter är ett konkurrensproblem då så gott som samtliga dagstidningar har sitt digitala material bakom betalvägg medan SVT:s nyhetstjänst kan nyttjas fritt. Enligt TU riskerar SVT:s textanvändning att leda till en minskad mediemångfald på den svenska mediemarknaden. TU anser vidare att SR:s strategi att fokusera på ljud och att i nyhetsverksamheten endast använda text i begränsad form innebär att SR både värnar och bidrar till en mångfacetterad mediemångfald.

Även om public service-företagens nyhetsverksamhet inte kan sägas vara den främsta orsaken till att många nyhetsmedier har det svårt ekonomiskt − vilket till stor del beror på ett antal olika effekter av digitaliseringen och globaliseringen − spelar det enligt kommittén stor roll hur public service-företagen agerar på marknaden och hur de förhåller sig till kommersiella nyhetsmedier. I dag ställs krav på SR och SVT att i sin nyhetsverksamhet ta hänsyn till kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar, i syfte att värna en mångfald av perspektiv på en livskraftig mediemarknad. Det är en viktig skyldighet och kravet bör därför, som konstateras i avsnitt 9.2.5, fortsätta att gälla kommande tillståndsperiod. Inte minst är det viktigt för den lokala nyhets- och samhällsjournalistiken. Enligt kommittén bör SR och SVT i högre grad än i dag ha ett förhållningssätt som utgår från en medvetenhet om kvalitativa nyhetsmediers konkurrensförutsättningar. En del i hänsynstagandet är att SR och SVT ska ha en medvetenhet kring hur text används i verksamheten och av vilket skäl. Ett annat sätt att ta hänsyn kan exempelvis vara att ha ett restriktivt förhållningssätt till hur man väljer att publicera nyheter som har hämtats bakom andra nyhetsmediers betalväggar. Det bör i sammanhanget påpekas att om det inte finns någon konkurrenssituation, och därmed inte heller några kvalitativa nyhetsmedier att ta hänsyn till, så är det ett förhållande som har betydelse för hur kompletterande verksamhet som text kan användas i nyhetsverksamheten. Så är i nuläget till exempel fallet med nyheter på de nationella minoritetsspråken.

Kommittén ser positivt på det arbete som SVT gjort under de senaste åren med att öka mängden rörlig bild och minska textanvändningen på sin digitala tjänst SVT Nyheter. Enligt kommittén är det av stor vikt att denna utveckling fortsätter. Kommittén bedömer

att SVT:s digitala nyhetstjänst med en stor del text har bidragit till att särskilt lokala dagstidningar, som är beroende av betalande prenumeranter, försatts i en svår situation. Med de förtydliganden som kommittén föreslår kommer SVT behöva se över hur text används i sin digitala nyhetstjänst. Villkoret om hänsynstagande tillsammans med de förtydliganden som görs kring uppdraget medför enligt kommittén en tydlig skärpning i synen på hur text kan användas i nyhetsverksamheten.

Enligt kommittén bör det, som framgår av avsnitt 9.2.5, dessutom hos både SVT och SR etableras en tydligare struktur för kontinuerlig dialog med kvalitativa nyhetsmedier. Public service-företagen har med sin stabila finansiering och uppdrag i allmänhetens tjänst en särställning på den svenska mediemarknaden. Som konstateras ovan är det av stor betydelse för att värna en mångfald av nyhetsmedier i hela landet att företagen utgår från sina uppdrag, dvs. ljud respektive rörlig bild, inte text. Därutöver framstår arbetet med att stärka och utveckla den rörliga bilden i nyhetsuppdraget som viktigt för att nå unga. Enligt Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet 2023 är de främsta nyhetskällorna för barn och ungdomar tv-kanaler och Tiktok, dvs. den rörliga bilden (Internetstiftelsen 2023 s. 145–147).

SR och SVT ska i sina public service-redovisningar redogöra för hur de använder text i sin nyhetsverksamhet

En reglering där riksdag och regering anger ramarna för public serviceföretagens verksamhet och där uppdragen i allmänhetens tjänst är tydliga, men inte präglas av detaljer, lägger ett stort ansvar på public service-företagen att redogöra för hur uppdragen uppfylls, vilka verksamheter som ingår i uppdraget och till vilken kostnad. En tydlig beskrivning och redovisning av de verksamheter som ingår i uppdraget är en förutsättning för att allmänheten liksom andra medieaktörer med flera ska kunna få insyn i företagens verksamhet. Det är också en förutsättning för att det ska vara möjligt att följa upp att public service-företagen fullgjort sina uppdrag i allmänhetens tjänst. Som anges ovan bedömer kommittén att SR och SVT bör ha en medvetenhet om hur text används i nyhetsverksamheten och av vilket skäl. Enligt kommittén bör det också ställas krav på företagen att redovisa hur de använder text i sin nyhetsverksamhet. En sådan redovisning bör bland annat även innefatta en beskrivning av varför text

används i nyhetsverksamheten samt hur företagens digitala nyhetstjänster utvecklas när det gäller textanvändningen och textlängder. På så sätt blir det möjligt att följa upp hur textanvändningen i nyhetsverksamheten utvecklas varje år under kommande tillståndsperiod. Granskningsnämnden kommer därmed kunna följa upp användningen av text i sina årliga bedömningar av om public service-företagen uppfyller sina uppdrag. Redovisningarna och granskningsnämndens bedömningar av dessa utgör ett underlag för regeringens redovisning av public service-verksamheten i budgetpropositionen. Därutöver föreslår kommittén i avsnitt 15.4.2 att det under tillståndsperioden bör göras en studie av public service-företagens användning av text i sina digitala innehållstjänster där även deras nyhetstjänster ingår.

Eftersom nästa tillståndsperiod är åtta år, ett nytt mediestöd nyligen beslutats och medieutvecklingen går snabbt finns, som utvecklas i avsnitt 9.2.5, även anledning att följa utvecklingen på mediemarknaden och se hur public service-företagen bidrar till mångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad med särskilt fokus på nyhets- och samhällsjournalistik i hela landet.

10. Samverkan för att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet

I kapitlet behandlas frågan om public service-företagens roll på och ansvar för den svenska produktionsmarknaden för radio, tv och film. I avsnitt 10.2 redogörs övergripande för nuvarande villkor om extern produktion och i avsnitt 10.3 hur samverkan sker i dag. I avsnitt 10.3.3 redogörs för de överväganden och förslag som lämnas.

10.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att analysera public service-företagens roll på och ansvar för den svenska produktionsmarknaden för radio, tv och film, och mot bakgrund av utvecklingen på mediemarknaden bedöma om förtydliganden eller justeringar behöver göras i uppdragen och i så fall lämna sådana förslag.

Av direktiven framgår att marknaden för produktion av radio- och tv-program samt film är under ständig utveckling. Särskilt produktionen av radioprogram har utvecklats mycket under senare år i och med att utbudet och efterfrågan av poddradio har ökat. Det konstateras även att SVT sedan länge är en central aktör som beställare och producent av svensk film och dramaserier.

10.2. Nuvarande villkor om extern produktion

10.2.1. Utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program ska bidra till en mångfald i programverksamheten

Av sändningstillstånden för public service-företagen framgår att de ska verka för en mångfald i programverksamheten genom en variation i produktionsformer. Vid sidan om en betydande egen programproduktion ska utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program bidra till denna variation, liksom utomståendes medverkan i den egna programproduktionen. I sändningstillstånden för SR och SVT ställs även krav på företagen att på egen hand och i samarbete med utomstående producenter svara för en omfattande produktion av kulturprogram i vid mening. Särskild vikt ska läggas vid dramaproduktion.

Programproduktion och en mångfald i programutbudet har funnits med som en viktig beståndsdel i public service-uppdraget från första början. Det första avtalet mellan staten och Radiotjänst från år 1924 innehåller bland annat krav på att programmen ska vara av växlande art, skänka god förströelse och hållas på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå. Över tid har tillkommit krav på att en viss del av allmänproduktionen ska ske utanför Stockholm och även att produktion ska ske genom samproduktion, utläggningar och inköp. Vikten av många produktionskällor och även public service-företagens kulturpolitiska ansvar har genom åren betonats. Nuvarande formulering av villkoret togs in inför den tillståndsperiod som inleddes 2007.

10.2.2. Krav på att bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet

Inför nuvarande tillståndsperiod 2020–2025 infördes ett krav på public service-företagen att bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet. Det infördes även krav på företagen att, i dialog med externa produktionsbolag, säkerställa att deras organisation för inköp och beställning av extern produktion präglas av tydlighet. Den förra parlamentariska public service-kommittén framhöll att public service-företagen är beroende av en välmående produktionsmarknad för att kunna uppfylla sina uppdrag om ett mångsidigt programutbud med bredd, särpräglade programtyper och variation i produktionsformer. Ett uppdrag att stärka en livskraftig produktions-

marknad ansågs även som en viktig del av public service-företagens kulturuppdrag (SOU 2018:50 s. 200201). I den efterföljande propositionen konstaterade regeringen att public service-företagen med sina långsiktiga och stabila finansieringsförutsättningar är viktiga aktörer på den svenska produktionsmarknaden och att företagens inköp och beställningar är av avgörande betydelse för ett stort antal produktionsbolag. En del av uppdraget att stärka produktionsmarknaden borde enligt regeringen vara att verka för att beställningar även läggs på produktionsbolag utanför storstadsregionerna. Uppdraget att stärka en livskraftig produktionsmarknad innefattade enligt regeringen också ett ansvar att så lång möjligt tillse att generella avtal och en god arbetsmiljö upprätthålls i alla led av produktionen (prop. 2018/19:136 s. 5961).

Samtidigt som kravet på att stärka en livskraftig produktionsmarknad lades till togs det tidigare kravet på SR och UR att ange i vilken utsträckning företagen avsåg att satsa på extern radioproduktion bort. Det framhölls dock att det är viktigt att SR och UR fortsätter arbeta för att öka den externa utläggningen (s. 92–93).

10.2.3. SVT ska bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion

Av sändningstillståndet för SVT framgår att företaget ska bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. Uppdraget är en del av SVT:s kulturuppdrag med krav på att erbjuda ett mångsidigt kulturutbud. SVT ska även redovisa omfattningen av och formerna för företagets engagemang för utvecklingen av svensk filmproduktion samt återkommande redogöra för filmbranschen i vilken utsträckning företaget avser att satsa på svensk filmproduktion. Det sistnämnda kravet tillkom inför den nuvarande tillståndsperioden i syfte att öka transparensen gentemot filmbranschen (prop. 2018/19:136 s. 6465).

Den svenska filmpolitiken genomfördes fram till och med 2016 huvudsakligen genom det så kallade filmavtalet. SVT var en av parterna till avtalet och bidrog varje år till svensk film med en summa som fördelades genom statsstöd av Svenska Filminstitutet. Enligt 2013 års filmavtal var summan minst 42,1 miljoner kronor. Utöver detta garanterade SVT att ungefär samma summa skulle användas till samproduktioner, medfinansiering och köp av visningsrätter vad gäller nya svenska långfilmer samt nya kort- och dokumentärfilmer.

Sedan filmavtalet upphörde att gälla är filmpolitiken sedan 2017 helstatligt finansierad. I propositionen som föregick omställningen konstaterades att tv är det största visningsfönstret för film och att tv-bolagen har en avgörande betydelse för svensk filmproduktion. Regeringen uttalade att SVT:s roll som finansiär av svensk filmproduktion skiljer sig åt från övriga tv-bolags, dels genom omfattningen av investeringar och produktioner, dels genom SVT:s uppdrag i allmänhetens tjänst. Mot bakgrund av filmavtalets upphörande angavs att det fanns skäl att följa utvecklingen för att se om uppdraget till SVT borde utvecklas (prop. 2015/16:132 s. 3839).

Uppdraget följdes upp inför den nuvarande tillståndsperioden. Regeringen uttalade att SVT har en avgörande betydelse för den svenska filmen och att företagets ansvar för att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion fortsatt bör vara en viktig del av SVT:s kulturuppdrag, men att det är upp till SVT att definiera och utveckla formerna för sina satsningar. Villkoret om att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion kvarstod därmed. Dock betonades att uppdraget, som del av kulturuppdraget, innebär att det ska fördjupas, utvecklas och vidgas under tillståndsperioden (prop. 2018/19:136 s. 6365).

10.2.4. Produktionsmarknaden i Sverige

På tv-området är utöver SVT även TV4 en viktig beställare av programproduktion i Sverige. Andra beställare är bland annat Warner Bros. Discovery, Viaplay och Netflix. Flera kommersiella medieaktörer har under den senaste tiden dragit ner produktionen av svenskt drama helt eller delvis, vilket medfört att beställare av drama är få, se även avsnitt 4.2 och 8.4.4. Branschorganisationen Film- och tv-producenterna uppger att det finns cirka 20–30 något större produktionsbolag och därutöver ett stort antal mindre bolag, varav många är enmansföretag, som är verksamma inom den svenska produktionsmarknaden. Film- och tv-producenterna representerar 112 medlemsbolag. Enligt Film- och tv-producenterna kan omsättningen för den produktion som produktionsbolag inom svensk film- och tv-produktion står för uppskattas till cirka 4 miljarder kronor.

På radioproduktionsmarknaden har tidigare SR varit i princip den enda beställaren till externa produktionsbolag. De senaste åren har

marknaden förändrats och allt fler aktörer producerar numera ljud i olika former. Acast, Podme, Storytel och Spotify är några av aktörerna. Branschorganisationen Radioproduktionsbolagen uppskattar att det finns cirka 20 radioproduktionsbolag i Sverige och att de tillsammans omsätter cirka 180 miljoner kronor.

10.3. Samverkan för att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet

10.3.1. Public service-företagens externa produktion

Kommittén har ställt frågor om extern produktion till public serviceföretagen. Nedan redogörs kortfattat för deras svar.

SR började under tidigt 2000-tal göra omfattande inköp av externa produktioner, vilket enligt SR har varit avgörande för framväxten av ljudproduktionsbolag runt om i landet. Enligt SR har det bidragit till att kommersiella plattformar och medieföretag som etablerat sig senare på ljudområdet haft skickliga ljudkreatörer och innehållsskapare att vända sig till. SR:s tidigare satsning på utbud av beställradio (poddar) bidrog också till att många svenskar jämförelsevis tidigt fick upp intresset för poddlyssning. Marknaden har under det senaste decenniet förändrats och växt markant när plattformar som Spotify och Podme och andra mediebolag samt institutioner och företag börjat köpa in ljudproduktioner. Konkurrensen om nya programformat och kompetens har ökat. SR framför att företaget genom sin finansiering och sitt uppdrag har möjlighet att stå för kontinuitet på produktionsmarknaden på ett annat sätt än kommersiella aktörer, till exempel genom att satsa på innehåll som inte självklart har kommersiell bärkraft. Under 2023 uppger SR att anlitade produktionsbolag var 1 315. Merparten var enmansbolag. Kostnaderna för anlitande bolag, samproduktioner och förvärv av sändningsrättigheter uppgick till 177 miljoner kronor. Av detta belopp utgjordes knappt 83 miljoner kronor av ren produktionsutläggning, dvs. utläggning av hela produktioner. Resterande kostnader gäller exempelvis bolag som anlitas för uppdrag i något av programmen, uppdrag för delar av program som levereras direkt till en redaktion eller programledare med eget bolag (Komm2023/00290-31 och 155 samt SR 2024 s. 53).

SVT:s samarbete med externa produktionsbolag, innehållsleverantörer och medverkande i hela landet har enligt SVT stor betydelse för

Sveriges kreativa sektorer och näringsliv och säkerställer att det produceras svensk tv och film i hela landet och om hela landet. Under 2023 gick 2,4 miljarder kronor, motsvarande cirka 60 procent av SVT:s programbudget, till produktionsutläggningar, samproduktioner, förvärv av visningsrätter, andra rättigheter, arvoden för utomståendes medverkan samt inhyrning av externa produktionsresurser. Av samproduktionerna, produktionsutläggningarna och förvärven av visningsrätter gick 973 miljoner kronor till produktionssamarbeten med produktionsbolag i Sverige.

Att producera program utanför företaget ses av SVT som en naturlig del i public service-uppdraget eftersom det enligt SVT gynnar utvecklingen av programverksamheten och stärker leveransen till publiken. SVT framför att en livskraftig svensk produktionsmarknad är en avgörande förutsättning för att skapa värde för publiken genom närvaro i och spegling av hela landet. Extern produktion bidrar även till mångfald i alla delar av en tv-produktion, vilket i förlängningen bidrar till högre kvalitet på programmen och en bättre upplevelse för publiken. Enligt SVT strävar företaget efter att skapa en hög grad av tydlighet och långsiktighet i relationen med externa samarbetsparter, vilket anses särskilt viktigt i en tid när mediemarknaden präglas av globalisering, snabbrörlighet och osäkerhet (Komm2023/00290-32 och 157 samt SVT 2024 s. 32).

På filmområdet initierar SVT inga egna beställningar utan agerar samproducent. Enligt SVT:s filmstrategi ska företaget aktivt driva förnyelse av svensk film i riktning mot ett utbud av originalberättelser som får publiken att hitta tillbaka till filmformatet. Strategin kommuniceras löpande till branschen i olika filmforum. Målsättningen är att beslut om samproduktion ska ta så kort tid som möjligt. Sedan filmavtalet upphörde 2017 har SVT gjort treåriga utfästelser om bidraget till svensk film. Nuvarande utfästelse löper till och med 2025. Under tillståndsperioden har SVT investerat 100 miljoner kronor årligen i svensk film (Komm2023/00290-32).

UR uppger att företaget arbetar systematiskt med att träffa både nya produktionsbolag och sådana som arbetat med UR tidigare. Kostnaderna för utomståendes medverkan och andra produktionssamarbeten uppgick 2023 till totalt 155 miljoner kronor – här ingår produktionsutlägg, samproduktioner och inköp (förvärv) samt utomstående som medverkar i programproduktionen, varav 85,4 miljoner kronor utgjordes av svenska produktionssamarbeten. Villkoret om att bidra till

att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet har enligt UR bidragit till en ökad ambition att sprida beställningar till fler externa produktionsbolag. UR har fastställt ett nyckeltal om att produktionskostnadsandelen som går tillbaka till marknaden ska uppgå till minst 18 procent. UR har även inrättat en avdelning för externa produktioner, dels med syftet att samla kompetens kring externa produktionsutlägg för att effektivisera arbetet, dels med syftet att utveckla UR till en ännu tydligare beställare för produktionsbolagen. Målsättningen är att sprida uppdragen så mycket som möjligt i syfte att bidra till mångfald och en variation av uttryck samt medverka till en livskraftig produktionsmarknad i hela landet (Komm2023/00290-30 och UR 2024 s. 30).

10.3.2. Synpunkter från företrädare för produktionsbolag

Kommittén har träffat företrädare för bland annat Film- och tv-producenternas förening samt föreningen Radioproduktionsbolagen. Båda föreningarna understryker public service-företagens stora betydelse för produktionsmarknaden i Sverige, som i sig är en förhållandevis liten marknad med små intäktsmarginaler.

Film- och tv-producenterna framhåller SVT:s roll både som beställare och som samproducent av svensk originalproduktion. Att 60 procent av hela SVT:s programbudget går ut externt och att SVT investerar 100 miljoner kronor per år i svensk film innebär att SVT har en mycket viktig roll på produktionsmarknaden. Enligt föreningen möjliggör SVT innovation och nya programformat. Det nya villkoret om att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet har enligt föreningen haft stor betydelse. Sedan införandet av kravet är uppfattningen att SVT tar ett större ansvar för att se till att det finns livskraftiga produktionsbolag. Det kommer bland annat till uttryck i att SVT i dialog med föreningen har tagit fram så kallade normalvillkor för samarbetet med produktionsbolagen. Normalvillkoren fungerar som en utgångspunkt i förhandlingarna med produktionerna och har enligt föreningen bidragit till att ge en bättre balans mellan SVT och produktionsbolagen i enskilda förhandlingar. Enligt föreningen är det mycket viktigt att det breda uppdraget består samt att SVT:s ansvar för att stärka en livskraftig produktionsmarknad behålls.

Film- och tv-producenterna framhåller vidare att svensk film- och tv-produktion generellt sett har en dålig lönsamhet och att i ett litet språkområde som Sverige har kulturpolitikens roll blivit viktigare för att säkerställa långsiktigt hållbara förutsättningar för att säkra ett kvalificerat svenskt tv-innehåll på svenska i alla genrer. De globala strömningstjänsternas investeringar i Sverige har inte ersatt eller kommer att ersätta SVT:s investeringar, bolagen investerar inte i alla genrer och det finns inga garantier för att de kommer fortsätta att investera i svenskt innehåll. Det kan inte heller förutsättas att andra svenska tv-kanaler per automatik skulle ta över SVT:s investeringar om utbudet smalnades av. Enligt en undersökning som föreningen gjorde före pandemin står SVT för en tredjedel av tv-kanalernas investeringar i svensk tv-produktion (Komm2023/00290-18).

