Prop. 1991/92:53

med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar

Regeringens proposition 1991/92: 53

med förslag till ny lagstiftning för kabelsänd- ningar m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bi- fogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 november 1991.

På regeringens vägnar Carl Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till bestämmelser för trådsändningar till allmänheten avsedda att gälla fr.o.m. den 1 januari 1992, när den nya yttrandefrihetsgrundlagen träder i kraft.

Yttrandefrihetsgrundlagen stadgar om rätt för var och en att sända radioprogram i tråd till allmänheten. Det nuvarande kravet på tillstånd för lokala kahelsändningar kan därför inte bestå under den nya grundla- gen. De regler som skall gälla för verksamheten .måste därför utformas på annat sätt än som villkor för tillstånd.

Den nuvarande lagen (1985zb77) om lokala kahelsändningar föreslås bli ersatt av en ny lag om kahelsändningar till allmänheten. Den nya la- gen skall, Iiksom den nuvarande, gälla trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder. För sådana nät som når högst 100 bostäder föreslås att de undantas från yttrandefrihetsgrundla- gens tillämpningsområde. Endast reglerna om meddelarskydd och cen- surförbud föreslås bli tillämpliga.

En betydande del av föreskrifterna i den nuvarande lagstiftningen återfinns inte i förslaget till ny lagstiftning. Bland de regler som föreslås-

& åå &

Prop. 1991/92: 53

bli utmönstrade kan nämnas begränsningar i utlänningars rätt att bedri- va sändningar, begränsningar av såndningsområdets storlek, begräns- ningar i nätinnehavares rätt att bedriva egensändningar, begränsningar i möjligheter att koppla samman olika kabelnät eller att blanda olika slags innehåll i samma kanal, möjligheter att förbjuda vidaresändning av satellitkanaler samt reglerna om avgifter i lokala kabelsåndningar. Även vissa ordningsföreskrifter med nära anknytning till den nuvarande till— ståndsprövningen föreslås utgå.

[ likhet med den nuvarande lagstiftningen föreslås den nya lagen in- nehålla en förpliktelse för nätinnehavare att se till att de boende i an- slutna fastigheter på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana eter- sändningar till allmänheten som sker med stöd av radiolagen. Bestäm- melsen rör i praktiken Sveriges Television och den föreslagna tredje TV- kanalen. Bestämmelsen gäller dock inte för vanliga centralantennanlägg- ningar.

Vidare föreslås att den nya lagen skall stadga en skyldighet för nåtin- nehavare att tillhandahålla utrymme för sändningar från ett lokalt ka- belsändarföretag med bred lokal förankring. Kabelnämnden bestämmer mot vilket företag skyldigheten skall gälla.

Det föreslås även i fortsättningen finnas möjlighet att meddela tidsbe- gränsat förbud mot fortsatta egensändningar om sändningarna vid upp- repade tillfällen har innehållit program som utgör olaga våldsskildring eller hets mot folkgrupp, om de vid upprepade tillfällen har innehållit pornografi eller om de har varit ensidigt inriktade på våldsskildringar.

Det föreslås bli tillåtet att sända reklam mot vederlag och program mot betalning även i egensändningar. Sådana sändningar får dock en- dast förekomma under särskilt markerad annonstid. Reglerna för an- nonser i "TV-sändningar föreslås i väsentliga delar överensstämma med de som enligt radiolagen gäller för den trådlösa televisionen. För ljudra- diosändningar föreslås mindre omfattande regler.

litt sådant lokalt kabelsändarföretag till vilket nätinnehavaren är skyldig att tillhandahålla utrymme utan ersättning, föreslås dock inte få rätt att sända reklam.

S.k. sponsrade program föreslås få sändas, förutsatt att namnet på den som har bekostat programmet anges i början och slutet av program- met.

[ fråga om lagen (19811508) om radiotidningar föreslås att kravet på tillstånd att sända radiotidningar i träd upphävs. [ fråga om radiotid- ningar föreslås även att beslut om rätt att sända sådana tidningar i rund- radiosändning får överklagas till kammarrätt. Därmed uppfylls yttrande- frihetsgrundlagens föreskrifter om tillgång till domstolsprövning.

Vissa följdåndringar föreslås också i radiolagen (l9661755). lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar samt lagen (19()(l:880) om granskning och kontroll av filmer och video- gram.

Lagförslagen föreslås träda i kraft samtidigt som yttrandefrihets— grundlagen, dvs. den 1 januari 1992.

Propositionens lagförslag 1 Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten

Inledande föreskrifter

] & I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder (kahelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter för innehavare av kabelnät där såda- na sändningar bedrivs. Lagen gäller dock inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 & radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna.

2 & I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (19661755). Vidare förstås med

kabel/tät: anläggning för kahelsändningar, kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sänd- ning,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning, annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signa- tur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvud- sak gör detta på uppdrag av andra.

3 5 Vid egensändning i television skall den särskilda signatur som inle- der och avslutar annonstiden bestå av både ljud och bild.

4 & Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för sådana egensändningar i träd av radioprogram som när högst 100 bostäder. Reg— lerna i 1 kap. 2 och 3 55 yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även för sådana sändningar.

5 & För prövning av vissa frågor om kahelsändningar skall det finnas en för hela landet gemensam kabelnämnd.

Nätinnehavarens skyldigheter

6 5 Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 & radiolagen (19661755) och som är avsedda att tas emot i området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kom— mun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionspro- gram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabel- sändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.

Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m.m.

7 5 Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kahelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.

Ett lokalt kabelsåndarförctag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter-vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kabelnämndens förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 6 5 första stycket 2 skall avse högst tre år.

Reklam m.m. i egensändning

8 5 Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamhetcn, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.

Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.

9 5 Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under annonstid. Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam.

10 5 Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.

[ annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.

11 5 En annons med reklam som sänds under annonstid i en televi— sionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn un- der 12 år.

1 annonser med reklam som sänds under annonstid i en televisions- sändning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

12 & Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid. För televisionssändningar beräknas denna andel särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annon— ser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

13 & Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, se- dan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.

14 5 Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in

1. i pauser i sportprogram. där det förekommer längre pauser. eller i pauser för publiken,

2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; an- nonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden ome- delbart före eller efter en del av programmen som huvudsakligen vän— der sig till barn under 12 år.

15 & Vad som föreskrivs i 8-14 55 gäller inte annonser och liknande meddelanden i sökbar text—TV.

Annonsmaterial i radiotidningar enligt lagen (198lz508') om radiotid- ningar får sändas på de villkor som föreskrivs i 4 & samma lag.

Ingripanden m.m.

16 5 På talan av justitiekanslern får domstol meddela den som bedriver sändningsverksamhet förbud mot egensändning om det i sådan sändning

1. vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har va- rit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständig- heterna i övrigt,

2. vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av porno- grafiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskild- ringar, eller

3. vid upprepade tillfällen har sänts program varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller et- niskt ursprung eller trosbekännelse.

Sändningsförbud får meddelas endast om det med hänsyn till gärning- arnas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande— och informationsfrihetssynpunkt.

Ett sändningsförbud skall gälla under högst ett år från det domen vin- ner laga kraft. Domstolen får förordna att en dom om sändningsförbud skall gälla även om den överklagas. '

17 5 Ett sändningsförbud som överträds får på talan av justitiekanslern förlängas med högst ett år. Om flera förlängningar sker får den sam- manlagda tiden för förlängning inte vara mer än ett år. Talan om för- längning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.

18 & Domstolen skall översända en kopia av en dom som innehåller ett sändningsförbud enligt 16 5 eller en förlängning enligt 17 5 till kabel- nämnden. Domen skall översändas så snart den vunnit laga kraft, eller, när domen skall gälla även om den överklagas, samma dag som den meddelas.

19 5 Den som överträder ett sändningsförbud skall dömas till böter el- ler fängelse i högst ett år.

20 5 I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud enligt 16 5 och om förlängning av sådant förbud enligt 17 5 skall bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen och lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden tillämpas.

Om justitiekanslerns talan om sändningsförbud eller förlängning av sådant förbud bifalls, skall motparten ersätta kostnader som enligt rät- tens beslut har utgått av allmänna medel endast om det finns särskilda skäl.

21 & Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 5, 6 5 första stycket eller mot 8—14 åå eller 15 5 andra stycket, att följa bestämmelser- na. Föreläggandet får förenas med vite.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 5 andra stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får kabelnämnden återkalla för- ordnandet för företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förord- nande återkallas får kabelnämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande.

Övriga bestämmelser

22 & Kabelnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

23 (5 Den som enligt 5 kap. 3 5 lagen (l99l:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara inspelning av en egensändning skall på uppmaning av kabelnämnden lämna nämnden sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vi- te.

24 & Kabelnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1985:677) om lokala kahelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kahelsändningar skall upphöra att gälla.

De tillstånd till egensändningar som kabelnämnden har lämnat lokala kabelsändarföretag med stöd av 5 5 2 och 7 5 andra stycket lagen (l985:677) om lokala kahelsändningar skall anses avse förordnande som lokalt kabelsändarföretag enligt denna lag och ha den giltighetstid som anges i besluten.

2. Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5, Sa,

(l966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLse

55

6, 17—19 och 22 55 radiolagen

Föreslagen lydeLse

För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.

För rätt att här i landet sända ra- dioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sänd- ningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder.

Tillstånd ges för viss tid. Varje innehavare av tillstånd en- ligt första eller andra styckct (pro— gramföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall pro- gramföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 55 samt 17 5 andra stycket. I fråga om vad som sänds

Tillstånd ges för viss tid.

Varje tillståndshavare ("program- företag) avgör ensam vad som skall förekomma i de sändningar som anordnas med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 55 samt 17 5 andra stycket. i fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget

under annonstid i televisionen också iaktta föreskrifterna i 8— skall programföretaget också iaktta 15591 föreskrifterna i 8—15 55.

5 a &

Radioprogram [ rundradiosänd- ning som har tagits emot i cen- tralantennanläggning får utan sär- skilt tilLstånd sändas vidare till mot- tagare inom fastighet som är anslu- ten till anläggningen.

Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändning- ar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (19821459).

' Lagen omtryckt l99l:ll)bo.

Nuvarande lydelse

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att sända radioprogram i lokala trådsändningar till bostäder finns särskilda föreskrifter i lagen (l985:677) om lokala kahelsänd- ningar.

Föreslagen lydelse

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrif- ter i Iagen (1981:508) om radio- tidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

6 ä'

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 första eller andra stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljuddradion och televisionen.

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrande- frihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Program— företaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.

Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statskiekets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen eller annonser och liknande meddelan-

den i sökbar text—TV.

175

Radionämnden övervakar ge— nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 äförsta eller and- ra stycket utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan rege- ringen och företaget.

Radionämnden övervakar ge- nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 utövas i enlig- het med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programföreta- get, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vil— ket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

Radionämnden består av en ord-

förande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. En av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara el- ler ha varit ordinarie domare.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verk- samhet.

185

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 10 6 första stycket radioansvarighetstagen (1966:756).' Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan upp- maning, får nämnden förelägga vi- te.

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 5 lagen (1991:00) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran- defrihetsgrundlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig ef- ter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.

19 & Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej hel- ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl- ler i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så- dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd- ning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i fast trafik eller

2. sändningen är en egensänd— ning sont också sker till bostäder med stöd av tilLstårld enligt 5 5 and- ra stycket eller i enlighet med be- stämmelserna i lagen (l985:677) om lokala kahelsändningar.

l fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så- dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd- ning av en sändning från en satel- lit elter annars av en rundradio- sändning eller

2. sändningen är en egensänd— ning i enlighet med bestämmelser- na i lagen (I99l:000) om kabel- sändningar till allmänheten.

Nuvarande lydeLse

Med vidaresändning och egen- sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabeLsändningar.

Föreslagen lydeLs'e

Med vidaresändning och egen— sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabel- sändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands- granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige el- ler del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets för-

svar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som av— ses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om gransk- ning och kontroll av filmer och videogram.

! fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringsla- gen (1975zl418), lagen (1978z763) med vissa bestämmelser om mark- nadsföring av alkoholdrycker, lagen (l978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen

(1988:1604).

225

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmäl- ningsskyldighet som avses i 20 5 första eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar ofullständigt eller orik- tig uppgift i anmälan som avses i 20 9" första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro- nor, dömes den som bryter mot fö- reskrifterna i 3 5 andra stycket el- ler 3 a 5 första eller andra stycket. Detsamma gäller den som vid full— görande av ersättningsskyldighet som avses i 20 & tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej går- ningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmäl— ningsskyldighet som avses i 20 5 första eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar ofullständigt eller orik- tig uppgift i anmälan som avses i 20 6 första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till penningböter döms den som bryter mot föreskrifterna i 3 5 andra stycket eller 3 a 5 första el- ler andra stycket. Detsamma gäller den som vid fullgörande av ersätt- ningsskyldighet som avses i 20 & tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om inte gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Genom lagen upphävs la- gen (1991:294) om ändring i radiolagen (1966:755).

3. Förslag till Lag omändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

, Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l98l:508) om radiotidningarI dels att 2 och 7 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 5, av följande lydel—

SC.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

252

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning eller i trådsänd- ning som når fler än 100 bostäder utan tillstånd av regeringen eller den- myndighet som regeringen be- stämmer.

Med rundradiosändning och trådsändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning utan tillstånd av taltidningsnämnden.

Med rundradiosändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

! lagen (I991:000) om kahelsänd- ningar till allmänheten finns be- stämmelser om trådsändningar av radiotidningar som når fler än 100 bostäder.

753

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 5.

Beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos kammarrätten, om beslutet meddelas av en annan myndighet än regeringen.

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 &. Ett sådant beslut medde- las av taltidningsnämnden.

95

Beslut av taltidningsnämnden en- ligt 2 och 755 får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1983z495. 2 Senaste lydelse l986:12l4. 3 Senaste lydelse 1988580.

Prop. 1991/92z53

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs att 11 5 lagen (l978:487)'om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115'

I fråga om ljudradio— och televi- sionsprogram, som avses i I & ra- dioans varighetslagen ( I 966: 756), skall programföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktex- emplar i form av en sådan upptag- ning som programföretaget skall göra enligt 10 5 första stycket nämnda lag. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

I fråga om ljudradio— och televi- sionsprogram, som svenskt pro- gramföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 5 radiolagen( I 966.755 ) eller som genom satellit- sändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag, skall pro- gramföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktexemplar i form av en sådan upptagning som programföretaget skall göra enligt 5 kap. 3 5 lagen (199I.'000) med fö- reskrifter på tryckfrihetsförordning- ens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

' Senaste lydelse l991:144.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

25'

Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och vi- deogram som

]. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd- ningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sänd- ning från en satellit ifast trafik el- ler om sändningen är en egensänd- ning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 5 and- ra stycket radiolagen( I966:755) el- ler i enlighet med bestämmelserna i lagen ( 1985.'677) om lokala kabel- sändningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in— te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ— ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och vi- deogram som

]. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd— ningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller an— nars av en rundradiosändning eller om sändningen är en egensänd- ning i enlighet med bestämmelser— na i lagen ( I 991.000) om kabel- sändningar till allmänheten,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in— te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ- ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse UNH—18.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets— grundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 5 lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelsel Föreslagen lydelse

5 kap. 7 5 l närradiolagen (1982z459) finns ! närradiolagen (19821459) och i ytterligare bestämmelser om skyl- lagen (I991:000) om kahelsänd- dighet att tillhandahålla inspel— ningar till allmänheten finns ytterli- ningar av radioprogram. gare bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av

radioprogram.

] lagen (19781487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild- upptagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

' Lydelse enligt prop. l990/91:l79.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 november 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg- las, Dinkelspicl, 'l'hurdin, Hellsvik, Wibblc, Björck. Davidson, Lund- gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m.

1. Inledning

Riksdagen har antagit förslaget till yttrandefrihetsgrundlag (prop. 1990/91164, KU 1991/92:1, rskr 2). Den nya grundlagen träder i kraft den 1 januari 1992. Nu gällande kabellagstiftning är inte förenlig med yt— trandefrihetsgrundlagcn. En djupgående principiell skillnad föreligger däri att medan kabellagen utgår från att tillstånd fordras för kahelsänd- ningar, stadgar yttrandefrihetsgrundlagen rätt för var och en att sända radioprogram i träd. Även i andra hänseenden har förutsättningarna förändrats med den nya grundlagen. Sammantaget medför de nya förut- sättningar som följer av yttrandefrihetsgrundlagen att den nuvarande ka- bellagen bör ersättas av ny lagstiftning.

] promemorian (Ds 199lz42) Ny lagstiftning om kahelsändningar, som har utarbetats inom utbildningsdcpartementet. har framlagts för- slag till sådana lagändringar som skall bringa kabellagstiftningen i över— cnsstämmelse med den nya grundlagen. l promemorian understryks att förslaget endast syftar till en temporär lösning av Iagstiftningsfrågan, nämligen till dess beslut i sedvanlig ordning har fattats med anledning av ett förslag av radiolagsutredningen.

Promemorian har remissbehandlals; Till protokollet i detta ärende bör fogas promemorians lagförslag som bilaga I samt en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Regeringen beslutade den 12 september 1991 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om kahelsändningar, förslag till ändring i radiolagen och vissa andra lagar. l-"örslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

lt)

Lagrådet lämnade i yttrande den 19 september 1991 förslagen utan erinran. lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lag- rådets granskning har lett till vissa redaktionella ändringar.

Det förslag som nu läggs fram för riksdagen innehåller en väsentlig förändring i förhållande till det av lagrådet granskade förslaget. Sålunda föreslås här inte något generellt förbud för reklam i egensändning- ar.Reklamförbud kvarstår bara för sådana lokala kabelsändarföretag som skall ges sändningsutrymme utan avgift till nätägaren. För reklamsänd- ningar föreslås regler som är utformade med utgångspunkt i de regler som har beslutats för en marksänd TV—kanal (se prop. 1990/91:149). Dessa regler har granskats av lagrådet. Det bör här påpekas att förslaget även i denna del utgör endast en temporär lösning.0ckså förslaget i 17 & radiolagen angående radionämndens sammansättning är en nyhet i förhållande till lagrådsremissen. Det innebär dock endast att bestämmel- sen som tidigare haft förordnings form nu överförs till lag. Med hänsyn till det anförda och till att det är angeläget att lagstiftningsärendets be— handling inte fördröjs, anser jag att en förnyad lagrådsgranskning bör kunna underlåtas.

2. Bakgrund

2.1. Satellitsändningarnas utveckling

Utbyggnaden av kabelnät till hushållen tog fart efter det att satelliter i början av 1980-talet började användas för att sända TV-program till all— mänheten i Europa.

En telesatellit förstärker en radiosignal från en sändare på jordytan och sänder den tillbaka till jorden. Signalen från satelliten kan tas emot inom ett mycket stort område. Eftersom satellitsignalen är svag krävs känsliga mottagare och stora antenner, som vanligen är utformade som en skål eller tallrik ("parabolantenner").

De satelliter som används för TV-överföringar till allmänheten är av den geostationära typen, dvs. de roterar runt jorden i en bana som ligger ca 36 000 km över ekvatorn. En satellit som rör sig i denna bana i jord- rotationens riktning befinner sig alltid över samma punkt på jordytan. Det gör att en mottagningsantenn lätt kan riktas mot satelliten.

'l'elesatelliter kan delas in efter sin tekniska beskaffenhet eller sitt an- vändningsområde. Någon klar och allmänt vedertagen indelningsgrund finns inte, utan olika indelningar används i olika sammanhang.

Den internationella telekonventionen och det till konventionen hö- rande s.k. radioreglementet innehåller föreskrifter om tilldelning av ra- diofrekvenser för olika ändamål, bl.a. hur radiofrekvensspektrum skall få användas för olika slags satellittjänster. För detta ändamål skiljer man bl.a. mellan fast satellittratik, "Fixed-Satellite Service", och satellit- rundradio, "Broadcasting-Satellite Service".

Fast satellittratik innefattar satellittratik mellan markstationer med bestämd belägenhet. Även sändningar till satelliter räknas som fast satel- littralik.

Med satellitrundradio avses sändningar från satelliter som är avsedda för direkt mottagning av den stora allmänheten. Med direkt mottagning avses i radioreglementet både individuell mottagning och mottagning i gemensamma anläggningar.

[ radioreglementet linns bestämmelser om att vissa frekvensband är avsedda för fast satellittratik och andra för satellitrundradio. Det finns också regler för vilka procedurer som skall följas då någon avser att bör- ja utnyttja satelliter för olika ändamål. Dct har emellertid visat sig att sa- telliterna inte alltid används enbart för det ändamål för vilket det ut- nyttjade frekvensbandet är avsett.

De viktigaste telesatellitsystemen är de som ägs av mellanstatliga or- ganistioner. Sverige är medlem i den världsomspännande organisationen lntclsat (International Telecommunications Satellite Organization) och i den europeiska satellitorganisationen Eutelsat (European Telecommuni- cation Satellite Organization).

Det finns även satelliter som ägs av enskilda stater eller av privata fö- retag.

De första telesatelliterna i reguljär drift togs i bruk år 1964. Dessa sa- telliter användes för överföring av teletrafik och TV-program över stora avstånd, t.ex. mellan olika kontinenter. Mottagare av TV—sändningarna var nationella radioföretag som använde programmen i sina vanliga rundradiosändningar. Några planer på att använda satelliterna för att överföra TV-program till enskilda kabelnät fanns inte vid denna tid.

I Europa inleddes sändningar av TV-program via satellit till kabelnät i början av 1980—talet. Fram till början av år 1989 användes i huvudsak satelliter ägda av Eutelsat eller lntclsat. Dessa satelliter sände med låg ef- fekt i frekvensband som är avsedda för fast satellittratik. Den mottag— ningsutrustning som krävs är förhållandevis skrymmande och dyrbar. Sändningarna utnyttjades därför i första hand av kabelnät där många an— slutna hushåll kunde dela på kostnaden för mottagaren. Det förekom emellertid också att enskilda hushåll skaffade utrustning för att kunna ta emot programmen.

] slutet av 1980-talet skedde ett generationsskifte i fråga om satelliter. De tidigare satelliterna med ca 20 W sändareffekt ersattes med nya som har högre effekt, ca 50 W. Dessa s.k. medeleffektsatelliter kan sända TV— program som kan tas emot med billigare och mer lätthanterlig utrust- ning. Sändningarna blir därmed lätt tillgängliga även för små centralan- tennanläggningar och enskilda hushåll. Medeleffektsatelliterna sänder i frekvensband som är avsedda för fast satellittratik, men de är helt eller huvudsakligen...avsedda för TV-distribution till kabelnät och enskilda hushåll.

