Prop. 1987/88:101

om lag om brandfarliga och explosiva varor

Regeringens proposition 1987/88: 101

om lag om brandfarliga och explosiva varor rop. 1987/88:101

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för de åtgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Thage G Peterson

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt. Sigurdsen. Hjelm-Wallén. Peterson. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hellström, Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén. Föredragande: statsrådet Peterson

Proposition om lag om brandfarliga och explosiva varor

Hanteringen av de brandfarliga och explosiva varorna regleras i föreskrif- ter på flera olika nivåer. I lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor finns i huvudsak bemyndiganden för regeringen att meddela före- skrifter om tillverkning, handel. hantering. förvärv. överlåtelse. transport eller import av varorna. Sådana föreskrifter finns i förordningen ( 1949:341) om explosiva varor och i förordningen (1961:568) om brandfarliga varor samt i tillämpningsförcskrifter till förordningarna. Båda förordningarna har beslutats efter riksdagens hörande. Inom försvarsmakten finns särskilda bestämmelser i fråga om hanteringen av dessa varor i förordningen (1957:232) om explosiva varor för försvarets beho-v. m.m. och i förord- ningen (1962:500) om brandfarliga varor som omhänderhas av försvars- makten, m. m.

De gällande författningarna är av äldre datum. Lagen tillkom som en följd av den nya regeringsformens krav på särskilda bemyndiganden i lag för att meddela bl. a. föreskrifter som innebär åligganden för enskilda.

Det nuvarande regelsystemet utgörs således av fyra äldre förordningar. en i efterhand tillskapad lag samt tillämpningsföreskrifter till förordningar- na. Detta regelsystem har med tiden blivit allt svårare att överblicka såväl för berörda myndigheter som för näringslivet och kan inte anses uppfylla dagens krav på ett modernt regelsystem. '

Det finns varor som. utan att omfattas av gällande regler om brandfarliga och explosiva varor. kan vålla brand eller explosion. Som exempel kan nämnas sådana varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med' vatten och sådana oxiderande och självantändande ämnen som kan medföra brand- eller explosionsrisk.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 november 1985 tillkallade chefen för industridepartementet en särskild utredare (kammarrättslag- mannen Björn Rydholm) med uppgift att förenkla det gällande regelverket och att föreslå regler för hanteringen av de varor, som för närvarande inte inryms i regelsystemet. Enligt direktiven (Dir 1985:5) skulle utredaren med bibehållna krav på skyddsnivåer lämna förslag till ett modernt och

• Sida 9
•  Original

lättillgängligt regelsystem. Därvid skulle särskilt möjligheterna till förenk- lingar och avregleringar uppmärksammas liksom möjligheterna till samord- ning med annan berörd lagstiftning och behovet av internationell harmoni- sering.

Utredaren överlämnade i maj 1987 sitt betänkande (Ds I 1987z4) Ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor. Betänkandet har remiss- behandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt- ning av betänkandet som bilaga I. dels utredningens lagförslag som bilaga 2. dels ock en föneckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3. '

Regeringen beslutade den 4 februari 1988 att inhämta lagrådets yttrande över inom industridepartementet upprättade förslag till lag om brandfarliga och explosiva varor samt lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 och lagrådets yttrande över förslagen som bilaga 5.

Lagrådet har i sitt yttrande (bilaga 5) i allt väsentligt godtagit förslagen i sak utom i fråga om den föreslagna punkten 4 i övergångsbestämmelserna till det till lagrådet remitterade förslaget med lag om brandfarliga och explosiva varor. Lagrådet har avstyrkt denna punkt i övergångsbestäm- melserna, eftersom det enligt lagrådets mening framstår som alltför ingri- pande gentemot tillständshavarna att utan prövning utsläcka giltigheten av de tillstånd som enligt de äldre bestämmelserna har meddelats att gälla tills vidare. Beträffande några paragrafer har lagrådet föreslagit ändringar och kompletteringar av i huvudsak förtydligande karaktär. Lagrådet har också föreslagit att två paragrafer i det remitterade förslaget byter plats och vidare att två paragrafer om avgifteri det remitterade lagförslaget samman- slås till en paragraf och att den lucka som därigenom uppkommer i para- grafföljden fylls ut genom att ett stycke i 22 s' i det remitterade förslaget avskiljs som en ny paragraf.

Lagrådet har slutligen föreslagit att en bestämmelse om verkställighet av beslut enligt lagen införs. I fråga om punkten 4 i övergångsbestämmelserna lar lagrådet förordat en ordning'med anmälningsskyldighet för innehavare av inte tidsbegränsade tillstånd. Jag finner att detta förslag är tillräckligt i förhållande till syftet med den föreslagna ordningen i remissen och vidtar den av lagrådet förordade ändringen. Jag har således inte haft något att '

erinra mot lagrådets förslag och har. med några språkliga avvikelser. vidtagit de ändringar och kompletteringar som lagrådet föreslagit.

2.1. Allmänna utgångspunkter för en ny lag om brandfarliga och explosiva varor

Förfaranden med brandfarliga och explosiva varor regleras på flera olika författningsnivåer. Lagen (1975z69) om explosiva och brandfarliga varor

• Sida 10
•  Original

tillkom i samband med regeringsformens ikraftträdande och innehåller i huvudsak nödvändiga bemyndiganden samt vissa bestämmelser om in- grepp i enskildas förhållanden,t. ex. om myndigheters rätt till tillträde för att utöva tillsyn. bestämmelser om ansvar och om förverkanden m.m. Bemyndigandena ger regeringen rätt att meddela föreskrifter som gäller tillverkning. handel. hantering. förvärv. överlåtelse. transport. införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt. Genom att före- skrifterna skall vara påkallade från säkerhetssynpunkt antyds syftet med lagen.

Vad som avses med explosiva resp. brandfarliga varor och hur de skall hanteras anges i förordningen'(1949:34l. omtryckt 1977:361) om explosiva varor (FEV) och i förordningen (1961:568. omtryckt 1984: 196) om brand- farliga varor (FBV). Som jag tidigare redovisat är båda förordningarna beslutade efter riksdagens hörande.

Med explosiva varor avses huvudsakligen sådana varor som består av eller innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen. Dessa varor indelas dels i huvudslagen sprängämnen. krut. ammunition, tändmedel och pyro- tekniska ämnen, dels i olika transportklasser (A-E) som utgår från hur farliga de olika varorna är.

En grundläggande bestämmelse i FEV är att endast sådana explosiva varor som har godkänts av sprängämnesinspektionen (SÄI) får tillverkas eller innehas inom riket eller införas till riket. I FEV bestäms säkerhets- krav och skyddsnivå. Det finns detaljerade bestämmelser om olika förfa- randen med varorna. nämligen tillverkning (2 kap.), handel (4 kap.). inne- hav. förvärv och förvaring (5 kap.) samt import (7 kap.). Bestämmelserna innehåller dels krav på tillstånd för de olika förfarandena, dels krav på hur den angivna verksamheten skall bedrivas för att anses vara betryggande från skyddssynpunkt.

Tillståndsmyndigheter i fråga om- de explosiva varorna är länsstyrelse resp. polismyndighet. Bestämmelserna går i huvudsak ut på att länsstyrel- sen meddelar tillstånd för att få tillverka explosiva varor medan polismyn- digheten meddelar de nödvändiga tillstånden för att få inneha eller bedriva handel med varorna.

Den allmänna tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna utövas av länsstyrelsen med biträde av polisen och. i fråga om tillverkning. SÄI.

Till brandfarliga varor hänförs enligt FBV. dels gaser som kan antändas och brinna i luft vid +210C (brandfarliga gaser), dels varor i flytande eller halvfast form med en flampunkt av lika med eller lägre än +550C samt " dieselbrännolja och eldningsolja (brandfarliga vätskor), dels andra varor i den mån regeringen föreskriver det. Från tillämpningsområdet finns vissa undantag. Så t.ex. undantas varor som omfattas av förordningen om explosiva varor. Brandfarliga varor som ingår i fordons bränslebehållare samt vissa brandfarliga vätskor som är blandbara med vatten är undantag- na från några av de gällande bestämmelserna.

Även i FBV finns bestämmelser om de säkerhetskrav och den skydds- nivå som skall gälla vid befattningen med dessa varor. FBV innehåller också detaljerade skyddsbestämmelser och tillståndskrav om förvaring (18—29 åå). hantering (30—35 äs"). transport i rörledning (36—39 55) samt

• Sida 11
•  Original

försäljning (43—47 åå) av varorna. Byggnadsnämnden meddelar tillstånd till hanteringen av'de brandfarliga varorna. medan det ankommer på SÄI att utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna under medverkan av räddningsnämnden.

Sedan den 1 juli 1981 har SÄI det centrala myndighetsansvaret för tillämpningen av bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor. Enligt förordningen (1981z499) med instruktion för sprängämnesinspektio- nen åligger det SÄI särskilt att meddela föreskrifter och anvisningar om dessa varor. SÄI skall dessutom lämna de övriga myndigheterna tekniskt biträde och dessutom hjälpa allmänheten med råd och anvisningar.

Som tidigare angivits finns det särskilda bestämmelser för brandfarliga och explosiva varor inom försvaret.

Förordningen (l957:232) om explosiva varor för försvarets behov. m.m. tillämpas i stället för FEV på explosiva varor inom försvarsmaktens och civilförsvarets fabriker, verkstäder. forskningsanstalter och förråd samt på explosiva varor som tillhör staten och är avsedda för försvarsmaktens och civilförsvarets behov. Skyddsnivån är densamma som i FEV. Den vikti- gaste skillnaden är att i bestämmelserna för försvarsmakten saknas krav på tillstånd för att få hantera de explosiva varorna. Förordningen (19622500) om brandfarliga varor som omhänderhas av försvarsmakten. m.m. inne- håller främst vissa bemyndiganden för den centrala förvaltningsmyndighe- ten inom försvarsmakten, som är försvarets materielverk, och utgör ett komplement till FBV.

Reglerna om explosiva och brandfarliga varor har tillkommit vid olika tidpunkter och med delvis olika utgångspunkter. De skiljer sig ifrån var- andra i fråga om uppläggning, terminologi och innehåll. Förordningarna innehåller dcls allmänna bestämmelser som lägger fast den skyddsnivå som skall gälla vid hanteringen av de farliga varorna, dels föreskrifter som är i hög grad detaljerade och rör förhållanden av utpräglat teknisk natur. Innehållet i dessa förordningar blir redan av detta skäl svårtillgängligt. Som tidigare angivits tillkom lagen. som trädde i kraft den 1 januari 1975. efter de båda förordningarna i samband med att regeringsformen trädde i kraft. Tillämpningsföreskrifter har utfärdats. förutom av SÄI. av andra myndigheter, som tidigare har varit föreskrivande myndigheter. såsom kommerskollegium och statens industriverk. Dessa föreskrifter har därför publicerats i ett flertal författningssamlingar. Resultatet av det nu redovi- sade regelsystemet har blivit ett detaljrikt. otidsenligt och inte alltid sam- manhängande regelsystem. som med tiden har blivit allt svårare att över- blicka både för statliga och kommunala myndigheter och för näringslivet. Utredaren har haft i uppdrag att lämna förslag till ett modernt och lättill- gängligt regelsystem. med bibehållande av skyddsnivåerna.

Genom ett regeringsbeslut den ll mars 1982 fick SÄI i uppdrag att kartlägga förekomsten av sådana varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten och sådana oxiderande och/eller .självantändande ämnen som kan medföra brand- eller explosionsrisk men som enligt nuva-

• Sida 12
•  Original

rande regler inte utgör brandfarliga eller explosiva varor. I april 1985 överlämnade SÄI rapporten Brandskapande varor. som innehöll ett förslag till en fristående reglering av sådana varor. Remissbehandlingen av rappor- ten tillstyrkte en reglering men avvisade förslaget om ett fristående regel— system. Utredaren fick därför i uppdrag att med utgångspunkt i SÄI:s rapport och de avlämnade remissvaren utarbeta regler för hanteringen av dessa varor.

Utredaren avlämnade i maj 1987 sitt betänkande (Ds I l987:4) Ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor. som har remissbehand- lats under hösten 1987. I betänkandet föreslås att en ny lag om brandfarliga och explosiva varor ersätter den nuvarande lagen. Den föreslagna lagen innehåller huvudsakligen bestämmelser av översiktlig karaktär. Den inleds med bestämmelser om lagens syfte och tillämpningsområde. Vidare inne- håller den bestämmelser om skyddsprinciper för hanteringen av varorna, regler om tillstånd och tillsyn av lagens efterlevnad samt bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Slutligen finns bestämmel- ser om avgifter, ansvar, överklagande och sekretess. Syftet med den nya lagen skall vara att förhindra att brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Den föreslagna regleringen omfattar således enbart brand- och explosions- risken med varorna till skillnad från nuvarande lag som även innefattar vissa miljörisker. Lagen avses bli tillämplig på hantering och import av brandfarliga och explosiva varor. [jämförelse med den nuvarande ordning- en utvidgas varuområdet brandfarliga varor. Utredaren föreslår därvid att vissa varor, som hittills varit oreglerade, skall räknas som brandfarliga varor. Samma bestämmelser föreslås alltså gälla för dessa varor som för de varor som hittills räknats till de brandfarliga varorna. Som en sammanfat- tande benämning på alla förfaranden med brandfarliga och explosiva varor som kan komma i fråga inför utredaren begreppet hantering.

Utredarens förslag tillstyrks i sina huvuddrag av de flesta remissinstan- serna. Några remissinstanser har invändningar mot tekniska detaljer i de framlagda förslagen och har också i flera fall lämnat alternativa förslag till lösningar. Detta gäller bl.a. SÄI. räddningsverket. arbetarskyddsstyrel— scn. rikspolisstyrelsen samt polismyndigheten i Stockholm.

På grund av de risker som är förenade med hanteringen av brandfarliga och explosiva varor måste sådan hantering kringgärdas med stränga skydds- bestämmelser. Såväl utredningens som remissinstansernas inställning vi- sar att en reglering är nödvändig och att det materiella innehållet i och tillämpningen av den gällande regleringen väl har svarat mot kontrollbe- hovet. De gällande bestämmelserna har dock varit onödigt svåröverskådli- ga och otillgängliga av de skäl somjag tidigare har angivit. Krångliga regler av äldre modell förenat med varornas farlighet har ockSå medfört att nya regler kunnat tillkomma utan att man upphävt äldre, eventuellt föråldrade.

• Sida 13
•  Original

bestämmelser, eftersom man inte har haft någon säker uppfattning om de äldre bestämmelsernas räckvidd. Det nuvarande regelsystemet ärinte bara detaljrikt utan brister också i sammanhang.

I utredarens uppdrag ingick också att särskilt uppmärksamma möjlighe- ter till förenklingar och avregleringar. En viss detaljeringsgrad har varit nödvändig för att bibehålla de nuvarande skyddsnivåerna. Jag har dock med tillfredsställelse konstaterat att utredarens förslag innehåller ett regel- system som ijämförelse med det nuvarande har en förenklad och mer systematisk uppläggning samt ett enklare språk. Att lagen har ett allmänt innehåll och de tekniska detaljbestämmelserna återfinns på samma nivå innebär. att det blir lättare att få en överblick över de gällande bestämmel- serna. De blir därmed också lättare att återfinna. Gränsdragningen gent- emot andra lagstiftningsområden blir också klarare genom att syftet med den föreslagna lagen uttryckligen finns angivet. Jag har således funnit att utredarens förslag är väl ägnat att läggas till grund för ny lagstiftning. I vissa hänseenden har jag dock tagit intryck av remissinstansernas invänd- ningar och synpunkter.

Utöver den nya lagen om brandfarliga och explosiva varor föreslår jag. efter samråd med chefen för justitiedepartementet. en ändring i sekretess- lagen (1980: 100). Syftet är att åstadkomma sekretess hos byggnadsnämn- den i vissa tillståndsärenden.

I det följande kommer jag att närmare gå in på de olika förslagen och därvid behandla frågorna om — den nya lagens syfte och uppbyggnad (avsnitt 2.2).

— den nya lagens förhållande till annan lagstiftning (avsnitt 2.3). — den nya lagens tillämpningsområde (avsnitt 2.4), — de grundläggande skyddsprinciperna (avsnitt 2.5). — den centrala myndighetens namn (avsnitt 2.6). Vidare avserjag behandla vissa anslagsfrågor (avsnitt 2.7").

Hänvisningar till S2-1-3

2.2. Den nya lagens syfte och uppbyggnad

Mitt förslag: Lagens syfte är att förhindra att de brandfarliga och explosiva varorna vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador genom brand eller explosion vid hanteringen av sådana varor.

Den nya lagens innehåll begränsas till generellt utformade bestäm- melser som innehåller grundläggande skyddsprinciper. de erforderli— ga bemyndigandena samt vissa administrativa bestämmelser.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. - Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredarens för- slag.

