Prop. 1984/85:212

om ändring i luftfartslagen (1957:297), m.m.

Prop. 1984/85z212 Regeringens proposition 1984/85: 212

om ändring i luftfartslagen (1957: 297), m. m.; beslutad den 30 maj 1985.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits tipp i bifogade utdrag, av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pa regeringens vägnar SVAN'IE LUNDKVlS'l"

("L.-3 RT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

] propositionen föreslås ändringar i luftfartslagen(1957: 297). Ändring- arna innebär till stora delar en språklig och redaktionell överarbetning av lagen. Därutöver tas också upp vissa frågor av saklig innebörd. En av dessa är regleringen av vad som skall gälla beträffande luftvärdighet m.m. vid internationell uthyrning av luftfartyg. En annan fråga berör lagens tillämpning pä luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisa- tion. Grundläggande hestämmelser om erhållande oeh återkallelse av luft- fartseertilikat och elevtillständ föresläs bli upptagna i lag. Återkallelse skall alltid ske för certifikatets eller tillståndets återstående giltighetstid. Prövningen av frågor om återkallelse av certifikat och elevtillständ och om varning llyttas över frän luftfartsverket till länsrätt. Det allmännas talan i dessa mål skall föras av luftfartsverket.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelart lagrådsremissen (s. 72). lagra— dets yttrande (s. 179) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 191").

För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

l Riksdagen 1984/85. I sum/. Nr 212

Prop. 1984/85: 212

IJ

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957: 297)' dels att 2 kap. 6. 7 och 13915. 6 kap. 10% och 13 kap. 7—13sä skall upphöra att gälla.

(l('l.f att rubriken närmast före 6 kap. 10% skall utgå. dels att nuvarande 1 kap. Så skall betecknas I kap. as och ha nedan angivna lydelse.

dels att nuvarande 3 kap. 1()as' skall betecknas 3 kap. 1 1 s och ha nedan angivna lydelse.

dels att 1 kap. t—4ss. 2 kap. 1. 3—5. 9—12 och lil—16%. 3 kap. 1— toss. 4 kap. 1—955. 5 kap. 1—4 och 5—11 ss. 6 kap. l—9 och 11—1655. 7 kap.. 8 kap. l-—4 och 5—955. 9—12 kap.. 13 kap. 1—6 så, 14 kap. 1—455 samt 15 kap.. rubrikerna till första och andra avdelningen. rubrikerna till 2—7. 9— 11 samt 13 och 14 kap.. rubrikerna närmast före 2 kap. 1. 12 och 16 st. 6 kap. 4 och 9 så samt 9 kap. 3. 12. 17. 31 och 37 ss skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser. 1 kap. 5—7 så. 2 kap. llas. 4 kap. It)—28%. 5 kap. 4215. 8 kap. 421 och 4bäs' och 14 kap. Så samt närmast före 6 kap. 8 och 11 så samt 13 kap. 1 och 6.5.5? nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse FÖRSTA AVDELNINGEN Om civil luftfart Civil luftfart » ! KAP.

Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum allenast med de inskränkningar och bara på de villkor. som följer av under de villkor. som följa av den- denna lag. av bestämmelser som na lag och med stöd därav medde- har meddelats med stöd av denna lade _f't'ireskrt'fter eller som eljest lag eller av andra lagar eller för- stadgas i lag ellerj't'irfattning. ordningar.

3 & Luftfart må ej äga rum med and- Luftfartfär äga rum med svenska ra luftfartyg än sådana som hava luftfartyg. Med luftfartyg som hur svensk nationalitet eller nationali- nationalitet [ en annan statfår luft-

' Lagen omtryckt 1979:643.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

tel i_/i'ämmande stat. med vilken slutits överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt omräde.

När särskilda skäl äro därtill. äger regeringen eller. eller rege— ringens bemyndigande. lttlllitrts- verket tnedgiva att luftfart mä äga rum utan hinder av vad ijörstu st_vt'ket sägs. sä oek bestämma vill- koren dätjli'ir.

Za.

Luft/art mä ej inom svenskt om— räde äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga. äger regeringen eller. efter rege- ringens bentvndigande. luft/"arts— verket medgiva lujiji'trt utan hinder av vad som sägs ift'irsta stycket så (N'/x' bestämma villkoren därför.

Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ord- ning (n'/t säker/tet inskränka eller _li'trbjudtt luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndi— gande md ot'k lll/i/artsverket av hänsyn till allmän ordning och sä- kerhet inskränka elle/"för högst två veckor./i'irbjttda luflfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållan- den eller dä eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver det äger regeringen tillfälligt inskränka eller jörbiudtt luftfart inom hela riket.

Denna lag skall. där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende ä svenskt luftfartyg lända till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket. såvitt det är för- enligt mcd lag ifrt't'mmande stat som efter överenskommelse eller eljest är tillämplig.

["tit'reslugen lydelse

jitrt äga rum endast om det har

träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt omrade.

Om det _linns särskilda skäl _l'är regeringen eller den myndighet re- geringen lu'stäntmer medge att luft- fart äger rum även med andra Iu_/i- jitrtyg oelt bestämma pa vilka vill- kor detta ftir ske.

&

Luft/artvg _fitr inte inom svenskt omräde _li'unl/"t'irus med överljuds- fart.

(')tn det_/inns synnerliga skäl.]är regeringen eller den myndighet re— geringen ln'stämmer medge undan- tag _lrön förbudet. I samband där- med för anges på vilka villkor ltt/i- j'arten jär äga rum.

Regeringen eller den myndig/tet regeringen heslt'immerjät' av mili— tära skäl _fl'ireskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inorn viss del av riket. Sådana_li'ireskrlf— Ierjär också meddelas av regering- en eller den myndighet regeringen ln'slämnter. om det behövs av hän— syn till allmän ordning och säkerhet eller till natur— eller miljövård. Fä- t'eskrl/tm' omji'irbud som meddelas av annan myndighet än regeringen får avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållan- den eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhetfår rege- ringen tillfälligt_li'ireskriva inskränk- ningar av eller jär/md mot luftfart inom hela riket.

När inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luft- fartyg även vid luftfart utom riket. om detta är förenligt med den_främ- mande lag som är tillämplig.

Prop. 1984/85:212 ,Nllt'lllYl/ldt' lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. ära, [im/a all lufl/arlylizel ir'ke är av .vrenxk nationalitet. tillämpliga ja'nn'a'l vid luftfart utom riket. i den mån det följer av ("ii*erenxkommels'e mcd främmande sla! eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

5.6

Om atmnxkadu gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. giiller också vid luftfart utom riket med urlänrlxka lu/l/arrvg, i den man det följer av rll'llll med andra .xlaler el- ler av allmänna rilttsgrundsatscr.

wi"

De beslammelse/' i denna lag: .wm gäller i _li'ålua mn luftfartyg _uun iir r'egixtrerade i en mutan .vtat skal/på malsrarantle sim IflläIIIPLIS [fråga unt lu/l/arlyy som iir regiu- reracle hos" en internaliunell organi— .x'arian.

() Si R('_L'(-'I'lll_L'l'll får_li'irexkrit'a att .w'l- (luna lu'xn'immelxer i denna laj: at'lt med _x'lätl av denna lag ullardade fk'irexkriflt-V' som avser .rkya'zlji'ir lir. [)erxonlig säkerhet eller ha"/ra sami Ira/ik .vkall. om detta är förenligt mord lagen i reyisfreringxxlaten, till- lämpas på utländska ltr/ifkutrg som inne/tax med nytt/"undertill av ..x'i'enxka brukare.

7 .ö Regeringen I/i'ir Izefriil/ant/e .vt'enxka lu/i/llrtyg som inne/ras med nvltianderätl av utländska brukare _fiiirexkrit'a undantag jrån sådana bestämmelser i denna lay (It'll med stöd ut' denna lag ullar- dade föreskrifter som avser skydd för liv. personlig säker/te! eller lu'il- .S'a samt tra/ik.

8.5

Om amnmkadnr gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85: 212 5 Nuvarande lydelse Fin'eslagen lydelse 2 KAP. Om registrering av luftfartyg, Registrering. nationalitet och dess nationalitet och märkning märkning Registrering Registreringen ] ;"

Över luftfartyg skall hns luftfarts- verket _li'iras register (l uft fa r— tygsregistert.

Om inskrivning av rätt till luftfar- tyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

3 s Ej mä luftfartyg. som är registre- rat i främmande stat. registreras här i riket. med mindre det t'ttfäres ur den främmande statens register.

4.5

Luftfartyg ntä icke registreras med mindre det har luftvärdighets- bevis ut'/t. i den utsträckning rege— ringen eller efter regeringens he— ntvndigande luftfartsverket jöre— skriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfärdats eller godkänts ltär i riket.

"I./-

Ansökan om registrering av luft- fartyg skall göras skriftligen av ägaren ()(li innehålla för registre— ringen nt't'diga upplysningar röran- de_lartyget. ägaren ()(/i dennes fär- värv avfartyget. Anst'ikningen skall itt/illias av utredning till styrkande av att sökanden är ägare (Irja/"tv- get (It'll att i övrigt de i2—4 Sisi upp- tagna villkuren äro uppfyllda. sd aek av handling som utntärker när. var ut'li av ventjartyget är byggt.

Luftfartsverket _lär register över tunnan-g (] u ft fa rt yg s reg i s'- te rt.

Om inskrivning av rätt till luftfar- tyg ut'/z om vissa internationella förhällanden beträffande rätt till luftfartyg finns det särskilda l?e- .t'lit'nlntelser.

Ett luftfartyg. som är registrerat i en främmande stat. får inte regi- streras i Sverige. om det inte avre- gistreras i den främmande staten.

Ett luftfartyg får registreras bara om det har luftvärdighetsbevis. Re- geringen eller den myndighet rege— ringen heslämtner_/23r_/i')reskrit'a att luftfartyg för registrering också skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdigltets- ()('lI miljövär- digltetsbevis skall vara utfärdade eller godkända i Sverige.

Ansökan om registrering av ett luftfartyg skall göras av ägaren. Till anst'ikningen. som skall vara skrift- lig. skal/jagas de upplysningar och den utredning som behövs för re- gistrering en .

Prop. 1984/851212 Nuvarande lydelse

9.5

Luftfartyg. som är intecknat. mä ej pä grurtd av ägarens begäran el- ler annan iö' s* avsedd mnständighet avföras ur registret. med mindre i ärendet _företes bevis _frän inskriv- ningsdr)maren. att intecknings- handlingen appvisats för honom santt att inteckningshavaren sattt- tyckt till åtgärden. men i registret skall göras anmärkning om vad i ärendet_f't'irekontmit.

År:/öres luftfartyg ur registret el- ler sker i registret anmärkning som i första stycket sägs. skall inskriv— ningsdomaren ofördröiligen under— rättas därtnn.

Innehaves luftfartyg pä grund av köp utan att äganderätten övergått ä imtehavaren. skola i registret an- tecknas innehavarens natmt och den rätt sorti tillkommer honom. Det åligger dent som slutit avtalet att ofi'irdröjligen göra anntälan där- om till luftfartsverkct.

Upp/äter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst två veckor till annan för att av denne nyttjas/ör egen räkning. skall på begäran av upplätaren el- ler innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Föreslagen lydelse

Om ett luftfartyg är intecknat.får det avregistreras endast om in- teckningshavaren har medgett det.

103

Om någon innebar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp met/_f't'irbeluil/ om ätertaganderätt. skall innehavet antecknas i luftfar- tygsregistret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast un- mäla det till luftfartsverket.

Om någon innebar ett registrerat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd tid eller för bestämd tid om minst två veckor. skall anteck- ning om innehavet göras i luftfar- tygsregistret om ägaren eller inne- havaren begär det.

llå

Har (i utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i2 och 3 M för registrering angivna villkoren uppfyllda. mä fartyget. i enlig/tet med bestämmelser som re- geringt-'tt meddelar. för viss tid an— tecknas i ett särskilt bihang till luft- fartygsregistret.

Om ett luftfartyg har byggts ut- omlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som finns utom- lands har övergått till en svensk ägare. fär fartyget för viss tid an- tecknas i ett bihang till luftfartygs- registret. om _förutsättningarna i 2 och 3 55.6 är uppfyllda.

I I a 59 Luft/artsverket för en förteck- ning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjatalerätt av svenska brukare ("b r a k a rfö I'- teckning).

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Nationalitet

Sedan luftfartyg införts i luftfar- tygsregistret, äger det svensk na- tionalitet.

Om införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (na- tionalitets- och registre- ringsbevis).

Luftfartyg. som antecknats i bi- hangct till luftfartygsrcgistret. äger svensk nationalitet sålänge anteck- ningen gäller.

Om anteckningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimis- tiskt nationalitcts- och registre- ringsbevis.

Föreslagen lydelse

Nationaliteten

lZå

Luftfartyg som är införda i luft- fartygsregistrct ltar svensk nationa- litet.

Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationali- tets- och registreringsbe— vis).

14.5

Luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret ltar svensk nationalitet så länge anteck- ningen gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om

anteckningen i bihangct tintcri- mistiskt nationalitets- och registreringsbevis).

155

Svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. hava svenskt na- tionalitets- och rcgistreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luft- _fart inom svenskt område hava motsvarande bevis frånfrämmande stat. med vilken slutits överens- komme/se om rätt till sådan luft- _fart.

Nytt/as luftfartyg jämlikt medgi- vande som avses t' l kap. 2? andra stycket. gäller vad regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luft/artsverketföreskriver.

Märkning

Luftfartyg. som införts i luftfar- tygsrcgistret eller antecknats i bi- hanget. skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och registrerings- ln-'teck'ttin g. M ärkena .skolafi'iras sä länge fartyget kvartstår i registret eller biltanget.

Ett svenskt luftfartyg skall lta svenskt nationalitets- och registre- ringsbevis när det används vid luft-

fart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis frän registre- ringsstaten vid luftfart svenskt område.

inont

Ont luftfartyg används på grtntd av medgivande enligt l kap. 25 andra stycket. gäller de bestämmel- ser som meddelas av regeringen cl- lcr den myndighet regeringen be- stämmer.

Märkningen

löå

Luftfartyg som är införda i luft- fartygsregistret eller antecknade i bihanget skall vara ntärkta med sina nationalitets- och registre— ringsbeteckningar.

Prop. 1984/851212

Nuvarande lydelse

Luftfartyg. som är registrerat i .l'i't'immande stat med t'ilken sla/its ."n'erensktnnmelse um ra'tl till lall- larl inum s't'enskt unt/"title. skall vid sadan luftfart vara na'irkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

N_t-njas luftfartyg I/"timlikt medgi- vande som avses i I kap. 2? andra stycket. gäller vad regeringen eller. eller regeringens bemyndigande. latt/artst'erket_ll'n'exkrit'er.

Föreslagen lydelse

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifter- na i regis"treringss'taten vid luftfart inom svenskt omrade.

()m luftfartyg används på grund av medgivande enligt l kap. :s andra stycket. giiller de bestämmel- ser som meddelas- ar regeringen el- ler den m_t'ndigltet regeringen he- stämmer".

3 KAP.

()m qutvärdighel och miljövär- dighet

Luftfartyg skall. när det nyttjas till latt/art. vara In./'trr'irdigt ()("ll mil- jr'it'iirdigt.

[;;/' ma luftfartyg anses luftvär— digt. med mindre det är så kon- struerat. byggt. utrustat och vid- maktltallet samt age/' sadana flyg- egenskaper. att säkerhetens krav fira tillgodosedda.

[ii ma luftfartyg anses miljövär- digt med mindre det är konstruerat. byggt. utrustat och vidmaktlzöllet sa att lalllitrtyget ej vållar skada genom huller. luftft'n'orening eller likartad störning. ,'Vlirmare _l'r'ire- skriften/fir tillämpningen av detta styeke meddelas av regeringen el- ler. efter regeringens bemyndi- gande. at' lart/artsrerket.

Luftfartyg skall undergå hesikt- ning enligt rad regeringen eller. ef"- ter re_t.'eringens bemyndigande. lalllartst'erketI/l'n'eskrit'er. så vek i (ivrigt med avseende ('i luftvärdig- heten rara maler/alstat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning aelt tillsyn ma' enligt vad regeringen ln'stiinmter av luft— fartsverket apptlragas at särskild sakkunnig eller myndighet inom el- ler ntnm riket.

Luftvärdighet dighet

och miljövär-

l ä

Luftfartyg skall vara la/ii'ärdiga ut'/1 miljard/"diga när de används vid latt/art.

Ett luftfartyg anses luftvärdigt. om det är konstruerat. byggt. utrus- tat och lzållet i stånd på ett sådant sätt samt har sådana llygegenska- per att säkerhetens krav iir app- _ f_t-"l l da .

Ett luftfartyg anses: miljövärdigt. mm det är konstruerat. byggt. utrus— tat och hållet i stånd på ett sådant sätt att det inte orsakar skada ge- nom buller eller luftförorening eller genom (ut/mn liknande störning.

|.) 71:

Luftfartyg skall ln'trt't'ffande luft- viirdigheten stå maler tillsyn av luftfartsverket. Detsamma gäller tillbe/a')!" ()elt reservdelar till luftfar- tyg ut'/t annan sådan atrastningfbr _f'artyg aelz amhtn'dt'arande sam lzar l?e/_t'delse för sz'ikerltelen.

(')m regeringen fin'es-krirer det, får luflfartsverket uppdra itt sar- skild sakkunnig att sköta besiktning ()elt tillsyn.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vat'a luft- vardigt. skall luftfartsverket utfär- da bevis därom (luft vi'trdig- hetsbcvisl. BevisCt må ut/i'irdas för viss tid oelt begränsas till att avse luftfart av viss art eller inom visst område. Regeringen eller. ej"- ter regeringens bemyndigande. lttlt/at'tsverket ägerlli'ireskriva. att i beviset eller därvidfoead handling skall angivas vad vid./artlvgets nytt- jande skall iakttagas för att det skall anses luftvt'irdigt.

Lttftviirdighetshevis må förnyas. om./artsget _linnes vara luftvärdigt enligt de krav som gälla dä förnyel— sen skall ske. Luftlartsverket äger ät sakkunnig eller myndighet som avses i?.s't' andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. ltava svenskt el- ler av lltlt/at'tsverket godkänt ut— ländskt lttftvardighetsbcvis.

Utländskt ltt/tlartyg skall vid luft- fart inom svenskt område ltava luft— värdighetsbevis som i första stycket sägs eller iji-äntnmmle stat utfärdat eller godkänt ltevis som enligt åverenskommelse med den staten skall erkännas har i riket.

Luftfartsverket må enligt vad re- geringen lu'stämmer medgiva. att luftfartyg mä nyttjas till luftfart utan hinder av vad i_/i')'rsta oe/t and— ra st_vekena sägs.

'.u

4.5

”fl:

5.5

Där luftfartyg. jär vilket ltt/tvär- digltetshevis utfärdats ltär i riket. ieke undergår _ft'ireskriven besikt— ning eller med avseende (i _lartyget eller dess utrustning vit/tages änd- ring som må antagas lutva betydel-

l't'n'eslagen lydelse

När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt. utfärdar luftfartsverket ett bevis om detta (] uft v iirdig- h e t s h 0 v i s). Beviset kan begrän- sas Iill att avse viss tid. viss luftfart eller luft/art inom visst område.

litt luftviirdighetsbevis kan för- nyas. om [utt/artyget är luftvärdigt enligt de krav som gäller när för- nyelsen skall ske.

Om regeringen _lt'ireskriver det. _lår luftfartsverket uppdra åt sär- skild sakkunnig att utfärda ()("lt för— nya luft färdighetsbcvis.

När ett svenskt luftfartyg an- vänds vid luftfart. skall det ha ett svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som ltar godkänts av luftfartsverkel.

Vid luftfart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha så- dana luftvz'irdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkän- nas här i riket enligt avtal med den S'aH'lI.

Om regeringen _läreskriver det. kan luftfartsverket medge att ett luftfartyg./år användas vid luftfart. även om villkoren i denna paragraf inte är uppfvllda.

Ont ett svenskt luftfartyg inte un- derhålls påjå'ireskrivet sätt, om få- reskrivna ändringar ej utförs. om ändringar som kan antas lta bety- delse för luftvärdigheten görs ij'ar- tyget eller i dess utrustning eller om

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

se för luft värdigheten. vare beviset. om ej lulttärtsverket besti'immer annat. ogiltigt intill dess fartyget tin-klarats luftvärdigt. Samma lag vare. där fartyget eller dess utrust- ning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdighetcn ot'h skadan ieke av/tiälpts [' den ord- ning lu/t/artsverket bestämmer.

Ft'irekommer eljest omständighet som 'nt'i antagas hava betydelse för luftvärdigheten. äger luftfartsver- ket _li'n'klara beviset ogiltigt intill dessfartyget_li'irklarats luftvärdigt.

År luftvärdighetsbevis ogiltigt. skall det pä anmaning o/ördrä/ligen avlämnas till luftfartsverket.

Vad i 3 och 5.5.5 är stadgat om svenskt lu/ti'ärdighetshevis skall äga motsvarande tillämpning i frå- ga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkän- nande.

Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller. om annan i äga— rens ställe brukar fartyget. denne Skall vaka över fartygets luftvär- dighet samt. ienlighet med bestäm- melser som meddelas av luft/arts- verket. så snart ske kan till verket anmäla omstämlighet av betydelse för luftvärdighetcn. sä oek i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplys- ningar.

[,itfthtrt.x*i't*rkt.'t så oek den som erhållit uppdrag varom i 2.5 andra styeket sägs äger tillträde till luft- fartyg för verkställande av förrätt- ning enligt detta kapitel och mä därvid påkalla erforderlig medver— kan av fartygets ägare eller. om an- nan i ägarens ställe brukar farty- get. denne samt av dess befälhava-

10

F äreslagen lydelse

av luft/artsverket föreskriven be- siktning eller kontroll ej utji'irs. blir luftvt'irdighetsbeviset ogiltigt till dess fartyget förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller, om fartyget eller utrustningen har skadats på ett sätt som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan dock medge undantag/rån des- sa bestämmelser.

Om det inträffar andra omstän- digheter som kan antas ha betydel- se för luftvärdigheten. kan luftfarts- verket besluta att quivc'irdighets- beviset är ogiltigt till dess luftfarty- .t:et_ft'n'klaras luftvärdigt.

litt ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning genast avläm- nas till luftfartsverket.

Bestämmelserna i 3 och 5 åå gäl- ler på motsvarande sätt i fråga om godkännande av utländskt luftvär- dighetsbcvis oeh om förnyelse och ogiltighet av ett sådant godkännan- de.

Den som äger ett luftfartyg som används vid luftfart eller. omfarty- get inte används av ägaren. den som brukar det i hans ställe skall se till att fartyget är luftvärdigt. Ägaren eller brukaren skall därvid till luft/artsverket snarast anmäla sådant som har betydelse för luft- värdigheten och även i övrigt lämna de upplysningar som behövs för till- synen.

Vid en förrättning enligt detta kapitel skall _fi'irrättningsmannen lämnas tillträde till luft/artyget. Fartygets ägare eller brukare lik- som dess befälhavare och besätt- ning skall medverka iden utsträck- ning som behövs. Förrättningen skall utföras så. att minsta möjliga olägenhet uppstår.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

re och besättning. l-"Orri'tttningcn skall ,vå utfört”. att .tävitt :no:/"ligt fartygets trtdik/Firhållanden ieke ml)/m_s- ueh iövrigt .t'tr'irre olägenhet ('./' förman/(ax ("in som är oundvik- ligt.

Regeringen eller. efter regering- ens ln'mlvndiguncle. ltr./i/klrtxverket äger, för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av .w'ir- _t—kilt] anledning. medgivu att ltt/'t- jertyg rna nytt/"ax till luftfart utan hinder av vudfi't'rnt i detta kapitel är student.

För rätt att bygga luftfartyg eller (? sådant _liirtyg utföra underhålls-. reparations- och ändringsarhetcn må regeringen. där hänxvn till .t'ii- kerheten kräver det. _h't'rexkrivu att tillstånd er:/ändras av regeringen el— ler. efter regeringens bemyndi- gande. uv ln/t/årrtyverket. Vad nu sugts' _vkall äga motsvarande tillämpning lu'trc'ijj'umle tillbehör oeh reservdelar till luftfartyg.

IO n 5 Bestämmelserna i ff.—Ståå- om luftviirdighet och luftvärdighetsbe— vis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighct och miljövärdighets- bevis.

ll

F ("irexlagen lule/A e

Om det behövs" för utt pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda skäl. ftir regeringen eller den myndighet regeringen he- stämmer medge att fartyget an- vänds vid luftfart. även om vill- knren i detta kapitel inte är upp-

j_t'lltlu .

1035

Om det krävs av _w'ikerhetszskiil.

får regeringen_li'irexkrivu att det he- hövs tillstånd för att bygga luftfar- tyg oeh tillverka tillbehör oeh re- .vervtle/(tr till dem nell för att utföra underhålls-. rcparations- och änd- ringsarbeten på fartyg. tillbehör oeh reservdelm'. Frågan om till- stånd prövas- av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm— mer.

11 # Bestämmelserna i 2—9ää om luftvärdighet och luftvärdighetsbe— vis gäller i tillämpliga delar oeksä :" fråga om miljövärdighet och miljö—

värdighetsbevis.

4 KAP.

Om luftfartygs bemanning Luftfartygs bemanning, luftfarts- certijikat m. m.

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare jöreskrifler ("nn benran- ningen meddelas av regeringen el- ler. efter regeringens bemyndi- gande, av luftfilrtsverket.

Prop. l984l851212 Nuvarande lydelse

Fartygets ägare eller. om annan i ägarens ställe brukarfartyget. den- ne skall söriufiiir att fartyget är be- hörigen bemannat.

Luft/artygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsver- ket.

Luftfartsverket mä enligt vad re— geringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid tillsynen.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket meddelarföreskrifter om de villkor som. beträffande medborgarskap. ålder. skicklighet. lämplighet och i övrigt. skola gälla för behörighet att tjt'instgöra ä luftfartyg.

För den som tip/.tfyller fastställda villkor-för behörighet att vara föra- re å luftfartyg eller därti förrätta annan tjänst som regt-vringen be- stämmer utfärdar luftfartsyerket bevis därom (luftfa rt s e e r ! if'i - k a t). Certifikatet skall utfärdasft'ir viss tid. Det må begrt'insas till att avse viss typ av luftfartyg eller till luftfart av viss art eller inom visst område.

l't'ireslagen lydelse

Ett luftfartygs agare eller. om fartyget inte används av ägaren. den som brukar det iägarens ställe skall se till att fartyget ar bemannat pri _li'ireskrivet sätt.

Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Om regeringen _fi'ireskriver det. får luftfartsverkct uppdra åt sär— skild sakkunnig att biträda vid till- synen.

L'ndast den som har ett luft- fa rts e ertifikat. som är utfär— dat eller godkänt i Sverige, är be- hörig att tjänstgöra somfb'rare. na- vigatör eller _flygmaskinist på ett luftfartyg.

Behörig enligt första stycket är också den som har ett luftfartseerti- fikat, som är utfärdat eller godkänt ien annan stat. om ett sådant eerti— fikat enligt avtal med den staten ska-"7 erkännas i Sverige. För tjänst- göring på svenska luftfartyg i inter- nationell trafik krävs dock ett så- dant certifikat som anges [första styeket.

Luftfartsverketfår bestämma att ett luftfartseertifikat. som i en an- nan slut har utfärdatsför en svensk medborgare. inte gällerför luftfart inom svenskt område.

Luftfartseertifikat utfärdas eller godkänns av luftfartsverketf?» viss tid. Utfärdandet eller godkännan- det kan begränsas till att gälla un- der vissa jörutst'ittningar.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Luftfartst'ertifikat tttå _fi'irnyas. om innehavaren finnes uppfylla de villkor sotn gälla då förnyelsen skall ske.

Den som å luftfartyg förrättar tjänst sotn avses i 4.5 skall hava svenskt eller av luftfartsverket god- känt utländskt luftfartscertifikat el- ler if'rc't'tntnande stat utfärdat eller godkänt certifikat sotn enligt över- enskommelse med den staten skall erkännas häri riket. I internationell luftfart skall dock den somförrättar sådan tjänst ä svensktfartyg hava svenskt eller av luftfartsverket god- känt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill. äger luft- fartsverket bestämma att certifikat. som för svensk medborgare utfär- dats if'rr't'mmande stat. ej tnå godta- gas för luftfart inotn svenskt områ- de.

Luftfartsverket må enligt vad re- geringen bestämmer meddela till- stånd att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad iförsta stycket första punkten sägs.

Svenskt luftfartscertifikat mä av luftfartsverket återkallas för viss tid. tills vidare eller för dess äter- stäende giltighetstid. om innehava- ren begär_ft't't's'eelse i tjänsten eller av betydelseftfir detttta eller om ltatt eljest icke uppfyller de villkor sotn gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga att ji't't'ltällande som avses i första stycket ärf'ör handen. må luftfarts- verket omedelbart sätta certifikatet ur kraft intill dess frågan om äter- kallelse prövats.

När certifikat blivit återkallat el— ler satt Ilt' kraft. skall det (tft't'rdrr't'jli— gen avlämnas till luftfartsverket.

5.5

65

Föreslagen lydelse

Den sotn vill genomgå utbildning för luftfartscertifikat skall ha (' I e v- tillstand.

Elevtillständ utfärdas av luft- fartsverket. Tillståndet gäller för viss tid. Det katt begränsas till att gälla uttder vissaförutsättnittgar.

Elevtillständ får endast ges till den sotn med hänsyn till sitt ålder. sitt hälsotillstånd. sitta fysiska och psykiska förhållanden och sitta per- sonliga förhållanden i övrigt kan anses lätttplig att inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är kändför nykterhet och ordentlig/tet oclt om det katt antas att ltatt kommer att visa det ansvar oclt omdöme sotn krävs av en certi- fikatsinttehavare.

För den sotn inte ltar elevtill- stånd men som ändå kan anses uppfylla de krav sotn anges i tredje stycket får luftfartsverket tttedge uttdantagfrån kravet på sådant till- stånd.

För att ett luftfartseertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att sö- kanden ltar gällande elevtillstt'ind. att ltatt fortfarande uppfyller de krav som anges i5 ä' tredje stycket och att ltan uppfyller för certifikat faststt'illda krav ifråga om ålder. kunskaper. erfarenhet oclt skicklig- het.

Elevtillständ krävs inte. om luft— fartsverket ltar tnedgett undantag enligt 5 .Q'fiärde stycket eller om det i annatfallfinns särskilda skäl.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Vad i 4 oeh 0,65" är stadgat om svenskt luf'tf'artsc'ertilikat skall äga motsvarande tillämpning i fräga om godkännande av utländskt luft- fltrtsx-erti/ikat samt förnyelse och äterkal/else av sådant godkännan— de.

Om skyldighetför innehavare av luftfartseertilikat att anmäla om- ständighet av betydelse för hans behörighet samt att umlerkasta sig undersäkningar oeh prov bestäm- mer regeringen eller. efter rege— ringens hem)")!digunde. Itt/klart» verket.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. ltdifartsverket äger, för uthi/dningsändamäl eller eljest av särskild anledning. med- giva att luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

'I!-

14

F äresla gen lydelse

Elevtillständ oeh luftfartseertifi- kat får inte utfärdas under sådan tid som har f?tstställts enligt 145 första styv/cet.

Elevtillstand eller luft/"arm'erti/i- kat katt förnyas, om inne/utvareu vid tiden för utgången av elev/ill- ständets eller eerti/ikatets giltig/tet fint/'arunde upp/:vller de krav med avseende på en tillständs— eller eer— ti/ikalsinnehavares personliga för- hållanden somfi'il/er av 5 eller 6 #.

[:'tt luf'tfartseerti/ikat skall åter- kallas

[. om innehavaren isin tjänstgö- ring har varit så påverkad av alko- holhaltiga drveker eller andra me- del att han inte har kunnat utföra sina uppgifter på ett betrvggande sätt.

2. om inne/utvären i sin tjänstgö— ring har gjort sig skwldig till grov oaktsamhet eller har visat uppen- bar likgiltighet för andra männi- skors liv eller egendom.

3. om innehavaren genom att upprepade gånger överträda de be- stämmelser som gäller för luftfar- ten i väsentlig mån har visat bris- tande vilja eller förmåga att rätta sig efter bestämmelserna.

4. om innehm'aren har grovt åsi- dosatt sinaförpliktelser i något an— nat avseende som har väsentlig be- tydelse för flygsäkerheten.

5. om innelutvaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre kan anses lämplig att inneha luf't- fartseerti/ikat,

6. om innehm'arens förutsätt— ttingar att./ullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har minskat

Prop. l984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sä väsentligt genom sjukdom eller skada eller av någon annan sådan orsak att han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha certifikat.

7. om innehavaren annars inte uppfyller fastställda krav i fraga om kunskaper. erfarenhet och skicklighet.

8. om inne/un'aren inte längre uppfyller de krav ifråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillständ.

9. om innehavaren inte rättar sig efter ettföreläggande att genomgå kontroll av att han kanf'r'irrätta den tjänst som certifikatet avser eller ett föreläggande att lämna intyg angående sin fysiska eller psykiska lämplighet som eet'ti/ikatsinneha- vare.

Beslut om återkallelse gäller mnedellmrt. om inte annat f't't'rord- nas.

[0.5

] fall som avses i 9,6 första stycket 5—9f'är certifikatet i stället för att återkallas begränsas till att gälla under vissa förutsättningar. Ett sådant beslut gäller omedel- bart.

Il 55

Till grund för återkallelse på grund av brottslig gärning skall be- träffande frågan om brott förelig- ger läggas lagakrttftvunnen dom el- ler åk'lagares beslut enligt 20 kap. 7.8 rättegångsbalken eller motsva- rande bestämmelse i en annan för- fattning att under/äta åtal för brot- 101.

l.? 54

Om det förekwnmer sannolika skäl att ett luftfartst'ertifikat kom- mer att återkallas eller ln'gränsas, skall detförsättas ur kraft [ avvak— tan pä slutligt avgörande ifrågan. Ett beslut om färsättande ur kraft gäller omedelbart.

Prop. l984/85:212 16 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13.5 Bestilmmelserna [ 9—1255 gäller också ifråga om elevtillständ.

[4.5

Om en ansökan angående luft— fartseerti/ikat eller elevtillstånd inte katt bila/las på grund av sökan- dens personliga förhållanden eller om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd återkallas med stöd av 9 .s' första stycket 1—5. skall en tid fastställas som skall förflyta innan luftfartseertifikat eller eli-'vtillståml får utfärdas. Tiden skall bestäm- mas till två år vid återkallelse ett/igt 9 äförsta stycket ] eller.? och till ett är i övriga fall. Om det finns synnerliga skäl, kan bestämmas kortare tid. dock lägst ett är vid återkallelse enligt 9 åförsta styeket [ eller 2 och tre månader i övriga fall. Vid återkallelse räknas tiden från det behörigheten fråntogs in- nehavaren av certifikatet eller elev— tillståndet.

En tid som har fastställts enligt första stycket får. sedan beslutet om fastställande av tiden har vun- nit laga kraft. sättas ned om nya omständig/teter inträffar eller framkommer och detfinns synnerli- ga skäl för m'dsättning. Det får dock ej bestämmas kortare tid än sotn anges iförsta stycket tredje meningen.

[5.5

! sådanafall som avses i9 siförs- ta stycket 3—5 skall innehavaren meddelas varning iställetför att certifikatet eller elevtillständet återkallas eller begränsas. om var- ning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skäl för varning. skall luftfartsverket er- inra innehavaren om de krav som gäller för certifikat eller elevtill—

Prop. 1984/85: 212

tN'uvarande lydelse

?. Riksdagen 1984/85. I sant/. Nr 212

17

Föreslagen lydelse

stand le rin r a n). Ett sådant beslut för inte överklagas.

lö #

Ett luftfartsi'ertifikat skall ont- h ä n d e rta s. om inne/mvaren isin tjänstgöring

]. har visat tydliga tecken på på- verkan av alkt'tholhaltiga drycker eller andra medel. eller

2. har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppen- bar likgiltighet _för andra männi- skors liv eller egendom.

Ett certifikat får också omhän- dertas. om innehavaren på grtmd av sjukdom eller skada eller av nä— gon anmtn sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett trafiksäker! sätt.

Certifikatet gäller inte när det är omhändertaget .

[7.5

Om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur kraft enligt l.?å' eller ett certifikat har varit omhändertaget enligt [6.3 under minst så lång tid som skulle lta bestämts enligt 145 första stycket. får återkallelse av certifi- katet eller tillståndet under/ätas.

I 8 $?

Innehavare av ltiftfarlscertifikat är skyldiga att genomgå undersök- ningar och prov. som anordnas av den myndighet regeringen bestäm- mer. De är också skyldiga att an- ntäla sådana omständigheter som kan antas ha betydelseför behörig- heten.

Om regeringen föreskriver det. får myndigheten uppdra åt annan att genomföra proven.

19 ä' Bestämmelserna i 6—12 och [4—— 185559 skall tillämpas också ifråga om godkännande av utländska luft- fartscertifikat.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

18. Föreslagen lydelse

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifi- katets giltighetstid.

2() .5

Om det behövs av hänsyn till flygsäkerheten. får luftfartsverket besluta att innehavaren av ett luft- fartscertifikat intefårfallgöra vissa uppgifter vid luftfart. om han inte har ett gällande bevis om att han uppfyller särskilda villkor (h e h ö- rig/t els he vis).

Regeringen eller den myndighet regerin_:_:en bestämmer_f'årföreskri- va att andra medlemmar av besätt- ningen på ett luftfartyg än de som anges i 3.59 skall ha gällande behö- righetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer de krav sökanden av ett behörig- hetsbe vis skall uppfylla ide avseen- den som anges i5 och 63535.

Bestämmelserna i 7— 12 och 14— 18 5.6 skall också tillämpas ifråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighets- bevis. Vad som föreskrivs i 18 55 om skyldighet att genomgå undersök- ningar och prov gäller även inneha- vare av sådana bevis.

215

Luftfartsverket prövar. med de undantag som anges i2255. frågor om ltiftfartscertifikat och elevtill- stånd.

Om luftfartsverket finner anled- ning anta att någon på grund av ett onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat, får verket höra social- nämnden.

22 15 Länsrätten prövar !. frågor om återkallelse av luft- fartseertifikat och elevtillstånd samtfrågor om varning.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

19. Föreslagen lydelse

_7. frågor om m'clsättning av tid som bestämts av länsrätten enligt [4 s*jörsta stycket.

Frågor om t>mhändertagande av certifikat prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. Rege- ringen fm- också uppdra åt annan att pröva sådana_frågor.

Frågt'tr huruvida certifikat skall _fi'irsättas ur kraft prövas av länsrät-

ten. om certifikatet har omhänder— tagits enligt lb s'jörsta stycket eller om i annat_/'all_f'råga om återkallel- se av certifikatet är anhängig vid länsrätten.

23.6 .Mål som avses i 22.5 första stycket anhängiggörs genom ansö- kan.

24 .Q'

1 mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd får rätten förelägga den enskilda parten att lämna

[. läkarintyg och andra intyg an- gående sin fysiska och psykiska lämplighet.

2. bevis om att han har avlagt certifikalprmu

3. bevis om att han har genom- gått certifikatktmtroll.

Ett sådant föreläggande får överklagats endast i samband med ett överklagande av det beslut var- igenmn målet avgörs.

Rätten _f'år. under den förutsätt- ning som anges i 2155 andra stycket. höra socialnt'imnden.

25 5

Om rätten [ ett mål om återkallel- se av luflfitrtst'ertifikat eller elevtill- stånd beslutar att återkallelse inte skall ske. får rätten meddela sär- skilda villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

20. F öreslagcn lydelse

26 s* I mål om llt/ifartst'ertifiltat och elevtillstånd som prövas av länsrät- tenförs det allmännas talan av luft-

_f'artsverket.

27.5 Bestämmelserna i.?! —2() N' skall tillämpas också ifråga om behörig— hetsbevis och om godkännande av utländska luft/artscertifikat.

28.6 Regeringen eller den myndighet regeringen ln'stt'immerfär_li'ireskri- va eller i enskilda fall medge un- dantagji'än kravet pä lu_f't_/artsccrti— fika! i 3.5 eller. av tttbildningsskäl

eller annan särskild anledning. _fi'an

föreskrivna krav på lufi/artygs be— manning.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. _finnas befäl/ta— vare.

Befälhavaren äger högsta myn— dighet ombord.

Befälhavarcn skall vaka över-tar- tygets ltifitvärdigltet ävensom tillse att fartyget är behörigen utrustat. bemannat och lastat santt att luft- färd jämväl i övrigt ji'irberedes och genonifäres i enlighet med gällande bestämmelser.

Vad i 3 kap. 75 stadgas om skyl- dighet att anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigt/teten och i Övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar äger motsvarande tillämpning beträf/itnde befälha- varen.

71/-

Befälhavare på luftfartyg OCh tjänsten ombord

Ett svenskt luftfartyg skall ha be- fälhavare när det används vid luft- fart.

Befälhavaren har myndigheten ombord.

den högsta

Befälhavaren skall ("ivervaka att lufifhrtyget är luftvärdigt. Han skall se till att det är utrustat. bc- mannat och lastat pä föreskrivet sätt. Vidare skall han se till att luft—

färdenförbereds och genomförs i

enlighet med gällande bcstammel- scr.

Befälhavaren ltar samma skyl— dighet att göra anmälan och lämna upplysningar som ägaren har enligt 3 kap. 75”.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Det åligger lnf/äl/tavaren att hava uppsikt överf'är/yget oeh dess besättning samt passagerare or'h gods.

När sä prövas nödigt. mä befäl- havaren tillfälligt ålägga medlem av best't'ttningen att utföra annat ar— bete än dctför vilket han anställts. Passagerare skall noggrant iakt- taga vad befälhavaren fin'eskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälha 'aren må vägra att taga ombord och äger lata/sätta medlem av besättningen. passagerare och gods. när omständigheterna kräva det.

När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerhe- tenför tnnlmrdvaramle person eller egendom eller för upprätthällande av lydnaden oeh ordningen om— bord, äger befälhavaren bruka det väld oeh vidtaga de åtgärder i öv- rigt sotn kunna anses _li'n'svarliga med hänsyn till omstt'indigheterna.

1 fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen utan särskild anntaning lämna befälha- varen det bistånd han behöver. Ef- ter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådant bi- ständ.

Om det till förebyggande av att

'.u

4

luftf'artygets säkerhet eller säkerhe-_

ten för person eller egendom ont- bord r'iventyras är nia/vändigt att

"I./-

s

F t'ireslagen lydelse

Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen tillfäl- ligt skall arbeta med annat än det som deras ansu'illning avser, om det är tu'idvt'indigt. Passagert'lrna ska/[ rätta sig efter vad befälha— varen la'stt't'mmer om ordningen ombord.

Befälhavarenfär sätta i land eller vägra att ta ombord besättnings- ntedlennnar. passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

Om någon genom sitt uppträdan- de utgör en omedelbt'trf'art'tför luft- fartygets säkerhet cllerför säkerhe- tcn ombord. får befälhavaren vidta de åtgärder mot denne som behövs för att avvärja faran.

För att genomföra dessa åtgär- der fär befäl/utvaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befi'ilhavaren bör iförsta hand först'ika tala den som skapat faran till rätta genom upplysningen" ot'h anmaningar. Vält/fär til/gripas en- dast när andra medel inte ly'älper. Om väld til/grips, skall den lindri- gastefimn användas som kan för- väntas leda till det (utsedda resulta- tet. l'äldf'år inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.

tl'ledlemn-tar av besättningen skall i fall som avses i första stycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare för efter an- maning av befälhavaren lämna sä- dan hjälp. (.)/71 en åtgärd med hätt- syn till den_li'ireliggandefaran mäs- te vidtas omedelbart. fär besätt- ningsmän och passagerare själva genmnföra den utan anmaning av befälhavaren.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

åtgärd som avses iförsta stycket vidtt'tges utan dröjsmål. äger med— lem av besättningen och passagera— re vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

Ft'irövas & fartyget sy'ärare brott. skall befälhavaren sävitt möjligt vidtaga för utredning i saken nö- diga ätgärder. som ej tttan väda kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall. så långt om- ständigheterna medgiva. sörja för att den brottslige icke avviker och äger för sådant ("bula/nål taga ho- nom iförvar. Bestämmelserna i 4.5 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brotts/ige får ej utan eget samtycke hållas iförvar längre än till dess han kan överläm- nas till svensk polisman eller. utom riket. till behörig utländsk myndig- het eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet fär btfälhavaren taga iförvar. Be- fälhavaren skall tillhandahålla po- lisman eller myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som ktmna vara av betydelse för utred- ning om brottet.

Befälhavaren skall tillse attföre- skrivna fartygs/tand/ingar finnas ombord och föras i enlighet nted givna bestämmelser.

55

'a')

Föreslagen lydelse

Bi'sä'ttningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller annars vid- tar ätgiird enligt _fiiirde stycket har samma rätt som bef'r'ilhavaren att bruka väld.

4 tt Si

Har någon ifall som avses i4s$ gjort större vt'ild än i varje fall är medgivet. skall han ändå inte dö- mas till ansvar. om omständig/te— terna var sadana att han svårligen kunde besinna sig. Om gärningen anses brottslig. får dömas till litt- drigare straffän vad som annars är

föreskrivet.

Om något svårare brott begås ombord. skall befälhavaren om möjligt vidta de åtgärder som be- hövs för utredningen oclt som inte kan uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se till att gärningstmmnen inte av- viker och får omhänderta honom för att hindra det. [ sädantfall gäl-

6.5

ler bestämmelserna i 4 å. Gärnings- mannen får inte utan sitt medgivan- de vara omhändertagen längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk eller utländsk myn- dighet.

Bef't'ilhavaren får ta iförvar så- danafi'iremäl som kan ha betydelse för utredningen. Han skall till den myndighet som avses i andra stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

En befälhavare på ett utländskt luftfartyg. som enligt lagen i den stat som ltar tillsyn över fartygets laf'tvärdighet ltar sådan behörighet som anges i3—5 ss. har samma be- lu'irigllet inom svenskt område.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Rakarjartyget i nöd. vare befäl- havaren pliktig att göra allt som står i hans makt för att rädda om- bordvarande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget övergivas, skall lta/i'illn'tvaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas isäkerhet.

lnträffar vid jhrtygets nyttjande olyckshändelse. som medför att nå- gon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egen- dom som icke In:/'ordras därmed. skall befälhavaren o/liit'drtiijligen sörja _/ör att lttftfartsverket under- rättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare. när allvarlig fara för sådan händelse förelegat eller något intråjfat som tyder på vä- sentligt fel hos fartyget eller mark- organisationen.

Är befälha 'aren ur stånd att upp- fylla vad sålundaföreskrivits. skall detjitllgtn-as av fartygets ägare el- ler. om annan i ägarens stä'lle bru- kade _l'artyget, av denne.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. lttftfat'tsverket äger begränsa underrättelseplikten t't'vensom utsträcka den till att åvila jämväl medlem av besättningen. så ock _ji'ireskriva att underrättelse skall givas även annan än luftfarts- verket.

Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma för- mans order angående tjänsten. ve- derbörligen tillgodose ombordva- randes säkerhet och bästa. sorg/äl- Iigt värda fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra sitta åligganden.

(!)*-

klä

95

Föreslagen lydelse

Om ett luftfartyg räkar i nöd. skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda ombordvarande. fartyg och gods. Mästc fartyget överges. skall ltan om möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon av- lider. att någon blir allvarligt ska- dad. attfartygetfår betydande ska- da eller att egendom som inte trans- porteras med fartyget får betydan- de skada. skall befälhavaren rap- portera det itttrt'itfntde. Han skall också rapportera. när det har fun- nits någon allvarligfara för att en sådan olycka skulle inträlja eller när något har hänt som tyder på ett väsentligt fcl hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgö- ra dessa skyldigheter. skall farty- gets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndig/tet regeringen bestämmerjär begränsa underrt'ittelseskyldigheten och får beslttta att den skall gälla ocksåför medlemmar av besättningen.

Den som tjänstgt't'r ombord skall sköta sitta arbetsuppgifter om- sorgsfullt och följa sin förmans or- der angående tjänsten.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

I:)" må någon göra tjänst ombord. därest han pågrund av påverkan av starka drycker eller andra stimule- rande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom eller uttrött- ning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande Sanja/Iga- ra vad honom åligger.

Regeringen bestämmer. i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Den får inte tjänstgöra ombord som på grund av sjukdom, uttrött- ning, påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

Ils"

Regeringen järji'ireskriva i vilken utsträckning föreskrifterna i detta kapitel. utöver vad som följer av 65. skall tillämpas i fråga om ut- ländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

6 KAP.

Om flygplatser och markorgani- sationen i övrigt

Flygplatser och markorganisa- tionen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anlägg- ning för luftfarten skall uppfylla sä- kerhetens krav.

Närmare bestämmelser om in- rättande samt om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, av luftfartsverket.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilkaförutsättningar, utan intrång i enskild rätt. sjö eller annat område mä nyttjas för luft/artygs landning och uppstigning utan att hava sär- skilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anlägg- ningar för luftfarten skall uppfylla säkerhetens krav.

Befattningshavare. som fullgör säkerhets- och ordningstjänst vid en allmän _llygplats eller vid god- känd enskildflygplats. _färfränjlyg— platsområdet avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att han ("iventyrar lu/"tfartens säkerhet.

Ifråga om användande för start och landning av områden. som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de_töreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen bestämmer ut- övar tillsyn över allmännaflygplat- ser och utrustningen där skall ges tillträde till anläggningen för att ut- öva tillsynen.

Prop. 1984/85: 212

.N'uvarande lydelse

Regeringen ägerfin-ordna om in- rättattdc av luft/cd ävensom be- stämma annat område. inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

'.'.) ”Jf-

'l'ill tryggande oclt tmderlättande av luftfarten anordnas flygsäker- hetstjänst.

()m tillstånd i vissa fall

4.5

För inrättande och drift av flyg- plats till allmänt bruk tal/m än flygplats) erfordras tillstånd av regeringen. sävida annan än staten skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art. trafikens ringa omfattning eller kortvarig/tet eller andra sär- skilda omständigheter må inrättas eller drivas utan tillstånd varom i första stycket sägs.

Så Tillstand att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas al- lenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerfär meddela

föreskrifter om fiygvägar oc/t om

luftrum. beträffande vilka särskild reglering skall finnas för lufttrafi- ken.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen bestämmer ut- övar tillsyn över anläggningar. vilka skall underlätta lufttra/iken i sådana områden som avses iförsta stycket. skall ges tillträde till an- läggningenför att utöva tillsynen.

Flygtrafiktjänst skall finnas för att trygga och underlätta luf'ifar— It'll.

Regeringen eller den myndig/tet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om flygtra/iktiänsten.

Om regeringen bestämmer det. får den myndighet som svarar för flygtrafiktjänsten uppdra åt annan att ombesörja sådan tjänst.

Tillstånd till allmänna flygplatser

F/ygplatserf'är allmänt bruk ta Il- ntän na flygplatser) får inte in- rättas eller drivas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer.

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn. förutom till annat. tas till

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

l'id meddelande av tillstånd sko- la bestämmas de villkor somfinnas erforderliga. Regeringen mä för- ordnrt ltt/'t/at'tsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet mä begränsas till viss tid och lt'isttiItgst't't'tt förbehållas kro- nan.

Åsidosätter innehavare av till- stånd i väsentlig män för verksam- heten gällande föreskrifter eller mäste det antagas att han är oför- mögen att behörigen fitllgt'ira sitta _f't't'rpliktelser med avseende ä att- läggningen och dess drift. mä rege- ringen äterkalla tillståndet.

Regeringen äger bestämma. att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av re- geringen eller. efter regeringens bemyndigande. av luftfartsverket.

l"illkt.>ren bestämmas av rege- ringen eller. ef'ter regeringens be- myndigande. av lttftfartsverket.

26. Föreslagen lydelse

markförltällaruletta. till stin-ningar som kan uppkom/aa_ft'ir omgivning- en och till tt)tttlfi"tr.si'(tt'c>t. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tek- niska och ekonomiska förutst't'tt— ningar att driva flygplatsen.

När tillstånd meddelas. får vill— kor föreskrivas för tillståndet. (')m tillståndet meddelas av regeringen. får sådana villkor fiiit'eskrivas av den myndighet regeringen bestt't'm— mer.

Tillståndet _fär tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas sta- lett.

Om en tillständshavare i väsent- lig män åsidosätter föreskrifterna för verksamheten. fär regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller. om det måste antas att till- ständs/tavaren inte katt fullgöra sina _ft'irpliktelser ifråga om att- läggningen och dess drift.

Ont tillståndet ltar meddelats av annan myndighet än regeringen_fär också" denna myndighet återkalla tillståndet.

Andra tillstånd

Regeringenhärma-skriva att det krävs tillstånd för att inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Frågor om tillstånd och om vill- korenför detta prövas av regering- en eller den myndighet regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

()m godkännande

Allmän flygplats sä ock annan art/t't'ggningfift'r luft/arten som rege- ringen bestämmer skall. innan den tages [ bruk. godkännas i den ord- ning regeringen f't'irordnar. l'id godkt't'nnandet skola knytas erfor- derliga villkor,

Därfastsu'illda villkor i väsentlig män åsidosättas eller anläggningen eljest. til/följd av ändrade bestäm- melser eller annan omstt'indighet. icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning. ankommer på den myndighet som meddelat god- kännandet att äterkal/a det.

Ft't'rekommer omstättdigltet som kan medföra att kraven för godkän- nande ei längre äro uppfyllda. ålig- ger det anläggningens innehavare att så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. Är orrt- ständigheten av beskttf/erthet att tried/öra fara vid anläggningens be- gagnande. skall innehavaren. utan att avvakta vederbörande myndig- hets beslut. vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra att an- läggningen eller den del därav. varont fråga är. vidare användes.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger meddela bestämmelser som, utart att avsevärt men til/skyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill. äro ägnade att förebygga att märken. belysnings- anläggningar eller andra inrätt- ningar sä anordnas. att trafiksäker- ltetert utsättes förfara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas. därest sädana be- stämmelser överträdas.

Ft'ireslagen lydelse

Godkännande

Allmänna flygplatserfär inte tas ibrttk innan de ltar godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen för fin'eskriva att det- samma skall gälla ifråga om andra attlc'iggnittgarför luft./arten. I sant- band nted godkännandet skal/fast- ställas de villkor som f?t'llÖl'X.

Om villkoren äsidosätts i väsent- lig mftn. skall godkt't'nnandet äter- kallas av den ntyndighet som har meddelat det. Detta gäller också, om artlt't'_t_'gttirtgt'n attrutrs inte upp— fyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Ont det krävs av säkerhetsskt't'l. skall ltart se till att artlt't'ggningett inte används.

Anläggningar till hinder för qutfarlen [lä

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär beträf- fande märkett. belysning och andra anordningar meddela föreskrifter som syftar till att förebygga fara för trafiksäker/teten. F öreskrif'terna får dock inte innebära något avse- värt men för markägarna eller dent som ltar särskild rätt till marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerf'ar föreskri- va åtgärder. som kan vidtas närfö- reskrifter ert/igt första stycket äsi- dosätts.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

()vriga bestämmelser

Regeringen eller. efter regering— ens bemyndigande. ltt/tf'at'tsverket äger föreskriva vilka flygplatser som må nyttiasför internationell el— ler inrikes lu/tf'art eller eljestfl'ir oli- ka slag av luftfart.

För begagnattde av allmän flyg- plats eller annan anläggning för luft/arten. som är app/riten till all- mänt brttk. ma avgift uppbäras en- ligt grnnder som bestt'immas av re- geringen.

Sädan avgift mä. när den är för- fallen till betalning. uttagas genom atmätning utanföregåendti' dont el— ler utslag.

Allmän flygplats sä ock annan anläggning för luftfarten. som är upplåten till allmänt bruk. skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara t'jppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart. såvida de äro hemmahörande i stat nted vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor för behörig- ltet att inom markorganisationen eller eljest. annorstädes än ä luft- fartyg, förrätta tjänst varav trafik- säkerheten är beroende. så ock meddela bestämmelser om certi/i- katför sådan tjänst.

lis

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmerför föreskri- va vilka flygplatser somftir använ- das vid olika slag av luftfart.

d]:

Regeringen fär nteddela före- skrifter om avgilterför användning av allmämtaflygplatser eller andra allmänna anläggningar eller tjäns- terför luftfarten.

Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkstäl- las enligt atsökningsbalken.

14%

Allmänna flygplatser oclt andra allmänna anläggningar för luftfar- ten skall på samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell tra/ik vara öppna för utländska luft- fartyg i sådan trafik, om dessa är registrerade i en stat som ltar träf- fat överenskommelse nted Sverige om denna förmån.

15.5

'l'jänstgöring som flygledare i flygtrafik/edningstjänst. flygtek- niker eller flygklarerare får fullgö- ras bara av den som har gällande certifikat. C'ertijikatet skall vara ut- färdat eller godkänt i Sverige. [frä- ga om certifikat gäller bestämmel- serna i4 kap. 4—19 oclt 21—28 555.

Regeringen eller den ntyndigltet regeringen bestämmer fär föreskri- va att andra som fullgör tjänst inom markorganisationen eller an- nan tjänst av betyde-'lseft'ir säkerhe— ten än sont avses i 4 kap. skall ha behörighctsbevis. Bestäntntelserna i 4 kap. 20.6 tredje och fjärde

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande l_vdelse

Vad i 5 kap. 10 å stadgas skall äga motsvarande tillämpning ifrä- ga om trafikledare och fl_vgntekani- ker, så ock den som förrättar annan tjänst som regeringen med hänsyn till trafiksäker/zeten bestämmer.

Föreslagen lydelse

styckena giiller i _f'ra'ga om behörig- ltetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestc'imtner-får beträf— fande arbete som utförs inom vissa angivna organisationer medge un- dantagfrån kravet på certifikat.

l6å

Bes/a'mine/sen i 5 kap. 10.5 gäller också flygledare i flygtrafik/ed— ningstjänst. _f'lygtekniker och _fl_vg- klarerare samt, i den mån regering- en _f?'>'reskriver det. anrian ].)ersonal inom markorganisationen med tjänstgt'iring som är av betydelse för st'ikerlteten.

7 KAP.

Om tillstånd till luftfartsverk- samhet

Luftfart i regelbunden trafik (lin- jefart) i förvärvssyfte mä ej ut- övas här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förvärvsssfte inom riket erfordras tillstånd av re- geringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regeringen mä dock bestämma. att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa omfattning må ut- övas utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva. att tillstånd av luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för_fl_vguppvisning eller flygtävling samtfär annan luftfartsverksamhet av :"rskild art. ändå att verksam- heten icke äger rum i_fi'irviirvssvf'te.

”J]:

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i förvärvssyfte _f'är inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet re- geringen hestc'immer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart iji'irvärvssvf'te än luftfart i regelbunden tra/ik (linje- fart) får utövas utan tillstånd. om det är lämpligt med hänsyn till luft- fartens art eller omfattning.

Regeringen/iir föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skola med utbildning för certifikat ochför att utöva luftfart som avser utbild- ning. även om verksamheten inte äger rian i _,Q'irväri'.ss_vfie. Det- samma gäller ifråga om flyga!/);)- visningar. flygtävlingar och annan luftfurtsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana tillstand prövas av den myndighet regeringen lie- stämmer. Om regeringen bestäm- mer det,fär myndig/teten uppdra (it annan att gora prt'ivningen.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Tillstånd mä meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

.S'ävitt angår befordran av passa- gerare eller gods allenast _fi'än ort till annan inom riket eller annan in- rikes fart. må tillständ meddelas endast svenska staten. svensk kom- mun eller annan sådan menig/tet. svensk inet/borgare eller svenskt dödsbo. svenskt aktiebolag. vars aktiebrev äro ställda till viss man, ävensom svenskt handelsbolag. vari ei finnes utländsk bolagsman. samtförening. annat samfund. stif- telse eller annan sådan inrättning här i riket. såframt styrelsens samt- liga medlemmar äro svenska med- borgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag. med mindre dess aktier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjede- lar tillkomma den. åt vilken till- stånd enligt denna paragraf mä meddelas; är denne svenskt aktie- bolag. skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i samma om- fattning som idet tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förut- sättningarnu ei längre för handen. vare tillståndet förfallet. där icke rättelse sker inom tid. som bestäm- mes av den myndighet vilken med— delat tillståndet.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas. när sär- skilda skäl äro därtill.

2.5

W

30

Föreslagen lydelse

Tillständfår beviljas bara om det inte möter hinder av hänsyn till det allmänna.

Vid prövning av ansökan om till— stånd skall de tekniska och ekono- miska förutsättningarna för trafi— ken beaktas.

Tillstand till luftfart i inrikes tra- fik får ges endast till

I. svenska staten.

2. svenska kommuner eller lands- tingskommtitter. 3. svenska dt'itlsbon.

4. svenska handelsbolag. som inte har någon utländsk bolags- "lll/1.

5. svenska .fi'ireningar. samfund eller stiftelser, som inte har någon utländsk medborgare i styrelsen.

6. svenska aktiebolag. om ak- tierna i bolaget är ställda till viss man och till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som katt få tillstånd enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd enligt denna paragraf" är ett annat aktiebolag. skall vad som sägs i första stycket 6 också gälla det bolaget.

Tillstånd till luftfart med svenskt luftfartyg i _f't'irvärv_ss_v_fie mellan Sverige och utlandet som inte är linje/"art fär ges endast till den som uppfyller kraven enligt första och andra styckena.

Ett tillständfi'irhiller, om kraven i första och andra stycke/ut inte längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undantag från denna paragraf. om det_/inns särskilda skäl.

medborgare eller

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

l'id meddelande av tillstånd sko- la bestämmas de villkor somfinnas erforderliga. Ankommer det på re- geringen att giva tillståndet. må re- geringen förordna luft/artsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet mä begrt'insas till viss tid och lt'isningsrt'itt förbehållas kro- nan.

Äsidösätter innehavare av till- ständi väsentlig män för verksam- heten gällande fi'ireskrifter eller måste det antagas att han är oför- mögen att behörigen upprätthålla verkstan/teten. må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

Har regeringen genom ("iverens- komme/se med främmande stat I)I(-'(1_L'lt'll luftfart inom svenskt om- råde. vare, där regeringen så be- stämmer. särskilt tillstånd enligt detta kapitel ej behövligt. Regering- en må i sådant fall förordna luft- fartsverket att meddela de närmare bestämmelser som finnas etjfört'ler- liga.

Regeringen eller. efter regering- ens lnfmyndigande, lu/"tfi'trtm'erket må föreskriva. under vilka förut- sättningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg mä

Föreslagen lydelse

4 s När tillstånd meddelas. fär vill- kor fi'ireskrivas för tillståndet. ()m tillståndet meddelas av regeringen. far sadana villkor foreskrtvas av den myndig/tet regeringen bestäm- mer.

Tillståndet får tidsbegrt'insas. Rätt till inlösen kan förbehållas sta- ten.

En utlänning eller ett utländskt företag. som driver verksamhet i Sverige med stöd av ett tillstånd enligt denna lag. skall ha en här bosattförestämlare, som är ansva- rig för verksamheten.

5.5

Om en tillståndshavare i Väsent- lig män åsidosätter föreskriftermz för verksamheten. kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Tillståndet kan också återkallas, om det måste antas att innehava- ren inte kan upprätthålla verksam- heten.

65

Om regeringen genom ett avtal med en främmande stat eller en in- ternatitntell organisation medger att luftfart får äga rum inom svenskt område. kan regeringen be- sluta att något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel. Regeringen el- ler den myndighet regeringen be- stämmer får föreskriva de villkor för luftfarten som behövs.

I fråga om den verksamhet som utlänning eller ett utländsktföretag driver i Sverige med stöd av ett av- tal gäller bestämmelsen i 454 tredje stycket.

7.5

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får. om det behövs med hänsyn tillflygst'ikerhe- ten eller annars till luft/"arten inom riket. _fi'ireskriva att det krävs till-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

upp/ätas till annan för att av denne nyttjas för egen räkning.

Föreslagen lydelse

ständ för upplåtelse av luftfartyg till brukare. Detsamma gäller i frå- ga om upplåtelse av tillbehör eller reservdelar till luftfartyg.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika samman- stötning eller annan olyckshändel- se och för att i Övrigt förebygga skada eller olägenhetförordnar re- geringen eller. efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, luftfartn'erket äger bestämma flygvägar som luft- fartyg har att följa vid färd inom svenskt område samt meddela sär- skilda föreskrifter beträffande färd över rikets gräns, såsom angående var gränsen mä passeras och vilken flygplats som skall brukas vid luft- jartygs avgång eller ankomst.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anmanas att landa. Anmaningen skall oför— dröiligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits. skall fartyget landa på närmaste allmänna flyg- plats inom riket, & vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område. där luftfart enligt 1 kap. 3.5 ärjörbjuden. skall det omedel- bart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snabbaste sittt. Fartyget skall. om annan anvisning ej givits. så snart ske katt landa såsom nyss sagts.

Ejiersättes vad sålunda är stad- gat. måfartygets färd hindras med

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar Fireskrifter om vad som skall iakt- tas vid lu/t/ärderför att olyckor och olägenheter skall undvikas.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm/nerför meddela föreskrifter om flygvägar som luft- fartyg skall följa inom svenskt om- råde. Vidare får föreskrifter med- delas om flygningar över rikets gränser.

När det krävs av hänsyn till all- män ordning och säkerhet. fär ett luftfartyg anmanas att landa. Farty- get skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning läm- nas. skall landningen ske på när- maste allmänna eller gadkända en- skilda tlygplats inom riket som är lämplig.

Ett luftfartyg. som utan tillstånd kammer in i ett sådant område som avses i 1 kap. 3.5. skall omedelbart lämna området. Det inträffade skall snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas. skall _l'artyget snarast möjligt landa enligt vad som sägs ijörsta styc'ket.

Om fartyget bryter mot bestäm- melserna i första och andra styrke-

PrOp. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äger tttävu befogenhet varom i första eller andra stycket sägs samt meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av vad där stadgas.

Krigsmateriel mä ieke utan med- givande av regeringen eller den rc- geringcn bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förstås med krigsmateriel be- stämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till allmän ordning och säkerhetförbju- du befordran med luftfartyg av an- nat gods än krigsmateriel eller med- dela närmare bestämmelser om så- dan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger uek bestämma, huruvida ovh under vilka villkorfo- togra/iapparat mä medföras och brukas" ä luftfartyg inom svenskt om rd de .

3 Riksdagen [984/85. ] saml. Nr 212

b.: ',.)

Föreslagen lydelse

na. får den fortsatta färden hind- ras.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer _li'ireskriver vem som får besluta om åtgärder enligt denna paragrafoeh får med- dela ytterligare föreskrifter i de av- seenden som avses :" paragrafen.

Krigsmateriel/'är inte transporte- ras med luftfartyg utan tillstånd av regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer.

Ont det krävs av hänsyn till all- män ordning och säkerhet,]är rege— ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer förbjuda trans- porter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

4a$5

Fotografering får inte utan till- stånd av överbefälhavaren skefrån luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsomräden som bestämts av regeringen enligt 1 kap. 3.5förs- ta stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får foto- grafering inte i något fall ske utan tillstånd. Frågan om tillstånd prä- vas beträffande fotografering fär kartläggning av regeringen och i övriga fall av äverbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna para- graf gäller inte fotografering för statens lantmäteriverk.

4 b 5 Kamerorfår utan tillstånd med- föras inom riket på sådana luftfar-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tyg som anges i 4 aå första stycket och på luftfartyg som används vid fotografering för statens lantmäte-

5.5

Såvitt ei i denna lag eller eljest förordnas annat. bestämmer rege- ringen eller. efter regeringens be- myndigande. luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola finnas för luftfartyg. huruvida de skola medföras otnbord samt lturu de skola upprättas. föras och förva— ras.

6.5

Ej mä någon förvägras att taga del av innehållet ifartygs-handling- ar. sävitt hans rätt är beroende där- av.

7.5

Angående skyldighet för den som förrättar tjänst ä luftfartyg att med- föra luftfartscertilikat eller annan handling förordnar regeringen el- ler. efter regeringens bemyndi- gande, lufthtrtsverket.

8 % Luftfartsverket mä. där så pro'- vas nödigt. visitera luftfartyg samt granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänst åfartyget.

Om vad vid luftfärd skall iaktta- gas i hälsovärds-. pass-. tull- och

riverk.

Kameror fär medföras på andra luftfartyg bara om tillstånd har meddelats till fotografering eller om de förvaras så att de inte kan användas under flygningen. Befäl- havaren skall se till att dessa före- skrifter iakttas.

! den mån annat inte särskilt fö- reskrivs i denna lag. meddelar rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Om någon för att kunna ta till vara sin rätt behöver ta del av inne- hållet i en fartygs/tandling. skall hanfå det.

I det allmännas verksamhet gäl- ler i stället bestämmelserna i tryck- frihetsförordningen och sekretess- lagen ll980: 100).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om skyldighet för dem

som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra luftfartscertifikat och andra handlingar.

Om det behövs. får luftfartsver- ket visitera luftfartyg och granska fartygshandlingarna och de andra

handlingar som skall finnas om- bord.

Det finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luft-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

andra sadana lu'inseenden stadgas siirskilt.

kl.) Ul

Föreslagen lydelse

färder ifråga om hälsovård. pass och tull och i andra liknande av- seende/t.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller be/ordran med ltt/t/artyg av passa— gerare. resgods eller gods. vilken ut/i'iresanot vederlag eller av luft- traliki'öretag verkstt'illes vederlags- _f'ritt.