Den första medeleffektsatelliten i Europa var Astra [, som ägs av ett privat konsortium i Luxemburg. Denna satellit togs i bruk under våren 1989. Därefter har flera medeleffektsatelliter tillkommit. För närvarande sänds de allra flesta TV-program, som har intresse för den svenska pu- bliken, över sådana satelliter.

De satelliter som är särskilt avsedda för satellitrundradio kallas även direktsändande satelliter eller DES—satelliter efter förkortningen för "Di- rect Broadcasting Satellite".

Vid en internationell konferens år 1977 fattades beslut om frekven- ser och positioner i den s.k. geostationära satellitbanan för sådana satel- liter. Huvudprincipen är att varje stat tilldelas en banposition och fem sändningsfrekvenser samt att sändningarna skall vara avsedda att, så långt det är praktiskt möjligt, endast täcka det egna landet. Undantag från principen om nationell täckning gjordes för bl.a. Danmark, Fin- land, Norge och Sverige, som tillsammans disponerar fyra frekvenskana- ler för s.k. östnordisk täckning.

Det finns nu ca ett halvdussin rundradiosatelliter i bruk över Euro- pa. En av dessa är den svenska Tele—X.

För närvarande sänds ett 80—tal TV—programkanaler ut från satellit över Europa.

2.2. Utbyggnaden av kabelnät

1 Sverige satte utbyggnaden av kabelnät för vidaresändning av program från satelliter igång i mindre skala under år 1984. Därefter har utbygg- nadstakten ökat. Enligt uppgift från kabelnämnden kunde den 1 juli 1991 ca 1,6 miljoner bostäder nås av satellitsändningar från kabelnät med tillstånd (se följande avsnitt). Det motsvarar ca 40 % av de svenska hushållen. Vid sidan av de nät som omfattas av kabelnämndens statistik finns bl.a. mindre nät som omfattar högst 100 bostäder. Antalet hushåll som är anslutna till sådana nät eller till anläggningar för enskild mottag- ning av satellitsändningar kan uppskattas till några hundra tusen. Mark- naden för kabelnät domineras av televerket, som svarar för ca 65 % av de anslutna bostäderna. Det näst största företaget är Kabelvisionen med 16 % marknadsandel. Förutom att användas till vidaresändning av TV- och ljudradiopro- gram kan kabelnäten också utnyttjas för ursprungliga sändningar, s.k. egensändningar. Det finns för närvarande s.k. lokala kabelsändarföretag på 23 orter.

2.3. Lagstiftningen om lokala kahelsändningar

Lagstiftningen om lokala kahelsändningar behandlar vidaresändning av programkanaler från satelliter i fast trafik och egensändningar i kabel- nät som når fler än 100 bostäder. Reglerna gäller bl.a. skyldighet att se till att bostäder i anslutna fastigheter nås av vissa rundradiosändningar och att bereda utrymme för vissa egensändningar, samt programmens innehåll. De viktigaste reglerna finns i lagen (l985:677) om lokala ka- helsändningar. den s.k. kabellagen, och i lagen (1985:1057) om ansvarig- het för lokala kahelsändningar (kabelansvarighetslagen). Dessa lagar trädde i kraft den 1 januari 1986 och avlöste en tidigare provisorisk reg— lering.

För lokala kahelsändningar, enligt kabcllagens definition lokala tråd— sändningar av radioprogram som når fler än 100 bostäder, behövs till- stånd om det inte är "frågan om vidaresändning av rundradiosändningar. Tillstånd kan avse satellitsändning, dvs. vidaresändning av programkana- ler från satelliter i fast trafik, eller egensändningar, som definieras som sändning av annat slag än vidaresändning. Frågor om lokala kabelsänd- ningar prövas av en för hela landet gemensam statlig kabelnämnd, som också skall ha tillsyn över verksamheten.

Tillstånd till satellitsändning kan ges till nätinnehavare eller till loka- la kabelsändarföretag. Med lokalt kabelsändarföretag menas en svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kahelsändningar och i vilken ingår företrädare för olika intressen och meningsriktningar inom tillståndsområdet. Tillstånd till egensändningar kan ges till ett lo- kalt kabelsändarföretag. Nätinnehavare och lokala kabelsändarföretag kan emellertid också få tillstånd att upplåta kanaler åt andra för egen— sändningar. Däremot kan nätinnehavare inte få tillstånd att själva bedri— va egensändningar.

Varje tillstånd avser ett begränsat område, som får omfatta högst en kommun. Om det finns särskilda skäl får dock ett tillstånd omfatta ett större område. Tillstånden meddelas för högst tre år.

Den som har fått tillstånd till satellitsändningar eller till upplåtelse av kanaler är skyldig att se till att de boende i fastigheter som ansluts till kabelnätet på ett tillfredsställande sätt kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 5 första stycket radiolagen och som vid tillståndspe- riodens början är avsedda att tas emot inom tillståndsområdet. Bestäm- melsen innebär att skyldigheten omfattar sändningarna från Sveriges Radio-koncernen. Även den nya tredje TV-kanal som enligt riksdagens beslut (prop. l990/9lzl49, KU39, rskr. 370) får inleda sändningar i Sve- rige skulle omfattas. Däremot gäller skyldigheten inte för andra rundra- diosändningar, t.ex. närradion.

En nätinnehavare som har fått tillstånd att sända är vidare skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i kabelnätet för det lokala kabelsän- darföretagets egensändningar av televisionsprogram. Undantag kan med— ges för kabelnät med liten kanalkapacitet.

Vissa regler syftar till att slå vakt om egensändningarnas lokala ka- raktär, bl.a. genom att motverka nätverksbildning. Det är inte tillåtet att sända satellitsändningar och egensändningar i samma kanal eller i en kanal där det också förekommer vidaresändningar av rundradiopro- gram. Det är inte heller tillåtet att i en egensändning inom ett tillstånds- område vidaresända ett radioprogram som vid samma tillfälle vidare- sänds inom ett annat tillståndsområde utanför kommunen.

Ett tillstånd till satellitsändningar innebär rätt att vidaresända pro- gramkanaler från satelliterna. Det förekommer alltså inte någon för- handsprövning innan en viss kanal får sändas ut i kabelnäten. Däremot finns möjlighet att för en tid av högst ett år förbjuda fortsatt vidaresänd- ning av en viss programkanal om innehållet står i strid med den svenska lagstiftningen vad gäller pornografi, våldsskildringar eller rashets samt reklam som riktas särskilt mot Sverige.

För egensändningar finns möjlighet att för en tid av högst ett är åter- kalla sändningstillståndet eller att förordna att den som sänder i upplå- ten kanal skall upphöra med sändningarna. En förutsättning för detta är att sändningarnas innehåll har överskridit reglerna om pornografi, våldsskildringar eller rashets samt reklam och s.k. sponsring.

Återkallelse av tillstånd kan också användas som påföljd vid överträ- delse av vissa andra bestämmelser i kabellagen.

Beslut om förbud eller återkallelse med anledning av att innehållet strider mot reglerna om pornografi, våldsskildringar eller rashets fattas av domstol på talan av justitiekanslern och under medverkan av jury. [ Övriga fall beslutar kabelnämnden.

De som har fått tillstånd till satellitsändningar skall erlägga en avgift till staten. Reglerna återfinns i lagen (l985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kahelsändningar. Enligt lagen skall avgiften beräknas till tio kronor per kalenderhalvår för varje bostad som kan nås av satellitsänd- ningar från tillståndshavaren. Den som är avgiftsskyldig skall lämna

uppgifter till kabelnämnden om hur många bostäder som kan nås av hans satellitsändningar.

Om någon underlåter att betala avgift inom föreskriven tid kan till- ståndet återkallas.

2.4. Gemensamma europeiska regler

Tillkomsten av satelliter innebär att det blir möjligt att från utlandet rikta sändningar till publiken i ett visst land. Satellitsändande TV- företag kan konkurrera med programföretag i mottagarlandet utan att behöva följa de regler som gäller för de inhemska företagen.

Med syfte att underlätta spridningen av utländska TV-program ge- nom att upprätta vissa gemensamma minimiregler har två olika mellan- statliga regelverk utarbetats i Europa.

Den 5 maj 1989 undertecknades en inom Europarådet utarbetad konvention om gränsöverskridande television. Konventionen innebär att de sändande länderna åtar sig att se till att TV-sändningar som kan tas emot i andra länder följer vissa minimiregler i fråga om t.ex. vålds- skildringar, pornografi, skydd för barn och ungdom, rätt till beriktigan- de av uppgifter samt reklam och sponsring. De mottagande länderna å sin sida åtar sig att inte förhindra mottagning av sändningar och att inte heller förhindra vidaresändning av sändningar som överensstämmer med konventionens regler. Konventionen innehåller också regler om hur konflikter vid tillämpningen av bestämmelserna skall lösas. Dessa regler ger i vissa fall ett mottagande land rätt att, som en tillfällig åtgärd, hindra vidaresändning av en programtjänst vars innehåll strider mot konventionens regler. Konventionen träder i kraft sedan sju stater, av vilka fem skall vara medlemmar av Europarådet, har förklarat att de önskar vara bundna av den. Såvitt nu kan bedömas kommer konventio- nen att träda i kraft under år 1992.

De Europeiska Gemenskaperna (EG) antog den 3 oktober 1989 ett s.k. direktiv till medlemsstaterna om vissa föreskrifter om TV- sändningar. Innehållet i direktivet överensstämmer i väsentliga delar med konventionstexten. Medlemsstaterna skall ha genomfört nödvändi- ga ändringar av sina regler senast den 3 oktober 1991.

Enligt den överenskommelse som har träffats mellan Efta-länderna och EG om att ingå det s.k. EES-avtalet, skall direktivet med vissa mo- difikationer gälla för Sveriges del.

2.5. Satelliternas utveckling har delvis satt kabellagen ur kraft

Som tidigare nämndes omfattar kabellagens tillståndskrav vidaresänd- ning av programkanaler från satelliter i fast trafik, medan vidaresänd- ning av rundradiosändningar får ske utan tillstånd. Också rundradio- sändningar från satellit får vidaresändas utan tillstånd.

Åtskillnaden mellan olika slag av satellitsändningar motiverades bl.a. med att satellitrundradio antogs komma att bedrivas av nationella pro- gramföretag med omfattande förpliktelser, varför något tillstånd inte borde behövas.

Tillkomsten av de starkare s.k. medeleffektsatelliterna har aktualise- rat frågan om hur sändningar från dessa skall betraktas i förhållande till kabellagens tillståndskrav. '

Denna fråga har behandlats av kabelnämnden vid två tillfällen. Den 15 februari 1989 beslutade nämnden att medeleffektsatelliten Astra (|) vid tillämpningen av kabellagen skall behandlas som en direktsändande satellit och inte som en satellit i fast trafik. Sändningar från denna satel- lit kan därför vidaresändas i kabelnät utan krav på tillstånd enligt kabel- lagen.

Den 29 november 1990 beslutade kabelnämnden vidare att även sa— telliterna Eutelsat ll F 1, lntelsat Vl F 4, Horizont 7, 14 grader väst (programkanalen Moskva l), Tele-X samt Tele-SAT 2 vid tillämpningen av kabellagen skulle behandlas som direktsändande satelliter och inte som satelliter i fast trafik. Också sändningar från dessa satelliter kan allt- så vidaresändas i kabelnät utan krav på tillstånd. En nätinnehavare som endast vidaresänder programkanaler från dessa satelliter behöver inte heller erlägga någon avgift enligt lagen om avgifter i ärenden om lokala kahelsändningar. Avgifterna beräknas nämligen på antalet bostäder som kan ta emot satellitsändningar från tillståndshavaren, och satellitsänd- ning är i kabellagen definierat som vidaresändning av sändningar från satelliter i fast trafik.

Eftersom huvuddelen av de programkanaler som har intresse för en svensk publik sänds från satelliter som omfattas av kabelnämndens båda beslut, blir reglerna i lagen i praktiken endast i undantagsfall tillämpliga på vidaresändning av program från satelliter i Sverige. Efter den 1 ja- nuari 1991 har endast obetydliga avgifter erlagts.

Kabellagen omfattar därmed i praktiken obligatoriskt endast egen- sändningar i kabelnät. Det har emellertid visat sig att nätinnehavarna, trots att de inte längre är tvungna att ha tillstånd för att vidaresända pro- gram från satelliter inte har begärt att få sina tillstånd återkallade. Där- med omfattas de formellt även av skyldigheten att se till att de som bor i anslutna fastigheter har tillgång till vissa rundradiosändningar samt att tillhandahålla en kanal för det lokala kabelsändarföretaget. En annan sak är att det knappast längre är möjligt att effektivt sanktionera dessa skyldigheter, eftersom sanktionen, att återkalla tillståndet, inte skulle få någon verkan i fråga om rätten att sända ut satellitprogram.

2.6. Den nya yttrandefrihetsgrundlagen Prop. 1991/92:53

Regeringen har lagt fram ett förslag till ny grundlag, en yttrandefrihets- grundlag, som avses träda i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:64). Riksdagen har (l99l/92zKU l , rskr.2) antagit regeringens förslag.

Yttrandefrihetsgrundlagen gäller till skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och television. Dess ändamål är att bereda friheten att yttra sig i nyare medier ett konstitutionellt skydd som är likvärdigt med det som sedan länge finns för det tryckta ordet.

Den nya grundlagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihets- förordningen. Det innebär bl.a. att var och en har rätt att sända radio- program genom tråd. Vidare föreslås ett grundlagsskydd för anläggande av trådnät för ljudradio- och televisionsverksamhet m.m. I fråga om trådsändningarna genomförs sålunda den tryckfrihetsrättsliga principen om etableringsfrihet.

Beträffande radiosändningar har grundlagsförslaget som utgångs- punkt att tillgången på radiofrekvenser inte är obegränsad. Grundlagen medger därför att riksdagen genom lag meddelar föreskrifter om till- stånd och villkor för att sända radioprogram till allmänheten på annat sätt än genom tråd. Vidare föreskrivs att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möj- liga yttrandefrihet och informationsfrihet (3 kap. ?. & andra stycket).

Den nya grundlagen innebär i övrigt att samma tryckfrihetsrättsliga principer. som hittills har gällt för rundradion genom bl.a. radiOlagcn och radioansvarighetslagen (19661756), nu i princip blir gällande över hela massmedieområdet. Det gäller de grundläggande principerna om censurförbud, ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheter- na till kriminalisering och andra inskränkningar samt en särskild rätte- gångsordning med tillgång till jury.

Yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om skyldighet för en nätinnehavare att ge utrymme i nätet för vissa program. Grundlagsför— slaget hindrar inte heller att den rätt att få tillgång till en kostnadsfri ka- nal som i dag tillkommer ett lokalt kabelsändarföretag begränsas till att gälla ett mindre område.

Den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen tillförsäkrar inledningsvis (1 kap. l &) varje svensk medborgare rätt att i ljudradio, television m.m. offentligen uttrycka tankar. åsikter och känslor samt att i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. När det i yttrandefrihetsgrundlagen talas om "radioprogram" avses även television m.m.

Vidare föreskrivs i 1 kap. 6 5 första stycket första meningen att "grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och aVsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel".

Med radioprogram avses även s.k. enkla meddelanden som inte räk- nas som radioprogram enligt radiolagen.

l specialmotiveringen till nämnda paragraf (prop. 1990/91:64 s. 110) hänvisas till 1986 års lagrådsremiss och prop. 1986/87:151 beträffande vad som åsyftas med uttrycken "riktade till allmänheten" och "avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel".

Härav framgår bl.a. att den sändande utan särskild begäran från mot- tagaren riktar sändningen till vem som helst som önskar ta emot den. Det är den som sänder som står för den huvudsakliga aktiviteten, me— dan mottagaren varken kan eller behöver påverka sändningen. Hans medverkan begränsas till att koppla på mottagarapparaten och välja ka- nal. Grundlagens huvudregel om radioprogram gäller alltså inte s.k. in- teraktiva medier. Genom en särskild regel (1 kap. 9 &) skyddas använd- ning av interaktiva medier för förmedling av information från redaktio- ner och nyhetsbyråer.

Genom att ange att de sändningar som omfattas av grundlagsskyddet skall vara avsedda att tas emot av allmänheten med tekniska hjälpmedel särskiljs de skyddade sändningarna från t.ex. användning av högtalaran— läggningar på estrader och idrottsarenor och användning av TV- monitorer för att en estraddebatt eller ett scenframträdande skall kunna följas av en publik också utanför det rum där framträdandet äger rum. Sådana sändningar har inte en sådan karaktär av massmedium att de be- höver skyddas av ett detaljerat grundlagssystem med utgivaransvar.

Den typiska form av sändning som grundlagens huvudregel gäller för är rundradiosändningar genom etern samt likvärdiga sändningar genom tråd. Bestämmelsen är tillämplig oavsett om sändningen är avsedd att tas emot i Sverige eller utomlands.

Från huvudregeln ges (1 kap. 6 & tredje stycket) möjlighet till avsteg genom lagstiftning i två fall, nämligen för radioprogram som huvudsak- ligen är avsedda att tas emot utomlands och för radioprogram som sänds i små trådnät och inte är avsedda för någon större allmänhet. l sådan lagstiftning får dock inte göras avsteg från yttrandefrihetsgrundlagens principer om meddelarskydd och censurförbud.

Även satellitförmedlade sändningar av radioprogram vilka utgår från Sverige faller under grundlagens skydd (] kap. 6 5 andra stycket). En sändning utgår, enligt vad som uttalas i motiven till bestämmelsen, från Sverige om upplänkningen äger rum från svenskt jurisdiktionsområde eller från utlandet efter programtransport genom träd eller radiolänk. Den bör också efter omständigheterna kunna anses ha utgått från Sveri— ge om programtransporten avser ett färdiginspelat program i form av en upptagning som inte är avsedd för mångfaldigande eller eljest för sprid— ning i annan form än genom upplänkning och den efterföljande utsänd- ningen.

Yttrandefrihetsgrundlagen omfattar satellitförmedlade sändningar av det slag som anges i 1 kap. 6 5 andra stycket, oavsett om de är avsedda för den svenska allmänheten eller skall tas emot på annat håll.

Ett begränsat skydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen tillkommer

-dels samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av radio- program som kommer från utlandet,

-dels radioprogram som förmedlas hit genom satcllitsändning men inte utgår från Sverige.

Det begränsade skyddet innebär bl.a. att yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud och förbud mot hinder mot spridning av programmen gäller, att ingripanden inte får ske annat än då grundlagen tillåter det samt att lagstiftning och rättslig prövning skall ske i vissa former. Vid tillämpningen av det begränsade skydd som gäller för dessa radiopro- gram skall 1 kap. 5 & yttrandefrihetsgrundlagen iakttas, dvs. den nya grundlagens motsvarighet till tryckfrihetsförordningens s.k. instruktion.

Har riksdagen godkänt en internationell överenskommelse om radio- program får föreskrifter i svensk lag om reklam inte i strid med överenskommelsen hindra vidaresändning av radioprogram.

Det kan även påpekas att meddelarskyddet och rätten till anonymitet enligt 10 kap. 2 & yttrandefrihetsgrundlagen även gäller radioprogram som sänds från sändare utanför Sverige.

1 1 kap. 12 5 yttrandefrihetsgrundlagen uttalas uttryckligen att grundla- gen inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kom- mersiell reklam i radioprogram och villkor för sådan reklam. Detsam- ma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis har bekostats av annan.

Genom yttrandefrihetsgrundlagens avfattning öppnas en möjlighet att genom lag avgöra om reklam skall få förekomma i inhemsk radio och TV och att reglera villkoren för sådan reklam inom de ramar som bestäms av grundlagens syfte. Bestämmelsen i grundlagen innebär att ut- rymme lämnas för en sådan reglering av reklam i TV som införts ge- nom lagen (1991:1066) om ändring i radiolagen, dvs. en marknadsrätts- lig ordning lik den som gäller för övriga medier.

Yttrandefrihetsgrundlagen lämnar i vissa fall utrymme för föreskrifter om ingripanden mot den som gör sig skyldig till missbruk av yttrande- friheten eller som i andra avseenden åsidosätter sina skyldigheter.

När det är fråga om trådsändning kan sådana föreskrifter meddelas: -dels i fråga om yttrandefrihetsbrott, —dels i fråga om ingripanden mot fortsatt sändning med anledning av av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp,

-dels i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vis— sa program.

1 3 kap. 5 5 första meningen yttrandefrihetsgrundlagen fastslås att rät- ten att sända radioprogram skall kunna prövas av domstol eller av en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall

vara eller ha varit ordinarie domare. Gäller saken fråga om ingripande på grund av missbruk av yttrandefriheten, skall frågan enligt andra stycket samma paragraf prövas av domstol under medverkan av jury en- ligt de närmare bestämmelser som meddelas i lag.

Vad som avses med ingripande är t.ex. förbud mot fortsatt vidare- sändning av radioprogram från satellit i trådsändningar. Bestämmelsen innebär att alla sådana ingripanden skall prövas av domstol i yttrande- frihetsrättsliga processformer om de grundas på missbruk av yttrandefri- heten.

Denna regel gäller, som tidigare nämnts, inte bara de radioprogram som faller under yttrandefrihetsgrundlagens fullständiga system utan även dem som har tillförsäkrats ett begränsat skydd. Det innebär att var- je ingripande som görs i Sverige mot något radioprogram på grund av missbruk av yttrandefriheten, oavsett distributionsform och distribu- tionsort, skall beslutas av domstol i yttrandefrihetsrättsliga processfor- mer.

Regeln att prövning skall ske av domstol under medverkan av jury gäller emellertid inte i fråga om överträdelse av föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell reklam eller annan annonsering eller sändning av radioprogram som helt eller delvis bekostas av annan än den som be- driver prOgramverksamheten. Denna bestämmelse är ett uttryck för att reklam och annan kommersiell verksamhet i radioprogram har ett sva- gare yttrandefrihetsträttsligt skydd än andra yttranden.

Regeringen har i prop. 1990/91:179 om följdlagstiftning till yttrandefri- hetsgrundlagen m.m. föreslagit en ny lag med föreskrifter på tryckfri— hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Vissa andra lagändringar föreslås också. Bl.a. föreslås att ansvarighetslagarna på det radiorättsliga området upphävs.

1 den nya lagen används uttrycket radioprogram på samma sätt som i yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär att även televisionsprogram och vissa andra överföringar avses.

