med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för bugetåret 1990/91
Prop.
1990/91:25
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdragur regeringsprotokollet den 1 november 1990 för de åtgärder och deändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Allan Larsson
I propositionen föreslås utgifter m.m. på tilläggsbudget I till statsbud-geten för innevarande budgetår. De anslag som begärs uppgår till 1 440milj.kr. Av detta belopp avser den största delen, 550 milj.kr. en engångs-vis kapitaltransaktion i form av teckning av aktier i Statens Bostadsfman-sieringsaktiebolag, SBAB. 413 milj.kr. är engångsbelopp i övrigt varav347 milj.kr. avser bidrag till uppförande av en ny musikteater iGöteborg. Närmare 398 milj.kr. avser effekter av riksdagsbeslut, bl.a.bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar med 297 milj.kr.samt bidrag till vissa studiesociala ändamål med 89 milj.kr. Tidigareslutna avtal medför en ökning av utgifterna med 74 milj.kr., av vilkabidrag till Statshälsan svarar för 59 milj.kr.
Av det samlade beloppet på regeringens förslag till tilläggsbudget I är tvåtredjedelar, 963 milj.kr., engångsvisa anslagsökningar. Utgiftsökningartill följd av propositionen ryms inom ramen för en ansvarsfull finanspoli-tik.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990 Prop. 1990/91:25
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans-son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw,Persson, Larsson, Asbrink
Föredragande: statsråden Larsson, Freivalds, G. Andersson,
Hjelm-Wallen, Hellström, Sahlin, Lööw, Molin, Johansson
Statsrådet Larsson anför:
Regeringen har i proposition 1990/91:16 om teckning av kapitalandeli Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling föreslagitriksdagen att på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetåranvisa 525 milj.kr. för detta ändamål. Vidare har regeringen i proposi-tion 1990/91:34 om bostadsfinansiering föreslagit riksdagen att påtilläggsbudget till statsbudgeten anvisa 500 milj.kr. till investeringsbidragför bostadsbyggande. I samma proposition föreslår också 15 milj.kr. tillinformation och utbildning m.m., samt 5 milj.kr. till fonden förkreditgarantier för bostäder.
De ytterligare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kanöverblickas och andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang börsammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter på tilläggs-budget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91. Denna proposition börföreläggas riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver påtilläggsbudget för innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessaföreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.
Statsråden föredrar frågor om förslag till anslag m.m. på tilläggsbud-get I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91. Anförandena redovisas iunderprotokollen för resp, departement.
Statsrådet Larsson avslutar:
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1990/91 och vidta åtgärder i enlighet med de förslag somföredragandena har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutaratt genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anförtför de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro- Prop. 1990/91:25tokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begärskall bifogas propositionen enligt följande:
Justitiedepartementet
Bilaga 1
Kommunikationsdepartementet
Bilaga 2
F inansdepartementet
Bilaga 3
Utbildningsdepartementet
Bilaga 4
Jordbruksdepartementet
Bilaga 5
Arbetsmarknadsdepartementet
Bilaga 6
Industridepartementet
Bilaga 7
Civildepartementet
Bilaga 8
Anslagsförteckning
Bilaga 9
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Freivalds
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikanvisats ett reservationsanslag på 25 200 000 kr. Vid budgetårets ingångfanns en behållning på avrundat 668 805 kr. Medel för utrustning avvissa pågående objekt kommer att krävas tidigare än som beräknades ibudgetpropositionen 1990. Detta gäller bland annat ett nytt häkte iKarlskrona och ett utbyte av telefonväxeln vid kriminalvårdsstyrelsen.Det sammanlagda anslagsbeloppet bedöms numera som otillräckligt. Jagförordar därför att anslaget räknas upp med 6 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Engångsanskaffning av inventarier m.m. på tilläggsbudget Itill statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslagpå 6 000 000 kr.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Bilaga 2
Under anslaget A 2. Utredningar m. m. har i statsbudgeten for budgetåret1990/91 anvisats ett reservationsanslag på 3 900000 kr. Vid utgången avbudgetåret 1989/90 fanns på anslaget en reservation på 1473 589 kr.Under budgetåret 1990/91 har utredningsverksamheten ökat som en följdav det intensifierade förhandlingsarbetet mellan Danmark och Sverige omen regeringsöverenskommelse att uppföra en fast förbindelse över Öre-sund. Kostnaderna för detta arbete avses att senare avräknas mot deintäkter Öresundsbron kommer att generera. Vidare behövs ytterligaremedel för utredningar i anslutning till de förslag som förelädes riksdagen ivåras i den näringspolitiska propositionen om utveckling av vissa kommu-nikationer m. m. Jag beräknar det ytterligare medelsbehovet till 10 700000kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Utredningar m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 10700000 kr.
I statsbudgeten för budgetåret 1990/91 har anvisats ett reservationsanslagom 595000000 kr. (prop. 1989/90: 88, bil. 2, TU27, rskr. 325).
Från detta anslag lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg-och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik m. m.
Trafikutskottet konstaterade i betänkandet (1989/90:TU 27) Trafikensinfrastruktur med anledning av regeringens proposition (1989/90:88) Vis-sa näringspolitiska frågor att uppgift saknades i propositionen om detbidragsbelopp som avsågs utbetalas till kommunerna för bidragsåret 1991.
Utskottet konstaterade att det belopp som enligt 1989 års budgetproposi-tion avsågs utbetalas till kommunerna för bidragsåret 1990 uppgick till696,3 milj. kr. Detta belopp täcker 60% av det totala bidragsunderlaget.Utskottet ansåg att denna bidragsnivå borde vara i stort sett oförändradunder bidragsåret 1991. Det totala bidragsbeloppet till kommunerna förnämnda bidragsår borde därför uppgå till 746 milj. kr. Utskottet konstate-rade därefter att denna ökning av bidragsbeloppet inte då krävde någonhöjning av den av regeringen föreslagna medelsanvisningen, men att denskulle komma att få återverkan på anslagsberäkningen för kommande år.
Regeringen medgav i regeringsbeslut den 28 juni 1990 att vägverket skullefå disponera 141,9 milj. kr. ur 1991 års anslag att användas för år 1990.Detta innebär att vägverket för år 1990 disponerar 700 milj. kr. Dåriksdagen fastställt bidragsnivån för år 1991 till 746 milj. kr. bör deianspråktagna reservationsmedlen för år 1990 nu återställas.
Då riksdagen beslutat att vägverket för år 1991 disponerar 750 milj. kr.måste ytterligare medel tillföras anslaget. För år 1991 uppgår medelsbe-hovet i enlighet med riksdagens beslut till sammanlagt 296,9 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar påtilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ettreservationsanslag på 296900000 kr.
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Larsson
Bilaga 3
Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten förbudgetåret 1990/91.
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB lånar sedan 1985 ut medelför bostadsändamål. Utlåningen är författningsreglerad och lånebeslutenfattas av de statliga lånemyndighetema, dvs. i huvudsak länsbostadsnämn-derna. SBAB är skyldigt att lämna de bostadslån som lånemyndighetemabeslutar om. En närmare redogörelse för vilka lån som finansieras avSBAB finns i budgetpropositionen 1990/91:100 bil. 13 s. 19-20.
Utlåningen finansieras genom upplåning på den allmänna kredit-marknaden i Sverige och utomlands.
SBAB har fr.o.m. den 1 juli 1989 också tagit över ansvaret för förvalt-ningen av de statliga bostadslån som före bolagets tillkomst finansieradesdirekt över statsbudgeten. I takt med att förfellna räntor och amorteringarflyter in levereras dessa medel av SBAB till statsverket.
Fr.o.m. den 1 januari 1990 kan alla låntagare som har anslagsfinan-sierade lån få dessa lån ersatta med SBAB-lån. Inlösen av anslagslån ärobligatorisk när en fastighet byter ägare och i vissa andra fall t.ex. viden ombyggnad som sker med stöd av ett räntesubventionerat lån (prop.1988/89:89, BoUlO, rskr. 139). När ett ersättningslån betalas ut löses detstatliga lånet med inleverans till staten som följd.
Om de inlösta lånen är förenade med räntebidrag och låntagaren villvara kvar i räntebidragssystemet kan endast SBAB svara för ersättnings-lån. I övriga fall kan ersättningslån lämnas av SBAB eller andralångivare. T.o.m. september 1990 hade SBAB levererat in ca 390
milj.kr. till statsverket, varav 70 milj.kr. avsåg ersättningslån som SBABhade lämnat i konkurrens med andra långivare. Ersättningslåneverksam-heten beräknas under 1990 uppgå till ca 1 500 milj.kr.
Den statliga lånestocken, som per den 31 december 1989 uppgick tillknappt 63 000 milj.kr., beräknas minska med 4 000 - 5 000 milj.kr. perår på grund av amorteringar och obligatorisk inlösen av lån. Till dettakommer en volymmässigt svårbestämbar minskning på grund av frivilligaersättningslån. Vilka framtida volymer dessa lån kan få bestäms bl.a. avhur den statliga bostadslåneräntan sätts i förhållande till utvecklingen avmarknadsräntan.
SBAB drivs som ett självständigt aktiebolag med krav på marknads-mässig avkastning. Bolagets ackumulerade överskott uppgick per den 31december 1989 till 554 milj.kr.
Utlåningen, som per den 31 december 1989 uppgick till drygt 43 000milj.kr., beräknas under 1990 öka med ca 18 000 milj.kr. och under1991 med mer än 20 000 milj.kr.
SBAB:s aktiekapital uppgår för närvarande till 50 milj.kr. och deobeskattade reserverna till 554 milj.kr. Till detta kommer en garantifondbestående av en av staten utfärdad garantiförbindelse på 1 500 milj.kr.
Bilaga 3
Den 1 februari 1990 trädde nya kapitaltäckningsregler i kraft. Dessagäller också för SBAB. Enligt utfärdade övergångsbestämmelser får detske en successiv uppbyggnad av kapitalbasen fram till utgången av år1992. De nya kraven innebär bl.a. att den statliga garantiförbindelseninte längre får räknas in i kapitalbasen och att SBAB, i likhet med andrakreditinstitut, behöver en avsevärt utökad kapitalbas.
Kapitalbasen får innehålla dels primärt kapital, dels supplementärtkapital. Som primärt kapital räknas aktiekapital, reservfond, andrabeskattade reserver och 70 % av vissa obeskattade reserver. I detsupplementära kapitalet får ingå, upp till 50 % av det primära kapitalet,vissa förlagslån och liknande.
Av SBAB:s rapport till bankinspektionen per den 30 april i år framgåratt behovet av tillskott till kapitalbasen per detta datum, för att nå upp tillden nivå som föreskrivs fr.o.m. år 1993, uppgick till ca 775 milj.kr. Vidnärmast följande rapporttillfälle, den 31 augusti, uppgick motsvarandebehov till ca 700 milj.kr. Minskningen beror på att bolaget undermellantiden förstärkt det supplementära kapitalet genom att i maximalutsträckning ta upp förlagslån. Behovet av tillskott per den 31 december1990 beräknas uppgå till ca 850 milj.kr.
Det är med hänsyn till det anförda uppenbart att SBAB:s kapitalbas måsteförstärkas. Detta bör ske i form av en nyemission av aktier vilket innebären förstärkning av det primära kapitalet. Ökningen bör enligt min mening
ges en sådan volym att det primära kapitalet, tillsammans med det ökade Prop. 1990/91:25utrymme som härigenom skapas för en ökning av det supplementära Bilaga 3kapitalet och de vinster bolaget i framtiden kan generera, leder till att denya kapitaltäckningskraven kan uppfyllas under en längre tid.
Jag föreslår därför att regeringen bemyndigas att teckna nya aktier iSBAB för upp till 550 milj. kr. Teckning bör ske till överkurs så attavsättning kan ske till reservfonden.
Eftersom SBAB omfattas av de kapitaltäckningsregler jag nu harredogjort för är de uttalanden om upplåningsrätt som gjordes i prop.1983/84:90 s. 45 inte längre aktuella.
Jag anser det viktigt att i detta sammanhang framhålla att det förslagsom har lämnats i prop. 1990/91:34 om ny bostadsfinansiering m.m.inte medför några ändringar i fråga om behovet av att förstärka bolagetskapitalbas. Jag vill också framhålla att det bör ställas samma lönsamhets-krav på SBAB som på andra bostadsinstitut.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till teckning av aktier i Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,SBAB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91anvisa ett reservationsanslag på 550 000 000 kr.
[2] Höjning av garantiram för nordiska projektinvesteringslånNordiska investeringsbankens projektinvesteringslån etablerades genomett beslut av Nordiska Ministerrådet (samarbetsministrama) 1982.Ministerrådet angav att låneordningens primära målsättning skulle varaatt stödja nordisk projektexport. Lånen ges på kommersiella villkor tillmedelinkomstländer med tillfredsställande kreditvärdighet. Samfinansie-ring sker ofta med Världsbanken eller med de regionala utvecklingsban-kerna.
Särskilda garantier från NIBs medlemsländer täcker 90 % av kreditris-ken. De betalningsförseningar som hittills har drabbat låneordning harvarit mycket begränsade. Något i anspråkstagande av medlemsländernasgarantier har inte varit aktuellt.
Ministerrådet beslutade 1986 att fördubbla utlåningsramen till 700miljoner särskilda dragningsrätter (SDR), motsvarande omkring 5,6miljarder kronor. Sveriges garantiåtagande kom därmed att uppgå till247,6 miljoner SDR eller ca 2 miljarder kronor. NIB bedömer attlåneramen kommer att vara fullt utnyttjad under 1990.
På Nordiska Rådets 38:e session antogs efter förslag från NordiskaMinisterrådet en rekommendation om en höjning av låneramen med minst300 miljoner SDR.
De nordiska samarbetsministrama beslöt den 2 mars 1990 - med
förbehåll för nationella parlamentsbeslut - att höja beloppsramen för Prop. 1990/91:25nordiska projektinvesteringslån från 700 till 1 000 miljoner SDR, samt Bilaga 3att vidta nödvändiga ändringar i NIBs stadgar. Samarbetsministramaförutsatte vid sitt beslut att ikraftträdandet skulle kunna ske den 1 januari1991.
Efter höjningen skulle Sveriges garantiansvar komma att uppgå till
347 765 000 SDR, vilket motsvarar omkring 2,8 miljarder kronor.
Projektinvesteringslånen har visat sig vara ett värdefullt instrument iNIBs verksamhet. Efterfrågan på lån kan väntas bli fortsatt hög, inteminst vad gäller länder i Öst- och Centraleuropa. Risken att med-lemsländernas garantiförpliktelser behöver tas i anspråk måste bedömassom liten. Jag föreslår därför att det av de nordiska samarbetsministramafattade beslutet om en höjning av låneramen för projektinvesteringslånbiträds och att Sveriges garantiåtagande ökas från 247 595 000 SDR till347 765 000 SDR.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna att Sveriges garantiförbindelse för Nordiska in-vesteringsbankens projektinvesteringslån ökas från 247 595 000särskilda dragningsrätter till 347 765 000 särskilda dragningsrätter.
10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén
Bilaga 4
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikanvisats ett förslagsanslag på 277 316000 kr.
Från detta utgår statsbidrag för grundläggande svenskundervisning ochpåbyggnadsundervisning i svenska för vuxna invandrare.
Genom beslut den 21 juni 1990 medgav regeringen att statsbidraget förpåbyggnadsundervisning i svenska för invandrare inom studieförbundefter den 1 januari 1990 fick utgå med 18 kr. per studietimme utöver vadsom tidigare medgivits. Kostnaden för detta beräknas till 1 685000 kr.
Genom beslut den 14 juni 1990 medgav regeringen att statsbidraget ipåbyggnadsundervisning i svenska för invandrare inom studieförbund fårutgå med med 355 kr. per studietimme, vilket är en höjning med 22 kr.utöver det belopp som tidigare redovisats för riksdagen (prop.1989/90:102, s. 23, UbU27, rskr. 279). Kostnaden för denna höjning avstatsbidraget beräknas till 4 119000 kr.
Genom dessa regeringsbeslut får studieförbunden en genomsnittlig täck-ning för ökade löner för cirkelledare enligt avtal som slutits mellan Folk-bildningsförbundet och Svenska facklärarförbundet.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad regeringen beslutat i fråga om höjning av stats-bidraget för påbyggnadsundervisning i svenska för invandrare inomstudieförbund för budgetåren 1989/90 och 1990/91.
11 I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikförts upp ett reservationsanslag på 17 931 000 kr.
Under anslaget beräknas det statliga bidraget till Vetenskapsakademienoch till de svenska instituten i Rom, Athen och Istanbul.
Regeringen har i prop. 1989/90:90 (s. 28 och 333, UbU 25, rskr. 328)aviserat sin avsikt att senare återkomma till riksdagen beträffande detsvenska forsknings- och utvecklingssamarbetet med Sovjetunionen. Jagföreslår nu, i överensstämmelse med vad som redovisades i propositionen,att resurserna för det bilaterala forsknings- och utvecklingssamarbetet medSovjetunionen förstärks med 10 milj. kr. fr. o. m. innevarande budgetår.
Vetenskapsakademien redovisade i januari 1990 en på regeringens upp-drag genomförd utredning rörande formerna för det svensk-sovjetiskaforskningssamarbetet. I utredningen föreslog akademien att samarbetetskulle vidgas och fördjupas bl. a. genom utökat stöd till gemensammaforskarinitierade forskningsprojekt. Utredningsförslagen har diskuteratsmed berörda forskningsplanerande och finansierande organ och akademi-en har under våren och sommaren 1990 förhandlat med den sovjetiskavetenskapsakademien om ett nytt avtal om forskningssamarbete baseratbl. a. på slutsatserna i den nyss nämnda utredningen och de förda diskus-sionerna. Akademien redovisar i en skrivelse den 7 september 1990 attenighet nåtts om ett förslag till avtal som skall godkännas av berördaregeringar. Regeringen kommer att i annat sammanhang ta ställning här-till.
De senaste årens utveckling i Sovjetunionen har inneburit att förutsätt-ningarna för ett ökat forskningssamarbete förbättrats väsentligt. Sovjet-unionen liksom övriga öststater har på en rad områden markerat sin viljatill ett närmare samarbete, både med Sverige och andra västeuropeiskaländer. Miljösituationen i länderna runt Östersjön innebär exempelvis attbehovet av gemensamma forskningsinsatser för att övervaka utvecklingenoch lägga en grund för olika miljöåtgärder är stort. Förändringarna iÖsteuropa har också inneburit utökade kontakter på samhällsforsknings-området.
En rad initiativ till ökat samarbete har tagits på skilda nivåer. Av särskiltintresse är alla de initiativ som tagits av enskilda forskare vid universitetoch högskolor. Den förstärkning som jag nu föreslår bör i väsentlig gradinriktas på att stödja sådana lokala initiativ. Med hänvisning till attsamarbetet bör avse flertalet grundforskningsområden liksom tillämpadforskning inom olika områden, t. ex. miljö och areella näringar är detlämpligt att akademien i samråd med forskningsråd och övriga akademierfördelar medlen utan särskilda bindningar till discipliner och använd-ningsområden.
