SOU 2009:95
Sjöarbetskonventionen - om Sveriges anslutning
Betänkande av MLC-utredningen
Stockholm 2009
Sjöarbetskonventionen
– om Sveriges anslutning
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice
Till statsrådet Åsa Torstensson
Regeringen beslutade den 12 februari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå de författningsändringar som behöver göras för att Sverige ska kunna ratificera 2006 års sjöarbetskonvention.
Till särskild utredare förordnades samma dag direktören Johan Franson.
Som experter förordnades den 17 februari 2009 juristen Anna Bizzozero, Transportstyrelsen, kanslirådet Margaretha Granborg, Näringsdepartementet, kanslirådet Håkan Lundquist, Arbetsmarknadsdepartementet och ämnesrådet Per Tillander, Socialdepartementet. Som expert förordnades den 9 juni 2009 enhetschefen Mats Lindblad, Försäkringskassan.
Som sekreterare anställdes från och med den 12 februari kammarrättsassessorn Maria Kållberg.
Utredningen har antagit namnet MLC-utredningen. Utredningen överlämnar härmed betänkandet Sjöarbetskonventionen – om Sveriges anslutning (SOU 2009:95).
Uppdraget är härmed slutfört.
Norrköping i december 2009
Johan Franson
/ Maria Kållberg
Sammanfattning
Bakgrund
Genom 2006 års sjöarbetskonvention revideras och moderniseras ett antal tidigare konventioner och rekommendationer. Syftet med konventionen är att införa ett samlat instrument med alla aktuella krav på arbets- och levnadsförhållanden till sjöss. Konventionen omfattar inte fiskefartyg, traditionsfartyg och örlogsfartyg och inte heller fartyg som navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. Konventionens bestämmelser kan enligt artikel III punkt 5 införas i medlemsstatens lagstiftning, genom kollektivavtal eller genom praktisk tillämpning. Stora delar av konventionen motsvaras i Sverige redan i dag av bestämmelser i lagar, författningar och föreskrifter och genom kollektivavtal.
I kommittédirektivet Genomförande av 2006 års sjöarbetskonvention (dir. 2009:9) gavs utredningen i uppdrag att lämna förslag till de författningsändringar som behöver göras för att Sverige ska kunna ratificera 2006 års sjöarbetskonvention. Nedan redogörs i korthet för de ändringar utredningen föreslår.
Våra förslag i sak
Ratifikationsfrågan
Svenska ILO-kommittén har i yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet ansett att sjöarbetskonventionen är ett angeläget och viktigt instrument som kan förbättra sjömäns arbets- och levnadsvillkor samt att konventionens styrka är att varje medlemsstat som ratificerar den ges rätt att som hamnstat inspektera alla fartyg oavsett om flaggstaten ratificerat konventionen eller inte. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen kan de
ekonomiska och arbetsmässiga följderna bli negativa. ILOkommittén har mot denna bakgrund tillstyrkt att Sverige ratificerar konventionen. Utredningen delar ILO-kommitténs bedömning att Sverige bör ratificera 2006 års sjöarbetskonvention.
Krav på utbildning för fartygskockar införs
I regel 3.2.3 i konventionen stadgas att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord. Sjömän bör enligt anvisning B 3.2.2.1 vara behöriga till tjänst som fartygskock om de har tjänstgjort till sjöss under minst viss tid eller avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig examen vid en godkänd utbildning för kockar. Något krav på utbildning för att få arbeta som fartygskock finns inte i svensk rätt. En ny bestämmelse om att en sjöman som arbetar som kock ombord på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer måste ha certifikat som kock införs i fartygssäkerhetsförordningen. I förordningen om behörigheter för sjöpersonal införs en bestämmelse där det framgår att för att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning.
Sjömän får rätt till akut tandvård
Enligt standard A.4.1.1 ska sjömän förutom hälso- och sjukvård även ha tillgång till akut tandvård. Detta är inte reglerat i svensk lag eller genom kollektivavtal. Bestämmelser införs om att sjömän ska ha rätt till akut tandvård och om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för sådan tandvård.
Tiden för arbetsgivarens ansvar att bestrida kostnader för vård, kost och logi till följd av sjukdom förlängs
Redare ska enligt standard A.4.2.1 a) i konventionen svara för de kostnader som uppstår till följd av sjukdom för sjömän som arbetar på deras fartyg. Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala kostnaden till en period som inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började. Detta krav är inte uppfyllt i sjömanslagen. En
ändring görs därför där det framgår att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård, kost och logi under minst 112 dagar.
Tiden för arbetsgivarens ansvar att betala sjuklön förlängs
Standard A.4.2.3 föreskriver att redaren ska betala sjuklön för en sjöman som är kvar ombord när sjukdomen eller skadan leder till arbetsoförmåga. Lön ska dessutom betalas till sjömannen från den tidpunkt han eller hon reste hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt den berörda statens lagstiftning, om detta inträffar tidigare. Redarens ansvar kan begränsas till en tid som inte får understiga 112 dagar. Konventionens text i denna del är inte helt klargörande men utredningen har tolkat detta så att redaren ska betala lön under minst 112 dagar för sjömän som inte är ombord. Detta krav är inte uppfyllt i sjömanslagen varför en ändring om detta införs.
Ändring görs i socialförsäkringslagen
Enligt standard A.4.5.3 i konventionen ska varje medlemsstat vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge ett kompletterande socialförsäkringsskydd till de sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. De sjömän som bor i Sverige men som inte arbetar här har med dagens regler inte ett lika förmånligt socialförsäkringsskydd som personer som både bor och arbetar i Sverige. För att uppfylla konventionens krav görs ett tillägg i 2 kap. 8 § socialförsäkringslagen där det framgår att en sjöman som bor i Sverige men som arbetar på ett utländskt fartyg, och som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller en bilateral konvention om social trygghet, ska omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen.
Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs
Varje medlemsstat ska enligt reglerna i femte kapitlet i sjöarbetskonventionen fullgöra sina skyldigheter med avseende på fartyg som för dess flagg. Ett effektivt system för tillsyn och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss ska inrättas. Två nya dokument införs – sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Dessa dokument ska utgöra bevis på att den medlemsstat vars flagg fartyget för har utövat tillsyn av fartyget och att de krav i konventionen som gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden är uppfyllda. Endast fartyg som har en bruttodräktighet om minst 500 och som används i internationell sjöfart eller går i fart från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land är skyldiga att ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.
Sveriges skyldigheter i fråga om hamnstatskontroller utvidgas
Varje medlemsstat ska uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen genom att samarbeta internationellt för att genomföra och tillämpa konventionsstandarderna på utländska fartyg. Alla fartyg som anlöper en hamn i en medlemsstat får inspekteras för att efterlevnaden av kraven i konventionen när det gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ska kunna granskas. Detta gäller även fartyg som är registrerade i en stat som inte har ratificerat konventionen.
Övriga frågor
Konventionen föreskriver att innan undantag får göras från kravet på att sjömän under 18 år ska har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila måste samråd ske med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande. En sådan bestämmelse införs i lagen om vilotid. När det gäller giltighetstiden för läkarintyg gör sjöarbetskonventionen inte någon skillnad på intyg avseende allmän medicinsk lämplighet och på intyg om syn- och hörselförmåga. Giltighetstiden för ett läkarintyg får vara högst två år. Ändringar införs i fartygssäkerhetsförordningen och
mönstringslagen om detta. Tillämpliga kollektivavtal måste finnas tillgängliga på fartyget och då även på engelska på fartyg som används i internationell fart. Ett tillägg om detta görs i sjömanslagen. Enligt konventionen ska maten ombord anpassas till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Fartygssäkerhetslagen får en ny bestämmelse om detta. På fartyg med en säkerhetsbesättning om mindre än tio måste alla som hanterar livsmedel i köket vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord. En ny bestämmelse med detta innehåll införs i fartygssäkerhetsförordningen. Enligt konventionen får en medlemsstat bemyndiga bl.a. erkända organisationer att utföra tillsyn över arbets- och levnadsvillkoren ombord och utfärda certifikat. En sådan bestämmelse införs i fartygssäkerhetsförordningen. Den behöriga myndigheten ska hålla ett register över inspektioner av arbets- och levnadsförhållanden för sjömän på svenskflaggade fartyg och publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten. Tillägg om detta införs i förordningen med instruktion för Transportstyrelsen.
Ikraftträdande
Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. I november 2009 har fem länder ratificerat konventionen. Det är osäkert när konventionen kommer att träda i kraft. Utredningen föreslår därför inte något datum för ikraftträdande av de förslagna författningsregleringarna.
Författningsförslag
1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjömanslagen (1973:282),
dels att det i lagen ska införas två nya bestämmelser, 37 a § och 61 a §, enligt följande lydelse,
dels att 34 §, 38 § och 58 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §
När sjöman har befattning på fartyg utgår lön, även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada.
Har sjöman sjukdom eller skada, när han lämnar befattning på fartyg, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen under högst 60 dagar, om befattningen avsåg utrikes fart, eller högst 30 dagar, om befattningen avsåg inrikes fart. Blir sjöman under väntetid arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, har han rätt till lön under den tid han är arbetsoförmög-
Har sjöman sjukdom eller skada, när han lämnar befattning på fartyg, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal under minst 112 dagar och i annat fall under högst 30 dagar. Blir en sjöman under väntetid arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, har han rätt till lön
en. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under högst 60 dagar, om han under anställningstiden senast haft befattning på fartyg i utrikes fart, och i annat fall under högst 30 dagar.
under den tid han är arbetsoförmögen. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under 60 dagar, om han under anställningstiden senast haft befattning på fartyg och i annat fall under högst 30 dagar.
37 a §
Befälhavaren ska sörja för att sjöman på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen ( 2007:237 ) om behörigheter för sjöpersonal får akut tandvård.
38 §
Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.
Arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.
Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar.
Arbetsgivaren ska även bestrida kostnaden för akut tandvård för sjöman som har befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen ( 2007:237 ) om behörigheter för sjöpersonal.
Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, ska arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under minst 112 dagar om sjömannen har eller har haft befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen
( 2007:237 ) om behörigheter för sjöpersonal och i annat fall under högst 42 dagar.
58 §
Befälhavaren skall se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Befälhavaren skall även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.
Befälhavaren ska se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget.
Tillämpliga kollektivavtal ska även finnas på engelska på fartyg som används i internationell fart.
Befälhavaren ska även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.
61 a §
Bestämmelser om tillsyn av fartyg med anledning av denna lag finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364) .
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)
Härigenom föreskrivs i fråga om mönstringslagen (1983:929) att 19 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga får dock gälla i fyra år.
Upphör intyget att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.
Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år.
Om intygets giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss får intyget trots detta fortsatt giltighet till nästa hamn som fartyget anlöper där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg, under förutsättning att tiden från det att giltighetstiden löper ut till dess att nytt läkarintyg utfärdas inte överstiger tre månader.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:958) om vilotid för sjömän att 5 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden ska ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram för sådana sjömän.
Innan undantag enligt andra stycket görs ska samråd ske med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada sjömännens hälsa eller välbefinnande.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
4. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringslagen (1999:799) att 2 kap. 8 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
8 §
Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i Sverige. Detta gäller även om arbetet utförs
1. i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller
2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.
För en i Sverige bosatt sjöman ska även arbete på utländskt fartyg anses som arbete i Sverige.
Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282)skall anses som sjöman.
Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen (1973:282)ska anses som sjöman.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364)
dels att det i lagen ska införas två nya bestämmelse, 3 kap. 9 a § och 9 b §, enligt följande lydelse,
dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 5 § och 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna lag avses med
1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt,
2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra,
3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt,
4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation, och
5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.
5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,
6. sjöarbetscertifikat: ett bevis på att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande uppfyller kraven på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag och av sjömanslagen (1973:282) , och
7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav.
3 kap.
9 a §
Sjöarbetscertifikat
Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller som går i fart från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat. Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg.
9 b §
Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller som går i fart från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land ska ha en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg.
4 kap.
5 §
Den kost som de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av fullgod kvalitet.
Den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder.
Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EG- förordningar som kompletteras av den lagen.
5 kap.
1 §
Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord,
3. rederiers säkerhetsorganisation, och
4. arbetsmiljön ombord. 4. arbetsmiljön ombord, och
5. arbets- och levnadsförhållandena ombord.
När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar samt artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs. Sådan tillsyn utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen (2006:804).
6 kap.
1 §
Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att
1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall,
2. fartyget har brister i skyddet som är farliga för de ombordvarandes säkerhet, hälsa eller trygghet,
3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,
5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,
6. rederiet eller fartyget uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning
(EG) nr 336/2006,
7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efterlevs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa och säkerhet,
8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,
9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMO-identifikationsnummer, eller
10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav avseende sådana handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyget.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett. Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6. Förslag till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
dels att det i förordningen ska införas fem nya bestämmelser, 4 kap. 2 a §, 9 a §, 40 §, 6 kap. 8 b § och 9 kap. 2 a § enligt följande lydelse,
dels att 4 kap. 18 § och 5 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
2 a §
En sjöman ska ha fyllt 18 år för att få arbeta som fartygskock.
9 a §
Sjöman som arbetar som fartygskock ombord på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer ska ha fullgjort godkänd utbildning och inneha certifikat som fartygskock.
18 §
Besättningsmedlemmarna på handelsfartyg, traditionsfartyg och fiskefartyg skall uppfylla de krav på syn och hörsel som anges i Transportstyrelsens föreskrifter meddelade med stöd av förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. Att kraven är uppfyllda skall styrkas med ett läkarintyg som inte får vara äldre än 4 år.
Besättningsmedlemmarna på handelsfartyg, traditionsfartyg och fiskefartyg ska uppfylla de krav på syn och hörsel som anges i Transportstyrelsens föreskrifter meddelade med stöd av förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk. Att kraven är uppfyllda ska styrkas med ett läkarintyg som inte får vara äldre än 4 år när det gäller besättningsmedlemmar på
traditionsfartyg, fiskefartyg och handelsfartyg i inre fart, sådan denna definieras i förordningen ( 2007:237 ) om behörighet för sjöpersonal, och inte äldre än 2 år när det gäller besättningsmedlemmar på övriga handelsfartyg .
40 §
För fartyg som framförs med en säkerhetsbesättning om mindre än tio gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.
Transportstyrelsen får föreskriva krav på utbildning och instruktion.
5 kap.
2 §
På varje fartyg skallfartygssäkerhetslagen (2003:364) och denna förordning samt arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finnas tillgängliga för dem som utför fartygsarbete. Detsamma gäller i fråga om andra författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar eller förordningar och som rör den verksamhet som bedrivs på fartyget.
På varje fartyg ska fartygssäkerhetslagen (2003:364) och denna förordning samt arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166) finnas tillgängliga för dem som utför fartygsarbete. Detsamma gäller i fråga om andra författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar eller förordningar och som rör den verksamhet som bedrivs på fartyget samt 2006 års sjöarbetskonvention.
6 kap.
8 b §
Transportsstyrelsen ska vid kontroll av utländska fartyg i fråga om arbets- och levnadsförhållandena ombord följa bestämmelserna i 2006 års sjöarbetskonvention om sådana kontroller.
9 kap.
2 a §
Transportstyrelsen får genom avtal uppdra åt en erkänd organisation att utöva tillsyn av arbets- och levnadsförhållandena på svenska fartyg och utfärda sjöarbetscertifikat och del I av försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Transportstyrelsen ska i styrelsens författningssamling tillkännage med vilka organisationer avtal träffats och upplysa Internationella arbetsbyrån om detta.
Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
7. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal att det i förordningen ska införas en ny bestämmelse, 4 kap. 9 b § enligt följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
9 b §
För att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning.
1. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Transportstyrelsen får till och med den [...] i enskilda fall besluta att utfärda certifikat som fartygskock till den som kan styrka att han eller hon före den [...] har tjänstgjort som fartygskock under minst sex månader under de senaste tre åren, även om kravet på godkänd utbildning i 4 kap. 9 b § inte är uppfyllt.
8. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen att 5 § och 11 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Transportstyrelsen ska svara för
1. register över järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon,
2. luftfartygs- och inskrivningsregistret, 3. fartygs- och sjömansregistret,
3. fartygs- och sjömansregistret, samt registret över tillsyn av arbets- och levnadsförhållanden på fartyg,
4. registrering av avtal om båtbyggnadsförskott, och
5. vägtrafikregistret.
11 §
Transportstyrelsen ska
1. årligen redovisa myndighetens åtgärder för att bidra till ett klimateffektivt transportsystem,
2. aktivt medverka i regeringens arbete med ansökningar om TEN- bidrag och årligen redovisa resultaten av sökta bidrag,
3. årligen bistå Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) i dess uppdrag att till regeringen redovisa en uppföljning av de transportpolitiska målen.
4. årligen publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten av arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartyg.
Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1. Inledning
1.1. Utredningens uppdrag
Utredningens uppdrag framgår av kommittédirektiven (dir. 2009:9), se bilaga 1. Uppdraget består i att lämna de förslag till författningsändringar som är nödvändiga för att undanröja eventuella hinder för Sveriges ratificering av 2006 års sjöarbetskonvention.
Om oklarheter uppstår om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av konventionens regler ska utredaren lämna förslag på ansvarsfördelningen.
Utredaren ska beakta rådets direktiv om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners´ Association (ECSA) och European Transport Workers´ Federation (EFT) om 2006 års sjöarbetskonvention.
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter och organisationer. En särskild referensgrupp bestående av arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet ska tillsättas.
Enligt utredningsdirektiven ska utredaren lägga särskild vikt vid regelförenkling. Utredaren ska också lämna en konsekvensbeskrivning av de föreslagna åtgärderna. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för det allmänna ska finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för företag ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd.
1.2. Utredningens arbete
Utredningens arbete har bedrivits i form av en enmansutredning som inleddes i februari 2009. Arbetet har skett i nära samarbete med experterna. Utredningen har samrått med Transportstyrelsen för att få en inblick i hur dagens regelverk fungerar. Utredningen har – i enlighet med utredningsdirektiven – tillsatt en särskild referensgrupp bestående av representanter för arbetsmarknadens
parter på sjöfartsområdet. Utredningen har hållit ett sammanträde med referensgruppen och haft ytterligare kontakter med representanterna via e-post. Utredningen har haft erforderligt samråd med Näringslivets regelnämnd om de ekonomiska konsekvenserna för sjöfartsnäringen.
1.3. Överlämnade yttranden till utredningen
Regeringen har till utredningen i februari 2009 överlämnat ILOkommitténs yttrande den 24 oktober 20081 till Arbetsmarknadsdepartementet över 2006 års sjöarbetskonvention och de remissvar som lämnats till ILO-kommittén i samma fråga.
1 Dnr 18/2006.
2. ILO och 2006 års sjöarbetskonvention
MLC-utredningens uppgift är att föreslå de författningsändringar som behövs för att Sverige ska kunna ratificera den konvention som antogs av ILO:s högsta beslutande organ, Internationella arbetskonferensen, den 23 februari 2006 och som på svenska benämns 2006 års sjöarbetskonvention.
I detta kapitel beskrivs innehållet i konventionen. För överskådlighetens skull ges först en beskrivning av ILO:s uppbyggnad och arbetssätt.
Hur Sverige har reglerat de frågor som behandlas i konventionen framgår av kapitel 5–9.
2.1. ILO:s uppbyggnad och arbete1
Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organisation, ILO), är en mellanstatlig samarbetsorganisation som grundades 1919 i samband med Versaillesfreden och blev en del av Nationernas Förbund. ILO fick sitt säte i Genève. Syftet med inrättandet av ILO var att främja social rättvisa för en varaktig fred. Vid grundandet blev 45 stater medlemmar. Sverige blev medlem år 1920 genom sin anslutning till Nationernas Förbund.
Sedan 1946 är ILO ett av Förenta nationernas fackorgan. I dag har organisationen 182 medlemsstater. ILO skiljer sig på några sätt från andra FN-organisationer, främst genom den s.k. trepartsstrukturen som innebär att medlemsstaterna inte enbart företräds av sina regeringar, utan också av representanter från arbetsgivare och arbetstagare.
1 Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från ILO:s hemsida, www.ilo.org och från Stina Lagergren (1986) ILO-normer och dess inflytande på svensk lagstiftning och praxis.
ILO:s verksamhet är reglerad i organisationens stadga (Constitution) och arbetsordningar (Standing orders) för konferens och styrelse.
Verksamheten i ILO bedrivs främst av tre organ:
- Internationella arbetskonferensen är ILO:s beslutande församling som normalt sammanträder en gång per år. Internationella arbetskonferensens uppgifter är att anta budget, arbetsprogram, konventioner, rekommendationer och resolutioner. Medlemsstaterna deltar med delegationer som i de flesta fall består av två regeringsombud, ett arbetstagarombud och ett arbetsgivarombud. Varje ombud har en röst i konferensens plenum och ombuden från en stat har rätt att rösta oberoende av varandra. Ombuden har experter till sin hjälp.
- Styrelsen. Styrelsen utses av arbetskonferensen. I styrelsen finns
56 platser, varav 28 på regeringssidan och 14 vardera på arbetstagar- och arbetsgivarsidan. Styrelsen leder ILO:s verksamhet och genomför de beslut som fattas av arbetskonferensen, fastställer dagordning för konferensen, beslutar om Internationella arbetsbyråns verksamhet och utser dess generaldirektör. Till styrelsen är knutna ett antal fasta kommittéer.
- Internationella arbetsbyrån. Denna är ett permanent sekretariat och ILO:s utrednings-, informations- och administrativa organ. Byrån leds av en generaldirektör. Arbetsbyrån är organiserad i ett antal avdelningar med underliggande sektioner. Arbetsbyrån har fortfarande sitt kontor i Genève. ILO har dessutom kontor i över 40 länder i världen.
2.1.1. Konventioner och rekommendationer
ILO:s huvuduppgift är att utarbeta konventioner som gäller normer för arbetslivet. Normerna får oftast formen av en konvention som är avsedd att ratificeras av medlemsländerna eller en rekommendation avsedd att beaktas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande verkan som en konvention har.
ILO har hittills antagit drygt 180 konventioner och 190 rekommendationer. Vissa konventioner är dock inte längre tillämpliga då de har förlorat sin aktualitet.
Precisionsgraden i konventionerna varierar. En del konventioner anger precisa normer medan andra anger mer allmänt formulerade mål.
Beslut om konventioner fattas av arbetskonferensen. För att ett förslag till konvention ska godtas krävs minst två tredjedels majoritet.
Medlemsstaterna blir inte automatiskt bundna av en konvention som arbetskonferensen godtagit. Medlemsstaterna måste själva avgöra om det är möjligt för dem att ratificera konventionen. Enligt ILO:s stadga ska antagandet av en ny konvention eller rekommendation inte i något fall påverka någon lag som tillerkänner arbetstagare mer gynnsamma villkor än de i konventionen eller rekommendationen. När en stat väljer att tillträda en konvention ska ratifikationsinstrument sändas till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Konventionen blir bindande endast för de medlemsstater vars ratifikation har registrerats.
2.1.2. Tolkning av konventioner
Enligt ILO:s stadga (artikel 37) är det Internationella domstolen som svarar för tolkningen av såväl ILO:s stadga, som enligt denna antagna konventioner. Internationella domstolen har dock inte hittills i något fall gjort en sådan tolkning utan det har varit varje medlemsstats sak att tolka en konvention.
De länder som tillträtt en konvention är skyldiga att till Internationella arbetsbyrån rapportera om tillämpningen av konventionens bestämmelser. Ländernas tillämpningsrapporter granskas av oberoende jurister i ILO:s expertkommitté för tillämpning av konventioner och rekommendationer. Expertkommittén utarbetar årligen en rapport som belyser problem vid genomförandet av ILO:s normer i länderna och drar slutsatser om tillämpningen. Expertkommitténs rapport föreläggs Internationella arbetskonferensen vars trepartiska utskott för tillämpningsfrågor diskuterar och rapporterar sina slutsatser till konferensens plenum.
Även internationella arbetsbyrån gör formella och informella tolkningar av ILO:s instrument, även om stadgan inte uttryckligen tillerkänner arbetsbyrån en sådan behörighet.
2.1.3. Införlivande av en konvention i svensk rätt
Det finns olika sätt att införliva en konvention i svensk rätt. Om det gäller en konvention vars bestämmelser rör myndigheters eller enskildas handlande, kan två olika metoder komma i fråga. Konventionens bestämmelser kan införlivas i svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporering.
Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Då används den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normalt används vid intern lagstiftning. En annan form av transformation är att en konventionstext i en mer eller mindre ordagrann översättning till svenska tas in i den svenska författningen.
Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige. När denna metod används blir den autentiska konventionstexten gällande författningstext i svensk rätt.2
Ett införlivande kan även i vissa fall ske på annat sätt än genom lagstiftning, t.ex. genom kollektivavtal mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation och arbetstagarorganisation.3
2.1.4. ILO:s kontroll över tillämpning av en ratificerad konvention
Som tidigare nämnts är en medlemsstat som tillträtt en konvention skyldig att rapportera till arbetsbyrån om tillämpningen av konventionens bestämmelser. Enligt ILO:s stadga ska rapportering ske årligen, men i dag tillämpas en tvåårig rapporteringsperiod för de mest grundläggande konventionerna och fem år för övriga konventioner.
I Sverige svarar ILO-kommittén för rapporteringen. Enligt ILO:s stadga finns även klagomöjligheter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
2Prop. 1994/95:169, s. 53–54. 3 Katinka Svanberg (2003), Introduktion till traktaträtten.
2.1.5. Svenska ILO-kommittén
ILO-kommittén har en viktig uppgift när det gäller efterlevnaden av ratificerade konventioner och rekommendationer. Kommittén har funnits sedan 1927 och är en myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet.
Enligt instruktionen (1977:987) ska kommittén vara trepartiskt sammansatt. Kommittén ska bestå av nio ledamöter, varav tre representerar regeringen, tre arbetsgivarna och tre arbetstagarna.
Enligt instruktionen är kommitténs uppgifter bl.a. att
- utarbeta underlag för regeringens svar på frågor rörande punkter på Internationella arbetskonferensens dagordning och till regeringens kommentarer till förslag till texter som ska diskuteras på arbetskonferensens sammanträden.
- utarbeta underlag för förslag i samband med framläggandet av konventioner och rekommendationer i enlighet med artikel 19 i ILO:s stadga. I artikel 19 finns regler om vad som ska iakttas vid ratifikation av ett konventionsförslag.
- behandla frågor om icke-ratificerade konventioner och av rekommendationer som ännu inte börjat tillämpas.
- behandla förslag till uppsägningar av ratificerade konventioner.
- behandla frågor som rör andra beslut fattade av ILO än konventioner och rekommendationer.
- främja ökad kunskap om ILO.
- årligen till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet avge en redogörelse för hur de i ILO:s konvention nr 144 (om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer) och rekommendation nr 152 (om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av internationella standarder för arbetslivet och nationella handlingar som har anknytning till ILO:s normer) avsedda förfarandena har fungerat.
2.2. Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention
Frågor om sjöpersonals arbetsförhållanden har behandlats av ILO under särskilda s.k. sjöfartssessioner. Mellan år 1920 och 2003 har Internationella arbetskonferensen antagit 39 konventioner, ett protokoll och ungefär trettio rekommendationer som rör arbetsförhållandena till sjöss.4
År 2001 antog ILO:s sjöfartskommission (Joint Maritime Commission, JMC) en resolution om behovet av en översyn av relevanta konventioner och rekommendationer i syfte att ta fram ett sammanhållet ILO-instrument på sjöfartens område. Flera konventioner betraktades som otidsenliga och andra har inte erhållit tillräckligt antal ratifikationer för att träda i kraft.
ILO:s styrelse beslutade i mars 2001 att tillsätta en arbetsgrupp för sjöfartsnormer (High-level Tripartite Working Group on Maritime Labour Standards) med uppgift att utarbeta ett förslag till en ny konvention. Arbetsgruppens förslag behandlades av en förberedande teknisk sjöfartskonferens (Preparatory Technical Maritime Conference, PTMC) i september 2004. Ett uppföljningsmöte hölls i april 2005. Internationella arbetskonferensen samlades till sjöfartssession i februari 2006. Konferensen antog, som tidigare nämnts, den 23 februari 2006 det instrument som benämns 2006 års sjöarbetskonvention.
2.2.1. Konventionens innehåll och syfte
2006 års sjöarbetskonvention består av ett inledande, icke bindande avsnitt (Preamble) och tre olika men sinsemellan förbundna delar – artiklar, regler och kod (Articles, Regulations och Code). Koden består av en obligatorisk del A med obligatoriska Standards och en del B med icke-obligatoriska anvisningar (Guidelines).
Förhållandet mellan delarna A och B i koden har kommenterats av ILO:s chefsjurist.5 I kommentaren sägs bl.a. att en ratificerande stat är bunden av de åtaganden som framgår av artiklar, regler och del A av koden. Statens enda skyldighet under del B är att undersöka i vilken utsträckning den vill omsätta bestämmelserna i del B till nationell lagstiftning. Staten är fri att vidta andra åtgärder än de
4 ILO-kommitténs yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet den 24 oktober 2008, dnr. 18/2006. 5 Appendix D i rapporten I (1A) till konferensen (Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards).
i del B så länge åtagandena i övriga delar av konventionen respekteras.
Det finns inte några möjligheter för ett medlemsland att göra undantag från konventionsbestämmelser, t.ex. genom bilaterala avtal. Om ett land förser sin ratifikation med en reservation registreras inte ratifikationen. 6
Regler och kod är grupperade under fem kapitel (Titles), nämligen
1. Minimikrav för att sjöpersonal ska få arbeta på fartyg (Minimum requirements for seafarers to work on a ship),
2. Anställningsförhållanden (Conditions of employment),
3. Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad (Accommodation, recreational facilities, food and catering),
4. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet (Health protection, medical care, welfare and social security protection),
5. Uppfyllelse och tillämpning (Compliance and enforcement).
Uppbyggnaden innebär att konventionen, som reviderar ett antal tidigare konventioner och ett antal rekommendationer, skiljer sig från det i ILO:s stadga förutsedda instrumentet konvention eftersom konventionen innehåller både konventionsbestämmelser och rekommendationsbestämmelser. Uttrycken/begreppen i konventionen är i stort hämtade från instrument antagna av Internationella sjöfartsorganisationen, IMO (International Maritime Organisation).
2006 års sjöarbetskonvention uppdaterar de flesta av ILO:s tidigare sjöarbetskonventioner. Syftet med konventionen är att införa ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbete till sjöss. Konventionen innehåller regler om sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden till sjöss och skapar möjlighet till en rättvis konkurrens. När konventionen träder i kraft kommer den att bli den fjärde pelaren i den internationella regleringen av sjöfarten. De andra pelarna är 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS), 1978 års konvention om utbildning, certifiering och vakthållning (STCW) och 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL).
6 ILO-kommitténs yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet den 24 oktober 2008, dnr. 18/2006.
2.2.2. Konventionens ikraftträdande
Konventionen träder i kraft 12 månader efter det att den ratificerats av 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget. I november 2009 har fem länder ratificerat konventionen: Bahamas, Liberia, Marshall Islands, Panama och Norge. Länderna står tillsammans för mer än 40 procent av världshandelstonnaget.7
Genom konventionen revideras 36 konventioner och protokollet till konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg. Utan att formellt revideras moderniseras även ett 30-tal rekommendationer. När 2006 års sjöarbetskonvention träder i kraft kommer de länder som ratificerat konventionen inte längre att vara bundna av de tidigare konventioner på sjöarbetsområdet som de ratificerat. De länder som inte ratificerar 2006 års sjöarbetskonvention är dock fortfarande bundna av de tidigare konventionerna, men dessa äldre konventioner kommer inte att kunna ratificeras av nya länder. Det innebär att både äldre konventioner och 2006 års sjöarbetskonvention kommer att gälla parallellt en tid.8
2.2.3. Konventionens behandling inom EU
När det gäller sociala frågor ger EG-fördraget arbetsmarknadens parter en viktig roll. Enligt artikel 138 i fördraget ska alla initiativ på detta område föregås av konsultation med arbetsmarknadens parter om den möjliga riktningen av åtgärderna och om innehållet i förslaget. Kommissionen har kontaktat arbetsmarknadens parter för att undersöka det lämpliga i att utveckla den gällande gemenskapslagstiftningen genom att komplettera den mot bakgrund av sjöarbetskonventionen. Efter förhandlingar har sjöfartens arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer European Community Shipowners’ Association (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) den 19 maj 2008 beslutat att underteckna en gemensam överenskommelse om konventionen. Överenskommelsen gäller arbete till sjöss och överensstämmer i huvudsak med sjöarbetskonventionen med undantag av reglerna om rekrytering och arbetsförmedling, lön, sjukvård ombord och i land, socialförsäkring och inspektion och certifiering, som inte
7 Pressmeddelande den 10 februari 2009, ILO:s hemsida. www.ilo.org. 8 Compendium of Maritime Labour Instruments, ILO (2008), s. 132.
behandlas i avtalet. Avtalet bidrar till ett samtidigt ikraftträdande och ett enhetligt införlivande i alla EU:s medlemsstater av 2006 års sjöarbetskonvention. Rådets direktiv 2009/13/EG9 är resultatet av parternas begäran. Direktivet föreslås träda i kraft samtidigt som sjöarbetskonventionen.
Europeiska unionens råd har beslutat att bemyndiga medlemsstaterna att i de delar som faller under gemenskapens behörighet ratificera konventionen. Medlemsstaterna ska enligt rådsbeslutet eftersträva att ratificera konventionen så snart som möjligt, helst före den 31 december 2010. För det fall Sverige ratificerar konventionen kommer direktivet inte längre att ha någon självständig betydelse.
2.3. Konventionens förhållande till svensk lagstiftning
Stora delar av konventionen motsvaras redan i dag av svensk rätt. Vissa moment i konventionen saknar eller kan sakna motsvarighet i svensk lagstiftning. I kapitel 3 redogörs närmare för vilka svenska lagar och författningar som är berörda.
I betänkandetexten redovisas de delar i konventionen som saknar motsvarighet i svensk rätt eller där svenska författningar måste ändras. I vissa fall gör utredningen en tolkning av regler eller standarder utan att någon ändring av de svenska reglerna behöver göras. Den överensstämmelse med konventionen som redan finns redovisas i jämförelsetabellen, bilaga 3, som även den är en del av utredningens slutsatser.
9 Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners´ Association (ECSA) och European Transport Workers´ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG.
3. Rättslig reglering
3.1. Reglering i svensk rätt
I detta kapitel lämnas en översiktlig redogörelse för de olika författningar som är av betydelse för utredningsarbetet samt en kort beskrivning av reglerna om kollektivavtal och av ansvariga myndigheter och andra intressenter som berörs av 2006 års sjöarbetskonvention.
3.1.1. Sjömanslagen
Sjömanslagen (1973:282) tillkom efter förslag av 1964 års sjömanslagskommitté. Den viktigaste nyheten i 1973 års sjömanslag var att den s.k. rederianställningen, som införts i kollektivavtal 1964, lades till grund för regleringen av anställningsförhållandena. Det innebär att arbetsgivare och arbetstagare står i ett avtalsförhållande till varandra och att anvisningen av arbetsplats/fartyg endast är ett led i fullgörandet av anställningen. En huvudtanke bakom 1973 års sjömanslag var att den författningsmässiga regleringen av fartygsarbete skulle svara mot utvecklingen inom sjöfarten och arbetsrätten. De ombordanställdas arbetsvillkor skulle anpassas till de landanställdas så långt det var möjligt med hänsyn till de speciella förhållanden som präglar sjömansyrket. Detaljregler skulle undvikas på de områden som regleras genom kollektivavtal.1
I sjömanslagen finns definitioner av begrepp och bestämmelser om anställningsavtal, befattning på fartyg, fartygsnämnd, fri resa, lön och vård till följd av skada eller sjukdom, fartygsarbete, tvångsmedel och ansvar.
1SOU 1991:103 s. 67–72, En ny sjömanslagstiftning.
3.1.2. Fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen
Fartygssäkerhetslagen (2003:364) reglerar områden som omfattas av 2006 års sjöarbetskonvention. Lagen ersatte den tidigare fartygssäkerhetslagen (1988:49). Den gamla lagen hade blivit svåröverskådlig och svårläst på grund av det stora antalet ändringar som föranletts av anpassning till internationella regler. Fartygssäkerhetsutredningen föreslog att arbetsmiljön ombord på fartyg huvudsakligen skulle regleras i arbetsmiljölagen (1977:1160) istället för som tidigare i fartygssäkerhetslagen. Regeringen delade den uppfattningen.2
Fartygssäkerhetslagen innehåller definitioner av begrepp och bestämmelser om allmänna krav på fartyg och deras bemanning samt på rederiverksamhet, särskilda krav för användning av vissa fartyg, arbetsmiljö, tillsyn, inskränkningar i rätten att använda fartyg och ansvar.
Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) innehåller föreskrifter i anslutning till fartygssäkerhetslagen.
3.1.3. Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagens (1977:1160) ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lagen gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium. Lagen innehåller regler om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetstagare och arbetsgivare, minderåriga, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, tillsyn, påföljder och överklagande.
3.1.4. Lagen om vilotid för sjömän
Lagen (1998:958) om vilotid för sjömän föregicks av två internationella konventioner. De berörda konventionerna är dels den av Internationella arbetskonferensen år 1996 antagna konventionen (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanning på fartyg, dels den av Internationella sjöfartskonferensen år 1995 reviderade konven-
tionen om utbildning, certifiering och vakthållning (STCW konventionen).3 Arbetstiden på fartyg hade dessförinnan reglerats i sjöarbetstidslagen (1970:105). Däremot reglerades inte vilotiden i den lagen.
Lagen gäller med vissa undantag sjömän som är anställda för fartygsarbete på svenskt fartyg.
3.1.5. Mönstringslagen
Mönstringslagen (1983:929) gäller sjömän på svenska handelsfartyg och på utländska handelsfartyg som i huvudsak obemannade hyrs ut till en svensk redare. Lagen gäller inte fartyg med mindre bruttodräktighet än 20.
Lagen innehåller bestämmelser om vilka krav som ställs på en sjöman för att han eller hon ska få tillträda en befattning ombord, skyldigheter för redaren och befälhavaren, sjöfartsbok, hälsoundersökning av sjömän och sjömansregistret.
3.1.6. Socialförsäkringslagen
Socialförsäkringslagen (1999:799) innehåller bestämmelser om vem som omfattas av social trygghet genom socialförsäkring och vissa bidragssystem. I lagen regleras vilka förmåner den som är bosatt i Sverige är berättigad till. Med bosatt i Sverige menas i lagen att en person har sitt egentliga hemvist här. En person som lämnar Sverige ska fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. För att erhålla förmåner inom socialförsäkringen som täcker inkomstbortfall krävs att personen arbetar i Sverige. Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses enligt 2 kap. 8 § socialförsäkringslagen som arbete i Sverige. Samma sak gäller om arbetet utförs i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat eller i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.
3 Prop. 1997/98:128 s. 9 och 15 – 16 .
3.1.7. Övriga lagar och förordningar
Även semesterlagen (1977:480), livsmedelslagen (2006:804), lagen (1962:381) om allmän försäkring, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1991:1047) om sjuklön, tandvårdslagen (1985:125), förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk och förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöfolk innehåller bestämmelser som påverkas av regleringen i 2006 års sjöarbetskonvention.
3.2. Kollektivavtal
I inledningen till sjöarbetskonventionen anges i artikel IV att varje medlemsstat inom sin jurisdiktion ska se till att sjömännens rättigheter i anställnings- och sociala hänseenden ska tillgodoses helt enligt kraven i konventionen. Detta kan enligt nämnda artikel uppnås genom nationella lagar och andra författningar, gällande kollektivavtal eller praktisk tillämpning.
Ett kollektivavtal definieras i 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet som ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. För att en överenskommelse ska få status av kollektivavtal måste det vara fråga om ett avtal, det vill säga en tvåsidig reglering. Vardera parten ska ha haft en avsikt att åta sig en juridiskt bindande förpliktelse. För att vara giltigt som kollektivavtal ska avtalet ha skriftlig form. Endast vissa parter kan ingå kollektivavtal. På arbetstagarsidan måste det vara en organisation, inte en grupp enskilda arbetstagare. En enskild arbetsgivare kan dock vara part. Endast visst innehåll godtas som kollektivavtal, nämligen anställningsvillkor för arbetstagare eller bestämmelser om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Karaktäristiskt för kollektivavtal är att de innehåller en generell reglering av arbetsvillkor men inget åtagande för enskilda individer att utföra arbete. Kollektivavtalet gäller för bestående eller framtida anställningsförhållanden. Det kan vara fråga om endast en enstaka anställning och för avtalets giltighet som kollektivavtal krävs inte att det för tillfället finns någon anställd.
Kollektivavtalet binder arbetstagarorganisationen som part. Ett kollektivavtal binder även medlemmarna i organisationen oavsett
om medlemmen inträtt före eller efter avtalets tillkomst. Medlem kan inte frigöra sig från bundenhet genom att utträda ur organisationen.4 Ett kollektivavtal kan i vissa fall träda istället för lag.
3.2.1. Kollektivavtal på sjöarbetsmarknaden
Mellan Sjöfartens Arbetsgivarförbund (SARF) och Sjöbefälsförbundet (SBF), Sveriges fartygsbefälsförening (SFBF) och Facket för service och kommunikation (SEKO) har slutits kollektivavtal. Huvudavtalen är Befälhavareavtalet, Storsjöavtalet för styrmän och telegrafister, Storsjöavtalet för maskinbefäl, Storsjöavtalet för intendenturbefäl och Storsjöavtalet för däcks-, maskin- och intendenturpersonal. Vidare finns avtal med sjöfacken för sjömän som är anställda av ett svenskt rederi för arbete på ett utländskt fartyg i oceanfart. Avtalen utgår från storsjöavtalen och bygger på att den anställde arbetar ombord i minst 183 dagar under en 12-månaders period.
Besättningen på lastfartyg i utrikes fart kan till 50 procent utgöras av sjömän från Filippinerna. Dessa sjömän anställs enligt s.k. TAP-avtal (tillfälligt anställd personal). För befäl tecknas avtalen mellan SARF, SBF, SFBF och The asscociated marine officers’ and seamen’s union of the Philippines (AMOSUP) och för manskap mellan SARF och SEKO.
För anställda på färjor i skärgårdstrafik har kollektivavtal slutits mellan Almega Tjänsteföretagen (Almega) och SEKO. Avtalet omfattar alla ombordanställda utom befäl. För befäl har kollektivavtal slutits mellan Almega och SFBF. För att avtalet ska bli gällande måste det aktuella företaget kopplas in, vilket kan ske efter förhandling då antingen SFBF eller företaget begär att så ska ske. Vidare har särskilda avtal slutits mellan Almega och SFBF, ett med anpassningar för vissa Stockholmsbaserade företag och ett med anpassningar för vissa företag i Göteborgs skärgård.
4 Axel Adlercreutz, Bernard Johann Mulder (2007), Svensk arbetsrätt.
3.2.2. Kollektivavtal och praktisk tillämpning
Artikel 4 i konventionen föreskriver, som tidigare nämnts, att alla sjömän har
-
rätt till en säker och trygg arbetsplats, som uppfyller säkerhetsnormer,
-
rätt till skäliga anställningsvillkor,
-
rätt till anständiga arbets- och levnadsförhållanden på fartyg och
-
rätt till hälso- och sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd.
Om annat inte anges i konventionen kan de föregående punkterna tillgodoses och uppnås genom lagar och andra författningar, gällande kollektivavtal eller praktisk tillämpning.
Om Sverige väljer att ratificera konventionen åtar sig Sverige som stat folkrättsligt gentemot andra stater att Sverige skall tillämpa konventionens bestämmelser. Staten kan förvissa sig om att detta görs om konventionens bestämmelser införs genom lagstiftning men om införandet sker genom kollektivavtal eller praktisk tillämpning är det principiellt svårt för staten att vara säker på att Sverige fullgör sina folkrättsliga skyldigheter.
När det gäller införande genom kollektivavtal, vilket om Sverige ratificerar konventionen kommer att bli aktuellt i flera fall, har staten ingen kontroll över vilka dessa avtal är, eftersom sådana avtal inte registreras av eller har ett innehåll, som är känt för staten. Detta är ett problem, eftersom staten inte kommer att kunna veta om ett kollektivavtal, varigenom någon del av konventionen införs, sägs upp och upphör att gälla. När utredningen har sammanträtt med den referensgrupp bestående av företrädare för sjöarbetsmarknadens parter, som direktiven för utredningen sagts skall tillsättas, har denna fråga tagits upp. Det har då framkommit att detta problem betraktas som teoretiskt. Det konventionen reglerar är frågor, som är väsentliga för de ombordanställda. Om ett avtal, som inför konventionens krav i Sverige, skulle sägas upp, skulle detta omgående bli eller göras känt. Staten får då ta ställning till om lagstiftning måste beslutas.
3.3. Ansvariga myndigheter
De myndigheter som är ansvariga på det område som sjöarbetskonventionen reglerar är främst Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och de kommunala miljönämnderna.
Enligt 2 § förordningen (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket ska Sjöfartsverket bl.a. planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk i enlighet med bestämmelserna i ILO-konventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn. Transportstyrelsen har enligt förordning (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen till huvuduppgift att svara för regelgivning, tillståndsprövning och tillsyn inom transportområdet. Transportstyrelsen ska bl.a. ha tillsyn över efterlevnaden av säkerhets- och arbetsmiljöregler i fartyg. När det gäller skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbetet ska Transportstyrelsen samråda med Arbetsmiljöverket, som är ansvarig förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor. Enligt förordning (2007:1235) med instruktion för Försäkringskassan är Försäkringskassan förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen. Socialstyrelsen är enligt förordning (2007:1202) med instruktion för Socialstyrelsen förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet. Livsmedelsverket har enligt 23 § 9 livsmedelsförordningen (2006:813) tillsyn över kyltankbåtar och fabriksfartyg. Över andra fartyg, faller tillsynsansvaret enligt 23 § 18 samma lag på den kommunala nämnd i hamnen där fartyget anlöper. Tillsynen avser efterlevnaden av bestämmelserna i livsmedelslagen (2006:804).
En ny myndighet, Pensionsmyndigheten, kommer från och med 1 januari 2010 att handlägga de pensionsfrågor som idag handläggs av Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Utredningen om en ny pensionsmyndighet, S 2008:05, förbereder bildandet av den nya myndigheten och beräknas avsluta sitt arbete den 15 december 2009.
3.4. Andra berörda intressenter
Andra som berörs av sjöarbetskonventionens regelverk är de fackliga organisationerna. På sjöfartsområdet gäller det Sveriges Redareförening (SRF), Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF),
Facket för service och kommunikation (SEKO Sjöfolk), Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF) och Sjöbefälsförbundet (SBF).
4. Genomförande av konventionens bestämmelser
4.1. Sjöarbetskonventionens tillämpningsområde
Artikel II punkt 4 i 2006 års sjöarbetskonvention reglerar konventionens tillämpningsområde. Där framgår att konventionen är tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Konventionen är inte tillämplig på örlogsfartyg eller deras hjälpfartyg. Konventionen är enligt artikel II punkt 1 i) inte heller tillämplig på fartyg som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler (port regulations) gäller. Som framgår av avsnitt 7.1 gäller krav, som handlar om fartygs byggnad och utrustning, enligt regel 3.1.2 endast fartyg byggda den dag eller efter det att konventionen trätt i kraft för ett medlemsland.
4.1.1. Tillämpningsområde enligt svenska regler
Som kommer att framgå av betänkandet motsvaras stora delar av sjöarbetskonventionens regler och standarder i praktiken redan av regler i svensk lagstiftning. Vissa tillägg måste dock göras. Genomförandet i svensk lagstiftning kommer således inte att vara gjord i ett sammanhängande regelverk utan genom regler i ett antal regelverk. Någon svensk föreskrift, varigenom på ett ställe tillämpningsområdet anges, kommer därför inte att finnas. Därför behöver tillämpningsområdet belysas särskilt.
4.1.2. Fiskefartyg, traditionsfartyg och örlogsfartyg
Några svårigheter att avgöra vad som är fiskefartyg föreligger inte. ILO konventionerna nr 92 och 133, som är föregångare till en del av sjöarbetskonventionen och som reglerade främst bostäder ombord på fartyg, undantog också fiskefartyg från tillämpningen av konventionerna. De svenska föreskrifter, varigenom de konventionerna materiellt sattes ikraft i Sverige undantog också fiskefartyg med ett mindre undantag. Undantaget av fiskefartyg fordrar således inga andra svenska lagstiftningsåtgärder än att ett undantag ska göras även för de fiskefartyg, som byggs när konventionen träder i kraft och därefter.
I 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal definieras traditionsfartyg som sådana fartyg som Transportstyrelsen beslutat skall anses vara traditionsfartyg. I 4 kap. 1 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), som handlar om bemanning av fartyg, sägs att med traditionsfartyg avses detsamma som i behörighetsförordningen. Svenska traditionsfartyg är inte handelsfartyg (ships…ordinarily engaged in commercial activities (artikel II.4), varför konventionen inte gäller det som kan definieras som traditionsfartyg i svensk lagstiftning. Några traditionellt byggda handelsfartyg som dhower eller djonker finns inte i Sverige.
Det föreligger inga svårigheter att avgöra vad som är örlogsfartyg eller hjälpfartyg till örlogsfartyg. Det är emellertid att märka att undantaget från tillämpningsområdet för dessa två fartygstyper är ett snävare undantag än vad som är brukligt i andra konventioner på sjöfartens område. Konventionen gäller nämligen enligt sin lydelse andra statsfartyg än örlogsfartyg och deras hjälpfartyg. I svensk rätt gäller en särskild reglering för arbetsmiljön på örlogsfartyg och andra statsfartyg undantas från vissa bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (t.ex. 3 kap. 1 §, 9 § och 12 § andra stycket) men däremot inte från lagens bestämmelser om arbetsmiljö. De föreskrifter om arbetsmiljön ombord, som Sjöfartsverket efter bemyndigande i fartygssäkerhetslagstiftningen beslutat genom Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:25) om skyddsanordningar och skyddsåtgärder på fartyg och Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:23) om arbetsmiljön på fartyg gäller andra statsfartyg än örlogsfartyg och deras hjälpfartyg. När det gäller övriga delar av sjöarbetskonventionen torde inga problem i svensk lagstiftning
beträffande vilotider, löner, sociala förmåner m.m. föreligga; de anställda på svenska statsfartyg, som inte är örlogsfartyg eller deras hjälpfartyg, har i praktiken samma förmåner som landanställda arbetstagare i Sverige.
4.1.3. Fartområden
Bedömning: Definitionen i artikel II punkt 1 i) – inlandsvatten,
vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller – motsvaras i svensk rätt av begreppet inre fart i 1 kap. 3 § förordningen (2007:237)om behörigheter för sjöpersonal.
Som nämnts inledningsvis är fartyg, som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller, undantagna från konventionens tillämpningsområde.
När denna regel i konventionen ska införas i svensk rätt finns ett problem i det att Sverige har mer än en fartområdesbestämning.
På sjösäkerhetsområdet finns två fartområdesbestämningar. Den ena finns i 1 kap. 3 § fartygssäkerhetsförordningen. I den bestämmelsen fastslås att det ska finnas fem fartområden, A–E. Definitionerna av fartområdena A–E grundar sig på de fartområden som är föreskrivna av EU genom rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg.
Den andra fartområdesbestämningen på sjösäkerhetsområdet finns i 1 kap. 3 § förordningen om behörigheter för sjöpersonal. Där föreskrivs fyra fartområden, nämligen oceanfart, europafart, närfart och inre fart. Slutligen finns i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) bestämmelser om tre fartområden nämligen fjärrfart, närfart och inre fart.
Dessa tre olika fartområdesbestämningar hänger, eftersom de innehåller mellan tre och fem bestämningar, geografiskt inte samman.
Utredningen har bedömt att fartområdet inre fart i behörighetsförordningen är det, som ligger närmast det område från vilket tillämpning av konventionen är undantagen. Detta område framgår av definitionen av begreppet fartyg i artikel II.1(i). Inre fart definieras i behörighetsförordningen som fart i trafik inom Sverige
och utanför kusterna, dock högst en nautisk mil från en hamn eller annan plats där fartyget kan finna skydd samt fart i Kalmarsund och nationell fart i Öresund. Som inre fart anses också fart i fartområde D, såsom detta definieras i fartygssäkerhetsförordningen. Detta innebär att merparten av skärgårdstrafiken inte kommer att omfattas av konventionens bestämmelser.
Denna utredningens bedömning kan möjligen ifrågasättas. Definitionen av fartyg och dess undantag från konventionens tillämpning på fartyg som trafikerar det fartområde, som beskrivs i artikel II 1(i), har emellertid som begrepp inte någon större självständig betydelse. Skälen till det är följande.
Konventionen kommer, om Sverige ratificerar den, av lagstiftningstekniska skäl inte enligt utredningens förslag att införlivas i svensk rätt genom en ny sammanhängande lagstiftning. Svensk rätt täcker genom olika regelverk redan stora delar av konventionens krav och för att fullständigt leva upp till kraven kan ändringar och tillägg genomföras i befintlig lagstiftning och befintliga föreskrifter. De förändringar, som måste göras i de svenska regelverken, förutsätter att man prövar för vilka fartyg ändringarna skall gälla. Är det en ändring föranledd av t ex konventionens bestämmelser om socialförsäkring är det fartområde, som i dag används vid tillämpning av socialförsäkringslagen, som även fortsättningsvis kommer att tillämpas. Är det fråga om minimiålder för arbete ombord på ett fartyg är det fartygssäkerhetslagens fartområden som gäller. Ställning måste således tas till för vilket fartområde en ändring eller ett tillägg till lagstiftningen skall gälla i varje enskilt fall.
I detta sammanhang bör det påpekas att konventionen är en minimikonvention, som lägger en lägsta nivå. Enligt artikel 19.8 i ILO:s stadga sägs bl. a. att om en stat ratificerar en konvention skall detta inte påverka lag, dom, bruk eller avtal som tillförsäkrar sjömän bättre villkor än vad som föreskrivs i konventionen.
Det bör också särskilt påpekas att regel 3.1 och den till regeln anknutna standarden, som behandlar bostäder och rekreationsmöjligheter ombord, endast kommer att gälla fartyg, för vilka konventionen gäller, byggda den dag konventionen träder i kraft eller därefter.
4.1.4. Grundläggande rättigheter
I artikel III i konventionen slås grundläggande rättigheter och principer fast. Enligt nämnda artikel ska varje medlemsstat se till att bestämmelserna i dess lagar och andra författningar som styrs av konventionen respekterar vissa grundläggande rättigheter. Föreningsfriheten och rätten att sluta kollektivavtal ska respekteras. Alla former av tvångsarbete, barnarbete och diskriminering när det gäller anställning och sysselsättning ska avskaffas. Dessa grundläggande rättigheter uppnås enligt artikeln punkt 5 om en fördragsslutande stat försäkrar sig om att rättigheterna införs i statens lagstiftning, genom kollektivavtal, genom andra åtgärder eller i praktiken i enlighet med konventionens krav.
4.1.5. Genomförande av konventionens bestämmelser i medlemsstaterna
I artikel IV beskrivs de rättigheter sjömän ska ha och att en fördragsslutande stat har ett ansvar för att dessa upprätthålls. Artikel V redovisar allmänt hur en fördragsslutande stat genom lagstiftning, tillämpning av lagstiftning, tillsyn av fartyg under dess egen flagg och fartyg under annan stats flagg m.m. ska ta detta ansvar.
Enligt artikel VI punkt 3 kan en medlemsstat som inte kan införa rättigheter och principer på det sätt som anges i del A i koden tillämpa del A genom bestämmelser i dess lagar och andra författningar som i huvudsak är likvärdiga med bestämmelserna i del A. Enligt samma artikel punkt 4 ska varje lag, författning, kollektivavtal eller annan tillämpningsåtgärd anses vara i huvudsak likvärdig om medlemsstaten förvissar sig om att den medverkar till att det allmänna syftet och ändamålet med den berörda bestämmelsen i del A i koden helt uppnås och ger kraft åt den berörda bestämmelsen.
4.2. Jurisdiktion
Bedömning: Sverige har lagstiftande jurisdiktion över utländska
fartyg i Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Sveriges verkställande jurisdiktion på sjöarbetskonventionens område regleras i konventionen där det anges att inspektion av
utländska fartyg avseende efterlevnaden av konventionen ska ske i hamn.
I artikel V punkt 1 i sjöarbetskonventionen stadgas att varje medlemsstat ska genomföra och tillämpa de lagar och andra författningar som den har antagit för att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen med avseende på fartyg och sjömän under dess jurisdiktion.
I inledningen till sjöarbetskonventionen erinras om att Förenta Nationernas havsrättskonvention från 1982 fastställer en allmän rättslig ram inom vilken all verksamhet på oceaner och hav måste bedrivas och att havsrättskonventionen är av strategisk betydelse som en grund för nationellt, regionalt och globalt handlande och samarbete i sjöfartssektorn. Vidare erinras om att artikel 94 i havsrättskonventionen fastställer flaggstatens uppgifter och skyldigheter i fråga om bl.a. arbetsförhållanden, bemanning och social situation på fartyg som för dess flagg.
Av havsrättskonventionen framgår vidare att en kuststats jurisdiktion omfattar, utöver dess landterritorium och inre vatten, även ett angränsande havsområde, som benämns territorialhavet. Varje stat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer. Den normala baslinjen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort. Vatten innanför baslinjen för territorialhavet utgör del av statens inre vatten.1 Den ekonomiska zonen är ett utanför territorialhavet beläget och till detta angränsande område maximalt 200 nautiska mil från baslinjerna.2 Svenskt inre vatten och territorialhav utgör tillsammans Sveriges sjöterritorium.3
En kuststat har rätt att tillämpa sin lagstiftning på utländska fartyg som befinner sig i dess inre vatten inklusive dess hamnar. Det utländska fartyget fortsätter dock att även lyda under flaggstatens lagar och verkställande makt. Sjöarbetskonventionen ger i artikel V punkt 4 och regel 5.2.1 medlemsstaterna rätt att inspektera ett fartyg som konventionen är tillämplig på när fartyget är i en av statens hamnar, för att fastställa om fartyget uppfyller kraven i sjöarbetskonventionen. Kuststatens rätt att tillämpa sina
1 FN:s havsrättskonvention artikel 2, 3, 5 och 8. 2 FN:s havsrättskonvention, artikel 55 och 57. 31 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
lagar i sitt inre vatten är underkastad begränsningar som följer av främmande statsfartygs immunitet i detta havsområde.4
När det gäller territorialhavet har staterna lagstiftande jurisdiktion över utländska fartyg, en straffrättslig jurisdiktion och rätt att företa undersökningar och anhållanden ombord på utländska fartyg som lämnat dess inre vatten och passerar genom territorialhavet. Kuststaten får inte på civilrättslig grund vidta exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad utom såvitt avser förpliktelser eller ansvar som fartyget ådragit sig under eller före dess genomfart av kuststatens sjöterritorium.5
Vad gäller jurisdiktionen i den ekonomiska zonen innehåller havsrättskonventionen ett antal bestämmelser främst med avseende på bevarande och nyttjande av levande tillgångar i området. I den ekonomiska zonen åtnjuter andra stater frihet till sjöfart och överflygning, till att lägga ut undervattenskablar och rörledningar samt till annan enligt folkrätten legitim användning av havet i samband med dessa friheter.6 Andra stater kan utöva dessa friheter med hänsyn tagen till kuststatens lagar.