Den nya lagen innehåller bl.a. föreskrifter om utgivare i fråga om olika slag av radiOsändningar eller trådsändningar (3 kap.).

I fråga om andra trådsändningar än vidaresändningar anges att den som utser utgivare skall anmäla vem som har utsetts till patent- och re- gistreringsverket. Om den som är utsedd till utgivare inte längre är be- hörig eller hans uppdrag upphör skall en ny utgivare omedelbart utses och anmälas. (3 kap. 13 5). En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren skall anmäla vem som är ställföreträdare till patent- och registreringsverket (3 kap. 14 5). Till en anmälan skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefrihetsgrundlagen och att han åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare anmäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgivaren (3 kap. 15 å).

De behörighetskrav för utgivare och ställföreträdare för utgivare som anges i yttrandefrihetsgrundlagen är att ha hemvist här i riket, inte vara underårig eller i konkurs och inte ha förvaltare enligt särskilda bestäm- melser i lag (4 kap. 2 5 andra stycket). 1 yttrandefrihetsgrundlagen an- ges också att en utgivare skall vara svensk medborgare. 1 lag får dock fö- reskrivas att även utlänningar får vara utgivare (4 kap. 2 5 första stycket). ] förslaget till följdlagstiftning anges att utlänningar får vara ut— givare av radioprogram på samma villkor som svenska medborgare (3 kap. 19 5).

Varje program i trådsändning skall avslutas med en uppgift om vem som har utsett utgivare. Om en ställföreträdare för utgivaren tjänstgör skall det lämnas uppgift om vem ställföreträdaren är (3 kap. 16 5).

Om ett program i trådsändning direktsänds får den som skall utse ut- givare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Den som bedriver sändningsverksamheten skall föra ett särskilt register över sådana förordnanden. Ett utdrag ur registret skall genast sändas till patent- och registreringsverket varje gång ett beslut har antecknats i det (3 kap. 17 5).

Om programföretag med tillstånd enligt 5 5 första stycket radiolagen att sända radioprogram också bedriver trådsändningar till allmänheten, tillämpas de regler om antecknande av utgivare m.m. som enligt lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttranderfrihetsgrund- lagens områden föreslås gälla för de sändningar som bedrivs med stöd av tillstånd enligt radiolagen även för trådsändningarna (3 kap. 12 å).

De angivna reglerna är straffsanktionerade. Den som uppsåtligen el- ler av oaktsamhet bryter mot vad som föreskrivs om skyldighet att an- teckna eller anmäla utgivare skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. För uppsåtlig eller oaktsam underlåtenhet att lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare för utgivare är straffet penningböter (3 kap. '20 5).

Den föreslagna lagen innehåller också bestämmelser om bevarande av exemplar och inspelningar (5 kap.). Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje program spelas in. Inspelning— en skall bevaras i minst sex månader från sändningen. Skyldigheten gäl— ler inte samtidig och oförändrad vidaresändning av radioprogram ge- nom trådnät (5 kap. 3 5). Skyldighet att tillhandahålla inspelningar, ut- skrifter m.m. gäller dels gentemot justitiekanslern, dels i princip i fråga om en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho- nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett så- dant brott i programmet.

Även reglerna om bevarande och tillhandahållande av exemplar och inspelningar är straffsanktionerade. Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot vad som föreskrivs döms till böter eller fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa skall han inte dömas till ansvar.

Lagförslaget innehåller också vissa bestämmelser om utgivare för ra— diotidningar.

Till den del en radiotidning innehåller en version av en förlaga skall utgivaren för den tidning som utgör förlagan vara utgivare också för ra- diotidningen. ] den tidigare nämnda propositionen om yttrandefrihets- grundlagen föreslås nämligen (1 kap. 7 5 andra stycket) att en sådan ra- diotidning skall jämställas med en bilaga till tidningen vid tillämpning av tryckfrihetsförordningens regler.

För s.k. sammanställda radiotidningar, dvs. radiotidningar som, för- utom att de innehåller en version av en förlaga också innehåller en sammanställning av material ur denna förlaga och ur ytterligare en eller flera förlagor, skall utgivaren för den del av radiotidningen som utgörs av en sammanställning, utses av de samverkande ägarna till de periodis- ka skrifter ur vilka materialet hämtas (3 kap. 7 5 första stycket).

Lagförslaget innehåller också regler om bl.a. ställföreträdare för utgi- vare och om hur utgivare och ställföreträdare skall anmälas.

I propositionen om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen diskuteras vidare (s. 34-35) frågan om överprövning av beslut om till— stånd att sända radiotidningar. Denna fråga behandlas i det följande (av- snitt 3.3.8).

3. Allmän motivering

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 5.1

3.1. Allmänt

De ändringar som här läggs fram är sådana som är betingade av den nya grundlagsregleringen eller har klart praktiska skäl. Det begränsade syftet till trots föreslås en helt ny lag om kahelsändningar. Den hitintills gäl- lande kabellagen är inte uppbyggd så att den längre kan användas som grund för regleringen. Kabellagen bygger sålunda på principer som är främmande för den nya grundlagen.

Den nya lag som föreslås utgår från yttrandefrihetsgrundlagens prin- cip om etableringsfrihet när det gäller trådsändningar. Kravet på till- stånd för sådana sändningar försvinner därmed helt, liksom begräns— ningar i nätinnehavarnas rätt att bedriva sändningar. Med denna frihet följer att lagen inte heller kan ange trådsändningar som lokalt begränsa- de verksamheter, vilket de hitintills har varit. Till de delar som fått gö- ras om i grunden hör också sanktionsbestämmelserna. 1 den gällande lagstiftningen är återkallelse av tillstånd en praktiskt viktig sanktion. Den formen av sanktioner blir givetvis inte möjlig, när verksamheten får bedrivas fritt.

Utöver de grundläggande förändringar som yttrandefrihetsgrundla— gens ram för trådsändningarna sålunda för med sig, uppstår konsekven- ser även för andra regler, som f.n. finns i kabellagen. Några av dem är mindre väl förenliga med principen om etableringsfrihet, några förlorar sina motiv och några framstår som föga praktiskt betingade i fortsätt- ningen. En genomgång av regler som till följd av sådana medelbara in- verkningar från den nya grundlagen bör försvinna, görs i följande av- snitt.

I detta sammanhang bör också erinras om att en del regler i kabella- gen i vissa hänseenden har förlorat sin betydelse till följd av den teknis- ka utvecklingen. Det gäller den reglering som en gång avsetts vara till— ämplig på vidaresändning av satellitsändning. Såsom tidigare beskrivits har de satellitsändningar som är aktuella i vårt land fått karaktär av rundradiosändning och därmed fallit utanför tillständssystemet och ka— bellagens övriga regler för trådsändningar. Där rättsläget sålunda rent faktiskt har ändrats utgår förslagen från det numera faktiskt rådande rättsläget.

På två punkter innefattar förslaget dock en ändring som innebär att en skyldighet, som f.n. inte gäller för nåt med enbart vidaresändning av satellitsändningar av rundradionatur, skulle komma att gälla även be- träffande sådana nät. Det rör först skyldigheten för nätinnehavaren att se till att de boende i anslutna fastigheter har tillgång till sådana eter- sändningar som sker med stöd av 5 5 första stycket radiolagen, i prakti- ken f.n. sändningarna från Sveriges Radio—koncernen. Den andra punk- ten gäller en skyldighet att upplåta kanalutrymme för lokala sändning- ar. Förslagen skall behandlas mer ingående längre fram, men här kan sägas att denna avvikelse från huvudprincipen grundas på att vid till-

komsten av yttrandefrihetsgrundlagen sådana skyldigheter ansågs vara av vikt för allmänheten och yttrandefriheten.

Som tidigare nämnts innehåller nu föreliggande förslag inte något generellt förbud mot reklam i egensändningar. I stället föreslås regler för sådana reklamsändningar. För lokala kabelsändarföretag som skall ges kostnadsfri tillgång till sändningsutrymme gäller dock reklamför- bud. Reklamfrågan behandlas längre fram (avsnitt 3.3.6).

Den nu föreslagna lagstiftningen torde under riksmötet 1992/93 kun- na följas av ett förslag till en mer varaktig reglering av trådsändningar- na. Radiolagsutredningen väntas sålunda i början av år 1992 komma att avge förslag till den lagstiftning som behövs med anledning av Sveriges anslutning till Europarådets konvention om gränsöverskridande televi- sion samt ett förslag till ny kabellagstiftning.

Hänvisningar till S3-1

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 3.3.7

3.2. Vissa regler som bör försvinna till följd av de nya grunderna för lagstiftningen

Innebörden av 5 ä 1 och 2 samt 16 & andra stycket lagen om lokala ka- helsändningar år att en utländsk juridisk person eller en utlänning utan hemvist i riket inte kan ges rätt att bedriva sändningar.

Enligt yttrandefrihetsgrundlagen (11 kap. 1 5 tredje stycket) är utlän— ningar likställda med svenska medborgare i fråga om yttrandefriheten enligt grundlagen, om inte något annat följer av lag. Grundlagen tillåter alltså sårreglering.

När det är fråga om utgivare eller ställföreträdare för utgivare gäller emellertid enligt yttrandefrihetsgrundlagen att de utan undantag skall ha hemvist här i riket (4 kap. 2 och 5 55). Med hänsyn till detta krav rö- rande den ansvarige utgivaren synes det inte i förevarande sammanhang finnas anledning att föreslå en reglering som, med avvikelse från grund- lagens huvudregel, diskriminerar utländska subjekt när det är fråga om att bedriva sändningsverksamhet här.

Enligt 12 & kabellagen skall sändningstillståndet begränsas till en kom— mun. Om det finns särskilda skäl får kabelnämnden dock besluta att ett tillstånd skall avse två eller flera kommuner eller delar av dem. Enligt 22 5 andra stycket får egensändningar inom ett tillståndsområde inte in— nehålla vidaresända radioprogram som vid samma tillfälle vidaresänds inom ett annat tillståndsområde utanför kommunen eller det större till— ståndsområde som kabelnämnden kan ha fastställt. Yttrandefrihetsgrundlagen ger inte möjlighet att begränsa trådsänd- ningarnas räckvidd. Både satellitsändningar och egensändningar kom— mer att kunna spridas över hur stora områden som helst. Det nuvaran-

de förbudet mot att i egensändningar samtidigt vidaresända radiopro- gram i mer än ett tillståndsområde kan givetvis inte heller finnas kvar.

1 18 5 kabellagen finns en regel som säger att viss del av överföringen får ske genom radiosändning inom en kommun eller det större till- ståndsområde som kabelnämnden kan ha bestämt.

Bestämmelsen innebär att överföringen till eller mellan olika delar av ett kabelnät får ske genom trådlös sändning. Däremot medger den in- te att enskilda bostäder ansluts genom radiosändning.

Genom att inget särskilt kan föreskrivas om kabelsändningarnas räckvidd saknas anledning att i fortsättningen i lagstiftningen särskilt ange att olika kabelnät får bindas samman genom radiosändning.

För sådan radiosändning kommer liksom för närvarande att krävas tillstånd enligt 2 & radiolagen.

Ett tekniskt möjligt alternativ till att ansluta enskilda till ett kabelnät skulle kunna vara att överföra ett stort antal TV-kanaler genom radio- sändning. Det som i första hand kan bli aktuellt är yttäckande sändning- ar i det s.k. mikrovågsbandet, dvs. frekvenser över 3 GHz. Sådana sänd- ningar utgör dock rundradiosändningar och kräver med nuvarande lag- stiftning tillstånd av regeringen enligt 5 5 första stycket radiolagen. Att ge sådana tillstånd torde emellertid i praktiken inte f.n. vara möjligt när det är fråga om vidaresändning, eftersom den som erhåller tillstånd är skyldig enligt 5 & tredje stycket att iaktta radiolagens regler om sänd- ningarnas innehåll, något som knappast låter sig genomföras när det är fråga om oförändrad och omedelbar vidaresändning.

Enligt vad som har uppgetts arbetar radiolagsutredningen med ett förslag som skulle göra det möjligt att använda radiosändning för vidare- sändning på ungefär samma villkor som trådsändning. 1 nu förevarande sammanhang föreslås emellertid inte några sådana regler.

3.2.4 Regler om kanalblandning m.m.

1 22 5 första stycket kabellagen finns restriktioner mot blandning av oli— ka slags innehåll i samma kanal. Satellitsändningar och egensändningar får sålunda inte förekomma i samma kanal eller i en kanal där vidare- sändningar med stöd av 5 a 5 första stycket radiolagen förekommer. 1 den paragrafen stadgas att radioprogram i rundradiosändning som har tagits emot i centralantennanläggning utan särskilt tillstånd får sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.

Vidare stadgas i 22 5 första stycket att ett lokalt kabelsändarföretag och envar som har fått sändningsrätt genom upplåtelse skall bedriva si— na egensändningar i särskilda kanaler.

I detta sammanhang kan också erinras om innehållet i 16 5 första stycket kabellagen där det sägs att tillstånd till upplåtelse av kanaler i ett kabelnät innebär rätt för tillståndshavaren att genom avtal medge annan att ensam bedriva egensändningar i en kanal (kursiverat här).

Syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa den lokala karaktä- ren hos egensändningarna samt att motverka att den som upplåter en kanal fördelar sändningstider mellan flera sändande (prop. 1984/85:199 s. 65 och 72).

Restriktioner av detta slag är uppenbart inte förenliga med yttrande— frihetsgrundlagens princip om etableringsfrihet. De bör därför inte före- komma vidare.

3.2.S Förbud mot vidaresändning av satellitsändningar

Kabellagen och kabelansvarighetslagen innehåller regler som gör det möjligt att förbjuda fortsatt vidaresändning av en programkanal i satellit om innehållet står i strid med reglerna i resp. lag i fråga om reklam, pornografi, våldsskildringar eller hets mot folkgrupp. Ett förbud kan gälla i högst ett år och det får endast meddelas om det med hänsyn till sändningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning bedöms vara godtagbart från yttrandefrihets— och informationsfrihetssynpunkt.

Enligt 24 & kabellagen kan ett förbud meddelas om det i programka— nalen under en längre tid och i betydande omfattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Beslut om förbud fattas av kabelnämnden.

Enligt 11 & kabelansvarighetslagen kan ett förbud meddelas mot pro- gramkanaler med inriktning mot våld, pornografi och hets mot folk- grupp.

1 och med att numera alla eller så gott som alla satellitsända pro- gramkanaler av intresse för den svenska publiken sänds från satelliter som enligt kabelnämndens beslut skall anses som direktsändande satelli- ter finns emellertid i praktiken inte längre någon möjlighet till ingri- panden med anledning av sändningarnas innehåll.

Mot den bakgrunden torde det inte böra komma ifråga att i den tem— porära lagstiftning som nu föreslås återinföra en sådan möjlighet till in- gripande, även om den i och för sig är tillåtlig enligt yttrandefrihets- grundlagen. Till detta kommer att varken Europarådets konvention om gränsöverskridande television eller EG-direktivet i samma ämne inne- håller några krav på att mottagande länder skall ha regler som möjliggör avbrytande av vidaresändningar. En anpassning av svensk lagstiftning till dessa instrument föranleder därför inte heller någon ny omsväng- ning på denna punkt.

Som nämnts i det föregående skall den som erhållit tillstånd för satellit- sändning erlägga avgift till staten. Syftet med avgiften är att finansiera kabelnämndens verksamhet (prop. 1985/86:22 s. 4).

Bestämmelserna finns i lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kahelsändningar.

Den princip om etableringsfrihet för trådsändningar som stadgas i yt- trandefrihetsgrundlagen innebär som tidigare angetts att krav på till- stånd inte längre kommer att kunna ställas för vidaresändning i tråd av

program från satelliter. Om staten skulle vilja kräva fortsatta ekonomis— ka prestationer av dem som bedriver kabelsändningsverksamhet kan det i det läge som kommer att råda efter den 1 januari 1992 i vart fall inte längre vara fråga om en avgift, eftersom den ekonomiska prestationen inte kommer att motsvaras av någon åtgärd från statens sida.

Den nuvarande avgiftslagen bör därför upphävas. Ett upphävande av lagen kommer inte att få någon statsfinansiell effekt, eftersom det i praktiken inte längre finns några tillståndspliktiga sändningar av satellit- program. Under år 1991 har det inte influtit något nämnvärt belopp.

3.3. Den nya lagstiftningen 3.3.1 Uppläggning och räckvidd

Mitt förslag: En ny lag om kahelsändningar till allmänheten får från den 1 januari 1992 ersätta den nu gällande kabellagen. Den nya lagen skall gälla kahelsändningar till allmänheten men då endast i sådana nät som när fier än 100 bostäder.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har menat att någon lag- stiftning på området inte behövs längre och därför avstyrkt förslaget. Flera har också ifrågasatt om inte även mindre nät bör omfattas av la- gen.

Skälen för mitt förslag: 1 det föregående har påpekats att den nu gäl— lande kabellagen inte utgör en tjänlig grund för en sådan lagstiftning på området som utgår från den yttrandefrihetsgrundlag som nu kommer. Då inte ens lagens rubrik kan behållas — någon begränsning till lokala sändningar kommer ju inte längre ifråga — bör regleringen få formen av en ny lag.

En av utgångspunkterna för arbetet med det förslag som här läggs fram är, som förut framhållits, att inte ändra i vidare mån än som föran- leds av den nya grundlagregleringen. Denna utgångspunkt får betydelse när det gäller att bestämma lagens tillämpningsområde.

Tillståndsplikt gäller f.n. bara beträffande sådana trådsändningar som når fler än 100 bostäder. Detta är oberoende av om det är fråga om till— stånd enligt kabellagen eller enligt 5 5 andra stycket radiolagen. De sär- skilda skyldigheter eller begränsningar som kommer ifråga vid till- ståndspliktiga trådsändningar finns inte för sändningar som faller utan- för tillståndsplikten. Det innebär bl.a. att trådnät som inte går till bostä— der eller som omfattar 100 bostäder eller färre, redan i dag faller utanför sådan reglering. En del av de regler som nu finns för de tillståndsplikti- ga sändningarna kan enligt yttrandefrihetsgrundlagen också i fortsätt— ningen komma ifråga för trådsändningar och då utan avseende på om sändningen når mer än 100 bostäder eller ej. Det skulle emellertid inne- fatta en väsentlig förändring av rättsläget om sådana regler nu utsträck-

tes till att gälla även andra sändningar än de som når fler än 100 bostä- der. Bl.a. skulle en skyldighet att ställa en kanal till förfogande för ett lokalt kabelsändarföretag komma att införas beträffande mindre trådnät för vilka ingen sådan skyldighet föreligger i dag (jfr. avsnitt 3.3.4). Av det skälet bör även den nya kabellagen begränsas till att gälla sådana trådsändningar som når fler än 100 bostäder.

En annan sak är att den nya kabellagen bör få ett utvidgat tillämp- ningsområde i förhållande till nu gällande kabellag på det sättet att be- gränsningen för den sändande att hålla sig enbart till lokala sändningar tas bort. Med den reglering som innefattas i yttrandefrihetsgrundlagen bortfaller nämligen grunden för föreskriften i 5 5 andra stycket radiola- gen. Den bestämmelsen behandlar tillståndsfrågan för sändningar som både när fier än 100 bostäder och täcker större områden än som kan komma ifråga förtillstånd enligt kabellagen. Med tillstånd för sådana större nät följer i princip samma skyldigheter som för den som fått till- stånd till rundradiosändning, t.ex. att iaktta opartiskhet och saklighet. Sådana skyldigheter kan enligt yttrandefrihetsgrundlagen inte komma ifråga vid trådsändningar. En gränslinje mellan lokala sändningar och sändningar över större områden saknar sålunda motiv i det nya syste- met.

Av vad som nu anförts följer att den nya lagen bör gälla trådsänd- ningar som når fler än 100 bostäder, oavsett vilken geografisk utsträck- ning nätet har.

3.3.2 Små nät undantas från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde.

Mitt förslag: Små kabelnät undantas från tillämpningen av yt- trandefrihetsgrundlagens bestämmelser utom såvitt avser be- stämmelserna om meddelarskydd och censurförbud.

Promemorians förslag: Promemorian saknar motsvarighet till mitt förslag. Skälen för mitt förslag: Justiekanslern har i yttrande över promemo- rians förslag anfört:

”1 den lagstiftning som gäller nu finns inte någon särskild ansvarig- hetsreglering beträffande tr dsändningar som når färre bostäder än 100. Varken radioansvarighetslag en (1966. 756) eller lagen om ansvarighet för lokala kahelsändningar är tillämplig i sådana fall. Enligt det vilande för- slaget till yttrandefrihetsgrundlag blir emellertid sådana sändningar i princip att anse som radioprogram i grundlagens mening och faller un- der den särskilda ansvarighetsregleringen | grundlagen. 11 kap. 6 & tred- je stycket yttrandefrihetsgrundlagen medges emellertid att det genom lag föreskrivs om undantag från grundlagen i fråga om radioprogram som sänds genom tråd men inte är avsedda att tas emot av någon större all- mänhet (jämför prop. 1990/91: 64 s. 110). De förslag som läggs fram i promemorian är så utformade att de inte skall ändra den nu gällande ordningen mer än vad som följer av att yttrandefrihetsgrundlagen kom- mer till. Det skulle stämma bäst överens med denna princip om den nya lagen om kahelsändningar till allmänheten undantog sändningar

som ej når 100 bostäder från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpnings- område. En eventuell ändring av den ordning som gäller nu i detta av- seende bör knappast ske utan sådana mera ingående övervägande som kan göras i samband med ett förslag om en mera varaktig ny reglering av tr dsändningarna”

Jag ansluter mig till vad .lK anfört. De trådnät som det här är fråga om är som medium för nyhetsförmedling och opinionsbildning av be- gränsad betydelse. Att i sådant fall alltid kräva att sändningarna skall ha en ansvarig utgivare förefaller vara en onödig administrativ omgång. Med hänsynhärtill och i övrigt på de skäl JK anfört anser jag att de små näten tills vidare bör undantas från yttrandefrihetsgrundlagens system.

Meddelarskydd och censurförbud bör naturligtvis finnas även för sändningar i små nät. Detta är förutsatt i grundlagsförslaget.

Hänvisningar till S3-3

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 5.1

Mitt förslag: Innehavare av nät med sådana sändningar som fal- ler under lagen skall se till att de boende i anslutna fastigheter har tillgång till etersändningar som sker med stöd av 5 5 första stycket radiolagen och är avsedda att tas emot i området. Un— dantag görs dock för vanliga centralantennanläggningar, dvs. nät som bara distribuerar sändningar från sändare på jordytan. Dis- pens bör också kunna ges.