Den föreslagna modellen med ett bilateralt avtal och att Vetenskapsaka-demien disponerar medel för samarbete bör ses som en övergångslösning iavvaktan på att samarbetet i framtiden skall kunna bedrivas i samma
Bilaga 4
obundna former som råder för forskningssamarbetet mellan västvärldensforskare.
Riksdagen har till följd av regeringens förslag i prop. 1989/90:90 anvisat13298000 kr. i bidrag till Vetenskapsakademien för budgetåret 1990/91.Bidraget till Vetenskapsakademien bör till följd av vad jag anfört ökas med10000000 kr. för bilateralt forskningssamarbete med Sovjetunionen.
Bilaga 4
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vissa bidrag till forskningsverksamhet på tilläggsbudget 1till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsan-slag på 10000000 kr.
Genom lagen (1990:895) om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplarav skrifter och ljud- och bildupptagningar ändrades bl. a. 25 § på så sätt attvitesföreläggande mot den som åsidosätter skyldigheten att lämna pliktex-emplar kan meddelas av arkivet för ljud och bild. Ändringen träder i kraftden 1 januari 1991. Tidigare föreskrevs att föreläggande kunde meddelasav den myndighet som regeringen bestämmer. I förordningen (1978:779)om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar har denbefogenheten hittills tillagts kungl. biblioteket och arkivet för ljud och bild,vardera myndigheten inom sitt ansvarsområde. Kungl. bibliotekets rätt attförelägga vite bör bestå. Därför föreslås att viten liksom tidigare skallkunna beslutas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Inom utbildningsdepartementet har upprättats ett förslag till lag omändring i lagen (1990:895) om ändring i lagen (1978:487) om pliktex-emplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Förslaget bör fogas tillprotokollet i detta ärende som bilaga 4.1.
Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andrastycket regeringsformen. Enligt min mening skulle emellertid ett yttrandeav lagrådet sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet. Lagrådetsyttrande bör därför inte inhämtas.
Det är av vikt att ändringen sker innan den tidigare ändringen träder ikraft.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1990:895) om änd-ring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- ochbildupptagningar.
13 På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikförts upp ett förslagsanslag på 2 650600000 kr. Genom beslut den 14 juni1990 om regleringsbrev för budgetåret 1990/91 avseende anslag till studie-stöd har regeringen föreskrivit att högst 293 200000 kr. av detta belopp fårutbetalas till länshuvudmännen enligt lagen (1978:438) om huvudmanna-skap för viss kollektiv persontrafik. Som villkor för utbetalning gäller attlänshuvudmännen åtar sig ansvaret för studiehjälpsberättigade eleversresor enligt förordningen (1983:599) om statsbidrag till vissa elevresor.
Elever som studerar på gymnasial nivå har rätt till fria resor till och frånskolan om avståndet mellan hemmet och skolan är minst sex kilometer.Elevresorna finansieras med ett särskilt statsbidrag som fördelas av centra-la studiestödsnämnden (CSN) till resp, länstrafikhuvudman under förut-sättning att denne ombesörjer att de berörda eleverna får gratis resor.Verksamheten förutsätter alltså att staten och länstrafikhuvudmännen äröverens om villkoren för statsbidraget.
Riksdagen har beslutat att persontransporter skall beläggas med mervär-desskatt fr.o.m. den 1 januari 1991. Länstrafikhuvudmännens kostnaderkommer därför att öka i motsvarande grad. CSN har i en skrivelse den 19september 1990 bl. a. begärt att länstrafikhuvudmännen kompenseras förökade utgifter för mervärdesskatt under innevarande budgetår. Med hän-syn till att mervärdesskatten inte vägdes in vid fördelningen av statsbidra-get för innevarande budgetår och mot bakgrund av att verksamhetenförutsätter en form av avtal, delar jag CSN:s uppfattning i denna fråga. Jagföreslår därför att det särskilda statsbidraget räknas upp med 36,7 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Studiehjälp m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten förbudgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 36 700000 kr.
Under denna rubrik har ett förslagsanslag på 17474000 kr. anvisats förbudgetåret 1990/91.
Regeringen föreslog i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil.10, s. 322) att det särskilda statsbidraget som centrala studiestödsnämnden(CSN) disponerar för reserabatter till studerande skulle avskaffas. Riksda-
gen beslutade emellertid att staten även i fortsättningen skulle lämna ett Prop. 1990/91:25bidrag för att subventionera de studerandes resor. Reserabatterna till de Bilaga 4studerande borde bibehållas under förutsättning att detta kunde ske inomden nuvarande kostnadsramen (SfU 1989/90:14, rskr. 202).
Riksdagen menade att det borde vara möjligt att lösa frågan om resera-batterna på annat sätt än uteslutande genom avtal med statens järnvägar(SJ), och att CSN borde ta upp förhandlingar också med andra trafikföre-tag. Riksdagen bemyndigade därför regeringen att ge CSN i uppdrag attförhandla fram förmånligast möjliga reserabatter. Förhandlingsresultatetborde därefter föreläggas regeringen för godkännande. När förhandlingar-na slutförts och kostnaderna kunde uppskattas, borde regeringen återkom-ma till riksdagen med begäran om medel på tilläggsbudget.
Genom beslut den 17 maj 1990 uppdrog regeringen åt CSN att förhandlaom reserabatter till de studerande för budgetåret 1990/91. Genom beslutden 16 augusti 1990 godkände regeringen ett avtal mellan CSN och SJ.Avtalet innebär att de tidigare villkoren för rätt till CSN-kortet skall gällaoförändrade. Kortet berättigar till 50 procents rabatt vid resor i andraklass på SJ-tåg och Swebus expressbussar (f. d. SJ-buss och GDG-buss). Enviss utökning av kortets giltighet har skett genom att det fr. o. m. den 1 juli1990 även gäller för kombinationsresor med SJ-tåg och länståg, länsbussaroch ”E4-tåget”.
I en skrivelse den 28 augusti 1990 har CSN redovisat de förhandlingarsom förts med olika trafikföretag och varför det av olika skäl hittills barahar varit möjligt att träffa avtal med SJ. Gotlandsbolaget lämnar t. ex.redan studeranderabatt på mellan 25 och 30%. Vid förhandlingar medlänstrafikbolagen i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr-bottens län framkom att man redan i dag har större delen av de aktuellastuderandena som fullprisbetalande. Bolagen krävde därför full kostnads-täckning från staten för att lämna rabatt. Inkomstbortfallet beräknadesöverslagsvis till ca 65 milj. kr. vilket omöjliggjorde fortsatta förhandlingar.I andra fall har CSN:s diskussioner med bussföretag och flygbolag pågrund av tidsbrist inte kunnat slutföras för denna avtalsperiod men fort-sätter med tanke på nästa.
Jag beräknar kostnaderna för bidrag till reserabatter för studerande förbudgetåret 1990/91 till 89 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
till Bidrag till vissa studiesociala ändamål på tilläggsbudget I tillstatsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på89000000 kr.
I det nya studiemedelssystemet som gäller sedan den 1 januari 1989 avsesmed inkomst den sammanräknade inkomsten vid taxeringen till statliginkomstskatt. Inkomsten har betydelse såväl vid bevillning som vid åter-
betalning av studiemedel. Om den studerande har inkomst som överstiger Prop. 1990/91:25en viss gräns reduceras studiemedlen. Återbetalning av studiemedel sker Bilaga 4årligen med fyra procent av inkomsten enligt senaste taxering.
Begreppet sammanräknad inkomst finns inte i skatteförfattningarnamen har använts av riksskatteverket i blanketter och information omskatter. Med begreppet avses summan av inkomster av alla inkomstslag.Hänsyn tas därvid inte till vissa avdrag som får göras innan den taxeradeinkomsten fastställs. I det nya skattesystem som träder i kraft den 1 januari1991 kommer emellertid begreppet sammanräknad inkomst inte längre attanvändas. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har mot denna bakgrund ien skrivelse den 13 september 1990 föreslagit vissa ändringar av studie-stödslagen. Enligt nämndens uppfattning bör summan av inkomstslagentjänst, näringsverksamhet och kapital i fortsättningen utgöra inkomst istudiemedelssystemet. Därigenom kommer det nya inkomstbegreppet att inormalfallet motsvara begreppet sammanräknad inkomst enligt nu gällan-de regler.
Jag delar CSN:s mening att lagtexten behöver justeras. Det inkomstbe-grepp som skall ligga till grund för beviljning av studiemedel och återbetal-ning av studielån bör vara den sammanräknade inkomsten av tjänst,näringsverksamhet och kapital. Genom att använda termen sammanräk-nad inkomst kan det inte bli fråga om att beakta underskott i ett inkomst-slag. Förslaget kräver ändring av 4 kap. 21 och 8 kap. 4 §§ studiestödslagen(1973:349).
CSN föreslår även vissa smärre ändringar av det inkomstbegrepp somgäller för beräkning av avgiftsunderlag vid återbetalning av studiemedelsom uppburits före den den 1 januari 1989. Enligt nu gällande reglerbeaktas därvid den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten plus under-skott i förvärvskälla. Begreppet taxerad inkomst försvinner i sin nuvaran-de form och ersätts av dels taxerad förvärvsinkomst, dels inkomst avkapital. Underskott i förvärvskälla kommer att behandlas på ett helt annatsätt i det nya skattesystemet. Det är därför nödvändigt att även inkomstbe-greppet i det äldre återbetalningssystemet förändras.
I det nya skattesystemet avskaffas rätten till avdrag för underhåll tillbarn och förlustavdraget försvinner i sin nuvarande form. Dessa föränd-ringar medför att inkomstbegreppet i de två återbetalningssystemen irealiteten blir mycket lika varandra. Den enda återstående skillnadenmellan de två inkomstbegreppen blir då att vid återbetalning av studieme-del enligt äldre regler medges avdrag för annat underhåll och pensionsför-säkringar samt egenavgifter som inte dras av i särskild förvärvskälla.CSN:s förslag innebär att samma inkomstbegrepp bör gälla vid återbetal-ning av äldre studiemedel som vid återbetalning av studiemedel somuppburits fr.o.m. år 1989. I realiteten medför CSN:s förslag mycketmarginella förändringar av inkomstbegreppet.
Det är enligt min mening av värde att ett enhetligt inkomstbegrepp kananvändas vid all återbetalning av studiemedel. Bl. a. underlättas och för-enklas därigenom informationen om återbetalning av studiemedel. Jagtillstyrker därför nämndens förslag i detta hänseende. Förslaget kräver
införande av en ny övergångsbestämmelse till lagen (1988:877) om änd- Prop. 1990/91:25ring i studiestödslagen. Bilaga 4
Inom utbildningsdepartementet har upprättats ett förslag till lag omändring i studiestödslagen (1973:349). Förslaget bör fogas till protokollet idetta ärende som bilaga 4.2.
Mina förslag medför inte några finansiella konsekvenser.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i studiestödslagen(1973:349).
Vid beredningen av punkterna 7—11 har jag samrått med chefen förutbildningsdepartementet.
Frågan om att bygga en ny musikteater i Göteborg och västra Sverige hardiskuterats i ett par decennier och med särskild intensitet under slutet av1980-talet.
År 1985 beslöt kommunfullmäktige i Göteborg att en ny musikteater-byggnad skulle förläggas till Gamla Ullevi.
I augusti 1987 uppdrog regeringen åt förre landshövdingen Karl Fri-thiofson att förhandla med berörda landsting och kommuner om finansi-eringen av en ny musikteater i västra Sverige. Uppdraget kom att omfattafinansiering av såväl investerings- som driftskostnader samt organisationav det huvudmannaskap som kan följa av att flera medverkar i finansi-eringen.
I 1988 års budgetproposition anförde statsrådet Göransson följande.”Jag vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen under hösten1987 har uppdragit åt en särskild förhandlingsman att med berörda lands-ting och kommuner förhandla om finansieringen av en ny musikteater ivästra Sverige. Förhandlingarna är ännu inte avslutade. Jag utgår från attstaten skall bidra med 230 milj. kr. for en ny musikteaterbyggnad. Belop-pet motsvarar närmare hälften av den beräknade byggnadskostnaden formusikteatern. Ett villkor for statens bidrag är att berörda landsting ochkommuner totalt satsar minst lika mycket som staten.”
I maj 1989 rapporterade förhandlingsmannen till regeringen att det intevarit möjligt att samla hela den västsvenska storregionen till finansiellmedverkan i projektet och att hans uppdrag därmed måste anses slutfört.
Under hösten 1989 upphävde kommunfullmäktige i Göteborg beslutetom förläggning av den nya musikteatern till Gamla Ullevi. I stället beslötsatt teatern skall uppföras på Packhuskajen vid Lilla Bommens hamn underförutsättning dels att i ärendet aktuella planfrågor kan lösas, dels atterforderliga ekonomiska bidrag kan erhållas från staten, kommuner i 17
västra Sverige samt företag ocn enskilda.
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 25
Under arbetets gång har vissa foretag i Göteborg visat intresse för att ge Prop. 1990/91:25ekonomiska bidrag till musikteaterbygget. För att stimulera företagen till Bilaga 4detta har ställts i utsikt att staten — utöver redan aviserade 230 milj. kr. —skall bidra med en krona för varje krona som näringslivet satsar.
Göteborgs kommun har i skrivelse den 16 oktober 1990 redovisat hurfinansieringen av den nya musikteatern skall ske och hemställt att rege-ringen utbetalar 347 milj. kr. i statsbidrag. Utöver statsbidraget redovisarkommunen följande finansiering. Bidragen från näringslivet uppgår till117 milj, kr., från åtta förortskommuner till Göteborg till 63 milj. kr. samtfrån enskilda till 3 milj. kr. Det gör en total summa av 530 milj, kr., vilketmusikteaterbyggnaden är kostnadsberäknad till i kostnadsläget i septem-ber 1990.
För att detta projekt skall kunna realiseras föreslår jag att 347 milj. kr.ställs till regeringens disposition under anslaget Bidrag till utvecklings-verksamhet inom kulturområdet m.m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdetm.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91anvisa ett reservationsanslag på 347000000 kr.
Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår förtsupp ett förslagsanslag på 63 952 000 kr. Från anslaget utgår s. k. biblioteks-ersättning till litterära upphovsmän och översättare för att deras verk lånasut genom folk- och skolbibliotek. Ersättningen, som årligen tillförs Sveri-ges författarfond, beräknas på grundval av vissa belopp per hemlån ochreferensexemplar. För närvarande uppgår grundbeloppet till 63 öre perhemlån och 2 kr. 52 öre per referensexemplar av originalverk och tillhälften av nämnda belopp per hemlån resp, referensexemplar av verk isvensk översättning.
I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 348) anfördechefen för utbildningsdepartementet att medelsbehovet för bibliotekser-sättningen borde beräknas med utgångspunkt i nu gällande grundbelopp iavvaktan på resultatet av pågående förhandlingar med berörda upphovs-mannaorganisationer om nya grundbelopp. För biblioteksersättningen harriksdagen anvisat ett preliminärt belopp på 61 532000 kr. för budgetåret1990/91 (KrU 18, rskr. 220).
Regeringens förhandlare har den 29 mars 1990 träffat en överenskom-melse med Sveriges författarförbund, Föreningen svenska tecknare ochSvenska fotografernas förbund om biblioteksersättningens grundbeloppför budgetåren 1990/91 och 1991/92. Enligt överenskommelsen skallgrundbeloppet för hemlån av originalverk vara 69 öre budgetåret 1990/91och 77 öre budgetåret 1991/92. Regeringen har den 3 maj 1990 godkänt 18
överenskommelsen.
Den sålunda träffade överenskommelsen innebär, att regeringen åtagit Prop. 1990/91:25sig att föreslå riksdagen att för innevarande budgetår räkna upp grundbe- Bilaga 4loppet för hemlån av originalverk med sex öre. Övriga grundbelopp börhöjas i motsvarande mån. Beloppen bör således vara 69 öre för hemlån och2 kr. 76 öre för referensexemplar av originalverk samt 34,5 öre för hemlånoch 1 kr. 38 öre för referensexemplar av översatta verk. På grundval avdessa belopp beräknar jag medelsbehovet för biblioteksersättningen till67 394000 kr., dvs. 5 682000 kr. utöver vad riksdagen preliminärt haranvisat för innevarande budgetår.
Vad gäller grundbelopp för budgetåret 1991/92 bör regeringen återkom-ma till riksdagen med förslag i nästa budgetproposition. Därvid har rege-ringen självfallet att beakta den ingångna överenskommelsen med berördaorganisationer.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om biblioteksersättningens grund-belopp förbudgetåret 1990/91,
2. till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk ge-nom bibliotek m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budget-året 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 5 682000 kr.
Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår förtsupp ett förslagsanslag på 170 500000 kr.
Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85: 1 (KrU 7, rskr. 53)beslutat om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter den 1januari 1988. Riksdagen bar därefter med anledning av prop. 1985/86:114(KrU 22, rskr. 330) godkänt statens ekonomiska förpliktelser i överens-kommelsen mellan statens förhandlingsnämnd och Landstingsförbundetom ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksamheten.
Regeringen har vidare för sin del genom beslut den 23 oktober 1986godkänt överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet och deavtal som statens förhandlingsnämnd träffat med samtliga landstingskom-muner, utom Stockholms, samt med Gotlands kommun om ändrat huvud-mannaskap för den regionala musikverksamheten.
Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten fastställsgenom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.
Överenskommelse om statligt bidrag till den regionala musikverksamhe-ten för kalenderåret 1990 har fastställts den 21 juni 1990. Landstingsför-bundets styrelse har samma dag godkänt överenskommelsen. Regeringengodkände överenskommelsen den 28 juni 1990.
Överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet innebär attstatsbidraget till den regionala musikverksamheten 1990 skall uppgå till197,5 milj. kr. under utbildningsdepartementets huvudtitel. Därtill kom-mer ersättning för tjänstemusik och högvaktsmusik under försvarsdeparte- 19
mentets huvudtitel som 1990 uppgår till 12,5 milj. kr.
Det ankommer på regeringen att följa upp konsekvenserna av den Prop. 1990/91:25träffade överenskommelsen. Bilaga 4
Regeringen har därför i beslut den 4 oktober 1990 medgivit att dettaanslag får överskridas med 27 milj. kr. for budgetåret 1990/91. Jag anseratt överskridandet är av den storleksordningen att regeringen bör informe-ra riksdagen i frågan. Förhandlingar om statsbidrag till den regionalamusikverksamheten för kalenderåret 1991 pågår för närvarande.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om överskridande av anslagetBidrag till regional musikverksamhet budgetåret 1990/91.
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under anslagsrubriken Cen-trala museer: Förvaltningskostnader anvisats ett förslagsanslag om346287000 kr. och under anslagsrubriken Centrala museer: Vissa kostna-der för utställningar och samlingar m.m. ett reservationsanslag om34 119000 kr.