Skälen för mitt förslag: Enligt utredarens förslag skall syftet med regle- ringen framgå av den nya lagen. I nuvarande lag och förordningar om explosiva och brandfarliga varor är syftet med regleringen inte klart angi-

• Sida 14
•  Original

vet utan framgår i stället indirekt av innehållet i bestämmelserna. Sålunda framgår det av 1 å första stycket lagen att regleringen sker från säkerhets— synpunkt samt av de olika bestämmelserna i förordningarna att syftet är att förebygga skador genom brand eller explosion. 1 FBV nämns också skador annorledes än genom brand (4 å). Med detta avses enligt förarbetena till förordningen (prop. 19611173. s.31) skador på vattentäkter till följd av ' utflöde av brandfarliga vätskor, dvs. andra skaderisker i miljön än de som kan orsakas genom brand eller explosion.

Att syftet med nuvarande regler inte är tydligt angivet.har medfört vissa svårigheter vad gäller avgränsningen till annan lagstiftning med delvis sammanfallande syfte. Det gäller t.ex. förhållandet till räddningstjänst- lagen (1986: 1102) i fråga om förebyggande åtgärder mot brand samt i förhållande till lagen (1985:426) om kemiska produkter i fråga om åtgärder mot vattenförorening. '

Jag delar därför utredarens uppfattning att syftet med regleringen måste klargöras. Syftet med lagen bör därvid preciseras till att förhindra att brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv. hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Genom tillkomsten av lagen om kemiska produkter finns moderna regler för hantering av varorna från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Därför bör regleringen av de miljörisker från brandfarliga och explosiva varor som gäller vattenförorening.t.ex. genom utflöde av petroleumprodukter. inte omfattas av lagen. I fortsätt- ningen bör sådana regler meddelas med stöd av lagen om kemiska produk- ter. Den nya lagens syfte bör begränsas till de brand- och explosionsrisker som kan finnas för berörda personer eller berörd omgivning.

Vad gäller regelsystemets uppbyggnad är det enligt min mening nödvän- digt att hanteringen av de brandfarliga och explosiva varorna kringgärdas av stränga skyddsbestämmelser med hänsyn till de risker för såväl de personer som den omgivning som är berörda av en sådan hantering. För en effektiv och smidig tillämpning hos berörda statliga och kommunala myn- digheter måste regelsystemet utformas på ett sätt som uppfyller dagens krav. Detaljutformningen kommer liksom hittills att vara en uppgift för SÄI. Det är av vikt att nödvändigheten av bestämmelserna prövas och att utfärdade regler är tekniskt korrekta och bygger på en kompetent riskvär- dering. En omfattande hantering av brandfarliga och explosiva varor äger rum inom näringslivet. Inte minst för företagens skull bör regelsystemet vara överskådligt och lätt att tillämpa. Det betyder bl. a. att kostnadseffek- terna av reglerna skall vara förutsägbara.

Som jag tidigare redovisat har utformningen av de gällande bestämmel- serna uppenbara brister. Till svårtillgängligheten hör att detaljregler finns i författningar både på regerings- och myndighetsnivå. Att även regerings- förordningarna innehåller föreskrifter som är i hög grad detaljerade och rör förhållanden av utpräglat teknisk natur har framhållits som otidsenligt.

Jag delar utredarens uppfattning att lagen enbart skall innehålla grund— läggande bestämmelser av generell karaktär. Lagen föreslås således inne- hålla allmänna skyddsprinciper. bestämmelser om tillstånd och tillsyn av lagens efterlevnad, bestämmelser om avgifter och ansvar m.m. samt be-

• Sida 15
•  Original

myndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer att utfärda ytterligare bestämmelser. Detaljbestämmelser av utpräglat teknisk karaktär bör utfärdas på myndighetsnivå där den tekniska kompe— tensen finns för att utfärda sådana bestämmelser.

De flesta remissinstanserna. t.ex. SÄI. statens räddningsverk. statens provningsanstalt, rikspolisstyrelsen. har funnit utredarens utformning av lagförslaget vara tillfredsställande och har också instämt i utredarens slut- ' sats att det är lämpligt att de tekniska detaljbestämmelserna till stor del skall meddelas på myndighetsnivå. Två av remissinstanserna, riksrevi- sionsverket och Småföretagens Riksorganisation har avstyrkt det avgivna förslaget till uppbyggnad av lagen med hänvisning till att denna inte ger tillräckligt klara besked om vilka krav som kan komma att gälla i fråga om en viss hantering av de brandfarliga och explosiva varorna.

Det är enligt min mening angeläget att bestämmelser som ställer krav på enskilda är utformade så att det enkelt kan utläsas vad den enskilde har att iaktta. I flera sammanhang har det framförts kritik mot att ha en låg detaljeringsgrad i lagstiftningen. s.k. ramlagstiftning. Kritiken har pekat på att det blir svårt att överblicka regelbeståndet och dess effekter samt att riksdagen alltför mycket avhänder sig sin normgivningsmakt till förmån för regeringen och dess myndigheter.

Frågan om lagstiftningens detaljeringsgrad har vid ett flertal tillfällen varit föremål för riksdagens behandling (KU l983/84:24 s. 13 ff. och 1986/87: 13 s. 4 ff). I regeringens proposition Vissa grundlagsfrågor'm. m. (prop. 1987/88:22 5.37) framhålls det att regeringen givetvis fortlöpande prövar frågan om hur författningar lämpligen bör utformas och därvid beaktar de omständigheter som har åberopats ovan. Föredragande statsråd konstaterar också att en ordning med hög detaljeringsnivå kan ha fördelar ur förutsebarhetssynpunkt men att den också kan vara förenad med nack- delar. eftersom verkligheten inte alltid låter sig beskrivas och regleras i detalj och ett visst utrymme för anpassning i tillämpningen ofta bör finnas. Frågan om hur detaljerat en lag bör utformas måste därför prövas noggrant utifrån de förutsättningar som föreliggeri varje särskilt fall.

Vid en prövning av hur lagstiftningen om de brandfarliga och explosiva varorna bör vara utformad. måste utgångspunkten vara att åstadkomma en så säker hantering som möjligt. Det blir därvid nödvändigt att ha detaljbe- stämmelser av utpräglat teknisk natur. Den riskvärdering som också be- hövs i samband med ett föreskriftsarbete i fråga om dessa varor kräver också speciell teknisk kompetens. Denna kompetens finns redan nu fram- förallt hos SÄI, som därför i princip bör vara den myndighet som skall meddela de nödvändiga detaljbestämmelserna.

Jag vill också framhålla att bestämmelser med ett utpräglat tekniskt innehåll ofta kan komma att behöva ändras med hänsyn till den tekniska utvecklingen, nya insikter och rön m.m.. vilket talar för att lagformen kan bli ett otympligt och snart nog oöverskådligt instrument. Jag finner därför att det i detta sammanhang är övervägande fördelar med att lagen enbart skall innehålla de grundläggande bestämmelserna och att detaljbestämmel— serna meddelas på myndighetsnivå. Självfallet måste tidpunkten för lagens ikraftträdande bestämmas så att tidsUtrymme finns att färdigställa de kom-

• Sida 16
•  Original

pletterande föreskrifter som är nödvändiga för lagens tillämpning och för företagen att vidta de åtgärder som kan komma att krävas till följd av den nya regleringen. Jag Vill dock erinra om att några stora ändringari sak inte förutsätts vara nödvändiga.

Jag vill slutligen också framhålla att den föreslagna lagstiftningen är uppbyggd på liknande sätt som regelsystemet inom vissa närliggande om- råden som t. ex. lagen om kemiska produkter och det förslag till ny strål- skyddslag som nyligen har granskats av lagrådet.

Hänvisningar till S2-2

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 2.5, 4

2.3. Den nya lagens förhållande till annan lagstiftning

Mitt förslag: För att uppnå en klarare gränsdragning till olika närlig- gande lagstiftningsområden införs hänvisningar till viss annan lag- stiftning i den nya lagen.

Utredarens förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag. Utre- daren har också föreslagit att en upplysning om bestämmelserna i den nya lagen införs i arbetsmiljölagen och att ett tillägg görs i räddningstjänst- lagen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inget att invända mot utredarens förslag. Statens räddningsverk och arbetarskyddsstyrelscn har motsatt sig förslaget i fråga om räddningstjänstlagen resp. arbetsmiljö- lagen.

Skälen för mitt förslag: Som jag framfört tidigare skall den föreslagna lagstiftningen endast ha som syfte att förebygga skador genom brand eller explosion. Detta syfte anges uttryckligen i lagen. Åtgärder för att förebyg- ga andra skador som kan uppkomma vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna skall regleras genom annan för ändamålet avsedd lag- stiftning. Så skall t.ex. frågor om dessa varors miljöpåverkan regleras genom lagen om kemiska produkter. Gränsdragningen mellan lagen om brandfarliga och explosiva varor gentemot andra lagstiftningsområden blir härigenom klarare. En sådan gränsdragning ingår enligt min mening som en väsentlig del i ett förenklat regelsystem. särskilt som förhållandet mel- lan den nuvarande lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor och annan lagstiftning inte alltid är helt klart. För att göra detta förhållande tydligt böri lagen särskilda hänvisningar till viss annan lagstiftning göras. som också kan vara tillämplig på hanteringen av brandfarliga och explosiva varor. Hänvisning bör göras till lagen om kemiska produkter, lagen (1982:821) om transport av farligt gods. arbetsmiljölagen (1977: 1 160). räddningstjänstlagen och allmänna ordningsstadgan (19562617).

Lagen om kemiska produkter är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen och beredningar. vilket i princip omfattar även de brand- farliga och explosiva varorna. Denna lag är emellertid inte avsedd att reglera brand- och explosionsriskerna itied de kemiska produkterna. Detta uttrycks i lagens 3 å där det föreskrivs att lagen om kemiska produkter enbart skall reglera de brandfarliga och explosiva varorna från hälso- och

• Sida 17
•  Original

miljöskyddssynpunkt. 1 den nya lagen bör anges att i lagen om kemiska produkter finns särskilda bestämmelser till skydd mot andra skador vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion.

Lagen om transport av farligt gods innehåller bestämmelser till skydd mot skador vid transport av farligt gods. Härigenom innefattas enligt 2 å även brandfarliga och explosiva varor. I den nya lagen bör anges att den inte skall gälla i fråga om sådana transporter av brandfarliga och explosiva varor. som omfattas av lagen om transport av farligt gods.

Arbetsmiljölagen och gällande lag om explosiva och brandfarliga varor har utformats så att lagarna lappar över varandra. Arbetsmiljölagen tilläm- pas på hela arbetsmiljöområdet parallellt med förekommande speciallag- stiftning. En upplysning bör införas i den nya lagen om de skyldigheter som enligt arbetsmiljölagen finns för arbetsgivare resp. arbetstagare att vidta skyddsåtgärder i samband med hanteringen av de brandfarliga och explosiva varorna. Utredaren har föreslagit att motsvarande upplysning om lagen om brandfarliga och explosiva varor införs i arbetsmiljölagen. Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt yttrande avstyrkt detta förslag och anfört att en sådan hänvisning endast är ändamålsenlig om liknande hänvisningar sker till alla lagar som täcks av arbetsmiljölagens tillämpningsområde. En sådan uppräkning skulle enligt arbetarskyddsstyrelscn bli alltför omfattan- de för att vara praktisk. och det skulle dessutom vara svårt att dra gränsen för vad som skulle behöva tas med i en sådan uppräkning. Jag delar arbetarskyddsstyrelsens uppfattning i denna del och har därför inte före- slagit någon ändring i arbetsmiljölagen.

I allmänna ordningsstadgan finns bestämmelser i fråga om användning- en av fyrverkerier och andra explosiva varor inom vissa områden, varför en upplysning om detta bör införas i den nya lagen. I detta sammanhang skall också nämnas att ordningsstadgeutredningen i sitt betänkande ("SOU 1985z24) Ordningslag har föreslagit att dessa bestämmelser skall utvidgas till att i princip omfatta alla pyrotekniska varor och att de bör gälla inom alla områden med en sammanhängande bebyggelse.

Syftet med räddningstjänstlagm är att reglera hur samhällets räddnings- tjänst skall organiseras och bedrivas. Lagen innehåller också bestämmel- ser om olycks- och skadeförebyggande åtgärder, (41 —43 åå). Enligt dessa bestämmelser skall vissa bestämda åtgärder samt i övrigt nödvändiga åtgärder vidtas för att förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. Enligt bestämmelserna är ägaren eller innehava- ren till en anläggning, där verksamheten innebär fara för att en olyckshän- delse skall orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön skyldig atti skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador. Med egendom avses t. ex. räddningstjänstutrustning eller annan skadebegränsande materiel. Den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas inom varje kommun av räddningsnämnden. 'l'illsynsansvar har också länsstyrelsen , statens räddningsverk m.fl. Enligt 56 å får en tillsynsmyndighet meddela behövliga förelägganden och förbud i enskilda fall.

• Sida 18
•  Original

Räddningstjänstlagen har allmän karaktär och påverkar i vissa avseen- den verksamheten, vari ingår hantering av brandfarliga och explosiva varor. Eftersom det inte funnits någon skarp gräns mellan räckvidden av å ena sidan speciallagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor och å andra sidan räddningstjänstlagen. kan skyldigheter med åtföljande tillsyn uppkomma enligt båda lagstiftningarna. Konkurrens eller osäkerhet kan finnas vid tillämpning i enskilda fall. eftersom det kan vara svårt att avgöra vilka åtgärder som har ett direkt samband med hanteringen av brandfarliga eller explosiva varor.

Utredaren har försökt lösa detta problem genom att i ett tillägg till räddningstjänstlagen ange att denna inte skall gälla i fråga om sådana olycks- och skadeförebyggande åtgärder som avses i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Förslaget innebär bl. a. att föreskrifter om förebyg- gande åtgärder mot brand vid hantering av dessa varor enbart skall kunna meddelas med stöd av den nya lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Statens räddningsverk, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, samt Karlskoga kommun har avstyrkt förslaget. Räddningsverket framhåller i sitt yttrande. att det ingår i ett sedan länge etablerat och väl fungerande system. att de föreläggande och förbud som är nödvändiga från brand— skyddssynpunkt meddelas med stöd av räddningstjänstlagen samtidigt som olika speciallagstiftningar.t.ex. bygglagstiftningen innehåller preciserade krav som också har sin grund i intresset att förebygga brand. Enligt räddningsverket bryter utredarens förslag mot detta system och medför i stället risk för onödiga problem med att analysera vilken av de berörda lagarna som ett föreläggande eller förbud skall grundas på.

Jag delar utredarens uppfattning. att det är angeläget med en gränsdrag- ning mellan de båda lagarna. Reglernas karaktär och innehåll gör det dock omöjligt att dra en rak linje mellan dem, eftersom syftet med dem. i likhet med vad som t.ex. gäller inom bygglagstiftningen har sin grund i ett gemensamt intresse. nämligen att förebygga brand. Något tillägg i rädd- ningstjänstlagen bör därför inte göras. Den åsyftade gränsdragningen kan enligt min mening bäst åstadkommas genom nära samråd och samarbete mellan de berörda myndigheterna. både på central och lokal nivå. I sam- manhanget vill jag peka på att huvudsakligen SÄI, som central förvalt- ningsmyndighet enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor i likhet med vad som för närvarande gäller, skall utfärda föreskrifter om hantering av brandfarliga och explosiva varor i syfte att förhindra att brand eller explosion uppkommer och också för att begränsa eventuella skador i samband med sådan brand eller explosion. Tillsynen av varornas hantering skall utövas av SÄI och räddningsnämnden i enlighet med bestämmelserna i lagen om brandfarliga och explosiva varor. Det betyder att räddnings- nämnden också kommer att kunna meddela förelägganden m. m. med stöd av den nya lagen. När det gäller skadebegränsande åtgärder med stöd av räddningstjänstlagen är utgångspunkten att människor så riskfritt som möjligt skall kunna vistas i och utanför en anläggning där en olyckshändel- se kan orsaka allvarliga skador. Krav kan ställas på beredskap med perso- nal och egendom liksom andra beredskapsåtgärder. Vilken lagstiftning som skall ligga till grund för åtgärder får vid tveksamhet avgöras från fall

• Sida 19
•  Original

till fall. Som jag tidigare framfört bör det ankomma på de ansvariga myndigheterna att utforma ett praktiskt samarbete på området.

Hänvisningar till S2-3

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 4

2.4. Den nya lagens tillämplighet

Mitt förslag: I lagen ges ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att bestämma vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller i annat fall skall omfattas av lagen.

Lagen skall vara tillämplig på hantering och import av de angivna varorna. vilket inbegriper alla förfaranden med dessa varor.

Bestämmelserna i lagen skall tillämpas inom försvarsmakten. De särskilda förordningarna för explosiva och brandfarliga varor inom försvarsmakten upphävs.

För riksdagens information lämnas en redogörelse för huvuddra- gen av vad jag ämnar föreslå regeringen i fråga om vilka varor som skall omfattas av lagen.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag.

Skälen för mitt förslag:

De olika varorna

Jag har tidigare redogjort för min syn på vilken detaljeringsnivå som bör tillämpas i detta ärende vad gäller lag, förordning och myndighetsföreskn'f- ter. Jag föreslår att den närmare bestämningen av vilka varor som skall omfattas av lagens tillämpningsområde bör överlämnas till regeringen eller till expertmyndigheten SÄI som därvid givetvis är bundna av lagens syfte att ge skydd mot brand eller explosion.