I detta kapitel _fi'irstäs med Wars.:au'akonventionen den i War- s:,aiva den 12 oktober 1929 under- tecknade och genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet reviderade konven- tionen om internationell lttf'tbefard- ran samt med (iuadalajarakonvert- tionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade ktmventionen om internationell luftlajirrdran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

Bestiimmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning ä postbeford- ran.

Vad i 3—9 &? stadgas om beford- rings/tandlingar skall icke gälla i fråga om befordran. som ut/i'r'res under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luft- fartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande."

a) uppgift å avgångsort och be- stämmelseort;

Detta kapitel gäller transporter med luftfartyg av passagerare. res- gods eller gods som utförs av luft- tralikföretag. Kapitlet gäller också om sådana transporter utförs av andra mot erst'ittning.

Detta kapitel gäller inte transpor- ter av post.

Bestämmelserna i 3—955 gäller inte i fråga om transporter som ut- förs under osedvanliga förhållan- den och som inte utgör normal luft- fartsverksamhet.

Transportbandlingar

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En biljett skall in- nehålla

a) uppgift om avgångs- och be- stämmelseorten.

Prop. l984l85: 212 Nuvarande lydelse

bl där avgångsorten och bestäm— melscorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland- ningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift & platsen för minst en sådan mellanlandning: samt

c) meddelande att befördringen kan vara underkastad Warszawa- konventionen eller lag av motsva- rande innehäll och att konven- tionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarig/mt i fråga om skada på person liksom då res- godsji'irkommer. minskas eller ska- das.

Biljetten skall. där ej annat styrkes. gälla såsom bevis om be- f'ordringsavtalets slutande och om villkoren för befördringen.

Är biljett ej utfärdad. har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit. skall bdordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktfÖra- rens samtycke gått ombord (? luft- fartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke meddelan- de som avses i första stycket under cl. äger fraktföraren dock icke åbe- ropa sädan begränsning av ansva- rig/teten som stadgas t' 22 ?.

4.5

Vid befordran av inskrivet res- gods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3.5 första stycket eller intagits i sådan biljett. skall det innehålla:

a) uppgift å ttvgängsort och be- stämmelseort;

b) där avgångsorten och bestäm- melseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland— ningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawa-

36

Föreslagen lydelse

b) uppgift. när avgångs- och be- stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat. om platsen för minst en sådan mellanlandning.

c) ett meddelande om att Warszawakonventioncn eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel be- gränsar fraktförarens ansvar för personskador och för skador ge- nom att resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks. gäller bil- jetten som bevis om att ett tran- sportavtal har träffats och om vill— koren för transptn'ten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas. även om någon bil- _iett inte har utfit'rdats. om en utfär- dad biljett inte harföreskrivet inne- häll eller om biljetten har kommit bort. Om passageraren med frakt- förarcns samtycke har gått ombord på luft/artyget utan att någon biljett ltar utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett meddelande enligt första stycket c). fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegräns- ningen enligt 22 5.

För transporter av inskrivet res- gods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis. som inte har fo— gats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3.5: första stycket. skall innehålla

a) uppgift om avgångs- och be- stämmelseorten,

b) uppgift, när avgängs- och be- stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat. om platsen för minst en sådan mellanlandning.

e) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

konventionen eller lag av motsva- rande innehäll och att konven- tionen eller lagen i regel begränsar fraktforarens ansvarig/tet dä res- godsfi'irkommer. minskas eller ska- das.

Resgodsbei'iset skall. där ej an- nat styrkes. gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om vill- koren för beton/ringen.

Är resgodsbevis tj tli/ät'dat. har det ejf't'ireskrivet innehåll eller har detft'irktmtmit. skall befordringsav- talet ändock gälla och vara under- kastat bestämntelserna idetta kapi- tel. Har fraktförarcn mottagit res- godset i sin vård utan att resgodsbe- vis utfärdats eller innehåller. ifall dti beviset lekt-'_fogats vid eller inta- gits i biljett som ttppf'vllerft'jreskrifl terna i 35 första stycket under c)". beviset ej meddelande som avses i första stycket under e) av föreva- rande paragraf. äger frakifäraren dock icke åberopa sådan begräns— ning av ansvarig/uden som stadgas i22 55 andra stycket.

Vid befordran av gods äger frakt— förarenf'ordra. att avsändaren upp— rättar och avläntnar en bcy'ardrings— handling. betecknad flygfraktsedel. Avsändaren ('igerh'trdra, att sådan handling mottages av frakiföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad. har den ej föreskrivet innehåll eller har den _färkommit. skall befordrings— avtalet ändock gälla oelt. med det undantag som följer av 9.5, vara underkastat bestämmelserna i det— ta kapitel.

Flygfraktsedeln skall upprättas a' avsändaren i tre originalexem- plar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av

'.») x]

Föreslagen lydelse

med motsvarande bestämmelst'tr katt gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel bc- gri-insar fraktförarens ansvar för skador genom att resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks. gäller res— godsbeviset som bevis om att res- godset ltar skrivits in och om vill- koren för transporten.

Transpttrtavtalet skall gälla och bestämnte/serna i detta kapitel skall tillämpas. även om något res- godsbevis inte ltar utfärdats. om ett utfärdat bevis inte har_fi'ireskrivet innehåll eller om beviset har kom— mit bort. Ont fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vard utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktfäraren dock inte åberopa ansvarsbegrt'insningen enligt 22.6 andra stycket. Detsamma gäller om ett utfärdat bevis. som inte ltar fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3.6 första stycket c)", saknar meddelande ett— ligtf'ärsta stycket e).

Fo'r godstransporter katt frakt- föraren kräva att avsändaren upp- rättar och lämnar en flygfraktsedel. Av sändaren får kräva att_frttktf?)'r(t- ren tar emot en sådan handling.

Transpmtavtalet skall gälla och bestt'immelserna i detta kapitel med det undantag som följer av 9.6 skall tillämpas. även om någon flyg- fraktsedel inte har utft'irdats. om en utfärdad f'raktsede/ inte har före- skrivet innehåll eller om fraktse- deln har kommit bort.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexem- plar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar [ förses med be- teckningen ”för fraktförarcn" och undertecknas av avsändaren. Es-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

avsändaren. Det andra e.t'ernplaret skall betecknas "för mottagaren": det undertecknats av avsändaren och fraktförarcn samt ätft'iljer god- set. Det tredje exemplaret under- tecknas av fraktföraren och äter- ställes av honom till avsändaren ef- ter godsets mottagande.

Frakt/"ormens underskrift skall tet'knas innan godset tages ombord ä ltt_/l_farl_vget.' den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Ilarji'ttktfäl'at'en på avsändarens begäran upprättat flygl'raktsedeln. anses han. där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räk— ning.

Avser befordringen flera kolli. skall avst't'ndaren. där _fraktföraren begär det, upprätta särskilda flyg- fraktsedlar.

Flygfraktsedcln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och be- stämnwlseort:

b) där avgångsorten och bestäm- mclseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland- ningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift ä platsen för minst en sådan mellanlandning: samt

c) meddelande att bej'ordringen katt vara underkastad Warszawa- konventionen eller lag av motsva- rande innehåll och att konven- tionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarig/tet då gods förkommer, minskas eller skadas.

Har gods medfraktförarens sam- tycke tagits ombord å luftfartyg utan att Hygfraktsedel utfärdats el- ler innelzållerfraktsedeln icke med-

Föreslagen lydelse

entplar 2 förses med beteckningen "för mottagaren". undertecknas av avsändaren och fraktföraren ()("ll följer med godset. Exemplar 3 un- dertecknas av fraktföraren och lämnas till avsändaren närfraktfö- raren har tagit emot godset. Frakt- föraren skall skriva underfraktsed- larna innan godset tas ombord.

Avsändarens underskrift kan vartt tryckt. Såväl _/i'akt_/2'irarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Ont inte annat visas, ansesjrakt- _färaren handla jär avsändarens räkning, om han på dennes begäran upprättar Hygfraktsedeln.

När transporten avser flera kolli. skall särskilda flygfraktsedlar upp- rättas, om fraktft'iraren begär det.

85

Flygfraktscdcln skall innehålla

a) uppgift om avgängs- och be- stämmelseorten.

b) uppgift, när avgångs- och be- stämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera mellanlandningar skall ske i en annan stat. om platsen för minst en sådan mellanlandning.

e) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med motsvarande hestt't'mmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel be- gränsar fraktförarens ansvar för skador genom att gods kommer bort. minskas eller skadas.

95

Om gods har tagits ombord på ett luftfartyg med _fraktjörarens sant- tyeke utan att någon flygfraktsedel har utfärdats eller om en utfärdad

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

delande som avses i 8.5 under 6). äger fraktföraren icke åberopa så- dan begränsning ttv ansvarig/teten som stadgas i 225 andra stycket.

Föreslagen lydelse

_fraktsedel saknar meddelande ett- ligt 85 c).får fraktföraren inte åbe- ropa ansvarsbegrt'insningen enligt 22% andra stycket.

10.5

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan. iför- hällande till vilken fraktföraren är ansvarig. lider till följd av att upp- gifter rörande godset. vilka avsän- daren upptagit i flygfraktsedeln. ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Om avsändaren ijlygfraktsedeln ltar lämnat uppgifter ifråga om godset som är oriktiga eller ofull- ständiga. svarar han för de skador som detta medför för _fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

llå

Flyg/raktsedeln skall. där ej an- nat styrkes. gälla såsom bevis om avmlets slutande. om mottagandet av godset och om villkoren för be- _fordringen.

Vad iflygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt. mått. för- packning och stycketal skall, där ej annat styrkes. äga vitsord. Annan uppgift ijlygfraktsedeln om godsets mycken/tet eller rymd samt uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot frakt- föraren. med mindre han i avsän- darens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flyg- fraktsedeln eller ack uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och god- sets utlämnande

Mot uppfyllande av sina förplik- telser på grund av befordringsavta- let äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren el- ler annan avsändare. förfoga över godsct genom att återtaga det å av- gångs- eller bestämmelseflygplat- scn. stoppa det vid landning under resan. låta på bestämmelseorten el- ler uttder resan utlämna det till an- nan än den i flygfraktsedeln an-

Om inte annat styrks. gäller/lyg- fraktsedeln som bevis om att ett av- tal har träffats. om att godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mått och förpackning och om antalet kolli gäller, om inte annat visas. Andra uppgifter ifrakt- sedeln om godsets mängd eller vo- lym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar. att han har kontrollerat uppgifterna i avsända— rens närvaro. eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset m. m.

5

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavta- let, katt han återta godset på av- gångs- eller bestämmelseflygplat- sen eller stoppa det vid landning under resan. Detta gäller dock inte. om åtgärden medför skada för frakt/öraren eller någon annan av- sändare.

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att god-

Prop. 1984/851212

Nuvarande lydelse

givne mottagaren eller begära dess ätersändande till avgångsflygplat— sett. .flvsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order ej verkstäl- las, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avläm- nade e.t'etnplaret av flygfraklsedeln _företes. är fraktföraren ansvarig för skada. som därigenom til/skyndas rätte innehavaren av _flygfraklse- deln. fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 135 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träå'a, går rät- ten att förfoga över godset åter till avsändaren.

40

Föreslagen lydelse

set under resan eller på bestämmel- seorten skall lämnas ut till någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller begära att det skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

Avsändaren skall ersätta de ext— ra kostnader som uppkommer ge- nom en åtgärd enligt denna para- graf-

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall fraktföraren ome- delbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer av- sändarens order utan att dennes e.t- emplar av ftygfraktsedeln visas upp. ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsän- daren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagarenfår rätt attförfoga över godset enligt bestämmelserna i 135. Om mottagaren vägrar att ta emotflygfraktsedeln eller godset el- ler om han inte är antrajfbar, fär avsändaren åter rätt att förfoga över godset.

13.5

När godset framkommit till be- stämmelseorten, äger mottagaren. där ej annatföranledes av vad i 12 _é' stadgas. av fraktföraren utfä flyg- fraktscdeln och godset. därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor som angivits i _flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats. skall frakt- föraren. så snart godsetframkom- mit. underrätta mottagaren därom.

Vidgär fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkom- mit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger motta-

Om inte annatföiier av 129". har mottagaren rätt att av fraktföraren få ut flygfraktsedeln och godset när detta ltar komntit fram till bestäm- melseorten. Detta gäller dock en- dast om han betalar vad fraktföra- ren har rätt att fordra och uppfyller flygfraktsedelns villkor för trans- porten.

Om inte något annat har avtalats. skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när godset har kommit fram.

14%

Om godset inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag då det borde ha anlänt, kan mottagaren göra sina rättigheter ett/igt trans-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

garcn mot fraktföraren göra gällan- de de rättigheter som härflyta ur befordringsavtalet.

Förbehåll. som innefattar avvi- kelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 145, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg- fraktsedeln foga de handlingar. som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter mä kunna full- göras före godsets avlämnande till mottagaren. Til/skyndas fraktföra— ren skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att ersätta ska- dan. utan så är attfel ellerförsum- ntelse liggerfraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka. om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller full- ständiga.

Fraktförarens ansvarighet

41

Föreslagen lydelse

portavtalet gällande mot fraktföra- ren. Detsamma gäller om fraktfö- raren erkänner att godset har kom- mit bort.

[Så

Förbehåll som avviker från be- stämmelserna i 12—149'5 gäller bara om de är intagna i flygfraktsc- deln.

l6å

Avsändaren skall lämna de upp- lysningar och till flygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-. accis- och ordningsföreskrifter skall kun- na fullgöras innan godset avläntnas till mottagaren. Avsändaren skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att så- dana upplysningar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofull- ständiga. Detta gäller doc'k inte om fraktföraren, någon av dennes an- ställda eller någon som denne ltar anlitat har gjort sig skyldig till fel ellerförsummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är riktiga och full- ständiga.

Fraktförarens ansvar

175

Såvitt ej annat följer av vad ne— dan stadgas ärfraktföraren ansva- rig för personskada. vilken drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar ombord ä luftfartyget eller i samband med att han går om- bord å fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas en- ligt de i strafflagen stadgade grun- derna.

Fraktföraren ansvarar för så- dana personskador som drabbar passagerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfarty- get eller i samband med att passa- geraren går ombord på eller läntnar fartyget. Skadeståndet bestäms en- ligt skadeståndslagen (I972:207).

185

Förkommer, minskas eller ska- das inskrivet resgods eller gods till

Fraktföraren ansvarar för skador genom att inskrivet resgods eller

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

följd av händelse som inträffar me- dan det är i fraktförarens vård vare sig på ilygplats, ombord ä luftfartyg eller. vid landning utanför flygplats. varhelst godset befinner sig. är fraktföraren. med nedan stadgade undantag. ansvarig därför.

Har på grund av befordringsav- talet vid lastning. avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flyg- plats. skall dock. där ej fraktföra- ren visar annat. skada som drabbat resgodsct eller godset anses här- röra av händelse som inträffat un- der den iförsta stycka avsedda ti- den.

Föreslagen lydelse

gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i fraktföra— rens vård på en flygplats. ombord på ett luftfartyg eller. vid landning utanför en flygplats. var godset (in

finns.

Om en transport vid lastning. av- lämnande eller omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet. skall skador på resgodset eller godset anses lta uppkomntit till följd av en händelse under luhtransporten om inte annat visas.

19%

För skada till följd av dröjsmål vid laf'tbefordran av passagerare. inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig. där ej nedan annorlunda stadgas.

F raktföraren ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid transporter med luftfartyg av passagerare. in- skrivet resgods cller gods.

205

Fraktföraren är fri från ansvarig- het, där han visar att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det va- rit omöjligt för dem att vidtaga åt- gärderna.

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador. om han visar att han. lutas anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla nödvän- diga åtgärder för att undvika ska- dorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

21.5

Visarfraktföraren att den som li- dit skadan medverkat därtill genom eget vållande, gäller 6 kap. 1 & ska-

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat till skadan genom eget vållande. gäller

deståndslagen(l972:207). 6 kap. 15 skadeståndslagen (19721207). 2252

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till sextontusen- sex/tundra särskilda dragningsrät- ter: och må förty. där ersättningen skall utgå iform av ränta. dennas kapitaliserade värde icke överskri-

3 Senaste lydelse 1985: 133.

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje pas- sagerare begränsat till 16600 sär- skilda dragningsrätter. När ersätt- ningen skall utgå som livränta, får det kapitaliscrade värdet inte iii-'er- stiga denna gräns. Om transporten

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

da sagda gräns. Utföres beford- ringen av svenskt lufttraftkföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara etthundratusen särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran utfästa sig att tilläm- pa dcnna gränsför ansvarig/teten. I fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafik- företag skall vad nu sagts om att- vändning av det högre begräns- ningsbeloppet och om skyldighet att utlösta sig att tillämpa detta be- lopp gälla endast i fråga om den del av be:/?trdringen som utföres av så- dant företag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarig/teten än som föreskrives idetta stycke.

Beträffande inskrivet resgods el- ler gods är fraktförarens ansvarig- het begränsad till sjutton särskilda dragningsrättcr för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktfö- raren särskilt uppgivit det intresse. som är förbundet nted beftn'dring— en. och guldit föreskriven tilläggs- avgif't. gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens an- svarighet. där han ej visar att pas- sagerarens eller avsändarens in- tresse är lägre. Har av inskrivet res- gods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit. mins- kats, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den samtnanlagda vikten av det el- ler de kolli. om vilkaf'råga är. tagas i beräkning; dock att, om förlusten. minskningen. skadan eller dröjsmå- let påverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbe- vis eller flygfraktsedel, den sam- ntanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål. som passa- geraren behåller i sin vård. är an- svarig/teten begränsad till trehund- ratrettiotvå särskilda dragningsrät- ter för envar passagerare.

Föreslagen lydelse

utförs av ett svenskt lufttrallkföre- tag. är gränsen för ansvaret i stället 100000 särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten elleri sina standardvillkor för transporter ut- fästa sig att tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt företag gäller reglerna om det senare begräns- ningsbeloppet och om utfästelse att tillämpa detta bara i fråga om den del av transporten som det svenska företaget utför. Avtal katt träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskri- vet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsän- daren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det in- tresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsav- gifter. gäller det då uppgivna belop- pet som gräns för fraktförarens an- svar. Detta gäller dock inte. om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas. ska- das eller fördröjs. räknas endast den sammanlagda vikten av berör- da kolli. när gränsen för fraktföra- rens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som om- fattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas. skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaretför sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat till 332 särskilda drag- ningsrätter för varje passagerare.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Sky/dighet att gälda rättegångs- kostnad mö äliiggas _li'tlkt/i'iraren utan hinder av att de i denna para— graf"stadgade gränserna för ansva- righeten därigenom överskridas. l-"ad nu sagts skall dock icke gälla. där_/raktfi')'raren inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den skadeli- dande ersättning som frånsett rätte- gångskostnaden ei tuulerstiger vad som utdömes.

Med utt/'_veket "särskilda drag- ningsrätter" avses i denna lag de av Internationella valutafonden an- vända särskilda dragningsrättertm. Föres talan om ersättning. skall omräkning frän särskilda drag- ningsrätter till svenskt mynt ske ef- ter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestäm- mas i enlighet med den beräknings- metod. som Internationella valuta- fonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

44. Föreslagen lydelse

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för rättegångskost- nader. även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Det- ta gäller doek inte. om han skriftli— gen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rät- tegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som tried/örtte skadan eller innan talan har väckts, om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter” avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella va- lutafonden. När talan förs om er- sättning. skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans vär- de skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Interna- tionella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

23%

Förbehåll, som innefattar in- skränkning i fraktförarens ansva- rig/tet eller bestämmer lägre gräns därför än i 225 sägs. är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning ä förbehöll. avseende förlust. minskning eller skada. som härrör av godsets egen beskaffen- het eller fel i godset.

Förbehåll. som inskränker frakt- förarens ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret än 22 5, är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid trans- port av gods, om förbehållet avser förlust, minskning eller skada som beror på det transporterade god- sets egen beskaffenhet eller pä fel i godset.

245

De gränser för ansvarig/teten som stadgas i 22 _ skola ej äga tillämpning. där det visas att frakt- föraren själv eller hans folk i tjäns- ten orsakat skadan uppsåtligen eller oek. med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma. under grovt åsi- dosättande. av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

Gränserna för ansvar enligt 225 gäller inte om det visas att fraktfö- raren, någon av hans anställda el- ler någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan uppsåt- ligen eller genom att. med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå. grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsyn som kan krävas.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25.5

Föres talan mot någon av frakt- förarensf'olk på den grund att han vållat skada genom fel eller försum- melse i tjänsten av ringare grad än i 245 sägs. mä vad han och fraktfö- raren kannaförpliktas att samman- lagt utgiva i ersättning icke över- skrida den gräns för ansvarig/teten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av ska— deersättning stadgas i l() kap. 3 &.

Om talan förs mot någon av frakt- förarcns anställda eller någon som fraktföraren har anlitatför att han har vållat skador genom lindrigare fel eller försummelse i tjänsten än som avses i 24ä,får den samman- lagda ersättning som han ochfrakt- föraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktlö- raren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättningfinns i 10 kap. 3 s.

26.5

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall god— set. där ej annat styrkes. anses av- lämnat i oskadat skick och i över- ensstämmelse med befordrings- handhngen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast. beträffande resgods. inom sju dagar samt. beträffande gods, inom fjorton dagar från mottagan- det. l-"id dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogan- dc.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandling- en eller eljest i skrift. avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas. anses in- skrivet resgods och gods som tas emot utan anmärkning vara oska- dat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall an- märkas hos fraktföraren omedel- bart efter upptäckten. Anmärkning- en skall alltid göras senast sju da— gar från mottagandet. när det gäller resgods. och senast fjorton dagar från mottagandet i fråga om gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 2] dagar från den dag då resgodset el- ler godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning pä transporthandlingen eller i en särskild skrift. som skall avsändas inom den tid som anges i andra stycket.

275

Har ej anmärkning enligt 26% framställts inom tid som där sägs. är rätten till talan mot fraktföraren förlorad. utan så är att han förfarit sul/(ligen.

Om inte en anmärkning enligt 26ä har framställts i tid, är rätten till talan mot fraktföraren förlorad. Detta gäller dock inte, om fraktfö- raren har handlat svikligt.

285

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort. där fraktföraren har sitt hem- vist. där hans huvudkontor eller

Talan om ansvar enligt detta ka- pitel skall väckas vid domstolen i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

det kontor finnes. genom vars med- verkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må ickeföras annat än vid svensk domstol eller domstol i att- nan till Warszawakonventionen an- sluten stat. med mindre enligt avta- let avgångsorten eller bestämmel- seonen är belägen i stat som ej bi- trätt konventionen.

46

Föreslagen lydelse

frttktfc'irarens huvudkontorfinns, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomstfinns.

Talan får också väckas vid dom- stolen i bestämmelseorten.

Talanfår väckas bara vid svens- ka domstolar eller vid domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäl- ler dock inte. om enligt avtalet av- gångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som inte har biträtt konventionen.

29.5

Väckes ej talan om anst-'ari,t_.'het inom två år från luftfartygets an- komst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då bef'ordringen avbröts. är rätten till talan förlorad.

Rätten till talan om ansvar är förlorad, om inte talan väcks inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle ha ankommit eller från den dag transporten avbröts.

305

Skall befordran. som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet. utföras av flera fraktföra- re var efter annan, är envar av dem. sedan han mottagit passage- raren. det inskrivna resgodset eller godset. ansvarig för den del av be- fordringen, vars utförande ankom- mer på honom.

Vid befordran av inskrivet res- gods eller gods må avsändarenjäm- väl hålla sig till den förste fraktföra- ren och den som äger utfä godset till den siste. ändå att förlusten. minskningen. skadan eller dröjsmå- let inträffat medan godset var i an- nan fraktförares vård. Ära två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts. skola de svara en för båda och båda för en.

Har det avtalats att en transport som i olika delar skall utföras av flera fraktförare efter varandra skall anses som en enhet. ansvarar varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods. får avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren. även om förlusten, minskningen. skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan frakt- förares vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla sig till den siste. Om två fraktförare på grund av detta är ansvariga. svarar de so- lidariskt.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

47. Föreslagen lydelse

Transporter som utförs av någon an- nan än den avtalsslulande fraktföra- ren

3lå

i fråga om befordran som helt el- ler delvis utföres av annan än den som genom befordringsavtalet åta- git sig befordringen (den avtalsslu- tande fraktlöraren) äga 32—3655 tillätn/ming. om det ej visas att bt" fort/ringen utförts utan den avtals- slutandc fraktfi'n'arens bemyndi- gande. Bestämmelserna i 33. 35 och 3655 tillt'itnpas dock endast i fråga om den del av bel'ordringen som utföres av annan än den avtalsslu- tande fraktföraren .

I fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32—3655. om det inte visas att transporten har utförts utan bc- myndigande frän denne. Bestäm- melserna i 33. 35 och 36.55 gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som utförs av den and- N.).

3235

Både den avtalsslutande fraktfö- raren och den som utför befordring- en anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga om hela before/ringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den avtalsslutande fraktföraren anses som fraktförare _för hela transporten. Den som utför trans- porten anses somfraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

33.5

Vid tillämpning av bestämmel- serna om fraktförarcns ansvarig/tet jämställas vardera fraktföraren och hansf'olk med den andre fraktföra- rens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför befördringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i Zlä angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföra- ren ätagit sig längre gående förplik- telser än somföljer av detta kapitel eller har passt'tgerare eller avsän- dare enligt 22.6 andra stycket sär- skilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den av- !(tlsslutande _frakt/t'irarens Ställe icke utan eget godkännande bun- den härav.

Vid tillämpningen av bestämmel- serna om fraktförarens ansvarjätn- ställs vardera fraktföraren. hans anställda och de som han har anli- tat med den andre fraktförarens an- ställda och dent som denne har an- litat. Detta medför dock inte att an- svaret för den som utför transpor- ten i den avtalsslutande fraktföra- rens ställe överstiger gränserna i 22 5.

Om den avtalsslutande fraktföra- ren har åtagit sig förpliktelser ut- över bestämmelserna idetta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäl- ler. om en passagerare eller en av- sändare i enlighet nted 225 andra stycket särskilt har angett det in- tresse som är knutet till transpor- ten.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

48

Föreslagen lydelse

345

Anvisning eller anmärkning, som enligt bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene fraktföraren. äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i l25 äger dock verkan endast om den till- ställes den avtalsslutande fraktföra- ren.

Anvisningar eller anmärkningar som enligt detta kapitel til/ställs den ene fraktföraren gäller också mot den andre. En order enligt [25 gäller dock bara om den ges till den avtalsslutande fraktföraren.

355

Vad de båda fraktförarna och derasfolk kunnaförpliktas att sam— manlagt utgiva [ ersättning må icke överskrida det högsta ersättnings- belopp som någon av fraktförarna kan åläggas att utgiva. Varje ska- deståndsskyldig är ansvarig endast intill den gräns som är tillämplig för honom.

Talan om ansvarighet för. vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem. föras vid domstol som enligt 285 är behörig vid talan mot någon av frakt/ömma.

Sammansatt befordran

Den sammanlagda ersättning som de båda fraktförarna. deras an— ställda och de som fraktförarna har anlitat kan åläggas att utgefår inte överstiga det högsta belopp som gäller för någon av fraktförarna. Varje skadeståndsskyldig ansvarar

bara upp till den gräns som gäller för honom.

365

Talan mot endera av eller båda fraktförarna får föras vid en dom- stol som enligt 285 är behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatta transporter 375

Där befordran skall utföras del- vis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, gälla be- stämmelserna i detta kapitel alle- nast beträffande lttftbefordringen.

Villkor. som avser befordringen med annat befbrdringsmedel, må intagas i lttftbefordringshandling- en.

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med något annat transportmedel. gäller bestämmelserna i detta kapi- tel bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i lufttrans- porthandlingen.

Övriga bestämmelser

385

Göres i befordringsavtal eller el- jest innan skada timat. med avvi- kelse från vad i detta kapitel stad- gas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, ärförbe- hållet tttan verkan.

Förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet som av- viker från bestämmelserna i detta kapitel är ogiltiga, om de görs itt- nan någon skada har inträffat.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Skiljeavtal i fråga om ln'fl'rn'dran av guds. vilket trä/]ats innan skada timat. giiller utan hinder av bestäm- melsen blä/isla st_veket. om skilje- mannaförfarandet skall iiga rum inom en i 38.5 avsedd domstols damväria och tvistej'rägan. i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen ära till- liimpliga därpä. skall prövas enligt konventionernas bestämmelser.

49 Föreslagen lydelse

[:"/t skiljezwlal i fraga om gm/s- trans/mrt giiller duek (ii/tid. om skil— jemannaförfarandet skall äga rum inom en belu'irig domstols domkrets och om tvisten. i den mån Warszawakonventionen och Gua- dalajarakonventionen är tilllamp— liga. skall prövas enligt konventio- ncrnas bestämmelser.

39%

I fråga om hell;rdringshattdliltg som llt/ät'dats utom rikct eller som avser internationell befordran skall i 3? första stycket under c). 4.5 första stycket under c) eller Bä un- der C) NmJ.L'tldjbrdran ä meddelan— de anses "plats!/d. när handlingen innehåller uppgift om att beford- ringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktföra- rens ansvarig/tet i de fall. som angi- vas i det lagrum varamfräga är.

År vid internationell Inti/teletu- randen avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonven- tionen, äger fraktföraren. ändå att hefurdringsltand/ingen ieke inne- håller meddelande som avses i förs- ta stycket, åberopa sädan begräns- nittg av ansvarig/teten sam stadgas i 22 lå.

] fråga om transport/iandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella transporter är kravet pä meddelande enligt 3?" första stycket c). 45 första stycket c) eller 81% c) uppfyllt. am handling— en innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla fiir transporten och att denna kutt- vention i regel begränsar fraktföra- rens ansvar i de fall som anges i den av dessa bestämmelser som är tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en inter— nationell lufttranspart ligger i en stat som inte hur biträtt Warszawa- konventionen../är fraktföraren åbe- ropa ansvarsbegränsningen enligt 22 &. även om transport/Iandlingen inte innehåller något meddelande som nämns i första stycket.

40 &

Sävitt angär inrikes luftheftird— ran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skala äga rum. äger regeringen meddela bestäm— melser. avvikande från vad i 3. 4, 8 ae/t 9.5.5 stadgas angående bil/'ett. res;.unislwvis ueh jlyg/htktsedek

4 Riksdagen l984/85. [ saml. Nr 212

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes lufttranspurter. om luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Vid sådana lufttransporter fär beg/'ärtsningen av_li'aktfi'jrarens an- svar enligt 3.5 åberopas även om biljetter. restwdsbevis eller flyg- ji'aktsedlar inte är ttt/iirdade eller om de saknar meddelande om gränsningen. Att meddelande um begränsningen skall finnas i stan- dardvillkaren _liir passagerartt'ans- parterföljer av 22 s't'ji'irsta st_ve

Prop. 1984/85: 212 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4! %% Ilar stat. dä den biträdde den i Bestämmelserna i detta kapitel Warszawa den I: oktober 1929 av- gäller inte ifråga om sådana inter-

slutade konvetttionett om inlertta- nationella lu/ttransporter som ut- liottell ltt/tite/ot'dt'an. avgivit förkla- _fi'irs direkt av en viss stat om denna ring som avses i tilläggsprotokollet stat. när den tillträdde den konven- till samma konvention. skola be- tion som under!eeknades i Warsza— stämmelserna idetta kapitel ej äga wa den l2 oktober l929. lämnade tillämpning ä internationell luftbe- en sådan förklaring som avses i till- j'ordran. som utföres omedelbar! av läggsprotokollet till konventionen. den staten eller av territorium för Detsamma gäller om transporten vars utländska angelägenheter den itt/örs direkt av ett territorium för staten svarar. vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Sit/ram! en till den reviderade Under förutsättning att en stat konventionen ans/uten statji'irkla- som /tar til/trätt Wars:.uivakonven- rat, att konventionen ieke skall gäl- tionen har I/iirklarat att konven- la lu/tbe/ordt'an. som utföres _i'o'r tionen inte skall gälla ifräga om en dess militära myndigheter ombord luftlransport sattt utförs för den ä luftfartyg vilka äro registrerade i statens militära myndigheter med den staten och vilkas hela lastför- ett luftfartyg som är registrerat i mäga reserverats av dessa myndig— den staten. om ji'trtvgets hela last- heter eller för deras räkning. skola förmåga har reserverats av dessa bestämmelserna i detta kapitel ej myndigheter eller för deras räk- heller äga tillämpning ä sådan be— ning. gäller inte bestämmelserna i fordran. detta kapitel beträjf'lande en sadan ! u_ fltra n sport . IO KAP. Om ansvarighet för skada i följd Ansvaret för skador genom luft- av luftfart fart ! & Om ansvarig/tet för skada. som i Bestämmelser om ansvaret för _liiljd av lu/tfärlvgs begagna/ide i skador. som genomluftfart tillfogas luftfart tillfogas person eller egen- personer eller egendom som inte dom som ieke befordras med farty- transporteras med luft/artvget. get. stadgas i lagen angående an— jinns i lagen (1921-382) angående svarighet för skada i följd av luft- ansvarighet för skada i följd av luft- fart. fart.

2 .5 För ansvarig/tet för skada som Ont regeringen lli'ireskriver det. avses i l ;" skall. där regeringen sä skall delfin/tas trafik/Ursäkring för förord/utr. _lltIIHH. 'lörsäkring eller ansvar enligt l s. Försäkringen kan motsvarande sakerhet som rege- ersättas av någon motsvarande sä- ringen bestämmer. kerhet som regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85: 212 SI

Nuvarande lydelse ll't'ireslagen lydelse

,: "II:

Är någon. vilken _lorrättar tjänst Om någon sotn tjt'instgt't'r pä luft— ä luftfartyg. pliktig att ersätta ska- fartyg är ersättttingsskyltlig_li't'r ska- da sttttt i_/'äl_jd av luftfart uppkommit da genom luftfart som ltar uppkom- genom hans fel eller försummelse i tnit genom hans fel eller försum- tjänsten. ägt-'r rätten att. med hän- melse i tjänsten. _lär rätten jämka syn till felets eller försummelsens ersättningen med hänsyn till felets lindriga beskaffenhet. skadans eller försummelsens beskaffenhet. storlek eller omständigheterna i öv- skadans storlek eller omständighe- rigt.nedsättaersättningen efter vad tema i övrigt. Detsamma gäller i sotn prävas skäligt. l'ad sälunda fråga om andra med tjänst sotn ltar stadgnts skall äga tnotsvaratule betydelselli'irtrafiksäkerheten. tillätttpning beträt'lande den som I fråga om skadeståndsansvaret inom tnarktrrganisationett eller el- för arbetstagare gäller 4 kap. ls' _jest. annorstt'ides ätt ä luftfartyg, skadeståndslagen (l972: 207). _/l'irrättar tjänst varav trafiksäkerhe- ten är beroende. [ fråga om skade— standsansvaret för den som är ar— betstagare gäller dock 4 kap. lå skadeståndslagen (l9721207).

]] KAP.

Ont flygräddningstjänst och Flygräddningstjänst, bärgning bärgning samt om undersökning och undersökning av luftfarts- av luftfartsolyckor olyckor

Flygräddningstjänst ] &

Föreskrifter angående åtgärder. Föreskrifter angående åtgärder. dä luftfartyg är saknat. förolyckat dä luftfartyg är saknat. förolyckat eller nödställt eller fara hotar eller nödställt eller fara hotar lufttraftken (flygräddnings- lufttraftken (flygräddnings- tjänst). meddelas av regeringen tjänst), meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndi- eller den myndighet regeringen be- gande. av luftfartsverket. stätttmer. Ont regeringen )Q'ireskri-

ver det. får myndig/teten över/äta ät annan att leda jlygräddnings- tjänsten.

Regeringen mä ålägga ägare el- Ett Ittftf'artygs ägare eller inneha- ler innehavare av luftfartyg samt vare och de som tjänstgör pä luft- dent som göra tjänst ä sädantfar- _l'artyg eller vid flygplatser eller tyg eller vid flygplats eller attnatt andra anläggningar för luftfarten anläggning förqutfartenskyldig/tet är skyldiga att delta i flygrädd- att medverka i llygräddningstjäns- ningstjänsten. Regeringen tttedde- ten. sä oek meddela bestämmelser lar bestämmelser om ersättning av om ersättning av allmänna medel allmänna medel för deltagandet. I för sådan medverkan. ] fråga om fråga om ersättning vid personska-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

ersättning vid personskada gäller lagen (l977z265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Föreslagen lydelse

dur gäller lagen ( l9771265) om stat- ligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

Den som bärgar _f'r'iralyekat eller nt'jdställt luftfartyg eller ont/"mrd- varande guds eller något. som hört till sädantjartyg eller guds. så aek envar som medverkar vid bärgning— cn har rätt att. vare sig7 bärgningen ägt rum till sil.")ss. på land eller i luften. fä bärgarlön i enlighet med de grunder. smnjämlikt 225—227 så sjölagen gälla vid bärgning avfar- t_vg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ork den berättigad. vilken under den nöd som föranlett bärgningen räd- dat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luft- fartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader. som varit oundgängligt: för bevarandet av fartyget eller godset. varde oek dessa honom er- satta.

Har gods eller något. som hört till gods, bärgats eller bevarats. häfte ägaren med det bärgade eller bevarade. men svare ej personli- gen.

Rätt till bärgarlön skall ieke till- komma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets be- fälhavare. ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motst-'arande tillämpning beträf- fande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Borgenär, som har fordran å bär- garlön eller ä ersättning för kostna- der som avses i 2 s". njute i fartyget eller godset luftpanträtt med för-

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyekats eller befinner sig i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt till bärgar— lön. Detsamma gäller vid bärgning av gods wnlmrd på ett säa'antjar- 1_vg eller av något som hör tilljart_v- get eller godset. Ifråga om bärgar- lönen tillämpas bestämntelserna i EES—22755 sjölagen(189I:35 s. 1). Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget el- ler medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av bärgar- lönen. De särskilda kostnader som någon [övrigt har haft för bevaran- det av ett luftfartyg eller av gods skall också ersättas, om kostna- derna har varit ttt'idvämli_i_'a.

Om gods eller något som här till gods har bärgats eller bevarats. svarar ägaren inte personligen utan endast med det som har bärgats eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat för- bud av fartygets befälhavare. ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma gäller ifråga om ersättning för kostnader för be- varande av fartyg och gods.

Den som har en fordran på bär- garlön eller ersättning för kostnader enligt 2.5 har Iu/"tpanträrt i fartyget eller godset med förmånsrätt enligt

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

mänsrätt enligt 4.5 förmänsrättsla- gen (1970: 979). såframt bärgar- lönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i ri- kt'i.

I första st_v('ket avseddafordring- ar skola. var i förhållande till jord- ringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; el- jest skall _vngrefordran ägajl'ireträ- deframji'ir äldre.

Utan Inn-genärens samtveke må ieke. innan betalning för dennes fordran gult/its eller Säker/tel där- för blivit ställd. luftfartyget lämna det ställe. där åtgärderna för bärg- ningen eller bevarandet slut/ördes. eller godset av ägaren tagas i be- sittning.

Luftpanträtt- omfattar ei ersätt- ning. som på grund av försäkring eller eljest utgär för skada på luft- fartyget eller godset.

Försäljes luftfartyg eller gods ef- ter utmätning eller under konkurs i den ordning som för_lörsäljning av utnzätt sådan egendom är stadgad. upphöre luftpanträtten [fartyget el- ler godset. men borgetu'iren äge få del i köpeskillingen enligt vad där- om är särskilt stadgat.

Lossas gods. som hä/iarförjord- ran. till uvsändares eller lastenmt- tagares förfogande. upphöra luft- panträtten igodset. Utlämnas god- set utan borgenärens tillstånd. vare den som mottager godset med kun- skap om _lordringen ansvarig för denna. dock ieke utöver det värde godset hade vid lossningen.

Luftpanträtt i luftfartyg. som är registrerat här i riket. upphöre efter tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av far—

50"-

'Jl '.»J

Föreslagen lydelse

I förmänsrättslagen (l97tlz979l. om bärgarlönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En _vngre fordran har _li'iretrc'ide framför en äldre. Fi'rrdringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luft/artyg ska/[fä läm- na den plats. där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslu- tades. eller ägaren skall ta godset i besittning. krävs att borgenärerna medger det. Detta gäller doek inte. om borgenärerna harfätt betalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts.

Luftpanträtten omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg eller gods som utgår på grund av försäkring eller av andra skäl.

Säljs luftf'artyget eller godset e.tekutivt, upphör qutpanträtten se- dan försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Borgenärerna ltar rätt till betalning ur köpeskillingen enligt bestämmel- serna i utsökningsbalken.

Luftpanträtten i godset upphör. om det genom lossning ställs till avsändarens eller mottagarens för- fogande. ()m godset lämnas ut utan borgenärens tillstånd. svarar den som tar emot godset förfordringen. om han kände till denna. Han sva- rar dock inte för mera än det värde som godset hade vid lossningen.

thftpanträtten i ett luftfartyg. som är registrerat iSverige, upphör efter tre månader från den dag ät- gärderna för bärgningen eller be-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

tyget avslutades. sävida ieke inom nämnda tid borgenärens ansprak pä panträtt blivit anmält till inskriv— ningsdomaren för anteckning i in— skrivningsbokcn för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träf- fats om panträttens belopp eller ta- lan om panträtten väckts i laga ord— ning.

Är fartyget registrerat i främ- mande stat. som biträtt den i ('le— neve den [9 juni 1948 avslutade konventionen rörande internatio— nellt erkännande av rätt till luftfar- tyg. vare lag som iförsta slyt'ket sägs. med iakttagande av att an- mälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för far— tyget.

Ifall dä fartyget ieke är registre- rat eller dådet är registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs. upphöre luftpanträtten ifarty- get efter ett är frän det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av- slutades. såfi'amt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten 'äckts i laga ordning.

'I! .L.

Föreslagen lydelse

varandet av fartyget avslutades. Det/a gäller doek inte. om borgenä— rens anspråk pä panträtt inom sant- ma tid har anmälts till inskrivnings- domaren för anteckning i inskriv- ningsboken för luftfartyg och dess— utom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten ltar väckts i laga ord— ning.

Bestämnte/serna ifi'irsta slyeket gäller ot'ksä om fartyget är regi- strerat i en annan stat som har bi- trätt (ietua'ekonventionen. Borge- närens anspråk pä panträtt skall i sådant fall anmälas hos den myn- digth som för inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat el- ler om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i and- ra stycket. upphör luftpanträtten efter ett är från den dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte. om inom samma tid överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ord— ning.

Undersökning av luftfartsolyekor

Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyt'ksltt'indelse. som medför att nå- gon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår ä fartyget eller egen- dom som it'ke hela/dras därmed. skall undersökning verkställas an- gående olyt'ksltändelsen oeh dess orsaker samt uppkomna skador.

När allvarlig fara för sådan olyt'kshändelse förelegat eller nä- got inträffat som tyder på väsentligt fcl hosfartyget eller markorganisa- tionen. skall oek umlersr'ikning äga I'll/'I.

Inträffar det en olyt'ka vid an- vändningen av ett luftfartyg oeh medför olyekan att någon avlider. att någon blir allvarligt skadad. att fartyget får betydande skador, att egendom som inte transporteras med fartyget fär betydande skador eller att fartyget är oåtkomligt. skall det göras en undersökning om olyekan. dess orsaker ot'h de upp— komna skat'lorna.

Detsamma gäller. om det har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skttlle inträffa. om något har hänt som tyder på ett va- sentligt fel hos luftfartyg.-et eller markorganisalionen eller om ett

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Undersökning varom i 7å sags skall verkstt'illas av den myndighet regeringen lu'stc'immer.

Vid undersökningen skall erfor— derlig operativ. teknisk ochjuridisk sakkunskap vara företrädd.

På sätt regeringen _li'irordnar skall den myndighet som Linder- söker olyckan underrätta dem sa- ken kan unga" samt bereda dem till- fälle att art/öra vad de akta nödigt till bevakande av sitt rätt. De äga. såvitt det kan ske utan men för ut- redningen. närvara vid undersök- ning (i olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

Uttderst'ikning skall utj't'iras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder _lörmt- det-sökning jämlikt 23 kap. rätte- gängsbalken.

! avvaktan på att undersökningen inledes ltar luftfartsverket att i samråd med polismyndiglwt eller på anmtt lämpligt sättjöretaga de åtgärder för säkerstiillande av ut- redningen. som finnas nödiga och ieke utan råda kanna uppskjutas.

Den myndighet som undersöker olyckan må halla förhör med envar som antages kunna lämna upplys- ning av betydelse för utredningen samt granska föremål som kan an- tagas a'ga sådan betydelse.

Föreslagen lydelse

fartyg har försvunnit under flyg- ning uc'lt inte har kunnat äter/in- nas.

En undersökning enligt 7s skall göras av den myndighet som rege- ringen _/i'ireskriver. Öm regeringen _li'ireskriver det. får myndig/teten överlåta at attrtan att göra under— sökningen.

Nödvändig operativ. teknisk och juridisk sakkunskap skall vara före- trädd vid undersökningen.

lt)?

Den myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som kan vara berörda ()("ll bereda dem tillfälle att _vttra sig. De har rätt att närvara vid undersökningen på olycksplatsen ()(/1 vid utredningsar- betet i Övrigt. om det kan ske utan men för utredningen.

lls'

Underst'ikningen skall ske i sam- råd med den som enligt 23 kap. ritt- tegångsbalken leder _lortmtlersök- ning av det intrc'il'lade.

[ avvaktan på att undersökningen inleds skall luftfartsverket vidta de åtgärder som behövs för att säker- sta'lla utredningen och som inte kan uppskjutas.

12.5

Den myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myn— digltetenft'ir också granska de före- mål som kan antas vara av sådan betydelse.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

.S'åfi'amt urulersr'ikningen I/innes eljest ieke kunna be/u'irigen jul/_löl- jas. mä myndigheten påkalla utred— ning genom polismyndighet. Vid sådan utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga delar." tvångsmedel som avses i 34—38 kap. rättegångsbal- ken mä dock användas allenast i den mån anledning_fiiirekommer att brott som här under allmänt atal _lt'irc'ivats.

Finner den myndighet som un- dersöker olyekan m'idigt att vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att_li'ireläggande meddelas na— gon att såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål. må myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt. inom vars område händelsen timar eller den vistas som skall höras el- ler åtgärden eljest angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande. därest laga hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgt'tt om bevisupp— tagning i rättegång utom huvudför- handling.

l—"öreslagen lydelse

Myndigheten får begära att po— lismyndigheten biträder vid utred— ningen. om unde/'sökningen inte kan jull/ölias på annat sätt. Be- stämmelserna i 23 kap. rättegångs— balken gäller i_/i'åga om en sådan utredning. 'fviingsmedel enligt 24— 28 kap. rättegångsbalken får dock användas bara om det _linns anled— ning att anta att det har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vitt- nen eller sakkunniga hörs vid dom— stol eller att någonjl'n-elt'iggs att till- handahålla handlingar eller föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt. inom vars omräde olyekan har skett eller den person som berörs av begäran vis- tas. Om något laga hinder inte mö- ter. skall rätten hälla förhör eller meddela föreläggande. Därvid gäl- ler bestämmelserna om bevisupp- tagning utom huvudförhandling.

Anträffas luftfartyg eller gods. som bejordrats med luftfartyg. eller något. som här till sådant fartyg eller gods. och _ll'irekommer anled- ning antaga att luftfartsolycka ti- mat. må vad som antrc'iffats ieke avlt'igsnas eller rubbas utan till- stånd av polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyc— kan. med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest syn- nerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket. skall an- mälan därom ojördrt'iiligen göras hos myndighet som avses i första styeket. Myndigheten äger omhän- dertaga egendomen när detjinnes påkallat.

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolyeka har inträffat. får lufthn'tyget. det gods som har

transporterats medfartyget och det som hör till fartyget eller godset inte rubbas utan tillstånd av polis- myndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte. om det sker för att rädda människoliv eller om det ( öv- rigtfinns synnerliga skäl.

Den som har tillvaratagit egen- dom som avses i första stycket skall genast anmäla det till polismyn- digheten eller den myndighet som undersöker olyc'kan. Om det be- hövs. får myndigheten omhänderta egendomen.

Prop. 1984/85: 212 57

Nuvarande lydelse Ft't'reslagen lydelse

12. KAP. Särskilda bestämmelser

1 .5

Ft'irekommer. dä luftfärd skall Om det då ett luftfärd skall pä- anträdas. anledning antt'tga att luft- bär/"as kan antas att det luftfartyg. fartyg icke är luftvärdigt eller be- nted vilket färden skall ske. inte ho'rigen bemannat eller att eljest uppfyller de villkor som anges i för sädanjärd i denna lag eller med denna lag eller som har fastställts stöd därav_faststäl/cl'a Villkor ei äro med stöd av lagen eller annars att uppfyllda. må luft/'ärden _fi'irb/tta'as _fi't'r luftfärden fastställda villkor inte och fartyget hindras att avgå. Be— är uppfyllda. _fär luft/artsverket el— slut härom meddelas av luftfarts— ler den som verket utser besluta att verket eller avden som erhållit ver— luftft'irden inte får äga rttm och kets bemyndigande därtill. [ sist— hindra luft/artygets avgang. ()m nämnda _fall skall beslutet omedel- någon annan ätt ltt/tfttt't_rt't'i'ket ltar bart tmc/erstc'il/as verkets prövning. meddelat beslutet. skall beslutet genast anmälas till verket och pro'— vas av detta.

2.5

Innehavaren av allmän flygplats Innehavaren av en allmän flyg- må hindra luftfartyg att lämnaflyg- plats för hindra ett luftfartygs av- platsen innan avgifter. som enligt 6 gång. om de avgifter enligt 6 kap. kap. ns skola utgå med (Inledning 13 & sattt avser fartygets senaste an- av fartygets senaste ankomst. up- komst. uppehåll och avgång inte pehåll och avgång. blivit guldna el- ltar betalats oclt säkerhet inte har ler säkerhet ställts. ställts.

Regeringen äger förordna. att Regeringen får föreskriva att vad i första stycket sägs ej skall första stycket inte skallgälla ifråga gälla internationell fart som rege- om viss internationell luftfart. ringen bestämmer.

3 & Angående frihet från kvarstad I lagen ('l939:6) om frihet från för vissa luftfartyg är särskilt stad- kvarstad för vissa luftfartyg finns gat. bestämmelser om att kvarstad inte

får läggas på vissa luftfartyg.

4 s Regeringen förordnar efter vilka Regeringen eller den tnyndigltet grunder avgifter OCh övriga kostna- regeringen bestämnterjär meddela der för förrättningar enligt denna _läreskrifter om avgifter och övriga lag skola bestämmas. kostnader för förrättningar enligt denna lag.

* Senaste lydelse l98l: 811.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Sädan kostnad mä. när den är förfallen lill betalning. uttagas ge- nom uttttätnittg utatt _li'iregående dom eller utslag.

Om innehav och nyttjande av ra- diaanläggning (teh t'adianmttag- ningsapparat å luftfartyg eller inom markorgunisutionen stadgas sar- skilt.

'Jl oc-

Föreslagen lydelse

Beslut angående kostnad som är förfallen till betalning fiir verkstäl- las enligt utsökningsbalken.

Delfinns särskilda besti'imtttelser om innehav och ant-'r'itut'ning av ra- diuanläggningar ombord på luftfar- tyg och inom markorganisalionen.

13 KAP.

Ansvarsbestämmelser

Överträder någon förbud enligt I kap. 2 a 5 eller villkor vid medgivan- de enligt detta lagrum ellerförbud eller fiiireskrift som regeringen meddelat med stöd av I kap. 3.3. dömes till fängelse i högst två år eller. om brottet är ringa, till dags- böter.

Överträdelse avförbud ellerjöre- skrift som eljest meddelats med stöd av 1 kap. 35 straffet med dagsböter ellerfänge/se i högst sex månader.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande [ lttft/artygsregistret eller anteck- nande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller anmälan enligt 2 kap.. straffes nted dags- böter ellerfängelse i högst sex må- nader.

Framför någon lttfthtrtyg. som är märkt med oriktig natiöttalitets- och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dötnes till fängelse i högst två år eller. om brottet är ringa, till dags- böter.

IJ

Ansvarsbestämmelser m. m.

A ns var

Till fängelse i högst två: år döms den som vid tjänstgöring ombord på ett luftfartyg är så påverkad av alkahölhaltiga dryeker eller andra medel att han inte kattfitllgöra sitta uppgifter på ett betn'ggande sätt. Detsamma gäller ifråga om den som utövar tjänst som anges i 6 kap. 16.6.

()tn brottet är ringa. döms till böter.

'I'ill böter eller fängelse i högst sex månader döms den som

[. bryter mot I kap. Zag—' första stycket eller mot villkor sattt har meddelats enligt ] kap. 2as$ andra stycket.

2. bryter mot förbud eller före- skrifter som har tneddelats med stöd av 1 kap. 3 5.

3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap..

4. framför luftfartyg som ej är märkt enligt 2 kap. lösi eller enligt föreskrifter sattt har meddelats med stöd därav,

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Nyttjas luftfartyg utatt lov till luftfart. ehuru det sakttar luftvär- dighetsbevis eller miljövärdighets- bevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt enligt vad i 3 kap. sägs. dötttes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare. om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

'Jl ©

Ft't'rcslt'tgen lydelse

5. bryter tttot _? kap. [# första stycket ellcr4 kap. I eller 335.

(>. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befälha- varens order.

7. bryter tttot 5 kap. 7.3”, 6 kap. 4 # ellerföreskrifter som ltar ttteddelats ttted stöd av 6 kap. 8.5.

8. upp/äter eller driver ett anlägg- ning i strid ttted () kap. 95” första stycket.

9. bryter mot 6 kap. 15.5 första stycket.

IO. utövar luftfart tttatt tillstånd enligt 7 kap..

ll. vid utövande av luft/art asi- dosätter de villkor som ltar medde- lats med stöd av 7 kap. 49' första stycket eller 6 s*f't't'rsta stycket.

12. bryter mot trafikföreskrifter som har meddelats nted stöd av 8 kap. I eller?.ö.

l3. under/äter att landa ett/igt vad som sägs i8 kap. 3 S*.

14. bryter tttot 8 kap. 49'. 15. använder ett luftfartyg vid luftfart utan föreskriven försäkring eller säkerhet enligt !() kap. .? $n

'I'ill böter döms den som

]. uppsåtligen lätttttar oriktiga uppgifter i ett ärende. som rör inne- hav av certifikat eller behörighets- bevis eller frågan om annan behö- rig/tet. eller vid prov. kontroller el- ler annan tillsytt över belu't'righelen.

2. bryter rttot föreskrifter som har trteddelats ttted stöd av 4 kap. 205 första och andra styckena eller 6 kap. 15.6 andra stycket första nte- ningen.

3. bryter tttot 8 kap. 4aå eller mot 4 bä första stycket eller andra stycketh't'rsta meningen.

4. utför passagerartransporter utatt att det i biljetter eller statt- dardvillkor finns föreskrivna utfäs- telser enligt vad som anges i 9 kap. 22 äförsta stycket. eller

5. bryter mot ll kap. 135.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Den som å luftfartyg förrättar tjänst varottt i 4 kap. 4 s* sägs utan att hava erforderligt luftfartscertifi- kat. dötttes till dagsböter ellerfäng- else i högst sex tttånader. Till sattt— ttta straffdötnes den som utatt att hava erforderligt certifikat förrät- tar tjänst som avses t' 6 kap. 15.6.

Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och vägrar honom lydnad. dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Till samma straff dömes befälha- vare sottt försummar att. när luft- fartyg är i ttöd. göra vad på honont ankommer enligt 5 kap. 7.5.

Den som vid förande av luftfar- tyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid utövning av tjänst sotn avses i 6 kap. 16 _s'i varit så på- verkad av starka drycker eller and— ra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap. 10 9' sägs, dömes till fängelse i högst två är eller, om brottet är ringa. till dags- böter. dock ej under tjugufem.

()() Föreslagen lydelse

Till böter dötns ocksä den sotn i andra _fall ätt som anges i I och .? få försuttttttar någon skyldighet ett/igt l—Ö eller 8 kap.

Om en gärning ltar skett av ringa oaktsamhet. skall den inte föranle- da ansvar ett/igt denna lag.

För gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken skall inte dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som ifråga om sådant ut- ländskt luftfartyg, som avses i 1 kap. 6 :$. utortt riket ltar begått gär- ning som är belagd med straff ett— ligt denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter döms. om ltan befinner sig i Sverige, enligt svensk lag och vid svensk dontstol, även om 2 kap. 2 eller3å brottsbal- ken inte är tillämplig. Åtal får väckas atatt förordnande enligt 2 kap. 55 andra stycket sarttma balk.

Förverkande

Ont ägaren eller någon som är i hans ställe uppsåtligen begär eller medverkar till ett sädatt gärning som anges i.? 5 ] eller2. kan luftfar- tyget förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det i övrigtfinns särskilda skäl. Detta gäller dock ittte. om förver- kande är uppenbart oskäligt. Om fartyget intefinns i behåll. kan vär- det förklaras förverkat.

Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luft-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

61

Ft't'reslagen lydelse

fartyget eller någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också ifråga om sådant gods som avses i8 kap. 4.6första och andra styckena. Om dess ägare eller någon sotn är i ägarens ställe begär eller medver- kar till en sådan gärning som anges i 29" 14 .

14 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens tillämpning

[ fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller samfram- drivas annorledes än med motor el- ler eljest äro av särskild beskaffen- het äger regeringen eller. efter re- geringens bemyndigande. luftfarts- verket att. där hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller det allmänna. medgiva undantag från vad i 2—8 kap. stadgas. sä ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål. som icke äro att hänföra till luftfartyg.

Talan mot sådant luftfartsvcr- kets beslut [särskilt/all enligt den- na lag eller med stöd därav medde- lade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevisför personal inom luftfarten. medgivande att utan certifikat göra tjänst ä luftfar- tyg. registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgäng. föres hos kammarrätten genom be- svär.

Mot annat beslut av luftfartsver- ket enligt denna lagfö'res talan has

Hänvisningar till S12

  • Prop. 1984/85:212: Avsnitt 2.15

Lagens tillämpning, ganden och definitioner

bemyndi-

I fråga om luftfartyg som inte har nagon förare ombord eller inte är motordrivna eller som i övrigt är av särskild beskaffenhet _fär regering— en eller den tnyndighet regeringen bestätnmerföreskriva eller i enskil- da fall tnedge undantag från be- stämmelserna i2—8 kap. satnt iöv- rigt meddela de särskilda föreskrif- ter sotn behövs. Undantag och fö- reskrifterfår inte utformas. så att de strider mot säkerhetens eller det allmännas intresse.

! fråga om sådana föremål som är inrättade _föt' rörelse i luften men som inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Luftfartsverkets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter sotn har meddelats med stöd av la- gen överklagas ifrägor. som rör certifikat, elevtillstäml. behörig- hctshevis, tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat. regist- rering av luftfartyg eller förbudför luftfartyg att avgå. hos kammarrät- ten och i övriga frågor Itos rege— ringen.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

regeringen genom besvär.

Beslut. som avses i denna para- graf. skall omedelbart [ända till ej"- terrättelse. om ej annorlunda för- ordnas.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddev las av regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigmtde. av ltt/t- _l'artsverket.

Regeringen mä bestämma. att vad i denna lag sägs om Ittf'ifarts- verket skall i ett ellerflera hänseen- den istället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Föreslagen lydelse

Beslut som avses i denna para- graf gäller omedelbart. om inte an- nat förordnas.

[ den man det behövs _fär rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestt't'mmer. [ de avseenden som behandlas i denna lag. medde- la ytterligat'e_få'ireskrijter som gäller skydd./ör liv. personlig säkerhet el- ler ltälsa eller trafik.

Förvaltningsuppgi/t som anslu- ter till _fi'ireskrifterna fär. om rege- ringen _/'('>'reskriver det. av myndig- het som avses iförsta stycket över- lämnas at annan. även om uppgif- ten inne/attar myndighetsutövning.

Är Sverige i krig eller krigsfura får regeringen. i den utsträckning rådande _lörhållanden påkallar det. föreskriva eller i enskilda fall med- ge undantag från bestämmelserna i denna lag. frånföreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och från andra lagar och för;/att- ningar som avser luft/arten. Rege- ringen får därvid meddela de före- skrifter som behövs.

Detsamma gäller. om det råder sådana atonwrdentliga förhållan- den som ärjöranledda av krig eller av krigsj'ara som Sverige har befan- nit sig i.

()m regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har meddelatfäre- skrifter enligt denna paragraf. skall föreskrifterna underställas riksda- gens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan an- tlerstt'illning inte sker eller om _f'öre- skrifterna inte godkänns av riksda- gen inom två månader från ander- ställningen. upphör föreskrifterna att gälla.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 &

Vid tillämpningen av denna lag och _löreskrif'ter som har meddelats med stöd av lttgen avses

med Chica g oko n ve ntio- nen den konvention angående in- ternatiotu'll eivil luftfart som avslu- tades [ Chicago den 7 december 1944.

med G en & ve kon ve n tio- nen den konvention rörande inter- nationellt erkännande av rätt till luftfartyg som avslutades i Geneve den 19juni 1948.

med W ars : (i tv a k o a v e n- tionen den konvention om inter- nationell ltiftbe/ordran sorti under— tecknades i Warszawa den 12 (?Att). ber 1929 och reviderades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet och

med Guadalajarakonven- tionen den konvention om inter- nationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande _lraktRiraren. som undertecknades i Guadalajara den [8 september 1961.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

64

Föreslagen lydelse

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Militär luftfart och annan luft- fart för statsändamål

IS KAP.

I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt om militära flygplatser och annan militär mark— t'n'ganisation meddelas. i de ämnen i vilka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i denna lag. bestt'immelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 1() kap. 3,5 även- som 11 kap. 2.6 första och tredje styckena samt 1355 är stadgat med avseende ä civil luftfart skall dock gälla jämväl ifall som avses iförsta styt'rket.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg. som utan att vara militä- ra nyttjas uteslutande för statsan- damål och icke för affärsdrift. gäl- ler vad i denna lag. med undantag av 11 kap. 3—655. är stadgat om civil luftfart.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om luftfar- tyg som avses iförsta stycket med- giva ytterligarc undantag från vad som enligt denna lag gäller om civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 15 andra stycket angivna lagrum- men. så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforder- liga.

Huruvida och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller andra främntande luftfartyg. som nyttjas uteslutande för statsända- mål och icke för affilrsdrift. må vin- na tillträde till svenskt område. be- stämmer regeringen eller den rege- ringen bemyndigar.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 s'. 9 kap.. ll) kap. 39" samt 11 kap. 2.5 första och tredje styckent't och 13.5 gäller även i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg och ifrå- ga om den militära markorganisa- tionen.

Regeringen eller den myndighet t't'>_t,'c't'ittg('tt bestämmer nteddelar i övrigt föreskrifter för den militära luftfarten och markorganisationen i de ämnen som anges i första avdel- ningen och som inte gäller förhål- landet nte/lan enskilda eller annars mäste meddelas ilag.

Bestämmelserna i denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b åå och 11 kap. 3—6 #55 gäller även ifråga om luftfart med svenska luftfartyg. som utan att vara militära används ett- dast för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana luftfartyg får rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmerföreskriva elleri enskilda fall medge ytterligare un- dantag från bestämntelserna i 1—8 kap. samt i övrigt meddela de sär- skilda föreskrifter som behövs.

3.5

Regeringen eller den myndig/tet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter i fråga om tillträde till svenskt område för utländska mili- tära luftfartyg och andra utländska luftfartyg som används endast för statsändamål och inte för affärs- drift.

Prop. 1984/85: 212 65

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Beslut om antagande till utbildning för luftfartscertilikat. som har med- delats före ikraftträdandet. skall vid tillämpningen av de nya bestämmel- serna unses som ett enligt dessa utfärdat elevtillständ.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5 Riksdagen [984/85. ] saml. Nr Zl.1

Prop. 1984/85: 212

2. Förslag till

66

Lag om ändring i lagen (1922: 382.) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1922: 382) angående ansvarigth för skada i följd av luftfart

dels att 4 s skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 3 a få. av nedan angivna lydelse.

Nut-'arande lydelse

Innehar någon luftfartyg med nyttjanderätt. och ingick i upplåtel- sen tillika befogenhet att anställa förare eller befälhavare ä luftfarty- get. vare sådan brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada. som i följd av luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt äter av bra- karen. Lag samma vare. därest brukaren ej innehar lu/tftlt'tyget med sådan befogenhet. som nyss sagts, men likväl anlitar annan fö"- rare eller befälhavare än den av ('igaren anställde, samt skada in-

Föreslagen lydelse 3 a 9"

När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll ont återtagande/ätt. är köparen an- .s'varig enligt denna lag.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt. är nyttjanderättsha- varen i ställetför ägaren ansvarig. om

I. ägaren och nyttjanderättsha- varen har träffat avtal om att att- svaret skall vila pä nyttjanderätts- havaren.

2. nyttjanderätten avser en be— stämd tid om minst ett år.

3. nyttjanderättshavaren enligt avtalet har rätt att skaffaförare el— ler befälhavare eller att använda fartyget för luftfart i _ft'irvt't'rvssyfte, och 4. anteckning om nyttjanderätten har gjorts i lttharty'g.sregistret.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3 as' andra stycket inte är til/lämplig. är nytt- janderättshavaren solidariskt med ägaren ansvarig enligt denna lag, om han

]. ett/igt nyttjanderättsavtalet ltar rätt att skaffa/i'irare eller befäl- ltavare. eller

2 . trots att han saknar sådan rätt använder sig av en annan förare eller befälhavare än den som ägaren har anställt och skador in- träffar vid ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha

Prop. 1984/85: 212 67 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

träffar under dettne fitt'ares eller gett ut i ett sådan/fall sattt avses i be/i'ilhavares handhavande av luft- första stycketfär ltan kräva äter av fartyget. nytt/'attdert'iIts/ta varen.

Denna lag träderi kraft den I januari l987.

Prop. 1984/85: 212

3. Förslag till

68

Lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfar- tyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt

till luftfartyg

dels att i 24. 39. 43. 46 och 50 && ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas ut mot "luftfartsverket" och att i 53.5 ordet "Konungen” skall bytas ut mot

"regeringen".

dels att 7ä skall ha nedan angivna lydelse.

Navara/ale lydelse Föreslagen lydelse

lntcckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvi- sar byggt fartyget. skall i ärendet styrkas att från honom äganderät- ten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat. skall dock. såframt ej eljest laga hinder möter, inteckning beviljas. där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvi— sar byggt fartyget. skall i ärendet styrkas att från honom äganderät- ten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i en främmande stat eller hos en internationell organisa- tion. skall dock. såframt ej eljest laga hinder möter. inteckning bevil- jas. där den som medgivit inteck- ningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen så- som ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.

Har fartyget i tre är näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregis— tret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare. skall ansökningen, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes. bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1984/85: 212 69

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar

Härigenom föreskrivs att 14 och 18% lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F föreslagen lydelse 14.53

Länsr'iitt prövar I. mål enligt skatte-. taxerings-. uppbörds— och folkbokföringsförfatt- ningarna i den tttsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

2. mål enligt socialtjänstlagen(1980: 620). lagen (1980: 621) med särskil- da bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbru- kare i vissa fall. utlänningslagen(1980: 376). smittskyddslagen(1968: 231 ). lagen (1970: 375") om utlämning till Danmark. Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen(1977z477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mal enligt 6 kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24 & lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet.

4. mål som avses i 6 & första stycket lagen (1985: 206") om viten.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (l957:297) i den utsträckning som ärförexkrivet iden lagen.

18453

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages. 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen(1980z376) som begärts med stöd av 57% samma lag.

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning. felskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort. körkortstillständ eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort. när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957: 297) om f(firxättande ur kraft av ett certifikat. elevtillstånd eller behörig/rcts'bet'it'. när det är uppen- bart att ett sådant beslut här med- delas. 5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte inne- fattar slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsat- ten rätt. är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

' Lagen omtryckt 1981: 1323. _: Senaste lydelse 1985: 212. '" Senaste lydelse 1984: 868.

Prop. 1984/85: 212 70 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgt'irande av 1. mål om utdömande av vite.

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgifts- processen. enligt lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter. om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen(1979: 1 152). om handlings ttndantagande frän taxeringsrevision. skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen(1956: 623).

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 s lagen ( 1980: 621) med särskilda bestämmelser om värd av unga och 8s' lagen ( 1981: 1243) om värd av missbrukare i vissa fall. '

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mal om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter fran arbetsgivare.

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15.5 fastighets- taxeringslagen(1979: 1152).

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr..

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet över- ensstämmer med parternas samstämmiga mening.

8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet.

9. mål enligt körkortslagen(1977:477). om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort. körkort.—"tillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas.

10. mål enligt luftfartslagen , om beslutet innebär att varning medde- las eller om det är up,.)enlmrt att ett eertifikat. elevtillstand eller baht")- rig/retsbevis skall återkallas.

IO. mål i vilket saken är uppen- [I. mål i vilket saken är uppen- bar. bar.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1984/85: 212 71

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958: 205.) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 & lagen (1958: 205) om förverkande av alko- holhaltiga drycker m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

tN'uvartmde lydelse Föreslagen lydelse

1 s' Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel. vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 s brottsbalken och därvid är berusad. så att det framgår av hans ätbörder eller tal. skola vara förverkade. om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare. om sådana drycker eller berusningsmedel pa- träffas hos den som brutit mot 4 ä lagen om straff för vissa trafikbrott. 13 kap. Ö & luftfartslagen eller 325 & sjölagen eller hos någon som med- följt vid tillfället. såframt berus- ningsmedlen mä antagas hava varit avsedda även för den som begått gärningen.