Sammanfattningsvis bedömer utredningen att Sverige har lagstiftande jurisdiktion över utländska fartyg både i Sveriges sjöterritorium och i den ekonomiska zonen. Det innebär att de svenska regler som motsvarar konventionens regler och standarder kan tillämpas på samtliga fartyg som befinner sig i dessa vatten. Dessutom kan dessa regler tillämpas på samtliga svenska fartyg oavsett var dessa befinner sig om konventionen är tillämplig på dem.
Då det gäller den verkställande jurisdiktionen över utländska fartyg anges i sjöarbetskonventionen att inspektion av utländska fartyg ska ske i hamn. Den verkställande jurisdiktionen är således i viss mån reglerad i sjöarbetskonventionen. Begränsningar i den svenska verkställande jurisdiktionen gäller inte svenska fartyg i enlighet med flaggstatsprincipen.
4 Bring, Mahmoudi (2007), Sverige och folkrätten s. 207–208. 5 FN:s havsrättskonvention artikel 27 p. 2 och 28 p. 2. 6 FN:s havsrättskonvention artikel 58 p. 1.
4.3 Begreppet behörig myndighet
I artikel II a) i sjöarbetskonventionen är uttrycket behörig myndighet definierat. Med behörig myndighet avses minister, regeringsorgan eller annan myndighet som är behörig att utfärda och genomdriva bestämmelser, order eller andra instruktioner med laga kraft inom det sakområde den berörda bestämmelsen avser. Definitionen av behörig myndighet är således vid och omfattar både regeringsorgan och myndigheter.
4.4 Översättning av ord och begrepp
4.4.1 Översättning av ordet seafarer
Bedömning: Ordet seafarer i sjöarbetskonventionen bör över-
sättas med ordet sjöman.
I artikel II f) i den engelska versionen sägs att seafarer means any person who is employed or engaged or works in any capacity on board a ship to which this Convention applies. Flera av de remissinstanser som yttrade sig till ILO-kommittén om sjöarbetskonventionen har påpekat att seafarer bör översättas med sjöman. Skälet till det är att sjöman är ett vedertaget begrepp inom sjöfartsnäringen. Benämningen sjöman definieras och används i sjömanslagen, mönstringslagen, sjölagen, lagen om vilotid för sjömän och fartygssäkerhetslagen. Utredningen delar uppfattningen att ordet seafarer i sjöarbetskonventionen bör översättas med sjöman.
4.4.2 Översättning av orden essential dental care
Bedömning: Orden essential dental care bör översättas med akut
tandvård.
I standard A.4.1.1 förekommer orden essential dental care. Utredningen anser att detta uttryck bör översättas med akut tandvård.
4.4.3 Översättning av orden workers ashore
Bedömning: Orden workers ashore i sjöarbetskonventionen bör
översättas med orden landbaserad personal.
I fjärde kapitlet i konventionen, som gäller hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet, förekommer begreppet workers ashore på flera ställen. Utredningen anser att den svenska översättningen bör vara landbaserad personal.
4.4.4 Översättning av begrepp som avser socialförsäkringsskydd
Bedömning: Orden medical care bör översättas med hälso- och
sjukvård, sickness benefit med förmåner vid sjukdom, unemployment benefit med förmåner vid arbetslöshet, old-age benefit med förmåner vid ålderdom, employment injury benefit med förmåner vid arbetsskada, family benefit med familjeförmåner, maternity benefit med förmåner vid moderskap, invalidity benefit med förmåner vid invaliditet och survivors' benefit med förmåner till efterlevande.
I kap. 4 i konventionen förekommer ett antal begrepp som avser socialförsäkringsskydd. I analogi med de översättningar som finns i ILO-konvention 102, förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen anser utredningen att ovanstående översättningar bör gälla.
4.4.5 Översättning av maritime labour certificate och declaration of maritime labour compliance
Bedömning: Maritime labour certificate bör översättas med
sjöarbetscertifikat. Declaration of maritime labour compliance bör översättas med försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.
I femte kapitlet i konventionen, som gäller uppfyllelse och tillämpning, omnämns två för konventionens uppfyllelse betydelsefulla dokument; maritime labour certificate och declaration of maritime labour compliance. Utredningen anser, bl.a. med hänsyn till att de certifikat och dokument som omnämns i 1 kap. i fartygssäkerhetslagen har översatts till svenska, att även maritime labour certificate och declaration of maritime labour compliance ska översättas
4.5 Begreppet redare
Utredningens bedömning: En tolkning får liksom i dag göras
från fall till fall för att avgöra vem som i konventionens mening är att anse som redare.
I artikel II punkt 1 j) i sjöarbetskonventionen är begreppet redare definierat. Med redare avses enligt konventionen fartygets ägare eller annan organisation eller person såsom en manager, agent eller tidsbefraktare, som har övertagit ansvaret för fartygets drift från ägaren och som vid övertagandet av detta ansvar har gått med på att ta över det ansvar och de skyldigheter som vilar på redare enligt konventionen, oberoende av om någon annan organisation eller person tar visst ansvar eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag av redaren.
Någon motsvarande definition finns inte i svensk rätt. Frågan om definition av redarbegreppet har tidigare vid flera tillfällen behandlats av utredningar och i propositioner. Anledningen till att det inte finns någon definition är att det har varit svårt att hitta en heltäckande definition av begreppet. Sjösäkerhetskommittén konstaterade i SOU 1996:182 att det inte var möjligt att hitta en definition av redare som omfattade både samtliga civilrättsliga och samtliga förvaltningsrättsliga aspekter på begreppet. Fartygssäkerhetsutredningen ansåg i SOU 2001:17 att redarbegreppet inte borde definieras i fartygssäkerhetslagen. Anledningen var att det var mycket svårt att hitta en heltäckande definition. Utredningen ansåg att det var bättre att man utifrån ett praktiskt synsätt avgjorde vilka företagskonstruktioner som skulle ha ett redaransvar. I prop. 2002/03:109 om förslag till fartygssäkerhetslag görs inte någon definition utan istället anges att det som sägs om redare också ska gälla den som i redarens ställe utövar ett avgörande
inflytande över fartygets drift. Inte heller i prop. 2000/2001:139, Åtgärder mot förorening från fartyg, gjordes någon definition av begreppet. I propositionen sägs att frågan om behovet av en legaldefinition av redarbegreppet är av sådan generell betydelse för sjörätten att den enligt regeringens mening inte lämpligen bör tas upp i detta sammanhang.
Fartygets ägare har det primära ansvaret för ett fartygs konstruktion, underhåll, bemanning och drift. Ägaren kan vara en eller flera fysiska eller juridiska personer.
Ett rederi kan vara ett företag, som äger eller driver egna fartyg. Ett rederi kan också basera sin verksamhet på att hyra fartyg. Rederiet kan överlåta en eller flera uppgifter till andra som har specialiserat sig på olika områden. Vissa bolag har exempelvis specialiserat sig på att stå för bemanningen av fartyg.
Redaren kan nyttja fartyget på olika sätt. Fartyget kan användas för transport av eget gods. Redaren kan också upplåta fartyget till andra fysiska eller juridiska personer. För att kunna avgöra vem som i det enskilda fallet juridiskt sett är redare måste man göra en helhetsbedömning av omständigheterna för att avgöra på vem den övervägande delen av de typiska redarfunktionera vilar. Det är inte givet att den som anses som ett fartygs redare i ett frakträttsligt sammanhang också bör betraktas som redare vid tillämpning av fartygssäkerhetslagen. Det civilrättsliga redarbegreppet kan skilja sig från det förvaltningsrättsliga redarbegreppet. Därför är det svårt att göra en generell definition av begreppet.7
2006 års sjöarbetskonvention reviderar ett antal tidigare konventioner och rekommendationer. De fem kapitlen i konventionen reglerar olika frågor och reglernas motsvarigheter i svensk rätt finns i flera svenska författningar, i myndighetsföreskrifter och i kollektivavtal. Utredningen anser liksom tidigare utredningar att det är svårt att hitta en generell definition av begreppet redare som passar både på civilrättsliga och förvaltningsrättsliga förhållanden. En tolkning får liksom i dag göras från fall till fall för att avgöra vem som i konventionens mening är att anse som redare.
4.6 Ratifikationsfrågan
Bedömning: Sverige bör ratificera 2006 års sjöarbetskonven-
tion.
Svenska ILO-kommittén har som nämnts i kap. 1 i oktober 2008 lämnat ett yttrande till Arbetsmarknadsdepartementet angående bl.a. ratifikationsfrågan. Svenska ILO-kommittén har dessförinnan inhämtat yttrande från 22 remissinstanser i frågan. Ingen av de tillfrågade remissinstanserna har varit emot att Sverige ratificerar sjöarbetskonventionen. Svenska ILO-kommittén har ansett att konventionen är ett angeläget och viktigt instrument som kan förbättra sjömäns arbets- och levnadsvillkor och att konventionens styrka är att varje medlemsstat som ratificerat den ges rätt att som hamnstat inspektera alla fartyg oavsett om flaggstaten ratificerat konventionen eller inte. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen och konventionen träder i kraft kan de ekonomiska och arbetsmässiga följderna bli negativa. Svenska fartyg kommer då att utsättas för hamnstatskontroll och krav på efterlevnad av konventionens bestämmelser i utländska hamnar. Om fartyg inte kan uppvisa ett Maritime Labour Certificate med ett Document of Labour Compliance så ska hamnstaten genomföra en mer ingående inspektion. Det aktuella fartyget riskerar i sådana fall att drabbas av mycket kraftiga förseningar såvitt gäller lastning, lossning och avgång till nya destinationer. Detta innebär i sin tur ökade kostnader och minskade intäkter vilket drabbar såväl ägare som arbetstagare. Svenska ILO-kommittén tillstyrker mot denna bakgrund att Sverige ratificerar sjöarbetskonventionen. Rådets direktiv 2009/13/EG, som tidigare beskrivits i avsnitt 2.2.3, är ytterligare en omständighet som talar för en ratifikation av konventionen.
Utredningen delar Svenska ILO-kommitténs bedömning, och skälen för denna, att sjöarbetskonventionen bör ratificeras av Sverige.
4.7 Införlivandet av 2006 års sjöarbetskonvention i svensk rätt
Bedömning: 2006 års sjöarbetskonvention bör införlivas i
svensk rätt genom transformation.
Som nämnts i kap. 2 kan en konvention införlivas i svensk rätt på olika sätt. Stora delar av det som en stat åtar sig genom att ratificera 2006 års sjöarbetskonvention är redan reglerat i svensk rätt. En jämförelse mellan 2006 års sjöarbetskonvention och gällande svensk lagstiftning måste därför göras för att klargöra om det som Sverige åtar sig genom konventionen redan återspeglas i svensk rätt eller inte. Om gällande svensk rätt inte överensstämmer med konventionen måste lagändringar göras.
Utredningen anser, med hänsyn till att stora delar av sjöarbetskonventionens bestämmelser redan har motsvarigheter i svensk rätt, att konventionen ska införlivas genom transformation.
5. Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg
5.1. Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg
Det första kapitlet i sjöarbetskonventionen innehåller regler om vilka minimikrav som ställs i konventionen på en person för att han eller hon ska få arbeta på ett fartyg. I kapitlet regleras minimiålder, krav på läkarintyg, utbildning och kvalifikationer och rekrytering och arbetsförmedling.
5.2. Minimiålder
Bedömning: Sverige uppfyller konventionens krav i regel 1.1
och standard A.1.1.1 om minimiålder.
Av regel 1.1.1 i sjöarbetskonventionen följer att ingen som inte har uppnått minimiåldern 16 år ska vara anställd, sysselsatt eller arbeta på ett fartyg. Enligt standard A.1.1.1 får ingen som inte har fyllt 16 år anställas, sysselsättas eller arbeta ombord på ett fartyg. Enligt 4 kap. 7 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska befälhavaren se till att minderåriga som anlitas till eller utför fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet har fyllt sexton år och fullgjort sin skolplikt. I andra stycket görs ett undantag. Minderårig som fyllt tretton år får anlitas till eller utföra lättare fartygsarbete inom fiskerinäringen. Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som utförs av arbetstagare finns i sjömanslagen (1973:282). I 45 § sjömanslagen stadgas att en arbetstagare inte får sysselsättas i fartygsarbete innan han eller hon fyller sexton år och inte heller, om det inte sker som ett led i skolutbildningen, innan han eller hon har fullgjort sin skolplikt.
I 4 kap. 7 § fartygssäkerhetslagen krävs att den som anlitas till eller utför fartygsarbete har fyllt sexton år och fullgjort sin skolplikt. Ålderskravet i konventionen är därmed uppfyllt. Sjöarbetskonventionen är enligt artikel II punkt 4 tillämplig på fartyg som används i kommersiell verksamhet, dock inte på fartyg som används för fiske eller liknande ändamål. Undantaget i 4 kap. 7 § andra stycket fartygssäkerhetslagen omfattas därmed inte av konventionen.
I 45 § sjömanslagen krävs det att en arbetstagare har fyllt 16 år för att få sysselsättas i fartygsarbete och att han eller hon har fullgjort sin skolplikt. Konventionens krav om att den som anställs, sysselsätts eller arbetar ombord på ett fartyg måste vara 16 år är därmed uppfyllt.
Både fartygssäkerhetslagen och sjömanslagen går ett steg längre än konventionen och kräver förutom att personen i fråga har fyllt 16 år att han eller hon ska ha fullgjort sin skolplikt om inte fartygsarbetet sker som ett led i skolutbildningen.
Undantag från kravet på minimiålder
Förslag: Ett nytt stycke införs i 5 § lagen (1998:958) om vilotid
för sjömän där det anges att innan undantag enligt andra stycket får medges skall samråd ske med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.
I standard A.1.1.2 i sjöarbetskonventionen stadgas att ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får arbeta nattetid. Enligt standard A.1.1.3. a–b) får den behöriga myndigheten medge att nattarbetsbegränsningen inte behöver uppfyllas om utbildningen av den berörda sjömannen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att den sjöman som undantaget omfattar tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.
Enligt 5 § lagen om vilotid för sjömän har en sjöman under 18 år rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00. Undantag får göras om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett
effektivt genomförande av ett utbildningsprogram för sådana sjömän.
Undantag enligt 5 § andra stycket beslutas enligt vad utredningen erfarit inte av Transportstyrelsen utan undantag beslutas uppenbarligen av de skolor, som bedriver utbildningen och vars utbildningsprogram kan kräva att nattvilan inte är sammanhängande. Inget tyder på att detta system inte fungerat tillfredsställande. Det i förhållande till svensk lagstiftning nya kravet i standard A.1.1.3 b) att den behöriga myndigheten skall samråda med berörda redare- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte skadar personalens hälsa eller välbefinnande bör, för svenskt vidkommande, förstås så att utbildningsanordnarna skall genomföra samrådet. Ett tillägg om krav på samråd bör göras i 5 § vilotidslagen.
5.3. Läkarintyg
Bedömning: Läkarintyg enligt standard A.1.2.4 ska vara
utfärdat av en duly qualified medical practitioner, vilket enligt utredningens bedömning kan översättas med behörig läkare.
Enligt regel 1.2 i sjöarbetskonventionen är syftet med reglerna om läkarintyg att alla sjömän ska vara medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss. Enligt standard A.1.2.4 ska läkarintyget vara utfärdat av en duly qualified medical practitioner.
Enligt 2 § förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk får läkarintyg enligt mönstringslagen eller fartygssäkerhetsförordningen utfärdas av den som är behörig att här utöva läkaryrket. I Sverige fanns det fram till 1979 särskilda sjömansläkare och så är det i dag i flera andra länder. Utredningen tolkar dock standard A.1.2.4 så att det är tillräckligt att intyget utfärdas av en behörig läkare. Något krav på att en särskild sjömansläkare ska utfärda intyget går inte att utläsa. Standard A.1.2.4 motsvaras därmed av bestämmelsen i 2 § förordningen om läkarintyg för sjöfolk.
Av standard A.1.2.5 framgår att sjöman som har vägrats läkarintyg eller som har fått en begränsning i arbetet på grund av nedsatt arbetsförmåga särskilt när det gäller arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område, ska kunna få ytterligare en undersökning gjord av en annan oberoende behörig läkare eller av en oberoende medicinsk skiljedomare. Det är redan i dag möjligt för sjömän att
besöka en annan läkare få att få ytterligare ett läkarintyg. Sverige uppfyller därmed konventionens krav i detta avseende.
5.3.1. Läkarintygets giltighetstid
Förslag: Bestämmelserna i 4 kap. 18 § fartygssäkerhetsförord-
ningen (2003:438) och 19 § mönstringslagen (1983:929) ändras så att giltighetstiden för läkarintyg avseende syn- och hörselförmåga inte får vara längre än två år.
Enligt standard A.1.2.7 a) skall ett läkarintyg för sjömän gälla högst två år. Konventionen gör inte skillnad avseende giltighetstiden för läkarintyg, som ger besked om en sjömans allmänna medicinska lämplighet för en befattning ombord och läkarintyg avseende syn och hörsel. Det gör 19 § mönstringslagen och 4 kap 18 § fartygssäkerhetsförordningen. Konventionen har ett generellt krav på två års giltighetstid för läkarintyg medan svensk lagstiftning har ett krav på två års giltighetstid för intyg avseende allmän medicinsk lämplighet och fyra års giltighetstid för intyg avseende syn- och hörselförmåga. Den senare längre giltighetstiden måste inskränkas till två år.
Kravet på ett års giltighetstid för läkarintyg för sjömän som inte fyllt 18 år är detsamma i konventionen och i svensk lagstiftning. Det kravet kan således stå kvar oförändrat i svensk lagstiftning men det kommer att gälla såväl sjömannens allmänna medicinska lämplighet och syn- och hörselförmåga.
Det bör påpekas att bestämmelsen i 18 § andra stycket mönstringslagen om att läkarundersökning av sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart kan begränsas till syn- och hörselförmåga inte påverkas av konventionen (jfr avsnitt 4.1.3) och att giltighetstiden för dessa och läkarintyg för sjömän på fiskefartyg och traditionsfartyg fortsatt kan vara fyra år.
5.3.2. Fortsatt giltighetstid för läkarintyg i vissa fall
Förslag: Ett tillägg till 19 § mönstringslagen (1983:929) införs
där det framgår att ett läkarintyg som upphör att gälla under sjöresa kan få fortsatt giltighet till nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg, under förutsättning att tidsfristen inte överstiger tre månader.
Av standard A.1.2.9 följer att om giltighetstiden för ett läkarintyg går ut under en sjöresa, ska det fortsätta att gälla till nästa hamn där personen i fråga kan få ett läkarintyg från en behörig läkare, förutsatt att fristen inte överskrider tre månader.
Enligt 19 § andra stycket mönstringslagen framgår att om intyget upphör att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Någon bestämmelse om hur långt tid ett utgånget läkarintyg kan fortsätta att gälla finns inte i mönstringslagen. Enligt utredningen bör för att konventionens krav ska vara uppfyllda, ett tillägg göras till 19 § mönstringslagen där det ska framgå att ett läkarintyg får fortsatt giltighet i högst tre månader.
5.3.3. Läkarintygets utformning
Bedömning: I den engelska texten standard A.1.2.10 framgår
att The medical certificates for seafarers working on ships ordinarily engaged on international voyages must as a minimum be provided in English. Om intyget både måste tillhandahållas och fyllas i på engelska är Transportstyrelsens uppgift att avgöra.
Bestämmelser om läkarintygets utformning finns i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:3) om läkarintyg för sjöfolk. Enligt 5 kap. 1 § ska blanketten "läkarintyg för sjöfolk" användas vid utfärdande av läkarintyg. Den förtryckta texten på blanketten är skriven både på svenska och engelska. Kravet på att intyget ska tillhandahållas även på engelska är därmed uppfyllt. Det finns dock även ett antal tomma fält, där läkaren kan fylla i uppgifter utan att valet av språk begränsas av blankettens utformning. Föreskrifterna
innehåller inte heller något krav på att intyget måste fyllas i på engelska.
Det är enligt utredningens uppfattning Transportstyrelsen som får göra en tolkning av om standarden innefattar krav på att intyget både ska tillhandahållas och fyllas i på engelska, samt att avgöra om ändringar måste göras i föreskrifterna.
5.4. Rekrytering och arbetsförmedling
5.4.1. Offentlig arbetsförmedling för sjömän
Standard A.1.4.1–A.1.4.10 reglerar frågor om rekrytering och arbetsförmedling. Enligt standard A.1.4.1 ska varje medlemsstat som driver offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän se till att kontoren drivs på ett ordnat sätt så att sjömännens rättigheter i anställningsförhållandet skyddas och främjas. Arbetsförmedling för sjömän bedrivs i Sverige inom den offentliga arbetsförmedlingen, Arbetsförmedlingen sjöfart. Konventionens krav är därmed uppfyllda.
5.4.2. Privat arbetsförmedling
Enligt 3 § lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft får arbetsförmedling för sjömän inte bedrivas mot ersättning. Förbudet har sin grund i konvention nr 9, Placing of seamen convention, från år 1920, vilken har ratificerats av Sverige. I artikel 2 i nämnda konvention finns ett uttryckligt förbud mot att bedriva arbetsförmedling för sjömän mot ersättning. Förutom detta förbud innehåller konventionen bestämmelser om hur den offentliga arbetsförmedlingen ska vara organiserad.
Standard A.1.4.2–A.1.4.7 gäller om det finns privata rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän i en medlemsstat. Med begreppet privat arbetsförmedling i konventionen avses arbetsförmedling mot ersättning. Det finns i dag, som framgått ovan, inte några privata arbetsförmedlingar för sjömän i Sverige. Standard A.1.4.2–A.1.4.7 är därför inte aktuella för Sveriges del.
5.4.3. Medlemsstaternas skyldighet att informera
Bedömning: Sveriges skyldighet att informera sina medborgare
enligt standard A.1.4.8 anser utredningen vara uppfylld genom praktisk tillämpning.
Standard A.1.4.8 anger att varje medlemsstat som har ratificerat konventionen så långt möjligt ska ge råd till sina medborgare om de problem som kan uppstå när man tar anställning på ett fartyg som är registrerat i en icke-konventionsstat. Texten är hämtad från artikel 3 i konvention nr 147 om miniminormer i handelsfartyg (Merchant shipping convention). Nämnda konvention har ratificerats av Sverige.
Konventionens krav enligt standard A.1.4.8 måste anses vara uppfyllt genom det som kallas praktisk tillämpning i artikel IV.5. Ett behov av råd till en medborgare om vad som gäller om han eller hon tar anställning på ett fartyg, som är flaggat i en stat som inte ratificerat konventionen, uppkommer rimligen inte om inte någon ställer frågan. Transportstyrelsen har inom sitt ansvarsområde en serviceskyldighet gentemot medborgarna. Om den får en fråga om vad det kan innebära att arbeta på ett fartyg flaggat i ett land, som inte ratificerat konventionen, har den en skyldighet att svara på den. De svenska fackföreningarna har med all sannolikhet medlemmar, som kommer att överväga att segla i fartyg flaggade i länder, som inte ratificerat konventionen, och kan ge medlemmarna råd. Dessa två förhållanden sammantagna leder till ovanstående slutsats.
6. Anställningsförhållanden
6.1. Allmänt
Kapitel 2 i sjöarbetskonventionen behandlar frågor om sjömäns anställningsförhållanden och innefattar undertecknande av anställningsavtal och minimikrav för anställningen såsom lön, semester och hemresa.
Regel 2.1 om anställningsavtal ska säkerställa att sjömän har rättvisa anställningsavtal och regel 2.2 som reglerar frågor om lön, att sjömän får betalt för sina tjänster. Frågor om arbetstid och vilotid behandlas i regel 2.3. Rätten till ledighet framgår av regel 2.4 och genom regel 2.5 om hemresa garanteras att sjömän kan återvända hem. Regel 2.6 säkerställer att sjömän får ersättning när ett fartyg förloras eller förliser. Syftet med regel 2.7 om bemanningsnivåer är att se till att sjömän arbetar på fartyg med tillräcklig personal för att fartyget ska kunna framföras säkert, effektivt och utan risker. Genom regel 2.8 ska sjömäns utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter säkras.
Många av de frågor som förekommer i kapitel 2 i konventionen regleras i Sverige genom lag och kollektivavtal. Utredningen har gjort en jämförelse mellan svenska författningar, nu gällande svenska kollektivavtal på området och konventionen för att kontrollera om konventionens krav är uppfyllda. Liksom i kapitel 5 redovisas i detta kapitel de delar av konventionen som saknar motsvarighet i svensk rätt eller där svenska författningar måste ändras samt utredningens tolkningar av regler och standarder. De regler och standarder som redan har motsvarigheter i svensk rätt redovisas endast i jämförelsetabellen i bilaga 3.
6.2. Anställningsavtalet
Förslag: Till bestämmelsen i 58 § sjömanslagen (1973:282) bör
ett tillägg göras om att tillämpliga kollektivavtal måste finnas tillgängliga på fartyget och då även på engelska på fartyg som används i internationell fart.
Enligt 4 § sjömanslagen ska arbetsgivaren sörja för att anställningsavtal med sjöman om fartygsarbete är skriftligt. Ett anställningsavtal hänvisar ofta till villkoren i ett tillämpligt kollektivavtal. Enligt 58 § sjömanslagen ska tillämpliga kollektivavtal finnas tillgängliga på fartyget. I standard A.2.1.2 stadgas att avtalet också måste finnas tillgängligt på engelska utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart. För att uppfylla konventionens krav måste ett tillägg om att tillämpliga kollektivavtal även måste finnas på engelska på fartyg som används i internationell fart göras.
6.3. Hemresa
Enligt regel 2.5.1. har sjömän rätt till hemresa utan kostnad för dem själva under de förhållanden och på de villkor som anges i koden. Enligt regel 2.5.2 ska varje medlemsstat kräva att fartyg som för dess flagg ställer ekonomisk garanti för att säkerställa att sjömännen kan resa hem.
Regler om fri hemresa finns i 29 och 31–33 §§sjömanslagen, 19 § förordningen (1991:1379) om handläggning av sjöfartsärenden vid utlandsmyndighet och 22 kap. 2 § sjölagen (1994:1009). Rätten till fri hemresa regleras dessutom i kollektivavtal. I 29 § sjömanslagen regleras att en sjöman, som varit anställd i utrikes fart under nio månader i följd hos samme arbetsgivare eller på samma fartyg, har rätt till fri resa med underhåll till sin hemort, om sjömannen i annat land än där han eller hon är bosatt får semester eller annan ledighet, frånträder sitt anställningsavtal eller frånträder sin befattning. En sjöman har enligt 31 § rätt till fri resa med underhåll till sin hemort, om arbetsgivaren eller sjömannen har sagt upp anställningsavtalet på grund av sjukdom eller skada. Sjömannen har samma rätt om han har frånträtt anställningsavtalet av annan grund men sådan sjukdom eller skada förelåg när anställningen upphörde. En sjöman, som blir fri från sin anställning på grund av att den resa
han är anställd för ändras väsentligt och inte är berättigad till resa enligt 29 § eller som frånträder sin befattning enligt 9 eller 11 §, har rätt till fri resa med underhåll till närmaste ort, där avtalet skulle frånträdas efter uppsägning från arbetsgivarens sida. Enligt 33 § sjömanslagen ska hemresa ordnas av arbetsgivaren eller, om detta inte kan ske av svensk utlandsmyndighet. I 19 § förordningen om handläggning av sjöfartsärenden vid utlandsmyndighet stadgas att om en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete på svenskt fartyg i utrikes fart eller som nyligen har lämnat sådan anställning behöver ekonomisk bistånd för hemresa skall utlandsmyndigheten lämna honom sådant bistånd. I 22 kap. 2 § sjölagen stadgas att på ett svenskt fartyg ska tas med sjöman vilken har rätt till fri resa enligt 29 § sjömanslagen.
Konventionens krav i regel 2.5 är uppfyllda genom nämnda bestämmelser och genom kollektivavtal.
Kostnaden för hemresa
Bedömning: Sverige uppfyller konventionens krav.
Av standard A.2.5.5 a) följer att om en redare inte kan ordna eller bekosta hemresa för sjömän som är berättigade till sådan ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagg fartyget för ordna hemresa för den berörda sjömannen.
Som tidigare nämnts, finns bestämmelser i förordningen om handläggning av sjöfartsärenden vid utlandsmyndighet om att en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete på svenskt fartyg i utrikes fart eller som nyligen har lämnat sådan anställning behöver ekonomiskt bistånd för hemresa skall utlandsmyndigheten lämna honom sådant bistånd. Sverige har härigenom säkerställt att sjömän på svenskflaggade fartyg är berättigade till hemresa. Standard A.2.5.5 a) innehåller dessutom bestämmelser om vad som ska gälla om en medlemsstat vars flagg fartyget för skall ordna hemresa för berörda sjömän och inte kan göra det. Den stat från vilken sjömännen ska resa hem eller den stat där sjömännen är medborgare får då ordna hemresan och sedan återkräva kostnaden från den medlemsstat vars flagg fartyget för. Flaggstaten ska i sin tur kunna återkräva kostnaden från redaren. Motsvarande bestämmelse finns i ILO-konvention nr 166 om sjömäns hemresa, vilken
inte har ratificerats av Sverige. Av standard A.2.5.6 följer att en medlemsstat som har betalt kostnaden för hemresa enligt standard A.2.5.5 får, med beaktande av tillämpliga internationella instrument däribland International Convention on Arrest of Ships, kvarhålla eller begära kvarhållanden av den berörda redarens fartyg tills återbetalning har skett.
7. Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad
7.1. Tillämpningsområde
Kapitel 3 i sjöarbetskonventionen reglerar bl.a. frågor om bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad.
Kraven i koden som handlar om fartygs byggnad och utrustning gäller enligt regel 3.1.2 endast för fartyg som byggts när konventionen träder i kraft för en medlemsstat. Ett fartyg ska enligt regel 3.1.2 anses vara byggt det datum då det kölsträcks eller befinner sig på ett motsvarande byggnadsstadium. För fartyg som byggts dessförinnan ska de krav på fartygs konstruktion och utrustning som fastställts i 1949 års konvention (nr 92) om besättningsbostäder och 1970 års konvention (nr 133) om besättningsbostäder fortsätta att gälla. De nämnda konventionerna har ratificerats av Sverige och materiellt satts i kraft genom Sjöfartsverkets kungörelse (1970 A:4) om bostäder och ekonomilokaler m.m. på fartyg respektive Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 1992:6) om besättningens bostäder på fartyg m.m.
7.2. Bostäder och rekreationsmöjligheter
Regel 3.1. och standard 3.1 innehåller bestämmelser om bostad och rekreationsmöjligheter för sjömän. Regleringen, som är viktig och omfattande, kan med stöd av bemyndigandet i 5 kap. 10 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) sättas i kraft av Transportstyrelsen.
7.3. Mat och förplägnad
Regel 3.2 och standard A.3.2 i konventionen innehåller bestämmelser om mat och förplägnad. Reglerna syftar till att säkerställa att sjömän har tillgång till mat och dricksvatten av god kvalitet som serveras under kontrollerade hygieniska förhållanden. Svenska regler finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364) och livsmedelslagen (2006:804).
7.3.1. Maten ska anpassas till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder
Förslag: Ett tillägg görs till 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen
(2003:364) om att maten ombord ska vara anpassad till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder.
Regel 3.2.1 stadgar att varje medlemsstat skall se till att fartyg, som för dess flagg, medför och serverar mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet, som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassad till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I 4 kap5–6 §§fartygssäkerhetslagen finns bestämmelser om kost och vatten ombord. Dessa bestämmelser motsvarar kraven i regel 3.2.1 med undantag från kravet om hänsyn till olika kulturella och religiösa bakgrunder. För att konventionens krav skall uppfyllas bör ett tillägg om det göras i fartygssäkerhetslagen.
Av regel 3.2.2 framgår att sjömän skall ha fri kost under sin tjänstgöringsperiod. Någon sådan regel finns inte i fartygssäkerhetslagen. I 4 kap 5 § fartygssäkerhetslagen sägs endast att ”den kost de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av fullgod kvalitet”. Något tillägg om att kosten skall vara fri behöver emellertid inte göras eftersom det redan är reglerat genom kollektivavtal.
7.3.2. Krav på utbildning för fartygskockar
Förslag: En bestämmelse införs i 4 kap. fartygssäkerhets-
förordningen (2003:438) där det framgår att en sjöman som arbetar som kock ombord på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer ska ha certifikat som kock. En motsvarande bestämmelse införs i 4 kap. förordningen om behörigheter för sjöpersonal (2007:237) av vilken framgår att för att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning.
En övergångsbestämmelse införs genom vilken Transportstyrelsen bemyndigas att besluta om föreskrifter för de sjömän som har arbetat som fartygskockar innan ovan nämnda ändringar träder i kraft.
I regel 3.2.3 i konventionen stadgas att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord på fartyg. En motsvarande bestämmelse finns redan i artikel 3 i konvention nr 69 (Certification of Ships´Cooks Convention). Konventionen har inte ratificerats av Sverige.
Av anvisning B 3.2.2.1 framgår att sjömän bör vara behöriga till tjänst som fartygskockar endast om de har a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid som den behöriga myndigheten föreskriver och som kan variera med hänsyn till relevanta kvalifikationer eller erfarenhet, b) avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig examen vid en godkänd utbildning för kockar.
När det gäller nya fartygskockar, dvs. de som vill arbeta som fartygskockar efter konventionens ikraftträdande, ska dessa ha avlagt examen och erhållit intyg eller certifikat. I 4 kap. förordningen om behörigheter för sjöpersonal bör en bestämmelse införas där det framgår att för att få ett certifikat som ger rätt att arbeta som kock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning. Enligt nämnda anvisning är det den behöriga myndigheten, dvs. i detta sammanhang Transportstyrelsen, som får besluta om vilken form av utbildning som krävs. I 1 kap. 10 § förordningen om behörigheter för sjöpersonal finns ett bemyndigande för Transportstyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. En sådan utbildning
kan vara en redan existerande kockutbildning eller en ny linje inom utbildningen av manskap.
Det framstår inte som meningsfullt att kravet på en certifiering av fartygskockar skall gälla alla de sjömän, som i dag arbetar som fartygskockar och som vid konventionens ikraftträdande kommer att arbeta som fartygskockar. Vid det möte, som hållits med den referensgrupp utredningen enligt sina direktiv skulle tillsätta, har referensgruppen på fråga enhälligt sagt att anvisning B 3.2.2.1 a) och b) bör kunna uppfattas som alternativ. Det innebär att tjänstgöring till sjöss i kockbefattning skall kunna jämställas med utbildning, som resulterar i ett certifikat. Genom en övergångsbestämmelse i förordningen om behörigheter för sjöpersonal får Transportstyrelsen från fall till fall bedöma om kocken är tillräckligt kvalificerad för att få arbeta som fartygskock utan formell utbildning. Den som anser sig vara det har möjlighet att inom den tid som anges efter ikraftträdandet ansöka om certifikat och styrka sin behörighet.
7.3.3. Ålderskrav för fartygskockar
Förslag: En bestämmelse införs i fartygssäkerhetsförordningen
(2003:438) där det framgår att för att få arbeta som kock ska sjömannen ha fyllt 18 år.
Enligt standard A.3.2.8 får ingen sjöman som inte fyllt 18 år vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock. Någon åldersgräns för fartygskockar finns inte i dag. För att uppfylla konventionens krav bör en bestämmelse om att den som är anställd, sysselsatt eller arbetar som fartygskock måste ha fyllt 18 år, införas i fartygssäkerhetsförordningen.
7.3.4. Fartyg som framförs med en föreskriven besättning om mindre än tio
Förslag: En bestämmelse införs i 4 kap. fartygssäkerhets-
förordningen (2003:438) om att för fartyg som framförs med en säkerhetsbesättning om mindre än tio gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.
Av standard A.3.2.5 framgår att för fartyg som framförs med en föreskriven besättning, som utredningen läser som sådan säkerhetsbesättning, som nämns i 3 kap. 10 § fartygssäkerhetslagen, om mindre än tio och som den behöriga myndigheten utifrån besättningsstorleken eller verksamhetsområdet inte kan ålägga att ha en fullt kvalificerad kock ombord, gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg. För att konventionens krav ska vara uppfyllda krävs att en motsvarande bestämmelse införs i fartygssäkerhetsförordningen.
8. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet
8.1. Sjukvård ombord och i land
Syftet med regel 4.1 i sjöarbetskonventionen är att skydda sjömännens hälsa och tillförsäkra dem snabb tillgång till sjukvård ombord och i land. Av regel 4.1 följer att varje medlemsstat ska se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord samt att denna vård i princip ska vara kostnadsfri för sjömännen. Vidare följer att varje medlemsstat ska se till att sjömän ombord på fartyg inom dess territorium som behöver omedelbar sjukvård ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land.
I hälso- och sjukvården enligt standard A.4.1.1 ingår vad som i konventionen kallas oundgänglig tandvård, vilket enligt utredningens uppfattning hellre bör benämnas akut tandvård. Hälso- och sjukvården ska inte vara begränsad till behandling av sjuk eller skadad sjöman utan ska också omfatta förebyggande åtgärder som program för främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor.
8.1.1. Gällande regler
Rätten till vårdförmåner i Sverige regleras främst genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), socialförsäkringslagen (1999:799), tandvårdslagen (1985:125) och Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.
Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Med tandvård avses enligt 1 § tandvårds-
lagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan.
Landstingen ansvarar för vård enligt hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen. Landstingen ska enligt 3 § hälso- och sjukvårdslagen och 5 § tandvårdslagen erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till dem som bor i landstingets område. Huruvida bosättningskravet är uppfyllt avgörs med ledning av bestämmelserna om folkbokföring i folkbokföringslagen (1991:481)1Landstingen ska också erbjuda dem som inte är bosatta inom landstinget omedelbar hälso- och sjukvård samt tandvård, 4 § hälso- och sjukvårdslagen och 6 § tandvårdslagen. När det gäller att avgöra vilken vård som är att anse som omedelbar anfördes i prop. 1981/82:97 s. 120 att någon närmare precisering av gränserna för vad som skall anses som omedelbar vård inte kan anges utan att detta får prövas från fall till fall.
8.1.2. Rätt till fullgoda hälsoskyddsåtgärder och snabb tillgång till god sjukvård
Enligt sjöarbetskonventionen regel 4.1.1 ska varje medlemsstat se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord. Dessa krav är uppfyllda genom 37 § sjömanslagen (1973:282) där det framgår att befälhavaren skall sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land. Vården ska också omfatta underhåll, läkarbehandling och läkemedel. Det åvilar arbetsgivaren att sörja för sjömannen om han eller hon är sjuk eller skadad under väntetid. Med väntetid avses sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller åtnjuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete. Av 2 kap. 1 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:21) om sjukvård och apotek på fartyg framgår slutligen att en ombordanställd vid behov ska få bästa möjliga sjukvård ombord. Utredningen anser att kravet i regel 4.1.1 är uppfyllt.
8.1.3. Rätt till omedelbar sjukvård
Enligt regel 4.1.3 ska varje medlemsstat se till att sjömän ombord på fartyg inom dess territorium som behöver omedelbar sjukvård innefattande akut tandvård ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land. Detta krav är uppfyllt genom 4 § hälso- och sjukvårdslagen och 6 § tandvårdslagen.
8.1.4. Rätt till akut tandvård
Utredningens förslag: En ny bestämmelse införs i sjömans-
lagen (1973:282) om att sjömän ska ha rätt till akut tandvård.
Sjömännen ska enligt standard A.4.1.1 förutom hälso- och sjukvård även ha tillgång till akut tandvård (essential dental care), något som inte är reglerat i sjömanslagen. Begreppet essential dental care tolkar utredningen som sådan tandvård som inte kan vänta såsom inflammation i en tand och tandvärk, inte t.ex. en årlig kontroll av tänderna. För att Sverige ska uppfylla konventionens krav måste en bestämmelse införas i sjömanslagen om att sjömän ska ha rätt till sådan tandvård.
8.1.5. Förebyggande åtgärder
Vården ska enligt standard A.4.1.e) inte vara begränsad till behandling av sjuka eller skadade sjömän utan även omfatta förebyggande åtgärder som program för främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor. Enligt 2 kap. 61 § Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:23) om arbetsmiljö på fartyg och dess hänvisning till Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete är kravet på förebyggande åtgärder uppfyllt. I sjömansutbildningarna ingår sjukvårdsutbildning. Enligt STCW-konventionen, som införts i svensk rätt, är det ett krav för alla som ska tjänstgöra till sjöss att genomgå en kurs benämnd Basic Safety Training. Kursen behandlar grundläggande säkerhet, brand och sjukvård. Sjöfartens arbetsmiljönämnd, SAN, anlitar hälsocoacher som informerar sjömännen om kost och motion. Även Sjöfartsverket erbjuder genom Sjömansservice sjömän motion i anläggningar i land, bl.a. i Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg och Stockholm. Konventionens krav om att vården även ska omfatta förebyggande åtgärder som främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor är härigenom uppfyllt.
8.1.6. Kostnadsansvar
Utredningens förslag: Ett tillägg görs i 38 § sjömanslagen
(1973:282) om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för akut tandvård för sjömän.
Enligt regel 4.1.2 ska sjömännen ha kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvård. Arbetsgivarens ansvar för vård av sjuk eller skadad sjöman som har befattning på fartyg är reglerat i 38 § sjömanslagen.
Även tandvården ska vara kostnadsfri för sjömännen vilket gör att en bestämmelse om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden även för akut tandvård måste införas i sjömanslagen.
8.2. Redares ansvar
I regel 4.2 i sjöarbetskonventionen anges att varje medlemsstat ska se till att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg har rätt till materiellt bistånd i enlighet med koden och stöd från redaren för att avhjälpa de ekonomiska konsekvenserna av sjukdom, skada eller dödsfall som kan inträffa när de fullgör ett anställningsavtal för sjömän eller till följd av anställning enligt ett sådant avtal.
8.2.1. Lagreglering om redares ansvar
Svenska regler om arbetsgivarens ansvar finns i sjömanslagen (1973:282). I konventionen används i stället för arbetsgivaren begreppet redaren. Utredningen anser att med redare i detta sammanhang avses detsamma som arbetsgivare, jfr. avsnitt 4.5 om redare.
8.2.2. Rätt till ersättning för kostnader för sjukvård, kost och logi
Utredningens förslag: Ett tillägg införs i 38 § sjömanslagen
(1973:282) om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård, kost och logi under minst 112 dagar.
Enligt standard A.4.2.1 a) ska redare svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör från deras anställning mellan dessa datum. Enligt standard A.4.2.2 kan nationella lagar eller andra författningar begränsa redarens ansvar för att betala kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började. Enligt 38 § sjömanslagen ska arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning ombord. Om sjöman har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, är arbetsgivaren skyldig att bestrida kostnad för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt under högst 84 dagar. Kravet i konventionen om att redaren har ansvar för att betala kostnader för sjukvård, kost och logi under minst 16 veckor, dvs. 112 dagar, är inte uppfyllt i sjömanslagen och inte heller genom kollektivavtal. En ändring måste göras i sjömanslagen för att uppfylla konventionens krav
8.2.3. Sjuklön från arbetsgivaren
Sjömän har enligt 34 § sjömanslagen rätt till sjuklön under tid när han har befattning på fartyget, under tid när han lämnat befattning på fartyget och under väntetid. När en sjöman har befattning på fartyg utgår lön, även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Lönen utgår från första dagen. Om en sjöman har en sjukdom eller skada när han lämnar fartyget, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lön utgår från dagen efter den då han lämnade befattningen under högst 60 dagar, om befattningen avsåg utrikes fart eller under högst 30 dagar om befattningen avsåg
inrikes fart. Under väntetid har sjömannen rätt till lön under den tid han eller hon är arbetsoförmögen. Lönen utgår från dagen efter den då han blev arbetsoförmögen under högst 60 dagar om sjömannen haft befattning på fartyg i utrikes fart och i annat fall i 30 dagar.
Enligt 35 § sjömanslagen har sjöman inte rätt till sjuklön om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada, som han eller hon förteg vid anställningsavtalets ingående eller om anställningsavtalet sagts upp på grund av vissa förhållanden som anges i lagen.
Rätten till sjuklön är även reglerad i kollektivavtal. Enligt kollektivavtalen mellan Sjöfartens Arbetsgivarförbund (SARF) och Sjöbefälsförbundet (SBF), Sveriges fartygsbefälsförening (SFBF) och Facket för service och kommunikation (SEKO) utgår sjuklön till arbetstagare som varit anställd mindre än 12 månader enligt sjömanslagens bestämmelser. Till arbetstagare som varit anställd 12 månader eller mer i en följd utgår sjuklön under högst 3 månader och till arbetstagare som varit anställd 5 år eller mer i en följd utgår sjuklön under högst 5 månader.
När tidsgränsen uppnåtts för lön från redaren, får sjömannen sjukpenning från Försäkringskassan enligt samma regler som gäller för landbaserad personal.
8.2.4. Konventionens krav på sjuklön
Utredningens förslag: Ett tillägg görs i 34 § sjömanslagen
(1973:282) om att lön ska utgå under minst 112 dagar för sjömän som inte längre är ombord.
Enligt standard A.4.2.3 ska redaren betala sjuklön, när sjukdom eller skada leder till arbetsoförmåga. Full lön ska enligt standard A.4.2.3 a) betalas så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess denne rest hem. Detta krav är uppfyllt i 34 § första stycket sjömanslagen.
Standarden föreskriver dessutom i b) att full eller partiell lön skall betalas till sjömannen enligt föreskrifterna i nationella lagar eller andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt sjömannen reste hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, om detta inträffar tidigare. Enligt standard A.4.2.4 kan medlemsstaten i lag eller förordning
begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för sjömän, som inte är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar, från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började. I anvisning B.4.2.2 sägs slutligen att nationella lagar eller andra författningar får föreskriva att en redare inte längre skall svara för kostnaderna för en sjuk eller skadad sjöman från den tidpunkt då förmåner kan utgå från ett system med obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller arbetstagarersättning för olyckor.
Konventionens reglering av den aktuella frågan är inte helt klar. Standard A.4.2.3 b) och den rekommenderande anvisningen B.4.2.2 kan tyckas ge vid handen att redarens skyldighet att betala lön kan upphöra då socialförsäkringssystemet ger sjömannen rätt till ersättning från detta. Standard A.4.2.4 säger emellertid att en medlemsstat i nationell lagstiftning kan begränsa tiden under vilken lön till en skadad sjöman, som inte längre är ombord utgår, till en tid som inte får understiga 112 dagar. Utredningen har därför stannat för att redaren skall betala lön under minst 112 dagar för sjöman, som inte längre är ombord. Förslaget tar sikte på sjömän i fartyg, för vilka konventionen gäller, dvs. fartyg som inte uteslutande används för fart i inre vatten. Utredningen föreslår därför en ändring av 34 § sjömanslagen. Utredningen är medveten om att denna tolkning av konventionen kan ifrågasättas men konventionens reglering är, som tidigare sagts, inte klar.
34 § sjömanslagen innehåller också en bestämmelse om rätt till lön om en sjöman blivit arbetsoförmögen under väntetid på grund av sjukdom eller skada. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i konventionen. Eftersom konventionen inte skall leda till försämringar i de förmåner sjömän redan har i nationell lagstiftning bör den bestämmelsen behållas.
Utredningen är medveten om innehållet i departementspromemorian Ds 2008:79 Sjömäns ersättning vid sjukdom. Den innehåller ett förslag, som inskränker den rätt till lön, som sjömän har rätt till enligt nu gällande sjömanslag. Utredningens uppgift är emellertid att föreslå de författningsändringar, som fordras för ett införlivande av konventionen i svensk rätt. Utredningen kan då endast ta ställning till gällande rätt och behovet av ändring i denna.
8.3. Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor
Syftet med regel 4.3 i konventionen är att säkerställa att arbetsmiljön ombord främjar sjömännens hälsa och säkerhet. Regler om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor finns i fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen och Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:23) om arbetsmiljö på fartyg. Dessa motsvarar konventionens krav beträffande skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor.
8.4. Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar
Regel 4.4 i sjöarbetskonventionen syftar till att säkerställa att de sjömän som arbetar ombord har tillgång till landbaserade inrättningar och tjänster för att främja deras hälsa och välbefinnande. Reglerna är delvis hämtade från konvention 163 om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, vilken Sverige har ratificerat.
I Sverige finns inom Sjöfartsverket enheten Sjömansservice som erbjuder sjömän på svenskflaggade fartyg samt svenskar på utlandsflaggade fartyg möjlighet att se film, låna böcker, få tillgång till dagstidningar och till motionslokaler m.m. Även utlandsflaggade fartyg får mot en avgift ta del av Sjömansservice verksamhet.
Regel 4.4 och standard A.4.4 kräver inte någon ändrad lagstiftning för att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen.
8.5. Socialförsäkring
8.5.1. Krav enligt sjöarbetskonventionen
Såsom framgår av artikel IV i sjöarbetskonventionen (se tidigare avsnitt 4.1.6) ska varje medlemsstat inom sin jurisdiktion se till att sjömännens rättigheter i anställnings- och sociala hänseenden tillgodoses helt enligt kraven i konventionen.
Syftet med regel 4.5 i sjöarbetskonventionen är att sjömän ska få tillgång till socialförsäkringsskydd. Varje medlemsstat ska se till att alla sjömän som lyder under dess lagstiftning om socialförsäkring och i den mån det föreskrivs i dess nationella lag, sjömännens anhöriga, är berättigade till socialförsäkringsskydd som inte är
mindre förmånligt än det som landbaserad personal har. Enligt standard A.4.5.3 ska kompletterande socialförsäkringsskydd ges till alla sjömän som vanligtvis bor på dess territorium och det skydd som ges får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Standard A.4.5.3 innebär således att det är bosättningsprincipen som gäller inom socialförsäkringsområdet i sjöarbetskonventionen, till skillnad mot den flaggstatsprincip som gäller för sjömän i den svenska socialförsäkringen, förordning (EEG) nr 1408/71 och de olika bilaterala konventioner som bl.a. berör sjömäns socialförsäkringsskydd och som Sverige ingått. Flaggstatsprincipen innebär att sjömannen ska omfattas av socialförsäkringen i det land, vars flagg fartyget för.
Enligt standard A.4.5.4 får medlemsstater, genom bilaterala och multilaterala avtal och genom regler som antagits inom regionala organisationer för ekonomisk integration, fastställa andra regler om den socialförsäkringslagstiftning som sjömän lyder under.
Enligt standard A.4.5.7 får socialförsäkringsskyddet i tillämpliga fall inrymmas i lagar eller andra författningar, privata system, kollektivavtal eller en kombination av dessa.
Varje stat bör överväga att successivt införa ett fullständigt socialförsäkringsskydd enligt regel 4.5. som komplettering av det skydd som ges enligt regel 4.1 om sjukvård och regel 4.2 om redares ansvar och i andra kapitel i konventionen.
I regel 4.5.1 anges att varje medlemsstat ska se till att sjömännen har tillgång till socialförsäkringsskydd enligt koden. I standard A.4.5.1 finns en uppräkning av de områden där det bör övervägas att successivt införa ett fullständigt socialförsäkringsskydd. De områden som omfattas är medical care, sickness benefit, unemployment benefit, old-age benefit, employment injury benefit, family benefit, maternity benefit, invalidity benefit och survivors´ benefit. Begreppen kan översättas med hälso- och sjukvård, förmåner vid sjukdom, förmåner vid arbetslöshet, förmåner vid ålderdom, förmåner vid arbetsskada, familjeförmåner, förmåner vid moderskap, förmåner vid invaliditet och förmåner till efterlevande, jfr. avsnitt 4.4.4. För att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen krävs det enligt standard A.4.5.2 att minst tre av dessa områden omfattas.
Vilka fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen framgår av artikel II 1. i) och artikel II 4. Se vidare om denna fråga i kapitel 4 i betänkandet.
8.5.2. Gällande rätt i Sverige
Regler om vilka som omfattas av svenska socialförsäkringsförmåner finns i socialförsäkringslagen (1999:799). Enligt 1 kap. 1 § grundas rätten till en förmån enligt huvudregeln på bosättning eller förvärvsarbete i Sverige. En person anses bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här längre tid än ett år ska antas vara bosatt här. Han eller hon har då rätt till bosättningsbaserade förmåner. Den som arbetar i Sverige omfattas av försäkringen och är försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Med arbete avses både anställning, uppdrag och arbete i egen verksamhet. Ytterligare regler finns framför allt i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Av 3 kap. 1 § socialförsäkringslagen framgår att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för ersättning för sjukvård, föräldrapenning på lägstanivå och grundnivå, sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt rehabilitering och särskilt bidrag. Av 3 kap. 2 § socialförsäkringslagen framgår vilka övriga förmåner som den som är bosatt i Sverige omfattas av.
Av 3 kap. 4 § socialförsäkringslagen framgår att den som arbetar i Sverige är försäkrad för sjukpenning och havandeskapspenning, föräldrapenning på grundnivå eller över grundnivå och tillfällig föräldrapenning, inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning samt rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Av 3 kap. 5 § samma lag framgår vilka övriga förmåner som den som arbetar i Sverige omfattas av.
Arbete som sjöman på svenskflaggat handelsfartyg anses enligt 2 kap. 8 § socialförsäkringslagen som arbete i Sverige (flaggstatsprincipen). Detta gäller även om arbetet utförs i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat (s.k. bareboat charter), om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat. Detsamma gäller anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. Arbete som sjöman på ett utländskt handelsfartyg i övriga fall anses inte som arbete i Sverige.
Med sjöman avses enligt socialförsäkringslagen den som enligt sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman, dvs. sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han eller hon tjänstgör ombord har befattning på fartyget.
Reglering inom EU m.m.
Bestämmelser om social trygghet finns även i förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71. Förordning (EEG) nr 1408/71 syftar generellt till att dels garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels undvika uppkomsten av dubbelförsäkring. Personer ska också ha rätt till intjänade rättigheter när de flyttar till en annan stat.
En grundläggande princip är att en person på vilken förordningen är tillämplig ska omfattas av lagstiftningen i endast ett land. Som huvudregel ska vederbörande omfattas av arbetslandets lagstiftning, dvs. lagstiftningen i det land där arbetet faktiskt utförs. En person som omfattas av svensk lagstiftning enligt reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 är försäkrad för samtliga förmåner som omfattas av förordningen. Detta gäller oavsett om det rör sig om bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner enligt den svenska socialförsäkringslagen (1999:799). Förordning (EEG) nr 1408/71 gäller även vid arbete i EES-staterna (Island, Norge och Lichtenstein) samt i Schweiz. Enligt förordningen (EG) nr 859/20032 är förordning (EEG) nr 1408/71 tillämplig också på tredjelandsmedborgare under vissa förutsättningar. Förutsättningarna för att förordning 1408/71 ska gälla för tredjelandsmedborgare är att personen lagligen vistas i en medlemsstat och enbart på grund av sitt medborgarskap inte redan är omfattad av förordningen.
I och med arbetet är det arbetslandets nationella regler som träder i kraft för rätten till en socialförsäkringsförmån. Den
2 Rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser.
nationella utformningen av de olika socialförsäkringsförmånerna kan dock variera mellan länderna. EU-lagstiftningen innebär således inte att förmånerna alltid är desamma. Särskilda regler finns i förordningen angående sjömän. Personer som är anställda ombord på ett fartyg som för ett medlemsstats flagg omfattas enligt förordningen av detta lands lagstiftning.
Från och med den 1 maj 2010 kommer Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen att ersätta förordning (EEG) nr 1408/71. Även denna förordning kommer att vara tillämplig i medlemsstaterna och i EES-staterna (Island, Norge och Lichtenstein) samt i Schweiz. Grunden i de nya reglerna är i princip den samma som tidigare samordningsregler i förordning (EEG) nr 1408/71.
Vad gäller sjömäns rättigheter bygger båda förordningarna på flaggstatsprincipen. Förordningarna skiljer sig dock åt i det avseendet att regeln i förordning (EEG) nr 1408/71 anger ”den som är anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga” medan det i förordning (EG) nr 883/2004 anges ”anställd eller egenföretagare ombord på ett havsgående fartyg som för en medlemsstats flagg”.
Sverige har också träffat bilaterala avtal om social trygghet med flera länder. I flertalet av dessa avtal finns bestämmelser om sjömäns socialförsäkringstillhörighet, vilka i samtliga fall bygger på flaggstatsprincipen. Vissa avtal omfattar alla socialförsäkringsgrenar medan andra endast omfattar främst pensionsförmåner. För närvarande finns avtal med Chile, Israel, f.d. Jugoslavien (tillämpas i förhållande till Bosnien-Hercegovina, Serbien och Kroatien), Kanada, Kap Verde, Marocko, Quebec, Turkiet och USA.
Tabell 8.1 Socialförsäkringsskydd för sjömän bosatta i Sverige, inom EU/EES och utanför EU/EES före ratificering av sjöarbetskonventionen*
Arbete på fartyg i Sverige Arbete på fartyg i EU/EES Arbete på fartyg utanför EU/EES
Förordning (EEG) 1408/71 art 13.2 c: arbetar i flagglandet. Lex loci laboris, dvs. helt försäkrad i flagglandet. Samordning av familjeförmåner mellan arbetslandet och familjens bosättningsland kan ske. Undantag enligt förordning (EEG) 1408/71 art 14 b. Sjömannen tillhör svensk lagstiftning.
Bosatt i Sverige
2 kap. 8 § socialförsäkringslagen (SofL), arbete på fartyg i Sverige. Bosättningsbaserad försäkring enligt 3 kap. 1-2 §§ SofL Arbetsbaserad försäkring enligt 3 kap. 4-5 § SofL
Dispens från lagvalsprincipen kan beviljas enligt förordning (EEG) 1408/71 art 17 så att sjömannen tillhör svensk lagstiftning.
3 kap. 1–2 §§ SofL, bara bosättningsbaserad försäkring i Sverige.
Bosatt i EU/EES
Förordning (EEG) 1408/71 art 13.2 c, arbetar i flagglandet/Sverige. Helt försäkrad i flagglandet. Samordning av familjeförmåner mellan arbetslandet och familjens bosättningsland kan ske. Undantag enligt förordning (EEG) 1408/71 art 14 b. Sjömannen tillhör då bosättningslandets lagstiftning. Dispens till lagvalsprincipen kan beviljas enligt förordning (EEG) 1408/71 art 17 så att sjömannen tillhör bosättningslandets lagstiftning.