I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 393) föreslogsunder anslaget Centrala museer: Förvaltningskostnader en ökad medels-anvisning på 10 milj. kr. för de centrala museernas bevakningskostnader.Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget, men uttalade samtidigt — medhänvisning till att statens kulturråd tidigare fått regeringens uppdrag attfölja museernas planering, dimensionering och kostnadstäckning av be-vakningsfuktionen — att regeringen, när kulturrådet redovisat sina över-väganden, borde återkomma till riksdagen med förslag om medel på till-läggsbudget om detta skulle befinnas nödvändigt för att upprätthålla enoförändrad bevakningsnivå (KrU 21, s. 12).
Statens kulturråd har i en skrivelse den 19 juni 1990 redovisat ettunderlag för fördelningen mellan centralmuseerna av nämnda medelsrampå 10 milj. kr. I anslutning härtill har museerna anmält ett ytterligareförstärkningsbehov för bevakning under budgetåret 1990/91 av ca 14milj, kr., varav ca 12 milj. kr. avser statens konstmuseer.
I sin skrivelse har kulturrådet också redovisat en bevakningstekniskutredning rörande centralmuseerna. På grundval av utredningen gör kul-turrådet den bedömningen, att några väsentliga nedskärningar av nuva-rande bevakningskostnader på kort sikt inte kan ske med bibehållen säker-hetsstandard.
För innevarande budgetår har de centrala museerna, förutom det nämn-da beloppet på 10 milj. kr. för bevakningsändamål, under reservationsan-slaget Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingarm.m. tilldelats en ytterligare medelsram på 10 milj.kr. för utvecklings-
verksamhet. Denna ram står till kulturrådets disposition för fördelningmellan museerna. Enligt vad jag erfarit har kulturrådet ännu inte beslutatom medelsanvändningen. Till museernas förfogande står således ensamlad förstärkningsresurs på 20 milj, kr., som ännu inte är fördelad. Dengjorda satsningen, jämte de kraftiga förstärkningar som härutöver kommitvissa museer till del, får anses anmärkningsvärd i rådande statsfinansiellaläge och jämfört med de insatser som i övrigt gjorts på kulturområdet. Jagfinner det därför inte rimligt att statsbudgeten belastas med en ytterligareutgift för att täcka centralmuseernas bevakningskostnader. I det uppkom-na läget bör i stället museerna ges möjlighet att utnyttja den redan anvisa-de förstärkningen som en fri basresurs, inom vilken bevakningsbehovenfår vägas mot andra angelägna uppgifter. I detta sammanhang vill jagerinra om vad som anfördes i årets budgetproposition angående möjlighe-ten att väga in nödvändiga bevakningskostnader vid bestämningen aventréavgifternas storlek. Vad jag här föreslår vill jag se som en fortsattutveckling mot ett system där museerna själva får väga angelägenheten avalla olika medelsbehov och tillgängliga inkomster mot varandra.
Det bör därmed ligga i museernas eget intresse att samarbeta för attgenomföra sådana rationaliseringar, att de administrativa kostnaderna påsikt kan minska och resurser frigöras för verksamhetsutveckling. En natur-lig anledning till administrativ samverkan ligger i den omständigheten attflertalet centralmuseer är belägna inom ett relativt begränsat geografisktområde. Inom samma område ligger också några museer som står underkommunal eller enskild förvaltning, men som erhåller ett betydande eko-nomiskt stöd av staten. Hit hör Stiftelsen Thielska galleriet, vars samlingarav konst från 1800- och 1900-talen är av stor nationell betydelse. Förstiftelsens verksamhet lämnas bidrag från anslaget Bidrag till vissa museer.Stiftelsen har anhållit om ett tilläggsanslag för att täcka vissa säkerhets-kostnader. Jag finner det inte orimligt att inom den ökade basresurs somberäknats för centralmuseerna under vissa omständigheter även tillgodoseangelägna behov hos statsunderstödda museer utanför denna krets. Dettabör utgöra ännu ett skäl för kostnadsnedsättande samverkan mellan berör-da museer t. ex. i fråga om upphandling av bevakningstjänster.
Mot bakgrund av vad jag har anfört förordar jag, att de under anslagenCentrala museer: Förvaltningskostnader och Centrala museer: Vissa kost-nader för utställningar och samlingar m.m. anvisade särskilda medelsra-marna för bevakning resp, utvecklingsverksamhet vid centralmuseerna gesen delvis annorlunda användning än som förutsatts vid behandlingen av1990 års budgetproposition. Medlen bör i stället utgöra en allmän förstärk-ning av museernas basverksamhet. Jag föreslår vidare, att regeringen sökerriksdagens bemyndigande att — i den mån särskilda skäl föreligger —använda medlen även för kostnader avseende andra museer än de tiocentralmuseerna. Det bör få ankomma på regeringen att fördela medlen.Ett förslag till uppdrag till statens kulturråd att tillhandahålla ett underlagför ett sådant fördelningsbeslut kommer senare att föreläggas regeringen.
Bilaga 4
21 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har anfört om ändrad användning av anvisa-de medel till bevakning och utvecklingsverksamhet vid de centralamuseerna,
2. bemyndiga regeringen att använda ifrågavarande medelsramför kostnader avseende en utökad krets av museer i enlighet medvad jag har förordat.
I statsbudgeten för budgetåret 1990/91 har under denna anslagsrubrik förtsupp ett förslagsanslag på 10 822 000 kr. Från anslaget betalas kostnader förtillhandahållande och överföring av en svensk programkanal till Finlandsamt för rundradiosändning i Sverige av en finländsk programkanal.
Bilaga 4
Sändningarna av finländska TV-program över Storstockholmsområdettillkom på initiativ från de svenska och finländska statsministrarna ochhar pågått sedan den 1 juli 1986. Tillståndet för sändningarna har inne-hafts av Riksförbundet Finska föreningar i Sverige (numera SverigefinskaRiksförbundet). För verksamheten finns en särskild lag som gäller tillutgången av år 1991.
Den 1 december 1988 inleddes sändningar av en svensk programkanalöver Helsingforsområdet. TV-utbytet bedrivs enligt en ömsesidighetsmo-dell och bekostas på likställda villkor länderna emellan.
1 samband med sändningsstarten för den svenska kanalen i Finland komjag och den finländske trafikministern överens om att låta undersöka olikametoder för att vidga TV-utbytet mellan Sverige och Finland. För svenskdel genomfördes en studie inom ramen för utredningen (U1987:02) omökat TV-utbyte mellan Sverige och Finland. Resultatet redovisades i enskrivelse till regeringen den 30 juni 1989. Enligt utredaren är tre huvudal-ternativ möjliga inom de närmaste åren. Det första är distribution viamarksändare. Det andra är programöverföring via det fiberoptiska nätet(det digitala riksnätet) till kabelnät. Det tredje är utsändning via olikatyper av satelliter för dels individuell mottagning med parabolantenn, delskabelnätsdistribution.
Skrivelsen remissbehandlades. En sammanställning av yttrandena harredovisats i årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 474f.).Även skrivelser har inkommit i ärendet.
Den 20 juni 1990 kom jag och den finländske trafikministern överensom principerna för det fortsatta TV-utbytet mellan Sverige och Finland.
22 Möjligheter bör ges till mottagning av en finländsk TV-kanal i kabel-TV-nät på ett tjugotal orter i Sverige. Överföringen till dessa kabelnät bör skevia televerkets fiberoptiska nät och överföringskostnaderna betalas avsvenska staten.
Bilaga 4
Televerket konstaterar i en skrivelse den 16 oktober 1990 att det är möjligtatt till 24 namngivna orter distribuera en finländsk TV-signal genom attutnyttja det fiberoptiska nätet.
Det hittillsvarande TV-utbytet medför bl. a. att en finländsk kanal över-fors via radiolänk till Stockholm. Den utbyggnadsmöjlighet som televerketnu redovisar innebär att denna TV-signal vidaresänds från Kaknästornet iStockholm i ett fiberoptiskt distributionsnät ut till de aktuella orterna. Pådessa orter görs signalerna tillgängliga for olika kabeloperatörer i s. k.spridningspunkter som vanligtvis är placerade på en telefonstation påresp. ort. I spridningspunkten tillhandahålls en signal av en typ som kansändas vidare i olika kabelnät. Den kabeloperatör som väljer att utnyttjadenna signal ges möjlighet att med egna anslutningsdon koppla in signalentill det egna nätet. Resp, kabeloperatör svarar för de sistnämnda anpass-ningskostnaderna samt för överföring från spridningspunkten till det egnakabelnätet.
Utbyggnadsplanen innebär att det efter beslut om igångsättning föreutgången av år 1990 kan kopplas in en ort under våren 1991. Resterandeinkopplingar sker successivt under hösten 1991.
Priset för en överföring av denna omfattning är under innevarandebudgetår 90000 kr.och uppgår för budgetåret 1991/92 till 11,9 milj.kr.,vilket också utgör helårspriset. Årsavgiften värdesäkras för inflation ge-nom att den knyts till ett index som motsvarar kostnadsutvecklingen inomdetta område.
Nuvarande TV-utbyte mellan Sverige och Finland har byggts ut successivt.Under år 1990 kommer de svenska sändningarna i Finland att utvidgas såatt den svenska kanalen blir tillgänglig i större delen av södra Finland.Kanalen sänds från fyra marksändare och når härigenom en stor del av definländare som förstår svenska. Med det förslag jag nu kommer att beskri-va närmare uppnår Sverige en motsvarande ambitionsnivå.
Hittills har det inte ansetts lönsamt att på kommersiella villkor erbjudafinländsk TV i kabelnät på andra platser än där signalen varit lätt tillgäng-lig. För att ge förutsättningar för att den finländska kanalen skall kunna sesäven i andra delar av landet krävs att staten skjuter till medel och ordnartekniska förutsättningar såsom redan har skett i Storstockholmsområdet.Erfarenheterna från dessa marksändningar är goda och jag anser att detvore värdefullt om flera finsktalande bosatta i Sverige kunde ges tillgångtill TV-program från Finland. Om verksamheten utvidgas är det enligt minmening rimligt att de som sändningarna riktar sig till också svarar för en
viss ekonomisk insats som bekräftelse på sitt intresse. Detta bör lämpligenske på liknande villkor som i övrigt gäller på kabel-TV-marknaden.
Målgruppen för de finländska sändningarna i Sverige är personer somhar någon anknytning till Finland och som förstår finska. Som redovisas iutredningens skrivelse är denna grupp spridd över relativt stora delar avlandet. Vid överläggningen i juni månad i år med den finländske trafikmi-nistern gjordes bedömningen att det fördelaktigaste alternativet för enutbyggnad i Sverige är att överföra den finländska TV-kanalen via detfiberoptiska nätet till kabelnät på ett tjugotal orter. Alla kabelnätsoperatö-rer på de angivna orterna ges möjlighet att ansluta sig. Den snabba kabel-utbyggnaden ger på sikt förutsättningar för att allt flera finsktalande på deaktuella orterna får tillgång till finländsk TV.
Genom kabelnätsdistribution på ett urval av orter är det möjligt att nåflera hushåll i målgruppen med finländska sändningar än som skulle kunnanås med exempelvis marksändare. Bristen på frekvensutrymme gör attytterligare marksändare endast är möjliga att etablera på några få orter.Vidare blir statens kostnader för alternativet med programmatning viafibernät lägre än de samlade kostnaderna för distribution och upphovs-rättsersättning i de övriga alternativen. Distribution via det digitala riks-nätet, som normalt används för datakommunikation m.m., medger ävenatt verksamheten efter ett riksdagsbeslut om igångsättning före utgångenav år 1990 kan inledas redan under våren 1991, vilket är tidigare än övrigaalternativ medger.
Sverigefinska Riksförbundet och Finlandssvenskarnas riksförbund iSverige har förklarat att man ställer sig bakom denna lösning.
Vid valet av orter som bör erbjudas finländsk TV i kabelnät har jagutgått från uppgifter om antalet finlandsfödda invånare i varje kommun.Denna uppgift har använts eftersom målgruppen för sändningarna inteentydigt kan urskiljas i befolkningsstatistiken och eftersom det kan antasatt orter med ett högt antal finlandsfödda även har många personer somkan räknas till målgruppen. Utöver vad statistiken visar kan det exempel-vis röra sig om i Sverige födda barn till finländska föräldrar eller personerav annan nationalitet som är gifta eller sammanboende med finsktalandepersoner. Hänsyn har även tagits till sträckningen av det fiberoptiskanätet, vilket huvudsakligen förbinder de större orterna i landet.
Det bör ankomma på regeringen att fastställa de orter som bör omfattasav överföringarna. De i sammanhanget aktuella orterna är för närvarandeföljande: Borlänge, Borås, Eskilstuna, Fagersta, Gävle, Göteborg, Helsing-borg, Hudiksvall, Jönköping, Karlskoga, Karlstad, Köping, Linköping,Malmö, Norrköping, Nyköping, Skövde, Sundsvall, Trollhättan, Uddeval-la, Umeå, Uppsala, Västerås och Örebro.
I Göteborgsområdet kan viss spridning även ske till kabelnät i Partilieoch Mölndal. Tillfälliga kapacitetsbrister i fibernätet medför att utbyggna-den till Uddevalla kommer att ske något senare än för övriga orter.
De kabelnät i Storstockholmsområdet och Norrbotten som hittills vida-resänt den finländska kanalen resp, marksändningar av de ordinarie TV-kanalerna i Finland som finns tillgängliga inom dessa områden, påverkasinte av den föreslagna utbyggnaden.
Bilaga 4
24 De tillkommande kostnaderna för staten beräknas för helårsverksamhetuppgå till 11,9 milj. kr. till vilket jag återkommer till vid min anmälan tillnästa års budgetproposition. För innevarande budgetår beräknas kostna-den till 90000 kr. Nödvändiga förberedelser gör att huvuddelen av verk-samheten kan inledas först ca sex till tolv månader efter att ett principbe-slut har tagits i enlighet med de riktlinjer jag här förordar. Några upphovs-rättskostnader utöver dem som staten nu bekostar för sändningen överStorstockholmsområdet är inte aktuella. På samma vis som gäller förvidaresändning i kabelnät av satellitkanaler bärs upphovsrättskostnaderenligt gällande avtal av kabeloperatörer och anslutna hushåll.
Statens insats begränsas till att tillhandahålla en finländsk TV-kanal påen plats i varje ort. Det är de enskilda kabeloperatörerna som avgör om devill utnyttja möjligheten att komplettera kabel-TV-utbudet med en nykanal. Eftersom skilda kabeloperatörer tillämpar olika tekniska lösningarför distributionen fram till hushållen samt varierande debiteringsmodellerför upphovsrättsersättningar, går det inte här att ange hur stor den slutligakostnaden kommer att bli för ett hushåll som vill få tillgång till denfinländska kanalen. Frågan om den finländska kanalen kommer att ingå iett grundläggande utbud av kanaler eller i ett kompletterande utbud avgörsockså av kabeloperatörema och kan därför komma att variera mellan orteroch kabelnät. Jag utgår emellertid från att intresset hos gruppen av finskta-lande hushåll kommer att vara så stort att flertalet kabeloperatörer väljeratt erbjuda den finländska kanalen.
Till skillnad från marksänd TV, där upphovsrättsersättningen vanligenberäknas på grundval av det totala antalet tittare inom täckningsområdet,innebär kabeldistribution av exempelvis satellitkanaler att enskilda hus-håll får betala en kostnad för att bli ansluten till ett kabelnät samt program-kostnader inkl, upphovsrättsersättningar för att få tillgång till det utbud avkanaler som erbjuds. Eftersom den finländska TV-kanalen nu infogas idetta system på liknande villkor som gäller för övriga kanaler blir detmöjligt att få en bild av intresset för dessa sändningar. Med den lösningsom jag nu föreslår kan statens kostnader för överföring av signalenanpassas till det verkliga intresset för verksamheten, dvs. antalet anslutnahushåll. Om det skulle visa sig att alltför få hushåll är intresserade kanöverföringen till en ort i så fall avslutas. Frigjord kapacitet i det fiberop-tiska nätet kan då användas för överföring till en annan ort. Därmeduppnås flexibilitet och en bättre hushållning med tillgängliga medel.
Sammanfattningsvis bör riktlinjerna för verksamheten vara följande. Enfinländsk TV-kanal överförs med statligt stöd via det fiberoptiska distribu-tionsnätet till en plats på varje aktuell ort. Alla kabelnätsoperatörer pådessa orter ges möjlighet att ansluta sig och infoga den finländska kanalen iresp, utbud. Kabeloperatörerna står själva för kostnader för denna anslut-ning och för överföring till det egna kabelnätet samt för upphovsrättser-sättningar. Erfarenheter av intresset för den finländska kanalen på resp,ort avgör om överföringen till orten skall fortsätta.
I detta sammanhang vill jag nämna att motsvarande kabeldistributions-modell också är möjlig att tillämpa för storstockholmsområdet, där denfinländska TV-kanalen för närvarande sänds via marksändare. Även om
Bilaga 4
utbyggnaden av kabelnät har skett i snabbt tempo finns det i dagslägetfinsktalande hushåll inom regionen som inte är anslutna till något kabel-nät. Mot denna bakgrund ser jag nu ingen anledning att frångå tidigareuttalanden om att nuvarande marksändningar över storstockholmsområ-det under en övergångsperiod bör bibehållas.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer som jag har förordat avseende överfö-ring av en finländsk TV-kanal, avsedd för vidaresändning i kabel-nät, till orter i Sverige,
2. till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland påtilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ettförslagsanslag på 90000 kr.
Bilaga 4
26 Förslag till
Bilaga 4.1 Prop. 1990/91:25
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1978:487) om pliktexemplar avskrifter och ljud- och bildupptagningar i paragrafens lydelse enligt lagen
(1990:895) om ändring i nämnda lagNuvarande lydelse
25 Den som åsidosätter skyldighet-en att lämna pliktexemplar enligtdenna lag kan av arkivet för ljudoch bild föreläggas att vid vite full-göra sin skyldighet. Vitesförelägg-ande skall delges.
skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
§
Den som åsidosätter skyldighet-en att lämna pliktexemplar enligtdenna lag kan av den myndighetsom regeringen bestämmer före-läggas att vid vite fullgöra sin skyl-dighet. Vitesföreläggande skall del-ges.
Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att föra en förteckningenligt 17 a § tredje stycket skall dömas till böter.
Beslut enligt första stycket får överklagas hos kammarrätten.
27 Bilaga 4.2 Prop. 1990/91:25
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)'
dels att 4 kap. 21 § och 8 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) omändring i nämnda lag skall införas en ny punkt, 2 f, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
21 §2
Som den studerandes inkomstunder kalenderhalvåret enligt 16och 19 §§ räknas vad som på dethalvåret kan beräknas belöpa avdet belopp som kan förutses bliden studerandes sammanräknadeinkomst vid taxeringen till statliginkomstskatt för kalenderåret.