Samma lag vare. om sådana drycker eller berusningsmedel pä- träffas hos den som brutit mot 4 s lagen (IO51:(>49) om straff för vissa trafikbrott. 13 kap. [ & luftfartsla— gen (1957: 297) eller 325 få sjölagen(1891:35 s. 1) eller hos någon som medföljt vid tillfället. såframt be- rusningmedlen mä antagas hava va- rit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker. vin eller starköl vid offentlig tillställning. skola de ock vara förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse 1977: 297.

Prop. 1984/85: 212 72

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-24

Närvarande: statsrådet l. Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt. Si— gurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Bo- ström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Hellström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Boström

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i luftfartslagen(1957: 297). m. m.

1. Inledning

I luftfartslagen(1957: 297. omtryckt 1979:643. ändrad senast 1981:811) finns allmänna grundläggande bestämmelser i fråga om rätt att utöva luftfart inom svenskt område. registrering av luftfartyg. luftvärdighet och miljövärdighet m.m. Tillämpningsföreskrifter till luftfartslagen ftnns i luft- fartskungörelscn (1961:558. ändrad senast 1984: 1301.

Regeringen tillkallade är 1.979 en särskild utredare med uppdrag att se över luftfartsförfattningarna. Utredaren' avlämnade i oktober 1981 betän- kandet Ds K 1981: 12— 13 Reviderad luftfartslagstiftning.

En sammanfattning av innehållet i betänkandet och de av utredningen framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I uc'lt 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan— serna och en inom kommunikationsdepartementet upprättad sammanställ- ning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1. Gällande ordning i huvuddrag

2. I .! Författningar Den civila luftfarten i Sverige regleras i luftfartslagen (LL. 1957:297) och i luftfartskungörelsen (LK. 1961 : 558).

l Lagmannen Jan Johnsson.

Prop. 1984/85: 212 73

[.it/l/iirtxlagm

l ! kap. meddelas vissa grundläggande bestämmelser i fråga om rätten att utöva luftfart inom svenskt område. Sädan luftfart får i princip endast äga rum med svenska luftfartyg eller med luftfartyg frän främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område. Regeringen har möjlighet att bl.a. av militära skäl in- skränka eller förbjuda luftfart inom en viss del av landet eller. under utomordentliga förhällanden. i hela landet.

1 2 kup. finns bestämmelser om registrering. nationalitet och märkning. Registrering sker i luftfanygsregistret som förs av luftfartsverket. Den är en förutsättning för att luftfartyget skall få användas vid luftfart. Ytterliga- re regler om registrering finns i kungörelsen (1955: 6351 med närmare bestämmelser om ltiftfartygsregistret m.m. F.tt luftfartyg som har förts in i registret äger svensk nationalitet. Om införandet i registret utfärdas natio— nalitets- och registreringsbevis. Luftfartyget skall vidare märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Om det är registrerat i främmande stat skall det vid luftfart inom svenskt område vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

I 3 kap. finns bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet. Be- stämmelserna går tillbaka på den s. k. Chicagokonventionen från är 1944. Huvudregeln är att luftfartyget när det nyttjas till luftfart skall vara luftvär- digt och miljövärdigt. Ansvaret härför åvilar ägaren eller. om någon brukar luftfartyget i ägarens ställe. brukaren. Luftvärdigheten och miljövärdighe- ten står under tillsyn av luftfartsverket. Verket utfärdar efter besiktning luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis. Svenskt luftfartyg skall. när det används i luftfart. ha svenskt och/eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.

1 4 och 5 kap. finns bestämmelser om luftfartygs bemanning och om befälhavare och tjänsten ombord. Bl.a. upptas här allmänna bestämmelser om lidt/ärmwriifikal. Sådant utfärdas av luftfartsverket för den som upp- fyller fastställda villkor för behörighet att vara förare på ett luftfartyg eller att förrätta vissa andra tjänster. ] luftfartslagen finns endast rambestäm- melser om certifikat bl. a. när det gäller förutsättningarna för återkallelse. Luftfartsverket får besluta om sådan återkallelse om innehavaren begär förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han annars inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten. De närmare förutsättningarna för erhållande. förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskun- görelsen.

Luftfartyg skall när det används vid luftfart ha en befälhavare. Denne skall ha tillsyn över luftvärdigheten. bemanningen m.m. När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord får befälhavaren bruka det våld och vidta de åtgärder i övrigt som kan anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna. Om det begås ett

Prop. 1984/85: 212 74

svärarc brott ombord på luftfartyget skall befälhavaren sävitt möjligt vidta de utredningsi'itgärder som inte utan skada kan uppskjutas. Den brottslige får ocksä tas i förvar.

Om det inträffar en olyckshändelse som medför att nägon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår för luftfi'irtygct eller på egendom skall befälhavaren ofördröiligen sörja för att luftfartsver- ket underrättas om händelsen.

1 6 kap. finns bestämmelser om flygplatser och om markorganisaiionen i övrigt. Flygplatser och andra anläggningar skall uppfylla säkerhetens krav. För inrättande och drift av flygplats till allmänt bruk (allmän_/l_v,gplai_r) krävs tillständ av regeringen om någon annan än staten skall utöva driften. Allmän flygplats och annan anläggning för luftfarten skall godkännas av luftfartsverket innan den tas i bruk. Regeringen och luftfartsverket fär föreskriva vilka flygplatser som får nyttjas för internationell eller inrikes luftfart eller annars för olika slag av luftfart.

l 7 kap. finns regler om tillstånd till lid'tfarisverksam/ie!. Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte får inte utövas i Sverige utan tillstånd av regeringen. För annan luftfart i förvärvssyfte i Sverige kan tillständ meddelas av regeringen eller av luftfartsverket. Tillstånd fär sävitt gäller befordran av passagerare eller gods inom riket eller annan inrikes fart meddelas endast svenska staten. svensk kommun eller annan sådan menighet. svensk medborgare eller svenskt dödsbo samt juridiska perso- ner med visst kvalificerat svenskt ägarinflytande.

I 8 kap. finns vissa bestämmelser om lufttraliken. Regeringen eller luftfartsverket får bestämma tlygvägar som luftfartyg skall följa vid färd i Sverige. Bestämmelser finns också om landningsskyldighet och om förbud mot befordran av krigsmateriel eller annat gods samt om fartygshand- lingar.

l 9 kap. finns bestämmelser om befordran med luftfartyg av passagerare. respektive gods. Regler finns om biljetter. resgodsbevis. fraktsedlar samt om rätten att förfoga över godset och om dess utlämning samt om frakt- förarens ansvarighet.

[0 kap. reglerar ansvarigheten vid skada i följd av luftfart. l !! kap. finns bestämmelser om flygräddaingstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor. Regeringen eller luftfartsverket med- delar bestämmelser om llygräddningstjänst. Den som medverkar vid bärg- ning av ett förolyckat eller nödställt fartyg har rätt till bärgarlön enligt bestämmelser härom i sjölagen . För fordran pä bärgarlön har han luftpant' rätt i luftfanyget eller godset med förmänsrätt enligt förmänsrättslagen. Om det vid luftfartygs nyttjande inträffar en olyckshändelse. som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att det uppstår bety- dande skada på fartyget eller på egendom som befordras med det. skall det göras en undersökning angående olyckshändelsen och dess orsaker och om uppkomna skador. Undersökningen skall göras av den myndighet som

Prop. 1984/85: 212 7

'.)l

regeringen bestämmer och vid undersökningen skall erforderlig operativ. teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

1 12 kap. linns bestämmelser om rätt för luftfartsverket att förbjuda luftfärd med luftfartyg som inte är luftvärdiga eller då lagens villkor inte är uppfyllda eller föreskrivna avgifter inte har erlagts. I kapitlet finns ocksä regler om grunderna för beräkning av avgifterna.

I 13 kap. finns anst-*arsbestämmelser och i [4 kap. vissa bestämmelser om lagens tillämpning bl. a. om talan mot luftfai'tsvcrkets beslut.

1 15 kap. slutligen finns vissa bestämmelser om militär luftfart och annan luftfart för statsändamäl.

2.1.2 Internationella konventioner och ('i'tTrans/(mninc/.ru”

Utformningen av den svenska luftfartslagstiftningen är i stor utsträck— ning beroende av de internationella åtaganden som Sverige har gjort ge- nom tillträde till olika konventioner pä lufträttens område. Föregångaren till luftfartslagen. den s.k. luftfartsförordningcn (1922z3831. hade delvis som grund den konvention angående reglering av internationell luftfart som avslutades i Paris är 1919. Sverige anslöt sig till denna konvention år 1927. Utvecklingen av luftfarten pågick därefteri så hög takt att Pariskon- ventionen snart blev mindre tidsenlig. Arbetet med en revision av bestäm- melserna avslutades är 1944 i och med tillkomsten av bl. a. den ännu i dag mest betydelsefulla konventionen inom luftfarten. dvs. konventionen an- gående internationell civil luftfart. den s.k. luftfartskonventionen eller Chicagokonventionen. Samtidigt tillkom transitöverenskommelsen an- gående internationella luftfartslinjer och överenskommelsen angående in- ternationell lufttrafik.

('liit'a ml.."("int'cntimten in. fl. ls .

Chicagokonventionen. Convention on International Civil Aviation. un- dertecknades den 7 december 1944. Den ratificerades av Sverige i septem- ber 1946 ("SÖ 1946 nr 2). Ca 15.0 stater har anslutit sig till konventionen.

Konventionen består av fyra avdelningar. Den första av dem innehåller 42 artiklar uppdelade på sex kapitel. Här finns regler om konventionens allmänna principer och tillämpning. bestämmelser om staters suveränitet och territorium och regler om flygningar över andra fördragsslutande staters territorium. Vidare meddelas bestämmelser om luftfartygs nationa- litet och registrering och om åtgärder som bör vidtas för att underlätta luftfarten. Villkor som måste uppfyllas i fråga om luftfartyg både vad gäller fartygen och dess besättning finns angivna här. Den första avdel- ningen innehäller slutligen bestämmelser om bl. a. internationella normer.

Konventionens andra avdelning reglerar inrättandet av Internationella civila luftfartsorganisationen. ICAO (International Civil Aviation Organi- zation). ICAO. som skall bestå av en församling. ett råd och de övriga

Prop. 1984/85: 212 76

organ som kan behövas. har till uppgift att "utveckla principerna och tekniken för internationell luftfart" och "befrämja planering och utveck- ling av internationell lufttrafik". Numera är ICAO knutet till Förenta Nationerna som ett av dess fackorgan.

Den tredje avdelningen i konventionen behandlar den internationella lufttrafiken. Här finns regler om bl. a. flygplatser och annan markorganisa- tion.

Konventionens fjärde avdelning slutligen innehåller bestämmelser om andra avtal rörande luftfart. om krig och undantagstillstånd och om ratifi— kationer. Den avslutas med vissa definitioner.

Enligt Chicagokonventionen har ICAO att fastställa normer och rekom- mendationer för att säkerställa största möjliga likformighet i fråga om författningar m.m. hos medlemsstaterna. ICAO utfärdar sådana normer och rekommendationer (Standards and Recommended Practices) i form av bihang (annex) till Chicagokonventionen. Hittills har följande 18 annex tillkommit:

1: Personnel Licensing luftfartscertifikat 2: Rules of the Air trafikregler

3: Meteorological Service for International Air Navigation meteoro- logi

4: Aeronautical Chans flygkanor

5: Units of Measurement to be used in Air and Ground Operations måttenheter

6: Operation of Aircraft International Commercial Air Transport. In- ternational General Aviation användande av luftfartyg i internationell trafik

7: Aircraft Nationality and Registration Marks nationalitets- och regis- treringsbeteckningar

8: Airworthiness of Aircraft luftvärdighet 9: Facilitation underlättande av luftfart

10: Aeronautical Telecommunications — teletjänst

11: Air Traffic Services flygtrafikledning (flygkontrolltjänst. flyginfor- mationstjänst och alarmeringstjänst)

12: Search and Rescue llygräddningstjänst

13: Aircraft Accident Investigation undersökning av luftfartsolyckor 14: Aerodromes flygplatser

15: Aeronautical Information Services informationstjänst

16: Environmental Protection. Del I: Aircraft Noise flygplansbuller. Del II: Aircraft Engine Emissionsutsläpp från flygplansmotorer

Prop. 1984/85: 212 77

17: Security - Safeguarding International Civil Aviation against Acts of Unlawful lnterference säkerhetsbestämmelser

18: The Safe Transport of Dangerous Goods by Air flygtransport av farligt gods

Annexen gäller för alla medlemsstater som inte har underrättat ICAO om att vederbörande stat inte kan tillämpa de fastställda normerna och rekommendationerna.

Samtidigt med Chicagokonventioncn undertecknades transitöverens- kommelsen (International Air Services Transit Agreement) och lufttraf'tk- överenskommelsen (International Air Transport Agreement). De godkän- des av Sverige i november 1945 (SÖ 1945 nr 3 och 4). Dessa överenskom- melser innehåller bestämmelser om medlemsstaternas rättigheter i förhål- lande till varandra i fråga om internationell linjefart.

Geneve/tonventioncn

Frågan om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg blev tidigt föremål för uppmärksamhet. Arbetet med att utarbeta en överenskom- melse på detta område påbörjades redan är 1925. Det slutfördes av ICAO i juni 1948. då en konvention. den s.k. inskrivningskonventionen eller Gene- vekonventionen. undertecknades i Geneve. Denna konvention tillträddes av Sverige är 1955 (SÖ 1955 nr 36). Ca 45 stater har anslutit sig till den.

Genevekonventionen innehåller i huvudsak s.k. kollisionsnormer. I konventionen regleras främst frågan om vilka rättigheter i ett luftfartyg som konventionsstaterna skall erkänna. Dessa är äganderätt, optionsrätt. nyttjanderätt på minst sex månader och hypotek eller liknande rättigheter till säkerhet för en fordran. Varje sådan rättighet skall erkännas om den har tillkommit enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat när rättigheten tillkom och om rättigheten har skrivits in i en inskrivningsbok i den stat där fartyget är registrerat. De rättigheter som erkänns har bästa rätt i luftfarty- get efter de s.k. luftpanträtterna. De luftpanträtter som erkänns enligt konventionen är panträtt för fordran på bärgarlön och för extraordinära kostnader vid bevarandet av fartyget. 1 konventionen finns vidare bestäm- melser om exekutiv försäljning av luftfartyg och om möjligheten att föränd- ra ett luftfartygs nationalitet om fartyget besväras av inskrivna rättigheter.

Wars:,atva/tonventionen, Haug/)rotokollcr, Londonövt'rwzxktmmm/sen och Guadalajara/(mtvenlimten

Redan år 1929 avslutades i Warszawa konventionen rörande faststäl- lande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbe- fordran. Warszawakonventionen. Sverige tillträdde denna ijuni 1937 (SÖ 1937 nr 19). Ca 115 stater har anslutit sig till konventionen.

Konventionen gäller internationella lufttransporter som utförs av ett

Prop. 1984/85: 212 78

lufttrafikföretag eller som mot ersättning utförs av någon annan. 1 konven- tionen regleras f'rågan om fraktförarens ansvar för skador på passagerare. resgods och gods. Vidare finns bestämmelser om olika transporthandlingar och om avsändarens förfoganderätt över godset. Konventionen innehåller också forumbestämmelser och regler om sammansatta transporter.

Många års arbete med revidering av Warszawtftkonventionen slutfördes i och med en konferens i Haag i september 1955. Där undertecknades det s. k. Haagprotokollet. vilket innehäller ändringar av vissa bestämmelser i Warszawakonventionen. främst reglerna om fraktförarens ansvar. Sverige tillträdde Haagprotokollet är 1961) (sö 1963 nr 40). Till protokollet har ett 1()() stater anslutit sig.

Konventionen har härefter ytterligare reviderats dels vid en konferens i Guatemala City är 1971. dels genom fyra protokoll från en konferens som hölls i Montreal ftr 1975. Varken Guatemalaprotokollet eller Montrealpro— tokollen har vtlnnit tillräcklig anslutning för att träda i kraft. Sverige har inte tillträtt dessa protokoll.

Frågan om ändrade belopp för fraktförarens ansvar har varit föremål för särskilda överläggningar mellan vissa länder. företrädesvis västeuropeis- ka. Dessa träffade år 1974 en överenskommelse om en provisorisk höjning av ansvarsbeloppen för flygföretagen i respektive land. Sverige medver- kade i denna överenskommelse. den s.k. Londonöverenskommelsen (se prop. l975/76:54).

1 Warszawakonventionen och Haagprotokollet finns inga regler om an- svarets fördelning när en transport helt eller delvis utförs av någon annan fraktförare än den som har träffat transportavtalet. För att möta behovet av en reglering av dessa frågor tillkom den s.k. Guadalajarakonventionen. Denna tltgör ett tillägg till Warszawakonventionen och Haagprotokollet. Den innehåller bestämmelser om internationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren. Sverige ratificerade konven- tionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 39). Ca 60 stater har anslutit sig till den.

Andra konventioner och Öl-'('rl.”IISÅ'OITHNC'ISPI'

1 maj 1933 avslutades i Rom konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg. Denna kon- vention. den s.k. Romkonventionen, behandlar bl.a. förutsättningarna för att luftfartyg skall kunna beläggas med kvarstad. Sverige har tillträtt denna konvention (SÖ 1938 nr 14). Ca 25 stater har anslutit sig till den.

Konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna ombord på luftfartyg, den s. k. Tokiokonventionen. undertecknades i september 1963. Sverige tillträdde konventionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 40). Till denna konvention har ca 105 stater anslutit sig. Den är tillämplig på straffbelagda handlingar men också på andra handlingar som kan äventyra ett luftfartygs säkerhet eller säkerheten ombord m.m. Den avser dock i

Prop. 1984/85: 212 79

princip inte politiska brott. En förutsättning för att konventionen skall vara tillämplig är att handlingen begås ombord på ett luftfartyg som är registre- rat i en fördragsslutande stat. Konventionens jurisdiktionsbestämmelscr innebär att registreringsstaten harjurisdiktionsrätt över de handlingar som begås ombord och att medlemsstaterna har skyldighet att se till att de kan utöva den rätten. Konventionen medför dock ingen inskränkning i stater- nas rätt att utöva jurisdiktion med stöd av nationell lag. 1 konventionen finns bestämmelser om vilka befogenheter befälhavaren och de övriga besättningsmedlemmarna har när någon ombord begär brott. Slutligen innehåller konventionen vissa regler om de fördragsslutande staternas skyldigheter vid flygplanskapningar. '

Flygplanskapningarna kom under slutet av 1960-talet att bli ett allt större problem. På en diplomatisk konferens i Haag antogs i december 1970 en konvention för bekämpande av olaga besittningstagandc av luftfartyg. den s. k. Haagkonventit'lnen. Sverige ratificerade konventionen i maj 1971 (SÖ 1971 nr 17). Ca 110 stater har anslutit sig till den. Genom konventionen förbinder sig konventionsstaterna att belägga kapningsbrott med stränga straff. Vidare finns regler bl.a. om konventionens tillämpningsområde. om åtalsrätt och domsrätt samt om utlämning för kapningsbrott.

Intresset av att upprätthålla luftfartens säkerhet ligger bakom ytterligare en konvention. nämligen den i Montreal i september 1971 undertecknade konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet. den s.k. Montrealkonventionen. Denna ratificerades av Sverige ijuni 1973 (SÖ 1973 nr 48). Till konventionen har ca 105 stater anslutit sig. Konven- tionen behandlar sabotagebrott. De stater som tillträder konventionen förbinder sig därigenom att belägga sådana brott med stränga straff. Kon- ventionen innehåller i övrigt regler som i stor utsträckning överensstäm- mer med Haagkonventionen.

Sverige ratificerade ijuli 1957 (SÖ 1959 nr 75) den multilaterala överens- kommelsen om kommersiella rättigheter i icke regelbunden luftfart i Euro- pa. Överenskommelsen innebär att de fördragsslutande staterna tillförsäk- ras ytterligare rättighetcr för kommersiella luftfartyg i icke regelbunden internationell trafik utöver de rättigheter som följer av Chicagokonven- tionen. Överenskommelsen är öppen för undertecknande av de stater som är medlemmar av ECAC. Europeiska civila luftfartskonferensen. Den är tillämplig på civila luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat och som brukas av medborgare i en fördragsslutande stat under förutsättning att detta sker med de nationella myndigheternas godkännande. Luftfartygen försäkras tillträde till de fördragsslutande staternas territorier vid vissa angivna former av transporter eller flygningar.

Slutligen skäll här nämnas den internationella överenskommelse om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden luftfart som under- tecknades i Paris ijuli 1967. Sverige anslöt sig till överenskommelsen är 1972 (SÖ 1973 nr 86). Även denna överenskommelse är öppen för under-

Prop. 1984/85: 212 80

tecknande av alla medlemsstater i ECAC. Den reglerar ingående förfaran- det vid fastställande av tariffer för den internationella linjefarten.

2.2. Flyglagutrednlngens förslag

Flyglagutredningen har i första hand haft i uppdrag att göra en språklig och redaktionell överarbetning av Iuftfartsförfattningarna. Samtidigt har utredningen haft att behandla olika frågor som har aktualiserats i framställ- ningar till regeringen från luftfartsverket. Bland dessa frågor ingår uthyr- ning (leasing) av luftfartyg. sanktioner mot innehavare av luftfartseertilikat och kontroll av flygpriser m.m. samt vissa registreringsfrågor och frågan om forum i lufträttsmål.

När det gäller den redaktionella översynen föreslår utredningen att den nuvarande kapitelindelningen av luftfartslagen skall behållas. En deljuste- ringar föreslås i vissa kapitel och i några fall förordas en överflyttning av bestämmelser frän luftfartskungörelsen till luftfartslagen eller från lagen till en ny luftfartsförordning. Vid den språkliga översynen har utredningen haft som mål att så långt som möjligt förenkla författningsspräkct genom att närma det till normal sakprosa.

Utredningens förslag till sakliga ändringar i lagstiftningen avser bl.a. registreringsfrågor och frågor om erhållande och återkallelse av luftfarts- certilikat. I sistnämnda hänseende föreslår utredningen ändringar när det gäller äterkallelsegrunderna och när det gäller prövningsförfarandet. Vi- dare föreslås en ny straffbestämmelse som tar sikte på den som i luftfart på grund av avtal bryter mot villkor för trafiken. Utredningen föreslår också nya bestämmelser om ansvaret för tredjemansskador. dvs. skador som drabbar person eller egendom som inte transporteras med luftfartyg. Slutli- gen föreslär utredningen nya regler om forum i lufträttsmål.

2.3 Remissyttrandena m. m.

Utredningens förslag när det gäller den språkliga och redaktionella över- synen har mottagits övervägande positivt. När det gäller de sakliga änd- ringsförslagen har det under remissbehandlingen framkommit en hel del synpunkter och förslag som avviker från vad utredningen har föreslagit. För egen del anserjag att utredningens förslag i dessa delar är sådana att de kan ligga till grund för lagstiftning nu. Jag kan liksom remissinstanserna godta mycket av vad utredningen har föreslagit men har på några punkter stannat för en annan lösning.

Innanjag går in på de olika förslagen villjag inledningsvis beröra ett par frågor av mer principiell betydelse.

I luftfartslagen finns åtskilliga bemyndiganden för regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket att meddela närmare bestäm- melser i olika ämnen. Utredningen har i sina förslag valt att vid utform-

Prop. 1984/85: 212 81

ningen av bemyndigandena använda termen "regeringen eller den myndig— het regeringen bestämmer". Luftfartsverket och luftfartsinspektionen har under remissbehandlingen gjort gällande att luftfartsverket oör anges re- dan i lagtexten i sådana fall när det är helt klart att det rör sig om luftfartsfrågor som inte rimligen kan handläggas av någon annan myndig- het än luftfartsverket.

För egen del finner jag att det av utredningen valda uttryckssättet är att föredra främst med hänsyn till att lagen också innehåller bemyndiganden som tar sikte på andra myndigheter än luftfartsverket.

1 lagen föreskrivs i flera olika sammanhang att en myndighet eller annan skall utföra viss uppgift "efter samråd med" eller ”i samråd med" andra myndigheter. Luftfartsinspcktionen och överbeft'ilhavaren har påpekat att skillnad bör göras mellan innebörden av de båda uttrycken. "I samråd” har ansetts innebära att de samrådande måste nå fram till en enig syn i frågan medan "efter samråd" har ansetts innebära att den andra partens uppfattning skall inhämtas och vägas in i ärendets fortsatta beredning titan att vara tvingande.

Enligt min mening åsyftas i de bemyndiganden det här gäller generellt att beslutanderätten formellt skall tillkomma den myndighet till vilken bemyn- digandet ges. Jag har mot denna bakgrund valt att generellt använda terminologin "efter samråd med".

I det följande redogör jag för mina förslag och skälen till dem i den ordning frågorna har tagits upp i utredningens betänkande.

2.4 Rätten till luftfart

Mitt förslag: Endast språkliga justeringar görs i de inledande bestäm- 'melserna i 1 kap. LL (1—5 ss). Några definitioner av begreppen luftfar- tyg och luftfärd görs inte.

Utredningens förslag ( avsnitt 3.1 ") överensstämmer i princip med mitt för- slag.

Remissinstanserna har endast mindre detaljsynpunkter på utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om rätt att utöva luftfart inom svenskt område finns i 1 kap. 1——5 ååå LL. Komplette- rande bestämmelser finns i 1—5 äs" LK. Redan vid luftfartslagens tillkomst diskuterades frågan om definitioner av begreppen luftfartyg och luftfärd skulle tas in i 1 kap. (prop. l95.7:69 s. 45—46). Dä ansågs emellertid att några sådana definitioner inte borde göras. Utredningen har också avstått från att föreslå sådana. Jag delar_utredningens uppfattning. 6 Riksdagen [984/85. [ saml. NI'ZIZ

Prop. 1984/85: 212 82

Hänvisningar till S2-2

2.5. Internationell uthyrning av luftfartyg

Mitt förslag: 1 1 kap. LL förs in en ny" bestämmelse om att de bestäm- melser som gäller för svenska luftfartyg också skall kunna tillämpas pä utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (öö). Enligt en annan ny bestämmelse kan ett svenskt luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av en utländsk brukare i vissa avseenden ! anses ha samma nationalitet som brukaren (7.5). Förslaget innebär också att utländska luftfartyg såvitt gäller brott mot luftfartsförfattning- arna i straffrättsligt hänseende skall kunna betraktas som svenska (13 kap. 5 & andra stycket).

Utredningens förslag ( avsnitt 3.2 ) överensstämmer i princip med mitt för— slag.

Remissinstanserna: ingen remissinstans har någon erinran mot utredning- ens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt Chieagokonventionens artikel 12 förbinder sig konventionsstaterna att tillse att varje luftfartyg som färdas inom deras respektive territorium och varje luftfartyg som är försett med deras natio- nalitetsmärkcn iakttar gällande trafikbestämmelser och att låta atala dem som bryter mot tillämpliga bestämmelser.

En huvudregel i den svenska lagstiftningen rörande luftfart är att lagstift- ningen gäller för svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket om detta inte strider mot den främmande lag sotn är tillämplig (! kap. 45% LL. 166? LK). Ett luftfartyg som ägs av ett utländskt rättssubjekt och som hyrs av ett svenskt företag har emellertid utländsk nationalitet. och de svenska luftfartsmyndiglteterna har i princip inte någon tillsyn över sådana fartygs luftvärdighet m. m.

inom ICAO har man sedan länge arbetat med frågor om uthyrning av luftfartyg över nationsgränserna. Vid ett församlingsmöte med ICAO i oktober 1980 godkändes ett tillägg till Chicagokonventionen om överföring från registreringsstaten till brukarens stat av vissa funktioner och förplik- telser vid uthyrning av luftfartyg. Tillägget har tagits in som en artikel 83 bis i Chieagokonventionen. Artikeln behandlar det fall då ett luftfartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat används av en brukare som driver näringsverksamhet med huvudkontor i en annan fördragsslutande stat eller av en brukare som är stadigvarande bosatt i en sådan stat. Mellan dessa stater kan dä träffas en överenskommelse. varigenom registreringsstaten överför till den andra staten vissa av sina förpliktelser. Dessa avser. förutom skyldigheterna enligt artikel 12 i konventionen. radioutrustning (artikel 30). luftvärdighetsbevis (artikel 31) och luftfartscertiiikat (artikel 32 a).

Prop. 1984/85: 212 st

Sverige har ännu inte ratificerat tillägget. Artikeln trädcri kraft när den har ratificerats av 98 stater.

Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen i november 1980 hem- ställt att Sverige ratificerar tillägget. Enligt luftfartsverkets mening katt de principer som tilläggsartikeln uttrycker tillämpas av intresserade stater redan före ett eventuellt ikrafttrz'idant'le. Dessa stater har då möjlighet att förenkla rutinerna vid internationell uthyrning av luftfartyg.

'l'illäggsanikeln i engelsk version och svensk översättning bör fogas till protokollet som bilaga 4. _

Utredningen föreslär de ändringar i svensk lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna tillämpa de principer som kommer till uttryck i artikel 83 bis. Ändringarna gär ut på att luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svensk brukare i vissa avseenden skall kunna likställas med svenska luftfartyg samt att svenska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av utländska brukare i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som brukaren. De nya bestämmelserna föreslås upptagna i två nya paragrafer. 1 kap. 6 och 7 ss LL.

För egen del villjag till en början peka på att Sverige i ICAO har arbetat för en lösning av frågan om ansvarigheten för bl. a. luftvärdigheten i det fall då ett utländskt luftfartyg brukas i annat land. och i det arbetet har Sverige anslutit sig till de principer som kommer till uttryck i den nya artikeln. 83 bis. Ett förslag bör med hänsyn härtill föreläggas riksdagen att Sverige ratificerar artikeln. För att en ratificering skall kunna ske måste den svenska lagstiftningen anpassas till artikelns principer.

Som luftfartsverket och utredningen har påpekat bör en ny lagstiftning kunna tillämpas redan före ett eventuellt ikraftträdande av artikeln. Lag- ändringen kan enligt min mening ske på i princip det sätt som utredningen föreslär. dvs. så att de bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg i vissa hänseenden skall kunna göras tillämpliga för ifrågavarande utländska luftfartyg och utländska bestämmelser kunna tillämpas på vissa svenska fartyg.

Enligt utredningens förslag skall det i 1 kap. 6.5 andra stycket tas in en bestämmelse om att ett utländskt luftfartyg som sålunda har likställts med svenskt luftfartyg vid tillämpningen av 2 kap. brottsbalken (BrB) skall anses som svenskt.

Beträffande förslaget till en utvidgning av den svenska domsrätten an- märker utredningen att utvidgningen bör begränsas till luftfartens område. och utredningens förslag till lydelse av 1 kap. 65% andra stycket LL innebär att den svenska domsrätten utsträcks till att omfatta alla brott i anslutning till användningen av ett luftfartyg. En bestämmelse rörande domsrätten bör emellertid enligt min mening uttryckligen ta sikte endast på brott mot luftfansförfattningarna. Endast en sådan begränsad utvidgning är också nödvändig för att Sverige skall kunna ta ansvar för tillsynen av luftvärdig- heten och för andra förpliktelser som avses i artikel 83 bis.

Prop. 1984/85: 212 84

Beträffande den närmare utformningen av 1 kap. (».—$ återkommer jag i speeialmotiveringen.

Bestämmelser om tillämpligheten av svensk strafflag finns i 3 kap. BrB. 1 2.5 tas ttpp huvudreglerna om den svenska kompetensen i fråga om brott. som begåtts utom riket. För sådant skall sålunda dömas efter svensk lag och vid svensk domstol om brottet har begåtts av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. av utlänning utan hemvist i Sverige som efter brottet har blivit svensk medborgare eller fått hemvist här eller som är dansk. finsk. isländsk eller norsk medborgare och finns här eller av annan utlänning som finns här i riket och det pa brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. Generellt gäller att gärningsmannen inte får dömas om gärningen är straffri pä gärningsorten eller om den har begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte katt följa på gärningen. Påföljden får inte vara strängare än det svåraste straffet som är stadgat för brottet enligt lagen på gärningsorten.

För brott som har begåtts tttom riket döms enligt 3.5 även i vissa andra fall. bl.a. om brottet har förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg. eller om det annars har begåtts i tjänsten av befälhavaren. eller av någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg samt om brottet är kapning av luftfartyg. luftfartssabotage eller folkrättsbrott eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage.

Åtal för brott. som har begåtts inom riket på utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen på fartyget eller annars medföljde fartyget mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse. får inte väckas tttan att förordnande om det har medde- lats av regeringen eller av riksåklagaren (RÅ). Åtal för brott som har förövats tttom riket fär väckas endast efter förordnande av regeringen eller RÅ. Utan sådant förordnande får dock ätal väckas om brottet har förövats bl.a. på svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg (2 kap. Sä BrB. KBr (1972: 818) till riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall).

Beträffande utländska luftfartyg som hyrs av svenska brukare torde den brottslighet det här gäller i de allra flesta fall begås av svenska medborgare. i allt fall om besättningen på luftfartyget är svensk. Vid brott utomlands mot de bestämmelser som enligt 1 kap. (tå LL skall tillämpas på fartyget kan då normalt dömas efter svensk lag redan med stöd av 2 kap. 2.5 1 BrB.

Om den brottslige är utländsk medborgare kan också dömas efter svensk lag om brottet förövats mot Sverige (2 kap. 353 BrB). De nu aktuella gärningarna torde dock inte generellt anses vara sådana brott. En möjlighet måste därför skapas för lagföring enligt svensk lag vid svensk domstol i dessa fall. Detta kan i linje med vad utredningen föreslår ske genom en utvidgning av de jurisdiktionsregler som gäller enligt 2 kap. BrB . En bestämmelse härom bör utformas i enlighet med de principer som tidigare har valts vid specialstraffrättslig reglering inom ämnet (se bl.a. 14.5 lagen

Prop. 1984/85: 212 85

(19661314) om kontinentalsockeln och 55 lagen (19821963) om rytndverk- samhet). Bestämmelsen bör tas in i anslutning till straflbestämmelserna i 13 kap. LL.

Med utredningens förslag till bemyndigande i 1 kap. 7.5 LL avses bl. a. enligt vad utredningen anför att öppna möjlighet att förordna om speciella regler angående ätalsrätten för brott som begås på sådana luftfartyg som hyrs av utländska brukare. (')m emellertid beträffande något svenskt luft- fartyg med stöd av 1 kap. 7.5 LL har uteslutits tillämpningen av de svenska lttftfartsbcstämmelserna kan det med avseende på det luftfartyget inte bli aktuellt med åtal mot någon för brott mot dessa regler. Några särskilda regler för ätalsrätten i dessa fall blir därför inte nödvändiga. Det får förutsättas att det land med vilket överenskommelse i de avseenden som avses i artikel 83 bis har träffats enligt sin nationella lagstiftning kan beivra brott när det gäller sådana luftfartyg även om de har begåtts i Sverige.

.lag äterkommeri specialmotiveringen till ntitt förslag beträffande 1 kap. 73% LL.

Hänvisningar till S2-5

2.6. Registrering i Sverige, svenskt ägarinf'lytande

Mitt förslag: De nuvarande förutsz'ittningarna för registrering i Sverige behålls i sak oförändrade. Att ett luftfartyg ägs av ett företag eller en förening med reellt utländskt inflytande som inte kan få tillstånd till luftfart i förvärvssyfte kontmer således liksom f.n. inte att utgöra hinder för registrering av luftfartyget (2 kap. 2.5 LL).

Utredningens förslag ( avsnitt 4.2 ): Luftfartyg som kan antas vara avsett för luftfart i förvärvssyfte får registreras bara om det ägs av någon som kan få tillstånd till sådan luftfart.

Remissinstanserna: Luftfartsverket och luftfartsinspektionen anser att de nuvarande bestämmelserna bör behållas. De instanser som uttalar sig om

förslaget har detaljartade synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Ett luftfartyg får registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten. svensk kommun eller landstingskommun eller av ett dödsbo. bolag. förening. samfällighet eller stiftelse som har svensk natio- nalitet. Registrering i Sverige kan ske av ett luftfartyg som ägs av ett svenskt aktiebolag även om bolaget domineras av utländska ägare eller ett handelsbolag som har en eller flera utländska bolagsmän. Ett krav på kvalificerat svenskt inflytande finns däremot när det gäller nationaliteten på den som söker tillstånd till luftfart i förvärvssyfte (7 kap. Bä LL). Luftfartsverket hemställde år 1980 att registreringsreglerna skulle änd-

Prop. 1984/85: 212 80

ras så att det för registrering av ett luftfartyg som ägs av ett bolag. en förening e.d. skulle krävas kvalificerat svenskt inflytande över luftfarty- get. Enligt luftfartsverket kunde det synas opraktiskt och vilseledande att i förekommande fall först medge svensk registrering av luftfartyg som ägs av svenska företag med dominerande utländska intressen och därefter vägra drifttillständ.

Enligt utredningens förslag skall sådana luftfartyg som kan antas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte få registreras bara om de ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Remissinstansernas uppfattning har varit delad. Luftfartsverket. som alltså hemställt om en lagändring i linje med utredningens förslag. uppger nu att förutsättningarna för verkets hemställan har förändrats. Utveckling- en av leasing som en finansieringsform har förändrat bilden. På grund därav föreslår luftfartsverket att den gällande bestämmelsen behålls. Luft- fart sinspektionen biträder det förslaget.

Swedair påpekar att det f.n. är vanligt förekommande att en operatör hyr flygplan från en ägare utan operativt tillstånd och Swedair frågar sig om detta med utredningens förslag kommer att bli möjligt.

För egen de! gör jag följande bedömning. Den ökade förekomsten av uthyrningsverksamhet och leasing inom luftfarten har inneburit ett minskat samband mellan registrering och tillståndsgivning när det gäller luftfart i förvärvssyfte. Utredningens förslag innebär att detta samband stärks.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära att den som själv inte kan få tillstånd till luftfart i förvärvssyfte inte heller kan få sitt luftfartyg registrerat på sig även om hans avsikt är att hyra ut luftfartyget till någon som kan få sådant tillstånd. I allt fall skulle det härför behövas ett särskilt beslut om dispens. Ett sådant förfarande verkar omständligt och det bör inte föreskrivas om inte starka skäl talar för det. Ett sådant skäl är enligt utredningen att det i de fall då tillstånd till luftfartsverksamhet inte kan meddelas för sökanden är en fördel om denne får besked därom redan vid ansökan om registrering. Att märka är emellertid att detta besked inte kan avse tillståndsfrågan i dess helhet. Underlag för den prövningen finns ju inte vid registreringen. Enligt min mening talar det mesta för att regis- trerings- och tillståndsfrägorna hålls åtskilda. ] linje med vad luftfartsin- spektionen uttalat kan till undvikande av eventuella missförstånd beträf- fande registreringsbeslutets innebörd sökanden i samband med registre- ringen upplysas om att tillståndsfrågan inte har prövats och om innebörden av den prövningen.

Jag kan alltså inte ansluta mig till utredningens förslag i denna del. Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. ZÖ LL bör därför enligt min mening kvarstå i den lydelse bestämmelsen har i dag. Vid sådant förhållande behöver jag inte gå in på den av utredningen föreslagna lagtekniska lös- ningen.

Prop. 1984/85: 212 87

2.7 icke-nationell registrering

Mitt förslag: [ luftfartslagen tas in en ny paragraf enligt vilken de bestämmelser i lagen som gäller i fråga om luftfartyg som är registrera- de i en annan stat på motsvarande sätt skall tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation (I kap. l Ss' LL).

Utredningens förslag (avsnitt 4.4") överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör särskilt utredningens förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Ett luftfartyg skall enligt Chicagokonventionen (art. 17) ha den stats nationalitet. i vilken det är registrerat. Det kan inte registreras i mer än en stat men registreringen kan överföras från en stat till en annan. Alla luftfartyg i internationell trafik skall vara försedda med nationalitets- och registreringsbeteckningar. Den svenska lagstiftningen utgår från att alla registrerade luftfartyg är nationellt registrerade. Luftfart häri landet får som jag tidigare nämnt äga rum endast med luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationalitet i en sådan främmande stat som på grund av en överenskommelse har rätt till luftfart inom svenskt område (1 kap. :s LL).

Enligt artikel 77 i Chicagokonventionen utgör konventionens bestäm- melser om nationalitet och registrering inte hinder mot att två eller flera fördragsslutande stater bildar gemensamma lufttrafikorganisationer eller internationella lufttrafikföretag eller kommer överens om quttrafik i pool på vilken sträcka eller inom vilket område som helst. Sådana organisatio- ner eller trafikförctag eller lufttratik skall vara underkastade alla bestäm- mclseri konventionen.

I en resolution 1967 om nationalitet hos och registreringen av luftfartyg som används i sådana internationella lufttrafikföretag som avses i Chicago- konventionen artikel 77 har ICAO fastställt hur konventionens bestämmel- ser skall tillämpas pä de luftfartyg som inte är registrerade på nationell basis. Sådan registrering kan vara "joint registration”. dvs. registrering enligt vilken de stater som bildar ett internationellt lufttralikföretag skall upprätta ett annat register än det nationella för registrering av de fartyg som trafikföretaget använder. Registreringsmyndigheter i detta fall är myndigheter i dessa stater. En annan form av registrering enligt artikel 77 är ”international registration". enligt vilket system luftfartyg som ställs till en internationell organisations förfogande skall kunna registreras hos den internationella organisationen som då blir registrcringsmyndighet. De luft- fartyg som blir föremål för gemensam eller icke-nationell registrering skall få en allmän beteckning ("common mark") som bestäms av ICAO.

Prop. 1984/851212 53

Enligt ] kap. 2.5 andra stycket LL linns möjlighet att i viss utsträckning ge ett luftfartyg som är registrerat pä icke-nationell basis tillstånd till luftfart i Sverige. En anpassning av lagstiftningen till ICAO-resolutionen kräver enligt utredningen att de bestämmelser som reglerar vad som gäller för luftfartyg som är registrerade i en annan stat kan tillämpas också pä luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Utred- ningen föreslar införande av en bestämmelse. ] kap. 5 9 enligt vilken de bestämmelser i luftfartslagen som gäller i fråga om luftfartyg som är regist— rerade i en annan stat skall tillämpas också i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation. Enligt utredningen behövs inte nägra ändringari den svenska lagstiftningen pä grund av resolutionens bestämmelser om "joint registration" eftersom de luftfartyg som det där är fråga om är registrerade i en annan stat.

Jag delar utredningens uppfattning att det i den svenska lagstiftningen bör tas direkt hänsyn till förekomsten av icke-nationell registrering enligt ICAO-resolutionen. Detta kan som utredningen föreslär ske genom att icke-nationellt registrerade luftfartyg vid tillämpningen av lagens bestäm- melser likställs med luftfartyg som är registrerade i en annan stat. För att markera att den internationella organisationen vid en sådan tillämpning skalljämställas med främmande stat bör paragrafen. ] kap. 5 s få en något annorlunda avfattning än vad utredningen föreslår. Någon lagändring är som utredningen påpekar inte nödvändig för en tillämpning av reglerna om "joint registration".

Hänvisningar till S2-6

2.8. Luftvärdighet och miljövärdighet

Mitt förslag: ingen saklig ändring föreslås beträffande vad som nu gäller om luftvärdighet och miljövärdighet enligt 3 kap. LL. Liksom hittills skall sålunda ägaren till ett luftfartyg svara för att hans luftfartyg är luftvärdigt och miljövärdigt när det används vid luftfart. och luftvär- digheten och miljövärdigheten skall sta under tillsyn av luftfartsverket. l kapitlet görs redaktionella ändringar. Vidare förordas att luftvärdig- hetsbevis skall kunna utfärdas inte endast för viss tid utan också tills vidare.

Utredningens förslag (avsnitt 5) överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag. Luftfartsverket och luftfartsinspektionen föreslär vissa redaktionellajusteringar.

Skälen för mitt förslag: 1 3 kap. LL finns bestämmelser om luftfartygs luftvärdighet och miljövärdighet. Reglerna om luftvärdighet går tillbaka på annex 8 till Chicagokonventionen medan reglerna om miljövärdighct gar

Prop. 1984/85: 212 89

tillbaka på annex lo del 1 som behandlar flygplansbuller. Bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet finns också i l9—2b' ss LK.

Ägaren av ett luftfartyg svarar för att luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt när det används vid luftfart. Om någon brukar ett luftfartyg i ägarens ställe är det dock brukaren som har ansvaret för luftvärdigheten och miljövärdigheten.

Utredningen diskuterar frågan huruvida den som hyr ett luftfartyg under längre tid skall betraktas som ägare i fråga om ansvaret för ett luftfartygs skötsel och dess skick när det används vid luftfart. Önskemål härom har framförts till utredningen. Utredningen pekar påatt brukaren redan nu har ett ansvar för att luftfartyget är luftvärdigt när det brukas vid luftfart. och någon anledning att föreslå ändringar föreligger enligt utredningen inte. Jag delar utredningens uppfattning.

Ett luftfartyg skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller luft- fartsverket bestämmer och skall beträffande luftvärdigheten i övrigt vara underkastat tillsyn av luftfartsverket (3 kap. 25% första stycket LL).

Besiktning och tillsyn av luftvärdigheten kan enligt 3 kap. Zs' andra stycket uppdras ät särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket. Utredningen föreslår att dclegeringsmöjligheten skall utökas till att också avse tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrust- ning för luftfartygen och de ombordvarande som har betydelse för säkerhe- ten. Därtill föreslås med anledning av önskemål från luftfartsverket att luftfartsverket skall kunna uppdra åt andra att utfärda de föreskrifter som kan behövas i fråga om besiktningarna och "tillsynen.

Jag har ingen erinran mot den föreslagna utvidgningen när det gäller tillsynen över reservdelar m.m.

Det föreslagna bemyndigandet för sakkunniga att utfärda föreskrifter rörande besiktningar och tillsyn blir. om föreskrifterna tar sikte på olika krav som därvid skall ställas beträffande bl.a. luftvärdighet m. m.. enligt min mening att bedöma som en sådan delegering av normgivning som enligt regeringsformen inte är möjlig till andra än kommuner eller förvalt- ningsmyndigheter. Bemyndigandet bör därför begränsas till att avse endast själva besiktningen och tillsynen.

] likhet med utredningen förordar jag att ett luftvärdighetsbevis bör kunna utfärdas tills vidare och inte som f. n. endast för viss tid. Jag avser att senare föreslå en bestämmelse härom i luftfartsförordningen.

Utredningen föreslår bl. a. att den som äger ett luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall övervaka att fartyget är luftvärdigt (7 5). I förhållande till gällande rätt innebär formuleringen att det föreskriv- na ansvaret inte formellt anknyts till att luftfartyget används vid luftfart. Ett sådant ansvar är enligt lrrfr/izrrsinspe/(rianen inte rimligt och paragrafen bör enligt inspektionen kompletteras med den begränsning i detta avseen- de den nu har. Jag delar inspektionens uppfattning (jfr prop. 1957: 69 s. 67).

Till vissa detaljfrågor återkommerjag i specialmotiveringen.

Prop. 1984/85: 212 90

2.9 Bemanning, luftf'artscertifikat 2.9.1 Följ/"alrrrirz_r:.trekrri.rk utformning Mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om återkallelse av certifikat tas in i luftfartslagen . Förslaget innebär i förhållande till vad som gäller nu att ett flertal av de bestämmelser som nu finns i luftfarts- kungörelsen får" sin motsvarighet i lag ("4 kap. LL).

Utredningens förslag ( avsnitt 6.2 ) överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: i 4 kap. LL finns bestämmelser om luftfartygs bemanning och om luftfartsceriifikat. Bestämmelserna om certifikat i 3— 959" är allmänt hållna. Den närmare regleringen av bl. a. förutsättningarna för erhållande. förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskun- görelsen.

Utredningen diskuterar frågan om inte förutsättningarna för erhållande och återkallelse av certifikat bör regleras i lag i större utsträckning än vad som är fallet i dag. En jämförelse görs med körkortslagstiftningen. Kör- kortslagen (l977:477) antogs sedan riksdagen år l976 uttalat att det är väsentligt att de för den enskilde och från rättssäkerhets- och trafiksäker- hetssynpunkt mest betydelsefulla bestämmelserna tas in i en lag. Riksda- gens uttalanden kan enligt utredningen sägas gälla också för motsvarande frågor på ltrfträttens område. De grundläggande bestämmelserna om erhål- lande och återkallelse av certifikat är. anför utredningen. betydelsefulla för den enskilde. och starka rättssäkerhetsskäl talar för att dessa bestämmel- ser tas in i en lag.

Under remissbehandlingen har lufrfurrsi/zspekrionen pekat på att föränd- ringen från ett fåtal. mycket övergripande lagregler med detaljreglering i författning av lägre dignitet till en utomordentligt detaljerad lagtext inte kan undgå att skapa risker för förbiseenden och hårda bindningar för framtiden. Sveriges advokatsamfrmd säger sig dela utredningens uppfatt- ning att de grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är så betydelsefulla att de bör tas in i lag.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att huvuddelen av bc- stämmelserna om luftfartscertifikat bör tas in i lag. Jag återkommer i det följande till den närmare avgränsningen mellan vad som bör tas in i lagen och vad som kan tas in i en luftfartsförordning.

Prop. 1984/85: 212 9)

2.9.2 l'illkurcrrfr'ir erhållande (n' certifikat m.m.

Mitt förslag: Förutsättningarna för erhållande av certifikat lämnas i princip oförändrade (4 kap. Gå LL). Luftfartsverket får delegera sin examensrätt till exempelvis flygskola (4 kap. 185 andra stycket LL). För antagande till utbildning för erhållande av luftfartscertifikat skall i princip gälla att det för sökanden har utfärdats ett s.k. elcvtillstånd. En bestämmelse härom och regler om erhållande av tillstånd tas in i luft» fartslagen. Reglerna ansluter till vad som gäller för erhållande av certifi- kat (4 kap. Sä LL). En möjlighet införs till undantag från kravet på elevtillstånd i vissa fall.

Utredningens förslag ( avsnitt 6.3 ) överensstämmer i princip med mitt för- slag utom såvitt gäller möjligheten till undantag från kravet på elevtill- stånd.

Remissinstanserna accepterar utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 32.5 LK får luftfartscertifikat utfärdas eller förnyas för den som gjort sig känd för nykterhet och ordentlighet samt med hänsyn till sina personliga förhållanden i övrigt får anses lämplig att inneha certifikat och som uppfyller de villkori fråga om ålder. kunskaper. erfaren- het och skicklighct samt fysisk och psykisk lämplighet som luftfartsverket föreskriver. Villkor i fråga om fysisk och psykisk lämplighet skall bestäm- mas i samråd med socialstyrelsen.

Detaljerade bestämmelser om de olika krav som skall uppfyllas finns i Bestämmelser för civil luftfart certifikatbestämmelser (BCL—C). Luft- fartsverket utfärdar certifikat för dem som uppfyller de fastställda vill- koren. Alla certifikat är tidsbegränsade och giltighetstiden varierar med typen av certifikat och med innehavarens ålder. Till grund för dessa bestämmelser ligger de krav på regelbundet återkommande medicinska undersökningar som finns i annex ] till Chicagokonventionen.

Sökandens lämplighet som certifikatinnehavare prövas av luftfartsver- ket redan i samband med antagandet av förare och andra till utbildning. Beslut om antagning till utbildning kallas i dagligt tal elevgodkännande.

Enligt utredningen har det inte framförts någon kritik mot de krav som i dag ställs på den som söker certifikat. Utredningen föreslår inte heller några ändringar i dessa hänseenden.

Remissinstanserna har i princip godtagit ståndpunkten att förutsättning- arna för erhållande av certifikat skall lämnas i princip oförändrade. Också jag delar den uppfattningen.

Prop. 1984/85: 212 92

Certifikatprm'

Luftfartsverket har hemställt. att verket får rätt att delegera genomfö— randet av det prov som görs med sökanden av ett certifikat för att kontrol- lera dennes kunskaper. det s. k. certifikat/navet. Enligt luftfartsverket kan det i verket inte finnas personal med kompetens att genomföra prov och kontroller på alla typer av luftfartyg. Det är därför nödvändigt att delegera examensrätten. och avsikten är att t.ex. fiygskolor skall ges den rätten. Verket skulle då övergå till att kontrollera skolornas undervisning som helhet utan att gå in på varje elevs prestation tsystemkontroll).

Utredningen menar att den föreslagna delegeringen kan förväntas med— föra stora förenklingar. och utredningen tillstyrker därför förslaget. Av hänsyn till bl. a. trafiksäkerheten är det dock enligt utredningen väsentligt att en sådan möjlighet utnyttjas med försiktighet. f—"örfattningsmässigt före- slås den nya ordningen kotnma till uttryck dels i ett bemyndigande i luftfartslagen (4 kap. lfs' s andra stycket). dels i en paragrafi en ny luftfarts- förordning. vari det föreskrivs att luftfartsverket fär anordna prov med sökanden för att utröna dennes kunskaper. erfarenhet och skicklighet och att verket får uppdra åt andra att genomföra provet. (33 s).

Kammarrätten i Jönköping har i anslutning till förslaget om delegering av examensrätten ifrågasatt om inte förslaget motiverar införandet av sanktionsbestämmelser mot flygskola som exempelvis ställer alltför låga krav för att godkänna sina elever. i övrigt har förslaget inte kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del ser jag liksom utredningen stora fördelar i en möjlighet till delegering av verkets examensrätt till exempelvis fiygskolor. En förutsätt- ning är naturligtvis att verket innan sådan delegation sker försäkrar sig om att proven anordnas på ett sådant sätt att flygsäkerheten inte äventyras. Med anledning av kammarrättens remissvar vill jag understryka att luft- fartsverket naturligtvis mäste genomföra sådana kontroller av examens- verksamheten att man omedelbart kan frånta en skola dess examensrätt om kvaliteten på proven ger anledning befara att flygsäkerheten riskeras. Befogenhet för luftfartsverket att besluta om en sådan indragning följer av det föreslagna bemyndigandet för verket att uppdra åt andra att genomföra proven.

Bestämmelser i de nu angivna hänseendena kan som utredningen före- slår tas in dels i ett bemyndigande i luftfartslagen . dels i en ny luftfartsför— ordning. Beträffande den närmare utformningen av en bestämmelse i lagen om certifikatprov återkommerjag i specialmotiveringen (4 kap. 18 å).

Elevtillstånd

Luftfartsverket har framfört önskemål om att begreppet elevgodkän— nande skrivs in i författning. Utredningen förordar också att så sker. men föreslår att man i stället för termen elevgodkännande använder termen elevtillstånd. Enligt utredningens förslag skall elevtillständ ges bara till den

Prop. 1984/85: 212 93

som med hänsyn till sin ålder och sina personliga förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som kräVs av en certifikatinnehavare. Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall sökandens fysiska och psykiska lämplighet beaktas. Innehav av ett giltigt elevtillstånd skall vara en förutsättning för att luftfartscertifikat skall utfärdas. Elevtillständet skall gälla under viss tid och får förnyas om sökanden vid tiden för ansökan om sådan förnyelse uppfyller kraven.

Utredningen föreslår att luftfartsverket ges möjlighet att från social- nämnd inhämta upplysningar angående en sökandes eller certifikatinneha- vares nykterhetsförhållanden. En bestämmelse härom föreslås upptagen i 4 kap. Zl & andra stycket LL.

Luft/iirtsinspektiormz anser att utredningens förslag inte tillräckligt tyd- ligt ger vid handen att elevtillstånd skall vara obligatoriskt för var och en som påbörjar flygutbildning. Inspektionen menar vidare att elevtillständet i vissa fall inte fyller någon funktion och det därför måste finnas möjlighet till avsteg från den stelbenta huvudregeln om obligatoriskt elevtillstånd. Luftfartsverket bör därför få medge undantag från kravet på elevtillständ, och en bestämmelse därom bör införas i lagen. Inspektionen ifrågasätter vidare det av utredningen föreslagna kravet på svenskt medborgarskap för att få elevtillstånd. Inspektionen tar också upp frågan om undantag från kravet på elevtillstånd då en innehavare av utländskt certifikat begär att få detta utbytt mot ett svenskt. Här går det enligt inspektionen inte att upprätthålla kravet på elevtillstånd.

För egen del konstaterar jag att s. k. elevgodkännandc f.n. är obligato- riskt för den som vill genomgå utbildning för certifikat. Vid sädant förhål- lande är det naturligt att de grundläggande reglerna om sådant godkännan— de liksom de grundläggande reglerna i övrigt om erhållande av luftfartscer- tifikat tas in i lag. I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör godkännandet i lagen betecknas elevtillständ.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag beträffande elevtillständ. Som luftfartsinspektionen påpekar kan elevtillståndet funge- ra som ett förhandsbesked till eleverna rörande deras möjligheter att få certifikat. och dyrbar utbildning som inte leder till certifikat kan därigenom förhindras. Det bör. som luftfartsinspektionen och överbefz'ilhavaren an- fört. finnas möjlighet till undantag från kravet på elevtillstånd. Luftfarts- verket bör få medge sådant undantag när ett krav på tillstånd inte har någon funktion att fylla. Förutsättningarna bör anges i lagen. Beträffande motiven för mina förslag i den nu aktuella delen i övrigt hänvisar jag till specialmotiveringen (4 kap. 5 58).

Prop. 1984/85: 212 94

2 . 9.3 ('vrti/ikatenx giltig/tets tid. _/i'irn_vclxe

Mitt förslag: Liksom hittills skall luftfartscertifikat utfärdas för viss tid. Det skall också i enlighet med vad som gäller f. n. kunna förnyas efter prövning av sökandens fysiska och psykiska lämplighet. Bestämmelser i nu angivna hänseenden tas in i luftfartslagen (4 kap. 4 och 8 äs).

Utredningens förslag (avsnitt 6.4) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan om giltig- hetstiden och om förnyelse accepterar med ett undantag utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett flygcertifikat har en begränsad giltighetstid som varierar beroende på säväl innehavarens ålder som vilken typ av certifikat det är frågan om. Närmare bestämmelser i detta avseende finns i BCL-C. När giltighetstiden för ett certifikat har gått ut kan innehavaren ansöka om _)Q'irnyelse. Han kan då ha skyldighet att ge in ett nytt lämplighetsintyg. Och han skall genomgå en ny undersökning angående sin fysiska och psykiska lämplighet. Dessutom skall han visa att han fyller kraven på erfarenhet och fiygträning. För att certifikat skall förnyas krävs att innehavaren uppfyller de villkor som gäller vid ansökningen om förnyelse.

Enligt utredningens mening skulle systemet med de administrativa sank- tionerna bli klarare och mera enhetligt om ett utfärdat certifikat gällde under obegränsad tid så länge det inte var återkallat. Med hänsyn till att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med Chicagokonventionen och till att ett stort antal äterkallelseförfaranden skulle behöva inledas mot sådana certifikatinnehavare som annars låter sina certifikat förfalla har utredningen stannat för att certifikaten även i fortsättningen bör ha en begränsad giltighetstid.

De säkerhetsskäl som motiverar en ingående prövning av sökandens lämplighet som certifikatinnehavare gör sig enligt utredningen gällande med samma styrka när det gäller frågan omförnyclse av certifikat.

Luft/brtxinspektionen har under remissbehandlingen understrukit att certifikatens begränsade giltighetstid inte utgör något hinder för förenk- lingar i certifikathanteringen. Allmäirflvgfi'irmingen anser däremot att cer- tifikaten inte behöver begränsas till viss tid. Certifikatets giltighetstid bör enligt föreningen i stället kopplas till läkarintygct.

Jag delar utredningens uppfattning. ] fråga om den närmare utformningen av reglerna återkommer jag i specialmotiveringen (4 kap. 4 och 8 st,».

I'rop. 1984/85: 212 95

Hänvisningar till S2-8

2.9.4. Återkallt'lsegrum'lerna

Mitt förslag: Grunderna för återkallelse anges i luftfartslagen . Bl.a. skall ett certifikat kunna återkallas om innehavaren eller sökanden underlåter att efterkomma föreläggande om certifikatkontroll eller inte längre uppfyller de krav som gäller för certifikatet. För övrigt ansluter förslaget nära till vad som f. n. gäller enligt luftfartskungörelsen (4 kap. 9.5 LL).

Utredningens förslag ( avsnitt 6.5 ) överensstämmer i princip med mitt för- slag.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag. Vissa alter- nativa förslag och avvikande synpunkter framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kan enligt 4 kap. ös" LL återkallas om innehavaren begår någon förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han annars inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten. Närmare bestämmelser om återkallelse av ett certifikat finns i 38 s LK. Bland äterkallelsegrunderna anges berusning i tjänsten. visad uppenbar likgiltighet för andra. upprepade förseelser mot gällande bestämmelser. grovt åsidosättande av säkerhetsföreskrifter. onyktert levnadssätt och me- dicinska skäl. Det finns inte någon allmän återkallelsegrund beträffande den som inte uppfyller kraven för utfärdande av certifikat. Ett certifikat får inte återkallas på grund av en straffbar gärning förrän ett lagakraftvunnet avgörande finns om inte den misstänkte oavsett utgången i ansvarsfrågan får anses olämplig att utöva den verksamhet certifikatet gäller. Luftfarts- verket kan i stället meddela ett interimistiskt beslut om certifikatets sät-

tande ur kraft. _ . _ Enligt utredningen har de materiella reglerna om luftfartslagstiftningens

sanktionssystem inte kritiserats mera ingående. Utredningen har dock funnit att reglerna bör kompletteras i några hänseenden för att det skall bli möjligt att ingripa i de fall då detta är nödvändigt från säkerhetssynpunkt. En certifikatinnehavares underlåtenhet att efterkomma föreläggande om certifikatkontroll föreslås sålunda kunna leda till att certifikatet återkallas.

Vidare föreslås att återkallelsegrunderna kompletteras med en generell bestämmelse om att certifikatet skall återkallas om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd.

Slutligen föreslår utredningen att återkallelse på grund av brott skall kunna ske endast om lagakraftvunnen dom om brottet föreligger.

Luftfartsinspektiunen föreslär inrättande av ytterligare en återkallelse- grund som tar sikte på att innehavaren inte uppfyller fastställda krav i fråga om kunskaper. erfarenhet och skicklighet. Kammarrätten iJÖnkt'iping och Sveriges advokatsamfund har redaktionella synpunkter på den av utred-

Prop. 1984/85: 212 96

ningen föreslagna uppräkningen av återkallelsegrunder. Svensk pilot/ör- ening tar avstånd från tvångsmässiga psykologiska tester och kontroller avseende yrkesutövande piloters funktionsförmåga.

För egen del kan jag i stort acceptera den uppläggning av återkallelse- grunderna som utredningen har föreslagit. Jag förordar dock delvis på grund av påpekanden under remissbehandlingen vissa justeringar i utred- ningens förslag. De närmare motiven för mina förslag återkommerjag till i specialmotiveringen (4 kap. 9 å).

2.9.5 Tiden/ör återkallelse. m. nt.

Mitt förslag: En återkallelse av luftfartscertifikat sker alltid för certifi- katets återstående giltighetstid. Vid återkallelse på grund av missköt- samhet fastställs en tid som måste förfiyta innan nytt certifikat får utfärdas. Någon särskild beteckning för den tiden införs inte (4 kap. 7. 9 och 14 ååå LL).

Utredningens förslag ( avsnitt 6.6 ) överensstämmer i sak med mitt förslag. Den tid som skall förfiyta innan nytt certifikat efter återkallelse får utfärdas betecknas spärrtid.

Remissinstanserna har i allmänhet inte någon erinran mot utredningens förslag. Ett par instanser vänder sig mot användningen av beteckningen Spärrtid.

Skälen för mitt förslag: Återkallelse kan f.n. ske för viss tid. tills vidare eller för den återstående giltighetstiden.

Enligt 39% LK kan en certifikatinnehavare. vars certifikat har blivit återkallat för den återstående giltighetstiden av annat än medicinska skäl. inte få ett nytt certifikat förrän efter en viss bestämd tid. Denna tid varierar beroende på grunden för återkallelsen.

Om återkallelsen beror på att innehavaren har varit berusad i tjänsten eller visat grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet för andra männi- skors liv eller egendom får ett nytt certifikat inte utfärdas förrän två år efter återkallelsen. I övriga fall är tiden ett år. Om det finns synnerliga skäl till det får tiderna bestämmas till ett år respektive tre månader.

Utredningen har övervägt om det finns behov av olika former av återkal- lelse eller om det skulle räcka med en. Denna skulle i så fall närmast ha karaktären av återkallelse tills vidare.

Enligt utredningens mening är det av säkerhetsskäl väsentligt att man får tillfälle att noga pröva lämpligheten hos den person. vars certifikat tidigare har återkallats när denne ånyo önskar få ett certifikat. Att redan i samband med återkallelsen slå fast att innehavaren är lämplig att ha ett certifikat

Prop. 1984/85: 212 97

efter en viss bestämd tid kan enligt utredningen vara vanskligt. och den prövningen bör därför göras först när denna tid har förflutit.

Utredningen pekar vidare på att återkallelse av ett certifikat för viss tid mera har karaktären av en straffrättslig sanktion än av en administrativ åtgärd. betingad av trafiksäkerhetsskäl.

Utredningen föreslär med hänvisning till det anförda att möjligheten att återkalla ett certifikat för viss tid skall upphävas.

De två andra formerna för återkallelse. återkallelse tills vidare och återkallelse för den återstående giltighetstiden. bör enligt utredningens mening slås samman till en enda. benämnd återkallelse. Denna åtgärd kan då. anför utredningen. varieras med hänsyn till grunden för beslutet. Om återkallelsen grundas på medicinska skäl bör ett nytt certifikat kunna utfärdas när det medicinska hindret har upphört om de övriga förutsätt- ningarna för att få ett certifikat är uppfyllda. [ dessa fall bör det inte i samband med återkallelsen bestämmas någon viss tid som måste förflyta mellan återkallelsen och utfärdandet.

Om äterkallelsen däremot grundar sig på att innehavaren har begått en brottslig gärning eller att han på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden bedöms som olämplig kan man enligt utred- ningen redan vid beslutet om återkallelse konstatera att en viss tid kommer att behöva förflyta innan frågan om lämpligheten kan avgöras igen. inneha- varen bör i dessa fall tillåtas att söka ett nytt certifikat först sedan en viss bestämd tid har förflutit.

Utredningen föreslår att den tid som måste förflyta mellan återkallelsen och utfärdandet av ett nytt certifikat kallas spärrtid. samt att den nuvaran- de ett- och tvåärsgränsen behålls.

Enligt utredningen bör spärrtid bestämmas inte bara vid återkallelser. Så bör ske också om en ansökan om elevtillstånd eller en ansökan om förnyel- se inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden.

Slutligen föreslår utredningen en möjlighet att sätta ned spärrtiden om några nya omständigheter inträffar eller kommer fram efter det lagakraft- vunna avgörandet. Det skall dock finnas synnerliga skäl för en nedsätt- ning. Spärrtiden skall inte få sättas ned så mycket att minimitiderna un- derskrids.

Utredningens förslag om återkallelsetid och spärrtid har föranlett syn- punkter från fiera remissinstanser. Kammarrätten iJänkt'iping anser att det kan synas inkonsekvent att införa skilda systern beträffande spärrtid och återkallelse när det gäller så närliggande områden som körkorts- och luftfartslagstiftningen. Kammarrätten pekar dock på att återkallelse för viss tid mera har karaktär av en straffrättslig sanktion än av administrativ åtgärd och att säkerhetsskälen torde ha haft en större betydelse i samband med återkallelse av luftfartscertifikat än vid återkallelse av körkort. Kam- marrätten avstyrker förslaget att införa termen spärrtid. Ordet är enligt kammarrätten snarast missvisande: det är inte fråga om en spärrtid av

7 Riksdagen 1984/85. ] .raml. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 98

samma slag som den som förekommer i körkortslagstiftningen. Enligt kammarrätten bör man välja termen "lägsta väntetid” eller avstå från någon särskild beteckning. Också länsrätten i Östergötlands län föreslår på liknande skäl termen "väntetid" som beteckning på det som utredning- en benämner "spärrtid".

För egen del delar jag. liksom de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. utredningens uppfattning att återkallelse alltid bör ske för den återstående giltighetstiden. Jag ansluter mig också till uppfattningen att man vid återkallelse vid misskötsamhet bör sätta ut en tid inom vilken nytt clcvtillstånd eller luftfartscertifikat inte får utfärdas. Jag kan också accep- tera den ordning för fastställande av sådan tid som utredningen har föresla- git.

Jag delar kammarrättens och länsrättens uppfattning att termen spärrtid. som här har en annan innebörd än i körkortslagstiftningen. inte bör använ- das i detta sammanhang. Enligt min mening saknas anledning att ge den tid som avses en särskild beteckning.

Hänvisningar till S2-9-4

2.9.6. Varning och erinran

Mitt förslag: För de fall då en återkallelsegrund föreligger på grund av misskötsamhet skall i stället för återkallelse kunna meddelas varning. En förutsättning härför är att varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. Ett beslut om varning får överklagas. Om det inte finns tillräckliga skäl för återkallelse eller varning skall innehavaren av luftfartsverket erinras om de krav som gäller. Ett sådant beslut får inte överklagas (4 kap. 15.5 LL).