Förordning (EEG) 1408/71 både arbets- och bosättningsbaserad försäkring i arbetslandet.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Bosatt utanför EU/EES
Bara arbetsbaserad försäkring i Sverige enligt 3 kap. 4-5 §§ SofL.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Rätten till bosättningsbaserade förmåner avgörs i hemlandet.
Förklaring:
Grönt= Fullt socialförsäkringsskydd i Sverige Gult = Fullt socialförsäkringsskydd i arbetslandet, EU/EES Orange = Partiellt socialförsäkringsskydd i Sverige Rött= Inget socialförsäkringsskydd i Sverige
* I tabellen har inte tagits hänsyn till gällande bilaterala avtal.
8.5.3. Norges ratificering av sjöarbetskonventionen
Norge är en av de fem stater som hittills har ratificerat sjöarbetskonventionen. Norges förslag till ändringar inför ratificeringen framgår av proposition nr 70 (2007–2008).3
Den som bor och arbetar i Norge har rätt till socialförsäkringsförmåner. När det gäller sjömän har de som bor i Norge och som arbetar ombord på norskflaggade fartyg rätt till norska socialförsäkringsförmåner. Även norska medborgare som arbetar på norskflaggade fartyg men som bor utanför EU/EES-området har rätt till norska socialförsäkringsförmåner.
Det norska socialförsäkringssystemet, folketrygden, skiljer sig från det svenska på det sättet att det finns möjlighet till frivilligt medlemskap. Norge har därför, för att uppfylla konventionens krav, ändrat reglerna för frivilligt medlemskap i folketrygden för personer som är bosatta i Norge och arbetar på fartyg som är registrerade utanför EES-området. Det frivilliga medlemskapet finansieras antingen genom trygdeavgift eller genom arbetsgivar- avgift.
8.5.4. Närmare analys av sjöarbetskonventionens krav i förhållande till gällande rätt i Sverige
Varje stat bör överväga att successivt införa ett fullständigt socialförsäkringsskydd för sjömän enligt regel 4.5. som komplettering av det skydd som ges enligt regel 4.1 om sjukvård och regel 4.2 om redares ansvar och i andra kapitel i konventionen. Även försörjningsberoende familjemedlemmar till dessa personer ska ha tillgång till socialförsäkringsskydd, i den mån detta föreskrivs i den nationella lagstiftningen.
Utredningen tolkar orden ”ett fullständigt socialförsäkrings- skydd enligt koden” som de försäkringsförmåner som nämns i standard A.4.5.1. Den uppräkning som sker i koden sammanfaller med alla de traditionella socialförsäkringsområden som finns i ILO-konventionen 102. För att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen krävs det enligt standard A.4.5.2 att minst tre av dessa områden omfattas. Med de förslag som utredningen
3 Det kongelige Naerings- og Handelsdepartementet, Ot.prp.nr 70, Endringar i reglar om trygde- og pensjonsrettar for sjofolk.
föreslår under avsnitt 8.5.5 anser utredningen att Sverige uppfyller sjöarbetskonventionens krav i detta avseende.
Av standard A.4.5.3 framgår att varje medlemsstat ska vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 i samma standard till alla sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har.
Ett kompletterande socialförsäkringsskydd ska ges till alla sjömän som är varaktigt bosatta på medlemsstatens territorium. Utredningen anser att uttrycket varaktigt bosatta i konventionen är jämförbart med bosättningsbegreppen i folkbokföringslagen (1991:481) och 2 kap. 1 § socialförsäkringslagen (1999:799) där det framgår att en person ska anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.
Skyddet enligt konventionen får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal har som arbetar och bor i landet. De sjömän som i dag är bosatta i Sverige och som inte arbetar på ett svenskflaggat fartyg har enbart rätt till svenska bosättningsbaserade förmåner. Formuleringen i standard A.4.5.3 torde således innebära att Sverige även måste ge dessa sjömän rätt till svenska arbetsbaserade förmåner för att uppfylla sjöarbetskonventionens krav.
Den nuvarande regleringen i 2 kap. 8 § i socialförsäkringslagen innebär att sjömän anställda på ett svenskflaggat fartyg men bosatta utanför Sverige, i de fall där det inte finns andra särskilda bestämmelser (EG-lagstiftning eller bilaterala avtal om social trygghet), riskerar att bli omfattade av socialförsäkringen i två länder om landet i fråga tillämpar bosättningsprincipen för socialförsäkringstillhörigheten. De riskerar därmed att bli dubbelt avgiftsskyldiga. Även sjömän som bor i Sverige men som arbetar på ett fartyg som för ett lands flagg, vilket inte har ratificerat sjöarbetskonventionens bestämmelser, riskerar att dubbelförsäkras, om flaggstaten tillämpar flaggstatsprincipen inom socialförsäkringen. Detta kan bli konsekvensen av att Sverige samtidigt behåller flaggstatsprincipen i den nationella lagstiftningen.
Sjöarbetskonventionen medger undantag från bosättningsprincipen enligt standard A.4.5.4 i de fall det finns bilaterala eller multilaterala avtal eller särskilda regler inom regionala organisationer för ekonomisk integration (t.ex. EU/EES-området).
Sjömän som arbetar på fartyg där flaggstaten är ett EU/EESland omfattas därmed även fortsättningsvis av EG-lagstiftningen
och omfattas av hela socialförsäkringen i flaggstaten. Detsamma gäller för sjömän som arbetar på fartyg där flaggstaten är ett land med vilket Sverige har ingått ett bilateralt avtal om social trygghet. De omfattas av de delar av socialförsäkringen i flaggstaten som avtalet gäller. I övriga delar av socialförsäkringen styrs tillhörigheten av nationell rätt.
8.5.5. Utredningens förslag och bedömning
Förslag: En ny bestämmelse införs i 2 kap. 8 § socialförsäk-
ringslagen (1999:799) av vilken framgår att en sjöman som bor i Sverige men som arbetar på ett utländskt fartyg, och som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller en bilateral konvention om social trygghet, ska omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen.
Bedömning: Utredningen gör den bedömningen att Sverige i
övrigt uppfyller konventionens krav enligt regel 4.5.
Konventionen föreskriver att de sjömän som lyder under en medlemsstats lagstiftning ska ha ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.
De sjömän som bor i Sverige men som inte arbetar i landet har med dagens regler inte ett lika förmånligt socialförsäkringsskydd som personer som både bor och arbetar i Sverige. Utredningen konstaterar att Sverige därmed inte uppfyller konventionens krav för dessa sjömän.
Det finns olika sätt på vilket den svenska lagstiftningen skulle kunna anpassas för att Sverige ska uppfylla konventionens krav. Ett alternativ är att införa en möjlighet till frivilligt inträde i socialförsäkringssystemet på samma sätt som i Norge. Någon frivillig möjlighet att ansluta sig till den svenska socialförsäkringen liknande den i Norge finns dock inte i Sverige i dag. Den norska lösningen innebär att man har gjort vissa justeringar i ett redan befintligt regelverk. Att i svensk lagstiftning införa möjligheter för vissa personer att frivilligt ansluta sig, skulle ändra grundprinciperna för socialförsäkringstillhörigheten i Sverige. En sådan lösning måste noga övervägas och kan inte göras inom ramen för denna utredning. Utredningen gör därför bedömningen att en
lösning som bygger på ett system med frivillig anslutning, skulle innebära att möjligheterna för Sverige att ratificera sjöarbetskonventionen senast under 2010 inte skulle vara möjligt.
Ett andra alternativ vore att ändra principen för socialförsäkringstillhörigheten för sjömän i socialförsäkringslagen. Detta skulle innebära en övergång från flaggstatsprincipen till bosättningsprincipen för alla sjömän. Det skulle emellertid även innebära att sjömän som arbetar på svenskflaggade fartyg utan att vara bosatta i Sverige, skulle riskera att stå utan socialförsäkringsskydd. Att byta princip för socialförsäkringstillhörighet för sjömän är en genomgripande principiell förändring i svensk socialförsäkringslagstiftning. Detta kan inte förordas i detta skede bl.a. då det är oklart hur många länder som väljer att ratificera sjöarbetskonventionen.
Ett tredje alternativ vore att uppfylla enbart minimikravet i sjöarbetskonventionen om minst tre socialförsäkringsgrenar enligt standard A.4.5.2. En sjöman som i dag är bosatt i Sverige men som arbetar på ett icke-svenskflaggat fartyg, har rätt till svenska bosättningsbaserade förmåner. Utredningen konstaterar att konventionens krav om fullständigt socialförsäkringsskydd är uppfyllt avseende sjukvård och familjeförmåner. Övriga socialförsäkringsgrenar omfattar både bosättnings- och arbetsbaserade förmåner. Det innebär att socialförsäkringen som erbjuds enligt dagens regler inte kan anses vara ett fullständigt skydd enligt konventionens bestämmelser. Sverige skulle däremot kunna uppfylla konventionens krav genom att ge tillgång till den arbetsbaserade försäkringen för enbart en socialförsäkringsgren.
Ett fjärde alternativ, vilket utredningen förordar, är att införa en allmän bestämmelse i socialförsäkringslagen av vilken det bör framgå att de sjömän som bor i Sverige, och som inte omfattas av EG-lagstiftning eller av något bilateralt avtal om social trygghet, ska ges rätt till arbetsbaserade förmåner enligt socialförsäkringslagen. Detta innebär också att arbetsgivaren får betala arbetsgivaravgifter i Sverige även om det är en utländsk arbetsgivare. Antalet sjömän som kan vara aktuella för den lösning som utredningen föreslår kan uppskattas till ett mindre antal. Slutsatsen är att Sverige efter dessa anpassningar kan uppfylla sjöarbetskonventionens regler i avsnitt 4.5.
Utredningens förslag innebär att olika parallella lagvalsprinciper införs för sjömän dels bosättningsprincipen, dels flaggstats- principen. Utredningens bedömning är att detta i vissa enskilda fall
kan få icke önskvärda effekter. Det är av detta skäl viktigt att det kontinuerligt sker en uppföljning och utvärdering av det nya regelsystemet. I anvisning B.4.5.3 i sjöarbetskonventionen anges att när sjömän lyder under fler än en nationell lagstiftning om socialförsäkring bör berörda medlemsstater gemensamt i ömsesidiga avtal fastställa vilken som ska tillämpas, med beaktande av vilken art och nivå på skyddet i respektive lagstiftning som är förmånligast för den berörda sjömannen, och sjömannens preferens. Dessa anvisningar är inte obligatoriska men visar på att det vid tillkomsten av sjöarbetskonventionen fanns en medvetenhet om risken för dubbelförsäkring samt förslag om hur en sådan situation kan lösas.
Tabell 8.2 Socialförsäkringsskydd för sjömän efter ratificering av sjöarbetskonventionen*
Arbete på svenskflaggat fartyg Arbete på fartyg flaggat från land inom EU/EES
Arbete på fartyg utanför EU/EES
Förordning (EEG) 1408/71 art 13.2 c: arbetar i flagglandet. Lex loci laboris dvs. helt försäkrad i flagglandet. Samordning av familjeförmåner mellan arbetslandet och familjens bosättningsland kan ske. Undantag enligt förordning (EEG) 1408/71 art 14 b. Sjömannen tillhör svensk lagstiftning.
Bosatt i Sverige
2 kap. 8 § socialförsäkringslagen (SofL), arbete på fartyg i Sverige. Bosättningsbaserad försäkring enligt 3 kap. 1–2 §§ SofL Arbetsbaserad försäkring enligt 3 kap. 4–5 § SofL
Dispens från lagvalsprincipen kan beviljas enligt förordning (EEG) 1408/71 art 17 så att sjömannen tillhör svensk lagstiftning.
Sjöarbetskonventionens standard A.4.5.3 gäller. Sjömannen är försäkrad för både arbets- och bosättningsbaserade förmåner i Sverige.
Förordning (EEG) 1408/71 art 13.2 c: arbetar i flagglandet/Sverige. Helt försäkrad i flagglandet. Samordning av familjeförmåner mellan arbetslandet och familjens bosättningsland kan ske. Undantag enligt förordning (EEG) 1408/71 art 14 b. Sjömannen tillhör då bosättningslandets lagstiftning.
Bosatt i EU/EES
Dispens till lagvalsprincipen kan beviljas enligt art 17 så att sjömannen då tillhör bosättningslandets lagstiftning.
Förordning (EEG) 1408/71 både arbets- och bosättningsbaserad försäkring i arbetslandet.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Bosatt utanför EU/EES
Bara arbetsbaserad försäkring i Sverige enligt 3 kap. 4-5 §§ SofL.
Om bosättningslandet har ratificerat MLC-konventionen kan sjömannen dock vara helt försäkrad i bosättningslandet i enlighet med artikel 4.5.3.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Bosättningslandets lagstiftning avgör i samordning med flaggstatens.
Förklaring:
Grönt= Fullt socialförsäkringsskydd i Sverige Gult = Fullt socialförsäkringsskydd i arbetslandet, EU/EES Orange = Partiellt socialförsäkringsskydd i Sverige Rött= Inget socialförsäkringsskydd i Sverige
* I tabellen har inte tagits hänsyn till bilaterala avtal.
9. Uppfyllelse och tillämpning
9.1. Inledande bestämmelser
Reglerna i kapitel 5 i sjöarbetskonventionen lägger fast varje medlemsstats ansvar för att fullt ut genomföra och tillämpa de principer och rättigheter som fastställs i artiklarna i konventionen och de särskilda skyldigheter som föreskrivs i kapitel 1–4. Bestämmelsen i artikel VI punkt 3–4 om att en medlemsstat kan tillämpa del A i koden genom i huvudsak likvärdiga bestämmelser gäller inte för kapitel 5.
Av inledningen till kapitel 5 framgår att föreskrifterna i kapitlet ska tillämpas med beaktande av att alla sjömän och redare, liksom andra personer, är lika inför lagen, berättigade till samma lagliga skydd och inte får utsättas för diskriminering när det gäller tillgång till olika slags domstolar eller andra verktyg för lösning av tvister.
9.2. Flaggstatens ansvar
Syftet med regel 5.1 om flaggstatens ansvar är att varje medlemsstat ska fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen med avseende på fartyg som för dess flagg. Varje medlemsstat ska inrätta ett effektivt system för tillsyn och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss. Ett sjöarbetscertifikat ska tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen utgöra prima facie-bevis, dvs. bevis för att den medlemsstat vars flagg fartyget för vederbörligen har inspekterat fartyget och att de krav i konventionen som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden har uppfyllts i den omfattning som certifikatet visar.
9.2.1. Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
Utredningens förslag: Ett tillägg görs i 1 kap. 4 § fartygs-
säkerhetslagen (2003:364) om vad som avses med ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.
I regel 5.1.3.3 framgår vad ett sjöarbetscertifikat ska innehålla. Det ska intyga att sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget har varit föremål för tillsyn och att kraven i nationella lagar och andra författningar är uppfyllda.
När det efter en tillsynsförrättning har konstaterats att ett fartyg uppfyller eller fortsätter att uppfylla kraven i konventionen ska enligt regel 5.1.3.6 ett sjöarbetscertifikat utfärdas eller förnyas. Certifikatet ska registreras i ett register som ska vara tillgängligt för allmänheten. Transportsstyrelsens sjöfartsavdelning har idag ett tillsynssystem benämnt SITS (Sjöfartsavdelningens tillsynssystem). Detta system måste byggas ut så att även uppgifter om sjöarbetscertifikat ska kunna registreras. Informationen i SITS är en allmän handling som kan lämnas ut.
Vad en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen ska bestå av framgår av standard A.5.1.3.10. Del I upprättas av den behöriga myndigheten som ska a) ta fram en lista över de förhållanden som ska inspekteras, b) ange de nationella föreskrifter och vid behov en kortfattad information om huvuddragen i de nationella kraven, c) hänvisa till typspecifika krav på fartygen enligt nationell lagstiftning, d) ta upp alla i huvudsak likvärdiga föreskrifter som antagits enligt artikel VI punkt 3 och e) tydligt ange eventuella undantag som den behöriga myndigheten beviljat enligt kapitel 3. Del II upprättas av redaren och ska innehålla uppgifter om vad denne gjort för att uppfylla nationella föreskrifter mellan inspektionerna och det fortgående förbättringsarbete som föreslås. Den behöriga myndigheten eller en erkänd organisation som är bemyndigad för detta syfte ska bestyrka del II och därefter utfärda en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.
9.2.2. Fartyg som omfattas av reglerna om sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
Förslag: Nya bestämmelser om vilka fartyg som är skyldiga att
ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs i 3 kap. fartygssäkerhetslagen.
Regeln i 5.1.3.1 om sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen är tillämplig på fartyg med
a) en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell sjöfart, och b) en bruttodräktighet om minst 500 som för en medlemsstats flagg och opererar från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land. Med internationell sjöfart avses enligt regeln sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet. Med ”att operera från en hamn i ett annat land” har utredningen förstått ett fartyg som enbart går från och till samma hamn i ett annat land. Regeln ska även tillämpas på varje fartyg som för en medlemsstats flagg och som inte omfattas av punkt 1 i nämnda regel, på framställning av redaren till den berörda medlemsstaten. Två nya bestämmelser om vilka fartyg som måste ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör införas i fartygssäkerhetslagen.
9.2.3. Uppdrag till erkända organisationer
Förslag: En bestämmelse förs in i 9 kap. fartygssäkerhetsförord-
ningen (2003:438) om att Transportstyrelsen genom avtal får bemyndiga erkända organisationer att utföra tillsyn och utfärda certifikat m.m. avseende arbets- och levnadsförhållandena på svenska fartyg.
Av regel 5.1.1.2–3 framgår att varje medlemsstat ska inrätta ett effektivt system för tillsyn och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss och se till att arbets- och levnadsförhållandena för sjömän på fartyg, som för dess flagg, uppfyller och fortsätter att uppfylla standarderna enligt konventionen. En medlemsstat får bemyndiga offentliga institutioner eller andra organisationer som den erkänner
som behöriga och oberoende att utföra tillsyn och/eller utfärda certifikat.
Transportstyrelsen, i samverkan med Arbetsmiljöverket, är enligt 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljön ombord i svenska fartyg. Av 9 kap. 2 § fartygssäkerhetsförordningen framgår att Transportstyrelsen genom avtal får uppdra åt en erkänd organisation att utfärda och förnya certifikat för fartyg samt att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Det är utredningen bekant att Transportstyrelsen har sådana avtal med fem klassificeringssällskap.
Det finns ett i 9 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen nämnt direktiv, som reglerar frågor rörande klassificeringssällskap. Detta kommer att ersättas av en EG förordning (39/2009/EG) och ett direktiv (2009/15/EG), som ska sättas i kraft nationellt senast den 17 juni 2011. Dessa rättsakter behandlar emellertid endast tillsyn och utfärdande av certifikat avseende förhållanden, som regleras av vissa IMO konventioner, inte sjöarbetskonventionen. I 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen definieras begreppet erkänd organisation som en organisation erkänd av europeiska kommissionen enligt det i fartygssäkerhetslagen nämnda direktivet. I teorin är detta inte detsamma som en organisation, erkänd av en medlemsstat enligt sjöarbetskonventionen, men i praktiken har detta enligt utredningens uppfattning ingen betydelse; det är frågan om välrenommerade klassificeringssällskap enligt både direktivet och sjöarbetskonventionen. Utredningen föreslår därför ingen åtskillnad i begreppet.
En ny bestämmelse, 9 kap. 2 a § bör föras in i fartygssäkerhetsförordningen för att bemyndiga Transportstyrelsen att träffa avtal med en erkänd organisation att utföra tillsyn av arbets- och levnadsförhållandena på svenska fartyg och att utfärda sjöarbetscertifikat och del I av försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. I den nya bestämmelsen ska dessutom Transportstyrelsen åläggas att förse Internationella arbetsbyrån med en lista över de erkända organisationer, som bemyndigats att arbeta för styrelsens räkning, vilket följer av standard A.5.1.2.4. Transportsstyrelsen ska slutligen åläggas att i sin författningssamling tillkännage med vilka organisationer avtal har träffats.
Utredningen tar inte ställning till frågan om avtal bör träffas; detta är en fråga för Transportstyrelsen.
9.2.4. Sjöarbetskonventionen måste finnas ombord
Förslag: Ett tillägg görs i 5 kap. 2 § fartygssäkerhetsförord-
ningen om att 2006 års sjöarbetskonvention måste finnas tillgänglig på varje fartyg.
Enligt standard A.5.1.1.2 ska varje medlemsstat kräva att alla fartyg som för dess flagg har en kopia av sjöarbetskonvenetionen ombord. För att uppfylla konventionens krav bör ett tillägg göras i 5 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen.
9.2.5. Förhållanden som ska bli föremål för tillsyn
Förslag: Ett tillägg görs i 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen
(2003:364) om att tillsyn även ska gälla arbets- och levnadsförhållanden ombord.
En bestämmelse införs i sjömanslagen (1973:282) om att regler om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen.
Av standard A.5.1.3.1 framgår att det i appendix A5-I till konventionen finns en lista över förhållanden som måste inspekteras och konstateras uppfylla nationella lagar och andra författningar om tillämpning av de krav i konventionen som rör arbets- och levnadsförhållanden för sjömän. De förhållanden som ska inspekteras är minimiålder, läkarintyg, sjömännens utbildning och kvalifikationer, sjömännens anställningsavtal, användning av privata rekryterings- och förmedlingskontor, arbetstid och vilotid, bemanningsnivåer, bostäder och rekreationsmöjligheter ombord, mat och förplägnad, skydd av hälsa och säkerhet samt förebyggande av olyckor, sjukvård ombord, rutiner för klagomål ombord och utbetalning av löner. Ett tillägg bör göras till 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen där det slås fast att i tillsynen av ett fartyg ska ingå tillsyn av arbets- och levnadsförhållandena ombord. Det bör i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet närmare anges vilka förhållanden som minst ska bli föremål för tillsyn och godkännas för att ett sjöarbetscertifikat ska kunna utfärdas.
9.2.6. Register över inspektioner
Förslag: Ett tillägg införs i 5 § förordningen (2008:1300) med
instruktion för Transportstyrelsen om att Transportstyrelsen ska hålla ett register över inspektioner av arbets- och levnadsförhållanden för sjömän på svenskflaggade fartyg och i 11 § samma förordning om att Transportstyrelsen ska publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten.
Enligt standard A.5.1.4.13 ska den behöriga myndigheten i varje medlemsstat hålla ett register över inspektioner av arbets- och levnadsförhållanden för sjömän på fartyg som för dess flagg. Den ska även publicera en årsberättelse om inspektionsverksamheten inom rimlig tid, dock högst sex månader efter årets utgång. Tillägg om detta bör införas i förordningen med instruktion för Transportstyrelsen.
9.2.7. Klagomålshantering ombord
Enligt regel och standard A.5.1.5 ska det finnas rutiner för behandling av klagomål ombord i fartyg på förhållanden, som utgör en överträdelse av de regler, varigenom kraven i konventionen sätts i kraft. När utredningen övervägt vad regeln och standarden kräver inför en ratifikation av konventionen har följande resonemang förts.
Utredningen övervägde först att föreslå en ny bestämmelse i sjömanslagen, varigenom kraven i regeln och standarden direkt skulle införlivas med svensk rätt. En sådan bestämmelse skulle emellertid bli komplicerad och beröra förhållanden, som är reglerade på annat sätt. Utredningen valde därför följande resonemang.
På svensk arbetsmarknad, innefattande sjöarbetsmarknaden, finns en lång tradition av samråd och samverkan mellan arbetsgivare/befälhavare och arbetstagare. Krav på samråd och samverkan finns också i lagstiftningen för sjöfartens del i t.ex. 4 kap. fartygssäkerhetslagen och 5 kap. fartygssäkerhetsförordningen om arbetsmiljön ombord samt Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:23) om arbetsmiljön på fartyg. Sjöarbetskonventionen reglerar vad som i vid bemärkelse kan beskrivas som arbetsmiljön ombord. För hantering av klagomål på denna finns
regler om skyddsombud, skyddskommittéer och krav på ett systematiskt arbetsmiljöarbete, vilket också inrymmer psykosociala förhållanden. När det gäller krav i konventionen, som går utöver arbetsmiljön, såsom frågor om kränkningar av rättigheter och liknande, konstaterar utredningen att om allvarliga sådana sker ombord lär inget system för hantering av klagomål ombord ha stora utsikter att lösa den frågan. Sjömannen måste här hänvisas till sin fackförening eller driva sin sak rättsligt mot befälhavaren eller redaren
Utredningen bedömer att det i svensk lagstiftning finns en reglering som överensstämmer med regel 5.1.5 och standard A.5.1.5.
9.3. Hamnstatens skyldigheter
Syftet med regel 5.2 är att varje medlemsstat ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen genom att samarbeta internationellt för att genomföra och tillämpa konventionsstandarderna på utländska fartyg. Enligt regel 5.2.1 får alla utländska fartyg som i sin normala verksamhet eller av driftstekniska skäl anlöper hamn i en medlemsstat inspekteras enligt artikel V punkt 4 för att efterlevnaden av kraven i konventionen när det gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget ska kunna granskas. Detta gäller även fartyg som är registrerade i en stat som inte har ratificerat sjöarbetskonventionen. Enligt artikel V punkt 7 ska medlemsstaterna uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen på ett sådant sätt att de försäkrar sig om att fartyg som är registrerade i en stat som inte har ratificerat konventionen inte får en förmånligare behandling än fartyg som är registrerade i en stat som har ratificerat den.
Varje medlemsstat ska godkänna ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överrensstämmelse med sjöarbetskonventionen som bevis på efterlevnaden av kraven i konventionen om inte vissa i standard A.5.2.1 uppräknade förhållanden föreligger.
Bestämmelser om inspektion av utländska fartyg finns i 5 kap. 9 § fartygssäkerhetslagen där det framgår att när det gäller förhållanden som omfattas av certifikat skall inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget avviker från uppgifterna i certifikatet i något väsentligt avseende.
9.3.1. Omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion
I standard A.5.2.1.1–5 finns en uppräkning av de omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion för att fastställa hur arbets- och levnadsförhållandena är ombord på ett fartyg. När en bemyndigad tjänsteman som begärt att få se ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen finner att de begärda handlingarna inte visas upp eller inte hålls aktuella alls eller på ett oriktig sätt, eller då de handlingar som visas upp inte innehåller den information som krävs eller att dokumenten av annat skäl är ogiltiga, får en mer ingående inspektion göras. Detta gäller också när det finns uppenbara skäl att tro att arbets- och levnadsförhållandena på fartyget inte uppfyller kraven i konventionen, när det finns rimliga skäl att tro att fartyget skiftat flagg för att undvika efterlevnad av konventionen eller när det finns klagomål på att vissa arbets- och levnadsförhållanden på fartyget inte uppfyller kraven i konventionen. När arbets- och levnadsförhållandena på fartyget vid en grundligare inspektion visar sig inte uppfylla kraven i konventionen, ska inspektören genast göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna och fastställa ett slutdatum för avhjälpande av bristerna. Om inspektören anser att bristerna är betydande ska han eller hon upplysa berörda redar- och sjöfolksorganisationer i den medlemsstat där inspektionen genomförs om dem. Inspektören får även underrätta en representant för flaggstaten och lämna upplysningar i fallet till de behöriga myndigheterna i nästa hamn. Bestämmelser om när en mer ingående inspektion ska genomföras och hur en sådan inspektion ska genomföras bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
9.3.2. Följder av att ett fartyg inte uppfyller sjöarbetskonventionens krav
Av standard A.5.2.1.6 framgår att om ett fartyg efter en grundligare inspektion visar sig inte uppfylla kraven i konventionen och a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller b) den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i konventionen skall inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse har rättats till eller inspektören har
godkänt en åtgärdsplan för att rätta till bristerna och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt.
Standarden behandlar endast utländska fartyg vid s.k. hamnstatskontroll. Även svenska fartyg kan i svensk hamn eller vid inspektion av svenska inspektörer drabbas av inskränkningar i rätten att nyttja fartyget. Sådana inskränkningar i rätten att nyttja svenska och utländska fartyg behandlas nedan i avsnitt 9.4.
9.3.3. Rutiner för sjömäns klagomål i land
Varje medlemsstat som enligt regel 5.2.2 och standard A.5.2.2 ska se till att sjömän på fartyg som anlöper en hamn på en medlemsstats territorium och som hävdar att kraven i sjöarbetskonventionen överträds, har rätt att rapportera ett sådant klagomål för att underlätta snabb och praktisk rättelse. Ett sådant klagomål ska kunna rapporteras till en bemyndigad tjänsteman och denne tjänsteman ska kunna göra en inledande utredning. Den inledande utredningen bör bl.a. ta hänsyn till om de rutiner som finns för klagomål ombord enligt regel 5.1.5 har undersökts. Tjänstemannen kan också göra en mer ingående inspektion. Tjänstemannen ska så långt möjligt arbeta för en lösning av klagomålen ombord på fartyget. Regler om hur klagomål om att överträdelser av kraven i konventionen sker bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter och tillsynsrutiner.
9.4. Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg
Ett svenskt fartyg skall enligt 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter, som meddelats med stöd av lagen. Transportstyrelsen kan enligt samma bestämmelse förklara ett certifikat ogiltigt om förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande inte har avhjälpts eller fartyget inte undergår föreskriven tillsyn. Transportstyrelsen kan vidare med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen förelägga ett fartyg att avhjälpa brister.
Av standard A.5.2.1.6 framgår att om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion befinns inte uppfylla kraven i konventionen och a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller b) den bristande efterlevnaden
utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i konventionen skall inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse har rättats till eller inspektören har godkänt en åtgärdsplan och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt. Fartygets flaggstat skall upplysas om inspektörens beslut.
6 kap.1 och 3 §§fartygssäkerhetslagen innehåller bestämmelser om s.k. nyttjandeförbud. I 6 kap. 1 § p.2 sägs att ett fartygs resa får förbjudas om det i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. I 6 kap. 3 § p.3 sägs bl. a att om någon brist som anges i 1 § medför omedelbar fara för liv, fartyget och dess besättning och förbud mot användning av anordningar eller redskap, lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller visst ämne, tills rättelse skett, inte är tillräckligt skall fartygets resa förbjudas.
9.4.1. Inskränkningar i rätten att nyttja svenska fartyg
Förslag: En ändring görs i 6 kap. 1 § 2 p. fartygssäkerhetslagen
(2003:364) om att ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att fartyget har brister i skyddet som är farliga för de ombordvarandes säkerhet, hälsa eller trygghet.
Kravet på certifikat för fartyg i 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen har en uppföljning i 6 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen där det sägs att ett fartygs resa får förbjudas bl. a om fartyget ombord saknar ett certifikat som det enligt fartygssäkerhetslagen eller föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen skall ha. Utredningen föreslår ett tillägg till fartygssäkerhetslagen, 3 kap. 9 a §, genom vilket det ställs krav på att svenska fartyg ska ha sjöarbetscertifikat. Ett fartyg, som har gällande certifikat ska vid varje tidpunkt leva upp till dessa. Skulle brister konstateras vid en inspektion kan fartyget föreläggas att rätta till bristerna eller om dessa är allvarliga beläggas med nyttjandeförbud till bristerna har avhjälpts.
Avsaknaden av ett sjöarbetscertifikat kommer, eftersom krav på ett sådant kommer att föreskrivas, att leda till ett nyttjandeförbud för ett svenskt fartyg i Sverige liksom allvarliga brister i efterlevnaden av kraven för certifikatet. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen säger att nyttjandeförbud, om fartyget har
brister, då får beslutas. Är bristerna tillräckligt allvarliga så att det föreligger en omedelbar fara för liv, fartyg eller besättning skall nyttjandeförbud beslutas. Ordalydelsen i 6 kap. 1 § p 2, till vilken bestämmelsen i 6 kap. 3 p 2 § hänvisar, talar emellertid om att fartyget i väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller säkerhet medan konventionen nämner förhållanden som är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet. Eftersom Sverige överväger en ratifikation av sjöarbetskonventionen bör ordalydelsen i de två bestämmelserna anpassas till konventionens text. Detta utvidgar i någon mån möjligheterna att belägga fartyg med nyttjandeförbud.
Kravet i konventionen att en inspektör skall kunna besluta vilka åtgärder som skall vidtas för att komma till rätta med brister motsvaras av 6 kap. 1 § andra och tredje styckena fartygssäkerhetslagen.
9.4.2. Inskränkningar i rätten att nyttja utländska fartyg
Förslag: En ny bestämmelse införs i fartygssäkerhetsförord-
ningen (2003:438) där Transportstyrelsen åläggs att vid hamnstatskontroller som innefattar kontroll av efterlevnaden av sjöarbetskonventionen, följa de regler konventionen har om sådana.
Utländska fartyg kan bli föremål för s.k. hamnstatskontroll, då de befinner sig i svensk hamn. SOLAS och MARPOL konventionerna ger hamnstater rätt att genomföra kontroller för att se om fartyg lever upp till konventionernas krav. Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU) och Rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontrolldirektivet) ställer krav på avtalsparterna och EU:s medlemsstater att på visst sätt genomföra hamnstatskontroller.
Sjöarbetskonventionen säger i regel 5.2.1 att utländska fartyg får inspekteras i enlighet med artikel V p. 4 när det anlöper ett annat lands hamn. Hamnstatskontrollsystemet, som föreskrivs i konventionen, är uppbyggt på i praktiken samma sätt som systemet i Paris MOU. Sjöarbetskonventionen har av förklarliga skäl ännu inte
tagits in i Paris MOU:s och hamnstatskontrolldirektivets regelverk men man kan förmoda att så kommer att bli fallet den dag konventionen träder i kraft.
Hamnstatskontroller genomförs av Transportstyrelsen. Ett tillägg bör göras till fartygssäkerhetsförordningen, i vilket styrelsen åläggs att vid hamnstatskontroller som innefattar kontroll av efterlevnaden av sjöarbetskonventionen, följa de regler denna har om sådana. Konventionen innehåller bl.a. i bilaga A5-III en bestämmelse om vad en inspektör ska kontrollera vid en grundligare inspektion.
När det gäller allvarliga brister hos utländska fartyg i fråga om efterlevnaden av sjöarbetskonventionens krav gäller samma regler som för svenska fartyg, dvs. 6 kap. 1–3 §§ är tillämpliga under förutsättning att Transportstyrelsen, med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 4 § fartygssäkerhetsförordningen, föreskriver att utländska fartyg ska ha sjöarbetscertifikat. Samma skäl att ändra ordalydelsen i 6 kap. 1 § p 2 finns för utländska fartyg.
9.5. Rekryteringsansvar
Regel 5.3 och standard A.5.3 ska säkerställa att medlemsstaten uppfyller sina skyldigheter enligt konventionen när det gäller rekrytering och arbetsförmedling och socialt skydd för sjömännen. Enligt regel 5.3.3. ska varje medlemsstat inrätta ett effektivt system för att inspektera och övervaka att dess ansvar för rekrytering enligt konventionen uppfylls. Eftersom Sverige inte har några privata arbetsförmedlingar för sjömän är regler om tillsyn över rekrytering inte något som behöver införas.
10. Ikraftträdande
Ikraftträdande
Bedömning: Sverige bör införliva sjöarbetskonventionens
bestämmelser först i samband med att konventionen träder i kraft.
Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. I november 2009 har fem länder som tillsammans står för mer än 40 procent av världshandelstonnaget ratificerat konventionen. Europeiska unionens råd har genom beslut bemyndigat medlemsstaterna att i de delar som faller under gemenskapens behörighet ratificera konventionen. Medlemsstaterna ska enligt beslutet eftersträva att ratificera konventionen så snart som möjligt, helst före den 31 december 2010. Se vidare avsnitt 2.2.2.
Om samtliga EU:s medlemsstater ratificerar konventionen före den 31 december 2010 skulle konventionen träda i kraft den 31 december 2011. Det är dock osäkert om så kommer att ske. Det är enligt utredningen lämpligt att sätta konventionens bestämmelser i kraft i svensk rätt först i samband med konventionens ikraftträdande. Något datum för ikraftträdande av den föreslagna svenska författningsregleringen kan därför inte föreslås. I artikel 18 b) i Wienkonventionen om traktaträtten1 stadgas att en stat som har uttryckt sitt samtycke till att vara bunden av traktaten är förpliktad att avhålla sig från handlingar som skulle omintetgöra en traktats ändamål och syfte så länge traktaten ej har trätt i kraft, förutsatt att ikraftträdandet inte otillbörligt fördröjs. En stat som ratificerat en konvention som ännu inte trätt i kraft, får alltså inte handla i strid mot dess ändamål och syfte.
1 Wienkonventionen om traktaträtten, antagen i Wien den 23 maj 1969, trädde i kraft den 27 januari 1980.
11. Konsekvensbedömning
11.1. Inledning
Enligt utredningsdirektiven ska utredningen lämna en konsekvensbedömning av de föreslagna åtgärderna. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för privata företag, ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd.
Nedan följer en genomgång av de konsekvenser som de framlagda förslagen kan medföra i enlighet med de krav som ställs i kommittéförordningen (1998:1474) och förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
11.2. Statsfinansiella konsekvenser av förslagen
Vad gäller de förslag som införs till följd av sjöarbetskonventionen kommer vissa av dessa att påverka Transportstyrelsens arbetsuppgifter. Ytterligare arbete med utarbetande av föreskrifter och rutiner, tillsyn och administration är nödvändigt till följd av att nya och förändrade krav på fartyg kommer att ställas och en ny typ av certifikat och dokument kommer att införas, sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Reglerna om sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen kommer att tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell sjöfart eller går i fart från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land. Den tillsyn som måste genomföras av svenska fartyg för att sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen ska kunna utfärdas samt den därefter återkommande tillsynen kommer att finansieras genom avgifter och kommer inte att innebära någon kostnad för staten. Mängden arbete på huvudkontoret kommer att öka också; om Sverige ska ratificera konventionen måste detta på något sätt
finansieras. Kostnaden är svår att uppskatta men torde uppgå till två-tre heltidstjänster under uppbyggnadsskedet och under förvaltningsskedet till minst en och en halv.
På alla utländska fartyg som anlöper hamn i Sverige ska tillsyn genomföras för att efterlevnaden av kraven i konventionen då det gäller arbets- och levnadsförhållanden ska kunna granskas. I vissa fall kan en sådan tillsyn leda till en mer ingående granskning. Sveriges skyldighet att genomföra tillsyn ombord på utländska fartyg kommer att innebära en kostnad för staten. Hur stor denna kostnad kommer att bli får bestämmas av hur många fartyg, som kommer att bli föremål för hamnstatskontroll. Om ett fartyg blir belagt med s.k. nyttjandeförbud kan Transportstyrelsen täcka sina kostnader för tillsyn av det. Den ytterligare kostnad, som kommer att uppstå för Transportstyrelsen för kontrollen av övriga utländska fartyg har utredningen inte kunnat uppskatta.
Transportstyrelsen ska hålla ett register över genomförd tillsyn av arbets- och levnadsförhållanden. En utbyggnad av befintliga datasystem för att registrering av genomförd tillsyn ska kunna ske och övrig administration i samband med detta kommer att innebära ökade kostnader för staten.
En övergångsbestämmelse införs i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal genom vilken Transportstyrelsen i enskilda fall får besluta att utfärda certifikat som fartygskock till den som kan styrka att han eller hon före visst datum har tjänstgjort som fartygskock under minst sex månader under de senaste tre åren. Antalet ärenden av detta slag kan uppskattas till 700–1 000. Det medför ytterligare arbetsuppgifter för Transportstyrelsen.
Sjömän som är bosatta i Sverige och arbetar ombord på ett utländsk fartyg som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller av en bilateral konvention ska enligt förslaget till ändring i socialförsäkringslagen anses arbeta i Sverige. Antalet sjömän som är bosatta i Sverige och arbetar på ett utländskt fartyg som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller av en bilateral konvention om social trygghet kan uppskattas till ett mindre antal varför kostnader som kan uppkomma till följd av ändringen sannolikt inte blir stora.
11.3. Konsekvenser för sjöfartsnäringen
De fartyg, som omfattas av sjöarbetskonventionen, är handelsfartyg som inte enbart navigeras i inlandsfarvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. I avsnitt 4.1.3 har frågan om fartområden behandlats. Av det avsnittet framgår att konventionens ovan redovisade tillämpningsområde närmast motsvaras av det svenska fartområdet inre fart sådant detta bestämts i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal. I avsnitt 4.1.5 sägs också att införlivandet av konventionen i svensk rätt kommer att kräva, på grund av det sätt införlivandet närmast av nödvändighet föreslås ske, att man vid förändringar av de svenska regelverken prövar för vilka fartyg ändringarna skall gälla. En följd av den tolkning utredningen gjort av hur konventionens tillämpningsområde, såvitt gäller vilka fartyg som skall omfattas av den, är emellertid att hela flottan av skärgårdsfartyg, som seglar i fartområde D-E, såsom dessa bestämts i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), faller utanför; detta motsvarar en mycket stor andel av skärgårdsflottan och är från kostnadssynpunkt positivt för de ofta små rederier det är frågan om. Av uppgifter som inhämtats ur fartygsregistret i juni 2009 framgår att 1101 fartyg var certifierade för fartområde D–E och 200 för fartområde C.
Det är omöjligt att säga hur många fartyg, som kommer att omfattas av konventionens motsvarande svenska bestämmelser. Ingen vet när konventionen kommer att träda ikraft men det är troligt att det tidigast blir 2011 men det är mycket möjligt att det blir senare. Det kan inte uteslutas att den svenska handelsflottan kan komma att minska eller öka även om den första möjligheten i skrivande stund framstår som troligare. Utredningens bedömning är att, om konventionen trädde ikraft nu, skulle strax över 400-500 fartyg beröras.
Konventionen kommer att gälla handelsfartyg, inte fiskefartyg, som seglar i fart utanför det inledningsvis beskrivna fartområdet, som konventionen gäller, och civila statsfartyg. Fartyg med en bruttodräktighet över 500, som seglar i internationell fart eller går i trafik från en hamn eller mellan hamnar i ett annat land, skall förutom att uppfylla konventionens krav dessutom kunna styrka detta genom att ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. För att få dessa dokument måste fartygen undergå tillsyn. Certifikaten kommer,
efter genomförd tillsyn av Transportstyrelsen, att gälla i fem år med en mellanliggande besiktning. Detta innebär att redaren måste tillhandahålla fartyget för tillsyn. Tillsynsförrättningarna och utfärdande av de två dokumenten kommer att bekostas genom avgifter, som redaren skall betala till Transportstyrelsen. Hur stora dessa kommer att bli är inte möjligt för utredningen att uppskatta eftersom det inte är känt hur tillsynssystemet kommer att läggas upp; konventionen har ännu inte trätt ikraft. Det är följaktligen inte heller möjligt att uppskatta under hur lång tid redaren måste tillhandahålla sitt fartyg.
I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att om konventionen inte ratificeras av Sverige kommer den efter en tid i alla fall att tillämpas, när den trätt i kraft, av utländska hamnstater, som ratificerat den, även på svenska fartyg. Detta är en följd av artikel V punkt 4 och regel 5.2.1 i konventionen. Oavsett om Sverige ratificerar konventionen eller inte kommer den således att medföra kostnader för redarna, som måste uppfylla kraven. Det är också viktigt att påpeka att kravet på utfärdande och medförande av sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen kommer att gälla högst ca 250 fartyg.
Giltighetstiden för läkarintyg avseende syn och hörsel kommer enligt utredningens förslag att förkortas till två år, dock inte för sjömän på fartyg, som konventionen inte gäller för. Detta kommer att medföra en ökad kostnad för redaren, som är den som betalar syn- och hörselundersökningar.
Gällande kollektivavtal måste finnas ombord och då även på engelska. En översättning av kollektivavtalen bekostas av redaren.
Förslagen innebär konsekvenser när det gäller bostäder ombord på fartyg. De nya reglerna gällande dessa kommer dock endast att beröra fartyg som byggts när sjöarbetskonventionen träder i kraft.
På fartyg som framförs med en säkerhetsbesättning om mindre än tio föreslås att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord. Kostnaden för utbildning kommer att belasta redaren. Det ankommer på Transportstyrelsen att besluta om utformningen av en sådan utbildning varför kostnaden inte nu går att bestämma.
När det gäller rätten till sjukvård kommer sjömän att ha rätt till akut tandvård. Redaren kommer att få bekosta den akuta tandvården. Rätten till ersättning för kostnader för sjukvård, kost och logi som är reglerad i sjömanslagen gäller idag i 42 dagar. Enligt
förslaget kommer den tid som redaren ska svara för att utökas till minst 112 dagar. Även den tid som sjuklön ska utgå kommer att förlängas. Enligt bestämmelser i 2 kap. i lagen (1962:381) om allmän försäkring har dock redaren regressrätt gentemot Försäkringskassan. Några ytterligare kostnader för redaren uppkommer därför inte i dessa delar.
11.4. Konsekvenser för den enskilde
Sjöarbetskonventionen innebär ett ökat skydd för de sjömän som omfattas av konventionens regler. Reglerna om att tillsyn ska kunna genomföras på alla fartyg som anlöper en hamn i ett medlemsland för att efterlevnaden av konventionens krav ska kunna kontrolleras innebär en ökad säkerhet för alla sjömän.
Den som vill arbeta som kock på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer ska ha ett certifikat. För att erhålla ett sådant certifikat krävs för den som vill arbeta som kock efter konventionens ikraftträdande att han eller hon har genomgått utbildning till kock. Hur denna utbildning kommer att utformas är en fråga som kommer att regleras i Transportstyrelsens föreskrifter.
Den enskilde sjömannen kommer att ha rätt till akut tandvård. Sjömän bosatta i Sverige som arbetar på utländskt fartyg som inte omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 eller av en bilateral konvention om social trygghet kommer att få rätt till ytterligare socialförsäkringsförmåner.
12. Författningskommentar
Allmänt
Våra förslag innebär författningsmässigt ändringar i sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), socialförsäkringslagen (1999:799), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, fartygssäkerhetslagen (2003:364), fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen.
I författningskommentaren finns hänvisningar till aktuellt avsnitt i betänkandet.
12.1. Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)
34 §
Paragrafen har ändrats då det gäller de sjömän som har haft befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal. För dessa sjömän förlängs tiden under vilken de har rätt till sjuklön när de lämnat befattning på fartyg till minst 112 dagar. Ändringen är föranledd av kravet i standard A.4.2.4 i sjöarbetskonventionen. Se vidare avsnitt 8.2.3-8.2.4.
37 a §
Paragrafen är ny och har tillkommit på grund av kravet i standard A.4.1.1 i konventionen där det framgår att sjömän förutom hälso- och sjukvård även ska ha tillgång till akut tandvård. Rätten till akut tandvård gäller för sjömän som har befattning på fartyg som går i
fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal. Se vidare avsnitt 8.1.4.
38 §
Enligt regel 4.1.2 i konventionen ska sjömän ha kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvård. Begreppet hälso- och sjukvård i konventionens mening omfattar även akut tandvård. Det nya stycket i paragrafen stadgar att arbetsgivaren även ska bestrida kostnaden för akut tandvård för sjömän som har befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart, sådan denna definieras i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal. Se vidare avsnitt 8.1.6.
Tredje stycket i paragrafen har ändrats så att den tid under vilken arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av en sjöman som har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får sjukdom eller skada under väntetid förlängs till minst 112 dagar. Ändringen är föranledd av standard A.4.2.1-4.2.2. Även denna ändring gäller endast de sjömän som har befattning på fartyg som går i fart utanför inre fart. Se vidare avsnitt 8.2.2.
58 §
I paragrafen har det tillägget gjorts att tillämpliga kollektivavtal ska finnas på engelska på fartyg som används i internationell fart, vilket framgår av standard A.2.1.2 i konventionen. Se vidare avsnitt 6.2.
61 a §
Paragrafen är ny och hänvisar till fartygssäkerhetslagen (2003:364) där bestämmelser om tillsyn av fartyg finns.
12.2. Förslaget till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)
19 §
Paragrafen har ändrats så att ett läkarintyg som löper ut när ett fartyg är till sjöss kan få fortsatt giltighet till nästa hamn under förutsättning att tiden från det att giltighetstiden löper ut till dess ett nytt intyg utfärdas inte överstiger tre månader. Ändringen är
föranledd av standard A.1.2.9 i sjöarbetskonventionen. Se vidare avsnitt 5.3.2.
12.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
5 §
Ett nytt stycke har införts i paragrafen där det framgår att för att undantag från vilotidslagens regler ska få göras krävs att samråd sker med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada sjömännens hälsa eller välbefinnande. Tillägget är föranlett av standard A.1.1.3 i sjöarbetskonventionen. Se vidare avsnitt 5.2.
12.4. Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799)
2 kap. 8 §
Paragrafen har ändrats till följd av standard A.4.5.3 i sjöarbetskonventionen där det framgår att varje medlemsstat ska vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 till alla sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Se vidare avsnitt 8.5.4-8.5.5.
12.5. Förslaget till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
1 kap. Allmänna bestämmelser
4 §
I paragrafen har två nya punkter införts där det framgår vad som avses med sjöarbetscertifikat respektive försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Tilläggen är föranledda av
regel 5.1.3.3 och standard A.5.1.3.10 i sjöarbetskonventionen. Se vidare avsnitt 9.2.1.
3 kap. Särskilda krav för användning av vissa fartyg
9 a §
Paragrafen är ny och reglerar vilka fartyg som måste ha ett sjöarbetscertifikat. Motsvarigheten finns i regel 5.1.3.1 i konventionen. Se vidare avsnitt 9.2.2.
9 b §
Paragrafen är ny och reglerar vilka fartyg som måste ha en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Motsvarigheten finns i regel 5.1.3.10 i konventionen. Se vidare avsnitt 9.2.2.
4 kap. Arbetsmiljö
5 §
Varje medlemsstat ska enligt regel 3.2.1 i konventionen bl.a. se till att fartyg som för dess flagg serverar mat som är anpassad till besättningens olika kulturella och religiösa bakgrunder. Tillägget i paragrafen är föranlett av denna regel. Se vidare avsnitt 7.3.1.
5 kap. Tillsyn
1 §
Ett tillägg har gjorts om att tillsyn även ska gälla arbets- och levnadsförhållandena ombord vilket även framgår av standard A.5.1.3.1 i konventionen. Tillsyn av arbets- och levnadsförhållanden och tillsyn av arbetsmiljön enligt punkt 4 kan synas vara samma sak men arbets- och levnadsförhållanden omfattar mer än bara själva arbetsmiljön som den definieras i arbetsmiljölagen. Den tillsyn Transportstyrelsen ska utöva enligt sjöarbetskonventionen omfattar även läkarintyg, sjömäns utbildning och
kvalifikationer, anställningsavtal, bemanningsnivåer, mat och förplägnad, rutiner för klagomål ombord och utbetalning av löner. Se vidare avsnitt 9.2.5.
6 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg
1 §
Ordalydelsen i punkt 2 har ändrats för att anpassas till standard A.5.2.1.6 i konventionen. Se vidare avsnitt 9.4-9.4.1.
12.6. Förslaget till förordning om ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)
4 kap. Bemanning
2 a §
Bestämmelsen är ny och överensstämmer med standard A.3.2.8 i sjöarbetskonventionen där det framgår att ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock. Se vidare avsnitt 7.3.3.
9 a §
Regel 3.2.3 i konventionen föreskriver att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord på fartyg. Enligt anvisning B.3.2.2.1 bör sjömän vara behöriga till tjänst som fartygskockar under vissa förutsättningar. Den nya paragrafen motsvarar konventionens bestämmelser. Se vidare avsnitt 7.3.2.
18 §
Paragrafen har ändrats till följd av standard A.1.2.7 i konventionen där det stadgas att ett läkarintyg ska gälla högst två år. Ändringen gäller inte för besättningsmedlemmar på traditionsfartyg, fiskefartyg och handelsfartyg i inre fart. Se vidare avsnitt 5.3.1.
40 §
Paragrafen är ny och motsvarar standard A.3.2.5 i konventionen där det framgår att för fartyg som framförs med en föreskriven besättning om mindre än tio gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg. Se vidare avsnitt 7.3.4.
5 kap. Arbetsmiljö
2 §
Ett tillägg har gjorts i paragrafen om att en kopia av sjöarbetskonventionen måste finnas ombord. Detta följer av standard A.5.1.1.2 i konventionen. Se vidare avsnitt 9.2.4.
6 kap. Tillsyn
8 b §
Paragrafen är ny. Här stadgas att Transportstyrelsen vid kontroll av utländska fartyg i fråga om arbets- och levnadsförhållandena ombord ska följa bestämmelserna i sjöarbetskonventionen om sådana kontroller.
9 kap. Uppdrag till organisationer m.m.
2 a §
Paragrafen är ny. Den motsvaras i konventionen av regel 5.1.1.3 där det bl.a. framgår att en medlemsstat får bemyndiga organisationer som den erkänner som behöriga och oberoende att utföra tillsyn och/eller utfärda certifikat. Av standard A.5.1.2.4 framgår att varje medlemsstat ska förse Internationella arbetsbyrån med en aktuell lista över erkända organisationer. Se vidare avsnitt 9.2.3.
12.7. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal
4 kap. Certifikat
9 b §
Av paragrafen som är ny framgår att för att få certifikat som fartygskock ska sökanden ha fullgjort godkänd utbildning. Se vidare avsnitt 7.3.2.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse
Av den första punkten följer att lagen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Av den andra punkten framgår att Transportstyrelsen till och med visst bestämt datum i enskilda fall får besluta att utfärda certifikat som fartygskock till den som kan styrka att han eller hon före visst datum har tjänstgjort som fartygskock under minst sex månader under de senaste tre åren, även om kravet på godkänd utbildning i 4 kap. 9 b § inte är uppfyllt. Se vidare avsnitt 7.3.2.
12.8. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2008:1300) med instruktion för Transportstyrelsen
5 §
Enligt standard A.5.1.4.13 ska den behöriga myndigheten i varje medlemsstat hålla ett register över inspektioner av arbets- och levnadsförhållanden för sjömän på fartyg som för dess flagg. Till följd av denna standard har ett tillägg gjorts i tredje punkten om att Transportstyrelsen ska svara för registret över tillsyn av arbets- och levnadsförhållanden på fartyg. Se vidare avsnitt 9.2.6.
11 §
Kommittédirektiv
Genomförande av 2006 års sjöarbetskonvention
Dir. 2009:9
Beslut vid regeringssammanträde den 12 januari 2009.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska föreslå de författningsändringar som behöver göras för att Sverige ska kunna ratificera 2006 års sjöarbetskonvention.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 december 2009.
Bakgrund
Frågor om sjömäns arbetsförhållanden har behandlats av Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organisation - ILO) under särskilda s.k. sjöfartssessioner. Mellan 1920 och 2003 antog Internationella arbetskonferensen (ILO:s högsta beslutande organ) 39 konventioner, ett protokoll och ett trettiotal rekommendationer om sjömäns arbetsförhållanden. Åtskilliga av ILO:s sjöfartsinstrument kom till slut att betraktas som otidsenliga. Vissa hade delvis bestämmelser som täcktes av andra instrument och andra hade inte ratificerats av tillräckligt många stater för att träda i kraft. En översyn av konventionerna och rekommendationerna gjordes därför för att ta fram ett sammanhållet övergripande ILOinstrument på sjöfartens område. Internationella arbetskonferensen antog den 23 februari 2006 sjöarbetskonventionen.
Konventionen reviderar nästan samtliga av de nämnda tidigare antagna konventionerna och ett antal rekommendationer.
Bestämmelserna i konventionen rör huvudsakligen fem områden: minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg; anställningsförhållanden; bostad, rekreationsmöjligheter, mat och
förplägnad; hälsovård, sjukvård och välfärd samt uppfyllelse och tillämpning.
Medlemsstaterna ska uppfylla sina skyldigheter enligt konventionen på ett sådant sätt att de försäkrar sig om att fartyg som är flaggade i en stat som inte har ratificerat konventionen inte får en förmånligare behandling än fartyg som är flaggade i en stat som har ratificerat den. Målsättningen med konventionen är bland annat att lika spelregler ska gälla för alla där inget fartyg kan konkurrera med andra genom en undermålig standard för de ombordanställda.
Konventionen träder i kraft 12 månader efter det att den ratificerats av minst 30 medlemsländer som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget. Konventionen har ännu inte trätt i kraft.
ILO-kommittén har, efter att ha remitterat frågan till berörda myndigheter, i yttrande den 24 oktober 2008 (dnr 18/2006) tillstyrkt att Sverige ratificerar sjöarbetskonventionen. Remissinstanserna har dock pekat på vissa moment i konventionen som saknar motsvarighet i svensk rätt.
Konventionen är ett angeläget och viktigt internationellt instrument som kan förbättra sjömäns arbets- och levnadsvillkor. En ratificering av konventionen bör därför ske.
Europeiska unionens råd beslutade den 7 juni 2007 att bemyndiga EU:s medlemsstater att ratificera konventionen (2007/431/EG)1. I samma beslut uppmanades vidare medlemsstaterna att vidta mått och steg för att, helst före den 31 december 2010, ratificera konventionen.
Ett direktiv om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners' Associations (ECSA) och European Transport Workers' Federation (EFT) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG antogs av Europeiska unionens råd genom en politisk överenskommelse den 17 december 2008 (direktivet är ännu inte formellt beslutat och publicerat). Direktivet innebär att stora delar av sjöarbetskonventionen ska genomföras i medlemsstaternas lagstiftning. Direktivet träder i kraft samma dag som konventionen träder i kraft.
1 EUT L 161, 22.6.2007, s. 63 (Celex 32007D0431).
Uppdraget
Utredaren ska lämna förslag till de författningsändringar som är nödvändiga för att undanröja eventuella hinder för ratificering.
I den mån oklarheter kan komma att uppstå om ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter till följd av konventionens regler ska utredaren komma med förslag på ansvarsfördelningen.
Utredaren ska vidare beakta rådets direktiv om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners' Associations (ECSA) och European Transport Workers' Federation (EFT) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG.
Därutöver ska utredaren samråda med berörda myndigheter och organisationer. En särskild referensgrupp bestående av arbetsmarknadens parter på sjöfartsområdet ska tillsättas.
Utredaren ska lägga särskild vikt vid regelförenkling, t.ex. åtgärder som minskar företagens administrativa kostnader eller som ger en märkbar förändring i företagens vardag. Utredaren ska lämna en konsekvensbedömning av de föreslagna åtgärderna. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för det allmänna ska finansieringsförslag lämnas. Om de föreslagna åtgärderna innebär kostnader för företag ska samråd ske med Näringslivets regelnämnd.
Redovisning av uppdraget
Utredaren ska redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 30 december 2009.
(Näringsdepartementet)
Denunciation
Article IX
1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.
2. Each Member which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in paragraph 1 of this Article, exercise the right of denunciation provided for in this Article, shall be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each new period of ten years under the terms provided for in this Article.