För riksdagens information vill jag dock i detta sammanhang redogöra för huvuddragen av vad jag senare avser att föreslå regeringen i detta avseende. Detta är särskilt angeläget eftersom jag avser att. i anslutning till utredarens förslag. föreslå vissa nyheter i förhållande till gällande rätt.

Vid fastläggandet av tillämpningsområdet för lagstiftningen om de brandfarliga och explosiva varorna måste utgångspunkten vara de brand- och explosionsrisker som hänger samman med varorna. Liksom tidigare avses varor som består av eller innehåller explosivämnen samt brandfarli- ga gaser och vätskor hänföras till tillämpningsområdet. Allmänt vedertag- na tekniska definitioner av begreppen gas och vätska återges bl.a. i till- lämpningsföreskrifter till arbetsmiljölagen resp. lagen om transport av farligt gods.

Till skillnad från vad som nu gäller bör, enligt utredarens mening. de brandfarliga vätskorna renodlat avgränsas utifrån brandfarlighetsprinei- per. Härvid bör hänsyn tas dels till sannolikheten för att vätskan skall

• Sida 20
•  Original

antändas, vilket hänger samman med vätskans flampunkt, dels till omfatt- ningen av de effekter som blir följden av att vätskan antänds, vilket bl. a. hänger samman med den mängd av vätskan som hanteras.

Jag instämmer i utredarens uppfattning att avgränsningen av de brand- farliga vätskorna bör ske endast utifrån deras brandfarlighet, bestämd genom deras flampunkt och den mängd som hanteras.

Som huvudregel bör gälla att som brandfarliga vätskor skall räknas alla vätskor med flampunkt upp till en viss gräns (den generella flampunkts- gränsen). Detta skiljer sig inte från den nuvarande ordningen. Dessutom skall som brandfarliga vätskor även kunna räknas vätskor med flampunkt över den generella gränsen i de fall deras hantering bedöms överstiga en viss minsta risknivå. Därigenom öppnas möjligheten för att såväl utöka som krympa tillämpningsområdet i förhållande till den nuvarande ordning- en. Att fastställa aktuell risknivå fordrar kvalificerade bedömningar från skyddssynpunkt. Av det skälet föreslår jag att SÄI bemyndigas att före- skriva när en reglering skall ske på nämnda grund. Vägledande för SÄI:s bedömning bör vara om vätskan hanteras i stor mängd på samma ställe och om hanteringen kan orsaka betydande skada genom brand eller explosion.

I utredarens uppdrag ingick att föreslå regler för hantering av sådana varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten och sådana oxiderande eller självantändandc varor som kan medföra brand- eller explosionsrisk. m.m. Hanteringen av dessa varor är för närvarande i huvudsak oreglerad, utom att lagen om transport av farligt gods är tillämp- lig vid transport. Som utredaren har föreslagit bör samma bestämmelser gälla för sådana varor som för de brandfarliga gaserna och vätskorna. eftersom alla dessa varor kan orsaka skada genom brand eller explosion. Det nya varuområdet bör därför i huvudsak lagtekniskt inrymmas i begrep- pet brandfarliga varor och omfattas av bestämmelserna om dessa varor. De brandfarliga varorna i lagens mening avses således i fortsättningen bestå av brandfarliga gaser, brandfarliga vätskor. brandfarliga fasta varor, självantändandc varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten. oxiderande varor och organiska peroxider. Eftersom det nya varuområdet också kan innehålla vissa varor. som t. ex. enbart kan utgöra en explosionsrisk i små mängder. bör det vara möjligt att de föreskrifter som gäller de explosiva varorna skall kunna vara tillämpliga.

Med hänsyn till vad jag tidigare har anfört i fråga om brand- och explo- sionsriskens betydelse för lagens tillämplighet följer att vissa undantag från lagens tillämpning är nödvändiga. Så är t.ex. inte alla varor som defini- tionsmässigt tillhör någon av de nya varugrupperna lika farliga från brand- och explosionsskyddsynpunkt. Inom var och en av varugrupperna finns hela skalan från mycket farliga varor till praktiskt taget ofarliga varor representerad. Vissa varor förekommer också i mer eller mindre utspädd form. varvid farligheten avtar med avtagande koncentration av varan. Regleringen bör därför avpassas med utgångspunkt i en riskbedömning från fall till fall. Sådana riskbedömningar bör anförtros expertmyndighe- ten.

• Sida 21
•  Original

De olika förfarandena

Gällande lag om explosiva och brandfarliga varor saknar en samlande benämning för de tänkbara förfarandena med varorna. 1 lagen om kemiska produkter och i livsmedelslagen (1971:511) finns en sådan samlande be- nämning. nämligen hantering. I förordningen om brandfarliga varor an- vänds begreppet hantering med den inskränkta betydelsen tillverkning. bearbetning och användning. Att begreppet har olika innebörd i förord- ningen och i t.ex. lagen om kemiska produkter har i praktiken vållat problem för dem som berörs av båda författningarna. För att kunna ge författningarna om brandfarliga och explosiva varor en enkel och praktisk utformning behövs en samlande benämning för de olika förfarandena med varorna. Utredaren har därvid funnit det naturligt att utgå från begreppet hantering såsom det används i lagen om kemiska produkter och livsme- delslagen.

Med hantering avses i lagen om kemiska produkter tillverkning. bearbet- ning, behandling. förpackning. förvaring. transport. användning. omhän- dertagande. destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och där- medjämförliga förfaranden. Av ordalydelsen framgår att de nämnda slagen av hantering främst skall ses som exempel och att begreppet hantering skall anses inbegripa alla möjliga förfaranden med varorna med undantag för import.

I likhet med utredaren föreslår jag att lagen om'brandfarliga och explo- siva varor skall vara tillämplig på hantering och import av de avsedda varorna. Begreppet hantering förutsätts därvid ha samma betydelse som i lagen om kemiska produkter. Själva exemplifieringen bör dock modifieras så att den blir anpassad till den faktiska hanteringen av de brandfarliga och explosiva varorna.

Lagens tillämpning inom försvarsmakten

Som jag tidigare redovisat finns det särskilda författningar som avser försvarsmaktens hantering av de brandfarliga och explosiva varorna.

FBV gäller i princip även inom försvarsmakten. Regeringen får dock undanta försvarsmaktens anläggningar samt dess innehav av brandfarliga varor från tillämpningen av förordningen eller viss bestämmelse i den. Sådana undantagsbestämmelser har meddelats i förordningen (1962:500) om brandfarliga varor som omhänderhas av försvarsmakten. m.m. För- ordningen (1957:232) om explosiva varor för försvarets behov m.m. ersät- ter för försvarsmaktens del FEV.

Det materiella innehållet i de särskilda förordningarna för försvarsmak- ten är i huvudsak detsamma som i FBV och FEV. Det är i stort sett fråga om samma restriktioner vid hantering och import av dessa varor inom försvarsmakten som inom samhället i övrigt. Att särskilda förordningar för försvarets verksamhet förekommer vid sidan av de övriga förordningarna bidrar till att göra lagstiftningsområdet svåröverskådligt. Det har också ifrågasatts om de formella skillnaderna i bestämmelserna är sakligt motive- rade.

• Sida 22
•  Original

Enligt utredarens mening bör även fortsättningsvis försvarsmaktens be- fattning med de brandfarliga och explosiva varorna i princip följa de allmänna reglerna. Jag har därför utformat förslaget till lag om brandfarliga och explosiva varor med tanke på att den även skall tillämpas inom försvarsmakten. De särbestämmelser som kan vara nödvändiga inom försvarsmakten får införas i de allmänna föreskrifterna för hanteringen av dessa varor. Det skall tilläggas att begreppet försvarsmakten i detta avse- ende används i betydelsen försvarsmaktens fredsorganisation enligt 65 förordningen (l983:276) om verksamheten inom försvarsmakten.

Hänvisningar till S2-4

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 2.5, 4

2.5. De grundläggande skyddsprinciperna

Mitt förslag: Lagen skall innehålla grundläggande bestämmelser om skyddsåtgärder i fråga om platsen där de brandfarliga och explo- siva varorna hanteras och i fråga om dem som hanterar sådana varor samt bestämmelser om kompetenskrav. utredningsskyldighet. infor- mationsplikt och upplysningsskyldighet. vilka i huvudsak riktar sig mot dem som yrkesmässigt hanterar varorna.

Bemyndigande ges till regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att föreskriva om kontrollåtgärder m.m.

Lagen skall innehålla regler om tillstånd. särskilda villkor eller förbud i fråga om hantering eller import av varorna.

Byggnadsnämnden skall vara tillståndsmyndighct i fråga om de brandfarliga varorna och polismyndigheten och SÄI i fråga om de explosiva varorna.

Utredarens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna hari allmänhet inte haft något att invända mot utredarens förslag.

Skälen för mitt förslag:

Grundläggande bestämmelser om skyddsåtgärder

Jag har tidigare (avsnitt 2.2) redovisat varför den nödvändiga regleringen av de brandfarliga och explosiva varorna i lagen bör sammanfattas i ett antal allmänt hållna bestämmelser om de skyddsprinciper som bör gälla. Därför har de skyldigheter som skall gälla vid hanteringen av dessa varor uttryckts i generella termer. De detaljbestämmelser som är nödvändiga för den faktiska hanteringen förutsätts. som jagtidigare sagt. meddelas av- SAI.

Skyldigheterna vid hanteringen av de brandfarliga och explosiva varorna har redovisats i ett antal generella bestämmelser som berör såväl de byggnader. anläggningar och verksamheter. i vilka varorna hanteras som dem som hanterar dessa varor. Bland dessa vill jag särskilt nämna en bestämmelse med krav på utredning om riskerna för brand eller explosion i vissa fall som saknar direkt motsvarighet i nuvarande regler. Detta har

I”») lx) l

• Sida 23
•  Original

påtalats som en brist från bl. a. SÄI. En motsvarande bestämmelse finns i fråga om de kemiska produkterna. För motiven i övrigt till de föreslagna bestämmelserna hänvisas till specialmotiveringen (avsnitt 4).

Tillståndspliktens omfattning

De gällande reglerna i fråga om explosiva varor innebär att det ställs krav på tillstånd för tillverkning av, handel med och innehav av sådana varor. I praktiken gäller tillståndsplikten för all hantering av dessa varor med vissa uttryckligen angivna undantag. Utredarens förslag följer samma linje och huvudregeln har formulerats så att den som hanterar explosiva varor skall ha tillstånd till hanteringen. Detta innebär att alla former av hantering av varorna på en plats eller i en verksamhet bör ingå i tillståndsprövningen. Så t.ex. skall vid granskning av en tilltänkt verksamhet i samband med prövning av ett ärende om tillstånd till tillverkning även den i verksamhe- ten ingående förvaringen (innehavet) granskas. En ansökan om tillstånd till viss hantering skall därför uppta all aktuell hantering. Somjämförclsc kan nämnas att denna ordning redan nu gäller vid prövning av tillstånd till hantering av de brandfarliga varorna.

I fråga om de brandfarliga varorna bör tillståndsplikten i huvudsak vara oförändrad. Tillståndskravet begränsas således till yrkesmässig hantering eller när det annars är fråga om en större mängd. Jag har tidigare redovisat att ett antal nya varugrupper skall ingå i varuområdet brandfarliga varor (avsnitt 2.4). De föreslagna bestämmelserna om tillstånd medför att till— ståndsplikten även skall omfatta dessa varugrupper. Det är dock inte givet att alla varor i dessa varugrupper alltid eller ens alls behöver omfattas av någon tillståndsplikt. Som jag tidigare sagt skall regleringen i fråga om dessa varor avpassas i en riskbedömning från fall till fall.

Utredaren har föreslagit att tillstånden i motsats till vad som nu gäller skall meddelas att gälla för viss tid. Skälet är de förändringar som kan uppkomma i verksamheter. vari en hantering av brandfarliga eller explo- siva varor ingår. Jag delar utredarens uppfattning att villkoren för en tillståndspliktig hantering bör omprövas efter en viss tid. Genom att alla tillstånd blir tidsbegränsade uppnår man även att tillstånd till verksamhet som inte längre pågår automatiskt förfaller.

Tillståndsmyndigheter

Utredaren har föreslagit att länsstyrelsens hittillsvarande uppgifter att pröva frågor om tillverkning m.m. av de explosiva varorna skall upphöra. Utredaren har därvid hänvisat till en rapport från statskontoret. Länssty- relsernas arbetsuppgifter — förenkling och avveckling (1985153). samt uppgifter från företrädare för några av de länsstyrelser som har flest ärenden av ifrågavarande slag och från SÄI.

Enligt statskontorets rapport är antalet ärenden om hantering av explo- siva varor som ankommer på länsstyrelserna förhållandevis litet. Vid de fyra länsstyrelser som närmare studerats enligt rapporten varierar antalet ärenden om tillverkning av explosiva varor mellan 0 och ca 50 per år och

• Sida 24
•  Original

om innehav av fabriks- och upplagsmagasin mellan ca 5 och ca 30 per år. Motsvarande resursåtgång anges vara mellan 0 och ca 25 mantimmar per år resp. mellan ca [0 och 30 mantimmar per år. Rapporten visar också att ärendena är ojämnt fördelade mellan länsstyrelserna. I praktiken svarar tre än fyra av landets länsstyrelser för merparten av de förekommande ären- dena och därtill de mest omfattande. Detta har att göra med att den tillverkande explosivvaruindustrin är koncentrerad till vissa regioner inom landet.

Vid de flesta länsstyrelser är således ärenden om tillstånd till hantering av explosiva varor förhållandevis sällsynta. Det kan därför förutsättas att sådana länsstyrelser har svårt att upprätthålla den nödvändiga kompeten- sen oeh handlingsberedskapen för sådana ärenden. Detta drabbar indirekt sökandena.

Jag delar därför utredarens bedömning att tillståndsgivningen bör över- föras till en central nivå där en sådan kompetens och handlingsberedskap finns. Länsstyrelsens uppgifter som tillståndsmyndighet i fråga om hante- ringen av de explosiva varorna bör därför överföras till SÄI.

För övrigt bör polismyndigheten och byggnadsnämnden även fortsätt- ' ningsvis pröva ärenden om tillstånd till hantering av de explosiva och brandfarliga varorna. Det finns flera skäl som talar för att byggnadsnämn- den behåller sin funktion som tillståndsmyndighet i fråga om de brandfarli- ga varorna. Byggnadsnämnderna har, som tidigare sagts, redan erfarenhet av denna ärendehandläggning. Dessutom är det av såväl skyddsmässiga som rationella skäl nödvändigt att samordna tillståndsgivningen när det gäller de brandfarliga varornas hantering med kommunernas verksamhet med fysisk planering och bygglovsgivning.

Hänvisningar till S2-5

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 4

2.6. Den centrala myndighetens namn

Mitt förslag: Namnet på den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden som rör brandfarliga och explosiva varor skall som hittills vara sprängämnesinspektionen.

Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att namnet ändras till In- spektionen för brandfarliga, och explosiva varor.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan avstyrker med ett undantag utredarens förslag.

Skälen för mitt förslag: Utredaren anser att namnet sprängämnesinspek- tionen ger en missvisande bild av myndighetens totala verksamhet. Skälet härför är att ungefär två tredjedelar av verksamheten avser brandfarliga varor och ungefär en tredjedel explosiva varor.

Jag kan hålla med om att myndighetens nuvarande namn inte helt åter- speglar verksamheten. Det är dock förknippat med vissa nackdelar, bl. a. ökade kostnader för information. att ändra ett sedan länge inarbetat och hos berörda intressenter i allt väsentligt välkänt namn. Jag anser inte att fördelarna med en namnändring i enlighet med utredarens förslag uppväger

• Sida 25
•  Original

nackdelarna. Jag är därför inte beredd att föreslå en ändring av myndighe- Prop. 1987/88: 101 tens namn.

Hänvisningar till S2-6

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 5

2.7. Anslagsfrågor

Jag tar nu upp vissa anslagsfrågor för SÄI.

Under tolfte huvudtiteln B 3. Sprängämnesinspektionen hari statsbud- geten för budgetåret l988/89 regeringen föreslagit riksdagen att anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Mitt förslag till lag om brandfarliga och explosiva varor innebär att SÄI i förhållande till nu gällande ordning påförs nya arbetsuppgifter. Sålunda skall inspektionen utarbeta erforderliga skyddsföreskrifter och allmänna råd för samt utöva tillsyn över hanteringen av sådana varor som innefattas i de nya varugrupperna brandfarliga fasta varor, självantändandc varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor samt organiska peroxider. SÄI påförs vidare uppgiften att pröva ärenden om tillstånd till tillverkning m.m. av explosiva varor som det för närvarande ankommer på länsstyrelse att pröva.

Enligt den särskilda utredarens bedömning behöver SÄI:s resurser där— igenom förstärkas. Remissinstanserna har inget att invända mot utredarens bedömning. .

Jag delar utredarens uppfattning att de nya arbetsuppgifter som påförs SÄI är av sådan omfattning att inspektionens resurser behöver förstärkas. Jag vill samtidigt framhålla att en överföring av prövningen av tillstånd till tillverkning m.m. av explosiva varor till SÄI bör leda till en minskning av länsstyrelsernas resursbchov.