Utredningens förslag ( avsnitt 6.7 ) överensstämmer i princip med mitt för- slag.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot utredningens förslag. Svensk pilotförening berör frågor kring registrering av varning respektive erinran samt om förhållandet mellan erinran. varning och återkallelse.

Skälen för mitt förslag: Förutom återkallelse av certifikat finns ytterligare en administrativ sanktion mot en certifikatinnehavare. nämligen varning. Luftfartsverket kan sålunda enligt 4] %$ LK meddela varning om innehava- rcn har visat sig mindre lämplig för den tjänst som certifikatet avser men det inte finns tillräckliga skäl för att återkalla certifikatet.

Enligt utredningens mening bör varning användas då en återkallelse- grttnd i och för sig föreligger men det framstår som tillräckligt med en mindre långtgående åtgärd. För att markera att varning är en allvarlig åtgärd bör menar utredningen en förutsättning för meddelande av en sådan vara att en viss angiven återkallelsegrund är för handen. Detta

Prop. 1984/85: 212 99

innebär en skillnad mot vad som gäller i dag. eftersom det nu räcker med att det föreligger någon omständighet som är ägnad att minska tilltron till certifikatinnehavarens lämplighet. Utredningen föreslår vidare att beslut om varning skall kunna överklagas: det nuvarande fullft'iljdsförbudet före- slas upphävt.

Dä en företagen utredning utvisar att det visserligen saknas tillräckliga skäl för en återkallelse eller en varning men att det finns anledning att göra eertifikatinnehavaren uppmärksam på de krav som ställs på honom skall han. enligt vad utredningen föreslår. i likhet med vad som nu gäller kunna erinras om dessa krav. Ett sådant beslut föreslås få beteckningen erinran: det bör enligt utredningen inte kunna överklagas.

Luftf'urtsinxlwktionen har uttalat att det av utredningen föreslagna ingri- pandet mot en certifikatinnehavare i form av erinran kommer att få det resultatet att antalet varningar reduceras utan att flygsäkcrhetseffekten förloras eller minskas. Genom att beslut om erinran fär ankomma pä luftfartsverket kommer enligt inspektionen belastningen på domstolarna och den enskilde att reduceras. Den föreslagna formen av ingripande välkomnas därför av inspektionen. Enligt inspektionen bör erinran kunna meddelas också mot innehavare av elevtillstånd.

Utredningens förslag om varning och erinran har i övrigt inte föranlett några särskilda uttalanden under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig i princip till utredningens förslag. Beslut om erinran bör också kunna meddelas innehavare av elevtillstånd. Beträffande lagtek- niska frågor äterkommerjag i specialmotiveringen (4 kap. 15 5).

I fråga om vilken myndighet som skall fatta beslut i dessa frågor åter- kommer jag i det följande ( avsnitt 2.9.8 ).

Hänvisningar till S2-9-6

2.9.7. Ft'irsättanda ur kraft ()(-11 ont/1ändertagande

Mitt förslag: Ett luftfartsceniiikat kan försättas ur kraft i avvaktan på ett slutligt avgörande i återkallelsefrägan. Beslut härom skall kunna meddelas vid samtliga återkallelsegrunder. lngen begränsning införs i tiden för beslutets giltighetstid. De nuvarande möjligheterna att omhän- derta ett certifikat behålls i princip oförändrade (4 kap. 12. l6 och l7åå).

Utredningens förslag ( avsnitt 6.8 ) överensstämmeri stort med mitt förslag. Beslut om försättande ur kraft skall dock kunna meddelas endast då återkallelse övervägs på grund av certifikatinnehavarens personliga förhål- landen. För det fall då återkallelse aktualiseras på grund av brottslig gärning föreslås en begränsad giltighet för beslut om försättande ur kraft.

Rcmissinstanserna har med vissa detaljanmärkningar accepterat utredning- ens förslag.

Prop. 1984/85: 212 lttt)

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kttnjå'irxättus ur kraft intill dess frågan om återkallelse har prövats om det finns anledning att anta att innehavaren har begått en förseelse i eller av betydelse för tjänsten eller om han i övrigt inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten (4 kap. 6.5 LL).

Om en certifikatinnehavare t. ex. har varit så påverkad av alkohol eller andra medel att han inte har kunnat fullgöra sin tjänst på ett betryggande sätt kan certifikatet ont/täntlurms (42.5 LK). Detsamma gäller om certifi- katinnehavaren har visat grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller om han pågrund av sjukdom e. d. har förlorat förmågan att fullgöra sin tjänst utan fara för trafiksäkerheten.

Utredningen pekar på att när något inträffar som kan leda till en återkal- lelse av ett certilikat så kan ett beslut i återkallelsefragan aldrig ges omgå- ende. Viss tid förflyter sålunda alltid tills ärendet blir slutligt prövat. Enligt utredningen bör det därför som hittills vid vissa återkallelsegrunder finnas möjlighet att meddela någon form av interimistiskt beslut.

Utredningen föreslår inte någon ändrad terminologi. 'l'ermen "försät— tande ur kraft” föreslås sålunda vara kvar.

Utredningen anser vidare att de nuvarande reglerna om vid vilka återkal- lelsegrunder som försättande ur kraft skall kunna komma i fråga bör behållas. De nya grunder för återkallelse som utredningen föreslår är enligt utredningen inte av den karaktären att de bör kunna medföra möjligheter till beslut om försättande ur kraft.

Eftersom ett slutligt beslut om återkallelse på grund av brott enligt utredningens förslag inte skall få meddelas förrän det har avgjorts om brott föreligger kan ett certifikat vara försatt ur kraft i avvaktan på brottmålsdo- men längre än den enligt utredningens terminologi s. k. spärrtiden som skall bestämmas vid den slutliga återkallelsen. För att förhindra detta bör enligt utredningen giltighetstiden för sådana interimistiska återkallelsebe- slut. som grundar sig på misstankar om brott. begränsas enligt det som gäller för ordinarie spärrtid.

Om ett certifikat har varit försatt ur kraft under så lång tid att tidsfris- terna angående spärrtid har iakttagits bör det enligt utredningen också finnas en möjlighet att. när frågan om återkallelse slutligen avgörs. bestäm- ma att något ytterligare certifikatingripande inte skall ske.

Möjligheten att omhänderta ett certifikat bör enligt utredningen kvarstå. Kammarrätten [Jönköping föreslår att ett luftfartscertifikat skall kunna sättas ur kraft också vid den återkallelsegrund som utredningen har tagit upp i 4 kap. 9.5 7. nämligen om innehavaren inte längre uppfyller de krav på fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd. Enligt kammarrätten saknas anledning att göra skillnad mellan den situa- tionen och 4 kap. 95 6 som avser minskade förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser. Det behövs enligt kammarrätten interi- mistiska åtgärder innan utredningen har blivit färdig. Kammarrätten har också erinringar mot den av utredningen föreslagna regeln om begränsning

Prop. 1984/851212 101

av beslutets giltighetstid då det grundas på misstanke om brott. Även länsrätten i Ö.x'tcr_t.'i>'tlamls län har synpunkter på giltighetstiden av ett beslut om denna tid.

För egen del ansluterjag mig till utredningens uppfattning att det behövs någon form av interimistiskt beslut om återkallelse av certifikat i avvaktan på att frågan prövas slutligt. Institutet försättande ur kraft motsvaras inom körkortslagstiftningen av återkallelse tills vidare enligt l9ä körkortslagen . Enligt min mening skulle det i och för sig ligga nära till hands att använda samma terminologi i luftfartslagen som i körkortslagen . Utredningen har emellertid stannat för att inte föreslå någon ändring i detta avseende. Uttrycket är inarbetat inom luftfartslagstiftningen ochjag anser mig därför kunna ansluta mig till utredningen iden frågan.

När det sedan gäller frågan om i vilka situationer försättande ur kraft skall ske anserjag att bestämmelserna på motsvarande sätt som i körkorts- lagstiftningen bör vara sådana att interimistiskt beslut skall kunna medde- las i samtliga de fall då det på sannolika skäl kan antas att certifikatet skall återkallas. Jag återkommer närmare till dessa frågor vid behandlingen av förfarandereglerna.

Jag kan inte dela utredningens uppfattning att en begränsning i tiden för försättande ur kraft måste göras i de fall då den ifrågasatta återkallelsen grundas på brottslig gärning. Intresset av att den som kan ha gjort sig skyldig till sådan gärning inte betros med certifikat i avvaktan på slutligt beslut i återkallelsefrågan får enligt min mening ta över de intressen som utredningen anför till stöd för sitt förslag. Mot en bestämmelse av den art som utredningen föreslagit talar också de oklarheter rörande innebörden av bestämmelsen som under remissbehandlingen har berörts av kammar- rätten i Jönköping. Om länsrätten innan återkallclscfrågan slutligt avgörs finner att sannolika skäl för återkallelse inte längre föreligger kan länsrät- ten upphäva beslutet. Nägon särskild bestämmelse härom behövs enligt min mening inte.

Hänvisningar till S2-9-7

2.9.8. Förfarandet vid ('t'rti/ikalälyrka/lelse m.m.

Mitt förslag: Prövningen av de administrativa sanktionerna mot inneha- vare av luftfartscertifikat och clevtillstånd. återkallelse och varning överflyttas från luftfartsverket till domstol och prövas i första instans av länsrätten i Östergötlands län. Domstolsprövning skall ske även då återkallelsen grundas på medicinska skäl. Luftfartsverket får dock i sådana fall besluta om s. k. operativa begränsningar i certifikatet. Be-

Frågan om förnyelse av ett certilikat upptas av lttftfartsverket. Ver-

|

!

slut om erinran meddelas av luftfartsverket. kets beslut överklagas hos kammarrätten.

Prop. 1984/85: 212 HD

Utredningens förslag ( avsnitt 6.9 ): I princip överflyttas de administrativa sanktionerna till domstol. När det gäller återkallelse pågrund av medicins— ka skäl avgörs de av luftfartsverket. Luftfartsverket skall meddela beslut om förnyelse. Om verket överväger att vägra förnyelse får frågan hänskju- tas till länsrätt.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har flera remissinstanser haft synpunkter på utredningens förslag. Utfallet har varit blandat.

Skälen för mitt förslag: Luftfartsverket har överinseendet över flygsäker- heten för den civila luftfarten. Ärendena handläggs hos verket av luftfarts- inspektionen. Chefen för luftfartsinspektionen avgör bl.a. frågor om fast- ställande av såkerhetsnormer för den civila luftfarten och frågor om tillsyn över efterlevnaden av dessa normer.

Luftfartsverket fastställer de närmare villkoren för erhållande av certifi- kat och bchörighetsbevis, prövar om de fastställda villkoren är uppfyllda. meddelar bestämmelser om utbildningen för certifikat och prövar frågan om antagning till utbildningen. Om sökanden uppfyller alla fastställda krav utfärdas ett certifikat eller behörighetsbevis av luftfartsverket.

Genom sina fiygtrafikledningsorgan. som har skyldighet att anmäla hän- delser som innebär avvikelser från de gällande bestämmelserna, får verket fortlöpande kännedom om även de mindre olyckorna och olyckstillbuden. Verket utreder sedan saken och fattar beslut om administrativa sanktioner samt anmäler vissa överträdelser till polisen eller åklagaren.

Beslut om återkallelse och om försättande ur kraft och varning meddelas av luftfartsverket.

Beslut om omhändertagande av certifikat meddelas av åklagaren. poli- sen eller chefen för en allmän flygplats. Ett sådant beslut skall omgående underställas luftfartsverket. som har att pröva om certifikatet skall återkal- las, försättas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

Luftfartsverkets beslut om återkallelse av certifikat och om försättande av certifikat ur kraft kan överklagas av certifikatinnehavaren. Beslut om varning kan inte överklagas. Talan mot besluten förs hos kammarrätten i Jönköping. Över kammarrättens avgörande kan certifikatinnehavaren be- svära sig hos regeringsrätten. Luftfartsverket har däremot inte talerätt för de fall då kammarrätten t. ex. upphäver ett beslut om återkallelse.

Allmän! ()mförjfarande!

Utredningen redogör i sitt betänkande (5.86—88) för den kritik som i olika sammanhang har riktats mot förfarandet vid beslut om administrativa sanktioner. Bl. a. harjustitiekanslern (JK) år 1975 gett uttryck för uppfatt- ningen att sanktionssystemet inte är ändamålsenligt. Enligt JK finns det anledning överväga om det är lämpligt att behålla den rådande ordningen med luftfartsinspektionen som ansvarig för såväl en stor del av de gällande

Prop. 1984/85: 212 103

bestämmelserna som övervakningen av dem och beivrandet av förseelser. inklusive indragning m.m. av certifikat.

Enligt utredningen kan kritiken mot att luftfartsinspektionen innehar många roller sägas ha visst fog för sig från rättssäkerhetssynpunkt. Redan det faktum att verket har alla de tidigare nämnda funktionerna är enligt utredningen tillräckligt för att tvekan om systemets lämplighet skall upp- stå.

Utredningen har också förståelse för den kritik som luftfartsverket fört fram mot att verket inte alltid får tillfälle att utveckla sina synpunkter när högre rätt skall pröva ett beslut om t. ex. återkallelse av certifikat och mot att verket inte har talerätt mot kammarrättens domar.

De olägenheter i det nuvarande förfarandet som har lett till kritiken kan man enligt utredningen komma till rätta med om beslutanderätten i vissa frågor om certifikat förs över till en domstol.

Utredningen erinrar i sammanhanget om att frågor om bl. a. återkallelse av körkort tidigare handlades av länsstyrelsen och att de bl. a. på grund av kritik av samma slag som den nu aktuella fördes över till länsrätt när denna domstol tillskapades. Som motiv till ändringen angavs att frågor om återkallelse av körkort utan tvekan var av sådan beskaffenhet att de borde prövas av domstol och att det var en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen att sådana frågor hänfördes till länsrättens kompetensområde.

Utredningen menar att om det slutliga avgörandet i fråga om administra- tiva sanktioner gentemot certifikatinnehavare vilar på en domstol i stället för på den myndighet som utfärdar föreskrifter och utreder brott mot dessa föreskrifter så kan rättssäkerhetskraven anses bli bättre tillgodosedda.

Utredningen föreslår med hänsyn till det nu sagda att beslutanderätten i frågor om administrativa sanktioner återkallelse av certifikat. varning etc. iprineip överförs från luftfartsverket till domstol.

I fråga om vilka ärenden som skall avgöras av domstol och vilka som även i fortsättningen skall ankomma på luftfartsverket förefaller det enligt utredningen rimligt att gränsdragningen görs på ett sådant sätt att domsto- len inte fär fler mål än som föranleds av syftet med de föreslagna ändring- arna; de kunskaper och den erfarenhet som finns hos luftfartsverket i de frågor det här rör sig om bör också tas till vara genom att verket får behålla en del av beslutanderätten.

Förslaget om överförande till domstol av de administrativa sanktionerna hari princip accepterats av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Enligt min mening finns det otvivelaktigt hos luftfartsinspektionen kun- skaper och erfarenheter som måste utnyttjas vid prövningen av frågor om administrativa sanktioner mot certifikatinnehavare som av olika skäl inte längre bör betros med certifikat. Samtidigt är det naturligtvis från rättssä- kerhetssynpunkt önskvän att frågor av denna art. som för den enskilde kan ha väl så stor betydelse som körkortsinnehav. slutligen prövas av

Prop. 1984/85: 212 l04

organ som är fristående från den myndighet som har tillsynen över flyg- verksamheten i övrigt. Erfarenheterna från den ordning som gäller för körkortsmålen är goda. och jag delar därför liksom de flesta remissinstan- ser som uttalat sig i frågan utredningens uppfattning att prövningen i princip bör överflyttas från ltrftfartsverket till domstol.

F'r'ir/irrandet vid återkallelse på medicinska grunder m. m.

Vid de diskussioner som utredningen har fört med luftfartsinspektionen i fråga om de administrativa sanktionerna har från inspektionens sida fram- förts att beslutanderätten vid återkallelser på medicinska fysiska och psykiska grunder inte bör överföras till domstol. Inspektionen har pekat på att utredningsmatcrialet i dessa ärenden ofta är mycket omfattande och att avgörandena är komplicerade och inte sällan utgörs av kompromisser och lösningar i det enskilda fallet.

Inspektionen har också för utredningen poängterat att den kritik som har riktats mot förfarandet vid de administrativa sanktionerna inte har gällt äterkallelser av medicinska skäl. Luftfartsverket anlitar vid behandlingen av frågor om en certifikatinnehavarcs fysiska och psykiska lämplighet högt kvalificerad medicinsk/psykiatrisk expertis. som utses av socialstyrelsen. Verkets flygöverläkare. som har ingående kännedom om de flygoperativa betingelserna. deltar i behandlingen. Avgörandet träffas av chefen för luftfartsinspektionen efter föredragning. då såväl flygöverläkaren somjuri- diskt och tekniskt-operativt sakkunniga personer är närvarande. Vid före- dragningen sker ofta ingående diskussioner. Enligt luftfartsinspektionen skulle en sådan handläggning te sig näst intill orimlig i en domstol. Munt- liga domstolsförhandlingar med alla experterna närvarande är inte alltid möjliga. särskilt med tanke på att besluten ofta behöver fattas med ett minimum av tidsutdräkt. Alternativet till en muntlig förhandling är att en utförlig dokumentation presenteras i ett för domstolen acceptabelt skick. Om detta skulle behöva göras i alla de fall när en återkallelse aktualiseras av medicinska skäl skulle systemet enligt de översiktliga beräkningar som har gjorts av luftfartsinspektionen bli mycket resurskrävande.

Utredningen delar luftfartsverkets bedömning; att låta inspektionen i varje enskilt fall överlämna hela det komplicerade underlaget för bedöm- ningen till en domstol med begäran att domstolen skall fatta själva beslutet sktrlle leda till ett opraktiskt och resurskrävande förfarande. Något påtag- ligt behov från rättssäkerhetssynpunkt av en överflyttning av prövningen till domstol torde enligt utredningen inte heller föreligga i dessa fall. och utredningen förordar därför att frågor om certifikatåterkallelse på medi- cinska grunder ligger kvar hos luftfartsverket medan övriga återkallelsefrå- gor bör prövas av domstol.

Förslagen har föranlett ett flertal synpunkter under remissbehandlingen. Domstolsverket avstyrker förslaget. Om det skall vara någon mening med att flytta över prövningen av eertifikatåterkallelse pä domstol måste

Prop. 1984/85: 212 105

detta enligt domstolsverket gälla även sådana återkallelser som sker på medicinska grunder. Från de synpunkter som domstolsverkct har att beva- ka finns det emellertid inte skäl att ta i anspråk de hårt arbetsbelastade länsrätternas resurser med dessa mål. Enligt domstolsverkets mening finns det inte skäl att flytta överprövningen av andra återkallelsefrågor eller frågor om varning till länsrätt eftersom målen blir så få.

Lrifrfrrrtsinspaktionen menar att om man av principiella skäl accepterar utgångspunkten att certifikatåterkallelse och varning inte bör beslutas av luftfartsverket så är utredningens förslag i huvudsak lämpligt utformat. Särskilt viktigt är enligt luftfartsinspektionen att beslutanderätten i medi- cinska certifikatärenden ligger kvar på luftfartsverket.

Kämmurn'itren i.]önköplng anser inte att de skäl som anförts för att återkallelse på medicinska grunder alltjämt skall beslutas av ltrftfartsverket är övertygande. Eftersom en mycket stor andel av ärendena rörande cenifikatåtgärdcr med det föreslagna systemet alltjämt skulle komma att avgöras av ltrftfartsverket skulle enligt kammarrätten den förordade princi- piella ändringen i systemet inte få något mera märkbart genomslag. Kam- marrätten har vid flera tillfällen kunnat iaktta att de mål. i vilka åtgärder har motiverats av medicinska skäl. har varit från rättssäkerhetssynpunkt ömtåliga. Länsrätten i Östergötlands län har samma mening som kammar- rätten och hävdar att starka rättssäkerhetsskäl talar för att också återkal- lelse på medicinska grunder skall beslutas av länsrätt och inte av luftfarts- verket. Också Sr'eriges (rdr-Okatsamfund pekar på att utredningen i mål om återkallelse av medicinska skäl inrymmer viktiga rättssäkerhetsfrågor.

Helikopterföretagens riksförbund är också kritiskt till förslaget när det gäller återkallelse på medicinska grunder. KSAK, som accepterar de prak- tiska skälen för en ordning där luftfartsverket har kvar beslutanderätten i dessa frågor. menar att rättssäkerheten för den enskilde inte är helt till- fredsställande vid detta förfarande. Enligt KSAK bör bestämmelserna kompletteras med regler om förhandsbesked.

Också SAS/LIN förordar att prövningen av återkallelse av medicinska skäl överförs till domstol.

Enligt min mening är det. med de principiella utgångspunkter som över huvud taget motiverar en överflyttning. svårt att generellt undanta sådana återkallelser som sker på medicinsk grund. En relativt stor remissopinion har också gett uttryck för uppfattningen att sådana återkallelser. liksom de övriga. bör prövas av domstol. Utredningens förslag att de också i fortsätt- ningen skall prövas av luftfartsverket har lagts fram med hänsyn till de invändningar. främst av praktisk art, som luftfartsinspektionen under hand har fört fram till utredningen. Dessa invändningar har onekligen mycket goda skäl för sig. Vad som förefaller särskilt olyckligt är om en ny ordning skulle försvåra eller omöjliggöra de kompromisser och lösningar i de enskilda fallen som f. n. ofta görs efter en behandling hos luftfartsinspek- tionen med anlitande av kvalificerad medicinsk och psykiatrisk expertis.

Prop. 1984/85: 212 mb

Resultatet blir ofta 5. k. operativa begränsningar i tidigare utfärdade certifi- kat. Sädana begränsningar kan avse att en på flygplanstypen väl inllugen säkerhetsflygare skall följa med vid alla eller vissa flygningar eller att passagerare inte får tas med vid flygningarna. Beslut om begränsningar av denna art meddelas f. n. med stöd av föreskrifter i BCL-C och 32 och 37 55 LK. Enligt utredningens förslag skulle beslutet kunna grundas på en före- slagen bestämmelse (4 kap. 105) enligt vilken återkallelse får begränsas till att avse bara en del av behörigheten.

Enligt min mening kan det från rättssäkerhetssynpunkt inte anses oac- ceptabelt att luftfartsverket också i fortsättningen får möjlighet att besluta om operativa begränsningar i utfärdade certifikat. En sådan ordning före- faller naturlig bl.a. med hänsyn till att motsvarande begränsningar kan bestämmas av luftfartsverket i samband med certifikatets utfärdande (4 kap. 55 fjärde stycket LL i mitt förslag). Om emellertid en fullständig återkallelse av medicinska skäl aktualiseras. är det enligt min mening bäst förenligt med de principer som ligger bakom den nya ordningen att avgö- randet Sker i domstol.

Jag återkommer i specialmotiveringen till de lagtekniska lösningar som krävs för mitt förslag (4 kap. 10 s).

Bland återkallelsegrunderna harjag i 4 kap. 9.5 7 tagit tipp den allmänna grunden att innehavaren av certifikat eller elevtillstånd inte uppfyller fast- ställda krav ifråga om kunskaper. erfarenhet och skicklighet. Förslaget är som jag tidigare nämnt tillkommet efter påpekande av luftfartsinspek- tionen. I det sammanhanget har inspektionen förordat att rätten att fatta beslut om återkallelse på denna grund bör tillerkännas luftfartsverket. Det skulle enligt inspektionen sakna varje mening att hänskjuta återkallelse- beslutet till annan instans än luftfartsverket; det är här inte fråga om sanktionsåtgärd utan om en kompetensbedömning.

Enligt min mening saknas anledning att bedöma denna fråga på annat sätt än frågan om beslutanderätten vid ifrågasatt återkallelse på medicins- ka grunder. Leder eertiflkatkontrollen enligt luftfartsverkets mening till att certifikat bör återkallas helt bör frågan därför hänskjutas till länsrätten för avgörande.

F Örny € ls ('

Utredningen påpekar att ett beslut om vägrad förnyelse från certifikatin- nehavarens synpunkt i det närmaste kan likställas med ett beslut om återkallelse. Av rättssäkerhetsskäl bör därför enligt utredningens mening den myndighet som har att fatta beslut i fråga om återkallelse också avgöra frågor om förnyelse. Frågan om vem som skall vara behörig att besluta när det blir aktuellt att vägra förnyelse bör alltså enligt utredningen lösas på i princip samma sätt som när det gäller återkallelse.

En ansökan om förnyelse bör enligt utredningen alltid behandlas av luftfartsverket till en början. [ de flesta fall kommer verket att förnya certifikatet sedan man har gjort den nödvändiga utredningen.

Prop. 1984/85:212 107

Om emellertid luftfartsverket kommer fram till att ansökningen om förnyelse av någon icke-medicinsk grund bör avslås eller att den bör bifallas bara på vissa villkor uppstår enligt utredningen en situation som liknar återkallelsen. När det gäller vägrad förnyelse är det emellertid erfarenhetsmässigt vanligare att den enskilde accepterar verkets syn— punkter. Det kan därför. menar utredningen. vara onödigt att generellt hänskjuta dessa fall till domstols prövning. Den enskildes rättssäkerhets— krav kan i stället tillgodoses genom att verket när man finner att ansök- ningen inte kan bifallas antingen inte alls eller bara till viss del skall ge sökanden möjlighet att påkalla att en domstol prövar frågan. Det bör gå till på det sättet att verket meddelar sökanden att verket har för avsikt att fatta ett beslut med ett visst angivet innehåll men att sökanden kan begära att frågan i stället hänskjuts till domstolen. Om en sådan begäran inte inkörn- mer inom en viss på förhand bestämd tid meddelar verket sitt aviserade beslut. Om däremot sökanden hos verket ger till känna att han påkallar domstolsprövning skall verket överlämna ärendet till domstolen. som då skall pröva frågan. På detta sätt blir det endast då ärendet om förnyelse är tvistigt som det avgörs av domstol.

I de fall då en förnyelse ifrågasätts på medicinsk grund föreslår utred- ningen att luftfartsverket skall meddela beslut i ärendet och att beslutet skall kunna överklagas.

Under remissbehandlingen har domsrolsverket uttalat att rättssäker- hetsskäl kan tala för en lösning enligt utredningens förslag. Förfarandet blir emellertid enligt verket krångligt och tidsödande och bör inte genomfö- ras.

För egen del anser jag liksom utredningen att luftfartsverket bör vara den myndighet som prövar förnyelse i första hand. I likhet med domstols- verket anser jag att rättssäkerheten i dessa fall är tillräckligt tillgodosedd genom en sedvanlig besvärsmöjlighet till kammarrätten. Den föreslagna ordningen med hänskjutande av vissa ärenden till länsrätten bör alltså inte genomföras.

Varning och erinran

Utredningen föreslår att varning skall kunna användas som alternativ till återkallelse vid de icke-medicinska återkallelsegrunderna och att frågan om varning alltid skall prövas av domstol. Förslaget har inte väckt någon erinran under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till det. (4 kap. 22% första stycket 1).

Utredningen föreslår att erinran skall beslutas av luftfartsverket och att talan mot beslutet inte skall kunna föras. Jag ansluter mig också till det förslaget.

Försättunde ur kraft

Beslut om försättande ur kraft bör som en förberedelse för ett återkallel-

Prop. 1984/851212 [()8

seft'irfarande meddelas av domstol. Samtidigt bör dock införas möjlighet för luftfartsinspektionen att vid ifrågasatt beslut om s. k. operativ begräns- ning besluta om certifikatets försättande ur kraft. Skulle en sådan prövning leda till en ansökan hos domstol om återkallelse får domstolen också pröva inspektionens beslut i den frågan. Jag återkommer till frågan i specialmoti- veringen (4 kap. 21 —22 åå).

()mhänderlagande

Jag delar utredningens bedömning när det gäller beslut om omhänderta- gande. Sådana beslut bör således kunna fattas av såväl luftfartsverket som av chefen för ett flygtrafikledningsorgan.

Besrättsprövningen

Utredningen pekar på att man tidigare har betonat vikten av att de domstolar som har att avgöra de många gånger speciella frågorna om certifikatåtgärder får den behövliga erfarenheten av sådana frågor. Det bästa sättet att sörja för att detta sker är att samma domstol får avgöra ett större antal mål. Rättssäkerheten främjas av att myndigheten har överblick över alla frågeställningar som kan vara aktuella. Av dessa orsaker har utredningen funnit att luftfartsverkets beslut att på medicinska grunder återkalla eller vägra förnyelse av ett certifikat bör kunna överklagas till länsrätten i stället för till kammarrätten.

Vissa av luftfartsverkets övriga beslut i eertifrkatfrågor har enligt utred- ningen emellertid stor likhet med de nu angivna. Det gäller t. ex. beslut att inte meddela ett elevtillstånd eller att inte utfärda ett certifikat på grund av en nykterhetsförseelse eller av något medicinskt skäl. Hit hör också beslut att utfärda certifikat med vissa begränsningar. Verkets beslut i dessa ärenden bör enligt utredningen av de tidigare redovisade skälen också kunna överklagas till länsrätten.

Enligt min mening kan de skäl som motiverar att prövningen av frågor om återkallelse och varning överförs från luftfartsverket till domstol inte också motivera att länsrätt blir besvärsinstans beträffande andra certifikat- frågor som alltjämt skall prövas av luftfartsverket. Jag föreslår därför att besvär över luftfartsverkets beslut i denna fråga alltjämt skall föras hos kammarrätten i Jönköping ( 14 kap. 2 ä).

Valet av domstol

När det gäller frågan vilken domstol som i första instans skall vara behörig att handlägga målen om återkallelse och varning. om nedsättning av "spärrtid" och om förnyelse i de fall denna prövning ankommer på en domstol i första instans gör utredningen en jämförelse med målen om körkortsingripanden. Certifikatprocessen bör enligt utredningen kunna ut- formas på ett sätt som är mycket likartat det som gäller vid körkortsingri- pande. Att de allmänna förvaltningsdomstolarna har erfarenheter av kör-

Prop. 19841'85: 212 109

kortsmålen utgör då ett starkt skäl för att även eertitikatmälen skall anför- tros dem. Dessutom förhåller det sig så. påpekar utredningen. att den överrättserfarenhet som finns i fråga om certilikatmålen finns hos kammar- rätt och regeringsrätten.

Enligt utredningen kan man emellertid utgå ifrån att de flesta av domsto- larna skulle komma att handlägga endast ett fåtal certilikatmål årligen om dessa mål spreds ut på samtliga länsrätter och kammarrätter. och en olikartad praxis skulle lätt kunna uppkomma. Dessa omständigheter talar enligt utredningen för att certifikatmälen koncentreras till en länsrätt. Den länsrätt som då kommer i fråga är den i Östergötlands län. eftersom det måste vara en fördel med geografisk närhet till luftfartsverket i Norrkö- ping. Kammarrätten i Jönköping skulle då även i fortsättningen vara över- instans. vilket är en fördel med tanke på den erfarenhet av certilikatfrågor som redan finns i den domstolen.

Utredningen anför att en koncentration av certilikatmälen till en länsrätt i och för sig kan innebära en viss omgång för den enskildejämfört med om alla länsrätter skulle vara behöriga att handlägga sådana mål men pekar samtidigt på att alla frågor om certifikat f. n. prövas av luftfartsverket. och någon kritik mot denna koncentration har hittills inte framförts.

Utredningen föreslår därför att de certifikatmål som skall avgöras av en domstol i första instans skall avgöras av länsrätten i Östergötlands län.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag. Dmnstolsrer/(Ut har inte någon erinran mot att länsrätten i Östergötlands län blir första instans om ett överförande sker.

Länsrätten i Östergötlands län finner den föreslagna lösningen naturlig med hänsyn dels till att luftfartsverket finns i Östergötland. dels till att kammarrätten i Jönköping är den kammarrätt som har erfarenhet av certili- katmål. Det skulle enligt länsrätten uppenbarligen inte vara en ändamåls- enlig lösning alt sprida de fåtaliga certifikatmålen på samtliga länsrätter i landet. Olägenheten för eertilikatinnehavaren att behöva göra långa resor för att inställa sig hos länsrätten är inte någon ny olägenhet med hänsyn till att målen nu kan komma upp till förhandling endast hos luftfartsverket i Norrköping. kammarrätten i Jönköping eller eventuellt hos regeringsrätten i Stockholm. KSAK anser emellertid att stor sannolikhet föreligger att luftfartsverkets inflytande i ärendena blir starkt dominerande om endast en och därtill en så närbelägen länsrätt skall vara behörig. Pcrsonkontakterna under hand mellan myndigheten och rätten blir enligt KSAK mycket naturliga i detta fall och medför rimligen att luftfartsmyndighetens åsikter starkt får överhanden vid ärendets behandling. KSAK ser här vissa risker för den enskildes rättstrygghet. Enligt klubben bör komplicerade mål kan- na komma till prövning i olika länsrätter med fullsutten rätt för att ga.ante- ra en neutral och rättssäker bedömning.

Själv konstaterar jag att antalet certilikatåtgärder per år med all sanno— likhet kommer att understiga l00. Om samtliga länsrätter skulle göras

Prop. [984/8512l2 ll0

behöriga att handlägga mål om sådana skulle varje länsrätts praktiska erfarenhet av sådana mål bli ytterst begränsad. För den expertis, huvud- sakligen inom luftfartsverket. som måste anlitas i ärendena uppkommer stora praktiska problem framför allt när det gäller möjligheten till personlig inställelse. Mycket talar därför för en koncentration av målen. De olägen- heter som detta innebär för certifikatinnehavarna kan i vissa fall mildras inom ramen för ersättningsreglerna i 155 förvaltningsprocesslagcn (1971: 29l ). Jag biträder alltså utredningens förslag i denna del. Jag föreslår att en bestämmelse om att länsrätten i Östergötlands län skall pröva dessa mål tas in i lagen (1971 : 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Ti'åpat't.t;l'('ir_lluw nda

Mål om återkallelse av körkort anhängiggörs i länsrätten genom en ansökan av det till länsstyrelsen i varje län knutna allmänna ombudet. I dessa mål tillämpas alltså ett tvåpartssystem. Motiven härför har varit bl.a. angelägenheten av att skapa en ordning som bättre än den tidigare främjar en enhetlig rättstillämpning och man har också betonat värdet i sig av den förstärkning av rättegången som en kontradiktorisk process inne— bär.

De fördelar som sålunda ansetts ligga i ett tvåpartsförfarande i körkons- mäl har enligt utredningen giltighet även i fråga om certifikatmålen. Utred- ningen föreslår därför att ett sådant förfarande införs i dessa mål.

När det gäller frågan om vem som i egenskap av part skall företräda det allmänna i certilikatmålen kan det enligt utredningen övervägas att lägga uppgiften på det allmänna ombudet i Östergötlands län. som har att ta till vara det allmännas intresse i körkortsmålen vid länsrätten i detta län. Den sakkunskap i de ofta mycket besvärliga frågorna av bl.a. flygteknisk. flygoperativ och fiygmedicinsk natur som är helt nödvändig för att uppgif- ten att företräda det allmänna skall kunna fullgöras på bästa sätt kan dock, menar utredningen. inte förväntas hos det allmänna ombudet. Det finns däremot hos luftfartsinspektionen. som dessutom genom sin befattning med utfärdande av certifikat och med andra certifikatfrågor har den bästa insikten pa detta område. Utredningen föreslår därför att uppgiften att som part företräda det allmänna i certilikatmålen läggs på luftfartsverket.

Enligt kammarrätten i Jönköping bör uppdraget att företräda det all- männa inte åläggas luftfartsverket utan en eller flera enskilda personer utsedda av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Jag accepterar utredningens förslag att ett tvåpartsförfarande införs vid domstol i mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd samt att det allmännas talan skall föras av luftfartsverket. Tvåpartsförfarandet bör dock gälla endast de mål som i första instans prövas av länsrätt och det blir således inte aktuellt. då kammarrätten prövar luftfartsverkets beslut i dessa frågor.

Prop. 1984/85:212 lll

2. lt) Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord

Mitt förslag: Bestämmelserna i 5 kap. LL om befälhavare och tjänsten ombord behålls i sak oförändrade. Språkliga ändringar görs.

Utredningens förslag (avsnitt 7) överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har endast vissa detaljan- märkningar gjorts mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. LL skall luftfartyg ha befälhavare när de används vid luftfart. Befälhavaren skall ha tillsyn över luftvärdigheten och bemanningen m. m. Det finns dock ingen skyldighet för honom att ha tillsyn över miljövärdigheten. Han skall vidare ha uppsikt över fartyget. besättningen. passagerarna och godset. l kapitlet finns bestämmelser om befälhavarens befogenheter i de situationer då säkerheten hotas eller då brott begås ombord. Dessa regler går delvis tillbaka till 'l'okiokonventio- nens bestämmelser. De svenska reglerna har dock en något mera generell räckvidd än konventionen.

5 kap. LL innehåller också regler om befälhavarens skyldigheter i nödsi- tuationer och vid olyckshändelser. Slutligen finns här bestämmelser som rör besättningen i allmänhet. Här stadgas bl.a. att den som på grund av alkoholpåverkan e. d. inte kan sköta sin tjänst på ett betryggande sätt inte får tjänstgöra ombord.

Ytterligare bestämmelser om befälhavaren och om tjänsten ombord finns i 50—55 5.5 LK.

Utredningen har övervägt behovet av bestämmelsen i 5 kap. lä andra stycket enligt vilken befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Enligt utredningen har bestämmelsen inte någon självständig innebörd utöver vad som följer av andra bestämmelser i 5 kap. Eftersom det inte får finnas något utrymme för tvekan om befälhavarens ställning har utredning- en dock ansett det lämpligt med en bestämmelse därom redan inlednings- vis i kapitlet.

De skyldigheter för befälhavaren som anges i 5 kap. 35 första stycket LL följer enligt utredningen av andra bestämmelser i kapitlet. t. ex. 2 och 4 ss.

] 5 kap. 4ä LL föreskrivs att befälhavaren när det påkallas av hänsyn till lttftfartygets säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord får bruka det våld och vidta de åtgärder i övrigt som kan anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna. I sådana fall skall medlem av besättningen utan särskild anmaning lämna befälhavaren det bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren får även passagerare lämna sådant bistånd.

Prop. 1984/8512l2 ll'l

Bistånd får enligt 5 kap. 45 tredje stycket LL lämnas utan anmaning om det är nödvändigt till förebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säker- heten för person eller egendom ombord äventyras.

l förarbetena till 5 kap. 4.5 LL påpekades att reglerna om bistånd till befälhavaren inte ger uttryck för något annat eller mer än vad som följer av allmänna rättsgrundsatser. Det ansågs då vara av pedagogisk betydelse att bestämmelserna upptogs i lagen. Utredningen har med hänsyn härtill fun— nit det motiverat att låta dem stå kvar.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 5 kap. oå LL om fartygshand— lingar skall upphävas och i stället tas in i luftfartsförordningen.

Enligt 5 kap. 95 LL skall envar som tjänstgör ombord noggrant efter- komma förmans order angående tjänsten och tillgodose de ombordvaran- des säkerhet och bästa, vårda fartyget och gods och i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden. Paragrafen reglerar. enligt vad som sägs i förarbetena, tjänsteavtalct mellan luftfartygets innehavare och dem som tjänstgör ombord. både befälhavaren och de övriga besättningsmedlem- marna. Den innehåller regler som torde gälla i fråga om all tjänstgöring. alltså även sådan som inte fullgörs ombord på ett luftfartyg. Paragrafen skulle enligt utredningen kunna utgå utan att man därmed förändrade arbetstagarens skyldigheter i något hänseende. Stadgandet är dock straff- sanktionerat och utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå att det skall utgå. Paragrafen föreslås få en ändrad kortare lydelse som inte påverkar innehållet i sak.

Utredningen föreslär också vissa ändringar i vad som gäller enligt luft- fartskungörelsen. Bl. a. föreslås bestämmelser om att befälhavaren måste vara förare när fartyget är under flygning. Luftfartsverket föreslås vidare få möjlighet att meddela särskilda föreskrifter om vem som är befälhavare vid s.k. personnel flight training. dvs. vid flygningar som avser kontroll av besättningen. I sistnämnda hänseende har Svenska försäkringsbalagx riks- förbund ifrågasatt förslaget och förutsatt att kontrollantcn normalt skall vara befälhavaren eftersom han har den största överblicken över händelse- förloppet.

Vidare föreslås detaljbestämmelser i luftfartsförordningen om rapporte- ringsskyldighet vid inträffad luftfartsolycka.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen har föreslagit i nu aktuella hänseenden. Bl.a. bör sålunda luftfartsverket i luftfartsförordningen bemyndigas meddela särskilda föreskrifter för per- sonnel flight training. Det förutsätts att verket därvid beaktar den av Svenska försäkringsbolags riksförbund under remissbehandlingen upp- tagna frägan rörande fördelningen av befälsansvaret i dessa situationer.

] 5 kap. finns bestämmelser om våldsanvändning och om frihetsberö- vande som kräver särskild uppmärksamhet bl. a. med hänsyn till regerings- formcns bestämmelser om skyddet för grundläggande fri- och rättigheter.

Enligt 2 kap. så regeringsformen är varje medborgare gentemot det

Prop. 1984/85: 212 113

allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. bl. a. vald och frihets— berövande. Begränsningar i dessa rättigheter får endast göras genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå utöver vad som är nödvän- digt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

Beträffande polisers och vissa andra gruppers rätt att använda våld och göra tillfälliga omhändertaganden gäller sedan den I oktober [984 nya regler som har upptagits i polislagen(1984: 387) (prop. 1983/84: lll. .luU 27. rskr 331 ). Den nya lagstiftningen har tillkommit bl.a. mot bakgrund av att regeringsformen från formell synpunkt gör en lagreglering nödvändig. när en befogenhet för polisen samtidigt utgör en begränsning i någon av de grundläggande fri- eller rättigheterna enligt regeringsformen. Efter rege- ringsformens ikraftträdande kan inte längre sedvanerätt åberopas som stöd för ingripanden som innebär att de grundlagsfästa fri- och rättigheterna begränsas (prop. 1983/84: ttl s.25).

I 8.5 polislagen har samlats några allmänna principer för polisingripan- den. En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall enligt den paragrafen inom lagens ram ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgri- pas, skall detta ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Paragrafen ger uttryck för de s.k. proportionalitets- och behovsprincipcrna. Bestämmelser av liknande innebörd finns i 85 lagen (l980: 578) om ordningsvakter och i 6 kap. 4ä i det förslag tilljärnvägstrallklag som tagits upp i prop. 1983/84: 117 och som f. n. är under riksdagens prövning.

! Enligt min mening bör en bestämmelse om befälhavares och andras rätt att bruka våld mot den som genom sitt uppträdande utgör en fara för trafiksäkerheten anpassas till grundlagen och andra bestämmelser av lik- nande art. Jag har utformat mitt förslag till ny lydelse av 5 kap. 4.5 LL i enlighet därmed. I lagen bör också med hänsyn till grundlagens krav tas upp den bestämmelse. som utredningen föreslår i 55å andra stycket luft- fartsförordningen om befogenheter av hithörande slag för befälhavare på utländska luftfartyg. Jag återkommer i specialmotiveringen till dessa frä- gor.

Hänvisningar till S2-9-8

2.11. Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Mitt förslag: Inga principiella ändringar föreslås i luftfartslagens be- stämmelser om flygplatser. Redaktionella och förtydligande ändringar görs i övrigt i 6 kap. LL delvis på grund av utredningens förslag och delvis på grund av önskemål och påpekanden under remissbehandling- en.

Utredningens förslag (avsnitt 8) överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna accepterar utredningens utgångspunkter för regleringen men föreslär en del närmast redaktionellajusteringar.

Skälen för mitt förslag: Regler om flygplatser finns i Chicagokonventionens annex 14. Därjämte kan hänvisas till annex 3—5, 9— 11 och 15.

Bestämmelser om flygplatser och annan markorganisation finns i 6 kap. LL och i 56—79 så LK. I fråga om personalen inom markorganisationen finns regler i 80—84s'åi LK.

6 kap. LL innehåller till en början allmänna föreskrifter. Där stadgas att flygplatser och andra anläggningar skall fylla säkerhetens krav. Enligt 2.5 kan regeringen bestämma om bl. a. inrättande av luftledcr. I förordningen (1978c788) om luftleder har regeringen föreskrivit att svenska luftleder skall finnas på vissa angivna sträckor. För att trygga och underlätta luftfar- ten skall det enligt 6 kap. 31% LL finnas flygtrafiktjänst.

16 kap. 4—9 åå LL finns bestämmelser om tillstånd för och godkännande av flygplatser och andra anläggningar. Man skiljer mellan flygplatser för allmänt bruk, allmänna flygplatser. och andra, enskilda flygplatser. De enskilda kan. om de uppfyller vissa krav, bli godkända av luftfartsverket. De kallas då godkända enskilda flygplatser. Den fjärde kategorin flygplat- ser som nämns i författningarna är militära flygplatser. upplåtna för civil luftfart.

Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila luftfartens markorganisation och driver och förvaltar statens flygplatser för civil luftfart. Härigenom ansvarar verket för bl. a. planeringen av nya allmänna flygplatser.

Enligt 6 kap. 45 LL krävs tillstånd för inrättande och drift av allmänna flygplatser. Förutom detta tillstånd, som ges huvudsakligen efter luftfarts- politiska överväganden. krävs för att flygplatsen skall få tas i bruk att den har godkänts i bl.a. tekniskt avseende.

Luftfartsverket prövar inte behovet av enskilda flygplatser. I fråga om planeringen av dem. t. ex. deras dimensionering. har verket huvudsakligen en rådgivande funktion.

Det finns inte något krav på tillstånd för inrättande och drift av enskilda flygplatser. Enligt 645 LK skall dock den som vill inrätta eller driva en sådan anmäla detta till luftfartsverket senast 90 dagar innan anläggningsar- betena påbörjas eller flygplatsen tas i bruk.

För säväl allmänna som enskilda flygplatser gäller att verket meddelar föreskrifter för inrättandet. underhållet och driften av flygplatsen.

I en inom regeringskansliet utarbetad promemoria (Ds K 1975: 10) Plane- ring av de svenska flygplatserna lades fram förslag till en framtida plane- ringsordning. Enligt promemorian behövdes en mer övergripande plane- ring. Med den nuvarande ordningen finns dock inte möjlighet att på ett mera enhetligt sätt samordna och prioritera olika utbyggnadsförslag.

Prop. 1984/85: 212 ll5

Luftfartsverket har också i en skrivelse till lufttransportutredningen. som överlämnats till flyglagutredningen. pekat på att vissa ändringar måste göras i 6 kap. LL för att luftfartsverket skall kunna ta över ansvaret för flygplatsplaneringen.

Lufttransportutredningen föreslog att ansvaret för den överordnade pla— neringen av det interregionala flygplatssystemct skulle ävila staten. Över- vägande skäl talade enligt lufttransportutredningen för en ändrad plane- ringsordning för alla svenska flygplatser med en viss lägsta standard. Pla- nerings- och prövningsförfarandet föreslogs omfatta två delar. Den första skulle vara översiktlig medan den andra skulle innefatta en trafikal och transportekonornisk bedömning av de aktualiserade åtgärderna. Denna senare bedömning skulle dock gälla endast åtgärder av väsentlig betydelse för luftfarten.

Flyglagutredningen konstaterar att den framtida utformningen av flyg- platsstrtrkturen i hög grad är beroende av politiska överväganden angående linjenätets utformning.

Utredningen anser sig inte på grundval av lufttransportutredningens förslag kunna föreslå någon egentlig ändring av luftfartslagens bestämmel- ser om flygplatser. Inte heller har utredningen funnit det lämpligt att genomföra några förändringar i fråga om de olika flygplatsbegreppen.

Enligt 6 kap. Så LL fär tillstånd att inrätta eller driva en allmän flygplats beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Utredning— en föreslär ett förtydligande av detta stadgande såtillvida att det anges att vid tillständsprövningen skall tas hänsyn till bl. a. de tekniska och ekono- miska förutsättningarna för att driva flygplatsen. l sak innebär dock detta inga förändringar.

Enligt utredningen ligger det i sakens natur att man vid prövningen av om en flygplats skall få inrättas och drivas i viss mån mäste beakta ocksä behovet av flygplatsen. Denna prövning torde komma till stånd inom ramen för det framtida planeringsförfarande som föreslås av lufttransport- utredningen.

Utredningen föreslär vidare att det i 6 kap. 45 LL införs en möjlighet att delegera tillståndsprövningen till luftfartsverket. Förslaget läggs fram mot bakgrund av det planerings- och prövningsförfarande som lufttransport- utredningen föreslagit och som luftfartsverket skall ha ansvaret för.

Utredningen föreslär också en ändring i de regler som rör frågor om tillstånd. Erfarenheterna från behandlingen av ärenden enligt 64% LK visar enligt utredningen att luftfartsverkets prövning ofta kommer för sent. Anläggningsarbetena kan många gånger ha framskridit så långt att flygplat— sen är i stort sett färdig när verket skall ta ställning till om flygplatsen skall få inrättas eller drivas. Det kan inte. menar utredningen, vara riktigt att luftfartsverket blir ställt inför ett mer eller mindre fullbordat faktum. De tider inom vilka anmälan till luftfartsverket skall ske föreslås därför juste- rade.

Prop. 1984/85: 212 llt»

Övriga förslag som utredningen lagt fram beträffande flygplatser och markorganisationen är av redaktionell och formell art. Jag återkommer i förekommande fall till dessa förslag i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har ("iver/mjälla:vurvn uppehållit sig vid an- vändandet i 6 kap. as LL av begreppet "”luftled". Enligt överbeff'tlhavaren bör uttrycket ändras till "'flygväg”. Anledningen härtill är att "luftled" efter den l7 mars 1983 inte längre är helt täckande. Inom yttäckande kontrollerat luftrum används numera begreppet förutbestämda flygvägar. Luftleder kommer dock att finnas kvar utanför yttäckande kontrollerat luftrum under överskådlig tid. Överbefälhavaren har också ändringsförslag i [Så som tar sikte på de särskilda förhållanden som gäller flygledare med flygtrafikledningstjänst.

Luftfartsverket anser att de förändringar som är en följd av det pågående utvecklingsarbetet av flygtrafiktjänsten mot s.k. yttäckande flygkontroll bör beaktas. Ändringar bör göras i första hand i 6 kap. Till en början föreslår luftfartsverket liksom överbefälhavaren den terminologiska änd— ringen att man i stället för termen "flygled" använder beteckningen "flyg— väg". Luftfartsverket föreslär också vissa ändringar när det gäller de bestämmelser som avser personal som tjänstgör inom luftfartens markor- ganisation.

Naturvårdswrket påpekar att problem förekommit med illa vald lokali- sering av enskilda flygplatser. Naturvårdsverket bör därför informeras av luftfartsverket så fort luftfartsverket fär anmälan om inrättande av enskild flygplats.

Enligt Svenska allmänjlygförwringen kan 6 kap. Zä utgå då den inte fyller någon funktion. Enligt föreningen räcker det med den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 2 &.

För egen de! anser jag i likhet med utredningen att det f.n. inte finns någon anledning att göra någon omfattande ändring i luftfartslagens be- stämmelser om flygplatser. De sakliga ändringar som utredningen föresla- git anser jag mig i princip kunna acceptera. Likaså anser jag att de änd- ringsförslag som framförts av överbefälhavaren och luftfartsverket i stort sett bör genomföras. Jag återkommer i specialmotiveringen närmare till de frågor som aktualiserats i dessa sammanhang.

Prop. 1984/85: 212 ll7

2.12. Tillstånd till luftfartsverksamhet

Mitt förslag: Tillstånd skall liksom hittills krävas för luftfart i förvärvs- ; syfte. Beslut i dessa frågor skall meddelas av regeringen. som emeller- tid fär möjlighet att delegera beslutanderätten till luftfartsverket. Lik— som hittills skall tillstånd till inrikes linjefart i princip bara meddelas . svenska företag eller företag med kvalificerade svenska ägarförhällan- den. Detsamma skall gälla för annan luftfart i fört-'i'trvssyfte mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart. Undantag får. om det finns särskilda skäl. medges av regeringen eller luftfartsverket. Regeringen får liksom hittills bestämma att tillstånd inte skall krävas för sådan ltrftfart i förvärvssyfte som omfattas av ett avtal mellan Sverige och en främmande stat. För den verksamhet som utlänning eller utländskt företag bedriver i Sverige med stöd av sådant avtal skall föreståndaren i Sverige vara ansvarig.

Utredningens förslag överensstämmer med mina förslag (avsnitt 9).

Remissinstanserna kommenterar inte särskilt utredningsförslaget i dessa delar.

Skälen för mitt förslag:

Allmänt

I 7 kap. LL behandlas frågor om tillstånd till luftfartsverksamhet. När- mare bestämmelser i ämnet finns i 85—97 55.6 LK. Till grund för reglerna ligger Chicagokonventionen. annex 6 till denna konvention och transit- och lufttrafiköverenskommelserna.

Lagen skiljer mellan linjefart. dvs. luftfart i regelbunden trafik. och luftfart i icke regelbunden trafik. Vidare görs skillnad mellan luftfart i förvärvssyfte och luftfart som äger rum annat än i förvärvssyfte.

Innebörden av bestämmelserna är att det fordras tillstånd till all luftfart i förvärvssyfte medan annan luftfart får utövas utan tillstånd.

Lin/"ajan i förvärvssyfte får sålunda inte utövas utan tillstånd av rege- ringen (7 kap. lå första stycket LL).

Frågan om tillstånd till annan luftfart if("irvärvssyfte än linjefart prövas av luftfartsverket utom i vissa fall. då regeringen har förbehållit sig pröv- ningen. Regeringen kan dock bestämma att sådan luftfart får bedrivas utan tillstånd om det är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning (7 kap. l å andra stycket LL).

Även annan luftfart än sådan som sker i förvärvssyfte kräver i vissa fall tillstånd av luftfartsverket. Detta gäller t. ex. i fråga om jordbruksflyg och bogsering (7 kap. l & tredje stycket LL och 945 LK).

När tillstånd krävs får det meddelas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna (7 kap. lä LL).

Prop. 1984/85: 212 118

Frågan mn utökat bemyndigande för luftfartsverket

Luftfansverket tog är 1976 upp frågan om tillståndsprövningen för vissa arter av linjefart kunde delegeras till verket. Det betonades då att ändring- en föreslogs som en beredskapsåtgärd inför den kommande utvecklingen och att avsikten inte var att beslutanderätten omedelbart skulle överflyttas till verket. Som motivering för sin begäran anförde luftfartsverket bl.a. att antalet ärenden rörande frågor om tillstånd till linjetrafik troligen skulle komma att öka och att det därför var önskvärt med en enklare handlägg- ningsprocedur än den som normalt tillämpas vid prövning av frågor om tillstånd till linjefart. Meningen var att beslutanderätten sedan skulle över- lämnas till luftfartsverket när tiden ansågs mogen.

Frågan överlämnades av regeringen till lufttransponutredningen. Luft- fartsverket redogjorde inför den utredningen för de ytterligare erfarenheter som hade vunnits i fråga om dessa tillståndsärendcn. Enligt verkets me- ning fanns flera motiv till att delegera beslutanderätten till verket. Antalet ärenden hade ökat och en fast praxis hade utvecklat sig. En delegering skulle överensstämma med regeringens allmänna strävanden att decentra- lisera beslutsfattandet.

Enligt luftfartsverket var en från såväl praktiska som formella syn- punkter lämplig lösning att för linjefart med mindre luftfartyg. alltså luftfar- tyg med en högsta tillåten flygvikt ej överstigande 5700 kg. delegera tillständsgivningen till verket.

Lufttransportutredningen anmälde i februari 1979 för chefen för kom- munikationsdepartemcntet att utredningen utifrån sina utgångspunkter inte hade något att erinra mot det av luftfartsverket framlagda förslaget.

I betänkandet (SOU 1981: 12) Inrikesflyget under 1980-talet redovisade lufttransportutredningen flera olika motiv för att beslutanderätten i till- ståndsärenden skall delegeras till luftfartsverket.

Flyglagutredningen ansluter sig till lufttransponutredningen och före- slår att det i 7 kap. få LL införs ett bemyndigande för regeringen att delegera tillständsprövningen när det gäller luftfart i förvärvssyfte såväl i regelbunden som icke regelbunden trafik.

Utredningen anser emellertid att någon bestämmelse om delegering till luftfartsverket inte bör införas f.n. Som skäl för denna ståndpunkt pekar utredningen på att det vid prövningen av frågor om trafiktillstånd skall tas hänsyn bl.a. till det allmänna (7 kap. 2.5 LL) och till de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för trafiken (855 LK). Utredningen menar med hänvisning till att frågan om det interregionala linjenätets utformning skall prövas först 1985/86 -— att frågan om delegering får bedömas i sam- band med att definitiv ställning tas till den framtida trafikpolitiken.

SAS/LIN förordar generellt att regeringen avgör alla tillståndsärenden och att en eventuell delegering tillämpas restriktivt. Alla tillstånd som berör utrikes flygförbindelser bör enligt SAS/LIN i princip behandlas av regeringen med tanke på den många gånger känsliga politiska prövningen

Prop. 1984/85: 212 119

som måste äga rum. Bolagen kan dock se fördelar med att tillståndsbe- handlingen av t. ex. inrikes linjetrafik stannar hos luftfartsverket. Bolagen förutsätter dock att det tillstånd som meddelas ABA/SAS/LIN för in- och utrikes trafik också i fortsättningen kommer att ges av regeringen och att regeringen också kommer att bestämma över linjeförteckningen.

Utredningens förslag i denna del har i övrigt inte särskilt kommenterats av någon remissinstans.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att regeringen bör be— myndigas att delegera tillståndsprövningen när det gäller luftfart i förvärvs— syfte. Närmast till hands för en sådan delegering torde ligga den s.k. linjetaxitrafiken. ] huvudsaklig överensstämmelse med den uppfattning som utredningen har redovisat ärjag dock inte beredd att nu uttala mig om den närmare omfattningen av en sådan delegering. Saken får övervägas i samband med den allmänna trafikpolitiska frågan om linjenätets framtida utformning.

Med anledning av vad utredningen och SAS/LIN uttalat angående fast- ställelse av linjeförteckningar vill jag erinra om att i den mån luftfartsver— ket enligt avtal eller tillstånd har att fastställa sådana förteckningar skall beslutet härom ligga inom ramen för avtalet eller tillståndet.

Jag biträder med hänvisning till det sagda utredningsförslaget i denna del.

Cabwagerra/ik

[ Chicagokonventionens artikel 7 behandlas den särskilda form av luft- fart som kallas cabotage. Där stadgas att en fördragsslutande stat har rätt att vägra en annan fördragsslutande stats luftfartyg tillstånd att mot ersätt- ning ta ombord passagerare och gods inom sitt territorium med destination till en annan plats inom territoriet.

Enligt 7 kap. 3å första stycket LL krävs för tillstånd till inrikes fart att sökanden är en svenskjuridisk eller fysisk person. Är sökanden ett aktie- bolag. ett handelsbolag eller en ekonomisk förening e. d. finns krav på ett kvalificerat svenskt inflytande över bolaget respektive föreningen.

Från luftfartsverkets sida har för utredningen påpekats att nationali- tetskravet i 7 kap. 35 LL tillämpas när det gäller tillstånd till all luftfart i förvärvssyfte som inte är linjefart. I praktiken ställs alltså samma krav på tillstånd till trafik mellan Sverige och utlandet som när det är fråga om inrikes trafik. Denna praxis, som är mycket fast. är enligt verket väl motiverad bl.a. med hänsyn till 1956 års överenskommelse om kommer- siella rättigheter i icke regelbunden luftfart i Europa.

Luftfartsverket har i en skrivelse till chefen för kommunikationsdeparte- mentet hemställt att 7 kap. 3 & första stycket LL ändras så att det nuvaran- de kravet på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes trafik skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet i den mån den inte är linjefart.

Prop. 1984/85: 212 120

Utgångspunkten för den nyss nämnda överenskommelsen från är 1956 är att ett luftfartyg som är registrerat t. ex. i Sverige skall brukas antingen av en svensk medborgare eller av en svensk juridisk person. Därvid räcker det inte med att den juridiska personen formellt är svensk; den måste också i realiteten domineras av svenska intressen. Det är principen om "substantial ownership and effective control" som här har kommit till uttryck. Utredningen erinrar om att Sverige genom att ansluta sig till 1956 års överenskommelse har förbundit sig att tillse att kraven på kvalificerat svenskt inflytande är uppfyllda i fråga om brukaren av ett svenskregis- trerat luftfartyg. som används i icke regelbunden förvärvsmässig luftfart i Europa.

Utredningen ansluter sig till luftfartsverkets framställning och föreslår att 7 kap. 3.5 första stycket LL ändras så att kravet på svenskt inflytande skall gälla också tillstånd till annan luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet.

Luftfartsverket anser att det av den föreslagna regeln bör framgå att den är avsedd att tillämpas endast i fråga om luftfart med i Sverige registrerade luftfartyg.

Jag ansluter mig i sak till utredningens förslag och återkommeri special- motiveringen till vissa lagtekniska frågor.

Undantagfrån kravet på svenskt inflytande

Enligt 7 kap. 3ä tredje stycket LL får regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket medge undantag från kraven på svenskt inflytande om det finns särskilda skäl. Någon delegering till verket har inte skett i författning. ] ett brev den 3 februari 1967 medger dock regeringen med stöd av 7 kap. 3?" tredje stycket LL "att annat flygföretag än sådant som avses i första stycket samma lagrum utför befordran av passagerare eller gods allenast från ort till annan inom riket. när luftfartsverket med hänsyn till brist på lämplig svensk flygtransportlägenhet eller eljest finner synnerliga skäl föreligga därtill". En framställning från luftfartsverket att detta bemyndigande skulle utvidgas till att omfatta även annan inrikes fart — t. ex. jordbruksflyg eller bogsering lämnades i ett beslut den 17 december 1971 utan åtgärd av regeringen.

Det bemyndigande regeringen i brevet år 1967 har lämnat luftfartsverket bör enligt utredningen tas in i författningstexten. lämpligen i en regerings-' författning. och det nuvarande bemyndigandet som endast avser cabotage- trafik bör utvidgas till att gälla all trafik enligt 7 kap. 35 LL.

Utredningens förslag har inte särskilt kommenterats under remissbe— handlingen.

Siälv kanjag i huvudsak ansluta mig till förslaget.

SäIis-kap.vreseflygningar 1 875 LK finns ett bemyndigande för luftfartsverket att pröva frågan om

Prop. 1984/85: 212 121

tillstånd till sällskapsreseflygningar mellan orter i Sverige och orteri Euro- pa. i utomeuropeiska stater med ktrst mot Medelhavet. på Kanarieöarna och på Madeira. Frågor om tillstånd till sällskapsreseflygningar till andra orter. t. ex. i Västindien. i större delen av Afrika. på Sri Lanka och på de amerikanska kontinenterna. prövas av regeringen.

Luftfartsverket har hemställt att tillståndsprövningen i fråga om inter- kontinentala sällskapsrescllygningar delegeras till verket. Härigenom skul— le verket ha att pröva alla frågor" om tillstånd såvitt gäller chartertrafik.

Sedan länge har man ansett att det är nödvändigt att linjefarten i viss utsträckning skyddas mot konkurrens från sällskapsreseflygningar (prop. 1969z9 s. 5). På grund av detta sker det alltid samråd mellan de skandina- viska länderna somju har ett gemensamt intresse i SAS innan tillstånd ges till sällskapsreseflygningar till en ny destination.

Utredningen förordar i denna fråga samma slags lösning som har valts i de övriga skandinaviska länderna. Det innebär att frågor om tillstånd till interkontinentala sällskapsreseflygningar prövas av regeringen när till— stånd begärs att flyga till en ny destination som inte tidigare har varit aktuell för sådana flygningar. Det bör enligt utredningen ankomma på regeringen att göra de nödvändiga luftfartspolitiska övervägandena innan ett nytt resmål öppnas: när så har skett kan tillståndsprövningen överläm- nas till luftfartsverket.

Jag ansluter mig till utredningens överväganden i denna fråga och jag kommer senare att föreslå regeringen att erforderliga bestämmelser tas ini luftfartsförordningen.

l-"issa övriga frågor

Uppstigning med varmluftsballong sker ofta i förvärvssyfte eftersom den till viss del finansieras av reklammedel. I dessa fall kräver den enligt huvudregeln i 7 kap. lå LL tillstånd. Frågan om tillstånd prövas enligt 87.5 LK av luftfartsverket.

Luftfartsverket har föreslagit en ändring av bestämmelserna såtillvida att uppstigning med bemannad varmluftsballong generellt undantas från kravet på tillstånd.

Utredningen pekar på att den luftfart med varmluftsballonger som sker i förvärvssyfte inte har någon betydelse från konkurrenssynpunkt för annan luftfart. och utredningen tillstyrker därför luftfartsverkets förslag.

För egen del har jag ingen annan uppfattning än utredningen. Även i denna fråga kommerjag att föreslå att erforderliga bestämmelser tas in i en ny luftfansförordning.

I enlighet med utredningens förslag bör bemyndigandet i 7 kap. l & tredje stycket för regeringen att föreskriva tillstånd för utövande av luftfart m.m. utvidgas till att också avse drift av skolor med utbildning för erhållande av certifikat. I paragrafen bör också som utredningen föreslagit medges att vederbörande myndighet uppdrar åt andra att meddela tillstånd till luftfart

Prop. 1984/85: 212 133

av särskild art. Jag äterkommeri specialmotiveringen till 7 kap. l & till den närmare utformningen av bemyndigandet.

2.13 Överträdelser av vissa villkor för trafiken (_

Mitt förslag: En straffbestämmelse införs som tar sikte på överträdelser av sådana föreskrifter som meddelats i anslutning till avtal med en främmande stat om luftfart inom svenskt område (13 kap. zs 11). Personligt straffansvar skall kunna avkrävas särskild föreståndare för utländskt trafikföretag beträffande företagets verksamhet i Sverige. lrga särskilda bestämmelser om sanktionsavgifter eller vite införs.

Utredningens förslag ( avsnitt 9.4 .) överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna accepterar i stort sett utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Linjefarten till och från Sverige utförs dels av bolag som har koncession. främst SAS. dels av de bolag som har rätt att driva sådan trafik på grund av en överenskommelse mellan Sverige och bolagets hemland. Den inrikes linjefarten äri princip förbehållen SAS och svenska flygföretag.

statsmakterna har sedan länge haft den uppfattningen att detär nödvän- digt med ett visst konkurrensskydd för linjetrafiken i förhållande till char- tertrafiken: SAS anses ha en skyldighet att i rimlig mån driva trafik på de linjer som omfattas av företagets koncessioner. Ett konkurrensskydd till förmån för SAS anses därför vara av betydelse för bolagets möjligheter att på försvarlig ekonomisk grundval fullgöra sina uppgifter enligt trafiktill- ståndet och därigenom säkerställa en tillfredsställande och av utlandet i möjligaste mån oberoende trafikförsörjning för de skandinaviska länderna i internationell linjetrafik.

Såsom ett led i strävanden att göra det möjligt för SAS att fullgöra sina uppgifter enligt trafiktillståndet har man infört regler som innebär begräns- ningar i konkurrensen. Regleringen innebär att rätten till tillträde till den svenska marknaden är förbehållen vissa flygbolag på grund av konces- sioner eller luftfartsavtal mellan Sverige och andra länder. att detaljerade föreskrifter finns i fråga om dessa bolags trafik när det gäller bl. a. arten av trafik. storleken på flygplanen och tidtabeller samt att de priser som bolagen skall hålla och de villkor som kan vara förbundna med dessa priser fastställs av myndigheterna.

Allmänt om prisövervakningen

För att det avsedda syftet med prisregleringen skall uppnås är det självfallet av vikt att flygbolagen tillämpar de fastställda priserna. De

Prop. 1984/85: 212 123

priser som har godkänts får naturligtvis inte överskridas. Men det är också ett vitalt intresse för SAS på grund av bolagets trafikeringsplikt att de fastställda priserna inte underskrids av konkurrerande flygbolag.

SAS har pekat på att bolaget inte som andra nationella flygbolag får några statliga subventioner i sin verksamhet. SAS möjligheter att möta otillbörlig konkurrens är därför begränsade. Luftfansmyndigheterna måste därför enligt SAS både ha laglig möjlighet och skyldighet att tillse att godkända priser inte underskrids och att kraftfulla åtgärder riktas mot de flygbolag som tillämpar prisdumpning på den skandinaviska marknaden.

lCAO:s församlingsmöte antog hösten l977 en rekommendation till medlemsstaterna som gick ut på att dessa stater bl.a. skulle göra överträ— delser av myndighetsgodkända tariffer straffbara med avskräckande pä- följder. se till att det fanns ett effektivt system för undersökning av över— trädelser och att nödvändiga åtgärder vidtogs mot dessa samt stödja IATA: s prisövervakningssystem.

Inom IATA har problemet länge varit uppmärksammat. Senast diskute— rades det vid en konferens ijuni 1981, då en resolution antogs enligt vilken IATA-bolagen bekräftade sin plikt att tillämpa de priser. villkor. regler och provisioner som har godkänts av respektive myndighet. Enligt en annan vid konferensen antagen resolution uppmanades alla berörda nationella myndigheter att med skyndsamhet vidta sådana åtgärder som behövs för att säkerställa efterlevnaden av myndighetsgodkända tariffer.

Den internationella överenskommelsen om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden luftfart, den s. k. Parisöverenskommelsen (se avsnitt 2.1.2 ) innehåller inga bestämmelser om det fallet att någon bryter mot en träffad tarifföverenskommelse.