Uppsägning
Artikel IX
1. En medlemsstat som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år har förflutit från den dag då konventionen först träder i kraft, genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. En sådan uppsägning får inte verkan förrän ett år efter den dag då den har registrerats.
2. Varje medlemsstat som inte inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperioden gör bruk av sin uppsägningsrätt enligt denna artikel, skall vara bunden för ytterligare en period om tio år och kan därefter säga upp konventionen vid utgången av varje ny tioårsperiod på de villkor som föreskrivs i denna artikel.
Effect of Entry into Force
Article X
This Convention revises the following Conventions:
Minimum Age (Sea) Convention, 1920 (No. 7)
Unemployment Indemnity (Shipwreck) Convention, 1920 (No. 8)
Placing of Seamen Convention, 1920 (No. 9)
Medical Examination of Young Persons (Sea) Convention, 1921 (No. 16)
Seamen's Articles of Agreement Convention, 1926 (No. 22)
Repatriation of Seamen Convention, 1926 (No. 23)
Officers' Competency Certificates Convention, 1936 (No. 53)
Effekt av ikraftträdandet
Artikel X
Genom denna konvention revideras följande konventioner:
Konvention (nr 7) Minimiålder för arbete till sjöss, 1920
Konvention (nr 8) Ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, 1920
Konvention (nr 9) Arbetsförmedling för sjömän, 1920
Konvention (nr 16) Läkarundersökning av minderåriga vid arbete till sjöss, 1921
Konvention (nr 22) Sjömäns anställningsavtal, 1926
Konvention (nr 23) Hemsändning av sjömän, 1926
Konvention (nr 53) Kompetens hos befäl på handelsfartyg, 1936
Holidays with Pay (Sea) Convention, 1936 (No. 54)
Shipowners' Liability (Sick and Injured Seamen) Convention, 1936 (No. 55)
Sickness Insurance (Sea) Convention, 1936 (No. 56)
Hours of Work and Manning (Sea) Convention, 1936 (No. 57)
Minimum Age (Sea) Convention (Revised), 1936 (No. 58)
Food and Catering (Ships' Crews) Convention, 1946 (No. 68)
Certification of Ships' Cooks Convention, 1946 (No. 69)
Social Security (Seafarers) Convention, 1946 (No. 70)
Paid Vacations (Seafarers) Convention, 1946 (No. 72)
Medical Examination (Seafarers) Convention, 1946 (No. 73)
Certification of Able Seamen Convention, 1946 (No. 74)
Accommodation of Crews Convention, 1946 (No. 75)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention, 1946 (No. 76)
Paid Vacations (Seafarers) Convention (Revised), 1949 (No. 91)
Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949 (No. 92)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention (Revised), 1949 (No. 93)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention (Revised), 1958 (No. 109)
Accommodation of Crews (Supplementary
Konvention (nr 54) Holidays with Pay (Sea), 1936 (nr 54)
Konvention (nr 55) Redares förpliktelser i fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, 1936
Konvention (nr 56) Sjukförsäkring för sjömän, 1936
Konvention (nr 57) Hours of Work and Manning (Sea), 1936
Konvention (nr 58) Minimiålder för arbete till sjöss (reviderad), 1936
Konvention (nr 68) Kosthåll och utspisning (för fartygsbesättningar), 1946
Konvention (nr 69) Behörighetsbevis för skeppskockar, 1946
Konvention (nr 70) Social trygghet för sjömän, 1946
Konvention (nr 72) Paid Vacations (Seafarers), 1946
Konvention (nr 73) Läkarundersökning av sjömän, 1946
Konvention (nr 74) Behörighetsbevis för matroser, 1946
Konvention (nr 75) Accommodation of Crews, 1946
Konvention (nr 76) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg, 1946
Konvention (nr 91) Semester med bibehållen hyra för sjömän (reviderad), 1949
Konvention (nr 92) Besättningsbostäder (reviderad), 1949
Konvention (nr 93) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg (reviderad), 1949
Konvention (nr 109) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg (reviderad), 1958
Konvention (nr 133) Besättningsbostäder
Provisions) Convention, 1970 (No. 133)
Prevention of Accidents (Seafarers) Convention, 1970 (No. 134)
Continuity of Employment (Seafarers) Convention, 1976 (No. 145)
Seafarers' Annual Leave with Pay Convention, 1976 (No. 146)
Merchant Shipping (Minimum Standards) Convention, 1976 (No. 147)
Protocol of 1996 to the Merchant Shipping (Minimum Standards) Convention, 1976 (No. 147)
Seafarers' Welfare Convention, 1987 (No. 163)
Health Protection and Medical Care (Seafarers) Convention, 1987 (No. 164)
Social Security (Seafarers) Convention (Revised), 1987 (No. 165)
Repatriation of Seafarers Convention (Revised), 1987 (No. 166)
Labour Inspection (Seafarers) Convention, 1996 (No. 178)
Recruitment and Placement of Seafarers Convention, 1996 (No. 179)
Seafarers' Hours of Work and the Manning of Ships Convention, 1996 (No. 180).
Depositary Functions
Article XI
1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organization of the registration of all ratifications, acceptances and denunciations under this Convention.
2. When the conditions provided for in paragraph 3 of Article VIII have been fulfilled, the Director-General shall draw the attention of the Members of the
(tilläggsbestämmelser), 1970
Konvention (nr 134) Förebyggande av olycksfall (sjöpersonal), 1970
Konvention (nr 145) Kontinuitet i sysselsättningen (sjöpersonal), 1976
Konvention (nr 146) Semester för sjöpersonal, 1976
Konvention (nr 147) Miniminormer i handelsfartyg, 1976
Protokoll till 1976 års konvention (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg, 1996
Konvention (nr 163) Sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, 1987
Konvention (nr 164) Hälso- och sjukvård för sjömän, 1987
Konvention (nr 165) Socialförsäkringsskydd för sjömän (reviderad), 1987
Konvention (nr 166) Sjömäns hemresa (reviderad), 1987
Konvention (nr 178) Tillsyn av sjömäns arbets- och levnadsförhållanden, 1996
Konvention (nr 179) Rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän, 1996
Konvention (nr 180) Sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, 1996.
Depositariefunktioner
Artikel XI
1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer, godkännanden och uppsägningar enligt denna konvention.
2. När villkoren i artikel VIII punkt 3 är uppfyllda skall generaldirektören underrätta medlemsstaternas organisationer om datum för konventionens ikraftträdande.
Organization to the date upon which the Convention will come into force.
Article XII
The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications, acceptances and denunciations registered under this Convention. Special Tripartite Committee
Article XIII
1. The Governing Body of the International Labour Office shall keep the working of this Convention under continuous review through a committee established by it with special competence in the area of maritime labour standards.
2. For matters dealt with in accordance with this Convention, the Committee shall consist of two representatives nominated by the Government of each Member which has ratified this Convention, and the representatives of Shipowners and Seafarers appointed by the Governing Body after consultation with the Joint Maritime Commission.
3. The Government representatives of Members which have not yet ratified this Convention may participate in the Committee but shall have no right to vote on any matter dealt with in accordance with this Convention. The Governing Body may invite other organizations or entities to be represented on the Committee by observers.
4. The votes of each Shipowner and Seafarer representative in the Committee shall be weighted so as to ensure that the Shipowners' group and the Seafarers' group each have half the voting power of the total number of governments which are represented at the meeting concerned and entitled to vote.
Artikel XII
Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering i enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga, lämna Förenta nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer, godkännanden och uppsägningar som har registrerats enligt denna konvention. Den speciella trepartskommittén
Artikel XIII
1. Internationella arbetsbyråns styrelse skall kontinuerligt övervaka hur denna konvention fungerar genom en kommitté som den inrättar och som har specialkompetens inom sjöfartens arbetsnormer.
2. I frågor som handläggs enligt denna konvention skall kommittén bestå av två representanter utsedda av regeringen i varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention och de representanter för redare och sjömän som styrelsen har utsett efter samråd med Joint Maritime Commission.
3. Regeringsföreträdare från medlemsstater som ännu inte har ratificerat denna konvention får medverka i kommittén men skall inte ha rösträtt i någon fråga som handläggs enligt konventionen. Styrelsen får bjuda in andra organisationer eller enheter att representeras i kommittén genom observatörer.
4. Rösterna från varje representant för redare och sjöman i kommittén skall vägas så att vardera gruppen har halva röststyrkan hos det totala antalet röstberättigade regeringar som är företrädda vid det aktuella mötet.
Amendment of this Convention
Article XIV
1. Amendments to any of the provisions of this Convention may be adopted by the General Conference of the International Labour Organization in the framework of article 19 of the Constitution of the International Labour Organisation and the rules and procedures of the Organization for the adoption of Conventions. Amendments to the Code may also be adopted following the procedures in Article XV.
2. In the case of Members whose ratifications of this Convention were registered before the adoption of the amendment, the text of the amendment shall be communicated to them for ratification.
3. In the case of other Members of the Organization, the text of the Convention as amended shall be communicated to them for ratification in accordance with article 19 of the Constitution.
4. An amendment shall be deemed to have been accepted on the date when there have been registered ratifications, of the amendment or of the Convention as amended, as the case may be, by at least 30 Members with a total share in the world gross tonnage of ships of at least 33 per cent.
5. An amendment adopted in the framework of article 19 of the Constitution shall be binding only upon those Members of the Organization whose ratifications have been registered by the Director-General of the International Labour Office.
6. For any Member referred to in paragraph 2 of this Article, an amendment shall come into force 12 months after the date of acceptance referred to in paragraph 4 of this Article or 12 months after the date on which its ratification of the amendment has been registered, whichever date is later.
7. Subject to paragraph 9 of this Article, for Members referred to in paragraph 3 of this Article, the Convention as amended shall come into force 12 months after the date of
Ändring av denna konvention
Artikel XIV
1. Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens kan anta ändringar av någon av bestämmelserna i denna konvention enligt artikel 19 i ILO-stadgan och organisationens regler och förfaranden för antagande av konventioner. Ändringar av koden kan också antas enligt förfarandet i artikel XV.
2. Beträffande medlemsstater vars ratifikationer av denna konvention registrerades innan ändringen antogs, skall ändringstexten tillställas dem för ratifikation.
3. Beträffande andra stater som är medlemmar av organisationen skall den ändrade konventionstexten tillställas dem för ratifikation enligt artikel 19 i stadgan.
4. En ändring skall anses ha accepterats den dag då ratifikationer av ändringen respektive den ändrade konventionen från minst 30 av ILO:s medlemsstater som tillsammans svarar för minst 33 % av världstonnaget har registrerats.
5. En ändring som antagits enligt artikel 19 i stadgan skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vars ratifikationer har registrerats hos Internationella arbetsbyråns generaldirektör.
6. För medlemsstater som avses i punkt 2 i denna artikel skall en ändring träda i kraft 12 månader efter den dag den accepteras enligt punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader efter den dag då ratifikation av ändringen registrerades, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.
7. Med förbehåll för punkt 9 i denna artikel skall den ändrade konventionen, för medlemsstater som avses i punkt 3 i denna artikel, träda i kraft 12 månader efter den
acceptance referred to in paragraph 4 of this Article or 12 months after the date on which their ratifications of the Convention have been registered, whichever date is later.
8. For those Members whose ratification of this Convention was registered before the adoption of an amendment but which have not ratified the amendment, this Convention shall remain in force without the amendment concerned.
9. Any Member whose ratification of this Convention is registered after the adoption of the amendment but before the date referred to in paragraph 4 of this Article may, in a declaration accompanying the instrument of ratification, specify that its ratification relates to the Convention without the amendment concerned. In the case of a ratification with such a declaration, the Convention shall come into force for the Member concerned 12 months after the date on which the ratification was registered. Where an instrument of ratification is not accompanied by such a declaration, or where the ratification is registered on or after the date referred to in paragraph 4, the Convention shall come into force for the Member concerned 12 months after the date on which the ratification was registered and, upon its entry into force in accordance with paragraph 7 of this Article, the amendment shall be binding on the Member concerned unless the amendment provides otherwise.
Amendments to the Code
Article XV
1. The Code may be amended either by the procedure set out in Article XIV or, unless expressly provided otherwise, in accordance with the procedure set out in the present Article.
2. An amendment to the Code may be proposed to the Director-General of the International Labour Office by the government of any Member of the Organization or by the group of Shipowner representatives or the group of Seafarer
dag den accepteras enligt punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader efter den dag då deras ratifikationer av konventionen registrerades, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.
8. För medlemsstater vars ratifikation av denna konvention registrerades innan en ändring antas men som inte har ratificerat ändringen skall konventionen förbli i kraft utan den berörda ändringen.
9. Varje medlemsstat vars ratifikation av denna konvention registreras efter det att ändringen antas men före det datum som avses i punkt 4 i denna artikel får i en förklaring som åtföljer ratifikationsinstrumentet specificera att dess ratifikation avser konventionen utan den berörda ändringen. För en ratifikation med en sådan förklaring skall konventionen för den berörda medlemsstatens del träda i kraft 12 månader efter det datum då ratifikationen registrerades. När ett ratifikationsinstrument inte åtföljs av en sådan förklaring, eller när ratifikationen registreras på eller efter det datum som anges i punkt 4, skall konventionen för den berörda medlemsstatens del träda i kraft 12 månader efter det datum då ratifikationen registrerades, och efter dess ikraftträdande enligt punkt 7 i denna artikel skall ändringen vara bindande för den berörda medlemsstaten om inte ändringen föreskriver annat.
Ändringar av koden
Artikel XV
1. Koden kan ändras, antingen genom det förfarande som fastställs i artikel XIV eller, om inte annat uttryckligen föreskrivs, enligt det förfarande som fastställs i denna artikel.
2. Förslag om ändring av koden kan ställas till generaldirektören för Internationella arbetsbyrån av regeringen i någon medlemsstat eller de grupper av företrädare för redare eller sjömän som har utsetts till kommittén enligt artikel XIII. En ändring som en
representatives who have been appointed to the Committee referred to in Article XIII. An amendment proposed by a government must have been proposed by, or be supported by, at least five governments of Members that have ratified the Convention or by the group of Shipowner or Seafarer representatives referred to in this paragraph.
3. Having verified that the proposal for amendment meets the requirements of paragraph 2 of this Article, the Director-General shall promptly communicate the proposal, accompanied by any comments or suggestions deemed appropriate, to all Members of the Organization, with an invitation to them to transmit their observations or suggestions concerning the proposal within a period of six months or such other period (which shall not be less than three months nor more than nine months) prescribed by the Governing Body.
4. At the end of the period referred to in paragraph 3 of this Article, the proposal, accompanied by a summary of any observations or suggestions made under that paragraph, shall be transmitted to the Committee for consideration at a meeting. An amendment shall be considered adopted by the Committee if:
(a) at least half the governments of Members that have ratified this Convention are represented in the meeting at which the proposal is considered; and
(b) a majority of at least two-thirds of the Committee members vote in favour of the amendment; and
(c) this majority comprises the votes in favour of at least half the government voting power, half the Shipowner voting power and half the Seafarer voting power of the Committee members registered at the meeting when the proposal is put to the vote.
5. Amendments adopted in accordance with paragraph 4 of this Article shall be submitted to the next session of the Conference for approval. Such approval shall require a majority of two-thirds of the
regering föreslår måste föreslås eller stödjas av minst fem regeringar i medlemsstater som har ratificerat konventionen eller de grupper av företrädare för redare respektive sjömän som avses i denna punkt.
3. Generaldirektören skall, sedan han verifierat att ändringsförslaget uppfyller kraven i punkt 2 i denna artikel, genast skicka det med eventuella kommentarer eller förslag till alla organisationens medlemsstater och uppmana dem att lämna synpunkter eller förslag inom sex månader eller den tidsfrist styrelsen föreskriver (som skall vara minst tre månader och högst nio månader).
4. Vid slutet av den period som nämns i punkt 3 skall förslaget, med en sammanfattning av eventuella synpunkter eller förslag som lämnats enligt den punkten, skickas till kommittén för att behandlas vid ett möte. Kommittén skall anses ha antagit en ändring om:
(a) minst hälften av regeringarna i de medlemsstater som har ratificerat denna konvention är representerade i det möte där förslaget behandlas,
(b) en majoritet på minst två tredjedelar av kommittémedlemmarna röstar för ändringen, och
(c) denna majoritet omfattar jaröster som representerar minst hälften av röststyrkan hos de kommittémedlemmar som representerar regeringarna, redarna respektive sjömännen och som registrerats vid det möte där röstning om förslaget sker.
5. Ändringar som antas enligt punkt 4 i denna artikel skall läggas fram vid konferensens nästa möte för godkännande. Sådant godkännande skall kräva två tredjedels majoritet av rösterna från de närvarande
votes cast by the delegates present. If such majority is not obtained, the proposed amendment shall be referred back to the Committee for reconsideration should the Committee so wish.
6. Amendments approved by the Conference shall be notified by the Director-General to each of the Members whose ratifications of this Convention were registered before the date of such approval by the Conference. These Members are referred to below as the ratifying Members . The notification shall contain a reference to the present Article and shall prescribe the period for the communication of any formal disagreement. This period shall be two years from the date of the notification unless, at the time of approval, the Conference has set a different period, which shall be a period of at least one year. A copy of the notification shall be communicated to the other Members of the Organization for their information.
7. An amendment approved by the Conference shall be deemed to have been accepted unless, by the end of the prescribed period, formal expressions of disagreement have been received by the Director-General from more than 40 per cent of the Members which have ratified the Convention and which represent not less than 40 per cent of the gross tonnage of the ships of the Members which have ratified the Convention.
8. An amendment deemed to have been accepted shall come into force six months after the end of the prescribed period for all the ratifying Members except those which had formally expressed their disagreement in accordance with paragraph 7 of this Article and have not withdrawn such disagreement in accordance with paragraph 11. However:
(a) before the end of the prescribed period, any ratifying Member may give notice to the Director-General that it shall be bound by the amendment only after a subsequent express notification of its acceptance; and
(b) before the date of entry into force of the amendment, any ratifying Member may give
delegaterna. Om denna majoritet inte uppnås, skall den föreslagna ändringen återremitteras till kommittén för förnyad behandling om kommittén så önskar.
6. Generaldirektören skall anmäla ändringar som konferensen godkänt till alla medlemsstater vars ratifikationer av denna konvention registrerats före det datum då konferensen godkände ändringarna. Dessa medlemsstater kallas nedan ”ratificerande medlemsstater”. Anmälan skall göras med hänvisning till denna artikel och skall föreskriva en tidsfrist för inlämnande av eventuella formella invändningar. Denna frist skall vara två år från anmälningsdatum om konferensen inte vid tiden för godkännandet fastställde någon annan tidsfrist, som skall vara minst ett år. En kopia av anmälan skall skickas till organisationens övriga medlemsstater för kännedom.
7. En ändring som konferensen godkänt skall anses ha accepterats om generaldirektören vid utgången av den föreskrivna fristen inte har fått formella invändningar från mer än 40 % av de medlemsstater som har ratificerat konventionen och som representerar minst 40 % av bruttotonnaget av fartygen i de medlemsstater som har ratificerat konventionen.
8. En ändring som anses ha accepterats skall träda i kraft sex månader efter utgången av den föreskrivna fristen för alla ratificerande medlemsstater utom de som anfört formella invändningar enligt punkt 7 i denna artikel och inte återtagit dessa invändningar enligt punkt 11. Dock kan
(a) innan den föreskrivna fristen löpt ut, varje ratificerande medlemsstat till generaldirektören anmäla att den skall vara bunden av ändringen endast efter en senare uttrycklig anmälan att den godkänt denna, och
(b) före den dag då ändringen träder i kraft, varje ratificerande medlemsstat till general-
notice to the Director-General that it will not give effect to that amendment for a specified period.
9. An amendment which is the subject of a notice referred to in paragraph 8(a) of this Article shall enter into force for the Member giving such notice six months after the Member has notified the Director-General of its acceptance of the amendment or on the date on which the amendment first comes into force, whichever date is later.
10. The period referred to in paragraph 8(b) of this Article shall not go beyond one year from the date of entry into force of the amendment or beyond any longer period determined by the Conference at the time of approval of the amendment.
11. A Member that has formally expressed disagreement with an amendment may withdraw its disagreement at any time. If notice of such withdrawal is received by the Director-General after the amendment has entered into force, the amendment shall enter into force for the Member six months after the date on which the notice was registered.
12. After entry into force of an amendment, the Convention may only be ratified in its amended form.
13. To the extent that a maritime labour certificate relates to matters covered by an amendment to the Convention which has entered into force:
(a) a Member that has accepted that amendment shall not be obliged to extend the benefit of the Convention in respect of the maritime labour certificates issued to ships flying the flag of another Member which:
(i) pursuant to paragraph 7 of this Article, has formally expressed disagreement to the amendment and has not withdrawn such disagreement; or
(ii) pursuant to paragraph 8(a) of this Article, has given notice that its acceptance is subject to its subsequent express notifica-
direktören anmäla att den inte kommer att låta ändringen träda i kraft under en angiven tid.
9. En ändring som anmälts enligt punkt 8 a i denna artikel skall för den anmälande medlemsstatens del träda i kraft sex månader efter det att medlemsstaten har anmält till generaldirektören att den accepterar ändringen, eller den dag då ändringen först träder i kraft, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.
10. Den period som avses i punkt 8 b i denna artikel skall inte överskrida ett år från den dag då ändringen träder i kraft, eller den längre tidsfrist som konferensen fastställer när ändringen godkänns.
11. En medlemsstat som har framfört formella invändningar mot en ändring får när som helst ta tillbaka sina invändningar. Om generaldirektören får en anmälan om återtagande sedan ändringen trätt i kraft, skall denna för medlemsstatens del träda i kraft sex månader efter det datum då anmälan registrerades.
12. Sedan en ändring trätt i kraft får konventionen endast ratificeras i sin ändrade form.
13. I den mån ett sjöarbetscertifikat avser frågor som omfattas av en ändring i konventionen som har trätt i kraft
(a) skall en medlemsstat som har godkänt ändringen inte vara skyldig att tillämpa konventionen med avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat som:
(i) enligt punkt 7 i denna artikel formellt har framfört invändningar mot ändringen och inte har återtagit dessa invändningar, eller
(ii) enligt punkt 8 a i denna artikel har anmält att dess godkännande gäller med förbehåll för en senare uttrycklig anmälan
tion and has not accepted the amendment; and
(b) a Member that has accepted the amendment shall extend the benefit of the Convention in respect of the maritime labour certificates issued to ships flying the flag of another Member that has given notice, pursuant to paragraph 8(b) of this Article, that it will not give effect to that amendment for the period specified in accordance with paragraph 10 of this Article.
och inte har godkänt ändringen, och
(b) skall en medlemsstat som har godkänt ändringen tillämpa konventionen med avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat som enligt punkt 8 b i denna artikel har anmält att den inte kommer att låta ändringen träda i kraft under den tidsfrist som anges i punkt 10 i denna artikel.
Authoritative Languages
Article XVI
The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.
Explanatory Note to the Regulations and Code of the Maritime Labour Convention
1. This explanatory note, which does not form part of the Maritime Labour Convention, is intended as a general guide to the Convention.
2. The Convention comprises three different but related parts: the Articles, the Regulations and the Code.
3. The Articles and Regulations set out the core rights and principles and the basic obligations of Members ratifying the Convention. The Articles and Regulations can only be changed by the Conference in the framework of article 19 of the Constitution of the International Labour Organisation (see Article XIV of the Convention).
4. The Code contains the details for the implementation of the Regulations. It comprises Part A (mandatory Standards) and Part B (non-mandatory Guidelines). The Code can be amended through the simplified procedure set out in Article XV of the Convention. Since the Code relates to detailed implementation, amendments to it must remain within the general scope of the Articles and Regulations.
Giltiga språk
Artikel XVI
De engelska och franska versionerna av texten till denna konvention är lika giltiga.
Förklaring till reglerna och koden i sjöarbetskonventionen
1. Denna förklaring, som inte ingår i sjöarbetskonventionen, är avsedd som en allmän vägledning till konventionen.
2. Konventionen består av tre olika men sinsemellan förbundna delar: artiklarna, reglerna och koden.
3. Artiklarna och reglerna fastställer centrala rättigheter och principer och grundläggande skyldigheter för medlemsstater som ratificerar konventionen. Enligt artikel 19 i ILO-stadgan kan artiklar och regler endast ändras av konferensen (se artikel XIV i konventionen).
4. I koden finns tillämpningsföreskrifter för reglerna. Den omfattar del A (obligatoriska standarder) och del B (icke obligatoriska anvisningar). Koden kan ändras genom det förenklade förfarande som fastställs i artikel XV i konventionen. Eftersom koden avser detaljer i tillämpningen, måste ändringar i den rymmas inom den ram artiklarna och reglerna skapar.
5. The Regulations and the Code are organized into general areas under five Titles:
Title 1: Minimum requirements for seafarers
to work on a ship
Title 2: Conditions of employment Title 3: Accommodation,
recreational
facilities, food and catering
Title 4: Health protection, medical care,
welfare and social security protection
Title 5: Compliance and enforcement
6. Each Title contains groups of provisions relating to a particular right or principle (or enforcement measure in Title 5), with connected numbering. The first group in Title 1, for example, consists of Regulation 1.1, Standard A1.1 and Guideline B1.1, relating to minimum age.
7. The Convention has three underlying purposes:
(a) to lay down, in its Articles and Regulations, a firm set of rights and principles;
(b) to allow, through the Code, a considerable degree of flexibility in the way Members implement those rights and principles; and
(c) to ensure, through Title 5, that the rights and principles are properly complied with and enforced.
8. There are two main areas for flexibility in implementation: one is the possibility for a Member, where necessary (see Article VI, paragraph 3), to give effect to the detailed requirements of Part A of the Code through substantial equivalence (as defined in Article VI, paragraph 4).
9. The second area of flexibility in implementation is provided by formulating the mandatory requirements of many provisions in Part A in a more general way, thus leaving a wider scope for discretion as to the precise action to be provided for at the national level. In such cases, guidance on implementation is given in the nonmandatory Part B of the Code. In this way, Members which have ratified this
5. Reglerna och koden är uppställda under följande fem huvudrubriker:
Kapitel 1: Minimikrav för att sjömän skall få
arbeta på fartyg
Kapitel 2: Anställningsförhållanden Kapitel 3: Bostad, rekreationsmöjligheter,
mat och förplägnad
Kapitel 4: Hälso- och sjukvård, välfärd och
social trygghet
Kapitel 5: Uppfyllelse och tillämpning
6. I varje kapitel finns grupper av regler knutna till en särskild rätt eller princip (eller tillämpningsåtgärd i kapitel 5) med nummer. Den första gruppen i kapitel 1 består exempelvis av regel 1.1, standard A1.1 och anvisning B1.1, som handlar om minimiålder.
7. Konventionen har tre syften:
(a) att i artiklar och regler ställa upp en fast serie rättigheter och principer,
(b) att genom koden skapa goda möjligheter för medlemsstaterna att på ett flexibelt sätt tillämpa dessa rättigheter och principer, och
(c) att genom kapitel 5 säkerställa att rättigheter och principer uppfylls och tillämpas väl.
8. Det finns utrymme för flexibilitet inom två viktiga tillämpningsområden: ett är möjligheten för en medlemsstat att, vid behov (se artikel VI punkt 3), låta de detaljerade kraven i del A i koden träda i kraft genom huvudsaklig överensstämmelse (enligt definitionen i artikel VI punkt 4).
9. Det andra området för flexibilitet i genomförandet skapas genom att de obligatoriska kraven i många regler i del A formuleras mera allmänt, så att man får större frihet att välja vilken åtgärd som skall vidtas på nationell nivå. Då ges anvisningar för tillämpningen i den icke obligatoriska del B i koden. På detta sätt kan medlemsstater som har ratificerat denna konvention få reda på vilka åtgärder de kan väntas vidta under
Convention can ascertain the kind of action that might be expected of them under the corresponding general obligation in Part A, as well as action that would not necessarily be required. For example, Standard A4.1 requires all ships to provide prompt access to the necessary medicines for medical care on board ship (paragraph 1(b)) and to carry a medicine chest (paragraph 4(a)). The fulfilment in good faith of this latter obligation clearly means something more than simply having a medicine chest on board each ship. A more precise indication of what is involved is provided in the corresponding Guideline B4.1.1 (paragraph 4) so as to ensure that the contents of the chest are properly stored, used and maintained.
10. Members which have ratified this Convention are not bound by the guidance concerned and, as indicated in the provisions in Title 5 on port State control, inspections would deal only with the relevant requirements of this Convention (Articles, Regulations and the Standards in Part A). However, Members are required under paragraph 2 of Article VI to give due consideration to implementing their responsibilities under Part A of the Code in the manner provided for in Part B. If, having duly considered the relevant Guidelines, a Member decides to provide for different arrangements which ensure the proper storage, use and maintenance of the contents of the medicine chest, to take the example given above, as required by the Standard in Part A, then that is acceptable. On the other hand, by following the guidance provided in Part B, the Member concerned, as well as the ILO bodies responsible for reviewing implementation of international labour Conventions, can be sure without further consideration that the arrangements the Member has provided for are adequate to implement the responsebilities under Part A to which the Guideline relates.
motsvarande allmänna skyldighet i del A och vilka som inte är helt nödvändiga. Standard A4.1 kräver exempelvis att alla fartyg skall se till att mediciner som är nödvändiga för sjukvård ombord på fartyg skall kunna tas fram snabbt (punkt 1 b) och att de har ett fartygsapotek (punkt 4 a). Att i god tro uppfylla den senare skyldigheten har helt klart en djupare innebörd än att enbart ha ett apotek ombord på varje fartyg. En mera exakt indikation på vad som krävs för att garantera att lådans innehåll lagras, används, fylls på och ersätts på ett riktigt sätt finns i anvisning B4.1.1 punkt 4.
10. Medlemsstater som har ratificerat denna konvention är inte bundna av anvisningarna, och som anges i reglerna i kapitel 5 om hamnstatskontroll, handlar inspektioner endast om tillämpliga krav enligt denna konvention (artiklar, regler och standarder i del A). Medlemsstaterna är dock enligt artikel VI punkt 2 skyldiga att genomföra sina skyldigheter enligt del A i koden på det sätt som föreskrivs i del B. Om en medlemsstat enligt kraven i standarden i del A, efter att vederbörligen ha övervägt gällande anvisningar, beslutar att göra andra arrangemang varigenom medicinlådans innehåll lagras, används och underhålls på ett riktigt sätt, för att nämna det exempel som togs upp ovan, kan detta godtas. Å andra sidan kan den berörda medlemsstaten och de organ inom ILO som ansvarar för tillsynen av hur internationella arbetskonventioner tillämpas, genom att följa de anvisningar som ges i del B, utan vidare övervägande vara säkra om att de arrangemang medlemsstaten gjort är tillräckliga för att uppfylla de skyldigheter i del A som anvisningarna avser.
The Regulations and the Code
Title 1.
Minimum Requirements for Seafarers to Work on a Ship
Regulation 1.1 – Minimum age
Purpose: To ensure that no under-age persons work on a ship
1. No person below the minimum age shall be employed or engaged or work on a ship.
2. The minimum age at the time of the initial entry into force of this Convention is 16 years.
3. A higher minimum age shall be required in the circumstances set out in the Code.
Standard A1.1 – Minimum age
1. The employment, engagement or work on board a ship of any person under the age of 16 shall be prohibited.
2. Night work of seafarers under the age of 18 shall be prohibited. For the purposes of this Standard, night shall be defined in accordance with national law and practice. It shall cover a period of at least nine hours starting no later than midnight and ending no earlier than 5 a.m.
3. An exception to strict compliance with the night work restriction may be made by the competent authority when:
(a) the effective training of the seafarers concerned, in accordance with established programmes and schedules, would be impaired; or
(b) the specific nature of the duty or a recognized training programme requires that the seafarers covered by the exception perform duties at night and the authority determines, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, that the work will not be detrimental to their health or well-being.
Reglerna och koden
Kapitel 1.
Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg
Regel 1.1 – Minimiålder
Syfte: Att säkerställa att inga minderåriga arbetar på ett fartyg
1. Ingen som inte har uppnått minimiåldern skall vara anställd, sysselsatt eller arbeta på ett fartyg.
2. Minimiåldern vid tidpunkten för denna konventions första ikraftträdande är 16 år.
3. En högre minimiålder skall krävas i de fall som fastställs i koden.
Standard A1.1 – Minimiålder
1. Ingen som inte har fyllt 16 år får anställas, sysselsättas eller arbeta ombord på ett fartyg.
2. Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får arbeta nattetid. Natt skall i denna standard definieras enligt nationell lag och praxis. Den skall omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00.
3. Den behöriga myndigheten får medge att nattarbetsbegränsningen inte behöver uppfyllas strikt om
(a) utbildningen av de berörda sjömännen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller
(b) tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att den sjöman som undantaget omfattar tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.
4. The employment, engagement or work of seafarers under the age of 18 shall be prohibited where the work is likely to jeopardize their health or safety. The types of such work shall be determined by national laws or regulations or by the competent authority, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, in accordance with relevant international standards.
Guideline B1.1 – Minimum age
1. When regulating working and living conditions, Members should give special attention to the needs of young persons under the age of 18.
Regulation 1.2 – Medical certificate
Purpose: To ensure that all seafarers are medically fit to perform their duties at sea
1. Seafarers shall not work on a ship unless they are certified as medically fit to perform their duties.
2. Exceptions can only be permitted as prescribed in the Code.
Standard A1.2 – Medical certificate
1. The competent authority shall require that, prior to beginning work on a ship, seafarers hold a valid medical certificate attesting that they are medically fit to perform the duties they are to carry out at sea.
2. In order to ensure that medical certificates genuinely reflect seafarers' state of health, in light of the duties they are to perform, the competent authority shall, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, and giving due consideration to applicable international guidelines referred to in Part B of this Code, prescribe the nature of the medical examination and certificate.
3. This Standard is without prejudice to the International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping
4. Anställning, sysselsättning eller arbete skall vara förbjudet för sjömän som inte fyllt 18 år om det kan antas äventyra deras hälsa eller säkerhet. Vilket arbete som är av sådan art skall fastställas i nationella lagar och andra författningar eller av den behöriga myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer enligt relevanta internationella normer.
Anvisning B1.1 – Minimiålder
1. När bestämmelser utformas för arbets- och levnadsförhållanden, bör medlemsstater ägna särskild uppmärksamhet åt behoven hos ungdomar som inte fyllt 18 år.
Regel 1.2 – Läkarintyg
Syfte: Att säkerställa att alla sjömän är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss
1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg om de inte har intyg på att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter.
2. Undantag kan medges endast i de fall som anges i koden.
Standard A1.2 – Läkarintyg
1. Den behöriga myndigheten skall kräva att sjömän, innan arbete på ett fartyg påbörjas, innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss.
2. För att säkerställa att läkarintyg ger en korrekt bild av sjömannens hälsotillstånd skall den behöriga myndigheten, mot bakgrund av de uppgifter sjömannen skall utföra, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer och med vederbörlig hänsyn till de gällande internationella anvisningar som avses i del B i denna kod, föreskriva hur läkarundersökning och läkarintyg skall utformas.
3. Denna standard skall inte påverka tillämpningen av den internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifie-
for Seafarers, 1978, as amended ( STCW ). A medical certificate issued in accordance with the requirements of STCW shall be accepted by the competent authority, for the purpose of Regulation 1.2. A medical certificate meeting the substance of those requirements, in the case of seafarers not covered by STCW, shall similarly be accepted.
4. The medical certificate shall be issued by a duly qualified medical practitioner or, in the case of a certificate solely concerning eyesight, by a person recognized by the competent authority as qualified to issue such a certificate. Practitioners must enjoy full professional independence in exercising their medical judgement in undertaking medical examination procedures.
5. Seafarers that have been refused a certificate or have had a limitation imposed on their ability to work, in particular with respect to time, field of work or trading area, shall be given the opportunity to have a further examination by another independent medical practitioner or by an independent medical referee.
6. Each medical certificate shall state in particular that:
(a) the hearing and sight of the seafarer concerned, and the colour vision in the case of a seafarer to be employed in capacities where fitness for the work to be performed is liable to be affected by defective colour vision, are all satisfactory; and
(b) the seafarer concerned is not suffering from any medical condition likely to be aggravated by service at sea or to render the seafarer unfit for such service or to endanger the health of other persons on board.
7. Unless a shorter period is required by reason of the specific duties to be performed by the seafarer concerned or is required under STCW:
(a) a medical certificate shall be valid for a maximum period of two years unless the seafarer is under the age of 18, in which case the maximum period of validity shall be one year;
ring och vakthållning, 1978, med ändringar (STCW-konventionen). Den behöriga myndigheten skall godta ett läkarintyg som utfärdats enligt kraven i STCW som ett intyg enligt regel 1.2. När det gäller sjömän som inte omfattas av STCW skall ett läkarintyg som i huvudsak uppfyller dessa krav likaså godkännas.
4. Läkarintyget skall vara utfärdat av en behörig läkare eller, när det endast gäller ett intyg från en synundersökning, av en person som den behöriga myndigheten godkänt som behörig att utfärda ett sådant intyg. Läkare som genomför läkarundersökningar måste vara helt oberoende i sina yrkesmässiga bedömningar.
5. Sjöman som har vägrats intyg eller har nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område, skall kunna få ytterligare en undersökning gjord hos en annan oberoende behörig läkare eller en oberoende medicinsk skiljedomare.
6. Varje läkarintyg skall särskilt ange att den berörda personen
(a) har en tillfredsställande hörsel och syn, vilket även skall avse färgseendet när det gäller en person som skall arbeta i funktioner där lämpligheten för det arbete som skall utföras kan påverkas av brister i färgseendet, och
(b) inte lider av något medicinskt tillstånd som kan komma att förvärras av tjänstgöring till sjöss, göra vederbörande olämplig för sådan tjänstgöring eller äventyra andra ombordvarandes hälsa.
7. Om inte en kortare period krävs med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som personen skall utföra, eller krävs enligt STCW
(a) skall ett läkarintyg gälla högst två år om inte sjömannen är under 18 år, då den längsta giltighetstiden skall vara ett år,
(b) a certification of colour vision shall be valid for a maximum period of six years.
8. In urgent cases the competent authority may permit a seafarer to work without a valid medical certificate until the next port of call where the seafarer can obtain a medical certificate from a qualified medical practitioner, provided that:
(a) the period of such permission does not exceed three months; and
(b) the seafarer concerned is in possession of an expired medical certificate of recent date.
9. If the period of validity of a certificate expires in the course of a voyage, the certificate shall continue in force until the next port of call where the seafarer can obtain a medical certificate from a qualified medical practitioner, provided that the period shall not exceed three months.
10. The medical certificates for seafers working on ships ordinarily engaged on international voyages must as a minimum be provided in English.
Guideline B1.2 – Medical certificate
Guideline B1.2.1 – International guidelines
1. The competent authority, medical practitioners, examiners, shipowners, seafarers' representatives and all other persons concerned with the conduct of medical fitness examinations of seafarer candidates and serving seafarers should follow the ILO/ WHO Guidelines for Conducting Pre-sea and Periodic Medical Fitness Examinations for Seafarers, including any subsequent versions, and any other applicable international guidelines published by the International Labour Organization, the International Maritime Organization or the World Health Organization.
(b) skall ett intyg om färgseende gälla högst sex år.
8. I trängande fall får den behöriga myndigheten medge att en person arbetar utan giltigt läkarintyg till nästa angöringshamn där en kompetent legitimerad läkare kan utfärda ett sådant, under förutsättning
(a) att medgivandet skall gälla högst tre månader, och
(b) att personen ifråga har ett utgånget men nyligen utfärdat läkarintyg.
9. Om giltighetstiden för ett intyg går ut under en sjöresa, skall det fortsätta att gälla till nästa angöringshamn där personen ifråga kan få ett läkarintyg från en behörig läkare, på villkor att fristen inte överskrider tre månader.
10. Läkarintyg för sjömän som arbetar på fartyg som normalt går i internationell sjöfart måste som ett minimum utfärdas på engelska.
Anvisning B1.2 – Läkarintyg
Anvisning B1.2.1 – Internationella anvisningar
1. Den behöriga myndigheten, behöriga läkare, examinatorer, redare, företrädare för sjömän och alla andra personer som berörs av genomförandet av medicinska lämplighetsundersökningar av sökande och tjänstgörande sjömän bör följa ILO/WHO:s anvisningar för läkarundersökning av sjömän (Guidelines for Conducting Pre-sea and Periodic Medical Fitness Examinations for Seafarers) och eventuella senare versioner, samt eventuella andra tillämpliga internationella anvisningar som offentliggörs av Internationella arbetsorganisationen, FN:s internationella sjöfartsorganisation eller Världshälsoorganisationen.
Regulation 1.3 – Training and qualifications
Purpose: To ensure that seafarers are trained or qualified to carry out their duties on board ship
1. Seafarers shall not work on a ship unless they are trained or certified as competent or otherwise qualified to perform their duties.
2. Seafarers shall not be permitted to work on a ship unless they have successfully completed training for personal safety on board ship.
3. Training and certification in accordance with the mandatory instruments adopted by the International Maritime Organization shall be considered as meeting the requirements of paragraphs 1 and 2 of this Regulation.
4. Any Member which, at the time of its ratification of this Convention, was bound by the Certification of Able Seamen Convention, 1946 (No. 74), shall continue to carry out the obligations under that Convention unless and until mandatory provisions covering its subject matter have been adopted by the International Maritime Organization and entered into force, or until five years have elapsed since the entry into force of this Convention in accordance with paragraph 3 of Article VIII, whichever date is earlier.
Regulation 1.4 – Recruitment and placement
Purpose: To ensure that seafarers have access to an efficient and well-regulated seafarer recruitment and placement system
1. All seafarers shall have access to an efficient, adequate and accountable system for finding employment on board ship without charge to the seafarer.
2. Seafarer recruitment and placement services operating in a Member's territory shall conform to the standards set out in the Code.
3. Each Member shall require, in respect of
Regel 1.3 – Utbildning och kvalifikationer
Syfte: Att säkerställa att sjömän är utbildade eller kvalificerade att utföra sina uppgifter ombord på fartyg
1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg, om de inte har utbildning eller intyg på att de är kompetenta eller på annat sätt kvalificerade att utföra sina uppgifter.
2. Sjömän skall inte tillåtas arbeta på ett fartyg om de inte med godkänt resultat har fullgjort en utbildning i personlig säkerhet ombord på fartyg.
3. Utbildning och certifiering enligt de obligatoriska instrument som Internationella sjöfartsorganisationen antagit skall anses uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna regel.
4. Varje medlemsstat som när den ratificerade denna konvention var bunden av 1946 års konvention (nr 74) om behörighetsbevis för matroser skall fortsätta att uppfylla sina skyldigheter enligt den konventionen om inte och fram till dess obligatoriska regler som täcker dess ämnesområde har antagits av Internationella sjöfartsorganisationen och trätt i kraft, eller tills fem år har förflutit efter denna konventions ikraftträdande enligt artikel VIII punkt 3, beroende på vilket som inträffar först.
Regel 1.4 – Rekrytering och arbetsförmedling
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till ett effektivt och väl reglerat system för rekrytering och förmedling av sjömän
1. Alla sjömän skall ha tillgång till ett effektivt, väl fungerande och ansvarsfullt system för att finna anställning ombord på fartyg utan kostnad för sjömännen.
2. Rekryterings- och arbetsförmedlingskontor för sjömän som agerar på en medlemsstats territorium skall uppfylla de standarder som fastställs i koden.
3. Varje medlemsstat skall, när det gäller
seafarers who work on ships that fly its flag, that shipowners who use seafarer recruitment and placement services that are based in countries or territories in which this Convention does not apply, ensure that those services conform to the requirements set out in the Code.
Standard A1.4 – Recruitment and placement
1. Each Member that operates a public seafarer recruitment and placement service shall ensure that the service is operated in an orderly manner that protects and promotes seafarers' employment rights as provided in this Convention.
2. Where a Member has private seafarer recruitment and placement services operating in its territory whose primary purpose is the recruitment and placement of seafarers or which recruit and place a significant number of seafarers, they shall be operated only in conformity with a standardized system of licensing or certification or other form of regulation. This system shall be established, modified or changed only after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned. In the event of doubt as to whether this Convention applies to a private recruitment and placement service, the question shall be determined by the competent authority in each Member after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned. Undue proliferation of private seafarer recruitment and placement services shall not be encouraged.
3. The provisions of paragraph 2 of this Standard shall also apply - to the extent that they are determined by the competent authority, in consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, to be appropriate - in the context of recruitment and placement services operated by a seafarers' organization in the territory of the Member for the supply of seafarers who are nationals of that Member to ships which fly its flag. The services covered by this paragraph are those fulfilling the following conditions:
sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg, kräva att redare som utnyttjar rekryterings- och förmedlingskontor som har sitt säte i länder eller territorier som inte tillämpar denna konvention försäkrar sig om att kontoren uppfyller de krav som fastställs i koden.
Standard A1.4 – Rekrytering och arbetsförmedling
1. Varje medlemsstat som driver offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän skall se till att kontoren drivs på ett ordnat sätt så att sjömännens arbetsrätt enligt denna konvention skyddas och främjas.
2. Om det finns privata rekryterings- och förmedlingskontor på en medlemsstats territorium vars primära syfte är rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän, eller som rekryterar och förmedlar sjömän i betydande omfattning, skall dessa drivas helt enligt ett standardiserat system för licensiering, certifiering eller annan form av reglering. Detta system skall inrättas, modifieras eller ändras endast efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer. Uppstår tveksamhet om denna konvention är tillämplig på privata rekryterings- och förmedlingskontor, skall frågan avgöras av den behöriga myndigheten i varje medlemsstat efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer. Ohämmad spridning av privata rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän skall inte uppmuntras.
3. Bestämmelserna i punkt 2 i denna standard skall – i den mån den behöriga myndigheten i samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer bedömer dem som lämpliga – också tillämpas på rekrytering och arbetsförmedling som bedrivs av en organisation för sjömän på medlemsstatens territorium för att rekrytera sjömän som är medborgare i den medlemsstaten till fartyg som för dess flagg. De kontor som omfattas av denna punkt är sådana som uppfyller följande villkor:
(a) the recruitment and placement service is operated pursuant to a collective bargaining agreement between that organization and a shipowner;
(b) both the seafarers' organization and the shipowner are based in the territory of the Member;
(c) The Member has national laws or regulations or a procedure to authorize or register the collective bargaining agreement permitting the operation of the recruitment and placement service; and
(d) the recruitment and placement service is operated in an orderly manner and measures are in place to protect and promote seafarers' employment rights comparable to those provided in paragraph 5 of this Standard.
4. Nothing in this Standard or Regulation 1.4 shall be deemed to:
(a) prevent a Member from maintaining a free public seafarer recruitment and placement service for seafarers in the framework of a policy to meet the needs of seafarers and shipowners, whether the service forms part of or is coordinated with a public employment service for all workers and employers; or
(b) impose on a Member the obligation to establish a system for the operation of private seafarer recruitment or placement services in its territory.
5. A Member adopting a system referred to in paragraph 2 of this Standard shall, in its laws and regulations or other measures, at a minimum:
(a) prohibit seafarer recruitment and placement services from using means, mechanisms or lists intended to prevent or deter seafarers from gaining employment for which they are qualified;
(b) require that no fees or other charges for seafarer recruitment or placement or for providing employment to seafarers are borne directly or indirectly, in whole or in
(a) rekryterings- och arbetsförmedlingskontoren drivs enligt ett kollektivavtal mellan den organisationen och en redare,
(b) både personalorganisationen och redaren har sitt säte på medlemsstatens territorium,
(c) medlemsstaten har nationella lagar och andra författningar eller ett förfarande för att auktorisera eller registrera det kollektivavtal som medger bedrivande av rekryterings- och förmedlingskontor, och
(d) rekryterings- och förmedlingskontoren bedrivs med ordning och reda, och det är sörjt för att sjömännens arbetsrätt skyddas och stöds på ett sätt som motsvarar det som föreskrivs i punkt 5 i denna standard.
4. Ingenting i denna standard eller regel 1.4 skall anses
(a) hindra en medlemsstat från att upprätthålla fria kontor för rekrytering och förmedling av sjömän enligt ett program för att uppfylla sjömännens och redarnas behov, oavsett om kontoren ingår i eller är samordnade med en offentlig arbetsförmedling för alla sjömän och arbetsgivare, eller
(b) tvinga på en medlemsstat en skyldighet att inrätta system för att bedriva privat rekrytering eller förmedling av sjömän på dess territorium.
5. En medlemsstat som inrättar ett system som avses i punkt 2 i denna standard skall i sina lagar och andra författningar, åtminstone
(a) förbjuda rekryterings- och arbetsförmedlingskontor för sjömän att använda medel, system eller listor avsedda att hindra eller avhålla sjömän från att få anställning som den är kvalificerad för,
(b) kräva att inget arvode eller andra avgifter för rekrytering eller förmedling av sjömän eller för att skaffa anställning till sjömän bekostas direkt eller indirekt, helt eller
part, by the seafarer, other than the cost of the seafarer obtaining a national statutory medical certificate, the national seafarer's book and a passport or other similar personal travel documents, not including, however, the cost of visas, which shall be borne by the shipowner; and
(c) ensure that seafarer recruitment and placement services operating in its territory:
(i) maintain an up-to-date register of all
seafarers recruited or placed through them, to be available for inspection by the competent authority;
(ii) make sure that seafarers are
informed of their rights and duties under their employment agreements prior to or in the process of engagement and that proper arrangements are made for seafarers to examine their employment agreements before and after they are signed and for them to receive a copy of the agreements;
(iii) verify that seafarers recruited or
placed by them are qualified and hold the documents necessary for the job concerned, and that the seafarers' employment agreements are in accordance with applicable laws and regulations and any collective bargaining agreement that forms part of the employment agreement;
(iv) make sure, as far as practicable, that
the shipowner has the means to protect seafarers from being stranded in a foreign port;
(v) examine and respond to any
complaint concerning their activities and advise the competent authority of any unresolved complaint;
(vi) establish a system of protection, by
way of insurance or an equivalent appropriate measure, to compensate seafarers for monetary loss that they may incur as a result of the failure of a recruitment and placement service or the relevant shipowner under the seafarers' employment agreement to meet its obligations to them.
6. The competent authority shall closely supervise and control all seafarer recruitment and placement services operating in the territory of the Member concerned. Any licences or certificates or similar authorizations for the operation of private services in
delvis, av sjömannen, annat än kostnaden för läkarintyg som den nationella lagstiftningen föreskriver, nationell sjömansbok och pass eller liknande personliga resehandlingar, dock inte kostnaden för visum, som redaren skall svara för, och
(c) se till att rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän som verkar på dess territorium:
(i) håller ett aktuellt register över alla
sjömän som de rekryterat eller förmedlat, vilket skall vara tillgängligt för inspektion av den behöriga myndigheten,
(ii) säkerställer att sjömän före eller
under anställningsförfarandet får information om sina rättigheter och skyldigheter enligt anställningsavtalen, att korrekta arrangemang görs för att sjömännen skall kunna granska sina anställningsavtal före och efter det att de undertecknats, och att den får en kopia av avtalen,
(iii) verifierar att sjömän som
rekryterats eller förmedlats av dem är kompetent och har de handlingar som behövs för det berörda arbetet, och att anställningsavtalen följer gällande lagar, andra författningar och eventuella kollektivavtal som ingår i anställningsavtalet,
(iv) så långt möjligt ser till att redaren
har möjlighet att skydda sjömän från att bli strandsatt i en främmande hamn,
(v) undersöker och tar ställning till
eventuella klagomål på deras verksamhet och underrättar den behöriga myndigheten om eventuella olösta klagomål,
(vi) inrättar ett system för skydd,
genom försäkring eller på annat likvärdigt sätt, så att sjömän kompenseras för ekonomiska förluster de kan drabbas av om en rekryterings- eller arbetsförmedlingstjänst eller redare inte uppfyller sina skyldigheter enligt sjömännens anställningsavtal.
6. Den behöriga myndigheten skall noga övervaka och kontrollera alla rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän som verkar på medlemsstatens territorium. Eventuella licenser, tillstånd eller liknande bemyndiganden att driva privata kontor på
the territory are granted or renewed only after verification that the seafarer recruitment and placement service concerned meets the requirements of national laws and regulations.
7. The competent authority shall ensure that adequate machinery and procedures exist for the investigation, if necessary, of complaints concerning the activities of seafarer recruitment and placement services, involving, as appropriate, representatives of shipowners and seafarers.
8. Each Member which has ratified this Convention shall, in so far as practicable, advise its nationals on the possible problems of signing on a ship that flies the flag of a State which has not ratified the Convention, until it is satisfied that standards equivalent to those fixed by this Convention are being applied. Measures taken to this effect by the Member that has ratified this Convention shall not be in contradiction with the principle of free movement of workers stipulated by the treaties to which the two States concerned may be parties.
9. Each Member which has ratified this Convention shall require that shipowners of ships that fly its flag, who use seafarer recruitment and placement services based in countries or territories in which this Convention does not apply, ensure, as far as practicable, that those services meet the requirements of this Standard.
10. Nothing in this Standard shall be understood as diminishing the obligations and responsibilities of shipowners or of a Member with respect to ships that fly its flag.
Guideline B1.4 – Recruitment and placement
Guideline B1.4.1 – Organizational and operational guidelines
1. When fulfilling its obligations under Standard A1.4, paragraph 1, the competent authority should consider:
(a) taking the necessary measures to pro-
territoriet skall utfärdas eller förnyas först sedan det verifierats att de berörda rekryterings- och förmedlingskontoren uppfyller kraven i nationella lagar och andra författningar.
7. Den behöriga myndigheten skall se till att det finns lämpliga organ och förfaranden för att vid behov utreda klagomål över verksamheten på rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän, där så är lämpligt under medverkan av representanter för redare och sjömän.
8. Varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention skall så långt möjligt ge råd till sina medborgare om de problem som kan uppstå när man tar anställning på ett fartyg som är flaggat i en stat som inte har ratificerat konventionen, tills det står klart att normer som är likvärdiga med dem som fastställs i denna konvention tillämpas. Åtgärder som den medlemsstat som har ratificerat konventionen vidtar i detta syfte får inte strida mot principen om fri rörlighet för sjömän som föreskrivs i de fördrag där de två berörda staterna kan ingå som parter.
9. Varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention skall kräva att redare för fartyg som för dess flagg och som använder rekryterings- och förmedlingskontor med säte i länder eller territorier där denna konvention inte tillämpas, så långt möjligt ser till att kontoren uppfyller kraven i denna standard.
10. Inget i denna standard skall anses minska redares eller en medlemsstats skyldigheter och ansvar med avseende på fartyg som för dess flagg.
Anvisning B1.4 – Rekrytering och arbetsförmedling
Anvisning B1.4.1 – Anvisningar för organisation och verksamhet
1. När den behöriga myndigheten uppfyller sina skyldigheter enligt standard A1.4 punkt 1, bör den:
(a) vidta de åtgärder som behövs för att
mote effective cooperation among seafarer recruitment and placement services, whether public or private;
(b) the needs of the maritime industry at both the national and international levels, when developing training programmes for seafarers that form the part of the ship's crew that is responsible for the ship's safe navigation and pollution prevention operations, with the participation of shipowners, seafarers and the relevant training institutions;
(c) making suitable arrangements for the cooperation of representative shipowners' and seafarers' organizations in the organization and operation of the public seafarer recruitment and placement services, where they exist;
(d) determining, with due regard to the right to privacy and the need to protect confidentiality, the conditions under which seafarers' personal data may be processed by seafarer recruitment and placement services, including the collection, storage, combination and communication of such data to third parties;
(e) maintaining an arrangement for the collection and analysis of all relevant information on the maritime labour market, including the current and prospective supply of seafarers that work as crew classified by age, sex, rank and qualifications, and the industry's requirements, the collection of data on age or sex being admissible only for statistical purposes or if used in the framework of a programme to prevent discrimination based on age or sex;
(f) ensuring that the staff responsible for the supervision of public and private seafarer recruitment and placement services for ship's crew with responsibility for the ship's safe navigation and pollution prevention operations have had adequate training, including approved sea-service experience, and have relevant knowledge of the maritime industry, including the relevant maritime international instruments on training, certification and labour standards;
främja ett effektivt samarbete mellan rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän, offentliga såväl som privata,
(b) beakta sjöfartsnäringens behov, nationellt såväl som internationellt, när utbildningsprogram tas fram för besättningsmedlemmar som ansvarar för en säker navigation av fartyget och för åtgärder som hindrar förorening, under medverkan av redare, sjömän och relevanta utbildningsinstitutioner,
(c) göra lämpliga arrangemang för att representativa redar- och sjöfolksorganisationer skall samarbeta om att organisera och driva offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän, där sådana kontor finns,
(d) med vederbörlig hänsyn till rätten till privatliv och behovet av sekretesskydd, fastställa på vilka villkor rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän får behandla sjömännens personuppgifter, bland annat insamling, lagring, sammanställning och utlämnande av sådana uppgifter till tredje part,
(e) samla in och analysera all relevant information på den maritima arbetsmarknaden, bland annat löpande och framtida tillgång på sjömän som ingår i fartygets besättning, uppdelad på ålder, kön, rang och kvalifikationer, och näringens krav, varvid insamling av data om ålder eller kön är tillåten endast för statistiska syften eller om uppgifterna skall användas i ett program för att hindra diskriminering grundad på ålder eller kön,
(f) se till att den personal som ansvarar för övervakning av offentlig och privat rekrytering och förmedling av sjömän till fartygsbesättningar med ansvar för en säker navigering av fartyget och åtgärder för att motverka föroreningar är väl utbildade och har godkänd erfarenhet från tjänstgöring till sjöss och relevant kunskap om sjöfartsnäringen, inklusive relevanta maritima internationella instrument för utbildning, certifiering och arbetsnormer,
(g) prescribing operational standards and adopting codes of conduct and ethical practices for seafarer recruitment and placement services; and
(h) exercising supervision of the licensing or certification system on the basis of a system of quality standards.
2. In establishing the system referred to in Standard A1.4, paragraph 2, each Member should consider requiring seafarer recruitment and placement services, established in its territory, to develop and maintain verifiable operational practices. These operational practices for private seafarer recruitment and placement services and, to the extent that they are applicable, for public seafarer recruitment and placement services should address the following matters:
(a) medical examinations, seafarers' identity documents and such other items as may be required for the seafarer to gain employment;
(b) maintaining, with due regard to the right to privacy and the need to protect confidentiality, full and complete records of the seafarers covered by their recruitment and placement system, which should include but not be limited to:
(i) the seafarers' qualifications; (ii) record of employment; (iii) personal data relevant to employ-
ment; and
(iv) medical data relevant to
employment;
(c) maintaining up-to-date lists of the ships for which the seafarer recruitment and placement services provide seafarers and ensuring that there is a means by which the services can be contacted in an emergency at all hours;
(d) procedures to ensure that seafarers are not subject to exploitation by the seafarer recruitment and placement services or their personnel with regard to the offer of engagement on particular ships or by particular companies;
(e) procedures to prevent the opportunities
(g) föreskriva standarder för verksamheten och inrätta uppförandekoder och etiska regler för rekrytering och förmedling av sjömän, och
(h) utöva tillsyn över system för licensiering eller certifiering på grundval av ett system för kvalitetsnormer.