Som den studerandes inkomstunder kalenderhalvåret enligt 16och 19 räknas vad som på dethalvåret kan beräknas belöpa avdet belopp som kan förutses bliden studerandes sammanräknadeinkomst av tjänst, näringsverk-samhet och kapital vid taxeringenför kalenderåret.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer farmeddela närmare föreskrifter om tillämpningen av första stycket.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får förutomlands bosatta och sjömän föreskriva andra regler förinkomstberäkningen.
8 kap.
4¶Årsbeloppet för ett kalenderårskall vara fyra procent av denåterbetalningsskyldiges samman-räknade inkomst enligt densenaste taxeringen tzW statlig in-komstskatt. Som taxering gällerbeslutet om taxering i första in-stans.
Årsbeloppet för ett kalenderårskall vara fyra procent av denåterbetalningsskyldiges samman-räknade inkomst av tjänst, närings-verksamhet och kapital enligt densenaste taxeringen. Som taxeringgäller beslutet om taxering i förstainstans.
1¶Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1988:877.
3 Senaste lydelse 1988:877.
28 Dilaga 4.2 Prop. 1990/91:25
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När det gäller sådana återbetalningsskyldiga som under det inkomståiden senaste taxeringen avser var bosatta utomlands eller var sjömän fårregeringen föreskriva att återbetalningen i stället skall ske med ett be-lopp som svarar mot en tjugondedel av den kvarstående låneskulden,dock minst femton procent av basbeloppet det år återbetalningen skallgöras.
Till det årsbelopp som den återbetalningsskyldige skall betala fårläggas sådana avgifter som regeringen har föreskrivit med stöd av 1 §andra stycket.
2 f I stället för vad som före-skrivs i 8 kap. 34 § studiestödslagen(1973:349) i dess lydelse före den /januari 1989 skall med inkomst i 8kap. 30 och 32 §§ förslås den sam-manräknade inkomsten av tjänst,näringsverksamhet och kapital vidtaxeringen för avgiftsåret.
Denna lag träder i kraft den den 1 januari 1991.
De nya bestämmelserna skall tillämpas första gången i fråga om in-komster under år 1991. För inkomster dessförinnan gäller äldrebestämmelser.
4¶Till 19KH:«77.
29 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Hellström
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikanvisats 5063 milj. kr. Under anslaget redovisas även den rörliga kredit på60 milj. kr. som står till statens jordbruksnämnds förfogande för ändamålinom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen för bud-getåret 1990/91.
Riksdagen beslutade våren 1990 om olika åtgärder rörande spannmåls-regleringen i samband med sitt beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327).
Beslutet innebar bl. a. att definitiva inlösenpriser för spannmål underregleringsåret 1990/91 fastställdes samtidigt som förmalningsavgiften höj-des i motsvarande grad som den prissänkning detta innebar för vete.Samtidigt uttalade regeringen att budgetmedel inte skulle tillföras spann-målskassan under budgetåret 1990/91. Om underskott uppstår i spann-målsregleringen skall det täckas med medel som inflyter i form av fettvaru-avgifter.
I skrivelse den 20 september 1990 har jordbruksnämnden anmält attdet, på grund av en stor inhemsk spannmålsskörd och mycket låga världs-marknadspriser på spannmål, förväntas uppstå ett underskott i spann-målsregleringen. Tillgängliga medel i regleringsekonomin och inflytandefettvaruavgifter räcker inte till för att finansiera detta underskott. Enligtjordbruksnämndens beräkningar måste ytterligare ca 700 milj, kr., varav250 milj. kr. utgör en buffert, skjutas till för att finansiera underskottet ispannmålsregleringen.
Beroende på en kombination av en ovanligt god skörd och låga världs-marknadspriser kommer ett underskott att uppstå under året inom spann-målsregleringen. Underskottet i spannmålsregleringen har av jordbruks-nämnden beräknats till drygt 400 milj. kr. exkl. en buffert. Enligt jord-bruksnämnden innebär den stora inhemska spannmålsskörden att merin-täkterna inom spannmålsodlingen uppgår till närmare 1 000 milj. kr. jäm-
Bilaga 5
fört med ett läge med normalskörd. Detta talar enligt min uppfattning föratt finansieringen av underskottet i spannmålsregleringen bör belasta dejordbrukare som producerar spannmål, dvs. de som bidragit till över-skottsproduktionen och fått del av merintäkten. Regeringen har därförtidigare denna dag beslutat medge jordbruksnämnden att höja prisregle-ringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 30%. Påårsbasis beräknas höjningen generera ca 120 milj. kr. vid oförändradanvändning — under innevarande regleringsår blir beloppet av naturligaskäl lägre. Därför krävs att avgiftshöjningen ligger kvar under flera år.Under innevarande budgetår anser jag att staten bör medverka genom attställa en räntefri rörlig kredit till jordbruksnämndens förfogande. Jagföreslår därför att den av jordbruksnämnden disponerade rörliga kreditenför ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernä-ringen för budgetåret 1990/91 höjs med 400 milj. kr. Jag har därvidberäknat ett underskott i spannmålskassan på drygt 400 milj. kr. i enlighetmed jordbruksnämndens beräkningar. Jag bedömer det inte nödvändigtmed en buffert för att klara finansieringen av underskottet. Jag föreslårdock att regeringen får bemyndigande att höja den rörliga krediten omkostnaderna för underskottet skulle visa sig bli högre än beräknat.
En höjning av avgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel börockså ge en positiv miljöeffekt eftersom den ger incitament till en minskadanvändning av dessa insatsvaror. Dessutom bör en höjning innebära attintresset för en omställning till annan markanvändning än spannmålsod-ling stimuleras.
Bilaga 5
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att medge att den rörliga kredit som statens jordbruksnämnddisponerar för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regle-ringen av sockernäringen höjs med 400000000 kr,
2. att bemyndiga regeringen att vid behov höja den rörliga kreditsom jordbruksnämnden disponerar.
31 Bilaga 6 Prop. 1990/91:25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Sahlin vad avser p. 1 — 5 och statsrådet Lööw vadavser p. 6 —7
Läget på arbetsmarknaden kännetecknas fortfarande av en överhettninginom vissa delar av arbetsmarknaden. Arbetslösheten är låg och sysselsätt-ningen har under senare år stadigt ökat. Sedan våren 1990 märks emeller-tid tendenser till en försämring av läget. Antalet nyanmälda platser harhittills under år 1990 legat på en lägre nivå än under föregående år. Antaletvarsel har ökat men ligger ändå på en relativt låg nivå. Sysselsättningen harminskat något under andra kvartalet 1990 och arbetslösheten har ökat. Iseptember i år var 15 600 fler personer arbetslösa än under samma månadår 1989 och arbetslösheten uppgick till 1,8%.
Den svenska ekonomin försvagas emellertid nu kraftigt. Den låga pro-duktiviteten och det höga kostnadsläget urholkar alltmer Sveriges konkur-renskraft. Denna utveckling måste brytas om vi skall kunna behålla ochutveckla vår välfärd. Mot denna bakgrund har regeringen uppdragit åt dens. k. Rehnberg-gruppen att verka för att parterna på arbetsmarknaden skallträffa stabiliseringsavtal för i första hand år 1991. Att sådana avtal träffasär nödvändigt för att bl. a. motverka en snabbt stigande arbetslöshet.
Den ökning av arbetslösheten som ägt rum, har skett från en mycket lågnivå och motiverar för närvarande inte att ytterligare medel avsätts förarbetsmarknadspolitiska åtgärder. En hög beredskap måste emellertid hål-las för att kunna möta en snabb försämring av läget. Det kan därför finnasanledning att senare återkomma till riksdagen eller, om läget så kräver, attutnyttja finansfullmakten.
Redan nu bör emellertid vissa åtgärder vidtas för att öka effektiviteten ianvändningen av de medel som står till arbetsmarknadsverkets förfogan-de. Arbetsförmedlingen måste intensifiera sina ansträngningar att fyllavakanser och finna lämpligt arbete åt de sökande. Vidare bör vissa omdis-poneringar göras av medlen för sysselsättningsskapande åtgärder tillfrämst arbetsmarknadsutbildning. Detta ligger också i linje med inrikt-ningen av arbetsmarknadspolitiken, dvs. att utbudsstimulerande åtgärderskall prioriteras. Jag återkommer strax till mina förslag i detta avseende.
32 Ett sätt att motverka arbetslöshet är att möta den redan i företagen. Somjag nyss nämnde har varslen ökat.
Åtskilliga friställningar bör kunna undvikas genom att utveckla de an-ställdas kompetens och därigenom också förbättra deras ställning inomföretaget och på arbetsmarknaden. Bidraget till utbildning i företag vidrisk för permittering eller uppsägning bör därför återinföras.
Under förra budgetåret inrättades ett nytt anslag till lönebidrag förförtidspensionerade. Bidrag får lämnas till arbetsgivare som anställer för-tidspensionerade. Jag kommer i det följande att föreslå att ifrågavarandebidrag också skall avse personer som uppbär sjukbidrag. Vidare kommerjag att föreslå vissa ändringar av reglerna för bidrag till arbetsbiträde.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelse den 7 september 1990lämnat förslag till ytterligare insatser under budgetåret 1990/91. Jag be-handlar förslagen under det anslag som resp, förslag hänför sig till. Förslagi AMS skrivelse som jag inte tar upp i det följande är jag inte beredd attbiträda.
Innan jag behandlar nämnda förslag vill jag ta upp en ändring i lagen(1982:80) om anställningsskydd.
Arbeta till 67 års ålder
Pensionsberedningen (S 1984:03) föreslog i delbetänkandet (SOU1989: 101) Förtidspension och rörlig pensionsålder en ändring i 33 § lagen(1982:80) om anställningsskydd (LAS). Bestämmelsen behandlar ett för-enklat förfarande då en arbetsgivare vill att en anställd skall lämna anställ-ningen vid den ålder som medför skyldighet att avgå med ålderspensioneller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns, vid fyllda 65 år.Ändringen skulle innebära att det förenklade förfarandet tillämpas först dåden anställde fyller 67 år i stället som för närvarande 65 år, vilket alltsåmedför en rätt för den enskilde att med bibehållet anställningsskyddfortsätta förvärvsarbeta fram till 67 års ålder. Bestämmelsen borde ocksåfortsättningsvis vara dispositiv och gälla i det fall att den anställde intedessförinnan, enligt någon avgångsregel i kollektivavtal eller enskilt an-ställningsavtal, är skyldig att avgå från anställningen.
Beredningen föreslog också att lagens regler om företrädesrätt när tur-ordning skall bestämmas i samband med uppsägning på grund av arbets-brist eller till återanställning skulle utsträckas till 67 år.
Beredningens förslag har remissbehandlats och flertalet remissinstanserhar tillstyrkt förslaget om att höja gränsen till 67 år. Flera av dem anserdock att den höjda gränsen inte bör förknippas med företräde till fortsattanställning efter det att arbetstagaren fått rätt till hel ålderspension. Någraav dem anser också att de nuvarande reglerna om en månads uppsägnings-tid efter fyllda 65 år bör bibehållas.
För egen del anser jag att det är både i individens och samhällets intresseatt den som vill fortsätta som aktiv i arbetslivet efter fyllda 65 år också fårmöjlighet till det. En höjd medellivslängd och en förbättrad hälsosituationför äldre innebär att många äldre personer har både krafter, förmåga ochvilja att fortsätta som yrkesverksamma. Denna vilja och förmåga bör tas
Bilaga 6
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 25
tillvara. Om äldre, som själva vill arbeta, får ökad möjlighet att göra detta, Prop. 1990/91:25kan de bidra till en ökad tillväxt i samhället. Jag ser också detta som en Bilaga 6viktig åtgärd för att öka utbudet av arbetskraft.
Jag föreslår därför att anställningsskyddet förstärks och fortsätter attgälla tills den anställde uppnår 67 års ålder. Det skall således finnas sakliggrund för uppsägning av en arbetstagare, som inte har fyllt 67 år.
Jag är däremot inte beredd att förorda att äldre, som har rätt att fåålderspension, skall ha företräde i turordningshänseende enligt 22 —23§§LAS eller företrädesrätt till återanställning enligt 25 § LAS. Jag delar denuppfattning, som förts fram av några remissinstanser, att den som har sinförsörjning tryggad genom ålderspension inte skall ges företräde till fort-satt arbete framför dem, som inte har samma inkomsttrygghet. Av sammaskäl anser jag att nuvarande regler om uppsägningstid (en månad) för densom fyllt 65 år bör bibehållas.
Eftersom bestämmelserna i LAS om avgång med pension m. m. ärdispositiva är, som pensionsberedningen har framhållit, de regler somfinns i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter om skyldighet attavgå från anställningen vid uppnådd pensionsålder av avgörande betydel-se. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till uppfattningen att bestäm-melserna i LAS också fortsättningsvis skall vara dispositiva så att parternakan avtala om tidpunkten för avgångsskyldighet. Beredningen har ingenannan uppfattning, utan förutsätter att parterna så långt det är möjligtändrar i sina avtal så att de ansluter till den föreslagna ändringen i LAS.
Jag har samma uppfattning. Förhållandena i olika branscher och verk-samheter, säkerhetskrav m. m. är sådana att det behövs särskilda regler omavgångssskyldighet. Även i ett arbetsmarknadsläge med betydande efter-frågan på arbetskraft kan situationen inom en bransch eller inom ettverksamhetsområde vara sådan att det inte är ändamålsenligt att de an-ställda står kvar i anställningen efter den tidpunkt då de fått rätt tillålderspension. Jag anser därför i likhet med beredningen och flertaletremissinstanser att parterna även i fortsättningen måste ha möjlighet attträffa avtal om skyldighet att avgå från anställningen före 67 års ålder. Denändring av 33 § LAS, som jag nu har förordat skall således gälla bara omdet inte föreligger skyldighet att avgå med ålderspension vid en tidigaretidpunkt än vid 67 års ålder.
Jag har vidare i paragrafens tredje stycke föreslagit ett förtydligande såatt det klart framgår att begränsningen av företrädesrätten även skall gällavisstidsanställda, som har passerat pensionsgränsen.
Som en konsekvens av mitt förslag om att ändra i 33 § LAS bör 5§ isamma lag ändras, så att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas förviss tid sedan skyldighet att avgå med ålderspension har inträtt eller, omen sådan avgångsskyldighet inte finns, när arbetstagaren har fyllt 67 år.
Den som uppskjuter uttaget av ålderspension får pensionen livsvarigtökad. Ökningen beräknas med en viss påslagsfaktor för varje månad, som,då pensionen börjat utges, har förflutit från ingången av den månad dåden försäkrade fyller 65 år. I enlighet med riksdagens beslut (prop.1989/90: 150, bil. 3, FiU 40, rskr. 358) har påslagsfaktorn vid uppskjutetuttag av ålderspension höjts från 0,6 till 0,7% per månad. Det har härige-nom blivit mer förmånligt att skjuta upp pensionsuttaget.
34 I likhet med pensionsberedningen anser jag inte att det finns skäl att Prop. 1990/91:25utvidga möjligheterna att få del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, för Bilaga 6dem som har fyllt 65 år och är berättigade till ålderspension.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. I övergångsbestämmel-serna föreslås dock att den nya bestämmelsen i 33 § skall tillämpas påarbetstagare som fyller 65 år den 1 februari 1991 eller senare. Övergångs-bestämmelsen innebär att de äldre reglerna skall tillämpas i fråga omarbetstagare, som uppnår 65 års ålder inom en månad efter ikraftträdandetoch som har erhållit besked före ikraftträdandet.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdeparte-mentet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1982: 80) omanställningsskydd. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende sombilaga 6.1
Lagrådets hörande
Med hänsyn till att det skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaf-fenhet anser jag att lagrådets hörande kan underlåtas.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 80) om anställ-ningsskydd.
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvi-sats ett reservationsanslag på 2 738 630000 kr.
Som jag nyss har anfört bör bidraget till utbildning i företag vid risk förpermittering eller uppsägning återinföras med hänsyn till de ökade vars-len. AMS har fört fram samma förslag i sin skrivelse den 7 september1990. Bidraget bör få lämnas med samma belopp och enligt de regler som iövrigt gäller för bidrag till utbildning i företag. Kostnaderna härför börrymmas inom de medel som redan har anvisats för arbetsmarknadsutbild-ning.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har föreslagit i fråga om bidrag till utbild-ning i företag.
35 Bilaga 6
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvi-sats ett reservationsanslag på 1 774000000 kr.
Av medlen för beredskapsarbeten m.m. får AMS under innevarandebudgetår använda högst 200 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning ochhögst 240 milj. kr. för rekryteringsstöd.
För att ytterligare öka effektiviteten, men också möjligheterna till ettflexiblare resursutnyttjande vid arbetsförmedlingens val av åtgärd, före-slår jag att ramen för arbetsmarknadsutbildning höjs till högst 500 milj. kr.Dessutom bör ramen för rekryteringsstöd höjas till högst 400 milj. kr. föratt öka möjligheterna att skapa arbetstillfällen inom näringslivet. Dessaomdisponeringar är möjliga med hänsyn till det förhållandevis ringa ut-nyttjandet av beredskapsarbeten för närvarande. Omdisponeringarna bördärför rymmas inom ramen för de medel som står till förfogande påanslaget för sysselsättningsskapande åtgärder.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagenatt godkänna vad jag har föreslagit i fråga om medel för arbets-marknadsutbildning och rekryteringsstöd.
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvi-sats ett förslagsanslag på 4 156 125000 kr.
AMS har förslagit att bidrag till arbetsbiträde även skall kunna avseinsatser som ”fadder”, exempelvis åt en psykiskt utvecklingsstörd arbets-tagare eller personer som behöver stöd på arbetsplatsen på grund avpsykiska problem eller missbruksproblem. Att kunna ersätta arbetsgivarenför kostnader som uppkommer då anställda avdelas att under viss tidfungera som ”fadder”, kan enligt AMS vara mer verkningsfullt än andrastödformer. AMS vill därför att begreppet arbetsbiträde vidgas till attomfatta insatser av denna art.
Jag delar AMS uppfattning. Det bör enligt min mening vara förenligtmed det gällande regelsystemet att bidrag till arbetsbiträde kan avse insat-ser av den art som AMS beskriver. Enligt förordningen (1987: 409) ombidrag till arbetshjälpmedel m. m. får bidrag lämnas för arbetsbiträde åt ensvårt handikappad, om handikappet orsakar utgifter för sådant biträde ien utsträckning som väsentligt överstiger vad som är normalt för befatt-ningen eller verksamheten. Jag vill understryka att insatserna bör varaväsentligt mer omfattande än normala personalpolitiska insatser, somarbetsgivare bör göra för sina anställda eller kamratstöd och liknandeinsatser, som förekommer i arbetslivet.
36 AMS har också tagit upp bidraget till arbetsbiträde i en särskild skrivelseden 24 april 1990. Enligt de nämnda bidragsreglerna kan bidraget lämnastill någon annan än arbetsgivaren, om det är den andre som haft utgiftenför biträdet. Bestämmelsen tillkom med anledning av att handikappadeskolungdomar, som fullgjorde praktisk arbetslivsorientering, ofta hademed sig en personlig assistent från skolan till praktikplatsen.