Vid meddelande av ett svenskt tillstånd till linjefart i förvärvssyfte bestäms villkor för trafiken (7 kap. 4.5 LL). Sådana villkor är t. ex. priser. tidtabeller osv. Tillståndet kan återkallas om innehavaren i väsentlig män åsidosätter villkoren (7 kap. Sä LL).

Av l3 kap. 7å$ andra stycket LL följer vidare att böter eller fängelse högst sex månader kan ädömas den som utövar luftfart med åsidosättande av sådana villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4s LL.

När regeringen genom en överenskommelse med en främmande stat har medgett luftfart inom svenskt område krävs som jag nyss har nämnt i allmänhet inte därutöver något regeringens tillstånd till linjefart (7 kap. (så LL). Sverige har träffat ett sextiotal sådana överenskommelser och den linjefart som har sin grund i luftfartsavtal i stället för i koncessioner är alltså av stor omfattning. Luftfartsverket meddelar här de närmare bestäm- melserna för trafiken och kan då fastställa tariffer för trafiken. De bestäm- melser som luftfartsverket meddelar med stöd av 7 kap. 6.5 LL är inte förbundna med några sanktioner.

Särskilda problem erbjuder i det nu angivna hänseendet s.k. offline carricrs, dvs. utländska flygbolag som inte bedriver någon linjetrafik till

Prop. 1984/85: 212 124

eller från Sverige men som här säljer sådana transporter mellan Sverige och andra länder som åtminstone till någon del utförs med det egna bolagets plan.

Bland flygbolagen i Sverige finns sedan några är tillbaka ett organ för tariffövervakning och ätgärderi samband med överträdelser av tarifferna. Detta organ. Compliance Committee Sweden. sorterar under en flyg- bolagsorganisation som företräder säväl IATA-medlemmar som icke IATA-anslutna flygbolag. Verksamheten har emellertid på grund av det bristfälliga legala sanktionsunderlaget hittills haft en endast obetydlig om- fattning i Sverige.

Brutt mot prisrr'gleringc'n

Det finns flera olika sätt. varpå ett flygbolag kan bryta mot prisreglering- en.

Den vanligaste formen för missbruk torde vara att biljetter säljs till lägre pris än det godkända. En annan vanlig form av överträdelse hänger sam- man med de provisioner som lämnas biljettförsäljarc och agenter. De tariffer som fastställs avser nämligen inte bara biljettpriserna utan även priserna och villkoren för agentur och andra biträdande tjänster. Ett flyg- bolag som lämnar extraprovisioner till agenter bryter alltså härigenom mot tariffbestämmelserna. Dessa provisioner kan sedan stanna hos agenten. Denne kan emellertid ocksä lämna motsvarande rabatter till sina kunder.

De agenter som medverkar till flygbolagens överträdelser av tariffbe- stämmelserna kan hållas straffrättsligt ansvariga enligt vanliga medver- kansregler om flygbolagens agerande är straffbart. Om luftfarten äger rum på grund av koncession kan alltså agenternas beteende leda till straffrätts— ligt ansvar medan så inte är fallet om luftfarten bedrivs med stöd av luftfartsavtal. Det finns f.n. inte någon möjlighet att ingripa med admini- strativa sanktioner mot agenten.

S anktionssys'teme!

För att man skall få ett mer rättvist system är det enligt utredningens mening självklart att man måste ha samma möjligheter att använda säväl straffrättsliga som administrativa sanktioner mot dem som driver luftfart på grund av ett luftfartsavtal som mot dem som driver sådan med stöd av koncession.

Utredningen diskuterar möjligheten att införa ett krav på koncession även när det finns ett luftfartsavtal som ger ett annat lands flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige.

Utredningen pekar emellertid på att om regeringen har träffat ett luft- fartsavtal med ett annat land så kan luftfartsverket sedan inte göra någon egentlig prövning. och inte heller kan tillståndet återkallas så länge luft- fartsavtalet gäller. Det finns vidare inte någon möjlighet att införa konces- sionsplikt i de redan gällande luftfartsavtalen eller att säga upp alla dessa avtal och träffa nya som innehåller bestämmelser om sådan plikt.

Prop. l984/85

212 l25

Utredningen förordar inte att koncessionsplikt skall införas för de fall då ett luftfartsavtal föreligger men understryker att detta dock inte innebär att det helt kommer att saknas möjligheter till ingripanden i administrativ väg. Luftfartsverket kan vid kontakter med det felande bolagets luftfartsmyn- digheter ge till känna att man från svensk sida är missnöjd och. i flagranta fall. att man önskar att vederbörande bolag inte längre utövar rättigheterna att driva trafik på Sverige enligt luftfartszn'talet. Som en sista utväg kan regeringen säga tipp luftfansavtalet. Ett annat vapen som luftfartsverket vid vissa tillfällen kanske kan använda sig av är vägran att godkänna flygbolagets tidtabeller. tariffer m.m.. vilket medför att bolaget inte kan flyga. Det är enligt utredningen väsentligt att luftfartsverket beaktar alla de möjligheter som finns för att en större efterlevnad av prisregleringen skall åstadkommas.

Ett lättare sätt är enligt utredningen att införa en ansvarsbestämmelse för den som bryter mot de villkor som luftfartsverket har meddelat med stöd av 7 kap. oå LL. Agenter och andra som säljer flygbiljetter kan via medverkansbestämmelserna näs av ett sådant straffrättsligt ansvar oavsett om luftfarten sker på grund av koncession eller med stöd av avtal.

Utredningen går härefter in på de problem en straffrättslig sanktion innebär eftersom det enligt svensk rätt inte finns någon möjlighet att utkräva straffrättsligt ansvar av andra än enskilda fysiska personer.

Ett system med straffrättsligt ansvar för överträdelser av tariffbestäm- melser skulle enligt utredningen otvivelaktigt få störst effekt om det fe- lande flygbolaget kunde fällas till ansvar i stället för någon enskild tjänste— man hos bolaget.

Utredningen menar emellertid att man inte skall underskatta effekten av en straffsanktion. Straffhotet är naturligtvis en faktor som bidrar till att den enskilde tjänstemannen avhåller sig frän att begå några överträdelser. För bolagens del bör det ha en viss psykologisk effekt att övenrädelserna är straffsanktionerade.

Utredningen föreslår en ny straffrättslig bestämmelse om ansvar för den som utövar luftfart med åsidosättande av villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. (så LL (13 kap. 2? ll).

Enligt riksåklagaren motiverar den avhållande faktor som ett straffhot utgör att överträdelser av villkor enligt luftfartsavtal kriminaliseras. Riks- åklagaren tillstyrker därför utredningens förslag i den delen.

Lufijiursvcrker anser att likabehandlingen inte bör genomföras på det sätt utredningen har föreslagit. Luftfartsverket förordar att koncession skall krävas av flygföretag som bedriver trafik på Sverige. även om trafi- ken bedrivs mcd stöd av luftfartsavtal. Enligt luftfartsverkets mening bör man av flera skäl i förevarande fall inte ställa alltför höga förväntningar på en straffsanktion. Luftfartsverket ifrågasätter också om verket. som utred- ningen anför. har lagliga möjligheter att göra så långtgående ingripanden som att vägra godkänna tidtabeller.

Prop. 1984/85: 212 126

Enligt SAS/LIN medger de standardavtal som finns att överträdelser av tarifferna. om koncessionssystem införs. bestraffas med återkallelse eller suspension av tillståndet enligt luftfansavtalet. Att ge koncession till ett främmande flygbolag skulle enligt SAS/UN vara helt i överensstämmelse med både gällande luftfartsavtal och lagstiftning och borde därför rimligen inte förorsaka några negativa reaktioner i andra länder. Bolagen är överty- gade om att bara en erinran till det felande flygbolaget om att luftfartsver- ket kan suspendera tillståndet eller gå in med effektiva kontrollåtgärder skulle förmå detta att upphöra med att sälja biljetter till underpris.

Nil"ring..tjrillelsmn/mdsmannen ställer sig tveksam till om utvidgade straffsanktioner mot flygbolag som över- eller underskrider fastställda priser är det lämpligaste sättet att åstadkomma den eftersträvade likabe- handlingen. Enligt näringsfrihetsombudsmanncn finns det mot bakgrunden av utvecklingen utomlands anledning att överväga om inte tiden nu är mogen för en liberalare inställning till priskonkurrens inom flygtrafiken även i Sverige. I stället för att införa skärpta straffbestämmelser vid prisavvikelser som utredningen föreslär. anser näringsfrihetsombudsman— nen att en uppmjukning av det nuvarande sanktionssystemet bör göras så att en normal priskonkurrens mellan flygbolagen inte längre är otillåten. Den likabehandling av flygbolag som utredningen sagt sig eftersträva upp- nås enligt näringsfrihetsombudsmannens uppfattning bättre genom en uppmjukning än genom en skärpning av sanktionssystemet.

För egen del vill jag till en början slå fast att det enligt min mening inte i det nu föreliggande lagstiftningsärendet finns tillräckligt underlag för en grundläggande omorientering i den syn på målsättningen för den konkur- rensbegränsande lagreglering som vi har i dag. En sådan omorientering har inte förutsatts i utredningens arbete. och den bör enligt min mening inte tas tipp nu.

När det gäller utformningen av den nuvarande regleringen är den som utredningen visar och som också verifierats under remissbehandlingen inte helt följdriktig framför allt när det gäller sanktioner mot dem som över- träder villkor för tillstånd och avtalsbestämmelser. Jag delar utredningens principiella uppfattning att man bör sträva efter ett mer rättvist system. Utgångspunkten för utredningens förslag är att det inte finns teoretiska eller praktiska möjligheter att införa krav på koncession vid sidan av luftfartsavtal som ger ett annat lands flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige. Luftfartsverket och SAS/LIN har under remissbehandlingen utta- lat en annan uppfattning i den frågan. SAS/LIN har särskilt pekat på att föreliggande avtal vanligtvis har en sådan anknytning till den nationella lagstiftningen att en koncessionsplikt med därav följande straffsanktion vid överträdelser kan motiveras.

Jag delar lttftfartsverkct och SAS/LIN: s principiella uppfattning att det inte är uteslutet att införa koncessionsplikt beträffande den luftfart som tttlänningar bedriver i Sverige på grund av avtal. Några bärande skäl att nu

Prop. 1984/85: 212 137

frångå det system som sedan länge tillämpats i Sverige har dock enligt min mening inte lagts fram. I enlighet med utredningens förslag bör dock införas en straffbestämmclse i anslutning till de föreskrifter som meddelas i samband med sådana avtal. Jag återkommer närmare till mina övervägan- den i denna fråga i specialmotiveringen.

Verkställighet

Utredningen erinrar om att möjligheterna till lagföring och verkställighet ide fall som nu avses i praktiken kan vara beskurna eftersom det inte finns någon person i Sverige som är ansvarig för verksamheten.

Enligt lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall en utomlands bosatt utlänning. som har fått näringstillstånd här i riket. ha en i Sverige bosatt föreståndare för verksam- heten. Denne föreståndare är ansvarig för verksamheten och skall ha fullmakt från näringsidkaren att i alla frågor som rör verksamheten här i riket handla på dennes vägnar. motta stämning för näringsidkaren och föra dennes talan (9ä). Vidare finns regler om utländska företag som har till- stånd att idka näring här i riket. Dessa skall driva denna näringsverksam- het genom en registrerad filial (165). Denna skall stå under ledning av en verkställande direktör som är ansvarig för filialens verksamhet och som skall ha en fullmakt med samma innehåll som i fråga om den tidigare nämnde föreståndaren (18 5).

Genom dessa bestämmelser ges formella möjligheter till olika former av myndighetsingripande mot de utländska personer. fysiska eller juridiska. som driver näringsverksamhet här i riket och som gör sig skyldiga till överträdelser av den svenska lagstiftningen. Lagen har emellertid. närmast på grund av uttalanden i förarbetena till den (prop. 1968z98). inte kommit att tillämpas på den verksamhet som här drivs av utländska flygbolag. agenter m.fl. Det finns därför i många fall inte någon representant i Sverige för dessa utländska företag som kan nås med en straffrättslig sanktion.

Enligt utredningen kan det finnas skäl att ompröva ställningstagandet att undanta delar av transportsektorn från lagens tillämpningsområde. Utred- ningen har emellenid funnit att en sådan omprövning med hänsyn till alla konsekvenser detta skulle innebära i andra avseenden än det nu aktuella knappast faller inom ramen för utredningens utredningsupp- drag.

Utredningen föreslår att den som här i landet faktiskt förestår verksam- heten ges samma ansvar och befogenheter som en föreståndare enligt 1968 års lag.

Riksåklagaren har inte någon erinran mot utredningens förslag i denna del som en temporär lösning men förordar att tillämpningen av l968 års lag inom luftfartsrättens område övervägs på nytt. SA S/LIN stöder utredning- ens förslag. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt bolagen också omfat- ta de flygförctag som har försäljningskontor här men som inte bedriver någon egen trafik på Sverige ts. k. offline-bolag).

Prop. 1984/85: 212 128

Frågan om att utsträcka tillämpningsområdet för 1968 års lag till att också omfatta den verksamhet som bedrivs i Sverige av utländska flygbo- lag är en relativt genomgripande lagstiftningsfråga. som utredningen inte har kunnat gå in på och som kräver ingående överväganden bl.a. av associationsrättslig art. För det ändamål som är aktuellt nu krävs inte heller den fullständiga reglering av ansvaret för verksamheten som en sådan lagstiftning skulle innebära. Jag har ingen erinran mot den princi- piella lösning som föreslås av utredningen.

Alternativa sanktioner

Med det system som har valts inte bara i Sverige utan även på de flesta andra håll är det enligt utredningen nödvändigt att söka upprätthålla kravet att fastställda villkor i fråga om tariffer o.d. följs. Någon form av åtgärder måste kttnna vidtas gentemot den som inte tillämpar de fastställda priser- na. IATA: s sanktionssystem har en begränsad räckvidd och det är bl.a. därför nödvändigt att myndigheterna kan ingripa effektivt. Enligt utred— ningen är det ekonomiska överväganden som ligger bakom överträdel- serna; de ger möjligheter till ytterligare inkomster. Det effektivaste sättet att bemöta överträdelserna bör därför enligt utredningen vara ett system där bolagen drabbas av så ingripande ekonomiska sanktioner att prisöver- trädelserna inte framstår som företagsekonomiskt motiverade.

Utredningen har diskuterat olika former av ekonomiska åtgärder mot dem som bryter mot tariffbestämmelserna. nämligen fört-'crkandt', sunk- tiormattgifter och vite.

När det gäller förverkande har efter det att utredningen lagt fram sitt betänkande lagstiftning ägt rum på grund av det i utredningens betänkande omnämnda betänkandet (Ds Ju 1981 : 3) Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet.

Den 1 juli 1982 infördes sålunda en ny förverkandebestämmelse. 36 kap. 3aå BrB. Bestämmelsen innebär att inte bara det direkta utbytet av brott utan även värdet av andra ekonomiska fördelar som kan uppkomma i ett företag till följd av att ett brott begås inom ramen för dess verksamhet kan förklaras förverkade. 1 första hand åsyftas sådana företagsekonomiska vinster eller besparingar som har samband med den straffbara gärningen. Ett klart orsakssammanhang måste föreligga mellan brottet och vinsten. Om detär svårt att beräkna beloppet mer exakt får vinsten eller besparing- en uppskattas till ett skäligt belopp.

Utredningen menar att en bestämmelse av detta slag kan vara svår att tillämpa på det här området. Ett problem är svårigheterna att bestämma värdet på näringsidkarens förtjänst eller besparing. Möjligen kan pro- blemen bemästras genom att man kan utgå ifrån att de flygbolag som säljer resor till priser som ligger under de myndighetsgodkända tarifferna gör detta för att skaffa ytterligare passagerare till sina flygningar och på så vis minska antalet tomma stolar i flygplanen. Samma avsikt ligger som regel

Prop. 1984/85: 212 129

bakom även den andra vanliga formen av prisöverträdelser. lämnandet av för höga agentprovisioner. Utredningen anför i denna fråga vidare följande.

Ett flygbolags kostnader för en flygning mellan två orter är i stort sett desamma vare sig man flyger med ett fullsatt flygplan eller om det finns ett antal tomma stolar i planet. Merkostnaden för att i ett flygplan. som ändå flyger en viss sträcka. transportera ytterligare några passagerare är alltså mycket liten. Detta innebär att man torde kunna utgå ifrån att det för ett flygbolag som säljer biljetter till för lågt pris uppkommer en vinst som i stort sett motsvarar biljettpriset.

Om brottet mot tariffbestämmelserna i stället består i att för stora agentprovisioner lämnas blir den extraintäkt bolaget får genom brottet. dvs. biljettpriset. densamma. Flygbolaget har emellertid då haft en kost- nad. dvs. provisionen. för att få denna intäkt. Ont provisionen kommer resenären till del såsom rabatt kan samma resonemang tillämpas som vid direkt försäljning till för lågt pris. Det som skulle kunna förverkas är då det som resenären betalat. dvs. biljettpriset. Om däremot provisionen stannar hos agenten medan resenären får betala fullt eller i det närmaste fullt pris är förutsättningarna något annorlunda. I dessa fall skulle hos flygbolaget kunna förverkas endast biljettpriset minus provisionen. Bolagets vinst kan inte uppgå till ett belopp som överstiger skillnaden häremellan. Emellertid skulle då värdet av provisionen kunna förklaras förverkat hos agenten. som ju genom att sälja resor till priser som understiger de godkända gör sig skyldig till straffbar medverkan vid tarifföverträdelserna.

Ett argument mot en förverkanderegel som åtminstone på detta stadium har varit avgörande för oss är att de belopp som skulle kunna komma att förverkas är så små att de ur rent företagsekonomisk synvinkel oftast bara har marginell betydelse. Detta problem accentueras genom att man sanno- likt får räkna med att endast en del av tarifföverträdelserna kan upptäckas och ledas i bevis. Under sådana förhållanden har vi inte velat tillstyrka att en särskild förverkanderegel nu införs inom luftfartslagstiftningen. något ,som annars kunde ha varit aktuellt i avbidan på genomförandet av försla- gen i betänkandet Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet. Därmed har vi emellertid inte tagit ställning mot tillämpningen av en framtida generell förverkandebestämmelse. Denna fråga får bedömas om och när en sådan generell bestämmelse införs.

Riksåklagaren menar att det finns anledning att anta att problemen med beräknande av vinster är större när det gäller flygbolag än beträffande de flesta andra näringsidkare. Riksåklagaren finner utredningens argumente- ring att de belopp som skulle komma att förverkas är så små att de har endast marginell betydelse inte vara invändningsfri.

För egen del villjag i denna del endast framhålla att den nya förverkan— debestämmelsen i brottsbalken naturligtvis också är tillämplig på den art av beteende som det här är fråga om i den mån det är brottsligt. Jag kan också i allt väsentligt ansluta mig till de riktlinjer för vinstberäkningen som utredningen har dragit upp. I likhet med utredningen är jag dock tveksam till om denna förverkandemöjlighet är tillräcklig som sanktion på det här området. I 9 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 130

Utredningen har också diskuterat användningen av .ranklionsavgifter. Enligt utredningen kan skäl anföras till stöd för en regel om sanktionsav- gifter för tarifföverträdelser och utredningen har mot den bakgrunden övervägt förutsättningarna för och effekterna av ett sådant system inom det här aktuella området. En betydande svårighet föreligger enligt utred- ningen när det gäller att avgöra vilka beräkningsgrunder som skall använ- das vid bestämmande av avgiftens storlek. Vidare finns i detta fall liksom alltid när det gäller att införa särlösningar för avgränsade områden svårigheter att konstruera ett enkelt och lätthanterligt system som kan fungera smidigt utan fara för rättssäkerheten. Sammantaget har utredning- en funnit att skälen mot ett avgiftssystem överväger.

1 förarbetena till den nya förverkandebestämmelsen i brottsbalken utta- lades att denna på särskilda områden skulle kunna kompletteras med regler om sanktionsavgif'ter. Dåvarande chefen för justitiedepartementet lade i propositionen fram förslag till vilka principer som bör gälla för när sådana avgifter bör användas och hur de i så fall bör vara konstruerade för att uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäkerhet. I sammanhanget betonades vikten av att avgiftssystem införs på nya områden först efter noggranna överväganden av om behov föreligger och att systemen utfor- mas på ett sådant sätt att anspråken på rättssäkerhet blir fullt ut tillgodo- sedda. Riksdagen som anslöt sig till de föreslagna principerna slog vidare fast att riktlinjerna för avgiftssystemet utgår från den straffrättsliga skuld- principen även om avgiftsskyldighet förutsätts kunna i särskilda fall bygga på strikt ansvar (JuU 1981/82152 s.8).

Beträffande den av utredningen diskuterade vitesmnktionen vill jag hän- visa till överväganden inomjustitiedepartementet beträffande införande av en viteslag. En lagrådsremiss i frågan överlämnades under hösten 1983 men ledde inte då till lagstiftning. Efter fortsatta överväganden i frågan överlämnar regeringen emellertid i dagarna ett förslag till riksdagen (prop. 1984/85: 96).

Slutligen vill jag beträffande frågan om straffrättsliga ingripanden mot juridiska personer hänvisa till de förslag som under våren 1984 lagts fram av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i betänkandet (Ds Ju 1984: 5) Företagsbot. Kommissionen föreslår i det betänkandet införandet av en ny ekonomisk sanktion. företagsbot. Sanktionen skall kunna ådömas ett före- tag eller företagare när ett brott har begåtts i utövning av verksamheten. ] prop. 1984/85: 32. som f.n. prövas av riksdagen. aviserar chefen för justi- tiedepartementet ett förslag i ämnet under riksmötet 1984/85 (prop. s. 54. se även prop. 1984/85: 100. bilaga 4 s. 28). Förslaget avses bygga på kom- missionens betänkande. En sanktion av den föreslagna arten kan naturligt- vis få stor betydelse på det här området.

Med hänsyn till de överväganden som sålunda pågår när det gäller ingripanden mot brott i näringsverksamhet bör enligt min mening f.n. inte införas några regler i ämnet som enbart tar sikte på brott av det nu aktuella slaget.

Prop. 1984/85: 212 131

Hänvisningar till S2-12

2.14. Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Mitt förslag innebär i princip endast språkliga ändringar i 8 kap. Något generellt förbud mot att medföra föremål som kan vara farliga för flygsäkerheten genomförs inte.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna kommenterar inte särskilt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 8 kap. LL finns vissa bestämmelser om lufttrafi- ken. De kompletteras av bestämmelser i 97— 1 133 åå LK.

Åtgiirtlt'rjör attfi'irhimira olyckor m. nt.

18 kap. ] & LL föreskrivs att regeringen eller. efter regeringens bemyndi- gande. qutfartsverket meddelar bestämmelser bl. a. om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor skall undvikas. Enligt kungörelsen (1961: 563) angående trafikregler för luftfarten (ändrad 1965: 702) fastställer regeringen trafikregler i huvudsaklig överensstämmelse med de internatio- nella trafikreglerna. dvs. de trafikregler som har antagits av ICAO: s råd år 1951 med senare ändringar. Trafikreglerna publiceras i Bestämmelser för Civil Luftfart —— Trafikregler (BCL-T).

Övriga paragrafer i 8 kap. LL behandlar bl.a. landningsskyldighet. trans- porter av visst gods och fartygshandlingar.

Utredningen föreslår språkliga och redaktionella ändringar i 8 kap. 1— 3513. Mina förslag har utformats i enlighet med utredningens förslag.

Till vissa detaljfrågor återkomtnerjag i specialmotiveringen.

Transport av visst gods

[ 8 kap. 45 LL finns regler om inskränkningar i rätten att transportera visst gods med luftfartyg.

Enligt paragrafens första stycke får krigsmateriel inte transporteras med luftfartyg utan tillstånd från regeringen eller den som regeringen bestäm- mer.

Vad som i luftfartslagens mening är krigsmateriel framgår av kungörel- sen (19611567) med närmare bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg. Häri finns en uppräkning av sådana föremål som skjutva- pen. ammunition. sprängämnen, kemiska och radioaktiva stridsmedel m. m.

Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer meddela förbud mot transporter av annat gods än krigs- materiel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Enligt 107 & LK finns vidare en möjlighet för luftfartsverket att föreskri- va särskilda villkor för transport av visst gods. Verket har också rätt att

Prop. 1984/85:212 132 helt förbjuda transporter när godsets beskaffenhet föranleder det. 1 1085 första stycket LK hänvisas också till de särskilda bestämmelser som finns om transporter av visst gods. Någon uttrycklig möjlighet att föreskriva särskilda villkor vid transport av krigsmateriel föreligger inte.

Utredningens förslag innebär i sak ingen ändring i förhållande till vad som f. n. gäller beträffande transporter av farligt gods ombord på luftfar- tyg. Genom det föreslagna allmänna bemyndigandet i 14 kap. 3.6 kan föreliggande oklarheter beträffande villkoren för transport av krigsmateriel enligt utredningen anses undanröjda.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. Beträffande det allmänna bemyndigandet i 14 kap. 3 s' LL hänvisarjag till specialmotiveringen.

Medförandt' av vapen

Enligt 107ä andra stycket LK är det förbjudet att medföra skjutvapen i passagerarutrymmet på luftfartyg som används i förvärvssyfte för passa— gerartransporter. Tjänstevapen är undantagna från förbudet. Något förbud mot att medföra andra vapen än skjutvapen finns inte.

Enligt 1 & lagen (1970: 926) om särskild kontroll på flygplats får särskild kontroll äga rum till förekommande av brott som utgör en allvarlig fara för säkerheten vid luftfart. Vid kontrollen skall sökas efter vapen eller andra föremål. som är ägnade att komma till användning vid sådana brott (3 5). Om ett sådant föremål påträffas kan det ofta tas i förvar enligt bestämmel- ser i rättegångsbalken. Annars skall den som medför föremålet uppmanas att förvara det på ett visst sätt, t.ex. hos personalen eller i bagageutrym- met. Den som inte rättar sig efter en sådan uppmaning får avvisas från flygplatsen (4 så).

Luftfartsverket har i en skrii else till regeringen gjort gällande att avsak- naden av ett förbud mot att medföra andra vapen än skjutvapen i passage— rarutrymmet på ett luftfartyg är en brist i lagstiftningen med hänsyn till kraven på flygsäkerhet. Verket har föreslagit att förbudet i 107ä andra stycket LK utvidgas till att omfatta även andra vapen eller föremål. som är ägnade att komma till användning vid brott som utgör en allvarlig fara för flygsäkerheten.

Ett skjutvapen kan enligt utredningen vara farligt även om innehavaren inte har för avsikt att använda det vid något brott och ett förbud att ha skjutvapen i passagerarutrymmet framstår som naturligt. Utredningen pe— kar på att den nuvarande bestämmelsen är enkel och klar eftersom det som regel inte innebär några svårigheter att avgöra vad som menas med skjut- vapen.

Om andra vapen eller föremål skall förbjudas erbjuder däremot enligt utredningen avgränsningen mellan tillåtna och förbjudna föremål problem. Rent definitionsmässigt kan det vara svårt att avgöra vad som skall anses vara ett vapen. Det är enligt utredningen nödvändigt att kretsen av förbjud- na föremål klart anges eftersom överträdelser av förbudet skulle vara

Prop. 1984/851212 133

straffbelagda. Ett utvidgat förbud skulle därför behöva förses med detalje- rade tillämpningsföreskrifter. Utredningen anför vidare.

Frågan är om ett sådant förbud skulle betyda ökad säkerhet. På grund av bestämmelserna i lagen om kontroll på flygplats är risken. när kontroll förekommer. relativt liten att det i passagerarutrymmet finns sådana farliga föremål som kan komma till användning vid brott. Det är tveksamt om ett lagstadgat förbud att medföra föremålen skulle minska denna risk. Den som önskar föra ombord ett vapen c. d. för att använda det vid brott och som inte avhänds föremålet vid en kontroll skulle självfallet inte avhålla sig från att ta med föremålet i passagerarutrymmet av det skälet att detta är förbjudet i lag.

Det förefaller alltsa osäkert om ett sådant förbud som det av luftfartsver- ket föreslagna innebär någon vinst för flygsäkerheten. Med hänsyn härtill och till de avgränsningssvårigheter som den av verket förordade ändringen skulle medföra föreslår vi ingen utvidgning av det nuvarande förbudet i uns LK.

Utredningens överväganden i de avseenden som avses nu har inte kom- menterats särskilt under remissbehandlingen. Jag delar för egen del utred- ningens uppfattning att ett generellt förbud mot innehav av vissa andra farliga föremål än skjutvapen ombord på ett luftfartyg kan bli svårt att övervaka och ge anledning till gränsdragningsproblem. Något sådant för- bud bör därför inte införas.

2.15. Lufttransporter

Mitt förslag: Redaktionella och språkliga ändringar görs i 9 kap. En bestämmelse om undantag från krav på biljett m.m. överförs från luftfartskungörelsen till lagen.

Utredningens förslag ( avsnitt 11 ) överensstämmer i princip med mitt förslag utom sävitt gäller bestämmelsen om undantag från biljett m.m.

Remissinstanserna accepterar i stort utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Privaträttsliga bestämmelser om transporter med luftfartyg finns i 9 kap. LL. Detta kapitel bygger helt på Warszawa-Haag- reglerna och på Guadalajarakonventionen. Regler finns om transporthand- lingar. om rätten att förfoga över godset. om fraktförarens ansvar och om sammansatta transporter. Dessutom regleras det fall då en transport helt eller delvis utförs av någon annan fraktförare än den som har träffat transportavtalet.

[ luftfartskungörelsen finns endast en paragraf. 113as'. som behandlar transporter i privaträttsligt avseende.

] svensk lagstiftning finns dock även andra bestämmelser i sådana frågor

Prop. 1984/85: 212 134

som regleras i 9 kap. LL. Här avses lagen (1937: 73) om befordran med luftfartyg. Denna lag upphörde att gälla i och med att den nya lydelsen av 9 kap. LL trädde i kraft sedan Sverige hade tillträtt Haag—protokollet. Enligt övergångsbestämmelserna (1960: 69) skall dock äldre bestämmelser fortfa- rande tillämpas i vissa fall. bl.a. vid transporter mellan Sverige och en annan stat, om denna stat har biträtt den ursprungliga men inte den reviderade Warszawakonventionen. På grund härav är 1937 års lag fortfa- rande. tillämplig i några fall.

Utredningen föreslär inga sakliga förändringar beträffande 9 kap. eller lagen om befordran med luftfartyg.

lnomjustitiedepartementet övervägs f. n. frågan om Sveriges tillträde till nr 3 och 4 av fyra ändringsprotokoll till Warszawakonventionen som antogs är 1975 vid en diplomatisk konferens i Montreal. Ett sådant tillträde aktualiserar ändringar i 9 kap. som inte har berörts i det nu förevarande lagstiftningsärendet. Avsikten är enligt vad jag har inhämtat att en departe- mentspromemoria i ämnet skall remissbehandlas och ligga till grtind för en eventuell lagstiftning. Enligt min mening kan det inte anses innebära några olägenheter om man i avvaktan på en sådan lagstiftning i detta ärende endast prövar de ändringsförslag som utredningen har lagt fram. Dessa förslag har inte föranlett några särskilda kommentarer under remissbe- handlingen. Jag ansluter mig i stort sett till förslagen.

[ ett avseende vill jag emellertid föreslå en ändring. Enligt 113aä LK fordras inte biljetter och resgodsbevis vid inrikes luftbefordran. under vilken mellanlandning utom riket inte avses äga rum. Vid sådan befordran får den begränsning av fraktförarens ansvarighet som anges i 9 kap. 22.5 LL åberopas även om biljett. resgodsbevis eller flygfraktsedel inte har utfärdats eller saknar meddelande om begränsning av fraktförarens ansva- righet.

Bestämmelsen infördes år 1980 (1980: 721") och grundar sig på bemyndi— gandet i 9 kap. 40 å LL enligt vilket regeringen, såvitt angår inrikes luftbefordran. vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum. får meddela bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i vissa andra paragrafer i 9 kap. angående biljett. resgodsbevis och flygfraktsedel. Det i luftfartskungörelsen angivna undantaget tillkom på begäran av luft- fartsverket.

Enligt 9 kap. 22.5 första stycket LL är ett svenskt flygföretag skyldigt att i biljett eller standardvillkor utfästa sig att tillämpa den ansvarsgräns som anges i lagrummet. Införandet av 113215 LK innebar inte att kravet på sådan utfästelse föll bort. Fraktföraren har i stället standardvillkor med denna utfästelse. Som sådana villkor godtas enkla villkor som fraktföraren tillämpar generellt och som finns tillgängliga för den passagerare som så önskar i samband med att han bokar plats eller går ombord på luftfartyget.

Bestämmelsen om ansvarsbegränsning i 113aä LK innehåller sådana föreskrifter om enskildas ekonomiska förhållanden inbördes som enligt 8

Pl'Op. 1984/85:212 135

kap. 2.5 regeringsformen skall meddelas i lag. Bestämmelsen bör därför överflyttas till 9 kap. LL. Bemyndigandet i 9 kap. 40 5 kan heller inte avse meddelande av sådana föreskrifter. Det har emellertid tillkommit och utnyttjats endast i de avseenden som regleras i 113 11.5 LK (jfr prop. 1960: 34 s. 92). Om 11335 LK upptas i lag kan bemyndigandet i 9 kap. 405 LL utgå. En bestämmelse motsvarande 113215 LK kan då upptas i det lediga paragrafnumret. Bestämmelsen bör utformas huvudsakligen i enlighet med utredningens förslag beträffande ll3a.5 LK. I andra stycket bör således i enlighet med vad utredningen har föreslagit i förtydligande syfte tas in en hänvisning till standardvillkoren.

Jag har beträffande de nu behandlade frågorna samrått med chefen för justitiedepartementet.

2.16 Ansvaret för skador genom luftfart

Mitt förslag: Ett luftfartygs ägare skall liksom f.n. i princip ansvara för de skador som genom luftfart drabbar tredje man. När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt skall ansvaret för skador genom luftfarten åvila innehavaren. Sådant ansvar skall under vissa villkor också kunna ävila innehavaren vid långtidsut- hyrning (leasing). ] andra fall skall ansvaret kunna vara delat. Ändring- ar föreslås i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Utredningens förslag ( avsnitt 12 ) överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna accepterar i princip utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 10 kap. 1 5 LL hänvisas beträffande ansvaret för tredjemansskador, dvs. sådana skador som drabbar personer eller egen— dom som inte transporteras med luftfartyget. till lagen (1922: 382) an- gående ansvan'ghet för skada i följd av luftfart. Kapitlet innehåller i övrigt bestämmelser om trafikförsäkring och omjämkning av det skadestånd som någon kan förpliktas utge på grund av fel e. d. i tjänsten.

Enligt 1922 års lag har ett luftfartygs ägare strikt ansvar för skador som genom luftfart drabbar personer eller egendom som inte transporteras med fartyget (1 .5). Lagen gäller dock inte skador på andra luftfartyg i fart eller på passagerare i sådana fartyg (2.5 andra stycket). Den som utan lov använder någon annans luftfanyg ansvarar i stället för ägaren för de skador som inträffar vid ett sådant tillfälle (3 5). En brukare svarar tillsammans med ägaren om han innehar fartyget med nyttjanderätt och det i upplåtel- sen ingår rätt att anställa förare eller befälhavare. Samma sak gäller även om han inte har denna rätt men ändå anlitar en annan förare eller befälha-

Prop. 1984/85: 212 136

vare än den som ägaren har anställt och någon skada inträffar när denne andre har hand om fartyget. Ägaren har regressrätt mot brukaren (4 å). Vid medvållande från den skadelidandes sida gäller skadeståndslagens bestäm- melser. Också beräkningen av ersättningens storlek vid personskador skall ske enligt grunderna i skadeståndslagen ([ och 55.51.

1 10 kap. :s" LL föreskrivs en skyldighet att. om regeringen så förordnar. teckna en försäkring e. d. för ansvaret enligt 1922 års lag. Regeringen har inte meddelat något generellt sådant förordnande. Beträffande SAS och LlN ställs dock krav på försäkring i koncessionerna. ] fråga om all annan luftfart i förvärvssyfte än den som bedrivs av dessa båda företag ställer luftfartsverket som krav för meddelande av driftstillstånd att det finns en gällande försäkring. För privatllygare finns inte något krav på försäkring.

Från de företag som sysslar med s. k. leasing av luftfartyg har framförts önskemål om att den som hyr ett luftfartyg under längre tid skall betraktas som ägare i vissa avseenden. Vad som framför allt har åsyftats med detta är ansvaret för tredjemansskador. Avsikten har varit att ägaren helt skall befrias från ansvar enligt 1922 års lag.

Utredningen erinrar om att de skador som avses i 1922 års lag nästan alltid är en direkt följd av det faktiska handhavandet av ett luftfanyg och mycket talar enligt utredningens mening för att en ägare som inte har något inflytande över fartyget och dess användning inte heller skall vara ersätt- ningsskyldig för de skador som kan uppkomma när en brukare använder fartyget. Å andra sidan måste man emellertid. menar utredningen, beakta att skyddet för tredje man inte får bli urholkat genom att luftfartygets ägare befrias från ansvar.

Huvudregeln bör enligt utredningen alltjämt vara att ett luftfartygs ägare ansvarar för de skador som genom luftfart drabbar tredje man. En ägare bör dock kunna befrias från ansvar för tredjemansskador i vissa situa- tioner. En första förutsättning för en sådan befrielse måste enligt utred- ningens mening vara att brukaren i stället kan åläggas motsvarande ansvar.

Utredningen föreslår införandet av ett system enligt vilket ansvaret enligt 1922 års lag läggs på brukaren i stället för på ägaren i de fall då brukaren innehar luftfartyget på grund av ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Vidare skall enligt utredningens förslag ägaren av ett inhyrt luftfanyg befrias från ansvar enligt 1922 års lag och detta ansvar i stället övergå på brukaren om avtal har träffats härom. om nyttjanderättsti- den är minst ett år och om innehavaren enligt avtalet har rätt att skaffa befälhavare eller förare eller att använda luftfartyget i förvärvssyfte. En anmälan skall i dessa fall ha gjorts till luftfartygsregistret. Slutligen föreslås för andra fall av uthyrning att ägaren och innehavaren i vissa fall skall ha lika ansvar för tredjemansskador med regressrätt för ägaren gentemot innehavaren.

Luftfartsverket anmärker i anslutning till utredningens förslag att be.- greppen "brukare" och "innehavare" inte är klara. Enligt verket bör

Prop. 1984/85: 212 137

begreppet innehavare avse den som på något sätt har en begränsad sakrätt i ett luftfartyg medan begreppet brukare bör användas bara som benäm— ning på den som faktiskt använder ett luftfartyg.

Jag kan i princip godta utredningens förslag. Till vissa detaljfrågor åter- kommer jag i specialmotiveringen.

Hänvisningar till S2-15

2.17. Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Mitt förslag: Bestämmelserna om flygräddningstjänst lämnas i princip oförändrade i avvaktan på generell lagstiftning om samhällets rädd- ningstjänst. Ett bemyndigande införs för regeringen att medge att sta- tens haverikommission överlåter åt andra att utföra undersökningar av luftfartsolyckor (11 kap. flå andra stycket LL).

Utredningens förslag (avsnitt 13) innebär att begreppet flygräddningstjänst definieras närmare, Förslaget överensstämmer i övrigt i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna har detaljsynpunkter på definieringen av begreppet flyg- räddningstjänst. Statens haverikommission anser att kommissionens rätt att delegera undersökningarna kan inskränkas till de fall då det är fråga om att överlåta undersökningen till annan stat än där luftfartyget är registrerat.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om flygräddningstjänst finns i Chica- gokonventionens annex 12. som ligger till grund för den svenska reglering- en av denna fråga. 1 De svenska bestämmelserna finnsi 11 kap. 1 & LL ochi 114—121ää LK. Här finns regler bl.a. om var svensk flygräddningstjänst kan utföras. om vem som leder denna tjänst och om de skyldigheter som åvilar befälhavare på andra luftfartyg än de som är föremål för flygräddningstjänsten.

Bestämmelser om ersättning av allmänna medel till den som deltar i flygrz'iddningstjänsten finns i kungörelsen (1961:564) om ersättning av statsmedel för medverkan i flygräddningstjänst m.m.

Föreskrifterna i luftfartslagen och luftfartskungörelsen om undersökning av luftfartsolyckor bygger på bestämmelserna i Chicagokonventionens annex 13.

En undersökning skall göras om det inträffar en olycka med allvarliga skador som följd vid användningen av ett civilt luftfartyg. Undersökningar- na verkställs av statens haverikommission eller av luftfartsverket. Förfa- randet vid en sådan undersökning finns reglerat i lagen och kungörelsen.

Utredningens förslag innebär till en början att innebörden av begreppet flygräddningstjänst närmare definieras i 11 kap. 15 LL. Vidare införs med hänsyn till regeringsformens delegationsbestämmelser ett uttryck-

Prop. 1984/85: 212 138

ligt bemyndigande för regeringen att överlåta åt andra att leda flygrädd— ningstjänsten. Vidare föreslås ctt bemyndigande för regeringen att överlåta åt andra att utföra en undersökning av en luftfartsolycka. Det sistnämnda förslaget har tillkommit för att man skall kunna överlåta exempelvis åt ett utländskt organ att leda utredningen av en luftfartsolycka i de fall då en annan stat har utövat trafikledningstjänsten i området. Vidare blir det möjligt att till en lämplig organisation överlåta en undersökning av olyckor utanför den egentliga luftfarten såsom olyckor med ballonger. segelflyg- plan m. m.

Förslaget innebär också att samtliga olyckor skall utredas av statens haverikommission. Bestämmelser härom föreslås upptagna i en ny luft— fartsförordning (122 & första stycket).

[.rrfrfkrrrsrerkcr och ltdl/"artsinspvktionen föreslår en lydelse av 1 1 kap. lä som närmare anknyter till bestämmelser för tlygtrafikledningstjänst (BFT). Luftfartsinspcktionen välkomnar den föreslagna möjligheten att delegera rätten att göra undersökningar. Härigenom kan enligt inspektio— nen statens haverikommissions resurser tas i anspråk för sådant som är att hänföra till egentlig luftfart. Statens lmvari/tommission har inte någon erinran mot att luftfartsverkets nuvarande havcriutredningsverksamhet upphör. Kommissionen anser att anledning saknas att medge delegations- rätt för kommissionen i andra fall än då det är fråga om att överlåta undersökningen till en annan stat där luftfartyget är registrerat.

Sedan utredningen lagt fram sina förslag har frågan om räddningstjänst och olycksutredningar övervägts av räddningstjänstkommittén (Kn 1979: (11) som i sitt slutbetänkande (SOU 1983: 77) Effektiv räddningstjänst föreslagit bl. a. en ny lag om samhällets räddningstjänst. Förslaget berör bl.a. flygräddningstjänsten. Bestämmelser härom finns i 21—24 åå i den föreslagna lagen. som föreslås få följande lydelse.

F !)*gräcldn in gsrjänst 21 & Med flygräddningstjänst avses i denna lag åtgärder som staten sva- rar för och som avser efterforskning. undsättning av människor eller djur eller begränsning av skador på egendom då ett luftfartyg saknas eller en olyckshändelse har drabbat eller hotar lut'ttrafikcn.

22 & Luftfartsverket svarar för efterforskning av ett försvunnet luftfar- tyg. Verket svarar också för undsättning och för begränsning av skador vid ett llyghaveri till havs. i kustvattnen och i Vänern. Vättern och Mälaren.

Kommunen svarar för undsättning och för begränsning av skador vid ett flyghaveri i övriga vatten. i vattenområde i hamn eller på land.

För omedelbar undsättning på eller i närheten av en godkänd flygplats skall finnas en räddningsstyrka av den storlek och räddningsutrustning i den omfattning som fastställs av luftfartsverket med hänsyn till förekom- mande flygtrafik. För denna styrka och utrustning svarar innehavaren av flygplatsen.

23 & Luftfartsverket utser räddningsledare för räddningsåtgärder som verket svarar för.

Prop. 1984/85: 212 139

24 & ()m skyldighet för en befälhavare på ett luftfartyg och för den som tjänstgör på en flygplats eller annan anläggning för luftfarten att medverka i tlygräddningstjänsten finns bestämmelser i luftfartslagen ( 1957: 297).

Kommittén föreslår vidare att den nuvarande definitionen av flygrädd- ningstjänsten i 11 kap. ls' LL utgår och ersätts med en hänvisning till den nya lagen. _

Kommitténs förslag. som har överlämnats till försvarsdepartementet. har remissbehandlats. och en lagrådsremiss beräknas bli avlämnad under hösten 1985. Med hänsyn härtill bör enligt min mening f.n. inte göras någon ändring i definitionen av begreppet flygräddningstjänst i 11 kap. 1 s" första stycket. l lagrummet bör dock införas det av utredningen föreslagna bemyndigandet.

Förslaget om att ansvaret för utredning av samtliga olyckor och tillbud skall överföras till statens haverikommission överensstämmer med riksda- gens principbeslut år 1982 (prop. 1982'83: l()() bil. 9. s. l27 ff. TU 28 5.40 ff). I ett nyligen att/givet yttrande över en inom kommunikationsdcpartc- mentet uprättad promemoria angående utredning av sjöolyckor ifrågasät- ter emellertid qutfartsverket den sålunda beslutade ordningen. Den ger enligt luftfansverket dubbelarbete eftersom luftfartsverket nu tvingas att komplettera och bereda haverikommissionens utredningar för att preven- tiva flygsäkerhetsåtgärder skall kunna vidtas. Luftfartsverket hemställer att överläggningar tas upp mellan kommunikationsdepartementet. haveri- kommissionen och luftfartsverket för att se över ansvarsfördelningen.

Luftfartsverkets synpunkter är enligt min mening av den arten att de bör föranleda ytterligare överväganden. Möjligen bör dessa samordnas med det pågående arbetet rörande utredningen av sjöolyckor. Organisationen av flygräddningstjänsten skall enligt mitt förslag närmare beslutas av re'ge- ' ringen. I samband därmed får regeringen ta ställning till de synpunkter i frågan som numera föreligger.

Vad särskilt gäller rätten för haverikommissionen att överlåta undersök- ningar till andra delar jag den mening som utredningen framfört och som biträtts av luftfartsinspektionen. Chicagokonventionen synes inte lägga hinder i vägen för att undersökningarna överläts till andra än andra stater.

Hänvisningar till S2-17

2.18. Vissa särskilda bestämmelser

Mitt förslag: Avgift skall kunna tas ut dels för den övervakning av luftfartygs luftvärdighet som erfordras då luftvärdighetsbevis utfärdas för att gälla tills vidare. dels för meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.

Prop. 1984/855212 140

Skälen för mitt förslag: 1 12 kap. LL finns bestämmelser om i vilka fall luftfartygs avgång kan hindras och om vem som är behörig att meddela sådant beslut. [ kapitlet finns också hänvisningar till särskilda bestämmel- ser om inskränkningar i möjligheten att lägga kvarstad på vissa angivna fartyg. Bestämmelser härom finns i lagen (1939: 61 om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg. Vidare finns i kapitlet hänvisningar till regler om innehav och användning av radioanläggning på luftfartyg och inom mark- organisationen. Bestämmelser härom finns i radiolagen (1966:755) och i kungörelsen (1967: 4481 om innehav och användning inom neutralt territo- rium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg. luftfartyg och motorfordon.

Slutligen finns i 12 kap. 41%" LL en bestämmelse om att regeringen fastställer grunderna för bestämmandet av avgifter och övriga kostnader för förrättningar enligt luftfartslagen. Sädana grunder har fastställts i 136— 138 åå LK. Utredningen föreslår att möjlighet införs att ta ut avgift för den övervakning av luftvärdigheten som enligt utredningen föreslås i samband med att luftvärdighetsbevis utfärdas tills vidare i stället för att vara tidsbe- gränsade. Vidare föreslås att en avgift skall tas ut för meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag har inte föranlett någon kommentar under remiss- behandlingen. Jag ansluter mig i princip till förslaget.

2.19. Ansvarsbestämmelser

Mitt förslag: Straffet för brott mot luftfartslagens bestämmelser m.m. blir antingen fängelse i högst två är. böter eller fängelse i högst sex månader eller enbart böter. Ett nytt straffstadgande införs beträffande den som tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Utredningens förslag ( avsnitt 15 ) överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 13 kap. LL finns ansvarsbestämmelser beträffan- de vissa av lagens regler. Bestämmelserna innehåller fyra olika straff- satser. Den högsta straf'fsatsen. fängelse i högst två år. gäller då någon är berusad t. ex. vid förandet av luftfartyg eller vid utövandet av tjänst som trafikledare. Samma straffsats gäller om någon bryter mot förbudet mot överljudsfart eller regeringens beslut att av militära skäl t.ex. förbjuda luftfart samt då någon framför ett luftfanyg med felaktig nationalitets- eller registreringsbeteckning. Om brotten är ringa skall dömas till böter. De flesta ansvarsbestämmelserna upptar straffskalan böter eller fängelse. 1 en del av bestämmelserna föreskrivs som maximum fängelse i ett år. i andra

Prop. 1984/85: 212 |41

fängelse i sex månader. Slutligen finns några bestämmelser som innehåller endast böter i straffskalan. Också i luftfartskungörelsen finns ansvarsbe- stämmelser. Straffet är dagsböter och i några fall penningböter.

Utredningen anser att sanktionssystemets uppbyggnad bör vara så enkel som möjligt. Enligt utredningen bör straffmaximum. fängelse två år. kunna sänkas i alla fall utom när det gäller onykterhet vid förande av luftfartyg eller tjänstgöring som flygledare m.m.

En sänkning av straff—satsen bör vidare enligt utredningen ske beträffan- de den som använder ett luftfartyg trots att det saknar luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis. Straffmaximum är f. n. ett år. Enligt utredning- en bör straffet vara endast böter.

För övrigt föreslär utredningen beträffande brott med straffmaximum över sex månader en sänkning av straffsatserna till fängelse i sex månader.

Ett nytt straffstadgande föreslås beträffande den som tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Enligt utredningens mening bör straffsatserna i en ny luftfartsförordning vara enbart dagsböter.

Riksåklagaren finner med hänsyn till bl.a. att avsikten med förslaget inte är att gärningarna i allmänhet skall bedömas mildare än vad som är fallet i dag och då brottsbalkens bestämmelser kan bli tillämpliga beträffan- de vissa allvarligare överträdelser inte anledning till erinran mot utredning- ens förslag.

Över-åklagaren iMa/mö åklagardisrrikt anser dock det inte rimligt att på detta sätt generellt minska straffvärdheten i ett stort antal brottsliga förfar- anden av varierande typ. Förslagets konsekvenser ter sig enligt överåkla- garen betänkligt-t från allmänprevcntiv synpunkt.

L(r'nsåklaguren [ Kalmar län menar att förslaget är rationellt och rättssä- ken.

1 övrigt har utredningens förslag beträffande straf'fbestämmelserna inte särskilt kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del kan jag i det väsentliga ansluta mig till utredningens förslag. Beträffande ansvarsbestämmelsen om onykterhet vid framförande av luft- fartyg eller vid tjänstgöring som trafikledare m.m. finns det enligt min mening anledning att överväga en något annorlunda lagteknisk konstruk- tion än den som utredningen föreslår. Jag återkommer närmare till mina överväganden i den delen i specialmotiveringen. Där kommerjag också att i övrigt ta upp vissa frågor i anslutning till straffbestämmelserna därjag har stannat för en annan lagteknisk lösning än vad utredningen har kommit fram till.

Prop. 1984/85: 212 142

Hänvisningar till S2-19

2.20. Tillämpningsbestämmelser. bemyndiganden, definitioner

Mitt förslag: 1 14 kap. LL införs regler om talan mot de beslut som domstol och luftfartsverket har att meddela enligt lagen. Bestämmelser- nas innehåll har anpassats till de materiella överväganden som jag tidigare har redovisat. Möjlighet införs för luftfartsverket att överlåta åt andra att utarbeta föreskrifter för vissa luftfartyg av särskild beskaffen- het. exempelvis segelllygplan. Slutligen föreslås ett generellt bemyndi- gande för luftfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter beträffande tillämpningen av lagen.

Utredningens förslag ( avsnitt 16 .) överensstämmer i princip med mitt för- slag. utom såvitt avser de delar där utredningen föreslagit en annan saklig lösning än denjag har stannat för.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 14 kap. LL finns bestämmelser om lagens tillämp- ning och om talan mot luftfartsverkets beslut enligt såväl lagen som före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen. Utredningen föreslår en sådan ändring i 14 kap. att luftfartsverket får möjlighet att delegera utfär- dandet av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet. Luftfartsver- ket har uttryckt önskemål om sådan delegeringsmöjlighet speciellt när det gäller drakar och segelflygplan men även i fråga om modelluftfartyg och varmluftsballonger.

För övrigt föreslår utredningen ändrade regler om talan mot luftfartsver- kets m.fl. beslut som har samband med utredningens förslag.

1 14 kap. 3 & föreslås upptagen ett generellt bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela ytterligare före- skrifter i de avseenden som anges i lagen. I samma paragraf föreslås ett bemyndigande för regeringen att uppdra åt andra att meddela föreskrifter- na.

I 14 kap. 414" föreslår utredningen en ny bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att medge undantag och meddela föreskrifter i situationer av krig eller krigsfara e. d. 1 14 kap. Så föreslås upptagna definitioner av de olika konventioner som nämns i författningstexten.

Remissinstanserna har i allmänhet accepterat utredningens förslag. För egen del kanjag också i stort sett ansluta mig till vad utredningen har föreslagit. Med hänsyn till mina förslag rörande talan mot luftfartsverkets beslut m.m. avviker mitt förslag till lydelse av 14 kap. 2å något från utredningens förslag. Med hänsyn bl.a. till regeringsformens bestämmel- ser om inskränkningar i möjligheterna att delegera rätten att utfärda be- stämmelser som innebär normgivning måste emellertid enligt min mening

Prop. 1984/85: 212 143

reglerna utformas något annorlunda än vad utredningen har föreslagit. Jag kommer att i specialmotiveringen till de aktuella bestämmelserna närmare utveckla mina överväganden härvidlag.

2.21 Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Mitt förslag: Ett uppdrag ges till luftfartsverket att i samråd med över- befälhavaren undersöka de frågor som aktualiseras i samband med militär luftfart för civila ändamål och att redovisa förslag till lösningar

på problemen.

Utredningens förslag (avsnitt 17): Inget förslag om ändringar men en re- kommendation att frågan bör övervägas på nytt om det visar sig att militära luftfanyg används i stor utsträckning för annat än militära ändamål.

Remissinstanserna: Överbefälhavaren är nöjd med utredningens ställnings- tagande. Luftfartsinspektionen anser att frågan nu bör regleras i författ- ning.

Skälen för mitt förslag: ] luftfartslagens andra avdelning. 15 kap.. behand- las frågor om militär luftfart och annan luftfart för statsändamäl. Som statliga luftfartyg anses —— i enlighet med den indelning som görs i Chicago- konventionen bl.a. militär-. tull- och polisfartyg men däremot inte sådana statliga luftfartyg som används för affärsdrift. I 15 kap. hänvisas till de bestämmelser i luftfartslagen som gäller för luftfart med militära luftfar- tyg och för annan luftfart för statsändamäl. Övriga regler fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regler om utländska örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territo- rium finns i tillträdesförordningen (1982: 755).

Utredningen diskuterar de problem som uppstått i samband med an- vändningen av försvarets luftfartyg för civila uppdrag. Diskussionen förs delvis med utgångspunkt i ett beslut avjustitieombudsmannen (JO) den 16 december 1975 i vilket JO bl.a. diskuterade behovet av ändringar i luft- fartsförfattningarna med anledning av klagomål från två trafikflygare som gjon gällande att flygvapnets agerande inom svensk yrkesmässig trafik på vissa punkter var olämpligt och lagstridigt. ] ärendet gjordes från luftfarts- verket gällande att den luftfart som bedrivs med militära luftfartyg faller under 15 kap. LL sålänge luftfarten är av militär natur men att luftfart med militära luftfanyg för andra än militära ändamål inte bör betraktas som statlig luftfart i luftfartslagens mening.

Riksdagen har är 1974 uttalat sig mot en lagändring av den innebörd som luftfartsverket förordat (FöU 1974: 28).

Inte heller fann JO att det kunde anses påkallat med omedelbara åtgär- der för en ändring av bestämmelserna.

Prop. 1984/85: 212 144

Utredningen har också stannat för att inte lägga fram några ändringsför- slag. Om det visar sig framöver att militära lttftfartyg används i stor utsträckning för annat än militära ändamål bör emellertid enligt utredning- en den frågan övervägas på nytt.

Överbefälhavaren finner att utredningens ställningstagande möjliggör ett fortsatt rationellt utnyttjande av militära resurser där de används enligt de principer som nu tillämpas. Luftfurtsinspektionen anser däremot att tiden nu är mogen att författningsmässigt reglera denna fråga. Angelägenheten härav understryks enligt luftfartsinspektionen av att försvarets transport- flygkapacitet har ökat. Civila transporter som genomförs med militära resurser skapar betydande irritation inom den civila flygbranschen.

Det material i frågan om regleringen av den militära luftfarten för civila ändamål som utredningen redovisar är nästan tio år gammalt. Utredningen hat" anfört att vissa skäl talar för lagstiftning i linje med vad luftfartsverket förordat och som under remissbehandlingen har förespråkats av luftfarts- inspektionen. Enligt min mening rymmer frågan så många komplicerade problem av betydelse för myndigheter. företag och organisationer inom bl.a. luftfarten. försvaret och räddningsväsendet att det nu föreliggande materialet inte kan ligga till grund för något definitivt ställningstagande från min sida. Min avsikt är därför att senare ta upp frågan om ett uppdrag åt luftfartsverket att i samråd med överbefälhavaren närmare gå igenom denna fråga och lägga fram de förslag som genomgången kan ge anledning till. ] avvaktan härpå bör den nuvarande ordningen i princip behållas.

Hänvisningar till S2-20

2.22. Forum i lufträttsmål

Mitt förslag: Inga särskilda forumregler införs för lufträttsmål.

Utredningens förslag: Mål om brott enligt luftfartslagen skall prövas av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar. För tvistemål med lufträttslig anknyt- ning införs inga nya forumregler.

Remissinstanserna har haft olika synpunkter. De flesta instanser som yttrat sig i frågan avstyrker utredningens förslag eller föreslär ändringar av annan art än de som utredningen har föreslagit.

Skälen för mitt förslag: Samtliga tingsrätter är f.n. behöriga att i första instans handlägga mål med lufträttslig anknytning. Frågan vilken tingsrätt som är behörig avgörs enligt de allmänna forumreglerna i 10 och l9kap. rättegångsbalken.

Utredningen diskuterar en framställning hos regeringen av luftfartsver- ket i vilken verket tar upp frågan om en begränsning av lufträttsmålen till en domstol och en åklagarmyndighet. Enligt luftfartsverket har mälen

Prop. 1984/85: 212 145

blivit alltmer invecklade. särskilt de mål som rör kollisionstillbud. där de invecklade fiygtratikledningsproeedurerna ställt säväl domstolar som åkla- gare inför problem. En åklagare har därför enligt luftfartsverket ofta en svår ställning trots den expertis som ställs till förfogande. Med hänsyn till verkets ställning som säkerhetsmyndighet är det enligt verket knappast en önskvärd situation att dess säkerhetsexperter mäste uppträda som biträ— den till åklagare.

Utredningen menar att det finns skäl att koncentrera de lufträttsliga brottmälcn till ett mindre antal tingsrätter. Enligt utredningens förslag skall frågan om ansvar för brott enligt luftfartslagen och enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar. Beträffande tvistcmålen lägger utredningen inte fram något förslag om ändrade forumregler.

Utredningens förslag har under remissbehandlingen fått ett blandat mot- tagande. Förslaget tillstyrks av riksåklagaren och Kalmar tingsrätt. Det martyr/(x av L'It)!)I.Yf()f.fi-'('I'kt'l. Sveriges" (tt/voltutxmnfitntl och KS.—"llt". Stock— lmlnu tiltyx'rätr förordar att samtliga lufträttsmäl skall koncentreras till sjörättsdomstolarna. Luftfhrtxin.vpcktirmen och .S'unds't'u/lx tingsrätt menar att Stockholms tingsrätt bör vara behörig att handlägga samtliga lufträtts- mål.

För egen de! delar jag den uppfattning som flera avstyrkande remissin- stanser ger uttryck för. att det inte föreligger tillräckligt starka skäl att begränsa tingsrätternas behörighet när det gäller lufträttsmål. Antalet mål av den arten är så litet att de fördelar man kan uppnå genom en specialise- ring till vissa domstolar uppenbarligen är begränsade. Även med en sådan ordning torde det för åklagare och domstol vara nödvändigt att införskaffa särskild sakkunnigbevisning. Av naturliga skäl måste denna vanligtvis tas från luftfartsverket. Jag finner således inte skäl att inrätta specialdomstolar enligt utredningens förslag.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört nu har inom kommunikationsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen(1957: 297).

2. lag om ändring i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

3. lag om ändring i lagen ( 1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

4. lag om ändring i lagen (1971289') om allmänna förvaltningsdomstolar. Lagförslagen under 2—4 har upprättats i samråd med chefen förjustitie- departementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

10 Riksdagen 1984/"85. I .t'mnl. Nr 211

Prop. 1984/85: 212 146

4 Specialmotivering

4.1 luftfartslagen(1957: 297)

I kap. 1 —2 ss

Paragraferna överensstämmer i sak med gällande lydelse och har endast justerats språkligt i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

Under förarbetena till l ä i dess nuvarande lydelse diskuterade lagrådet behovet av en reservation för att andra författningar kunde innehålla bestämmelser som innebär inskränkningar eller villkor i rätten till luftfart. Sådana författningar var enligt lagrådet ändå fullt ut tillämpliga i de hänse- enan som regleras där. Lagrådet fann dock bl. a. med hänsyn till vikten av att någon tvekan inte råder på denna punkt att en i paragrafen intagen reservation kunde vara motiverad i detta fall (prop. 1957:69 s. 231 1). Jag har inte funnit anledning att nu inta någon annan ståndpunkt i den frågan. Av särskilt intresse i detta fall är numera miljöskyddslagen (19691387) enligt vilken bl.a. kan prövas en ifrågasatt flygnings inverkan på miljön exempelvis från bullersynpunkt.

Linder remissbehandlingen har luftfartsinspektionen erinrat mot beteck— ningen svenska luftfartyg i 2? och förordat ett uttryckssätt i linje med det nu gällande (luftfartyg — — — som hava svensk nationalitet). Innebörden av det nuvarande uttryckssättet är i förevarande sammanhang att luftfarty- get är registrerat här i landet enligt 2 kap. 12 eller 14s5. Enligt min mening kan uttryckssättet nu ändras enligt utredningens förslag utan risk för att innebörden därav blir annan än f.n.

[ en ny luftfartsft'irordning bör liksom f.n. i luftfartskungörelsen före- skrivas att frågor om tillstånd prövas av luftfartsverket.

2 aå Paragrafen har endast justerats språkligt. Straffbestämmelser som anknyter till paragrafen föreslås i 13 kap. 2.5 l.

3 %

l paragrafen har i huvudsak i enlighet med utredningens förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Enligt 3å LK får luftfartsverket förordna om restriktionsområde bl. a. där det behövs av militära skäl. Detta bemyndigande täcks varken av nuvarande 3.4 LL eller av paragrafen i den av utredningen föreslagna lydelsen. Bemyndigandet i paragrafen har utsträckts till att också omfatta sadan delegering till verket (jfr prop. 1957: 69 s. 5(')).

Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer att meddela föreskrifter om inskränkningar av eller förbud mot luftfart har också utökats på så sätt att föreskrift härom får meddelas också när det behövs av hänsyn till natur- eller miljövård (jfr 3?" andra stycket LK).

Prop. 1984/85: 212 147

l luftfartsförordningen hör i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f. n. enligt luftfartskungörelsen tas in bestämmelser om restrik- tioner för luftfart m.m. Där hör också tas in en hänvisning till förordningen (1979: 969) om restriktioner för luftfart inom vissa omräden.

En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föreslås i 13 kap. Bål.

4.5 Paragrafen har endast justerats spräkligt.

55 Paragrafen är ny. Beträffande motiven för den nya regleringen hänvisas till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.7 ).

6.5

Paragrafen. som är ny. gör det möjligt att överföra till Sverige ansvaret för luftvärdigheten och miljövärdigheten beträffant'le sädana utländska luftfartyg som på grund av nyttjanderättsavtal används av en svensk bru- kare. Genom paragrafen blir det möjligt för Sverige att tillämpa de prin- ciper om övertagande av ansvaret för ett luftfartygs luftvärdighet m.m. som lagts fast i den nya artikel 83 bis till Chicagokonventionen. Paragrafen har utformats sä att regeringen genom en generell föreskrift får möjlighet att göra de på grund av artikeln aktuella bestämmelserna tillämpliga beträf- fande de utländska qutfartygen. Bemyndigandet avser endast föreskrifter som ligger inom delegationsomrädet enligt 8 kap. 7.5 regeringsformen. Regler om registrering av de här aktuella luftfartygen föreslås i 2 kap. 1 l a &.

Sveriges advokumzmtimd har i detta sammanhang pekat på angelägen- heten av en översyn av reglerna rörande inskrivning av rätt till luftfartyg. Den frågan har behandlats dels av utredningen angående rätt till luftfartyg i betänkandet (SOU l976:7()) Rätt till luftfartyg. dels av pantbrevsutred— ningen i betänkandet (SOU 1982:57) Pantbrev. I prop. 1984/85:54. som nyligen har överlämnats till riksdagen. har tagits upp frågor som behand- lats i det sistnämnda betänkandet. I propositionen behandlas emellertid inte frågan om inskrivning av rätt till luftfartyg. Chefen förjustitiedepane- mentet uppger där att han kommer att ta upp den i ett annat sammanhang (prop. s. 13).

Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5 ) har den erforderliga straffrättsliga regleringen tagits tipp i 13 kap. (13 kap. 5.5 andra stycket).

7.5

Paragrafen avser liksom bä att göra det möjligt för Sverige att tillämpa de principer som lagts fast i artikel 83 bis. Genom bestämmelsen blir det möjligt för Sverige att överföra tillsynen av luftvärdigheten m.m. över

Prop. 1984/85: 212 1415”

svenska luftfartyg som hyrs av en utländsk brukare till den utländska staten.

Beträffande straffrättsliga fragor hänvisar jag till den allmänna motive- ringen ( avsnitt 2.5 ).

xs Paragrafen motsvarar nuvarande 5s5 (prop. 196835. lLU13. rskr 77. prop. 1970151. lLLI 28. rskr 134).

2 kup.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6 ) föreslas" ingcn ändring i 2 &. Reglerna i 13% bör överflyttas dels till luftlartsft'irord— ningen. dels till en registerforordning.

1 och 3 ss

] paragraferna har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag gjorts redaktionella justeringar. Om riksdagen antar mina förslag till ny luftfartslagstiftning avserjag att senare föresla regeringen att kungö- relsen (1955: 635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret m.m. ersätts av en förordning med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret av i huvudsak det innehåll som föreslagits av utredningen ( avsnitt 4.5 . författningsförslag 6). 1 den förordningen bör sälunda också upptas de regler som nu finns i 6 och 7 ss. Den närmare utformningen av förordning— en fär bl.a. bli beroende av om registret skall vara datorbaserat.

45

Paragrafen fick sin nuvarande lydelse är 1972 (prop. 197_: 19. TU 9. rskr 126) då kravet på miljövärdighetsbevis fördes in. De av utredningen före- slagna ändringarna är av redaktionell och språklig art. Under remissbe- handlingen har luftfartsinspektionen uttalat att kravet på luftvärdighet och miljövärdighet för registrering bör kunna tas bort. Ett luftfartyg färju ändå inte brukas utan att det är luftvärdigt och miljövärdigt. och inga krav harpa uppställs för att luftfartyget skall kunna stå kvar i luttfartygsregistret.

För egen del har jag utgått från att kravet pä luftvärdighet och miljövär- dighet som förutsättning för registrering bidrar till efterlevnaden av regler- na härom även om de i sig inte utgör någon garanti för att kravet är uppfyllt då luftfartyget används. Dessutom utgör kravet en spärr mot att andra föremål än luftfartyg kommer in i registret. _lag föreslär därför att denna paragrafbehälls i sak oförändrad. Den harjusterats språkligt i enlighet med utredningens förslag.

5 & Från paragrafens nuvarande lydelse har uteslutits de närmare föreskrif- terna om ansökningens innehåll som nu upptas i paragrafen. Dessa bestäm-

Prop. 1984/85: 212 149

melser är som utredningen papekar ( avsnitt 4.5 ) av sädan art att de hör hemma i en regeringsförfattning. Jag avser att föresla bestämmelser i ämnet i den förordning om luftfartygsregistret som jag nyss nämnt i spe— cialmotiveringen till 1 s. Samma sak gäller de bestämmelser som nu finns upptagna i 6 och 7 st" som jag föreslår skall upphävas.

95

l ös". som enligt mitt mening inte bör ändras i detta sammanhang. finns bestämmelser om när ett luftfartyg skall avregistreras. Avregistrering av ett luftfartyg som är intecknat fär dock enligt 9;- ske endast om inteck— ningshavaren har medgett det. 1 paragrafen finns f. n. närmare bestämmel— ser om förlarandet vid sadant medgivande och om underrättelse till in— skrivningsdomaren. l förslaget till 99" har endast tagits upp att ett luftfartyg som är intecknat far avregistreras endast om inteckningshavaren medger det. Övriga bestämmelser avserjag ienlighet med vad som föreslagits av utredningen (avsnitt 4.5) - att föresla upptagna i en ny förordning om luftfart ygsregistret.