2. Varje medlemsstat bör, när den inrättar det system som avses i standard A1.4 punkt 2, överväga krav på att de rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän som verkar på dess territorium skall ta fram och upprätthålla arbetsrutiner som går att verifiera. Dessa arbetsrutiner för privata och, i tillämpliga fall, offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän bör inriktas på följande punkter:
(a) läkarundersökningar, identitetshandlingar för sjömän och annat som kan behövas för att sjömännen skall få anställning,
(b) med vederbörlig hänsyn till rätten till privatliv och behovet av sekretesskydd, att hålla fullständiga register över sjömän som omfattas av deras system för rekrytering och arbetsförmedling och som bör innefatta men inte begränsas till:
(i) sjömännens kvalifikationer, (ii) förteckning över anställningar, (iii) personuppgifter av betydelse för
anställning, och
(iv) medicinska data av betydelse för
anställning,
(c) att hålla aktuella besättningslistor för de fartyg åt vilka kontoret tillhandahåller besättning, samt säkerställa att det går att kontakta kontoret i en nödsituation vid alla tider på dygnet,
(d) rutiner för att säkerställa att sjömän inte utsätts för exploatering från kontorets eller dess personals sida när det gäller erbjudanden om anställning på vissa fartyg eller hos vissa rederier,
(e) rutiner för att hindra att sjömän
for exploitation of seafarers arising from the issue of joining advances or any other financial transaction between the shipowner and the seafarers which are handled by the seafarer recruitment and placement services;
(f) clearly publicizing costs, if any, which the seafarer will be expected to bear in the recruitment process;
(g) ensuring that seafarers are advised of any particular conditions applicable to the job for which they are to be engaged and of the particular shipowner's policies relating to their employment;
(h) procedures which are in accordance with the principles of natural justice for dealing with cases of incompetence or indiscipline consistent with national laws and practice and, where applicable, with collective agreements;
(i) procedures to ensure, as far as practicable, that all mandatory certificates and documents submitted for employment are up to date and have not been fraudulently obtained and that employment references are verified;
(j) procedures to ensure that requests for information or advice by families of seafarers while the seafarers are at sea are dealt with promptly and sympathetically and at no cost; and
(k) verifying that labour conditions on ships where seafarers are placed are in conformity with applicable collective bargaining agreements concluded between a shipowner and a representative seafarers' organization and, as a matter of policy, supplying seafarers only to shipowners that offer terms and conditions of employment to seafarers which comply with applicable laws or regulations or collective agreements.
3. Consideration should be given to encouraging international cooperation between Members and relevant organizations, such as:
(a) the systematic exchange of information on the maritime industry and labour market
exploateras i samband med utbetalning av förskottslega eller någon annan ekonomisk transaktion mellan redaren och sjömannen, som sköts av rekryterings- och förmedlingskontoret,
(f) att klart tillkännage vilka kostnader sjömannen skall bära, om rekryteringsprocessen är förenad med sådana,
(g) att se till att sjömannen får besked om särskilda villkor som kan gälla det arbete för vilket de skall anställas och om rederiet har särskilda principer som rör anställningen,
(h) rutiner för att hantera fall av inkompetens eller bristande disciplin som uppfyller vedertagna rättviseprinciper och är förenliga med nationell lag och sedvänja samt i tillämpliga fall med kollektivavtal,
(i) rutiner för att så långt möjligt säkerställa att alla obligatoriska intyg och handlingar som visas upp för anställning är aktuella och inte har skaffats på olaglig väg samt att anställningsreferenser verifieras,
(j) rutiner för att säkerställa att en begäran om upplysningar eller råd från anhöriga till sjömän medan de är till sjöss behandlas snabbt, välvilligt och utan kostnad, och
(k) att verifiera att arbetsförhållandena på fartyg där sjömän är placerade följer gällande kollektivavtal mellan en redare och en representativ organisation för sjömän och har som princip att förmedla personal endast åt sådana redare som erbjuder sjömännen anställningsvillkor och anställningsförhållanden som uppfyller gällande lagar eller andra bestämmelser eller kollektivavtal.
3. Internationellt samarbete mellan medlemsstater och relevanta organisationer bör främjas. Sådant samarbete kan omfatta
(a) ett systematiskt utbyte av information om sjöfartsnäringen och arbetsmarknaden
on a bilateral, regional and multilateral basis;
(b) the exchange of information on maritime labour legislation;
(c) the harmonization of policies, working methods and legislation governing recruitment and placement of seafarers;
(d) the improvement of procedures and conditions for the international recruitment and placement of seafarers; and
(e) workforce planning, taking account of the supply of and demand for seafarers and the requirements of the maritime industry.
på bilateral, regional och multilateral nivå,
(b) utbyte av information om arbetsrättslig lagstiftning inom sjöfarten,
(c) harmonisering av handlingsprogram, arbetsmetoder och lagstiftning som styr rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän,
(d) förbättring av rutiner och villkor för internationell rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän, och
(e) arbetskraftsplanering, med beaktande av tillgången och efterfrågan på sjömän samt sjöfartsnäringens krav.
Title 2. Conditions of Employment
Regulation 2.1 – Seafarers' employment agreements
Purpose: To ensure that seafarers have a fair employment agreement
1. The terms and conditions for employment of a seafarer shall be set out or referred to in a clear written legally enforceable agreement and shall be consistent with the standards set out in the Code.
2. Seafarers' employment agreements shall be agreed to by the seafarer under conditions which ensure that the seafarer has an opportunity to review and seek advice on the terms and conditions in the agreement and freely accepts them before signing.
3. To the extent compatible with the Member's national law and practice, seafarers' employment agreements shall be understood to incorporate any applicable collective bargaining agreements.
Standard
Standard A2.1 – Seafarers' employment agreements
1. Each Member shall adopt laws or regulations requiring that ships that fly its flag comply with the following requirements:
Kapitel 2. Anställningsförhållanden
Regel 2.1 – Anställningsavtal för sjömän
Syfte: Att säkerställa att sjömän har rättvisa anställningsavtal
1. Sjömäns anställningsvillkor och anställningsförhållanden skall anges eller åberopas i ett klart formulerat, rättsligt verkställbart avtal och skall uppfylla de standarder som fastställs i koden.
2. Sjömännen skall godkänna anställningsavtalet under förhållanden som garanterar att de har möjlighet att granska och söka råd om villkoren och förhållandena enligt avtalet och frivilligt godkänner dessa före undertecknandet.
3. I den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lag och praxis skall anställningsavtal för sjömän anses innefatta eventuella gällande kollektivavtal.
Standard
Standard A2.1 – Anställningsavtal för sjömän
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som kräver att fartyg som för dess flagg uppfyller följande krav:
(a) seafarers working on ships that fly its flag shall have a seafarers' employment agreement signed by both the seafarer and the shipowner or a representative of the shipowner (or, where they are not employees, evidence of contractual or similar arrangements) providing them with decent working and living conditions on board the ship as required by this Convention;
(b) seafarers signing a seafarers' employment agreement shall be given an opportunity to examine and seek advice on the agreement before signing, as well as such other facilities as are necessary to ensure that they have freely entered into an agreement with a sufficient understanding of their rights and responsibilities;
(c) the shipowner and seafarer concerned shall each have a signed original of the seafarers' employment agreement;
(d) measures shall be taken to ensure that clear information as to the conditions of their employment can be easily obtained on board by seafarers, including the ship's master, and that such information, including a copy of the seafarers' employment agreement, is also accessible for review by officers of a competent authority, including those in ports to be visited; and
(e) seafarers shall be given a document containing a record of their employment on board the ship.
2. Where a collective bargaining agreement forms all or part of a seafarers' employment agreement, a copy of that agreement shall be available on board. Where the language of the seafarers' employment agreement and any applicable collective bargaining agreement is not in English, the following shall also be available in English (except for ships engaged only in domestic voyages):
(a) a copy of a standard form of the agreement; and
(b) the portions of the collective bargaining agreement that are subject to a port State inspection under Regulation 5.2.
(a) sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg skall ha ett anställningsavtal för sjömän undertecknat av såväl sjömannen som redaren eller en representant för denne (eller, om sjömannen inte är anställd, bevis på kontrakts- eller liknande arrangemang) som ger möjlighet att arbeta och leva under anständiga förhållanden ombord på fartyget enligt kraven i denna konvention,
(b) sjömän som undertecknar ett anställningsavtal för sjömän skall ges möjlighet att granska och söka råd om avtalet innan det undertecknas, samt andra möjligheter som är nödvändiga för att garantera att sjömannen har ingått avtalet av fri vilja och med tillräcklig förståelse av sina rättigheter och skyldigheter,
(c) den berörda redaren och sjömannen skall vardera ha ett undertecknat original av anställningsavtalet,
(d) det skall garanteras att sjömän, även fartygets befälhavare, har lätt tillgång ombord till tydlig information om deras anställningsförhållanden, och att denna information, bland annat en kopia av anställningsavtalet, också finns tillgänglig för granskning av tjänstemän från en behörig myndighet, bland annat myndigheter i hamnar som besöks, och
(e) sjömän skall få en handling med en redogörelse för deras anställning ombord på fartyget.
2. När ett kollektivavtal utgör hela eller en del av ett anställningsavtal för sjömän, skall en kopia av detta avtal finnas tillgänglig ombord. Om språket i anställningsavtalet och ett eventuellt gällande kollektivavtal inte är engelska, skall följande också finnas tillgängligt på engelska (utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart):
(a) en kopia av ett avtalsformulär i standardformat, och
(b) de delar av kollektivavtalet som ingår i en hamnstatsinspektion enligt regel 5.2.
3. The document referred to in paragraph 1(e) of this Standard shall not contain any statement as to the quality of the seafarers' work or as to their wages. The form of the document, the particulars to be recorded and the manner in which such particulars are to be entered, shall be determined by national law.
4. Each Member shall adopt laws and regulations specifying the matters that are to be included in all seafarers' employment agreements governed by its national law. Seafarers' employment agreements shall in all cases contain the following particulars:
(a) the seafarer's full name, date of birth or age, and birthplace;
(b) the shipowner's name and address;
(c) the place where and date when the seafarers' employment agreement is entered into;
(d) the capacity in which the seafarer is to be employed;
(e) the amount of the seafarer's wages or, where applicable, the formula used for calculating them;
(f) the amount of paid annual leave or, where applicable, the formula used for calculating it;
(g) the termination of the agreement and the conditions thereof, including:
(i) if the agreement has been made for
an indefinite period, the conditions entitling either party to terminate it, as well as the required notice period, which shall not be less for the shipowner than for the seafarer;
(ii) if the agreement has been made for a
definite period, the date fixed for its expiry; and
(iii) if the agreement has been made for
a voyage, the port of destination and the time which has to expire after arrival before the seafarer should be discharged;
(h) the health and social security protection benefits to be provided to the seafarer by
3. Den handling som avses i punkt 1 e i denna standard skall inte innehålla någon uppgift om kvaliteten på sjömannens arbete eller om lönen. Handlingens utformning, de uppgifter som skall tas upp och hur sådana uppgifter skall föras in skall fastställas i nationell lag.
4. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som tar upp de uppgifter som skall ingå i alla anställningsavtal för sjömän som lyder under dess nationella lag. Anställningsavtal för sjömän skall alltid innehålla följande uppgifter:
(a) den anställdes fullständiga namn, födelsedatum eller ålder och födelseort,
(b) redarens namn och adress,
(c) ort och datum för anställningsavtalets undertecknande,
(d) vilken funktion anställningen gäller,
(e) lön eller i tillämpliga fall den formel som skall användas för att beräkna denna,
(f) semesterns längd eller i tillämpliga fall den formel som skall användas för att beräkna denna,
(g) upphävande av avtalet och villkoren för detta, bland annat:
(i) om avtalet har slutits på obestämd
tid, de förhållanden som berättigar endera parten att upphäva det, och den uppsägningstid som skall gälla, vilken inte skall vara kortare för redaren än för den anställde,
(ii) om avtalet har slutits på viss tid, det
datum då det skall löpa ut, och
(iii) om avtalet har slutits för en resa,
destinationshamnen och vid vilken tidpunkt efter ankomsten som anställningen skall vara avslutad,
(h) det skydd för hälsa och social trygghet som redaren skall tillhandahålla:
the shipowner;
(i) the seafarer's entitlement to repatriation;
(j) reference to the collective bargaining agreement, if applicable; and
(k) any other particulars which national law may require.
5. Each Member shall adopt laws or regulations establishing minimum notice periods to be given by the seafarers and shipowners for the early termination of a seafarers' employment agreement. The duration of these minimum periods shall be determined after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, but shall not be shorter than seven days.
6. A notice period shorter than the minimum may be given in circumstances which are recognized under national law or regulations or applicable collective bargaining agreements as justifying termination of the employment agreement at shorter notice or without notice. In determining those circumstances, each Member shall ensure that the need of the seafarer to terminate, without penalty, the employment agreement on shorter notice or without notice for compassionate or other urgent reasons is taken into account.
Guideline
Guideline B2.1 – Seafarers' employment agreements
Guideline B2.1.1 – Record of employment
1. In determining the particulars to be recorded in the record of employment referred to in Standard A2.1, paragraph 1(e), each Member should ensure that this document contains sufficient information, with a translation in English, to facilitate the acquisition of further work or to satisfy the sea-service requirements for upgrading or promotion. A seafarers' discharge book may satisfy the requirements of paragraph 1(e) of that Standard.
(i) den anställdes rätt till hemresa,
(j) i tillämpliga fall, hänvisning till kollektivavtalet, och
(k) eventuella andra detaljer som kan krävas i nationell lag.
5. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som stipulerar kortaste tillåtna uppsägningstid om sjömän och redare vill säga upp ett anställningsavtal i förtid. Längden på dessa minimitider skall bestämmas efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, men får inte understiga sju dagar.
6. En uppsägningstid som är kortare än minimitiden kan tillämpas i fall som godkänns i nationella lagar och andra författningar eller gällande kollektivavtal som motiv för upphävande av anställningsavtal med kortare uppsägningstid eller utan uppsägning. Varje medlemsstat skall när den fastställer sådana skäl beakta att den anställde av barmhärtighetsskäl eller av andra trängande skäl utan att bli skadeståndsskyldig kan behöva säga upp avtalet med kortare varsel eller utan uppsägning.
Anvisning
Anvisning B2.1 – Anställningsavtal för sjömän
Anvisning B2.1.1 – Förteckning över anställningar
1. Varje medlemsstat bör, när den fastställer de punkter som skall tas upp i den redogörelse för anställningen som avses i standard A2.1 punkt 1 e, se till att det finns tillräcklig information i denna, med en översättning till engelska, för att göra det lätt att skaffa nytt arbete eller att tillgodose kraven på ombordanställning för en högre tjänst eller befordran. En sjömansbok kan uppfylla kraven i punkt 1 e i den standarden.
Regulation
Regulation 2.2 – Wages
Purpose: To ensure that seafarers are paid for their services
1. All seafarers shall be paid for their work regularly and in full in accordance with their employment agreements.
Standard
Standard A2.2 – Wages
1. Each Member shall require that payments due to seafarers working on ships that fly its flag are made at no greater than monthly intervals and in accordance with any applicable collective agreement.
2. Seafarers shall be given a monthly account of the payments due and the amounts paid, including wages, additional payments and the rate of exchange used where payment has been made in a currency or at a rate different from the one agreed to.
3. Each Member shall require that shipowners take measures, such as those set out in paragraph 4 of this Standard, to provide seafarers with a means to transmit all or part of their earnings to their families or dependants or legal beneficiaries.
4. Measures to ensure that seafarers are able to transmit their earnings to their families include:
(a) a system for enabling seafarers, at the time of their entering employment or during it, to allot, if they so desire, a proportion of their wages for remittance at regular intervals to their families by bank transfers or similar means; and
(b) a requirement that allotments should be remitted in due time and directly to the person or persons nominated by the seafarers.
5. Any charge for the service under paragraphs 3 and 4 of this Standard shall be reasonable in amount, and the rate of currency exchange, unless otherwise
Regel
Regel 2.2 – Lön
Syfte: Att säkerställa att sjömän får betalt för sina tjänster
1. Alla sjömän skall få regelbunden och full betalning för sitt arbete i enlighet med deras anställningsavtal.
Standard
Standard A2.2 – Lön
1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg får lön med högst månatliga intervall och i enlighet med eventuella gällande kollektivavtal.
2. Sjömän skall få en månatlig redovisning av upplupna betalningar och utbetalade belopp, bland annat lön, tilläggsbetalningar och tillämpad valutakurs när betalning har gjorts i en valuta eller till en kurs som avviker från den som överenskommits.
3. Varje medlemsstat skall kräva att redare vidtar åtgärder, såsom de som fastställs i punkt 4 i denna standard, för att bereda sjömännen möjlighet att överföra hela eller en del av sina inkomster till sina familjer, anhöriga eller rättsliga förmånstagare.
4. Åtgärder för att säkerställa att sjömän kan överföra sina inkomster till sina familjer innefattar bland annat:
(a) ett system genom vilket sjömän när de påbörjar en anställning eller under denna, om de så önskar, kan anvisa en del av sin lön för avsändning med regelbundna intervall till sina familjer genom banköverföringar eller på liknande sätt, och
(b) ett krav på att anvisningarna skall skickas i rätt tid och direkt till den eller de personer som sjömännen utsett.
5. Eventuell avgift för tjänsten enligt punkterna 3 och 4 i denna standard skall vara rimlig till sitt belopp, och växelkursen skall om inte annat föreskrivs i nationella
provided, shall, in accordance with national laws or regulations, be at the prevailing market rate or the official published rate and not unfavourable to the seafarer.
6. Each Member that adopts national laws or regulations governing seafarers' wages shall give due consideration to the guidance provided in Part B of the Code.
Guideline
Guideline B2.2 - Wages
Guideline B2.2.1 - Specific definitions
1. For the purpose of this Guideline, the term:
(a) able seafarer means any seafarer who is deemed competent to perform any duty which may be required of a rating serving in the deck department, other than the duties of a supervisory or specialist rating, or who is defined as such by national laws, regulations or practice, or by collective agreement;
(b) basic pay or wages means the pay, however composed, for normal hours of work; it does not include payments for overtime worked, bonuses, allowances, paid leave or any other additional remuneration;
(c) consolidated wage means a wage or salary which includes the basic pay and other pay-related benefits; a consolidated wage may include compensation for all overtime hours which are worked and all other payrelated benefits, or it may include only certain benefits in a partial consolidation;
(d) hours of work means time during which seafarers are required to do work on account of the ship;
(e) overtime means time worked in excess of the normal hours of work.
Guideline B2.2.2 - Calculation and payment
1. For seafarers whose remuneration includes separate compensation for overtime worked:
lagar eller andra författningar vara rådande marknadskurs eller officiellt offentliggjord kurs och får inte vara ofördelaktig för sjömännen.
6. Varje medlemsstat som antar nationella lagar och andra författningar som styr sjömäns lön skall vederbörligen beakta anvisningarna i del B i koden.
Anvisning
Anvisning B2.2 - Lön
Anvisning B2.2.1 – Särskilda definitioner
1. I denna anvisning avses med
(a) matros: sjöman som bedöms vara kompetent att utföra alla uppgifter som kan krävas av manskap i däckstjänstgöring, utom de uppgifter som åligger manskap i förmansställning eller specialistställning, eller sjömän som definieras som matroser enligt nationella lagar och andra författningar, praxis eller kollektivavtal,
(b) basbetalning eller grundlön: betalning i olika former för normal arbetstid; den innefattar inte övertidsbetalning, bonus, traktamenten, betald ledighet eller eventuell annan tilläggsersättning,
(c) enhetslön: lön, innefattande grundlön och andra lönerelaterade förmåner; enhetslön kan innefatta ersättning för all övertid som arbetas och alla andra lönerelaterade förmåner, eller endast vissa förmåner: partiell enhetslön,
(d) arbetstid eller arbetstimmar: den tid under vilken sjömän är ålagda att arbeta för fartygets räkning,
(e) övertid: den tid som arbetas utöver normal arbetstid.
Anvisning B2.2.2 - Beräkning och betalning
1. För sjöman vars ersättning innefattar särskild ersättning för arbetad övertid gäller följande:
(a) for the purpose of calculating wages, the normal hours of work at sea and in port should not exceed eight hours per day;
(b) for the purpose of calculating overtime, the number of normal hours per week covered by the basic pay or wages should be prescribed by national laws or regulations, if not determined by collective agreements, but should not exceed 48 hours per week; collective agreements may provide for a different but not less favourable treatment;
(c) the rate or rates of compensation for overtime, which should be not less than one and one-quarter times the basic pay or wages per hour, should be prescribed by national laws or regulations or by collective agreements, if applicable; and
(d) records of all overtime worked should be maintained by the master, or a person assigned by the master, and endorsed by the seafarer at no greater than monthly intervals.
2. For seafarers whose wages are fully or partially consolidated:
(a) the seafarers' employment agreement should specify clearly, where appropriate, the number of hours of work expected of the seafarer in return for this remuneration, and any additional allowances which might be due in addition to the consolidated wage, and in which circumstances;
(b) where hourly overtime is payable for hours worked in excess of those covered by the consolidated wage, the hourly rate should be not less than one and one-quarter times the basic rate corresponding to the normal hours of work as defined in paragraph 1 of this Guideline; the same principle should be applied to the overtime hours included in the consolidated wage;
(c) remuneration for that portion of the fully or partially consolidated wage representing the normal hours of work as defined in paragraph 1(a) of this Guideline should be no less than the applicable minimum wage; and
(a) vid löneberäkning bör den normala arbetstiden till sjöss och i hamn inte överskrida åtta timmar per dygn,
(b) vid beräkning av övertid bör den normala arbetstid per vecka som omfattas av basbetalning eller grundlön föreskrivas i nationella lagar och andra författningar, om den inte bestäms i kollektivavtal, men den bör inte överskrida 48 timmar per vecka, varvid kollektivavtal kan föreskriva en annan men inte mindre förmånlig behandling,
(c) tarifferna för övertidsersättning, som inte bör understiga 125 % av basbetalningen eller grundlönen per timme, bör föreskrivas i nationella lagar och andra författningar eller, i tillämpliga fall, i kollektivavtal, och
(d) journal över all arbetad övertid bör föras av befälhavaren eller en person som denne utsett, och godkännas av sjömnnen minst en gång i månaden.
2. För sjömän vars lön helt eller delvis utgår som enhetslön gäller följande:
(a) anställningsavtalet bör i tillämpliga fall klart ange det antal arbetstimmar som förväntas av sjömannen som motprestation för denna ersättning, samt eventuella ytterligare ersättningar som kan utgå utöver enhetslönen och villkoren för detta,
(b) om övertidsersättning skall betalas för timmar som arbetas utöver den tid på vilken enhetslönen beräknas, bör timtaxan inte underskrida 125 % av den basbetalning som utgår för normal arbetstid enligt definitionen i punkt 1 i denna anvisning, och samma princip bör tillämpas på den övertid som ingår i enhetslönen,
(c) ersättningen för den del av full eller partiell enhetslön som motsvarar normal arbetstid enligt definitionen i punkt 1 a i denna anvisning bör inte understiga den gällande minimilönen, och
(d) for seafarers whose wages are partially consolidated, records of all overtime worked should be maintained and endorsed as provided for in paragraph 1(d) of this Guideline.
3. National laws or regulations or collective agreements may provide for compensation for overtime or for work performed on the weekly day of rest and on public holidays by at least equivalent time off duty and off the ship or additional leave in lieu of remuneration or any other compensation so provided.
4. National laws and regulations adopted after consulting the representative shipowners' and seafarers' organizations or, as appropriate, collective agreements should take into account the following principles:
(a) equal remuneration for work of equal value should apply to all seafarers employed on the same ship without discrimination based upon race, colour, sex, religion, political opinion, national extraction or social origin;
(b) the seafarers' employment agreement specifying the applicable wages or wage rates should be carried on board the ship; information on the amount of wages or wage rates should be made available to each seafarer, either by providing at least one signed copy of the relevant information to the seafarer in a language which the seafarer understands, or by posting a copy of the agreement in a place accessible to seafarers or by some other appropriate means;
(c) wages should be paid in legal tender; where appropriate, they may be paid by bank transfer, bank cheque, postal cheque or money order;
(d) on termination of engagement all remuneration due should be paid without undue delay;
(e) adequate penalties or other appropriate remedies should be imposed by the competent authority where shipowners unduly delay, or fail to make, payment of all remuneration due;
(d) för sjömän vars lön är partiell enhetslön, bör journal över all arbetad övertid föras och godkännas enligt regeln i punkt 1 d i denna anvisning.
3. I nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal kan föreskrivas kompensation för övertid eller för arbete som utförts på den veckodag som är vilodag eller på allmän helgdag med minst lika lång fritid borta från fartyget, eller kompensationsledighet i stället för ersättning, eller eventuell annan kompensation.
4. I nationella lagar och andra författningar som antas efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisationer eller i tillämpliga fall kollektivavtal, bör följande principer beaktas:
(a) lika ersättning för likvärdigt arbete bör tillämpas på alla sjömän som är anställda på samma fartyg utan diskriminering grundad på ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt, nationell härkomst eller socialt ursprung,
(b) sjömännens anställningsavtal vari gällande löner eller lönetariffer anges, bör finnas tillgängliga på fartyget och uppgifter om lönebelopp eller lönetariffer bör hållas tillgängliga för alla berörda, antingen genom att minst ett undertecknat exemplar av de relevanta uppgifterna lämnas till var och en på ett språk som denne förstår, eller genom att ett exemplar av avtalet anslås på en plats som är tillgänglig för besättningen, eller på annat lämplig sätt,
(c) lön bör betalas i lagligt betalningsmedel, och där så är lämpligt kan den betalas genom banköverföring, bank- eller postcheck eller postanvisning,
(d) när anställningen upphör bör all utestående ersättning betalas utan onödigt dröjsmål,
(e) den behöriga myndigheten bör ålägga påföljder eller andra lämpliga sanktioner om redare otillbörligen dröjer med eller underlåter att betala all utestående ersättning,
(f) wages should be paid directly to seafarers' designated bank accounts unless they request otherwise in writing;
(g) subject to subparagraph (h) of this paragraph, the shipowner should impose no limit on seafarers' freedom to dispose of their remuneration;
(h) deduction from remuneration should be permitted only if:
(i) there is an express provision in
national laws or regulations or in an applicable collective agreement and the seafarer has been informed, in the manner deemed most appropriate by the competent authority, of the conditions for such deductions; and
(ii) the deductions do not in total
exceed the limit that may have been established by national laws or regulations or collective agreements or court decisions for making such deductions;
(i) no deductions should be made from a seafarer's remuneration in respect of obtaining or retaining employment;
(j) monetary fines against seafarers other than those authorized by national laws or regulations, collective agreements or other measures should be prohibited;
(k) the competent authority should have the power to inspect stores and services provided on board ship to ensure that fair and reasonable prices are applied for the benefit of the seafarers concerned; and
(l) to the extent that seafarers' claims for wages and other sums due in respect of their employment are not secured in accordance with the provisions of the International Convention on Maritime Liens and Mortgages, 1993, such claims should be protected in accordance with the Protection of Workers' Claims (Employer's Insolvency) Convention, 1992 (No. 173).
5. Each Member should, after consulting with representative shipowners' and seafarers' organizations, have procedures to
(f) lön bör betalas direkt till det bankkonto sjömannen angivit om den inte skriftligt begär annat,
(g) med förbehåll för stycket h i denna punkt bör redaren inte begränsa sjömannens frihet att förfoga över sin ersättning,
(h) avdrag från ersättning bör medges endast i fall då:
(i) det finns en uttrycklig bestämmelse i
nationella lagar och andra författningar eller i gällande kollektivavtal och sjömannen på det sätt som den behöriga myndigheten bedömer lämpligast har blivit informerad om villkoren för sådana avdrag, och
(ii) de totala avdragen inte överskrider
den gräns som eventuellt anges i nationella lagar och andra författningar, kollektivavtal eller domstolsbeslut om sådana avdrag,
(i) inga avdrag bör göras från sjömannens ersättning för att han eller hon skall få eller behålla en anställning,
(j) penningbestraffningar mot sjömän i annan form än som godkänns av nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal bör vara förbjudna,
(k) den behöriga myndigheten bör ha rätt att inspektera förnödenheter och tjänster som tillhandahålls ombord för att kunna förvissa sig om att rättvisa och skäliga priser tillämpas till gagn för de berörda sjömännen, och
(l) i den mån sjömännens fordringar på utestående lön och andra belopp som avser deras anställning inte är skyddade enligt bestämmelserna om sjöpant i 1993 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek, bör dessa fordringar skyddas enligt 1992 års konvention (nr 173) om skydd av arbetstagares fordran i händelse av arbetsgivarens insolvens.
5. Varje medlemsstat bör efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisationer ha förfaranden för att undersöka
investigate complaints relating to any matter contained in this Guideline.
Guideline B2.2.3 – Minimum wages
1. Without prejudice to the principle of free collective bargaining, each Member should, after consulting representative shipowners' and seafarers' organizations, establish procedures for determining minimum wages for seafarers. Representative shipowners' and seafarers' organizations should participate in the operation of such procedures.
2. When establishing such procedures and in fixing minimum wages, due regard should be given to international labour standards concerning minimum wage fixing, as well as the following principles:
(a) the level of minimum wages should take into account the nature of maritime employment, crewing levels of ships, and seafarers' normal hours of work; and
(b) the level of minimum wages should be adjusted to take into account changes in the cost of living and in the needs of seafarers.
3. The competent authority should ensure:
(a) by means of a system of supervision and sanctions, that wages are paid at not less than the rate or rates fixed; and
(b) that any seafarers who have been paid at a rate lower than the minimum wage are enabled to recover, by an inexpensive and expeditious judicial or other procedure, the amount by which they have been underpaid.
Guideline B2.2.4 – Minimum monthly basic pay or wage figure for able seafarers
1. The basic pay or wages for a calendar month of service for an able seafarer should be no less than the amount periodically set by the Joint Maritime Commission or another body authorized by the Governing Body of the International Labour Office. Upon a decision of the Governing Body, the Director-General shall notify any revised amount to the Members of the
klagomål över alla förhållanden som behandlas i denna anvisning.
Anvisning B2.2.3 – Minimilöner
1. Utan att det påverkar tillämpningen av principen om fri avtalsrätt bör varje medlemsstat, efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisationer, inrätta förfaranden för att fastställa minimilöner för sjömän. Representativa redar- och sjöfolksorganisationer bör medverka i hanteringen av sådana förfaranden.
2. När dessa förfaranden inrättas och minimilöner fastställs, bör vederbörlig hänsyn tas till internationella arbetsnormer för fastställande av minimilöner och följande principer tillämpas:
(a) minimilönernas nivå bör fastställas med hänsyn till karaktären av anställning i handelsflottan, fartygs bemanningsnivåer och sjömännens normala arbetstid, och
(b) minimilönernas nivå bör anpassas till levnadskostnadsutvecklingen och sjömännens behov.
3. Den behöriga myndigheten bör
(a) genom ett system för övervakning och sanktioner, säkerställa att den lön som betalas inte understiger det/de belopp som fastställts, och
(b) se till att sjömän som har fått en lön som understiger minimilönen genom ett billigt och snabbt rättsligt eller annat förfarande kan få ut det belopp den har att fordra.
Anvisning B2.2.4 – Lägsta månatliga basbetalning eller grundlön för matroser
1. Basbetalningen eller grundlönen för en kalendermånads tjänst för en matros bör inte understiga det belopp som periodiskt fastställs av Joint Maritime Commission eller annat organ som Internationella arbetsbyråns styrelse bemyndigat. Efter styrelsens beslut skall generaldirektören underrätta organisationens medlemsstater om varje ändring av beloppet.
Organization.
2. Nothing in this Guideline should be deemed to prejudice arrangements agreed between shipowners or their organizations and seafarers' organizations with regard to the regulation of standard minimum terms and conditions of employment, provided such terms and conditions are recognized by the competent authority.
Regulation
Regulation 2.3 - Hours of work and hours of rest Purpose: To ensure that seafarers have regulated hours of work or hours of rest
1. Each Member shall ensure that the hours of work or hours of rest for seafarers are regulated.
2. Each Member shall establish maximum hours of work or minimum hours of rest over given periods that are consistent with the provisions in the Code.
Standard
Standard A2.3 - Hours of work and hours of rest
1. For the purpose of this Standard, the term:
(a) hours of work means time during which seafarers are required to do work on account of the ship;
(b) hours of rest means time outside hours of work; this term does not include short breaks.
2. Each Member shall within the limits set out in paragraphs 5 to 8 of this Standard fix either a maximum number of hours of work which shall not be exceeded in a given period of time, or a minimum number of hours of rest which shall be provided in a given period of time.
3. Each Member acknowledges that the normal working hours' standard for seafarers, like that for other workers, shall be based on an eight-hour day with one day
2. Inget i denna anvisning bör anses påverka arrangemang som överenskommits mellan redare eller deras organisationer och sjöfolksorganisationer ifråga om reglering av miniminormer för anställningsvillkor och anställningsförhållanden, under förutsättning att den behöriga myndigheten erkänner dessa miniminormer.
Regel
Regel 2.3 - Arbetstid och vilotid
Syfte: Att säkerställa att sjömän har reglerad arbetstid och vilotid
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömännens arbetstid och vilotid är reglerad.
2. Varje medlemsstat skall fastställa den längsta arbetstid eller den kortaste vilotid under en given tidsperiod som uppfyller föreskrifterna i koden.
Standard
Standard A2.3 - Arbetstid och vilotid
1. I denna standard avses med
(a) arbetstid eller arbetstimmar: den tid under vilken det krävs att sjömän arbetar för fartygets räkning,
(b) vilotid eller vilotimmar: annan tid än arbetstid; termen innefattar inte korta raster.
2. Inom de gränser som anges i punkterna 5– 8 i denna standard skall varje medlemsstat fastställa antingen ett högsta antal arbetstimmar som inte får överskridas under en given tidsrymd, eller ett minsta antal vilotimmar som skall tillhandahållas under en given tidsrymd.
3. Varje medlemsstat erkänner att normen för sjömäns liksom för andra arbetstagares normalarbetstid skall baseras på en åttatimmarsdag med en vilodag per vecka
of rest per week and rest on public holidays. However, this shall not prevent the Member from having procedures to authorize or register a collective agreement which determines seafarers' normal working hours on a basis no less favourable than this standard.
4. In determining the national standards, each Member shall take account of the danger posed by the fatigue of seafarers, especially those whose duties involve navigational safety and the safe and secure operation of the ship.
5. The limits on hours of work or rest shall be as follows:
(a) maximum hours of work shall not exceed:
(i) 14 hours in any 24-hour period; and (ii) 72 hours in any seven-day period; or
(b) minimum hours of rest shall not be less than:
(i) ten hours in any 24-hour period; and (ii) 77 hours in any seven-day period.
6. Hours of rest may be divided into no more than two periods, one of which shall be at least six hours in length, and the interval between consecutive periods of rest shall not exceed 14 hours.
7. Musters, fire-fighting and lifeboat drills, and drills prescribed by national laws and regulations and by international instruments, shall be conducted in a manner that minimizes the disturbance of rest periods and does not induce fatigue.
8. When a seafarer is on call, such as when a machinery space is unattended, the seafarer shall have an adequate compensatory rest period if the normal period of rest is disturbed by call-outs to work.
9. If no collective agreement or arbitration award exists or if the competent authority determines that the provisions in the agreement or award in respect of paragraph 7 or 8 of this Standard are inadequate, the
och vila på allmänna helgdagar. Detta skall dock inte hindra medlemsstaten från att tillämpa förfaranden för att godkänna eller registrera kollektivavtal som fastställer sjömäns normala arbetstid på en nivå som inte är mindre förmånlig än denna norm.
4. Varje medlemsstat skall, när den fastställer nationella normer, ta hänsyn till den fara som utmattade sjömän utgör, särskilt de vars skyldigheter innefattar navigationssäkerhet och ett riskfritt och säkert framförande av fartyget.
5. Gränserna för arbets- och vilotid skall vara följande:
(a) den längsta arbetstiden får inte överskrida:
(i) 14 timmar under en 24-timmars-
period, och
(ii) 72 timmar under en sjudagarsperiod, och
(b) den kortaste vilotiden får inte underskrida:
(i) 10 timmar under en 24-timmars-
period, och
(ii) 77 timmar under en sjudagarsperiod.
6. Vilotiden får delas upp på högst två perioder, varav en skall vara minst sex timmar lång, och intervallet mellan på varandra följande viloperioder får inte överskrida 14 timmar.
7. Uppställningar, brand- och livbåtsövningar och övningar som föreskrivs i nationella lagar och andra författningar och internationella instrument skall genomföras med minsta möjliga störning av viloperioderna och så att de inte leder till utmattning.
8. När sjömän har beredskapstjänst, som när ett maskinutrymme är obemannat, och den normala vilotiden störs av utryckningar till arbete, skall lämplig kompensationsledighet utgå.
9. Om inget kollektivavtal eller skiljedom finns, eller om den behöriga myndigheten finner att reglerna i avtal eller skiljedom som rör punkt 7 eller 8 i denna standard är otillräckliga, skall den fastställa regler som
competent authority shall determine such provisions to ensure the seafarers concerned have sufficient rest.
10. Each Member shall require the posting, in an easily accessible place, of a table with the shipboard working arrangements, which shall contain for every position at least:
(a) the schedule of service at sea and service in port; and
(b) the maximum hours of work or the minimum hours of rest required by national laws or regulations or applicable collective agreements.
11. The table referred to in paragraph 10 of this Standard shall be established in a standardized format in the working language or languages of the ship and in English.
12. Each Member shall require that records of seafarers' daily hours of work or of their daily hours of rest be maintained to allow monitoring of compliance with paragraphs 5 to 11 inclusive of this Standard. The records shall be in a standardized format established by the competent authority taking into account any available guidelines of the International Labour Organization or shall be in any standard format prepared by the Organization. They shall be in the languages required by paragraph 11 of this Standard. The seafarers shall receive a copy of the records pertaining to them which shall be endorsed by the master, or a person authorized by the master, and by the seafarers.
13. Nothing in paragraphs 5 and 6 of this Standard shall prevent a Member from having national laws or regulations or a procedure for the competent authority to authorize or register collective agreements permitting exceptions to the limits set out. Such exceptions shall, as far as possible, follow the provisions of this Standard but may take account of more frequent or longer leave periods or the granting of compensatory leave for watchkeeping seafarers or seafarers working on board ships on short voyages.
tillförsäkrar de berörda sjömännen tillräcklig vila.
10. Medlemsstaterna skall kräva att en arbetsordning för fartyget anslås på en lättillgänglig plats, och den skall för varje befattning ange åtminstone
(a) ett schema för tjänstgöringen till sjöss och i hamn, och
(b) den längsta arbetstid som medges eller den kortaste vilotid som föreskrivs i nationella lagar och andra författningar eller i gällande kollektivavtal.
11. Den arbetsordning som avses i punkt 10 i denna standard skall upprättas enligt ett standardformulär på det eller de arbetsspråk som används på fartyget, och på engelska.
12. Varje medlemsstat skall kräva att journaler över sjömännens dagliga arbetstid eller dagliga vilotimmar sparas för att möjliggöra övervakning av att punkterna 5– 11 i denna standard uppfylls. Journalerna skall vara i standardformat som fastställts av den behöriga myndigheten med beaktande av eventuellt tillgängliga anvisningar från Internationella arbetsorganisationen eller ett standardformat som utformats av organisationen. De skall vara på språk som krävs i punkt 11 i denna standard. Sjömännen skall få en kopia av de journaler som berör dem och skall vara underskrivna av befälhavaren eller en person som denne bemyndigat, och av sjömännen.
13. Ingenting i punkterna 5 eller 6 i denna standard får hindra en medlemsstat från att ha nationella lagar och andra författningar eller ett förfarande som tillåter den behöriga myndigheten att godkänna eller registrera kollektivavtal som medger undantag från de fastställda gränserna. Sådana undantag skall så långt möjligt följa bestämmelserna i denna standard men får beakta oftare förekommande eller längre ledighetsperioder eller kompensationsledighet för vaktgående sjömän eller sjömän som arbetar ombord på fartyg som gör korta resor.
14. Nothing in this Standard shall be deemed to impair the right of the master of a ship to require a seafarer to perform any hours of work necessary for the immediate safety of the ship, persons on board or cargo, or for the purpose of giving assistance to other ships or persons in distress at sea. Accordingly, the master may suspend the schedule of hours of work or hours of rest and require a seafarer to perform any hours of work necessary until the normal situation has been restored. As soon as practicable after the normal situation has been restored, the master shall ensure that any seafarers who have performed work in a scheduled rest period are provided with an adequate period of rest.
Guideline
Guideline B2.3 - Hours of work and hours of rest
Guideline B2.3.1 – Young seafarers
1. At sea and in port the following provisions should apply to all young seafarers under the age of 18:
(a) working hours should not exceed eight hours per day and 40 hours per week and overtime should be worked only where unavoidable for safety reasons;
(b) sufficient time should be allowed for all meals, and a break of at least one hour for the main meal of the day should be assured; and
(c) a 15-minute rest period as soon as possible following each two hours of continuous work should be allowed.
2. Exceptionally, the provisions of paragraph 1 of this Guideline need not be applied if:
(a) they are impracticable for young seafarers in the deck, engine room and catering departments assigned to watchkeeping duties or working on a rostered shift-work system; or
(b) the effective training of young seafarers in accordance with established programmes and schedules would be impaired.
14. Ingenting i denna standard får inskränka rätten för ett fartygs befälhavare att kräva att sjömän fullgör den arbetstid som behövs för fartygets, de ombordvarandes eller lastens omedelbara säkerhet, eller för att lämna hjälp åt andra fartyg eller personer i sjönöd. Därför får befälhavaren tillfälligt upphäva schemat för arbetstid eller vilotid och ålägga sjömän att fullgöra den arbetstid som behövs tills normalläget är återställt. Snarast möjligt efter det att normalläget är återställt skall befälhavaren se till att sjömän som har utfört arbete under en schemalagd viloperiod får en tillräcklig viloperiod.
Anvisning
Anvisning B2.3 - Arbetstid och vilotid
Anvisning B2.3.1 – Unga sjömän
1. Till sjöss och i hamn bör följande regler tillämpas på alla unga sjömän som inte fyllt 18 år:
(a) arbetstiden bör inte överskrida 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka, och övertidsarbete bör förekomma endast om det är oundvikligt av säkerhetsskäl,
(b) tillräcklig tid bör anslås till alla måltider, och en rast på minst en timme för dagens huvudmål bör medges, och
(c) 15 minuters vila snarast möjligt efter varje sammanhängande period på två arbetstimmar bör medges.
2. I undantagsfall behöver bestämmelserna i punkt 1 i denna anvisning inte tillämpas om
(a) de är ogenomförbara för unga sjömän på däck, i maskinrum och utspisningsavdelningar med vakttjänst eller som arbetar i skift med tjänstgöringslista, eller
(b) en effektiv utbildning av unga sjömän enligt fastställda program och scheman skulle försvåras.
3. Such exceptional situations should be recorded, with reasons, and signed by the master.
4. Paragraph 1 of this Guideline does not exempt young seafarers from the general obligation on all seafarers to work during any emergency as provided for in Standard A2.3, paragraph 14.
Regulation
Regulation 2.4 – Entitlement to leave
Purpose: To ensure that seafarers have adequate leave
1. Each Member shall require that seafarers employed on ships that fly its flag are given paid annual leave under appropriate conditions, in accordance with the provisions in the Code.
2. Seafarers shall be granted shore leave to benefit their health and well-being and with the operational requirements of their positions.
Standard
Standard A2.4 – Entitlement to leave
1. Each Member shall adopt laws and regulations determining the minimum standards for annual leave for seafarers serving on ships that fly its flag, taking proper account of the special needs of seafarers with respect to such leave.
2. Subject to any collective agreement or laws or regulations providing for an appropriate method of calculation that takes account of the special needs of seafarers in this respect, the annual leave with pay entitlement shall be calculated on the basis of a minimum of 2.5 calendar days per month of employment. The manner in which the length of service is calculated shall be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country. Justified absences from work shall not be considered as annual leave.
3. Sådana undantagssituationer bör tas upp i en motiverad rapport som undertecknas av befälhavaren.
4. Punkt 1 i denna anvisning undantar inte unga sjömän från den allmänna skyldighet att arbeta i ett nödläge som åligger alla sjömän enligt standard A2.3 punkt 14.
Regel
Regel 2.4 – Rätt till ledighet
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillräcklig ledighet
1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg ges betald semester på skäliga villkor enligt reglerna i koden.
2. Sjömän skall beviljas landpermission för att främja deras hälsa och välbefinnande så långt detta är förenligt med de praktiska krav arbetsuppgifterna ställer.
Standard
Standard A2.4 – Rätt till ledighet
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som fastställer miniminormer för semester för sjömän som tjänstgör på fartyg som för dess flagg, med vederbörlig hänsyn till sjömännens speciella behov när det gäller sådan ledighet.
2. Med förbehåll för eventuella kollektivavtal eller lagar och andra författningar som föreskriver en lämplig beräkningsmetod som beaktar sjömännens speciella behov i detta avseende skall betald semester utgå med minst 2,5 kalenderdagar per anställningsmånad. Metoden för beräkning av tjänstgöringens längd skall fastställas av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land. Berättigad frånvaro från arbetet skall inte betraktas som semester.
3. Any agreement to forgo the minimum annual leave with pay prescribed in this Standard, except in cases provided for by the competent authority, shall be prohibited.
Guideline
Guideline B2.4 - Entitlement to leave
Guideline B2.4.1 - Calculation of entitlement
1. Under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country, service off-articles should be counted as part of the period of service.
2. Under conditions as determined by the competent authority or in an applicable collective agreement, absence from work to attend an approved maritime vocational training course or for such reasons as illness or injury or for maternity should be counted as part of the period of service.
3. The level of pay during annual leave should be at the seafarer's normal level of remuneration provided for by national laws or regulations or in the applicable seafarers' employment agreement. For seafarers employed for periods shorter than one year or in the event of termination of the employment relationship, entitlement to leave should be calculated on a pro-rata basis.
4. The following should not be counted as part of annual leave with pay:
(a) public and customary holidays recognized as such in the flag State, whether or not they fall during the annual leave with pay;
(b) periods of incapacity for work resulting from illness or injury or from maternity, under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country;
(c) temporary shore leave granted to a seafarer while under an employment agreement; and
3. Varje överenskommelse om avstående från den betalda minimisemester som föreskrivs i denna standard skall vara förbjuden, utom i fall som den behöriga myndigheten bestämmer.
Anvisning
Anvisning B2.4 - Rätt till ledighet
Anvisning B2.4.1 - Beräkning av rätten
1. På villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land, bör tjänst utanför anställningsavtalet räknas som en del av tjänstgöringstiden.
2. På villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller i gällande kollektivavtal bör frånvaro från arbetet för att genomgå en godkänd yrkesutbildning med anknytning till anställningen eller av skäl som sjukdom, skada eller barnafödande räknas som en del av tjänstgöringstiden.
3. Ersättningsnivån under semester bör vara den anställdes normala ersättning enligt nationella lagar och andra författningar eller gällande anställningsavtal för sjömän. För sjömän som är anställda för kortare tid än ett år eller vid anställningens upphörande bör rätten till semester beräknas med hänsyn till anställningstidens längd.
4. Följande bör inte ingå i betald semester:
(a) allmänna och traditionella helgdagar som är erkända som sådana i flaggstaten, oavsett om de infaller under den betalda semestern eller ej,
(b) perioder av arbetsoförmåga beroende på sjukdom, skada eller barnafödande, på villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land,
(c) tillfällig landpermission som beviljats sjömän under ett anställningsavtal, och
(d) compensatory leave of any kind, under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country.
Guideline B2.4.2 - Taking of annual leave
1. The time at which annual leave is to be taken should, unless it is fixed by regulation, collective agreement, arbitration award or other means consistent with national practice, be determined by the shipowner after consultation and, as far as possible, in agreement with the seafarers concerned or their representatives.
2. Seafarers should in principle have the right to take annual leave in the place with which they have a substantial connection, which would normally be the same as the place to which they are entitled to be repatriated. Seafarers should not be required without their consent to take annual leave due to them in another place except under the provisions of a seafarers' employment agreement or of national laws or regulations.
3. If seafarers are required to take their annual leave from a place other than that permitted by paragraph 2 of this Guideline, they should be entitled to free transportation to the place where they were engaged or recruited, whichever is nearer their home; subsistence and other costs directly involved should be for the account of the shipowner; the travel time involved should not be deducted from the annual leave with pay due to the seafarer.
4. A seafarer taking annual leave should be recalled only in cases of extreme emergency and with the seafarer's consent.
Guideline B2.4.3 – Division and accumulation
1. The division of the annual leave with pay into parts, or the accumulation of such annual leave due in respect of one year together with a subsequent period of leave, may be authorized by the competent authority or through the appropriate machinery in each country.
(d) kompensationsledighet av olika slag, på villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land.
Anvisning B2.4.2 – Semesteruttag
1. Vid vilken tid semestern skall tas ut bör, om det inte fastställs i förordning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt i enlighet med nationell praxis, avgöras av redaren i samråd och, så långt möjligt, i samförstånd med berörd sjöman eller representanter för denna.
2. Sjömän bör i princip ha rätt till semester på en plats till vilken den har väsentlig anknytning, normalt densamma som den plats till vilken den är berättigad till hemresa. Det bör inte krävas att sjömannen mot sin vilja tar ut intjänad semester på någon annan plats, om detta inte föreskrivs i ett anställningsavtal för sjömän eller nationella lagar och andra författningar.
3. Om sjöman måste ta ut sin semester från en annan plats än den som medges i punkt 2 i denna anvisning, bör den vara berättigad till fri resa till den plats där den mönstrade på eller rekryterades, beroende på vilken som ligger närmast hemorten; traktamente och andra direkta kostnader bör betalas av redaren, och restiden bör inte dras från den intjänade semestern.
4. Sjöman som tar semester bör kallas tillbaka endast i yttersta nödfall och med vederbörandes medgivande.
Anvisning B2.4.3 – Uppdelning och sparande
1. Uppdelning av semester eller sparande av intjänad semester för ett år tillsammans med en följande ledighetsperiod får godkännas av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land.
2. Subject to paragraph 1 of this Guideline and unless otherwise provided in an agreement applicable to the shipowner and the seafarer concerned, the annual leave with pay recommended in this Guideline should consist of an uninterrupted period.
Guideline B2.4.4–- Young seafarers
1. Special measures should be considered with respect to young seafarers under the age of 18 who have served six months or any other shorter period of time under a collective agreement or seafarers' employment agreement without leave on a foreign-going ship which has not returned to their country of residence in that time, and will not return in the subsequent three months of the voyage. Such measures could consist of their repatriation at no expense to themselves to the place of original engagement in their country of residence for the purpose of taking any leave earned during the voyage.
Regulation
Regulation 2.5 – Repatriation
Purpose: To ensure that seafarers are able to return home
1. Seafarers have a right to be repatriated at no cost to themselves in the circumstances and under the conditions specified in the Code.
2. Each Member shall require ships that fly its flag to provide financial security to ensure that seafarers are duly repatriated in accordance with the Code.
Standard
Standard A2.5 – Repatriation
1. Each Member shall ensure that seafarers on ships that fly its flag are entitled to repatriation in the following circumstances:
(a) if the seafarers' employment agreement expires while they are abroad;
(b) when the seafarers' employment agree-
2. Med förbehåll för punkt 1 i denna anvisning och om inte annat föreskrivs i att avtal som är tillämpligt på redaren och berörd sjöman skall den semester som rekommenderas i denna anvisning bestå av en sammanhängande period.
Anvisning B2.4.4 – Unga sjömän
1. Speciella åtgärder bör övervägas för sjömän som inte fyllt 18 år och som har arbetat sex månader eller kortare tid enligt ett kollektivavtal eller anställningsavtal för sjömän utan ledighet på ett fartyg i utrikes fart, och som inte har återvänt till sitt hemland under den tiden och inte kommer att återvända under de följande tre månaderna av resan. Sådana åtgärder kan bestå av en hemresa utan kostnad för dem själva till platsen där de mönstrade på i bosättningslandet för att ta ut den ledighet de tjänat in under resan.
Regel
Regel 2.5 – Hemresa
Syfte: Att säkerställa att sjömän kan återvända hem
1. Sjömän har rätt till hemresa utan kostnad för dem själva under de förhållanden och på de villkor som anges i koden.
2. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg ställer ekonomisk garanti för att säkerställa att sjömännen kan resa hem enligt koden.
Standard
Standard A2.5 – Hemresa
1. Varje medlemsstat skall säkerställa att sjömän på fartyg som för dess flagg är berättigade till hemresa under följande förhållanden:
(a) om anställningsavtalet går ut medan sjömännen befinner sig utanför landets gränser,
(b) när anställningsavtalet bryts:
ment is terminated:
(i) by the shipowner; or (ii) by the seafarer for justified reasons;
and also
(c) when the seafarers are no longer able to carry out their duties under their employment agreement or cannot be expected to carry them out in the specific circumstances.
2. Each Member shall ensure that there are appropriate provisions in its laws and regulations or other measures or in collective bargaining agreements, prescribing:
(a) the circumstances in which seafarers are entitled to repatriation in accordance with paragraph 1(b) and (c) of this Standard;
(b) the maximum duration of service periods on board following which a seafarer is entitled to repatriation - such periods to be less than 12 months; and
(c) the precise entitlements to be accorded by shipowners for repatriation, including those relating to the destinations of repatriation, the mode of transport, the items of expense to be covered and other arrangements to be made by shipowners.
3. Each Member shall prohibit shipowners from requiring that seafarers make an advance payment towards the cost of repatriation at the beginning of their employment, and also from recovering the cost of repatriation from the seafarers' wages or other entitlements except where the seafarer has been found, in accordance with national laws or regulations or other measures or applicable collective bargaining agreements, to be in serious default of the seafarer's employment obligations.
4. National laws and regulations shall not prejudice any right of the shipowner to recover the cost of repatriation under thirdparty contractual arrangements.
5. If a shipowner fails to make arrangements for or to meet the cost of repatriation of seafarers who are entitled to be repatriated:
(a) the competent authority of the Member
(i) av redaren, eller (ii) av sjömannen av grundad anledning,
och
(c) när sjömännen inte längre kan fullgöra sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller inte kan väntas fullgöra dem under rådande förhållanden.
2. Varje medlemsstat skall säkerställa att det finns lämpliga föreskrifter i dess lagar och andra författningar eller i kollektivavtal som föreskriver:
(a) de omständigheter under vilka sjömän är berättigade till hemresa enligt punkt 1 b och 1 c i denna standard,
(b) den maximala varaktigheten av tjänstgöringsperioder ombord efter vilka en sjöman är berättigad till hemresa, som måste vara mindre än 12 månader, och
(c) exakt vilka förmåner redare skall betala för hemresa, inberäknat förmåner som hör samman med hemresans destinationer, transportsättet, vilka utgiftsposter som skall ingå och andra arrangemang som redare skall svara för.
3. Varje medlemsstat skall förbjuda att redare kräver sjömän på betalning i förskott till sin hemresa när de börjar sin anställning, liksom att redaren kompenserar sig för kostnaden för hemresan från sjömännens lön eller andra förmåner, utom när personalen enligt nationella lagar, andra författningar eller gällande kollektivavtal har befunnits allvarligt ha åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsavtalet.
4. Nationella lagar och andra författningar skall inte påverka redarens eventuella rätt att återkräva kostnaden för hemresa enligt tredjepartsavtal.
5. Om en redare inte kan ordna eller bekosta hemresa för sjömän som är berättigade till sådan gäller följande:
(a) den behöriga myndigheten i den
whose flag the ship flies shall arrange for repatriation of the seafarers concerned; if it fails to do so, the State from which the seafarers are to be repatriated or the State of which they are a national may arrange for their repatriation and recover the cost from the Member whose flag the ship flies;
(b) costs incurred in repatriating seafarers shall be recoverable from the shipowner by the Member whose flag the ship flies;
(c) the expenses of repatriation shall in no case be a charge upon the seafarers, except as provided for in paragraph 3 of this Standard.
6. Taking into account applicable international instruments, including the International Convention on Arrest of Ships, 1999, a Member which has paid the cost of repatriation pursuant to this Code may detain, or request the detention of, the ships of the shipowner concerned until the reimbursement has been made in accordance with paragraph 5 of this Standard.
7. Each Member shall facilitate the repatriation of seafarers serving on ships which call at its ports or pass through its territorial or internal waters, as well as their replacement on board.
8. In particular, a Member shall not refuse the right of repatriation to any seafarer because of the financial circumstances of a shipowner or because of the ship-owner's inability or unwillingness to replace a seafarer.
9. Each Member shall require that ships that fly its flag carry and make available to seafarers a copy of the applicable national provisions regarding repatriation written in an appropriate language.
Guideline
Guideline B2.5 - Repatriation
Guideline B2.5.1 - Entitlement
1. Seafarers should be entitled to repatriation:
medlemsstat vars flagg fartyget för skall ordna hemresa för de berörda sjömännen; om den inte kan göra det, får den stat från vilken sjömännen skall resa hem eller den stat där sjömännen är medborgare ordna hemresan och återkräva kostnaden från den medlemsstat vars flagg fartyget för,
(b) den medlemsstat vars flagg fartyget för skall från redaren kunna återkräva kostnader som uppstår för sjömännens hemresa,
(c) kostnaderna för hemresa får under inga omständigheter belasta sjömännen, utom i fall som anges i punkt 3 i denna standard.
6. Med beaktande av tillämpliga internationella instrument, däribland International Convention on Arrest of Ships från 1999, får en medlemsstat som har betalat kostnaden för hemresa enligt denna kod kvarhålla eller begära kvarhållande av den berörda redarens fartyg tills återbetalning har skett enligt punkt 5 i denna standard.
7. Varje medlemsstat skall underlätta hemresa för den sjöman som tjänstgör på fartyg som angör dess hamnar eller passerar genom dess territorialvatten eller inre vatten och deras ersättare ombord.
8 Framförallt får en medlemsstat inte vägra någon sjöman rätt till hemresa på grund av en redares ekonomiska omständigheter eller oförmåga eller bristande vilja att ersätta en sjöman.
9. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg medför en kopia av gällande nationella föreskrifter om hemresa på ett lämpligt språk och håller den tillgänglig för sjömännen.