Film- och tv-producenterna lyfter även frågan om momskompensation för beställning av extern produktion. Detta beskrivs i avsnitt 10.3.3.

Radioproduktionsbolagen framhåller att SR är en mycket viktig beställare av svensk radioproduktion, men anser att en större andel av SR:s programbudget bör gå till inköp av externa produktioner. En ökad andel köp av externt producerade program skulle enligt föreningen bland annat leda till mer nytänkande, större mångfald bland programtyper och en högre grad av konkurrensutsättning. Föreningen ser gärna att public service-företagen utfäster sig att ha en viss lägsta nivå på andelen programutläggningar.

Radioproduktionsbolagen har även synpunkter på hur SR redovisar utomståendes medverkan. Föreningen menar att skillnad behöver göras mellan enskilda frilansare som fakturerar SR för sina tjänster och externa produktionsbolag som har kostnader för anställda, lokaler med mera. När SR redovisar hur stor del av budgeten som gått till utomståendes medverkan är det viktigt att separera de två kategorierna. Dessutom menar Radioproduktionsbolagen att SR:s nuvarande standardavtal för inköp av produktioner försvårar produktionsbolagens möjligheter att exempelvis sälja idéer och produktioner till andra länders public service-företag eller andra beställare utomlands. Föreningen framför även att det är värdefullt för produktionsbolagen att SR har ett transparent förhållningsätt kring sin strategi för programutlägg för att produktionsbolagen ska kunna planera och dimensionera sin verksamhet. Det saknas tydlighet, långsiktighet och framförhållning som det tidigare villkoret, om att SR på förhand

skulle ange i vilken utsträckning företaget avsåg att satsa på extern radioproduktion, till viss del fyllde (Komm2023/00290-26).

10.3.3. Överväganden och förslag

Bedömning: Public service-företagen har en allt större betydelse

för den svenska produktionsmarknaden. SVT spelar en viktig roll för den svenska filmen.

Förslag: Det ska fortsatt ställas krav på public service-företagen

att bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet. Det ska också fortsatt ställas krav på företagen att, i dialog med externa produktionsbolag, säkerställa att företagens organisation för inköp och beställning av extern produktion präglas av tydlighet. Utöver kravet på tydlighet ska det ställas upp ett krav på framförhållning.

Det ska även i fortsättningen ställas krav på SVT att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion samt redovisa omfattningen och formerna för företagets engagemang och redogöra för i vilken utsträckning företaget avser att satsa på svensk filmproduktion.

Public service-företagen har en allt viktigare roll för den svenska produktionsmarknaden

Public service-företagen är utifrån sitt uppdrag och med sina långsiktiga och stabila finansieringsförutsättningar viktiga aktörer på den svenska produktionsmarknaden och deras inköp och beställningar är av avgörande betydelse för ett stort antal produktionsbolag i Sverige. Kommittén bedömer att deras betydelse för produktionsmarknaden kommer att bli allt större under nästa tillståndsperiod. Det gäller främst drama, film och annan tv-produktion, men även produktion av radio.

Marknaden för produktion av radio har under det senaste decenniet utvecklats och växt framför allt genom att utbudet av och efterfrågan på radioprogram i form av poddar ökat. Poddar erbjuds i dag på flera olika plattformar, som Spotify och Podme, men även andra

mediebolag samt företag och organisationer producerar och erbjuder poddar på sina plattformar. Även om marknaden för produktion av radio vuxit är SR fortsatt en central aktör på marknaden utifrån sin roll som inköpare och beställare av kvalitativa produktioner, se även avsnitt 4.2.3.

För både radio och tv är public service-företagen i många fall den enda tänkbara köparen av ett program eller ett format som utvecklats av ett fristående produktionsbolag. Det gäller till exempel dokumentärfilm, kortfilm, överföringar från scen till tv och radio, samhällsjournalistik och annat innehåll som inte självklart har kommersiell bärkraft.

Att public service-företagen är viktiga för produktionsmarknaden har framför allt att göra med att svenska är ett litet språk och att det därmed är svårt att få lönsamhet i produktioner på svenska. Public service-företagens ansvar för den svenska produktionsmarknaden, och även det svenska språket och dess ställning i samhället, bedöms bli alltmer betydelsefull i det förändrade medielandskapet – där Sverige utgör en begränsad marknad för globala strömningstjänster för både ljud och rörlig bild.

Under den senaste tiden har många kommersiella medieaktörer, såväl nationella som globala, dragit ner på eller helt lagt ner produktionen av svenskt drama. Utvecklingen på den svenska mediemarknaden visar på svårigheterna med att få lönsamhet i produktioner på ett litet språk som svenskan. Det är svårt att förutse i vilken omfattning den kommersiella marknaden framöver kommer att producera program som till exempel drama på svenska med ett svenskt innehåll och om svenska förhållanden. SVT har med en relativt hög och konstant nivå av extern produktion, inköp och samproduktioner spelat en mycket stor roll för svenska produktionsbolag. Under 2023 gick 2,4 miljarder kronor till externa samarbeten vilket motsvarade 60 procent av SVT:s programbudget. Av dessa avsåg 973 miljoner kronor samarbeten med produktionsbolag i Sverige i form av produktionsutläggningar, samproduktioner och förvärv.

Samtidigt som public service-företagen är viktiga för produktionsbolag är företagen beroende av en välmående produktionsmarknad i hela landet för att bland annat kunna leva upp till kraven på variation i produktionsformer, en mångfald i programverksamheten och ett mångsidigt programutbud som speglar förhållanden i hela landet och hela befolkningen. Det ligger i publikens intresse att det finns en livs-

kraftig produktionsmarknad som över tid kan leverera högkvalitativt och relevant innehåll. Utläggningar till externa aktörer konkurrensutsätter dessutom public service-företagens egen verksamhet och bidrar till att öka kreativiteten internt.

Public service-företagen ska bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad

Kommittén bedömer att villkoret om att företagen ska bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet fyller en viktig funktion och bör ställas upp även nästa tillståndsperiod. Företrädare för produktionsbolag inom både radio och tv har också lyft att villkoret har haft stor betydelse, vilket även har bekräftats av public service-företagen. Exempelvis har UR uppgett att villkoret har medfört att företaget ökat ambitionen att sprida beställningar till fler externa produktionsbolag än tidigare. Villkoret är även en viktig del av public service-företagens kulturuppdrag eftersom företagen, genom att bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad, indirekt stärker det stora antalet kreatörer och kulturarbetare som bidrar till produktionerna.

Att det finns en livskraftig produktionsmarknad i hela landet är av avgörande betydelse för innehåll på svenska med en svensk kontext. Public service-företagen kan på olika sätt bidra till att stärka denna marknad. Ett sätt är att öka mängden utläggningar och samproduktioner och även att sprida beställningar till fler externa produktionsbolag. Ett annat sätt är att se till att produktionsbolagen har goda förutsättningar att planera sin verksamhet utifrån långsiktighet och förutsebarhet. Ett ytterligare sätt kan vara att ge produktionsbolagen ökade möjlighet att exploatera sin produktion eller sitt format på en andrahandsmarknad, vilket – i och med ljudmarknadens utveckling – även gäller för radioproduktioner. Att bidra till att stärka produktionsmarknaden kan även handla om att public service-företagen ser till att produktionsbolagen får betalt för sina utvecklingskostnader och att så långt det är möjligt tillse att generella avtal och en god arbetsmiljö upprätthålls i alla led av en produktion. SVT och Film- och tv-producenterna har under den nuvarande tillståndsperioden förhandlat fram så kallade normalvillkor som fungerar som en utgångspunkt i förhandlingarna med produktionerna och som, enligt Film- och tv-producenterna, bidragit till att ge en bättre balans mel-

lan SVT och produktionsbolagen i enskilda förhandlingar. Sammantaget kan kravet anses innefatta att skapa stabilitet och goda arbetsförhållanden i externa produktionsbolag så att bolagen har möjlighet att fortsätta leverera kvalitativa produktioner på den svenska produktionsmarknaden som kommer den svenska befolkningen till del.

Enligt kommittén kan villkoret om att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet inte uppfyllas genom att public serviceföretagen anlitar frilansare med egna bolag som arbetar med public service-företagens egna produktioner och som lika gärna hade kunnat vara anställda av företagen. För att bedöma om företagen uppfyller villkoret bör därför skillnaden mellan produktionsbolag som anlitas för externa produktioner och frilansare som arbetar med företagens interna produktioner framgå tydligare av public service-redovisningarna.

Som redogörs för ovan finns det flera olika sätt som public serviceföretagen kan bidra till att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet. Vad som bäst stärker produktionsmarknaden kan se olika ut i olika delar av landet, variera över tid och även skilja sig åt när det gäller radio och tv. Villkoret bör därför inte specificeras närmare. Även när det gäller andelen extern produktion bör det finnas utrymme för flexibilitet och variation över tid. Förutsättningarna för extern produktion ser också olika ut för radio och tv; ett krav på viss kvot som innebär en ökning av externt producerade radioproduktioner skulle i praktiken kunna innebära att SVT skulle kunna dra ner på andelen utläggningar och samproduktioner från nuvarande höga nivå. Att ställa upp ett krav på en bestämd andel extern produktion skulle också riskera att skifta fokus från att låta den bästa programidén styra till att arbeta för att fylla en på förhand bestämd produktionskvot. Ett rimligt mål, i synnerhet för SR, bör dock vara att produktionsutläggningar på externa produktionsbolag ökar under tillståndsperioden.

Behovet av långsiktighet och framförhållning

Den dominerande positionen som public service-företagen har ställer höga krav på tydlighet och transparens i relation till de externa produktionsbolagen. Det är särskilt viktigt i en tid när mediemarknaden präglas av globalisering, snabbrörlighet och osäkerhet. Företrädare för produktionsbolag inom främst radio har framhållit vikten av att

public service-företagen har framförhållning och en långsiktig planering för sina utläggningar och samproduktioner så att produktionsbolagen ges möjlighet att planera sin verksamhet. I dag ställs krav på public service-företagen att, i dialog med externa produktionsbolag, säkerställa att företagens organisation för inköp och beställning av extern produktion präglas av tydlighet. Enligt kommittén bör det utöver kravet på tydlighet även ställas upp ett krav på att företagens organisation för inköp och beställningar av extern produktion ska präglas av framförhållning. Att ge produktionsbolagen möjlighet att planera sina verksamheter kan till exempel göras genom att public service-företagen på förhand anger i vilken utsträckning företagen avser att satsa på extern produktion under det närmsta året eller åren.

Ett fortsatt ansvar för svensk filmproduktion

SVT har utifrån sin finansiering och uppdrag en mycket stor betydelse för svensk filmproduktion, i vissa fall är den helt avgörande. Det gäller inte minst för kortfilm och dokumentärfilm där SVT i många fall är den enda finansiären vid sidan av stöd från Svenska Filminstitutet. Även för den långa spelfilmen är SVT:s roll som samproducent ytterst viktig eftersom film är kostsamt att producera och det finns allt färre externa finansiärer på marknaden. När den kommersiella delen av medielandskapet inte har möjlighet att i samma utsträckning som tidigare producera svenskt innehåll ökar SVT:s betydelse för att allmänheten ska ha tillgång till svensk film.

Sedan filmavtalet upphörde 2016 har SVT, utifrån sitt kulturuppdrag, gjort treåriga utfästelser om företagets deltagande i svensk film. För att bidra till utvecklingen av svensk film har SVT under tillståndsperioden investerat 100 miljoner kronor årligen i svensk film, en satsning som löper hela nuvarande tillståndsperiod. SVT:s samverkan med den svenska filmproduktionsmarknaden säkerställer att det produceras svensk film i hela landet och om hela landet.

Samarbetet med Sveriges filmregioner bidrar dessutom till SVT:s uppdrag om en livskraftig produktionsmarknad i hela landet. I nuläget samarbetar SVT med Film i Väst, Film i Skåne, Filmpool Nord och Film Stockholm. Nyligen har Film Västernorrland och Film i Dalarna tillkommit som nya samproducenter. SVT:s bidrag till ut-

vecklingen av svensk filmproduktion möjliggör en mångfald av projekt och talangutveckling samt skapar långsiktighet och stabilitet.

För ett upprätthållande av den svenska filmproduktionen är det enligt kommittén av avgörande betydelse att SVT även fortsatt tar ett ansvar för svensk film genom att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. Kommittén understryker att ett sådant ansvar bör ske genom en fortsatt långsiktighet i finansieringen av svensk film.

SVT bör vidare även i fortsättningen redovisa omfattningen av och formerna för företagets engagemang för utvecklingen av svensk filmproduktion och återkommande redogöra för filmbranschen i vilken utsträckning företaget avser att satsa på svensk filmproduktion.

Kommittén noterar att den pågående filmutredningen (Ku 2024:01) har i uppdrag att göra en översyn av den nationella filmpolitiken och att det i direktiven till utredningen konstateras att SVT sedan länge är en viktig aktör som beställare och producent av svensk film och dramaserier (dir. 2024:10).

Frågan om momskompensation

Public service-företagen har inte rätt att göra avdrag för ingående moms. Det innebär att momsen stannar kvar som en kostnad hos företagen. Film- och tv-producenterna anser att detta medför att produktionsbolagens produktioner missgynnas i förhållande till SVT:s interna produktion och att en lösning av frågan skulle skapa bättre förutsättningar för produktionsmarknaden.

Frågan om en momskompensation för att öka konkurrensneutraliteten mellan intern och extern produktion utreddes inför tillståndsperioden 2014–2019 (efter en utredning av Ekonomistyrningsverket 2009), men regeringen gjorde bedömningen att ytterligare analys behövdes, även om det ansågs angeläget att det fanns förutsättningar för konkurrensneutralitet. Frågan berördes av den förra parlamentariska public service-kommittén. Kommittén bedömde att den modell för momskompensation som tidigare föreslagits skulle innebära stora kostnader att införa och inte garantera en ökad extern produktion. Villkoret om att stärka en livskraftig produktionsmarknad i hela landet ansågs därför vara ett bättre sätt att uppnå en ökad nivå av extern produktion än införandet av en momskompensationsmodell (SOU 2018:50 s. 205).

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att utreda frågan om momskompensation. Den har dock nära koppling till de krav som ställs på företagen när det gäller den externa produktionsmarknaden och kraven som ställs på företagen att genom utläggningar och samarbetsprojekt köpa in externa produktioner. Att frågan skulle behöva lösas har förutom av Film och tv-producenterna även lyfts av SVT. Kommittén konstaterar att frågan om momskompensation är viktig för att skapa konkurrensneutralitet mellan public service-företagens egen produktion och den externa produktionen och att frågan bör ses över.

11. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

I kapitlet behandlas frågan om de tillgänglighetskrav som finns i sändningstillstånden, och som i dag endast omfattar sändningar i marknätet, bör göras teknikneutrala och även omfatta programverksamheten på internet.

11.1. Kommitténs uppdrag

Det ingår inte i kommitténs uppdrag att lämna förslag på vilka krav som ska ställas upp om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning under nästa tillståndsperiod. Inom ramen för kommitténs uppdrag att föreslå en ändamålsenlig reglering av public serviceuppdraget får det dock anses ingå att utreda om de tillgänglighetskrav som finns i sändningstillstånden bör göras teknikneutrala och även omfatta public service-företagens verksamhet på internet.

11.2. Nuvarande krav på tillgänglighet

11.2.1. Villkor om tillgänglighet i sändningstillstånden

Av radio-_och_tv-lagen (2010:696) framgår att SR:s och UR:s tillstånd att sända ljudradio får förenas med villkor om en skyldighet att utforma sändningarna på ett sådant sätt att dessa blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (11 kap. 3 § andra stycket 3). Villkoret anses innefatta både tekniska krav på tillgängliggörande och villkor om innehåll särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning (prop. 2009/10:115 s. 282). När det gäller tekniska

tillgänglighetskrav för tv framgår dessa direkt av radio-_och_tv-lagen (5 kap. 12 §).

I sändningstillstånden ställs krav på public service-företagen att beakta behoven hos personer med funktionsnedsättning. Ambitionsnivån när det gäller möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att tillgodogöra sig företagens utbud ska höjas och tillgängligheten förbättras. Det anges vidare att det långsiktiga målet är att hela utbudet görs tillgängligt för alla medborgare och att tillgängligheten till program för barn och unga ska prioriteras. Därutöver ställs bland annat krav på företagen att ha en kontinuerlig dialog med de berörda grupperna.

I propositionen inför nuvarande tillståndsperiod bedömde regeringen att det inte fanns någon anledning att ändra kraven i sändningstillstånden om att beakta behoven hos personer med funktionsnedsättning. Enligt regeringen borde ambitionsnivån, liksom tidigare, successivt höjas när det gäller möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att tillgodogöra sig programföretagens utbud. Tillgängligheten till program för barn och unga borde fortsatt prioriteras. Enligt regeringen borde sändningstillståndens villkor om att beakta behoven hos personer med funktionsnedsättning inkludera SR:s och SVT:s ordinarie nyhetsverksamhet. Det ansågs särskilt viktigt i extrema nyhetslägen. Regeringen framhöll att det var av stor betydelse att snabbt kunna tillgängliggöra nyhetssändningar, inte enbart genom textning utan även genom teckenspråkstolkning (prop. 2018/19:136 s. 7576).

11.2.2. Särskilda tillgänglighetsbeslut för tv-sändningar och beställ-tv

Utöver de villkor om tillgänglighet som finns i sändningstillstånden ställs i 5 kap. 12 § radio-_och_tv-lagen krav på leverantörer som sänder eller tillhandahåller tv att utforma sina tjänster på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. Bestämmelsen gäller inte enbart för public service-företagen utan för alla leverantörer som omfattas av lagen och som sänder eller tillhandahåller tv. När det gäller public service-företagen ska tillgängliggörandet ske i den omfattning som beslutas av regeringen. Beslut om omfattningen av tillgängliggörande i övriga fall beslutas av Mediemyndigheten. Ett

beslut om tillgängliggörande (tillgänglighetsbeslut) ska gälla för en viss tid. Inledningsvis gällde 5 kap. 12 § enbart tv-sändningar. Bestämmelsen ändrades dock 2020 så att det är möjligt att även ställa krav på beställ-tv, dvs. på program som tillhandahålls på exempelvis SVT Play eller TV4 Play.

Av förarbetena till 5 kap. 12 § framgår att skälet till att bestämmelsen infördes bland annat var att regeringen ansåg att krav på tillgänglighet borde omfatta fler programtjänster än de som krävde sändningstillstånd. Det angavs vidare att tillgänglighetsbesluten kunde fattas i anslutning till att sändningstillstånd meddelas, men även vid andra tidpunkter. I denna del underströks dock behovet av förutsebarhet och kontinuitet för företagen (prop. 2009/2010:115 s. 137).

Tillgänglighetsbesluten har sedan 2014 avsett perioder om tre år (prop. 2018/19:136 s. 2223). Även det senaste beslutet för SVT och UR gäller i tre år – från 1 januari 2023 till den 31 december 2025 (Ku2022/01803 och Ku2022/01804). Besluten innehåller bland annat krav på hur stor andel av programmen, i procent av sändningstiden, som ska tillgängliggöras genom textning, teckenspråkstolkning, syntolkning och uppläst text. I besluten ställs också bland annat krav på att tjänsterna ska hålla god kvalitet, på dialog med berörda organisationer och användargrupper, på redovisning och på en handlingsplan för hur tillgängligheten ska öka över tid.

11.3. Funktionshinderspolitiken

Regeringens funktionshinderspolitik tar sin utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, bland annat FNkonventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och är en del av arbetet för ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet. Funktionshinderspolitiken omfattar de mål för och inriktning av funktionshinderspolitiken som anges i propositionen Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoU5, rskr. 2017/18:86). Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som

grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas.

11.4. Tillgänglighet när public service-uppdraget blir teknikneutralt

11.4.1. Synpunkter från berörda grupper

Sju funktionsrättsorganisationer, Funktionsrätt Sverige, Hörselskadades Riksförbund, Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda, Unga Hörselskadade, Unga med synnedsättning samt Dövblind Barn och Unga, har i en gemensam skrivelse till kommittén framfört att public service för många med funktionsnedsättning är det enda tillgängliga och användbara alternativet på mediemarknaden. Av det skälet behöver staten säkerställa tillgången till ett brett programutbud samt till teknikneutral tillgång till såväl oberoende nyhetsbevakning som till kvalitativ beredskaps- och säkerhetsinformation. Enligt organisationerna motverkar begränsningar av programutbud den legitimitet som public service har och utesluter användargrupper från tillgång till utbud som andra medieaktörer inte har tillgängliga lösningar för. Mot denna bakgrund framhålls att det är angeläget att stärka public services förutsättningar och resurser i relation till tillgängliggörande av innehåll. Organisationerna framför att kraven på tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning bör omfatta alla plattformar där public service har närvaro. Enligt organisationerna motiverar den snabba teknikutvecklingen, och det faktum att SR bedriver en hel del utvecklingsarbete, en ökad ambition om tillgänglighet även till radiosändningar. Organisationerna anser att frågor om tillgänglighet inte bör hanteras i separata regeringsbeslut. För att kunna tillgodoräkna sig teknisk utveckling och de möjligheter som det medför bör det övervägas att dessa frågor i stället hanteras i en rådgivande nämnd kopplat till public serviceföretagen. På så sätt skulle de inte begränsas av att beslut om sändningstillstånd gäller för en längre period (Komm2023/00290-36).