Sprängämnesinspektionen

SÄI har hösten 1987 i en särskild skrivelse till regeringen redovisat sin bedömning av det resursbchov som de föreslagna nya arbetsuppgifterna medför för inspektionen.

SÄI bedömer. med det underlag som finns om antalet tillståndsärenden, resursbehovet för en överföring av tillståndsärenden om explosiva varor till en handläggartjänst och ca tre fjärdedels handläggartjänst/kanslitjänst (sammanlagt +500000 kr./år).

SÄI framhåller i skrivelsen att det inte går att göra en totalbedömning av insatsbehovet för de fem ämnesgrupper. som enligt lagförslaget skall om- fattas av den nya lagstiftningen. eftersom underlag i form av en djupare analys av behovet ännu saknas för flertalet ämnen. Inspektionen föreslår att det till att börja med inrättas en handläggartjänst för denna arbetsupp- gift. Vad avser stödfunktioner bedömer inspektionen behovet till en fjärde- dels kanslitjänst. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår till +380000 kr./år.

Vidare beräknas övriga förvaltningskostnader som materialkostnader, resekostnader m.m. att öka. (+270 000 kr./år varav 175 000 kr. är engångs- kostnader).

SÄI anser att inspektionens arbete inom ifrågavarande områden lämpli-

lx) 'Jl

• Sida 26
•  Original

gen bör starta senast ett halvår före det att lagen träder i kraft och att resurser för denna period bör ställas till inspektionens förfogande.

Föredragandens överväganden

Jag delar i huvudsak SÄI:s bedömning av det resurstillskott som fordras för att inspektionen skall kunna utföra de nya arbetsuppgifterna. Jag anser vidare att förstärkningen bör ske ett halvår före lagens ikraftträdande. Med utgångspunkt i mitt förslag att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1989 har jag för de nya arbetsuppgifterna beräknat medelsbehovet till 662 000 kr. för budgetåret 1988/89. Av detta belopp avser 175000 kr. en engångsanvisning.

Vid min anmälan till regeringen av förslag till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88: 100 bil. 14) anförde jag attjag hade för avsikt att återkomma till frågan om kostnadsram för SÄI för treårsperioden 1988/89—1990/91 i anslutning till förslag om ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor. Jag tar därför nu upp denna fråga.

En försöksverksamhet med treåriga budgetramar inom statsförvaltning- en påbörjades budgetåret 1985/86. En utvidgad försöksverksamhet inled- des under hösten 1986 och omfattar bl. a. sprängämnesinspektionen. In- spektionen fick därför inför perioden 1988/89— 1990/91 särskilda direktiv för anslagsframställningen för budgetåret 1988/89.

Enligt direktiven skulle SÄI i en rapport bl.a. analysera verksamheten och bedöma utvecklingen inom verkets olika verksamhetsområden. Mot denna bakgrund skulle verket lämna förslag till riktlinjer för verksamheten.

SÄI lämnade sin rapport till regeringen i mars 1987. I rapporten har verket redovisat sin verksamhet, analyserat resultatutvccklingen. gjort framtidsbedömningar och föreslagit åtgärder i syfte att bättre anpassa sin verksamhet till de krav som ställs på inspektionen.

Det övergripande målet för SÄI:s verksamhet är att genom föreskrifter. råd och anvisningar samt genom tillsyn och inspektioner förhindra att personer och egendom kommer till skada vid tillverkning, förvaring eller annan hantering av brandfarliga eller explosiva varor.

Jag delar i huvudsak SÄI:s slutsats att några betydande förändringar inte behöver vidtas i inriktning och arbetssätt. Jag vill dock framhålla vikten av att inspektionen fortsätter att utveckla informations-. utbildnings- och serviceinsatser som komplement till den traditionella tillsynsverksamhe- ten. Det är vidare enligt min mening viktigt att de av inspektionen föreslag- na åtgärderna för att utveckla och effektivisera tillsynen genomförs.

SÄI:s förslag att få försöksvis till viss del utvidga sin verksamhet inom områdena fälttillsyn. service. utbildning och rådgivning anser jag i allt väsentligt bör tillstyrkas. Bl.a. med hänsyn till att detta gör det möjligt för inspektionen att vid behov med ett förenklat förfarande kunna tillgodose en begränsad efterfrågan från olika industrigrenar och branschorganisatio- ner.

SÄI förelår att inspektionen försöksvis får möjlighet att under vissa förutsättningar åta sig uppdragsverksamhet. Det kan dock från principiella

• Sida 27
•  Original

utgångspunkter resas invändningar mot en sådan ordning. Jag är därför inte beredd att föreslå att SÄI får bedriva uppdragsverksamhet.

Jag delar vidare SÄI:s uppfattning att det nuvarande avgiftssystemet bör behållas. Enligt min mening bör inspektionen även i fortsättningen fortlö- pande utvärdera avgiftssystemet så att lämpliga förändringar och förbätt- ringar av större eller mindre omfattning kan genomföras.

Enligt min mening bör den av SÄI föreslagna inriktningen av verksam- heten läggas till grund för en treårig budgetram för sprängämnesinspektio- nen under perioden 1988/89— 1990/91. Genom att en treårig budgetram beräknas för verksamheten bör inspektionens möjligheter att långsiktigt planera rationaliseringar och omprioriteringar underlättas. Det bör därmed enligt min mening föreligga goda förutsättningar för att ytterligare öka effektiviteten inom SÄI.

Jag beräknar kostnaderna för sprängämnesinspektionens verksamhet till 8912000 kr. för budgetåret 1988/89. För de två följande budgetåren bör kostnadsramen beräknas till 9570 000 kr. budgetåret 1989/90 och 9474 000 kr. budgetåret 1990/91. För treårsperiodens två sista år harjag beräknat att kostnaderna ökar med högst 540000 kr. per år. Med denna förstärkning får SÄI försöksvis möjlighet att vid behov under två år utvidga sin verksamhet inom områdena fälttillsyn, service. utbildning och rådgivning för att kunna tillgodose efterfrågan från näringslivet. Huvudförslaget har fördelats med 2 % budgetåret 1988/89. 2 % budgetåret 1989/90 och 1 % budgetåret 1990/91. Medelsramen för det andra och tredje budgetåret i perioden bör senare pris- och löneomräknas.

Hänvisningar till S2-7

• Prop. 1987/88:101: Avsnitt 2.1.3, 5

Utredningens sammanfattning av betänkandet

En ny lag om brandfarliga och explosiva varor ersätter den nuvarande lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. Den föreslagna lagen är utformad som en ramlag. Den inleds med bestämmelser om lagens syfte och tillämpningsområde. Vidare innehåller den i huvudsak dels allmänna bestämmelser som anger skyddsprinciperna för hanteringen av varorna. dels bestämmelser om tillstånd och tillsyn av lagens efterlevnad. dels bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Den avslutas med bestämmelser om avgifter. ansvar. överklaganden och sekre- tess.

Vissa tillämpningsföreskrifter till lagen tas in i en förordning om brand- farliga och explosiva varor. Den ersätter de nuvarande förordningarna på området. dvs. förordningen (1949:341) om explosiva varor. förordningen (l957:232) om explosiva varor för försvarets behov. m.m.. förordningen (1961 :568) om brandfarliga varor samt förordningen (1962:500) om brand- farliga varor som omhänderhas av försvarsmakten. m.m. Försvarsmak- tens befattning med de aktuella varorna skall således inte som nu regleras i särskild ordning.

Förslaget till förordning innehåller bl. a. bestämmelser om varuområdets närmare avgränsning samt om skyldigheter vid hantering av varorna. Där- emot ingår — till skillnad mot i de nuvarande förordningarna — inga detaljbestämmelser rörande varornas handhavande. ] den mån sådana bestämmelser behövs skall de meddelas av sprängämnesinspektionen och — beträffande försvarsmakten — av försvarets materielverk.

Den nya lagen skall ha som syfte att förhindra att brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begrän- sa skador på liv. hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Regleringen skall således enbart omfatta brand- och explosionsriskerna med varorna. Den nuvarande ordningen. enligt vilken skyddet mot vattenförorening av brandfarliga vätskor regleras både i förordningen om brandfarliga varor och lagen (1985:426) om kemiska produkter, skall således inte gälla längre. Regleringen av varorna från miljöskyddssynpunkt skall i stället ske enbart genom lagen om kemiska produkter. Sprängämnesinspektionen skall dock även i fortsättningen vara den myndighet som meddelar föreskrifter om skydd mot vattenförorening genom utflöde av brandfarliga vätskor och som — liksom hittills — tillsam— mans mcd räddningsnämnderna utövar tillsynen över efterlevnaden av föreskrifterna.

När det i övrigt gäller förhållandet till annan lagstiftning är de viktigaste förslagen följande. 1 räddningstjänstlagen (198611102) föreslås en ändring med den innebörden att lagen inte skall gälla i fråga om sådana olycks- och skadeförebyggande åtgärder som avses i lagen om brandfarliga och explo- siva varor. Den nya lagen skall, liksom den nuvarande. inte tillämpas på sådan transport av brandfarliga och explosiva varor som omfattas av lagen

• Sida 48
•  Original

Bilaga 1

(l982z821) om transport av farligt gods. Förordningen (19821923) om transport av farligt gods ändras dock så att sprängämnesinspektionen skall meddela beslut om en viss vara är att anse som farligt gods i de fall varan omfattas av lagen om brandfarliga och explosiva varor. Den nya lagen skall inte innebära någon inskränkning av tillämpningsområdet för arbetsmiljö- lagen (1977: 1 160).

Den nya lagen är tillämplig på hantering och import av brandfarliga och explosiva varor. I lagen anges inte varuområdet närmare. Det görs i förordningen. [jämförelse med nuvarande bestämmelser utvidgas varuom- rådet brandfarliga varor. Sålunda skall sådana brandfarliga fasta varor. självantändande varor, varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten, oxiderande varor och organiska peroxider som sprängämnes- inspektionen anger räknas som brandfarliga varor. Dessa varugrupper är f. n. oreglerade från brand- och explosionsskyddssynpunkt utom när det gäller transport. Förslaget innebär att samma bestämmelser skall gälla för sådana varor som för brandfarliga gaser och vätskor.

Området brandfarliga varor utvidgas också till att omfatta vätskor med flampunkt högre än 55 0C när de hanteras i stor mängd på samma ställe och hanteringen kan orsaka betydande skada genom brand eller explosion samt om sprängämnesinspektionen föreskriver det. Däremot slopas bestämmel- sen om att dieselbrännolja och eldningsolja generellt skall räknas som brandfarliga vätskor. De undantag för vissa vattenblandbara brandfarliga vätskor som ingår i nu gällande förordning om brandfarliga varor slopas i huvudsak och skall endast gälla för spritdrycker i livsmedelslagens me- ning. En ny och modernare definition av begreppet explosiva varor införs.

Som en sammanfattande benämning på alla förfaranden med brandfarli- ga och explosiva varor som kan komma i fråga införs begreppet hantering. Begreppet har samma betydelse som t. ex. i lagen om kemiska produkter men innebär en utvidgning i förhållande till nu gällande förordning om brandfarliga varor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va om undantag från lagens tillämpningsområde. Vissa särbestämmelser kommer att gälla i fråga om försvarsmaktens befattning med varorna. De reglerar huvudsakligen vissa undantag. särskilda samrådskrav samt be- myndiganden för försvarets materielverk i olika avseenden. Särbestäm- melserna motsvarar i stort sett vad som f.n. gäller enligt de särskilda förordningarna för försvarsmakten. Tillämpningsområdet för dessa särbe- stämmelser begränsas till försvarsmaktens fredsorganisation. Detta inne- bär att t.ex. civilförsvaret och försvarets forskningsanstalt kommer att omfattas av de allmänna bestämmelserna.

Om det är av särskild betydelse från brand- eller explosionsskyddssyn- punkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för- bjuda hantering eller import av viss brandfarlig eller explosiv vara.

Lagen och förordningen om brandfarliga och explosiva varor innehåller bestämmelser om skyldigheter för dem som hanterar sådana varor. Dessa bestämmelser motsvaras i de flesta fallen av liknande bestämmelser i nu gällande förordningar. En av nyheterna är att den som bedriver verksam- het. i vilken ingår hantering av brandfarliga och explosiva varor. skall se

• Sida 49
•  Original

Bilaga 1

till att det finns tillfredsställande utredning om riskerna för brand och explosion i verksamheten och om de skador som därvid kan uppkomma. En annan förändring är att åldersgränsen 18 år skall gälla för hantering av alla slag av explosiva varor. De undantag som kan vara motiverade medde- las av sprängämnesinspektionen.

Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall det fordras tillstånd i vissa fall för att få hantera eller importera brandfarliga eller explosiva varor. Tillståndsplikten har dock uttryckts allmännare bl. a. genom att vissa undantag slopats. Sålunda föreskrivs i lagen en allmän tillståndsplikt för hantering och import av explosiva varor, medan tillståndsplikten i fråga om brandfarliga varor avser yrkesmässig hantering som sker i form av tillverkning. bearbetning eller annan användning. förvaring. transport i rörledning eller överlåtelse. I förslaget till förordning ingår vissa undantag från den allmänna tillståndsplikten. Sålunda behöver tillståndsmyndighe- terna inte ha tillstånd till sådan hantering som behövs för att utöva tillsyn. Försvarsmakten behöver inte ha tillstånd i annat fall än för tillverkning av explosiva varor. Det nuvarande undantaget från tillståndsplikten för statli- ga myndigheter i fråga om hantering av brandfarliga varor har däremot slopats. Att sprängämnesinspektionen får medge ytterligare undantag från tillståndsplikten följer av bemyndigandet att meddela undantag i vissa fall.

Fråga om tillstånd till hantering av brandfarliga varor skall som hittills prövas av byggnadsnämnden i kommunen. Detta gäller även för de fall då verksamheten skall bedrivas i fler än en kommun. Frågan skall då prövas av byggnadsnämnden i den kommun där verksamheten har sin största omfattning. Regeringens och länsstyrelsens nuvarande roll som tillstånds- myndighet i vissa ärenden om transport av brandfarliga varor i rörledning slopas.

Fråga om tillstånd till tillverkning samt till annan hantering eller import av explosiva varor som hör samman med tillverkningen förs enligt försla- get över från länsstyrelsen till sprängämnesinspektionen. I övriga fall skall liksom nu fråga om tillstånd till hantering eller import av sådana varor prövas av polismyndigheten.

Tillståndsmyndigheterna skall. när någon begär det, vara skyldiga att ge förhandsbesked om en tillståndspliktig hantering kan tillåtas på en viss plats.

Reglerna om förfarandet vid handläggning av tillståndsärenden blir enk- lare och mindre detaljrika än enligt nuvarande bestämmelser. Som exem- pel kan nämnas att en ansökan inte längre skall behöva kungöras i ortstid- ning. I fråga om giltighetstiden för ett tillstånd sker en åtstramning genom att alla tillstånd i fortsättningen skall meddelas att gälla för viss tid. Med hänsyn därtill har medtagits en övergångsbestämmelse enligt vilken ett beslut om tillstånd. som med stöd av äldre bestämmelser har meddelats att gälla tills vidare, skall gälla i fem år från ikraftträdandet av den nya lagen. Sådana beslut skall dock alltid gälla i tio år från dagen för tillståndsbeslu- tet.

Liksom enligt nuvarande bestämmelser skall det i samband med en tillståndspliktig hantering utses en föreståndare som ansvarar för att hante- ringen bedrivs enligt gällande bestämmelser och villkor. En nyhet är att

• Sida 50
•  Original

Bilaga 1

tillståndshavaren skall tillse att föreståndaren ges de möjligheter som be- hövs för att kunna fullgöra detta ansvar.

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om brandfarliga och explosiva varor skall utövas av sprängämnesinspektionen och kommunens räddningsnämnd i fråga om de brandfarliga varorna samt av inspektionen och polismyndigheten i fråga om de explosiva varorna. Inspektionen skall som hittills ensam svara för tillsynen inom försvarsmakten samt över verksamheter där explosiva varor tillverkas. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur tillsynsarbetet skall fördelas mellan inspektio- nen och de lokala tillsynsmyndigheterna.

Förslagets bestämmelser om tillsynsmyndigheternas rätt att få tillträde till områden. lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen av varorna och där göra undersökningar och ta prover skiljer sig inte från nuvarande bestämmelser.

Tillsynsmyndigheternas möjlighet att vinna rättelse i de fall där gällande bestämmelser och villkor inte följs föreslås utökas. Enligt nuvarande ord- ning är de. om rättelse inte kan vinnas genom anvisningar till den felande. hänvisade till att anmäla ärendet till tillståndsmyndigheten eller till polis- eller åklagarmyndighcten. Enligt den nya lagen får tillsynsmyndigheterna meddela de föreläggande och förbud som behövs för att bestämmelser och villkor skall efterlevas och får vidare förena ett föreläggande eller förbud med vite.

Kommunen får ta ut avgift i ärenden om tillstånd till hantering av brandfarliga varor och förhandsbesked om sådant tillstånd av sökanden. Avgiften får motsvara kommunens samtliga kostnader för ärendehandlägg- ningen. Detta är en anpassning till den ordning som gäller för kommunens rätt att ta ut avgift i ärenden enligt plan- och bygglagen (1987: 10). Enligt nuvarande ordning får avgiftsuttaget baseras endast på kommunens upp- gifter i anslutning till avsyningsförrättningen.