Promemorians förslag: Överensstäm mer med mitt förslag. Remissinstanserna: Några remissinstanser har ifrågasatt behovet av bestämmelsen såvitt gäller sändningar av Sveriges Radio-koncernens program. Flera av remissinstanserna har kritiserat förslaget att skyldig- heten också skall gälla andra rundradiosändningar som sker med till- stånd enligt radiolagen. Även de upphovsrättsliga problem som kan ak- tualiseras av en skyldighet som den föreslagna har berörts av några re- missinstanser. '

Skälen för mitt förslag: Ett tillstånd till trådsändningar enligt den gäl- lande kabellagen är alltid förenat med skyldighet att se till att de boende i anslutna fastigheter kan ta emot radioprogram som sänds med stöd av 5 5 första stycket radiolagen och är avsedda att tas emot i området. 1 praktiken innebär det skyldighet att distribuera Sveriges Radios pro— gram. Det behöver inte nödvändigtvis ske genom trådnätet. Skyldighe- ten att se till att de boende har tillgång till sändningarna kan t.ex. upp- fyllas via en äldre centralantennanläggning som finns kvar parallellt med det tillståndsbundna trådnätet.

1 och med att vidaresändningar av satellitsändningar genom den tek- niska utvecklingen har kommit att falla utanför tillståndspliktcn enligt kabellagen har innehavare av sådana nät som bara vidaresändersådana och andra rundradiosändningar formellt inte längre någon skyldighet att distribuera Sveriges Radios sändningar. Såvitt känt är gör dock alla nätägare ändå det.

1 förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen anförs att någon annan mening inte har gjorts gällande än att det bör kunna föreskrivas en skyl- dighet att vidarebefordra Sveriges Radios sändningar (prop. 1990/91:64 s. 86). Grundlagen innehåller också en bestämmelse som tillåter att en sådan skyldighet som nu är ifråga föreskrivs i vanlig lag (3 kap. 1 5 för- sta stycket).

För allmänheten får det anses vara av betydande värde att på det sätt som angivits i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen få tillgången säkerställd till de rundradiosändningar som görs från svenska program- företag.

Mot den nu angivna bakgrunden, nämligen att kabeldistributörerna faktiskt f.n. sörjer för att de som bor i fastigheter med anslutning till nä- ten har tillgång till etersändningar som sker med stött av 5 5 första stycket radiolagen, att det vid tillkomsten av yttrandefrihetsgrundlagen har varit höjt över diskussionen att det borde kunna föreskrivas en skyl- dighet att sörja för tillgången till dessa sändningar, samt att det kan an- ses vara av stort värde för allmänheten att bevara oförändrade förhållan- den i detta hänseende föreslås att en bestämmelse om en skyldighet av här behandlat slag tas in i den nya kabellagen. Införandet av en sådan skyldighet kan sägas vara förenlig med grundprincipen att inte opåkallat förändra rättsläget i det att den inte innebär att något nytt läggs på nåt- innehavarna. De sörjer, som förut nämnts, redan för denna distribution.

Några remissinstanser motsätter sig att den ifrågavarande skyldighe- ten skall gälla inte bara för Sveriges Radio-koncernens program utan också för programmen i den kommande marksända reklam-TV- kanalen. Härigenom skulle, anförs det, reklam-TV-företaget få en orätt- mätig konkurrensfördel i förhållande till de satellitförmedlade reklam- TV-kanalerna. Det anförs också att det inte är nödvändigt att föreskriva en skyldighet, eftersom nätinnehavarna vidaresänder programmmen än- då. I vissa yttranden påpekas att en befordringsplikt förutsätter att rättig- hetshavarna medger vidaresändning.

Ansvaret för att de samlade TV-sändningarna över marknätet skall fungera i allmänhetens tjänst kommer att vara delat mellan Sveriges Te— levision och reklam—TV-företaget (se prop. 1990/91:149 sid. 42). Det fö- retag som bedriver reklamfinansierade sändningar med stöd av 5 5 för- sta stycket radiolagenkommer sålunda att ikläda sig omfattande skyldig- heter i fråga om bl.a. programutbudets sammansättning och utbyggna- den av sändningarna. Bl.a. skall företaget förbinda sig att sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet, att låta händelser och skeen- den i olika delar av landet speglas i programverksamheten samt att låta sändarnätet byggas ut snabbt med inriktning på att programmen skall kunna tas emot i alla bebodda delar av landet (se prop. 1990/91:149 sid. 154-157 och 162-164). De resonemang som förts vid tillkomsten av yt- trandefrihetsgrundlagen om etersändningar som sker med stöd av radio- lagen får därför uppenbart anses ha full relevans för den planerade marksända reklamkanalen. Den kan inte i detta sammanhang särbe- handlas.

Det är förvisso sant att sändningarna från Sveriges Television i dag vidaresänds i alla trådnät. Man kan emellertid enligt min mening inte vara säker på att även en ny TV-kanal skulle vidaresändas om nätinne- havarna inte var skyldiga att göra det.

Några remissinstanser har kritiserat att förslaget inte innehåller något förslag till lösning av de problem av upphovsrättslig art som nätinneha- vare skulle kunna ställas inför om de vidaresänder i enlighet med lag- förslaget. Det föreliggande förslaget är tänkt som en temporär lösning. Avsikten är, som tidigare redovisats, att anpassa lagstiftningen så att den inte strider mot den nya grundlagen. 1 övrigt är meningen att ändring skall göras endast om denna framstår som självklar eller brådskande. De upphovsrättsliga organisationerna har hittills avstått från att kräva ersätt- ning för sådan vidaresändning som här är i fråga. Detta förhållande har utgjort den praktiska grunden för gällande ordning. Det har inte fram- kommit att möjligheten av framtida krav hittills medfört sådana pro- blem för nätinnehavarna att en lösning av frågan bör frampressas inom den tidsplan som måste gälla för detta förslag. Skulle det mot förmodan visa sig att upphovsrättsorganisationerna frångår sina tidigare principbe- slut att inte kräva sådan ersättning kommer saken naturligtvis i ett annat läge. 1 övrigt vill jag hänvisa till vad som anförts i ämnet i promemorian Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor (Ds U 19872) 5. 154 f. '

Från skyldigheten att sörja för distribution av vissa rundradiosänd- ningar bör av praktiska skäl göras två slags undantag. Det ena är ett ge- nerellt undantag för sådana nät som enbart vidaresänder program från sändare på marken. Härunder faller nämligen vanliga enkla centralan- tennanläggningar. Det finns knappast motiv att reglera dem i detta sam- manhang. De är ju normalt inrättade just för att distribuerade nationella rundradiosändningar det är fråga om. Vidare bör det finnas möjlighet att få dispens, om det finns särskilda skäl.

En sålunda utformad skyldighet att svara för tillgång till vissa rund- radiosändningar får rimligen anses uppfylla den ytterligare förutsättning för dess tillåtlighet som anges i 3 kap. 3 & yttrandefrihetsgrundlagen. Ge- nom hänvisning till 2 kap. 12 5 andra till femte styckena och 13 & rege- ringsformen blir sålunda ett antal av de villkor som gäller för begräns- ningar i fri- och rättigheter enligt regeringsformen tillämpliga även för begränsningar av sändningsrätten i träd.

Begränsningen får enligt dessa bestämmelser göras endast för att till- godose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Gener— ellt gäller vidare att en begränsning inte får gå utöver vad som är nöd- vändigt med hänsyn till dess ändamål och aldrig bli ett hot mot den fria åsiktsbildningen.

Den begränsning i friheten som ligger i en skyldighet för nätinneha- varen att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar kan sägas just syfta till att stödja allmänhetens tillgång till information. Det kan knap- past råda något tvivel om att begränsningen, sådan den här förut föresla- gits utformad, uppfyller även förutsättningarna enligt 3 kap. 3 & yttran- defrihetsgrundlagen.

Mitt förslag: Innehavare av nät med sådana sändningar som fal- ler under lagen skall vara skyldiga att kostnadsfritt upplåta en kanal till lokala sändningar i varje kommun som nätet omfattar. Undantag görs för vanliga centralantennanläggningar, dvs. nät som bara distribuerar sändningar från sändare på jordytan. Vem som skall få utnyttja den fria kanalen prövas av kabel- nämnden. Ett grundläggande krav skall vara att det gäller en svensk juridisk person som har bildats i syfte att bedriva lokala kahelsändningar (lokalt kabelsändarföretag). Vidare bör företa- get kunna antas ge plats för olika intressen och meningsrikt- ningar. Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam. Om det lokala kabelsändarföretaget bryter mot förbudet skall förord- nandet kunna återkallas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Promemorian som föreslog ett generellt reklamförbud hade dock inte någon motsvarighet till förslaget att förordnandet som lokalt kabelsän— darföretag skulle kunna återkallas om företaget sänder reklam.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Nå- gra remissinstanser har dock ifrågasatt om regeln längre behövs, och i något fall att kabelföretaget skall få rättigheten gratis.

Skälen för mitt f'örSIag: Vid sidan om den skyldighet att sörja för till- gång till vissa rundradiosändningar som har behandlats i föregående av- snitt tinns i den gällande kabellagen en näraliggande skyldighet. Den av- ser upplåtelse kostnadsfritt av en kanal för egensändningar från ett lo- kalt kabelsändarföretag. Liksom i det förra fallet har denna skyldighet, som är förbunden med tillståndet, fallit bort efter hand som behovet av tillstånd Över hut/ud taget har kommit att försvinna. Vidaresändning av satellitsändningar är ju numera som regel att anse som vidaresändning av rundradiosändningar och som sådana tillståndsfria även enligt gällan- de rätt.

Det kan synas främmande att, med en ordning som innebär frihet för var och en att bedriva trådsändningar, över huvud taget överväga nå- gon motsvarighet till den nu åsyftade regleringen i kabellagen. Skälet till att det ändå görs är de grunder som i förarbetena till yttrandefrihets- grundlagen anförs för grundlagens bestämmelse om att en sådan regle- ring bör kunna finnas.

I propositionen med grundlagsförslaget (prop. 1990/91:64 s. 86) an-

förs bl.a. följande:

”Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för lokala egensändningar föreligger knappast heller någon anledning att inte beh lla en möjlighet att genom vanlig la 'tiftning upprätthålla den ordning som råder nu. Denna skyldighet ller en betydelsefull uppgift för att Öppna en tillgång till trådmediet för mindre resursstarka aktörer. Aven här bör regler kunna ges i vanlig lag.

Over huvud ta et är det angeläget att vara uppmärksam på risken att nätinnehavaren få ett monopol som utesluter andra från inflytande över programsättningen. Det starkaste motivet för att ge det allmänna ett inflytande över rätten att etablera verksamhet för trådsändning kan sägas ligga i detta. Där ett trådnät redan har etablerats minskar sannolik- heten för att ännu ett skall byggas. Nätinnehavaren får lätt ett faktiskt monopol på trådsändningskapaciteten inom ett visst område. Aven om kravet påtillstånd tas bort, är det dock inte uteslutet att genom lag ålägga nätägarna förpliktelser att lämna utrymme för vissa sändningar av det slag som redan i dag åvilar dem enligt lagen om lokala kabelsändning— 7 ar. 1 3 kap. 1 5 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen återfinns också en bestämmelse som medger att en skyldighet av nu ifrågavarande slag läggs på nåtinnehavarna. Såväl bestämmelsen som dess motiv lämnades av riksdagen utan erinran då grundlagsförslaget antogs som vilande.

Vad det här gäller är sålunda inte bara en möjlighet att införa en viss lagstiftning utan en möjlighet till en lagstiftning som redan vid grundla- gens tillkomst angavs ha en betydelsefull uppgift för att vidga yttrande— friheten. De skäl som anförs i motiven för grundlagsstadgandet gör det svårt att underlåta den avsedda lagstiftningen utan att kunna göra sanno- likt, att en sådan underlåtelse — i motsats till vad som antogs i grundlag— särendet — saknar betydelse för grundlagens väsentliga syfte, nämligen att vidga yttrandefriheten.

I detta läge föreslås därför att en bestämmelse om skyldighet att upp- låta en kanal för lokala sändningar tas in i den nya kabellagen. Det kan knappast vara rimligt att nu omvärdera de motiv som i grundlagsären- det framfördes i denna sak. Någon väsentlig förändring i det faktiska rättsläget skulle en sådan ordning inte heller innebära rent praktiskt. Flertalet nätinnehavare har framtill nu fortsatt att operera med tillstånd och därmed haft en sådan skyldighet. Det finns nu lokala kabelsändarfö- retag på 23 orter. Sändningarna nådde i början av 1991 omkring 700 000 bostäder.

Med de motiv som anförts i grundlagsförslaget får det rimligen anses klart, att en skyldighet, som den nu behandlade, möter de förutsättning- ar som enligt 3 kap. 3 5 i yttrandefrihetsgrundlagen måste föreligga. Be- stämmelsen i den paragrafen har behandlats i föregående avsnitt.

En fråga som uppkommer i den nya regleringen är om detär prak- tiskt möjligt och meningsfullt att, då näten inte längre behöver vara be- gränsade — i princip till en kommun — det ändå skulle gå att förbehålla rätten att få tillgång till en kanal för lokalt verkande företag. Svaret på frågan är ja. Oavsett nätens rent tekniska uppbyggnad är de så anlagda att lokala distributioner kan göras. Upplåtelse av en enda kanal kan allt- så innebära att ett kanalutrymme i en kommun används av ett företag och av ett annat företag i en annan kommun, även om näten i kommu- nerna rent tekniskt hänger samman. För de existerande kabelnäten medför ett bibehållande av den gamla skyldigheten gentemot lokala ka- belsändarföretag inte några behov av förändringar i näten.

1 praktisk överensstämmelse med vad som hitintills har tillämpats bör alltså nätinnehavaren vara skyldig att kostnadsfritt upplåta en kanal i varje kommun där nätet opereras, till ett lokalt kabelsändarföretag för egensändningar.

För att nu undvika nykonstruktioner bör definitionen i den gällande kabellagen av lokalt kabelsändarföretag i princip kunna tas över. Det skall sålunda vara en svensk juridisk person som bildats för att bedriva lokala kahelsändningar. Härutöver föreskrivs i den gällande lagen att i ' den juridiska personen skall ingå företrädare för olika intressen och me- ningsriktningar. Då det emellertid inte är rimligt att tala om att olika intressen resp. meningsriktningar ingår i en juridisk person, t.ex. ett ak- tiebolag, bör en annan formulering som fångar andemeningen i före- skriften användas. Närmast till hands ligger att säga att den juridiska personen kan antas låta olika intressen och meningsinriktningar kom- ma till tals i dess verksamhet.

Några remissinstanser invänder mot att lokala kabelsändarföretag som får sända sponsrade program skall kunna få kostnadsfri tillgång till kanalutrymme. Bakgrunden är förslaget (se avsnitt 3.3.6) att det i egen- sändningar skall vara tillåtet att sända program som bekostas av andra än den som bedriver sändningsverksamheten, men att uppgift om finan- siären skall anges i sändningen.

De lokala kabelsändarföretagen har till uppgift att låta olika mening- ar komma till uttryck i trådsändningar. I vissa fall kan detta ske genom att kabelsändarföretagen själva sänder program som har finansierats med t.ex. medlemsavgifter. ] andra fall kan kabelsändarföretagen fylla sin uppgift genom att, inom ramen för de sändningar som företaget ansva- rar för, sända ut program som någon annan har producerat och bekos- tat. Att hindra ett lokalt kabelsändarföretag att i det kanalutrymme som nätinnehavaren kostnadsfritt har ställt till förfogande sända program av det senare slaget skulle knappast gynna intresset av vidaste möjliga yt- trandefrihet.

Jag har tidigare angivit att det förslag jag här lägger fram i motsats till lagrådsremissen, inte innehåller något generellt förbud mot reklam i egensändningar. Dock anser jag det befogat att behålla ett reklamförbud för de företag som ges ställning som lokala kabelsändarföretag. Syftet med särställningen för sådana företag - garanterad och avgiftsfri tillgång till kabelnätet inom en kommun - är att vidga yttrandefriheten. Den fö- reslagna regleringen om lokala kabelsändarföretag ger möjlighet att komma till tals för kretsar som skulle ha svårt att på vanliga affärsmässi- ga grunder få tillgång till kabelnäten, än mindre ha möjlighet att anläg- ga egna nät. Enligt min mening framstår det dock inte som rimligt att den som väljer att operera som en kommersiell kanal med reklamfinan- siering skall kunna utnyttja också ställningen som lokalt kabelsändarfö- retag och få kanalen kostnadsfritt. En sådan ordning står knappast i överensstämmelse med de syften som finns bakom grundlagsbestämmel- serna rörande garanterad och kostnadsfri tillgång till en lokal kanal. Den som väljer att driva sitt sändarföretag på kommersiell grund bör hänvisas till att förhandla med nätinnehavarna om sändningsutrymme på affärsmässiga villkor.

En remissinstans har varnat för att den nu föreslagna definitionen skulle göra prövningen av det lokala kabelsändarföretaget osäkrare. Jag vill emellertid framhålla att det inte är avsett att definitionen skall med-

föra några betydande förändringar i kabelnämndens prövning. Om det i ett presumtivt lokalt kabelsändarföretag, bland dem som bildat organisa- tionen och driver verksamheten, finns representerade organisationer med skilda intressen och som företräder skilda meningsinriktningar bör detta, liksom tidigare, kunna tas till intäkt för att lagens krav är upp- fyllt.

Det bör liksom hitintills få ankomma på kabelnämnden att pröva vilket lokalt företag som skall få tillgång till den fria kanalen, eller, i fö- rekommande fall, vilka som skall få dela på den. Rätten till en kanal bör gälla endast för en begränsad tid för att möjliggöra viss cirkulation. Den nuvarande tiden av tre år kan lämpligen behållas tills vidare.

Förbudet för ett lokalt kabelsändarföretag att sända reklam kan lämpligen sanktioneras genom att kabelnämnden ges möjlighet att i för- sta hand förelägga vite samt, om vite inte hjälper, återkalla förordnandet som lokalt kabelsändarföretag. Vid återkallelse bör nämnden också kun— na sätta en karenstid inom vilken företaget inte ges något nytt förord- nande. Denna tid bör vara högst ett år. För återkallelse bör krävas att företaget har förelagts åtminstone ett vite och att detta genom lagakraftä— gande dom har dömts ut av domstol.

Hänvisningar till S3-3-4

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 3.3

Mitt förslag: Domstol skall på talan av justitiekanslern kunna meddela förbud mot egensändningar

1. om det vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syf- tet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

2. om det vid upprepade tillfällen annars förekommit sänd- ningar av pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt

inriktat på våldsskildringar, eller

3. om det vid upprepade tillfällen har visats program varige— nom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folk- grupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekän- nelse.

Ett sändningsförbud skall gälla högst ett år.

Den som överträder förbudet skall kunna dömas till straff. Överträdelse bör kunna leda till att sändningsförbudet förlängs med upp till ett års tid.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 den nuvarande regleringen av trådsändning- arna finns föreskrifter om återkallande av sändningstillständ på grund av sändningarnas innehåll både när det gäller vidaresändningar av satel- litsändningar och egensändningar. Såsom förut nämnts är de satellit- sändningar som är aktuella i Sverige numera att anse som rundradio- sändningar. Därmed krävs inte något tillstånd och sanktioner på grund av innehållet är sålunda inte längre möjliga med stöd av kabellagstift- ningen,när det gäller vidaresändning av satellitsändningar. Däremot kvarstår möjligheten att ingripa mot egensändningar.

Enligt 12 & kabelansvarighetslagen får ett tillstånd till egensändning- ar återkallas under tre förutsättningar, nämligen

1. om det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit pro— gram som har innehållit rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i öv— rigt,

2. om det i kanalen vid upprepade tillfällen annars har förekommit sändningar av pornografiska bilder eller om sändningarna har varit en- sidigt inriktade på våldsskildringar i bild, eller

3. om det i kanalen vid upprepade tillfällen har förekommit pro- gram varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Tillståndet får återkallas endast om det med hänsyn till gärningarnas art och programkanalens karaktär och inriktning år godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. Vid bedömningen gäller den s.k. instruktionen i tryckfrihetsförordningen. Beslut om återkallelse fat- tas på talan av justitiekanslern av tingsrätt som är behörig att uppta tryckfrihetsmål. Jury medverkar vid prövningen. De närmare procedur- reglerna finns i kabelansvarighetslagen.

Yttrandefrihetsgrundlagen lämnar utrymme för lagstiftning om ingri- panden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsfram- ställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 5 andra stycket).

Det är sålunda möjligt att, när det gäller egensändningarna, på det sättet bibehålla rättsläget att sändningar av den art som kunnat föranle- da återkallelse av sändningstillståndet också fortsättningsvis kan leda till sanktioner. Det framstår vidare som motiverat att även framdeles upp- rätthålla vissa minimiregler för programinnehållet i egensändningar. Er- farenheten av nuvarande bestämmelser ger inte anledning att föreslå att reglerna skall ges en annan omfattning än för närvarande.

En sanktion som grundlagen medger är ett sändningsförbud. En så- dan sanktion synes lämplig. Det ligger i sakens natur att ett sändnings- förbud endast bör kunna tillgripas när det är fråga om grova överträdel- ser, och där de intressen som talar emot att sändningarna avbryts är sva- ga eller obefintliga. I lagtexten bör därför liksom hittills anges att ett sändningsförbud endast får meddelas om det med hänsyn till gärningar-

nas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrandefrihets— och informationsfrihetssynpunkt. En sådan restriktion ligger för övrigt i linje med principerna i yttrandefrihetsgrundlagen.

Rättegången i mål om sändningsförbud i fall som nu har behandlats bör följa bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. yttrandefrihets- grundlagen, vilket bl.a. innebär att jury skall medverka i vissa fall. Talan i ärenden om sändningsförbud bör föras av justitiekanslern.

Sändningsförbudet bör rimligen riktas mot den som bedriver sändningsverksamheten. Det är alltså samma subjekt som enligt 4 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen skall utse ansvarig utgivare för program- men. Frågan om hur man skulle kunna avgöra vem som bedrev verk— samheten behandlades i specialmotiveringen till den nyssnämnda para— grafen (prop. 1990/91:64 s. 122). Det anfördes där bl.a. att det i de flesta fall knappast kunde antas vålla några svårigheter att avgöra vem som bedrev en sändningsverksamhet. Principen vore att söka efter den som ligger bakom själva programmet.