105 I paragrafen har gjorts endast språkliga justeringar som delvis har sam- band med ny lagstiftning om kreditköp.

11 &

Paragrafen överensstämmer i sak med den nuvarande 11 &. Med hänsyn till regeringsformens bestämmelse om rätt för regeringen att utfärda verk- ställighetsföreskriftcr och till det generella bemyndigandet som föreslås i 14 kap. 31% behövs inte som f. n. här något bemyndigande för regeringen att meddela bestämmelser om det särskilda bihanget till lttftfartygsregistret. Bestämmelser i ämnet avser jag föreslå upptagna i den nya förordningen om luftfartygsregistret.

] ] as

Bestämmelsen. som är ny. reglerar den s. k. brukarförteekningen. För- slaget hänger samman med de föreslagna reglerna i 1 kap. 6.5 om överta- gande av ansvaret för luftvärdigheten m.m. hos utländska luftfartyg som hyrs av svenska brukare. Förteckningen är avsedd att göra det möjligt för de svenska myndigheterna att ta över tillsynen. Eftersom ett luftfartyg enligt artikel 18 i Chicagokonventionen inte kan vara registrerat i mer än en stat kan förteckningen inte vara utformad som ett register över luftfartyg utan som en förteckning över vilka juridiska eller fysiska personer. som innehar utländska luftfartyg med nyttjanderätt. Närmare bestämmelser om brukarförteckningen avserjag föreslä upptagna i den nya förordningen om luftfartygsregistret.

Prop. 1984/85: 212 m

i: och m—téss Paragraferna har justerats redaktionellt. En straflbestämmelse i anslutning till ms föreslas i 13 kap. 2å 4.

3 kap.

1 s

Paragrafen motsvarar nuvarande lå och har utformats i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. I tredje stycket har på grund av pape- kande av luftfartsinspektionen använts termen hälla i stand i stället för den av utredningen föreslagna termen underhålla. Härigenom kommer kravet på luftfartygets skick ocksä att omfatta sådan modifiering som är nödvän- dig föratt upprätthålla luftvärdigheten.

Det nuvarande bemyndigandet i tredje stycket för regeringen eller luft— fartsverket att meddela närmare bestämmelser om luftfartygets miljövär- dighet har utgätt. Motsvarande bemyndigande följer av regeringsformen och av H kap. 3s i den av mig föreslagna lydelsen.

En straffbestämmelse i anslutning till första stycket föreslas i 13 kap. 2 s" 5.

2 s

] paragrafen regleras liksom f.n. tillsynen av ett luftfartygs luftvär- dighet. Första stycket har utformats i huvudsak i enlighet med förslag frän luftfartsinspektionen. Bl.a. har ordet besiktning inte nämnts särskilt efter— som det har begränsad betydelse och endast utgör ett element i luftfartsin- spektionens luftvärdighetsövervakning. Tillsynen har i enlighet med utred- ningens förslag utökats till att också avse tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrustning för fartyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Bemyndigandet i andra stycket att anlita särskilda sakkunniga har av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.8 ) be— gränsats till att avse endast besiktning och tillsyn.

st

I enlighet med utredningens förslag har reglerna i första stycket sista meningen om det närmare innehållet i luftvärdighetsbeviset inte någon motsvarighet i den nya bestämmelsen eftersom de innehåller självklarhe- ter.

På förslag av luftfartsinspektionen har bemyndigandet för särskilda sak- kunniga att förnya luftvärdighetsbeviset utsträckts till att avse också utfär- dande av sådant bevis. Av redaktionella skäl har bestämmelsen härom tagits tipp som ett nytt tredje stycke.

4 s Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

Prop. 1984/85:212 lil

Ss-

Forsta meningen har utformats i huvudsak i enlighet med förslag av luftfartsinspektionen. Avsikten är att understryka att lttftvärdighetsbeviset som i enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.8 ) fortsättningsvis skall kunna utfärdas att gälla tills vidare blir ogiltigt om luftfartyget inte underhålls pä föreskrivet sätt. Meningen är också att luftfartsverket skall kunna bestämma att luftvärdighetsbeviset är giltigt om skadan avhjälps pä det sätt som verket bestämmer. Denna möjlighet har verket genom rätten i första stycket sista meningen att medge undantag frän bestämmelserna i det stycket. lett tredje stycke föreskrivs f.n. att ett luftvärdighetsbevis som är ogiltigt pä anmaning ofördröjligen skall avläm- nas till luftfartsverket. Den bestämmelsen har också i fortsättningen an- setts böra upptas i lagen.

ss Paragrafen har ändrats redaktionellt i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

7s

Paragrafen har ändrats redaktionellt enligt utredningens förslag. 1 enlig- het med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har det som en förutsättning för ägarens eller brukarens skyldigheter enligt paragrafen liksom f. n. uttryckligen förutsatts att luftfartyget används vid luftfart (se avsnitt 2.8 ).

8.5

Med "förrättningsman" avses i denna paragraf samma personalkategori som enligt den nuvarande lydelsen har rätt till tillträde och biträde enligt lagrummet. dvs. personal från luftfartsverket eller andra sakkunniga som erhåller uppdrag att sköta besiktningar och tillsyn. Pä förslag av utredning- en har i sista meningen inte som f.n. uttryckligen angetts att luftfartygets trafikförhållanden inte bör rubbas. Någon saklig ändring är inte avsedd.

9— l I så I 9 och 10 ss har gjorts redaktionella ändringar. ll g" motsvarar nuvaran- de l() as.

4 kup. l lå ] paragrafen har gjorts den ändringen att bemyndigandet för regeringen eller luftfartsverket att meddela närmare bestämmelser om bemanningen har tagits bort. En sådan behörighet följer av regeringsformen och den föreslagna nya 14 kap. 3 s. Avsikten är således att ansvaret för regleringen ocksä fortsättningsvis skall åvila regeringen eller luftfartsverket. 1 övrigt har gjorts redaktionellajusteringari enlighet med utredningens förslag. En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föreslås i 13 kap. 2 s 5.

Prop. 1984185: 212 (s*

::.—*"

Paragrafen har justerats redaktionellt. Sista stycket har lätt en kortare avfattning än f.n. Termen särskilda sakkunniga avses inrymma även myn- dighet.

3 s"

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 och 5 ss. Den innehåller de grundläg- gande reglerna om att den som tjänstgt'fn— som förare. navigatör eller flyg— maskinist skall ha ett luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i Sverige. Vidare regleras. i enlighet med vad som gäller f.n. (5 s). vad som gäller beträffande behörighet för den som innehar utländskt certifikat.

En straflbcstämmelse i anslutning till paragrafen föreslås i 13 kap. 2.55.

%s

I denna paragraf har samlats vissa ytterligare grundläggande bestämmel- ser om utfärdande och godkännande av luftfartscertifikat. Som jag har berört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.3 ) skall ett luftfartscertifi- kat liksom hittills utfärdas för viss tid. Det skall också kunna begränsas till att gälla under vissa förutsättningar. Här finns alltså bl. a. möjligheter att vid medicinska hinder hos certilikatsökanden ge föreskrifter om s.k. ope- rativa begränsningar i certifikatets giltighet.

5.5

I denna paragraf finns de grundläggande bestämmelserna om elevtill- ständ. dvs. tillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat. Motsva- rande regler finns nu i 89 s LK. Elevtillstånd avses vara obligatoriskt för var och en som påbörjar flygutbildning. Detta bör som luftfartsinspek- tionen päpekat framgå av lagtexten. ochjörsru stycket har utformats med hänsyn därtill. Också i övrigt har paragrafen redaktionellt utformats något annorlunda än vad utredningen har föreslagit. Möjlighet för luftfartsverket att höra socialnämnden där det finns anledning att någon på grund av onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat föreslås i 21 ); andra stycket.

1 ett fjärde stycke har av skäl som jag har redogjort för i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.2 ) tagits upp en regel som gör det möjligt för luftfartsverket att medge undantag frän kravet på elevtillstånd. Bestäm- melsen gör det bl.a. möjligt att rekrytera flygledaraspiranter i flygvapnet utan formellt krav på elevtillstånd.

(1.5

] paragrafen föreskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med vad som f. n. i sak gäller enligt 32ä LK att sökanden för att ett luftfartscertifikat skall utfärdas har ett gällande elevtillstånd och att han uppfyller vissa fastställda krav. I enlighet med papekande frän luftfartsinspektionen har däribland inte upptagits något krav på medborgarskap. Vidare har också

' J! '4.)

Prop. 1984/85: 212 |

efter påpekande frän luftfartsinspektionen efter "utfärdas" tillagts "eller utökas".

Av andra stycket följer att elevtillstand inte krävs dels om luftfartsverket har medgett undantag därifrån när det gäller antagande till utbildning för det certilikat som aVses med ansökan. dels om sökanden ändä kan anses uppfylla erforderliga krav i fräga om älder. kunskaper. erfarenhet och skicklighet. l sistnämnda fall avses främst det fall dä innehavaren av ett utländskt certifikat begär att fä detta utbytt mot ett svenskt.

75

Enligt paragrafen fär luftl'artseertifikat eller elevtillstånd inte utfärdas inom en av domstol enligt Hs' fastställd tid efter det att tidigare elevtill- ständ eller certifikat har äterkallats. Reglerna härom kommenteras närma- re i anslutning till 14%.

st

Paragrafen innchällcr regler om förnyelse av elevtillstånd eller luftfarts— certifikat. Sävitt gäller luftfartscertifikat motsvarar paragrafen nuvarande 4 kap. 4 s andra stycket. Paragrafen har med redaktionell justering utfor- mats enligt utredningens förslag. Av hänvisningen till Så följer att något krav pa svenskt medborgarskap inte ställs vid förnyelse.

95%

l paragrafen har samlats förutsättningarna för återkallelse av ett luft- fartscertifikat. Genom en hänvisning i 13 s gäller paragrafen ocksä äterkal- lelse av elevtillstånd. Den har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits av utredningen. ( Punkten ] avser att innehavaren i sin tjänstgöring har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte har kunnat fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Punkten har utformats i nära anslut- ning (ill straffbestämmelsen i 13 kap. ls" och till andra straffbestämmelscr avseende onykterhet i trafik. 1 de fall återkallelse enligt denna grund blir aktuell torde ccrtifikatinnchavaren också ha ställts under ätal enligt 13 kap. ls'. Punkten motsvarar 3Så LK i aktuella delar. Det har inte ansetts nödvändigt att i likhet med vad som är fallet i 38 s LK särskilt anmärka att det onyktra beteendet skall ha ägt rum i utövningen av den tjänst som certifikatet gäller. Detta är emellertid avsikten. I annat fall finns möjlighet till återkallelse enligt punkten 5.

Punkten 2 motsvarar vad som f. n. föreskrivs i 389' LK punkt ]. Också i de situationer då återkallelse enligt denna punkt aktualiseras torde det vara aktuellt med ätal för det aktuella beteendet.

Punkten 3 motsvarar 38—5 LK punkt 2.

Punkten 4 motsvarar 38.5 LK punkt 3. Punkten 5 motsvarar 38.5 LK punkt 4. Rörande utredningen angående dessa äterkallclsegrunder äterkommerjag vid 21 s i det följande.

Prop. 1984/85: 212 154

lektt'tl () motsvarar 38.5 LK punkt 5. Punkten 7 har inte nägon motsvarighet i gällande ordning eller i utred— ningens förslag. Punkten har tillkommit på förslag av luftfartsinspektionen som hänvisat till att frågan om vad som skall ske om nägon vid certifikat- kontroll eller pä annat sätt visar sig inte hålla måttet annars blir oreglerad.

Punkten a upptar i enlighet med utredningens förslag en ny aterkallelse- grund. nämligen att innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd. Sveriges advokatst'tmfund har menat att denna återkallelsegrund gör den i punkt (» upptagna grunden onödig. Enligt min mening kan man dock tänka sig att nägon kan sakna fysisk eller psykisk lämplighet som certifikatinne— havare utan att därför kunna anses lida av sjukdom eller skada.

Punkten 9 har inte någon motsvarighet i den nuvarande regleringen. Den har tagits upp för att säkerställa att inte någon undandrar sig en frän säkerhetssynpunkt angelägen kontroll av hans förmåga att förrätta sadan tjänst som certifikatet ger honom behörighet till.

(ot

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.8 ) har i denna paragraf tagits upp en bestämmelse om s. k. operativa begränsningar i utfärdade certifikat. Möjligheten att besluta om sådana begränsningar har inskränkts till de äterkallelsegrunder som har tagits upp i 95% 5—9. Begränsningen behöver sålunda inte vara medicinskt betingad. Föreligger äterkallelsegrundcr enligt 9.5 1—4 skall certifikatet återkallas i sin helhet. Beslut om begränsning enligt denna paragraf fattas av luftfarts- verket (21 ä). Beslutet överklagas hos kammarrätten (14 kap. 2 5). Bestäm- melsen gäller oeksä elevtillstånd ( 12 s). I fråga om länsrättens möjlighet att i ett mäl om återkallelse i stället för återkallelse besluta om motsvarande begränsningar hänvisarjag till specialmotiveringen till 25 s.

11 s

Paragrafen motsvarar 38% andra stycket LK. I förhållande till vad som gäller enligt den bestämmelsen innebär paragrafen den ändringen att det inte blir möjligt att återkalla ett certifikat på grund av brottslig gärning förrän ett lagakraftvunnet avgörande i fråga om brottet finns. Paragrafen har utformats efter mönster av 1855 körkonslagen (1977: 477).

12 &

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 6.5 andra stycket LL. Beträffan- de valet av terminologi och grunderna för beslut enligt paragrafen hänvisar jag till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.7 ). Av allmänna grundsatser följer att beslutet om försättande ur kraft kan upphävas om skälen för det inte längre föreligger. l paragrafen har särskilt anmärkts att beslut om försättande ur kraft skall gälla omedelbart.

Prop. 1984/85: 212 ) '.!. '_Il

Beträffande förfarandet återkommer jag i specialmotiveringen till 21— zzss.

1325 Av paragrafen följer att ett elevtillstånd skall kunna återkallas. begrän- sas och försättas ur kraft på samma grunder som ett luftfartscertifikat.

14 ä

[ paragrafen har i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag tagits upp regler om att en viss tid skall fastställas inom vilken elevtillständ eller luftfartscertifikat inte får utfärdas sedan en ansökan angäende certifikatet har avslagits på grund av sökandens personliga för- hällanden eller återkallats på grund av förseelser enligt 95 1—5. Paragrafen motsvarar 39s LK. Beträffande beteckningen pä denna tid hänvisarjag till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.5 ). En avslagen ansökan kan avse utfärdande. utökning eller förnyelse av elevtillstånd eller certilikat. 1 andra stycket har särskilt markerats att tiden. om den nedsätts i efterhand. inte fär bestämmas kortare än de minimitider som gäller då den fastställs första gången.

Beslut i nu aktuella avseenden fattas av luftfartsverket eller. efter äter- kallelse. av länsrätten (4 kap. 2214 första stycket 1 och 2).

15 s-

Paragrafens första stycke motsvarar 41 s LK. Beslut om varning medde- las av länsrätten (22ä punkt 1). Det kan ("överklagas till kammarrätten. Varning kan meddelas endast vid de icke medicinska äterkallelsegrunder som anges i 9.5 3—5.

Föreligger inte tillräckliga skäl till varning eller äterkallelse skall luft- fartsverket. som jag redogjort för i den allmänna motiveringen. i stället kunna besluta om erinran. En bestämmelse härom har med avvikelse frän vad utredningen har föreslagit tagits upp i lagen och placerats i ett andra stycke i denna paragraf. Det har bedömts lämpligt att samla alla sanktioner i lagen. En bestämmelse om att beslut om erinran inte får överklagas har tagits upp i 21 s tredje stycket.

16.5

Paragrafen motsvarar 42s LK. Beslut om omhändertagande bör i enlig- het med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen kunna meddelas av polismyndighet och chefen för flygtrafikledningsorgan samt äklagare. När- mare bestämmelser härom kan tas upp i en luftfartsförordning. Där kan ocksä i enlighet med vad som föreslås av utredningen (42 s luftfartsförord— ningen) meddelas bestämmelser om luftfartsverkets prövning av frägan huruvida ett omhändertaget certifikat skall återlämnas eller försättas ur kraft. Nägot behov av en möjlighet till omhändertagande av ett elevtill- ständ föreligger inte enligt min mening.

Prop. 1984/85: 212 150

17 &

Enligt paragrafen blir det möjligt för länsrätten att underläta att besluta om äterkallelse i de fall dä elevtillstånd eller luftfartscertifikat har varit försatt ur kraft eller omhändertaget så länge att tidsfristen enligt 14.5 för utfärdande av nytt certifikat eller tillstånd redan har gått ut. Hänvisningen till 14.5 _lörsm stycket innebar att prövningen vid tillämpningen av 179" ocksä skall avse frägan om det förelegat synnerliga skäl att bestämma tiden till kortare tid än tvä respektive ett är. Om domstolen i enlighet med denna paragraf beslutar att äterkallelse inte skall ske. skall certifikatet äterlämnas till innehavaren. Nägon ny prövning skall alltsä inte äga rttm.

18.5

Paragrafen. som reglerar den s. k. ecrtifikatkontrollen. motsvarar 4 kap. 815 LL. Med stöd av den paragrafen har i 37% LK föreskrivits att luftfarts— verket fär ålägga certifikatinnehavare att undergä läkarundersökning eller annan sådan undersökning som erfordras för att utröna. huruvida han uppfyller de villkori fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av certifikatet. De aktuella skyldigheterna har med hänsyn till 2 kap. bä regeringsformen föreskrivits direkt i lagen.

1 andra styr-kw har i enlighet med utredningens förslag tagits upp en möjlighet för regeringen att föreskriva att luftfartsverket fär uppdra ät andra att genomföra kontrollen. Avsikten är att t. ex. flygskola skall kunna ges denna rätt. Beträffande motiven för en sådan delegeringsmöjlighet hänvisarjag till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.2 ).

19å

Paragrafen motsvarar 4 kap. 7s LL och 44% LK. 1 andra stycket före- skrivs i enlighet med utredningens förslag att godkännande inte får avse längre tid än det utländska certifikatets giltighetstid.

20.5 [ paragrafen finns bestämmelser om s. k. behörig/1etsbevis. Den motsva- rar de nuvarande bestämmelserna härom i 47—49 &? LK.

21 —22 äs

Av dessa paragrafer följer att luftfartsverket prövar fråga om certifikat och elevtillstånd i den män inte prövningen enligt 22.5 ankommer pä domstol.

Beträffande motiveringen till den föreslagna ordningen hänvisas till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.8 ).

För att fråga om omhändertagande skall kunna prövas ocksä av chefen för flygtrafikledningsorgan som inte ingår i luftfartsverkets organisation har i enlighet med förslag av luftfartsverket bemyndigandet för regeringen att bestämma vem som skall pröva dessa frågor utsträckts till att också avse sådant bemyndigande för andra än myndigheter.

Prop. 1984f85: 212 157

Om ett certifikat har tagits om hand pä grund av sådant beteende frän certilikatinnehavarens sida som avses i lbå första stycket skall länsrätten pröva om det skall försättas ur kraft eller äterlämnas till innehavaren. Har det tagits om hand enligt lös andra stycket prövar luftfartsverket enligt huvudregeln i 21 & denna fråga. Om luftfartsverket finner skäl till beslut om s.k. operativ begränsning av certifikatet enligt 10 så kan alltså verket besluta om att certifikatet skall försättas ur kraft. Samma sak gäller om verket i dessa fall finner skäl att ansöka hos länsrätten om återkallelse av certifikatet. Sedan en sadan ansökan anhängiggjorts ankommer det pä länsrätten att pröva frägan om certifikatet alltjämt skall vara försatt ur kraft eller om det skall äterlämnas till innehavaren.

2.1—usa

] paragraferna har delvis efter mönster frän 42.5 körkortslagen tagits upp vissa bestämmelser för rättegangen i länsrätt i certifikatmäl. När det gäller utredningsbefogenheterna enligt 24.4- har rätten. som länsrätten i Östergöt- lands län papekat. sädana befogenheter redan enligt 85 förvaltningspro- cesslagen. De har dock i linje med vad länsrätten uttalat viss informativ betydelse genom att de fäster uppmärksamheten på bevisförelägganden som det ofta kan bli anledning för domstolen att besluta om.

25 å

Genom paragrafen blir det möjligt för rätten att i de fall dä återkallelse inte sker i stället besluta om begränsningar i certilikats giltighet eller att föreskriva andra villkor för fortsatt certifikatinnehav. Härigenom kan upp- näs att certifikatet förses med sådana operativa begränsningar som avses i 10 &. Sådana bör dock föreskrivas i första hand då återkallelse har aktuali- serats enligt 9? 5—9.

30.5

Utredningen har i denna paragraf föreslagit ett generellt bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva eller i enskilda fall medge undantag frän 4 kap. Bemyndigandet. som inte har nägon motsvarighet i gällande lag. ersätter de bemyndiganden som nu finns i 4 kap. 5? tredje stycket och 4 kap. 9.6 LL.

] 4 kap. Sä tredje stycket LL finns f.n. ett bemyndigande för luftfarts- verket att enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstand att tjänstgöra pä luftfartyg utan hinder av kravet pä luftfartscertilikat. Bemyndigandet har utnyttjats i 45 & LK enligt vilken bestämmelse luftfartsverket fär medge den som saknar certilikat att tjänstgöra pä luftfartyg i vissa fall.

Enligt 4 kap. 9.5 fär regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket för utbildningsändamäl eller eljest av särskild anledning medge att luftfartyg fär nyttjas till luftfart titan hinder av vad förut är föreskrivet i 4 kap.

Prop. 1084/851212 158

Bemyndigandet i 4 kap. 9.5 utnyttjas f.n. i 46.5 LK enligt vilken bestäm— melse medgivande enligt 4 kap. 9.5 fär ges av luftfartsverket pä villkor som verket bestämmer.

Utredningen föreslår i 45—4655 luftfartsf(">rordningen bestämmelser motsvarande nuvarande 45—4655 LK.

Bemyndigandet i 30.5 har enligt mitt förslag begränsats till att avse de ändamäl som f. n. avses med 4 kap. 5 .5 tredje stycket och 9.5.

5 kup.

1 .5

Paragrafen motsvarar helt nuvarande 5 kap. 1 .5. Med svenskt luftfartyg avses ett luftfartyg som är registrerat i Sverige. 1 likhet med utredningen har jag funnit skäl att ha kvar bestämmelsen i andra stycket om att befälhtn'aren har den högsta myndigheten ombord. Som utredningen päpe— kat'tavsnitt 7.1) saknar dock bestämmelsen självständig innebörd utöver vad som följer av andra bestämmelser i kapitlet. Jag har inte funnit anled- ning att i enlighet med luftfartsinspektionens påpekande särskilt markera i lagtexten att befälhavaren skall finnas ombord. Det får enligt min mening anses uppenbart att den spräkliga justeringen av paragrafen inte innebär någon saklig ändring i förhållande till vad som i detta avseende gäller nu.

Närmare bestämmelser om befälhavare får på motsvarande sätt som nu är fallet beträffande luftfartskungörelsen (505) tas in i en ny luftfartsför- ordning.

2 5 Ändringarna i paragrafen är av redaktionell art.

35

Det nuvarande första stycket i paragrafen har i enlighet med utredning— ens förslag utgått. Vad som föreskrivs om befälhavarens skyldighet att ha uppsikt över fartyget och dess besättning samt passagerare och gods följer som utredningen päpekar av andra bestämmelser. Befogenheten för befäl- havaren att bestämma att medlemmar av besättningen skall arbeta med annat än det som deras anställning avser kan synas stä mindre väl i överensstämmelse med dagens arbetsrättslagstiftning. Från säkerhetssyn- pttnkt är bestämmelsen emellertid nödvändig. ochjag har inte funnit anled- ning att i detta avseende frängä vad som gäller f. n.

4-—4a.5.5

4.5 har som jag redogjort för i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.10 ) utformats sä att den har anpassats till grundlagens krav och andra bestäm- melser av liknande slag. Nägon saklig ändring i förhållande till vad som gäller f.n. är inte avsedd. Rätt till våldsanvändning i de situationer som avses i paragrafen följer inte direkt av polislagen ( 1984: 387). Endast sädan

Prop. 1984/85: 212 159

valdsanvändning som äger rum i samband med att nägon lagligen berövas friheten kan i och för sig stödjas pä polislagen (23 .5jämförd med 10 .5 första stycket 21. l 4a5 har tagits tipp regler om nödvärnsexcess som motsvarar vad som gäller enligt brottsbalken .

5.5

Paragrafen har endast justerats spräkligt. Den ger befälhavaren en laga rätt att omhänderta den som begär svarare brott ombord pä ett luftfartyg. Vad som aVses med "svarare” brott berördes inte närmare i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen. En titgängsptinkt torde dock vara att fräga är om brott som kan föranleda häktning. Enligt min mening bör dock den nuvarande lagtexten i detta avseende behällas'. befälhavaren kan nor- malt inte förväntas ha erforderliga kunskaper att avgöra vilka beteenden som är av den arten att de kan föranleda häktning. Befälhavaren far vid omhändertagandet använda väld enligt 4.5. Sädan rätt torde i och för sig tillkomma honom redan enligt 105 första stycket 2 polislagen (1984: 3147) jämförd med 23 .5.

6.5

Nuvarande 6.5 bör i enlighet med vad utredningen föreslär överflyttas till en ny regeringsförordning.

1 en ny 6 5 har av skäl somjag redogjort för i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.10 ) tagits tipp regler om utländsk befälhavares rätt att använda väld och att omhänderta den som begätt brott ombord m.m.

7—8 5.5

Paragraferna har utan ändring i sak omarbetats spräkligt. Dock har bestämmelsen om till vem rapporteringsskyldighetcn skall fullgöras utgätt. Regler härom får tas tipp i en ny ltiftfartsförordning.

En straffbestämmelse i anslutning till 7.5 föresläs i 13 kap. 2.57. Rapponei'ingsskyldigheten enligt 85 bör i enlighet med vad som föror- das av luftfartsinspektionen fullgöras hos luftfartsverket. Bestämmelser härom fär tas tipp i ltiftfartsförordningen.

9.5

Paragrafen reglerar. som utredningen erinrar om. tjänsteavtalet mellan fartygets ägare och dem som tjänstgör ombord. Bestämmelsen är delvis straffsanktionerad (13 kap. 2 5 6). Utredningen. som påpekar att paragrafen skulle kunna utgä utan att man därvid förändrar arbetstagarens skyldighe- ter i nägot avseende. har med hänsyn därtill ansett att bestämmelsen bör kvarstå. Jag delar utredningens uppfattning: bestämmelsen fär enligt min mening anses ha ett värde som en erinran om vikten frän säkerhetssyn- ptinkt att anställda ombord fullgör sina åligganden i tjänsten.

Prop. 1984/85: 212 |6()

l0.5

Paragrafen harjusterats spräkligt. Utöver de ändringar som har föresla- gits av utredningen har den anpassats till liknande bestämmelser i trafik- oehjärnvägslagstiftningen. 'fjt'tnstgöring under päverkan av berusningsme- del straffbeläggs i 13 kap. lä. [ likhet med vad som torde gälla f.n. är tjänstgöring vid sjukdom eller uttröttning i sig inte straffbart. Jag äterkom— mer till ämnet i specialmotiveringen till straffbestämmelserna i 13 kap.

1 l .5

l förevarande paragraf ges regeringen möjlighet att bestämma i vilket avseende 5 kap. LL skall vara tillämpligt i fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt omräde. Bemyndigandet har. eftersom det inte i sig avser reglerna om väldsanvändning m.m. i 4—5 5.5. ansetts kunna inrym- mas inom 8 kap. 75 regeringsformen (föreskrifter om trafik).

6 kup. Rubdken

Överbefälhavaren päpekar att de allmänna bestämmelserna i kapitlet även berör luftrtimsorganisationen och anser att rubriken bör avspegla detta. Jag har inte funnit någon sådan justering av rubriken nödvändig. I sammanhanget kan erinras om att 2 .5 om inrättande av luftleder i samband med lagens införande togs upp i 6 kap. bl. a. för att inrättandet av sådana leder utgjorde en viktig del av anordnandet av markorganisationen i dess helhet (se prop. l957: 69 s. 92).

l 5

] paragrafen har nuvarande andra stycket utgätt. ] det lagrummet be- myndigas regeringen att meddela närmare bestämmelser om inrättande samt om underhåll m.m. beträffande flygplatser och andra anläggningar. Bestämmelser i detta hänseende finns f.n. i 56—67.5.5 LK. Motsvarande befogenhet avses i fortsättningen följa av regeringsformen och av det generella bemyndigandet i 14 kap. 35 LL.

Regler motsvarande 56—6755 LK kan tas in i en ny ltiftfartsförordning utom sävitt gäller bestämmelsen i 62 _5 om rätt för luftfartsverket och televerket till tillträde till anläggning för att utöva tillsyn och i 63,5 Lls'. enligt vilken befattningshavare som har hand om säkerhets- eller ord— ningstjänst på allmänna flygplatser fär avvisa från flygplatsen den som stör ordningen på flygplatsen eller som där uppträder berusad så att det framgår av hans ätbörder eller tal eller som genom sitt uppförande äventyrar luftfartens säkerhet. I fråga om tillträdesrätten innebär bestämmelsen en sådan begränsning i de i 2 kap. 65 RF skyddade rättigheterna som bör föreskrivas i lag.

Beträffande rätten att avvisa m.m. är det frägan om sådant påtvingat kroppsligt ingrepp. mot vilket varje medborgare åtnjuter grundlagsskydd.

Prop. 1984/85: 212 161

Begränsning i detta skydd mäste ske genom lag (jfr vad jag nyss sagt i anslutning till reglerna om väldsanvändning och frihetsberövande i 5 kap.. avsnitt 2.10 ).

Bestämmelser motsvarande 62 och 63 55 har med hänsyn till vad jag har sagt nu tagits upp i tvä nya stycken i denna paragraf. Andra stycket har utformats i enlighet med den bestämmelse av motsvarande innehäll som utredningen har föreslagit i luftfartsförordningen. Av 10 och 23 55 polisla- gen ( 1984: 387) följer att befattningshavaren har rätt att i vissa fall använda väld.

Tredje stycket motsvarar nuvarande tredje stycket. 1 den av utredningen föreslagna lydelsen har. synbarligen utan att någon saklig ändring har äsyftats. inte tagits med vad som f.n. föreskrivs i lagrummet om att nyttjandet av ifrågavarande omräde skall ske utan intrång i enskild rätt. Föreskriften har tillkommit för att klargöra att det inte är frägan om skapande av nägon rätt att brtika området i strid mot vad som gäller från enskild synpunkt (prop. 1957: 69 s. 250). Enligt min mening fär detta anses framgå utan särskild anmärkning. En redaktionell ändring i utredningens förslag har dock gjorts. Till undvikande av missförstånd talas i paragrafen inte om "rätten" att landa osv. utan i stället om "användande för start och landning av områden som" osv.

2 5

[ paragrafen har i anslutning till pägäende förändringar av luftrummet och i enlighet med förslag av luftfartsverket och överbefälhavaren den nuvarande beteckningen "luftled" bytts ut mot ”flygväg". Som överbefäl- havaren anfört täcks därmed förutbestämda flygvägar säväl inom som titom yttäckande kontrollerat luftrum. Med flygväg avses "ATS-flygväg" enligt den definition som framgår av Annex 11. Chicagokonventionen. Baragrafens första stycke har i övrigt utformats i enlighet med förslag av luftfartsverket.

1 andra stycket har med hänsyn till grundlagens krav på lagform tagits tipp en bestämmelse om tillträdesrätt för tillsynsmyndigheter till anlägg- ningar som anordnats inom sädana områden som avses i första stycket. För tillträde till militära områden gäller särskilda bestämmelser.

3 5

Bemyndigandet i andra stycket har anpassats efter vad som krävs enligt 8 kap. 75 regeringsformen.

Bestämmelser i de avseenden som avses i paragrafen finns f.n. i 785 LK. Utredningen föreslår en ny likartad bestämmelse med vissa ändringar bl. a. med hänsyn till att den civila och den militära flygtrafiktjänsten har slagits samman.

Luftfartsverket har den 3 februari 1982 begärt bemyndigande att träffa avtal rörande meteorologisk tjänst för luftfarten samt hemställt att 785 LK ll Riksdagen 1984/85. I saml. NrZIZ

Prop. 1984/85: 212 m:

ändras enligt förslag. Regeringen medgav den 30juni 1982 luftfartsverket. SMHI och chefen för flygvapnet att träffa sådant avtal och uppgav i sitt beslut att 78% LK SkUllC komma att ses över i samband med översynen med anledning av flyglagutredningens förslag.

Det är min avsikt att senare föresla regeringen att det i en ny luftfartsför- ordning tas in en ny bestämmelse som motsvarar 78.5 LK men som utfor- mas i enlighet med vad som har föreslagits i den nyss nämnda skrive-!sen.

4.5

] paragrafen har i enlighet med förslag av luftfartsinspektionen tagits bort nuvarande andra stycket enligt vilken bestämmelse mindre flygplatser fär inrättas utan tillstånd. Stycket saknar numera all praktisk betydelse.

5 :$ [ paragrafen har i enlighet med vad utredningen har föreslagit gjorts ett tillägg rörande vilka omständigheter som skall beaktas vid prövningen av frägan om tillstånd till inrättande av eller drivandet av en allmän flygplats. Tillägget innebär inte någon saklig ändring i förhållande till vad som gäller f. n. Under förarbetena till paragrafen erinrade lagrådet om att den inte var avsedd att ersätta annan lag eller författning som från allmän synpunkt reglerar byggnads- eller annan näringsverksamhet såsom byggnadslagen. strandlagen. hälsovårdsstadgan eller naturskyddslagen ( prop. 1957: 69 s.25()). Härtill kan numera erinras om den prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen (1969: 387).

65

Paragrafen har justerats med hänsyn till att tillstånd enligt 4s efter bemyndigande av regeringen skall kunna meddelas av luftfartsverket. Bc- träffande statens lösningsrätt enligt andra stycket harjag inte funnit skäl att reglera denna rätts närmare omfattning och innebörd (jfr prop. 1957: 69 s. 98 ).

7.5 I ett nytt andra stycke har rätten att återkalla ett tillstånd tillagts myndig- het som enligt 4s har bemyndigats att meddela tillstånd.

895

Enligt paragrafen får regeringen föreskriva att tillstånd erfordras för inrättande och drift av också andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser. Paragrafen har omarbetats språkligt. I förhållande till utred- ningens förslag har den ändringen gjorts att det sakliga innehållet i andra stycket har förts in i första stycket, sista meningen. l sak avses ingen ändring i förhållande till vad som gäller nu. Paragrafen tar sålunda sikte på olika navigationshjälpmedel samt flygplatser för enskilt bruk. som kan

Prop. 1984/85: 212 ,63

äventyra trafiksäkerheten eller vara betänkliga frän försvarssynpunkt (se prop. 1957169 s.991.

9?

Paragrt'tfen har omarbetats språkligt. Nagon saklig ändring är ej avsedd. ] andra stycket nämns f.n. ändrade bestämmelser som en anledning att en anläggning inte längre uppfyller föreskrivna krav. Denna omständighet avses innefattad i den mera allmänna nya lydelsen av motsvarande bestäm- melser i andra stycket. andra meningen.

Enligt ms LK skall lttftfartsverket när verket meddelar föreskrifter med anledning av anmälan om att någon vill anlägga en flygplats som inte är avsedd för allmänt bruk samräda bl. a. med företrädz'tre för berörda intres- sen. En motsvarande bestämmelse bör tas in i luftfartsförordningen. Nä- gon särskild föreskrift om anmälan till naturvårdsverket. som detta verk föreslagit. torde inte behövas.

l 1 if

Enligt utredningens förslag har som ett första stycke i paragrafen tagits upp en motsvarighet till nuvarande lös" första stycket. i vilket görs en hänvisning till bestämmelser om förbud i vissa fall mot bebyggelse till hinder för luftfarten i byggnadslagen ( 1947: 385). 1 det till lagrådet i oktober 1983 remitterade förslaget till ny plan- och bygglag föreslås att byggnadsla- gen skall upphöra att gälla. Den bestämmelse som åsyftas i utredningens förslag (8155 byggnadslagen) har ingen direkt motsvarighet i plan- och bygglagen som avses träda i kraft den ljanuari 1986. I den föreslagna lagen finns i stället allmänna bestämmelser varigenom motsvarande skydd för bl.a. luftfarten kan uppnås. Någon hänvisning till dessa bestämmelser har inte ansetts nödvändig. och det av tttredningcn föreslagna första stycket i paragrafen har därför inte tagits upp i mitt förslag. I enlighet med utred- ningens förslag har också hänvisningen till expropriationsreglerna i nuva- rande 10 s andra stycket utgått.

Bestämmelser om anläggningar till skydd för llygsäkerheten finns f.n. i 74—77éåsg LK. 1 75 och 76.55 finns bl.a. bestämmelser om markering av mast eller kran eller liknande. Markeringen skall enligt 76.5 LK bekostas av statsmedel. om inte skyldighet åligger annan. Utredningen har i försla- get till luftfartsförordning tagit upp bestämmelser med i sak samma inne- häll. Luftfartsinspek'tit'men har i anslutning till dessa förslag påpekat att det bör klan anges att den som anlägger en flygplats eller inrättar ett luftrum får betala kostnaderna för de markeringar som erfordras vid inrättandet medan den som uppför en anläggning som utgör hinder för befintliga anläggningar och luftrum för luftfarten får betala markeringar av denna anläggning.

Ett sådant kostnadsansvar som inspektionen föreslär kan inte utan bc- myndigande i lag åläggas den enskilde genom regeringsförordning. Till-

Prop. 1984/85: 212 164

räckliga skäl att nu föresla ett sådant bemyndigande föreligger enligt min mening inte. och jag avser att senare föresla regler i ämnet av samma innebörd som de nu gällande.

Med det i andra stycket upptagna bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva vilka åtgärder som får vidtas när bestämmelserna i paragrafen överträds äsyftas främst föreläg- gande av vite och föreläggande vid äventyr att atgärd företas pa den lörelagdes egen bekostnad.

12 5 Paragrafen harjusterats språkligt. Ingen saklig ändring är avsedd.

13 5

Paragrafen har justerats språkligt. Utbytet av uttrycket "anläggning för luftfarten som är upplåten till allmänt bruk" mot "allmän anläggning" avses inte innefatta nägon saklig förändring. Ändringen i sista stycket hänger samman med den nya lagstiftningen inom utsökningsrätten. Med anledning av ett påpekande från överbefälhavaren har paragrafen utfor- mats sä att den också innefattar kostnader för flygtrafiktjänst.

145

På motsvarande sätt som i 135 har i denna paragraf uttrycket "anlägg- ning för luftfarten som är upplåten till allmänt bruk" bytts ut mot ”allmän anläggning". I enlighet med förslag av luftfartsinspektionen har de av utredningen föreslagna uttrycken "internationell fart" och ”sådan fart” bytts ut mot "internationell trafik" och "sådan trafik".

15.5

Paragrafen innehåller f. n. ett allmänt bemyndigande för regeringen eller luftfartsverket att fastställa villkor och meddela bestämmelser om luftfarts- certifikat för vissa tjänster inom luftfarten som är av betydelse för säkerhe- ten. [ enlighet med de allmänna principer som enligt vadjag har utvecklat i . anslutning till 4 kap. bör gälla för fördelningen mellan lag och regeringsför- fattning av bestämmelser rörande certifikat har i stället för det allmänna bemyndigandet förts in regler om sådana villkor. De motsvarari stort sett nuvarande 80—84 55 LK.

Med anledning av ett påpekande av överbefälhavaren har kravet på särskild behörighet för trafikledare inskränkts till flygledare i flygtrafikled— ningstjänst.

Luftfartsinspektionen har påtalat att det saknas uppgift om vem som reglerar kraven på certifikat och har föreslagit en bestämmelse om att luftfartsverket fastställer villkor för behörighet att förrätta tjänst varav säkerheten är beroende och meddelar bestämmelser om certifikat för sa- dan tjänst. Av andra stycketjämfört med 4 kap. 45 framgår att luftfartsver-

Prop. 1984/85: 212 165

ket utfärdar och godkänner certifikatet. Nägon bestämmelse i enlighet med luftfartsinspektionens förslag har därför inte ansetts nödvändig. Inte heller behövs sotn luftfartsinspektionen päpekar den av utredningen föreslagna föreskriften om att innehavaren av ett certifikat inte fär utöva sin verksam- het om han inte har särskilt behörighetsbevis. Nägot krav pä säväl certif- kat som behörighetsbevis erfordras inte för personal inotn markorganisa— tionen. I sista stycket har med anledning av ett päpekande frän luftfartsin— spektionen tagits tipp en möjlighet att i visst fall medge undantag från kravet pä certifikat. Undantaget avser personal som tjänstgör inom organi- sation som är godkänd av luftfartsverket. Det ankommer i sådana fall på organisationen att svara för att personalen har erforderlig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser härom far ges i luftfartsförordningen. Som certifikat enligt denna paragraf kan accepteras också utländska certifikat som godkänts i Sverige. Detta har särskilt markerats i lagtexten.

lö?

Enligt bestämmelsen åligger det flygledare i flygtrafikledningstjänst. flygtekniker och flygklarerare samt. i den mån regeringen föreskriver det. annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av bety- delse för säkerheten att vid sin tjänstgöring iaktta det nykterhetskrav som uppställs i 5 kap. 10 s'. Av 13 kap. ls första stycket sista meningen följer att personer i denna personalkategori också kan göras straffrättsligt ansva- riga om de vid tjänstgöring är påverkade av alkohol eller andra medel.

7 kap. 1 &

ljörslu stycket ges bemyndigande för regeringen att uppdra åt annan myndighet att pröva frågan om tillstånd till luftfart i förvärvssyfte säväl när det gäller regelbunden luftfart (linjefart) som annan luftfart. Motivet för denna ordning har redovisats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.12 ). Avsikten är somjag nämnt att bemyndigandet tills vidare inte skall utnytt- jas.

Det nya andra stycket motsvaras av andra stycket sista meningen i nuvarande l 5. Det innebär ett bemyndigande för regeringen att beträffan- de annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart förordna att tillstånd ej erford- ras. Ett sådant förordnande har meddelats i 885 LK och gäller rätt för luftfartyg registrerade i stater som tillträtt Chicagokonventionen att flyga och landa inom svenskt område. Undantag har dock gjorts för sällskapsre- seflygningar mellan ort inom riket och de flesta orter utom Europa. Det är min avsikt att senare föreslå regeringen att motsvarande bestämmelse tas in i en ny luftfartsförordning.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att föreskriva tillstånd för utövande också av annan luftfart än sådan som utövas i

Prop. 1984/85: 212 166

förvärvssyfte. Sådana bestämmelser finns f.n. i 91—94ss LK och avser bl.a. avancerad flyguppvisning m.m. samt annan luftfartsverksamhet av s.k. särskild art. Till sistnämnda kategori har förts bl.a. luftfart för be- sprutning och för annan spridning av ämnen frän luften. luftfart för geolo- giska undersökningar och bogsering med luftfartyg av annat luftfartyg eller av släp. Bemyndigandet har utökats till att avse också drift av skolor med utbildning för erhållande av certifikat. För övrigt motsvarar stycket det nuvarande lagrummet med redaktionella ändringar. 1 en ny sista mening har regeringen bemyndigats medge att vederbörande myndighet uppdrar åt andra att pröva frågor om tillstånd. Bemyndigandet har däremot inte. som utredningen föreslagit. utvidgats att också avse utfärdande av föreskrifter. Ett sådant bemyndigande skulle enligt min mening innebära sådan delege- ring av normgivning som inte är tillåten enligt regeringsformen. Det är min avsikt att senare föreslå regeringen att föreskrifter i ämnet tas in i en ny lu ftfartsförord ning.

Enligt 93% LK skall vid anordnande av flyguppvisning iakttas vad som föreskrivs i allmänna ordningsstadgan om tillstånd av polismyndighet och villkor i övrigt för offentlig tillställning på allmän plats. även om flygupp- visningen inte är att anse som offentlig tillställning på allmän plats. Polis- myndigheten skall inhämta luftfartsverkcts yttrande över ansökan. Enligt utredningen har luftfartsverket påtalat att flyguppvisningar blir allt vanli- gare och att polismyndigheterna numera har en betydande vana att bedö- ma dessa ärenden. Yttrande frän luftfartsverket bör därför enligt verkets mening inhämtas bara när det behövs. Utredningen föreslår att bestämmel- sen om luftfartsverkets hörande ändras i enlighet härmed.

Föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt att anordna offentliga tillställningar utgör sådana betungande föreskrifter mellan enskilda och det allmänna som enligt 8 kap. 3 & regeringsformen måste meddelas genom lag. De är delegeringsbara enligt 8 kap. 7 & regeringsformen bl.a. om de avser ordningen på allmän plats eller skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa. Med offentlig tillställning avses enligt 9ä allmänna ordningsstadgan bl.a. tävling och uppvisningi sport. Sådan tillställning får enligt llä inte anord- nas på allmän plats utan tillstånd av polismyndigheten. I 21 & tredje stycket allmänna ordningsstadgan hänvisas bl.a. beträffande tävling eller uppvis- ning med luftfartyg till särskilda föreskrifter. Här avses 935 LK. Be- myndigandet i tredje stycket får anses avse delegeringsbara ämnen enligt vad jag nyss sagt. En bestämmelse som grundas på detta bemyndigande och som ersätter 93.5 LK kan därför tas in i en ny luftfartsförordning. [ en sådan bestämmelse kan lämnas föreskrifter om polisens hörande av luft- fartsverket i enlighet med vad utredningen har föreslagit.

I detta sammanhang vill jag peka på att högsta domstolen i en dom den 22 november 1984 rörande brott mot luftfartslagen har prövat den närmare avgränsningen av 7 kap. l & första stycket. Särskilt har prövats innebörden av tillständskravet då luftfart bedrivs f_nöri'ärvssyfie. Den tolkning högsta

Prop. 1984/85: 212 167

domstolen har gjort skapar enligt min mening goda möjligheter att med i princip oförändrad lagstiftning genom tillständskravet upprätthålla nöd- vändiga säkerhetskrav för flygtransponer som sker mot ersättning. Jag har därför inte funnit anledning att i detta sammanhang ytterligare definiera innebörden av begreppet förvärvssyfte.

2 s"

I ett nytt andra stycke har tagits upp en bestämmelse om att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skall beaktas vid prövning— en om tillstånd. En bestämmelse om att upplysningar i dessa hänseenden skall lämnas i samband med ansökan om tillstånd finns f. n. i 855 Lls'.

3 s

[ enlighet med vad jag närmare har utvecklat i den allmänna motivering- en (avsnitt 2.12) har paragrafen ändrats på det sättet att det nuvarande kravet på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes trafik skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet i den män den inte är linjefart. Paragrafen har bl.a. med anledning av remisspå- pekande av luftfartsverket redaktionellt utformats på ett något annorlunda sätt än vad som har föreslagits av utredningen. I enlighet med vad utred- ningen har förordat kommerjag senare att föreslå att regeringen med stöd av sista stycket i paragrafen bemyndigar luftfartsverket att medge undan- tag från paragrafen. Bemyndigandet bör avse såväl cabotagetrafik som utrikes trafik.

cis

Paragrafensförsta stycke motsvarar nuvarande 45 och har endast juste- rats språkligt.

Under förarbetena till nuvarande 4å fästes uppmärksamheten vid frågan om verkningarna av att tillständsinnehavarens nationalitet ändrades. Det anmärktes att denna fråga var att bedöma enbart med ledning av villkoren för tillståndet. såvida det inte gällde cabotage. varom hänvisades till 3.5 (prop. 1957: 69 s. I 19). Med anledning av dessa uttalanden kan erinras om att nationalitetsfrägan numera skall prövas enligt 39' också vid annan internationell trafik i förvärvssyfte som inte är linjefart.

[ tredje stycket har i enlighet med vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.13 ) tagits upp en ny bestämmelse om att det för verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av ett tillstånd skall finnas en föreståndare i Sverige.

En straflbestämmelse i anslutning till första stycket har tagits upp i 13 kap. 25 11.

55

l paragrafen har endast gjorts spräkligajusteringar. Frän luftfartsinspek-

Prop. 1984/85 : 212 168

tionen har jag i slutskedet i arbetet med mitt i dag framlagda lagförslag uppmärksammats på att det finns behov av en möjlighet att försätta ett tillstånd ur kraft i avvaktan på att återkallelsefrågan prövas samt att det också i andra avseenden krävs preciseringar och förtyt'lliganden för till- lämpningen av äterkallelsebeståmtnelserna. .Jag har förståelse för behovet av lagstiftning i dessa hänseenden. Den tar dock sikte på så viktiga frågor för tillståndshavarna att den enligt min mening inte bör behandlas nu utan sedvanlig beredning. Jag avser emellertid att återkomma till frågan.

bs

För-sm styr-kr! utgör en språklig bearbetning av den nu gällande paragra- fen.

1 andra stycket har tagits upp en bestämmelse motsvarande den i 41% tredje stycket om ansvar för den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige.

7s

Enligt denna paragraf år det f.n. möjligt att fordra tillstånd till viss verksamhet som. utan att den innebär utövande av fiygning, ansetts böra hänföras till luftfartsverksamhet (prop. 1957169 s.1211. Bemyndigandet har utnyttjats i 96? LK. Enligt den bestämmelsen krävs luftfartsverkets tillstånd för sådan verksamhet som innefattar upplåtelse av luftfartyg till annan utan att förare ställs till förfogande eller upplåtelse av annan flygma- teriel än luftfartyg. Ett undantag gäller dock om upplåtelsen avser luftfar— tyg eller annan flygmateriel som används i den luftfart som upplätaren har fått tillstånd till.

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag tagits upp här efter redaktionelljustering. och en bestämmelse motsvarande 96.5 LK avses bli intagen i en ny luftfartsförordning. Regleringen har tillkommit huvudsakli- gen föratt kravet på säkerhet skall tillgodoses men i andra hand också för att tillgodose luftfartspolitiska intressen. Ett bemyndigande enligt paragra- fen får anses förenligt med regeringsformen (8 kap. 7ä första stycket 1. 3 och 5). Förutsättningarna för ett bemyndigande har dock ansetts böra preciseras i lagtexten.

8 kup. 1=2 ss

l paragraferna har i enlighet med utredningens förslag gjorts ändringar av språklig och redaktionell natur.

De åt regeringen givna bemyndigandena utnyttjas f. n. i 100 och 101 ss LK. Dessa bestämmelser bör få sin motsvarighet i en ny luftfartsförord- ning. Möjlighet bör dock i enlighet med vad som föreslås av luftfartsverket också införas att reglera lufttrafiken med hänsyn till behovet av ett effek- tivt utnyttjande av luftrummet eller samordningen av civil och militär flygverksamhet.

Prop. 1984/85: 212 mt)

313 Första och andra styckena har efter redaktionella ändringar som föresla- gits av luftfartsinspektionen utformats i enlighet med utredningens förslag. 1 ett _iit'ira'c stycke har tagits in en bestämmelse. sotn motsvarar det nuvarande tredje stycket. Det där givna bemyndigandet avser sådana ingripande föreskrifter att det inte har ansetts riktigt att som utredningen har föreslagit föra över dem till förordning.

4—4 e ss

Det i den gällande lydelsen av 45 upptagna bemyndigandet för regering- en att bestämma vad som i luftfartslagen förstås med krigsmateriel har utgått. Ett sådant bemyndigande avses följa av regeringsformen och av 14 kap. 3 s" Bestämmelser i ämnet finns i kungörelsen (1961 : 567) med närma-' re bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg. En hänvis- ning till den kungörelsen får i enlighet med vad utredningen har föreslagit tas in i en ny luftfartsförordning.

Det nuvarande bemyndigandet i ris tredje stycket om fotograferingsför- bud har utgått. Med hänsyn till att bestämmelser om fotograferingsförbud torde innebära en sådan inskränkning i informationsfriheten som skall ståi lag har de bestämmelser härom som nu finns i 109 och 110 åå" LK förts ini tre nya paragrafer i lagen. 4a. 4b och 4cåå. Straffbestämmelser härtill finns i 13 kap. 3s 3.

1 övrigt har endast gjorts språkliga och redaktionella ändringar i 4 &.

Sä l paragrafen har endast gjorts redaktionella ändringar.

& ? Paragrafen har ändrats språkligt och redaktionellt.

Bestämmelsen om rätt att taga del av fartygshandlingar infördes efter mönster av dåvarande 39 s sjölagen (prop. 1957: 69 s. 1310. En motsvaran- dc bestämmelse finns numera i 30012 sjölagen. Bestämmelsen i sjölagen innehåller en begränsning i rätten att ta del av vederbörande handlingar såvitt gäller anteckning som äger samband med sammanstötning med annat fartyg. Begränsningen hänger samman med rättegångsreglerna för sjöförklaring (prop. 1966: 145 s. 141) och anledning saknas att införa mot- svarande bestämmelser i luftfartslagen.

1 ett nytt andra stycke har tagits upp en hänvisning till de allmänna bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen som ju kan innebära begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar.

7—9 åå 1 paragraferna har gjorts endast språkliga och redaktionella ändringar.

Prop. 1984/85: 212 170

(.) kup.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.15) föreslås beträffande 9 kap, ej andra sakliga ändringar än att andra stycket i 1.5 överflyttas till 14 kap. Så och att ll3aå LK överflyttas till lagen.

( prop. 1984/851105 som nyligen överlämnats till riksdagen föreslar regeringen efter hemställan av chefen förjustitiedepartementet en ändring i () kap. 22%. Ändringen innebär att ansvarsgränsen. 270000 kr.. höjs till 100000 särskilda dragningsrättcr (SDR) vilket motsvarar 850000 kr. Det förutsätts att den lagändringen. om riksdagen antar prt'tpositionen. beaktas vid riksdagsbehandlingen av det nu framlagda förslaget till ändringar i 9 kap 22.5 LL.

1() kap.

1 kapitlet hari huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Rörande föreslagna ändringar beträffande ansvarighet för tredjemans- skador återkommer jag i specialmotiveringen till ändringarna i lagen (1922z382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

][ kap. 1 s'

] enlighet med vad jag sagt i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.17 ) föreslås att den nuvarande definitionen av flygräddningstjänst i första stycket skall lämnas oförändrad i avvaktan på statsmakternas ställningsta- gande till räddningstjänstkommitte'ns förslag. Med hänsyn till kravet i regeringsformen beträffande reglering i lag dä förvaltningsuppgift som innefattar m_vndighetsutövning överlämnas till bolag. enskilda m.fl. har i enlighet med utredningens förslag i en ny sista mening i första stycket upptagits en bestämmelse om delegation av ledningen av flygräddnings- tjänsten.

1 andra stycket har gjorts redaktionella och språkliga ändringar. Den aktuella skyldigheten för luftfartygets ägare m.fl. att delta i räddnings- tjänsten har med hänsyn till 2 kap. 8 s regeringsformen föreskrivits direkt i lagen.

2—6 5.5 ] paragraferna har gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

75

] lagrummet har i sak gjorts den ändringen att det direkt sägs att under- sökning skall ske dä en luftfartsolycka medför att luftfartyget är oåtkomligt samt då ett luftfartyg har försvunnit. Härigenom kommer lagrummet att innehålla samtliga de omständigheter beträffande vilka det enligt Chicago- konventionens artikel 26 och annex 13 föreligger en internationell förplik- tclsc till undersökning av en luftfartsolycka.

Prop. 1984/851212 171

Sture/ts hat't'ri/xommission har uttalat sig beträffande innebörden av uttrycket att en olyckshändelse inträffat vid ant-imdninng av ett luftfar- tyg. Uttrycket medger enligt kommissionen en mera vidsträckt tolkning än den som finns i konventionens annex 23. Anvi-indningen av ett luftfartyg behöverju inte nödvändigtvis vara förknippat med att fartyget är beman- nat eller att det nyttjas med avsikt att flyga. Bl. a. kan vid förflyttning av ett flygplan utan samband med flygning också inträffa en olycka som skall undersökas enligt detta lagrum. Jag har inte någon erinran mot vad haveri- kommissionen sälunda har uttalat.

8.5

Undersökningar enligt denna paragraf skall f. n. göras av statens haveri- kommission. En bestämmelse härom fär tas in i luftfartsförordningen. Beträffande en ifrågasatt modifiering av denna ordning hänvisarjag till den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.171 . Närmare föreskrifter om innehållet i kommissionens rapport får tas in i luftfartsförordningen. Som luftfartsin- spektionen och haverikommissionen påpekat bör en sätlan bestämmelse vara mindre detaljerad än vad utredningen har föreslagit. Den böri övrigt anpassas till annex 13 i Chicagokonventionen på det sätt som utredningen anfört (s. 1621.

1 första stycket sista meningen har förts in ett bemyndigande för rege- ringen att medge myndighet att överlåta åt andra att göra sådan undersök- ning som avses i 7 s. Rörande motiven till detta förslag hänvisarjag ocksa till den allmänna motiveringen.

10—13åä

l paragraferna har gjorts redaktionella och språkliga ändringar. Befogen- heterna enligt 10 och 12.515 tillkommer endast myndighet och inte organisa- tion till vilken undersökningen har överlåtits enligt bemyndigandet i 81% första stycket andra meningen.

12 kap. I kapitlet har gjorts redaktionella och språkliga ändringar, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. . Bestämmelser om avgift för övervakning av luftvärdighet och för med- delande av elevtillstånd bör såsom utredningen föreslagit tas in i luftfarts- förordningen.

I3 kap.

1 &

Paragrafen har utformats med en självständig gärningsbeskrivning och har inte som utredningen föreslagit anknutits till nykterhetskravct i 5 kap. 10 ä. I likhet med vad som har föreslagits beträffande järnvägstrafiken i prop. 1983/84: 117 (6 kap. 25 järnvägstrafiklagcn) har för de fall då för brottet är föreskrivet bötesstraffinte angivits något lägsta antal dagsböter.

Prop. 1984/85: 212 17”

Punkten ] motsvarar straffbestämmelserna i nuvarande 13 kap. 1 s*. Bestämmelsen avser saledes den som framför luftfartyg nted överljudsfart mot förbudet i 1 kap. Zas' eller som bryter mot villkor som föreskrivits i samband med tillstånd att framföra luftfartyg med överljudsfart. (".)verträ- delsen kan f. n. bestraffas med fängelse i högst två är eller om brottet är ringa med dagsböter. 1 den nya bestämmelsen utgör alltså straffet endast böter eller fängelse i högst sex manader. Som utredningen har anfört synes den nuvarande straffskalan för ifrågavarande brott onödigt sträng. Någon allmän straffsänkning är dock i praktiken inte avsedd.

l punkten 2 föreskrivs straffansvar för den som bryter mot föreskrifter som med stöd av 1 kap. 35 har meddelats om inskränkningar eller förbud mot luftfart inom viss del av riket. Bestämmelsen motsvarar vad som föreskrivs i 13 kap. 135 första respektive andra stycket. F. n. gäller olika straffskaltn' om förbudet eller föreskrifterna har meddelats av regeringen eller av luftfartsverket. 1 förstnämnda fall är straffskalan fängelse i högst två år eller om brottet är ringa dagsböter. 1 det andra fallet är straffet dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Som utredningen har påpekat kan dessa överträdelser om de är av allvarligare art regelmässigt utgöra brott mot 19 kap. brottsbalken. Behov av någon strängare straff—skala än fängelse i högst sex månader kan därför inte anses föreligga.

Enligt punkten 3 kan den straffas som lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap. Frågan är här alltså om uppgifter vid ansökan om ett luftfartygs registrering och eljest om anteckningar i luftfar- tygsregistret samt om övriga anmälningar enligt 2 kap. Straffbestämmelsen avser också sådan anmälan som enligt nya 2 kap. llaå skall göras för den s.k. brukarförteckningen. Straffbestämmelsen motsvarar nuvarande 13 kap. 2.5 första stycket och straffskalan är oförändrad.

Enligt punkten 4 föreskrivs straffansvar för den som framför luftfartyg i strid mot bestämmelserna i 2 kap. löå om märkning. I förhållande till den nuvarande straffbestämmelsen i detta hänseende i 13 kap. 2 & andra stycket innebär den nya bestämmelsen en straffsänkning. Sänkningen torde dock inte få någon praktisk betydelse.

Enligt punkten 5 föreskrivs straffansvar för den som använder luftfartyg som inte uppfyller föreskrifternai 3 kap. 1 & första stycket om luftvärdighet och miljövärdighet eller bestämmelsen i 4 kap. 1 eller 3ä om bemanningen av luftfartyg och om innehav av luftfartscertifikat. Bestämmelsen motsva- ras nu av 13 kap. 31%. Formellt innebär den nya bestämmelsen en straff- sänkning från dagsböter eller fängelse i högst ett år till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Punkten (& motsvarar nuvarande ss första stycket. Punkten 7 motsvarar nuvarande Sä andra stycket samt "lå första stycket.

Punkten ö' motsvarar nuvarande 71.5 första stycket.

Prop. 1984/85: 212 173

Enligt punkten 9 straffbeläggs det att tjänstgöra som llygledare m.m. utan gällande certifikat i enlighet med 6 kap. 15.5 första stycket.

[ punkterna IO och II straffbeläggs gärningar som innebär utövande av luftfart utan vederbörligt tillstånd enligt 7 kap. eller brott mot villkor som har föreskrivits med stöd av 7 kap. 4.5 första stycket och ss första stycket. I fråga om tolkningen av begreppet luftfart i förvärvssyfte i straffrättsligt hänseende hänvisarjag till vad jag i specialmotiveringen till 7 kap. 1 5 har sagt i anslutning till en nyligen av högsta domstolen avkttnnad dom.

Punkterna 12 ()("ll 13 straffbelägger brott mot bestämmelserna i 8 kap. om föreskrifter rörande vad som skall iakttas vid luftfärder till undvikande av olyckor och olägenheter samt om användandet av fastställda flygvägar och om landningsskyldighet enligt 8 kap. 3 5.

Enligt punk/en I—J föreskrivs straffansvar för den sorti utan tillstånd transporterar krigsmateriel med luftfartyg eller i övrigt transporterar gods mot förbud enligt 8 kap. 4; andra stycket.

Punkten 15 föreskriver straffansvar för den som använder ett luftfartyg utan föreskriven försäkring eller sakerhet.

3 5

I paragrafen har samlats ett antal förseelser sotn kan föranleda böter. 1 punkten I har upptagits ett straf'fstadgande avseende den som lämnar oriktiga uppgifter i ärenden som rör innehav av certifikat eller behörighets- bev'is eller frågor om annan behörighet eller vid prov. kontroller eller annan tillsyn över behörigheten.

Motsvarande straffstadgande finns f.n. i 1745 LK. När de materiella bestämmelserna numera överft'irts till lag bör straffbestämmelserna ocksä upptas i lagen.

[punkten .? föreskrivs straffansvar för den som ombord på ett luftfartyg eller i markorganisationcn tjänstgör utan föreskrivet behörighetsbevis.

l punkten _? upptas en straflbestämmelse i anslutning till fotograferings- förbudet i 8 kap. 4a eller 4b få.

Punkten 4 motsvarar nuvarande 13. kap. 9 å andra stycket. Punkten 5. och sista stycket i paragrafen motsvarar nuvarande 13 kap. 10.5.

4.5 Paragrafen motsvarar nuvarande 13 kap. 1 1 &.

Första stycket motsvarar nuvarande 13 kap. 12 s. 1 andra stycket har i enlighet med vad jag har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) tagits tipp en bestämmelse om utvidgning av den svenska jurisdiktionsrätten vid internationell uthyrning av luftfartyg. Rö-

Prop. 1984185: 2l2 [7.1

rande den närmare motiveringen till bestämmelsen hänvisar jag till den allmänna motiveringen.

14 kap. 1 s"

Paragrafen innehåller regler om undantag fran vissa bestämmelser i luftfartslagen när det gäller luftfartyg av särskild beskaffenhet. De luftfar- tyg som avses är bl. a. sadana som inte har nägon förare ombord. segelflyg- plan. ballonger. sjöflygplan och sadana luftfartyg som byggs för militärt bruk. Paragrafen bör också i den föreslagna lydelsen kttnna tillämpas pa sädana ultralätta flygplan av enkel konstruktion och med låg vikt. smä motorer och liten rörelseenergi som enligt vad luftfartsinspektionen upp- gett börjat förekomma pa den svenska marknaden. Första meningen mot- svarar nuvarande 14 kap. 1 s. Utan att det är uttryckligen angivet i lagtex- ten gäller självklart den begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa föreskrifter bara får meddelas i lag. ] utredningens förslag har här tagits tipp en delegationsbestämmelse som skulle göra det möjligt för luftfartsverket att delegera utfärdande av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet. Delegeringsmöjlighcten tar särskilt sikte pä drakar och segelflygplan. modelluftfartyg och varmluftsballonger. En delegation till enskilda i denna form är inte möjlig enligt regeringsformen och har därför inte tagits upp i mitt förslag. Enligt min mening möter det inte något hinder att luftfartsverket överläter ät organisationer och andra att biträda med förvaltningsuppgifter i anslutning till övervakningen av verksamhe- ten. Självfallet fär dessa uppgifter inte vara av den art att de innefattar myndighetsutövning.

Paragrafens sista stycke motsvarar sista stycket i dess nuvarande ly- delse.

:s

Paragrafen innehåller regler om besvär över luftfartsverkets beslut enligt luftfartslagen . l enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9.8 ) har ändring inte gjorts i den ordning som f.n. gäller i certilikatsärenden m. m. Besvär skall således också i fortsättningen anföras hos kammarrätten i de fall då luftfartsverket meddelar beslut i de i paragrafen angivna fallen. 1 övrigt förs talan hos regeringen. ] andra stycket har upptagits en bestämmelse motsvarande nuvarande tredje stycket om att beslut enligt paragrafen länder till omedelbar cfterrättelse om inte annat förordnas.

3 s

Paragrafen innehåller f.n. ett bemyndigande för regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket att meddela närmare föreskrif- ter rörande tillämpningen av luftfartslagen . Bestämmelsen är numera när-

Prop. 1984/85: 212 175

mast att uppfatta som en erinran om den rätt att meddela verkställighets- föreskrifter som följer av 8 kap. 13? regeringsformen. En sadan bestäm- melse saknar numera självständig betydelse.

Utredningen har föreslagit en ändrad lydelse av paragrafen. l ettj'örxtu styrkt föreslås sälunda en bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Därutöver föreslas som ett nytt andra stycke en bestämmelse enligt vilken det skall vara möjligt för den myndig- het som fått rätt att meddela föreskrifter enligt lagen att uppdra åt andra att meddela sådana föreskrifter. Enligt utredningen skall den föreslagna nya lydelsen av paragrafen göra det möjligt att förenkla utformningen av andra bestämmelser i lagen eftersom regler om att särskilda tillämpningsförev skrifter kan meddelas inte behöver ges i anslutning till de materiella be- stämmelserna.

I mitt förslag har första stycket utformats i huvudsak i enlighet med utredningens förslag. Bestämmelsen innefattar ett bemyndigande för rege- ringen jämlikt 8 kap. 7 s regeringsformen att meddela ytterligare föreskrif- ter i de ämnen som avses i lagen. Ett sådant bemyndigande har ansetts möjligt med hänsyn till att de föreskrifter det här gäller främst kommer att avse skydd för liv. personlig säkerhet och hälsa. Enligt 8 kap. 11 & rege- ringsformen är det möjligt att medge regeringen att överlåta åt en förvalt— ningsmyndighet att meddela föreskrifterna. Utan att det är uttryckligen angivet i lagtexten gäller den begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa föreskrifter bara får meddelas i lag.

Den av utredningen i ett nytt andra stycke föreslagna bestämmelsen att vederbörande förvaltningsmyndighet äger uppläta ät annan att meddela föreskrifterna är enligt min mening inte förenlig med regeringsformen . Normgivningsmakt kan inte upplåtas till annan än myndighet och kom- mun. Förvaltningsuppgifter kan däremot överlätas också till andra. 1 den man dessa uppgifter innebär myndighetsutövning måste det dock ske ge- nom lag (11 kap. 65% regeringsformen ). Bemyndigandet i andra stycket har med hänsyn härtill inskränkts till att avse förvaltningsuppgifter som inne- fattar myndighetsutövning.

4s

Med hänsyn till den utformning som i mitt förslag i likhet med utredningens förslag har getts olika bemyndiganden för regeringen har den nuvarande paragrafen. enligt vilken vad som sägs i luftfartslagen om luftfartsverket efter regeringens bestämmande skall kunna gälla ocksa annan myndighet. upphävts.

len ny été hari enlighet med utredningens förslag tagits upp en bestäm- melse varigenom regeringen ges generella möjligheter att medge undantag och meddela föreskrifter i situationer av krig eller krigsfara e.d. Ett be- myndigande av detta slag har stöd i 13 kap. Gå regeringsformen . Överbe-

Prop. 1984/85: 212 176

fälltavaren har föreslagit att bemyndigandet i paragrafen skall vidgas till att omfatta även civila luftfartyg som med uppgifter i totalförsvaret deltar i sådan övning under fred som avser förhållanden vid krig eller krigsfara. Jag är inte beredd att i detta sammanhang föreslä ett så längt gäende bemyndigande. I—"rägan bör utredas. lämpligen i samband med det utred- ningsarbete som jag tidigare förordat i anslutning till 15 kap. LL ( avsnitt 2.21 ).

Så l paragrafen har i enlighet med utredningens förslag tagits upp definitio- ner av de olika konventioner som nämns i författningstexten.

[5 kap.