Sveriges Dövas riksförbund framför i en skrivelse till kommittén att det bör finnas en flexibilitet i regleringen av public service för oförutsedda omställningar, anpassningar och förändringar. Förbundet betonar därför vikten av att kommitténs förslag inte blir för detalj-

styrt utan bör lämna utrymme för att snabbt kunna bemöta och hantera förändrade behov (Komm2023/00290-95).

11.4.2. Public service-företagens arbete med tillgänglighet

Public service-företagen har svarat på frågor från kommittén om tillgänglighet och vad ett teknikneutralt uppdrag kan innebära för företagen (Komm2023/00290-98, 99 och 105). Nedan redogörs kortfattat för deras svar. Enligt SR medför publiceringar i en digital miljö en ökad tillgänglighet jämfört med sändningar i FM. Nya digitala lösningar som textning och transkribering bedöms också innebära förbättrade möjligheter att öka tillgängligheten ytterligare. Framöver ser SR konkreta möjligheter att med AI börja erbjuda transkribering av innehåll, dvs. ”textremsa” i appen SR Play och på webben. SR arbetar även med att utveckla så kallade tydligare tal-versioner av program där ljudbilden med hjälp av AI förändras så att miljöljud, bakgrunder och annat potentiellt störande ljud sänks och talet hamnar i fokus. I framtiden ser SR också potential för digital AI-assistans på sajt och app för att ”översätta” för personer med till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller intellektuell funktionsnedsättning, genom AI-verktyget Copilot.

Enligt SVT kommer ett teknikneutralt uppdrag inte i grunden ändra det tillgänglighetsarbete som företaget redan i dag bedriver. SVT framhåller vikten av att företaget fortsatt har möjlighet att använda ny teknik för att uppfylla sitt tillgänglighetsuppdrag och ger också flera exempel på tillgänglighetinnovationer som har utvecklats under tillståndsperioden. Ett exempel är automatiskt genererad textning av SVT:s lokala nyheter. För närvarande utvecklas även ett mer komplext AI-verktyg som ska möjliggöra text i direktsändning i både traditionella linjärsändningar och på SVT Play, med ambitionen att kunna erbjuda denna möjlighet under 2024. SVT anger att företaget länge arbetat med att göra såväl webb som appar tillgängliga för en bred publik. SVT framhåller att det är nuvarande villkor i sändningstillstånden tillsammans med de särskilda tillgänglighetsbesluten som utgör företagets uppdrag när det gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Enligt SVT är det viktigt att beredning av villkoren för SVT inför nästa tillståndsperiod sker samlat så att det är möjligt att göra en bedömning av vilka resurser som krävs för att

utföra uppdraget. SVT framför vidare principiella betänkligheter kring en beredningsprocess där centrala delar av public service-företagens uppdrag lämnas åt regeringen att bestämma på egen hand under pågående tillståndsperiod.

UR framför att företaget ser stora möjligheter att utveckla tillgänglighetstjänster för internetplattformar. Redan i dag erbjuder UR till exempel möjligheten att spela upp ett program i ett långsammare eller snabbare tempo än originalet, att få text uppläst, eller att separera ljudspår för att till exempel höja volymen på det talade språket eller sänka volymen på bakgrundsljud. Mot bakgrund av den snabba teknikutvecklingen, både inom AI och annan teknik, är det enligt UR viktigt att det inte införs alltför specifika krav på tillgänglighet som dels kan riskera att göra kraven otidsenliga under tillståndsperioden, dels innebär att de inte går att implementera på ett kostnadseffektivt sätt. AI och annan ny teknik skapar möjligheter att förbättra tillgängligheten till programutbudet, men UR påpekar att det är oklart när, hur, i vilken omfattning och till vilka kostnader detta kan ske. Beroende på kvaliteten på AI-tjänsterna och hur välutvecklade de är så skulle UR framöver till exempel kunna leverera undertextad radio, teckenspråkstolkad tv och radio samt syntolkad tv. Primärt på svenska, men på sikt kanske även på minoritetsspråken. AI-tekniken anses ha stor potential framöver, men än så länge är den relativt omogen. Därtill är utvecklingen och tillämpningen av tillgänglighetstjänster förknippad med stora resurser som företaget saknar.

11.4.3. Överväganden och förslag

Förslag: De villkor om tillgänglighet för personer med funktions-

nedsättning som finns i sändningstillstånden ska göras teknikneutrala och gälla oavsett om utbudet tillhandahålls i marknätet eller på internet. Teknikneutrala villkor ska inte innebära att nuvarande krav på tillgänglighet i marknätet blir lägre än i dag.

Bedömning: Det finns inte skäl att ompröva tidigare bedömningar

om att de särskilda tillgänglighetsbesluten som gäller för SVT och UR kan avse en kortare period än tillståndsperioden.

Villkor bör kunna ställas upp om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Kommittén föreslår i avsnitt 5.3.9 att det av den nya lagen ska framgå att villkor får ställas upp om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Med stöd av bestämmelsen bör villkor kunna ställas upp om att public service-företagen ska utforma sina tjänster och program så att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom tekniska hjälpmedel såsom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. När det gäller innehåll som är särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning föreslås krav på sådant innehåll kunna ställas upp med stöd av villkor om ett mångsidigt programutbud (avsnitt 5.3.6).

Teknikneutrala villkor om tillgänglighet

Enligt kommittén bör villkoren om tillgänglighet som ställs upp i sändningstillstånden göras teknikneutrala. Det innebär att kravet på att ambitionsnivån när det gäller möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att tillgodogöra sig företagens utbud ska höjas och tillgängligheten förbättras bör gälla oavsett om utbudet tillhandahålls i marknätet eller på internet. Detsamma gäller villkoret om att det långsiktiga målet är att hela utbudet görs tillgängligt för alla medborgare och att tillgängligheten till program för barn och unga ska prioriteras. Att villkoren blir teknikneutrala bör dock inte innebära att kraven på tillgängligheten i marknätet blir lägre än i dag. Ambitionsnivån ska således höjas och tillgängligheten förbättras såväl i marknätet som på internet.

I tidigare förarbetena har återkommande framhållits att public service-företagen bör ta tillvara de möjligheter som ny teknik ger för att öka tillgängligheten. Det har ansetts viktigt att public serviceföretagen tar vara på nya tekniska landvinningar så att de snabbare kan närma sig det långsiktiga målet att hela utbudet görs tillgängligt för alla medborgare (se t.ex. prop. 2005/06:112 s. 61). Med hänsyn bland annat till att utvecklingen av ny teknik i hög grad är beroende av andra aktörers agerande har det inte ansetts ändamålsenligt att ställa upp detaljerade krav i fråga om hur företagen ska arbeta mot det långsiktiga målet om tillgänglighet (prop. 2008/09:195 s. 45).

Ny teknik och utvecklingen av AI kommer att kunna möjliggöra förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning under nästa tillståndsperiod. Public service-företagen bör även i fortsättningen utnyttja de möjligheter som teknikutvecklingen innebär för att förbättra tillgängligheten, bland annat genom att utveckla och ta fram nya tillgänglighetstjänster. Det är också viktigt att företagens pågående arbete med tillgänglighetslösningar, som exempelvis textning av ljudinnehåll, fortsätter. Som UR framhåller har företaget inte ensamt tillräckliga resurser för att finansiera och driva utvecklingen av tillgänglighetstjänster. Enligt kommittén bör public service-företagen samarbeta och samverka såväl med varandra som andra aktörer i arbetet med att utveckla tjänster som underlättar tillgängligheten till utbudet.

Att villkoren blir teknikneutrala bedöms innebära störst förändring för SR eftersom de särskilda tillgänglighetsbesluten med krav på bland annat textning och tolkning enbart gäller för tv. SR:s möjligheter att på olika sätt förbättra tillgängligheten är dessutom betydligt större på företagens digitala plattformar än i marknätet. SR arbetar också redan i dag med att ta fram lösningar som textning och transkribering digitalt för att öka tillgängligheten till företagets utbud. I avsnitt 18.4.6 föreslår kommittén att det ska ställas upp villkor om att SR ska utforma VMA och andra meddelanden som är av vikt för allmänheten så att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

De särskilda tillgänglighetsbesluten för tv-sändningar och beställ-tv

Som redogörs för ovan ingår det inte i kommitténs uppdrag att utreda och lämna förslag när det gäller krav på tillgänglighet som ställs upp i de särskilda tillgänglighetsbeslut för tv som gäller för SVT och UR. Sedan 2014 har dessa beslut gällt under tre år i taget. Nuvarande beslut gäller från 1 januari 2023 till den 31 december 2025. Inför nuvarande tillståndsperiod ansåg regeringen att det, mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen, inte fanns anledning att ompröva tidigare bedömningar om att tillgänglighetsbesluten kan avse en kortare period än sändningstillstånden (prop. 2018/19:136 s. 23). Radio- och tv-lagens bestämmelser om tillgänglighet till tv-tjänster följer också delvis av det så kallade AV-direktivet (2010/13/EU) och de krav

på tillgänglighet som ställs där. Kraven på tillgänglighet i radio-_och_tv-lagen gäller förutom public service även andra medieföretag som omfattas av lagen och som sänder och tillhandahåller tv (prop. 2019/ 20:168 s. 78–79).

Sammantaget anser kommittén inte att det finns skäl att ompröva tidigare bedömningar om att de särskilda tillgänglighetsbesluten för tv, där kraven på tillgänglighet som ställs upp är förhållandevis detaljerade, kan avse en kortare period än tillståndsperioderna. Det gäller särskilt när kommande tillståndsperioden är så lång som åtta år och den snabba teknikutvecklingen och utvecklingen av AI sannolikt kommer medföra stora möjligheter till förbättrad tillgänglighet under perioden. Det är också angeläget att berörda grupper ges möjlighet att lämna synpunkter på kraven under denna period. Det bör dock understrykas att det är viktigt för SVT och UR med god framförhållning och förutsägbarhet.

12. Sponsring

I kapitlet behandlas frågor om public service-företagens möjligheter till sponsring.

12.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att mot bakgrund av utvecklingen på mediemarknaden, analysera om begränsningarna för sponsring är ändamålsenligt utformade och vid behov föreslå förändringar.

12.2. Nuvarande reglering av sponsring

En grundprincip i public service-företagens sändningstillstånd är att programföretagen inte får sända reklam, program som är sponsrade eller program som innehåller produktplacering. Sedan juli 2023 gäller detta även för företagens sändningar och tillhandahållanden av radio och tv på internet (Ku2023/00824, Ku2023/00825, Ku2023/00826). Det grundläggande syftet bakom förbudet mot sponsring är att public service inte ska finansieras kommersiellt och att utomstående inte ska kunna påverka innehållet i sändningarna.

Det finns dock undantag från förbudet mot sponsring. SVT och SR har under vissa förutsättningar möjlighet att sända och tillhandahålla sponsrade program där sponsorbidraget tillfaller företagen direkt (direkt sponsring). Sponsring får förekomma i SVT respektive SR när det gäller program som innebär utsändning av allmän sammankomst eller offentlig tillställning där företaget är arrangör. En förutsättning för detta är att det är ett arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot Europeiska Radiounionen (EBU), eller ett arrangemang av liknande betydelse, samt att programmet direktsänds till flera länder. Sponsring får därutöver förekomma i SVT:s sändningar

och tillhandahållanden i samband med sportevenemang. För SVT gäller också som begränsning att sponsring får förekomma i samband med högst 20 evenemang per år. Möjligheten till direkt sponsring gäller inte för program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Enligt medelsvillkoren ska SVT redovisa vilka evenemang som sponsrats, hur många sändningar som sponsrats och med vilket belopp sponsringsbidrag totalt har mottagits.

När möjligheten till sponsring infördes var syftet att göra det möjligt för framför allt SVT att tillgängliggöra mycket dyra evenemang av nationellt intresse som annars inte skulle kunna sändas, eller som skulle ta för mycket resurser från andra viktiga programområden. Det ansågs, bland annat genom kravet på ett mångsidigt programutbud, angeläget att SVT även fortsättningsvis skulle ha möjlighet att sända attraktiva sportevenemang trots att kostnaderna för sporträttigheterna hade ökat. Eftersom sponsringen är ett undantag från den i övrigt icke-kommersiella verksamheten, som ska präglas av självständighet och integritet, har det dock ansetts viktigt att programföretagen utnyttjar möjligheten till sponsring restriktivt (prop. 1990/91:149 s. 179180, prop. 1991/92:140 s. 4950, bet. 1990/91:KU39 s. 5253, prop. 2000/01:94 s. 68, prop. 2005/06:112 s. 3742, bet. 1995/96:KRU12, prop. 2008/09:195 s. 5758 och prop. 2018/19:136 s. 111).

Alla tre public service-företagen har också rätt att sända och tillhandahålla så kallade indirekt sponsrade program. Med indirekt sponsrade program avses radio- eller tv-program där bidrag har givits till den som tillhandahållit eller producerat programmet, men där bidraget inte tillfallit public service-företaget. Reglerna om indirekt sponsring syftar till att ge public service-företagen möjlighet att sända eller tillhandahålla vissa samproduktioner eller inköpta program trots att programmet i ett tidigare led fått bidrag från utomstående (jfr prop. 2008/09:195 s. 59). Möjligheten till indirekt sponsring har bland annat ansetts motiverad utifrån kraven i sändningstillstånden om att programföretagen ska verka för mångfald i programverksamheten genom en variation i produktionsformer. Vid sidan om en betydande egen programproduktion ska utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program bidra till denna variation liksom utomståendes medverkan i den egna programproduktionen.

Public service-företagens sändningstillstånd hänvisar också till de bestämmelser om sponsringsmeddelanden som finns i 7–8 kap. och 15 kap. radio-_och_tv-lagen. Lagen innehåller exempelvis bestämmelser om att program inte får sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet är att tillverka eller sälja alkoholdrycker, tobak och andra nikotinprodukter. Det ställs också upp en rad krav på program som sponsras. Bestämmelserna innebär bland annat att den som sänder eller tillhandahåller ett sponsrat program i radio eller tv ska ange vem som har bidragit till finansieringen. Ett sådant meddelande ska lämnas i början och i slutet av programmet eller vid ett av dessa tillfällen. Under vissa förutsättningar får sponsringsmeddelanden också sändas i pågående tv-program. Sponsringsmeddelanden får enligt lagen inte innehålla säljfrämjande inslag.

12.3. Granskningsnämndens bedömningar

Granskningsnämnden har vid granskning av SVT:s redovisning av sponsrade evenemang bedömt att det utifrån vad som anges i förarbetena är rimligt att en turnering eller annan tävling som avgörs i form av deltävlingar eller omgångar bör kunna ses som ett (1) sportevenemang även om tävlingen inte är tidsmässigt sammanhållen. Det innebär att exempelvis alpina världscupen, Svenska Cupen i fotboll respektive Allsvenskan kan betraktas som enskilda evenemang (dnr 16/00606, 661 och 662). Program med studiosamtal och klipp från sådana evenemang, till exempel Fotbollskväll, får också under vissa förutsättningar vara finansierade av sponsorbidrag (dnr 15/02888, jfr bland annat SB 471/05, SB 650/05 och SB 221/05). I fråga om sändning av Eurovision Song Contest och Melodifestivalen har granskningsnämnden uttalat att syftet med bestämmelsen i sändningstillståndet visserligen inte har varit att möjliggöra sponsring av finalen i den svenska Melodifestivalen, men att SVT genom att direktsända finalen i flera länder formellt har uppfyllt de krav som ställs för att sändningen ska få sponsras enligt bestämmelsen (dnr SB 536/02 och 16/00765). Granskningsnämnden har också bedömt att finalen i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest är att betrakta som sändningar från ett (1) evenemang (dnr 17/00691, 692 och 695).

12.4. Program där sponsring förekommer

Indirekt sponsring förekommer i SVT:s och till viss del i UR:s programverksamhet. Att möjligheten finns har ansetts vara en viktig förutsättning för att företagen ska kunna använda sig av varierande produktionsformer i form av utläggningar, samarbetsprojekt och inköp av program när det gäller programverksamheten för tv (jfr Riksrevisionen 2008). Alla tre programföretag anser att det är viktigt att möjligheten till indirekt sponsring finns kvar. SR påpekar att företaget har valt att inte utnyttja möjligheterna till indirekt sponsring, men menar att en inskränkning av villkoren skulle kunna begränsa företagets möjligheter att till exempel sända klassiska konserter där arrangören har tagit emot sponsringsbidrag (Komm2023/00290-45, 50 och 53).

Möjligheten till direkt sponsring används endast av SVT. Sponsring brukar under ett normalt år förekomma i SVT:s sändningar av ett antal sportevenemang samt i sändningen av finalen av Melodifestivalen som är ett evenemang inom ramen för åtagandet gentemot EBU. Eftersom ett evenemang kan innefatta många sändningstillfällen har antalet enskilda sändningar varierat över åren. Tabellen nedan visar förekomsten av sponsring i SVT sedan redovisningsskyldigheten infördes.

Tabell 12.1 Sponsring i SVT 2014–2023

Sponsring i SVT Antal evenemang Antal enskilda sändningar Intäkter i miljoner kronor

2014

20

589

30,3

2015

20

551

33,3

2016

20

598

39,5

2017

20

486

23,6

2018

20

567

37,1

2019

20

674

46,7

2020

1

17

379

25,8

2021

19

682

48,7

2

2022

20

542

37,5

2023

20

365

34,2

1 SVT anger i sin public service-redovisning för 2020 att en förklaring till de lägre intäkterna är att antalet stora sportevenemang minskade på grund av pandemin. 2 Intäkterna från Melodifestivalen redovisades fram till och med 2020 under andra rörelseintäkter, men redovisas sedan 2021 under sponsring. Under 2021 förekom ingen sponsring i sändningen av Melodifestivalen på grund av pandemin. Källa: SVT:s public service-redovisningar för åren 2014–2023.

Av SVT:s public service-redovisning för 2023 framgår att sponsring förekom i 365 enskilda linjära sändningar i marknätet under året. Sändningarna var fördelade på 20 evenemang enligt följande.

Tabell 12.2 Sponsring i SVT 2023

Alla sponsrade sändningar i traditionell linjär-tv, inkl. sammandrag, studioprogram och repriser

Evenemang Antal traditionella linjärsändningar

Ishockey: VM herrar (Lettland/Finland 12–28 maj)

88

Skidskytte: VM (Oberhof 8–19 feb)

17

Skidskytte: Världscupen (vår/höst)

60

Skidor: Ski Classics (Långlopp jan–mar & dec)

19

Basket: VM herrar (Indonesien 25 aug–10 sep)

12

Basket: EM damer (Slovenien/Israel 15–25 jun)

1

2

Fotboll: Landskamper (Damlandslaget)

9

Fotboll: Fotbollsstudion (3 apr–12 nov)

19

Fotboll: U21-EM (9 jun–2 jul)

2

2

Alpint: Världscupen Österrike (vår/höst)

21

Friidrott: Diamond League (5 maj–17 sep)

9

Idrott: SM-veckan Vinter (Skövde 30 jan–5 feb)

6

Rally-VM: Magasin (22 jan–19 nov)

18

Ishockey: Hockeykväll (SHL vår/höst)

27

Ishockey: JVM 2023/2024 (Göteborg 26 dec–5 jan)

15

Rallycross: VM (29 apr–12 nov)

16

Ridsport: EM (Milano 30 aug–3 sep)

5

EBU: Final Melodifestivalen (11 mar & repriser 12–13 mar)

3

Summa

365

1 Endast bronsmatch & final sändes i traditionella linjärsändningar. Resten sändes i SVT Play. 2 Sändes mestadels i SVT Play. Källa: SVT:s public service-redovisning för 2023 s. 96.

På frågor om hur SVT ser på villkoren om direkt sponsring och vad en begränsning av möjligheterna till sponsring skulle innebära har företaget framhållit följande för kommittén. Möjligheten till sponsring kan i enskilda fall utgöra en direkt förutsättning för att förvärva en sporträttighet, eller för att tillsammans med kommersiella kanaler förvärva och dela på rättigheter till större sportevenemang, på ett konkurrensneutralt sätt. Om möjligheten till sponsring skulle tas bort helt menar företaget att vissa program inte kommer att kunna

sändas. SVT framför att det de senaste åren har blivit allt vanligare att det finns villkor om sponsring inskrivet i sporträttigheterna och att officiella sponsorer som regel ska tillfrågas och/eller erbjudas förtur att köpa sponsring. Det blir också allt vanligare att SVT tillsammans med andra aktörer delar på rättigheter och samarbetar med andra kanaler, för att sporträttigheter med stort allmänintresse ska finnas i tv-kanaler som kan ses av stora delar av befolkningen. Sådana samarbeten mellan tv-bolag är ofta enda möjligheten att säkra rättigheter som annars skulle gå till globala bolag. Enligt SVT skulle dessa samarbeten försvåras avsevärt om företaget inte hade möjligheten att erbjuda sponsring. Det gäller framför allt de större internationella sportevenemangen som säljs till många kanaler på olika marknader, exempelvis Fotbolls-EM.