Sprängämnesinspektionen får föreskriva om avgifter för inspektionens verksamhet enligt lagen. Avgifterna skall tas ut av dem som tillverkar brandfarliga eller explosiva varor inom landet eller importerar sådana varor eller som projekterar eller uppför anläggningar för sådana varor.

Ett överklagande av polismyndighetens beslut om tillstånd till hantering eller import av explosiva varor skall enligt förslaget göras hos sprängäm- nesinspektionen och inte som nu hos länsstyrelsen. Byggnadsnämndens beslut i ärenden om tillstånd till hantering av brandfarliga varor överklagas däremot liksom enligt nuvarande ordning hos länsstyrelsen.

I fråga om påföljder vid brott mot bestämmelserna skall maximistraffet vara fängelse i högst två år. Vad gäller explosiva varor ansluter detta till den nuvarande ordningen. Vad gäller brandfarliga varor innebär däremot bestämmelsen en skärpning genom att nuvarande straffmaximum är fäng- else i högst ett år.

Den centrala myndighetens namn föreslås ändras från nuvarande sprängämnesinspektionen till ett som mer adekvat återspeglar myndighe- tens olika verksamheter. Utredaren föreslår det nya namnet Inspektionen för brandfarliga Och explosiva varor och förordar att namnändringen görs samtidigt med att den nya lagstiftningen träder i kraft.

• Sida 51
•  Original

Bilaga 1

Utredarens förslag innebär att sprängämnesinspektionen påförs nya ar- betsuppgifter. Sålunda skall inspektionen dels utarbeta erforderliga före- skrifter för och utöva tillsyn över hanteringen av de nya varugrupperna som tidigare omtalats. dels pröva ärenden om tillstånd till tillverkning m.m. av explosiva varor som f.n. ankommer på länsstyrelsen. Enligt utredarens bedömning behöver inspektionens resurser därigenom förstär- kas. Samtidigt förutses en minskning av länsstyrelsernas resursbchov. I övrigt beräknas förslaget inte medföra några nämnvärda kostnadsföränd- ringar.

• Sida 52
•  Original

Utredningens lagförslag ] Förslag till

Lag om brandfarliga och explosiva varor

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag är tillämplig på hantering och import av brandfarliga och explosiva varor.

Lagens syfte är att förhindra att sådana varor vållar brand eller explo- sion samt att förebygga och begränsa skador på liv. hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor.

2 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller i annat fall skall anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor.

3 & Med hantering avses i denna lag tillverkning, bearbetning, behand- ling, användning. förbrukning. underhåll. översyn. omhändertagande, för- störing. förpackning. förvaring, transport. förvärv. innehav, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

4 5 Denna lag gäller inte sådan transport av brandfarliga eller explosiva varor som omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods.

I fråga om att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna finns bestämmelser i lagen ( 19852426) om kemiska produkter.

Om skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skyddsåtgär- der mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna finns bestämmelser i arbetsmiljölagen (197711160).

I fråga om användningen av vissa explosiva varor (pyrotekniska varor") inom stadsplanelagt eller byggnadsplanelagt område finns bestämmelser i ordningslagen (l98x1000).

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om undantag från lagens tillämpning i fråga om en viss vara eller en viss hantering eller import av brandfarliga och explosiva varor.

Skyldigheter vid hantering av brandfarliga och explosiva varor

6 & Byggnader och andra anläggningar. i vilka brandfarliga eller explo- siva varor hanteras. samt områden, som inrymmer sådana byggnader och anläggningar. skall vara inrättade så att de är betryggande från brand- och explosionsskyddssynpunkt samt förlagda på sådant avstånd ifrån omgiv- ningen som behÖVS med hänsyn till hanteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va att sådana byggnader och anläggningar samt sådana områden skall omfattas av särskilda krav. 52

• Sida 53
•  Original

7 5 Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de Prop. 1987/88:10] åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att förhindra brand Bilaga 2 eller explosion och för att förebygga och begränsa skador genom brand eller explosion på liv, hälsa eller egendom. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådana åtgärder och försiktighetsmått.

8 5 Den som tillverkar, yrkesmässigt överlåter eller i sin yrkesmässiga verksamhet använder anordningar för hantering av brandfarliga eller ex- plosiva varor skall tillse att anordningarna är betryggande från brand- och explosionsskyddssynpunkt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va att sådana anordningar skall omfattas av särskilda krav samt att byggna- der, anläggningar och andra anordningar för hantering av brandfarliga eller explosiva varor inte får saluhållas. försäljas eller användas om de inte efter kontroll genom teknisk provning, besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt.

9 5 En verksamhet, i vilken ingår yrkesmässig hantering av brandfarliga eller explosiva varor, skall bedrivas så att den är betryggande från brand- och explosionsskyddssynpunkt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va särskilda krav i fråga om ansvar, kompetens och lämplighet för den som bedriver eller förestår sådan verksamhet samt för den som yrkesmässigt hanterar sådana varor.

10 5 Den som bedriver verksamhet, i vilken ingår yrkesmässig hantering av brandfarliga eller explosiva varor, skall se till att det finns tillfredsstäl- lande utredning om riskerna för brand eller explosion i verksamheten och om de skador som därvid kan uppkomma.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning.

11 5 Den som tillverkar. importerar eller yrkesmässigt överlåter brand— farliga eller explosiva varor skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som är av betydelse från brand- och explosionsskyddssyn- punkt (varuinformation').

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om varuinformation.

Tillstånd

12 & Den som hanterar eller importerar explosiva varor skall ha tillstånd till hanteringen eller importen. Den som yrkesmässigt hanterar brandfarli- ga varor skall ha tillstånd till hanteringen om den avser tillverkning, bear- betning eller annan användning. förvaring, transport i rörledning eller överlåtelse. '

Om det behövs från brand— och explosionsskyddssynpunkt får regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att för hante- ring eller import av brandfarliga eller explosiva varor skall gälla annat särskilt villkor.

13 5 Är det av särskild betydelse från brand- eller explosionsskyddssyn- punkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av en brandfarlig eller explosiv vara. 53

• Sida 54
•  Original

Bilaga 2

Tillsyn

14 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

15 & En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

16 5 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

17 & För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen av brandfarliga och explosiva varor och får där göra undersök- ningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtag- ningen och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer.

Avgifter

18 & Byggnadsnämnden får ta ut avgift i ärenden om tillstånd och för- handsbesked enligt denna lag. Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grun- derna för beräkning av avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va om avgifter för sprängämnesinspektionens verksamhet enligt denna lag.

Sådana avgifter skall tas ut av den som här i landet tillverkar eller hit inför brandfarliga eller explosiva varor eller som projekterar eller uppför anläggningar för sådana varor.

Ansvar, sekretess m. m.

20 5 Den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 7 &.

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, villkor eller förbud som har meddelats med stöd av 6— 13 åå. eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 15 &

döms till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960c418') om straff för varusmuggling.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

• Sida 55
•  Original

Bilaga 2

21 5 Den som med uppsåt eller oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen döms till böter.

22 5 Brandfarliga eller explosiVa varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt.

Förklaras en brandfarlig eller explosiv vara förverkad, kan även varans förpackning förklaras förverkad.

23 & Anordningar för hantering av brandfarliga eller explosiva varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav skall, där den brottsliga gärningen har medfört uppenbar risk för en betydande skada genom brand eller explosion, förklaras förverkade om det inte är uppen- bart oskäligt.

Förklaras en anordning förverkad. kan även dess innehåll och förpack- ning förklaras förverkade.

24 5 Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja _eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons affärs- eller driftförhållanden.

1 den allmänna verksamheten tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen(1980:100)_

25 5 POlismyndighetens beslut i tillståndsärenden överklagas hos spräng- ämnesinspektionen. Sprängämnesinspektionens beslut får inte överklagas. Byggnadsnämndens beslut i tillståndsärenden överklagas hos länsstyrel- sen. Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden eller sprängämnesinspektio- nens beslut i tillståndsärenden överklagas hos kammarrätten. Sprängämnesinspektionen har rätt att överklaga byggnadsnämndens be- slut som innebär att tillstånd har beviljats.

26 & Polismyndighetens och räddningsnämndens beslut i tillsynsärenden överklagas hos sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektionens be- slut får överklagas.

SprängämnesinSpektionens beslut i tillsynsärenden överklagas"-hos rege- ringen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag trädcri kraft den , då lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelser som ersätts genom bestämmelserna i den nya lagen, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

3. Ett beslut om föreskrift. godkännande, tillstånd, medgivande eller undantag som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar an- nat.

4. Ett beslut om tillstånd som med stöd av äldre bestämmelser har meddelats att gälla tills vidare skall gälla i fem år från ikraftträdandet av denna lag. Sådant beslut skall dock alltid gälla. i tio år från dagen för tillståndsbeslutet.

• Sida 56
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 160)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 45 arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 45 Luft-. ljud- och ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden skall vara tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada genom fall, ras, brand, explosion. elektrisk ström eller liknande.

Bestämmelser om åtgärder till skydd mot skada genom brand eller explosion finns också i lagen (I98x:000) om brandfarliga och ex- _ plosiva varor.

Denna lag träder ikraft den

• Sida 57
•  Original

Bilaga 2

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100")

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 75 sekretesslagen (1980: 100) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 75

Sekretess gäller i kommunal myndighets verksamhet, som be- står i tillsyn eller stödverksamhet med avseende på näringslivet. och i tillsynsverksamhet. som annan än statlig eller kommunal myndighet utövar med avseende på näringsli- vet, för uppgift om

1. enskilds affärs- eller driftsförhål- landen, uppfinningar eller forsk- ningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgif— ten röjs,

2. andra ekonomiska eller personli- ga förhållanden för den, som har trätt i affärsförbindelse eller liknan- de förbindelse med den som är före- mål för tillsyns- eller stödverksam- het som avses i denna paragraf.

Sekretess gäller i kommunal verksamhet. som beståri tillstånds- givning, tillsyn eller stödverksam- het med avseende på näringslivet, och i tillsynsverksamhet. som an- nan än statlig eller kommunal myn- dighet utövar med avseende på nä- ringslivet, för uppgift om

1. enskilds affärs- eller driftsförhål- landen, uppfinningar eller forsk- ningsresultat. om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgif- ten röjs.

2. andra ekonomiska eller personli- ga förhållanden för den, som har trätt i affärsförbindelse eller liknan- de förbindelse med den som är före- mål för rillståndsgivning. tillsyns- eller stödverksamhet som avses i denna paragraf.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om' den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder ikraft den

• Sida 58
•  Original

Bilaga 2

4 Förslag till Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102)

Härigenom föreskrivs att 3ä räddningstjänstlagen (1986: 1102) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5 Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjukvårds- lagen (I982:763).

Lagen gäller inte ifråga om så- dana olycks- och skadeförebyggan- de åtgärder som avses i lagen ( I 98x:000) om brandfarliga och ex- plosiva varor.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 59
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds I 198714) Ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor

1 Remissförfarandet

Betänkandet (Ds I l987z4) Ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, kommers- kollegium, överbefälhavaren (ÖB), fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk (FMV), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), statens rädd- ningsverk, försvarets forskningsanstalt (FOA). socialstyrelsen — efter hö- rande av statens miljömedicinska laboratorium, statens giftinformations- central och statens rättskemiska laboratorium —, statens järnvägar (SJ), trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, arbetarskyddsstyrel- sen (ASS), statens planverk, sprängämnesinspektionen (SÄI), statens prov- ningsanstalt, statens mät- och provråd, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län, länsstyrelsen i Örebro län — som bifogat yttranden från polismyndigheterna i Karlskoga och Lindesberg samt från räddnings- nämnden i Örebro kommun —, länsstyrelsen i Norrbottens län, statens naturvårdsverk, koneessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspek- tionen, statens energiverk, Stockholms kommun som bifogat yttrande från polismyndigheten i Stockholm, Göteborgs kommun, Karlstads kommun, Karlskoga kommun, Gävle kommun, Svenska Kommunförbundet, Central- organisationen SACO/SR, Fritidsbranseherna, Kemikontoret, Kemisk-Tek- niska Leverantörförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbru- karnas Riksförbund, Småföretagens Riksorganisation ( SHIO), Svenska Ar- betsgivareföreningen (SA-F), Svenska Brandförsvarsföreningen, Svenska Fabriksarbetareförbundet, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svens- ka Gasföreningen, Svenska Petroleuminstitutet (SPI), Sveriges Grossistför- bund och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

Dessutom har yttranden inkommit från Skytterörelsens Ungdomsorgani- sation, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Sportskytteförbundet, Sveri- ges Speditörförbund och Nobel Chemicals AB.

2 Allmänna synpunkter

Ett stort antal remissinstanser inleder sina yttranden med allmänna syn- punkter på den föreslagna lagstiftningen. Många remissinstanser uttrycker sin tillfredsställelse över att förslaget innebär en modernisering och till övervägande del en förenkling av det gällande regelsystemet.

De flesta remissinstanserna anser det vara motiverat att genomföra en ny lagstiftning om brandfarliga och explosiva varor.

• Sida 60
•  Original

Bilaga 3

Rikspolisstyrelsen, polismyndigheten i Stockholm, FMV, SÄI, statens provningsanstalt, statens mät- och provråd, statskontoret, LON, länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohus län, kemikalieinspektionen, statens energiverk, LO, TCO, Brandförsvarsföreningen och Fabriksarbetareförbundet tillstyr- ker i huvudsak utredarens förslag till ny lagstiftning. Statens räddningsverk och Grossistförbundet ser i allt väsentligt positivt på författningsförslagen när det gäller deras utformning och allmänna innehåll.

Två remissinstanser har ställt sig tveksamma eller helt avvisande till utredarens förslag till ny lagstiftning.

RRV ifrågasätter om det behövs en särskild lag om brandfarliga och explosiva varor. SHIO avstyrker lagförslaget. Enligt båda dessa remissin- stansers uppfattning bör erforderliga föreskrifter kunna inarbetas i annan lagstiftning, framför allt räddningstjänstlagstiftningen och arbetsmiljölag- stiftningen. '

Övriga remissinstanser har ingen erinran mot huvuddragen i förslaget till ny lagstiftning. ' '

3 Lagstiftningens uppbyggnad

Det av utredaren föreslagna regelsystemet består av en lag och en förord- ning. Lagen är utformad som en ramlag med generella bestämmelser.

Lagstiftningens uppbyggnad kommenteras av ett antal remissinstanser och flertalet av dessa är positiva till utredarens förslag.

SÄI ser det som en stor fördel med att förslagen till lag och förordning utformats som en ramlagstiftning. Härigenom har en rad detaljbestämmel- ser kunnat utgå. bestämmelser som det i stället bör ankomma på de berörda centrala förvaltningsmyndigheterna att närmare utforma i sina tillämpningsföreskrifter. '

Liknande synpunkter framförs av statens provningsanstalt och Brandför- svarsföreningen. '

Statskontoret tillstyrker, trots en principiell tveksamhet till ramlags- konstruktioner, förslaget till ny lagstiftning då det har flera fördelarjämfön med nuvarande lagstiftning. Bl. a. uppfattar statskontoret ett antal admini- strativa förenklingar i det framlagda förslaget som positiva.

Kommunförbundet anser att det genom att förslaget är utformat som en ramlag med tillhörande förordning och senare meddelade detaljföreskrifter skapas en grundläggande förutsättning för ett lätt tillämpat regelverk.

Kemikontoret uttrycker en stor tillfredsställelse över att utredaren sam- lat regelverket i en lag och en förordning, vilket skapat förutsättningar för ett enkelt och överskådligt system.

Enligt Stockholms kommun saknar förslaget en klar motivering till upp- . delningen i en ramlag och förordning. Kommunen anser att regelsystemet så långt möjligt skall omfattas av lagen.

SHIO anser att den föreslagna lagen är ett typiskt exempel på en ramlag som inte uppfyller villkoret på att den som läser en lag måste kunna få klara besked om de krav som ställs. Detta drabbar främst småföretagen som genom den omfattande föreskriftsproduktionen förorsakas höga kost- nader.

• Sida 61
•  Original

4 Lagstiftningens syfte ' Prop. 1987/88:10]

. Bila a 3 Utredaren föreslår att den nya lagen skall ha som syfte att förhindra att g

brandfarliga och explosiva varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv. hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor.

Det fåtal remissinstanser som yttrat sig om syftet med den nya lagen har alla i huvudsak framfört detaljsynpunkten att syftet bl.a. bör vara att förhindra att brandfarliga och explosiva varor oavsiktligt vållar brand eller explosion.

5 Lagstiftningens förhållande till annan lagstiftning

Ett flertal remissinstanser kommenterar den föreslagna lagstiftningens för- hållande till annan lagstiftning.

5.1 Lagstiftningen om kemiska produkter

Räddningsverket, SÄI och Karlskoga kommun är positiva till utredarens förslag att de brandfarliga vätskornas miljöpåverkan helt skall regleras inom ramen för lagen om kemiska produkter.

Enligt SÄI:s bedömning kräver frågan om skydd av vattentillgångarna mot miljöpåverkan från brandfarliga vätskor ytterligare belysning.