Sändningsförbudet kan sålunda träffa både en fysisk person och en juridisk person. lnte i någotdera fallet torde det, med den angivna prin- cipen, vara så helt enkelt att kringgå sändningsförbudet genom att sätta in en bulvan för verksamheten. Så länge den som träffats av förbudet har inflytande över den fortsatta sändningsverksamheten torde han göra sig skyldig till överträdelse av förbudet och därmed kunna fällas till straff. Om det däremot är fråga om verklig överlåtelse av hela verksamheten till en ny ägare, får denne bedömas för sig.

En längre gående lösning som kan tänkas i sammanhanget vore att låta förbudet träffa en sändningsverksamhet och därmed gälla oberoen- de av vem som övertog den. Även en sådan lösning synes dock ha sina svagheter. När kan det anses vara fråga om en och samma verksamhet och när är deten helt ny verksamhet? Kan man låta kanalens benäm- ning här spela en avgörande roll? Med det begränsade syfte som den fö- reslagna lagstiftningen har torde det dock inte vara lämpligt att här in- troducera en sådan ny typ av reglering.

Ett sändningsförbud bör gälla under högst ett år, räknat från det att dom'en vinner laga kraft. Domstolen bör kunna förordna att domen skall gälla även om den överklagas. Dessa regler överensstämmer i sak med vad som gäller nu.

Den som överträder ett sändningsförbud bör kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Straffskalan motsvarar vad som gäller enligt radiolagen för att sända radioprogram utan erforderligt tillstånd.

Om ett sändningsförbud överträds bör domstolen vidare kunna be- sluta att förbudet förlängs med ytterligare högst ett år.

Hänvisningar till S3-3-5

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 5.1

Mitt förslag: Det skall vara tillåtet att sända reklam i egensänd- ningar. Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under en särskilt markerad annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tillåtet att mot vederlag eller an- nars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Reglerna för annonser i TV-sändning överensstämmer med vad som enligt radiolagen gäller för etersänd TV. Något förbud mot åsiktsannonsering i bl. a. politiska frågor bör emellertid in- te gälla. Något förbud mot diskriminering av annonsörer före— slås inte heller.

Reglerna för annonser i ljudradiosändningar föreslås vara mindre omfattande. Bl. a. bör det inte gälla särskilda regler för hur annonserna får placeras. Några särskilda restriktioner för reklam som vänder sig till barn föreslås inte heller.

Promemorians förslag: 1 promemorian föreslogs ett generellt reklam- förbud under åberopande av att frågan snart skulle bli föremål för en mer omfattande belysning och att det därför inte var lämpligt att dess- förinnan förändra rådande rättsläge.

Remissinstanserna har i flera fall varit kritiska mot förslaget och häv— dat att en önskan att bevara det nuvarande läget i avvaktan på ett mera permanent ställningstagande inte är tillräckligt skäl för reklamförbudet. Reklamförbudet har också ifrågasatts på konstitutionella grunder.

Skälen för mitt förslag: 1 den gällande kabellagen finns olika bestäm- melser riktade mot reklam i de tillståndspliktiga trådsändningarna. När det gäller egensändningar är förbudet totalt. När det gäller vidaresänd- ning av satellitsändningar kan förbud mot fortsatt sändning komma ifrå- ga om det i programkanalen under en längre tid och i betydande om- fattning har förekommit sådan kommersiell reklam som måste anses riktad särskilt till svenska konsumenter. Bestämmelsen rörande satellit- sändningar har numera förlorat sin betydelse genom att vidaresändning— arna av de här tillgängliga satellitsändningarna numera är att anse som vidaresändning av rundradioprogram och som sådana kan ske utan till- stånd. Kvar står förbudet mot reklam i egensändningarna.

Yttrandefrihetsgrundlagen medger att det i vanlig lag meddelas för- bud mot kommersiell reklam i radioprogram eller villkor för sådan re- klam (1 kap. 12 å andra stycket). Reklambegreppet i yttrandefrihets- grundlagen är vidare än det reklambegrepp som nyligen har införts i ra- diolagen. Under grundlagens reklambegrepp faller sålunda både vanlig reklam mot vederlag och andra former av särskilt gynnande av kom- mersiellt intresse (prop. 1990/91:64 s. 114).

Med den utgångspunkt som finns för det förslag till lagstiftning som här förs fram kan det knappast bli tal om att föreslå några regler röran- de reklam i vidaresändning av satellitsändningar. Det rättsläge som nu faktiskt råder innebär sålunda inga restriktioner när detär fråga om vi-

daresändning av satellitprogram. Riksdagen torde vidare inom en nära framtid få tillfälle att ta ställning till det eventuella behovet av regler i samband med att frågan om ratificering av den europeiska TV- konventionen kommer upp till behandling.

[ lagrådsremissen föreslogs att det skall gälla ett fortsatt reklamförbud för egensändningar i träd. Motiveringen för det föreslagna reklamförbu- det var tvåfaldig. Avsaknaden av konkurrens från reklamfinansierade kahelsändningar avsågs kunna underlätta för den reklamfinansierade marksända TV-kanalen att uppfylla de krav som från statens sida ställs på verksamheten. Vidare tänktes ett reklamförbud för kahelsändningar skydda dagspressens annonsintäkter.

Enligt min mening är de skäl som anförts inte tillräckligt starka för att motivera ett absolut förbud mot reklam i egensändningar i tråd. Jag anser därför att det bör vara tillåtet för den som bedriver sådana sänd- ningar att finansiera dessa med reklam i sändningarna. Det förslag om reklamförbud som framförts i lagrådsremissen bör därför inte leda till lagstiftning.

Det föreliggande förslaget till reglering av kahelsändningar är, som förut framhållits, en provisorisk lösning i avvaktan på underlag för en mer permanent reglering. 1 detta skede anser jag det inte lämpligt att lämna rätten att sända reklam i trådnät helt obegränsad. Det kan försvå- ra framtida avvägningar.

Riksdagen har med anledning av prop. 1990/91:149 under stor enig- het beslutat (KU39, rskr 370) om regler för reklamsändningar i en marksänd TV-kanal. Denna reglering har visserligen tillkommit med hänsyn till att den programkanalen skulle ges public service-karaktär. Regleringen svarar emellertid i väsentliga delar mot de krav som ställs i Europarådets konvention om gränsöverskridande TV-sändningar och kan därför sägas utgöra ett slags europeisk standard. Som sådan utgör den en rimlig avvägning av olika intressen. Ett särskilt skäl att tänka på en sådan intresseavvägning har varit den praktiskt begränsade tillgången på eterutrymme.

Enligt min mening är det rimligt att i detta sammanhang använda sig av i princip samma reglering för reklam i kahelsändningar. Under den närmaste framtiden - den tid som den föreslagna lagstiftningen torde komma att gälla - kommer tillgången till sändningsutrymme i trådnät rent faktiskt att vara begränsad. De avvägningar som har gjorts om vissa regler för reklam i etersända TV-program har sålunda i vart fall för en tid praktisk relevans för trådsändningarna.

Till stora delar bör den reglering som har lagts fast för den marksän- da TV-kanalen kunna överföras oförändrad till trådsändningarna. l lik- het med vad som gäller för de trådlösa sändningarna bör reklam mot ve- derlag och andra program som sänds mot betalning hänvisas till särskilt markerad annonstid. Det bör inte vara tillåtet att under den övriga sänd- ningstiden mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Sponsorsmeddelanden bör emellertid få lämnas i anslutning till sponsrade program. Genom dessa regler motverkas att annonser förväxlas med andra sändningar.

För att ytterligare säkerställa att annonserna klart kan urskiljas som sådana bör det av en annons framgå i vems intresse sändningen sker. Annonstiden vid ett givet tillfälle bör vidare inte understiga en minut. För att motverka att annonser sammanblandas med redaktionellt mate- rial bör personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer inte få medverka i annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag.

De regler som gäller för annonstidens omfattning och för annonser- nas inplacering i programmen bör kunna gälla även för egensändningar av TV-program i träd.

Annonstiden bör sålunda omfatta högst 10 % av den dagliga sänd- ningstiden samt högst 10 % av såndningstiden mellan kl. 18.00 och 24.00. Syftet med den sistnämnda regeln är att motverka att annonserna koncentreras till den tid då TV-publiken är störst. För att möjliggöra en önskvärd flexibilitet bör annonstiden under en enskild timme mellan hela klockslag kunna uppgå till åtta eller, i rena undantagsfall, tio mi- nuter.

Samma regler bör gälla för ljudradiosändningar i tråd, med undanta- get att det inte skall krävas att andelen annonser under tiden 18.00- 24.00 utgör högst 10 %. Orsaken är att radions publik inte är koncen- trerad till en begränsad del av dygnet på det sätt som gäller för televisio- nen. Därför behövs inte en regel av detta slag.

För 'l'V-sändningar bör gälla att annonserna skall placeras mellan programmen. Annonser föreslås emellertid få avbryta program i vissa fall.

Annonser bör få placeras i pauser i sportprogram, där det förekom- mer längre pauser, samt i pauser i program som avser föreställningar el— ler evenemang med pauser för publiken. Om ett program består avolika avslutade delar bör vidare annonser få placeras mellan delarna, under förutsättning att varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.

För ljudradiosändningar bör inte gälla några regler för annonsernas placering. Orsaken är att ljudradiosändningar ofta är strukturerade på ett annat sätt än TV-sändningar. Det är inte lika naturligt att tala om en- skilda program och om pauser mellan dessa.

Marknadsföringslagen (1975:1418), är tillämplig på radiosändningar. Tillämpningen av denna innebär att särskild varsamhet skall iakttas vid marknadsföring till barn. (se närmare prop. 1990/91:149 s. 120) För marksänd reklam—TV finns emellertid regler som går längre för att mot- verka att TV-mediet används för reklam till yngre barn. En annons med reklam får sålunda inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. Personer eller figurer som spelar en framträdande roll i 'l'V-program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år får inte uppträda i annonser med reklam. Det är inte heller tillåtet att sända an- nonser med reklam under annonstiden omedelbart före eller efter pro- gram eller delar av program som huvudsakligen vänder sig till barn un- der 12 år.

Det är TV-mediets stora påverkningskraft som har motiverat särskil- da regler utöver vad som följer av marknadsföringslagen. Detta motiv har givetvis samma styrka oberoende av på vilket sätt programmen dis- tribueras. Därför bör samma regler som för marksänd TV gälla också för egensändningar av TV-program i tråd. För ljudradions del bedömer jag däremot inte att det finns behov av en särreglering.

Vissa slag av annonser är genom särskild lagstiftning inte tillåtna i ljudradio— eller televisionsprogram. Genom ändringar i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker och la- gen (19781764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksva- ror får vid marknadsföring av alkoholdryck respektive tobaksvara inte användas kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1991, dvs. samtidigt som de ovan nämnda ändringarna i radiolagen.

Några av de regler som gäller för den marksända televisionen bör in- te få motsvarigheter för egensändningarna i träd.

Något förbud mot annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller för åsikter i intressefrågor på arbetsmarkna- den bör sålunda inte finnas för trådsändningarna. Orsaken är att det, i motsats till vad som gäller för den marksända televisionen, inte finns något krav på opartiskhet i trådsändningarna. När företrädare för olika åsikter i t.ex. politiska eller religiösa ämnen har möjlighet att själva bc- driva trådsändningar där de ger uttryck för sina åsikter finns det enligt min mening inte anledning att motsätta sig att åsikter av detta slag ut- trycks i annonser.

För den marksända televisionen gäller att programföretaget inte får diskriminera någon som begär att en annons skall sändas.

Bakgrunden till denna regel är utgivarens ensamrätt att bestämma över det som skall sändas. Enligt förslaget till yttrandefrihetsgrundlag skall utgivaren ha befogenhet att utöva tillsyn över en framställnings of- fentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogenheten skall vara utan verkan. Med hänsyn till denna ensamrätt är det inte möjligt för en domstol att föreskriva att en viss annons skall publiceras, även om programföretagets vägran att publicera annonsen skulle utgöra skadlig konkurrensbegränsning och därmed i princip kunna förbjudas enligt konkurrensbegränsningslagen.

Genom att ett förbud mot diskriminering av annonsörer har införts i radiolagen får emellertid radionämnden möjlighet att granska bestäm— melsens efterlevnad. Eftersom programföretaget i sitt avtal med staten förutsätts förbinda sig att i sändning återge klandrande beslut av radio- nämnden skulle. om programföretaget diskriminerar cn annonsör, detta komma att offentliggöras i företagets egna sändningar. Programföretaget skulle emellertid inte kunna tvingas att sända den aktuella annonsen. (Se prop. 1990/91:149 s. 75 ff.)

I fråga om egensändningar i träd skulle i och för sig ett förbud mot att diskriminera annonsörer kunna införas i lag utan hinder av den fö— reslagna yttrandefrihetsgrundlagen. Det är däremot inte möjligt att sank-

tionera efterlevnaden av bestämmelsen genom att den som bedriver sändningarna förpliktas att återge klandrande beslut av ett gransknings- organ. Någon plats för avtal finns ju inte, eftersom sändningsrätten är fri. Bestämmelser i lag är inte möjliga, då de skulle utgöra en otillåten inskränkning av utgivarens befogenhet.

Min slutsats blir att något förbud mot diskriminering av annonsörer inte nu bör införas för egensändningar i träd. För denna slutsats talar också att sådana sändningar i de flesta fall torde få liten betydelse och att det för de näringsidkare som skulle kunna bli berörda i regel torde fin- nas andra vägar att nå målgruppen för annonserna. Skulle utvecklingen gå i en annan riktning kan det givetvis bli aktuellt att senare överväga åtgärder.

1 likhet med vad som gäller för den marksända televisionen bör de särskilda reglerna om annonser inte gälla för annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV.

1 fråga om sponsrade program, dvs. program som helt eller delvis fi- nansieras av någon annan än den som bedriver sändningarna, bör gälla att uppgift om finansiären skall lämnas på lämpligt sätt före och efter sändningen. Motivet för denna regel är att åskådaren skall vara medve— ten om vem som ligger bakom programmet. Förbudet mot att otillbör- ligt gynna ett kommersiellt intresse i den vanliga programverksamheten får bl.a. som konsekvens att ett sponsrat program inte får innehålla t.ex. smygreklam för sponsorns verksamhet.

Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna (se prop. 1990/91:149 s. 160 ff) gäller för den marksända televisionen också att vissa programty- per inte får sponsras samt att vissa slag av näringsidkare inte får uppträ— da som sponsorer. Sålunda får programföretaget inte sända sponsrade program som huvudsakligen avser nyheter eller nyhetskommentarer el- ler som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Det får inte hel- ler sända program som är sponsrade av någon vars huvudsakliga verk- samhet gäller tillverkning eller försäljning av tobaksvaror, alkohold- rycker eller receptbelagda läkemedel.

Några restriktioner av det anförda slaget bör inte gälla för egensänd— ningar i tråd. Orsaken är att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter var och en att bedriva sådana sändningar och att dessa får omfatta i princip vilka ämnesområden som helst. Det vore då inte logiskt att söka hindra någon från att ekonomiskt stödja en verksamhet som han är oförhindrad att själv bedriva. Det skulle också vara lätt att kringgå eventuella restriktio- ner genom att sponsorn utåt sett framstod som den som bedriver sänd- ningarna.

En remissinstans har föreslagit att nätinnehavaren i sista hand skall vara ansvarig för exempelvis överträdelse av bestämmelserna om reklam om det inte kan utredas vem som är ansvarig för sändningen. Jag delar inte den uppfattningen. 1 de allra flesta fall torde den som driver verk- samheten vara lätt att identifiera, t.ex. med hjälp av uppgift om vem som utsett ansvarig utgivare. Det kan i detta sammanhang påpekas att det enligt förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden är ett brott att inte utse ansva-

rig utgivare. | de fall då det inte skulle gå att utröna vem som legat bak— om en sändning kan det antas att det rör sig om en helt tillfälligverk- samhet. Sanktionen mot överträdelse av reklamförbudet är ett vitesföre- läggande. Ett sådant måste självfallet rikta sig till någon som har en reell möjlighet att övervaka att föreläggandct följs. Jag anser inte att nätinne- havaren kan sägas ha sådan möjlighet.

Jag delar heller inte uppfattningen att kabelnämnden skall ha befo— genhet att med viteshot kunna begära in upplysningar eller handlingar för att kunna fullgöra sina uppgifter. Det är självklart att kabelnämnden för sin prövning t.ex. om en ifrågasatt överträdelse av sponsringsreglerna ibland kan behöva ytterligare upplysningar. Jag utgår emellertid ifrån att detta kan lösas utan en vitessanktionerad upplysningsskyldighet. I flertalet av de fall som kabelnämnden har att besluta, t.ex. om vem som skall vara lokalt kabelsändarföretag eller i fråga om dispens från skyldig— heten att vidarebefordra sändningar från ett sådant subjekt ligger det i partens intresse att nämnden får ett gott beslutsunderlag.

Hänvisningar till S3-3-6

Mitt förslag: Kravet i radiolagen på tillstånd för att få sända ra- dioprogram i trådsändning upphävs. Lagstiftningen görs lika för alla sorters satelliter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran. Skäl för mitt förslag: Som tidigare redogjorts finns i yttrandefrihets- grundlagen en regel som stadgar rätt för varje svensk medborgare och svensk juridisk person att sända radioprogram genom tråd. Den nuva- rande regeln om tillstånd i 5 5 andra stycket radiolagen står inte i över- ensstämmelse härmed och bör därför upphävas.

Som framgått av den allmänna motiveringen avsnitt 3.1 saknas vida- re skäl att numera i författningshänseende göra skillnad mellan satelliter i fast trafik och direktsändande satelliter. Det föranleder ändringar i ra- diolagen och lagen om granskning och kontroll av filmer och video- gram.

Hänvisningar till S3-3-7

Mitt förslag: Kravet på tillstånd i lagen (l98l:508) om radiotid— ningar för att få sända radiotidningar i trådsändning som når fler än 100 bostäder bör upphävas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran.

5 0

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen slås fast en principiell frihet att sända radioprogram genom tråd. Den nuvarande lagstiftningen om trådsändning av radiotidningar bygger på ett system med tillståndskrav som inte är förenligt med den nya grund- lagen. Tillständskravet beträffande trådsändning i lagen om radiotid- ningar bör därför upphävas.

Kravet på tillstånd för rundradiosändning av radiotidningar behålls dock i konsekvens med att tillstånd krävs för rundradiosändning i all- mänhet. Det kan dock vara lämpligt att i lagen peka ut taltidningsnämn- den som den myndighet som ger tillståndet när det gäller radiotidning- ar.

Hänvisningar till S3-3-8

  • Prop. 1991/92:53: Avsnitt 5.3

Mitt förslag: Beslut om tillstånd till rundradiosändning enligt lagen (1981z508) om radiotidningar fattas av taltidningsnämn- den och får överklagas till kammarrätt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 prop. 1990/91:179 om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m. tar justitieministern upp frågan om överklagande av taltidningsnämndens beslut (5. 34 f).

”Trådlösa radiosändningar kan äga rum bl.a. enligt lagen (l98l:508) om radiotidningar. Tillstånd till sådana sändningar meddelas av taltid- ningsnämnden (2 5 förordningen (1981:512) om radiotidningar). Nämn- den kan också på administrativa grunder återkalla tillstånd (5 5 förord- ningen). Beslut om tillstånd får inte överklagas (6 5 förordningen). Be— slut om återkallelse får överklagas hos kammarrätten, om det har med— delats av en annan myndighet än regeringen (7 &” andra stycket lagen om radiotidningar). Föreskrifter om taltidningsnämndens sammansättning finns i förordningen (l988zb74) med instruktion för taltidningsnämn- den.

Enligt det i prOp. 1990/91:64 framlagda förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen (1 kap. 7 &) kommer sådana sändningar som avses i lagen om radiotidningar att i stor utsträckning behandlas enligt TF som en bilaga till den tryckta skrift som utgör förlaga för sänd- ningens innehåll, dvs. för radiotidningen. I fråga om rätten att bedriva sändningar gäller emellertid enligt förslaget 3 kap. yttrandefrihets— grundlagen. Därav följer att kravet på tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända radioprogram blir tillämpligt. Och för sådana radiotidningar som sammanställs ur flera förlagor gäller yttrandefri- hetsgrundlagens föreskrifter om radioprogram i alla avseenden.

Det kan möjligen sättas i fråga om den ordning som enligt det nu anförda gäller i fråga om radiotidningarna fullt ut tillgodoser det krav

på prövningsmöjligheter som gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Så- vitt avser beslut om återkallelse av tillstånd är kravet på tillgång till domstolsprövning visserligen uppfyllt genom möjligheten att överklaga taltidningsnämndens beslut till kammarrätten och den möjlighet att få till stånd en prövning av regeringsbeslut som framgår av lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut m.m.

Men när det gäller beslut i frågor om att meddela tillstånd finns för närvarande inte någon möjlighet att överklaga.Visserligen är det möjligt att få en laglighetsprövning till stånd med stöd av lagen om rättspröv- ning. Kravet på tillgång till domstolsprövning kan emellertid knappast anses uppfyllt med detta. Det framgår av den slutliga utformningen av yttrandefrihetsgrundlagen, som bygger på att en prövning enligt lagen om rättsprövning i dessa sammanhang i realiteten avser frågor där rege- ringen beslutar i första instans (se prop. 1990/91:64 s. 118, 211, 219). Frågan uppkommer alltså om den nuvarande ordningen kan bestå.

Om fullföljdsförbudet upphävs följer av allmänna rättsgrundsatser att beslut i frågor om meddelande av tillstånd att sända radiotidningar kommer att kunna överklagas till regeringen. Möjligheten till överpröv- ning av beslut enligt lagen om rättsprövning kommer då att gälla rege- ringens beslut. Kravet på tillgång till domstolsprövning blir därmed till- godosett i enlighet med 3 kap. 5 5 första stycket andra meningen yttran- defrihetsgrundlagen eftersom prövningen av beslut av regeringen endast behöver avse beslutets laglighet. Mot den nu skisserade ordningen kan dock anföras att den strider mot strävandena att regeringen i möjligaste män inte skall handlägga förvaltningsärenden.

Frågan hur möjligheten att få till stånd en överprövning av beslut av den art som nu är i fråga skall ordnas kräver på grund av det anförda vissa ytterligare överväganden som inte lämpligen kan göras i detta lag— stiftningsärende. Chefen för utbildningsdepartementet kommer därför senare att för regeringen anmäla frågan om hur reglerna om överkla- gande av beslut i ärenden om rätt att sända radiotidningar bör utfor— mas.”