När det gäller sändningar inom ramen för samarbeten inom EBU beskriver SVT att möjligheten i dag används till SVT:s arrangemang kopplade till Eurovision Song Contest. Andra exempel på EBU-samarbeten är de olympiska spelen där SVT, genom EBU, har säkrat fritv-rättigheterna till OS-sändningarna åren 2026–2032. En begränsning av möjligheten till sponsring i sådana sammanhang riskerar enligt SVT att negativt påverka företagets samarbetsmöjligheter kring olika evenemang inom EBU. Det skulle också medföra betydande kostnadsökningar för SVT, till exempel när det gäller arrangemanget Eurovision Song Contest. Sannolikt skulle SVT rent formellt kunna producera och sända evenemangen även om företaget inte hade möjlighet att sända sponsringsmeddelanden. Samarbetet med EBU skulle dock försvåras, skapa merarbete och leda till ökade kostnader för SVT och behov av omprioriteringar som går ut över annan programverksamhet.

När det gäller antalet sponsrade evenemang som får sändas anser SVT att regleringen, så som den tillämpas i dag, har fördelen att den motsvarar hur sporträttigheter paketeras genom avtal. Som regel består avtalen av en rad olika sändningar inom ramen för respektive evenemang. SVT påpekar dock att en viss flexibilitet, exempelvis när det gäller antalet evenemang per år, skulle kunna underlätta den långsiktiga planeringen och möjliggöra för SVT att utvidga sportutbudet under enstaka år när många stora eller för publiken viktiga sportevenemang äger rum och i stället dra in på antalet sportevenemang andra år (Komm2023/00290-50, 73 och 106).

12.5. Överväganden och förslag

Förslag: SR:s möjlighet att sända och tillhandahålla direkt spons-

rade program ska tas bort. Sponsring ska enbart få förekomma i SVT:s sändningar och tillhandahållanden av sportevenemang och av den internationella finalen av Eurovision Song Contest.

Begränsningen för SVT om att sponsring får förekomma i samband med högst 20 evenemang per år ska gälla som ett genomsnitt under tillståndsperioden.

Bedömning: Inga förändringar bör göras när det gäller SR:s, SVT:s

och UR:s möjligheter att sända och tillhandahålla indirekt sponsrade program.

En grundprincip i sändningstillstånden är att public service-företagen inte får sända reklam och sådana sponsrade program där sponsorbidraget tillfaller företagen direkt. Eftersom det fortsatt är viktigt att public service som utgångspunkt inte finansieras kommersiellt och att utomstående inte ska kunna påverka innehållet i företagens publiceringar bör samma grundprincip gälla när uppdraget görs teknikneutralt.

Möjligheten att sända och tillhandahålla sponsrade program utgör ett undantag från grundprincipen som endast bör tillåtas när det är motiverat. Det är centralt för public service-företagens legitimitet och förtroende att verksamheten i grunden är icke-kommersiell och bedrivs självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Det är därför fortsatt viktigt att möjligheten till sponsring utnyttjas restriktivt.

Det är endast SVT som använder sig av möjligheten till direkt sponsring. Sponsring brukar under ett vanligt år förekomma i SVT:s sändningar av ett antal sportevenemang samt i sändningen av finalen av Melodifestivalen som är ett evenemang inom ramen för åtagandet gentemot EBU och som SVT sänder till flera länder.

När det gäller möjligheten att sända och tillhandahålla sponsrade program från arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot EBU är en av förutsättningarna för att sponsring ska få förekomma att programmet direktsänds till flera länder. Den möjligheten bör enligt kommittén finnas kvar för SVT vid de tillfällen som Sverige arrangerar den internationella finalen av Eurovision Song Contest,

ett evenemang som innebär extraordinära kostnader för företaget. För sändningar och tillhandahållanden av den svenska finalen av Melodifestivalen är det dock inte motiverat att sponsring ska få förekomma, även om programmet direktsänds i andra länder. En förutsättning för att sponsring ska få förekomma vid utsändning av en allmän sammankomst eller offentlig tillställning bör därför vara att det är ett arrangemang inom ramen för ett åtagande gentemot EBU, eller ett arrangemang av liknande betydelse, där representanter från ett flertal länder deltar som tävlande och programmet direktsänds till flera av dessa länder. Eftersom det endast är SVT som utnyttjar möjligheten till sponsring av sådana sändningar bör möjligheten tas bort helt för SR. Det innebär att SR inte längre bör få sända och tillhandahålla direkt sponsrade program.

Kommittén anser att det är viktigt att SVT även fortsättningsvis ges förutsättningar att visa sportevenemang. Sponsringen är i vissa fall så nära kopplad till sporträttigheterna att det i praktiken är nödvändigt att möjligheten till sponsring finns för att SVT ska kunna sända större sportevenemang och bibehålla mångfalden i sportutbudet. Det gäller bland annat sporträttigheter som SVT får tillgång till via EBU. Möjligheten är också av betydelse för att SVT tillsammans med kommersiella programföretag ska kunna förvärva och dela på rättigheter till större sportevenemang, på ett konkurrensneutralt sätt. Vidare är det viktigt för idrottsrörelsen i Sverige att olika idrotter kan synliggöras genom SVT. Möjligheten för SVT att sända och tillhandahålla sponsrade sportevenemang bör därför finnas kvar.

För SVT gäller att sponsring får förekomma i samband med högst 20 evenemang per år. En motsvarande begränsning är fortfarande motiverad, bland annat med hänsyn till behovet av en välfungerande mediemarknad med livskraftiga kommersiella medier. Antalet stora och viktiga evenemang som äger rum varje år kan dock variera, något som inte minst blev tydligt i samband med pandemin då många evenemang sköts upp. För att underlätta den långsiktiga planeringen för SVT bör därför begränsningen till högst 20 sponsrade evenemang per år gälla som ett genomsnitt under tillståndsperioden. Förslaget innebär att SVT ges möjlighet att vissa år sända och tillhandahålla fler än 20 evenemang om företaget kompenserar för detta genom att andra år under samma tillståndsperiod sända och tillhandahålla färre evenemang.

Även möjligheten att sända indirekt sponsrade program är ett avsteg från grundprincipen om förbud mot sponsring. Den syftar till att ge public service-företagen möjlighet att bland annat sända och tillhandahålla vissa samproduktioner eller inköpta program trots att programmet i ett tidigare led har fått bidrag från utomstående. Att möjligheten till indirekt sponsring finns kvar är bland annat viktigt för den fria produktionsmarknaden. Kommittén anser mot denna bakgrund att SR, SVT och UR även fortsatt bör ha möjlighet att sända indirekt sponsrade program. Villkoren bör således inte ändras i detta avseende.

13. Sidoverksamhet

I kapitlet behandlas frågor om public service-företagens möjligheter att bedriva sidoverksamhet.

13.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att kartlägga de sidoverksamheter som public service-företagen bedriver, analysera de villkor som gäller för dessa, och vid behov föreslå ändringar i villkoren.

13.2. Villkor om sidoverksamhet

I public service-företagens medelsvillkor anges bland annat att medlen ska användas för företagens kärnverksamhet och i förekommande fall till kompletterande verksamhet. Utöver kärnverksamhet och kompletterande verksamhet får företagen bedriva sidoverksamhet. Vad som avses med sidoverksamhet definieras inte i medelsvillkoren. Enligt förarbetena kan det dock exempelvis röra sig om försäljning av program, programidéer och rättigheter samt uthyrning av lokaler och teknisk utrustning (se bl.a. prop. 2005/06:112 s. 3435).

Enligt villkoren ska sidoverksamheter inte ges en sådan omfattning eller vara av sådan karaktär att de kan riskera att inkräkta på kärnverksamheten eller skada förtroendet för public service. Det anges också att sidoverksamheterna ska bära sina egna kostnader och bedrivas på ett konkurrensneutralt sätt i förhållande till andra företag som tillhandahåller motsvarande tjänster.

Sedan villkoren infördes har de successivt utökats och blivit mer detaljerade. Framför allt har villkoren kompletterats i syfte att förtydliga företagens redovisning av de sidoverksamheter som bedrivs. Public service-företagen ska enligt villkoren redogöra för intäkter

från eventuella sidoverksamheter som bedrivs. Sidoverksamheter ska redovisas som egna resultatområden. Det ska finnas en resultaträkning och, om god redovisningssed så kräver, en balansräkning för dessa verksamheter. Redovisningen ska ingå som en del av årsredovisningen som granskas av företagens revisorer.

13.3. Public service-företagens sidoverksamheter i dag

Public service-företagens årsredovisningar innehåller en särskild resultat- och balansräkning för sidoverksamheterna som årligen granskas av revisorer. Därutöver redovisar företagen sina sidoverksamheter i de årliga public service-redovisningarna. Uppgifterna i avsnitten nedan kommer från företagens public service-redovisningar för 2023 och från svar på frågor från kommittén (Komm2023/00290-45, 48, 50 och 152).

13.3.1. SVT

SVT:s sidoverksamheter riktar sig både till tittare och till företagsmarknaden. Avgörande för om en intäkt ska betraktas som sidoverksamhet eller inte, är enligt SVT om intäkten har varit en förutsättning i finansieringskalkylen inför ett beslut om att starta en produktion inom ramen för kärnverksamheten eller inte. Om intäkten inte har varit en förutsättning för ett produktionsbeslut i kärnverksamheten betraktas den som sidoverksamhet.

SVT ha inga särskilda enheter eller avdelningar som enbart ägnar sig åt sidoverksamhet. Företaget anser dock att det går att urskilja ett antal typer av verksamheter och delar in sidoverksamheterna i fem resultatområden; produktionsresurser, försäljning av hela tv-program, övrig försäljning av rättigheter, arkivförsäljning samt rekvisita och kostym. Kostnaderna inom respektive område utgörs av både sär- och samkostnader. Särkostnader består av kostnader som särskilt hänför sig till en viss aktivitet, dvs. kostnader som enbart tillkommer på grund av att en enskild sidoverksamhet bedrivs. Det kan exempelvis röra sig om tryckkostnader, portokostnader eller försäljningskostnader som kan knytas till försäljningen av en produkt. Samkostnaderna beräknas med hjälp av en schablonfördelning av kostnaderna för de resurser som används gemensamt i kärnverksamheten, den

kompletterande verksamheten och sidoverksamheterna. Sidoverksamheterna belastas med kostnader för sin del av fastighetskostnader, tele-, företagspost- och servicekostnader. Detsamma gäller för sidoverksamhetens del av kostnader för SVT:s stödfunktioner som ekonomi, HR, kommunikation, juridik och fastighet. Det samlade påslaget fördelas proportionellt i relation till respektive verksamhets intäkt och kallas i det följande ”det gemensamma påslaget”. Vid försäljning av till företaget anknutna produkter och rättigheter inom ramen för sidoverksamheten belastas inte sidoverksamheten till någon del av den ursprungliga kostnaden för en tv-produktion, eftersom detta utgör kärnverksamhet.

Produktionsresurser är det intäktsmässigt största redovisningsområdet och avser uthyrning av studiolokaler, produktionsteknik och personal som i mån av utrymme i den egna produktionsplaneringen hyrs ut till andra producenter av tv. SVT:s produktionsresurser är i första hand dimensionerade för intern kapacitet och företaget har generellt sett en självförsörjningsgrad som ligger väsentligt under de resurser som behövs. Företaget har alltså ingen överkapacitet i syfte att hyra ut. SVT:s strategiska inriktning är att endast bedriva uthyrning av produktionskapacitet där det inte är rationellt att lämna resursen outnyttjad. En väsentlig del av uthyrningarna sker till produktionsbolag som SVT har anlitat för produktionsutläggningar av egna program. För 2023 uppgick intäkterna inom området till 16,3 miljoner, kostnaderna till 12,8 miljoner, det gemensamma påslaget till 1,4 miljoner och resultatet till 2,1 miljoner kronor.

Området Försäljning av hela tv-program består av vidareförsäljning till andra tv-bolag av visningsrätter för program inom samtliga programgenrer som uppmärksammas internationellt. Till skillnad från vid samproduktioner har intäkterna från en sådan försäljning inte varit en förutsättning för att programmet ska produceras. Det som klassas som sidoverksamhet är i stället när försäljningen sker efter att programmen är producerade och det sker en exploatering i efterhand av befintliga rättigheter. Det kan till exempel röra sig om prisbelönta dokumentärer eller dramaserier med SVT som huvudproducent. För 2023 uppgick intäkterna inom området till 3,7 miljoner, kostnaderna till 1,5 miljoner, det gemensamma påslaget till 0,3 miljoner och resultatet till 1,9 miljoner kronor.

Övrig försäljning av rättigheter innefattar bland annat egenutvecklade programformat som säljs. Tidigare var försäljningen av dvd:er

till allmänheten en mycket stor del av detta resultatområde, men andelen har minskat kraftigt under de senaste åren. Försäljning av produkter kopplade till programmen har koncentrerats till ett fåtal program, oftast i form av olika typer av spel. Produktförsäljningen sker genom licensering. Licensieringen innebär att rätten ges till en samarbetspartner att använda programnamn, logotyper, innehåll, karaktärer och liknande vid framtagning av en produkt. Samarbetspartnern ansvarar för tillverkning, marknadsföring och försäljning. Exempel på denna typ av produkter är Bolibompadraken, böcker om Sommarskuggan eller På spåret-brädspel. För 2023 uppgick intäkterna inom området till 8 miljoner, kostnaderna till 3,7 miljoner, det gemensamma påslaget till 0,7 miljoner och resultatet till 3,6 miljoner kronor.

Arkivförsäljningen innefattar bland annat försäljning av enskilda klipp från tidigare SVT-produktioner till tv-bolag och andra produktions- eller reklambolag. Dessutom har SVT en omfattande samling från andra filmarkiv som efterfrågas av olika aktörer. Efterfrågan kommer från hela världen och licensiering sker bland annat till dokumentärer, dramaproduktioner, utbildningar och museer. För 2023 uppgick intäkterna inom området till 11,2 miljoner, kostnaderna till 3,5 miljoner, det gemensamma påslaget till 1 miljon och resultatet till 6,7 miljoner kronor.

SVT har under många år byggt upp stora förråd av rekvisita och kostymer som, förutom att användas i företagets egna produktioner, hyrs ut till främst andra medie- och reklambolag. Enligt SVT sker uthyrningen för att även andra ska kunna ta del av den unika tillgång som företaget har, vilket också utgör ett mer miljömässigt hållbart alternativ än att låta sy upp kopior av historiska plagg. För 2023 uppgick intäkterna inom resultatområdet Rekvisita och kostymer till 14,1 miljoner, kostnaderna till 10,6 miljoner, det gemensamma påslaget till 1,2 miljoner och resultatet till 2,3 miljoner kronor.

Tidigare hade SVT bland annat redovisningsområdet Fastighet. SVT hade ett långt hyreskontrakt för en lokal som företaget inte fullt ut hade behov av att nyttja. Delar av lokalen hyrdes därför ut i andra hand och redovisades som en separat sidoverksamhet. Inom detta resultatområde redovisade SVT vid upprepade tillfällen ett negativt resultat, vilket medförde att granskningsnämnden inte ansåg att sidoverksamheten hade burit sina egna kostnader. Sedan hyreskontraktet har löpt ut tas inte längre detta resultatområde upp i redovisningen.

SVT redovisade för 2023 totalt 53,3 miljoner i intäkter, 32,1 miljoner i kostnader, 4,5 miljoner i gemensamt påslag, 3,4 miljoner i skatt och 13,3 miljoner kronor i totalt resultat för sidoverksamheterna. De totala intäkterna har ökat från 45,2 miljoner kronor 2020 till 53,3 miljoner kronor 2023 och resultatet har under samma period ökat från 9,5 miljoner kronor till 13,3 miljoner kronor 2023.

SVT ser regelbundet över prissättningen inom de olika områdena. På samtliga områden beaktar SVT de etablerade prisbilder för motsvarande produkter som finns på marknaden vid förhandling efter offertgivning. Marknadsmässigheten säkras också genom att SVT alltid kräver kostnadstäckning plus ett påslag.

13.3.2. SR

SR delar in sina sidoverksamheter i fyra resultatområden; SR Media Development Office, uthyrning av konserthuset Berwaldhallen, uthyrning av musikstudior i Radiohuset samt licensiering. Precis som för SVT består kostnaderna inom respektive område av både sär- och samkostnader. SR slår dock ihop dessa kostnader i sin redovisning. SR:s samkostnader innefattar kostnadsslag som är gemensamma för hela företaget, som exempelvis ekonomihantering, administration, HR, juridik, kommunikation, marknadsföring, it samt fastighets- och lokalkostnader. Vilka kostnader som respektive sidoverksamhet har haft fastställs utifrån sidoverksamhetens intäkter.1

SR Media Development Office är en fristående avdelning inom SR som arbetar med medieprojekt i utvecklingsländer. Avdelningen bedriver konsult- och utbildningsarbete inom medieområdet, framför allt i låg- och medelinkomstländer utanför EU. Verksamheten har sin bas i företagets kompetenser inom medier och public service, i första hand journalistik, men inom området ryms även utveckling av organisationer och medieteknik. Verksamheten finansieras inte med medel från public service-avgiften utan bedrivs i sin helhet med intäkter från specifika biståndsprojekt. Vanligtvis står Sida eller Svenska Institutet för finansiering av projekten. Eventuellt överskott beskattas och återförs för att fungera som buffert för att klara verksamheten vid eventuella stillestånd mellan projekt. För 2023 uppgick in-

1 I redovisningen använder SR ett resultatorienterat synsätt som utgår från resultaträkning och som innebär en fullständig tillämpning av matchningsprincipen.

täkterna inom resultatområdet till 13,3 miljoner, de sammanlagda kostnaderna till 13,3 miljoner och resultatet till 0 kronor.

Uthyrning av konserthuset Berwaldhallen avser uthyrning av lokalerna för konserter, konferenser och andra typer av evenemang. Den egna verksamheten prioriteras före uthyrning till externa kunder. Berwaldhallen hyrs med jämna mellanrum ut till externa konsertarrangörer och andra typer av scenkonstarrangemang. Enligt SR fungerar uthyrningarna som ett bra komplement till Berwaldhallens eget publikutvecklingsarbete eftersom evenemangen kan dra till sig publikgrupper som inte vanligtvis besöker Berwaldhallen. För 2023 uppgick intäkterna inom resultatområdet till 2,3 miljoner, de sammanlagda kostnaderna till 1,2 miljoner och resultatet till 1,1 miljoner kronor.

Uthyrning av musikstudior i Radiohuset avser framför allt uthyrning för repetitioner. Den egna verksamheten prioriteras före externa kunder. För 2023 uppgick intäkterna inom resultatområdet till 0,4 miljoner, de sammanlagda kostnaderna till 0,2 miljoner och resultatet till 0,2 miljoner kronor.

Resultatområdet Licensiering avser SR:s licensiering av inspelningar till externa aktörer som de kan använda i kommersiellt syfte. Det gäller exempelvis musikinspelningar för utgivning på cd, radioföljetonger för utgivning som ljudböcker, klipp för filmproduktioner och inslag i tv-program eller som del i teateruppsättningar. Fram till 2021 hade SR en e-handelsbutik för tidigare utgivna skivor och böcker som företaget hade producerat. Den butiken är numera nedlagd. I dag säljs fortsatt 14 cd-titlar genom kommersiella e-handlare. Tidigare kunde också privatpersoner köpa enskilda kopior av radioprogram, men eftersom programmen numera görs tillgängliga digitalt har den försäljningen upphört. Berwaldhallen erbjuder Radioapan som mjukisdjur och tygkassar med SR:s logotyp till försäljning i sina egna lokaler i samband med konserter. Det sammanlagda antalet produkter till försäljning är 16 stycken. Under 2022 uppgick produktförsäljningen till sammanlagt cirka 15 000 kronor. För 2023 uppgick de totala intäkterna inom resultatområdet till 1,5 miljoner, de sammanlagda kostnaderna till 1 miljon och resultatet till 0,5 miljoner kronor.

SR redovisade för 2023 totalt 17,6 miljoner i intäkter, 15,8 miljoner i sammanlagda kostnader och 1,8 miljoner kronor i totalt resultat för sidoverksamheterna. De totala intäkterna har ökat från 10,7 miljoner kronor 2020 till 17,6 miljoner kronor 2023 medan resultatet

under samma period har ökat från 0,8 miljoner kronor till 1,8 miljoner kronor 2023.