5.2 Räddningstjänstlagstiftningen

Utredaren föreslår en ändring i räddningstjänstlagen med den innebörden att lagen inte skall gälla i fråga om sådana olycks— och skadeförebyggande åtgärder som avses i lagen om brandfarliga och explosiva varor.

ASS finner att den föreslagna inskränkningen i räddningstjänstlagens tillämpningsområde är ändamålsenlig och att den gagnar bästa möjliga utnyttjande av samhällets resurser för tillsyn när det gäller brandfarliga och explosiva varor.

SÄI ser förslaget om en enklare gränsdragning i förhållande till rädd— ningstjänstlagstiftningen som en positiv faktor.

Gasföreningen anser att den föreslagna ändringen i räddningstjänstlagen är väsentlig för en distinkt ansvarsfördelning och för att endast en myndig— het fungerar som tillsynsmyndighet för naturgas.

Räddningsverket, länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Karlskoga kommun avstyrker förslaget.

Räddningsverket framhåller att det ingår i ett sedan länge etablerat och väl fungerande system att de förelägganden och förbud som behövs från brandskyddssynpunkt meddelas med stöd av generella bestämmelser i räddningstjänstlagen, samtidigt som olika speciallagstiftningar. t. ex. bygg- lagstiftningen, innehåller preciserade krav som också har sin grund i intres- set att förebygga brand. Utredarens förslag till ändring i räddningstjänst- lagen bryter mot detta system och medför i stället risk för onödiga problem med att analysera om ett föreläggande eller förbud grundas på den ena eller 61

• Sida 62
•  Original

Bilaga 3

den andra av de aktuella lagarna. Enligt räddningsverkets uppfattning medför inte förslaget några fördelar som skulle uppväga denna risk.

5.3 Arbetsmiljölagstiftningen

ASS avstyrker förslaget att det i arbetsmiljölagen införs en upplysning om att det också i lagen om brandfarliga och explosiva varor finns bestämmel- ser om åtgärder till skydd mot skada genom brand och explosion. En sådan hänvisning är ändamålsenlig endast om hänvisning sker till alla lagar som till väsentlig del täcks av arbetsmiljölagens tillämpningsområde.

ASS anser vidare från principiella utgångspunkter att gränsdragningsfrå- gor mellan olika regelkomplex så långt möjligt bör lösas redan i lagstift- ningen. När det gäller brandfarliga och explosiva varor anser styrelsen att föreskrifter som avser hantering inom yrkeslivet bör utfärdas med stöd av arbetsmiljölagstiftningen. Dessa frågor bör enligt styrelsen penetreras när- mare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

SACO/SR och Gasföreningen anser att gränsdragningen mellan den före- slagna lagen och arbetsmiljölagen och därmed gränsdragningen mellan SÄI:s och ASS:s/yrkesinspektionens ansvar är oklar. Enligt Gasför- eningens uppfattning skulle det. även om SÄI och ASS i dagsläget samar- betar mycket bra, för gasbranschen och naturgassäkerheten vara en klar fördel om speciallagstiftningen helt ligger på SÄI.

5.4 Lagstiftningen om transport av farligt gods

Utredaren föreslår att förhållandet mellan tillämpningsområdena för lagen om brandfarliga och explosiva varor och lagen om transport av farligt gods bör ingå i en särskild översyn av lagstiftningen om transport av farligt gods.

Kommunförbundet tillstyrker att utredarens förslag genomförs. Rikspolisstyrelsen anser inte att det finns behov av en översyn av gräns- dragningen mellan den föreslagna lagstiftningen och transportlagstiftning- en. Enligt styrelsen är begreppet transport klart uttryckt i lagen om trans- port av farligt gods och det finns inte skäl att ändra definitionen av detta.

Liknande synpunkter framförs av socialstyrelsen, SJ och Speditörförbun- det.

Utredaren föreslår vidare att förordningen om transport av farligt gods ändras så att SÄI skall meddela beslut om en viss vara är att anse som farligt gods i de fall varan omfattas av lagen om brandfarliga och explosiva varor.

SPI stöder utredarens förslag att SÄI skall besluta om och hur en vara som omfattas av den föreslagna lagen om brandfarliga och explosiva varor skall klassas som farligt gods.

Luftfartsverket finner förslaget till ändring i förordningen om transport av farligt gods något svårtolkat vad gäller tillämpningsområdet. Luftfarts- verket har dock tolkat förslaget så att det även fortsättningsvis är verket som skall meddela beslut om en viss vara är att anse som farligt gods vad gäller flygtransport.

Prop. 1987/881101

• Sida 63
•  Original

Rikspolisstyrelsen, räddningsverket, socialstyrelsen, SJ, sjöfartsverket, Prop. 1987/88:10l ASS, SÄI, statens provningsanstalt, Kemikontoret, Kemisk—Tekniska Leve- Bilaga 3 rantörförbundet, SAF. Grossistförbundet och Speditörförbundet avstyrker förslaget att SÄI skall besluta om en brandfarlig eller explosiv vara är att anse som farligt gods vid transport. Klassningen bör i enlighet med den i 1982 års lagstiftning fastlagda principen med en totalansvarig transport- myndighet inom resp. transportslag ligga hos transportmyndigheten. Någ- ra av de nämnda remissinstanserna anser att transportmyndigheten bör åläggas att i varje särskilt fall samråda med berörda produktkontrollmyn- digheter.

6 Lagstiftningens tillämplighet 6.1 Varuområde

Utredaren föreslår att varuområdet utvidgas till att omfatta. förutom brandfarliga och explosiva varor. även sådana varor som innefattas i grupperna brandfarliga fasta varor. självantändande varor, varor som ut- vecklar brandfarlig gas i kontakt med vatten, oxiderande varor och organi- ska peroxider.

Sjöfartsverket, SÄI, statens provningsanstalt, Kommunförbundet, Kemi- kontoret, LO, SAF och Brandförsvarsföreningen har godtagit utredarens förslag.

Brandförsvarsföreningen anser dessutom att brännbart damm skall ingå i lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor.

Övriga remissinstanser har inte särskilt kommenterat utredarens förslag. Utredaren föreslår vidare att området brandfarliga varor utvidgas också till att omfatta vätskor med flampunkt högre än +550C när de hanteras i stor mängd på samma ställe och hanteringen kan orsaka betydande skada genom brand eller explosion samt om SÄI föreskriver det.

SÄI tillstyrker den föreslagna ordningen. Förslaget öppnar möjligheten att åstadkomma en minskad reglering av hanteringen av dieselbrännolja och eldningsolja men gör det också möjligt att regelmässigtjämställa vissa andra för närvarande oreglerade vätskor med de nämnda. Dock bör kriteri- erna "stor mängd på samma ställe” och "betydande skada" utgå ur författningstexten. Inspektionen finner vidare att förslaget till avgränsning av varuområdet brandfarliga vätskor inte ger utrymme för att kunna regle- ra vissa blandningar av brandfarliga vätskor och andra varor.

Räddningsverket anser att det bör övervägas om inte möjlighet borde finnas att klassa vätskor med flampunkt lika med eller högre än +550C som brandfarliga i flera sammanhang än de som nämns i förslaget till förordning av brandfarliga och explosiva varor.

ASS ser en risk i att utvidgningen av begreppet brandfarliga vätskor leder till orimliga arbetsinsatser på bekostnad av insatser i fråga om mer brandfarliga varor. Det måste enligt styrelsens åsikt bli mycket svårt att i bestämmelserna om brandfarliga och explosiva varor generellt ange om en vätska skall betraktas som brandfarlig när detta görs beroende av hur den 63

• Sida 64
•  Original

Bilaga 3

hanteras. Avgörande för om en vara skall klassificeras som brandfarlig bör enbart vara de inneboende egenskaperna.

Göteborgs kommun anser att klassificering av den brandfarliga vätskan över och under +550C kan medföra allvarliga konsekvenser om endast förvaring av stora mängder vätska med flampunkt högre än +550C skulle klassas som brandfarlig vätska. Även produkter i små kvantiteter bör gå under beteckningen brandfarliga varor, möjligen med någon särskild klass— beteckning.

Karlskoga kommun anser att begreppen "stor mängd" och ”betydande skada" måste definieras så väl att den lokala myndigheten inte behöver tveka om tillståndsplikt föreligger eller ej. Kommunen konstaterar vidare att den föreslagna definitionen av brandfarliga vätskor efter flampunkt leder till att tillståndskravet och därtill hörande tillsyn av framför allt underjordiska tankar för eldnings- och dieselolja upphör. Om denna änd- ring i definitionen av brandfarliga vätskor genomförs bör detta enligt kommunen få konsekvenseri annan lagstiftning.

Kemikontoret biträder förslaget att +550C bibehålls som generell flam- punktsgräns för brandfarliga varor och det vore värt att närmare pröva att även införa denna gräns i lagstiftningen om transport av farligt gods. Kemikontoret avstyrker förslaget att utvidga varuområdet till att också omfatta vätskor med flampunkt högre än +550C när de hanteras i stor mängd på samma ställe och hanteringen kan orsaka betydande skada.

Brandförsvarsföreningen anser att förslaget bör ändras så att det åligger SÄI att avgöra vilka vätskor med flampunkt över +550C som skall klassas som brandfarliga.

SPI föreslår att varuområdet brandfarliga vätskor delas in efter flam- punkt i tre grupper, nämligen mycket brandfarliga vätskor (flampunkt upp till och med +210C). brandfarliga vätskor (flampunkt från och med +22” till och med +550C) och mindre brandfarliga vätskor (flampunkt från och med +560C till och med +1000C).

Kemikontoret, Kemisk—"Tekniska Leverantörförbundet och SPI anser att den nuvarande ordningen att vätskor som innehåller minst 30 viktsprocent vatten och som har en flampunkt lika med eller högre än +210C är undantagna från lagstiftningens tillämpningsområde även skall gälla i fort- sättningen.

SJ och sjöfartsverket avstyrker förslaget om att en generell flampunkts— gräns vid +550C även skall gälla vid transport av farligt gods. Förslaget leder till att ett stort antal produkter inom vissa llampunktsintervall utgör brandfarlig vätska vid nationella transporter men inte vid utrikestranspor- ter. Enligt sjöfartsverkets uppfattning skall klassificeringen av alla ”brand- skapande varor” följa de internationella bestämmelserna för farligt gods och kriterierna skall vara identiska.

Statens provningsanstalt konstaterar att den föreslagna flampunktsgrän- sen kommer i konflikt med de internationella bestämmelserna för transport av farligt gods.

Socialstyrelsen har inget att erinra mot att undantagen för explosiva läkemedel upphör. Styrelsen anser att en rimlig säkerhetsnivå beträffande explosiva varor även skall innefatta läkemedel och läkemedelsråvaror.

• Sida 65
•  Original

Bilaga 3

6.2 Hanteringsbegreppet

Utredaren föreslår att som en sammanfattande benämning på alla förfaran- den med brandfarliga och explosiva varor som kan komma i fråga införs begreppet hantering.

Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att invända mot utre- darens förslag. '

FMV framhåller att begreppet hantering för försvarsmakten medför vis- sa inte avsedda komplikationer i fråga om föreståndare vid hantering. Begreppet hantering bör därför för försvarsmaktens vidkommande spaltas upp så att det klart framgår vilken typ av hantering som avses.

Socialstyrelsen konstaterar att hanteringsbegrcppet är utökat i den före- slagna lagstiftningenjämfört med lagen om kemiska produkter, i vissa fall med hanteringssituationer vilkas närmare betydelse synes oklar, t. ex. översyn.

6.3 Lagens tillämpning inom försvarsmakten

Utredaren föreslår att även fortsättningsvis bör försvarsmaktens befatt- ning med de brandfarliga och explosiva varorna i princip följa de allmänna reglerna.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något att invända mot utre- darens förslag. _ _

ASS anser att då inte krig eller beredskapstillstånd råder bör samma säkerhetsnivå gälla inom försvarsmakten som vid civil yrkesmässig hante- ring. Detta syfte tillgodoses enligt styrelsens mening bäst genom att områ- dena regleras på samma sätt i lagstiftningen. Det bör införas en skyldighet för föreskrivande myndighet att samråda med FMV.

7 Skyldigheter vid hantering av brandfarliga och explosiva varor.

Utredarens förslag till bestämmelser om skyldigheter för dem som hante- rar brandfarliga och explosiva varor. vilka i de flesta fallen motsvaras av bestämmelser i den gällande lagstiftningen, har i allt väsentligt godtagits eller inte särskilt kommenterats av övervägande antalet remissinstanser.

Brandförsvarsföreningen och SPI anser att när det gäller att avgöra vilka skyldigheter var och en har vid hantering av brandfarliga varor bör inte åtskillnad göras mellan hantering och yrkesmässig hantering. Man bör i stället strikt hålla sig till begreppet hantering utan att avgöra om den är yrkesmässig eller ej.

FMV och ÖCB anser att det bör klarläggas huruvida försvarsmaktens verksamhet resp. överstyrelsens lagringsverksamhet är att anse som yr- kesmässig.

8 Tillståndspliktens omfattning.

Utredaren föreslår att den som hanterar eller importerar explosiva varor och den som yrkesmässigt hanterar brandfarliga varor som huvudregel skall ha tillstånd till hanteringen.

• Sida 66
•  Original

Bilaga 3

Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att erinra mot utreda- rens förslag.

FOA har uppfattningen att forskningsanstalten. i likhet med myndigheter inom försvarsmakten. inte skall behöva ha tillstånd för annan hantering än tillverkning av explosiva varor.

SÄI, Kommunförbundet och Brandförsvarsföreningen anser att begrep- pet yrkesmässigt bör utgå. Kommunförbundet har vidare uppfattningen att tillståndsplikt bör gälla för hantering som överstiger en viss kvantitet.

ÖCB har uppfattningen att överstyrelsen i likhet med försvarsmakten bör medges undantag från tillståndsplikten för brandfarliga varor. Uppgift om anläggningarnas läge, konstruktion. varuinnehåll m. m. är sekretessbe- lagd.

SAF anser att det generella kravet på tillstånd för yrkesmässig hantering av brandfarliga varor bör utformas mer flexibelt. Tillståndskraven bör inriktas på de brandfarliga varor för vilkas hantering den största risken föreligger.

SÄI föreslår att explosiva varor får hanteras eller importeras endast av den som fyllt 18 år. om inte inspektionen medger annat. Vissa fyrverkerier och handvapenammunition får i dag innehas av personer som inte'fyllt 18 år och såvitt inspektionen bedömer finns inte anledning att ändra detta.

ÖB, FMV, Skytterörelsens Ungdomsorganisation, Pistolskytteförbundet och Sportskytteförbundet anser att undantag måste medges för hantering av ammunition av den som är under 18 år alternativt måste SÄI få direktiv att meddela sådant undantag i föreskrifter. Pistolskytteförbundet förutsät- ter dessutom att nu gällande undantag från tillståndskrav i fråga om till- verkning av ammunition för eget bruk följs av ett av myndighet meddelat generellt tillstånd för sådan tillverkning men vidgat till att gälla även ammunition till enhandsvapen.

Några remissinstanser framför synpunkter på utredarens förslag att överföra tillståndskravet för förvaring av eldnings- och dieseloljor till lagen om kemiska produkter.

Stockholms kommun anser att det är angeläget att även i fortsättningen rättsligt reglera förvaring av eldnings- och dieseloljor ovan och underjord då dessa regler föreslås försvinna från brandlagstiftningen.

Karlskoga kommun framhåller att det är tveksamt om skyddet för den yttre miljön gagnas av förslaget. Genom att t. ex. eldningsolja för uppvärm- ning inte längre betraktas som brandfarlig vara och det ännu är oklart med tillståndsplikten finns det risk för ett försämrat miljöskydd.

9 Tillståndsmyndigheter m.m. 9.1 Organisatoriska frågor

Utredaren har enligt sina direktiv haft att utgå från att SÄI även fortsätt- ningsvis skall vara central förvaltningsmyndighet för ärenden inom områ- det brandfarliga och explosiva varor. Betänkandet innehåller därför inte några överväganden om andra alternativ.

• Sida 67
•  Original

Bilaga 3

Några remissinstanser tar upp frågan om vilken myndighet som bör ha det centrala ansvaret för ifrågavarande sakområde.

Fabriksarbetareförbundet anser att Sverige i skyddssammanhang skall upprätthålla en hög nivå och förbättra denna till fromma för en säkrare tillverkning och hantering av såväl explosiva som brandfarliga varor. För- bundet tror att detta bäst kan ske så länge SÄI förblir en egen myndighet. En liknande synpunkt framförs av Brandförsvarsföreningen.

Räddningsverket föreslår att regeringen på nytt prövar om SÄI:s uppgif- ter, eller i vart fall de uppgifter som berör brandfarliga varor, bör överföras till räddningsverket (jfr. prop. 1984/85: 161). Räddningsverket anser att den nuvarande organisatoriska uppdelningen på central nivå är orationell. Den innebär att de strävanden till större effektivitet och bättre samordning i ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten — som resulterade i bildandet av räddningsverket — inte helt har fullföljts.

Socialstyrelsen, Karlstads kommun och Grossistförbundet framför liknan- de synpunkter.

SACO/SR anser att det bör prövas om inte SÄI:s verksamhet och ansvar skall intregreras med den tillsynsverksamhet och det ansvar som åvilar ASS och yrkesinspcktionen.