] kapitlet har i enlighet med utredningens förslag gjorts förhållandevis omfattande redaktionella ändringar. Några förändringar i sak är inte av» sedda. l kapitlet har inte tagits upp en av överbefälhavaren föreslagen bestämmelse om försvarsmaktens bruk av civila luftfartyg. Frågan om en sådan bestämmelse får tas upp i det utredningsarbete som jag tidigare har förordat ( avsnitt 2.21 ).

Eftersom flygtrafikledningstjänsten för civil och militär luftfart numera är integrerad har i enlighet med förslag av luftfartsverket och luftfartsin- spektionen till de bestämmelser som skall gälla i fräga om luftfart med militära luftfartyg lagts 6 kap. 155 LL.

Bemyndigandet i andra stycket har av grundlagsskäl begränsats till att inte avse förhållanden mellan enskilda och inte heller förhållanden som annars måste meddelas i lag.

Övergån_t:.rbestämmviser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1986. Några särskilda övergångsregler har inte ansetts erforderliga annat än beträffande reglerna om elevtillstånd och besvärsreglerna i certifikatfrägor.

När det gäller straffbestämmelserna följer av 51% lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken. som också är tillämplig inom speeialstraffrät- ten. att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärning före- togs. Gäller annan lag när dom meddelas. skall den lagen tillämpas. om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Eftersom straffbestäm— melserna i 13 kap. i den föreslagna lydelsen i allmänhet är lindrigare än de som gäller nu blir den nya lagstiftningen i allmänhet tillämplig också på gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.

Prop. 1984/851212 177

4.2 Lagen (1922z382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

3s

Med hänsyn till att det föreslagna ansvaret för kreditköpare och nyttjan- derättshavare torde bli mera vanligt förekommande än ansvaret för den som brukar luftfartyg utan lov har nuvarande bestämmelse för sistnämnda situation satts som ett sista stycke i paragrafen. l bestämmelsen har gjorts redaktionella ändringar.

] de nya första ()(-h andra Styckena har tagits upp bestämmelser om skadeståndsansvar för brukaren av ett luftfartyg. då denne innehar luftfar- tyget pä grund av ett kreditköp med förbehåll om ätertaganderätt samt i vissa andra situationer. Styckena har med beaktande av påpekanden från luftfartsverket rörande oklarheter beträffande de av utredningen använda beteckningarna brukare och innehavare utformats något annorlunda än vad utredningen har föreslagit.

4s'

Paragrafen motsvarar nuvarande 4å. [ enlighet med utredningens för- slag. dock med redaktionelljämkning. har i ett nytt andra stycke förts in en regel om regressrätt för ägaren gentemot nyttjanderättshavaren.

4.3 Lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

7?

] paragrafen har gjorts ett tillägg med hänsyn till den föreslagna möjlig- heten att betrakta luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation som registrerade i en annan stat (se 1 kap. 5 å LL).

4.4 Lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

14 och 18%

I paragraferna har införts forum- och domförhetsregler för länsrätt i avseende på de mål länsrätt skall pröva enligt luftfartslagen. I ett nytt andra stycke i 14 få har angetts att länsrätten i Östergötlands län skall pröva mål enligt luftfartslagen i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

12 Riksdagen 1984/85. I sam/. NrZ/Z'

Prop. 1984/85: 212 178

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i luftfartslagen(1957: 297).

2. lag om ändn'ng i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3. lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfanyg.

4. lag om ändring i lagen (1971 : 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1984/85: 212 179

Utdrag

1..AGRÄ DET PROTOKOLL vid sammanträde 1985-04-24

Närvarande: f.d. justitierådet Hult. regeringsrådet Björne. justitierådet Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1985 har rege- ringen pä hemställan av statsrådet Boström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen [ 1957: 297).

2. lag om ändring i lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

3. lag om ändring i lagen t 19551227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

4. lag om ändring i lagen (1971 : 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av byråchefen Nils-Olof Berg- gren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen4 kap. 6 s

1 5 s" i förevarande kapitel har tagits upp bestämmelser angående s. k. elevtillstånd. Enligt första stycket i den paragrafen krävs sådant tillstånd för att någon skall få genomgå utbildning för erhållande av luftfartscertifi— kat. Tredje stycket innehåller bestämmelser om vad som krävs i personligt hänseende för att elevtillstånd skall utfärdas. Där nämns ålder och hälso- tillstånd ("medicinska förhållanden"). nykterhet och ordentlighet. ansvar och omdöme samt fysisk och psykisk lämplighet. Kraven har anknutits till lämpligheten av att inneha luftfartscertifikat. l paragrafens fjärde stycke anges att för den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses uppfylla de fordringar som anges i tredje stycket luftfartsverket får medge undantag från kravet på sådant tillstånd.

1 6 & regleras förutsättningarna för utfärdande eller utökande av luft- fartscertifikat. 1 första stycket föreskrivs att det. för att luftfartscertifikat skall utfärdas eller utökas. krävs att sökanden har gällande elevtillstånd och att han uppfyller fastställda krav i fråga om ålder. kunskaper. erfaren- het och skicklighet. Som framgår av lydelsen avser dessa krav. frånsett ålder. andra förhållanden än som nämns i 5 5 tredje stycket med avseende på elevtillstånd. Det är emellertid tydligt att om de krav som uppställs i 5 & tredje stycket. t. ex. i fråga om nykterhet eller ansvar och omdöme. inte är uppfyllda då frågan om utfärdande (eller utökande) av luftfartscenifikat

Prop. 1984/85: 212 180

uppkommer. certifikat inte skall utfärdas (eller tttökas). Förslaget torde utgå från att elevtillständet i sådant fall skall återkallas. i följd varav en av de i 6 5 första stycket angivna förutsättningarna för erhällande av certifikat brister. Ett sådant synsätt framstär emellertid som mindre natttrligt. Det synes lämpligare att de krav i personligt hänseende som avses gälla för erhållande av certifikat direkt anknyts till utfärdande (eller utökande) av ceniftkat. En sådan ordning torde ocksä underlätta tillå'impningen av t. ex. bestämmelsen i 8 s* om förnyelse av certifikat. Vad nu sagts kan ske genom att det i 6 ä första stycket även föreskrivs att sökanden fortfarande skall uppfylla de krav som anges i 5 & tredje stycket. Det kan anmärkas att detta tillägg inte innebär krav på att sökanden före utfärdande (eller utökande) av certifikat skall underkastas förnyad kontroll eller undersökning i de hänseenden som avses i 5 & tredje stycket annat än om det finns särskild anledning därtill.

] andra stycket av 6 s i förslaget föreskrivs. som undantag från första stycket. att elevtillstånd inte krävs. dvs. för utfärdande eller utökande av luftfartscertifikat. om luftfartsverket har medgett undantag enligt 5 & fjärde stycket eller om övriga förutsättningar enligt första stycket i 6 .5 för utfär- dande av certifikat kan anses uppfyllda. Undantaget från kravet på elevtill- stånd i det senare fallet åsyftar enligt specialmotiveringen främst situa- tioner dä den som innehar utländskt certifikat begär att få detta utbytt mot ett svenskt. Lydelscn av bestämmelsen i andra stycket har emellertid blivit oklar. Lydelsen av andra stycket bör därförjämkas.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 6 & ges följande lydelse: "För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas eller utökas krävs att sökan- den har gällande elevtillstånd. att han fortfarande uppfyller de krav som anges i 5 å tredje stycket och att han uppfyller för certilikat fastställda krav i fråga om ålder. kunskaper. erfarenhet och skicklighet.

Elevtillståntl krävs inte. om luftfartsverket har medgett undantag enligt 5 % fjärde stycket eller om det i annat fall finns särskilda skäl. "

9.5

] förevarande paragraf—anges vilka olika omständigheter som skall föran- leda återkallelse av luftfartscertifikat. Beslut om återkallelse avses skola tillämpas omedelbart. om inte annat förordnas. Föreskrift härom har tagits upp i 26 å andra stycket i samband med bestämmelser rörande förfarandet i mål som rör luftfartscertifikat m.m. När det gäller begränsning av certili- kat och försättande ur kraft av certifikat har emellertid föreskrift att beslut därom gäller omedelbart tagits upp i samband med den bestämmelse som anger förutsättningarna för åtgärden (10 och 12 åå). På motsvarande sätt bör bestämmelse om omedelbar tillämpning av beslut om återkallelse av certifikat lämpligen tas upp i 9 &. Lagrådet förordar sålunda att som ett nytt andra stycke i 9 & tas upp en bestämmelse av följande lydelse: "Beslut ifråga om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas. '" Det

Prop. 1984/85: 212 IS]

kan påpekas att bestämmelsen även avser beslut av kammarrätt. efter besvär. att upphäva länsrättens beslut om återkallelse. Att bestämmelsen är tillämplig även i fråga om elevtillstånd följer av 13 s".

Det föreslagna tillägget till förevarande paragraf päkallar vissjämkning i 10. 14 och 15 så i kapitlet.

11 s"

19 & anges under olika punkter vilka omständigheter som skall föranleda återkallelse av luftfartscertifikat. I ll & har tagits upp en särskild bestäm- melse beträffande det fallet att återkallelse skall ske på grund av brott. Där anges att till grund för återkallelse på grund av brottslig gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom eller äklagares beslut enligt vissa bestämmelseri rättegångsbalken eller motsva- rande bestämmelse i annan författning att underläta ätal för brottet. Den föreslagna regeln kan jämföras med 38 s andra stycket luftfartskungörel- sen. vari nu anges att återkallelse av certifikat på grttnd av straffbelagd förseelse inte får ske förrän frägan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunncn dom. med mindre omständigheterna är sådana att den misstänkte oavsett utgången i ansvarsfrågan får anses olämplig att utöva den verksamhet certifikatet gäller och det inte kan anses betryggan- de att endast sätta certifikatet ur kraft. Kravet på lagakraftägande dom i den föreslagna regeln har i motiven framställts som en ändring i förhällan- de till vad som gäller f.n.

Den i 11 & föreslagna bestämmelsen avser endast återkallelse på grund av brott. Bestämmelsen kan inte anses utgöra hinder mot återkallelse av ett certifikat medan ett förfarande från certifikatsinnehavarens sida är föremål för prövning av domstol eller åklagare. såvida förfarandet oavsett om det innefattar brottslig gärning uppfyller någon av förutsättningarnz-i i 9 %& för återkallelse. Det kan påpekas att inte någon av de i 9 s angivna förutsättningarna för återkallelse innebär krav på brottslig gärning.

15 s

Denna paragraf innehåller beträffande den som innehar luftfartscertifi- kat eller elevtillständ föreskrifter dels om varning (första stycket") dels om erinran (andra stycket). I andra stycket anges i en andra mening att beslutet skall delges innehavaren. Föreskrift om delgivning synes emeller- tid lämpligen kunna tas upp i verkställighetsföreskrifter. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen härom får utgå ur förevarande paragraf.

Beslut om erinran avses inte få överklagas. Bestämmelse härom har tagits upp 21 % tredje stycket. Det synes dock lämpligare att en sådan bestämmelse tas upp i förevarande paragrafi anslutning till föreskriften angående erinran. Lagrådet förordar därför att till andra stycket fogas en mening av följande lydelse: "Ett sådant beslut får inte överklagas. "

Prop. 1984/85: 212 182

17 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om underlätelse att ingripa i fall då luftlartscertilikat eller elevtillstånd har varit försatt ur kraft interimistiskt enligt 12 & eller då ett certilikat har varit omhändertaget enligt 16 s. Har sådana åtgärder varit gällande under viss minsta tid. får återkallelse av certifikatet eller tillståndet underlätas. Någon uttrycklig regel om en mot- svarande möjlighet att underlåta ingripande i form av varning. när sådan skulle ha beslutats i stället för återkallelse. saknas enligt förslaget. Det ligger emellertid i sakens natur att även varning kan underlåtas. om sådan - skulle ha meddelats. Den tid under vilken certifikatet eller elevtillståndet skall ha varit fråntaget innehavaren för att varning skall kunna underlätas får bedömas efter vad som kan anses skäligt.

19 s

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående godkännande av utländskt luftfanscertilikat. Enligt första stycket i paragrafen skall ett flertal föreskrifter i kapitlet. vilka avser luftfartscertifikat som utfärdas här i landet. också tillämpas i fråga om godkännande av utländska certilikat. l paragrafens andra stycke anges att godkännandet inte får avse längre tid än det utländska certifikatets giltighetstid.

Det får anses ligga i sakens natur att ett godkännande inte skall gå utöver certifikatets giltighetstid. Om så likväl skulle ske. torde det inte kunna medföra att certifikatet blir giltigt häri landet. sedan den giltighetstid som gäller enligt bestämmelser eller beslut i den utländska staten gått till ända. Mot denna bakgrund kan bestämmelsen i andra stycket synas onödig. ] ärendet har emellertid upplysts att det från praktisk synpunkt anses värde- fullt med en uttrycklig föreskrift i saken. Med hänsyn härtill anser lagrådet sig böra godta bestämmelsen.

20%

Enligt sista stycket i denna paragraf meddelar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om utländska behörighetsbe- vis. Avsikten är alltså att villkoren för godtagandc i Sverige av sådana bchörighetsbevis skall regleras genom administrativa föreskrifter. Hinder häremot torde inte heller föreligga annat än såvitt avser motsvarigheten till den bestämmelse som i fråga om innehavare av svenska luftfartscertifikat har upptagits i 4 kap. 18 5 första stycket första ledet och som genom fjärde stycket i nu förevarande paragraf gjorts tillämplig beträffande svenska behörighetsbevis. Bestämmelsen innebär. att innehavare av certifikat är skyldiga att genomgå undersökningar och prov som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer. och har — såsom omtalas i specialmoti- veringen till 18 å föreskrivits i lag med hänsyn till innehållet i 2 kap. 6 & regeringsformen. Dä avsikten torde vara. att sådan skyldighet som nu avses skall kunna åläggas även innehavare av utländskt behörighetsbevis.

Prop. 1984/85: 212 183

måste även härom meddelas föreskrift i lag (jfr 2 kap. 20 å andra stycket 3 regeringsformen.). Lagrådet förordar därför att sista stycket i nu förevaran- de paragraf — med i övrigt en mindre redaktionelljämkning — ges följande lydelse:

"Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före— skrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis. Vad som föreskrivs i 18 5 om skyldighet att genomgå undersökningar och prov gäller även innehavare av sådana behörighetsbevis. "

21.5

Om vad lagrådet förordat beträffande 15 å andra stycket iakttas. skall bestämmelsen i tredje stycket av förevarande paragraf — att beslut om erinran inte får överklagas — utgå.

22 'R'

I denna paragraf meddelas vissa undantag från den i 21 s" upptagna huvudregeln att frågor rörande luftfanscertifikat och elevtillstånd prövas av luftfartsverket. Enligt första stycket i förevarande paragraf skall läns- rätten pröva dels frågor om återkallelse av certifikat och elevtillstånd och om varning dels frågor om nedsättning av sådan tid som bestämts av länsrätten enligt 14 5 första stycket. 1 andra stycket av paragrafen ges i de båda första meningarna föreskrifter om vem som skall pröva frågor om omhändertagande enligt 16 & av certifikat. I tredje meningen anges att om ett certifikat har tagits om hand enligt 16 & första stycket -— dvs. på grttnd av att certilikatsinnehavaren i sin tjänstgöring har visat tydliga tecken på påverkan av alkohol e. d. eller gjort sig skyldig till grov oaktsamhet m.m. — länsrätten prövar om certifikatet skall försättas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

Lagrådet har i och för sig inte någon erinran mot dessa bestämmelser. De torde emellertid inte fullständigt ange de uppgifter som avses skola ävila länsrätten. Denna torde sålunda skola pröva frågan om försättande ur kraft av certifikat även i andra fall än som anges i andra stycket tredje meningen. såvida fråga om återkallelse av certifikatet är anhängig vid länsrätten. Även om detta kan anses följa av allmänna principer. synes i klarhetens intresse lämpligt att en uttrycklig föreskrift i saken meddelas. Det förtjänar påpekas att om länsrätten (eller över—instans") med stöd av den föreslagna bestämmelsen i andra stycket tredje meningen har prövat frågan om försättande ur kraft och beslutat om sådan åtgärd. en senare ansökan om omprövning av beslutet också skall prövas av länsrätten. Någon sär- skild bestämmelse härom torde dock inte vara behövlig.

På grund av det anförda förordar lagrådet att i stället för den i andra stycket tredje meningen föreslagna föreskriften tas upp en bestämmelse av följande lydelse. vilken lämpligen kan placeras som ett särskilt stycke omedelbart efter första stycket: "Frågor huruvida certifikat skall försättas

Prop. 1984/85: 212 |x4

ur kraft prövas av länsrätten. om certifikatet har omhändertagits enligt 16 35 första stycket eller om i annat fall fråga om återkallelse av certilikatet är anhängig vid länsrätten. "

26 och 27 st."

Första stycket av 26 .ö innehåller föreskrift om att beslut i ärenden om återkallelse eller varning skall delges parterna. l överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit beträffande den i 15 & andra stycket andra meningen upptagna bestämmelsen om delgivning av beslut som avses där förordar lagrådet. att föreskrift om delgivning av beslut angående återkal— lelse av luftfartscertifikat eller elevtillstånd och angående varning i stället tas upp såsom verkställighetsföreskrift.

Under 9 & har lagrådet förordat att som andra stycke i den paragrafen tas upp en bestämmelse angående omedelbar tillämplighet av beslut i fråga om återkallelse. Om detta förslag efterföljs. skall andra stycket i 26 & utgä.

1 27 ä' i förslaget har tagits upp en föreskrift angående underrättelse som länsrätten skall lämna i fråga om försättande ur kraft. Där anges sålunda att. när rätten har försatt ett certifikat eller elevtillstånd ur kraft på grund av misstanke om brott. underrättelse om beslutet genast skall lämnas till förtrndersökningsledaren eller åklagaren och till den domstol där ätal har väckts mot innehavaren. Denna föreskrift är av sådan art att den lämpligen kan tas upp bland verkställighetsföreskrifter. Bestämmelsen bör därför utgå ur 27 s.

28—30 åå

l följd av att bestämmelserna i 26 och 27 åå enligt lagrådets förslag skall utgå. bör föreskrifterna i 28—30 %% betecknas 26—28 %. Hänvisningen i förslagets 29 s till bestämmelserna i 21—28 ss bör då i stället avse bestäm- melserna i 21 —26 åå.

6 kap. 13 &

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående avgifter. som skall erläggas av dem som använder allmän flygplats m.m. 1 andra stycket i förslaget anges. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivs f. n. _ att avgifter som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning titan föregående dom. utslag eller beslut. Enligt 3 kap. 1 & första stycket 6 utsökningsbalken utgör förvaltningsmyndighets beslut exekutionstitel un- der förutsättning att den enligt särskild föreskrift får verkställas. Med hänsyn härtill behövs en bestämmelse av den innebörd som tagits upp i andra stycket. Lydelsen bör emellertid jämkas. lämpligen enligt följande: "Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. "

Till bestämmelsen kan påpekas följande. Mål om indrivning av sådan

Prop. 1984/85: 212 185

avgift som avses i paragrafen torde skola handläggas som s.k. allmänt mål (1 kap. 6 s'utsökningsbalken). 13 kap. 23 åtrtsökningsbalken stadgas bl.a. att annan exekutionstitel i allmänt mål än vissa särskilt angivna får verk- ställas innan den har vunnit laga kraft. om det är särskilt föreskrivet. samt att exekutionstitel i allmänt mål verkställs såsom lagakral'tägande dom. Enligt 14 kap. 2 få andra stycket i förslaget skall beslut som avses i den paragrafen. dvs. luftfartsverkets beslut enligt luftfartslagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. gälla omedelbart. om inte annat förordnas. Denna föreskrift måste anses avse även exekutiv verkställighet av beslut som åsyftas i förevarande paragraf.

8 kap. 4 a s"

1 förevarande paragraf har tagits upp bestämmelser angående fotografe- ring från luftfartyg. I första stycket anges bl. a. att fotografering inte utan tillstånd av överbefälhavaren får ske från luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämts enligt viss föreskrift i lagen (första meningen) samt att detsamma gäller fotografering frän luftfartyg som luft- fartsverket i detta avseende har jämställt med fartyg i linjefart (andra meningen).

Förbud mot fotografering torde — som framhålls i remissprotokollet innebära begränsning i den informationsfrihet som varje medborgare enligt 2 kap. 1 35 första stycket 2 regeringsformen är tillförsäkrad gentemot det allmänna (se SOU 1975: 75. Medborgerliga fri- och rättigheter. s.296). Härav följer bl.a. att sådant förbud måste föreskrivas i lag (2 kap. 12 & första stycket regeringsformen). Den i förevarande paragrafs första stycke andra meningen upptagna bestämmelsen angående fotograferingsförbud får emellertid anses innebära ett bemyndigande för luftfartsverket att med- dela föreskrifter i saken. Bestämmelsen kan därför inte godtas i den före- slagna Iydelsen. Vid ärendets föredragning har upplysts att bestämmelsen i första hand avses gälla luftfanyg som används för sällskapsreseflygningar (charterflygningar) men också vissa andra typer av luftfart. En möjlighet är att dessa fall får omfattas av bestämmelsen i tredje meningen av första stycket. enligt vilken fotografering från andra luftfartyg inte i något fall får ske utan tillstånd. Om detta inte skulle anses lämpligt. bör det väsentliga innehållet i förbudet tas in i lagbestämmelsen. Lagrådet saknar tillräckligt underlag för att föreslå utformningen av en sådan bestämmelse.

4 c &

1 denna paragraf anges att vad som sägs i 4 a och 4 b åå — dvs. angående fotografering från luftfartyg och medförande av kameror på luftfartyg — inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses i 15 kap. 2 &. 1 sist- nämnda lagrum behandlas svenska luftfartyg. som utan att vara militära används endast för statsändamål och inte för affärsdrift. Sådana luftfartyg

Prop. 1984/85: 212 186

torde inte direkt omfattas av bestämmelserna i första avdelningen (1—14 kap. ) av luftfartslagen. I enlighet härmed anges i 15 kap. 2 s i vad mån nämnda bestämmelser skall tillämpas i fråga om dessa luftfartyg. Före— skriften i förevarande paragraf bryter mot den angivna systematiken. Med hänsyn härtill föreslär lagrådet att paragrafen får utgå och att motsvarande bestämmelse i stället förs in i 15 kap. 2 € första stycket.

9 kap. 22 &

Efter att förevarande lagrådsremiss beslutats. har 9 kap. 22 & ändrats genom lag 1985: 133 (jfr lagrådsremissen vid specialmotiveringen till 9 kap. ). Ändringen består i att den i paragrafens första stycke föreskrivna begränsningen av fraktförarens ansvarighet vid befordran av passagerare med svenskt lufttralikföretag till 270000 kr. ändrats till att gälla 100000 särskilda dragningsrätter. Lagändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagrådet förutsätter att denna ändring beaktas vid beslutande av proposition i nu föreliggande ärende.

12 kap. 4 s

Denna paragraf innehåller bestämmelser angående avgifter och andra kostnader för förrättningar som äger rum enligt luftfartslagen. [ andra stycket i förslaget anges att kostnader som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning utan föregående dom. utslag eller beslut. Lagrådet förordar att bestämmelsen utformas i överensstämmelse med vad lagrådet föreslagit i fråga om 6 kap. 13% andra stycket. 1 enlighet härmed kan bestämmelsen ges följande lydelse: ”Beslut angående kostnad som är förfallen till betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. " Beträffan- de motiveringen hänill kan hänvisas till vad som anförts i fråga om 6 kap. 13 å andra stycket.

14 kap. 3 Så

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegering av normgivnings- kompetens och förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. ] ett första stycke sägs att regeringen får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i lagen och får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter. 1 ett andra stycke anges att myndigheten. om regeringen föreskriver det. får åt andra överlåta förvaltningsuppgift som ansluter till lagen och som innefattar myndighetsutövning.

Vad gäller första stycket kan konstateras att det bemyndigande. som där lämnas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter som normalt kräver lagform. är tämligen långtgående. Det remitterade förslaget innehåller emellertid också en rad delegationsbe-

Prop. 1984/85: 212 187

stämmelser som gäller särskilt angivna områden. Behovet av en mera allmän delegationsregel synes därför i realiteten vara litet. De komplette- rande bestämmelser som behövs kan i allt väsentligt meddelas i form av verkställighetsförcskrifter utan särskilt bemyndigande. Det föreslagna be- myndigandet i pt-tragrafens första stycke bör därför kunna begränsas.

] fråga om andra stycket synes den remitterade lagtexten böra jämkas för att bättre överensstämma med den åsyftade innebörden.

Mot bakgrund av det anförda föreslär lagrådet att paragrafen ges föl- jande lydelse:

"1 den mån det behövs får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. i de avseenden som behandlas i denna lag. meddela ytterligare föreskrifter som gäller skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa eller trafik.

lförvaltningsuppgift som ansluter till föreskrifterna får. om regeringen föreskriver det. av myndighet som avses i första stycket överlämnas ät annan. även om uppgiften innefattar myndighetsutövning. '"

4 &

Denna paragraf innehåller bestämmelser om bemyndiganden för rege- ringen med avseende på krigstid och andra utomordentliga förhällanden. I första stycket föreskrivs att. om Sverige är i krig eller krigsfara. regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i luftfartslagen. frän föreskrifter som har meddelats med stöd av samma lag och från föreskrifter i andra lagar och författningar av betydelse för luftfar— ten samt att regeringen därvid får meddela de föreskrifter som behövs. Enligt andra stycket gäller detsamma. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i. ] tredje stycket har tagits upp bestämmelser om att föreskrif- ter som meddelats med stöd av paragrafen skall. frånsett fall då Sverige äri krig. inom en månad från utfärdandet underställas riksdagens prövning samt om verkan av att underställning inte sker eller av att riksdagen inte inom viss tid godkänner föreskrifterna.

Paragrafen bör jämföras med 13 kap. 6 & regeringsformen. Enligt detta lagrum kan regeringen under sådana utomordentliga förhållanden som nämns i förevarande paragraf med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag. 1 lag med sådant bemyndigande skall. enligt andra stycket i 13 kap. 6 &. noga anges under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas.

Bestämmelserna i tredje stycket i förevarande paragraf synes vara av- sedda att tillgodose Sistnämnda krav. Särskilt med hänsyn till att fråga är om ett förhållandevis omfattande område är det önskvärt att förutsättning- arna för utnyttjande av bemyndigandet anges närmare än som skett i förslaget. I detta syfte förordar lagrådet att det i paragrafen i vart fall

Prop. 1984/85: 212 ISS

uppställs en allmän förutsättning som anger att det för utnyttjande av bemyndigandet krävs att det föreligger ett klart uttalat behov därav.

] enlighet härmed och med ett par andra. mindre jämkningar kan första stycket förslagsvis få följande lydelse: "Är Sverige i krig eller krigsfara. far regeringen. i den utsträckning rådande förhållanden påkallar det, föreskri- va eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna lag. från föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och från andra lagar och författningar som avser luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs. "

15 kap. 2 ä

I enlighet med vad lagrådet föreslagit vid 8 kap. 4 c & bör i första stycket av förevarande paragraf anges att bestämmelserna i 8 kap. 4 a och 4 b ås" inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses här. Inledningen av stycket bör därför ges följande lydelse: "Bestämmelserna i denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b åå och 11 kap. 3—6 åå gäller - — —."

Övergångsbestämmelserna

De i 4 kap. föreslagna bestämmelserna om elevtillstånd har f.n. en viss motsvarighet i bestämmelser i luftfartskungörelsen om antagning till ut- bildning. vanligen benämnt elevgodkännande. Förslaget utgår från att om elevgodkännandc har meddelats före ikraftträdandet av lagändringarna. något elevtillstånd enligt de nya bestämmelserna inte skall krävas. Denna avsikt har kommit till uttryck i andra stycket av övergångsbestämmel- serna. där det anges att för sådan utbildning enligt luftfartslagen som har påbörjats före ikraftträdandet gäller inte bestämmelserna om elevtillstånd.

Denna övergångsbestämmelse kan dock inte anses tillräckligt reglera övergångsproblemen rörande tidigare meddelade elevgodkännanden. Ett sådant godkännande måste t. ex. kunna återkallas. Avsikten synes vara att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas rörande elevgodkännanden. Det kan emellertid ifrågasättas, om det inte är en lämpligare ordning att i stället de nya bestämmelserna angående elevtillstånd blir tillämpliga be- träffande tidigare meddelade elevgodkännanden, dvs. att sådana godkän- nanden skall behandlas såsom elevtillstånd meddelade enligt de nya be- stämmelserna. En sådan ordning synes inte möta några större praktiska svårigheter. Den har också den fördelen att man inte behöver under en förhållandevis lång tid ha två olika system vid sidan av varandra. Mot bakgrund härav förordar lagrådet att andra stycket i övergångsbestämmel- serna ges följande lydelse: "Beslut om antagande till utbildning för luft- fartscertifikat. som har meddelats före ikraftträdandet. skall vid tillämp- ning av de nya bestämmelserna anses som ett enligt dessa utfärdat elevtill- stånd. "

Prop. 1984/85: 212 189

I tredje stycket av övergångsbestämmelserna har tagits upp en föreskrift som rör klagan över beslut i fråga om återkallelse av certifikat som luft- fartsverket har meddelat före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Enligt föreskriften skall i fråga om besvär över sådant beslut äldre bestäm- melser gälla. Föreskriften skall ses mot bakgrund av att frågor om återkal- lelse av certifikat enligt förslaget skall prövas av länsrätten. Den bakomlig- gande tanken synes vara att överinstansen — kammarrätten med hänsyn härtill skulle kunna anse sig förhindrad att i sak pröva ett av luftfartsverket meddelat beslut i fråga om återkallelse av certifikat. Det är emellertid även utan särskild föreskrift tydligt att det förhållandet. att frågor rörande återkallelse av certifikat i fortsättningen skall prövas av länsrätten. inte inverkar på giltigheten av beslut i saken som före ikraftträdandet har meddelats av luftfartsverket. Eftersom även den nya lydelsen av besvärs— bestämmelserna i 14 kap. 2 s i förslaget nämner luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat. påkallar inte heller den bestämmelsen någon övergångsregel i saken. På grund härav förordar lagrådet att nu förevaran— de övergängsbestämmelse får såsom onödig utgä. Det förtjänar i summari— hanget understrykas att fråga om återkallelse av certifikat skall efter ikraft— trädandet prövas enligt de nya materiella bestämmelserna. även om frågan har väckts före ikraftträdandet eller ansökningen annars grundas på någon omständighet som ägt rum före nämnda tidpunkt. Motsvarande gäller andra åtgärder beträffande certifikat.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart 3 s'

Förevarande paragraf innehåller f. n. endast en bestämmelse om att den som utan lov brukar annans luftfartyg svarar i ägarens ställe för skada som inträffat under brukandet. Förslaget innebär att i paragrafen. som första och andra stycken, tas upp två nya bestämmelser, den ena avseende att den som köpt luftfartyg på kredit med förbehåll om ätertaganderätt är ansvarig enligt lagen i stället för ägaren och den andra avseende att den som innehar luftfartyg med nyttjanderätt under vissa förutsättningar är ansvarig i stället för ägaren. Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen har med endast redaktionella jämkningar tagits upp som tredje stycke. [ 4 & finns f.n. bestämmelser, som innebär att nyttjanderättshavare under två alternativa förutsättningar är solidariskt ansvarig med ägaren för inträffad skada. Denna paragraf föreslås ändrad endast i redaktionellt hänseende; det tilläggs dock att paragrafen avser fall då 3 &. dvs. dess andra stycke. inte är tillämplig.

I tredje stycket av förevarande paragrafi förslaget anges sålunda att den som utan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är "i stället för ägaren" ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant tillfälle. Det är

Prop. 1984/85: 212 190

emellertid klart. att den som olovligen brukar annans luftfartyg även skall. i fall som avses i första och andra styckena i förslaget. ansvara i stället för kreditköparen respektive nyttjanderättshavare som avses där. Den före- slagna regleringen är därför nägot otydlig: jämför även det ansvar som ävilar nyttjz-tnderättshavare enligt 4 ;. På grund härav förordar lagrådet att de i 3 & föreslagna bestämmelserna om kreditköpares och nyttjanderätts— havares ansvar tas upp i en särskild paragraf. betecknad 3 a s. Den nuva- rande bestämmelsen i 3 5 kan då lämnas i sak oförändrad.

Vad nu sagts påkallar en mindre jämkning i ingressen till den föreslagna 4 55 första stycket.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1984/85: 212 l9l

Utdrag lx'(')i'vllN-1UNllsLATl(_)N SDEPA R'l'EM E NTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde l985-05-30

Närvarande: statsrådet Lundkvist. ordförande. och statsråden Feldt. Si- gurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson, Bo- ström. Bodström. Göransson. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström. 'l'hunborg. Wiekbom

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om ändring i luftfartslagen(1957: 297). m. rn.

] Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande] över förslag till lag om änd- ring i luftfartslagen (l957: 297). m.m. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

4 kup. OMC/19 sås” Jag godtar med redaktionelljämkning lagrådets förslag tilljustering- ar beträffande dessa paragrafer.

4 kup. II 9"

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande innebörden av paragrafen. Jag vill emellertid peka på att det ibland först genom ett lagakraftvunnet avgörande m.m. i brottmål kan anses klarlagt att ett återkallelsegrundande förfarande kan läggas certifikatsinnehavaren till last. Paragrafen utgör då hinder för återkallelse innan ett avgörande i saken

föreligger.

4 kap. [5 35

Jag instämmer i lagrådets uppfattning att bestämmelsen om delgivning av beslut om erinran kan tas in i luftfartsförordningen och att den kan utgå ur förevarande paragraf. Jag har heller inte någon erinran mot lagrådets förslag att bestämmelsen om fullföljdsförbud beträffande beslut om erinran tas upp i paragrafen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 januari l985.

Prop. 1984/85: 212 - 192

4 kap. 17 så

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande innebörden av paragrafe n .

4 kap. 20 55

Jag godtar med redaktionell jämkning — det av lagrådet föreslagna tillägget till paragrafens sista stycke.

4 kap. 22. 26 och 27 Sif

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande dessa paragrafer.

6 kap. 13 så

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf.

8 kap. 4 a .t'

Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 109 s' luftfartskungörelsen. Bestämmelserna i paragrafens första stycke. första och andra meningarna. tar sikte på sådana restriktionsområden. för vilka det finns särskilda be- stämmelser i förordningen (l979: 969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden. Inom dessa områden får således fotografering inte ske utan tillstånd av överbefälhavaren från luftfartyg i linjefart eller — efter beslut av luftfartsverket — från andra luftfartyg. Sådana beslut har i praktiken meddelats främst beträffande luftfartyg i chanenrafik och s. k. linjetaxitra- fik. Jag delar lagrådets uppfattning att bestämmelserna, såvitt avser andra luftfartyg än luftfartyg i linjefart. med hänsyn till grundlagens krav på lagform inte bör ges den i förslaget upptagna utformningen. Att såsom lagrådet antyder direkt i paragrafen beskriva de luftfartyg som avses är lagtekniskt komplicerat. och den lösningen förefaller därför inte lämplig. Om paragrafen i stället utformas så att endast luftfartyg i linjefart kommer att omfattas av det till restriktionsområden inskränkta fotograferingsförbu- det kommer chartertrafiken och linjetaxitrafiken generellt att omfattas av det allmänna fotograferingsförbudet enligt den föreslagna paragrafens tred- je mening. För sådan fotografering får då liksom för annan flygfotografe- ring inhämtas tillstånd av överbefälhavaren. Jag har efter samråd med chefen för försvarsdepartementet funnit att en sådan ordning kan accepte- ras. Den från grundlagssynpunkt ifrågasatta bestämmelsen kan således utgå.

I paragrafen bör också i övrigt göras redaktionella jämkningar.

8 kap-1 ('å'

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf.

!? kap. 4 så. 14 lta/1.3 ut'/14 ts. l5 kap. 2

Jag godtar lagrådets förslag till justeringar beträffande dessa paragrafer.

Prop. 1984/851212 |93

Öi'urgångsbcsrämmelscrnu

Lagförslaget kan behandlas av riksdagen först under hösten 1985. Den nya lagstiftningen och därtill hörande regeringsförfattningar kan utfärdas först i slutet av år 1985. Med hänsyn härtill och till nödvändigt förberedel- se- och författningsarbete bl.a. hos luftfartsverket bör ikraftträdandet bestämmas till den 1 januari 1987.

Jag godtar i övrigt lagrådets förslag till justeringar beträffande över- gångsbeståmmelserna.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande detta lagförslag. Nä— gon ändring i 3 s bör inte göras i detta sammanhang.

4 Övrigt

1 lagförslagen bör. utöver de ändringar jag nyss nämnt. göras vissa redaktionella ändringar.

En följdändring bör härutöver göras i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Denna ändring är av okomplicerad beskaf- fenhet. och lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

5 ' Ratificering av artikel 83 bis till Chicagokonventionen

Godtas de av mig förordade lagförslagen med avseende på överförande till brukarstaten av vissa funktioner och förpliktelser vid uthyrning av luftfartyg kan Sverige tillträda det i oktober 1980 godkända tillägget. artikel 83 bis. till Chicagokonventionen. Som jag anfört i remissen till lagrådet bör förslag härom nu föreläggas riksdagen.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta de till detta protokoll av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

dels anta ett till detta protokoll inom kommunikationsdepz-irtementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av 13 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 194

alkoholhaltiga drycker m.m..

dels godkänna det i Montreal den 6 oktober 1980 undertecknade proto- kollet angående tillägg till konventionen den 7 december 1944 angäende internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föresla riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1984/85z212 195

Sammanfattning av betänkandet Reviderad luftfartslagstiftning (Ds K 1981:12)

En av vara httvuduppgifter har varit att göra en språklig och redaktionell översyn av lttftfartsförfattningarna. Både luftfartslagen (1957: 297) och qutfartskungörelsen (l961:558) har omarbetats helt i språkligt avseende. Kungörelsen (19551635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregist- ret föreslås ersatt av en ny förordning. Denna skiljer sig både språkligt och redaktionellt i hög grad från den nuvarande registerkungörelsen.

Den mest betydelsefulla av de internationella konventionerna på lufträt- tens område är den s.k. Chicagokonventionen. Till denna har antagits en ny artikel. vilken behandlar luftfartyg. som används av en brukare med huvudkontor c. d. i en annan fördragsslutande stat än registreringsstaten. Registreringsstatcn kan genom ett avtal överföra till den andra staten vissa av sitta förpliktelser enligt konventionen. Vi föreslår sådana ändringar i luftfartslagen att Sverige skall kunna tillämpa de principer som kommer till uttryck i den nya artikeln.

En formellt svensk men i realiteten utländsk ägare (t.ex. ett svenskt aktiebolag med dominerande utländska intressen) kan i dag få sitt luftfar- tyg registrerat i Sverige men kan enligt gällande regler inte få ett svenskt tillstånd till luftfart i förvärvssyfte. Vi föreslår att de båda regelsystemen anpassas till varandra genom att registrering av luftfartyg som kan antas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte. dvs. främst transportflygplan. får ske bara om fartyget ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Reglerna om bl. a. erhållande och återkallelse av certifikat återfinns i dag huvudsakligen i luftfartskungörelsen. Eftersom de rör förhållanden som är väsentliga för enskilda människor bör de finnas i en författning av högre valör. Vi föreslår att dessa regler i stället tas in i luftfartslagen.

De administrativa sanktionerna mot certifikatinnehavare föreslås ändra- de i vissa avseenden. Två nya återkallelsegrunder bör införas. dels under- låtenhet att rätta sig efter ett föreläggande att lämna bl.a. läkarintyg. dels fysisk eller psykisk olämplighet av sådan art att den utgör hinder för erhållande av certifikat. De nuvarande tre formerna för återkallelse före- slås ersatta av en enda. återkallelse tills vidare. Varning bör kunna tillgri- pas endast när det föreligger någon återkallelsegrund. Som komplement till varningen föreslås ett nytt institut. erinran.

Stora förändringar föreslås i fråga om förfarandet vid certifikatåterkal- lelser m.m. Kritik har framförts mot det nuvarande förfarandet från olika håll. För att komma till rätta med de olägenheter som den nu gällande ordningen kan sägas medföra föreslås att frågor om återkallelse m.m. av certifikat i princip skall prövas av domstol. Domstolsprövningen får i sig anses ge tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier. Samtidigt skapas möj-

Prop. 1984/85: 212 196

lighet att utforma ett tvåpartssystem. Undantag från principen om dom— stolsprövning i första instans bör dock göras för de fall där ett ingripande ifrågasätts på medicinska grunder. Beslutanderätten i dessa ärenden bör av främst praktiska skäl även i fortsättningen ligga hos luftfartsinspektionen. som i dessa frågor anlitar kvalificerad medicinsk expertis. En annan lös- ning skulle troligen bli mycket resurskrävande. Även frågor om varning skall enligt förslaget prövas av domstol medan beslut om erinran bör ankomma på luftfartsverket. Av rättssäkerhetsskäl bör frågor om förnyel- se av certifikat avgöras av samma myndighet som har att pröva frågor om återkallelse. Beslut i ärenden om förnyelse skall enligt förslaget fattas av luftfartsverket dels då en ansökan bör bifallas. dels då den bör avslås av medicinska skäl. När ansökan bör avslås av andra orsaker skall den prövas av domstol om sökanden har påkallat domstolsprövning.

Som behörig domstol i mål om bl.a. återkallelse av certifikat föreslås länsrätten i Östergötlands län. som också bör vara fullföljdsinstans vid talan mot luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat m.m. Förfaran- det föreslås utformat som ett tvåpartsförfarande. Uppgiften att som part företräda det allmänna i dessa mål bör ankomma på luftfartsverket.

Det är inte ovanligt att flygbolag vid trafik mellan Sverige och utlandet åsidosätter de villkor söm gäller bl. a. i fråga om priser. De sanktionsmöj- ligheter som i dag står till buds häremot varierar beroende på om luftfarten drivs på grund av koncession eller med stöd av ett luftfartsavtal. Vi föreslår en straffbestämmelse av innebörd att den som bryter mot villkoren för trafiken skall fällas till ansvar oavsett om trafiken drivs på grund av avtal eller koncession. För att sanktionen skall bli effektiv föreslås en bestämmelse om att föreståndaren i Sverige skall vara ansvarig för den verksamhet som drivs häri landet.

Från en del håll har framförts krav på betydligt kraftigare reaktioner. Med anledning härav har vi övervägt olika ekonomiska sanktioner såsom förverkande, avgifter och vite. Vi har dock funnit att sådana sanktioner som avgifter och vite knappast kan få så positiva effekter att dessa skulle uppväga de betydande administrativa komplikationer som de skulle ge upphov till. När det gäller förverkande kan konstateras att frågan om denna form av ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet f.n. behandlas inomjustitiedepartementet. Vi har i avvaktan på att ställning tas till denna fråga i ett större sammanhang inte velat föreslås någon särskild förverkandebestämmelse för lufträttens del. Den främsta anledningen till detta är att de belopp som skulle kunna förklaras förverkade med stöd av en sådan bestämmelse är förhållandevis blygsamma.

Vi föreslår nya bestämmelser om ansvaret för tredjemansskador. dvs. skador som drabbar personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyg. Enligt huvudregeln skall ägaren såsom hittills vara ansvarig för sådana skador. Vid kreditköp med förbehåll om återtaganderätt skall dock ansvaret vila på innehavaren. Detsamma gäller vid långtidsförhyrning om

Prop. 1984/85: 212 197

vissa villkor är uppfyllda. Vid andra fall av uthyrning skall ansvaret oftast vara delat med regressrätt för ägaren mot brukaren.

Ansvarsbestämmelserna har förenklats. l luftfartslagen har straffska— lorna justerats så att utrymmet för att meddela strafföreläggande har ökat väsentligt. I luftfartsförordningen föreslås dagsböter som enda sanktions- form.

Frågan om att koncentrera målen om ansvar för brott mot luftfartslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen har diskuterats tidigare. Vi föreslår att de sju av landets tingsrätter som är sjörättsdomsto- lar skall vara behöriga domstolar i sådana mål. Beträffande tvistemålen föreslås inga förändringar.

Enligt förslaget skall — i större utsträckning än vad som i dag är fallet — regeringen kunna delegera beslutanderätt till luftfartsverket. som i sin tur kan Uppdra åt andra att meddela vissa beslut och utfärda olika föreskrifter.

Förslagen, som sammantagna beräknas resultera i vissa besparingar. föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1984/85: 212 198

Flyglagutredningens lagförslag

] Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen( 1957: 297)

Enligt riksdagens beslut, föreskrivs i fråga om luftfartslagen (19571297ll dels att 2 kap. 6. 7 och Blås”. 3 kap. 10 aå. 5 kap. 6.5. 6 kap. ltlå och 13 kap. 7—13 åå skall upphöra att gälla.

dels att rubriken närmast före 6 kap. 10.5 skall utgå. dels att 1 kap. l—Ss'å. 2 kap. 1—5. 8—1 1 och r4—1sss. 3 kap. 1— tass. 4 kap. r—9ss. 5 kap. 13-5 och 7— 11 ss. 6 kap. 1—9 och 1 1— 16%. 7— 12 kap.. 13 kap. l——6ås'-. 14 kap. 1—4 åå och 15 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels- att rubrikerna till första och andra avdelningen skall ha nedan angivna lydelse.

dels- att rubrikerna till 2—7. 9— l 1. 13 och 14 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1. 12 och 16%". 6 kap. 4.5 och 9 kap. 3. 12. 17. 31 och 37 åå skall ha nedan angivna lydelse.

dels- att i lagen skall införas tjugosju nya paragrafer. 1 kap. 6—8 ss. 2 kap. llas, 3 kap. 11 k. 4 kap. 10—30åå och 14 kap. 5.5. av nedan angivna lydelse.

dels att närmast före 6 kap. 8 och 11 så och 13 kap. 1. 5 och (såå skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse fr.o.m. den dag då denna lag träder i kraft.

Nm'art'tnde lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN Om civil luftfart Civil luftfart

] KAP.

Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum allenast med de inskränkningar och bara på de villkor. som anges i den- under de villkor, som följa av denna na lag. i föreskrifter som har med- lag och med stöd därav meddelade delats med stöd av denna lag eller i föreskrifter eller som eljest stadgas andra lagar eller författningar. i lag eller författning.

l

2 Lagen omtryckt 1979: 643.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Luftfart mä ej äga rum med andra luftfartyg än sådana som hava svensk nationalitet eller nationalitet i främmande stat. med vilken slutits överenskommelse om rätt till luft- fart inom svenskt omräde.

När särskilda skäl äro därtill. äger regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande. luftfarts- verket medgiva att luftfart mä äga rttm utan hinder av vad i första stycket sägs. sä ock bestämma vill- koren därför.

199

Föreslagen lydelse

Luftfart får äga rum med svenska luftfartyg. Med luftfartyg som har nationalitet i en annan stat får luft— fart äga rum endast om det har träf— fats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt omrä— de.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer medge att luft— fart får äga rum även med andra luftfartyg och föreskriva pä vilka villkor detta får ske.

Zaå

Luftfart mä ej inom svenskt om- räde äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga. äger regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande. luftfarts- verket medgiva luftfart utan hinder av vad som sägs i första stycket sä ock bestämma villkoren därför.

Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ord- ning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens bemyndi- gande mä ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och sä- kerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållan- den eller dä eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver det äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart inom hela riket.

Denna lag skall. där ej annat följer av vad i lagen är stadgat. med avseende ä svenskt luftfartyg lända

Luftfartyg får inte framföras med överljudsfart inom svenskt område.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer medge undan- tag frän förbudet samt ange på vilka villkor undantaget medges.

Regeringen får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom en viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer om det behövs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. För- bud som inte meddelas av regering- en fär dock avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållan- den eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet får rege- ringen tillfälligt föreskriva in- skränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Om inte annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfar- tyg även vid luftfart utom riket om

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lyda/.vc

till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket. sävitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är till- lämplig.

Bestämmelserna i () kap. äro. ändå att luftfartyget ieke är av svensk nationalitet. tillämpligajäm- väl vid luftfart utom riket. i den mån det följer av överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

Om atomskada gälla särskilda be- stämmelser.

300 Föreslagen lyda/.vc

inte detta strider mot den främman- de lag som är tillämplig.

I den mån det följer av avtal med andra stater eller av allmänna rätts- grundsatser gäller bestämmelserna i 9 kap. också vid luftfart utom riket med utländska luftfartyg.

De bestämmelser i denna lag som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall också tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en interna- tionell organisation.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär förordna att bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall till- lämpas på ett utländskt luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av en svensk brukare.

Vid tillämpning av 2 kap. brotts- balken anses ett sådant utländskt luftfartyg som svenskt.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förordna att ett svenskt luftfartyg. som inne- has med nyttjanderätt av en ut- ländsk brukare. i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som brukaren.

Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lyric/.vc

()m registrering av luftfartyg. dess nationalitet och märkning

Registrering

Ztll Ft'irc'x/uyt'll lydt'lxt' 2 KAP. Registrering. nationalitet och märkning Registreringen l .a

Over luftfartyg skall hos luftfarts— verket föras register (luft/'nr/_v_g.trc— tvister).

Om inskrivning av rätt till luftfar- tyg samt om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

Ett luftfartyg far registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten. svensk kommun eller lands- tingskommun. svensk medborgare eller av dödsbo. bolag. förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet.

LLuftfartsverket fär medge att ett luftfartyg fär registreras i Sverige även om nämnda krav inte är upp- fyllda. Sådant medgivande fär bara lämnas om luftfartyget i regel an- vänds med utgångspunkt i Sverige.

Ej mä luftfartyg. som är regist- rerat i främmande stat. registreras här i riket. med mindre det avföres ur den främmande statens register.

Luftfartyg mä icke registreras med mindre det har luftvärdighets- bevis och. i den utsträckning rege- ringen eller efter regeringens be— myndigande luftfartsverket före-

Luftfartsverket för register över luftfartyg ( luft/'ni'iygsi'egistc'l').

Om inskrivning av rätt till luftfar— tyg och om vissa internationella förhällanden beträffande rätt till luftfartyg finns det särskilda be- stämmelser.

IJ ”IF

Luftfartyg far registreras i Sveri- ge bara om de ägs av svenska sta- ten. svenska kommuner eller lands- tingskommuner. svenska medbor- gare eller av dödsbon. bolag. för— eningar. samfälligheter eller stif— telser som har svensk nationalitet.

Luftfartyg som kan antas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte fär registreras bara om de ägs av någon som kan få tillstånd till luft- fart enligt 7 kap. 3 & första stycket.

Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg registreras i Sverige även om kraven i första och andra styck- ena inte är uppfyllda. Ett sådant medgivande får lämnas bara om far- tyget i regel används med utgångs- punkt i Sverige.

3 5 Ett luftfartyg. som är registrerat i en annan stat. får inte registreras i Sverige om det inte avregistreras i den andra staten.

51/2

Luftfartyg fär registreras bara om de har luftvärdighetsbevis. Rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer fär föreskriva att de också skall ha miljövärdighets-

Prop. 1984/85:212 Nuvarande f_VLIU/XU

skriver. miljövärdighetsbevis. Be- vis skall ha utfärdats eller godkänts här i riket.

Ansökan om registrering av luft- fartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla för registre- ringen nödiga upplysningar rörande fartyget. ägaren oeh dennes förvärv av fartyget. Ansökningcn skall ät- följas av utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2-4 ss upptagna villkoren äro uppfyllda. sä ock av handling som utmärker när. var och av vem fartyget är byggt.

Registret skall för varje luftfanyg innehålla fartyget tillkommande na- tionalitets- och registreringsbe- teckning, de uppgifter som äro nö- diga för att identifiera det. upplys- ning angående äganderätten till far- tyget och ägarens fäng samt huruvi- da fartyget är intecknat. hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis och miljö—.ärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden. då fartyget in- föres i registret. ändring i ägande- rätten registreras eller fartyget av- föres ur registret. sa ock i övrigt vad regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket föreskriver.

Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret el- ler ändras ägarens nationalitet eller undergär fartyg efter registreringen ändring av betydelse för fartygets identifiering. vare ägaren skyldig att därom ofördröjligen göra anmä- lan till luftfartsverket för införande i registret. Samma skyldighet ålig- ger vid ändring i äganderätten jäm- väl den förutvarande ägaren.

" Paragrafen upphävd genom denna lag.

'Jl

202 Föreslagen lydelse

bevis. Bevisen skall vara uttärdat'le eller godkända i Sverige.

Ansökan om registrering av ett luftfartyg skall göras av ägaren. An- sökningen skall vara skriftlig och innehålla de upplysningar som be— hövs för registreringen.

Prop. 1984/85: 212 Navara/nie lydelse

lnföref i registret ny ägare av in- tecknat luftfartyg. äligger det ltift- fartsverket att ofördröjligen under- rätta inskrivningsdomaren därom.

Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara så- dan att han kan införas i registret. skola ändock däri anmärkas hans nanm. det uppgivna fänget och da- gen dä anmälan skedde.

Ett luftfartyg skall föras ur regist- ret i följandc fall.

|. Om ägaren begär det.

2. Om kraven i 25 inte är upp- fyllda.

3. Om det har förolyckats eller förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft giltigt luft- värdighetsbevis eller miljövärdig- hetsbevis pä tre är. Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt första stycket 2—4 medför att ett luftfar- tyg skall avregistreras. När ett fall enligt första stycket 5 inträffar. be- höver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid "som be- stäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvärdigt och miljö- värdigt.

Luftfartyg. som är intecknat. må ej på grund av ägarens begäran eller annan i Så avsedd omständighet av- föras ur registret. med mindre i ärendet företes bevis från inskriv- ningsdomaren. att intecknings- handlingen uppvisats för honom samt att inteckningshavaren sam- tyckt till åtgärden. men i registret skall göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registret el- ler skeri registret anmärkning som i första stycket sägs. skall inskriv- ningsdomaren ofördröjligen under- rättas därom.

203

Föreslagen lydelse

Ett luftfartyg skall avregistreras i följande fall.

|. Om ägaren begär det.

2. Om kraven i 2.5 inte är tipp- fyllda.

3. Om det har förolyckats eller förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft något gil- tigt luftvärdighetsbevis eller miljö— värdighetsbevis på tre är. Agaren är skyldig att anmäla om något har hänt som medför att far- tyget skall avregistreras enligt 2—4. I ett sådant fall som avses i 5 behö- ver fartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid. som be— stäms av luftfartsverket. visar att fartyget är luftvärdigt och miljövär- digt.

Även om någon omständighet en- ligt 8ä första stycket föreligger. får ett luftfartyg som är intecknat avre- gistreras bara om inteckningsha- varen har medgett det.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

lnnehaves luftfartyg pä grund av köp utan att äganderätten övergått ä innehavaren. skola i registret an- tecknas innehavarens nanm och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen göra anmälan där- om till luftfartsverket.

Uppläter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst tvä veckor till annan för att av denne nyttjas för egen räkning. skall pä begäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras an- teckning om upplåtelsen.

Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och äro de i 2 och m för registrering angivna villkoren uppfyllda. mä fartyget. i enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar. för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsre- gistret.

204

Förtur/(Igen lydl'lxt'

l0s'

Om nägon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om ätertaganderätt. skall innehavet antecknas i luftfar- tygsregistret. De som träffar avtal om ett sädant köp skall genast an- mäla det till luftfartsverket.

Om nägon innehar ett registrerat luftfartyg med nyttjt'rnderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst två veckor. skall an- teckning om innehavet göras i luft- fartygsregistret om ägaren eller" in- nehavaren begär det.

llå

När ett luftfartyg har byggts ut- omlands för svensk räkning eller när ett luftfartyg som frnns utom— lands har övergått till en svensk ägare. fär fartyget antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret om förutsättningarna i 2 och Hå är uppfyllda. Anteckningen skall gälla en viss tid.

llaå

Nationalitet

Sedan luftfartyg införts i luftfar- tygsregistret. äger det svensk natio- nalitet.

Om införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (natio- nalircls- och registreringxbcvis).

Luftfartsverket för en förteck— ning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (lvakan/Wreck- ning).

Nationaliteten

lZs'

Luftfartyg som är införda i luft- fartygsregistret har svensk nationa- litet.

Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- ut'h regi.:!reringsbvris").

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

205

Föreslagen lydelse

13.54

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt Oä. skall fartygets ägare eller. i fall då fartyget avförts ur registret till följd av att det övergätt till utländsk ägare. den förre ägaren ofördröjli- gen äterställa nationalitets- och re- gistreringsbeviset till luftfartsver- ket. Har eljest ändring i förhällan- de. varom beviset innehäller upp- lysning. införts i registret. skall far— tygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsverket. som an— tecknar ändringen ä beviset eller. där så finnes lämpligare. trtfärdar nytt bevis.

Luftfartyg. som antecknats i bi- hanget till luftfartygsregistret. äger svensk nationalitet så länge anteck- ningen gäller".

Om anteckningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimis— tiskt nationalitets- och registre— ringsbevis.

Svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. hava svenskt na- tionalitets— och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid ltift— fart inom svenskt område hava motsvarande bevis frän främmande stat. med vilken slutits överens- kommelse om rätt till sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgi- vande som avses i 1 kap. 25 andra stycket. gäller vad regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket föreskriver.

Märkning

Luftfartyg. som införts i luftfar- tygsregistret eller antecknats i bi-

4 Paragrafen upphävd genom denna lag.

l4å

rss

lös

Luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret har svensk nationalitet så länge anteck- ningen gäller.

Luftfartsverket utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interi- mistiskt nationalitets— nelr registre- ringsbevis)".

Svenska luftfartyg skall ha svens— ka nationalitets- och registrerings- bevis när de används vid luftfart.

Utländska luftfartyg skall ha motsvarande bevis frän registre- ringsstaten vid luftfart inom svenskt omräde.

Om luftfartyg används med till- stånd enligt [ kap. 2; andra stycket. gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Märkningen

Luftfartyg som är införda i ltift— fanygsregistret eller antecknade i

Prop. 1984/85:212 Nuvarande lydelse

hanget. skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och registrerings- beteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i registret el- ler bihanget.

Luftfartyg. som är registrerat i främmande stat med vilken slutits överenskommelse om rätt till luft— fart inom svenskt område. skall vid sädan luftfart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyttjas luftfartygjämlikt medgi- vande som avses i. I kap. 2.5 andra stycket. gäller vad regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket föreskriver.

206 Fr'ircs'lagm lyclclxe

bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbe- teckningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifter- na i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med till- stånd enligt 1 kap. Zs' andra stycket. gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- dighet

Luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. vara luftvärdigt och mil- jövärdigt.

Ej mä luftfartyg anses luftvär- digt. med mindre det är sä'kon- strucrat. byggt, utrustat och vid- makthållet samt äger sådana flyg- egenskaper. att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej mä luftfartyg anses miljövär- digt med mindre detär konstruerat. byggt. utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar skada ge- nom buller. luftförorening eller lik- artad störning. Närmare föreskrif- tcr för tillämpningen av detta styc— ke meddelas av regeringen eller. ef- ter regeringens bemyndigande. av luftfartsverket.

Luftfartyg skall undergå besikt- ning enligt vad regeringen eller. ef— ter rcgcringens bemyndigande. luft- fartsverket föreskriver. så ock i öv-

Luftvärdighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

För att ett luftfartyg skall anses luftvärdigt skall det vara sa kon- struerat. byggt, utrustat och under- hållet och ha sådana flygegen- skaper att säkerhetens krav är upp- fyllda.

För att ett luftfartyg skall anses miljövärdigt skall det vara kon- struerat. byggt. utrustat och under- hållet pä ett sådant sätt att det inte orsakar skador genom buller. luft— föroreningar eller liknande stör- ningar.

Luftfartyg skall genomgä de be- siktningar som föreskrivs av rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer. Detsamma gäl-

Prop. 1984/85: 212

A-"lti'arande lydelse

rigt med avseende ä luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfarts- verket.

Besiktning oeh tillsyn mä enligt vad regeringen bestämmer av luft- fartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom el- ler utom riket.

Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luft- värdigt. skall qutfartsverket utfärda bevis därom (luftt'a'rtliglienbet-ix). Beviset mä utfärdas för viss tid och begränsas till att avse luftfart av viss art eller inom visst område. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handling skall angivas vad vid fartygets nyttjande skall iaktta- gas för att det skall anses luftvär- digt.

l..uftvärdighetsbevis mä förnyas. om fartyget finnes vara luftvärdigt enligt de krav som gälla då förnyel- sen skall ske. Luftfartsverket äger ät sakkunnig eller myndighet som avses i ls" andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. hava svenskt el- ler av luftfartsverket godkänt ut- ländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luft- fart inom svenskt område hava luft- värdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller godkänt bevis som en- ligt överenskommelse med den sta- ten skall erkännas häri riket.

Luftfartsverket mä enligt vad re- geringen bestämmer medgiva. att luftfartyg mä nyttjas till luftfart

207 Föreslagen lydelse

ler tillbehör och reservdelar till luft- fartyg och annan sadan utrustning för fartyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten. Luft- fartsverket har tillsyn över luftvär— digheten.

Om regeringen bestämmer det får luftfartsverket uppdra ät särskilda sakkunniga att sköta besiktningar- na och tillsynen och att utfärda fö- reskrifter i dessa avseenden.

När ett luftfartyg har visats vara luftvärdigt utfärdar luftfartsverket ett bevis om detta llll/ll'äl'dl):ll('l$- bevis). Beviset kan begränsas till att avse viss tid, viss luftfart eller luftfart inom visst område.

Ett luftvärdighetsbevis kan för- nyas om luftfartyget är luftvärdigt enligt de krav som gäller när för— nyelsen skall ske. Luftfartsverket får uppdra åt särskilda sakkunniga att förnya luftvärdighetsbevis.

När ett svenskt luftfartyg an— vänds vid luftfart skall det ha ett svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har god- känts av luftfartsverket.

Vid luftfan inom svenskt omräde skall utländska luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avtal med den staten.

Om regeringen bestämmer det kan luftfartsverket medge att ett luftfartyg får användas vid luftfart

Prop. 1984/85: 212

.!N'm'arumle lydelse

utan hinder av vad i första och and- ra styckena sägs.

Där luftfartyg. för vilket luftvär— dighetsbevis utfärdats här i riket. icke undergår föreskriven besikt- ning eller med avseende ä fartyget eller dess utrustning vidtages änd- ring som mä antagas hava betydelse för luftvärdigheten. varc beviset. om ej luftfartsverket bestämmer an- nat. ogiltigt intill dess fartyget för- klarats luftvärdigt. Samma lag vare. där fartyget eller dess utrustning li- dit skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverket bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som mä antagas hava betydelse för luftvärdigheten. äger luftfartsver— ket förklara beviset ogiltigt intill dcss fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt. skall det på anmaning ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Vad i 3 och Sås" är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luft- värdighetsbevis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller. om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt. i enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverket. så snart ske kan till verket anmäla om- ständighet av betydelse för luftvär- digheten. sä ock i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

'Jl

208

F örc'slugen lydelse

även om villkoren i denna paragraf inte är uppfyllda.

Om ett svenskt luftfartyg inte ge— nomgär föreskriven besiktning eller om någon ändring. som kan antas ha betydelse för luftvärt'ligheten. görs i fartyget eller i dess utrust- ning. blir luftvärdighetsbeviset ogil- tigt till dess fartyget förklaras luft— värdigt. Detsamma gäller om farty- get eller utrustningen har fätt ska- dor som uppenbarligen har betydel- se för luft värdigheten. Luftfartsver- ket kan dock medge undantag från dessa bestämmelser.

Om det inträffar andra omstän- digheter som kan antas ha betydel- se för lttftvärdighetcn kan luftfarts- verket förordna att luftvärdighets- beviset är ogiltigt till dess fartyget förklaras luftvärdigt.

Bestämmelserna i 3 och 5 åå gäl- ler i fräga om godkännande av ut— ländska luftvärdighetsbevis och om förnyelse och ogiltighet av ett sä- dant godkännande.

Den som äger ett luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall övervaka att fartyget är luftvärdigt. Han skall till luftfarts- verket snarast anmäla sädant som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigt lämna de upplys— ningar som behövs för tillsynen.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

luftfartsverket sä ock den som erhällit uppdrag varom i 2.5 andra stycket sägs äger tillträde till luft- fartyg för verkställande av förrätt- ning enligt detta kapitel och mä där- vid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eller. om annan i ägarens ställe brukar fartyget. den- ne samt av dess befälhavare och besättning. Förrättningen skall så utföras. att såvitt möjligt fartygets trafikft'irhällanden icke rubbas och i övrigt större olägenhet ej förorsa- kas än som är oundvikligt.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger. för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av sär- skild anledning. medgiva att luftfar- tyg mä nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

För rätt att bygga luftfartyg eller 5 sådant fartyg utföra underhålls-. reparations- och ändringsarbeten mä regeringen. där hänsyn till sä- kcrheten kräver det. föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen el— ler. efter regeringens bemyndi- gande. av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar till luftfartyg.

209

Föreslagen lydelse

uf.

Vid en förrättning enligt detta ka- pitel skall förrättningsmannen läm- nas tillträde till luftfartyget. Farty- gets ägare oeh brukare liksom dess befälhavare och besättning skall medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras så att minsta möjliga olägenhet tipp- stär.

”1.2

Om det behövs för att pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda skäl. fär regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer medge att fartyget an- vänds vid luftfart även om villkoren i detta kapitel inte är uppfyllda.

10.5

Om det krävs av säkerhetsskäl fär regeringen föreskriva att det be- hövs tillständ för att bygga luftfar- tyg och tillverka reservdelar och tillbehör till dem och för att utföra underhålls-. reparations- och änd- ringsarbeten på fartyg. reservdelar och tillbehör. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer.

lOas'5

Bestämmelserna i 2—9 så om luftvärdighet och luftvärdighetsbe- vis gälla i tillämpliga delar även mil- jövärdighet och miljövärdighetsbe- vrs.

5 Paragrafen upphävd genom denna lag.

115

Bestämmelserna i 2—9ss om luftvärdighet och luftvärdighetsbe- vis gäller också i fråga om miljövär- dighet och miljövärdighetsbevis.

Prop. 1984/85:212 2l0 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 KAP. Om luftfartygs bemanning Luftfartygs bemanning, luft-

Luftfartyg skall vara bemannat pä betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om beman- ningen meddelas av regeringen el- ler. efter regeringens bemyndi- gande. av luftfartsverket.

Fartygets ägare eller. om annan i ägarens ställe brukar fartyget. den- ne skall sörja för att fartyget är be- hörigen bemannat.

2.5

Luftfartygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsver— ket.

Luftfartsverket mä enligt vad re- geringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid tillsynen.

3.5

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket meddelar föreskrifter om de villkor som. beträffande medborgarskap. älder. skicklighet. lämplighet och i övrigt. skola gälla för behörighet att tjänstgöra å luftfartyg.

För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara föra- re ä luftfanyg eller därå förrätta an— nan tjänst som regeringen bestäm- mer utfärdar luftfartsverket bevis därom lllifmzrtscerzifikat). Geniti- katet skall utfärdas för viss tid. Det ma begränsas till att avse viss typ av luftfartyg eller till luftfart av viss art eller inom visst område.

fartscertil'lkat m. m.

Luftfartyg skall vara bemannade pä betryggande sätt.

Luftfartygets ägare eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall se till att fartyget är bemannat på föreskrivet sätt.

Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Verket får uppdra åt särskilda sakkunniga att biträda vid tillsynen.

Bara den som har ett gällande luftfartscertifikat får tjänstgöra som förare. navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg.

Cenifikatet gäller inte när det är omhändertaget.

Luftfartscertifikatet skall vara ut- färdat eller godkänt i Sverige.

Även ett luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i en annan stat skall emellertid godtas om ett sådant certifikat enligt avtal med den staten skall erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfar- tyg i internationell fart krävs dock ett sådant certilikat som anges i första stycket.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Luftfartscertifikat mä förnyas. om innehavaren finnes uppfylla de villkor som gälla dä förnyelsen skall ske.

Den som ä luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4ä skall hava svenskt eller av luftfartsverket god- känt utländskt luftfartscertilikat el- ler i främmande stat utfärdat eller godkänt certifikat som enligt över- enskommelse med den staten skall erkännas häri riket.

l internationell luftfart skall dock den som förrättar sådan tjänst ä svenskt fartyg hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill. äger luft— fartsverket bestämma att certifikat. som för svensk medborgare utfär- dats i främmande stat. ej mä godta- gas för luftfart inom svenskt omrä- de.

Luftfartsverket mä enligt vad re- geringen bestämmer meddela till- stånd att tjänstgöra ä luftfartyg utan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

Svenskt luftfartscertifikat mä av luftfartsverket återkallas för viss tid. tills vidare eller för dess äter- stäende giltighetstid. om innehava- ren begår förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest icke uppfyller de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga att förhållande som avses i första stycket är för handen. mä luftfarts— verket omedelbart sätta certifikatet ur kraft intill dess frägan om äter- kallelse prövats.

När certilikat blivit återkallat el- ler satt ur kraft. skall det ofördröjli- gen avlämnas till luftfartsverket.

?.l l Föreslagen lydelse

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfartscertifikat som har utfär- dats för en svensk medborgare i en annan stat inte gäller för luftfart inom svenskt område.

Tillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat. elevrillstårul. fär ges bara till den som med hän- syn till sin älder och sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat.

Vid prövningen av de personliga förhållandena skall beaktas om sö- kanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som krävs av en certi- fikatinnehavare.

Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall sökandens fy- siska och psykiska lämplighet beak- tas.

För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas krävs att sökanden har ett gällande elevtillstånd och att han uppfyller fastställda krav i fräga om medborgarskap och älder och i frä- ga om kunskaper. erfarenhet och skicklighet.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Vad i 4 och 6.5.5 är stadgat om svenskt luftfartscertifikat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftfarts— certifikat samt förnyelse och äter— kallelse av sådant godkännande.