För att prissättningen på sidoverksamheterna ska vara marknadsmässig görs bland annat en omvärldsbevakning och avstämning mot andra företags prisnivåer och produktionskostnader för motsvarande produkter. Företaget tar hänsyn till rekommendationer från upphovsrättsorganisationer. SR gav 2014 en konsultfirma i uppdrag att analysera de prisnivåer som används vid uthyrning av Berwaldhallen och företaget jämför prisnivåerna med andra konsertlokaler i Sverige. Arbetet inom SR Media Development Office utförs vanligtvis efter upphandling i konkurrens med andra företag eller institutioner som är aktiva på samma marknad.

13.3.3. UR

UR har inte bedrivit någon sidoverksamhet på många år. De sidoverksamheter som företaget tidigare haft har bedrivits i begränsad omfattning, till exempel genom uthyrning av tv-studior, teknisk personal samt olika typer av sändningstjänster.

13.4. Överväganden

Förslag: Ingen ändring bör göras i regleringen av sidoverksamheten.

Public service-företagen ska enligt medelsvillkoren inom ramen för sina uppdrag bedriva sin verksamhet rationellt och kontinuerligt vidta åtgärder som syftar till ökad effektivitet och produktivitet. När möjligheten för public service-företagen att bedriva sidoverksamheter används på ett ansvarsfullt sätt kan det enligt kommittén leda till en ökad kostnadseffektivitet och samhällsnytta. Det är därför många gånger fullt rimligt att företagen till exempel har möjlighet att hyra ut produktionsresurser när de inte utnyttjas eller skapa mervärde för publiken och andra aktörer genom att tillgängliggöra rättigheter. Samtidigt är det viktigt att public service-företagen inte konkurrerar med kommersiella aktörer på andra områden än radio och tv eller bedriver verksamhet som riskerar att skada förtroendet för public service-verksamheten. Kommittén anser i det avseendet att

public service-företagen bör vara särskilt återhållsamma med licensering eller försäljning av produkter som inte främst syftar till att göra det innehåll som företagen har producerat tillgängligt för publiken (så kallad merchandise-försäljning). En sådan återhållsamhet bör också eftersträvas när företagen ingår avtal om sådana kommersiella samarbeten som inte är att betrakta som sidoverksamheter.

Under tillståndsperioden 2014–2019 bedömde granskningsnämnden vid upprepade tillfällen att SR och SVT inte hade uppfyllt flera av de villkor som hade ställts upp för sidoverksamheterna (dnr 15/00616, 646 och 647, dnr 16/00606, 661 och 662, dnr 17/00691, 692 och 695). SVT fick bland annat återkommande kritik för att uthyrningen av företagets fastigheter hade gått med förlust trots att fastigheterna, enligt SVT, hade bjudits ut till marknadsmässiga priser. Något skäl för kritik i det avseendet hade inte funnits om SVT hade valt att avstå från att bedriva sidoverksamhet i form av uthyrning av den outnyttjade fastigheten.

Under den nuvarande tillståndsperioden har granskningsnämnden inte framfört några synpunkter när det gäller redovisningen av företagens sidoverksamheter. SVT har också upphört med den fastighetsuthyrning som tidigare gick med förlust.

Kommittén anser inte att det nu finns skäl att ändra regleringen av sidoverksamheter. Liksom regeringen framhöll inför den nuvarande tillståndsperioden (prop. 2018/19:136 s. 2930) anser dock kommittén att public service-företagen måste ges utrymme att inom ramen för sina verksamheter göra avvägningar för att kunna bedriva de olika delarna av sina verksamheter på bästa sätt och därmed uppfylla kraven i villkoren. Att låta lokaler som inte behövs för den egna verksamheten och som annars kunde ha hyrts ut till marknadsmässigt pris stå tomma är inte att bedriva verksamheten rationellt. I en situation där olika aspekter vägs mot varandra bör kravet på att bedriva verksamheten effektivt fortsatt vara prioriterat.

14. Förhandsprövning av nya tjänster

I kapitlet behandlas frågor som gäller systemet med förhandsprövning av nya tjänster hos public service-företagen. Kommittén bedömer att systemet bör finnas kvar nästa tillståndsperiod och att tillämpningen av systemet bör följas.

14.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att analysera varför systemet för förhandsprövning av nya tjänster inte använts och vid behov föreslå förändringar av systemet.

14.2. Systemet med förhandsprövning följer av EU:s regler om statligt stöd

Som redogörs för i avsnitt 5.2.4 utgör finansieringen av public service normalt statligt stöd i EU-rättslig mening. Det innebär att medlemsstaterna ska följa EU:s regler om statsstöd. I ett meddelande från EU-kommissionen om hur statsstödsreglerna ska tillämpas för public service anges att allmänheten bör kunna dra nytta av den tekniska utvecklingen och att public service-företag ska ha möjlighet att kunna utnyttja de möjligheter som uppstår genom digitaliseringen och diversifieringen av distributionsplattformar (EUT C 257, 27.10.2009). Det anges också att statligt stöd ska kunna användas till att distribuera audiovisuella tjänster över alla plattformar under förutsättning att tjänsterna tillgodoser samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov samtidigt som hänsyn tas till de potentiella effekterna på handelsvillkor och konkurrens. För att säkerställa detta ska medlemsstaterna, genom ett förfarande med förhandsbedömning, undersöka om väsentligt nya audiovisuella tjänster och väsentliga ändringar i

befintliga tjänster bidrar till att uppfylla public service-uppdraget samtidigt som hänsyn tas till potentiella effekter på handelsvillkor och konkurrens. Det framgår också att det är medlemsstaternas sak att avgöra vad som ska anses uppfylla villkoren för en väsentligt ny tjänst. I meddelandet ges vissa riktlinjer för prövningen av om en tjänst ska förhandsbedömas. Det framgår bland annat att medlemsstaterna vid bedömningen av tjänstens väsentlighet exempelvis kan ta hänsyn till vilka finansiella resurser som krävs för utvecklingen av den och tjänstens förväntade effekt på efterfrågan. Det framgår också att riktlinjerna inte ska hindra public service-företag från att prova innovativa nya tjänster i begränsad omfattning (t.ex. under en viss tid och för en del av publiken). Av meddelandet framgår slutligen att förhandsbedömningen ska grunda sig på ett öppet remissförfarande och att bedömningen ska grunda sig på ett offentligt samråd.

14.3. Utvecklingen av det svenska systemet med förhandsprövning

Det svenska systemet med förhandsprövning infördes 2010. Fram till 2020 omfattade systemet nya permanenta programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för public serviceföretagens kärnverksamhet och kompletterande verksamhet. Det var public service-företagen själva som skulle anmäla en tjänst för prövning och de avgjorde självständigt vilka tjänster som skulle anmälas. Myndigheten för press, radio och tv (numera Mediemyndigheten) hade i uppdrag att genomföra förhandsprövningar av de tjänster som anmäldes. Det var sedan regeringen som slutligen skulle avgöra om en tjänst skulle godkännas eller inte.

Inför nuvarande tillståndsperiod gjordes ändringar i systemet. Det prövningsbara området begränsades till tjänster inom public serviceföretagens kompletterande verksamhet och det infördes en möjlighet för andra än public service-företagen att anmäla tjänster för prövning. Sedan den 1 juli 2023 är det Mediemyndigheten och inte regeringen som fattar beslut inom ramen för systemet (prop. 2022/23:83, bet. 2022/23:34 och rskr. 2022/23:187).

14.4. Dagens system med förhandsprövning

14.4.1. Vad prövningen ska avse och hur den går till

Förordningen (2019:1256) om förhandsprövning av tjänster hos public service-företagen innehåller bestämmelser om förhandsprövningen. Prövningen av en tjänst görs av Mediemyndigheten. Myndigheten ska inleda en förhandsprövning efter anmälan från det public serviceföretag som tillhandahåller tjänsten. Myndigheten får även inleda en förhandsprövning efter anmälan från någon annan än public serviceföretagen. Förhandsprövningen ska avse – om och i vilken omfattning en anmäld tjänst bidrar till att det

public service-företag som tillhandahåller tjänsten uppfyller sitt uppdrag i allmänhetens tjänst (tjänstens allmänna värde), och – vilken marknadspåverkan tjänsten har.

Bedömningen av tjänstens marknadspåverkan ska göras efter att myndigheten inhämtat synpunkter från Post- och telestyrelsen. Myndigheten ska genom ett öppet remissförfarande även inhämta synpunkter på tjänsten som förhandsprövas. Myndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

14.4.2. Kraven på public service-företagen att anmäla och redovisa nya tjänster

I respektive public service-företags medelsvillkor ställs krav på företagen att anmäla nya tjänster av större betydelse eller väsentliga ändringar av befintliga tjänster inom ramen för den kompletterande verksamheten som företagen vill lansera för godkännande. Enligt villkoren ska en anmälan bland annat innehålla en utförlig beskrivning och motivering av tjänsten som utgår från tjänstens värde för publiken och relevans för uppdraget i allmänhetens tjänst. Företagen ska också redogöra för vad tjänsten tillför i relation till existerande egna respektive andras tjänster och beskriva hur tjänsten påverkar övrig verksamhet. En anmälan behöver inte göras om verksamheten pågår i högst 12 månader, och om tjänsten är begränsad geografiskt eller i fråga om publik, eller om avsikten med tjänsten är att få erfarenheter

av och kunskap om en ny teknik eller innovativ tjänst. Om en tjänst inte godkänns ska företaget upphöra att erbjuda tjänsten.

Oavsett om en anmälan om godkännande gjorts eller inte ställs därutöver krav på public service-företagen att i sina årliga public service-redovisningar redogöra för vilka nya programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten som har lanserats under året. För de tjänster som har lanserats på försök ska det anges hur lång försökstid som har planerats för dessa.

14.4.3. Vilka tjänster ska prövas inom systemet?

Av den senaste public service-propositionen framgår att flera remissinstanser, bland annat Stockholms universitet, Statskontoret och Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR, ansåg att gränsdragningen mellan kompletterande verksamhet och kärnverksamhet var otydlig. Remissinstanserna ansåg att det var viktigt att definiera vad som utgör kompletterande verksamhet. I propositionen angavs därför några exempel på tjänster inom den kompletterande verksamheten som kunde bli föremål för förhandsprövning. Ett exempel var nya större tjänster med radio- och tv-program som enbart tillhandahålls på en extern plattform. Ett annat exempel var nya större tjänster som i huvudsak består av text eller annat innehåll som inte utgör programverksamhet (prop. 2018/19:136 s. 51).

Av propositionen framgår att det dock inte enbart är den omständighet att en tjänst ingår i den kompletterande verksamheten som innebär att den kan prövas inom systemet. För att en prövning ska kunna aktualiseras ska det även vara fråga om en ny tjänst av större betydelse eller röra sig om väsentliga ändringar av en befintlig tjänst. Vid bedömningen av vad som avses med sådana nya tjänster hänvisade regeringen till kommissionens tolkningsmeddelande. Regeringen framhöll vidare att det inte fanns någon praxis på området eftersom någon tjänst dittills inte anmälts för prövning. Vad som kan betraktas som en ny tjänst av större betydelse eller en väsentlig ändring av en befintlig tjänst ansågs också kunna förändras i takt med medieutvecklingen. Regeringen konstaterade därför att vilka nya tjänster som kommer att anmälas och prövas därmed skulle få visa sig under tillståndsperioden (s. 52).

14.4.4. Systemet med förhandsprövning i Danmark, Norge och Finland

Danmark

Bestämmelser om förhandsprövning av nya tjänster har funnits i Danmark sedan 2011. Den danska radio- och tv-nämnden, Radio- og tvnævnet, får efter ansökan eller på eget initiativ besluta om godkännande av väsentliga nya tjänster och väsentliga ändringar av existerande tjänster från DR och de regionala TV2-verksamheterna. Med en ny tjänst avses ett större sammanhängande initiativ på en plattform som inte redan ingår i DR:s eller TV2-verksamheternas uppdrag eller som godkänts av Radio- og tvnævnet. Vid bedömningen av om en ny tjänst eller en ändring av en existerande tjänst är väsentlig ska det bland annat läggas vikt vid tjänstens omfattning (udbredelse) och hur mycket ekonomiska resurser tjänsten kräver (finansielle størrelse). Någon prövning inom ramen för systemet har inte gjorts sedan det infördes.

Norge

Bestämmelser om förhandsprövning har funnits i Norge sedan 2010. Den norska myndigheten Medietilsynet avgör om en ny tjänst faller inom NRK:s public service-uppdrag (allmennkringkastingsoppdrag) och ska tillåtas att ingå i uppdraget. Begreppet ny tjänst omfattar även väsentliga ändringar av det existerande public service-utbudet. Vid bedömningen av om en tjänst ska godkännas ska det bland annat läggas vikt vid om den nya tjänsten skiljer sig från andra tjänster som redan omfattas av public service-utbudet, vilken effekt tjänsten kommer ha på marknaden och vilka kostnader som är förknippade med att utveckla och erbjuda tjänsten.

En prövning görs efter ansökan av NRK. Medietilsynet kan även besluta att NRK ska ansöka om förhandsgodkännande av en ny tjänst. NRK kan överklaga ett beslut av Medietilsynet till Medieklagenemnda som då gör en ny bedömning. Att det är Medietilsynet som gör prövningen har gällt sedan 2020. Dessförinnan fattades beslut om förhandsprövning av regeringen.

Två prövningar har gjorts inom systemet – 2011 och 2013. Ansökningen från 2011 gällde den digitala tjänsten ”Trafikportalen”. Tjänsten godkändes av regeringen under 2012. Under 2013 valde NRK dock att avveckla projektet för att koncentrera sig på sin kärnverksamhet. Ansökan från 2013 gällde en digital radiokanal ”P13” som blev godkänd av regeringen. NRK har inte ansökt om godkännande av någon ny tjänst sedan 2013.

Finland

Bestämmelser om förhandsprövning har funnits i Finland sedan 2010. Sedan 2013 finns bestämmelserna i den så kallade Yle-lagen, se avsnitt 5.2.9. Förhandsprövningen, som utförs av Förvaltningsrådet, ska avse sådana nya tjänster eller funktioner som har mer än obetydlig inverkan på helhetsutbudet av innehållstjänster och som är väsentliga till sin betydelse, sin varaktighet och sina kostnader. En prövning kan efter Förvaltningsrådets bedömning göras också i andra fall, om det av grundad anledning är behövligt. Förhandsprövningen görs antingen om det begärs av Yle, på eget initiativ av Förvaltningsrådet eller på begäran av någon annan juridisk eller fysisk person som har grundad anledning.

Fem tjänster har prövats inom systemet – 2011, 2014, 2017 och 2022. Alla tjänster som prövats har godkänts, men i vissa fall har Förvaltningsrådet ställt upp villkor för dessa.

Prövningen 2011 avsåg inledandet av regelbundna HD-sändningar på Yle. Prövningen 2014 avsåg uthyrning av extra studiokapacitet till utomstående. Under 2017 gjordes två prövningar. Den ena prövningen gällde en regional nyhetstjänst på webben och personifiering av Yles tjänster. Den andra prövningen gällde en reform av Yles televisionsprogramutbud då tjänsten Yle Arenan (Yles tjänst för video och ljud på nätet) utvecklades och antalet traditionella tv-kanaler minskade från fyra till tre. Prövningen under 2022 avsåg Yles utbud av ljudinnehåll på webben. Samtidigt som tjänsten godkändes gav Förvaltningsrådet rekommendationer för publicering och inköp av audio on demand-innehåll.

14.4.5. Synpunkter på systemet

Systemet med förhandsprövning har varit omdiskuterat sedan det infördes 2010. Public service-företagen har ansett att systemet hotar deras oberoende, inskränker deras utvecklingsmöjligheter och strider mot yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Innan systemet ändrades 2020 ansåg flera kommersiella medieaktörer att systemet var otillräckligt eftersom det var upp till public service-företagen själva att välja vilka tjänster som skulle anmälas för prövning. Att ingen tjänst hade anmälts sedan systemet infördes 2010 sågs av de kommersiella medieaktörerna som ett bevis för att systemet inte fungerade. Det var också en av anledningarna till att systemet sågs över och ändrades inför nuvarande tillståndsperiod (se SOU 2018:50 s. 222 och prop. 2018/19:136 s. 48).

Nedan redogörs kortfattat för synpunkter på systemet som kommittén har inhämtat från olika aktörer.

Public service-företagen har fortfarande principiella invändningar mot systemet som sådant. Enligt företagen hotar systemet oberoendet och riskerar att hämma innovation och deras möjligheter att utveckla sin verksamhet. Systemet anses inte heller vara förenligt med YGL:s bestämmelser om redaktionell frihet och förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder. Om systemet ska finnas kvar är det enligt public service-företagen av största vikt att det även fortsatt är begränsat till kompletterande verksamhet. SVT framför att även om systemet inte har resulterat i prövningar sedan det infördes har det haft en begränsande effekt genom att public service-företagen kan välja att avstå från att utveckla tjänster med vetskapen om att de kommer att prövas i en extern process där staten fattar det slutliga beslutet (Komm2023/000290-48–50).

Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR anser inte att systemet är förenligt med YGL samt att det hotar public service-företagens oberoende och riskerar att hämma deras innovationskraft. I tider av snabba förändringar i beteendemönster skulle detta kunna leda till att företagen inte finns där tittare och lyssnare finns (Komm2023/000290-87).

Tidningsutgivarna (TU) framhåller att systemet med förhandsprövning fortsatt är mycket viktigt för TU och dess medlemsföretag. Enligt TU kan det faktum att kärnverksamheten inte längre omfattas av systemet samtidigt som kärnverksamheten utvidgats vara en förklaring till varför inget ärende har anmälts. Enligt TU bör kommittén pröva om systemet i dess nuvarande utformning uppfyller

EU:s statsstödsregler. Kommittén bör också överväga en återgång till att låta systemet omfatta både kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten (Komm2023/000290-42).

TV4 anser att det är centralt att möjligheterna till förhandsprövning kvarstår. Även om systemet ännu inte har använts kan det komma att göra det i framtiden. Viaplay anser att det är oklart vad en ny tjänst är på internet och vill att kommittén analyserar utbudet på internet och bestämmer vad en tjänst är. Läromedelsföretagen anser att det är viktigt att förhandsprövningen faktiskt används (Komm2023/ 000290-17, 47 och 94).

14.5. Systemet med förhandsprövning bör finnas kvar

Bedömning: Systemet med förhandsprövning bör finnas kvar även

nästa tillståndsperiod. I nuläget finns inte behov av att föreslå ändringar av systemet. Däremot finns det anledning att följa tillämpningen av systemet utifrån behovet av en mångfald på mediemarknaden och för att säkerställa att public service inte snedvrider konkurrensen på denna marknad. Det bör under nästa tillståndsperiod göras en analys av hur public service-företagens kompletterande verksamhet och tjänster inom denna verksamhet utvecklas.

Varför har systemet inte använts?

Ingen ny tjänst har prövats inom systemet med förhandsprövning, varken sedan det infördes 2010 eller sedan systemet ändrades 2020. Public service-företagen anger att skälet till att någon anmälan inte gjorts är att de inte har lanserat några tjänster som ska anmälas. Inte heller någon annan aktör har anmält en tjänst för prövning till Mediemyndigheten under de fyra år som denna möjlighet har funnits. En fråga som har väckts är om avsaknaden av anmälningar beror på att prövningen sedan 2020 avgränsats till tjänster inom den kompletterande verksamheten. I dag ställs krav på public service-företagen att redogöra för vilka nya programtjänster eller andra tjänster av större betydelse som lanserats under året. Kravet gäller såväl tjänster inom kärnverksamheten som inom den kompletterande verksamheten. Public service-företagen har i sina public service-redovisningar för 2020–2023,

och på frågor från kommittén, uppgett att de inte startat någon ny programtjänst eller annan tjänst av större betydelse inom kärnverksamheten. De uppger vidare att de inte heller lanserat några sådana nya tjänster på försök. Inte heller någon annan aktör som kommittén varit i kontakt med har uppgett att public service-företagen har startat någon tjänst inom kärnverksamheten som de anser borde ha prövats om systemet hade omfattat även denna verksamhet. Sammantaget bedömer kommittén att anledningen till att systemet inte använts sedan det ändrades 2020 är att det under denna period inte startats någon tjänst som borde ha anmälts. Att någon anmälningspliktig tjänst inte startats innebär dock inte att systemet saknar betydelse utan systemet kan, som TV4 lyfter, komma att användas under nästa tillståndsperiod.

Systemet bör finnas kvar även nästa tillståndsperiod

I kommitténs uppdrag ingår att, förutom att analysera varför systemet med förhandsprövning inte använts, vid behov föreslå förändringar av systemet. Som kommittén uppfattar det hänger de två uppdragen ihop; om kommittén vid sin analys av varför systemet inte använts kommer fram till att det beror på att det finns brister i det så finns det anledning att föreslå ändringar av systemet.