9.2 'I'illståndsmyndighet för explosiva varor 9.2.1 Tillverkning m. m.

Utredaren föreslår att fråga om tillstånd till tillverkning samt till annan hantering eller import av explosiva varor som hör samman med tillverk- ningen förs över från länsstyrelsen till SÄI.

SÄI. statskontoret, LON, länsstyrelsen i Örebro län, länsstyrelsen i Norr- bottens län och Fabriksarbetareförbundet tillstyrker förslaget.

Av synpunkterna under avsnitt 9.1 följer att räddningsverket, socialsty- relsen, Karlstads kommun, SACO/SR och Grossistförbundet i princip av- styrker förslaget.

Övriga remissinstanser har ingen erinran eller har inte särskilt kommen- terat förslaget.

9.2.2 Övrigujizll

Utredaren föreslår att i övriga fall skall liksom nu fråga om tillstånd till hantering eller import av explosiva varor prövas av polismyndigheten. Remissinstanserna har ingen erinran mot förslaget.

9.3 Tillståndsmyndighet för brandfarliga varor

Utredaren föreslår att fråga om tillstånd till hantering av brandfarliga varor skall som hittills prövas av byggnadsnämnden i kommunen. Detta gäller även för de fall då verksamheten skall bedrivas i fler än en kommun. Frågan skall då prövas av byggnadsnämnden i den kommun där verksam- heten har sin största omfattning.

• Sida 68
•  Original

Bilaga 3

Räddningsverket ifrågasätter om det är praktiskt och lämpligt att bygg- nadsnämnden i en kommun skall kunna avgöra tillståndsfrågan med giltig- het även för andra inblandade kommuner. Det kan bl. a. uppkomma svårig— heter med att avgöra i vilken kommun en viss verksamhet har sin största omfattning.

RRV och SHIO anser att det bör undersökas om inte byggnadsnämndens tillståndsprövning vid förvaring av brandfarliga varor kan begränsas. RRV framhåller att i dag förekommer att- villaägare, som har underjordiska oljecisterner, övergår från olje- till eluppvärmning. ()fta meddelar de då inte detta till byggnadsnämnden. När tillståndstiden för förvaringen går ut måste byggnadsnämnden ta kontakt med husägaren och eventuellt fatta beslut öm förbud mot fortsatt förvaring. En praktisk konsekvens av att tillståndplikten begränsas är att dessa ärenden bortfaller.

Enligt LON är det från resurssynpunkt mer rationellt att låta räddnings- nämnden bli tillståndsmyndighet i stället för byggnadsnämnden. Den störs- ta sakkunskapen i fråga om brandfarliga varor finns hos räddningsnämn- den. Härtill kommer att räddningsnämnden föreslås bli lokalt tillsynsor- gan.

Liknande synpynkter framförs av Karlskoga kommun och Brandför- svarsföreningen. Kommunen anser vidare att frågan om prövningen av ärenden som berör fler än en kommun bör ytterligare övervägas. Brandför- svarsföreningen avstyrker förslaget till prövning av verksamhet som avser fler än en kommun förutsatt att det inte avser en verksamhet som bedrivs i en anläggning som ligger i två kommuner.

SACO/SR anser att tillstånd skall prövas" av yrkesinspcktionen eller eventuellt räddningsnämnden.

Kommunförbundet och SPI tillstyrker förslaget att den lokala byggnads- nämnden skall pröva tillståndsfrågor. Kommunförbundet betonar starkt att SÄI måste ges resurser för att vägleda byggnadsnämnderna i frågor som rör ärendehandläggningen så att en enhetlig hantering och bedömning av ansökningar möjliggörs i landets kommuner. '

9.4 Bemyndiganden m. m.

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inte tillståndsmyndigheten kan anges direkt i lagen (12 5). Vilka myndigheter som kan komma i fråga anges dessutom redan i lagförslagcts avsnitt _om ansvar. sekretess m.m. (25 och 26 5.5). . . .

SÄI påpekar att i lagförslagets 12 & saknas bemyndigande för regeringen att utse tillståndsmyndigheter.

9.5 Ett tillstånds giltighetstid

Utredarens förslag att alla tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid har godtagits eller inte särskilt kommenterats av remissinstanserna.

• Sida 69
•  Original

9.6 Föreståndare

Utredaren föreslår att liksom enligt nuvarande bestämmelser skall det i samband med en tillståndspliktig hantering utses en föreståndare som ansvarar för att hanteringen bedrivs enligt gällande bestämmelser och villkor.

ASS anser att kravet på särskild föreståndare vid yrkesmässig hantering bör utgå. Det finns risk för att föreståndaren inte får befogenheter som svarar mot det stadgade ansvaret. Problemet har i arbetsmiljölagen och lagen om kemiska produkter lösts på det sättet att ansvaret ligger på arbetsgivaren och är fördelat i linjeorganisationen enligt rådande delege- ring på samma sätt som övrigt ansvar.

SAI-' framför liknande synpunkter. Fabriksarbetareförbundet har uppfattningen att en föreståndare inte skall godkännas av tillståndsmyndigheten om inte tillståndshavaren ger föreståndaren ett klart ansvarsområde och klara direktiv om odelade befo- genheter för att kunna uppfylla föreståndarrollcn i alla situationer.

10 Tillsynsmyndigheter

Utredaren föreslår att efterlevnaden av bestämmelserna om brandfarliga och explosiva varor skall utövas av SÄI och kommunens räddningsnämnd i fråga om de brandfarliga varorna samt av inspektionen och polismyndig- heten i fråga om de explosiva varorna. Inspektionen föreslås som hittills ensam svara för tillsynen inom försvarsmakten samt över verksamheter där explosiva varor tillverkas.

Räddningsverket anser att den centrala tillsynen av och föreskriftsgiv- ningen för de brandfarliga vätskornas miljöpåverkan bör handhas av sta- tens naturvårdsverk i ställct för av SÄI. I konsekvens därmed bör den lokala tillsynen i detta avseende handhas av miljö- och hälsoskyddsnämn- den i stället för av räddningsnämnden.

Liknande synpunkter framförs av Stockholms kommun, Karlskoga kom- mun och Kommunförbundet.

Socialstyrelsen framhåller att det synes vara en öppen fråga om tillsynen av skyddet mot vattenförorening i den yttre miljön vid hantering av andra varukategorier än brandfarliga vätskor även fortsättningsvis skall utövas enbart av miljö- och hälsoskyddsnämnderna eller av räddningsnämnden.

Räddningsverket har vidare uppfattningen att när det gäller den lokala tillsynen av hanteringen av brandfarliga varor inom försvarsmakten talar starka skäl för en samordning av det lokala tillsynsansvaret hos räddnings- nämnden.

11 Avgifter

Utredarens förslag till avgiftssystem har godtagits eller inte särskilt kom- menterats av remissinstanserna.

• Sida 70
•  Original

Bilaga 3

12 Överklagningsförfarande

Några remissinstanser har framfört synpunkter på utredarens förslag om överklagningsförfarande. Kammarrätten i Jönköping anser att ett eventuellt taleförbud mot läns- styrelsens resp. SÄl:s beslut i tillståndsärenden bör övervägas. Socialstyrelsen förordar att överklagande av ärenden rörande brandfarli-

ga och explosiva varor handläggs av förvaltningsdomstol på samma sätt ' som enligt räddningstjänstlagen. SÄI anför att reglerna om överklagande skulle vinna i. överskådlighet genom en uppdelning i regler för brandfarliga och explosiva varor.

13 Ikraftträdande

Ett fåtal remissinstanser tar upp frågan om den nya lagstiftningens ikraft- trädande.

Räddningsverket anser att det är mycket viktigt att erforderliga detalj- bestämmelser i form av föreskrifter och allmänna råd är klara att träda i kraft samtidigt som den nya lagen och förordningen.

Liknande synpunkter framförs av rikspolisstyrelsen och FMV.

14 Den centrala myndighetens namn

Utredaren föreslår att den centrala myndighetens namn ändras från nuva- rande sprängämnesinspektionen till inspektionen för brandfarliga och ex- plosiva varor.

LO tillstyrker förslaget till namnändring. Hovrätten för Nedre Norrland, SÄI, länsstyrelsen i Norrbottens län, Ke- misk—Tekniska Leverantörförbundet, Brandförsvarsföreningen, F abriksar- hetareförbundet och SPI avstyrker utredarens förslag.

15 Kostnadseffekter

Utredarens förslag innebär att SÄI påförs nya arbetsuppgifter. Enligt utredarens bedömning behöver inspektionens resurser därigenom förstär- kas. Samtidigt förutses en minskning av länsstyrelsernas resursbehov. [ övrigt beräknas förslaget inte medföra några nämnvärda kostnadsföränd- ringar.

Rikspolisstyrelsen konstaterar att ett genomförande av förslaget kommer att innebära en arbets- och kostnadsökning på polismyndighetens redan hårt utnyttjade resurser.

Statskontoret anser att ett ökat resursbehov hos SÄI för prövning av tillstånd samt tillsyn avseende tillverkning av explosiva varor bör motsva- ras av minskade resurser hos länsstyrelserna. Det kan vara nödvändigt med en mindre resursförstärkning i ett initialskedc för att så effektivt som möjligt introducera den nya lagstiftningen. Principiellt bör de något ökade kostnaderna för polismyndigheterna täckas av de avgifter som SÄI tar ut för tillstånd i fråga om tillverkning av explosiva varor.

• Sida 71
•  Original

• Sida 72
•  Original

. _ ., Prop. 1987/88: 101 Lagrådsremissens lagförslag _

1 Förslag till Lag om brandfarliga och explosiva varor Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

l 5 Denna lag gäller hantering och import av brandfarliga och explosiva varor.

Lagens syfte är att hindra att sådana varor vållar brand eller explosion samt att förebygga och begränsa skador på liv. hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor.

2 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilka varor som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning eller i annat fall skall anses utgöra brandfarliga eller explosiva varor. '

3 & Med hantering avses-tillverkning. bearbetning. behandling, använd- ning. omhändertagande, förstöring. förpackning, förvaring. transport. sa- luförande. underhåll. överlåtelse och därmedjämförliga förfaranden.

4 5 Lagen gäller inte sådan transport av brandfarliga eller explosiva varor som omfattas av lagen ( 1982:821) om transport av farligt gods.

I lagen (1985:426) om kemiska produkter finns bestämmelser om att förebygga andra skador än sådana som kan uppkomma genom brand eller explosion. vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna. Bestäm- melser om skyldigheter för arbetsgivare och arbetstagare att vidta skydds- åtgärder mot skador som kan uppkomma genom brand eller explosion vid hantering av de brandfarliga och explosiva varorna finns i arbetsmiljölagen (1977: 1 160) och om olycks- och skadeförebyggande åtgärder vid brand för ägare eller innehavare av byggnad eller andra anläggningar i räddnings- tjänstlagen (1986:1102).

I fråga om användningen av vissa explosiva varor inom område med detaljplan. inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. finns bestämmelser i allmänna ordningsstadgan (19562617).

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva om undantag från lagens tillämpning i fråga om en viss vara eller en viss hantering eller import av brandfarliga och explosiva varor.

Skyldigheter vid hantering av brandfarliga och explosiva varor

6 & Byggnader och andra anläggningar, där brandfarliga eller explosiva varor hanteras sarnt anordningar för hantering av sådana varor skall vara inrättade så att de är betryggande från brand- och explosionssynpunkt och förlagda på sådant avstånd ifrån omgivningen som behövs med hänsyn till hanteringen. Detta gäller också områden som inrymmer sådana byggna- der, anläggningar och anordningar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va att sådana byggnader, anläggningar, anordningar och områden skall omfattas av särskilda krav samt att byggnader, anläggningar och anord-

• Sida 73
•  Original

Bilaga 4

ningar för hantering av brandfarliga eller explosiva varor inte får saluhål- las. säljas eller användas om de inte efter kontroll genom teknisk provning. besiktning eller annan undersökning har befunnits vara betryggande från skyddssynpunkt.

7 5 Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor skall vidta de åtgärder och de försiktighetsmått som behövs för att förhindra oavsiktlig brand eller explosion och för att förebygga och begränsa skador genom brand eller explosion på liv hälsa 'eller egendom.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ' särskilda föreskrifter om sådana åtgärder och försiktighetsmått.

8 5 Den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor i större mängd eller yrkesmässigt skall ha den kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och varornas egen- skaper. - '

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va särskilda krav | fråga om sadan kompetens.

9 & Den som bedriver verksamhet. i vilken ingår yrkesmässig hantering av brandfarliga eller explosiva varor, skall se till att det finns tillfredsstäl- lande utredning om riskerna för brand eller eXplosion | verksamheten och om de skador som därvid kan uppkomma.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sadan utredning.

10 & Den som tillverkar, imponerar eller överlåter brandfarliga eller explosiva varor skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgif- ter som är av betydelse från brand- och explosionssynpunkt (varuinforma- tion). -

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om varuinformation.

Tillstånd m. m.

11 5 Den som hanterar eller importerar explosiva varor och den som hanterar brandfarliga varor i större mängd eller yrkesmässigt skall ha tillstånd till hanteringen. ' - Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va att för hantering eller import av brandfarliga eller explosiva varor skall gälla annat särskilt villkor om det behövs från brand- eller explosionssyn- punkt.

12 å Är det av särskild betydelse från brand- eller explosionssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av en brandfarlig eller explosiv vara.

13 & Ett tillstånd skall begränsas till att avse en viss tid.

I samband med att ett tillstånd meddelas eller under tillståndets giltig- hetstid får tillståndsmyndigheten meddela sådana villkor för' tillståndet som behövs från brand- och explosionssynpunkt.

14 & Frågor om tillstånd prövas av byggnadsnämnden i fråga om brand- , farliga varor och av polismyndigheten eller sprängämnesinspektionen en- ligt vad regeringen närmare föreskriver i fråga om explosiva varor.

• Sida 74
•  Original

Bilaga 4

15 5 Ett tillstånd kan återkallas om

1. villkor som uppställts med stöd av 13 å i något väsentligt avseende inte iakttas, eller

2. det i annat fall är av väsentlig betydelse från brand- eller explosions- synpunkt.

Tillsyn 16 5 Regeringen får överlåta åt myndighet eller kommun att utöva tillsyn

över efterlevnaden av denna lag samt av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.

17 & En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

18 & En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Om någon inte vidtar en åtgärd, som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande. får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad.

19 5 För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde . till områden. lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen av brandfarliga och explosiva varor och får där göra undersök- ningar och ta prover i den omfattning som behövs för tillsynen. För uttaget prov betalas inte ersättning. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtag- ning och undersökning av prov.

Avgifter

20 & Kommunfullmäktige får föreskriva att avgift skall erläggasiärenden om tillstånd eller tillsyn enligt denna lag. Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgär- derna. Grunderna för beräkning av avgifterna skall anges i en taxa som beslutats av kommunfullmäktige.

Avgifterna för tillstand tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.

21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-- skriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Ansvar, sekretess m. rn.

22 5 Den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 7 &,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, villkor eller förbud om har meddelats med stöd av 6— 13 åå. eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 17 å ' döms till böter eller fängelse i högst ett år.

• Sida 75
•  Original

Bilaga 4

I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen ( 19601418) om straff för varusmuggling.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

23 5 Den som med uppsåt eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om förhållande av betydelse i en ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen döms till böter.

24 & Brandfarliga eller explosiva varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbytet av sådant brott skall förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt.

Om en brandfarlig eller explosiv vara förklaras förverkad, kan även varans förpackning förklaras förverkad.

25 & Anordningar för hantering av brandfarliga eller explosiva varor som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav skall förklaras förverkade om den brottsliga gärningen har medfört uppenbar risk för en betydande skada genom brand eller explosion och förverkandet inte är uppenbart oskäligt.

Om en anordning förklaras förverkad. kan även dess innehåll och för- packning förklaras förverkade.

26 & Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen ( 1980: 100).

27 & Polismyndighetens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos sprängämnesinspektionen. Inspektionens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

Byggnadsnämndens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos läns- styrelsen. Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden och sprängämnesinspek- tionens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos kammarrätten.

Sprängämnesinspektionen har rätt att överklaga byggnadsnämndens be- slut om tillstånd. '

28 & Polismyndighetens och räddningsnämndens beslut i tillsynsärenden får överklagas hos sprängämnesinspektionen. Inspektionens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.

Sprängämnesinspektionens beslut i tillsynsärenden och i övriga ärenden som inspektionen prövar som första instans får överklagas hos kammarrät- ten.

Beslut om föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen och som har meddelats med stöd av bemyndigande enligt denna lag får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989, då lagen (1975169) om explosiva och brandfarliga varor skall upphöra att gälla. 2. Om det i lag eller annan författning hänvisas till bestämmelser som

• Sida 76
•  Original

Bilaga 4

ersätts genom bestämmelserna i den nya lagen. skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

3. Ett beslut om föreskrifter, godkännande, tillstånd, medgivande eller undantag som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i denna lag. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

4. Ett beslut om tillstånd som med stöd av äldre bestämmelser har meddelats att gälla tills vidare skall gälla i fem år från ikraftträdandet av denna lag. Ett sådant beslut skall dock alltid gälla i tio år från dagen för tillståndsbeslutet.