Som justitieministern angett bör reglerna om överklagande av beslut i ärenden om rätt att sända trådlösa radiotidningar ses Över. Den lämpli- gaste ordningen synes vara att dessa beslut - liksom beslut i ärenden om återkallelse av tillstånd — fattas av taltidningsnämnden. Besluten bör kunna överklagas till kammarrätt, dvs. kammarrätten i Stockholm, ef- tersom taltidningsnämnden har sitt säte i Stockholm. Om överklagande- na förs till kammarrätten, uppfylls kravet i 3 kap. yttrandefrihetsgrund- lagen om tillgång till domstolsprövning. Kammarrätten tillämpar förfa— randereglerna i förvaltningsprocesslagen (l97l1291), som lämpar sig väl även för dessa frågor. Såvitt nu kan bedömas blir det fråga endast om enstaka ärenden. Med hänsyn härtill och då en del andra överklaganden till kammarrätten har fallit bort i samband med förslaget till ny kabel- lag, torde någon ökad belastning på kammarrätten inte kunna förutses.

4. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartemen— tet upprättats förslag till

1. lag om kahelsändningar till allmänheten,

2. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar,

4. lag om ändring i lagen (19781487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

5. lag om ändring i lagen (l990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,

6. lag om ändring i lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihets- förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

5. Specialmotivering

5.1. Förslaget till lag om kahelsändningar till allmänheten

1 den nya yttrandefrihetsgrundlagen (3 kap. 1 5 första stycket) slås fast en principiell frihet att sända radioprogram genom tråd.

Lagen om lokala kahelsändningar bygger på att tillstånd krävs för att sända radioprogram i träd och att vissa villkor måste vara uppfyllda in- nan tillstånd ges. Denna grund står inte i överensstämmelse med försla- get till ny yttrandefrihetsgrundlag. Lagstiftningen måste därför ändras på ett grundläggande sätt. Ändringarna är så omfattande att en ny lag bör ersätta den nuvarande.

Den nya lagens rubrik föreslås bli ”lag om kabelsändningar till all- mänheten". 1 den nuvarande lagens rubrik har således begreppet "loka- la" utgått, då sändningar inte längre behöver vara lokala. Vidare har or- den ”till allmänheten" lagts till för att klarlägga redan i rubriken att la- gen — liksom den nuvarande - gäller endast sändningar riktade till all- mänheten.

Inledande föreskrifter

15

lagens första paragraf, som anger lagens omfattning, behandlas i den allmänna motiveringen avsnitt 3.3.1. Enligt första meningen, som i sak överensstämmer med 1 5 lagen om lokala kabelsändningar, finns i den förslagna lagen föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till all- mänheten som när flera än 100 bostäder. Föreskrifterna gäller således endast trådsändning till allmänheten i bostäder. För trådsändning för of- fentlig visning av filmer och videOgram finns bestämmelser i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram.

Enligt andra meningen innehåller den föreslagna lagen även före- skrifter om skyldigheter för innehavare av nåt där kahelsändningar be- drivs. Bestämmelserna om sådana skyldigheter återfinns i 6 5.

Enligt tredje meningen omfattas dock inte av lagen en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 & radiolagen och som sänds samtidigt med denna. Det innebär bl.a. att sändningar från programföretag i Sveriges Radio-koncernen och en framtida tredje markbaserad TV-kanals sändningar undantas från lagens tillämpning om företaget samtidigt sänder i träd och i etern, oavsett om trådsänd— ningen är en vidaresändning av etersändningen eller om trådsändningen är en egensändning. Lagen är dock tillämplig om programföretaget sän- der i tråd utan att samtidigt sända i rundradio.

25

] paragrafen anges vissa definitioner. Den motsvaras av 2 5 lagen om lo- kala kabelsändningar. Beträffande begreppen radiosändning, trådsänd- ning, radioprogram och reklam hänvisas till radiolagen. Enligt sist- nämnda lag förstås med

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av eletromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 giga— hertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad leda- re,

radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla medde- landen om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, och

reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet.

Begreppet annonstid är nytt. Det överensstämmer i huvudsak med radiolagens begrepp annonstid i television. I denna lag gäller begreppet emellertid all trådsänd radio, dvs. även trådsänd ljudradio.

35

Bestämmelsen motsvarar sakligt sett vad som gäller för televisionssänd- ningar enligt radiolagen, se 1 & radiolagen. Den är sanktionerad i 21 5.

45

Bestämmelsen innebär att av reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen endast reglerna om meddelarskydd i 1 kap. 2 5 och om censurförbud i 1 kap. 3 & gäller för kabelnät som når 100 bostäder eller färre. Reglerna om an- svarig utgivare etc. gäller inte för sändningar i sådana nät. Bakgrunden till bestämmelsen finns angiven i avsnitt 3.3.2 som hänvisar till prop. 1990/91:64 s. 110. Bestämmelsen som gör det möjligt att göra undantag från yttrandefrihetsgrundlagens regler genom vanlig lag återfinns i 1 kap. 6 & yttrandefrihetsgrundlagen. Att paragrafen har begränsats till egensändningar beror på att yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser över huvud taget inte gäller vidaresändningar annat än i de begränsade fall som anges i 1 kap. 7 & yttrandefrihetsgrundlagen.

55

Paragrafen motsvarar 3 5 första meningen lagen om lokala kabelsänd- ningar.

Enligt den nu föreslagna lagen skall kabelnämnden fatta beslut

1. om att utse lokala kabelsändarföretag enligt 6 5 första stycket 2,

2. om undantag från nätinnehavarens skyldigheter enligt 6 & andra stycket,

3. om föreläggande och om återkallelse av förordnande som lokalt kabelsändarföretag enligt 21 å, och 4. om föreläggande enligt 23 &.

Nätinnehavarens skyldigheter

Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m.m.

60ch755

Beträffande förslagen till dessa paragrafer om nätinnehavarens skyldig- heter och om lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m.m. hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitten 3.3.3 och 3.3.4. Stöd för förslagen finns i 3 kap. 1 5 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Förslagen har utformats med lagen om lokala kahelsändningar som förebild enligt följande.

Förslag Lagen om lokala ka— ' belsändningar 6. 5 första stycket begreppet 5 5 1 "var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät" 6 5 första stycket 1 21 5 första stycket 6 5 första stycket 2 20 5 första stycket 6 5 andra stycket 20 5 andra stycket och 21 5 andra stycket 7 5 första stycket 5 5 2 7 5 andra stycket 15 5 andra stycket

Lagen gäller inte för kahelsändningar som uteslutande omfattar vida- resändning av rundradiosändning som har tagits emot från sändare på jordytan, dvs. för centralantennanläggning (6 5 första stycket).

Bestämmelsen i 6 5 andra stycket om att kabelnämnden får medge undantag från reglerna om nätinnehavarens skyldigheter har i förhål- lande till gällande kabellagstiftning förenklats. Den kan tillämpas t.ex. om en ny kanal tillkommer eller i förhållande till innehavare av nät med få kanaler eller av mindre omfattning.

Bestämmelsen i 7 5 andra stycket är en påminnelse till det lokala ka- belsändarföretaget om syftet bakom sådana företags rättigheter. Ett lo- kalt kabelsändarföretag bör således för att uppfylla detta syfte ge tid i ka- nalen till ekonomiskt svaga aktörer. Bestämmelsen skall däremot inte läsas som en föreskrift om programmens innehåll. Det vore inte tillåtet enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Enligt 7 5 tredje stycket skall kabelnämndens förordnande av lokala kabelsändarföretag gälla en tid om högst tre år.

Reklam m.m.

35

Förslaget till denna paragraf om reklam m.m. har behandlats i den all- männa motiveringen, avsnitt 3.3.6. Stöd för bestämmelsen finns i 1 kap. 12 5 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. För andra aktörer än Ioka- la kabelsändarföretag gäller inte längre något förbud att sända reklam. Detta kräver inte någon särskild bestämmelse. ' Enligt första stycket första meningen får inte den som bedriver sänd- ningsverksamhet i en egensändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Regeln är således riktad mot den som bedriver sändningverksamheten. Förbudet enligt 8 5 mot egensändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, porno- grafiska bilder eller hets mot folkgrupp är likaledes riktat mot denne. Den som bedriver sändningsverksamhet är samma subjekt som är ansva- rigt för att utgivare utses. Vem som faller under denna bestämning har behandlats i förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen. Den grundläg- gande principen är att det är den som ligger bakom själva programmet som är ansvarig för atten utgivare utses, jämför prop. 1990/91:64 s. 122. Den närmare bestämningen av vad som avses med den som bedriver Sändningsverksamhet får överlämnas till rättstillämpningen.

Förbudet att otillbörligt gynna kommersiella intressen har utformats med 6 5 andra stycket första meningen radiolagen som förebild. 1 förar- betena till lagen (1991:1066) om ändring i radiolagen (prop. 1990/91:149 s. 127 ff) finns närmare angivet vad som skall förstås med att otillbörligt gynna ett kommersiellt intresse. Denna redogörelse är till god ledning vid avgörande av vad som skall avses med begreppet enligt förevarande bestämmelse.

Bestämmelsen i första stycket andra meningen har utformats med 6 5

andra stycket radiolagen som förebild. Notera dock att det här är fråga Om en skyldighet för den som bedriver sändningsverksamheten att se till att sponsorskapet anges.

95

Första stycket motsvarar vad som genom avtal får bestämmas enligt 7 5 andra st 2. radiolagen. Andra stycket innehåller ett förbud för lokala kabelsändarföretag att Sända reklam. Bakgrunden till bestämmelsen har berörts i avsnitt 3.3 4. Med reklam förstås enligt 2 & detsamma som i radiolagen. Det bör i sammanhanget noteras att det i yttrandefrihetsgrundlagen använda re- klambegreppet har en vidare innebörd än det som finns i radiolagen.

10 -14 55

Bestämmelserna motsvarar bestämmelser i radiolagen enligt följande: 10 & överensstämmer med &" radiolagen,

11 & motsvarar 11 & radiolagen, 12 5 motsvarar 13 & radiolagen de två första styckena, 13 & motsvarar 14 5 radiolagen och 14 & motsvarar 15 & radiolagen. 11 och 14 55 gäller inte för reklam i ljudradio. Likaså gäller regeln i 12 5 om att annonstiden skall beräknas särskilt för s.k. prime time en- dast television. Vad som avses med programtjänst framgår av specialmo- tiveringen till motsvarande bestämmelse, 13 5, i radiolagen (prop. 1990/91:149 s. 222).

Bakgrunden till bestämmelserna finns närmare återgiven i avsnitt 3.3.6.

155

1 sak motsvaras bestämmelsen i första stycket av 6 5 fjärde stycket och 16 & radiolagen.

] andra stycket anges ytterligare ett undantag från reklamreglerna. La- gen träffar nämligen - till skillnad från den nuvarande som bygger på ett tillståndskrav - även radiotidningar. Därmed skulle även dessa omfattas av de föreslagna reglerna för reklamens utformning etc.om inte undan- tag gjordes. Reklamen bör emellertid få sändas i radiotidningar i samma utsträckning som för närvarande. Detta kräver en särskild bestämmelse. Den utgör andra stycket punkten 2. Hänvisningen till 4 5 lagen om ra- diotidningar innebär att reklam får sändas i sådana tidningar enligt föl— jande: ,

1. Radiotidningarna skall helt eller delvis återge texten i förlagorna.

2. Sändning av annonsmaterial får endast ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat.

3. Om en radiotidning inte återger all redaktionell text i en förlaga, får högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmaterial.

4. Utöver material som förekommer i förlagorna får radiotidningar- na" endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningarna dispo— nerats.

Ingripanden m.m.

165

Bakgrunden till bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.5. Stöd för bestämmelsen finns i 3 kap. 1 9 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Första och andra styckena svarar närmast mot 11 resp. 13 5 lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar, som dock bygger på tillstånds- krav.

Enligt tredje stycket första meningen skall ett sändningsförbud gälla under högst ett år. Detta motsvarar den tid ett tillstånd till trådsändning kan dras in enligt 23—25 5 lagen om lokala kahelsändningar och den tid

ett förbud eller förordnande om indragning kunnat avse enligt 20 & la- gen om ansvarighet för lokala kahelsändningar.

Enligt tredje stycket andra meningen får domstol förordna att en dom om sändningsförbud skall gälla även om den överklagas. Bestämmelsen svarar mot 23 5 första stycket lagen om ansvarighet för lokala kabel- sändningar.

175

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängning av ett sändningsför— bud. Sådana bestämmelser återfinns inte i gällande kabellagstiftning. Vid utformning av bestämmelserna har 25 och 26 55 lagen (1986:436) om näringsförbud varit förebild. Avgörandet skall även i detta fall ske ge— nom dom.

185

Här tas upp bestämmelser om att domar i mål om sändningsförbud skall sändas till kabelnämnden. Bestämmelserna har betydelse för nämndens möjlighet att uppmärksamma om sändningsförbud överträds.

195

Denna paragraf innehåller straffbestämmelser om ett sändningsförbud överträds. Straffskalan motsvarar den som finns i 6 kap. 3 & andra stycket tryckfrihetsförordningen. Om ett sändningsförbud överträds, kan sändningsförbudet också förlängas enligt 17 5.

205

1 första stycket föreskrivs att i fråga om rättegången i mål om sändningsförbud och om förlängning av sådant förbud, skall bestämmel- serna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen och lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets— grundlagens områden tillämpas. Bestämmelsen innebär att de angivna lagarna skall tillämpas t.ex. i frågor om rätt domstol, förberedelse, hu— vudförhandling, överläggning och dom.

Bestämmelsen i andra stycket motsvaras av 22 5 första stycket lagen om ansvarighet för lokala kahelsändningar. Regeln i nämnda paragraf om motpartens rätt till ersättning i det fall JKzs talan ogillas har dock utmönstrats såsom obehövlig. På grund av hänvisningen i första stycket gäller nämligen i fråga om rättegången lagen med föreskrifter på tryck— frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden som i sin tur (11 kap. 3 &) hänvisar till rättegångsbalken. Ogillas JK:s talan gäller därför i rättegångskostnadshänseende 18 kap. 8 & rättegångsbalken som har motsvarande innebörd.

215

Enligt paragrafen får kabelnämnden vid vite förelägga den som bryter mot bestämmelserna i 3 5 om den sändandes skyldigheter, 6 5 första stycket om nätinnehavarens skyldigheter och i 8-14 55 eller 15 å andra stycket om reklamens utformning och placering m.m. att följa bestäm- melserna. Någon särskild bestämmelse om vitets utdömande m.m. införs inte. Härav följer att lagen (1985:206) om viten blir tillämplig. Laga domstol blir därmed enligt 6 5 första stycket nämnda lag länsrätten i Stockholms län, då kabelnämnden är belägen i länet. I fråga om över- trädelse av 3 5, 8-14 55 eller 15 å andra stycket gäller vitet den som be- driver sändningsverksamheten. Såsom har återgivits i avsnitt 3.3.5 är det fråga om den som realiter ligger bakom verksamheten. Av den anled- ningen torde inskjutande av en bulvan inte hindra att vitet utdöms, om den som fått vitet sig förelagt har kvar sitt inflytande över verksamheten.

Även brott mot bestämmelsen i 9 5 andra stycket om att ett lokalt kabelsändarföretag inte får sända reklam kan föranleda ett föreläggande av samma slag. Som framgår av avsnitt 3. 3. 4 föreligger en direkt kopp- ling mellan reklamfrihet och rätten att få tillgång till en kanal gratis. Om ett företag väljer att övergå till att bedriva sin verksamhet på en mer kommersiell grund så står det naturligtvis företaget fritt. Någon anled- ning att upplåtelsen skall vara gratis finns emellertid inte då. Sänder fö- retaget vid upprepade tillfällen reklam kan kabelnämnden därför åter- kalla förordnandet som lokalt kabelsändarföretag. En förutsättning är dock att ett vite för brott mot bestämmelsen tidigare utdömtsoch att fö- retaget på nytt bryter mot bestämmelsen. Härigenom garanteras att en enstaka överträdelse inte leder till förlust av förordnandet.

Överklagas ett beslut om återkallelse bör kammarrätten behandla målet skyndsamt.

Övriga bestämmelser

225

Paragrafen anger kabelnämndens sammansättning. Den svarar närmast mot 28 5 lagen om lokala kahelsändningar. Kraven beträffande ordfö- randen resp. vice ordföranden går tillbaka på bestämmelsen i 3 kap. 5 5 första stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen om att frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas av domstol eller av nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

235

Paragrafen överensstämmer i sak väsentligen med 31 5 lagen om lokala kahelsändningar. Stöd för bestämmelsen finns i 3 kap. 6 5 yttrandefrihetsgrundlagen och 22 a 5 lagen (1960z729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991.

I fråga om laga domstol beträffande vitets utdömande hänvisas till spe- cialmotiveringen till 21 5.

245

Enligt paragrafen får kabelnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten. Vilka dessa beslut är framgår av specialmotiveringen till 5 5.

Av förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar m.m. framgår att det är kammarrätten i Stockholm som skall pröva ett över- klagande av kabelnämndens beslut.

Övergångsbestämmelse

Utan en övergångsbestämmelse skulle de kabelsändarföretag som nu verkar som sådana omedelbart förlora sin rätt att kostnadsfritt bli be- fordrade i näten intill dess kabelnämnden gav dem ett förordnande en- ligt den nya lagstiftningen. Då detta förefaller opraktiskt föreslås att ett tillstånd enligt den äldre lagstiftningen skall behandlas som ett förord- nande enligt den föreslagna lagen som lokalt kabelsändarföretag och att förordnandet skall anses ha samma giltighetstid.

Hänvisningar till S5-1

5.2. Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

55

Andra stycket har upphävts med anledning av att bestämmelsen i 3 kap. 1 5 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen om rätt för varje svensk medborgare och svensk juridisk person att sända radioprogram genom tråd. Det nuvarande tillståndskravet för rätt att sända radioprogram i trådsändning i detta stycke måste därför avskaffas. Bestämmelsen har gällt sådana trådsändningar till mer än 100 bostäder som inte fallit un- der Iagen om lokala kabelsändingar, dvs. sändningar för större områden än en kommun. 1 den föreslagna lagen om kahelsändningar till allmän- heten — liksom i den föreslagna lagen om ändring i lagen om radiotid- ningar — har likaledes det nuvarande kravet på tillstånd till trådsänd- ning utmönstrats.

Ändringen ifjärde stycket följer av att kravet på tillstånd för att sända radioprogram i träd enligt nuvarande andra stycket har upphävts. Hä- rutöver har vissa språkliga justeringar gjorts.

Saå

Första stycket har utgått med anledning av att kravet på tillstånd för att sända radioprogram i trådsändning enligt nuvarande 5 5 andra stycket inte längre skall gälla. När var och en sålunda har rätt att sända radio- program i trådsändning, behövs inte längre bestämmelsen om att radio-

program i rundradiosändning som har tagits emot i centralantennan- läggning utan särskilt tillstånd får sändas vidare till mottagare inom fas- tighet som är ansluten till anläggningen.

Ändringen i tredje stycket är redaktionell. Den betingas av att till- stånd inte längre krävs för att sända radiotidningar i trådsändning enligt 2 5 i förslaget till lag om ändring i lagen om radiotidningar. Tillstånds- kravet för att sända radiotidningar i rundradiosändning behålls dock en- ligt den paragrafen.

Fjärde stycket har utgått med anledning av att något tillståndskrav för trådsändning inte längre ställs upp i den förslagna lagen om kabelsänd- ningar till allmänheten, som ersätter den nuvarande lagen om lokala trådsändningar.

65

Ändringen är redaktionell. Den betingas av att tillståndskravet för tråd- sändning enligt 5 5 andra stycket föreslås upphävt.

175

Ändringen i första stycket är redaktionell och föranleds av att tillstånds- kravet försvinner.

Ändringen i tredje stycket innebär att reglerna om radionämndens sammansättning utan förändring överförs från förordningen (1988:339) med instruktion för radionämnden. Härmed uppfylls kraven i 7 kap. 4 & yttrandefrihetsgrundlagen att nämndens sammansättning skall vara be- stämd i lag och ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

185

Ändringen följer av att radioansvarighetslagen i prop. 1990/91:179 före- slås upphävd. Motsvarande bestämmelse till 10 5 första stycket radioan- svarighetslagen återfinns i 5 kap. 3 5 den i nämnda proposition föreslag— na lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri- hetsgrundlagens områden.

195

1 andra stycket 1 har ett förtydligande gjorts genom att censurförbudet i fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid offent- lig visning anges gälla vidaresändning av satellitsändningar eller annars av rundradiosändningar. Genom att begreppet satellit i fast trafik inte används står det klart att censurförbudet omfattar vidaresändning från alla slags satelliter.

Andra stycket 2 har ändrats med anledning av att bestämmelsen om tillstånd till trådsändning enligt nuvarande 5 5 andra stycket föreslås upphävd. Vidare har hänvisningen till den nuvarande lagen om lokala kahelsändningar ersatts med den föreslagna lagen om kahelsändningar till allmänheten.

Ändringen av tredje stycket är redaktionell. Den föranleds av att la- gen om kahelsändningar till allmänheten föreslås ersätta lagen om loka- la kahelsändningar. 22 5

Genom lagen (1991:294) om ändring i radiolagen som träder i kraft den 1 januari 1992 ändrades 11 å andra stycket radiolagen. Paragrafen erhöll sedan ny beteckning, 22 å, och ny lydelse genom lagen (l991:1066) om ändring i radiolagen, som trätt i kraft den 1 juli 1991. Härigenom kom- mer paragrafen att från den 1 januari 1992 få en felaktig utformning. Lagen (199lz294) bör därför upphävas och 22 å få en ny lydelse som be- aktar ändringarna i båda ändringsförfattningarna.

5.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

25

Ändringen i första stycket föranleds av att det nuvarande kravet på till- stånd för att sända radiotidningar i trådsändning föreslås - i överens- stämmelse med 3 kap. 1 5 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen — upphävt, se den allmänna motiveringen avsnitt 3.3.6. Ändringen inne- bär att de följande bestämmelserna i lagen, som reglerar radiotidningar som sänds med tillstånd, inte blir tillämpliga på trådsändningar. 1 be- stämmelsen slås också fast att det är taltidningsnämnden som beslutar om tillstånd. Det motsvarar vad som gäller redan i dag enligt förord- ningen (1981:512) om radiotidningar.