Bakgrunden till systemet är, som redogörs för ovan, att finansieringen av public service ska följa EU:s regler om statsstöd. Av riktlinjerna för hur statsstödsreglerna ska tillämpas framgår att public service-företag ska kunna ha möjlighet att utnyttja de möjligheter som uppstår genom bland annat digitaliseringen till att distribuera audiovisuella tjänster över alla plattformar. Syftet med systemet är att säkerställa att statligt stöd används för nya tjänster som bidrar till att public service-uppdraget uppfylls och samtidigt inte påverkar konkurrensen på mediemarknaden på ett oproportionerligt sätt. Kommittén delar de tidigare bedömningar som gjorts om att systemet bör behållas (SOU 2018:50 s. 226 och prop. 2018/19:136 s. 48). Skulle systemet avskaffas skulle det sannolikt behöva ersättas med en betydligt mer specifik reglering av public service-uppdraget. Det skulle innebära en principiell förändring av hur uppdragen till public serviceföretagen reglerats fram till i dag. En sådan reglering skulle också riskera hämma public service-företagens utvecklingsarbete mer än

vad systemet med förhandsprövning bedöms göra. Det finns vidare en överhängande risk för att en sådan reglering skulle bli inaktuell under tillståndsperioden. Det är särskilt tydligt när det nu är fråga om en så lång tillståndsperiod som åtta år.

Att ingen ny tjänst ännu har anmälts eller prövats inom systemet kan vidare inte läggas till grund för en bedömning av att systemet inte behövs eller att det inte uppfyller ett viktigt syfte. Att systemet finns kvar kan i sig också avhålla public service-företagen från att starta tjänster som skulle kunna riskera att påverka konkurrensen på mediemarknaden på ett oproportionerligt sätt och som inte kan anses krävas för att uppfylla public service-uppdraget.

Ända sedan systemet med förhandsprövning infördes 2010 har det ifrågasatts om systemet strider mot YGL:s bestämmelser om censurförbud, hindrande åtgärder, redaktionell självständighet och etableringsfrihet. Frågan har prövats av konstitutionsutskottet vid tre tillfällen (2010/11:KU20, 2013/14:KU3y och 2019/20:KU2y). Vid den senaste prövningen konstaterade utskottet att förhandsprövningen inte handlar om att pröva själva innehållet – vad som ska få förekomma i ett program eller i en tjänst – eller pröva om ett visst innehåll ska få framföras. I stället handlar prövningen om att avgöra om en ny eller förändrad tjänst som något av programföretagen vill lansera ska bekostas med allmänna medel. Att endast tjänster inom den kompletterande verksamheten omfattas av det prövningsbara området tydliggjorde enligt utskottet att det inte är fråga om en prövning av innehållet i radio- eller tv-program i strid med YGL:s bestämmelser, utan att prövningen tar sikte på nya tekniker och metoder.

Kommittén delar konstitutionsutskottets bedömning att nuvarande system inte strider mot YGL:s principer om censurförbud, redaktionell självständighet eller etableringsfrihet. Eftersom förhandsprövningen inte innebär att innehållet förhandsgranskas bedöms systemet inte heller stå i strid med förbudet mot hindrande åtgärder. Det bör vidare framhållas att YGL:s bestämmelser om etableringsfrihet inte innebär att public service-företagen kan anses ha en oinskränkt rätt att avgöra vilka tjänster som ingår i public service-uppdraget och som finansieras med allmänna medel (jfr konstitutionsutskottets yttrande 2019/20:KU2y).

Det finns anledning att följa tillämpningen av systemet

Systemet med förhandsprövning sågs över grundligt inför nuvarande tillståndsperiod. I samband med att det prövningsbara området inskränktes till tjänster inom den kompletterande verksamheten framhöll både regeringen och kulturutskottet att frågan om vilka tjänster som ska kunna prövas innebar en svår avvägning som krävde noggranna överväganden. Ändringen ansågs innebära att förhandsprövningen inriktades på de tjänster vars marknadsstörande effekter behöver vägas mot hur nödvändiga de är för att uppfylla public service-uppdraget. Att enbart tjänster inom den kompletterande verksamheten omfattas ansågs vidare underlätta för en prövning som enbart avser nya tekniker och metoder. Detta ansågs viktigt inte minst ur perspektivet att programinnehåll aldrig får blir föremål för prövning, utifrån principen om public services oberoende (prop. 2018/19:136 s. 51 och bet. 2019/20:KrU2 s. 19). Den förra parlamentariska public servicekommittén bedömde att inskränkningen av det prövningsbara området skulle öka systemets legitimitet på så sätt att förhandsprövningen tydligt inriktades på tjänster som ligger utanför public service-företagens kärnuppdrag, vars marknadsstörande effekter behöver vägas mot hur nödvändiga de är för att uppfylla public service-förpliktelserna (SOU 2018:50 s. 228).

Till skillnad från när systemet sågs över senast har ingen kommersiell medieaktör pekat på någon ny tjänst som borde ha anmälts inom systemet, vare sig inom kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten, även om de tydligt framhållit vikten av att systemet finns kvar. Ingen anmälan har heller gjorts till Mediemyndigheten under de fyra år som denna möjlighet har funnits. En annan skillnad från när den senaste översynen gjordes är den ändring i YGL som trädde i kraft den 1 januari 2023 och som gör det möjligt att ställa upp villkor för och granska public service-företagens verksamhet på internet. Den del av företagens verksamhet som tillhandahålls på internet kommer således, till skillnad från tidigare, omfattas av samma innehållsvillkor som gäller i marknätet med bland annat krav på mångsidighet och hög kvalitet, se avsnitt 8.4. Tjänster som, innan systemet ändrades, lyftes fram som exempel på sådana tjänster som borde ha förhandsprövats har vidare i stor utsträckning bedömts vara tjänster inom den kompletterande verksamheten (prop. 2018/19:136

s. 51 och bet. 2019/20:KrU2 s. 19). Sådana nya tjänster kan anmälas och prövas inom systemet även med dess nuvarande utformning.

Kommittén har övervägt om det finns skäl att återgå till att systemet även ska omfatta nya tjänster inom public service-företagens kärnverksamhet, eftersom det inte kan uteslutas att företagen kan starta tjänster inom denna verksamhet som skulle kunna påverka marknaden på ett otillbörligt sätt. Med hänsyn dels till de villkor som föreslås ställas upp för verksamheten oavsett var innehållet distribueras, dels till det ansvar som kommer åligga företagen att ta hänsyn till kommersiella aktörer på den svenska mediemarknaden, bedömer dock kommittén sammantaget att det inte finns behov av att föreslå en sådan återgång. Däremot finns det skäl att följa tillämpningen av systemet utifrån behovet av en mångfald på mediemarknaden och för att säkerställa att public service inte snedvrider konkurrensen på denna marknad på ett oproportionerligt sätt. Ett ytterligare skäl att följa tillämpningen är den ändring av beslutsordningen som genomfördes den 1 juli 2023 och som innebär att det numera är Mediemyndigheten som, i stället för regeringen, fattar det slutliga beslutet om att godkänna en tjänst. Ett beslut som kan överklagas till domstol.

Som kommittén framhåller i bland annat kapitel 8 bygger en välfungerande mediemarknad på en kombination av ansvarstagande kommersiella medier och ett starkt och oberoende public service. I avsnitt 9.2.5 föreslås att det ska göras en analys av utvecklingen på den svenska mediemarknaden och hur public service-företagen bidrar till mediemångfalden och påverkar konkurrensförutsättningarna på denna marknad. Enligt kommittén bör denna analys även inkludera en analys av hur public service-företagens kompletterande verksamhet och tjänster inom denna verksamhet utvecklas.

15. Uppföljningen av public service-uppdraget

I kapitlet behandlas frågor om hur public service-företagens uppdrag ska följas upp under nästa tillståndsperiod. I avsnitt 15.1 beskrivs den nuvarande uppföljningen av public service-uppdraget. I avsnitt 15.2 framhålls betydelsen av uppföljning och granskning. I avsnitt 15.3 lämnas förslag på hur public service-företagens årliga redovisningar och granskningsnämndens bedömningar av dessa kan utvecklas, effektiviseras och bli mer lättillgängliga. I avsnitt 15.4 lämnas förslag på ytterligare uppföljning under tillståndsperioden, dels genom en extern analys av företagens arbete med och redovisning av produktivitet och effektivitet, dels genom studier för att belysa centrala aspekter av företagens verksamhet.

15.1. Nuvarande uppföljning av public service-uppdraget

I avsnittet redovisas den uppföljning av public service-uppdraget som i dag görs genom public service-redovisningarna och granskningsnämnden för radio och tv:s bedömningar av dessa samt nämndens granskning av innehållet i radio- och tv-program från public service.

15.1.1. Public service-redovisningarna

Årlig redovisning av hur public service-uppdraget fullgjorts

Public service-företagen ska årligen följa upp och redovisa hur uppdraget i allmänhetens tjänst har fullgjorts enligt villkor i sändningstillstånd, medelsvillkor och andra beslut som meddelats av regeringen med stöd av radio-_och_tv-lagen (2010:696). Förutom att redovisningen ska omfatta de villkor som ställs upp för verksamheten finns i

medelsvillkoren även en rad krav på vad redovisningarna ska innehålla och hur de ska utformas. De så kallade public service-redovisningarna ska ges in till regeringen (Kulturdepartementet) och Mediemyndigheten senast den 1 mars varje år. Utöver public service-redovisningarna redovisar public service-företagen sin verksamhet och ekonomi i årsredovisningar enligt bland annat årsredovisningslagen (1995:1554).

Vad redovisningarna ska innehålla har utvecklats över tid

Kravet på public service-företagen att redovisa hur uppdragen fullgjorts under året infördes inför tillståndsperioden 1997–2001. Kraven på vad redovisningarna ska innehålla har därefter successivt utvecklats genom åren. Senast en översyn av kraven gjordes var inför tillståndsperioden 2014–2019. Då infördes bland annat krav på företagen att i samverkan åstadkomma en så långt som möjligt gemensam redovisningsform och att definiera och operationalisera centrala begrepp i sändningstillstånden och anslagsvillkoren (de nuvarande medelsvillkoren). Inför nuvarande tillståndsperiod, 2020–2025, infördes ytterligare redovisningsvillkor, bland annat när det gäller redovisningen av intäkter från kommersiella samarbeten (prop. 2018/19:136 s. 9192).

Syftet med redovisningarna

Public service-redovisningarna har ansetts fylla en viktig funktion för att redovisa hur uppdraget har fullgjorts – både för riksdag och regering och för allmänheten. Allmänhetens insyn har setts som en förutsättning för att upprätthålla verksamhetens legitimitet. När kravet på public service-redovisningar infördes angavs att syftet var att skärpa företagens fokus på hur uppdragen uppfylls och att ge riksdag och regering ett underlag inför att villkoren skulle förnyas. Syftet var även att informera allmänheten om hur avgiftsmedlen används för att kunna stimulera till en offentlig debatt. Samtidigt skulle uppföljningen underlätta företagens interna uppföljning och kvalitetssäkring. Uppföljningen skulle däremot inte på något sätt inkräkta på den redaktionella integriteten (prop. 1995/96:161 s. 7374). Dessa syften har sedan upprepats i senare propositioner (prop. 2000/01:94 s. 89, prop. 2005/06:112 s. 23, prop. 2012/13:164 s. 92 och prop. 2018/19:136

s. 88). Redovisningarna utgör vidare ett underlag för regeringens redovisning av public service-verksamheten i budgetpropositionen.

15.1.2. Granskningsnämndens årliga bedömningar

En årlig bedömning av om public service-uppdraget uppfyllts

Granskningsnämnden för radio och tv har i uppgift att årligen i efterhand, utifrån public service-redovisningarna, bedöma om företagen uppfyllt sina uppdrag enligt villkor i sändningstillstånden, medelsvillkoren och andra beslut av regeringen som meddelats med stöd av radio-_och_tv-lagen. Nämnden lämnar sin bedömning i juni varje år i form av ett beslut. Granskningsnämnden har under nuvarande tillståndsperiod, liksom tidigare, i huvudsak bedömt att public serviceföretagen har uppfyllt sina uppdrag.

Syftet med granskningsnämndens bedömning

Granskningsnämndens bedömning av om public service-företagen har uppfyllt sina uppdrag har ansetts fylla flera syften. Genom uppföljningen kan eventuella brister i uppfyllandet av uppdragen uppmärksammas och offentliggöras löpande under en tillståndsperiod. Bedömningarna utgör också underlag för regeringen vid formuleringen av uppdraget till den utredning som tillsätts inför en ny tillståndsperiod (prop. 2018/19:136 s. 88). Därutöver ligger bedömningarna, liksom public service-redovisningarna, till grund för den redovisning av public service-verksamheten som regeringen årligen gör i budgetpropositionen.

Nämndens uppdrag har ansetts ligga i linje med EU-kommissionen tolkningsmeddelanden om hur EU:s statsstödsregler bör tillämpas när det gäller public service (prop. 2005/06:112 s. 47). Av kommissionens tolkningsmeddelanden framgår att det inte räcker med att uppdraget till public service är tydligt avgränsat. Det finns också behov av en öppen och effektiv tillsyn över att de skyldigheter som public service-uppdraget omfattar fullgörs (EUT C 257, 27.10.2009).

15.1.3. Vad händer om public service-företagen inte uppfyller sina uppdrag?

Public service-redovisningarna och granskningsnämndens bedömning av dessa har återkommande ansetts utgöra ett viktigt underlag för public service-företagen och för deras ägare Förvaltningsstiftelsen att löpande under tillståndsperioden uppmärksamma, följa upp och åtgärda brister i uppfyllandet av uppdraget (prop. 2005/06:112 s. 48, prop. 2008/09:195 s. 53, prop. 2012/13:164 s. 93 och prop. 2018/19:136 s. 88).

När granskningsnämnden 2007 fick i uppdrag att bedöma om public service-företagen uppfyllt sina uppdrag var ett viktigt skäl för det, enligt den parlamentariska kommitté som lämnade förslaget, att nämndens bedömning skulle utgöra ett underlag för public serviceföretagens styrelser och för deras ägare Förvaltningsstiftelsen. Tanken var att public service-företagens styrelser skulle få ett ”kvitto” från en utomstående bedömare på att verksamheten bedrevs i enlighet med uppdraget eller om förändringar behövde göras. Avsikten var också att Förvaltningsstiftelsen, som ägare av företagen, skulle få information om huruvida den styrelse som stiftelsen utnämnt hade sett till att verksamheten bedrevs i enlighet med uppdraget. Enligt kommittén var det viktigt att systemet möjliggjorde för de olika bolagsorganen att kunna reagera löpande under tillståndsperioden. Kommittén framhöll vidare att en av de naturliga sanktionsmöjligheter som finns inbyggt i systemet är att public service-företagens styrelser kan besluta om åtgärder om det anses nödvändigt. I sista hand kan styrelsen avsätta vd. På motsvarande sätt kan Förvaltningsstiftelsen påverka styrelsens sammansättning vid bolagsstämman, eller på annat sätt klargöra ägarens uppfattning om den mot bakgrund av den granskning som gjorts finner anledning till det (SOU 2005:1 s. 153154). I den efterföljande propositionen angav regeringen att styrelsen i respektive public service-företag har det slutliga ansvaret för att programverksamhetens inriktning står i överensstämmelse med företagens uppdrag såsom det formuleras i sändningstillstånd och övrig reglering (prop. 2005/06:112 s. 21).

Utredningen inför tillståndsperioden 2010–2013 konstaterade att några sanktionsmöjligheter inte var kopplade till nämndens uppdrag och såg inte heller behov av några sådana. I stället ansåg utredningen att de funktioner som fanns var tillräckliga. Utredningen lyfte public

service-företagens möjligheter att själva agera om nämnden funnit anledning till kritik och pekade på möjligheten för respektive styrelse att under tillståndsperioden besluta om åtgärder. I likhet med den bedömning som gjordes av kommittén 2005 konstaterade utredningen att det således finns en inbyggd självreglering i systemet (SOU 2008:64 s. 151). Om villkor i ett sändningstillstånd åsidosatts på ett väsentligt sätt är, som redogörs för i avsnitt 6.3.3, den yttersta åtgärden att återkalla tillståndet. En sådan fråga om återkallelse får prövas först efter anmälan av regeringen.

15.1.4. Granskningen av innehållet i program från public service

Granskningsnämndens uppgift att årligen, utifrån public service-redovisningarna, bedöma om public service-företagen uppfyllt sina uppdrag skiljer sig från nämndens uppgift att, i efterhand, granska om innehåll i radio- och tv-program står i överensstämmelse med radio-_och_tv-lagen och med programrelaterade villkor som ställts upp för verksamheten. Denna granskning görs efter anmälan från allmänheten eller på initiativ av Mediemyndigheten. Granskningsnämndens uppgift att granska innehållet i radio- och tv-program från public service behandlas i kapitel 6. Där föreslås att granskningsnämnden ska ges utökade möjligheter att granska innehållet i public service så att granskningen omfattar innehållet i alla publiceringar från public service-företagen oavsett vilken form innehållet har och hur det distribuerats.

15.1.5. Riksrevisionens rapport om granskningsnämndens granskning av public service

Under 2020 granskade Riksrevisionen granskningsnämndens granskning av public service. Resultatet av granskningen redovisades i granskningsrapporten För förtroendets skull – granskningsnämndens granskning av public service (RIR 2020:26). Granskningen avsåg både nämndens uppdrag att granska innehållet i programverksamheten och nämndens uppgift att årligen bedöma om företagen har uppfyllt sina public service-uppdrag.

Den övergripande slutsatsen var att granskningsnämndens granskning fungerar på ett, i stort sett, ändamålsenligt sätt. Granskningen

lever upp till höga krav på effektivitet och öppenhet. Den bidrar också till god regelefterlevnad hos public service-företagen. En viktig förklaring till den goda effekten var enligt Riksrevisionen att nämnden har hög legitimitet hos företagen. Riksrevisionen fann dock vissa brister när det gäller nämndens uppföljning av handläggningstider och bedömde att det fanns ett behov av att utveckla motiveringarna av vissa beslut. En förklaring till bristerna kunde enligt Riksrevisionen vara att nämnden hade blivit allt hårdare belastad de senaste åren. Riksrevisionen rekommenderade Myndigheten för press, radio och tv (nuvarande Mediemyndigheten) att ta fram en plan för att korta handläggningstiderna, att utveckla motiveringarna i vissa beslut och att oftare uppdatera de praxissamlingar som ges ut.

15.2. Betydelsen av uppföljning och granskning

Bedömning: Granskningsnämndens uppföljning av hur public

service-uppdraget uppfylls och nämndens granskning av innehållet i publiceringar från public service-företagen är grundläggande för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet.

Uppföljning och granskning är viktig för förtroendet och för verksamhetens legitimitet

Granskningsnämndens uppgift att, utifrån public service-företagens redovisningar, följa upp och bedöma om företagen uppfyller sina uppdrag är viktig för allmänhetens förtroende för public service. Grundläggande för förtroendet och för verksamhetens legitimitet är också att de krav som ställs på innehållet i public service, bland annat vad gäller opartiskhet och saklighet, kan granskas och följas upp. Granskningsnämndens uppgift att i efterhand granska om innehållet i publiceringar från public service-företagen överensstämmer med de bestämmelser och villkor som gäller för innehållet är därför central. Dessa två uppgifter för granskningsnämnden, som delvis fyller olika syften, bidrar gemensamt till att upprätthålla förtroendet för public service-verksamheten.

En transparent redovisning och uppföljning av verksamheten

Insyn och öppenhet när det gäller public service-verksamheten är av stor vikt för att upprätthålla förtroendet för public service och legitimiteten för den finansieringsform som utgör grunden för företagens verksamhet. Som redogörs för i kapitel 7 och 8 ska uppdragen till public service-företagen vara tydliga, men inte präglas av detaljer. Det lägger ett stort ansvar på public service-företagen att redogöra för hur företagen tolkar uppdragen, vilken verksamhet de bedriver och till vilken kostnad. Att redovisningen är öppen och transparent är en förutsättning för att såväl allmänheten som andra aktörer på mediemarknaden ska få insyn i verksamheten för att på så sätt kunna delta i en öppen, välinformerad och konstruktiv debatt om public service-verksamheten och var gränserna för denna bör gå. Att det finns en öppenhet kring hur verksamheten bedrivs är också en förutsättning för att riksdag och regering ska kunna följa upp att public service-företagen fullgjort sina uppdrag och hur avgiftsmedlen som företagen tilldelats har använts.

En öppen och transparent granskning av innehållet i public service

Granskningen av innehållet i public service bygger i stor utsträckning på anmälningar från allmänheten. Det är därför betydelsefullt att allmänheten förstår nämndens uppdrag och vad nämndens prövning omfattar. Det är även av stor vikt att en enskild som gör en anmälan förstår skälen bakom ett beslut. I Riksrevisionens granskningsrapport (RIR 2020:26) konstaterar Riksrevisionen att ju tydligare nämnden lyckas förklara sina beslut och sin praxis, desto större borde också allmänhetens förtroende för nämndens granskning och, i förlängningen, för public service-systemet i stort kunna bli. Kommittén delar Riksrevisionens bedömning och ser positivt på det arbete som nämnden har gjort med att bland annat utveckla motiveringarna i den typ av beslut som Riksrevisionen hade synpunkter på. För den enskilde, men även för public service-företagen, är det av stor betydelse att de omständigheter som är avgörande för ett beslut redovisas på ett så lättillgängligt sätt som möjligt. Att beslut av en myndighet ska innehålla en klargörande motivering, dvs. att skälen presenteras på ett sådant sätt att de blir begripliga för den enskilde, följer också av förvaltningslagen (2017:900).