AMS påpekar att detsamma gäller när gravt handikappade personer haren egen personlig assistent, som också fungerar som arbetsbiträde påarbetsplatsen. I de fallen är det kommunen eller den handikappade perso-nen själv som har kostnaderna för assistenten/arbetsbiträdet. AMS vill haen ändring av reglerna, så att bidraget skall kunna lämnas till någon annanän arbetsgivaren inte bara i samband med praktisk arbetslivsorienteringutan också i samband med arbete.
Enligt min mening skulle den ordning som AMS förordar innebära ensmidigare hantering av bidragen. Det innebär onödigt krångel om bidragetmåste passera arbetsgivaren innan det kan nå den som faktiskt har betalatkostnaden för arbetsbiträdet. Regelsystemet bör därför justeras på det sättsom AMS har föreslagit. Regeländringen medför inga ökade kostnader.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om ändring av reglerna för bidragtill arbetsbiträde.
På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvi-sats ett reservationsanslag på 288 000 000 kr.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1989/90:62, SfU 12, rskr. 185,AU 23, rskr. 244) inrättades under budgetåret 1989/90 ett nytt anslag tilllönebidrag för förtidspensionerade. Bidraget får lämnas till arbetsgivare,som anställer någon som uppbär förtidspension enligt lagen (1962:381)om allmän försäkring med upp till 50% av lönekostnaden. För budgetåret1990/91 har 288 milj. kr. anvisats till lönebidrag för förtidspensionerade.Syftet med bidraget var att öka utbudet av arbetskraft genom att denarbetsförmåga som den förtidspensionerade ändå kan ha kvar, kommer tillanvändning i produktivt arbete.
AMS har föreslagit att bidraget också skall kunna avse anställning avpersoner som uppbär sjukbidrag.
Jag tillstyrker AMS förslag. Lönebidraget för förtidspensionerade börockså kunna användas vid anställning av personer som uppbär sjukbidragenligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Eftersom en förtidspensio-nering ofta föregås av något eller några år med sjukbidrag, har den förtids-pensionerade som regel varit borta från arbetslivet under lång tid. Möjlig-heterna för den enskilde att återgå i arbete är sannolikt avsevärt större ombortovaron inte varit så långvarig.
Bilaga 6
37 För att arbetsförmedlingen skall nå dessa personer, som har förtidspen-sion eller sjukbidrag krävs många gånger insatser i form av informationoch uppsökande verksamhet. Jag vill därför erinra om att särskilda medelhar avsatts för sådan verksamhet. Det är angeläget att insatserna för att fåtillbaka personer med sjukbidrag och förtidspension blir kraftfulla. Erfa-renheterna från projektet Arbete åt unga handikappade visar att det går atthjälpa förtidspensionerade att bli aktiva i arbetslivet. De positiva erfaren-heterna från projektet bör tas tillvara i arbetet med att få personer medsjukbidrag eller förtidspension tillbaka i arbete.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om användningen av medel påanslaget. Lönebidrag för förtidspensionerade.
Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisats ettförslagsanslag av 274960000 kr. Vidare finns i statsbudgeten under rubri-ken D2. Förläggningskostnader ett förslagsanslag av 3 890000000 kr.
Ända sedan budgetåret 1983/84 har antalet asylsökande ökat, under detsenaste budgetåret mycket kraftigt. Under perioden 1987/88— 1989/90 harantalet asylsökande noterats till 18 150 respektive 18 900 och 39000. Ök-ningen mellan de två senaste budgetåren var alltså minst sagt dramatisk.Den arbetsmängd som skilda delar av statens invandrarverk har haft atthantera, har blivit drastiskt större än vad som kunde förutses vid dimen-sioneringen av verkets nya organisation fr.o.m. den 1 juli 1989 (prop.1988/89:105, SfU 17, rskr. 225). Verkets anslag för hantering av asylären-den byggde på antagandet att ca 20000 asylsökande skulle komma tillSverige. Detta förhållande avspeglar sig nu i invandrarverkets balans (kö)av icke avgjorda asylärenden, som under budgetåret 1989/90 växte från8 000 till 18 700. Det bör emellertid framhållas att verket under samma tidavgjorde väsentligt fler ärenden än under budgetåret innan — nära 37 400jämfört med knappt 29000.
Invandrarverkets utredningsslussar och förläggningar har i motsvarandemån tvingats öka kapaciteten. Vid ingången av budgetåret 1989/90 fanns12 900 personer på förläggning, vid budgetårets utgång 29 800. Det innebäratt förläggningarna genomsnittligt har behövt tillhandahålla mer än 21000platser. Verkets anslag för denna del av verksamheten var i prop.1988/89:105 beräknat för drygt 12000 platser.
Även antalet tillståndsärenden (viseringar, uppehålls- och arbetstill-stånd etc.) har ökat kraftigt, från 130800 budgetåret 1987/88 till 202 100
Bilaga 6
38 Utvecklingen av antalet asylsökande under 1980-talet
* Fr o m maj.
Bilaga 6
budgetåret 1989/90. Invandrarverkets anslag för budgetåret 1989/90 ut-gick från ca 150000 tillståndsärenden. Antalet icke avgjorda ärendenväxte under budgetåret från 22 100 till 43 200 trots att verket, bl. a. medökad produktivitet, avgjorde över 20% fler ärenden än under budgetåretinnan.
Ökningen av ärendebalansema har alltså skett trots att verket fattat flerbeslut än någonsin och fler än som förutsattes när den nya organisationendimensionerades. Produktiviteten har ökat, men arbetsmängden har blivitså mycket större.
Antalet nya medborgarskapsärenden har inte haft samma kraftiga ök-ningstakt som asyl- och tillståndsärendena, men genom att utrednings- ochbeslutsresursema omprioriterats till förmån för dessa senare ärenden, harkön av icke avgjorda medborgarskapsärenden vuxit från 11 800 till 15 600under budgetåret 1989/90. Produktiviteten har också blivit lidande.
Invandrarverket började den 1 juli 1989 arbeta i en ny decentraliseradorganisation och under delvis nya förutsättningar. En ny utlänningslag-stiftning skulle bl. a. börja tillämpas. De resursberäkningar som gjordesinför ikraftträdandet utgick från vissa mål för handläggningstiderna iutlänningsärenden. Som riktlinje gällde att polisen skulle hinna utredaasylansökningarna på två veckor och att invandrarverket omedelbart där-efter skulle kunna fatta beslut i klara fall. I andra ärenden skulle invandrar-verket normalt kunna fatta beslut sex veckor efter det att polisutredningenutförts. De ärenden som genom överklagande fördes vidare till regeringenskulle i normalfallet kunna vara avslutade inom sex månader efter det atthandläggningen påböijades hos polisen. Jämfört med dessa mål är hand-läggningstiderna idag längre i alla led av ärendeprocessen till följd av denstora och hastiga ökningen i antalet asylansökningar.
Verkligheten budgetåret 1989/90 blev alltså en annan än vad som kundeförutses vid beslutet om invandrarverkets nya organisation eller vid tidenför 1990 års budgetproposition. Då förutskickades att det kunde bli nöd-
vändigt att senare under år 1990 återkomma med en reviderad bedömningav resursbehoven.
Regeringen har tidigare vidtagit åtgärder för att komma till rätta med destora problem och obalanser som den stora inströmningen av asylsökandehösten 1989 ledde till för mottagningssystemet — såväl på den statligasidan som i kommunerna. Jag tänker då närmast på besluten den 2november om åtgärder mot dokumentlöshet m.m. och den 13 december1989 om en skärpning av praxis i asylärenden.
Utvecklingen under vintem/våren 1989 — 90 tyder på en viss nedgång iantalet asylsökande. Under det första halvåret 1990 sökte i genomsnittdrygt 2 600 personer per månad asyl här i landet. Den siffran skall jämfö-ras med de 1 600— 1 700 som låg till grund för resursbedömningen för dennya organisationen. Månadssiffrorna var under våren successivt fallande.Efter sommaren har man på nytt kunnat notera en viss uppgång av antaletasylsökande. Det är emellertid svårt att veta om denna uppgång utgör ensäsongsmässig variation eller beror på andra omständigheter. Det finns fördagen ingen grund att tro annat än att inströmningen av asylsökandekommer att ligga på ungefär den nivå som kunnat noteras under våren1990. Den skulle därmed betydligt överstiga vad som legat till grund förtidigare bedömningar av invandrarverkets resursbehov. Med en sådanarbetsmängd blir det inte möjligt att utan resurstillskott nå eller hålla dehandläggningstider som satts som mål.
De åtgärder som regeringen sålunda vidtog hösten 1989 kan alltså antasha haft en viss effekt, men hittills inte i den utsträckning att verksamhetenvid invandrarverket och inom flyktingmottagandet i övrigt kunnat bringasi önskvärd balans.
Invandrarverkets resursbehov under budgetåret 1990/91
Invandrarverket har i en framställning till regeringen den 16 maj 1990redovisat sin bedömning av verksamhetsutvecklingen under budgetåret1990/91 och det därmed förknippade resursbehovet. Verket begär en för-stärkning av anslaget Förvaltningskostnader med sammanlagt 91,6milj. kr. utöver det belopp som fastställts av riksdagen med anledning avbudgetpropositionen. Verkets skyddsombud och en av personalorganisa-tionerna inom verket har i skilda skrivelser till regeringen uttryckt sin oroöver de anställdas arbetsmiljö och resursbristen. Också de centrala fackligaorganisationerna har nyligen påtalat behovet av åtgärder för att komma tillrätta med situationen.
Det står klart att invandrarverket för närvarande har otillräckliga resur-ser för att hantera den nu aktuella arbetsmängden. Detta leder i sin tur tillpåfrestningar för dem som väntar på besked och till ökade kostnader förstaten i andra delar av systemet.
Jag bedömer, till att börja med, att invandrarverket måste ha resurserför att kunna hantera ca 210000 nya tillståndsärenden under budgetåret1990/91. Jag gör den bedömningen mot bakgrund av att utvecklingen iÖsteuropa kan antas leda till en märkbar ökning i resandet västerut ochdärmed i ett ökat antal besöksviseringar till vårt land. Samtidigt pågår
Bilaga 6
arbete med att från invandrarverket delegera fler ärenden till utlandsmyn-digheterna, som avses fatta självständiga beslut i väsentligt större omfatt-ning än tidigare. Jag har räknat med att dessa båda förändringar, vadbeträffar arbetsmängden för verkets del, i stort sett kommer att ta utvarandra. Förutsättningen härför är dock att utlandsmyndigheternas re-surser kan absorbera den ökning av arbetsuppgifterna som blir en följd avdelegeringen. Detta kan fastställas först efter viss tids försöksverksamhet.
Antalet ej avgjorda tillståndsärenden (balansen) måste bringas ned medminst ca 20000. Då finns det förutsättningar att hålla jämna steg medinströmningen av nya ärenden och att hålla rimliga handläggningstider.Det kan emellertid vara svårt att uppnå detta under innevarande budgetår,varför jag räknar med att verket kan behöva fortsätta avarbetningen ävenunder nästa budgetår för att nå målet senast under våren 1992. Jag har dåräknat med att verket kan åstadkomma en årlig produktivitetsökning medca 3% jämfört med budgetåret 1989/90.
Jag räknar vidare med att invandrarverket under budgetåret 1990/91kommer att få ca 20 000 nya medborgarskapsärenden. Denna volym måsteinvandrarverket kunna avgöra under budgetåret. Verket måste också gesmöjlighet att påbörja avarbetningen av ärendebalansen. Jag förutsätter attproduktiviteten kan återföras till den nivå (ca 600 ärenden per handlägga-re och år) som kunde noteras under budgetåren 1987/88—1988/89. Ären-denas komplexitet, t. ex. identitetslöshet, kan dock utgöra en begränsning.
Asylärendena är emellertid huvudproblemet. När de inte kan handläg-gas med tillräcklig snabbhet får det direkt konsekvenser för förläggnings-systemet med åtföljande kostnadsökningar på statsbudgeten. Dygnskost-naden för en asylsökandes vistelse vid förläggning ligger idag på i genom-snitt 300 kr. Det innebär att ett halvårs vistelse utöver normal väntetidmedför en kostnad på statsbudgeten med 54000 kr./sökande. Uttryckt påannat sätt är, med nuvarande beläggning, den totala dygnskostnaden öververkets anslag. Förläggningskostnader i runda tal 9 milj. kr.
Beräkningar som gjorts av invandrarverket och inom regeringskanslietav vilket utbyte man bör kunna få i form av minskade utgifter på förlägg-ningsanslaget av en förstärkning av invandrarverkets resurser för hand-läggning av asylärenden talar ett tydligt språk. Det är sannolikt att minsk-ningen av förläggningskostnaderna blir minst fyra gånger större än vadsom behöver anslås som budgetförstärkning för förvaltningssidan i in-vandrarverket.
Dessa beräkningar gäller givetvis under den förutsättningen att utplace-ringen i kommunerna av dem som får tillstånd att stanna motsvarar deöverenskommelser mellan invandrarverket och kommunerna om ca23000/år som gäller för treårsperioden 1990—92. En annan förutsättningär att relationen mellan bifall och avslag i asylärenden är i stort oförändradjämfört med nu.
Mot den bakgrund, som nu redovisats, föreslår jag att invandrarverketsresurser för handläggning av asylärenden förstärks kraftigt. Jag bedömeratt verket under budgetåret 1990/91 skall kunna klara av 55000 — 60000asylärenden, inkl, omprövningar efter överklagande och sådana nya an-sökningar om uppehållstillstånd, som inlämnas efter det att ett
Bilaga 6
utvisningsbeslut vunnit laga kraft. Därvid har jag räknat med att verketkan nedbringa antalet balanserade asylärenden i riktning mot den nivåsom svarar mot de handläggningstider som lagts fast i beslutet om invand-rarverkets nya organisation m. m. Jag har därvid utgått från att invandrar-verket klarar av att under innevarande budgetår höja sin produktivitet iasylhandläggningen med ca 3%.
För budgetåret 1990/91 beräknar jag, med hänvisning till vad jag nu haranfört, att invandrarverket för förvaltningsutgifter bör tillåtas disponerahögst 62 milj. kr. från anslaget Förläggningskostnader. Jag har därvid tagithänsyn till behovet av att förstärka även de delar av verket som ansvararför administration av förläggningar och för verksgemensamma funktioner.
Jag har däremot inte tagit hänsyn till kostnader för utveckling och driftav ADB-system och övrig administration av den nya ordning för ersätt-ning till kommunerna som träder i kraft den 1 januari 1991. Dessa kostna-der har ännu inte kunnat beräknas med tillräcklig säkerhet. Det ytterligareresursbehov som kan uppstå härvidlag bör kunna tillgodoses genom attregeringen medger att verket får överskrida anslaget för detta ändamål.
Det bör stå verket fritt att avgöra fördelningen mellan fast och tillfälligtanställd personal med hänsynstagande till risken för övertalighet för denhändelse arbetsmängden skulle minska drastiskt på kort tid.
Som jag redan framhållit kommer en sådan satsning med all sannolikhetatt, under vissa förutsättningar, ge ett positivt utbyte på statsbudgeten. Jagräknar med att utgifterna över invandrarverkets anslag Förläggningskost-nader — nu förslagsvis beräknade till 3 890000000 kr. för budgetåret1990/91 — kommer att kunna bli ca 400 milj, kr mindre än vad de annarsskulle ha blivit.
Invandrarverket bör i anslutning härtill ytterligare utveckla sina meto-der för att följa upp insatta resurser, i syfte att säkerställa att beräknadekostnadsminskningar också åstadkoms. Under förutsättning av att tillför-litliga metoder att mäta resultatet av insatserna och verkets förmåga att nåuppställda mål kan tas fram, bör verket enligt min mening kunna få enfortsatt frihet att disponera medel för förvaltningsinsatser, så länge devisar sig medföra större kostnadsminskningar på förläggningsanslaget.
Med de förutsättningar och den inriktning som gäller för invandrarver-kets verksamhet i det aktuella avseendet är nämligen den nuvarandeordningen, enligt min uppfattning, inte förenlig med kravet på effektivmedelsförvaltning. Därtill är beredningsprocessen inom regeringskanslietoch för propositioner till riksdagen alltför långsam. Som det nu är finns detstora risker för att åtgärder ägnade att möta förändrade förutsättningarkommer för sent.
Vad jag nu har anfört gäller alltså resursbehoven vid statens invandrar-verk. Verket är emellertid inte ensamt ansvarigt för att handläggningsti-derna i utlänningsärenden och därmed statens kostnader för de sökandesuppehälle ligger på en acceptabel nivå. Polisen bistår med utredningar iasylärenden, vilka är nödvändiga för att invandrarverket över huvud tagetskall komma igång med sin del av arbetet. Polisen svarar också för attlagakraftvunna utvisningsbeslut verkställs. Invandrarverkets beslut omutvisning överklagas i många fall — näst intill samtliga — till regeringen,
Bilaga 6
som under budgetåret 1990/91 kommer att behöva fatta beslut i ca 5 500 Prop. 1990/91:25asylärenden. Bilaga 6
Även i dessa delar av handläggningsprocessen ger förstärkta insatser föratt korta handläggningstider och forläggningsboende flerfaldigt utbyte iform av minskade förläggningskostnader.
Såvitt gäller polisväsendet vill jag erinra om att regeringenden 15 februari 1990 uppdrog åt länsstyrelserna i de län där invandrarver-ket har sina utredningsslussar att planera och samordna arbetet inomberörda polisdistrikt så, att målsättningen beträffande polisens utredning-ar i asylärenden — normalt två veckor — kunde uppfyllas. Enligt vadrikspolisstyrelsen kunde rapportera till regeringen i september 1990, skulledetta regeringens mål vara i huvudsak uppfyllt i oktober 1990. Genombeslut den 11 oktober 1990 har regeringen uppdragit åt de nämnda länssty-relserna att vidta sådana åtgärder att denna situation kan vidmakthållasoch att balanserna av verkställighetsärenden är avarbetade till senast den30 juni 1991.
När det slutligen gäller den enhet inom regeringskansliet (arbetsmark-nadsdepartementet) som bereder utlänningsärenden för beslut i regering-en, vill jag anmäla att dess kapacitet successivt byggs upp, i syfte att kunnamöta den ökning av antalet ärenden som blir resultatet av avarbetningen ide led som ligger före i ärendeprocessen. Jag bedömer att de ökade resurs-behov som nu kan förutses härvidlag bör kunna tillgodoses utan att riksda-gen behöver underställas frågan.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att bemyndiga regeringen att för budgetåret 1990/91 medge in-vandrarverket att disponera högst 62000000 kr. under anslagetFörläggningskostnader för insatser inom anslaget Statens invandrar-verks förvaltningskostnader i enlighet med vad jag förordat i detföregående.
Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten förbudgetåret 1990/91.