Ändringen av andra stycket är redaktionell. Den föranleds av att be- greppet "trådsändning" inte förekommer i den föreslagna lydelsen av första stycket.

Tredje stycket innehåller en upplysning om att bestämmelserna om trådsändning av radiotidningar som når fier än 100 bostäder i stället finns i lagen om kahelsändningar till allmänheten.

7och9ljå

Ändringarna innebär dels att det i lag slås fast att beslut om återkallelse av tillstånd fattas av taltidningsnämnden, dels att såväl beslut om till- stånd som beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos kammar- rätten. Se närmare härom i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.8. Att beslut om återkallelse fattas av taltidningsnämnden motsvarar gäl- lande ordning. Dåremot är möjligheten att överklaga beslut om tillstånd en nyhet. Den möjligheten fanns tidigare bara när det gällde ärenden om återkallelse och då endast om annan myndighet än regeringen med- delat beslutet.

Hänvisningar till S5-3

5.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:487) om Prop. 1991/92:53 pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

115

Ändringen är redaktionell. Den föranleds av att radioansvarighetslagen i prop. 1990/91:179 föreslås upphävd. Efter lagrådets granskning har para- grafen fått något ändrad utformning.

5.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

25

Andra punkten har ändrats på samma sätt som 19 5 radiolagen i fråga om bestämmelsens tillämplighet på satelliter.

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Bestämmelsen som innehåller en erinran om att ytterligare bestämmel— ser finns i bl.a. närradiolagen har utökats med en påminnelse om att be— stämmelser finns också i lagen om kahelsändningar till allmänheten.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om kahelsändningar till allmänheten, 2. lag om ändring i radiolagen (1966:755), 3. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar , 4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, 5. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kont- roll av filmer och videogram, 6. lag om ändring i lagen (1991:000) med föreskrifter på tryck- frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

7. Beslut Prop. 1991/92:53

Regeringen ansluter sig till vad föredraganden anfört och beslutar att ge- nom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Lagförslageni promemorian Ds 1991:42 Ny lagstiftning om kabelsändningar

1 Förslag till Lag om kabelsändningar till allmänheten

Inledande föreskrifter

1 5 I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter för innehavare av kabelnät där såda- na sändningar bedrivs. Lagen gäller dock inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 5 radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna.

2 5 1 lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för kabelsändningar, kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsåndning av en sänd- ning,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

3 5 För kabelsändningar gäller inte 6-18 55 radiolagen (1966:755).

4 5 För prövning av vissa frågor om kabelsändningar skall det finnas en för hela landet gemensam kabelnämnd.

Nätinnehavarens skyldigheter

5 5 Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 5 radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kom- mun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionspro— gram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabel- sändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.

Bilaga 1

Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m.m.

6 5 Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.

Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kabelnämndens förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 5 5 första stycket 2 skall avse högst tre år.

Reklam m.m.

7 5 Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning

1. visa reklam, eller

2. mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kom- mersiellt intresse.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får

1. annonser och liknande meddelanden sändas i sökbar text-TV, och

2. annonsmaterial sändas i radiotidningar enligt lagen (19811508) om radiotidningar på de villkor som föreskrivs i 4 5 samma lag.

Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i bör- jan och i slutet av programmet.

lngripanden m.m.

8 5 På talan av justitiekanslern får domstol meddela den som bedriver sändningsverksamhet förbud mot egensändning

1. om det vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skild- ringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

2. om det vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar, eller

3. om det vid upprepade tillfällen har visats program varigenom nå- gon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt el- ler etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Ett sändningsförbud får meddelas endast om det med hänsyn till gär- ningarnas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt.

Ett sändningsförbud skall gälla under högst ett år från det domen vin- ner laga kraft. Domstolen får förordna att en dom om sändningsförbud skall gälla även om den överklagas.

Bilaga 1

9 5 Ett sändningsförbud som överträds får på talan av justitiekanslern förlängas med högst ett år. Sker flera förlängningar, får den sammanlag- da tiden för förlängning inte vara mer än ett år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.

Om den som är underkastad ett sändningsförbud får ett nytt förbud, skall rätten upphäva det tidigare meddelade förbudet.

10 5 Domstolen skall översända en kopia av en dom som innehåller ett sändningsförbud enligt 8 5 eller en förlängning enligt 9 5 till kabel- nämnden. Översändandet skall ske sedan domen vunnit laga kraft, eller, beträffande dom som skall gälla även om den överklagas, samma dag.

11 5 Den som överträder ett sändningsförbud skall dömas till böter el- ler fängelse i högst ett år.

12 5 I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud enligt 8 5 och om förlängning av sådant förbud enligt 9 5 skall bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 5 yttrandefrihetsgrundlagen och lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden tillämpas.

Om justitiekanslerns talan om sändningsförbud eller förlängning av sådant förbud bifalls, skall motparten ersätta kostnader som enligt rät- tens beslut har utgått av allmänna medel endast om det finns särskilda skäl.

13 5 Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 5 5 första stycket eller mot 7 5 att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vi- te.

Övriga bestämmelser

14 5 Kabelnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

15 5 Den som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabel- nämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 5 la— gen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran- defrihetsgrundlagens områden. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.

16 5 Kabelnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (l985:677) om lokala kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar skall upphöra att gälla.

Bilaga 1

2 Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5—6 och 17-19 55 radiolagen (1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 52 För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.

För rätt att här i landet sända ra- dioprogram i trådsändning krävs tilLstånd av regeringen, om sänd- ningen sker till bostäder och når fler än 100 bostäder.

Tillstånd ges för viss tid. Varje innehavare av tilLstånd en- ligt första eller andra stycket (pro- gramföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall pro- gramföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 55 samt 17 5 andra stycket. I fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8—15 55.

Tillstånd ges för viss tid.

Varje tillståndshavare (program— företag) avgör ensam vad som skall förekomma i de sändningar som anordnas med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 55 samt 17 5 andra stycket. 1 fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8- 1555.

5a5

Radioprogram i rundradiosänd- ning som har tagits emot i ren- tralantennanläggning får utan sär- skilt tillstånd sändas vidare till mot- tagare inom fastighet som är anslu- ten till anläggningen.

1 Lagen omtryckt 1986:12()9. ? Lydelse enligt prop.l99(l/91:l49.

Bilaga 1

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydeLre

Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändning- ar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982z459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att sända radioprogram i lokala trådsändningar till bostäder finns särskilda föreskrifter i lagen (l985:677) om lokala kabelsänd- ningar.

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrif- ter i Iagen (1981:508) om radio- tidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. 6 53

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 första eller andra stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljuddradion och televisionen.

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrande- frihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Program- företaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.

Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen eller annonser och liknande meddelan- den i sökbar text—TV.

17 54

Radionämnden övervakar ge- nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 första eller and- ra stycket utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan rege- ringen och företaget.

3 LYdelse enligt prop. 1990/91:149. 4 Lydelse enligt prop.199()/91:149.

Radionämnden övervakar ge- nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 utövas i enlig- het med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Bilaga 1

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydeLse

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programföreta- get, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vil- ket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verk- samhet.

1855

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i [0 5 första stycket radioansvarighetslagen (1966:756). Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan upp- maning, får nämnden förelägga vi- te.

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 5 lagen ( I 991 :00) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran- defrihetsgrundlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig ef- ter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.

19 5" Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej hel- ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl- ler i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så- dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd- ning av en rundradiosändning el- ler av en sändning från en satellit i fast trafik eller

2. sändningen är en egensänd- ning som också sker till bostäder med stöd av tilLstånd enligt 5 5 and- ra stycket eller i enlighet med be— stämmelserna i lagen (l985:677) om lokala kabelsändningar.

5 Lydelse enljgt prop. 194Nl/(ll:149. 6 Lydelse enligt prop. 1990/91:149.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så- dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd- ning av en sändning från en satel- lit eller annars av en rundradio- sändning eller

2. sändningen är en egensänd- ning i enlighet med bestämmelser- na i lagen (I991:000) om kabel- sändningar till allmänheten.

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse Bilaga 1

Med vidaresändning och egen— Med vidaresändning och egen- sändning förstås i denna paragraf sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala detsamma som i lagen om kabel- kabelsändningar. sändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands- granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige el- ler del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets för- svar. 1.fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och video— gram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram.

I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringsla- gen (l975:l418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark— nadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror och produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Bilaga 1

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:508) om radiotidningarl deLs att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 5, av följande lydel—

SC

Nuvarande lydeLse

deLs att 2 och 7 55 skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

253

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning eller i trådsänd- ning som når fler än 100 bostäder utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

Med rundradiosändning och trådsändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning utan tillstånd av taltidningsnämnden.

Med rundradiosändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

! lagen (I991:000) om kabeLsänd- ningar till allmänheten finns be- stämmelser om trådsändningar av radiotidningar som når fler än 100 bostäder.

753

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 5.

Beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos kammarrätten, om beslutet meddelas av en annan myndighet än regeringen.

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 5. Ett sådant beslut medde- las av taltidningsnämnden.

95

Beslut om tilLstånd enligt 2 5 och om återkallelse av tilLstånd enligt 75 får överklagas hos kammarrät- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1983:495. 2 Senaste lydelse 1986:1214. 3 Senaste lydelse 1988580.

Bilaga 1

4 Förslag till' Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs att 11 5 lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115'

I fråga om ljudradio- och televi- sionsprogram, som avses i I & ra- dioansvarighetslagen ( I 966.756), skall programföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktex- emplar i form av en sådan upptag- ning som programföretaget skall göra enligt 10 5 första stycket nämnda lag. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

I fråga om ljudradio- och televi- sionsprogram, som svenskt pro- gramföretag får sända med stöd av tilLstånd enligt 5 & radiolagen (1966:755) eller som förmedlas till allmänheten från annat svenskt pro- gramföretag genom satellitsändning som utgår från Sverige, skall pro- gramföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktexemplar i form av en sådan upptagning som programföretaget skall göra enligt 5 kap. 3 5 lagen (I991:000) med fö- reskrifter på tryckfrihetsförordning- ens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

| Senaste lydelse l991:l44.

Bilaga 1

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25'

Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och vi- deogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd- ningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sänd- ning från en satellit ifast trafik el- ler om sändningen är en egensänd- ning som också sker till bostäder med stöd av tilLstånd enligt 5 5 and- ra stycket radiolagen (1966:755) el- ler i enlighet med bestämmelserna i lagen ( I 985.677) om lokala kabel- sändningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in- te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ- ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och vi- deogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd- ningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller an- nars av en rundradiosändning eller om sändningen är en egensänd- ning i enlighet med bestämmelser- na i lagen () 991.000) om kabel- sändningar till allmänheten,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in- te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ- ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse 1991zl48.

Bilaga 1

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 5 lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLsel Föreslagen lydelse

5 kap. 7 5

[ närradiolagen (1982z459) finns 1 närradiolagen (l982z459) och i ytterligare bestämmelser om skyl- lagen (I991:000) om kabeLsänd- dighet att tillhandahålla inspel- ningar till allmänheten finns ytterli- ningar av radioprogram. gare bestämmelser om skyldighet

att tillhandahålla inspelningar av radioprogram.

[ lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter av ljud- och bildupp- tagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upp- tagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Lydelse enligt prop. 1990/91:179.

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds 1991:42) Ny kabellagstiftning om kabelsändningar

1 Remissinstanser

Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern (JK), hovrätten för Ned- re Norrland, kammarrätten i Stockholm, televerket, kabelnämnden, tal- tidningsnämnden, Sveriges Radio AB, Svenska kabel-TV—föreningen, Kabelvision KB, Stockholms Stjärnkabel Nät AB, HSB:s riksförbund ek.för., Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastig- hetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges industriförbund har inkommit med en gemensam skrivelse. Även LA communications AB har inkommit med en skrivelse.

2 Allmänt

Flera remissinstanser avstyrker förslaget (televerket, Svenska kabel-TV- föreningen, Kabelvision KB, Stockholms Stjärnkabel Nät AB, SABO och LA communications AB) och föreslår att den nuvarande lagstiftningen upphävs utan att annan sätts i dess ställe. Kritiken gäller främst förbudet mot reklam i egensändning och skyldigheten för nätinnehavare att dis- tribuera rundradiosändningar samt att bereda utrymme för ett lokalt ka- belsändarföretag. Även kammarrätten [ Stockholm och SAF/industriförbundet är kritiska inom i huvudsak samma områden utan att uttryckligen avstyrka förslaget.

Övriga remissinstanser har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Flera remissinstanser, bland dem sådana som annars är kritiska mot för- slaget, uttrycker sin tillfredsställelse över att ett antal tidigare regler ut- mönstras i förslaget.

Televerket anför: "Det aktuella betänkandet har framkommit för att anpassa kabellag— stiftningen till den nya yttrandefrihetsgrundlagen, som avses träda i kraft 920101. Den nu föreslagna lagen om kabelsändningar kan inte innebära något annat än att göra ingrepp i nätägarens äganderätt. Den fyller en- ligt vår mening knappast det syfte som finns angivet i betänkande, näm- ligen att vara en temporär lösning av lagstiftningsfrågan till dess att be- slut i sedvanlig ordning har fattats med anledning av ett förslag av radio- lagsutredningen. Den nuvarande kabellagstiftningen har av Kabelnämn- den satts ur kraft och någon tillståndsplikt ur lagens mening finns inte idag. Televerket har som kabeloperatör visat att verksamheten inte på- verkats av detta förhållande. Det finns i betänkandet vidare inga vägan- de skäl varför lagstiftningen om kabelsändingar är nödvändig ur yttran- defrihetssynpunkt.”

Kammarrätten i Stockholm anför: "Yttrandefrihetsgrundlagen bygger på inställningen att en så vid- sträckt yttrande- och int'ormationsfrihet som möjligt skall råda. Den till— försäkrar således varje svensk medborgare rätt att i ljudradio, television m.m. offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. Aven det aktuella temporära förslaget till lag om kahelsändningar till allmänheten förutsätts utgå från

samma princip inom hela medieområdet kabelsändningar (Prop. 1990/91:64 s. 30). Kammarrätten har redan i yt ttrande över betänkande Via Satellit och Kabel (SOU 1984: 65_) ställt sig positiv till att denna fri- het, som utgör ett väsentligt inslag i det demokratiska systemet, ges så stort utrymmed som möjligt - även i praktiken. Domstolen har ingen an— nan meningid a.g

Med beaktande av den nyss nämnda grundinställningen om största möjliga frihet och lagstiftningens provisoriska karaktär bor endast sådan reglering införas, som redan före radiolagutredningens förslag till per- manenta bestämmelser framstår som nödvandig.”

Kabelnämnden yttrar: ”Nämnden konstaterar att föreliggande lagsförslag endast utgör en temporär lösning av regleringen av trådsändningarna. Under förutsätt- ning att den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen efter ett andra riks- dagsbeslut under hösten 1991 träder i kraft den 1 januari 1992 kan nu- varande kabellagstiftning inte kvarstå. Systemet med tillstånd till satellit- sändning i kabelnät och tillstånd till programverksamhet i kabelnät är inte förenligt med den nya grundlagens princip om fri etablering av ka- belnät och envars rätt att sända radioprogram | tråd.

Nämnden har inte några invändningar mot lagförslagets begränsade syfte att i den temporära regleringen enbart göra en anpassning av be- stämmelserna till den nya grundlagens krav. Den mest påtagliga konse- kvensen härav blir att det under en tid inte kommer att finnas några lagregler avseende satellitsändningarnas innehåll. Sådana regler skall emellertid ingå i radiolagsutredningens (U 1985: 5) förslag till den lagre- form som enligt utredningens tilläggsdirektiv (dir. 1989: 21) erfordras för att Sverige skall kunna biträda Europarådets konvention om gränsöver- skridande television.

Svenska kabel-TV-föreningen anför: ”Såväl den grundlagsfästa yttrandefriheten som äganderätten fordrar att starka och välgrundade skäl finnes för en lagreglering. 1 det aktuella betänkandet föreslås fortsatt reglering av vissa lokala kabelsändningar som innebär myndighetskontroll via kabelnämnden och ingrepp i de enskilda kabelnätägarnas äganderätt. Enligt vår mening ges | betänkan- det inga vägande skäl för varför lagstiftning skulle vara nödvändig ur yt- trandefrihetssynpunkt."

3 Reklamförbudet

Svenska Kabel-TV-föreningen med vilken Kabelvision KB instämmer, anför att en önskan att bevara status quo i frågan inte är ett tillräckligt skäl för lagstiftning om reklamförbud. Kammarrätten i Stockholm och AB Stockholms stjärnkabelnät anför liknande ståndpunkter. Kammarrät— ten anför att frågan om förbud mot reklam i egensändningar med tanke på en skärpt framtida konkurrenslagstiftning noga bör utredas ur ett cu- ropeiskt perspektiv innan ett nytt förbud införs. SAF/industrtförbundet hävdar att ett generellt reklamförbud strider mot yttrandefrihetslagstift- ningen och mot artikel 10 i den europeiska konventionen angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. De åberopar att det enligt regeringsformen krävs särskilt viktiga skäl för att begränsa yttrandefriheten. Vidare betonas vikten ur konkurrenssynpunkt av att företagen fritt kan välja mellan olika medier vid placering av sina an- nonser.

Bilaga 2

4 Skyldigheten att distribuera rundradiosändningar

Televerket anser det motiverat att Sveriges Radio-koncernens program fortfarande omfattas av den s.k must carry-skyldigheten under förutsätt- ning att finansieringen sker på nuvarande sätt genom mottagaravgifter som betalas av alla som innehar mottagare här i landet, men kan inte acceptera att sändningar, som på något sätt finansieras med reklam, sponsring eller annan kommersiellt anknuten grund, omfattas av skyl- digheten. Också Kabelvision KB har invändningar mot att skyldigheten omfattar distribution av den föreslagna nya markkanalen. Bolaget anför: ”Redan det nuvarande förhållandet innebär att många fastighetsägare måste lägga ned avsevärda kostnader för att renovera sina fastighetsnåt, eftersom dessa äldre nät inte har kapacitet att överföra fler än 5-7 pro- gramkanaler. Den föreslagna utvidgningen av must carry-skyldigheten skulle innebära att endast en eller högst två kanaler skulle återstå för det vanliga satellitutbudet.

I sitt yttrande över Radiolagsutredningens delbetänkande, DsU l987:2 anförde kabelnämnden att en utvidgning av must carry- skyldig- heten för, då aktuella, 'l'ele-X skulle innebara att endast en eller två ka- naler skulle återstå för det vanliga satellitutbudet varför fastighetsägare i sådana fall skulle ha starka ekonomiska motiv att välja lösningar med mindre kabelnät, som ej skulle omfattas av lagstiftningen. Detta skulle innebära att endast någon enstaka kanal skulle stå till buds för det vanli- ga satellitutbudet, vilket i sin tur skulle innebära en stark be ränsning av valfriheten för de boende. Kabelnämndens slutsats var där or att det var felaktigt att utvidga must carry- skyldigheten.”

Bolaget anser också att den nya kanalen genom förslaget får en sär- ställning som strider mot grundläggande konkurrensrättsli principer. Svenska kabel-TV-föreningen, Stockholms Stjärnkabel ät AB och SAF/industriförbundet anser att lagstiftningen är obehövlig då kabel-TV— företagen redan i dag tillgodoser lagens syften. Vidare ifrågasätts det rim- liga i att ett reklamfinansierat företag, den framtida tredje markbaserade TV-kanalen, ges en absolut rätt att bli befordrade i kabelnätet. Stock— holms Stjärnkabelnät AB ifrågasätter vidare om den föreslagna in- skränkningen i kabeloperatörernas äganderätt inte berättigar dem till er- sättning och anför att en eventuell framtida lagstiftning måste ta upp också ersättningsfrågan. SAF/industriförbundet hävdar att lagförslaget strider mot 2 kap. 18 & re eringsformen.

Sveriges Radio framhaller betydelsen av att de tekniska kraven på nätinnehavarna läggs på en hög nivå.

"1 dag uttrycks skyldigheten med orden ”på ett tillfredsställande sätt,. Det finns anledning ifrågasätta om det uttrycket ger utrymme för de te- kniska krav som det allmänna rimligen bör ställa på nätägarna."

Även kabelnämnden pekar på bestämmelsens betydelse men tycks finna uttryckssättet godtagbart. Nämnden uttrycker också sin tillfreds- stållelse över att regeln om dispens från skyldigheten getts en allmän ut- formning.

Flera remissinstanser, bl.a Svenska kabel-TV-föreningen anser att det är en förutsättning för skyldigheten att de upphovsrättsliga frågorna är reglerade. Föreningen anser att det är en absolut förutsättning att lagstif- taren genom lag garanterar kabeloperatörerna att de inte drabbas av upphovsrättsliga krav om de distribuerar programmen. Samma stånd- punkt har Stockholms Stjärnkabel Nät AB. Även SAF/industriförbundet och LA communications AB pekar på samma upphovsrättsliga pro— blem.

Bilaga 2

5 Lokala kabelsändarföretag

Svenska kabel-TV-föreningen och Stockholms Stjärnkabel Nät AB anser att samma invändning som anförts mot skyldigheten att distribuera rundradiosändningar kan riktas mot skyldigheten att bereda utrymme för en lokal kanal. Föreningen anser vidare att det är viktigt att i detta sammanhang upprätthålla en distinktion mellan kommersiella och ideella lokala program. Stockholms Stjärnkabel Nät AB anför dessutom:

”Varken i nu gällande lagstiftning eller i det framlagda lagförslaget finns någon antydan av vad som väntas av den tvångsupplåtna lokalka- nalen. Skall den vara en public access— kanal, som tillgodoser allmänhe- tens behov av yttrandefrihet? Det kan inte accepteras att en kanal expro- prieras utan att det sker genom domstolsprövning och efter i lag nog- grannt angivna kriterier. Lokalkanalfrågan förtjänar att bli bättre belyst och mer ingående behandlad än vad som sker | det framlagda betänkan- det. ”

Televerket anser att någon skyldighet att tillhandahålla kanal för lo- kala egensändningar inte bör föreligga om verksamheten bedrivs på kommersiellt anknuten grund eller finansieras genom spel. Kammarrät- ten i StOckholm ifrågasätter också kravet att nätinnehavaren kostnadsfritt skall tillhandahålla en kanal och anför:

”De argument som anges i promemorian för en sådan skyldighet är endast att det i grundlagsärendet (prop. 1990/91:64 s. 86) uttalats att det knappast föreligger"någon anledning att inte behålla den ordning som råder nu" och att detta enligt promemorian (s. 53)' gör det svårt att un- derlåta den avsedda lagstiftningen utan att kunna göra sannolikt, att en sådan underlåtelse - i motsats till vad som antogs i grundlagsärendet - sa- knar betydelse för gundlagens väsentliga syfte, nämligen att vidga yttran- defriheten."