Enligt kommittén är det vidare betydelsefullt för allmänhetens förtroende för granskningen att nämndens arbete även i fortsättningen präglas av öppenhet och transparens, att det är lätt att göra en anmälan och att handläggningen av ärenden är effektiv, så att det inte går för lång tid mellan anmälan och beslut.

Genom förslagen i kapitel 6 kommer granskningsnämndens granskning inte längre avgränsas till innehåll i radio- och tv-program, utan kommer att omfatta innehållet i alla publiceringar från public serviceföretagen oavsett vilken form innehållet har. Det kommer också att vara möjligt att granska public service-företagens publiceringar oavsett om de görs på egna plattformar eller på andra plattformar, som exempelvis sociala medier. Det innebär att fler publiceringar än i dag kommer att kunna anmälas och granskas. I dag är det vanligt att det kommer in anmälningar som gäller publiceringar som granskningsnämnden inte kan pröva. Det gäller exempelvis textpubliceringar på public service-företagens webbplatser. På många sätt kommer det därför bli tydligare och lättare för en enskild att förstå vad granskningsnämnden kan pröva. För andra svenska programföretag kommer dock innehållskrav om bland annat saklighet även i fortsättningen enbart gälla för sändningarna i marknätet. Frågan om ett program från ett sådant programföretag kan granskas är därför även fortsatt beroende av hur det sänts. Därtill kommer att villkor om att i sändningsverksamheten respektera den enskildes privatliv inte längre ställs upp och granskas av nämnden om ett programföretag är anslutet till det medieetiska självregleringssystemet. För programföretag anslutna till det medieetiska systemet prövas sådana frågor i stället av Medieombudsmannen och Mediernas Etiknämnd. Det gäller såväl för public service-företagen som för andra programföretag som är anslutna till systemet.

För att navigera i det svårtillgängliga regelverk som fortfarande kommer att gälla – trots de ändringar som nu föreslås – finns behov av information kring nämndens arbete och vad nämnden kan pröva. Att ett sådant behov finns framgår också av att en förhållandevis stor andel av de anmälningar som görs avser frågor som nämnden inte kan pröva. Det kan bland annat förklaras med att det finns en förväntan hos allmänheten som går utöver det uppdrag som nämnden har. Att anmälningar kommer in som inte kan prövas av nämnden kommer sannolikt ske även med det uppdrag som nämnden föreslås att få framöver. Riksrevisionen lyfter i sin rapport exempelvis att en

vanlig förväntan bland anmälare är att nämnden utgör en slags garant för kvaliteten i public service-företagens sändningar. Det finns därför skäl för Mediemyndigheten att fortsätta arbeta med att öka kunskapen hos allmänheten om granskningsnämndens verksamhet och vad nämndens granskning omfattar. Som Riksrevisionen konstaterar i sin rapport kan förtroendet för public service-systemet i stort antas öka om allmänheten förstår den roll som granskningsnämnden har, vad nämndens prövningar omfattar och utfallet i enskilda beslut.

Utöver Mediemyndighetens viktiga roll i att sprida kunskap om granskningen anser kommittén att även public service-företagen har ett ansvar för att på ett öppet och lättillgängligt sätt sprida kunskap om de villkor som gäller för deras verksamhet och den möjlighet till prövning som finns för enskilda som anser att företagen brister i sitt uppdrag.

Granskning på initiativ av Mediemyndigheten

Utöver att granskningsnämnden granskar program efter anmälningar från allmänheten så kan nämnden även granska program på initiativ av Mediemyndigheten. Av Mediemyndighetens årsredovisningar för 2020–2023 framgår att myndigheten under de senaste fyra åren endast tagit ett eget initiativ till granskning. Det bör jämföras med de cirka 2 000–3 000 anmälningar från allmänheten som kommer in till myndigheten varje år. Enligt kommittén skulle det vara positivt om Mediemyndigheten i högre utsträckning än i dag tar egna initiativ till granskningar. Som Riksrevisionen lyfter i sin rapport tar public service-företagen granskningsnämndens beslut på stort allvar. Det kommer till uttryck både direkt i företagens publicistiska verksamhet och indirekt genom att den praxis som formas av nämndens beslut utgör en viktig del av företagens interna utbildningar.

Resurser och kapacitet

Med tanke på den betydelse som granskningen och uppföljningen av public service-uppdraget har för förtroendet och legitimiteten för public service-systemet vill kommittén understryka vikten av att Mediemyndigheten och granskningsnämnden har den kapacitet och de resurser som krävs för att fullgöra sina uppdrag. Kommittén återkom-

mer till denna fråga i avsnitt 20.4.1 där det görs en bedömning av konsekvenserna av de förslag som kommittén lämnar.

15.3. Hur public service-redovisningarna och uppföljningen av dessa kan utvecklas

15.3.1. Kommitténs uppdrag

Kommittén har i uppdrag att analysera och vid behov lämna förslag på hur public service-företagens redovisningar och granskningsnämndens bedömningar av dessa kan utvecklas, effektiviseras och bli mer lättillgängliga, med särskilt fokus på redovisningen av hur folkbildningsuppdraget uppfylls, av vilka nya tjänster som företagen lanserat och av intäkter vid sidan av public service-avgiften.

15.3.2. Information till allmänheten om uppdraget och hur det uppfylls

Förslag: Företagen ska, förutom att lämna de årliga public service-

redovisningarna, tillhandahålla en sammanfattande information till allmänheten om hur uppdraget har uppfyllts under året.

Bedömning: Huvudsyftet med public service-redovisningarna bör

i fortsättningen vara att utgöra ett underlag för granskningsnämndens bedömning av om företagen uppfyllt sina uppdrag.

Public service-redovisningarna har, sedan kraven på redovisning infördes i slutet av 1990-talet, ansetts fylla flera viktiga syften. Det huvudsakliga syftet är att ge granskningsnämnden underlag för att utifrån redovisningarna bedöma om uppdragen uppfyllts. Ett annat syfte är att skärpa företagens fokus på hur uppdragen uppfylls. Ett tredje att ge riksdag och regering underlag inför att villkoren ska följas upp och förnyas. Därutöver syftar redovisningarna till att informera allmänheten om hur avgiftsmedlen används för att kunna stimulera till en offentlig debatt.

Public service-företagen lägger varje år ner ett stort arbete på att producera genomarbetade och tydliga redovisningar. Redovisning-

arna är i dag informativa och på flera sätt ambitiösa redogörelser för företagens verksamheter och hur företagen uppfyller sina public service-uppdrag. Samtidigt har redovisningarna utvecklats till att bli förhållandevis omfattande dokument som både är resurskrävande för företagen att ta fram och för granskningsnämnden att följa upp och bedöma. Omfattningen och detaljeringsgraden i redovisningarna beror dels på omfattningen av de villkor som ställs upp på verksamheten och som ska redovisas varje år, dels på de uppgifter som efterfrågats av granskningsnämnden vid bedömningen av redovisningarna. Enligt kommittén är det därför tveksamt om redovisningarna kan anses uppfylla syftet att vända sig till allmänheten och utgöra en grund för en offentlig debatt. Även om public service-företagen lägger ner ett stort arbete på att göra redovisningarna överblickbara, informativa och tydliga, är de relativt omfattande dokument som främst syftar till att ge underlag för granskningsnämndens bedömning av om företagen uppfyllt sina uppdrag. Enligt kommittén bör det vara tydligt att detta i fortsättningen bör vara det huvudsakliga syftet med redovisningarna.

Det är dock fortsatt viktigt att företagen informerar allmänheten om hur de uppfyller sina uppdrag och om hur avgiftsmedlen används. Företagen ska också enligt nuvarande medelsvillkor på olika sätt stimulera en fortlöpande offentlig diskussion om verksamheten. För att tydliggöra vikten av att företagen informerar allmänheten om hur uppdraget uppfylls bör det enligt kommittén ställas upp ett villkor om att public service-företagen ska tillhandahålla sammanfattande information till allmänheten om hur uppdraget uppfyllts under året. Informationen bör bygga på den information som finns i public service-redovisningarna, men lämnas på ett mer lättillgängligt och överblickbart sätt. Att lämna information till allmänheten om uppdragen och hur de uppfylls är något som företagen redan i dag arbetar aktivt med. Exempelvis redovisar SVT på webbplatsen ”Året med SVT” hur uppdraget uppfyllts med utgångspunkt i företagets public service-redovisning. Kommittén föreslår att det ska ställas krav på att sådan information ska finnas.

I public service-redovisningarna ingår att redovisa hur villkoren om saklighet och opartiskhet samt rättelse och genmäle uppfyllts under året. I redovisningarna redogör företagen för hur de uppfyller dessa villkor bland annat genom att beskriva hur anmälningar till granskningsnämnden hanteras och genom att redovisa prövningar av

nämnden. Enligt kommittén bör kravet på att lämna information till allmänheten innefatta att på ett övergripande sätt informera om granskningar av publiceringar från företagen. I dag kan man hitta viss information om granskningar på public service-företagens webbplatser. På SVT:s webbplats redovisas exempelvis beslut från granskningsnämnden i nyhetsbrev från avdelningen SVT Programetik. Kommittén bedömer att ett öppet och transparent förhållningsätt i dessa frågor bidrar till att upprätthålla och stärka det höga förtroende som public service-verksamheten har hos allmänheten. Allmänheten finansierar public service-företagens verksamhet och har därmed rätt till insyn i hur resurserna används. Som en viktig del i kravet på att lämna information bör därför även ingå att informera om hur förtagen använder de avgiftsmedel som de tilldelas. Den sammanfattande informationen bedöms kunna få en större spridning än den förhållandevis detaljerade information som i dag finns i public service-redovisningarna och som sannolikt få personer hittar och läser.

När public service-redovisningarna inte längre behöver uppfylla flera olika syften, som i vissa delar är svåra att förena, bör företagens arbete med dessa kunna renodlas, utvecklas och effektiviseras. Redovisningarna bör dock även i fortsättningen finnas tillgängliga för allmänheten så att exempelvis målgrupper som forskare eller journalister enkelt har tillgång till dem.

15.3.3. Redovisningsvillkoren ska anpassas till ett teknikneutralt uppdrag

Förslag: De redovisningsvillkor som är relaterade till sändningar

av program ska omformuleras och anpassas till ett teknikneutralt public service-uppdrag som omfattar både sändningar och tillhandahållanden av radio och tv.

Villkoret om att public service-företagen, i samverkan med varandra, ska utveckla public service-redovisningarna för att åstadkomma en gemensam redovisningsform ska ersätts med ett krav på företagen att så långt som möjligt använda en gemensam redovisningsform.

Vissa av dagens redovisningsvillkor är relaterade till linjära sändningar av radio- och tv-program. Det ställs exempelvis krav på public serviceföretagen att redovisa programstatistik så att jämförelser blir möjliga över tid. Enligt kraven ska redovisningen uttrycka olika programkategoriers andel av den totala sändningstiden, när olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori. Med ett teknikneutralt public service-uppdrag kommer dessa redovisningskrav att behöva omformuleras så att de blir relevanta för uppdraget och omfattar både sändningar och tillhandahållanden av radio och tv, dvs. ljud eller rörlig bild.

I dag ställs krav på public service-företagen att i samverkan fortsatt utveckla sin redovisning med inriktning på att så långt som möjligt åstadkomma en gemensam redovisningsform som kan tillämpas i den årliga redovisningen. Public service-redovisningarna har utvecklats sedan kravet infördes och följer numera en i hög grad gemensam redovisningsform, vilket är positivt. Enligt kommittén finns därför inte längre skäl att ställa upp ett villkor på företagen att utveckla sin redovisning. I stället bör kravet omfatta att så långt som möjligt använda en gemensam redovisningsform.

15.3.4. Redovisningen av innehållstjänster, folkbildningsuppdraget och intäkter vid sidan av public service-avgiften

Förslag: Villkoret om att public service-företagen i sina public

service-redovisningar ska redogöra för vilka nya programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten som har lanserats under året ska ändras så att kravet omfattar alla innehållstjänster som företagen erbjuder allmänheten.

Bedömning: I redovisningen av vad som är att betrakta som kärn-

verksamhet och kompletterande verksamhet bör ingå att redogöra för om en digital innehållstjänst faller inom ramen för kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten.

Inga ändringar bör göras i villkoren som gäller redovisningen av hur folkbildningsuppdraget uppfylls eller i villkoren som gäller redovisning av intäkter vid sidan av public service-avgiften.

Redovisning av vilka innehållstjänster som erbjuds allmänheten

I dag ställs i medelsvillkoren krav på public service-företagen att redovisa vilka nya programtjänster eller andra tjänster av större betydelse inom ramen för kärnverksamheten och den kompletterande verksamheten som har lanserats under året. Detta gäller oavsett om tjänsterna har anmälts för godkännande inom ramen för systemet med förhandsprövning eller inte. För de tjänster som har lanserats på försök ska det anges hur lång försökstid som har planerats för dessa. Däremot ställs inte krav på företagen att redovisa vilka befintliga innehållstjänster som företagen erbjuder allmänheten. Sådan information är inte heller helt enkel att hitta hos företagen.

Enligt kommittén bör nuvarande krav ändras och omfatta alla innehållstjänster som företagen erbjuder allmänheten, oavsett om tjänsterna är nya eller redan befintliga och oavsett om tjänsterna bedöms vara av större betydelse eller inte. Innehållstjänster är dels de programtjänster (kanaler) som företagen sänder i marknätet, dels digitala tjänster som erbjuds allmänheten, som exempelvis företagens playtjänster, appar och webbsidor. Ett exempel på en sådan tjänst är SVT Nyheter. Ett annat exempel är SR:s kanal på webben för barn – Radioapans knattekanal.

Enligt kommittén bör det vidare i redovisningen av villkoret om att särskilja mellan vad som är att betrakta som kärnverksamhet och kompletterande verksamhet, ingå att redogöra för om en digital innehållstjänst faller inom ramen för kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten. I propositionen inför nuvarande tillståndsperiod ges några exempel på tjänster som anses falla inom ramen för den kompletterande verksamheten. Det är dels tjänster med radio- och tv-program som enbart tillhandahålls på en extern plattform, dels tjänster som i huvudsak består av text eller annat innehåll som inte utgör programverksamhet (prop. 2018/19:136 s. 50). Vid bedömningen av om en tjänst faller inom ramen för kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten kan det också finnas anledning att titta på AV-direktivets definition av en audiovisuell medietjänst. Av definitionen framgår att tjänsten ska ha som huvudsakligt syfte att tillhandahålla allmänheten program, vilket exempelvis inte är fallet med tidningars webbsidor där de audiovisuella inslagen bara är en del av tjänsten (prop. 2009/10:115 s. 109).

Ett krav på public service-företagen att redovisa alla innehållstjänster och redogöra för om sådana digitala tjänster ingår i kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten bedöms tydliggöra såväl för allmänheten och berörda medieaktörer som för företagen själva vilken typ av tjänster som företagen erbjuder inom ramen för sina uppdrag och som bekostas med allmänna medel.

Redovisning av hur folkbildningsuppdraget uppfylls

Redovisningen av villkoret som gäller folkbildning, dvs. att programutbudet som helhet ska präglas av folkbildningsambitioner, är en del av redovisningen av hur innehållsuppdraget uppfyllts. Uppdraget redovisas genom att företagen i public service-redovisningarna beskriver hur de på olika sätt arbetar med folkbildning som ett perspektiv som genomsyrar hela programverksamheten. Av granskningsnämndens bedömningar framgår att nämnden inte haft några synpunkter på redovisningen av uppdraget, i vart fall inte under de senaste tio åren.

Kommittén bedömer att det inte finns behov av att ställa upp något uttryckligt redovisningsvillkor när det gäller folkbildningsuppdraget. Redovisningen av hur villkoret uppfyllts bör i stället även i fortsättningen ingå som en del i redovisningen av innehållsuppdraget. Däremot bedömer kommittén att förslaget om att public service-företagen, utöver public service-redovisningarna, ska tillhandahålla sammanfattande information om hur uppdraget uppfylls medför att innehållsuppdragets olika delar, inklusive folkbildningsuppdraget, kommer att kunna redovisas på ett mer lättillgängligt och överskådligt sätt.

Redovisning av intäkter vid sidan av public service-avgiften

De redovisningskrav som gäller för intäkter vid sidan av public serviceavgiften är relativt ingående och detaljerade. Av villkoren följer att det i redovisningen bland annat ska ingå att redogöra för vilka kommersiella samarbeten som företaget har deltagit i och vilka intäkter de har genererat, med förtydligande exempel. Företagen ska också redogöra för hur de har säkerställt sitt oberoende vid sådana kommersiella samarbeten och vid indirekt sponsring. Under nuvarande tillståndsperiod har granskningsnämnden i tre fall haft synpunkter på hur redovisningskraven har uppfyllts. Nämnden har i dessa fall

framför allt önskat förtydliganden och mer ingående information. Det har gällt SR:s redovisning av intäkter vid sidan av avgiftsmedel och SVT:s redovisning av kommersiella samarbeten och sponsringsbidrag vid evenemang. Företagen har därefter förtydligat redovisningarna och granskningsnämnden har efterföljande år bedömt att kraven uppfyllts.

Kommittén bedömer att det inte finns skäl att införa nya villkor eller omformulera nuvarande redovisningsvillkor. Att redovisningen av intäkter vid sidan av public service-verksamheten bör ske med en så hög grad av öppenhet och transparens som möjligt är dock enligt kommittén av största vikt. Det gäller självklart också redovisningen av hur public service-företagen använder de avgiftsmedel som företagen tilldelas.

15.3.5. Utveckling av granskningsnämndens bedömningar

Bedömning: Granskningsnämnden bör vid sina bedömningar av

om public service-företagen uppfyllt sina uppdrag kunna fördjupa bedömningarna utifrån ett urval av villkor.

Att granskningsnämndens bedömningar av om public service-företagen uppfyllt sina uppdrag är transparenta och lättillgängliga är av stor vikt för att allmänheten ska kunna ta del av och förstå dem. Nämndens bedömningar har utvecklats under de senaste åren, bland annat genom att en översikt har lagts in i inledningen av beslutet och genom att beslutets omfattning har begränsats. Kommittén bedömer att det har bidragit till att nämndens bedömningar har blivit lättare att ta till sig och förstå. Det är viktigt att detta utvecklingsarbete fortsätter. Det är också viktigt att nämndens bedömningar av om public service-företagen uppfyllt sina uppdrag kommuniceras till allmänheten på ett så öppet och lättillgängligt sätt som möjligt.

Som redogjorts för ovan är public service-redovisningarna omfattande dokument som innehåller en redovisning av alla delar av public service-företagens verksamhet. Riksrevisionen konstaterar i sin granskningsrapport att public service-företagen tar nämndens bedömningar på allvar och arbetar för att utveckla redovisningarna, särskilt på de punkter där nämnden kritiserat företagen (RIR 2020:26).

I dag arbetar nämnden med så kallade fokusområden där fokus ligger på vissa villkor och hur dessa uppfyllts. Under nuvarande tillståndsperiod har samma fokusområden och även samma frågor inom dessa områden till stora delar återkommit. Enligt kommittén skulle ett sätt att utveckla arbetet med bedömningarna kunna vara att nämnden arbetar ännu mer tematiskt med uppföljningen av de olika villkor som ställs på public service-verksamheten. Det skulle exempelvis kunna göras genom att nämnden på ett tydligare sätt än i dag varje år väljer ut och fokuserar sin bedömning utifrån ett urval av villkor och hur dessa uppfyllts. På så sätt kan nämnden under en åttaårig tillståndsperiod göra fördjupande bedömningar av alla delar av företagens uppdrag och hur uppdragen uppfylls i dessa delar. En sådan mer tematisk uppföljning utesluter inte att nämnden även följer upp redovisning av sådana villkor där nämnden tidigare haft synpunkter. Hur granskningsnämnden väljer att planera och genomföra sitt arbete samt hur bedömningarna utformas är dock slutligen en fråga för nämnden att styra över.

15.4. Ytterligare uppföljning under tillståndsperioden

15.4.1. En extern analys av produktivitet och effektivitet

Förslag: Det ska genomföras en extern analys av public service-

företagens arbete med och redovisning av produktivitet och effektivitet.