För närvarande får många flyktingar socialbidrag till hemutrustning vidbosättning i en kommun. I regeringens proposition om samordnat flyk-tingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna m.m.(prop. 1989/90:105, Sfu 21, rskr. 281) förordades att medel till hemutrust-ning i stället borde tillhandahållas i form av lån. I propositionen redovisa-des också att en närmare utredning om utformning och administration avett sådant lån påbörjats inom regeringskansliet med inriktning på att lån
skall kunna erbjudas de flyktingar som tas emot i kommunerna från dentidpunkt då det nya systemet för ersättning till kommunerna för flykting-mottagande genomförs, dvs. den 1 januari 1991. Vidare aviserades attregeringen tänkte återkomma till riksdagen i frågan på tilläggsbudget un-der hösten 1990.
Jag redovisar i det följande förslag till riktlinjer för ett nytt system medlån till hemutrustning till flyktingar och vissa andra utlänningar. Jagredovisar också det medelsbehov som krävs för ändamålet under inneva-rande budgetår.
2.1¶Utgångspunkter
Ett av delmålen i det svenska flyktingmottagandet är att ge flyktingar engod start och ett fungerande hem. De flyktingar som kommer till Sverigehar många gånger lämnat sitt land under sådana omständigheter att de intehar kunnat ta med sig sina möbler och annat bohag. De saknar ofta pengartill nyanskaffning av hemutrustning. Många måste därför få ekonomiskhjälp. Enligt 6§ socialtjänstlagen (1980:620) kan en enskild få ekonomiskhjälp i form av socialbidrag om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.Biståndet skall tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.
För närvarande får flertalet flyktingar socialbidrag till hemutrustningvid bosättning i en kommun. Denna ordning har enligt min mening fleranackdelar.
För den enskilde flyktingen kan dagens system med socialbidrag medfö-ra ett bidragsberoende som kan motverka integrationen i det svenskasamhället. En annan nackdel är att det är betydande skillnader mellankommunerna i bedömningen av hur stort belopp som behövs för hemut-rustning. Dessa skillnader kan vara svåra att förstå för flyktingarna. Syste-met kan också bidra till att skapa negativa attityder mot flyktingar.
Det stöd som ges till flyktingar måste syfta till att den enskilde så långtsom möjligt ges förtroende att ta ansvar för den egna livssituationen. Ettlån i stället för bidrag till hemutrustning innebär att flyktingen ges ettsådant ökat personligt ansvar och förtroende.
Möjligheten att låna till hemutrustning bör stå öppen för alla flyktingarsom har behov därav. Någon prövning av flyktingens möjligheter att iframtiden återbetala lånet kan självfallet inte bli aktuell med tanke på densituation som en nyanländ flykting befinner sig i.
Eftersom det alltid krävs en viss introduktionsperiod innan en flyktingkan bli självförsörjande och få en fast förankring i arbetslivet, bör lånetvara ränte- och amorteringsfritt under en viss tid. Det bör också finnasmöjlighet till anstånd med lånets återbetalning för flyktingar för vilkainslussningen på arbetsmarknaden tar längre tid än normalt och för andrasom inte har tillräckliga inkomster för att kunna betala tillbaka lånet. Förpersoner med långvarig oförmåga att betala bör i sista hand finnas möjlig-het till avskrivning av lånet.
Med de relativt sett förmånliga villkor som gäller för det lån till hemut-
Bilaga 6
rustning för flyktingar m. fl., som jag i det följande kommer att föreslå, bördet normalt inte finnas något behov av socialbidrag till hemutrustning.
Vad gäller administrationen av ett nytt lån till hemutrustning har fleramöjligheter undersökts, såväl olika alternativ med en myndighet somadministrerar lånet som ett system med banklån med statlig eller kommu-nal garanti. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har därvid bedömts hade bästa förutsättningarna att administrera låneverksamheten till en rimligkostnad. De typer av ärenden som kommer att bli aktuella i det föreslagnalånesystemet är till stor del av samma karaktär som de ärenden somförekommer inom studiestödssystemet. CSN har under senare år genom-fört betydande effektiviseringar inom sin verksamhet och den stora kom-petens vad gäller låneverksamhet som finns inom CSN bör kunna utnytt-jas även for andra lån än studielånen. CSN har också stor erfarenhet avkontakter med flyktingar och andra invandrare och har ett uppbyggtsamarbete med statens invandrarverk.
Det system som jag i det följande kommer att redovisa bygger på ettsamarbete mellan CSN, statens invandrarverk och kommunerna. CSN,invandrarverket och Svenska kommunförbundet har också deltagit i arbe-tet med utformningen av systemet.
2.2¶Förutsättningar och villkor för att få lån
Mitt förslag: Flyktingar och andra utlänningar som fyllt 18 år ochsom omfattas av det kommunala flyktingmottagandet skall erbjudaslån till hemutrustning. Regeringen fastställer maximala lånebeloppoch de närmare villkoren för att lån skall få beviljas.
Personkretsen
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. bör kunna beviljas personersom fyllt 18 år och som tas emot i en kommun från en förläggning ellersom i övrigt omfattas av förordningen (1990:927) om statlig ersättning förflyktingmottagande m. m.; dvs.
1. utlänningar som överförts till Sverige med stöd av ett särskilt rege-ringsbeslut,
2. utlänningar som fått uppehållstillstånd och som tas emot från enstatlig förläggning för asylsökande,
3. andra utlänningar som fått uppehållstillstånd med tillämpning av 2kap. 3§ och 4§ första stycket 2 utlänningslagen (1989: 529)
4. utlänningar som fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning tillen sådan utlänning som avses under 1 —3, om den sist anlände utlänningenhar ansökt om uppehållstillstånd inom två år från det att den person somhan eller hon har anknytning till först togs emot i en kommun.
För samtliga dessa kategorier gäller att man normalt behöver hjälp ochstöd under den första tiden i Sverige.
Invandrare som inte tillhör denna personkrets har som regel fått uppe-hållstillstånd som anknytning till en person som redan är bosatt i Sverige
Bilaga 6
sedan en längre tid. I många fall är det fråga om en nära anhörig som ingåri samma hushåll. Det finns då normalt inte samma behov av hemutrust-ning. Den person som redan har en etablerad kontakt i Sverige torde ocksånormalt ha lättare än en flykting att få ett vanligt banklån. Jag finner motdenna bakgrund inte samma motiv att erbjuda ett särskilt lån till hemut-rustning for andra än dem som omfattas av flyktingmottagandet.
Övergångsvis bör, förutom de personer som omfattas av förordningen(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m., även flyk-tingar som tagits emot i en kommun före den 1 januari 1991 men som vidårsskiftet ännu inte haft behov av hemutrustning kunna beviljas lån. Iannat fall skulle olika regler gälla för två personer som samtidigt får enbostad. Den ene skulle kunna få socialbidrag till hemutrustning medanden andre skulle vara hänvisad till att låna pengar.
Övriga villkor för att få lån
Eftersom lånet är subventionerat i form av ränte- och amorteringsfrihetunder viss tid bör begränsningar i lånevillkoren finnas för de personer somhar kapitaltillgångar. Sådana flyktingar bör själva betala sin hemutrust-ning. Mindre tillgångar bör dock inte påverka möjligheten att få lån.
Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-mer att föreskriva hur stora tillgångar en flykting skall kunna ha utan attdet påverkar hans möjlighet att få ett lån.
Det bör också ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringenbestämmer, att fastställa övriga villkor och förutsättningar för när lån skallbeviljas. Jag kommer i det följande att informera riksdagen om huvud-dragen i de villkor som enligt min mening bör gälla från den 1 januari 1991och som kan vara av betydelse för medelsbehovet för långivningen. Vissajusteringar kan självfallet behöva göras senare med hänsyn till erfarenhe-terna av det nya lånesystemet.
När lån beviljas en person som sammanbor med make, maka ellersambo, som tillhör den personkrets som kan beviljas lån, skall lånet varagemensamt för makarna eller samborna. När lån beviljas gemensamt förtvå personer bör de ha solidariskt ansvar för återbetalningen.
Regeringen fastställer maximala lånebelopp för olika hushållsstorlekar.Till hushållet skall alltid räknas make, maka eller sambo, som själv tillhörden personkrets som kan beviljas lån samt barn under 18 års ålder.Hemmavarande barn i åldern 18 till 21 år som avstår från möjligheten attsjälva ta lån bör också kunna räknas in i hushållet och påverka storleken påföräldrarnas lånebelopp.
Maximibeloppen bör anges i procent av basbeloppet och fastställas medutgångspunkt i socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag tillhemutrustning för respektive hushållsstorlek. Denna norm bygger på kon-sumentverkets beräkning av behovet av och kostnaderna för hemutrust-ning för olika hushållsstorlekar. Som exempel kan nämnas att normen förnärvarande är 58 % av basbeloppet för ensamstående, 94 % av basbeloppetför ett fyrapersonershushåll och 132% för ett sjupersonershushåll. Detinnebär med nuvarande nivå på basbeloppet 17 200 kr., 28000 kr. resp.39000 kr. för dessa olika hushållstyper.
Bilaga 6
46 En utlänning som tillhör den tidigare nämnda personkretsen och vidmottagning i en kommun flyttar in i en omöblerad lägenhet bör ha möjlig-het att själv bestämma lånebelopp upp till maximibeloppet för hans ellerhennes hushållsstorlek.
Om en utlänning uppfyller lånevillkoren och vid det första mottagandeti en kommun flyttar in i en möblerad lägenhet eller som inneboende, börhan få låna en mindre del av det maximala lånebeloppet för att kunnatillgodose det behov av personligt bohag som inte finns i den möbleradelägenheten. Om en sådan person inom två år från det han första gångentogs emot i en kommun flyttar till en omöblerad lägenhet bör han kunna fålåna resterande belopp upp till det maximala lånebeloppet för hans hus-hållsstorlek.
Om det inom två år från det att en låntagare första gången togs emot i enkommun tillkommer anhöriga som är make, maka, sambo och barn under21 år, som också tillhör personkretsen som kan beviljas lån, bör lånetkunna skrivas om och utökas till den storlek som motsvarar den nyahushållsstorleken.
Jag anser vidare att en flykting, som hade fyllt 18 år när han togs emot ien kommun, bör kunna beviljas ett lån inom två år från mottagandet ombehov av hemutrustning föreligger. Vidare bör den som lånat ett mindrebelopp än han haft rätt till kunna komplettera tidigare lån inom två år fråndet första mottagandet i en kommun. Denna kvarstående lånemöjlighetbör finnas för att flyktingen skall ha viss tid på sig för att överväga hur stortbehov av hemutrustning han har. Efter två år bedöms behovet normaltkunna tillgodoses genom egna medel. Om det finns särskilda skäl bör docklån kunna beviljas eller utökas även efter två år från det att flyktingen togsemot första gången i en kommun. Det kan t. ex. gälla en flykting som varit ibehov av sjukhusvård under lång tid efter ankomsten till Sverige.
2.3¶Återbetalningsregler
Mitt förslag: Lånen skall vara ränte- och amorteringsfria i två år.Därefter utgår ränta med en räntesats som fastställs för varje år avregeringen.
Amorteringstidens längd skall fastställas med utgångspunkt i låne-summans storlek. Låntagare med låga inkomster skall kunna fåanstånd med återbetalningen. Vid långvarig betalningsoförmågaskall skulden kunna avskrivas. Närmare regler för återbetalningfastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Ränte- och amorteringsfrihet i två år
Efter det att flyktingen tagits emot i en kommun skall han, enligt riksda-gens beslut med anledning av propositionen om samordnat flyktingmotta-gande m. m., normalt genomgå ett introduktionsprogram för att kunna fåen grundläggande introduktion i det svenska samhället. Jag anser inte atthan under denna tid bör belastas med amorteringar och räntor för lånet.
Bilaga 6
47 Introduktionsperioden beräknas normalt ta ca ett och ett halvt år. I vissa Prop. 1990/91:25fall kan den ta längre tid. Även efter introduktionstiden kan det ibland ta Bilaga 6tid innan flyktingen får tillräcklig inkomst för att kunna betala sitt lån.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör återbetalning av lånen intepåbörjas förrän två år efter det att lånet utbetalats. Om en flykting komp-letterar ett lån bör amortering och ränta på hela beloppet ändå alltid börjabetalas två år efter det att första utbetalning av lånebeloppet gjorts.
Ränta
Som jag nyss nämnt bör lånet vara ränte- och amorteringsfritt under deförsta två åren eftersom det kan ta en ganska lång tid innan en flykting fåren stabil inkomst som gör det möjligt för honom att betala tillbaka lånet.
Efter två år bör lånet löpa med ränta. I princip bör räntans storlek följamarknadsräntan och spegla de verkliga upplåningskostnadema.
Med hänsyn till lånets sociala karaktär och för att få en enkel ochfungerande anståndsprövning är det å andra sidan önskvärt med en räntasom är någorlunda stabil och känd för flyktingen för en viss tid framåt. Jagföreslår därför att räntan fastställs av regeringen för ett kalenderår i taget.
Efter kontakter med riksgäldskontoret har jag kommit fram till atträntesatsen bör vara densamma som den räntesats som regeringen i de-cember varje år fastställer för vissa statslån till bostadsbyggande m. m.Denna räntesats fastställs utifrån marknadsräntan på statsobligationeremitterade av riksgäldskontoret och med en återstående löptid på fem år.Räntesatsen baseras på den period om 12 månader som närmast föregårregeringens beslut. För år 1990 är denna räntesats 11,40%. För 1991kommer räntesatsen att höjas med hänsyn till att marknadsräntan under år1990 har varit högre än under år 1989.
Amortering
Amorteringstiden bör vara så lång att det totala belopp som betalas, i formav amortering och ränta, är rimligt med hänsyn till personens betalnings-förmåga. Normalt bör den variera mellan 5 och 15 år beroende på låne-summans storlek.
De som så önskar bör frivilligt kurna återbetala lånet i snabbare takt änenligt amorteringsplanen.
Anstånd
För låntagare, som inte har tillräcklig inkomst för att kunna betala enligtamorteringsplanen eller som av andra skäl kan komma att få betalnings-svårigheter, bör det finnas möjlighet att få anstånd med återbetalningeneller nedsättning av det belopp som skall återbetalas.
Utgångspunkten bör vara att låntagaren i princip skall få behålla ensumma som motsvarar existensminimum för sig och sin familj.
48 Vid bedömningen av hur mycket låntagaren kan betala bör man gå tillväga på följande sätt. För varje låntagare beräknas ett ekonomiskt under-lag motsvarande sammanräknad inkomst av tjänst, näringsverksamhetoch kapital. Familjens ekonomiska underlag jämförs sedan med en in-komstgräns, uttryckt i basbelopp, som är beroende av familjens storlek ochsom bygger på existensminimum for olika hushållstyper.
Om hushållet endast har inkomster motsvarande denna inkomstgränsbör helt anstånd beviljas.
Om inkomsterna överstiger inkomstgränsen men inte täcker det totalabelopp som skall betalas i ränta och amortering enligt amorteringsplanenbör nedsättning ske av det belopp som skall betalas. Det nya belopp somdärvid fastställs bör i första hand avse betalning av räntekostnader.
Det bör ankomma på regeringen att fastställa inkomstgränser och angehur stor nedsättning som normalt skall beviljas när inkomsten överstigerinkomstgränsen men inte räcker för betalning enligt amorteringsplanen.
Då låntagaren beviljats anstånd eller nedsättning av återbetalningar börupplupna räntor läggas till skulden. När anstånd inte längre behövs börbetalningen i första hand avse aktuell ränta och därefter upplupen räntasom lagts till låneskulden. Själva kapitalskulden bör alltså betalas i sistahand.
Jag anser att CSN, när en låntagare under en period beviljats anståndmed återbetalning eller nedsättning av det belopp som skall återbetalas,bör kunna fastställa amorteringsbeloppet till ett högre belopp än det tidiga-re fastställda amorteringsbeloppet.
CSN bör kunna göra undantag från de generella regler som regeringenkommer att fastställa for amortering och anstånd om man bedömer att detär lämpligt och att det i ett långsiktigt perspektiv ökar sannolikheten for attlåntagaren skall betala tillbaka lånet.
A vskrivning
Jag anser att det bör finnas en möjlighet till avskrivning av lån for låntaga-re som bedöms ha en långvarig oförmåga att betala tillbaka lånet.
Skäl för avskrivning kan t. ex. föreligga för äldre låntagare, låntagaremed stor försörjningsbörda eller låntagare som är sjuka eller handikappadeom de bedöms ha mycket nedsatt betalningsförmåga. En annan kategoriför vilken avskrivning kan bli aktuell är låntagare som utvandrat och intebedöms ha förmåga att återbetala sin låneskuld.
CSN bör i vissa fall redan vid den första prövningen av låneansökaneller innan amortering normalt skall påbörjas bedöma om avskrivning börske för att inte i onödan belasta lånet med räntekostnader.
Vid solidariskt låneansvar mellan låntagare bör CSN ha möjlighet attskriva av en del av lånet om en låntagare bedöms ha låg, alternativt ingen,betalningsförmåga.
Vid dödsfall bör hela lånet avskrivas om låntagaren ensam svarat förlånet, och halva beloppet när den avlidne lånat gemensamt med en annanperson.
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 25
Bilaga 6
2.4¶Administration
Mitt förslag: CSN beviljar och utbetalar lån till hemutrustning samtsvarar för återbetalningssystemet. CSN lånar medel från riksgälds-kontoret som svarar for den erforderliga upplåningen av medel forlångivningen.
Bilaga 6
Låneverksamheten bör administreras av CSN, som har stor erfarenhet avlåneverksamhet av social karaktär och som också har erfarenhet av kon-takter med flyktingar genom studiestödsverksamheten. CSN skall svarafor såväl beviljande och utbetalning av lån som för alla frågor som gälleråterbetalning. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Persson. Efter-som det är fråga om en ny uppgift för CSN bör det föranleda en ändring iinstruktionen för CSN.
För att beviljande och utbetalning av hemutrustningslån skall fungeraeffektivt krävs hjälp och stöd från personalen vid invandrarverkets för-läggningar och inom det kommunala flyktingmottagandet när flyktingenupprättar låneansökan och i samband med utbetalning av lånet. Invand-rarverket måste också lämna sådana uppgifter till CSN som krävs för attman skall kunna bedöma om en person skall beviljas lån. Jag utgår ocksåfrån att kommunerna biträder i lånehanteringen genom att hjälpa flykting-arna att sända in sina ansökningar till CSN och styrka vissa uppgifter iansökningarna som är av betydelse för prövningen. Jag har i denna frågasamrått med Svenska Kommunförbundet.
Som central myndighet för flyktingmottagandet bör invandrarverketsvara för information till nya flyktingar om möjligheterna att få lån tillhemutrustning och om lånevillkoren i stort. Lokalt kommer också kom-munerna att svara för sådan information till de flyktingar som flyttar in ikommunen. Personer som beviljats lån bör få erforderlig information ochupplysningar i alla frågor som rör deras lån av CSN.
Lånen bör finansieras genom utlåning från riksgäldskontoret till CSN.För detta krävs ett bemyndigande för riksgäldskontoret från regeringen.