Anvisning
Anvisning B2.5 - Hemresa
Anvisning B2.5.1 - Berättigande
1. Sjömän bör vara berättigade till hemresa
(a) in the case covered by Standard A2.5, paragraph 1(a), upon the expiry of the period of notice given in accordance with the provisions of the seafarers' employment agreement;
(b) in the cases covered by Standard A2.5, paragraph 1(b) and (c):
(i) in the event of illness or injury or
other medical condition which requires their repatriation when found medically fit to travel;
(ii) in the event of shipwreck; (iii) in the event of the shipowner not
being able to continue to fulfil their legal or contractual obligations as an employer of the seafarers by reason of insolvency, sale of ship, change of ship's registration or any other similar reason;
(iv) in the event of a ship being bound
for a war zone, as defined by national laws or regulations or seafarers' employment agreements, to which the seafarer does not consent to go; and
(v) in the event of termination or
interruption of employment in accordance with an industrial award or collective agreement, or termination of employment for any other similar reason.
2. In determining the maximum duration of service periods on board following which a seafarer is entitled to repatriation, in accordance with this Code, account should be taken of factors affecting the seafarers' working environment. Each Member should seek, wherever possible, to reduce these periods in the light of technological changes and developments and might be guided by any recommendations made on the matter by the Joint Maritime Commission.
3. The costs to be borne by the shipowner for repatriation under Standard A2.5 should include at least the following:
(a) passage to the destination selected for repatriation in accordance with paragraph 6 of this Guideline;
(b) accommodation and food from the moment the seafarers leave the ship until they reach the repatriation destination;
(a) i fall som omfattas av standard A2.5, punkt 1 a, när uppsägningstiden enligt bestämmelserna i anställningsavtalet löpt ut,
(b) i fall som omfattas av standard A2.5, punkterna 1 b och 1 c:
(i) vid sjukdom, skada eller annat
medicinskt skäl som kräver att de reser hem när de är friska nog för att resa,
(ii) vid förlisning, (iii) om redaren till följd av insolvens,
försäljning eller omregistrering av fartyget eller av något annat liknande skäl inte kan fullfölja sina skyldigheter enligt lag eller avtal som sjömännens arbetsgivare,
(iv) om ett fartyg är destinerat till en
krigszon enligt definition i nationella lagar och andra författningar eller anställningsavtal för sjömän, dit sjömännen inte går med på att åka, och
(v) om anställningen upphör eller
avbryts enligt industriell skiljedom eller kollektivavtal, eller om anställningen upphör av något annat liknande skäl.
2. När den längsta tjänstgöringstiden ombord efter vilken en sjöman är berättigad till hemresa fastställs enligt denna kod, bör hänsyn tas till faktorer som påverkar arbetsmiljön. Varje medlemsstat bör i möjligaste mån söka korta av tiden mot bakgrund av tekniska förändringar och kan få vägledning i frågan i rekommendationer från Joint Maritime Commission.
3. De kostnader för hemresa som redaren bör svara för enligt standard A2.5 bör innefatta minst följande:
(a) resa till den destination som valts för hemresan enligt punkt 6 i denna anvisning,
(b) kost och logi från det att sjömannen lämnar fartyget tills han eller hon når hemresedestinationen,
(c) pay and allowances from the moment the seafarers leave the ship until they reach the repatriation destination, if provided for by national laws or regulations or collective agreements;
(d) transportation of 30 kg of the seafarers' personal luggage to the repatriation destination; and
(e) medical treatment when necessary until the seafarers are medically fit to travel to the repatriation destination.
4. Time spent awaiting repatriation and repatriation travel time should not be deducted from paid leave accrued to the seafarers.
5. Shipowners should be required to continue to cover the costs of repatriation until the seafarers concerned are landed at a destination prescribed pursuant to this Code or are provided with suitable employment on board a ship proceeding to one of those destinations.
6. Each Member should require that shipowners take responsibility for repatriation arrangements by appropriate and expeditious means. The normal mode of transport should be by air. The Member should prescribe the destinations to which seafarers may be repatriated. The destinations should include the countries with which seafarers may be deemed to have a substantial connection including:
(a) the place at which the seafarer agreed to enter into the engagement;
(b) the place stipulated by collective agreement;
(c) the seafarer's country of residence; or
(d) such other place as may be mutually agreed at the time of engagement.
7. Seafarers should have the right to choose from among the prescribed destinations the place to which they are to be repatriated.
8. The entitlement to repatriation may lapse
(c) betalning och traktamenten från det att sjömännen lämnar fartyget tills de når hemresedestinationen, om detta föreskrivs i nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal,
(d) transport av 30 kg av sjömännens personliga bagage till hemresedestinationen, och
(e) vid behov, läkarvård tills vederbörande är frisk nog för att resa till hemresedestinationen.
4. Väntetid och restid för hemresa bör inte dras av från intjänad semestertid.
5. Det bör krävas att redare fortsätter att svara för kostnaderna för hemresa tills vederbörande gått i land på en destination som föreskrivs i denna kod eller har fått lämplig anställning på ett fartyg som är på väg till en av dessa destinationer.
6. Varje medlemsstat bör kräva att redare på ett lämpligt och snabbt sätt tar ansvar för hemresearrangemang. Det normala transportsättet bör vara flyg. Medlemsstaten bör föreskriva de destinationer till vilka sjömännen får resa hem. Destinationerna bör innefatta de länder med vilka sjömännen kan bedömas ha väsentlig anknytning, bland annat
(a) den plats där sjömannen accepterade anställningen,
(b) den plats som föreskrivs i kollektivavtal,
(c) sjömannens bosättningsland, eller
(d) annan plats som kan ha överenskommits vid anställningstidpunkten.
7. Sjömän bör ha rätt att bland de föreskrivna destinationerna välja vart den skall resa hem.
8. Rätten till hemresa kan förverkas om den
if the seafarers concerned do not claim it within a reasonable period of time to be defined by national laws or regulations or collective agreements.
Guideline B2.5.2 – Implementation by Members
1. Every possible practical assistance should be given to a seafarer stranded in a foreign port pending repatriation and in the event of delay in the repatriation of the seafarer, the competent authority in the foreign port should ensure that the consular or local representative of the flag State and the seafarer's State of nationality or State of residence, as appropriate, is informed immediately.
2. Each Member should have regard to whether proper provision is made:
(a) for the return of seafarers employed on a ship that flies the flag of a foreign country who are put ashore in a foreign port for reasons for which they are not responsible:
(i) to the port at which the seafarer
concerned was engaged; or
(ii) to a port in the seafarer's State of
nationality or State of residence, as appropriate; or
(iii) to another port agreed upon
between the seafarer and the master or shipowner, with the approval of the competent authority or under other appropriate safeguards;
(b) for medical care and maintenance of seafarers employed on a ship that flies the flag of a foreign country who are put ashore in a foreign port in consequence of sickness or injury incurred in the service of the ship and not due to their own wilful misconduct.
3. If, after young seafarers under the age of 18 have served on a ship for at least four months during their first foreign-going voyage, it becomes apparent that they are unsuited to life at sea, they should be given the opportunity of being repatriated at no expense to themselves from the first suitable port of call in which there are consular services of the flag State, or the State of
berörda sjömannen inte gör anspråk på den inom rimlig tid som skall fastställas i nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal.
Anvisning B2.5.2 – Medlemsstaternas genomförande
1. All möjlig praktisk hjälp bör ges till en sjöman som blir strandsatt i en främmande hamn i väntan på hemresa, och om denna försenas bör den behöriga myndigheten i den främmande hamnen se till att flaggstatens konsul eller lokala representant och den stat där sjömannen är medborgare eller bosatt genast informeras.
2. Varje medlemsstat bör se till att lämpliga arrangemang görs för
(a) återvändande av sjömän som är anställda på ett fartyg som för ett annat lands flagg och som sätts i land i en främmande hamn av skäl som den inte rår över:
(i) till den hamn där den berörda
personen anställdes, eller
(ii) till en hamn i det land där personen
är medborgare eller bosatt, eller
(iii) till en annan hamn enligt överens-
kommelse mellan personen och befälhavaren eller redaren, med godkännande från den behöriga myndigheten eller under annan lämplig garanti,
(b) hälso- och sjukvård och uppehälle för sjömän som är anställda på ett fartyg under ett annat lands flagg, som sätts i land i en utländsk hamn till följd av sjukdom eller skada som uppkommit i tjänstgöringen på fartyget och inte beror på egen uppsåtlig vårdslöshet.
3. Om det, när sjömän som inte fyllt 18 år har tjänstgjort på ett fartyg i minst fyra månader under sin första utländska sjöresa, visar sig att han eller hon inte är lämplig för sjölivet, bör möjlighet ges till hemresa utan kostnad för sjömannen från första lämpliga angöringshamn där flaggstaten eller den stat där personen är medborgare eller bosatt har konsulatstjänster. Sådan hemresa och skälen
nationality or residence of the young seafarer. Notification of any such repatriation, with the reasons therefor, should be given to the authority which issued the papers enabling the young seafarers concerned to take up seagoing employment.
Regulation
Regulation 2.6 – Seafarer compensation for the ship's loss or foundering
Purpose: To ensure that seafarers are compensated when a ship is lost or has foundered
1. Seafarers are entitled to adequate compensation in the case of injury, loss or unemployment arising from the ship's loss or foundering.
Standard
Standard A2.6 – Seafarer compensation for the ship's loss or foundering
1. Each Member shall make rules ensuring that, in every case of loss or foundering of any ship, the shipowner shall pay to each seafarer on board an indemnity against unemployment resulting from such loss or foundering.
2. The rules referred to in paragraph 1 of this Standard shall be without prejudice to any other rights a seafarer may have under the national law of the Member concerned for losses or injuries arising from a ship's loss or foundering.
Guideline
Guideline B2.6 – Seafarer compensation for the ship's loss or foundering
Guideline B2.6.1 – Calculation of indemnity against unemployment
1. The indemnity against unemployment resulting from a ship's foundering or loss should be paid for the days during which the
för denna bör anmälas till den myndighet som utfärdade de dokument som gjorde det möjligt för personen ifråga att få anställning till sjöss.
Regel
Regel 2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser
Syfte: Att säkerställa att sjömän får ersättning när ett fartyg förloras eller förliser
1. Sjömän har rätt att få tillräcklig ersättning för skada, förlust eller arbetslöshet som uppstår till följd av att ett fartyg förloras eller förliser.
Standard
Standard A2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser
1. Varje medlemsstat skall utforma regler som säkerställer att redaren när ett fartyg förlorats eller förlist till alla sjömän ombord alltid betalar en ersättning för arbetslöshet som sådan förlust eller förlisning ger upphov till.
2. De regler som avses i punkt 1 i denna standard skall inte påverka tillämpningen av eventuella andra rättigheter som sjömän kan ha enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning rörande skada eller förlust till följd av att ett fartyg förloras eller förliser.
Anvisning
Anvisning B2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser
Anvisning B2.6.1 – Beräkning av arbetslöshetsersättning
1. Ersättning för den arbetslöshet som uppstår till följd av att ett fartyg förloras eller förliser bör betalas för de dagar då
seafarer remains in fact unemployed at the same rate as the wages payable under the employment agreement, but the total indemnity payable to any one seafarer may be limited to two months' wages.
2. Each Member should ensure that seafarers have the same legal remedies for recovering such indemnities as they have for recovering arrears of wages earned during the service.
Regulation
Regulation 2.7 - Manning levels
Purpose: To ensure that seafarers work on board ships with sufficient personnel for the safe, efficient and secure operation of the ship.
1. Each Member shall require that all ships that fly its flag have a sufficient number of seafarers employed on board to ensure that ships are operated safely, efficiently and with due regard to security under all conditions, taking into account concerns about seafarer fatigue and the particular nature and conditions of the voyage.
Standard
Standard A2.7 –- Manning levels
1. Each Member shall require that all ships that fly its flag have a sufficient number of seafarers on board to ensure that ships are operated safely, efficiently and with due regard to security. Every ship shall be manned by a crew that is adequate, in terms of size and qualifications, to ensure the safety and security of the ship and its personnel, under all operating conditions, in accordance with the minimum safe manning document or an equivalent issued by the competent authority, and to comply with the standards of this Convention.
2. When determining, approving or revising manning levels, the competent authority shall take into account the need to avoid or minimize excessive hours of work to ensure sufficient rest and to limit fatigue, as well as the principles in applicable international instruments, especially those of the
sjömannen faktiskt är arbetslös och med samma belopp som den lön som skulle ha utgått enligt anställningsavtalet, men den totala ersättning som skall betalas till var och en får begränsas till två månaders lön.
2. Varje medlemsstat bör se till att sjömännen har samma rättsliga möjlighet att få ut sådan ersättning som när det gäller resterande intjänad lön.
Regel
Regel 2.7 - Bemanningsnivåer
Syfte: Att säkerställa att sjömän arbetar på fartyg med tillräcklig personal för att fartyget skall kunna framföras säkert, effektivt och utan risker.
1. Varje medlemsstat skall kräva att alla fartyg som för dess flagg har en tillräcklig besättning för att säkerställa att fartyget framföras på ett säkert och effektivt sätt och med vederbörlig hänsyn till att riskerna minimeras i alla lägen, med beaktande av sjöresans strapatser och särskilda art och villkor.
Standard
Standard A2.7 –- Bemanningsnivåer
1. Varje medlemsstat skall kräva att alla fartyg som för dess flagg har en tillräcklig besättning för att säkerställa att fartyget framförs på ett säkert och effektivt sätt och med vederbörlig hänsyn till risker. Alla fartyg skall ha en fullgod besättning med avseende på storlek och kvalifikationer, för att skapa säkerhet och trygghet för fartyget och dess personal under alla driftsförhållanden, enligt beslut om säkerhetsbesättning eller likvärdig handling utfärdad av den behöriga myndigheten, och för att uppfylla standarderna i denna konvention.
2. När den behöriga myndigheten fastställer, godkänner eller reviderar bemanningsnivåerna, skall den ta hänsyn till behovet av att undvika eller minimera övertid för att säkerställa tillräcklig vila och begränsa utmattning, och till principerna i tillämpliga internationella instrument, särskilt sådana
International Maritime Organization, on manning levels.
3. When determining manning levels, the competent authority shall take into account all the requirements within Regulation 3.2 and Standard A3.2 concerning food and catering.
Guideline
Guideline B2.7 - Manning levels
Guideline B2.7.1 - Dispute settlement
1. Each Member should maintain, or satisfy itself that there is maintained, efficient machinery for the investigation and settlement of complaints or disputes concerning the manning levels on a ship.
2. Representatives of shipowners' and seafarers' organizations should participate, with or without other persons or authorities, in the operation of such machinery.
Regulation
Regulation 2.8 - Career and skill development and opportunities for seafarers' employment
Purpose: To promote career and skill development and employment opportunities for seafarers
1. Each Member shall have national policies to promote employment in the maritime sector and to encourage career and skill development and greater employment opportunities for seafarers domiciled in its territory.
Standard
Standard A2.8 – Career and skill development and employment opportunities for seafarers
1. Each Member shall have national policies that encourage career and skill development and employment opportunities for seafarers, in order to provide the maritime sector with a stable and competent workforce.
från Internationella sjöfartsorganisationen, om bemanningsnivåer.
3. När bemanningsnivåerna fastställs skall den behöriga myndigheten ta hänsyn till alla krav enligt regel 3.2 och standard A3.2 rörande mat och förplägnad.
Anvisning
Anvisning B2.7 – Bemanningsnivåer
Anvisning B2.7.1 – Biläggande av tvister
1. Varje medlemsstat bör hålla sig med eller se till att det finns effektiva organ för att granska och lösa klagomål eller tvister som rör bemanningsnivåerna på ett fartyg.
2. Representanter för redar- och sjöfolksorganisationer bör medverka i arbetet i dessa organ, med eller utan andra personer eller myndigheter.
Regel
Regel 2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
Syfte: Att främja utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
1. Varje medlemsstat skall ha nationella program för att främja anställning i sjöfartssektorn och att uppmuntra utveckling av karriär, färdigheter och bättre möjligheter till anställning för sjömän som har hemvist på dess territorium.
Standard
Standard A2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
1. Varje medlemsstat skall ha nationella program som främjar utveckling av karriär, färdigheter och bättre möjligheter till anställning för sjömän för att förse sjöfartssektorn med stabil och kompetent arbetskraft.
2. The aim of the policies referred to in paragraph 1 of this Standard shall be to help seafarers strengthen their competencies, qualifications and employment opportunities.
3. Each Member shall, after consulting the shipowners' and seafarers' organizations concerned, establish clear objectives for the vocational guidance, education and training of seafarers whose duties on board ship primarily relate to the safe operation and navigation of the ship, including ongoing training.
Guideline
Guideline B2.8 – Career and skill development and employment opportunities for seafarers
Guideline B2.8.1 – Measures to promote career and skill development and employment opportunities for seafarers
1. Measures to achieve the objectives set out in Standard A2.8 might include:
(a) agreements providing for career development and skills training with a shipowner or an organization of shipowners; or
(b) arrangements for promoting employment through the establishment and maintenance of registers or lists, by categories, of qualified seafarers; or
(c) promotion of opportunities, both on board and ashore, for further training and education of seafarers to provide for skill development and portable competencies in order to secure and retain decent work, to improve individual employment prospects and to meet the changing technology and labour market conditions of the maritime industry.
Guideline B2.8.2 - Register of seafarers
1. Where registers or lists govern the employment of seafarers, these registers or lists should include all occupational
2. Det program som nämns i punkt 1 i denna standard skall syfta till att hjälpa sjömännen att stärka sin kompetens och sina kvalifikationer och anställningsmöjligheter.
3. Varje medlemsstat skall efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer fastställa tydliga mål för yrkesvägledning, teoretisk och praktisk utbildning samt fortbildning av sjömän vars uppgift ombord i första hand är att navigera fartyget säkert.
Anvisning
Anvisning B2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
Anvisning B2.8.1 – Åtgärder för att främja utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
1. Åtgärder för att uppnå de mål som fastställs i standard A2.8 kan innefatta följande:
(a) överenskommelser som skapar karriär och ger utbildning i färdigheter med en redare eller en redarorganisation, eller
(b) arrangemang för att främja anställning genom inrättande och förande av register eller listor, per kategori, över kompetenta sjömän, eller
(c) främjande av möjligheter, både ombord och i land, till vidareutbildning och utbildning av sjömän för att utveckla färdigheter och flyttbar kompetens och därmed trygga och behålla ett anständigt arbete, förbättra individens anställningsmöjligheter och svara mot förändringar i tekniken och arbetsmarknadssituationen inom sjöfartsnäringen.
Anvisning B2.8.2 - Sjöfolksregister
1. Där register eller listor styr sjömännens anställning, bör dessa register eller listor innefatta alla kategorier av sjömän enligt vad
categories of seafarers in a manner determined by national law or practice or by collective agreement.
2. Seafarers on such a register or list should have priority of engagement for seafaring.
3. Seafarers on such a register or list should be required to be available for work in a manner to be determined by national law or practice or by collective agreement.
4. To the extent that national laws or regulations permit, the number of seafarers on such registers or lists should be periodically reviewed so as to achieve levels adapted to the needs of the maritime industry.
5. When a reduction in the number of seafarers on such a register or list becomes necessary, all appropriate measures should be taken to prevent or minimize detrimental effects on seafarers, account being taken of the economic and social situation of the country concerned.
som fastställs i nationell lag eller praxis eller i kollektivavtal.
2. Sjömän i sådana register eller listor bör ha företräde till sysselsättning inom sjöfarten.
3. Det bör krävas att sjömän i sådana register eller listor finns tillgänglig för arbete på ett sätt som bestäms i nationell lag eller praxis eller i kollektivavtal.
4. I den mån nationella lagar och andra författningar medger detta bör antalet personer i sådana register eller listor ses över med jämna mellanrum för att anpassas till sjöfartsnäringens behov.
5. När det blir nödvändigt att minska antalet personer i ett sådant register eller lista, bör alla rimliga åtgärder vidtas för att hindra eller minimera skadlig inverkan på sjömännen, varvid hänsyn bör tas till det berörda landets ekonomiska och sociala situation.
Title 3. Accommodation, Recreational Facilities, Food and Catering
Regulation
Regulation 3.1 – Accommodation and recreational facilities
Purpose: To ensure that seafarers have decent accommodation and recreational facilities on board
1. Each Member shall ensure that ships that fly its flag provide and maintain decent accommodations and recreational facilities for seafarers working or living on board, or both, consistent with promoting the seafarers' health and well-being.
2. The requirements in the Code implementing this Regulation which relate to ship construction and equipment apply only to ships constructed on or after the date when this Convention comes into force for the Member concerned. For ships constructed before that date, the
Kapitel 3. Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad
Regel
Regel 3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter
Syfte: Att säkerställa att sjömännen har godtagbara bostäder och rekreationsmöjligheter ombord
1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg som för dess flagg tillhandahåller och underhåller anständiga bostäder och rekreationsmöjligheter för sjömän som arbetar och/eller bor ombord, och som är ägnade att främja personalens hälsa och välbefinnande.
2. Kraven i koden som genomför denna regel och som handlar om fartygs byggnad och utrustning gäller endast för fartyg som byggts på eller efter det datum då denna konvention träder i kraft för den berörda medlemsstaten. För fartyg som byggts före detta datum skall de krav på fartygs
requirements relating to ship construction and equipment that are set out in the Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949 (No. 92), and the Accommodation of Crews (Supplementary Provisions) Convention, 1970 (No. 133), shall continue to apply to the extent that they were applicable, prior to that date, under the law or practice of the Member concerned. A ship shall be deemed to have been constructed on the date when its keel is laid or when it is at a similar stage of contruction.
3. Unless expressly provided otherwise, any requirement under an amendment to the Code relating to the provision of seafarer accommodation and recreational facilities shall apply only to ships constructed on or after the amendment takes effect for the Member concerned.
Standard
Standard A3.1 – Accommodation and recreational facilities
1. Each Member shall adopt laws and regulations requiring that ships that fly its flag:
(a) meet minimum standards to ensure that any accommodation for seafarers, working or living on board, or both, is safe, decent and in accordance with the relevant provisions of this Standard; and
(b) are inspected to ensure initial and ongoing compliance with those standards.
2. In developing and applying the laws and regulations to implement this Standard, the competent authority, after consulting the shipowners' and seafarers' organizations concerned, shall:
(a) take into account Regulation 4.3 and the associated Code provisions on health and safety protection and accident prevention, in light of the specific needs of seafarers that both live and work on board ship, and
(b) give due consideration to the guidance
konstruktion och utrustning som fastställs i 1949 års konvention (nr 92) om besättningsbostäder (reviderad) och 1970 års konvention (nr 133) om besättningsbostäder (tilläggsbestämmelser) fortsätta att gälla i den omfattning de gällde före detta datum enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning eller praxis. Ett fartyg skall anses vara byggt det datum då det kölsträcks eller befinner sig på ett motsvarande byggnadsstadium.
3. Om inte annat uttryckligen föreskrivs, skall alla krav i en ändrad version av koden som gäller sjömäns bostäder och rekreationsmöjligheter tillämpas endast på fartyg som byggts vid tidpunkten för eller efter det att ändringen träder i kraft för den berörda medlemsstaten.
Standard
Standard A3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som kräver att fartyg som för dess flagg
(a) uppfyller minst den standard som tillförsäkrar alla sjömän som arbetar och/eller bor ombord en bostad som är säker, anständig och uppfyller relevanta bestämmelser i denna standard, och
(b) inspekteras för att säkerställa att de från början och fortlöpande uppfyller denna standard.
2. När lagar och andra författningar utformas och tillämpas för att uppfylla denna standard skall den behöriga myndigheten, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer
(a) beakta regel 4.3 och tillhörande regler i koden om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor, mot bakgrund av de särskilda behoven hos sjömän som både bor och arbetar ombord på fartyg, och
(b) ta vederbörlig hänsyn till anvisningarna i
contained in Part B of this Code.
3. The inspections required under Regulation 5.1.4 shall be carried out when:
(a) a ship is registered or re-registered; or
(b) the seafarer accommodation on a ship has been substantially altered.
4. The competent authority shall pay particular attention to ensuring implementation of the requirements of this Convention relating to:
(a) the size of rooms and other accommodation spaces;
(b) heating and ventilation;
(c) noise and vibration and other ambient factors;
(d) sanitary facilities;
(e) lighting; and
(f) hospital accommodation.
5. The competent authority of each Member shall require that ships that fly its flag meet the minimum standards for on-board accommodation and recreational facilities that are set out in paragraphs 6 to 17 of this Standard.
6. With respect to general requirements for accommodation:
(a) there shall be adequate headroom in all seafarer accommodation; the minimum permitted headroom in all seafarer accommodation where full and free movement is necessary shall be not less than 203 centimetres; the competent authority may permit some limited reduction in headroom in any space, or part of any space, in such accommodation where it is satisfied that such reduction:
(i) is reasonable; and (ii) will not result in discomfort to the
seafarers;
del B i denna kod.
3. De inspektioner som krävs enligt regel 5.1.4 skall genomföras
(a) när ett fartyg registreras eller återregistreras, eller
(b) när sjömännens bostäder på ett fartyg har ändrats väsentligt.
4. Den behöriga myndigheten skall lägga särskild vikt vid tillämpningen av kraven i denna konvention när det gäller:
(a) storleken på hytter och andra bostadsutrymmen,
(b) värme och ventilation,
(c) buller, vibrationer och andra miljöfaktorer,
(d) hygienutrymmen,
(e) belysning, och
(f) sjukvårdsutrymmen.
5. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg håller minst den standard på bostäder och rekreationsmöjligheter ombord som fastställs i punkterna 6-17 i denna standard.
6. Följande allmänna krav skall ställas på bostaden:
(a) det skall finnas tillräcklig takhöjd i alla bostadsutrymmen. Den minsta tillåtna takhöjden i alla bostadsutrymmen där full rörelsefrihet är nödvändig får inte understiga 203 centimeter; den behöriga myndigheten får medge viss begränsad minskning av den fria höjden i ett utrymme, eller del av ett utrymme, i sådana bostäder om den är övertygad om att denna minskning:
(i) är rimlig, och (ii) inte innebär någon olägenhet för
sjömännen,
(b) the accommodation shall be adequately insulated;
(c) in ships other than passenger ships, as defined in Regulation 2(e) and (f) of the International Convention for the Safety of Life at Sea, 1974, as amended (the SOLAS Convention ), sleeping rooms shall be situated above the load line amidships or aft, except that in exceptional cases, where the size, type or intended service of the ship renders any other location impracticable, sleeping rooms may be located in the fore part of the ship, but in no case forward of the collision bulkhead;
(d) in passenger ships, and in special ships constructed in compliance with the IMO Code of Safety for Special Purpose Ships, 1983, and subsequent versions (hereinafer called special purpose ships ), the competent authority may, on condition that satisfactory arrangements are made for lighting and ventilation, permit the location of sleeping rooms below the load line, but in no case shall they be located immediately beneath working alleyways;
(e) there shall be no direct openings into sleeping rooms from cargo and machinery spaces or from galleys, storerooms, drying rooms or communal sanitary areas; that part of a bulkhead separating such places from sleeping rooms and external bulkheads shall be efficiently constructed of steel or other approved substance and be watertight and gas-tight;
(f) the materials used to construct internal bulkheads, panelling and sheeting, floors and joinings shall be suitable for the purpose and conducive to ensuring a healthy environment;
(g) proper lighting and sufficient drainage shall be provided; and
(h) accommodation and recreational and catering facilities shall meet the requirements in Regulation 4.3, and the related provisions in the Code, on health and safety protection and accident prevention, with respect to preventing the risk of exposure to
(b) bostadsutrymmena skall vara väl isolerade,
(c) på fartyg som inte är passagerarfartyg enligt definitionen i regel 2 e och 2 f i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLASkonventionen), med ändringar, skall sovrum vara belägna ovanför lastvattenlinjen, antingen midskepps eller akterut, men i undantagsfall, när fartygets storlek, typ eller avsedda användningsområde omöjliggör varje annan förläggning, får sovrum vara belägna i den förliga delen av fartyget, dock inte i något fall för om kollisionsskottet,
(d) på passagerarfartyg, och på fartyg inrättade för särskild verksamhet som är byggda enligt SPS-koden (IMO Code of Safety for Special Purpose Ships, 1983) och efterföljande versioner, nedan kallade ”fartyg inrättade för särskild verksamhet”, får den behöriga myndigheten, under förutsättning att tillfredsställande arrangemang finns för belysning och ventilation, tillåta placering av sovrum under lastvattenlinjen, men de får inte under några omständigheter placeras omedelbart under arbetsgångar,
(e) det får inte finnas några direkta ingångar till sovrum från lastrum, maskinrum, köksutrymmen, förrådsutrymmen, torkrum eller gemensamma hygienutrymmen; den del av skott som skiljer sådant utrymme från sovrum, och sovrums ytterskott, skall vara tillverkade av stål eller annat godkänt material så att de fungerar väl och vara vatten- och gastäta,
(f) material som används till innerskott, paneler och skivor, durkar och fogar skall vara ändamålsenliga och bidra till att skapa en hälsosam miljö,
(g) det skall finnas god belysning och tillräckligt avlopp, och
(h) bostäder, rekreations- och förplägnadsutrymmen skall uppfylla de krav som ställs i regel 4.3 och relaterade bestämmelser i koden om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor, när det gäller att förebygga risken för exponering för skadliga
hazardous levels of noise and vibration and other ambient factors and chemicals on board ships, and to provide an acceptable occupational and on-board living environment for seafarers.
7. With respect to requirements for ventilation and heating:
(a) sleeping rooms and mess rooms shall be adequately ventilated;
(b) ships, except those regularly engaged in trade where temperate climatic conditions do not require this, shall be equipped with air conditioning for seafarer accommodation, for any separate radio room and for any centralized machinery control room;
(c) all sanitary spaces shall have ventilation to the open air, independently of any other part of the accommodation; and
(d) adequate heat through an appropriate heating system shall be provided, except in ships exclusively on voyages in tropical climates.
8. With respect to requirements for lighting, subject to such special arrangements as may be permitted in passenger ships, sleeping rooms and mess rooms shall be lit by natural light and provided with adequate artificial light.
9. When sleeping accommodation on board ships is required, the following requirements for sleeping rooms apply:
(a) in ships other than passenger ships, an individual sleeping room shall be provided for each seafarer; in the case of ships of less than 3,000 gross tonnage or special purpose ships, exemptions from this requirement may be granted by the competent authority after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned;
(b) separate sleeping rooms shall be provided for men and for women;
(c) sleeping rooms shall be of adequate size and properly equipped so as to ensure reasonable comfort and to facilitate tidiness;
buller- och vibrationsnivåer, andra miljöfaktorer och kemikalier ombord, och att ge sjömännen en acceptabel arbets- och livsmiljö.
7. Beträffande ventilation och uppvärmning skall följande krav tillgodoses:
(a) sovrum och mässar skall vara tillräckligt ventilerade,
(b) fartyg, utom sådana som går i reguljär fart i tempererat klimat där detta inte krävs, skall ha luftkonditionering för sjömännens bostäder, för varje separat radiohytt och för varje insides beläget maskinkontrollrum,
(c) alla hygienutrymmen skall ha ventilation till uteluften, oberoende av andra delar av fartygets bostadsutrymmen, och
(d) tillräcklig värme skall vara ordnad genom ett lämpligt uppvärmningssystem, utom i fartyg som uteslutande går i fart inom tropiska klimatzoner.
8. När det gäller krav på belysning skall sovrum och mässar, med undantag för de specialinrättningar som får tillåtas på passagerarfartyg, ha naturligt dagsljus och tillräcklig artificiell belysning.
9. När sovplatser ombord krävs, ställs följande krav på sovrum:
(a) på fartyg som inte är passagerarfartyg skall alla sjömän ha enkelrum; på fartyg under 3 000 bruttoton eller fartyg inrättade för särskild verksamhet kan den behöriga myndigheten medge undantag från detta krav efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer,
(b) män och kvinnor skall ha separata sovrum,
(c) sovrum skall vara tillräckligt stora och väl utrustade så att de ger rimlig komfort och är lätta att hålla rena,
(d) a separate berth for each seafarer shall in all circumstances be provided;
(e) the minimum inside dimensions of a berth shall be at least 198 centimetres by 80 centimetres;
(f) in single berth seafarers' sleeping rooms the floor area shall not be less than:
(i) 4.5 square metres in ships of less
than 3,000 gross tonnage;
(ii) 5.5 square metres in ships of 3,000
gross tonnage or over but less than 10,000 gross tonnage;
(iii) 7 square metres in ships of 10,000
gross tonnage or over;
(g) however, in order to provide single berth sleeping rooms on ships of less than 3,000 gross tonnage, passenger ships and special purpose ships, the competent authority may allow a reduced floor area;
(h) in ships of less than 3,000 gross tonnage other than passenger ships and special purpose ships, sleeping rooms may be occupied by a maximum of two seafarers; the floor area of such sleeping rooms shall not be less than 7 square metres;
(i) on passenger ships and special purpose ships the floor area of sleeping rooms for seafarers not performing the duties of ships' officers shall not be less than:
(i) 7.5 square metres in rooms accom-
modating two persons;
(ii) 11.5 square metres in rooms
accommodating three persons;
(iii) 14.5 square metres in rooms
accommodating four persons;
(j) on special purpose ships sleeping rooms may accommodate more than four persons; the floor area of such sleeping rooms shall not be less than 3.6 square metres per person;
(k) on ships other than passenger ships and special purpose ships, sleeping rooms for seafarers who perform the duties of ships' officers, where no private sitting room or day room is provided, the floor area per
(d) alla sjömän skall ha tillgång till egna sovplatser,
(e) det invändiga måttet på en sovplats skall vara minst 198x80 centimeter,
(f) i enkelhytt får golvytan inte understiga följande mått:
(i) 4,5 m2 på fartyg mindre än 3 000
bruttoton,
(ii) 5,5 m2 på fartyg om minst 3 000
bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,
(iii) 7 m2 på fartyg om minst 10 000
bruttoton,
(g) för att kunna tillhandahålla enkelhytt med egen sovplats på fartyg som är mindre än 3 000 bruttoton, passagerarfartyg och fartyg inrättade för särskild verksamhet kan den behöriga myndigheten dock tillåta en mindre golvyta,
(h) på fartyg som är mindre än 3 000 bruttoton och inte är passagerarfartyg eller fartyg inrättade för särskild verksamhet får sovrum inte härbärgera mer än två sjömän, och golvytan i sådana sovrum får inte understiga 7 m2,
(i) på passagerarfartyg och fartyg inrättade för särskild verksamhet får golvytan i sovrum för sjömän som inte tjänstgör som fartygsbefäl inte understiga följande mått:
(i) 7,5 m2 i rum för två personer, (ii) 11,5 m2 i rum för tre personer, (iii) 14,5 m2 i rum för fyra personer,
(j) på fartyg inrättade för särskild verksamhet får sovrum vara bebodda med mer än fyra personer, men golvytan i sådana sovrum får inte understiga 3,6 m2 per person,
(k) på fartyg som inte är passagerarfartyg eller fartyg inrättade för särskild verksamhet får sovrum för sjömän som tjänstgör som fartygsbefäl, när det inte finns eget vardagsrum eller dagrum, inte understiga
person shall not be less than:
(i) 7.5 square metres in ships of less
than 3,000 gross tonnage;
(ii) 8.5 square metres in ships of 3,000
gross tonnage or over but less than 10,000 gross tonnage;
(iii) 10 square metres in ships of 10,000
gross tonnage or over;
(l) on passenger ships and special purpose ships the floor area for seafarers performing the duties of ships' officers where no private sitting room or day room is provided, the floor area per person for junior officers shall not be less than 7.5 square metres and for senior officers not less than 8.5 square metres; junior officers are understood to be at the operational level, and senior officers at the management level;
(m) the master, the chief engineer and the chief navigating officer shall have, in addition to their sleeping rooms, an adjoining sitting room, day room or equivalent additional space; ships of less than 3,000 gross tonnage may be exempted by the competent authority from this requirement after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned;
(n) for each occupant, the furniture shall include a clothes locker of ample space (minimum 475 litres) and a drawer or equivalent space of not less than 56 litres; if the drawer is incorporated in the clothes locker then the combined minimum volume of the clothes locker shall be 500 litres; it shall be fitted with a shelf and be able to be locked by the occupant so as to ensure privacy;
(o) each sleeping room shall be provided with a table or desk, which may be of the fixed, drop-leaf or slide-out type, and with comfortable seating accommodation as necessary.
10. With respect to requirements for mess rooms:
(a) mess rooms shall be located apart from the sleeping rooms and as close as practicable to the galley; ships of less than
följande mått:
(i) 7,5 m2 på fartyg som understiger
3 000 bruttoton,
(ii) 8,5 m2 på fartyg om minst 3 000
bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,
(iii) 10 m2 på fartyg om 10 000 brutto-
ton eller mer,
(l) på passagerarfartyg och fartyg inrättade för särskild verksamhet skall golvytan för sjömän som tjänstgör som fartygsbefäl, när privat vardagsrum eller dagrum inte finns, vara minst 7,5 m2 per person för underordnat befäl och minst 8,5 m2 för överordnat befäl; med underordnat befäl avses befäl på driftsnivå och med överordnat befäl avses befäl på ledningsnivå,
(m) befälhavare, teknisk chef och överstyrman skall utöver sovrum ha ett angränsande vardagsrum, dagrum eller motsvarande extra utrymme; den behöriga myndigheten kan efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer undanta fartyg under 3 000 bruttoton från detta krav,
(n) för varje boende skall möblemanget innefatta ett rymligt klädskåp (minst 475 liter) och en byrå eller motsvarande utrymme på minst 56 liter; om byrån är inbyggd i klädskåpet skall den sammanlagda volymen vara minst 500 liter; klädskåpet skall vara försett med en hylla, och den boende skall kunna låsa det till skydd mot obehörigt tillträde,
(o) varje sovrum skall vara inrett med ett bord eller skrivbord, som kan vara av fast, nedfällbar eller utdragbar typ, och med bekväma sittmöbler efter behov.
10. Följande krav skall ställas på mässar:
(a) mässar skall vara åtskilda från sovrummen och placerade så nära köksutrymmen som möjligt; den behöriga
3,000 gross tonnage may be exempted by the competent authority from this requirement after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned; and
(b) mess rooms shall be of adequate size and comfort and properly furnished and equipped (including ongoing facilities for refreshment), taking account of the number of seafarers likely to use them at any one time; provision shall be made for separate or common mess room facilities as appropriate.
11. With respect to requirements for sanitary facilities:
(a) all seafarers shall have convenient access on the ship to sanitary facilities meeting minimum standards of health and hygiene and reasonable standards of comfort, with separate sanitary facilities being provided for men and for women;
(b) there shall be sanitary facilities within easy access of the navigating bridge and the machinery space or near the engine room control centre; ships of less than 3,000 gross tonnage may be exempted by the competent authority from this requirement after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned;
(c) in all ships a minimum of one toilet, one wash basin and one tub or shower or both for every six persons or less who do not have personal facilities shall be provided at a convenient location;
(d) with the exception of passenger ships, each sleeping room shall be provided with a washbasin having hot and cold running fresh water, except where such a washbasin is situated in the private bathroom provided;
(e) in passenger ships normally engaged on voyages of not more than four hours' duration, consideration may be given by the competent authority to special arrangements or to a reduction in the number of facilities required; and
(f) hot and cold running fresh water shall be available in all wash places.
myndigheten kan undanta fartyg mindre än 3 000 bruttoton från detta krav efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, och
(b) mässar skall vara bekväma, av tillräcklig storlek och väl möblerade och utrustade (med ständig tillgång till förfriskningar), och hänsyn skall tas till det antal sjömän som kan förväntas använda dem samtidigt; mässarna får vara gemensamma eller åtskilda beroende på omständigheterna.
11. Följande krav skall ställas på hygienutrymmen:
(a) alla sjömän skall ha bekväm tillgång ombord till hygienutrymmen som uppfyller miniminormer för hälsa, hygien och rimlig komfort och är åtskilda för män och kvinnor,
(b) det skall finnas hygienutrymmen som är lätt tillgängliga från fartygets brygga och maskinområden eller ligger nära maskinrummets kontrollcenter; den behöriga myndigheten kan undanta fartyg mindre än 3 000 bruttoton från detta krav efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer,
(c) i alla fartyg skall det på en lätt tillgänglig plats finnas minst en toalett, ett tvättställ och ett badkar och/eller dusch per sex personer eller mindre som inte har privata bekvämligheter,
(d) med undantag för passagerarfartyg skall varje sovrum vara utrustat med ett tvättställ med rinnande varmt och kallt färskvatten, utom i de fall då sådant tvättställ finns i privat badrum,
(e) på passagerarfartyg som normalt går i fart med mindre än fyra timmars varaktighet kan den behöriga myndigheten överväga speciella arrangemang eller kräva ett mindre antal anläggningar, och
(f) rinnande varmt och kallt färskvatten skall finnas på alla tvättplatser.
12. With respect to requirements for hospital accommodation, ships carrying 15 or more seafarers and engaged in a voyage of more than three days' duration shall provide separate hospital accommodation to be used exclusively for medical purposes; the competent authority may relax this requirement for ships engaged in coastal trade; in approving on-board hospital accommodation, the competent authority shall ensure that the accommodation will, in all weathers, be easy of access, provide comfortable housing for the occupants and be conducive to their receiving prompt and proper attention.
13. Appropriately situated and furnished laundry facilities shall be available.
14. All ships shall have a space or spaces on open deck to which the seafarers can have access when off duty, which are of adequate area having regard to the size of the ship and the number of seafarers on board.
15. All ships shall be provided with separate offices or a common ship's office for use by deck and engine departments; ships of less than 3,000 gross tonnage may be exempted by the competent authority from this requirement after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned.
16. Ships regularly trading to mosquitoinfested ports shall be fitted with appropriate devices as required by the competent authority.
17. Appropriate seafarers' recreational facilities, amenities and services, as adapted to meet the special needs of seafarers who must live and work on ships, shall be provided on board for the benefit of all seafarers, taking into account Regulation 4.3 and the associated Code provisions on health and safety protection and accidentprevention.
18. The competent authority shall require frequent inspections to be carried out on board ships, by or under the authority of the master, to ensure that seafarer accommodation is clean, decently habitable and
12. Fartyg som har minst 15 personers besättning och är sysselsatta i resor av mer än tre dygns varaktighet skall ha separat sjukvårdsutrymme uteslutande för medicinskt bruk; den behöriga myndigheten får lätta på detta krav för fartyg i kustnära fart; vid godkännande av sjukvårdsutrymme ombord skall den behöriga myndigheten se till att detta är lätt tillgängligt under alla väderförhållanden och att de personer som brukar det får tillräckligt härbärge och kan omhändertas omgående och få lämplig vård.
13. En lämpligt placerad och inredd tvättinrättning skall finnas tillgänglig.
14. Alla fartyg skall ha ett eller flera områden på öppet däck med tillräcklig yta i förhållande till besättningens och fartygets storlek där sjömännen kan uppehålla sig under sin fritid.
15. Alla fartyg skall vara försedda med separat eller gemensamt kontor för däcks- och maskinavdelningarna, men den behöriga myndigheten får undanta fartyg under 3 000 bruttoton från detta krav efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
16. Fartyg som reguljärt anlöper hamnar som plågas av mygg skall vara försedda med lämpliga inrättningar enligt den behöriga myndighetens bestämmelser.
17. Lämpliga rekreationsmöjligheter och trivselförmåner som anpassats för att uppfylla de speciella behoven för sjömän som måste bo och arbeta ombord skall tillhandahållas för att användas av alla sjömän, med beaktande av regel 4.3 och tillhörande kodbestämmelser om skydd för hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor.
18. Den behöriga myndigheten skall kräva att inspektioner görs med täta intervall ombord på fartyg, av eller på uppdrag av befälhavaren, för att säkerställa att bostäderna hålls rena, rimligt beboeliga och i
maintained in a good state of repair. The results of each such inspection shall be recorded and be available for review.
19. In the case of ships where there is need to take account, without discrimination, of the interests of seafarers having differing and distinctive religious and social practices, the competent authority may, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, permit fairly applied variations in respect of this Standard on condition that such variations do not result in overall facilities less favourable than those which would result from the application of this Standard.
20. Each Member may, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, exempt ships of less than 200 gross tonnage where it is reasonable to do so, taking account of the size of the ship and the number of persons on board in relation to the requirements of the following provisions of this Standard:
(a) paragraphs 7(b), 11(d) and 13; and
(b) paragraph 9(f) and (h) to (l) inclusive, with respect to floor area only.
21. Any exemptions with respect to the requirements of this Standard may be made only where they are expressly permitted in this Standard and only for particular circumstances in which such exemptions can be clearly justified on strong grounds and subject to protecting the seafarers' health and safety.
Guideline
Guideline B3.1 – Accommodation and recreational facilities
Guideline B3.1.1 - Design and construction
1. External bulkheads of sleeping rooms and mess rooms should be adequately insulated. All machinery casings and all boundary bulkheads of galleys and other spaces in which heat is produced should be adequately insulated where there is a possibility of resulting heat effects in adjoining
gott skick. Resultaten av inspektionerna skall protokollföras och hållas tillgängliga för granskning.
19. På fartyg där det är nödvändigt att utan diskriminering ta hänsyn till intressen hos sjömän som har olika och särskiljande religiösa och sociala sedvänjor, får den behöriga myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer tillåta en rimlig grad av avvikelse från denna standard, under förutsättning att sådana avvikelser inte resulterar i att bekvämligheterna totalt sett blir mindre fördelaktiga än de skulle vara om standarden följdes.
20. Varje medlemsstat får, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer och när det är rimligt med hänsyn till fartygets storlek och antalet personer ombord, undanta fartyg under 200 bruttoton från kraven i följande föreskrifter i denna standard:
(a) punkterna 7 b, 11 d och 13, och
(b) punkt 9 f och 9 h-l, endast med avseende på golvyta.
21. Undantag från kraven i denna standard får medges endast när standarden uttryckligt tillåter det, och bara i särskilda fall när sådana undantag klart kan motiveras på starka grunder och med hänsyn till att sjömännens hälsa och säkerhet skyddas.
Anvisning
Anvisning B3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter
Anvisning B3.1.1 – Utförande och konstruktion
1. Skott mot utsida i sovrum och mässar bör vara tillräckligt isolerade. Alla maskinkappar och alla avgränsningsskott för kökutrymmen och andra områden där det alstras värme bör vara tillräckligt isolerade när det finns risk för värmeöverföring till angränsande bostadsutrymmen eller korridorer.
accommodation or passageways. Measures should also be taken to provide protection from heat effects of steam or hot-water service pipes or both.
2. Sleeping rooms, mess rooms, recreation rooms and alleyways in the accommodation space should be adequately insulated to prevent condensation or overheating.
3. The bulkhead surfaces and deckheads should be of material with a surface easily kept clean. No form of construction likely to harbour vermin should be used.
4. The bulkhead surfaces and deckheads in sleeping rooms and mess rooms should be capable of being easily kept clean and light in colour with a durable, nontoxic finish.
5. The decks in all seafarer accommodation should be of approved material and construction and should provide a non-slip surface impervious to damp and easily kept clean.
6. Where the floorings are made of composite materials, the joints with the sides should be profiled to avoid crevices.
Guideline B3.1.2 – Ventilation
1. The system of ventilation for sleeping rooms and mess rooms should be controlled so as to maintain the air in a satisfactory condition and to ensure a sufficiency of air movement in all conditions of weather and climate.
2. Air-conditioning systems, whether of a centralized or individual unit type, should be designed to:
(a) maintain the air at a satisfactory temperature and relative humidity as compared to outside air conditions, ensure a sufficiency of air changes in all airconditioned spaces, take account of the particular characteristics of operations at sea and not produce excessive noises or vibrations; and
(b) facilitate easy cleaning and disinfection to prevent or control the spread of disease.
Åtgärder bör också vidtas till skydd mot värmeöverföring från ångrör och/eller hetvattenrör.
2. Sovrum, mässar, rekreationsutrymmen och korridorer i bostadsutrymmen bör vara tillräckligt isolerade för att förhindra kondensbildning och överhettning.
3. Skott och tak bör vara av material som är lätt att hålla rent. Ingen konstruktionsform bör användas som erbjuder fäste för skadedjur eller ohyra.
4. Skott och tak i sovrum och mässar bör vara lätta att hålla rena och ha ljusa färger med slitstark, giftfri ytbehandling.
5. Durkar i alla utrymmen för sjömän bör vara av godkänt material och konstruktion och bör ha en halkskyddande och fuktbeständig yta som är lätt att hålla ren.
6. Om durkbeläggning är tillverkad av kompositmaterial, bör sidoskarvarna vara profilerade för att undvika sprickbildning.
Anvisning B3.1.2 – Ventilation
1. Ventilationssystemet för sovrum och mässar bör vara styrt så att en tillfredsställande luftkvalitet kan upprätthållas och att luftväxlingen blir tillräcklig under alla väder- och klimatförhållanden.
2. Luftkonditionerings-system, centrala eller individuella, bör vara konstruerade för att
(a) hålla en tillfredsställande lufttemperatur och relativ luftfuktighet jämfört med uteluften, säkra tillräcklig luftväxling i alla luftkonditionerade utrymmen, beakta de speciella förhållanden som råder vid drift till sjöss och inte alstra mera buller och vibrationer än nödvändigt, och
(b) underlätta en enkel rengöring och desinfektion för att hindra eller bekämpa
3. Power for the operation of the air conditioning and other aids to ventilation required by the preceding paragraphs of this Guideline should be available at all times when seafarers are living or working on board and conditions so require. However, this power need not be provided from an emergency source.
Guideline B3.1.3 – Heating
1. The system of heating the seafarer accommodation should be in operation at all times when seafarers are living or working on board and conditions require its use.
2. In all ships in which a heating system is required, the heating should be by means of hot water, warm air, electricity, steam or equivalent. However, within the accommodation area, steam should not be used as a medium for heat transmission. The heating system should be capable of maintaining the temperature in seafarer accommodation at a satisfactory level under normal conditions of weather and climate likely to be met within the trade in which the ship is engaged. The competent authority should prescribe the standard to be provided.
3. Radiators and other heating apparatus should be placed and, where necessary, shielded so as to avoid risk of fire or danger or discomfort to the occupants.
Guideline B3.1.4 – Lighting
1. In all ships, electric light should be provided in the seafarer accommodation. If there are not two independent sources of electricity for lighting, additional lighting should be provided by properly constructed lamps or lighting apparatus for emergency use.
2. In sleeping rooms an electric reading lamp should be installed at the head of each berth.
3. Suitable standards of natural and artificial lighting should be fixed by the competent authority.
smittspridning.
3. Kraft till att driva luftkonditionering och andra ventilationsanläggningar enligt krav i föregående punkter i denna anvisning bör alltid finnas tillgänglig när sjömän bor eller arbetar ombord och när omständigheterna så kräver. Reservkraft behövs inte för detta.
Anvisning B3.1.3 – Uppvärmning
1. Värmeanläggningen för sjömännens bostäder bör alltid vara i drift när sjömännen bor eller arbetar ombord och omständigheterna kräver att den används.
2. I alla fartyg där värmeanläggning behövs bör uppvärmningen ske med varmvatten, varmluft, elektricitet, ånga eller motsvarande. Emellertid bör ånga som medium för värmeöverföring inte användas i bostadsområdet. Värmeanläggningen bör kunna hålla temperaturen i sjömännens bostäder på en tillfredställande nivå under normala väder- och klimatförhållanden som kan förväntas uppträda i de fartområden där fartyget sysselsätts. Den behöriga myndigheten bör föreskriva vilken standard som skall gälla.
3. Radiatorer och andra uppvärmningsapparater bör vara placerade och om nödvändigt avskärmade på ett sådant sätt att risk för brand, fara eller obehag för de boende undviks.
Anvisning B3.1.4 – Belysning
1. Elektrisk belysning bör finnas i sjömännens bostäder på alla fartyg. Om det inte finns två av varandra oberoende strömförsörjningskällor till belysningen, bör det finnas extra belysning i form av ändamålsenliga lampor eller anläggning för nödbelysning.
2. I sovrum bör en elektrisk läslampa vara installerad vid kojplatsens huvudända.
3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva lämpliga normer för naturlig och artificiell belysning.
Guideline B3.1.5 – Sleeping rooms
1. There should be adequate berth arrangements on board, making it as comfortable as possible for the seafarer and any partner who may accompany the seafarer.
2. Where the size of the ship, the activity in which it is to be engaged and its layout make it reasonable and practicable, sleeping rooms should be planned and equipped with a private bathroom, including a toilet, so as to provide reasonable comfort for the occupants and to facilitate tidiness.
3. As far as practicable, sleeping rooms of seafarers should be so arranged that watches are separated and that no seafarers working during the day share a room with watchkeepers.
4. In the case of seafarers performing the duty of petty officers there should be no more than two persons per sleeping room.
5. Consideration should be given to extending the facility referred to in Standard A3.1, paragraph 9(m), to the second engineer officer when practicable.
6. Space occupied by berths and lockers, chests of drawers and seats should be included in the measurement of the floor area. Small or irregularly shaped spaces which do not add effectively to the space available for free movement and cannot be used for installing furniture should be excluded.
7. Berths should not be arranged in tiers of more than two; in the case of berths placed along the ship's side, there should be only a single tier where a sidelight is situated above a berth.
8. The lower berth in a double tier should be not less than 30 centimetres above the floor; the upper berth should be placed approximately midway between the bottom of the lower berth and the lower side of the deckhead beams.
9. The framework and the lee-board, if any, of a berth should be of approved material,
Anvisning B3.1.5 – Sovrum
1. Det bör finnas tillräckliga kojplatser ombord för att det skall bli så bekvämt som möjligt för sjömännen och eventuellt medföljande partner.
2. Om det är rimligt och möjligt med hänsyn till fartygets storlek, verksamhet och utformning, bör sovrum vara planlagda för och utrustade med privat badrum, inklusive toalett, för att tillgodose rimlig komfort och god ordning.
3. Så långt möjligt bör sovrum för vaktgående sjömän vara åtskilda och skilda från sovrum för dagarbetande sjömän.
4. För sjömän som tjänstgör som förmän, bör högst två personer dela sovrum.
5. Det bör övervägas om de bekvämligheter som nämns i standard A3.1 punkt 9 m bör utvidgas till att även gälla 2:e fartygsingenjör när detta låter sig göra.
6. Golvyta som upptas av kojer och skåp, byråar och sittplatser bör inkluderas i måtten för föreskriven golvyta. Små eller oregelbundna golvytor som inte bidrar till golvyta där man kan röra sig fritt, och som inte kan användas till möblering, bör uteslutas.
7. Kojer bör inte vara placerade mer än två i höjd, och om de placeras längs fartygssidan bör inte våningskojer användas när en sidolanterna befinner sig ovanför en koj.
8. Den undre kojen i en våningskoj bör inte vara placerad lägre än 30 centimeter ovanför golvytan; den övre kojen bör vara placerad ungefär halvvägs mellan den undre kojens botten och den undre sidan av takets spant.
9. Sovplatsens ram och dess slingerbräda, om sådan finns, bör vara av godkänt
hard, smooth, and not likely to corrode or to harbour vermin.
10. If tubular frames are used for the construction of berths, they should be completely sealed and without perforations which would give access to vermin.
11. Each berth should be fitted with a comfortable mattress with cushioning bottom or a combined cushioning mattress, including a spring bottom or a spring mattress. The mattress and cushioning material used should be made of approved material. Stuffing of material likely to harbour vermin should not be used.
12. When one berth is placed over another, a dust-proof bottom should be fitted beneath the bottom mattress or spring bottom of the upper berth.
13. The furniture should be of smooth, hard material not liable to warp or corrode.
14. Sleeping rooms should be fitted with curtains or equivalent for the sidelights.
15. Sleeping rooms should be fitted with a mirror, small cabinets for toilet requisites, a book rack and a sufficient number of coat hooks.
Guideline B3.1.6 – Mess rooms
1. Mess room facilities may be either common or separate. The decision in this respect should be taken after consultation with seafarers' and shipowners' representatives and subject to the approval of the competent authority. Account should be taken of factors such as the size of the ship and the distinctive cultural, religious and social needs of the seafarers.
2. Where separate mess room facilities are to be provided to seafarers, then separate mess rooms should be provided for:
(a) master and officers; and
(b) petty officers and other seafarers.
material, som är hårt, slätt och inte kan förväntas korrodera eller bli tillhåll för ohyra.
10. Är ramen tillverkad av rör, bör dessa vara fullständigt tillslutna och inte vara försedda med perforering, genom vilken ohyra kan komma in.
11. Varje koj bör vara försedd med en bekväm madrass med stoppad botten eller en kombinerad stoppad madrass och en fjädrande botten eller resårmadrass. Materialet till madrasser och stoppning bör vara godkänt. Stoppning av material som kan bli tillhåll för ohyra bör inte användas.
12. Är en koj placerad över en annan koj bör en dammtät botten finnas under överkojens madrass eller fjäderbotten.
13. Möbler bör vara av slätt och hårt material som inte kan förväntas slå sig eller korrodera.
14. Sovrum bör vara försedda med gardiner eller liknande framför fönster.
15. Sovrum bör vara försedda med en spegel, badrumsskåp för toalettartiklar, en bokhylla och ett tillräckligt antal klädkrokar.
Anvisning B3.1.6 – Mässar
1. Mässar kan vara gemensamma eller separata. Beslut om detta bör tas efter samråd med representanter för redare och sjömän och efter godkännande av den behöriga myndigheten. Hänsyn bör tas till faktorer som fartygets storlek och sjömännens specifika kulturella, religiösa och sociala behov.
2. När sjömännen skall ha separata mässar bör det finnas mässar för
(a) befälhavare och befäl, och
(b) förmän och övriga sjömän.
3. On ships other than passenger ships, the floor area of mess rooms for seafarers should be not less than 1.5 square metres per person of the planned seating capacity.
4. In all ships, mess rooms should be equipped with tables and appropriate seats, fixed or movable, sufficient to accommodate the greatest number of seafarers likely to use them at any one time.
5. There should be available at all times when seafarers are on board:
(a) a refrigerator, which should be conveniently situated and of sufficient capacity for the number of persons using the mess room or mess rooms;
(b) facilities for hot beverages; and
(c) cool water facilities.
6. Where available pantries are not accessible to mess rooms, adequate lockers for mess utensils and proper facilities for washing utensils should be provided.
7. The tops of tables and seats should be of damp-resistant material.
Guideline B3.1.7 – Sanitary accommodation
1. Washbasins and tub baths should be of adequate size and constructed of approved material with a smooth surface not liable to crack, flake or corrode.
2. All toilets should be of an approved pattern and provided with an ample flush of water or with some other suitable flushing means, such as air, which are available at all times and independently controllable.
3. Sanitary accommodation intended for the use of more than one person should comply with the following:
(a) floors should be of approved durable material, impervious to damp, and should be properly drained;
(b) bulkheads should be of steel or other
3. På fartyg som inte är passagerarfartyg bör golvytan i mässar för sjömännen vara minst 1,5 m2 per person multiplicerat med det planerade antalet sittplatser.