()m skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att anmäla om- ständighet av betydelse för hans be- hörighet samt att underkasta sig un- dersökningar och prov bestämmer regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger. för utbildningsändamäl eller eljest av särskild anledning. med- giva att luftfartyg mä nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

IJ IJ

Ft'ires'lagen lydelse

:If-

Elevtillstand och luftfartscertifi- kat fär inte utfärdas Linder den tid då spärrtid löper enligt 14%.

Ett elevtillstånd gäller under viss tid. ] tillstandet far föreskrivas sär— skilda villkor.

Ett luftfartscertifikat utfärdas för viss tid. Det kan begränsas till att gälla under vissa ft'irutsättningar.

8.5

litt elevtillstånd eller ett luftfarts- certifikat kan förnyas om innehava- ren vid tiden för ansökan om förny- else uppfyller kraven för att ett elevtillstånd skall meddelas. För att certifikatet skall förnyas krävs ock- så att innehavaren uppfyller de krav i fråga om medborgarskap. äl- der. kunskaper. erfarenhet och skicklighet som gäller för att ett certifikat skall kunna utfärdas.

95

Ett luftfartscertifikat skall åter— kallas i följande fall.

1. ()m innehavaren i sin tjänstgö— ring har varit så päverkad av starka drycker eller andra stimulerande el- ler bedövande medel att han inte har kunnat fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

2. Om innehavaren i sin tjänstgö- ring har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

3. Om innehavaren genom uppre- pade förseelser mot de bestämmel- ser som gäller för luftfarten i vä— sentlig män har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter be- stämmelserna.

4. Om innehavaren grovt har äsi- dosatt sina förpliktelser i något an- nat avseendc som har väsentlig be- tydelse för fiygsäkerheten.

5. Om innehavaren pä grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte längre

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

IJ 5

Förtur/tiger! lydelse

kan anses lämplig att inneha luft— fartseertitikat.

6. Om innehavarens förutsätt- ningar att fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har minskat sä väsentligt genom sjukdom. ska- da eller dylikt att han av flygsäkcr- hetsskäl inte längre bör inneha cer- tiflkat.

7. Om innehavaren inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd.

8. Om innehavaren inte rättar sig efter ett föreläggande att genomgå kontroll av att han kan förrätta den tjänst som certifikatet avser eller ett föreläggande att lämna intyg an- gäende sin fysiska och psykiska lämplighet som certifikatinneha- vare.

105

Äterkallelsen får begränsas till att avse bara en del av behörighe- ten.

us

Ett luftfartscertifikat får återkal- las på grund av brottslig gärning först sedan det genom lagakraft- vunnen dom har fastställts att brott föreligger. Åklagarens beslut enligt 20 kap. 7 & rättegångsbalken att inte väcka talan för brottet jämställs i detta avseende med en sådan dom.

12.5

Ett luftfartscertilikat skall försät- tas ur kraft i avvaktan på slutligt avgörande i äterkallelsefrägan om det på sannolika skäl kan antas att certifikatet kommer att återkallas pä någon av de grunder som anges i 915 1—6. Om beslutet att försätta certifikatet ur kraft grundas på misstankar om brott. skall beslutets giltighetstid begränsas i enlighet med det som gäller för spärrtid en- ligt Hä.

Prop. 1984/85:212 2I4 Nuvarande lydelse F ärvs/(1 yen lydelse

Bä Bestämmelserna i 9—12s's- gäller ocksä i fräga om elevtillstånd,

14.5

Om en ansökan om elevtillständ eller förnyelse av luftfartscertifikat inte kan bifallas på grund av sökan- dens personliga förhällanden eller om ett luftfartscertifikat äterkallas med stöd av 9.5 1—5. skall en spärr- tid bestämmas. Spärrtiden skall fastställas till tvä är i sådana fall som avses i 95 l—2 och i övriga fall till ett är. Om det finns synnerliga skäl kan spärrtiden bestämmas till kortare tid. dock lägst ett är i sa- dana fall som avses i 9.5 l —2 och tre månader i övriga fall.

Sedan ett beslut om spärrtid har vunnit laga kraft. far spärrtiden sät— tas ned om nya omständigheter in- träffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl för nedsätt- ning.

15 .5 ] sådana fall som avses i 99" 3—5 skall innehavaren meddelas var- ning i stället för att certifikatet eller elev/tillståndet återkallas. om var- ningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

l6å

Ett luftfartscertifikat skall om- händertas om innehavaren vid ut- övande av den tjänst som certifika- tet avser

1. har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom. eller

2. har företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande medel.

Detsamma gäller om innehavaren på grund av sjukdom. skada eller någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett trafiksäkert sätt.

Prop. 1984/85:212 ”15 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17.5

Om ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur kraft enligt 12%?" eller omhändertaget enligt loå under minst så lång tid som skulle ha bestämts som spärr— tid. får i målet om återkallelse för— ordnas att något ytterligare ingri— pande inte skall ske.

18.5

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att genomgå undersökningar och prov och att anmäla sådana om- ständigheter som kan antas ha bety- delse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det får myndigheten uppdra åt andra att genomföra proven.

19%

Bestämmelserna i N andra stycket. 5—12 och l4—l8ää skall tillämpas i fråga om godkännande av ett utländskt luftfartscertifikat och i fråga om förnyelse och åter- kallelse av ett sådant godkännande.

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifi- katets giltighetstid.

2.0.5

Om det behövs av hänsyn till Hygsäkerheten. får luftfansvcrket föreskriva att innehavaren av ett luftfartscertifikat inte får utöva viss verksamhet på ett luftfartyg om han inte har ett gällande bevis om att han uppfyller särskilda villkor (he- Iu'irighetsbevis).

Luftfansverket får föreskriva att andra medlemmar av besättningen på ett luftfanyg än som anges i 3.5 skall ha gällande behörighetsbevis.

Verket fastställer de krav sökan- den av ett behörighetsbevis skall uppfylla i de avseenden som anges i 5 och 6 5.5. '

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 fråga om behörighetsbevis gäl- ler bestämmelserna i 35 andra stycket. 7—12 och 14— 1855.

Luftfartsverket meddelar närma- re bestämmelser om utländska be- hörighetsbevis.

5

Luftfartsverket prövar. med de undantag som anges i 22 5. frågor om certifikat och elevtillstånd en- ligt denna lag och med stöd av den— na lag utfärdade författningar.

Om luftfartsverket finner anled— ning att anta att någon inte bör ha certifikat på grund av ett onyktert levnadssätt får verket höra social— nämnden.

Den länsrätt regeringen bestäm- mer prövar

1. mål om varning och mål om återkallelse av certifikat och elev- tillstånd enligt 95 1—5 eller 8.

2. mål om nedsättning av spärrtid då det ursprungliga beslutet om spärrtid har fattats av länsrätten. och

3. mål om förnyelse av certifikat och elevtillstånd i de fall luftfarts- verket har ifrågasatt innehavarens lämplighet av annan anledning än som anges i 95 6 eller 7 och inneha- varen har begärt länsrättens pröv- ning.

Frågor om omhändertagande en- ligt 165 prövas av de myndigheter som regeringen bestämmer. "fas ett certifikat om hand enligt 16.5 första stycket. skall länsrätten enligt vad regeringen bestämmer utan dröjs- mäl pröva om det skall försättas ur kraft eller återlämnas till innehava- ren.

23.5

Mål som anges i 22.5 1 och 2 an— hängiggörs i länsrätten genom ansö- kan. Mål enligt 22.5 3 anhängiggörs genom anmälan av luftfartsverket.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

24

');

26

27

Föreslagen lydelse

;

l mål om luftfartscertifikat och elevtillstånd fär rätten förelägga den enskilda parten att lämna

]. läkarintyg och andra intyg anv gaende sin fysiska och psykiska lämplighet.

2. bevis om att han har avlagt ccrtifikatprov. och

3. bevis om att han har genom- gätt certifikatkontroll.

Ett sådant föreläggande fär överklagas endast i samband med talan mot det beslut varigenom mä- Iet avgörs.

Rätten får. under den förutsätt- ning som anges i Zl & andra stycket. höra socialnämnden.

å

Om rätten i ett mål om återkallel- se av certifikat eller elevtillstånd beslutar att återkallelse inte skall ske. får rätten meddela särskilda villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare tidpunkt. Detsamma gäller om rätten i ett mål om förny- else av certifikat eller elevtillstånd beslutar att förnyelse skall ske.

5?

Beslut i ärenden om återkallelse. varning och förnyelse skall delges panerna.

Rättens beslut i mål om återkal- lelse av luftfartscertifikat och elev- tillstånd gäller omedelbart om inte annat förordnas.

%

När rätten har försatt ett certif- kat eller elevtillstånd ur kraft på grund av misstankar om brott. skall underrättelse om beslutet genast lämnas till förundersökningsle- daren eller åklagaren och till den domstol där åtal har väckts mot in- nehavaren.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28.5

Det allmännas talan vid domstol i mål om luftfartscertifikat och elev- tillstånd förs av luftfartsverket.

Verket får föra talan även till den enskilda partens förmån.

29.5 Bestämmelserna i 2l—285.5 skall tillämpas också i fråga om behörig- hetsbevis och i fråga om godkän- nande av utländska luftfartscertifi- kat samt förnyelse och återkallelse av sådana godkännanden.

30 .5

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri- va eller i cnskilda fall medge undan- tag från detta kapitel.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall. när det nyttjas till luftfart. finnas befälha- vare.

Befälhavaren äger högsta myn- dighet ombord.

Befälhavaren skall vaka över far- tygets luftvärdighet ävensom tillse att fartyget är behörigen utrustat. bemannat och lastat samt att luft- färd jämväl i övrigt förberedes och genomföres i enlighet med gällande bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7.5 stadgas om skyl- dighet att anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten och i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar äger motsvarande tillämpning beträffande befälha- varen.

Befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord

1.5

Svenska luftfartyg skall ha befäl- havare när de används vid luftfart.

Befälhavaren har den högsta myndigheten ombord.

Befälhavaren skall övervaka att fartyget är luftvärdigt. Han skall se till att det är utrustat. bemannat och lastat på föreskrivet sätt. Vidare skall han se till att färden förbereds och genomförs i enlighet med gäl- lande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldig- het att göra anmälan och lämna upplysningar som ägaren har enligt 3 kap. 7 5

Prop.. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Det åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess be- sättning samt passagerare och gods.

När så prövas nödigt. må befäl- havaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Pas— sagerare skall noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälht'tvaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besättningen. passagerare och gods. när omständigheterna kräva det.

När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerhe- ten för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och ordningen om- bord. äger befälhavaren bruka det våld och vidtaga de åtgärder i övrigt som kunna anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna.

[ fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen utan särskild anmaning lämna befälha- varen det bistånd han behöver. Ef- ter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådant bi- stånd.

Om det till förebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerhe- ten för person cller egendom om- bord äventyras är nödvändigt att åt- gärd som avses i första stycket vid- tages utan dröjsmål. äger medlem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

Förövas å fartyget svårare brott. skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder. som ej utan våda kunna uppskjutas.

Föreslagen lydelse

Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen tillfäl- ligt skall arbeta med annat än det som deras anställning avser. Passa— gerarna skall följa betälhavarens fö- reskrifter om ordningen ombord.

Befälhavaren får sätta i land eller vägra att ta ombord besättnings— mcdlemmar. passagen-tre och gods. när omständigheterna kräver det.

När det behövs för luftfartygets säkerhet. säkerheten för personer eller egendom ombord eller för ord- ningen ombord har befälhavaren rätt att använda det våld och vidta de andra åtgärder som kan anses försvarliga.

I sådana fall skall varje medlem av besättningen lämna befälha- varen den hjälp som han behöver. Passagerarna har rätt att hjälpa till om de uppmanas av befälhavaren.

Om åtgärderna av säkerhetsskäl behöver vidtas omedelbart. har bc- sättningsmedlcmmar och passage- rare samma rätt som befälhavaren har enligt första stycket.

Om något svårare brott begås ombord skall befälhavaren om möj- ligt vidta de åtgärder som behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Befälhavaren skall. så långt om- ständigheterna medgiva. sörja för att den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål taga ho- nom i förvar. Bestämmelserna i 4.5 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige får ej tttan eget samtycke hållas i förvar längre än till dess han kan överläm- nas till svensk polisman eller. utom riket. till behörig utländsk myndig- het eller till svensk konsul.

Föremål som kan antagits äga be- tydelse för utredning om brottet får befälhavaren taga i förvar. Befälha- varen skall tillhandahålla polisman eller myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som kun- na vara av betydelse för utredning om brottet.

220 Föreslagen lydelse

Befälhavaren skall om möjligt se till att gärningsmannen inte avviker och får ta honom i förvar för att hindra att han avviker. Bestämmel- serna i 45 andra stycket skall då tillämpas. Gärningsmannen får inte utan sitt medgivande hållas i förvar längre än till dess han kan överläm- nas till en behörig svensk eller ut- ländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar så- dana föremål som kan ha betydelse för utredningen. Han skall till den myndighet som avses i andra stycket. ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för utredningen.

6 56

Befälhavaren skall tillse att före- skrivna fartygshandlingar finnas ombord och föras i enlighet med givna bestämmelser.

Råkar fartyget i nöd. vare befäl- havaren pliktig att göra allt som står i hans makt för att rädda ombord- varande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget övergivas. skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas i säkerhet.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse. som medför att nå- gon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egen- dom som icke befordras därmed. skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket under- rättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket.

" Paragrafen upphävd genom denna lag.

Om luftfartyget råkar i nöd skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda de ombordvarande. fartyget och godset. Måste fartyget överges skall han om möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon av- lider. att någon blir allvarligt ska- dad, att fartyget får betydande ska- dor eller att egendom, som inte transporteras med fartyget får bety- dande skador. skall befälhavaren rapportera det inträffade i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Samma lag vare. när allvarlig fara för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsent- ligt fel hos fartyget eller markor- ganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att upp- fylla vad sålunda föreskrivits. skall det fullgöras av fartygets ägare el- ler. om annan i ägarens ställe bru- kade fartyget. av denne.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl medlem av besättningen. så ock föreskriva att underrättelse skall givas även annan än luftfarts- verket.

Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten. vederbör- ligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa. sorgfälligt vår- da fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden.

Ej mä någon göra tjänst ombord. därest han på grund av påverkan av starka drycker eller andra stimule- rande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom eller uttrött- ning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt fullgö— ra vad honom åligger.

Regeringen bestämmer. i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

22]

Föreslagen lydelse

Han skall också rapportera om det har funnits någon allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller om något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos fartyget el- ler markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgö- ra dessa skyldigheter skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får begränsa underrättelseskyldigheten och be- sluta att den skall gälla också för medlemmar av besättningen.

Den som tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgs- fullt och följa sin förmans order an- gående tjänsten.

105

En besättningsman får inte tjänstgöra ombord om han på grund av sjukdom. uttröttning. påverkan av starka drycker eller andra stimu- lerande eller bedövande medel eller av andra skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

llå

Regeringen bestämmer i vilken utsträckning föreskrifterna i detta kapitel är tillämpliga i fråga om ut- ländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

'na

Föreslagen lydelse

6 KAP.

()m flygplatser och markorgani- sationen i övrigt

Flygplatser och markorganisa- tionen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anlägg- ning för luftfarten skall uppfylla sä- kerhetens krav.

Närmare bestämmelser om inrät- tande samt om underhåll och drift av sådan anläggning och om tillsyn dårå meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. av luftfartsverket.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilka förutsättningar. utan intrång i enskild rätt. sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs landning och uppstigning utan att hava sär- skilt inrättats för ändamålet.

Regeringen äger förordna om in- rättande av luftlcd ävensom be- stämma annat område. inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Till tryggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker- hetstjänst.

Om tillstånd i vissa fall

För inrättande och drift av flyg- plats till allmänt bruk (allmän flyg- plats) erfordras tillstånd av rege-

Flygplatser och andra anlägg- ningar för luftfanen skall uppfylla säkerhetens krav.

I fråga om rätten att landa på el- ler lyfta från områden som inte har inrättats för sådana ändamål gäller de föreskrifter som meddelas av re- geringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer.

Regeringen kan inrätta luftleder och besluta om andra områden där särskild reglering skall finnas för lufttrafiken.

Flygtrafiktjänst skall finnas för att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen får föreskriva att en myndighet skall svara för flygtra- fiktjänst. Om regeringen bestäm- mer det får myndigheten uppdra åt andra att svara för sådan tjänst.

Frågor om tillstånd för allmänna flygplatser

Flygplatser för allmänt bruk (al/- männa flygplatser) får inte inrättas eller drivas utan tillstånd av rege-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

ringen, såvida annan än staten skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva. att allmän flygplats med hänsyn till dess art. trafikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra sär- skilda omständigheter må inrättas eller drivas utan tillstånd varom i första stycket sägs.

Tillstånd att inrätta eller driva all- män flygplats må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Vid meddelande av tillstånd sko- la bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Regeringen må för- ordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kro- nan.

Äsidosätter innehavare av till- stånd i väsentlig mån för verksam- heten gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oför— mögen att behörigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å an- läggningen och dess drift. må rege- ringen återkalla tillståndet.

Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av rege-

["örcslagcn lydelse

ringen eller den myndighet rege— ringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri— va elleri enskilda fall medge undan- tag från kravet på tillstånd om det är skäligt med hänsyn till flygplat- sens art, trafikens omfattning eller andra särskilda omständigheter.

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall be- aktas bl. a. markförhällanden. stör- ningar som kan uppkomma för om- givningen och hänsyn till totalför- svaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekonomis- ka förutsättningar för att driva flyg- platsen.

6ä Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri- va villkor för tillståndet.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas sta- ten.

Om en tillståndshavare i väsent- lig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Detsamma gäller om det måste an- tas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Frågor om andra tillstånd

Regeringen kan bestämma att det krävs tillstånd för inrättande och drift av även andra anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse ringen eller. efter regeringens be- myndigande. av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av rege- ringen eller, efter regeringens be- myndigande. av luftfartsverket.

324

l-"öreslagen lydelse

Frågor om tillstånd prövas av rege- ringen eller den myndighet rege— ringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri- va villkor för tillståndet.

Om godkännande

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som rege- ringen bestämmer skall, innan den tages i bruk. godkännas i den ord— ning regeringen förordnar. Vid god- kännandet skola knytas erforder- liga villkor.

Där fastställda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller anläggningen eljest, till följd av ändrade bestäm- melser eller annan omständighet. icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning. ankommer på den myndighet som meddelat god- kännandet att återkalla det.

Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för godkän- nande ej längre äro uppfyllda. ålig- ger det anläggningens innehavare att så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. Är om- ständigheten av beskaffenhet att medföra fara vid anläggningens be- gagnande. skall innehavaren, utan att avvakta vederbörande myndig- hets beslut. vidtaga de åtgärder som påkallas för att hindra att an- läggningen eller den del därav, varom fråga är. vidare användes.

Om luftfartshinder och expropria- tion7

Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Detsamma gäller i fråga om de and- ra anläggningar för luftfarten som regeringen bestämmer. [ samband med godkännandet skall fastställas de villkor som behövs.

Om de fastställda villkoren åsido- sätts i väsentlig mån skall godkän- nandet återkallas av den myndighet som har meddelat det. Detsamma gäller om anläggningen inte upp- fyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av säkerhetsskäl skall han se till att anläggningen inte används.

10?

()m förbud i vissa fall mot bebyg- gelse till hinder för luftfarten stad- gas i byggnadslagen.

7 Upphävd genom denna lag. " Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

Angående rätt att genom expro- priation taga fastighet eller särskild rätt till fastighet i anspråk för an- läggning för den allmänna samfärd- selns främjande förordnas i lagen om expropriation.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela bestämmelser som. utan att avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill. äro ägnade att förebygga att märken, belysnings- anläggningar eller andra inrättning- ar så anordnas. att trafiksäkerheten utsättes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas, därest sådana bestämmel- ser överträdas.

Föreslagen lydelse

Om anläggningar som hindrar luft- farten

llå

Bestämmelser om förbud i vissa fall mot bebyggelse till hinder för luftfarten finns i byggnadslagen (19:47:385).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om märken. belysning och andra anordningar med syfte att förebygga fara för trafiksäkerhe- ten. Föreskrifterna får dock inte ut- formas så att de medför något avse- värt men för markägarna eller dem som har särskild rätt till marken. Regeringen får meddela bestäm- melser om de åtgärder som kan vid- tas när föreskrifterna åsidosätts.

Övriga bestämmelser

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger föreskriva vilka flygplatser som må nyttjas för internationell el- ler inrikes luftfart eller eljest för oli- ka slag av luftfart.

125

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri- va vilka flygplatser som får använ- das vid olika slag av luftfart.

13.5

För begagnande av allmän flyg- plats eller annan anläggning för luft- farten. som är upplåten till allmänt bruk. må avgift uppbäras enligt grunder som bestämmas av rege- ringen.

Sädan avgift må, när den är för- fallen till betalning. uttagas genom utmätning utan föregående dom el- ler utslag.

15 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 212

Avgifter får tas ut av dem som använder allmänna flygplatser eller andra allmänna anläggningar för luftfarten. Regeringen bestämmer grunderna för beräkningen av avgif- ternas storlek.

Avgifter som är förfallna till be- talning får tas ut genom titmätning utan föregående dom. utslag eller beslut.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

226

F Öresluyen lydelse

Allmän flygplats sä ock annan anläggning för luftfarten. som är uppläten till allmänt bruk. skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart, såvida de äro hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket äger fastställa villkor för behörighet att inom markorganisationen eller eljest. annorstädes än ä luftfartyg. förrätta tjänst varav trafiksäkerhe- tcn är beroende. sä ock meddela bestämmelser om certilikat för så- dan tjänst.

motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare och llygmekaniker, så ock den som förrättar annan tjänst som regeringen med hänsyn till tra- ftksäkerheten bestämmer.

'Jl 'fr-

Allmänna flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall pä samma villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppna för utländska luft- fartyg i sådan fart. om dessa är re- gistrerade i en stat som har träffat en överenskommelse med Sverige om denna förmän.

Tjänstgöring som flygledare. llygteknikcr eller llygklarerare fär fullgöras bara av den som har gäl— lande eertiftkat för sin behörighet. Certifikatet skall vara utfärdat i Sverige.

I fråga om certilikat och inneha- vare av certifikat gäller bestämmel- serna i 4 kap. 4—l8 och 2l—30ås.

Om det behövs av hänsyn till tra- fiksäkerheten fär luftfartsverket fö— reskriva att innehavaren av ett sä- dant certifikat inte får utöva viss verksamhet om han inte har ett sär- skilt behörighetsbevis.

Luftfartsverket får föreskriva att andra med tjänst inom markorgani- sationen eller med annan tjänst av betydelse för trafiksäkerheten än som avses i 4 kap. skall ha ett gäl- lande behörighetsbevis.

Bestämmelserna i 4 kap. 205 tredje och fjärde styckena samt 30.3 gäller i fråga om behörighetsbevis och innehavare av sådana bevis.

165 Vad i 5 kap. 10.5 stadgas skall äga Bestämmelserna i 5 kap. 105 gäl- ler ocksä för flygledare och flygtek- niker och för andra som regeringen av trafiksäkerhetsskäl bestämmer.

Prop. l984/85:212

Nuvarande lydelse

227

Ft'ireslagen lydelse

7 KAP.

()m tillstånd till luftfartsverk- samhet

Luftfart i regelbunden tralik (lin- jefart) i förvärvssyfte mä ej utövas här i riket utan tillstånd av regering— en.

För annan luftfart i förvärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av re— geringen eller. efter regeringens be- myndigande. av luftfartsverket. Re- geringen må dock bestämma. att så— dan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa omfattning mä utövas utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva. att tillstånd av luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning. för flyguppvisning eller tlygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art. ändå att verksamhe- ten icke äger rum i förvärvssyfte.

Tillstånd må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Såvitt angår befordran av passa- gerare eller gods allenast från ort till annan inom riket eller annan in- rikes fart, mä tillstånd meddelas en— dast svenska staten. svensk kom-

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer.

Regeringen får dock förordna att annan luftfart än linjefart fär utövas utan tillstånd om det är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller om- fattning.

Regeringen fär föreskriva att det krävs tillstånd för att driva skolor med utbildning för erhållande av certifikat och för att utöva luftfart som avser utbildning. även om verksamheten inte äger rum i för- värvssyfte. Detsamma gälleri fråga om flyguppvisningar. tlygtävlingar och annan luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana till- stånd prövas av den myndighet re- geringen bestämmer. Om regering- en bestämmer det. får myndigheten uppdra åt andra att pröva frågor om tillstånd och att utfärda de före- skrifter som behövs.

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna.

De tekniska och ekonomiska för- utsättningarna för trafiken skall be- aktas vid prövningen.

Tillstånd till transporter av pas- sagerare eller gods enbart från en ort till en annan inom Sverige. till annan inrikes fart eller till sådan luftfart i förvärvssyfte mellan Sve-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

mun eller annan sådan menighct. svensk medborgare eller svenskt dödsbo. svenskt aktiebolag. vars aktiebrev äro ställda till viss man. ävensom svenskt handelsbolag. vari ej finnes utländsk bolagsman. samt förening. annat samfund. stif- telse eller annan sådan inrättning häri riket. såframt styrelsens samt- liga medlemmar äro svenska med- borgare. Tillständ må dock icke meddelas aktiebolag. med mindre dess aktier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjede- lar tillkomma den. åt vilken till- stånd enligt denna paragraf mä meddelas: är denne svenskt aktie- bolag. skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i samma om- fattning sotn i det tillständssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förut- sättningarna ej längre för handen. vare tillståndet förfallet. där icke rättelse sker inom tid. som bestäm- mes av den myndighet vilken med- delat tillståndet.

Regeringen eller. efter regering- ens bemyndigandc. luftfartsverket äger medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas. när särskil- da skäl äro därtill.

Vid meddelande av tillstånd sko- la bestämmas de villkor som finnas erforderliga. Ankommer det på re- geringen att giva tillståndet. mä re- geringen förordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kro- nan.

228 Föreslagen lydelse

rige och utlandet som inte är linje- fart får ges endast till svenska sta- ten. svenska kommuner eller lantis— tingskommuner. svenska medbor- gare eller dödsbon. svenska han- delsbolag. som inte har någon tit— ländsk bolagsman samt till svenska föreningar. samfälligheter eller stif- telser. som inte har några utländska medborgare i styrelsen. För att svenska aktiebolag skall få tillstånd krävs att aktierna är ställda till viss man och att de till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tred- jedelar ägs av någon. som kan få tillstånd enligt denna paragraf. ()m ägaren är ett annat aktiebolag gäller detsamma i fråga om det bolaget.

F.tt tillstånd förfaller om kraven i första stycket inte längre är upp- fyllda och rättelse inte skcr inom den tid som bestäms av den myn- dighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undantag från denna paragraf om det finns särskilda skäl.

När tillstånd meddelas skall de villkor bestämmas som behövs. Om regeringen prövar tillständsfrågan får den uppdra åt någon myndighet att besluta om villkoren.

Tillståndet fär tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan förbehållas sta- ten.

För den verksamhet som en ut- länning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av ett till- stånd är föreståndaren i Sverige än- svarig.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Äsidosätter innehavare av till- stånd i väsentlig män för verksam- heten gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oför- mögen att behörigen upprätthålla verksamheten. må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla det.

Har regeringen genom överens— kommelse med främmande stat medgivit luftfart inom svenskt om- råde. vare, där regeringen så be- stämmer. särskilt tillstånd enligt detta kapitel ej behövligt. Regering- en mä i sådant fall förordna luft- fartsverket att meddela de närmare bestämmelser som finnas erforder- liga.

Regeringcn eller, efter regering- ens bemyndigande. luftfartsverket må föreskriva under vilka förutsätt- ningar luftfanyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg må upplå- tas till annan för att av denne nytt- jas för egen räkning.

77:

(så

229

Föreslagen lydelse

Om en tillstandshavare i väsent- lig män åsidosätter föreskrifterna för verksamheten. kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Tillståndet kan också äterkallas om det måste antas att innehavaren inte kan upprätthålla verksamhe- ten.

Om regeringen genom en över- enskommelse med en främmande stat eller en internationell organisa- tion medger att luftfart får äga rum inom svenskt område. kan rege- ringen bestämma att något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel. Den myndighet regeringen bestämmer fär meddela de föreskrifter för luft- farten som behövs.

För den verksamhet som en ut- länning eller ett utländskt företag driver i Sverige med stöd av en överenskommelse är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om förutsättningarna för upplåtelse av luftfartyg till bru- kare. Detsamma gäller i fråga om upplåtelser av tillbehör eller reserv- delar till luftfartyg.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika samman- stötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet förordnar regering- en eller. efter regeringens bemyndi- gande. luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar fö- reskrifter om vad som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och olägenheter skall undvikas.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

Regeringen eller. efter regering- cns bemyndigande. luftfartsverket äger bestämma flygvägar som luft- fartyg har att följa vid färd inom svenskt område samt meddela sär- skilda föreskrifter beträffande färd över rikets gräns. säsom angående var gränsen må passeras och vilken flygplats som skall brukas vid ltift- fartygs avgång eller ankomst.

När allmän ordning och säkerhet kräver det. må luftfartyg annv.-mas att landa. Anmaningen skall oför- dröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits. skall fartyget landa på närmaste allmänna flyg- plats inom riket. ä vilken landning är möjlig. lnkommer luftfartyg i område. där luftfart enligt 1 kap. 3s' är förbjuden. skall det omedelbart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras på snab- baste sätt. Fartyget skall. om annan anvisning ej givits. så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersättes vad sålunda är stad- gat. må fartygets färd hindras med erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äger utöva befogenhet varom i förs- ta eller andra stycket sägs samt meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av vad där stadgas.

Krigsmateriel må icke utan med- givande av regeringen eller den re— geringen bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förstås med krigsmateriel be- stämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbju- da befordran med luftfartyg av an-

230

Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär fastställa flygvägar som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare får föreskrifter meddelas om flygningar över rikets gränser.

När det krävs av hänsyn till all- män ordning och säkerhet får ett luftfartyg anmanas att landa. Farty- get skall dä landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning läm- nas skall landningen ske pä närmsta möjliga allmänna flygplats.

Ett luftfartyg. som kommer in i ett sådant område som avses i ] kap. 35. skall omedelbart lämna området. Det inträffade skall sna- rast anmälas. Om ingen annan an- visning lämnas skall fartygct sna- rast möjligt landa i enlighet med första stycket.

Om fartyget bryter mot bestäm- melserna i första och andra styck- ena får den fortsatta färden hindras.

Krigsmateriel får inte transporte- ras med luftfartyg utan tillstånd från regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till all- män ordning och säkerhet får rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bcstämmer meddela förbud

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

nat gods än krigsmateriel eller med— dela närmare bestämmelser om så- dan befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma. huruvida och under vilka villkor fo- tografiapparat mä medföras och brukas i luftfartyg inom svenskt omräde.

Såvitt ej i denna lag eller eljest förordnas annat. bestämmer rege- ringen eller. efter regeringens be- myndigande. luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola finnas för luftfartyg. huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas. föras och förvaras.

Ej mä nägon förvägras att taga del av innchället i fartygshandling- ar. sävitt hans rätt är beroende där- av.

Angående skyldighet för den som förrättar tjänst ä luftfartyg att med— föra luftfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. luftfartsverket.

Luftfartsverket mä. där så prö- vas nödigt. visitera luftfartyg samt granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänst ä fartyget.

Om vad vid luftfärd skall iaktta— gas i hälsovärds-. pass-. tull- och andra sådana hänseenden stadgas särskilt.

7]:

F r'irc'slagcn lydelse

mot transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriver i vilka fall kameror får medföras och användas på luftfartyg inom svenskt omräde.

Om inget annat föreskrivs i den- na Iag meddelar regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer föreskrifter om fartygshand- lingar.

()m nägon för att kunna ta till vara sin rätt behöver ta del av inne— hållet i en fartygshandling. skall han få det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar fö- reskrifter om skyldighet för dem som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra certifikat och andra handlingar.

Om det behövs fär luftfartsverket visitera luftfartyg och granska far- tygshandlingarna och de andra handlingar som skall finnas om- bord.

Det finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luft- färder i fråga om hälsovård. pass och tull och i andra liknande av- seenden.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

| J '.»J IJ

Föreslagen lydelse

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passa- gerare. resgods eller gods. vilken utföres mot vederlag eller av luft- trafikföretag verkställes vederlags- fritt.

] detta kapitel förstås med Warszawakonventionen den i War- szawa den 12 oktober 1929 under- tecknade och genom deti Haag den 28 september 1955 avslutade proto- kollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran samt med Guadalajarakonventionen den i Guadalajara den 18 september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som utföres av annan än den avtalsslu- tande fraktföraren.

Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning ä postbeford- ran.

Vad i 3—9äs' stadgas om beford- ringshandlingar skall icke gälla i fråga om befordran. som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av ltift- fartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett. innehållande:

a) uppgift å avgångsort och be- stämmelseort:

b) där avgångsorten och bestäm- melseortcn äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland-

Detta kapitel gäller sådana luft- transporter av passagerare. resgods eller gods som utförs av lufttraflk- företag. Kapitlet gäller också om transporten utförs av någon annan mot ersättning.

Detta kapitel gäller inte transpor- ter av post.

Bestämmelserna i 3—9äå gäller inte i fråga om transporter som ut- förs under osedvanliga förhållan- den och som inte utgör normal luft- fartsverksamhet.

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En biljett skall in- nehåHa

a) uppgifter om avgängs- och be- stämmelseorten.

b) uppgifter om platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall då av-

Prop. 1984/85:212 Nuvarande lydelse

ningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift ä platsen för minst en sådan mellanlandning: samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszznva— konventionen eller lag av motsva- rande innehäll och att konven- tionen eller Iagen i regel begränsar fraktförarens z-insvarighet i fråga om skada på person liksom dä resgods förkommer. minskas eller skadas.

Biljetten skall. där ej annat styrkes. gälla säsom bevis om be— fordringstn'talets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad. har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit. skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gatt ombord ä luftfartyg utan att biljett utfärdats eller inne— håller biljetten icke meddelande som avses i första stycket under 0). äger fraktföraren dock icke åberopa sädan begränsning av ansvarighe- ten som stadgas i 22 få.

Vid befordran av inskrivet res- gods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3.5 första stycket eller intagits i sådan biljett. skall det innehålla:

a) uppgift ä avgångsort och be- stämmelseort:

b) där avgångsorten och bestäm- melseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland— ningar avses skola äga rum i annan stat. Uppgift 5 platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

c") meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawa- konventionen eller lag av motsva- rande innehåll och att konven- tionen eller lagen i regel begränsar

l'k'ires'lagen lydelse

gängs- och bestämmelscortcrna lig- ger i samma stat. och

cl ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel be- gränsar fraktförarcns ansvar för personskador och för skador på grtind av att resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller biljet- ten som bevis om att ett transport- avtal har träffats och om villkoren för transporten.

Säväl transportavtalet som be- stämmelserna i detta kapitel skall tillämpas även om någon biljett inte har utfärdats. om en utfärdad biljett inte har föreskrivet innehåll eller om biljetten har kommit bort. Om passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på luft- fartyget trots att någon biljett inte har utfärdats eller att en utfärdad biljett saknar ett meddelande enligt första stycket c). fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegräns- ningen enligt 22 5.

För transporter av inskrivet res- gods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis som inte har fo- gats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i Bä första stycket skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och be- stämmelseorten.

b) uppgifter om platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall då av- gångs- och bestämmelseorterna lig- ger i samma stat. och

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel be-

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

fraktförarens ansvarighet då res- gods förkommer. minskas eller ska- das.

Resgodsbevisct skall. där ej an- nat styrkes. gälla såsom bevis om resgodsets inskrivning och om vill- koren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat. har det ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit. skall befordringsav- talet ändock gälla och vara under- kastat bestämmelserna i detta kapi- tel. Har fraktföraren mottagit res- godset i sin värd utan att resgodsbe- vis utfärdats eller innehåller. i fall då beviset icke fogats vid eller inta- gits i biljett som uppfyller föreskrif— terna i 35 första stycket under c). beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av föreva- rande paragraf. äger fraktföraren dock icke äbcropa sådan begräns- ning av ansvarigheten som stadgas i 225 andra stycket.

Vid befordran av gods äger frakt- föraren fordra. att avsändaren upp- rättar och avlämnar en befordrings- handling. betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äger fordra. att sådan handling mottages av fraktföraren.

Är llygfraktsedel ej utfärdad. har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit. skall befordrings- avtalet ändock gälla och. med det undantag som följer av 9 lt. vara un- derkastat bestämmelserna i detta kapitel.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexcm- plar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen "för fraktföraren” och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas "för mottagaren": det undertecknas av avsändaren

'Jl

['tll't'ö'lllyt'll lydelse

gränsar fraktförarens ansvar för skador på grund av att resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller res- godsbeviset som bevis om att res- godsct har skrivits in och om vill- koren för transporten.

Såväl transportavtalet som be— stämmelserna i detta kapitel skall tillämpas även om något resgodsbe- vis inte har utfärdats. om ett utfär- dat bevis inte har föreskrivet inne- håll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagit emot resgodset i sin värd trots att nagot resgodsbevis inte har utfär— dats fär fraktföraren dock inte åbe- ropa ansv-'arsbegränsningen enligt 2.5 andra stycket. Detsamma gäl- ler om ett utfärdat bevis. som inte har fogats till eller tagits in i en bil- jett enligt första stycket. saknar meddelande enligt första stycket c).

För godstransporter kan fraktfö- raren kräva att avsändaren upprät— tar och lämnar en flygfraktsedel. Avsändaren får kräva att fraktför— aren tar emot en sadan handling.

Såväl transportavtalet som be- stämmelserna i detta kapitel med undantag av det som följer av 9.5 skall tillämpas även om någon flyg- fraktsedel inte har utfärdats. om en utfärdad flygfraktsedcl inte har fö- reskrivet innehåll eller om fraktse- deln har kommit bort.

Flygfraktsedeln skall upprättas i tre originalexcmplar och lämnas tillsammans med godset. Exemplar 1 förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 förses med beteckningen ”för mottagaren" och undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Det följer med

Prop. 1984/85: 212 .f'N-Wt'umm/e lydelse

och fraktföraren samt åtföljer god- set. Det tredje exemplaret under- tecknas av fraktföraren och äter- ställes av honom till avsändaren ef- ter godsets mottagande.

fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord ä luftft-trtyget: den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren pä avsändarens begäran upprättat llygfraktsedeln. anses han. där ej annat styrkes. hava handlat för avsändarens räk- ning.

Avser befordringen flera kolli. skall avsändaren. där fraktföraren begär det. upprätta särskilda flyg- fraktsedlar.

Flygfraktsedeln skall innehälla: at uppgift ä avgängsort och be— stämmelseort:

b) där avgängsorten och bestäm- melseorten äro belägna i samma stat och en eller flera mellanland- ningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift ä platsen för minst en sådan mellanlandning: samt

e) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawa— konventionen eller lag av motsva- randc innehåll och att konven— tionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet dä gods förkommer. minskas eller skadas.

Har gods med fraktförarens sam- tycke tagits ombord ä luftfartyg utan att flygfraktsedel utfärdats el- ler innehäller fraktsedeln icke med- delande som avses i Så under c). äger fraktföraren icke åberopa så—

De 'I]:

| .) 'JJ 'Jl

[:()/'es'lagen lydelse

godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas till av- sändaren nar fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under de olika exemplaren av fraktsedeln innan godset tas om— bord.

Avsändarens underskrift kan 'ara tryckt. Säväl fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas anses frakt- föraren handla for avsändt'trens räk- ning om han pä dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

När transporten avser flera kolli skall särskilda llygfraktsedlar upp- rättas om fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehälla

a) uppgifter om avgängs— och be— stämmelseorten.

b) uppgifter om platsen för minst en sädan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de fall dä av- gängs- och bestämmelseorterna lig- ger i samma stat. och

e) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen eller lagen i regel be- gränsar fraktförarens ans 'är för skador på grund av att gods kom- mer bort. minskas eller skadas.

Om gods har tagits ombord pä ett luftfartyg med fraktförarens sam- tycke trots att någon flygfraktsedel inte har utfärdats eller att en utfär- dad fraktsedel saknar meddelande enligt Råcl fär fraktfr'lraren inte

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

dan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22% andra stycket.

Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan. i förhål- lande till vilken fraktföraren är an- svarig. lider till följd av att upp- gifter rörande godset. vilka avsän- daren upptagit i tlygfraktsedeln. ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Flygfraktsedeln skall. där ej an- nat styrkes. gälla såsom bevis om avtalets slutande. om mottagandet av godset och om villkoren för be- fordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgivcs angående godsets vikt, mått. för- packning och styckctal skall. där ej annat styrkes. äga vitsord. Annan uppgift i flygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktfö- raren. med mindre han i avsända- rens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom ä flygfrakt— sedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och god- sets utlämnande

IJ '..) Ch

Föreslagen lydelse

åberopa anst-'arsbegränsningen i 22.5 andra stycket.

llls'

Om avsändaren i flygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om god- set som är oriktiga eller ofullstän- diga. svarar han för de skador som detta medför för fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

lls"

Om inte annat styrks gäller flyg- fraktsedeln som bevis om att ett av- tal har träffats. om att godset har tagits emot och om villkoren för transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt. mått och förpackning och om antalet kolli gäller om inte annat visas. Andra uppgifter i frakt- sedeln om godsets mängd eller vo- lym eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar att han har kontrollerat uppgifterna i avsända— rens närvaro eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset m. m.

125

Mot uppfyllande av sina förplik- telser på grund av befordringsavta- let äger avsändaren. där det kan ske utan skada för fraktföraren eller an- nan avsändare. förfoga över godset genom att ätertaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen. stop- pa det vid landning Linder resan. [äta på bestämmelseorten eller un— der resan utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mot- tagaren eller begära dess återsän- dande till avgångsflygplatsen. Av-

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet och ersätter de extra kostnader som uppkommer. kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelsetlyg- platsen eller stoppa det vid land- ning under resan. Detta gäller dock inte om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan av- sändare.

Under samma förutsättningar kan han under resan eller på be- stämmelseorten lämna ut godset till

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

sändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsän- darens order ej verkställas. skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denne avläm— nade exemplaret av flygfraktsedeln företes. är fraktföraren ansvarig för skada. som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktse- deln. fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör. dä mottagarens rätt inträder efter vad i 13.5 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset el- ler är han icke att träffa. går rätten att förfoga över godset åter till av- sändaren.

När godset framkommit till be- stämmelseorten. äger mottagaren. där ej annat föranledes av vad i 12.5 stadgas. av fraktföraren utfå flyg- fraktsedeln och godset. därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de hefordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats. skall frakt- föraren. så snart godset framkom- mit. underrätta mottagaren därom.

Vidgär fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkom- mit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända. äger motta- garen mot fraktföraren göra gällan- de de rättigheter som härflyta ur befordringsavtalet.

Föreslagen lydelse

någon annan än den som är angiven som mottagare pä flygfraktsedeln eller begära att det skickas tillbaka till avgängsflygplatsen.

Om avsändarens order inte kan verkställas skall fraktföraren ome- delbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer av- sändarens order trots att dennes ex- emplar av flygfraktsedeln inte visas upp. ansvarar fraktföraren för de skador som därigenom uppstär för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som fraktföraren mäste utge kan han kräva äter av avsän- daren.

Avsändarens rätt till godset tipp- hör när mottagaren får rätt till det enligt bestämmelserna i 13.6. Om mottagaren vägrar att ta emot flyg- fraktsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar. fär avsän— daren åter rätt att förfoga över god- set.

1.3.5

Om bestämmelserna i 125 inte le- der till annat har mottagaren rätt att få ut flygfraktsedeln och godset när detta har kommit fram till bestäm- melseorten. En förutsättning för detta är dock att han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra och att han uppfyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när godset kommer fram.

14.5

()m godset inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag då det borde ha anlänt. kan mottagaren göra sina rättigheter gällande mot fraktföraren enligt transportavtalet. Detsamma gäller om fraktföraren erkänner att godset har kommit bort.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lyda/su

Förbehåll. som innefattar avvi- kelse frän bestämmelserna i 12. 13 eller 14 & skall ej gälla. med mindre det intagits i ilygfraktsedeln.

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg- fraktsedeln foga de handlingar. som erfordras för att tull-. aeeis- och ordningsföreskrifter mä kunna full- göras före godsets avlämnande till mottagaren. Tillskyndas fraktför- aren skada till följd av att sädan upplysning eller handling saknas el— ler är oriktig eller ofullständig. är avsändaren pliktig att ersätta ska- dan. utan sä är att fel eller försum— melse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

l—"raktft'iraren är icke pliktig att undersöka. om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller full- ständiga.

Fraktförarens ansvarighet

Sävitt ej annat följer av vad ne- dan stadgas är fraktföraren ansva- rig fOr personskada. vilken drabbar passagerare till följd av händelse som inträffar ombord ä luftfartyget elleri samband med att han gär om- bord ä fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas en- ligt de i strafflagen stadgade grun- derna.

Föl-kommer. minskas eller ska- das inskrivet resgods eller gods till följd av händelse som inträffar me- dan det är i fraktförarens värd vare sig på flygplats. ombord ä luftfartyg eller. vid landning utanför flygplats. varhelst godset befinner sig. är

238

Föreslagen lydelse

159"

liiörbehäll som avviker frän be- stämmelsernai 12— 14 så gäller bara om de är intagna i flygfraktsedeln.

Avsändaren skall lämna de upp- lysningar och till tlygfraktsedeln foga de handlingar som behövs för att skyldigheter enligt tull-. accis- och ordningsföreskrifter skall kun- na fullgöras innan godset lämnas till mottagaren. Han skall ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysning- ar eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Detta gäller dock inte om fraktföraren. någon av dennes anställda eller nä- gon som denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försum- melser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna och handlingarna är riktiga och fullstän- diga.

Fraktförarens ansvar

17.5

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar passa— gerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget el- leri samband med att passageraren gär ombord på eller lämnar farty- get. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (197212071.

169

F raktföraren ansvarar för skador på grund av att inskrivet resgods eller gods kommer bort. minskas el— ler skadas under en lufttransport. Lufttransporten omfattar den tid som godset är i fraktförarens värd på en flygplats. ombord på ett ltift-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lula/.vc

fraktföraren. med nedan stadgade undantag. ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavta- let vid lastning. avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flyg- plats. skall doek. där ej fraktföraren visar annat. skada som drabbat res- godset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under den i första stycket avsedda tiden.

För skada till följd av dröjsmäl vid luftbelorclran av passagerare. inskrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig. där ej nedan annorlunda stadgas.

Föreslagen lyda/.vc

fartyg eller. vid landning utanför en flygplats. var godset än finns.

Om en transport vid lastning. av- lämnande eller omlastning utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker pa grund av transportavtalet skall ska— dor pä resgodset eller godset anses ha uppkommit till följd av en hän- delse undcr lufttransporten om inte annat visas.

19.5

Fraktföraren ansvarar för skador till följd av dröjsmäl vid lufttran-

2() :$

Fraktföraren är fri från ansvarig- het. där han visar att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det va- rit omöjligt för dem att vidtaga ät— gärderna.

le"

Visar fraktföraren att den som li- dit skadan medverkat därtill genom eget vällande. gäller 6 kap. 1 s ska- deständslagen (197222071.

sporter av passagerare. inskrivet resgods eller gods. Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador om han visar att han. hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla behöv- liga ätgärder för att undvika ska- dorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat till skadan genom eget vållande. gäller 6 kap. lä skadeståndslagen (1972:207).

22%

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till sextontusen- sexhundra särskilda dragningsrät- ter; och mä förty. där ersättningen skall utgå i form av ränta. dennas kapitaliserade värde icke överskri- da sagda gräns. Utföres befordring— en av svenskt lufttralikföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara tvähundrasjuttiotusen kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran ut- fästa sig att tillämpa denna gräns

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje pas- sagerare begränsat till 16600 sär- skilda dragningsrätter. När ersätt- ningen skall utgä som ränta fär rän- tans kapitaliserade värde inte över- stiga denna gräns. Om transporten utförs av ett svenskt lufttrafikföre— tag är gränsen för ansvaret i stället 270 000 kronor. Företaget skall i bil- jetten eller i sina standardvillkor för transporter utfästa sig att tillämpa lägst denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

för ansvarigheten. I fråga om be- fordran som endast delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldighet att utfästa sig att till- lämpa detta belopp gälla endast i fråga om den del av befordringen som utföres av sädant företag. Av- tal tnä träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods el— ler gods är fraktförarens ansvarig- het begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktför- aren särskilt uppgivit dct intresse. som är förbundet med befordring- en. och guldit föreskriven tilläggs- avgift. gäller det uppgivna beloppet sasom gräns för fraktförarens an- svarighet. där han ej visar att passa- gerarens eller avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess innehåll förkommit. minskats. skadats eller fördröjts. skall vid bestämmandet av gränsen för frakt- förarens ansvarighct endast den sammanlagda vikten av det eller de kolli. om vilka fråga är. tagas i be- räkning; dock att. om förlusten. minskningen. skadan eller dröjsmå- let päverkar värdet av andra kolli som omfattas av samma resgodsbe- vis eller flygfraktsedel. den sam- manlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål. som passage- raren behåller i sin vård. är ansva- righeten begränsad till trehundra- trettiotvä särskilda dragningsrätter för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångs- kostnad mä åläggas fraktföraren utan hinder av att de i denna para- graf stadgade gränserna för ansva- righeten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla.

240 Föreslagen lydelse

svenskt företag gäller reglerna om det senare begränsningsbeloppet och om utfästelse att tillämpa detta bara i fråga om den del av transpor- ten som det svenska företaget tit— för. Avtal kan träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäl- ler enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskri- vet resgods eller gods är begränsat till 17 särskilda dragningsrätter för varje kilogram. Om passageraren eller avsändaren när godset över- lämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter gäller det då upp- givna beloppet som gräns för frakt- förarens ansvar. Detta gäller dock inte om han visar att intresset är lägre än det angivna. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort. minskas. ska- das eller fördröjs. räknas endast den sammanlagda vikten av detta eller dessa kolli när gränsen för fraktförarens ansvar skall bestäm- mas. Om värdet av även andra kolli som ingår i samma resgodsbevis el- ler flygfraktsedel päverkas. skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i sin vård är begränsat till 332 särskilda drag- ningsrätter för varje passagerare.

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för rättegångskostnader även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Detta gäller dock inte om han skriftligen har er- bjudit den skadelidande minst lika

Prop. 1984/85' 212 Nuvarande lydelse

där fraktföraren inom sex månader fran den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den skadeli— dande ersättning som fransctt rätte— gängskostnaden ej understiger vad som utdömes.

Med uttrycket "särskilda drag— ningsrätter” avses i denna lag de av Internationella valutafonden an— vända särskilda dragningsrätterna. Föres talan om ersättning. skall omräkning fran särskilda drag— ningsrätter till svenskt mynt ske ef— ter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde bestäm- mas i enlighet med den beräknings- metod. som Internationella valuta- fonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Förbehåll. som innefattar in— skränkning i fraktförarens ansvarig- het eller bestämmer lägre gräns där- för än i 22.5 sägs. är ogiltigt.

Vid befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning ä förbehåll. avseende förlust. minskning eller skada. som härrör av godsets egen beskaffen- thet eller fel i godset.

24l Fr'irexlagen lydelxe

tnycket i ersättning som det tit— dömda beloppet fransett rätte- gängskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom ses manader frän den händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts om detta har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de särskilda dragningsrätter som används av Internationella va- lutafonden. När talan förs om er— sättning skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans vär— de skall bestämmas pä det sätt som Internationella valutafonden den dagen använder för sina transaktio- ner.

Förbehåll som inskränker frakt- förarens ansvar eller som anger läg- re gränser för ansvaret än zzs är ogiltiga.

Detta gäller dock inte vid trans- port av gods om förbehållet avser förlust. minskning eller skada som beror pä det transporterade godsets egen beskaffenhet eller på fel i god- set.

24å

De gränser för ans 'arigheten som stadgas i 22% skola ej äga tillämpning. där det visas att frakt- föraren själv eller hans folk i tjäns- ten orsakat skadan uppsätligen eller ock. med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma. under grovt äsi- dosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

as

Föres talan mot någon av frakt- förarens folk pä den grund att han vallat skada genom fel eller försum- melse i tjänsten av ringare grad än i 24.5 sägs. mä vad han och fraktför- aren kunna förpliktas att samman-

Iö Riksdagen 1984l85. [ .ru/nl. Nr 2/2

Gränserna för ansvar enligt 22.5 gäller inte om det visas att fraktför- aren. nägon av hans anställda eller nägon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan uppsåtligen el- ler genom att. med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå. grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsyn som kan krävas.

&

.Om talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller nägo . som fraktföraren har anlitat för itt han har vällat skador genom lindri- gare fel eller försummelser i tjäns- ten än som avses 'i 24.5. fär ('en

Prop. 1984/85: 212

Nuvarum'le lydelse

lagt utgiva i ersättning icke över- skrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av ska- deersättning stadgas i 10 kap. 3 lå.

242 F öres/u gen lydelse

sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan äberopa. Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i IO kap. 3 s.

265

Mottagcs inskrivet resgods eller gods utan anmärkning. skall god- set. där ej annat styrkes. anses av- lämnat i oskadat skick och i över- ensstämmelse med befordrings- handlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast. beträffande resgods. inom sju dagar samt. beträffande gods. inom fjorton dagar från mottagan- det. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag. då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogan- de.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandling- en eller eljest i skrift. avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annat visas anses inskri— vet resgods och gods som tas emot utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transport- handlingen.

Skador och minskningar skall an- märkas hos fraktföraren omedel- bart efter upptäckten. Anmärkning- en skall alltid göras senast inom sju dagar från mottagandet. när det gäl- ler resgods. och senast inom fjorton dagar från mottagandet i fråga om annat gods. Dröjsmäl skall anmär- kas inom 21 dagar från den dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkningar skall göras skrift- ligen. t.ex. genom anteckning på transporthandlingen. Görs anmärk- ningen i en särskild skrift räknas tidsfristerna frän avsändandet av skriften.

275

Har ej anmärkning enligt 26ä framställts inom tid som där sägs. är rätten till talan mot fraktföraren förlorad. utan så är att han förfarit svikligen.

Om inte en anmärkning enligt 26% har framställts i rätt tid. är rät- ten till talan mot fraktföraren förlo- rad. Detta gäller dock inte om frakt- föraren har handlat svikligt.

28%

Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort. där fraktföraren har sitt hem- vist. där hans huvudkontor eller det kontor finnes. genom vars medver- kan avtalet slutits. eller ock på bc— stämmelseorten.

Talan mä icke föras annat än vid svensk domstol eller domstol i an-

Talan skall väckas vid rätten i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist. fraktförarens huvudkontor finns. eller

det kontor som medverkat vid avtalets tillkomst finns. Talan får också väckas vid rätten i bestäm- melseorten.

Talan får föras bara vid svenska domstolar eller vid domstolar i and-

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

nan till Warszawakonventionen an- sluten stat. med mindre enligt avta- let avgängsorten eller bestämmel- seorten är belägen i stat som ej bi— trätt konventionen.

29%

Väckes ej talan om ansvarighet inom tvä är från luftfartygets an- komst tilI bestämmelseorten eller frän den dag. dä det skolat anlända eller dä befordringen avbröts. är rätten till talan förlorad.

Föreslagen lydelse

ra stater sotn är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäl- ' Ier dock inte om avgängsorten eller bestämmelseortcn ligger i en stat som inte har biträtt konventionen.

Rätten till talan är förlorad om inte talan väcks inom två är från luftfartygets ankomst till bestäm- melseorten. frän den dag det skulle ha ankommit eller från den dag transporten avbröts.

30 &

Skall befordran. som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet. utföras av flera fraktförare var efter annan. är envar av dem. sedan han mottagit passageraren. det inskrivna resgodset eller god- set. ansvarig för den del av beford— ringen. vars utförande ankommer pä honom.

Vid befordran av inskrivet res- gods eller gods mä avsändarenjäm- väl hälla sig till den förste fraktföra— ren och dcn som äger utfä godset till den siste. ändå att förlusten. minskningen. skadan eller dröjsmå- let inträffat medan godset var i an- nan fraktförares värd. Äro tvä fraktförare ansvariga efter vad nu sagts. skola de svara en för båda och båda för en.

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

Har det avtalats att en transport skall anses som en enhet även om transporten skall delas tipp pä flera fraktförare. ansvarar varje fraktfö- rare för sin del av transporten se- dan han har tagit emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods. fär avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren även om förlusten. minskningen. skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan frakt- förares vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla sig till den siste. Om två fraktförare på grund av det- ta är ansvariga. svarar de solida- riskt.

Transporter som utförs av andra än den avtalsslutande fraktföraren

3]?

I fråga om befordran som helt el- ler delvis utföres av annan än den som genom befordringsavtalet äta- git sig befordringen (den avtalsslu- tandc fraktföraren) äga 32—365? tillämpning. om det ej visas att be- fordringen utförts utan den avtals-

I fråga om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32—36 55 om det inte visas att transporten utförs utan bemyndi- gande från denne. Bestämmelserna i 33. 35 och 3655 gäller dock bara i

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

slutande fraktförarens bemyndi- gande. Bestämmelserna i 33. 35 och 36.55 tillämpas dock endast i fråga om den del av befordringen som ut- föres av annan än den avtalsslu- tande fraktföraren.

244 Föreslagen [_vdelse

fråga om de delar av transporten som utförs av den andre.

32.5

Både den avtalsslutande fraktfö- raren och den som utför befordring- en anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare. den förre i fråga om hela befordringen och den senare i fråga om den del av beford- ringen som han utför.

Den avtalsslutande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som utför trans- porten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

33.5

Vid tillämpning av bestämmel— serna otn fraktförarens ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktföra- rens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22ä angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföra- ren åtagit sig längre gäende förplik- telser än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsän- dare enligt 225 andra stycket sär- skilt uppgivit det intresse som är förbundet med befordringen. är den som utför befordringen i den av- talsslutande fraktförarens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.

Vid tillämpningen av bestämmel— serna om fraktförarens ansvar jäm- ställs vardera fraktföraren. hans an- ställda och de som han har anlitat med den andre fraktförarens an- ställda och dem som denne har anli- tat. Detta medför dock inte att an- svaret för den som utför transpor- ten i den avtalsslutande fraktföra- rens ställe överskrider gränserna i 22 . .

Om den avtalsslutande fraktföra- ren har åtagit sig förpliktelser ut- över bestämmelserna i detta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäl- ler om en passagerare eller en av- sändare i enlighet med 225 andra stycket särskilt har angett det in- tresse som är knutet till transpor- ten.

345

Anvisning eller anmärkning, som enligt bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene fraktföraren. äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i 12% äger dock verkan endast om den tillställes den avtalsslutande fraktföraren.

Anvisningar eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den ene fraktföraren gäller också mot den andre. En order enligt l2ä gäl- ler dock bara om den ges till den avtalsslutande fraktföraren.

Prop. 1984/85: 212

,N'avarande lydelse

Vad de båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sam- manlagt utgiva i ersättning mä icke överskrida det högsta ersättnings- belopp som någon av fraktförarna kan åläggas att utgiva. Varje skade- ståndsskyldig är ansvarig endast in- till den gräns som är tillämplig för honom.

Talan om ansvarighet får. vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem. föras vid domstol som enligt 28% är behörig vid talan mot någon av fraktförarna.

Sammansatt befordran

Föreslagen lydelse

35 &

Den sammanlagda ersättning som de båda fraktförarna. deras an— ställda och de som fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge fär inte överskrida det högsta belopp som gäller för någon av fraktförarna. Var och en ansvarar bara upp till den gräns som gäller för honom.

36%

Talan mot endera av eller båda fraktförarna får föras vid en dom- stol som enligt 28% är behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatta transporter

37.5

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, gälla bestämmel- serna i detta kapitel allenast beträf- fande luftbefordringen.

Villkor. som avser befordringen med annat befordringsmedel. mä intagas i luftbefordringshandlingen.

Övriga b

Göres i befordringsavtal eller el- jest innan skada timat. med avvi- kelse från vad i detta kapitel stad- gas, förbehåll Om tillämplig lag eller om domstols behörighet. är förbe- hållet utan verkan.

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods. vilket träffats innan skada timat. gäller utan hinder av bestäm- melsen i första stycket. om skilje- mannaförfarandct skall äga rum inom en i 28% avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan. i den män Warszawakonventionen och Guadalajarakonventionen äro till- lämpliga därpå. skall prövas enligt konventionernas bestämmelser.

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med andra transportmedel gäller bestämmelserna i detta kapitel bara lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i lufttran- sporthandlingen.

estämmelser

385

Förbehåll om tillämplig lag eller domstols behörighet som avviker från bestämmelserna i detta kapitel är ogiltiga om de görs innan någon skada har inträffat.

Ett skiljeavtal i fråga om gods- transporter gäller dock alltid om skiljemannaförfarandct skall äga rum inom en behörig domstols domvärjo och om tvisten. i den mån Warszawakonventionen och Gua- dalajarakonventionen gäller. skall prövas enligt konventionernas be- stämmelser.

Prop. 1984/85: 212

Nuvarande lydelse

246

Föreslagen lydelse

39.5

! fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser internationell befordran skall i 3.5 första stycket under c). 4å första stycket under c) eller 815 un- der cl stadgad fordran ä meddelan- de anses uppfylld. när handlingen innehäller uppgift om att beford- ringen kan vara underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktföra- rens ansvarighet i de fall. som angi- vas i det lagru'm varom fråga är.

Är vid internationell luftbeford- ran den avtalade avgångsorten eller hestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonven- tionen. äger fraktföraren. ändå att befordringshandlingen icke inne- häller meddelande som avses i förs- ta stycket. äberopa sädan begräns— ning av ansvarigheten som stadgas i 22 s.

I fråga om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella transporter är kravet på meddelande enligt 35 första stycket c). ris" första stycket C) eller 8.5 c) uppfyllt om handling- en innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen katt gälla för transporten och att denna kon- vention i regel begränsar fraktföra— rcns ansvar i de fall som anges i dessa stadganden.

Om den avtalade avgängsorten eller bestämmelseorten vid en in- ternationell lufttransport ligger i en stat som inte har biträtt Warszawa- konventionen fär fraktföraren äbe- ropa ansvarsbegränsningen enligt zzs även om transporthandlingen inte innehåller ett meddelande en- ligt första stycket.

40 å

Sävitt angär inrikes luftbeford- ran. vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga rum. äger regeringen meddela bestäm- melser. avvikande från vad i 3. 4. 8 och ()åå stadgas angående biljett. resgodsbevis och flygfraktsedel.

Regeringen får meddela bestäm- melser som avviker från 3. 4. 8 och 95.5 för inrikes quttransportcr där luftfartyget inte skall mellanlandar utom riket.

415

Har stat. då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 av- slutade konventionen om interna- tionell luftbefordran. avgivit förkla- ring som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention. skola be- stämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning ä internationell luftbe- fordran. som utföres omedelbart av den staten eller av territorium för vars utländska angelägenheter den staten svarar.

Säframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förkla- rat. att konventionen icke skall gäl-

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana inter- nationella lufttransporter som ut- förs direkt av en viss stat om denna stat. när den biträdde den konven- tion som undertecknades i Warsza- wa den 12 oktober 1929. lämnade en sådan förklaring som avses i till- läggsprotokollet till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs av ett territorium. för vars utländska angelägenheter en sådan stat svarar.

Under förutsättning att en stat som har biträtt Warszawakonven- tionen har lämnat en förklaring om

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

la luftbefordran. som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastför- måga reserverats av dessa myndig- heter eller för deras räkning. skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämpning ä sådan bc- fordran.

10

Om ansvarighet för skada i följd av luftfart

Om ansvarigth för skada. som i följd av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogas person eller egen- dom som icke befordras med farty- get. stadgas i lagen angående an- svarighet för skada i följd av ltift- fart.

För ansvarigth för skada som avses i 1.3 skall. där regeringen så förordnar. finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som rege- ringen bestämmer.

Är någon. vilken förrättar tjänst ä luftfartyg. pliktig att ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten. äger rätten att. med hän- syn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet. skadans stor- lek eller omständigheterna i övrigt. nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stad- gats skall äga motsvarande tillämp- ning beträffande den som inom markorganisationen eller eljest. an-

247 Föreslagen lydelse

det. gäller bestämmelserna i detta kapitel inte heller i fråga om en ltift- transport som utförs för den statens militära myndigheter med ett luft- fartyg som är registrerat i den sta- ten. om fartygets hela lastförmåga har reserverats av dessa myndighe- ter eller för dcras räkning.

KAP.

Ansvaret för skador genom luft- fart

] ä

Bestämmelser om ansvaret för skador. som genom luftfart tillfogas personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget. finns i lagen (19221382) angående ansvarighet för skada i följd av luft- fart.

2.5

Om regeringen föreskriver det skall det finnas en trafikförsz'ikring för ansvaret enligt 1 s. Försäkring- en kan ersättas av någon motsva- rande säkerhet som regeringen be- stämmer.

3.5

Om någon som tjänstgör på luft- fartyg skall utge ersättning för ska- dor genom luftfart som har upp- kommit pä grund av hans fel eller försummelser i tjänsten. fär rätten jämka ersättningen med hänsyn till felets eller försummelsens beskaf- fenhet. skadans storlek eller om- ständigheterna i övrigt. Detsamma gäller i fråga om andra med tjänst som har betydelse för trafiksäker- heten.

] fråga om skadeståndsansvaret

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

norstädes än å luftfartyg. förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är be- roende. l fråga om skadeståndsan- svaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 ; skadestånds- lagen (1972: 207).

248 Ft'll't'X'ltlgL'lI lll'thlls/J

för arbetstagare gäller 4 kap. ls' skadeständslagcn (1972: 207).

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst. bärgning och undersökning av luftfarts- olyckor

Flygräddningstjänst

Föreskrifter angående åtgärder. då luftfartyg är saknat. förolyckat eller nödställt eller fara hotar luft- trafiken (_flygriiddningslja'nst) med- delas av regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande. av luftfarts- verket.

Regeringen mä ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg samt dem som göra tjänst ä sädant fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luftfarten skyldighet att medver- ka i llygräddningstjänsten. så ock meddela bestämmelser om ersätt- ning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977z265) om statligt personska- deskydd och lagen (1977:.266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Med Iflyg/"('idclningstjänst avses verksamhet för undsättning av ltift- fartyg som saknas. har förolyckats eller befinner sig i nöd och annan räddningsverksamhet när nägon fara hotar lufttrafiken. Den myndig- het rcgeringcn bestämmer leder llygräddningstjänsten. Om rege- ringcn bestämmer det får myndig- heten överläta åt andra att leda flygräddningstjänsten.

Regeringen kan ålägga ett luftfar- tygs ägare eller innehavare och dem som tjänstgör på luftfartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten att delta i flygrädd- ningstjänsten. Regeringen kan ock- så meddela bestämmelser om er- sättning av allmänna tnedcl för deltagandet. l fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (l977:265) om statligt personska- deskydd och lagen (1977z266l om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordv varande gods eller nägot. som hört

Den som bärgat" ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig i nöd och alla som medverkar

Prop. 1984/85: 212 Nuvarande lydelse

till sådant fartyg eller gods. sa ock envar som medverkar vid bärgning- en har rätt att. vare sig bärgningen ägt rum till sjöss. pä land eller i luften. fa bärgarlön ] enlighet med de grunder, somjämlikt 225—227 åå sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor frän fartyget eller med- verkat vid deras räddning. Har nä- gon eljest för bevarande av luftfar— tyg eller gods vidkänts särskilda kostnader. som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget eller godset. varde ock dessa honom er- satta.

Har gods eller något. som hört till gods. bärgats eller bevarats. häfte ägaren med det bärgade eller beva- rade. men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke till- komma den som medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets bc- fälhavare. ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga mot- svarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Borgenär. som har fordran ä bär- garlön eller ä ersättning för kostna- der som avses i 2 5, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med för- månsrätt enligt 45 förmänsrättsla- gen (1970: 979). såframt bärgar- lönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i ri- ket.

] första stycket avsedda fordring- ar skola. var i förhållande till ford- ringens belopp. njuta lika rätt om de härröra av samma händelse: el- jest skall yngre fordran äga företrä- de framför äldre.

Utan borgenärens samtycke mä

249

Ft'irexla 'en lydelse Å— .

vid bärgningen har rätt till bärgar- lön. Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådant fartyg eller av något som hör till fartyget eller godset. ] fräga om bärgarlönen gäller bestämmelserna i 225—227 åå- sjölagenll891 nr 35 s. 1). Den somi en sådan nödsituation räddar män- niskor frän fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av bärgarlönen. De sär- skilda kostnader som någon i övrigt har haft för bevarandet av ett luft- fartyg eller av gods. skall också er- sättas om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats sva- rar ägaren inte personligen utan en- dast med det som har bärgats eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat för- bud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för bc- varande av fartyg och gods.

Den som har en fordran på bär- garlön eller ersättning för kostnader enligt 2.5 (borgenären) har luftpant- rätt i fartyget eller godset med för- månsrätt enligt 45 förmånsrättsla- gen (l970:979) om bärgarlönen el- ler ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre. Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till betalning.

För att ett luftfartyg skall få läm-