Rent praktiskt bör utlåningen från riksgäldskontoret till CSN och redo-visning av betalningsströmmar m.m. ske på samma sätt som gäller förstudielånen. Utlåningen från riksgäldskontoret till CSN förs upp på till-gångssidan i kontorets balansräkning. Riksgäldskontorets upplåningskost-nader redovisas under huvudtiteln Räntor på statsskulden. Under dennahuvudtitel redovisas såväl inkomster som utgifter. På de medel, som CSNlånar från riksgäldskontoret, måste CSN betala ränta, som av riksgälds-kontoret också redovisas mot huvudtiteln.
Riksgäldskontoret erhåller den fulla ränteintäkten från CSN på dentotala utestående lånestocken, medan CSN från låntagarna erhåller enbarten viss del eftersom lånen är räntefria under de första två åren och en dellåntagare dessutom kommer att beviljas anstånd. Mellanskillnaden, somalltså är en statlig räntesubvention av hemutrustningslånen, bör finansi-eras från ett anslag på statsbudgeten. Från samma anslag bör också kostna-derna för avskrivningar finansieras.
Administrationen av låneverksamheten bör i huvudsak finansieras ge- Prop. 1990/91:25nom avgifter från låntagarna i samband med återbetalning. Avgifterna bör Bilaga 6inte vara högre än vad som gäller för studielån. En viss anslagsfinansieringav administrationen kommer också att krävas eftersom en viss andel avlåntagarna kommer att beviljas anstånd eller avskrivning och det inte ärrimligt att Övriga låntagare står för hela administrationskostnaderna. Un-der de första åren kommer det inte att komma in några avgifter frånlåntagare eftersom lånen är ränte- och amorteringsfria. Under en över-gångsperiod kommer därför administrationen i sin helhet att behöva an-slagsfinansieras.
2.5¶Ikraftträdande och genomförande
Inom CSN och invandrarverket har gjorts förberedelser för att ett nyttlånesystem skall kunna genomföras kort tid efter ett beslut av riksdagen.Jag bedömer därför att det bör vara möjligt att den nya ordningen med låntill hemutrustning kan träda i kraft den 1 januari 1991, då det nya systemför samordnat flyktingmottagande som riksdagen tidigare har beslutat omskall träda i kraft. Lån till hemutrustning bör från den 1 januari 1991kunna beviljas till de flyktingar m. fl. som tas emot i kommunerna efterdetta datum och som uppfyller villkoren för att få lån. Lån bör ocksåkunna beviljas till flyktingar som tagits emot i kommunerna under 1989och 1990 men som först fr. o. m. den 1 januari 1991 har behov av hemut-rustning och i övrigt uppfyller villkoren för att få lån.
Reguljär återbetalning av lånen kommer att påbörjas först den 1 januari1993. System och rutiner för låneverksamheten kommer att behöva ut-vecklas av CSN under det närmaste året.
2.6¶Kostnader
Statens kostnader för låneverksamheten kommer i första hand att avseräntesubvention under de två år lånen är ränte- och amorteringsfria,avskrivna lån och ökat upplåningsbehov därför att vissa låntagare fåranstånd. En viss statlig finansiering av administrationen kommer också attbli aktuell. Det gäller särskilt under de första åren då det inte kommer innågra avgifter.
Under ett inledningsskede kommer det också att uppstå vissa kostnaderför utveckling av administrativa system.
Kostnaderna för låneverksamheten är mycket svåra att uppskatta. Detär svårt att veta hur många flyktingar som kommer att utnyttja möjlighe-ten och hur stora lån de kommer att ta. På samma sätt är osäkerheten stornär det gäller återbetalning och anstånd.
Om flyktinginvandringen antas vara densamma som i dag och om detstora flertalet flyktingar skulle beviljas maximalt lånebelopp kan den totalaårskostnaden för räntesubvention under de räntefria åren beräknas till ca50 milj. kr. när lånesystemet är fullt utbyggt och två årskullar flyktingar harbeviljats lån. En avsknvningprocent på 15% av lånesumman skulle inne-bära en årlig kostnad på ca 40 milj. kr. vid ett fullt utbyggt system. Årskost-
naden för ökad upplåning till följd av anstånd kan också bli av denna Prop. 1990/91:25storleksordning när systemet är fullt utbyggt. Totalt med administrations- Bilaga 6kostnader bedömer jag att kostnaden kan komma att bli högst 150 milj. kr.per år när systemet är fullt utbyggt. Det är ca 100 milj. kr. lägre än vadbidrag till hemutrustning för närvarande beräknas kosta per år.
2.7¶Anslagsbehov under budgetåret 1990/91
Medel för lån till hemutrustning för flyktingar bör anvisas på ett särskiltanslag under tionde huvudtiteln som disponeras av CSN.
Under budgetåret 1990/91 kommer det att uppstå kostnader för ränte-subvention till flyktingar som tar lån under första halvåret 1991. Vidarekommer det att bli vissa administrationskostnader för beviljningsverk-samheten och för utbetalningar samt kostnader för utveckling av admini-strativa system. Det kan också bli några mindre kostnader om ett ellerannat lån avskrivs. Några kostnader för anstånd blir däremot inte aktuella.
Kostnaderna för räntesubventioner och eventuella avskrivningar beräk-nas till 10 milj. kr. om huvuddelen av alla flyktingar som beräknas tasemot i kommunerna under första halvåret 1991 beviljas lån.
Kostnaderna för löpande administration av det nya lånesystemet ochanskaffning av utrustning beräknar jag på grundval av uppskattningar frånCSN till 2,5 milj. kr. för budgetåret 1990/91.
För utveckling av administrativa system beräknar jag preliminärt att detkommer att finnas ett medelsbehov på 3,5 milj. kr. under innevarandebudgetår.
Såväl de beräknade kostnaderna för löpande administration som kost-naderna för utveckling av administrativa system bygger på mycket grovauppskattningar. Vid behov måste därför regeringen kunna låta CSN över-skrida anslaget.
Det totala anslagsbehovet för innevarande budgetår blir med de gjordaberäkningarna 16 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer jag har förordat för lån till hemutrust-ning för flyktingar m. fl.,
2. till Lån tillhemutrustningförflyktingarm.fl. på tilläggsbudget Itill statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på16000000 kr.
52 Bilaga 6:1 Prop. 1990/91:25
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 5§ och 33 § lagen (1982:80) om anställnings-skydd skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas i följande fall:
1. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleds avarbetets särskilda beskaffenhet.
2. Avtal för viss tid som avser vikariat, praktikarbete eller feriearbete.
3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två år,om det föranleds av tillfällig arbetsanhopning.
4. Avtal som gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja värnplikts-tjänstgöring eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå merän tre månader.
5. Avtal för viss tid som avseranställning efter pensionering, omarbetstagaren har uppnått den åldersom medför skyldighet att avgåfrån anställningen med ålderspen-sion eller, om någon sådan avgångs-skyldighet inte finns, när arbetsta-garen har fyllt 65 år.
5. Avtal för viss tid som avseranställning efter pensionering, omarbetstagaren har uppnått den åldersom medför skyldighet att avgåfrån anställningen med ålderspen-sion eller, om någon sådan avgångs-skyldighet inte finns, när arbetsta-garen har fyllt 6 7 år.
33§>
En arbetsgivare, som vill att enarbetstagare skall lämna sin anställ-ning när arbetstagaren uppnår denålder som medför skyldighet attavgå med ålderspension eller, omnågon sådan avgångsskyldighet intefinns, vid fyllda 65 år, skall skriftli-gen ge arbetstagaren besked omdetta minst en månad i förväg.
En arbetsgivare, som vill att enarbetstagare skall lämna sin anställ-ning när arbetstagaren uppnår denålder som medför skyldighet attavgå med ålderspension eller, omnågon sådan avgångsskyldighet intefinns, vid fyllda 67 år, skall skriftli-gen ge arbetstagaren besked omdetta minst en månad i förväg.
Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning isamband med att arbetstagaren får rätt till hel förtidspension enligt lagen(1962:381) om allmän försäkring, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbets-tagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom ompensionsbeslutet.
En arbetstagare som är anställdtills vidare och har uppnått den ål-der som anges i första stycket harinte rätt till längre uppsägningstidän en månad och har inte heller
En arbetstagare som har uppnåttden ålder som medför skyldighet attavgå med ålderspension eller, omnågon sådan avgångsskyldighet intefinns, vid fyllda 65 år, har inte rätt
1 Senaste lydelse 1984:1008
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 25
Nuvarande lydelse
företrädesrätt enligt 22, 23 och25§§.
Föreslagen lydelse
till längre uppsägningstid än en må-nad och har inte heller företrädes-rätt enligt 22, 23 och 25 §§.
Bilaga 6
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. De nya bestämmelserna i 33 § tillämpas på arbetstagare som fyller 65år den 1 februari 1991 eller senare.
54 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Molin
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrikanvisats ett reservationsanslag på 99036000 kr.
Med utgångspunkt i ett av Sveriges geologiska undersökning (SGU)genomfört uppdrag redovisade regeringen hösten 1988 en plan med bl. a.förslag till karteringstakt och prioritering av karteringsområden för ensnabbare maringeologisk kartering. Riksdagen ställde sig bakom planen(prop. 1988/89:2, bil. 7, NU8, rskr. 91).
Som ett led i genomförandet av planen anskaffade SGU hösten 1989 ettbegagnat undersökningsfartyg. Fartyget togs i drift sommaren 1990, dvs.ca ett år tidigare än vad som redovisats i den urprungliga planen. Vissakompletterande ombyggnader återstår dock att utföra.
Med hänsyn till att SGUs maringeologiska kartering skulle befinna sig iett uppbyggnadsskede under de närmaste åren beräknade regeringen i1990 års budgetproposition inte några ytterligare medel till ökade drifts-kostnader eller till ett föreslaget miljökemiskt analysprogram. Enligt rege-ringens bedömning var de medel som SGU föreslogs få disponera tillräck-liga. Vid behandlingen av anslagen till SGU uttalade riksdagen(1989/90:NU31, rskr. 190) att regeringen borde återkomma med förslagom hur bl. a. en utökad maringeologisk kartering skall kunna genomförasfr.o.m. budgetåret 1990/91.
Jag beräknar totalt 2 800000 kr. för att en snabbare maringeologiskkartering och ett miljökemiskt program skall kunna påbörjas redan underinnevarande budgetår samt för ökade driftskostnader under budgetåret1989/90.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk karteringm. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91anvisa ett reservationsanslag på 2 800000 kr.
Bilaga 7
55 F. Teknisk utveckling m. m. Prop. 1990/91:25
På detta anslag lämnas bidrag till standardiseringsverksamheten viacentralorganet SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige. I propositio-nen om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 avsnitt 5.6.1,NU30, rskr. 326) har statens roll i standardiseringen samt ny finansierings-modell för bidraget till standardiseringen redovisats och i enlighet meddetta anvisats ett anslag på 32,2 milj. kr. for budgetåret 1990/91.
SIS har begärt tilläggsanslag med 1,2 milj. kr. för innevarande budgetår.Detta avser allmänt bidrag enligt ovan nämnda finansieringsmodell tillhälso- och sjukvårdsstandardiseringen för första halvåret 1991 mot bak-grund av att ett nytt fackorgan för detta teknikområde ansluts till SIS den 1januari 1991.
Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) utarbetar ochfastställer för närvarande svensk sjukvårdsstandard. Spri-STAND är knu-tet till SIS som samverkande organ. Spris ägare har i samband medutredningen Spri 90 kommit överens om att hälso- och sjukvårdsstandar-diseringen fr.o.m. den 1 januari 1991 skall bedrivas inom ett nytt fackor-gan och därmed knytas till den organisation och de principer som gäller förstandardiseringen i Sverige.
I betänkandet (SOU 1989:45) Standardiseringens roll i EFTA/EG-sam-arbetet konstaterade utredaren bl. a. att en av principerna för svenskstandard bör vara att den täcker alla tekniska fackområden samt attstandarderna bildar en helhet och inte strider mot varandra. Utredarenföreslog som en konsekvens av detta att de med SIS samverkande organenborde knytas närmare SIS-familjen.
Standardiseringen i Sverige får genom bildandet av ett nytt fackorganinom standardiseringen för hälso- och sjukvårdsområdet sitt nionde fack-organ. Detta ger standardiseringen i Sverige en mer enhetlig struktur ochbör bidra till standardiseringens effektivitet. I denna fråga har jag samråttmed chefen för socialdepartementet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Standardiseringskommissionen på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett anslag på1200000 kr.
56 Riksdagen fastställde år 1988 nya principer för statsmakternas ekonomis-ka styrning av statens vattenfallsverk (Vattenfall) (prop. 1987/88:87,NU41, rskr. 376). Riksdagens beslut innebar bl. a. att omfattningen ochinriktningen av Vattenfalls investeringar samt finansieringen av dem skallbeslutas av riksdagen enligt en rullande treårsplan. Beslutet innebär vidareatt Vattenfall och dess dotterbolag skall behandlas som en sammanhållengrupp av företag — Vattenfallkoncernen.
Enligt gällande bestämmelser (jrf. prop. 1989/90:100, bil. 16, NU39,rskr. 322) skall investeringar med en totalkostnad som överstiger 100 milj,kr. redovisas för riksdagen. Vidare gäller att alla projekt skall rymmasinom den av riksdag och regering fastställda investerings- och finansi-eringsplanen.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om bildande av aktie-bolag och förvärv av aktier inom Vattenfalls verksamhetsområde. Förandra typer av bolag än eldistributionsbolag begränsades riksdagens be-myndigande intill ett belopp som skulle fastställas vaije år. För budgetåret1990/91 har detta belopp fastställts till 75 milj. kr. Regeringens bemyndi-gande är dessutom begränsat till att gälla bolag med ett bundet eget kapitalpå högst 5 milj. kr. (prop. 1982/83:25 bil. 7, NU 15, rskr. 166).
Vattenfall har i skrivelse till regeringen redovisat förslag om dels om-strukturering av Vattenfall Energiverksgrupp AB (VEAB), dels förslag omstrukturrationalisering av eldistributionen i Piteå och Älvsby kommuner,dels förnyelse av likströmskabeln i samkörningsförbindelsen (Kontiskan1) mellan Sverige och Danmark, dels höjning av Vattenfalls rörliga kredit.
Omstrukturering av Vattenfall Energiverksgrupp AB (VEAB) och bildandeav regionala förvaltningbolag
I skrivelse den 12 september 1990 har Vattenfall redovisat planeradeförändringar i det av Vattenfall helägda Vattenfall Energiverksgrupp AB.
Vattenfall Energiverksgrupp AB (VEAB) har till uppgift att förvaltaVattenfalls intressen i elverks- och energiverksrörelser som bedrivs i bo-lagsform. VEAB är moderbolag i en koncern som under år 1989 utövermoderbolaget omfattade 13 dotterbolag. Moderbolaget hade därutöverägarintressen i ytterligare 6 bolag (intressebolag). VEABs uppgift är bl. a.att utöva Vattenfalls ägarfunktion samt att sköta bolagsgruppens gemen-samma frågor.
VEAB bildades enligt riksdagens beslut år 1979 (prop. 1978/79:115, bil
I, NU60, rskr. 429).
VEAB har idag ca 340000 lågspänningskunder, vilket innebär en mark-nadsandel på ca 11 procent. I VEABs intressebolag finns ytterligare ca137000 kunder.
Vattenfall förutser en ökad strukturell förändring och en ökandekomplexitet i de regionala energilösningarna. Kommunerna ökar sitt enga-
Bilaga 7
gemang i energifrågorna och detta ställer krav på Vattenfall när det gällerbl. a. nya samverkansformer.
Vattenfalls regioner utvecklas mot alltmer självständiga enheter. Avsik-ten med förändringen av VEAB är att regionerna genom decentralisering,målstyrning och marknadsorientering skall ta ett större ansvar för denegna verksamheten.
Vattenfall anser att det bör bildas ett regionalt förvaltningsbolag i varjeregion samtidigt som VEABs el- och värmedistributionsbolag bör föras tilldessa förvaltningsbolag. Regionerna skall svara för styrning och drift av deregionala förvaltningsbolagen. Vattenfall föreslår vidare att de regionalaförvaltningsbolagen ägs av ett för koncernen gemensamt holdingbolag.Detta innebär bl. a. att möjligheten till koncernbidrag kvarstår.
Vattenfall föreslår att omstruktureringen genomförs på följande sätt.Senast 31 december 1990 bildas fem företag, varav ett skall äga aktierna idels det nuvarande VEAB, dels de fyra övriga nybildade bolagen. Under år1991 ombildas VEAB till ett förvaltningsbolag för el- och värmebolageninom region Östsverige. Övriga VEAB bolag samt el- och värmebolagenöverförs till de regionala förvaltningsbolagen.
Vattenfall framhåller att den föreslagna omstruktureringen innebär bl. a.ökade samverkansmöjligheter med lokala intressenter, en fortsatt anpass-ning till den regionala strukturutvecklingen och en enhetlig styrning inomvarje regions bolag.
Förslaget medför ett samlat nyemissionsbehov i de nybildade förvalt-ningsbolagen på 54 milj. kr. Detta kapitalbehov kan täckas med internamedel inom VEAB-koncemen. Aktiekapital och reservfonder i koncern-holdingbolaget och i de regionala förvaltningsbolagen kommer högst attuppgå till 64 milj. kr. Aktierna övertas av de regionala förvaltningsbolagentill bokförda värden.
Vattenfall hemställer om regeringens medgivande att ombilda VEAB tillregion Östsveriges förvaltningsbolag med de förändringar av aktiekapital,bolagsordning m. m. som erfordras härför. Vidare begär Vattenfall att fånybilda fyra regionala förvaltningsbolag för de övriga regionerna och att fånybilda ett aktiebolag som moderbolag för de regional förvaltningsbolagen(holdingbolaget).
Vattenfall hemställer vidare om medgivande att få överlåta sina aktier iVEAB till det nybildade moderbolaget för förvaltningsbolagen till bokförtvärde samt att VEAB och Vattenfall får överlåta sina aktier i el- ochvärmedistributionsbolagen till de angivna förvaltningsbolagen till bokförtvärde.
Vattenfall begär vidare om medgivande att aktiekapital och reservfond ide nya förvaltningsbolagen får uppgå till högst 64 milj. kr. Finansieringentill detta skall tas från VEABs bundna och fria egna kapital.
Slutligen begär Vattenfall att det nybildande koncernholdingbolaget ochde regionala förvaltningsbolagen får rätt att teckna borgen för eldistribu-tions- respektive värmebolagen och att de borgensåtaganden som finns iVEAB vid ombildandet får överföras till de nybildade bolagen.
Bilaga 7
58 Strukturrationalisering av eldistributionen inom Piteå och Älvsbykommuner
I skrivelse den 6 september 1990 har Vattenfall redovisat de förhandlingarsom förts med Piteå kommun om samarbete när det gäller eldistributioneni kommunen.