4. På alla fartyg bör mässar vara försedda med bord och lämpliga sittplatser, fasta eller flyttbara, i tillräckligt antal för att kunna hysa det största antal personer som kan förväntas använda dem samtidigt.
5. När sjömän är ombord bör det alltid finnas
(a) ett kylskåp, som bör vara lämpligt placerat och ha tillräcklig kapacitet för det antal personer som använder mässen eller mässarna,
(b) utrustning för varma drycker, och
(c) utrustning för kylt vatten.
6. När tillgängliga pentryn inte kan nås från mässar, bör lämpliga skåp för förvaring av mässredskap samt lämpliga inrättningar för disk finnas att tillgå.
7. Den övre ytan på bord och sittplatser bör vara av fukttåligt material.
Anvisning B3.1.7 – Hygienutrymmen
1. Tvättställ och badkar bör vara tillräckligt stora och tillverkade av godkänt material med en slät yta som inte kan förväntas spricka, flagna eller korrodera.
2. Alla toaletter bör vara av godkänd typ med riklig spolning med vatten eller annat lämpligt spolmedium, exempelvis tryckluft, som alltid är i drift och kan regleras separat för varje toalett.
3. Hygienutrymmen som är avsedda för mer än en person bör uppfylla följande krav:
(a) durkar bör vara av godkänt och slitstarkt material, fukttåliga och väl dränerade,
(b) skott bör vara av stål eller annat godkänt
approved material and should be watertight up to at least 23 centimetres above the level of the deck;
(c) the accommodation should be sufficiently lit, heated and ventilated;
(d) toilets should be situated convenient to, but separate from, sleeping rooms and wash rooms, without direct access from the sleeping rooms or from a passage between sleeping rooms and toilets to which there is no other access; this requirement does not apply where a toilet is located in a compartment between two sleeping rooms having a total of not more than four seafarers; and
(e) where there is more than one toilet in a compartment, they should be sufficiently screened to ensure privacy.
4. The laundry facilities provided for seafarers' use should include:
(a) washing machines;
(b) drying machines or adequately heated and ventilated drying rooms; and
(c) irons and ironing boards or their equivalent.
Guideline B3.1.8 – Hospital accommodation
1. The hospital accommodation should be designed so as to facilitate consultation and the giving of medical first aid and to help prevent the spread of infectious diseases.
2. The arrangement of the entrance, berths, lighting, ventilation, heating and water supply should be designed to ensure the comfort and facilitate the treatment of the occupants.
3. The number of hospital berths required should be prescribed by the competent authority.
4. Sanitary accommodation should be provided for the exclusive use of the occupants of the hospital accommodation, either as part of the accommodation or in
material och bör vara vattentäta upp till minst 23 cm över durken,
(c) bostäderna bör ha tillräcklig belysning, uppvärmning och ventilation,
(d) toalettrum bör vara bekvämt belägna i förhållande till sovrum och tvättrum, men avskilda från dessa, utan direkt ingång från sovrum eller från korridor mellan sovrum och toalettrum till vilka det inte finns någon ingång från annat håll; detta krav gäller dock inte toalettrum beläget mellan två sovrum i vilka sammanlagt högst fyra personer är inhysta, och
(e) om det finns mer än en toalett i en avdelning bör de vara tillräckligt avskärmade från varandra för att garantera ostördhet.
4. I tvättinrättningar för sjömän bör bland annat finnas:
(a) tvättmaskiner,
(b) torktumlare eller tillräckligt uppvärmda och ventilerade torkrum, och
(c) strykjärn och strykbord eller motsvarande.
Anvisning B3.1.8 – Sjukvårdsutrymmen
1. Sjukvårdsutrymmet bör vara utformat på sådant sätt att det underlättar konsultationer och lämnande av medicinsk första hjälp och bidrar till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.
2. Ingången, vårdplatserna, belysningen, ventilationen, uppvärmningen och vattenförsörjningen bör ha sådan utformning att patienternas bekvämlighet tillgodoses och deras behandling underlättas.
3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva antalet erforderliga vårdplatser.
4. Hygienutrymmen bör finnas för att användas enbart av patienter som är intagna i sjukvårdsutrymmet, antingen som en del av detta eller i dess omedelbara närhet. Sådana
close proximity thereto. Such sanitary accommodation should comprise a minimum of one toilet, one washbasin and one tub or shower.
Guideline B3.1.9 – Other facilities
1. Where separate facilities for engine department personnel to change their clothes are provided, they should be:
(a) located outside the machinery space but with easy access to it; and
(b) fitted with individual clothes lockers as well as with tubs or showers or both and washbasins having hot and cold running fresh water.
Guideline B3.1.10 – Bedding, mess utensils and miscellaneous provisions
1. Each Member should consider applying the following principles:
(a) clean bedding and mess utensils should be supplied by the shipowner to all seafarers for use on board during service on the ship, and such seafarers should be responsible for their return at times specified by the master and on completion of service in the ship;
(b) bedding should be of good quality, and plates, cups and other mess utensils should be of approved material which can be easily cleaned; and
(c) towels, soap and toilet paper for all seafarers should be provided by the shipowner.
Guideline B3.1.11 – Recreational facilities, mail and ship visit arrangements
1. Recreational facilities and services should be reviewed frequently to ensure that they are appropriate in the light of changes in the needs of seafarers resulting from technical, operational and other developments in the shipping industry.
2. Furnishings for recreational facilities should as a minimum include a bookcase and facilities for reading, writing and, where
hygienutrymmen bör omfatta minst en toalett, ett tvättställ och ett badkar eller en dusch.
Anvisning B3.1.9 – Andra utrymmen
1. När maskinavdelningens personal har separata utrymmen för klädbyte, bör dessa vara:
(a) belägna utanför maskinrumsområdet men lätt åtkomliga från detta, och
(b) försedda med personliga klädskåp och badkar och/eller dusch och tvättställ med rinnande varmt och kallt färskvatten.
Anvisning B3.1.10 – Sängutrusning, mässredskap och diverse bestämmelser
1. Varje medlemsstat bör överväga att tillämpa följande principer:
(a) redaren bör tillhandahålla rena sängkläder och mässredskap för sjömännens bruk vid tjänstgöring ombord, och sjömännen bör ansvara för att de återlämnas vid tidpunkter som befälhavaren anger och när tjänstgöringen ombord avslutas,
(b) sängkläder bör vara av god kvalitet, och tallrikar, koppar och andra mässredskap bör vara av godkänt material och lätta att hålla rena, och
(c) redaren bör tillhandahålla alla sjömän, handdukar, tvål och toalettpapper.
Anvisning B3.1.11 – Rekreationsmöjligheter, post och besök ombord
1. Rekreationsmöjligheter och tjänster bör tas upp till granskning ofta för att säkerställa att de är lämpliga med hänsyn till förändringar i sjömännens behov beroende på teknisk, operativ och annan utveckling inom sjöfartsnäringen.
2. Möbler och inventarier i rekreationsutrymmen bör minst bestå av en bokhylla och möjligheter till läsning, skrivning och,
practicable, games.
3. In connection with the planning of recreation facilities, the competent authority should give consideration to the provision of a canteen.
4. Consideration should also be given to including the following facilities at no cost to the seafarer, where practicable:
(a) a smoking room;
(b) television viewing and the reception of radio broadcasts;
(c) showing of films, the stock of which should be adequate for the duration of the voyage and, where necessary, changed at reasonable intervals;
(d) sports equipment including exercise equipment, table games and deck games;
(e) where possible, facilities for swimming;
(f) a library containing vocational and other books, the stock of which should be adequate for the duration of the voyage and changed at reasonable intervals;
(g) facilities for recreational handicrafts;
(h) electronic equipment such as a radio, television, video recorders, DVD/CD player, personal computer and software and cassette recorder/player;
(i) where appropriate, the provision of bars on board for seafarers unless these are contrary to national, religious or social customs; and
(j) reasonable access to ship-to-shore telephone communications, and email and Internet facilities, where available, with any charges for the use of these services being reasonable in amount.
5. Every effort should be given to ensuring that the forwarding of seafarers' mail is as reliable and expeditious as possible. Efforts should also be considered for avoiding seafarers being required to pay additional
om möjligt, spel.
3. När rekreationsmöjligheter planeras, bör den behöriga myndigheten överväga att inrätta en servering/samlingslokal.
4. Det bör också övervägas att om möjligt utan kostnad för sjömännen inrätta följande:
(a) rökrum,
(b) TV-tittande och mottagning av radiosändningar,
(c) filmförevisning med tillräckligt urval för hela resans varaktighet och, vid behov, utbyte med rimliga intervall,
(d) sportutrustning, som motionsredskap, bords- och däcksspel,
(e) om möjligt, simbassäng,
(f) ett bibliotek av facklitteratur och annan litteratur med tillräckligt urval för hela resans varaktighet och utbyte med rimliga intervall,
(g) möjligheter till hantverk på fritiden,
(h) elektronisk utrustning som radio, TV, videospelare, DVD/CD-spelare, persondator med programvara och kassettspelare med upp- och inspelningsfunktion,
(i) där så är lämpligt, tillhandahållande av bar för sjömännen, såvida detta inte strider mot nationella, religiösa eller sociala sedvänjor, och
(j) rimlig tillgång till telekommunikationer mellan fartyg och land samt e-post och Internetuppkoppling när sådan finns tillgänglig, varvid eventuella användaravgifter bör vara rimliga.
5. Det bör eftersträvas att sjömännens post befordras så tillförlitligt och snabbt som möjligt. Åtgärder bör också övervägas för att undvika att sjömännen måste betala tilläggsporto när post måste eftersändas på
postage when mail has to be readdressed owing to circumstances beyond their control.
6. Measures should be considered to ensure, subject to any applicable national or international laws or regulations, that whenever possible and reasonable seafarers are expeditiously granted permission to have their partners, relatives and friends as visitors on board their ship when in port. Such measures should meet any concerns for security clearances.
7. Consideration should be given to the possibility of allowing seafarers to be accompanied by their partners on occasional voyages where this is practicable and reasonable. Such partners should carry adequate insurance cover against accident and illness; the shipowners should give every assistance to the seafarer to effect such insurance.
Guideline B3.1.12 – Prevention of noise and vibration
1. Accommodation and recreational and catering facilities should be located as far as practicable from the engines, steering gear rooms, deck winches, ventilation, heating and air-conditioning equipment and other noisy machinery and apparatus.
2. Acoustic insulation or other appropriate sound-absorbing materials should be used in the construction and finishing of bulkheads, deckheads and decks within the soundproducing spaces as well as self-closing noise-isolating doors for machinery spaces.
3. Engine rooms and other machinery spaces should be provided, wherever practicable, with soundproof centralized control rooms for engine-room personnel. Working spaces, such as the machine shop, should be insulated, as far as practicable, from the general engine-room noise and measures should be taken to reduce noise in the operation of machinery.
4. The limits for noise levels for working and living spaces should be in conformity with the ILO international guidelines on
grund av omständigheter som den inte råder över.
6. Om inte annat följer av nationella eller internationella lagar eller förordningar bör sjömännen när det är rimligt och möjligt snabbt kunna få tillåtelse att ta emot sina partners, släktingar och vänner ombord som besökare när fartyget ligger i hamn. Besöken bör uppfylla eventuella säkerhetsbestämmelser.
7. Det bör övervägas om sjömännen kan tillåtas ha sina partners med på enstaka resor när det är möjligt och rimligt. Dessa partners bör vara tillräckligt försäkrade mot olyckor och sjukdomar, och redaren bör ge personalen det stöd som behövs för att teckna sådan försäkring.
Anvisning B3.1.12 – Förebyggande av buller och vibrationer
1. Bostäder och utrymmen för rekreation och förplägnad bör vara placerade så långt som möjligt från maskiner, styrmaskinrum, däcksvinschar och utrustning för ventilation, värme och luftkonditionering samt från andra bullrande maskiner och apparater.
2. Ljudisolering eller annat ljudabsorberande material bör användas vid byggnad och inredning av skott, tak och däck på bullriga platser och självstängande ljudisolerade dörrar i maskinutrymmen.
3. Maskinrum och andra maskinutrymmen bör om möjligt vara försedda med centraliserade ljudisolerade kontrollrum för maskinpersonalen. Arbetsområden, som maskinverkstaden, bör så långt möjligt vara isolerade från det allmänna maskinrumsbullret, och man bör sträva efter att minska bullret när maskinerna är i gång.
4. Gränser för bullernivåer i arbets- och bostadsutrymmen bör överensstämma med ILO:s internationella anvisningar om
exposure levels, including those in the ILO code of practice entitled Ambient factors in the workplace, 2001, and, where applicable, the specific protection recommended by the International Maritime Organization, and with any subsequent amending and supplementary instruments for acceptable noise levels on board ships. A copy of the applicable instruments in English or the working language of the ship should be carried on board and should be accessible to seafarers.
5. No accommodation or recreational or catering facilities should be exposed to excessive vibration.
Regulation
Regulation 3.2 – Food and catering
Purpose: To ensure that seafarers have access to good quality food and drinking water provided under regulated hygienic conditions
1. Each Member shall ensure that ships that fly its flag carry on board and serve food and drinking water of appropriate quality, nutritional value and quantity that adequately covers the requirements of the ship and takes into account the differing cultural and religious backgrounds.
2. Seafarers on board a ship shall be provided with food free of charge during the period of engagement.
3. Seafarers employed as ships' cooks with responsibility for food preparation must be trained and qualified for their position on board ship.
Standard
Standard A3.2 – Food and catering
1. Each Member shall adopt laws and regulations or other measures to provide minimum standards for the quantity and quality of food and drinking water and for the catering standards that apply to meals provided to seafarers on ships that fly its flag, and shall undertake educational
exponeringsnivåer, som de som finns i ILO code of practice under titeln Ambient factors in the workplace 2001 och, där så är tillämpligt, den speciella skyddsstandard som Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) rekommenderar, och med eventuella ändrings- och tilläggsdokument för acceptabla bullernivåer på fartyg. Exemplar av tillämpliga instrument på engelska eller på fartygets arbetsspråk bör medföras ombord och finnas tillgängliga för sjömännen.
5. Inga bostäder eller rekreations- eller förplägnadsutrymmen bör vara utsatta för onödigt starka vibrationer.
Regel
Regel 3.2 – Mat och förplägnad
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till mat och dricksvatten av god kvalitet och som serveras under kontrollerade hygieniska förhållanden
1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg som för dess flagg medför och serverar mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassad till olika kulturella och religiösa bakgrunder.
2. Sjömännen ombord skall ha fri kost under sin tjänstgöringsperiod.
3. Sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning skall vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord på fartyg.
Standard
Standard A3.2 – Mat och förplägnad
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar för att fastställa miniminormer för kvantitet och kvalitet på mat och dricksvatten samt normer för måltider som tillhandahålls sjömän ombord på fartyg som för dess flagg, och skall åtaga sig att bedriva utbildning för att främja medvetenhet om
activities to promote awareness and implementation of the standards referred to in this paragraph.
2. Each Member shall ensure that ships that fly its flag meet the following minimum standards:
(a) food and drinking water supplies, having regard to the number of seafarers on board, their religious requirements and cultural practices as they pertain to food, and the duration and nature of the voyage, shall be suitable in respect of quantity, nutritional value, quality and variety;
(b) the organization and equipment of the catering department shall be such as to permit the provision to the seafarers of adequate, varied and nutritious meals prepared and served in hygienic conditions; and
(c) catering staff shall be properly trained or instructed for their positions.
3. Shipowners shall ensure that seafarers who are engaged as ships' cooks are trained, qualified and found competent for the position in accordance with requirements set out in the laws and regulations of the Member concerned.
4. The requirements under paragraph 3 of this Standard shall include a completion of a training course approved or recognized by the competent authority, which covers practical cookery, food and personal hygiene, food storage, stock control, and environmental protection and catering health and safety.
5. On ships operating with a prescribed manning of less than ten which, by virtue of the size of the crew or the trading pattern, may not be required by the competent authority to carry a fully qualified cook, anyone processing food in the galley shall be trained or instructed in areas including food and personal hygiene as well as handling and storage of food on board ship.
och genomförande av de normer som avses i denna punkt.
2. Varje medlemsstat skall se till att fartyg som för dess flagg uppfyller följande miniminormer:
(a) förråd av mat och dricksvatten skall ha lämplig kvantitet, näringsvärde, kvalitet och variation med hänsyn till besättningens storlek, religiösa och kulturella kostvanor samt resans art och varaktighet,
(b) ekonomiavdelningen skall vara organiserad och utrustad så att sjömännen kan få tillräckliga, varierade och näringsriktiga mål, tillagade och serverade under hygieniska förhållanden, och
(c) ekonomipersonalen skall vara väl utbildad eller instruerad för sina befattningar.
3. Redare skall se till att personer som är anställda som fartygskockar är utbildade, kvalificerade och befunnits kompetenta för sin befattning enligt den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar.
4. De krav som ställs i punkt 3 i denna standard skall innefatta en genomgången utbildning som är godkänd eller erkänd av den behöriga myndigheten och omfattar praktisk matlagning, livsmedels- och personlig hygien, förvaring av livsmedel, lagerkontroll, miljöskydd och hälsa och säkerhet vid servering av mat.
5. För fartyg som framförs med en föreskriven besättning om mindre än tio och som den behöriga myndigheten utifrån besättningsstorleken eller verksamhetsområdet inte kan ålägga att ha en fullt kvalificerad kock ombord, gäller att alla som hanterar livsmedel i köket skall vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.
6. In circumstances of exceptional necessity, the competent authority may issue a dispensation permitting a non-fully qualified cook to serve in a specified ship for a specified limited period, until the next convenient port of call or for a period not exceeding one month, provided that the person to whom the dispensation is issued is trained or instructed in areas including food and personal hygene as well as handling and storage of food on board ship.
7. In accordance with the ongoing compliance procedures under Title 5, the competent authority shall require that frequent documented inspections be carried out on board ships, by or under the authority of the master, with respect to:
(a) supplies of food and drinking water;
(b) all spaces and equipment used for the storage and handling of food and drinking water; and
(c) galley and other equipment for the preparation and service of meals.
8. No seafarer under the age of 18 shall be employed or engaged or work as a ship's cook.
Guideline
Guideline B3.2 – Food and catering
Guideline B3.2.1 – Inspection, education, research and publication
1. The competent authority should, in cooperation with other relevant agencies and organizations, collect up-to-date information on nutrition and on methods of purchasing, storing, preserving, cooking and serving food, with special reference to the requirements of catering on board a ship. This information should be made available, free of charge or at reasonable cost, to manufacturers of and traders in ships' food supplies and equipment, masters, stewards and cooks, and to shipowners' and seafarers' organizations concerned. Appropriate forms of publicity, such as manuals, brochures,
6. I yttersta nödfall kan den behöriga myndigheten medge dispens från gällande krav och tillåta en inte helt kvalificerad kock att tjänstgöra på ett visst fartyg under en begränsad tid, till nästa lämpliga angöringshamn eller under högst en månad, under förutsättning att den person dispensen avser är utbildad eller instruerad inom områden som innefattar livsmedel och personlig hygien samt handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.
7. I överensstämmelse med förfarandena för fortlöpande uppfyllelse med hänvisning till kapitel 5 skall den behöriga myndigheten kräva att täta, dokumenterade inspektioner utförs ombord på fartyget, av eller under tillsyn av befälhavaren, med avseende på:
(a) förråd av livsmedel och dricksvatten;
(b) alla utrymmen och all utrustning för förvaring och hantering av livsmedel och dricksvatten, och
(c) köksutrustning och annan utrustning för tillagning och servering av måltider.
8. Ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock.
Anvisning
Anvisning B3.2–- Mat och förplägnad
Anvisning B3.2.1 – Inspektion, utbildning, forskning och publicering
1. Den behöriga myndigheten bör i samarbete med andra relevanta instanser och organisationer samla in aktuell information om näringslära och metoder för inköp, förvaring, konservering, beredning och servering av livsmedel med särskild hänsyn till kraven på förplägnad ombord på fartyg. Informationen bör, gratis eller till en rimlig kostnad, ställas till förfogande för tillverkare och handel i sektorerna för proviantering och utrustning, befälhavare, intendenter och kockar, och för berörda redar- och sjöfolksorganisationer. Lämpliga publikationsformer, som handböcker, broschyrer,
posters, charts or advertisements in trade journals, should be used for this purpose.
2. The competent authority should issue recommendations to avoid wastage of food, facilitate the maintenance of a proper standard of hygiene, and ensure the maximum practicable convenience in working arrangements.
3. The competent authority should work with relevant agencies and organizations to develop educational materials and on-board information concerning methods of ensuring proper food supply and catering services.
4. The competent authority should work in close cooperation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned and with national or local authorities dealing with questions of food and health, and may where necessary utilize the services of such authorities.
Guideline B3.2.2 – Ships' cooks
1. Seafarers should only be qualified as ships' cooks if they have:
(a) served at sea for a minimum period to be prescribed by the competent authority, which could be varied to take into account existing relevant qualifications or experience;
(b) passed an examination prescribed by the competent authority or passed an equivalent examination at an approved training course for cooks.
2. The prescribed examination may be conducted and certificates granted either directly by the competent authority or, subject to its control, by an approved school for the training of cooks.
3. The competent authority should provide for the recognition, where appropriate, of certificates of qualification as ships' cooks issued by other Members, which have ratified this Convention or the Certification of Ships' Cooks Convention, 1946 (No. 69), or other approved body.
affischer, planscher eller annonser i facktidskrifter bör användas för detta ändamål.
2. Den behöriga myndigheten bör utfärda rekommendationer om hur man undviker svinn av livsmedel, håller en god hygienisk standard och skapar smidigast möjliga arbetsordning.
3. Den behöriga myndigheten bör samarbeta med relevanta instanser och organisationer för att utarbeta utbildnings- och informationsmateriel att användas ombord om god livsmedelsförsörjning och förplägnadstjänster på fartyg.
4. Den behöriga myndigheten bör ha ett nära samarbete med berörda redar- och sjöfolksorganisationer och med nationella eller lokala myndigheter som handlägger frågor om livsmedel och hälsa, och kan vid behov använda sig av sådana myndigheters tjänster.
Anvisning B3.2.2 – Fartygskockar
1. Sjömän bör vara behöriga till tjänst som fartygskockar endast om de har:
(a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid som den behöriga myndigheten föreskriver och som kan variera med hänsyn till relevanta kvalifikationer eller erfarenhet,
(b) avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig examen vid en godkänd utbildning för kockar.
2. Den föreskrivna examen kan förrättas och certifikat utfärdas antingen direkt av den behöriga myndigheten eller, under dess tillsyn, vid en godkänd utbildning för kockar.
3. Den behöriga myndigheten bör i tillämpliga fall föreskriva att certifikat som fartygskock, utfärdat av annan medlemsstat som har ratificerat denna konvention eller 1946 års konvention (nr 69) om behörighetsbevis för skeppskockar eller av annat godkänt organ, skall erkännas.
Title 4. Health Protection, Medical Care, Welfare and Social Securtiy Protection
Regulation
Regulation 4.1 – Medical care on board ship and ashore
Purpose: To protect the health of seafarers and ensure their prompt access to medical care on board ship and ashore
1. Each Member shall ensure that all seafarers on ships that fly its flag are covered by adequate measures for the protection of their health and that they have access to prompt and adequate medical care whilst working on board.
2. The protection and care under paragraph 1 of this Regulation shall, in principle, be provided at no cost to the seafarers.
3. Each Member shall ensure that seafarers on board ships in its territory who are in need of immediate medical care are given access to the Member's medical facilities on shore.
4. The requirements for on-board health protection and medical care set out in the Code include standards for measures aimed at providing seafarers with health protection and medical care as comparable as possible to that which is generally available to workers ashore.
Standard
Standard A4.1 – Medical care on board ship and ashore
1. Each Member shall ensure that measures providing for health protection and medical care, including essential dental care, for seafarers working on board a ship that flies its flag are adopted which:
(a) ensure the application to seafarers of any general provisions on occupational health protection and medical care relevant to their duties, as well as of special provisions specific to work on board ship;
Kapitel 4. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet
Regel
Regel 4.1 – Sjukvård ombord och i land
Syfte: Att skydda sjömännens hälsa och tillförsäkra dem snabb tillgång till sjukvård ombord och i land
1. Varje medlemsstat skall se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord.
2. Personalen skall i princip ha kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvård enligt punkt 1 i denna regel.
3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän ombord på fartyg inom dess territorium som behöver omedelbar sjukvård ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land.
4. De krav på hälso- och sjukvård ombord som fastställs i koden innefattar standarder för åtgärder som syftar till att ge sjömännen en hälso- och sjukvård som så långt möjligt är jämförbar med den vård som allmänt finns att tillgå för landbaserad personal.
Standard
Standard A4.1 – Sjukvård ombord och i land
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän som arbetar ombord på ett fartyg som för dess flagg har tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive akut tandvård, som:
(a) säkerställer att allmänna bestämmelser om hälso- och sjukvård i arbetet som rör deras tjänstgöring, samt särskilda bestämmelser som är specifika för fartygstjänsten, tillämpas på sjömän,
(b) ensure that seafarers are given health protection and medical care as comparable as possible to that which is generally available to workers ashore, including prompt access to the necessary medicines, medical equipment and facilities for diagnosis and treatment and to medical information and expertise;
(c) give seafarers the right to visit a qualified medical doctor or dentist without delay in ports of call, where practicable;
(d) ensure that, to the extent consistent with the Member's national law and practice, medical care and health protection services while a seafarer is on board ship or landed in a foreign port are provided free of charge to seafarers; and
(e) are not limited to treatment of sick or injured seafarers but include measures of a preventive character such as health promotion and health education programmes.
2. The competent authority shall adopt a standard medical report form for use by the ships' masters and relevant onshore and onboard medical personnel. The form, when completed, and its contents shall be kept confidential and shall only be used to facilitate the treatment of seafarers.
3. Each Member shall adopt laws and regulations establishing requirements for on-board hospital and medical care facilities and equipment and training on ships that fly its flag.
4. National laws and regulations shall as a minimum provide for the following requirements:
(a) all ships shall carry a medicine chest, medical equipment and a medical guide, the specifics of which shall be prescribed and subject to regular inspection by the competent authority; the national requirements shall take into account the type of ship, the number of persons on board and the nature, destination and
(b) säkerställer att sjömännen ges hälso- och sjukvård som i största möjliga utsträckning är jämförbar med det skydd och den vård som vanligen finns att tillgå för landbaserad personal, inklusive snabb tillgång till nödvändiga mediciner, medicinsk utrustning och resurser för diagnos och behandling, samt till medicinsk information och medicinska specialister,
(c) tillförsäkrar sjömän rätt att, där så är möjligt, utan dröjsmål söka en kvalificerad läkare eller tandläkare i hamnar som fartyget anlöper,
(d) säkerställer att sjömän får kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvård medan den tjänstgör ombord eller i land i främmande hamn, i den mån detta är förenligt med medlemsstatens nationella lagstiftning och praxis, och
(e) inte är begränsad till behandling av sjuka eller skadade sjömän utan också omfattar förebyggande åtgärder som program för främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor.
2. Den behöriga myndigheten skall införa ett standardiserat rapportformulär att användas av befälhavaren och sjukvårdspersonal i land och ombord. Rapportformuläret och dess innehåll skall behandlas konfidentiellt och får inte användas för annat ändamål än att underlätta behandlingen av sjömän.
3. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som fastställer krav på utrymmen och utrustning för sjukvård ombord samt utrustning och utbildning på fartyg som för dess flagg.
4. Nationella lagar och andra författningar skall minst föreskriva följande:
(a) alla fartyg skall medföra ett fartygsapotek, medicinsk utrustning och en medicinsk handbok, vars innehåll skall föreskrivas och regelmässigt inspekteras av den behöriga myndigheten; de nationella kraven skall utformas med hänsyn till fartygstyp och antal personer ombord och till resans art, destination och varaktighet
duration of voyages and relevant national and international recommended medical standards;
(b) ships carrying 100 or more persons and ordinarily engaged on international voyages of more than three days' duration shall carry a qualified medical doctor who is responsible for providing medical care; national laws or regulations shall also specify which other ships shall be required to carry a medical doctor, taking into account, inter alia, such factors as the duration, nature and conditions of the voyage and the number of seafarers on board;
(c) ships which do not carry a medical doctor shall be required to have either at least one seafarer on board who is in charge of medical care and administering medicine as part of their regular duties or at least one seafarer on board competent to provide medical first aid; persons in charge of medical care on board who are not medical doctors shall have satisfactorily completed training in medical care that meets the requirements of the International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers, 1978, as amended ( STCW ); seafarers designated to provide medical first aid shall have satisfactorily completed training in medical first aid that meets the requirements of STCW; national laws or regulations shall specify the level of approved training required taking into account, inter alia, such factors as the duration, nature and conditions of the voyage and the number of seafarers on board; and
(d) the competent authority shall ensure by a prearranged system that medical advice by radio or satellite communication to ships at sea, including specialist advice, is available 24 hours a day; medical advice, including the onward transmission of medical messages by radio or satellite communication between a ship and those ashore giving the advice, shall be available free of charge to all ships irrespective of the flag that they fly.
samt till relevanta nationella och internationella rekommenderade medicinska normer,
(b) fartyg med minst 100 personer ombord som vanligen används i internationell sjöfart av mer än tre dygns varaktighet skall ha en kvalificerad läkare med ansvar för sjukvården; nationella lagar och andra författningar skall också föreskriva vilka andra fartyg som skall ha läkare, med beaktande av bland annat faktorer som resans varaktighet, art och villkor samt besättningens storlek,
(c) fartyg som inte har läkare ombord skall ha antingen minst en sjöman ombord som ansvarar för sjukvård och utdelning av läkemedel som en del av sina reguljära arbetsuppgifter, eller minst en person som är kompetent att tillhandahålla medicinsk första hjälp; personer med ansvar för sjukvård ombord som inte är läkare skall på ett nöjaktigt sätt ha genomgått sjukvårdsutbildning som uppfyller kraven i 1978 års internationella konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, med ändringar (”STCW”); sjömän som är utsedda att tillhandahålla medicinsk första hjälp skall på ett nöjaktigt sätt ha genomgått utbildning i medicinsk första hjälp som uppfyller kraven i STCW; nationella lagar och andra författningar skall fastställa vilken nivå som krävs på den godkända utbildningen, varvid hänsyn skall tas till bland annat resans varaktighet, art och omständigheter och besättningens storlek, och
(d) den behöriga myndigheten skall enligt ett i förväg inrättat system se till att medicinsk rådgivning, inklusive specialistrådgivning, är tillgänglig dygnet runt via radio- eller satellitkommunikation med fartyg till sjöss; medicinsk rådgivning, inklusive vidarebefordran av medicinska meddelanden via radio eller satellit mellan ett fartyg och personer i land som ger råden skall vara tillgänglig avgiftsfritt för alla fartyg, oavsett vilken flagg de för.
Guideline
Guideline B4.1 – Medical care on board ship and ashore
Guideline B4.1.1 – Provision of medical care
1. When determining the level of medical training to be provided on board ships that are not required to carry a medical doctor, the competent authority should require that:
(a) ships which ordinarily are capable of reaching qualified medical care and medical facilities within eight hours should have at least one designated seafarer with the approved medical first-aid training required by STCW which will enable such persons to take immediate, effective action in case of accidents or illnesses likely to occur on board a ship and to make use of medical advice by radio or satellite communication; and
(b) all other ships should have at least one designated seafarer with approved training in medical care required by STCW, including practical training and training in life-saving techniques such as intravenous therapy, which will enable the persons concerned to participate effectively in coordinated schemes for medical assistance to ships at sea, and to provide the sick or injured with a satisfactory standard of medical care during the period they are likely to remain on board.
2. The training referred to in paragraph 1 of this Guideline should be based on the contents of the most recent editions of the International Medical Guide for Ships, the Medical First Aid Guide for Use in Accidents Involving Dangerous Goods, the Document for Guidance - An International Maritime Training Guide, and the medical section of the International Code of Signals as well as similar national guides.
3. Persons referred to in paragraph 1 of this Guideline and such other seafarers as may be required by the competent authority should undergo, at approximately five-year intervals, refresher courses to enable them
Anvisning
Anvisning B4.1 – Sjukvård ombord och i land
Anvisning B4.1.1 – Tillhandahållande av sjukvård
1. När den behöriga myndigheten bestämmer vilken medicinsk kompetens som skall finnas ombord på fartyg som inte är ålagda att medföra läkare, bör den kräva att:
(a) fartyg som vanligen kan nå fram till kvalificerad sjukvård och sjukvårdsinrättningar inom åtta timmar bör ha minst en sjöman med sådan godkänd utbildning i medicinsk första hjälp enligt kraven i STCW att personen kan vidta omedelbara, effektiva åtgärder i händelse av sådana olyckor eller sjukdomar som kan förväntas inträffa ombord på ett fartyg och kan använda sig av medicinsk rådgivning via radio- eller satellitkommunikation, och
(b) alla andra fartyg bör ha utsett minst en sjöman med godkänd utbildning i sjukvård enligt kraven i STCW, inklusive praktisk utbildning och utbildning i livräddningsteknik som exempelvis intravenös behandling, så att berörda personer kan delta effektivt i samordnade program för medicinskt bistånd till fartyg till sjöss och ge de sjuka eller skadade vård av tillräcklig standard under den tid dessa kan förväntas vara kvar ombord.
2. Den utbildning som nämns i punkt 1 i denna anvisning bör baseras på innehållet i den senaste upplagan av International Medical Guide for Ships, Medical First Aid Guide for Use in Accidents Involving Dangerous Goods, Document for Guidance - An International Maritime Training Guide, det medicinska avsnittet i International Code of Signals och liknande nationella anvisningar.
3. De personer som avses i punkt 1 i denna anvisning och andra sjömän som den behöriga myndigheten kan kräva det av, bör med cirka fem års intervall genomgå fortbildningskurser för att kunna
to maintain and increase their knowledge and skills and to keep up-to-date with new developments.
4. The medicine chest and its contents, as well as the medical equipment and medical guide carried on board, should be properly maintained and inspected at regular intervals, not exceeding 12 months, by responsible persons designated by the competent authority, who should ensure that the labelling, expiry dates and conditions of storage of all medicines and directions for their use are checked and all equipment functioning as required. In adopting or reviewing the ship's medical guide used nationally, and in determining the contents of the medicine chest and medical equipment, the competent authority should take into account international recommendations in this field, including the latest edition of the International Medical Guide for Ships, and other guides mentioned in paragraph 2 of this Guideline.
5. Where a cargo which is classified dangerous has not been included in the most recent edition of the Medical First Aid Guide for Use in Accidents Involving Dangerous Goods, the necessary information on the nature of the substances, the risks involved, the necessary personal protective devices, the relevant medical procedures and specific antidotes should be made available to the seafarers. Such specific antidotes and personal protective devices should be on board whenever dangerous goods are carried. This information should be integrated with the ship's policies and programmes on occupational safety and health described in Regulation 4.3 and related Code provisions.
6. All ships should carry a complete and upto-date list of radio stations through which medical advice can be obtained; and, if equipped with a system of satellite communication, carry an up-to-date and complete list of coast earth stations through which medical advice can be obtained. Seafarers with responsibility for medical care or medical first aid on board should be instructed in the use of the ship's medical guide and the medical section of the most
upprätthålla och förbättra sina kunskaper och sina färdigheter och hålla sig à jour med utvecklingen.
4. Fartygsapoteket och dess innehåll, den medicinska utrustningen och den medicinska handbok som finns ombord bör hållas i gott skick och inspekteras med jämna intervall, som inte överstiger 12 månader, av ansvariga personer utsedda av den behöriga myndigheten, vilka bör se till att märkning, utgångsdatum och lagringsförhållanden för alla läkemedel samt bruksanvisningarna kontrolleras, och att all utrustning fungerar som den skall. Den behöriga myndigheten bör beakta internationella rekommendationer på området, bland annat den senaste upplagan av International Medical Guide for Ships och andra anvisningar som nämns i punkt 2 i denna anvisning, när den nationella medicinska handboken för bruk på fartyg godkänns eller ändras, och när innehållet i fartygsapoteket och den medicinska utrustningen beslutas.
5. När en last som är klassificerad som farlig inte finns med i den senaste utgåvan av Medical First Aid Guide for Use in Accidents Involving Dangerous Goods, bör nödvändig information om ämnenas art, vilka risker de innebär, nödvändig personlig skyddsutrustning, relevanta medicinska procedurer och specifika motgifter ställas till sjömännens förfogande. Sådana specifika motgifter och personlig skyddsutrustning bör alltid finnas ombord när farlig last transporteras. Denna information bör ingå i fartygets riktlinjer och program för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som beskrivs i regel 4.3 och därtill hörande kodbestämmelser.
6. Alla fartyg bör medföra en komplett och aktuell lista över radiostationer som förmedlar medicinska råd och, om de är utrustade med satellitkommunikation, en aktuell och komplett lista över kustnära jordstationer genom vilka dessa råd kan erhållas. Sjömän med ansvar för sjukvård eller medicinsk första hjälp ombord bör ha fått instruktion om hur man använder fartygets medicinska handbok och det medicinska avsnittet i den senaste upplagan
recent edition of the International Code of Signals so as to enable them to understand the type of information needed by the advising doctor as well as the advice received.
Guideline B4.1.2 – Medical report form
1. The standard medical report form for seafarers required under Part A of this Code should be designed to facilitate the exchange of medical and related information concerning individual seafarers between ship and shore in cases of illness or injury.
Guideline B4.1.3 – Medical care ashore
1. Shore-based medical facilities for treating seafarers should be adequate for the purposes. The doctors, dentists and other medical personnel should be properly qualified.
2. Measures should be taken to ensure that seafarers have access when in port to:
(a) outpatient treatment for sickness and injury;
(b) hospitalization when necessary; and
(c) facilities for dental treatment, especially in cases of emergency.
3. Suitable measures should be taken to facilitate the treatment of seafarers suffering from disease. In particular, seafarers should be promptly admitted to clinics and hospitals ashore, without difficulty and irrespective of nationality or religious belief, and, whenever possible, arrangements should be made to ensure, when necessary, continuation of treatment to supplement the medical facilities available to them.
Guideline B4.1.4 – Medical assistance to other ships and international cooperation
1. Each Member should give due consideration to participating in international cooperation in the area of assistance, programmes and research in health protection and medical care. Such cooperation
av International Code of Signals för att kunna förstå både vilka upplysningar den rådgivande läkaren behöver och de råd som ges.
Anvisning B4.1.2 – Medicinskt rapportformulär
1. Det standardiserade medicinska rapportformulär för sjömän som krävs enligt del A i denna kod bör vara utformat så att det underlättar utbyte av medicinsk och relaterad information om enskilda sjömän mellan fartyg och land vid fall av sjukdom eller skada.
Anvisning B4.1.3 – Sjukvård i land
1. Landbaserade sjukvårdsinrättningar för vård av sjömänl bör vara lämpliga för ändamålet. Läkare, tandläkare och annan medicinsk personal bör vara väl kvalificerad.
2. Sjömän som är i hamn bör ha tillgång till:
(a) öppenvårdsbehandling för sjukdom och skada,
(b) inläggning på sjukhus vid behov, och
(c) tandvård, särskilt i brådskande fall.
3. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att främja behandling av sjömän som lider av sjukdom. Särskilt bör sjömän snabbt få tillträde till kliniker och sjukhus i land, utan svårigheter och oavsett nationalitet eller religion, och när så är möjligt bör vid behov fortsatt behandling ordnas för att komplettera den läkarvård den har tillgång till.
Anvisning B4.1.4 – Medicinskt bistånd till andra fartyg och internationellt samarbete
1. Varje medlemsstat bör överväga att delta i internationellt samarbete rörande bistånd, program och forskning om hälso- och sjukvård. Samarbete kan behövas för att:
might cover:
(a) developing and coordinating search and rescue efforts and arranging prompt medical help and evacuation at sea for the seriously ill or injured on board a ship through such means as periodic ship position reporting systems, rescue coordination centres and emergency helicopter services, in conformity with the International Convention on Maritime Search and Rescue, 1979, as amended, and the International Aeronautical and Maritime Search and Rescue (IAMSAR) Manual;
(b) making optimum use of all ships carrying a doctor and stationing ships at sea which can provide hospital and rescue facilities;
(c) compiling and maintaining an international list of doctors and medical care facilities available worldwide to provide emergency medical care to seafarers;
(d) landing seafarers ashore for emergency treatment;
(e) repatriating seafarers hospitalized abroad as soon as practicable, in accordance with the medical advice of the doctors responsible for the case, which takes into account the seafarer's wishes and needs;
(f) arranging personal assistance for seafarers during repatriation, in accordance with the medical advice of the doctors responsible for the case, which takes into account the seafarer's wishes and needs;
(g) endeavouring to set up health centres for seafarers to:
(i) conduct research on the health
status, medical treatment and preventive health care of seafarers; and
(ii) train medical and health service staff
in maritime medicine;
(h) collecting and evaluating statistics concerning occupational accidents, diseases and fatalities of seafarers and integrating and harmonizing the statistics with any existing national system of statistics on occupational
(a) bygga ut och samordna sök- och räddningsinsatser och ordna snabb medicinsk hjälp och evakuering till sjöss av allvarligt sjuka eller skadade ombord på fartyg, bland annat genom system för periodisk rapportering av fartygs positioner, räddningscentraler och räddningshelikoptrar, i överensstämmelse med International Convention on Maritime Search and Rescue, 1979 med ändringar, och International Aeronautical and Maritime Search and Rescue Manual (IAMSAR),
(b) optimalt utnyttja alla fartyg som har läkare ombord och stationera ut fartyg till sjöss som kan tillhandahålla sjukvårds- och räddningsresurser,
(c) sammanställa och underhålla en internationell lista över läkare och vårdresurser som är tillgängliga över hela världen för att tillhandahålla akutsjukvård för sjömän,
(d) landsätta sjömän för akutvård,
(e) skicka hem sjömän som varit inlagda på sjukhus utomlands så snart det är praktiskt möjligt enligt råd från läkare som ansvarar för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas till patientens önskemål och behov,
(f) ge personligt stöd till sjömän under hemresan enligt råd från läkare som ansvarar för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas till patientens önskemål och behov,
(g) inrätta hälsocentraler för sjömän för att:
(i) bedriva forskning om hälsostatus,
medicinsk behandling och förebyggande hälsovård för sjömänl, och
(ii) utbilda hälso- och sjukvårdspersonal
i sjöfartsmedicin,
(h) samla in och utvärdera statistik över arbetsrelaterade olyckor, sjukdomar och dödsfall bland sjömän samt integrera och harmonisera statistiken med eventuellt befintliga nationella system för statistik över
accidents and diseases covering other categories of workers;
(i) organizing international exchanges of technical information, training material and personnel, as well as international training courses, seminars and working groups;
(j) providing all seafarers with special curative and preventive health and medical services in port, or making available to them general health, medical and rehabilitation services; and
(k) arranging for the repatriation of the bodies or ashes of deceased seafarers, in accordance with the wishes of the next of kin and as soon as practicable.
2. International cooperation in the field of health protection and medical care for seafarers should be based on bilateral or multilateral agreements or consultations among Members.
Guideline B4.1.5 – Dependants of seafarers
1. Each Member should adopt measures to secure proper and sufficient medical care for the dependants of seafarers domiciled in its territory pending the development of a medical care service which would include within its scope workers generally and their dependants where such services do not exist and should inform the International Labour Office concerning the measures taken for this purpose.
Regulation
Regulation 4.2 – Shipowners' liability
Purpose: To ensure that seafarers are protected from the financial consequences of sickness, injury or death occurring in connection with their employment
1. Each Member shall ensure that measures, in accordance with the Code, are in place on ships that fly its flag to provide seafarers employed on the ships with a right to material assistance and support from the shipowner with respect to the financial consequences of sickness, injury or death
olyckor och sjukdomar i arbetet där andra personalkategorier ingår,
(i) organisera internationellt utbyte av teknisk information, utbildningsmaterial och personal samt internationella kurser, seminarier och arbetsgrupper,
(j) försörja alla sjömän med särskilda kurativa behandlingar och förebyggande hälso- och sjukvård i hamn, eller allmän hälso- och sjukvård samt rehabilitering, och
(k) ordna hemsändning av avlidna sjömäns kroppar eller aska så snart det är praktiskt möjligt och i enlighet med de anhörigas önskemål.
2. Internationellt samarbete inom hälso- och sjukvård för sjömän bör baseras på bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller konsultationer mellan medlemsstaterna.
Anvisning B4.1.5 – Sjömäns familjemedlemmar
1. Varje medlemsstat bör se till att familjemedlemmar till sjömän som är bosatta på dess territorium får en god och tillräcklig hälso- och sjukvård i avvaktan på att hälso- och sjukvård som omfattar även arbetstagare i allmänhet och deras familjemedlemmar byggs ut där sådana tjänster inte finns, och bör informera Internationella arbetsbyrån om de åtgärder som vidtas för detta ändamål.
Regel
Regel 4.2 – Redarens ansvar
Syfte: Att säkerställa att sjömän är skyddade mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom, skada eller dödsfall som har samband med anställningen
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg i enlighet med koden har rätt till materiellt bistånd och stöd från redaren för att avhjälpa de ekonomiska konsekvenserna av sjukdom, skada eller dödsfall som kan inträffa när de fullgör ett anställningsavtal
occurring while they are serving under a seafarers' employment agreement or arising from their employment under such agreement.
2. This Regulation does not affect any other legal remedies that a seafarer may seek.
Standard
Standard A4.2 – Shipowners' liability
1. Each Member shall adopt laws and regulations requiring that shipowners of ships that fly its flag are responsible for health protection and medical care of all seafarers working on board the ships in accordance with the following minimum standards:
(a) shipowners shall be liable to bear the costs for seafarers working on their ships in respect of sickness and injury of the seafarers occurring between the date of commencing duty and the date upon which they are deemed duly repatriated, or arising from their employment between those dates;
(b) shipowners shall provide financial security to assure compensation in the event of the death or long-term disability of seafarers due to an occupational injury, illness or hazard, as set out in national law, the seafarers' employment agreement or collective agreement;
(c) shipowners shall be liable to defray the expense of medical care, including medical treatment and the supply of the necessary medicines and therapeutic appliances, and board and lodging away from home until the sick or injured seafarer has recovered, or until the sickness or incapacity has been declared of a permanent character; and
(d) shipowners shall be liable to pay the cost of burial expenses in the case of death occurring on board or ashore during the period of engagement.
2. National laws or regulations may limit the liability of the shipowner to defray the
för sjömän eller till följd av anställning enligt ett sådant avtal.
2. Denna regel påverkar inte någon annan rättslig gottgörelse som sjömän kan söka.
Standard
Standard A4.2 – Redarens ansvar
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som kräver att redare för fartyg som för dess flagg ansvarar för hälso- och sjukvård för alla sjömän som arbetar ombord på fartygen i enlighet med följande minimistandarder:
(a) redare skall svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör från deras anställning mellan dessa datum,
(b) redare skall tillhandahålla ekonomisk säkerhet för att trygga ersättning vid dödsfall eller långvarig invaliditet hos sjömän på grund av skada, sjukdom eller risk i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag, sjömännens anställningsavtal eller kollektivavtal,
(c) redare skall svara för kostnader som uppstår för sjukvård, inklusive medicinsk behandling och tillhandahållande av nödvändiga läkemedel och medicinsk utrustning, samt kost och logi under bortovaro från hemmet, tills den sjuka eller skadade personen är helt återställd, eller tills sjukdomen eller arbetsoförmågan har förklarats vara bestående, och
(d) redare skall svara för begravningskostnaderna vid dödsfall ombord eller i land under anställningstiden.
2. Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala
expense of medical care and board and lodging to a period which shall not be less than 16 weeks from the day of the injury or the commencement of the sickness.
3. Where the sickness or injury results in incapacity for work the shipowner shall be liable:
(a) to pay full wages as long as the sick or injured seafarers remain on board or until the seafarers have been repatriated in accordance with this Convention; and
(b) to pay wages in whole or in part as prescribed by national laws or regulations or as provided for in collective agreements from the time when the seafarers are repatriated or landed until their recovery or, if earlier, until they are entitled to cash benefits under the legislation of the Member concerned.
4. National laws or regulations may limit the liability of the shipowner to pay wages in whole or in part in respect of a seafarer no longer on board to a period which shall not be less than 16 weeks from the day of the injury or the commencement of the sickness.
5. National laws or regulations may exclude the shipowner from liability in respect of:
(a) injury incurred otherwise than in the service of the ship;
(b) injury or sickness due to the wilful misconduct of the sick, injured or deceased seafarer; and
(c) sickness or infirmity intentionally concealed when the engagement is entered into.
6. National laws or regulations may exempt the shipowner from liability to defray the expense of medical care and board and lodging and burial expenses in so far as such liability is assumed by the public authorities.
7. Shipowners or their representatives shall take measures for safeguarding property left on board by sick, injured or deceased
kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.
3. När sjukdom eller skada leder till arbetsoförmåga skall redaren betala:
(a) full lön så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess den har rest hem enligt denna konvention, och
(b) full eller partiell lön enligt föreskrifterna i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt personen reste hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess personen är berättigad till kontant ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, om detta inträffar tidigare.
4. Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för sjömän som inte längre är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.
5. Nationella lagar eller andra författningar kan befria redaren från ansvar för:
(a) skada som uppstår på annat sätt än i fartygstjänsten,
(b) skada eller sjukdom som beror på grov försummelse från sjuk, skadad eller avliden sjömans sida, och
(c) sjukdom eller svaghet som avsiktligt hemlighålls när anställningen påbörjas.
6. Nationella lagar eller andra författningar kan befria redaren från ansvar för att betala sjukvård, kost och logi samt begravningskostnader i den utsträckning offentliga myndigheter påtar sig sådant ansvar.
7. Redare eller deras representanter skall skydda egendom som sjuk, skadad eller avliden sjöman lämnat efter sig ombord och
seafarers and for returning it to them or to their next of kin.
Guideline
Guideline B4.2 – Shipowners' liability
1. The payment of full wages required by Standard A4.2, paragraph 3(a), may be exclusive of bonuses.
2. National laws or regulations may provide that a shipowner shall cease to be liable to bear the costs of a sick or injured seafarer from the time at which that seafarer can claim medical benefits under a scheme of compulsory sickness insurance, compulsory accident insurance or workers' compensation for accidents.
3. National laws or regulations may provide that burial expenses paid by the shipowner shall be reimbursed by an insurance institution in cases in which funeral benefit is payable in respect of the deceased seafarer under laws or regulations relating to social insurance or workers' compensation.
Regulation
Regulation 4.3 – Health and safety protection and accident prevention
Purpose: To ensure that seafarers' work environment on board ships promotes occupational safety and health
1. Each Member shall ensure that seafarers on ships that fly its flag are provided with occupational health protection and live, work and train on board ship in a safe and hygienic environment.
2. Each Member shall develop and promulgate national guidelines for the management of occupational safety and health on board ships that fly its flag, after consultation with representative shipowners' and seafarers' organizations and taking into account applicable codes, guidelines and standards recommended by international organizations, national administrations and maritime industry organizations.
återlämna den till personalen eller dess anhöriga.
Anvisning
Anvisning B4.2 – Redarens ansvar
1. Vid betalning av full lön enligt standard A4.2 punkt 3 a får bonus uteslutas.
2. Nationella lagar eller andra författningar får föreskriva att en redare inte längre skall svara för kostnaderna för sjuk eller skadad sjöman från den tidpunkt då förmåner kan utgå från ett system med obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller arbetstagarersättning för olyckor.
3. Nationella lagar eller andra författningar får föreskriva att en försäkringsinstitution skall betala tillbaka begravningskostnader som redaren betalat om begravningshjälp utgår för avliden sjöman enligt lagar eller andra författningar om socialförsäkring eller arbetstagarersättning.
Regel
Regel 4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor
Syfte: Att säkerställa att arbetsmiljön ombord främjar sjömännens hälsa och säkerhet
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän på fartyg som för dess flagg är skyddad till sin hälsa i arbetet och att den bor, arbetar och utbildas ombord i en säker och hygienisk miljö.
2. Varje medlemsstat skall utforma och utfärda nationella anvisningar för hantering av hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som för dess flagg, efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisationer och med beaktande av gällande koder, anvisningar och normer som rekommenderas av internationella organisationer, nationella förvaltningar och sjöfartsnäringens organisationer.
3. Each Member shall adopt laws and regulations and other measures addressing the matters specified in the Code, taking into account relevant international instruments, and set standards for occupational safety and health protection and accident prevention on ships that fly its flag.
Standard
Standard A4.3 – Health and safety protection and accident prevention
1. The laws and regulations and other measures to be adopted in accordance with Regulation 4.3, paragraph 3, shall include the following subjects:
(a) the adoption and effective implementation and promotion of occupational safety and health policies and programmes on ships that fly the Member's flag, including risk evaluation as well as training and instruction of seafarers;
(b) reasonable precautions to prevent occupational accidents, injuries and diseases on board ship, including measures to reduce and prevent the risk of exposure to harmful levels of ambient factors and chemicals as well as the risk of injury or disease that may arise from the use of equipment and machinery on board ships;
(c) on-board programmes for the prevention of occupational accidents, injuries and diseases and for continuous improvement in occupational safety and health protection, involving seafarers' representatives and all other persons concerned in their implementation, taking account of preventive measures, including engineering and design control, substitution of processes and procedures for collective and individual tasks, and the use of personal protective equipment; and
(d) requirements for inspecting, reporting and correcting unsafe conditions and for investigating and reporting on-board occupational accidents.
3. Varje medlemsstat skall med beaktande av relevanta internationella instrument anta lagar och andra författningar rörande de förhållanden som anges i koden och fastställa normer för att skydda hälsa och säkerhet i arbetet och förebygga olyckor på fartyg som för dess flagg.
Standard
Standard A4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor
1. De lagar och andra författningar som skall antas enligt regel 4.3 punkt 3 skall ta upp bland annat följande punkter:
(a) antagande och effektivt genomförande och främjande av riktlinjer och program för att skydda hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som för medlemsstatens flagg, med utvärdering av risker samt utbildning och instruktion för sjömänl,
(b) rimliga försiktighetsåtgärder för att förebygga olyckor, skador och sjukdomar i arbetet på fartyg, bland annat åtgärder för att minska och förebygga risker för exponering för skadliga nivåer av miljöfaktorer och kemikalier, samt risker för skada eller sjukdom som kan följa av användning av utrustning och maskiner ombord på fartyg,
(c) ombordprogram för att förebygga olyckor, skador och sjukdomar i arbetet och för att ständigt förbättra skyddet av säkerheten och hälsan i arbetet, under medverkan av representanter för sjömännen och alla andra som deltar i tillämpningen och med beaktande av förebyggande åtgärder, inklusive teknik- och konstruktionslösningar, utbyte av processer och rutiner för gemensamma och individuella arbetsuppgifter samt användning av personlig skyddsutrustning, och
(d) krav på inspektion, rapportering och avhjälpande av riskmoment och på utredning och rapportering av olyckor i arbetet ombord.
2. The provisions referred to in paragraph 1 of this Standard shall:
(a) take account of relevant international instruments dealing with occupational safety and health protection in general and with specific risks, and address all matters relevant to the prevention of occupational accidents, injuries and diseases that may be applicable to the work of seafarers and particularly those which are specific to maritime employment;
(b) clearly specify the obligation of shipowners, seafarers and others concerned to comply with the applicable standards and with the ship's occupational safety and health policy and programme with special attention being paid to the safety and health of seafarers under the age of 18;
(c) specify the duties of the master or a person designated by the master, or both, to take specific responsibility for the implementation of and compliance with the ship's occupational safety and health policy and programme; and
(d) specify the authority of the ship's seafarers appointed or elected as safety representatives to participate in meetings of the ship's safety committee. Such a committee shall be established on board a ship on which there are five or more seafarers.
3. The laws and regulations and other measures referred to in Regulation 4.3, paragraph 3, shall be regularly reviewed in consultation with the representatives of the shipowners' and seafarers' organizations and, if necessary, revised to take account of changes in technology and research in order to facilitate continuous improvement in occupational safety and health policies and programmes and to provide a safe occupational environment for seafarers on ships that fly the Member's flag.
4. Compliance with the requirements of applicable international instruments on the acceptable levels of exposure to workplace hazards on board ships and on the development and implementation of ships'
2. Reglerna i punkt 1 i denna standard skall:
(a) beakta relevanta internationella instrument som rör skydd av hälsa och säkerhet i arbetet i allmänhet och särskilda risker, och inriktas på alla frågor som är av betydelse för att förebygga olyckor, skador och sjukdomar i arbetet som kan hänföras till sjömännens arbete, och särskilt sådana som är specifika för arbete till sjöss,
(b) klart ange redarens, sjömännens och andra berördas skyldighet att uppfylla gällande standarder och fartygets riktlinjer och program för hälsa och säkerhet i arbetet, särskilt med hänsyn till hälsa och säkerhet för sjömän som inte fyllt 18 år,
(c) ange den uppgift befälhavaren och/eller en person utsedd av denne har att särskilt ansvara för att fartygets riktlinjer och handlingsprogram för hälsa och säkerhet i arbetet tillämpas, och
(d) ange befogenheter för besättningsmedlemmar som utsetts eller valts till skyddsombud att delta i möten med fartygets skyddskommitté. En sådan kommitté skall finnas på alla fartyg som har en besättning på minst fem personer.
3. De lagar och andra författningar som avses i regel 4.3 punkt 3 skall ses över regelbundet i samråd med representanter för redar- och sjöfolksorganisationer och vid behov revideras med hänsyn till ny teknik och forskning för att främja en kontinuerlig förbättring av riktlinjer och handlingsprogram för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och för att skapa en säker arbetsmiljö för sjömän på fartyg som för medlemsstatens flagg.
4. När kraven i gällande internationella instrument om acceptabla risknivåer i arbetet ombord på fartyg och om utveckling och genomförande av riktlinjer och program för hälsa och säkerhet ombord efterlevs,
occupational safety and health policies and programmes shall be considered as meeting the requirements of this Convention.
5. The competent authority shall ensure that:
(a) occupational accidents, injuries and diseases are adequately reported, taking into account the guidance provided by the International Labour Organization with respect to the reporting and recording of occupational accidents and diseases;
(b) comprehensive statistics of such accidents and diseases are kept, analysed and published and, where appropriate, followed up by research into general trends and into the hazards identified; and
(c) occupational accidents are investigated.
6. Reporting and investigation of occupational safety and health matters shall be designed to ensure the protection of seafarers' personal data, and shall take account of the guidance provided by the International Labour Organization on this matter.
7. The competent authority shall cooperate with shipowners' and seafarers' organizations to take measures to bring to the attention of all seafarers information concerning particular hazards on board ships, for instance, by posting official notices containing relevant instructions.
8. The competent authority shall require that shipowners conducting risk evaluation in relation to management of occupational safety and health refer to appropriate statistical information from their ships and from general statistics provided by the competent authority.