Argumenteringen är mer än lovligt tunn. Att frågan om tillgång till en kanal skulle vara ett sätt att vidga yttrandefriheten torde dessutom vara ett tankefel. Vad saken gäller är inte att skapa ett skydd för den en- skilde mot begräsning av hans grundlagsskyddade rätt att yttra sig fritt utan ett skydd mot en stark aktörs monopolställning dvs. skydd mot konkurrensbegräsning och således främst en marknadsrättlsig fråga. Om lokala kabelsändarföretag ändå skall tillförsäkras en rätt till en kanal bör förmånen inte vara gratis. Principen om avtalsfrihet och det slopade tillståndskravet kan nämligen befaras leda till onödiga rättstvister. En mer ändamålsenlig lösning skulle vara att kabelägaren/innehavaren er- höll kostnadstäckning av de lokala kabelsändarföretagen för sin u pplå- telse av kanalen. Kabelnämnden kan fastställa taxa för upplåtelser."

SAF/industriförbundet anser att även denna föreskrift i förslaget stri- der mot regeringsformen. Kabelvision KB anser att vad bolaget anfört om brist på utrymme för distribution av en ny marksänd kanal gäller även de lokala kanalerna.

Hyresgästernas riksförbund understryker betydelsen av att lagen också i fortsättningen stadgar en skyldighet för nätinnehavare att bereda utrymme för sändningar från ett lokalt sändarföretag medbred lokal förankring.

Kabelnämnden påpekar att skyldigheten att upplåta en lokalkanal i varje kommun i den nya situationen kan innebära en större belastning än tidigare för nätinnehavarna.

"[ fortsättningen är det nämligen troligt att viss distribution av satel— litsändningar sker över större områden med en centraliserad inmatning och distributionskontroll av sändningarna. Nätinnehavaren har då för egen del inget behov av en inmatningspunkt i varje kommun. Skyldig—

Bilaga 2

heten att upplåta en kanal i varje kommun för det lokala kabelsändarfö- retagets egensändningar kan alltså kräva särskild hänsyn vid installation av kabelnät." Kabelnämnden ifrågasätter vidare om kraven på de lokala kabelsändarföretagen fått en ändamålsenlig utformning och det lämpliga i möjligheten att tidsfördela en kanal mellan olika kabelsändarföretag.

6 Lagens omfattning

Televerket anser att lagstiftningen skall omfatta alla som bedriver kabel- sändningar, dvs. även de operatörer vars nät understiger 100 hushåll samt de som som endast vidaresänder marksända program. Även Hyres- gästernas riksförbund ifrågasätter varför lagen bara skall gälla sändningar som når fler än 100 bostäder. LA communications AB anser att om det skall finnas någon gräns överhuvudtaget bör denna överensstämma med vad som tillämpas i copyrightsammanhang, nämligen 25 bostäder.

JK föreslår att det i lagen införs ett undantag från yttrandefrihets- grundlagens regler för sändningar som når färre än 100 bostäder. JK an— för:

”1 den lagstiftning som äller nu finns inte nå on särskild ansvari - hetsreglering beträffande tr dsändningar som når arre bostäder än 10 . Varken radioansvarighetslagen (1966:756) eller lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar är t|llämplig i sådana fall. Enligt det vilande för- slaget till yttrandefrihetsgrundlag blir emellertid sådana sändningar i princip att anse som radioprogram i grundlagens mening och faller un- der den särskilda ansvarighetsregleringen i grundlagen.

1 1 kap. 6 & tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen medges emeller- tid att det genom lag föreskrivs om undantag från grundlagen i fråga om radioprogram som sänds genom träd men inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet (jämför prop. 1990/91:64 s. 110). De förslag som läggs fram i promemorian är så utformade att de inte skall ändra den nu gällande ordningen mer än vad som följer av att yttrandefrihetsgrundla- gen kommer till. Det skulle stämma bäst överens med denna princip om den nya lagen om kabelsändningar till allmänheten undantog sänd- ningar som ej når 100 bostäder från yttrandefrihetsgrundlagens t|llämp- ningsområde. En eventuell ändring av den ordning som gäller nu i detta avseende bör knappast ske utan sådana mera ingående övervägande som kan göras i samband med ett förslag om en mera varaktig ny reglering av tradsändningarna."

7 Ingripanden

Kabelnämnden finner det nödvändigt att reglerna om vitesförelågganden omfattar även ombildningar av juridiska personer i syfte att kringå före- läggandena. Nämnden framhåller också vikten av att kanalupplåtelser dokumenteras på ett klart och tydligt sätt.

"Det kan inte godtas att en nätinnehavare i ett reklamärende fredar sig enbart genom att göra gällande att någon, till vilken han upplåtit en kanal är ansvarig för den påstådda överträdelsen. I sådant fall bör efter mönster av principerna inom yttrandefrihetslagstiftningen gälla att nät- innehavaren i sista hand, om ansvarsförhållandena inte kan klarläggas, får ta ansvaret för en överträdelse.”

SAF/industriförbundet anser inte att det bör finnas möjlighet att för- bjuda fortsatt sändning.

Bilaga 2

8 Övrigt Kabelnämnden efterlyser en samlad beskrivning av dess tillsynsuppgifter. Nämnden anser också att dess befogenheter i fråga om att begära in uppgifter, t.ex vid en ifrågasatt överträdelse av sponsringsförbudet, tyd- ligt bör anges i lagtext.

De lokala kabelsändarföretag som nu har tillstånd bör enligt kabel- nämnden istället anses ha de rättigheter som föreslås i promemorian. Nämnden föreslår en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

”De tillstånd till egensändningar som kabelnämnden har lämnat lo- kala kabelsändarföreta med stöd av S 5 andra stycket och 7 5 andra stycket lagen (l985:677 om lokala kabelsändningar skall anses avse för- ordnande som lokalt kabelsändarföretag och ha den giltighetstid som anges i besluten."

Taltidningsnämnden förklarar att den inte har några invändningar mot förslaget att kravet på tillstånd för trådsändning av radiotidningar slopas. Nämnden påpekar dock att statligt stöd till radio- och kassettid- ningar även i fortsättningen bör utgå efter en prövning av taltidnings- nämnden. Nämnden väcker också frågan efter vilka grunder kammar- rätten vid ett överklagande skall behandla en konkurrenssituation när sändningsutrymmet är begränsat.

Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till

Lag om kabelsändningar till allmänheten Inledande föreskrifter

l 5 I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter för innehavare av kabelnät där såda- na sändningar bedrivs. Lagen gäller dock inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 5 radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna.

2 & 1 lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med

kabelnät: anläggning för kabelsändningar, kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram,

vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sänd- ning,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

3 & Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för sådana egensändningar i träd av radioprogram som når högst 100 bostäder. Reg- lerna i 1 kap. 2 och 3 55 yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även för sådana sändningar.

4 5 För prövning av vissa frågor om kabelsändningar skall det finnas en ' för hela landet gemensam kabelnämnd.

Nätinnehavarens skyldigheter

5 '9' Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att

1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av S & radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i _ området, och

2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kom- mun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionspro- gram från ett eller flera av kabelnämnden utsedda företag (lokala kabel- sändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får kabelnämnden medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket.

Bilaga 3

Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m.m.

6 5 Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.

Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Kabelnämndens förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 5 5 första stycket 2 skall avse högst tre år.

Reklam m.m.

7 5 Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning

1. visa reklam, eller

2. mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kom- mersiellt intresse.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket får

1. annonser och liknande meddelanden sändas i sökbar text-TV, och

2. annonsmaterial sändas i radiotidningar enligt lagen (1981:508) om radiotidningar på de villkor som föreskrivs i 4 & samma lag.

Om ett program helt eller delvis har bekostats av annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i bör- jan och i slutet av programmet.

Ingripanden m.m.

8 & På talan av justitiekanslern får domstol meddela den som bedriver sändningsverksamhet förbud mot egensändning

1. om det vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skild— ringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt,

2. om det vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar, eller

3. om det vid upprepade tillfällen har visats program varigenom nå— gon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt el- ler etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Ett sändningsförbud får meddelas endast om det med hänsyn till gär- ningarnas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt.

Ett sändningsförbud skall gälla under högst ett år från det domen vin- ner laga kraft. Domstolen får förordna att en dom om sändningsförbud skall gälla även om den överklagas.

Bilaga 3

9 5 Ett sändningsförbud som överträds får på talan av justitiekanslern förlängas med högst ett år. Sker flera förlängningar, får den sammanlag- da tiden för förlängning inte vara mer än ett år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.

Om den som är underkastad ett sändningsförbud får ett nytt förbud, skall rätten upphäva det tidigare meddelade förbudet.

10 & Domstolen skall översända en kopia av en dom som innehåller ett sändningsförbud enligt 8 5 eller en förlängning enligt 9 5 till kabel- nämnden; Översändandet skall ske sedan domen vunnit laga kraft, eller, beträffande dom som skall gälla även om den överklagas, samma dag.

11 (5 Den som överträder ett sändningsförbud skall dömas till böter el- ler fängelse i högst ett år.

12 5 I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud enligt 8 5 och om förlängning av sådant förbud enligt 9 5 skall bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 & yttrandefrihetsgrundlagen och lagen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- frihetsgrundlagens områden tillämpas.

Om justitiekanslerns talan om sändningsförbud eller förlängning av sådant förbud bifalls, skall motparten ersätta kostnader som enligt råt- tens beslut har utgått av allmänna medel endast om det finns särskilda skäl.

13 & Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 5 5 första stycket eller mot 7 5 att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vi- te.

Övriga bestämmelser

14 & Kabelnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

15 5 [)en som bedriver egensändningar skall på uppmaning av kabel- nämnden lämna nämnden sådana inspelningar som avses i 5 kap. 3 & la- gen (1991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran- defrihetsgrundlagens områden. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.

16 lj Kabelnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- marrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (l985:677) om lokala kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar skall upphöra att gälla.

De tillstånd till egensändningar som kabelnämnden har lämnat lokala kabelsändarföretag med stöd av 5 5 2 och 7 5 andra stycket lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar skall anses avse förordnande som lokalt kabelsändareföretag enligt denna lag och ha den giltighetstid som anges i besluten.

Bilaga 3

2 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5, Sa, (1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

55

6, 17—19 och 22 55 radiolagen

Föreslagen lydelse

För rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs tillstånd av regeringen.

För rätt att här i landet sända ra- dioprogram i trådsändning krävs tilLstånd av regeringen, om sänd- ningen sker till bostäder och när fler än 100 bostäder.

Tillstånd ges för viss tid. Varje innehavare av tillstånd en- ligt första eller andra stycket (pro— gramföretag) avgör ensam vad som skall förekomma i en sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Härvid skall pro- gramföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 55 samt 17 5 andra stycket. I fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8-15 55.

Tillstånd ges för viss tid. Varje tillståndshavare (program- företag) avgör ensam vad som skall förekomma i de sändningar som anordnas med stöd av tillståndet. Härvid skall programföretaget iaktta föreskrifterna i 6 och 7 59” samt 17 5 andra stycket. i fråga om vad som sänds under annonstid i televisionen skall programföretaget också iaktta föreskrifterna i 8—15

55.

Saä

Radioprogram i rundradiosänd- ning som har tagits emot i cen- tralantennanläggning får utan sär— skilt tilLstånd sändas vidare till mot- tagare inom fastighet som är anslu— ten till anläggningen.

' lagen omtryckt l991:10f)6.

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om rätt att sända ljudradioprogram i vissa lokala rundradiosändning- ar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om rätt att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att sända radioprogram i lokala trådsändningar till bostäder finns särskilda föreskrifter i lagen (l985:677) om lokala kabelsänd- ningar.

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrif- ter i lagen (1981:508) om radio- tidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

6 &

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 lj första eller andra stycket skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljuddradion och televisionen.

Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 5 skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrande- frihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Program- företaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.

Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickcts grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds under annonstid i televisionen eller annonser och liknande meddelan- den i sökbar text—TV.

175

Radionämnden övervakar ge- nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 äförsta eller artd- ra stycket utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan rege— ringen och företaget.

Radionämnden övervakar ge- nom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 & utövas i enlig- het med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Bilaga 3

Nu varande lydelse Föreslagen" lydelse

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programföreta- get, skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vil- ket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verk- samhet.

185

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 10 5 första stycket radioansvarighetslagen (1966:756). Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan upp- maning, får nämnden förelägga vi- te.

Ett programföretag skall på upp- maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 5 lagen (] 991.'00) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran- defrihetsgrundlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig ef- ter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.

19 & Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej hel- ler förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäl- ler i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så- dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd- ning av en rundradiosändning el- ler av en sändning från en satellit i fast trafik eller

2. sändningen år en egensänd- ning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt 5 5 and- ra stycket eller i enlighet med be— stämmelserna i lagen (l985:677) om lokala kabelsändningar.

Med vidaresändning och egen- sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller of- fentlig tillställning gäller dock så— dant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresänd— ning av en sändning från en satel- lit eller annars av en rundradio- sändning eller

2. sändningen är en egensänd- ning i enlighet med bestämmelser- na i lagen (I991:000) om kabel- sändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egen- sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabel- sändningar till allmänheten.

Bilaga 3

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands- granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige el- ler del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets för-

svar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som av- ses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om gransk- ning och kontroll av filmer och videogram.

I fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringsla- gen (l975:l418), lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark- nadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av (198821604).

tobaksvaror och produktsäkerhetslagen

225

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmäl- ningsskyldighet som avses i 20 5 första eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar ofullständigt eller orik— tig uppgift i anmälan som avses i 20 5 första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro- nor, dömes den som bryter mot fö- reskrifterna i 3 6 andra stycket el- ler 3 a 5 första eller andra stycket. Detsamma gäller den som vid full- görande av ersättningsskyldighet som avses i 20 & tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om ej går- ningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmäl- ningsskyldighet som avses i 20 5 första eller andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar ofullständigt eller orik- tig uppgift i anmälan som avses i 20 5 första eller andra stycket, om ej gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

Till penningböter döms den som bryter mot föreskrifterna i 3 5 andra stycket eller 3 a 5 första el- ler andra stycket. Detsamma gäller den som vid fullgörande av ersätt- ningsskyldighet som avses i 20 å tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Genom lagen upphävs la- gen (1991:294) om ändring i radiolagen (1966:755).

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

Prop. 1991/92:53 Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:508) om radiotidningarI dels att 2 och 7 55 skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 5, av följande lydel—

se,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 252

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning eller i trådsänd- ning som når fler än 100 bostäder utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.

Med rundradiosändning och trådsändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

Radiotidningar får inte sändas i rundradiosändning utan tillstånd av taltidningsnämnden.

Med rundradiosändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

I lagen (I991:000) om kabelsänd- ningar till allmänheten finns be- stämmelser om trådsändningar av radiotidningar som når fler än 100 bostäder.

753

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som

Ett tillstånd att sända en radio- tidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 &. Ett sådant beslut medde- las av taltidningsnämnden.

avses i 5 5.

Beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos kammarrätten, om beslutet meddelas av en annan myndighet än regeringen.

95

Beslut om tilLstånd enligt 2 5 och om återkallelse av tillstånd enligt 76 får överklagas hos kammarrät- ten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1983z495. ? Senaste lydelse 19%:1214. 3 Senaste lydelse 1988z580.

Bilaga 3

"*.4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 487) 'Om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. -:

Härigenom föreskrivs att- 11 5 lagen (1978:487) om .plikteitemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall haföljande lydelse.

Nuvarande lydelse 'Föreslagen lydelse

11 9!

I fråga om ljudradio- och televi- sionsprogram, som avses i I Såra- dioansvarighetslagen ( I 966: 75 6 ) , skall programföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktex- emplar i form av en sådan upptag- ning som programföretaget skall göra enligt 10 5 första stycket nämnda lag. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

I fråga om ljudradio- och televi- sionsprogram, som svenskt pro- gramföretag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 6 radiolagen (1966:755) eller som genom satellit- sändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag, skall pro- gramföretaget till arkivet för ljud och bild lämna ett pliktexemplar i form av en sådan upptagning som programföretaget skall göra enligt 5 kap. 3 5 lagen ( 1991 :000) med fö- reskrifter på tryckfrihetsförordning- ens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldig- het att bevara upptagningen upp- hörde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse l991:l44.

Bilaga 3

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

251

Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och vi— deogram som -

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd- ningen är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit ifast tra- fik eller om sändningen är en egensändning som också sker till bostäder med stöd av tilLstånd enligt 5 5 andra stycket radiolagen(1966:755) eller i enlighet med be- stämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in- te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ- ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Från granskningsplikt _ enligt denna lag undantas filmer och vi- deogram som

1. sänds i radiosändning,

2. sänds i trådsändning om sänd- ningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller an- nars av en rundradiosändning eller om sändningen är en egensänd- ning i enlighet med bestämmelser- na i lagen (I991:000) om kabel- sändningar till allmänheten,

3. utgör reklam för vara eller tjänst,

4. visas vid varumässa, utställ- ning eller sportevenemang, om in- te själva visningen utgör en allmän sammankomst,

5. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ- ningsverksamhet och är en doku- mentär framställning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse l991:l48.

Bilaga 3

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1

991:000) med föreskrifter

på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets- grundlagens områden

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 7 5 lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse'

Föreslagen lydelse

5 kap.

75

I närradiolagen (1982z459) finns ytterligare bestämmelser om skyl- dighet att tillhandahålla inspel- ningar av radioprogram.

I närradiolagen (1982:459) och i "lagen (I991:000) om kabelsänd-

ningar till allmänheten finns ytterli- gare bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla inspelningar av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter av ljud- och bildupp- tagningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upp- tagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

' Lydelse enligt prop. 1990/91:179.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-09-19 _

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans— Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämtat lagrådets yttrande över förslag till lag om kabelsändningar till-allmänhe- ten, m.m.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger Lindberg. .

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: I lagrådsremissen framläggs förslag till lagändringar som är betingade av yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt remissen syftar inte förslaget till att ändra rättsläget i vidare mån än som ansetts behövligt med hänsyn till den nya grundlagen. Därtill åsyftas en anpassning till inträffad teknisk utveckling. Det antas att den nu föreslagna lagstiftningen under riksmö- tet 1992/93 kan komma att följas av förslag till en mer varaktig reglering i anledning av de förslag från radiolagsutredningen som väntas bli an- givna redan innevarande år. Med hänsyn till det anförda har lagrådets granskning haft en juridisk-teknisk inriktning. Det materiella innehållet i lagförslagen har inte underkutats en detaljerad granskning, t. ex. från behovs- och ändamålssynpunkter.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Innehållsförteckning- — '

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... Propositionens lagförslag ....... - ......... - ...... . . . .- ..... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 november 1991 Proposition med förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar

m.m.

] Inledning ............................... . 2 Bakgrund .....................

2.1 Satellitsändningarnas utveckling ................

2.2 Utbyggnaden av kabelnät -. . . ........... ' ..... 2.3 Lagstiftningen om lokala kabelsändningar ..... '. . . 2.4 Gemensamma europeiska regler ....... - ......... 2.5 Satelliternas utveckling har ”delvis satt kabellagen ur kraft .................... ......... 2.6 Den nya yttrandefrihetsgrundlagen .............. 2.6.1 Allmänt .................................. 2.6.2 Vilka radioprogram som omfattas av yttrandefrihets- grundlagens ansvarighetssystem . . . . . . d'.: ........ 2.6.3 Reklam och annan kommersiell verksamhet i'radio- program är endast delvis yttrandefrihetsrättsligt skyddade ................................. 2.6.4 Möjlighet till ingripanden .................... 2.6.5 Följdlagstiftning ............................ 3 Allmän motivering ............................... 3.1 Allmänt .................................. 3.2 Vissa regler som bör försvinna till följd av de nya grunderna för lagstiftningen ................... 3.2.1 Utlännings rätt att bedriva sändningar ........... 3.2.2 Begränsning av sändningsområdet .............. 3.2.3 Sammankoppling av olika kabelnät ............. 3.2.4 Regler om kanalblandning m.m. ............... 3.2.5 Förbud mot vidaresändning av satellitsändningar . . . 3.2.6 Regler om avgifter .......................... 3.3 Den nya lagstiftningen ....................... 3.3.1 Uppläggning och räckvidd .................... 3.3.2 Små nät undantas från yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde ......................... 3.3.3 Skyldighet för nätinnehavare att sörja för tillgång till vissa rundradiosändningar .................... 3.3.4 Skyldighet för nätinnehavare att tillhandahålla utrymme för en lokal kanal ................... 3.3.5 Ingripande mot egensändningar då dessa inriktas mot våldsskildringar, pornografi eller hets mot folkgrupp 3.3.6 Reklam och sponsring i egensändningar ..........

1

3-_..

16-

16 18 18

20-—

22 22

24 24

35

42 45 -l6'..

x)

3"'3.'-3.7 Kravet i kabellagen på tillstånd för trådsändningar

m.m .................................... 3.3.8 Kravet på tillstånd att sända radiotidningar i tråd- - sändning- ................ - .................

3.3.9 överklagande av beslut om tillstånd till trådlös sändning av radiotidningar ...-..-.. . . . . . _ .-. Upprättade lagförslag ............................. Specialmotivering . . . .. .......... -. . . . ." ............ 5.1 Förslaget'till lag om kabelsändningar till allmänheten 5.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755) 5.3 Förslaget till lag om ändring [ lagen (1981. 508) om radiotidningar ............................. 5.4 Förslaget till lag om ändring I lagen (l978z487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar ................. '. .- ..... 5.5 Förslaget till lag om ändringi lagen (1990: 886) om granskning och kontroll av filmer och videogram ............. 5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (I991:000) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden ............ Hemställan .................................... Beslut ............... '. . .- ......................

Bilaga 1 lagförslaget i promemorian Ds 1991:42 Ny lagstiftning

om kabelsänd ningar ...........................

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över promemorian

(Ds 1991:42) Ny kabellagstiftning om kabelsändningar .

Bilaga 3 lagrådsremissens lagförslag ..................... Bilaga 4 Lagrådet ....................................

50 50 51 53 54 54 61

63 64 64

64 65 66

67

'78

84 95