Eldistributionen inom Piteå kommun handhas av tre parter, Piteå Ener-giverk AB (PEAB), Piteortens Eldistribution AB (Pelab) samt Vattenfall.Pelab handhar distributionen inom Piteå tätort medan PEAB distribuerartill merparten av övriga kunder inom kommunen. Vattenfall handhar enmindre del av distributionen till Markbygdenområdet i den nordvästrakommundelen. Pelab handhar eldistributionen inom Älvsby tätort. Övrigdistribution inom Älvsby kommun handhas av Vattenfall.
Vattenfall och Piteå kommun avser att renodla distributionsförhållan-dena inom kommunen bl. a. för att få en utjämning av tarifferna. Som ettled i detta har AB Piteenergi (ABPE) bildats. Bolaget ägs till lika delar avPiteå kommun och Vattenfall Energiverksgrupp AB. I bolaget ingår PEAB,Pelab och en andel motsvarande 25 procent av Sikfors kraftstation.
Förhandlingarna har lett till ett samarbetsavtal med följande innehåll.Vattenfall överlåter till Pelab de delar av 40 kV-nätet som enbart försörjerPEAB och Pelab. I denna överlåtelse ingår av staten ägd fast egendom.Överlåtelsen värderas till 30 milj. kr. Vattenfall överlåter vidare Markbyg-denätet till Pelab, varigenom hela eldistribution inom Piteå kommunkommer att handhas av ABPE. Denna överlåtelse värderas till 300000 kr.Vidare övertar Vattenfall Norrbotten eldistributionen inom Älvsby tätortfrån Pelab, vilket innebär att Vattenfall kommer att äga all distributioninom Älvsby kommun. Denna överlåtelse värderas till 27,3 milj. kr. Avta-let innebär sammantaget en nettoersättning till Vattenfall på 3 milj. kr.
Slutligen åtar sig Vattenfall drift och underhåll av det 40 kV-nät somöverförs till PEAB och Pelab. Ersättningen för Vattenfalls åtagande skallbaseras på Vattenfalls självkostnader.
Det finns inget fastställt taxeringsvärde för den av staten ägda egendo-men (transformatorstationer i eldistributionsnäten) som Vattenfall avseratt avyttra. Vattenfall beräknar det tekniska nuvärdet till 18 milj. kr.
Vattenfall hemställer om regeringens medgivande att få genomförastrukturrationaliseringen inom Piteå och Älvsby kommuner samt att fåavyttra den av staten ägda fasta egendomen.
Förnyelse av samkörningsförbindelsen Kontiskan 1
I skrivelse den 4 september 1990 har Vattenfall redovisat planer på ersätt-ningsinvesteringar av likströmskabeln i samkörningsförbindelsen Konti-skan 1 mellan Sverige och Jylland.
Samkörningsförbindelsen mellan Sverige och Jylland består av två lik-strömslänkar, Kontiskan 1 och Kontiskan 2. Dessa togs i drift år 1964resp, år 1988. Överföringskapaciten är 250 MW resp. 300 MW. KabelnKontiskan 1 behöver förnyas. Kabeln är klent dimensionerad och ett stortantal kabelfel har inträffat. Även kontrollanläggningen och strömriktarsta-tionerna kan komma att behöva förnyas.
Bilaga 7
59 Den svenska sträckningen går mellan Läsö och Göteborg. Denna del är Prop. 1990/91: 25enligt Vattenfall i sämst skick. Kabelfelen är kostsamma att åtgärda och Bilaga 7orsakar minskade möjligheter till kraftförsäljning till Danmark. Det hän-der att dansk fossilkraft måste tas i anspråk för att kompensera kraftbort-fall vid kabelfel.
Marknadförutsättningama bedöms vara gynnsamma för att upphandlaen ny kabel. Vattenfall har slutit ett avtal med den danska kraftföretagetELSAM om ekonomiska bidrag till byte av den den svenska delen avkabeln.
Investeringen beräknas kosta högst 180 milj. kr. Kabeln beräknas kunna
tas i drift hösten 1991.
Vattenfall hemställer om medgivande att förnya den svenska delen avlikströmsledningen (Kontiskan 1) mellan Sverige och Jylland.
I skrivelse den 14 oktober 1990 har Vattenfall redovisat vissa frågorrörande Vattenfallkoncernens likviditet. Enligt den gällande finansierings-planen, som fastställdes av regeringen i juni 1990, uppgår ramen förkoncernens upplåning hos riksgäldskontoret för åren 1990 och 1991 till1 225 milj, kr., varav 1 175 milj. kr. utgör en rörlig kredit. Ramen förde tvååren är oförändrad sedan föregående år eftesom rikdagen ännu inte harbehandlat Vattenfalls treårsplan för perioden 1990—1992.
Enligt Vattenfall visar likviditetsprognosen på ett betydande underskottmot slutet av år 1990 beroende på bl. a. utbetalning av räntor och amorte-ringar på statslånet, skatter samt löpande utbetalningar. Mot bakgrundhärav föreslår Vattenfall en höjning av den rörliga krediten hos riksgälds-kontoret till 2 100 milj. kr.
Riksdagen har som jag nyss anförde fastställt nya former för den ekono-miska styrningen av statens vattenfallsverk (Vattenfall). Dessa nya styrfor-mer syftar bl. a. till en anpassning till effektivare förvaltning av statenskapital, ökade krav på lönsamhet, effektivitet och produktivitet. Vidareinnebar riksdagens beslut att Vattenfall skall bredda sin verksamhet till ettenergitjänstföretag.
De av Vattenfall föreslagna åtgärderna får bl. a. ses som en aktiv anpass-ning till riksdagens beslut i dessa frågor.
Omstrukturering av Vattenfall Energiverksgrupp AB (VEAB) och bildande
av regionala förvaltningbolag
Förslaget att omstrukturera Vattenfall Energiverksgrupp AB innebär enregionalisering av koncernen och en fortsatt utveckling av Vattenfallsregioner. Förslaget innebär vidare en rationalisering och klarare ansvars-förhållanden inom koncernen. Mot denna bakgrund anser jag att Vatten-falls förslag bör genomföras. Frågan är av sådan art att den bör understäl- 60
las riksdagens prövning.
Strukturrationalisering av eldistributionen inom Piteå och Älvsbykommuner
Avtalet mellan Piteå kommun och Vattenfall innebär bl. a. försäljning avfast egendom som tillhör staten. Enligt gällande bestämmelser i förord-ningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom ärförsäljningen av sådan karaktär att den bör prövas av riksdagen.
Avtalet mellan Piteå kommun och Vattenfall innebär en fortsatt struk-turrationalisering inom eldistributionsområdet som sedan länge pågår.Avtalet bör enligt min mening leda till en mer rationell eldistribution iPiteå och Älvsby kommuner.
Förnyelse av samkörningsförbindelsen Kontiskan 1
Förnyelsen av Kontiskan 1 är inte upptagen som investeringsprojekt iVattenfalls treårsplan för 1989—1991 som riksdagen har godkänt (prop.1988/89:100, bil. 16, NU30, rskr. 275).
Investeringen är enligt min mening angelägen. Den skulle bl. a. ökadriftsäkerheten i det nordiska elutbytet. Jag kan även konstatera att Vat-tenfall bedömer att marknadsförutsättningarna för att upphandla kabelnär goda. Investeringen är av en sådan storlek att den bör godkännas avriksdagen.
Höjning av rörlig kredit, m. m.
Vattenfall lämnar årligen till regeringen en treårsplan, som fastställs avregeringen efter riksdagens godkännande. I treårsplanen ingår en investe-ringsplan och en finansieringsplan. Investeringsplanen är i alla delar bin-dande för de år planen avser. Finansieringsplanen är bindande endast ivad avser Vattenfalls upplåning hos riksgäldskontoret i form av s. k. riks-gäldslån och rörlig kredit.
I budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90: 100, bil. 16) lade regeringenfram förslag till treårsplan för Vattenfallkoncernen för perioden 1990—1992.1 proposition 1989/90:125 (bil. 11) begärde regeringen en viss juste-ring av den föreslagna planen med hänsyn till en förutsedd minskning avVattenfalls ägarandel i SwedeGas AB.
Näringsutskottet (bet. 1989/90: NU39) har beslutat att skjuta upp be-handlingen av bl. a. förslaget till treårsplan för Vattenfallkoncemen tillriksmötet 1990/91. Som en följd härav gäller tills vidare den treårsplan förperioden 1989—1991 som fastställdes av riksdagen våren 1989 (prop.1988/89:100 bil. 16, NU30, rskr. 275).
Regeringen har den 18 oktober 1990 beslutat att i skrivelse till riksdagen(skr. 1990/91:49) återkalla det vilande förslaget till treårsplan för perioden1990— 1992. Jag avser att senare föreslå regeringen att för riksdagen läggafram förslag om treårsplan för perioden 1991 —1993. På två punkter krävsdet dock beslut av riksdagen redan i höst beträffande den nu gällandetreårsplanen.
Vattenfall har anmält att det fastställda rambeloppet för upplåning hosriksgäldskontoret behöver höjas om inte Vattenfall skall drabbas av likvi-
Bilaga 7
ditetsproblem i den löpande verksamheten mot slutet av år 1990. Motbakgrund härav begär Vattenfall en höjning av den rörliga krediten med925 milj. kr. till 2 100 milj. kr. Jag förordar att regeringen lägger framförslag härom till riksdagen.
Det krävs också en viss justering av den gällande treårsplanen medhänsyn til minskningen av Vattenfalls ägarandel i SwedeGas, en fråga sombehandlades av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:125 bil. 11, NU39,rskr. 322). Enligt vad jag har erfarit har aktieförsäljningen nu genomförts,vilket innebär att bolaget inte längre ingår i Vattenfallkoncernen. Dettakan föranleda vissa avvikelser från de i investerings- och finansierings-planen upptagna beloppen. Vid behov bör regeringen få besluta härom. Isammanhanget vill jag nämna att Vattenfalls ägarandel tills vidare är 43 %i stället för den andel av 40% som var förutsedd vid tidpunkten förriksdagsbehandlingen.
Jag hemställer att regeringen i enlighet med vad jag förordat föreslårriksdagen att
1. bemyndiga regeringen att godkänna omstruktureringen avVattenfall Energiverksgrupp AB och bildandet av regionala förvalt-ningsbolag i enlighet med vad jag nyss har redovisat,
2. bemyndiga regeringen att godkänna att den av staten ägdafasta egendomen inom Piteå och Älvsby kommuner överlåts tillPiteenergi AB i samband med strukturrationaliseringen av eldistri-butionen inom Piteå och Älvsbyns kommuner i enlighet med vadjag ovan redovisat,
3. bemyndiga regeringen att medge att statens vattenfallsverkförnyar den svenska delen av samkörningsförbindelsen Kontiskan1.
4. bemyndiga regeringen att medge en tidsbegränsad höjning avden rörliga krediten för Vattenfallkoncernen hos riksgäldskontorettill 2 100000000 kr. fram till den 30 juni 1991,
5. godkänna vad jag har anfört om justering av investerings- ochfinansieringsplan för Vattenfallkoncernen för åren 1990—1992 medanledning av ändrad ägarandel i SwedeGas AB.
Bilaga 7
62 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Föredragande: statsrådet Johansson
I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvisatsett förslagsanslag på 340000000 kr. Stiftelsen Statshälsans verksamhetgrundas på en rullande treårsplan och finansieras till största delen medmedel som de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden kommeröverens om att skjuta till i kollektivavtal. Tidigare räknades de överens-komna beloppen upp i enlighet med förändringarna i konsumentprisindex.Från och med innevarande budgetår sker inte längre en sådan uppräkning.
Regeringen har den 17 maj 1990 godkänt ett avtal mellan statens arbets-givarverk och de statsanställdas huvudorganisationer som träffades den 20april 1990 om ägartillskott till stiftelsen Statshälsan för 1989 och 1990.
Parterna har i avtalet konstaterat att Statshälsan kommer att uppvisa ettunderskott i verksamheten fram till år 1992. Detta uppgick för år 1989 till21,6 milj. kr. och beräknas till 41 resp. 34 milj. kr. för 1990 och 1991.Staten förbinder sig i avtalet att tillskjuta 21,6 milj. kr. resp. 37 milj. kr.som ägartillskott för åren 1989 och 1990. Parterna är vidare överens omatt den närmare ordningen för avräkning av ägartillskottet behandlas isamband med kommande avtalsförhandlingar.
Effekter av den allmänna lönerörelsen, oförutsedda prisökningar ochåtstramningsåtgärder (arbetsmiljöavgift, momsbreddning och höjd fastig-hetsskatt i Stockholm) är en del av anledningarna till underskottet.
I huvudsak är emellertid underskottet föranlett av intäktsbortfall i sam-band med vissa ändringar i finansieringssystemet. En sådan ändring är attstatens bidrag enligt kollektivavtalet numera utbetalas inte årsvis i förskottutan kvartalsvis. En annan sådan ändring hänför sig till det ovan nämndaborttagandet av anknytningen till konsumentprisindex. Detta är en följdav en ändring år 1988 i avtalet om statlig företagshälsovård m. m. Den harmedfört att Statshälsan inte längre kan balansera större kostnadsökningartill följd av oförutsedda prisökningar m. m. mot en automatisk uppräkningav sina medel enligt konsumentprisindex.
Den ekonomiska reserv på som mest 45 milj. kr. som Statshälsan byggde
Bilaga 8
upp i form av resultatutjämnings- och utbyggnadsfonder under början av Prop. 1990/91:251980-talet togs i anspråk redan i samband med att Statshälsan under Bilaga 8perioden 1983— 1986 övertog 22 hälsocentraler från affärsverken och väg-verket utan ekonomisk kompensation. T. o. m. 1989 års bokslut har samtli-ga fonder utom en reservfond på 2,5 milj. kr. sålunda utnyttjats.
De åtgärder som Statshälsan vidtagit med anledning av det ändradefinansieringssätt et har inte givit sådan effekt att underskottet för åren 1989och 1990 har kunnat elimineras. Statshälsans verksamhet omstrukturerasför närvarande och beslut om ytterligare resultatförbättrande åtgärder harfattats av Statshälsans styrelse.
Tillsammans med ägartillskottet enligt avtalet bör de resultatförbättran-de åtgärderna, enligt bedömning av Statshälsans styrelse, leda till en posi-tiv utveckling så att en ekonomisk reserv åter kan byggas upp från och medår 1992.
Enligt min mening analyserades effekterna av den ändrade konstruktionenav Statshälsans finansiering inte tillräckligt. Tiden har också varit alltförknapp för Statshälsan att rekonstruera sin ekonomiska situation.
Jag förutsätter att Statshälsan tar tillvara alla möjligheter till resultatför-bättringar i syfte att sanera sin ekonomi.
Att förebygga arbetsskador och förhindra utslagning från arbetslivet bliren viktig uppgift för alla arbetsgivare under 1990-talet. Den av regeringenpå olika sätt inledda offensiven mot hög sjukfrånvaro, dåliga arbetsmiljöeroch utslagning medför att ökade krav också ställs på en effektiv ochkundanpassad företagshälsovård.
För närvarande pågår förhandlingar om ett nytt avtal om statlig före-tagshälsovård. Jag förutsätter att parterna i detta sammanhang ser överfinansieringsformen för Statshälsan.
I avvaktan på det nya avtalet finner jag det angeläget att såväl kvalitets-som servicenivån beträffande företagshälsovården för statsanställda intesänks utan håller en nivå som svarar mot aktuella behov.
Jag räknar mot bakgrund av vad jag nu har sagt med ett ytterligaremedelsbehov på 58 600000 kr. till Statshälsan för att undanröja underskot-tet och skapa förutsättningar för en effektiv statlig företagshälsovård.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Statshälsan på tilläggsbudget I till statsbudgetenför budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 58 600000 kr.
Under anslaget för innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag på
7 239000 kr.
Från anslaget betalas utgifter för konsulter som personalorganisationer-
na anlitar i rationaliseringsfrågor med stöd av medbestämmandeavtal som Prop. 1990/91:25har godkänts av regeringen. Anslaget disponeras av statens arbetsgivar- Bilaga 8verk.
I avtal som godkänts av regeringen den 8 mars 1990 har parterna enatsom att beloppet for anlitande av externa arbetstagarkonsulter skall vara8 409 000 kr. för budgetåret 1990/91.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Externa arbetstagarkonsulter på tilläggsbudget I till stats-budgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på1 170000 kr.
Under anslaget för innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag på6200000 kr.
Från anslaget betalas bidrag till konsortiet för AMF- trygghetsförsäkring(AMF) för administration av statens trygghetsförsäkring m.m. (prop.1987/88:125, AU 12, rskr. 92). Det sker enligt ett avtal den 10 december1987 mellan statens förhandlingsnämnd (SFN) och AMF.
I en överenskommelse den 7 mars 1990 mellan SFN och AMF harersättningen för år 1990 fastställts till 14,3 milj. kr. Av denna utgör 1,5milj. kr. en slutlig reglering av konsortiets krav på ersättning för tiden framtill den 1 januari 1990. Kostnadsökningen beror främst på en ökad ska-devolym. Regeringen har godkänt överenskommelsen.
I årets budgetproposition anslog regeringen 6,2 milj. kr. i avvaktan påutfallet av förhandlingen. Detta belopp behöver således nu ökas med 8,1milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Administration av statens personskadeförsäkring m. m. påtilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisa ettförslagsanslag på 8 100 000 kr.
65 Prop. 1990/91:25
Bilaga 9
över anslag som regeringen begär på tilläggsbudget I till statsbudgetenför budgetåret 1990/91.
E5
II. Justitiedepartementet
Engångsanskaffning av inventarier m.m.,reservationsanslag
6 000 000
A2
B5
VI. Kommunikationsdepartementet
Utredningar m.m., reservationsanslag
Bidrag till drift och underhåll av statskommun-vägar, reservationsanslag
10 700 000
296 900 000
G8
VII. Finansdepartementet
Teckning av aktier i Statens Bostadsfinan-sieringsbolag, SBAB, reservationsanslag
550 000 000
E26
F3
F7
G2
G7
H23
VIII. Utbildningsdepartementet
Vissa bidrag till forskningsverksamhet,reservationsanslag
Studiehjälp m.m., förslagsanslag
Bidrag till vissa studiesociala ändamål,förslagsanslag
Bidrag till utvecklingsverksamhet inomkulturområdet m.m., reservationsanslagErsättning åt författare m.fl. for utlåning avderas verk genom bibliotek m.m., förslagsanslagUtbyte av TV-sändningar mellan Sverige ochFinland, förslagsanslag
10 000 000
36 700 000
89 000 000
347 000 000
5 682 000
90 000
D8
X. Arbetsmarknadsdepartementet
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.,förslagsanslag
16 000 000
Dl
F14
XII. Industridepartementet
Sveriges geologiska undersökning: Geologiskkartering m.m., reservationsanslag
Bidrag till Standardiseringskommissionen
2 800 000
1 200 000
66 XIII. Civildepartementet
CIO Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag 58 600 000
C14 Externa arbetstagarkonsulter, förslagsanslag 1 170 000
C15 Administration av statens personskade-
försäkring m.m., förslagsanslag 8 100 000
Bilaga 9
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990