• Sida 77
•  Original

Bilaga 4

2 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 & sekretesslagen (19802100) skall ha följande. lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen IvdeISe

8 kap. 7 & Nuvarande lydelse enligt prop. 1986/87: 151.

Sekretess gäller i verksamhet. som bedrivs av annan än statlig myndig- .

het och som består i tillsyn eller stödverksamhet med avseende på närings- livet, för uppgift om ]. enskilds affärs- eller driftförhållanden. uppfinningar eller forsknings- resultat. om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. 2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för tillsyns- eller stödverksamhet som avses i denna paragraf.

Motsvarande sekretess gäller Itos kommunal myndighet i ärende om tillstånd till hantering av brandfar- liga varor. Sekretess gäller dock inte beslut i sådant ärende. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1. om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1989.

• Sida 78
•  Original

LAGRÄDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-02-26

Närvarande: f.d. justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Berglöf. justi- tierådet Lars K. Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1988 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Peterson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om brandfarliga och explosiva varor.

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). . .

Förslaget under 2 har upprättats efter samråd med justitieministern. Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Anni- ka Marcus. '

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om brandfarliga och explosiva varor 8 5

Enligt första stycket skall den som hanterar brandfarliga eller explosiva varor i större mängd eller yrkesmässigt ha den kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och varornas egenskaper. Om man bortser från rekvisitet "i större mängd” föreslås i lagtexten alltså en begränsning till hantering som är yrkesmässig. Avsikten torde emellertid vara att den verksamhet i vilken hanteringen ingår skall vara yrkesmässig. Däremot förefaller det naturligt att relatera kompetenskravet till hanteringens omfattning i stället för som föreslagits till verksamhetens omfattning. Lagrådet förordar på grund av det anförda att första stycket formuleras på följande sätt:

"Den.som bedriver yrkesmässig verksamhet. i vilken ingår hantering av brandfarliga eller explosiva varor, skall ha den kompetens eller tillgång till den kompetens som behövs med hänsyn till hanteringens omfattning och varornas egenskaper. Detta gäller också den som hanterar brandfarliga eller explosiva varori större mängd."

11.5

Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att för hantering eller import av brandfarliga eller explosiva varor skall gälla annat särskilt villkor. om det behövs från brand— eller explosionssynpunkt. I motsats till första stycket omfattas alltså även import av brandfarliga varor. I remissprotokollet anges som exempel på användning av detta bemyndigande krav på anmälan hos berörd myndighet i fråga om vissa varor eller i fråga om visst innehav. En sådan anmälnings- skyldighet kommer normalt att ersätta krav på tillstånd enligt första styc- ket. Ett annat exempel på användning av bemyndigandet är krav på god-

• Sida 79
•  Original

Bilaga 5

kännande beträffande explosiv vara för att den skall få importeras eller hanteras.

Det föreslagna bemyndigandet bör formuleras så att det avser generella föreskrifter och inte villkor i enskilda fall. Lagrådet förordar att andra stycket formuleras på följande sätt:

"Regeringen eller den myndighet-som regeringen bestämmer får om det behövs från brand- eller explosionssynpunkt meddela föreskrifter om att annat särskilt krav skall gälla för hantering eller import av brandfarliga eller explosiva varor.”

13 och 14 åå

Av paragraferna innehåller 13 å regler om tillståndsgivning och 14 å regler om tillståndsmyndigheter.

Lagrådet vill till en början förorda att paragraferna får byta plats så att bestämmelsen om vilka myndigheter som får meddela tillstånd kommer före bestämmelsen om de regler myndigheterna skall ha att tillämpa i fråga om tillstånd. .

Beträffande 14 åt13 åmed lagrådets numrering) vill lagrådet i förenklan- de syfte föreslå att paragrafen redaktionellt ändras på följande sätt: "Byggnadsnämnden prövar frågor om tillstånd beträffande brandfarliga varor. Polismyndigheten eller sprängämnesinspektionen prövar enligt vad regeringen närmare föreskriver frågor om tillstånd beträffande explosiva varor."

Enligt 13 å i förslaget skall ett tillstånd begränsas till att avse viss tid. Tillståndsmyndigheten får också i samband med att tillstånd meddelas och under tillståndets giltighetstid förordna om sådana villkor som behövs från brand- eller explosionssynpunkt. ' '

Att beslut om ändrade villkor för ett tillstånd skall kunna meddelas under tillståndets giltighetstid är betingat av att hänsyn måste tas till det behov av skydd mot brand eller explosion som vid varje tidpunkt är påkallat av omständigheterna. För innehavaren av ett tillstånd kan emel- lertid ett ändringsbeslut bli av ingripande betydelse och få ekonomiska verkningar. Det bör bl.a. med hänsyn härtill åligga tillståndsmyndigheten att vid meddelandet av ett tillstånd överväga vilka villkor som kan förutses vara erforderliga för den tillståndstid som bestäms och att ta in villkoren i beslutet.

Lagrådet föreslår därför att 13 å i förslaget (14 å enligt lagrådets numre- ring) utformas på följande sätt:

"Tillstånd skall begränsas till viss tid och innehålla de villkor som kan förutses vara erforderliga från brand- och explosionssynpunkt under till- ståndets giltighetstid.

Om det behövs från brand- och explosionssynpunkt får tillståndsmyn- digheten under tillståndets giltighetstid föreskriva att nya eller ändrade villkor skall gälla för tillståndet." '

• Sida 80
•  Original

Bilaga 5

15å

Enligt lagrådet bör också den återkallelsesituation som har sin grund i att en tillståndshavare i något väsentligt avseende bryter mot en bestämmelse i lagen eller en föreskrift som meddelats med stöd av denna komma till direkt uttryck i paragrafen. Detta skulle bli fallet om denna förslagsvis gavs följande lydelse. varvid hänsyn tagits till att 13 å i förslaget motsvaras av 14 å enligt lagrådets numrering:

"Ett tillstånd får återkallas. om

1. bestämmelse i lagen eller föreskrift som meddelats med stöd av denna eller villkor som uppställts med stöd av 14 å i något väsentligt avseende inte iakttas, eller

2. det i annat fall är av väsentlig betydelse från brand- eller explosions- synpunkt." '

16å

Paragrafen. som är avsedd att vara den grundläggande bestämmelsen om vilka myndigheter som skall utöva tillsynen inom den föreslagna lagens tillämpningsområde, har utformats som ett bemyndigande för regeringen att överlåta tillsynen åt myndighet eller kommun. Därmed kan inte av lagen utläsas var ansvaret för tillsynen i olika fall ligger. Inte minst med tanke på lagens karaktär av ramlagstiftning är det emellertid av betydelse såväl för dem som direkt berörs av regleringen på området som för allmän- heten att uppgift om vilka myndigheter som utövar tillsynen lämnas i lagen. _

Hur det är avsett att ansvaret för tillsynen skall vara fördelat på olika myndigheter beskrivs i den särskilda motiveringen. Vad som anges där bör i enlighet med det anförda också komma till uttryck i lagtexten. Vid utformningen av denna bör 'också beaktas att, enligt vad som upplysts vid föredragningen. vissa regler kommer att behövas för tillsynen inom försvarsmakten.

Med beaktande av det anförda skulle paragrafen förslagsvis kunna utfor- mas på följande sätt:

'”Sprängämnesinspektionen utövar den centrala tillsynen över efterlev- nanden av denna lag samt de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen. '

På det lokala planet utövas tillsynen. om inte regeringen föreskriver annat. av kommunens räddningsnämnd i fråga om brandfarliga varor och av polismyndigheten i fråga om explosiva varor." .

18å

I paragrafen finns angivet de tvångsåtgärder som en tillsynsmyndighet kan använda. Enligt första stycket får tillsynsmyndigheten meddela de föreläg- ganden och förbud som behövs för att trygga efterlevnaden av lagens bestämmelser eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen. Ett beslut om föreläggande eller förbud får enligt andra stycket förenas med vite. Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom

• Sida 81
•  Original

får tillsynsmyndigheten enligt tredje stycket förordna om rättelse på hans Prop. 1987/882101 bekostnad. Bilaga 5

I lagrådsremissens specialmotivering anges att det ligger i sakens natur att en myndighet aldrig skall tillgripa mer omfattande tvångsåtgärder än som behövs i varje enskilt fall. Ett förordnande om rättelse på den felandes bekostnad bör därför aktualiseras först om det finns skäl att anta att föreläggande eller förbud, med eller utan vite. inte kommer att åtlydas eller att det inte skulle ske tillräckligt snabbt eller inte skulle leda till åsyftat resultat. '

Lagrådet delar den uppfattning som kommit till uttryck i specialmotive- ringen och som överensstämmer med den allmänt vedertagna uppfattning- en att en myndighet inte skall tillgripa mer omfattande tvångsåtgärder än som erfordras. En återhållsamhet med förordnanden om rättelse på den felandes bekostnad vid åsidosättande av det som åligger honom enligt lag, föreskrift eller villkor återspeglas emellertid inte i den föreslagna lagtex- ten. Enligt lagrådets mening bör ett beslut om rättelseåtgärd på tillstånds- havarens bekostnad utan föregående föreläggande få tillgripas endast om det föreligger särskild anledning att anta att tillståndshavaren inte kommer att åtlyda ett föreläggande eller förbud eller att det av särskilda skäl fordras att en åtgärd vidtas utan dröjsmål.

Lagrådet förordar att tredje stycket ges följande lydelse: "Om någon underlåter att iaktta vad som har angivits i ett föreläggande eller ett förbud enligt första stycket får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad. Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande eller förbud. får ett sådant förordnande ges utan att föreläggande eller förbud meddelats om tillsynsmyndigheten med hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att rättelse bör ske utan dröjsmål."

20 och 21 åå

I 20 och 21 åå finns bestämmelser om finansiering av myndigheters verk- samheter genom avgifter. Det anges i 20 5 att kommunfullmäktige får föreskriva att avgift skall erläggas i ärende om tillstånd eller tillsyn, att kostnadsuttaget skall grundas på den s.k. självkostnadsprincipen och att fullmäktige beslutar om grunderna för beräkning av avgifterna. Vidare innehåller paragrafen regler om att avgift för tillstånd får tas ut i förskott. Regler om avgifter för statliga myndigheters verksamheter finns i 21 5.

Enligt lagrådets mening bör avsnittet om avgifter inledas med regler om avgifter för statliga myndigheters verksamheter. Såvitt avser avgifter för kommunala myndigheters verksamheter anser lagrådet att det endast bör föreskrivas att kommun skall meddela föreskrifter härom. Något behov av att uttryckligen framhålla nödvändigheten av att iaktta den s. k. självkost- nadsprincipen kan inte anses föreligga.

Lagrådet anser att bestämmelserna om avgifter bör tas in i en paragraf. 20 å, och föreslår följande lydelse:

"Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för statliga myndigheters verksamhet enligt denna lag. Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter för 81 kommunala myndigheters verksamhet."

• Sida 82
•  Original

Bilaga 5

225

Om. såsom lagrådet föreslagit, 20 och 21 åå i förslaget sammanslås till en paragraf. bör förevarande paragraf bli ny 21 å. .

Den ändring av ordningsföljden som lagrådet föreslagit beträffande 13 och 14 åå i förslaget bör vidare föranleda att paragrafhänvisningen i första stycket 2. ändras till att avse "6— 12 eller 14 5.5".

Första stycket 3. bör för att bättre svara mot bestämmelsen i 17 & redaktionellt ändras på följande sätt:

"3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att efterkomma en begä- ran enligt 17 &

Lagrådet föreslår vidare att andra stycket delas så att den första mening- en blir ett nytt andra stycke och den andra meningen ett nytt tredje stycke i paragrafen.

Lagrådet föreslår slutligen att den lucka i paragrafföljden som uppkom? mer, om 20 och 21 515 enligt lagrådets förslag slås samman till en paragraf, fylls ut på så sätt att det sista stycket i förevarande paragraf avskiljs som ny 22 5.

27%

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av beslut i tillstånds- ärenden. Paragrafen skulle enligt lagrådets mening bli lättare att förstå om de tre tillståndsmyndigheterna —— byggnadsnämnden, polismyndigheten och sprängämnesinspektionen — behandlades i var sitt stycke. Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse: "Byggnadsnämndens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos läns- styrelsen. Länsstyrelsen beslut får överklagas hos kammarrätten. Spräng- ämnesinspektionen får överklaga byggnadsnämndens beslut om tillstånd. Polismyndighetens beslut i tillståndsärenden får överklagas hos spräng- ämnesinspektionen. Inspektionens beslut får inte överklagas.

Sprängämnesinspektionens beslut i tillståndsärenden, som inspektionen . har prövat som första instans. får överklagas hos kammarrätten."

29 så (av lagrådet föreslagen paragraf)

Beträffande förvaltningsbeslut gälleri allmänhet att de inte träder i tillämp- ning förrän de vunnit laga kraft. Den mot vilken beslutet riktar sig kan därvid åstadkomma att ikraftträdandet skjuts upp enbart genom att han anför besvär över beslutet. I åtskilliga specialförfattningar har emellertid meddelats bestämmelser om att myndighets beslut skall gälla med omedelf bar verkan eller om att myndighet kan besluta om att dess beslut skall gå i omedelbar verkställighet. '

Enligt lagrådets mening bör i beslut enligt det av lagrådet föreslagna 14 å andra stycket om nya eller ändrade villkor. enligt 15 s" om återkallelse av tillstånd och enligt 18 & om föreläggande. förbud eller förordnande kunna förordas att beslutet skall lända till omedelbar efterrättelse. Lagrådet för- ordar att det till förslaget fogas en ytterligare paragraf. 29 &. med följande lydelse:

• Sida 83
•  Original

Bilaga 5

"1 beslut enligt 14 å andra stycket om nya eller ändrade villkor. enligt 15 så om återkallelse av tillstånd och enligt 18 s' om föreläggande. förbud eller förordnande får förordnas att beslutet skall gälla med omedelbar verkan."

Övergångsbestämmelserna

I punkt 4 i övergångsbestämmelserna föreskrivs att beslut om tillstånd som med stöd av äldre bestämmelser har meddelats att gälla tills vidare skall gälla i fem år från ikraftträdandet av den nya lagen. dock inte alltid i tio år från dagen för tillståndsbeslutet. _

Enligt den nya lagen skall alla tillstånd tidsbegränsas. Äldre tillstånd kan däremot sakna sådan tidsbegränsning. Syftet med övergångsbestämmelsen anges i remissprotokollet vara att alla äldre tillstånd. som fortfarande krävs enligt den nya lagen. så småningom skall ersättas med tillstånd som har meddelats att gälla för viss tid.

Förslaget har den fördelen att myndigheterna inte behöver någon ge- nomgång av äldre tillstånd. Gentemot tillståndshavarna framstår det emel- lertid enligt lagrådets mening som för ingripande att utan någon prövning av enskilda fall utsläcka giltigheten av äldre tillstånd. Lagrådet avstyrker därför den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Lagrådet förordar en ordning med anmälningsskyldighet för innehavare av inte tidsbegränsade tillstånd. Om anmälningsskyldigheten inte iakttas möter det enligt lagrådets mening inte några betänkligheter att anse till- ståndet förfallet. Fullgörs anmälningsskyldigheten kan tillståndsmyndighe- ten pröva enligt den nya lagen om tillståndet bör återkallas eller om nya eller ändrade Villkor bör meddelas. Bestämmelsen kan förslagsvis ges följande lydelse:

"4. Ifråga om tillstånd som enligt äldre bestämmelser har meddelats att gälla tills vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter om skyldighet för tillståndshavaren att göra an- mälan hos viss myndighet. Iakttas inte föreskriven anmälningsskyldighet skall tillståndet anses förfallet." '

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) Lagråder lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 84
•  Original

InnehåH

Regeringens proposition ....................................... ' 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... l 1 Förslag till lag om brandfarliga och explosiva varor ............. 2 2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen ..................... 7 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988.'. . . . 8 1 Inledning .................................................. 8 2 Föredragandens överväganden och förslag ...... _ ............... 9 2.1 Allmänna utgångspunkter för ny lag om brandfarliga och explo- siva varor .............................................. 9 2.1.1 Gällande reglering och dess bakgrund ................. 9 2.1.2 Utredarens uppdrag och förslag ..................... 11 2.1.3 Allmänt om mitt förslag ................... : . . . .' . . . . 12 2.2 Den nya lagens syfte och uppbyggnad .................... _. 1.3 2.3 Den nya lagens förhållande till annan lagstiftning .......... 16 2.4 Den nya lagens tillämplighet .............................. 19 2.5 De grundläggande skyddsprinciperna ...................... : 22 2.6 Den centrala myndighetens namn ......................... 24 2.7 Anslagsfrågor .......................................... 25 3 Upprättade förslag ............................. ' ............. 27 4 Specialmotivcring ................. , ......................... 27 4.1 Lag om brandfarliga och explosiva 'varor ................... 27 42 Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100") ........... ' ..... 45 5 Hemställan ................................................ 45 6 Beslut ..................................................... 46 Bilagor Bilaga 1 ..................................................... 47 Bilaga" 2 ..................................................... 52 Bilaga 3 ..................................................... 59 Bilaga 4 ..................................................... 72 Bilaga 5 ............... ' ............................. _ .......... 7 8

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1988