I dag ställs i medelsvillkoren krav på SR, SVT och UR att redovisa hur företagens uppdrag fullgjorts med avseende på bland annat volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effektivitet och produktivitet. Även samarbets- och effektiviseringsåtgärder ska rapporteras i public service-redovisningarna. Det ställs också krav på företagen att bland annat redovisa resursförbrukningen per programkategori. Granskningsnämnden har i sina beslut under nuvarande tillståndsperiod (för åren 2020–2022) haft vissa medskick avseende hur dessa redovisningar kan utvecklas. I besluten för nämnden ett resonemang om att det är en komplex uppgift att redovisa nyckeltal som visar effektivitet för ett public service-företag. Samtidigt har nämnden efterfrågat att företagen i högre utsträckning ska analysera ekonomisk

effektivitet, nyckeltal och måluppfyllelse i relation till använda resurser. I beslutet för 2022 bedömde nämnden exempelvis att villkoren bättre skulle uppfyllas om nyckeltalen för effektivitet tydligare sattes i relation till SVT:s och UR:s insatser. Tidigare under tillståndsperioden har nämnden haft liknande synpunkter avseende SR:s redovisning.

Frågan om redovisning av produktivitet och effektivitet är inte heller ny, utan svårigheterna med redovisningen har funnits sedan kraven först infördes inför tillståndsperioden 2010–2013. Det övergripande problemet är, enligt public service-företagen, att det är svårt att ta fram enkla mått på effektivitet och produktivitet för journalistisk och konstnärlig verksamhet som också tar hänsyn till kvalitet. Public service-företagen menar också att alltför enkla mått på effektivitet och produktivitet inbjuder till jämförelser mellan programkategorier och programföretag som inte tar tillräcklig hänsyn till de skillnader som finns mellan det som jämförs, vilket riskerar att leda till felaktiga slutsatser.

Kommittén instämmer i att en bedömning av kostnadseffektivitet, dvs. förhållandet mellan måluppfyllelse och resursförbrukning i public service-verksamheten, är komplext givet företagens samhällsuppdrag med målsättningar bland annat kopplade till kvalitet, mångsidighet, befolkningens skiftande förutsättningar och intressen samt specifika målgrupper. Det innebär att exempelvis nyckeltal i form av kostnader per producerad timme inte är rättvisande för verksamheterna. Public service-företagen har därför i stället tagit fram andra nyckeltal som mått för effektivitet och produktivitet, där en generell målsättning är att en så stor andel som möjligt av medlen ska gå till programverksamhet.

I syfte att öka transparensen kring public service-företagens ekonomi och deras arbete med effektivisering bör det enligt kommittén under tillståndsperioden genomföras en extern analys av företagens arbete med produktivitet och effektivitet i verksamheten samt hur detta redovisas i public service-redovisningarna. Analysen bör göras så att den kan redovisas senast i samband med att regeringen påbörjar arbetet inför den tillståndsperiod som inleds 2034. Analysen kan då ingå som underlag för regeringen när direktiv till en kommande utredning tas fram och kan vara till hjälp för att exempelvis bedöma om kraven avseende produktivitet och effektivitet är utformade på ett ändamålsenligt sätt, eller om de behöver förändras. Enligt kommittén finns det vid bedömningen av vad analysen bör innehålla skäl

att titta på den externa analys av Norsk rikskringkasting AS (NRK) som återkommande görs på uppdrag av det norska kulturdepartementet. Den senaste analysen som gjordes 2021 av konsultföretaget Oslo Economics innehåller en beskrivning och bedömning av resursförbrukning, måluppfyllelse, åtgärder för att öka effektiviteten, struktur och rutiner för effektiviseringsarbetet och en jämförelse med andra nordiska public service-företag (Oslo Economics 2021). De närmare formerna för hur analysen bör göras och vad den ska omfatta bör beslutas av regeringen. En grundläggande utgångspunkt är dock att analysen inte ska omfatta företagens publicistiska arbete för att inte riskera att påverka företagens oberoende.

15.4.2. Studier av centrala aspekter av public serviceföretagens verksamhet

Förslag: Det ska genomföras studier för att belysa centrala aspek-

ter av public service-företagens verksamhet, i syfte att stärka public service-verksamhetens legitimitet och höga förtroende.

Insyn och öppenhet kring hur public service-företagen bedriver sin verksamhet är, som redogörs för ovan, av stor vikt för att upprätthålla förtroendet för företagen och legitimiteten för den finansieringsform som utgör grunden för verksamheten. Nästa tillståndsperiod kommer sträcka sig över åtta år. Det är en mycket lång tid på en mediemarknad där konsumtionen av medier är under ständig förändring och där nya plattformar tillkommer medan andra försvinner. Det är därför sannolikt att förutsättningarna för verksamheten ser annorlunda ut i början av tillståndsperioden jämfört med hur den kommer att se ut vid periodens slut. Att public service-uppdraget är tydligt utan att vara detaljerat är en förutsättning för företagens oberoende. Det är också viktigt för att inte låsa in företagen i en reglering som riskerar att bli inaktuell under tillståndsperioden. Ett brett definierat uppdrag lägger dock ett stort ansvar på public serviceföretagen att ge allmänheten insyn i hur verksamheten bedrivs så att det kan föras en offentlig diskussion kring verksamheten och ramarna för den. Med hänsyn till den långa tillståndsperioden bör det också finnas möjligheter att följa upp verksamheten på andra sätt än genom

public service-redovisningarna och granskningsnämndens bedömningar av dessa.

Att studier och utvärderingar av public service-verksamheten görs är inget nytt. Tvärtom har sådana studier och utvärderingar gjorts under lång tid. När granskningsnämnden var en egen myndighet gjordes flera analyser av de delar i public service-uppdraget som är mer allmänt formulerade, exempelvis villkoret om att erbjuda ett mångsidigt programutbud och hur mångfalden i utbudet utvecklades över tid. Myndigheten gjorde också under mer än tio år, i samarbete med forskningsinstitutioner, studier av mångfalden i utbudet på den svenska tv-marknaden. När myndigheten upphörde 2010 och nämnden blev en del av Radio- och tv-verket (numera Mediemyndigheten) togs denna uppgift över av Radio- och tv-verket.

Utvecklingen på mediemarknaden har inneburit att de traditionella mediernas ställning har förändrats och allt oftare ifrågasätts. Det har bland annat vuxit fram en polarisering och politisering i förtroendet för traditionella medier vilket även innefattar public serviceföretagen, se avsnitt 4.1.2. En av förklaringarna till att vissa grupper har lägre förtroende för public service kan vara att de upplever att programutbudet är vinklat till förmån för vissa intressen eller politiska åsikter.

I kapitel 5 föreslås att villkor om bland annat opartiskhet ska gälla för innehållet i alla publiceringar från public service-företagen och inte som i dag enbart för innehållet i deras radio- och tv-program. Kommittén föreslår också att granskningen ska kunna omfatta innehållet i alla publiceringar som företagen gör, se avsnitt 6.5.1. Det innebär att granskningsnämnden, efter anmälan eller på initiativ av Mediemyndigheten, kommer att kunna granska om innehållet i en publicering från ett public service-företag uppfyller villkor om bland annat opartiskhet, oavsett vilken form innehållet har och hur det distribuerats.

Enligt kommittén finns det därutöver skäl att genomföra en forskningsstudie för att på ett övergripande och kunskapsinriktat sätt belysa villkoret om opartiskhet. Villkoret har funnits sedan verksamheten inleddes för snart hundra år sedan och är en grundläggande förutsättning för allmänhetens förtroende för public service och för verksamhetens legitimitet. Frågor kopplade till public service-företagens opartiskhet har också återkommande diskuterats, både i den allmänna debatten och inom forskningen så länge verksamheten har bedrivits. Med hänsyn till den grundläggande betydelse som villkoret

har är det viktigt att det finns kunskap om hur villkoret uppfylls och i förlängningen hur public service-företagen uppfyller sin unika roll i det demokratiska systemet, på mediemarknaden och för samhället och publiken. Studien som genomförs bör ha ett bredare perspektiv än vad forskningen på senare tid har haft, där fokus främst legat på innehållsanalys av mediernas nyhetsbevakning vid val.

Andra delar av public service-företagens verksamhet som bör belysas och analyseras under tillståndsperioden är public service-företagens användning av text i sina digitala innehållstjänster, företagens närvaro på externa plattformar och mångfalden i programutbudet.

I de olika studierna, som bör genomföras i samverkan med forskningsinstitutioner, bör frågorna analyseras utifrån olika perspektiv, som till exempel påverkan på mångfald och konkurrens på den svenska mediemarknaden, men även utifrån mediemarknadens utveckling och publikens förväntningar. Studierna bör genomföras i form av regeringsuppdrag som under tillståndsperioden ges till Mediemyndigheten eller granskningsnämnden. Det bör framhållas att ett uppdrag som kan anses innefatta en sådan granskning av program som framgår av 7 kap. 5 § YGL inte kan ges till Mediemyndigheten.

15.5. Public service-dialog under tillståndsperioden

15.5.1. Halvtidsöversynen 2017 och public servicedialogen 2022

Inför tillståndsperioden 2014–2019 beslutades att en översyn skulle göras efter halva tillståndsperioden (prop. 2012/13:164 s. 22). Den så kallade ”halvtidsöversynen” genomfördes 2017 i form av ett möte mellan ledningen på Kulturdepartementet och ledningarna för public service-företagen. Syftet var i första hand att ge möjlighet till dialog inför att direktiven till public service-kommittén om public serviceuppdraget efter 2019 togs fram. Samtidigt var översynen ett forum för frågor om villkoren som ställts upp under tillståndsperioden gett avsedd effekt i public service-företagens verksamhet. Resultatet av översynen redovisades av dåvarande kultur- och demokratiministern för riksdagens kulturutskott i mars samma år.

Inför nuvarande tillståndsperiod 2020–2025 beslutades att en public service-dialog med public service-företagen och företrädare för regeringen samt branschaktörer och intresseorganisationer skulle

genomföras under tillståndsperioden (prop. 2018/19:136 s. 89, bet. 2019/20:KrU2, rskr. 2019/20:20). Av propositionen framgår att det mot bakgrund av medieutvecklingen fanns skäl för en planerad översyn av public service-företagens uppdrag och förutsättningar i mitten av tillståndsperioden. I syfte att stärka verksamhetens legitimitet bedömdes att processen borde öppnas för att stimulera till ett offentligt samtal om public service, därför fanns det skäl att bjuda in branschaktörer och intresseorganisationer att delta tillsammans med public service-företagen och företrädare för regeringen. Det framhölls att dialogen borde vara framåtsyftande. Public service-företagen borde ges möjlighet att påtala eventuella behov av förändringar i villkoren samtidigt som villkorens effekt i företagens verksamhet på ett strukturerat sätt kunde följas upp och utvärderas. Det ansågs vara en fråga för regeringen att bestämma de närmare detaljerna i public service-dialogens utformning och formerna för redovisning av denna (prop. 2018/19:136 s. 8990).

Public service-dialogen arrangerades av Kulturdepartementet i form av en hearing i juni 2022 där olika intressenter fick möjlighet att ge inspel på public service-företagens uppdrag, som sedan följdes av enskilda möten mellan statsrådet och SR, SVT respektive UR. En rapport från hearingen redovisades för riksdagens kulturutskott den 8 december 2022.

15.5.2. En public service-dialog under tillståndsperioden

Förslag: Det ska genomföras en public service-dialog under till-

ståndsperioden där public service-företagen, branschaktörer, intresseorganisationer och medieforskare deltar.

Det bör även under kommande tillståndsperiod genomföras en public service-dialog med det övergripande syftet att bidra till ett offentligt samtal om public service-företagens uppdrag, för att på så sätt stärka public service-verksamhetens legitimitet. Dialogen bör vara framåtsyftande och utformas så att den utifrån olika perspektiv kan ge regeringen ett underlag till arbetet med direktiven till utredningen inför nästa tillståndsperiod som inleds 2034. Dialogen bör vara ett tillfälle för regeringen att inhämta kunskap och ta del av olika perspektiv rörande utvecklingen av mediemarknaden och av befolk-

ningens medievanor, den tekniska utvecklingen samt public serviceföretagens uppdrag och betydelse i medielandskapet och samhället. Den bör ge public service-företagen och andra aktörer möjlighet att påtala eventuella problem och behov av förändringar av verksamheten och uppdraget.

Det är angeläget att det inom ramen för dialogen ges möjlighet att inhämta synpunkter och kunskap från såväl public service-företagen som från branschaktörer och intresseorganisationer, men även från forskare som kan beskriva det aktuella kunskapsläget kring bland annat utvecklingen på mediemarknaden och förändringar av publikens medievanor. Det bör dock vara en fråga för regeringen att bestämma de närmare detaljerna för utformningen av dialogen.

16. Hur utbudet ska sändas och tillhandahållas

I kapitlet behandlas hur public service-företagens utbud ska sändas och tillhandahållas under nästa tillståndsperiod. I avsnitt 16.3 lämnas förslag på vilka krav som ska gälla för distributionen via marknätet. Avsnitt 16.5 innehåller förslag om skärpta krav när det gäller hur utbudet ska distribueras på internet. I avsnitt 16.6 behandlas frågan om en utbyggnad av SR:s DAB-sändningar.

16.1. Kommitténs uppdrag och bakgrunden till uppdraget

Regleringen av hur public service-företagens utbud ska distribueras är i dag till stor del uppbyggd kring marknätet. Företagens sändningstillstånd och de krav på täckning, antal programtjänster och viss minsta sändningstid som finns där gäller enbart för marknätet. Kommittén har i uppdrag att analysera om kraven på distribution via marknätet kan utformas på ett flexibelt sätt så att public service-företagen kan möta publikens förändrade medievanor och en så stor del av befolkningen som möjligt kan ta del av utbudet samtidigt som marknätets betydelse ur beredskaps- och säkerhetssynpunkt upprätthålls.

Public service-företagen ska enligt medelsvillkoren också använda andra distributionsformer än marknätet för att nå ut med sitt innehåll. För att nå publiken är det enligt villkoren nödvändigt att radio- och tv-sändningarna tillgängliggörs på olika plattformar. Vid distribution på internet bör dock de egna plattformarna vara prioriterade. Enligt villkoren ska företagen också ha öppna och tydliga riktlinjer om hur de förhåller sig till distribution på plattformar som inte är deras egna. Kommittén ska analysera och bedöma om det finns behov av en tydligare reglering av hur företagen ska tillhandahålla sitt

innehåll på internet och i så fall föreslå hur den kan utformas. Analysen ska göras mot bakgrund av mediemarknadens utveckling, publikens förväntningar och behovet av en välfungerande mediemarknad med livskraftiga kommersiella aktörer.

Utöver analoga FM-sändningar bedriver SR och UR sändningar av digital marksänd radio (DAB-sändningar). Företagen har i dag möjlighet att själva avgöra om de ska fortsätta att bedriva dessa sändningar. Flera kommersiella radioföretag bedriver också DAB-sändningar med tillstånd från Mediemyndigheten. De kommersiella radioföretagens och public service-företagens DAB-sändningar når i dag drygt 40 procent av befolkningen. De kommersiella tillstånden är dock förenade med krav på utbyggnad till 65 procents befolkningstäckning senast den 31 juli 2025. Kommittén ska enligt direktiven analysera om det finns behov av en utbyggnad av SR:s DAB-sändningar, och i så fall beskriva kostnaderna för en sådan och lämna förslag på hur en utbyggnad kan finansieras inom ramen för public service-verksamhetens medelstilldelning, utan att det påverkar det publicistiska innehållet.

16.2. Hur public service-företagens utbud når publiken i dag

I avsnitt 4.2 beskrivs hur mediemarknaden är i förändring och hur förändringarna kan påverka public service-företagen och andra mediebolag under kommande tillståndsperiod. Beskrivningen utgör ett viktigt underlag för kommitténs överväganden när det gäller hur utbudet ska sändas och tillhandahållas nästa tillståndsperiod. I detta avsnitt följer en fördjupning av hur public service-företagens utbud når publiken i dag.

16.2.1. Användningen av marknätet

Marknätet har varit det huvudsakliga distributionssättet för public service sedan verksamheten startade. För att nå ut till publiken sänds radio- och tv-signalerna ut trådlöst som radiovågor i luften, via höga master på marken runt om i Sverige, och fångas upp av en antenn.

Ljudradiosändningar

I marknätet sänds ljudradio i huvudsak med analog FM-teknik, men till mindre del också med digital DAB-teknik. DAB-sändningar behandlas närmare i avsnitt 16.6. De analoga FM-sändningarna är fortfarande den viktigaste distributionsformen för såväl den kommersiella radion som för SR och närradion. Även om lyssningen i FM-nätet har minskat över tid är det fortsatt den distributionsform som har klart flest lyssnare på ljudmarknaden.

Tv-sändningar

Andelen av befolkningen som använder sig av marknätet för mottagning av tv är betydligt lägre än för radio och mycket tyder på att användningen minskar. Under 2022 var andelen individer i befolkningen som uppgav sig ha tillgång till minst en tv med mottagning via antenn cirka 13 procent. Det omfattar individer som använder sig av flera mottagningssätt för att ta emot tv (MMS 2023). Under 2023 var andelen individer med mottagning via antenn drygt 11 procent (MMS 2024a).

Senaste tillfället som Post- och telestyrelsen (PTS) undersökte andelen hushåll som enbart hade tillgång till fri-tv1 via marknätet var 2018. Av de hushåll som hade tv uppgav 8,3 procent att de enbart hade tillgång till fri-tv i sin ordinarie bostad, vilket var en oförändrad andel jämfört med 2017 års mätning (PTS 2020 s. 23).

Under hösten 2023 genomförde Origo Group en ny kartläggning av hushållens användning av fri-tv på uppdrag av SVT och Teracom. Av undersökningen framgår att 8–10 procent2 enbart hade tillgång till fri-tv. Andelen var högre bland de som inte använde internet, inte hade bredband eller som inte använde strömningstjänster. Av de som svarade uppgav 23 procent att de hade tillgång till tv i ett fritidsboende och cirka hälften av dessa, 11–12 procent, hade endast tillgång till fri-tv i fritidsboendet. Eftersom det gjorts justeringar i enkät och metod är resultaten inte fullt jämförbara med de studier som tidigare genomförts av PTS (Origo Group, 2023). Det är därför svårt

1 Med fri-tv avses tillgång till SVT:s och TV4:s kanaler utan utgifter för något tv-abonnemang. 2 Intervallen är baserade på olika antaganden om de respondenter som svarar ”vet ej” på de kontrollfrågor som ställts.

att dra några säkra slutsatser när det gäller användningen av marknätet utifrån dessa undersökningar.

Att allt färre hushåll använder marknätet för att ta emot tv är dock en tydlig trend sett till antalet hushåll som abonnerar på betaltv via marknätet. Antalet betal-tv-abonnemang via marknätet har sjunkit stadigt de senaste tio åren. För 2022 uppgick antalet abonnemang till 209 000 vilket närmast är en halvering jämfört med 2017 (PTS 2023a s. 22, jfr PTS 2018 s. 44).

16.2.2. Användningen av kabel-tv, iptv och satellit-tv

Även om mycket tyder på att antalet hushåll som använder marknätet för att ta emot tv minskar innebär den så kallade vidaresändningsplikten att många hushåll ändå har möjlighet att ta emot SVT:s och UR:s sändningar i marknätet genom kabel- eller iptv. Bestämmelser om vidaresändningsplikt finns i radio-_och_tv-lagen (2010:696). Reglerna innebär att nätinnehavare måste vidaresända public serviceföretagens marknätssända program i kabel- och iptv. Syftet med vidaresändningsplikten är att den som tar del av tv genom ett kabel- eller iptv-nät ska ha samma tillgång till public service som han eller hon skulle ha haft genom marknätet (prop. 2004/05:105 s. 1617, jfr prop. 1984/85:199 s. 3739 och prop. 1995/96:160 s. 125126).

Kabel-tv är den vanligaste infrastrukturen för tv i Sverige med drygt 2 miljoner abonnenter under 2022. Samma år hade 34,2 procent av hushållen i Sverige möjlighet att ta emot kabel-tv (PTS 2023a s. 22 och PTS 2023b s. 23). Sändningsformen innebär att signalen tas emot i en huvudcentral via nedgrävda kablar i ett stamnät. Från centralen dras sedan kablar fram till ett hus eller en lägenhet. Därefter ansluts tv-apparaten till antennuttaget. Kabel-tv finns framför allt i flerbostadshus och sedan 2020 avser de flesta abonnemangen digital kabel-tv. Tele2 (tidigare Com Hem) är den klart största aktören med 50 procent av det totala antalet digitala kabel-tv-abonnemang (PTS 2023a s. 22–23).

Iptv3 innebär att tv-signalen distribueras över internet, dvs. genom bredbandet (främst via fiber). Iptv-nätverket är ett slutet nätverk som hanteras och ägs av nätverksoperatörerna och tv-apparaten ansluts till nätverksuttaget. Till skillnad från kabel-tv möjliggör iptv

3 Iptv är en förkortning av Internet Protocol television, även kallat bredbands-tv eller fiber-tv.

smarta interaktiva tjänster, så kallade play-funktioner. Antalet hushåll som abonnerar på iptv-tjänster har ökat stadigt de senaste tio åren och uppgick 2022 till drygt 1,6 miljoner. Det finns flera distributörer av iptv i Sverige. Telia är den största aktören på marknaden med mer än hälften av abonnenterna (s. 22).

Satellit-tv