Guideline
Guideline B4.3 – Health and safety protection and accident prevention
Guideline B4.3.1 – Provisions on occupational accidents, injuries and diseases
skall kraven i denna konvention anses vara uppfyllda.
5. Den behöriga myndigheten skall se till:
(a) att olyckor, skador och sjukdomar i arbetet rapporteras noga, varvid Internationella arbetsorganisationens anvisningar om rapportering och registrering av olyckor och sjukdomar i arbetet skall beaktas,
(b) att fullständig statistik över sådana olyckor och sjukdomar förs, analyseras, publiceras och, där så är lämpligt, följs upp med forskning om allmänna trender och påvisade risker, och
(c) att olycksfall i arbetet utreds.
6. Rapportering och utredning av ärenden som rör hälsa och säkerhet i arbetet skall göras på ett sådant sätt att sjömännens personuppgifter skyddas och de anvisningar Internationella arbetsorganisationen tillhandahåller i detta avseende beaktas.
7. Den behöriga myndigheten skall samarbeta med redar- och sjöfolksorganisationer så att all sjömän får kännedom om de särskilda risker som finns på fartyg, exempelvis genom att officiella meddelanden med relevanta instruktioner anslås.
8. Den behöriga myndigheten skall kräva att redare, när de bedömer risker i hanteringen av hälsa och säkerhet i arbetet, använder relevant statistisk information från sina fartyg och allmän statistik som den behöriga myndigheten tillhandahåller.
Anvisning
Anvisning B4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet samt förebyggande av olyckor
Anvisning B4.3.1 – Bestämmelser om olyckor, skador och sjukdomar i arbetet
1. The provisions required under Standard A4.3 should take into account the ILO code of practice entitled Accident prevention on board ship at sea and in port, 1996, and subsequent versions and other related ILO and other international standards and guidelines and codes of practice regarding occupational safety and health protection, including any exposure levels that they may identify.
2. The competent authority should ensure that the national guidelines for the management of occupational safety and health address the following matters, in particular:
(a) general and basic provisions;
(b) structural features of the ship, including means of access and asbestos-related risks;
(c) machinery;
(d) the effects of the extremely low or high temperature of any surfaces with which seafarers may be in contact;
(e) the effects of noise in the workplace and in shipboard accommodation;
(f) the effects of vibration in the workplace and in shipboard accommodation;
(g) the effects of ambient factors, other than those referred to in subparagraphs (e) and (f), in the workplace and in shipboard accommodation, including tobacco smoke;
(h) special safety measures on and below deck;
(i) loading and unloading equipment;
(j) fire prevention and fire-fighting;
(k) anchors, chains and lines;
(l) dangerous cargo and ballast;
(m) personal protective equipment for seafarers;
1. De bestämmelser som krävs i standard A4.3 bör beakta ILO:s handlingsnormer i Accident prevention on board ship at sea and in port, 1996 och senare utgåvor, samt andra relaterade standarder, anvisningar och handlingsnormer för skydd av hälsa och säkerhet i arbetet från ILO och andra internationella organ, inklusive de exponeringsnivåer som de ställer upp.
2. Den behöriga myndigheten bör se till att särskilt följande punkter tas upp i nationella anvisningar för hantering av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen:
(a) allmänna och grundläggande bestämmelser,
(b) fartygets strukturella egenskaper, inklusive tillträdesmöjligheter och asbestrelaterade risker,
(c) maskineri,
(d) verkningar av extremt låga eller höga temperaturer på ytor som sjömän kan komma i beröring med,
(e) verkningar av buller på arbetsplatsen och i bostadsutrymmen ombord,
(f) verkningar av vibrationer på arbetsplatsen och i bostadsutrymmen ombord,
(g) verkningar av andra miljöfaktorer än de som avses i e och f ovan på arbetsplatsen och i bostadsutrymmen ombord, bland annat tobaksrök,
(h) särskilda säkerhetsåtgärder på och under däck,
(i) utrustning för lastning och lossning,
(j) brandskydd och brandbekämpning,
(k) ankare, kättingar och tågvirke,
(l) farlig last och ballast,
(m) personlig skyddsutrustning för sjömänl,
(n) work in enclosed spaces;
(o) physical and mental effects of fatigue;
(p) the effects of drug and alcohol dependency;
(q) HIV/AIDS protection and prevention; and
(r) emergency and accident response.
3. The assessment of risks and reduction of exposure on the matters referred to in paragraph 2 of this Guideline should take account of the physical occupational health effects, including manual handling of loads, noise and vibration, the chemical and biological occupational health effects, the mental occupational health effects, the physical and mental health effects of fatigue, and occupational accidents. The necessary measures should take due account of the preventive principle according to which, among other things, combating risk at the source, adapting work to the individual, especially as regards the design of workplaces, and replacing the dangerous by the non-dangerous or the less dangerous, have precedence over personal protective equipment for seafarers.
4. In addition, the competent authority should ensure that the implications for health and safety are taken into account, particularly in the following areas:
(a) emergency and accident response;
(b) the effects of drug and alcohol dependency; and
(c) HIV/AIDS protection and prevention.
Guideline B4.3.2 – Exposure to noise
1. The competent authority, in conjunction with the competent international bodies and with representatives of shipowners' and seafarers' organizations concerned, should review on an ongoing basis the problem of
(n) arbete i slutna utrymmen,
(o) fysiska och psykiska verkningar av utmattning,
(p) verkningar av drog- och alkoholberoende,
(q) skydd mot och förebyggande av HIV/AIDS, och
(r) uppträdande vid nödsituationer och olyckor.
3. Vid riskanalyser och minskning av exponeringen för de faktorer som avses i punkt 2 i denna anvisning bör de fysiska effekterna på arbetshälsan beaktas, bland annat manuell hantering av last, buller och vibrationer, kemiska och biologiska effekter på arbetshälsan, mentala effekter på arbetshälsan, fysiska och mentala hälsoeffekter av utmattning samt olyckor i arbetet. De åtgärder som vidtas bör utformas med tillbörlig hänsyn till förebyggandeprincipen, enligt vilken bland annat förebyggande av risk vid källan, anpassning av arbetet till människan, särskilt arbetsplatsens utformning, och ersättning av farligt med ofarligt eller mindre farligt har företräde framför personlig skyddsutrustning för sjömän.
4. Dessutom bör den behöriga myndigheten se till att konsekvenser för hälsa och säkerhet beaktas, särskilt på följande områden:
(a) uppträdande vid nödsituationer och olyckor,
(b) verkningar av drog- och alkoholberoende, och
(c) skydd mot och förebyggande av HIV/AIDS.
Anvisning B4.3.2 – Bullerexponering
1. Den behöriga myndigheten bör i samverkan med behöriga internationella organ och representanter för berörda redar- och sjöfolksorganisationer fortlöpande granska problemet med buller på fartyg för
noise on board ships with the objective of improving the protection of seafarers, in so far as practicable, from the adverse effects of exposure to noise.
2. The review referred to in paragraph 1 of this Guideline should take account of the adverse effects of exposure to excessive noise on the hearing, health and comfort of seafarers and the measures to be prescribed or recommended to reduce shipboard noise to protect seafarers. The measures to be considered should include the following:
(a) instruction of seafarers in the dangers to hearing and health of prolonged exposure to high noise levels and in the proper use of noise protection devices and equipment;
(b) provision of approved hearing protection equipment to seafarers where necessary; and
(c) assessment of risk and reduction of exposure levels to noise in all accommodation and recreational and catering facilities, as well as engine rooms and other machinery spaces.
Guideline B4.3.3 – Exposure to vibration
1. The competent authority, in conjunction with the competent international bodies and with representatives of shipowners' and seafarers' organizations concerned, and taking into account, as appropriate, relevant international standards, should review on an ongoing basis the problem of vibration on board ships with the objective of improving the protection of seafarers, in so far as practicable, from the adverse effects of vibration.
2. The review referred to in paragraph 1 of this Guideline should cover the effect of exposure to excessive vibration on the health and comfort of seafarers and the measures to be prescribed or recommended to reduce shipboard vibration to protect seafarers. The measures to be considered should include the following:
att skapa bästa möjliga skydd för sjömännen mot skador av bullerexponering.
2. Vid den granskning som nämns i punkt 1 i denna anvisning bör hänsyn tas till de negativa effekter exponering för starkt buller kan ha på sjömännens hörsel, hälsa och välbefinnande och de åtgärder som bör föreskrivas eller rekommenderas för att skydda personalen ombord genom att minska bullret. Bland annat bör följande åtgärder övervägas:
(a) instruktion för sjömän om risker för hörsel och hälsa av långvarig exponering för höga bullernivåer och hur man använder inrättningar och utrustning för skydd mot buller,
(b) utlämnande av godkända hörselskydd till sjömännen vid behov, och
(c) riskanalys och minskning av bullerexponeringen i alla utrymmen som används som bostäder och för rekreation och servering samt i maskinrum och andra maskinutrymmen.
Anvisning B4.3.3 – Exponering för vibrationer
1. Den behöriga myndigheten bör i samverkan med behöriga internationella organ och representanter för berörda redar- och sjöfolksorganisationer, och med beaktande av relevanta internationella standarder där sådana finns, fortlöpande granska problemet med vibrationer på fartyg för att så långt möjligt förbättra sjömännens skydd mot skador av exponering för vibrationer.
2. Den granskning som avses i punkt 1 i denna anvisning bör omfatta effekten av exponering för starka vibrationer på sjömännens hälsa och välbefinnande och de åtgärder som bör föreskrivas eller rekommenderas för att skydda sjömännen genom att minska vibrationer i fartyget. Bland annat bör följande åtgärder övervägas:
(a) instruction of seafarers in the dangers to their health of prolonged exposure to vibration;
(b) provision of approved personal protective equipment to seafarers where necessary; and
(c) assessment of risks and reduction of exposure to vibration in all accommodation and recreational and catering facilities by adopting measures in accordance with the guidance provided by the ILO code of practice entitled Ambient factors in the workplace, 2001, and any subsequent revisions, taking account of the difference between exposure in those areas and in the workplace.
Guideline B4.3.4 - Obligations of shipowners
1. Any obligation on the shipowner to provide protective equipment or other accident prevention safeguards should, in general, be accompanied by provisions requiring their use by seafarers and by a requirement for seafarers to comply with the relevant accident prevention and health protection measures.
2. Account should also be taken of Articles 7 and 11 of the Guarding of Machinery Convention, 1963 (No. 119), and the corresponding provisions of the Guarding of Machinery Recommendation, 1963 (No. 118), under which the obligation to ensure compliance with the requirement that machinery in use is properly guarded, and its use without appropriate guards prevented, rests on the employer, while there is an obligation on the worker not to use machinery without the guards being in position nor to make inoperative the guards provided.
Guideline B4.3.5 – Reporting and collection of statistics
1. All occupational accidents and occupational injuries and diseases should be reported so that they can be investigated and comprehensive statistics can be kept, analysed and published, taking account of protection of the personal data of the
(a) instruktion för sjömän om risker för deras hälsa av långvarig exponering för vibrationer,
(b) utlämnande av godkänd personlig skyddsutrustning till sjömännen vid behov, och
(c) riskanalys och minskning av exponeringen för vibrationer i alla utrymmen som används som bostäder och för rekreation och servering genom att vidta åtgärder enligt de anvisningar som finns i ILO code of practice under titeln Ambient factors in the workplace 2001 och eventuella senare utgåvor, med beaktande av att dessa utrymmen inte är exponerade på samma sätt som arbetsplatsen.
Anvisning B4.3.4 - Redares förpliktelser
1. En skyldighet för redaren att lämna ut skyddsutrustning eller andra säkerhetsinrättningar för att förebygga olyckor bör som regel motsvaras av bestämmelser som ålägger sjömännen att använda dem och krav på att personalen skall iaktta relevanta åtgärder för att förebygga olyckor och skydda sin hälsa.
2. Artiklarna 7 och 11 i 1963 års konvention (nr 119) om maskinskydd och motsvarande bestämmelser i 1963 års rekommendation (nr 118) om maskinskydd bör beaktas. Enligt dessa har arbetsgivaren ansvar för att maskiner som är i drift är väl skyddade och inte används utan tillräckliga säkerhetsinrättningar, medan arbetstagaren skall avstå från att använda maskinerna om inte säkerhetsinrättningarna finns på plats och inte får sätta befintliga inrättningar ur funktion.
Anvisning B4.3.5 – Rapportering och statistikinsamling
1. Alla olyckor, skador och sjukdomar i arbetet bör rapporteras så att de kan utredas och att fullständig statistik kan föras, analyseras och offentliggöras, varvid de berörda sjömännens personuppgifter skall skyddas. Rapporter bör inte enbart avse
seafarers concerned. Reports should not be limited to fatalities or to accidents involving the ship.
2. The statistics referred to in paragraph 1 of this Guideline should record the numbers, nature, causes and effects of occupational accidents and occupational injuries and diseases, with a clear indication, as applicable, of the department on board a ship, the type of accident and whether at sea or in port.
3. Each Member should have due regard to any international system or model for recording accidents to seafarers which may have been established by the International Labour Organization.
Guideline B4.3.6 – Investigations
1. The competent authority should undertake investigations into the causes and circumstances of all occupational accidents and occupational injuries and diseases resulting in loss of life or serious personal injury, and such other cases as may be specified in national laws or regulations.
2. Consideration should be given to including the following as subjects of investigation:
(a) working environment, such as working surfaces, layout of machinery, means of access, lighting and methods of work;
(b) incidence in different age groups of occupational accidents and occupational injuries and diseases;
(c) special physiological or psychological problems created by the shipboard environment;
(d) problems arising from physical stress on board a ship, in particular as a consequence of increased workload;
(e) problems arising from and effects of technical developments and their influence on the composition of crews; and
(f) problems arising from any human
dödsolyckor eller olyckor där fartyget är inblandat.
2. Den statistik som avses i punkt 1 i denna anvisning bör omfatta antal, art, orsaker och verkningar av olyckor, skador och sjukdomar i arbetet, i tillämpliga fall med tydlig angivelse av avdelning ombord på fartyget, typ av olycka och om den inträffade till sjöss eller i hamn.
3. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till varje internationellt system eller modell för registrering av olyckor bland sjömän som kan ha inrättats av Internationella arbetsorganisationen.
Anvisning B4.3.6 – Utredningar
1. Den behöriga myndigheten bör utreda orsaker och omständigheter vid alla olyckor, skador eller sjukdomar i arbetet som leder till döden eller allvarlig personskada, och sådana andra fall som kan finnas angivna i nationella lagar eller andra författningar.
2. Det bör övervägas att ta upp bland annat följande punkter till granskning:
(a) arbetsmiljö, till exempel arbetsytor, uppställning av maskiner, tillträdesvägar, belysning och arbetsmetoder,
(b) fördelningen på åldersgrupper av olyckor, skador och sjukdomar i arbetet,
(c) särskilda fysiologiska eller psykiska problem som fartygsmiljön skapar,
(d) problem som uppstår till följd av fysisk stress ombord på ett fartyg, särskilt vid ökad arbetsbelastning,
(e) problem med upphov i den tekniska utvecklingen och verkningar av denna, och inverkan på besättningens sammansättning, och
(f) problem som orsakas av mänskliga
failures.
Guideline B4.3.7 – National protection and prevention programmes
1. In order to provide a sound basis for measures to promote occupational safety and health protection and prevention of accidents, injuries and diseases which are due to particular hazards of maritime employment, research should be undertaken into general trends and into such hazards as are revealed by statistics.
2. The implementation of protection and prevention programmes for the promotion of occupational safety and health should be so organized that the competent authority, shipowners and seafarers or their representatives and other appropriate bodies may play an active role, including through such means as information sessions, on-board guidelines on maximum exposure levels to potentially harmful ambient workplace factors and other hazards or outcomes of a systematic risk evaluation process. In particular, national or local joint occupational safety and health protection and accident prevention committees or ad hoc working parties and on-board committees, on which shipowners' and seafarers' organizations concerned are represented, should be established.
3. Where such activity takes place at company level, the representation of seafarers on any safety committee on board that shipowner's ships should be considered.
Guideline B4.3.8 – Content of protection and prevention programmes
1. Consideration should be given to including the following in the functions of the committees and other bodies referred to in Guideline B4.3.7, paragraph 2:
(a) the preparation of national guidelines and policies for occupational safety and health management systems and for accident prevention provisions, rules and manuals;
brister.
Anvisning B4.3.7 – Nationella program för skydd och förebyggande
1. För att skapa en stabil grund för åtgärder som främjar hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och förebygger olyckor, skador och sjukdomar vilka har sin grund i särskilda risker vid arbete till sjöss, bör forskning företas om generella tendenser och risker som statistiken avslöjar.
2. Genomförandet av program för skydd och förebyggande till gagn för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bör organiseras så att den behöriga myndigheten, redare och sjömän eller deras representanter och andra relevanta organ kan spela en aktiv roll, bland annat genom informationsmöten, anvisningar ombord rörande övre gränser för exponering för potentiellt skadliga miljöfaktorer på arbetsplatsen och andra risker eller resultat av en systematisk process för utvärdering av risker. Nationella eller lokala samarbetskommittéer för arbetsmiljö, hälsoskydd och förebyggande av olyckor eller tillfälliga arbetsgrupper och skyddskommittéer bör upprättas under medverkan av berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
3. När sådan verksamhet förekommer på rederinivå bör det övervägas att låta sjömännen representeras i varje skyddskommitté ombord på rederiets fartyg.
Anvisning B4.3.8 – Innehåll i program för skydd och förebyggande
1. Det bör övervägas huruvida följande skall ingå i uppgifterna för de kommittéer och andra organ som avses i anvisning B4.3.7 punkt 2:
(a) att utarbeta nationella anvisningar och handlingsprogram för system för att hantera hälsa och säkerhet i arbetet och för föreskrifter, regler och handböcker om att förebygga olyckor,
(b) the organization of occupational safety and health protection and accident prevention training and programmes;
(c) the organization of publicity on occupational safety and health protection and accident prevention, including films, posters, notices and brochures; and
(d) the distribution of literature and information on occupational safety and health protection and accident prevention so that it reaches seafarers on board ships.
2. Relevant provisions or recommendations adopted by the appropriate national authorities or organizations or international organizations should be taken into account by those preparing texts of occupational safety and health protection and accident prevention measures or recommended practices.
3. In formulating occupational safety and health protection and accident prevention programmes, each Member should have due regard to any code of practice concerning the safety and health of seafarers which may have been published by the International Labour Organization.
Guideline B4.3.9 –Instruction in occupational safety and health protection and the prevention of occupational accidents
1. The curriculum for the training referred to in Standard A4.3, paragraph 1(a), should be reviewed periodically and brought up to date in the light of development in types and sizes of ships and in their equipment, as well as changes in manning practices, nationality, language and the organization of work on board ships.
2. There should be continuous occupational safety and health protection and accident prevention publicity. Such publicity might take the following forms:
(a) educational audiovisual material, such as films, for use in vocational training centres for seafarers and where possible shown on board ships;
(b) att organisera utbildning och program om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet,
(c) att organisera informationskampanjer om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet, bland annat filmer, affischer, artiklar och broschyrer, och
(d) att distribuera litteratur och informera om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet så att den når all personal ombord på fartyg.
2. De som utarbetar texter om åtgärder eller rekommenderad praxis för skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet bör beakta gällande föreskrifter eller rekommendationer som vederbörande nationella myndigheter eller organisationer eller internationella organisationer antagit.
3. Varje medlemsstat bör, när den utformar program för skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet ta vederbörlig hänsyn till alla handlingsregler för sjömännens hälsa och säkerhet som Internationella arbetsorganisationen kan ha publicerat.
Anvisning B4.3.9 –Undervisning i skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet
1. Läroplanen för den utbildning som avses i standard A4.3 punkt 1 a bör granskas och uppdateras med jämna mellanrum mot bakgrund av förändringar i fartygens typ, storlek och utrustning samt ändringar i bemanningspraxis, nationaliteter, språk och arbetsorganisation på fartyg.
2. Information om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor på arbetsplatsen bör vara kontinuerlig. Denna information kan ges i följande former:
(a) audiovisuella läromedel, exempelvis filmer, att användas vid yrkesskolor för sjömän och om möjligt visas ombord på fartyg,
(b) display of posters on board ships;
(c) inclusion in periodicals read by seafarers of articles on the hazards of maritime employment and on occupational safety and health protection and accident prevention measures; and
(d) special campaigns using various publicity media to instruct seafarers, including campaigns on safe working practices.
3. The publicity referred to in paragraph 2 of this Guideline should take account of the different nationalities, languages and cultures of seafarers on board ships.
Guideline B4.3.10 – Safety and health education of young seafarers
1. Safety and health regulations should refer to any general provisions on medical examinations before and during employment and on the prevention of accidents and the protection of health in employment, which may be applicable to the work of seafarers. Such regulations should specify measures which will minimize occupational dangers to young seafarers in the course of their duties.
2. Except where a young seafarer is recognized as fully qualified in a pertinent skill by the competent authority, the regulations should specify restrictions on young seafarers undertaking, without appropriate supervision and instruction, certain types of work presenting special risk of accident or of detrimental effect on their health or physical development, or requiring a particular degree of maturity, experience or skill. In determining the types of work to be restricted by the regulations, the competent authority might consider in particular work involving:
(a) the lifting, moving or carrying of heavy loads or objects;
(b) entry into boilers, tanks and cofferdams;
(c) exposure to harmful noise and vibration
(b) affischer ombord på fartyg,
(c) artiklar i tidskrifter för sjömän om riskmoment vid arbete till sjöss och om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet, och
(d) särskilda kampanjer som utnyttjar olika medier för att informera sjömän, bland annat kampanjer om säkra arbetsmetoder.
3. Den information som avses i punkt 2 i denna anvisning bör i förekommande fall utformas med hänsyn till olika nationaliteter, språk och kulturer bland sjömännen ombord.
Anvisning B4.3.10 – Utbildning i hälsa och säkerhet för unga sjömän
1. Bestämmelser om hälsa och säkerhet bör hänvisa till allmänna föreskrifter om läkarundersökningar före och under anställning och om förebyggande av olyckor och skydd av hälsan i arbetslivet som kan vara tillämpliga på sjömäns arbete. Sådana bestämmelser bör ta upp åtgärder som minskar yrkesriskerna för unga sjömän i dess tjänstgöring.
2. Bortsett från fall där den behöriga myndigheten godkänner unga sjömän som fullt kvalificerad i en viss färdighet, bör bestämmelserna ange begränsningar för unga sjömän som utan lämplig tillsyn och instruktion utför vissa typer av arbete där riskerna för olyckor eller skadeverkningar på hälsa eller fysisk utveckling är särskilt stora, eller som kräver en viss grad av mognad, erfarenhet eller färdighet. Vid fastställande av vilken typ av arbete som skall omges av restriktioner kan den behöriga myndigheten särskilt överväga arbete som omfattar:
(a) lyft, flyttning eller bärande av tunga bördor eller föremål,
(b) tillträde till pannor, tankar eller kassuner, (c) exponering för skadligt buller och
levels;
(d) operating hoisting and other power machinery and tools, or acting as signallers to operators of such equipment;
(e) handling mooring or tow lines or anchoring equipment;
(f) rigging;
(g) work aloft or on deck in heavy weather;
(h) nightwatch duties;
(i) servicing of electrical equipment;
(j) exposure to potentially harmful materials, or harmful physical agents such as dangerous or toxic substances and ionizing radiations;
(k) the cleaning of catering machinery; and
(l) the handling or taking charge of ships' boats.
3. Practical measures should be taken by the competent authority or through the appropriate machinery to bring to the attention of young seafarers information concerning the prevention of accidents and the protection of their health on board ships. Such measures could include adequate instruction in courses, official accident prevention publicity intended for young persons and professional instruction and supervision of young seafarers.
4. Education and training of young seafarers both ashore and on board ships should include guidance on the detrimental effects on their health and well-being of the abuse of alcohol and drugs and other potentially harmful substances, and the risk and concerns relating to HIV/AIDS and of other health risk related activities.
Guideline B4.3.11 – International cooperation
vibrationer,
(d) manövrering av lyftinrättningar och andra motordrivna maskiner och verktyg, eller arbete som signalist till den som sköter sådan utrustning,
(e) handhavande av förtöjningar och bogserlinor eller ankringsutrustning,
(f) riggning,
(g) arbete på höga höjder eller på däck i hårt väder,
(h) vakttjänst nattetid,
(i) underhåll av elektrisk utrustning,
(j) exponering för potentiellt skadliga material eller skadliga fysiska agens, till exempel farliga eller toxiska ämnen och joniserande strålning,
(k) rengöring av köksmaskiner, och
(l) hantering av eller ansvar för skeppsbåtar.
3. Praktiska åtgärder bör vidtas av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt för att göra unga sjömän förtrogna med information om hur man förebygger olyckor och skyddar sin hälsa ombord på fartyg. Detta kan göras genom lämplig instruktion vid kurser, officiell information om förebyggande av olyckor som riktar sig till unga och instruktion och övervakning av unga sjömän i arbetet.
4. I den teoretiska och praktiska utbildningen av unga sjömän, både i land och ombord, bör ingå vägledning om skadeverkningar av missbruk av alkohol och droger och andra potentiellt skadliga ämnen på hälsa och välbefinnande, risker och problem i samband med HIV/AIDS samt annan verksamhet som medför risker för hälsan.
Anvisning B4.3.11 – Internationellt samarbete
1. Members, with the assistance as appropriate of intergovernmental and other international organizations, should endeavour, in cooperation with each other, to achieve the greatest possible uniformity of action for the promotion of occupational safety and health protection and prevention of accidents.
2. In developing programmes for promoting occupational safety and health protection and prevention of accidents under Standard A4.3, each Member should have due regard to relevant codes of practice published by the International Labour Organization and the appropriate standards of international organizations.
3. Members should have regard to the need for international cooperation in the continuous promotion of activity related to occupational safety and health protection and prevention of occupational accidents. Such cooperation might take the form of:
(a) bilateral or multilateral arrangements for uniformity in occupational safety and health protection and accident prevention standards and safeguards;
(b) exchange of information on particular hazards affecting seafarers and on means of promoting occupational safety and health protection and preventing accidents;
(c) assistance in testing of equipment and inspection according to the national regulations of the flag State;
(d) collaboration in the preparation and dissemination of occupational safety and health protection and accident prevention provisions, rules or manuals;
(e) collaboration in the production and use of training aids; and
(f) joint facilities for, or mutual assistance in, the training of seafarers in occupational safety and health protection, accident prevention and safe working practices.
1. Medlemsstaterna bör, i tillämpliga fall med stöd av mellanstatliga och andra internationella organisationer, sträva efter att i samverkan uppnå största möjliga enhetlighet i sitt agerande för att främja hälsa och säkerhet och förebygga olyckor i arbetet.
2. När program för att främja skydd av hälsa och säkerhet och förebygga olyckor i arbetet enligt standard A4.3 utarbetas, bör varje medlemsstat ta vederbörlig hänsyn till relevanta handlingsregler som Internationella arbetsorganisationen offentliggjort och internationella organisationers gällande standarder.
3. Medlemsstaterna bör beakta behovet av internationellt samarbete för att fortlöpande främja verksamhet som är knuten till hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor i arbetet. Sådant samarbete kan bedrivas i form av:
(a) bilaterala eller multilaterala arrangemang för enhetlighet i standarder och garantier för säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av olyckor i arbetet,
(b) utbyte av information om särskilda risker som påverkar sjömännen och om sätt att främja säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av olyckor i arbetet,
(c) hjälp med att testa utrustning och inspektion enligt flaggstatens nationella bestämmelser,
(d) gemensam framställning och spridning av föreskrifter, regler eller handböcker om säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av olyckor i arbetet,
(e) gemensam framställning och användning av utbildningsmaterial, och
(f) gemensamma resurser för eller ömsesidig hjälp med att utbilda sjömännen om säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av olyckor i arbetet samt om säkra arbetsmetoder.
Regulation
Regulation 4.4 – Access to shore-based welfare facilities
Purpose: To ensure that seafarers working on board a ship have access to shore-based facilities and services to secure their health and well-being
1. Each Member shall ensure that shorebased welfare facilities, where they exist, are easily accessible. The Member shall also promote the development of welfare facilities, such as those listed in the Code, in designated ports to provide seafarers on ships that are in its ports with access to adequate welfare facilities and services.
2. The responsibilities of each Member with respect to shore-based facilities, such as welfare, cultural, recreational and information facilities and services, are set out in the Code.
Standard
Standard A4.4 – Access to shore-based welfare facilities
1. Each Member shall require, where welfare facilities exist on its territory, that they are available for the use of all seafarers, irrespective of nationality, race, colour, sex, religion, political opinion or social origin and irrespective of the flag State of the ship on which they are employed or engaged or work.
2. Each Member shall promote the development of welfare facilities in appropriate ports of the country and determine, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, which ports are to be regarded as appropriate.
3. Each Member shall encourage the establishment of welfare boards which shall regularly review welfare facilities and services to ensure that they are appropriate in the light of changes in the needs of seafarers resulting from technical, operational and other developments in the
Regel
Regel 4.4 – Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar
Syfte: Att säkerställa att de sjömän som arbetar ombord har tillgång till landbaserade inrättningar och tjänster för att främja deras hälsa och välbefinnande
1. Varje medlemsstat skall se till att landbaserade välfärdsinrättningar, där sådana finns, är lätt tillgängliga. Medlemsstaten skall också främja anläggning av välfärdsinrättningar, exempelvis sådana som tas upp i koden, i utvalda hamnar för att ge besättningar på fartyg i dess hamnar tillgång till lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster.
2. De skyldigheter som åligger varje medlemsstat när det gäller landbaserade resurser, som inrättningar och tjänster för välfärd, kultur, rekreation och information, fastställs i koden.
Standard
Standard A4.4 – Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar
1. Varje medlemsstat skall, om välfärdsinrättningar finns på dess territorium, kräva att alla sjömän har tillgång till dem, oberoende av nationalitet, ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt eller socialt ursprung, och oberoende av flaggstaten för det fartyget på vilket de är anställda eller sysselsatta eller arbetar.
2. Varje medlemsstat skall främja utbyggnad av välfärdsinrättningar i lämpliga hamnar i landet och, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, fastställa vilka hamnar som skall anses vara lämpliga.
3. Varje medlemsstat skall främja inrättande av välfärdsråd som regelbundet skall se över välfärdsinrättningar och tjänster så att de är lämpliga med hänsyn till förändringar i sjömännens behov som följer av sjöfartsnäringens tekniska utveckling, ändrad drift och andra förhållanden.
shipping industry.
Guideline
Guideline B4.4 – Access to shore-based welfare facilities
Guideline B4.4.1 – Responsibilities of Members
1. Each Member should:
(a) take measures to ensure that adequate welfare facilities and services are provided for seafarers in designated ports of call and that adequate protection is provided to seafarers in the exercise of their profession; and
(b) take into account, in the implementation of these measures, the special needs of seafarers, especially when in foreign countries and when entering war zones, in respect of their safety, health and spare-time activities.
2. Arrangements for the supervision of welfare facilities and services should include participation by representative shipowners' and seafarers' organizations concerned.
3. Each Member should take measures designed to expedite the free circulation among ships, central supply agencies and welfare establishments of welfare materials such as films, books, newspapers and sports equipment for use by seafarers on board their ships and in welfare centres ashore.
4. Members should cooperate with one another in promoting the welfare of seafarers at sea and in port. Such cooperation should include the following:
(a) consultations among competent authorities aimed at the provision and improvement of seafarers' welfare facilities and services, both in port and on board ships;
(b) agreements on the pooling of resources and the joint provision of welfare facilities in major ports so as to avoid unnecessary duplication;
Anvisning
Anvisning B4.4 – Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar
Anvisning B4.4.1 – Medlemsstaternas skyldigheter
1. Varje medlemsstat bör:
(a) se till att sjömännen har tillgång till lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster i utvalda angöringshamnar och tillhandahålls lämpligt skydd i sin yrkesutövning, och
(b) när dessa åtgärder genomförs, beakta sjömännens speciella behov, särskilt när de befinner sig i främmande länder och när de kommer in i krigszoner, med avseende på dess säkerhet, hälsa och fritidsverksamhet.
2. Berörda representativa redar- och sjöfolksorganisationer bör medverka i arrangemang för att övervaka välfärdsinrättningar och tjänster.
3. Varje medlemsstat bör underlätta en fri rörlighet mellan fartyg, centrala leverantörer och välfärdsinrättningar för material som filmer, böcker, tidningar och sportutrustning som sjömännen kan använda på sina fartyg och i välfärdscentra i land.
4. Medlemsstaterna bör samarbeta med varandra när det gäller att främja sjömännens välfärd till sjöss och i hamn. Sådant samarbete bör innefatta följande:
(a) konsultationer mellan behöriga myndigheter som syftar till att tillhandahålla och förbättra välfärdsinrättningar och tjänster för både i hamn ochsjömännen ombord,
(b) avtal om samordning av resurser och gemensamt tillhandahållande av välfärdsinrättningar i större hamnar för att undvika onödig dubbeletablering,
(c) organization of international sports competitions and encouragement of the participation of seafarers in sports activities; and
(d) organization of international seminars on the subject of welfare of seafarers at sea and in port.
Guideline B4.4.2 – Welfare facilities and services in ports
1. Each Member should provide or ensure the provision of such welfare facilities and services as may be required, in appropriate ports of the country.
2. Welfare facilities and services should be provided, in accordance with national conditions and practice, by one or more of the following:
(a) public authorities;
(b) shipowners' and seafarers' organizations concerned under collective agreements or other agreed arrangements; and
(c) voluntary organizations.
3. Necessary welfare and recreational facilities should be established or developed in ports. These should include:
(a) meeting and recreation rooms as required;
(b) facilities for sports and outdoor facilities, including competitions;
(c) educational facilities; and
(d) where appropriate, facilities for religious observances and for personal counselling.
4. These facilities may be provided by making available to seafarers in accordance with their needs facilities designed for more general use.
5. Where large numbers of seafarers of different nationalities require facilities such as hotels, clubs and sports facilities in a particular port, the competent authorities or
(c) anordnande av internationella idrottstävlingar och främjande av sjömännens deltagande i idrottsverksamhet, och
(d) anordnande av internationella seminarier på temat sjömännens välfärd till sjöss och i hamn.
Anvisning B4.4.2 – Välfärdsinrättningar och tjänster i hamnar
1. Varje medlemsstat bör i lämpliga hamnar i landet tillhandahålla sådana välfärdsinrättningar och tjänster som kan behövas, eller se till att de tillhandahålls.
2. Välfärdsinrättningar och tjänster bör tillhandahållas enligt nationella villkor och praxis, av en eller flera av följande:
(a) offentliga myndigheter,
(b) berörda redar- och sjöfolksorganisationer enligt kollektivavtal eller andra överenskommelser, och
(c) frivilligorganisationer.
3. Nödvändiga välfärds- och rekreationsinrättningar bör skapas eller byggas ut i hamnar. Dessa bör innefatta:
(a) samlings- och rekreationslokaler efter behov,
(b) anläggningar för sport och utomhusaktiviteter, bland annat tävlingar,
(c) möjligheter till utbildning, och
(d) vid behov, möjligheter till religiösa ceremonier och personlig rådgivning.
4. Dessa inrättningar kan tillhandahållas genom att inrättningar för mera allmänt bruk ställs till förfogande för sjömännen vid behov.
5. Där sjömän av olika nationalitet har större behov av inrättningar som hotell, klubbar och sportanläggningar i en särskild hamn, bör behöriga myndigheter eller organ i sjö-
bodies of the countries of origin of the seafarers and of the flag States, as well as the international associations concerned, should consult and cooperate with the competent authorities and bodies of the country in which the port is situated and with one another, with a view to the pooling of resources and to avoiding unnecessary duplication.
6. Hotels or hostels suitable for seafarers should be available where there is need for them. They should provide facilities equal to those found in a good-class hotel, and should wherever possible be located in good surroundings away from the immediate vicinity of the docks. Such hotels or hostels should be properly supervised, the prices charged should be reasonable in amount and, where necessary and possible, provision should be made for accommodating seafarers' families.
7. These accommodation facilities should be open to all seafarers, irrespective of nationality, race, colour, sex, religion, political opinion or social origin and irrespective of the flag State of the ship on which they are employed or engaged or work. Without in any way infringing this principle, it may be necessary in certain ports to provide several types of facilities, comparable in standard but adapted to the customs and needs of different groups of seafarers.
8. Measures should be taken to ensure that, as necessary, technically competent persons are employed full time in the operation of seafarers' welfare facilities and services, in addition to any voluntary workers.
Guideline B4.4.3 – Welfare boards
1. Welfare boards should be established, at the port, regional and national levels, as appropriate. Their functions should include:
(a) keeping under review the adequacy of existing welfare facilities and monitoring the need for the provision of additional facilities or the withdrawal of underutilized facilities; and
männens ursprungsländer och flaggstaterna samt berörda internationella sammanslutningar, samråda och samarbeta med behöriga myndigheter och organ i det land där hamnen ligger och med varandra för att samordna resurserna och undvika onödig dubbeletablering.
6. Hotell eller härbärgen som är lämpliga för sjömännen bör finnas där de behövs. De bör tillhandahålla bekvämligheter liknande dem som finns på ett hotell av god klass, och bör där så är möjligt ligga i bra omgivningar och inte i hamnens omedelbara närhet. Sådana hotell eller härbärgen bör övervakas väl, priserna bör vara rimliga, och där det behövs och låter sig göra bör möjligheter skapas att inkvartera sjömännens familjer.
7. Dessa inkvarteringsmöjligheter bör vara öppna för alla sjömän, oberoende av nationalitet, ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt eller socialt ursprung, och oberoende av flaggstaten för det fartyg på vilket de är anställda, sysselsatta eller arbetar. Utan att göra våld på denna princip kan det vara nödvändigt att i vissa hamnar tillhandahålla flera typer av anläggningar med likvärdig standard men anpassade till olika personalgruppers vanor och behov.
8. Vid behov bör det ordnas så att tekniskt kompetenta personer anställs på heltid för att sköta sjömännens välfärdsinrättningar och tjänster, förutom eventuella frivilligarbetare.
Anvisning B4.4.3 – Välfärdsråd
1. Välfärdsråd bör i tillämpliga fall inrättas på hamn-, regional och nationell nivå. De bör:
(a) granska om befintliga välfärdsinrättningar räcker till och övervaka behovet av att ta fram ytterligare inrättningar eller dra in underutnyttjade sådana, och
(b) assisting and advising those responsible for providing welfare facilities and ensuring coordination between them.
2. Welfare boards should include among their members representatives of shipowners' and seafarers' organizations, the competent authorities and, where appropriate, voluntary organizations and social bodies.
3. As appropriate, consuls of maritime States and local representatives of foreign welfare organizations should, in accordance with national laws and regulations, be associated with the work of port, regional and national welfare boards.
Guideline B4.4.4 – Financing of welfare facilities
1. In accordance with national conditions and practice, financial support for port welfare facilities should be made available through one or more of the following:
(a) grants from public funds;
(b) levies or other special dues from shipping sources;
(c) voluntary contributions from shipowners, seafarers, or their organizations; and
(d) voluntary contributions from other sources.
2. Where welfare taxes, levies and special dues are imposed, they should be used only for the purposes for which they are raised.
Guideline B4.4.5 – Dissemination of information and facilitation measures
1. Information should be disseminated among seafarers concerning facilities open to the general public in ports of call, particularly transport, welfare, entertainment and educational facilities and places of worship, as well as facilities provided specifically for seafarers.
2. Adequate means of transport at moderate
(b) hjälpa och råda dem som ansvarar för att tillhandahålla välfärdsinrättningar och se till att de är samordnade.
2. I välfärdsråden bör ingå representanter för redar- och sjöfolksorganisationer, de behöriga myndigheterna och, om så är lämpligt, frivilligorganisationer och socialtjänst.
3. I tillämpliga fall bör sjöfartsstaternas konsulatspersonal och lokala representanter för utländska välfärdsorganisationer, enligt nationella lagar och andra författningar, medverka i det arbete välfärdsråden på hamn-, regional och nationell nivå bedriver.
Anvisning B4.4.4 – Välfärdsinrättningarnas finansiering
1. Enligt nationella villkor och praxis bör ekonomiskt stöd till välfärdsinrättningar i hamn ställas till förfogande på något av följande sätt:
(a) bidrag av allmänna medel,
(b) skatter eller andra speciella avgifter från sjöfartsnäringen,
(c) frivilliga bidrag från redare, sjömän eller deras organisationer, och
(d) frivilliga bidrag från andra källor.
2. Där skatter och särskilda avgifter tas ut för välfärdsåtgärder bör de användas enbart för det ändamålet.
Anvisning B4.4.5 – Informationsspridning och stimulansåtgärder
1. Information bör spridas bland sjömännen om inrättningar som är öppna för allmänheten i angöringshamnar, särskilt inrättningar för transport, välfärd, underhållning, utbildning och gudstjänst samt sådana som står öppna särskilt för sjömän.
2. Lämpliga transportmedel till rimliga priser
prices should be available at any reasonable time in order to enable seafarers to reach urban areas from convenient locations in the port.
3. All suitable measures should be taken by the competent authorities to make known to shipowners and to seafarers entering port any special laws and customs, the contravention of which may jeopardize their freedom.
4. Port areas and access roads should be provided by the competent authorities with adequate lighting and signposting and regular patrols for the protection of seafarers.
Guideline B4.4.6 – Seafarers in a foreign port
1. For the protection of seafarers in foreign ports, measures should be taken to facilitate:
(a) access to consuls of their State of nationality or State of residence; and
(b) effective cooperation between consuls and the local or national authorities.
2. Seafarers who are detained in a foreign port should be dealt with promptly under due process of law and with appropriate consular protection.
3. Whenever a seafarer is detained for any reason in the territory of a Member, the competent authority should, if the seafarer so requests, immediately inform the flag State and the State of nationality of the seafarer. The competent authority should promptly inform the seafarer of the right to make such a request. The State of nationality of the seafarer should promptly notify the seafarer's next of kin. The competent authority should allow consular officers of these States immediate access to the seafarer and regular visits thereafter so long as the seafarer is detained.
4. Each Member should take measures, whenever necessary, to ensure the safety of seafarers from aggression and other unlawful acts while ships are in their territorial waters and especially in
bör alltid finnas tillgängliga vid rimliga tider för att sjömännen skall kunna åka till olika stadsdelar från välbelägna platser i hamnen.
3. De behöriga myndigheterna bör medverka till att redare och sjömän som angör hamn får information om eventuella speciella lagar och sedvänjor som kan leda till frihetsberövande vid överträdelse.
4. De behöriga myndigheterna bör se till att hamnområden och tillfartsvägar får tillräcklig belysning och skyltning och regelbunden patrullering för att skydda sjömännen.
Anvisning B4.4.6 – Sjömän i utländsk hamn
1. För att skydda sjömän i utländsk hamn bör åtgärder vidtas för att underlätta:
(a) tillgång till konsuler från medborgarlandet eller bosättningslandet, och
(b) ett effektivt samarbete mellan konsuler och lokala eller nationella myndigheter.
2. Sjömän som hålls i häkte i en främmande hamn bör få sitt fall prövat snabbt i ett korrekt rättsligt förfarande och med lämpligt konsulärt skydd.
3. När sjömän av någon anledning häktas på en medlemsstats territorium, bör den behöriga myndigheten på sjömännens begäran omedelbart informera sjömännens flaggstat och medborgarland. Den behöriga myndigheten bör genast informera sjömännen om rätten att framföra en sådan begäran. Personens medborgarland bör genast meddela dennes anhöriga. Den behöriga myndigheten bör låta konsulatspersonal från dessa stater besöka den häktade omedelbart och därefter regelbundet så länge vederbörande sitter häktad.
4. Varje medlemsstat bör vid behov trygga sjömännens säkerhet mot aggression och andra olagliga handlingar medan fartyg är i deras territorialvatten, och i synnerhet vid infart i hamn.
approaches to ports.
5. Every effort should be made by those responsible in port and on board a ship to facilitate shore leave for seafarers as soon as possible after a ship's arrival in port.
Regulation
Regulation 4.5 -–Social security
Purpose: To ensure that measures are taken with a view to providing seafarers with access to social security protection
1. Each Member shall ensure that all seafarers and, to the extent provided for in its national law, their dependants have access to social security protection in accordance with the Code without prejudice however to any more favourable conditions referred to in paragraph 8 of article 19 of the Constitution.
2. Each Member undertakes to take steps, according to its national circumstances, individually and through international cooperation, to achieve progressively comprehensive social security protection for seafarers.
3. Each Member shall ensure that seafarers who are subject to its social security legislation, and, to the extent provided for in its national law, their dependants, are entitled to benefit from social security protection no less favourable than that enjoyed by shoreworkers.
Standard
Standard A4.5 – Social security
1. The branches to be considered with a view to achieving progressively comprehensive social security protection under Regulation 4.5 are: medical care, sickness benefit, unemployment benefit, old-age benefit, employment injury benefit, family benefit, maternity benefit, invalidity benefit and survivors' benefit, complementing the protection provided for under Regulations 4.1, on medical care, and 4.2, on shipowners'
5. Ansvarig personal i hamn och ombord på fartyg bör sträva efter att underlätta landpermission för sjömännen snarast möjligt efter det att fartyget gått i hamn.
Regel
Regel 4.5 – Socialförsäkring
Syfte: Att säkerställa att sjömännen får tillgång till socialförsäkringsskydd
1. Varje medlemsstat skall se till att alla sjömän och, i den mån detta föreskrivs i dess nationella lag, personalens anhöriga har tillgång till socialförsäkringsskydd enligt koden, utan att detta påverkar de eventuella förmånligare villkor som avses i artikel 19 punkt 8 i stadgan.
2. Varje medlemsstat åtar sig att på sina nationella villkor, individuellt och i samarbete med andra stater, successivt ordna ett fullständigt socialförsäkringsskydd för sjömän.
3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän som lyder under dess lagstiftning om socialförsäkring och, i den mån det föreskrivs i dess nationella lag, personalens anhöriga, är berättigade till socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.
Standard
Standard A4.5 – Socialförsäkring
1. De områden där det bör övervägas att successivt införa ett fullständigt socialförsäkringsskydd enligt regel 4.5 är: hälso- och sjukvård, förmåner vid sjukdom, förmåner vid arbetslöshet, förmåner vid ålderdom, förmåner vid arbetsskada, familjeförmåner, förmåner vid moderskap, förmåner vid invaliditet och förmåner till efterlevande, som komplettering av det skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och
liability, and under other titles of this Convention.
2. At the time of ratification, the protection to be provided by each Member in accordance with Regulation 4.5, paragraph 1, shall include at least three of the nine branches listed in paragraph 1 of this Standard.
3. Each Member shall take steps according to its national circumstances to provide the complementary social security protection referred to in paragraph 1 of this Standard to all seafarers ordinarily resident in its territory. This responsibility could be satisfied, for example, through appropriate bilateral or multilateral agreements or contribution-based systems. The resulting protection shall be no less favourable than that enjoyed by shoreworkers resident in their territory.
4. Notwithstanding the attribution of responsibilities in paragraph 3 of this Standard, Members may determine, through bilateral and multilateral agreements and through provisions adopted in the framework of regional economic integration organizations, other rules concerning the social security legislation to which seafarers are subject.
5. Each Member's responsibilities with respect to seafarers on ships that fly its flag shall include those provided for by Regulations 4.1 and 4.2 and the related provisions of the Code, as well as those that are inherent in its general obligations under international law.
6. Each Member shall give consideration to the various ways in which comparable benefits will, in accordance with national law and practice, be provided to seafarers in the absence of adequate coverage in the branches referred to in paragraph 1 of this Standard.
7. The protection under Regulation 4.5, paragraph 1, may, as appropriate, be contained in laws or regulations, in private schemes or in collective bargaining agreements or in a combination of these.
sjukvård och 4.2 om redarens ansvar, och i andra kapitel i denna konvention.
2. Vid tidpunkten för ratifikation skall det skydd som varje medlemsstat skall tillhandahålla enligt regel 4.5 punkt 1 innefatta minst tre av de nio områden som listas i punkt 1 i denna standard.
3. Varje medlemsstat skall vidta åtgärder enligt sina nationella villkor för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 i denna standard till alla sjömän som vanligtvis bor på dess territorium. Detta ansvar kan exempelvis uppfyllas genom lämpliga bilaterala eller multilaterala avtal eller avgiftsbaserade system. Det skydd som ges får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har.
4. Trots tilldelningen av uppgifter i punkt 3 i denna standard får medlemsstater, genom bilaterala och multilaterala avtal och genom regler som antagits inom regionala organisationer för ekonomisk integration, fastställa andra regler om den socialförsäkringslagstiftning som sjömännen lyder under.
5. Varje medlemsstats skyldigheter gentemot sjömän på fartyg som för dess flagg skall innefatta de som föreskrivs i reglerna 4.1 och 4.2 och motsvarande bestämmelser i koden, samt de som ingår i dess allmänna skyldigheter enligt internationell lag.
6. Varje medlemsstat skall överväga olika sätt att i brist på tillräcklig täckning inom de områden som nämns i punkt 1 i denna standard ge sjömän likvärdiga förmåner enligt nationell lag och praxis.
7. Skyddet enligt regel 4.5 punkt 1 får i tillämpliga fall inrymmas i lagar eller andra författningar, privata system, kollektivavtal eller en kombination av dessa.
8. To the extent consistent with their national law and practice, Members shall cooperate, through bilateral or multilateral agreements or other arrangements, to ensure the maintenance of social security rights, provided through contributory or noncontributory schemes, which have been acquired, or are in the course of acquisition, by all seafarers regardless of residence.
9. Each Member shall establish fair and effective procedures for the settlement of disputes.
10. Each Member shall at the time of ratification specify the branches for which protection is provided in accordance with paragraph 2 of this Standard. It shall subsequently notify the Director-General of the International Labour Office when it provides social security protection in respect of one or more other branches stated in paragraph 1 of this Standard. The Director-General shall maintain a register of this information and shall make it available to all interested parties.
11. The reports to the International Labour Office pursuant to article 22 of the Constitution, shall also include information regarding steps taken in accordance with Regulation 4.5, paragraph 2, to extend protection to other branches.
Guideline
Guideline B4.5 – Social security
1. The protection to be provided at the time of ratification in accordance with Standard A4.5, paragraph 2, should at least include the branches of medical care, sickness benefit and employment injury benefit.
2. In the circumstances referred to in Standard A4.5, paragraph 6, comparable benefits may be provided through insurance, bilateral and multilateral agreements or other effective means, taking into consideration the provisions of relevant collective bargaining agreements. Where such measures are adopted, seafarers covered by such measures should be advised of the
8. I den mån det är förenligt med medlemsstaternas nationella lag och praxis skall de genom bilaterala eller multilaterala avtal eller andra arrangemang samarbeta för att upprätthålla den rätt till socialförsäkring, avgiftsfinansierad eller inte avgiftsfinansierad, som alla sjömän oberoende av bostadsort har fått eller håller på att få.
9. Varje medlemsstat skall inrätta rättvisa och effektiva förfaranden för att lösa tvister.
10. Medlemsstaterna skall vid tidpunkten för ratifikation ange de områden för vilka skydd ges enligt punkt 2 i denna standard. De skall sedan meddela generaldirektören för Internationella arbetsbyrån när de tillhandahåller socialförsäkringsskydd inom ett eller flera av de områden som anges i punkt 1 i denna standard. Generaldirektören skall hålla ett register över dessa uppgifter som skall vara tillgängligt för alla berörda parter.
11. Rapporterna till Internationella arbetsbyrån enligt artikel 22 i stadgan skall också innefatta uppgifter om åtgärder som vidtagits enligt regel 4.5 punkt 2, för att utsträcka skyddet till andra områden.
Anvisning
Anvisning B4.5 – Socialförsäkring
1. Det skydd som skall tillhandahållas vid tidpunkten för ratifikation enligt standard A4.5 punkt 2, bör minst innefatta områdena hälso- och sjukvård, förmåner vid sjukdom och förmåner vid arbetsskada.
2. Under de omständigheter som avses i standard A4.5 punkt 6, får likvärdiga förmåner ges genom försäkring, bilaterala och multilaterala avtal eller på annat verksamt sätt, varvid man bör ta hänsyn till bestämmelserna i gällande kollektivavtal. Där sådana åtgärder vidtas bör den sjöman som omfattas få information om på vilket sätt socialförsäkringsskydd kommer att
means by which the various branches of social security protection will be provided.
3. Where seafarers are subject to more than one national legislation covering social security, the Members concerned should cooperate in order to determine by mutual agreement which legislation is to apply, taking into account such factors as the type and level of protection under the respective legislations which is more favourable to the seafarer concerned as well as the seafarer's preference.
4. The procedures to be established under Standard A4.5, paragraph 9, should be designed to cover all disputes relevant to the claims of the seafarers concerned, irrespective of the manner in which the coverage is provided.
5. Each Member which has national seafarers, non-national seafarers or both serving on ships that fly its flag should provide the social security protection in the Convention as applicable, and should periodically review the branches of social security protection in Standard A4.5, paragraph 1, with a view to identifying any additional branches appropriate for the seafarers concerned.
6. The seafarers' employment agreement should identify the means by which the various branches of social security protection will be provided to the seafarer by the shipowner as well as any other relevant information at the disposal of the shipowner, such as statutory deductions from the seafarers' wages and shipowners' contributions which may be made in accordance with the requirements of identified authorized bodies pursuant to relevant national social security schemes.
7. The Member whose flag the ship flies should, in effectively exercising its jurisdiction over social matters, satisfy itself that the shipowners' responsibilities concerning social security protection are met, including making the required contributions to social security schemes.
tillhandahållas på de olika områdena.
3. När sjömän lyder under fler än en nationell lagstiftning om socialförsäkring bör berörda medlemsstater gemensamt i ömsesidiga avtal fastställa vilken som skall tillämpas, med beaktande av vilken art och nivå på skyddet i respektive lagstiftning som är förmånligast för den berörda sjömannen, och sjömannens preferens.
4. De förfaranden som skall fastställas enligt standard A4.5 punkt 9, bör utformas så att de omfattar alla tvister som rör den berörda sjömannens anspråk, oberoende av det sätt på vilket täckning ges.
5. Varje medlemsstat som har nationell och/eller icke-nationell sjömän som tjänstgör på fartyg som för dess flagg bör tillhandahålla det socialförsäkringsskydd som gäller enligt konventionen, och bör då och då se över områdena för detta i standard A4.5 punkt 1 för att ta fram eventuella ytterligare områden som är av intresse för den berörda sjömannen.
6. I sjömännens anställningsavtal bör anges det sätt på vilket redaren skall ställa socialförsäkringsskydd inom de olika områdena till sjömännens förfogande och eventuella andra relevanta uppgifter som redaren har tillgång till, exempelvis obligatoriska avdrag från sjömännens lön och redarbidrag som kan göras enligt kraven från angivna bemyndigade organ enligt relevanta nationella socialförsäkringssystem.
7. När den medlemsstat vars flagg fartyget för utövar sin jurisdiktion i sociala frågor, bör den se till att redarna uppfyller sina skyldigheter med avseende på socialförsäkringsskydd, bland annat att de gör de inbetalningar till socialförsäkringssystemen som krävs.
Title 5. Compliance and Enforcement
1. The Regulations in this Title specify each Member's responsibility to fully implement and enforce the principles and rights set out in the Articles of this Convention as well as the particular obligations provided for under its Titles 1, 2, 3 and 4.
2. Paragraphs 3 and 4 of Article VI, which permit the implementation of Part A of the Code through substantially equivalent provisions, do not apply to Part A of the Code in this Title.
3. In accordance with paragraph 2 of Article VI, each Member shall implement its responsibilities under the Regulations in the manner set out in the corresponding Standards of Part A of the Code, giving due consideration to the corresponding Guidelines in Part B of the Code.
4. The provisions of this Title shall be implemented bearing in mind that seafarers and shipowners, like all other persons, are equal before the law and are entitled to the equal protection of the law and shall not be subject to discrimination in their access to courts, tribunals or other dispute resolution mechanisms. The provisions of this Title do not determine legal jurisdiction or a legal venue.
Regulation
Regulation 5.1 – Flag State responsibilities
Purpose: To ensure that each Member implements its responsibilities under this Convention with respect to ships that fly its flag
Regulation 5.1.1 – General principles
1. Each Member is responsible for ensuring implementation of its obligations under this Convention on ships that fly its flag.
2. Each Member shall establish an effective system for the inspection and certification of maritime labour conditions, in accordance with Regulations 5.1.3 and 5.1.4 ensuring
Kapitel 5. Uppfyllelse och tillämpning
1. Reglerna i detta kapitel lägger fast varje medlemsstats ansvar för att fullt ut genomföra och tillämpa de principer och rättigheter som fastställs i artiklarna i denna konvention och de särskilda skyldigheter som föreskrivs i kapitel 1, 2, 3 och 4.
2. Punkterna 3 och 4 i artikel VI, enligt vilka del A i koden kan tillämpas genom i huvudsak likvärdiga föreskrifter, gäller inte del A i koden i detta kapitel.
3. Enligt artikel VI punkt 2 skall varje medlemsstat fullgöra sina skyldigheter enligt reglerna på det sätt som fastställs i motsvarande standarder i del A i koden, med vederbörlig hänsyn till motsvarande anvisningar i del B i koden.
4. Föreskrifterna i detta kapitel skall tillämpas med beaktande av att sjömän och redare, liksom alla andra personer, är lika inför lagen, berättigade till samma lagliga skydd och inte får utsättas för diskriminering när det gäller tillgång till olika slags domstolar eller andra verktyg för lösning av tvister. Föreskrifterna i detta kapitel avgör inte rättslig jurisdiktion eller rättsligt forum.
Regel
Regel 5.1 – Flaggstatens ansvar
Syfte: Att säkerställa att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter enligt denna konvention med avseende på fartyg som för dess flagg
Regel 5.1.1 – Allmänna principer
1. Varje medlemsstat har ansvar för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna konvention på fartyg som för dess flagg.
2. Varje medlemsstat skall inrätta ett effektivt system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss enligt reglerna 5.1.3 och 5.1.4 och se till att
that the working and living conditions for seafarers on ships that fly its flag meet, and continue to meet, the standards in this Convention.
3. In establishing an effective system for the inspection and certification of maritime labour conditions, a Member may, where appropriate, authorize public institutions or other organizations (including those of another Member, if the latter agrees) which it recognizes as competent and independent to carry out inspections or to issue certificates or to do both. In all cases, the Member shall remain fully responsible for the inspection and certification of the working and living conditions of the seafarers concerned on ships that fly its flag.
4. A maritime labour certificate, complemented by a declaration of maritime labour compliance, shall constitute prima facie evidence that the ship has been duly inspected by the Member whose flag it flies and that the requirements of this Convention relating to working and living conditions of the seafarers have been met to the extent so certified.
5. Information about the system referred to in paragraph 2 of this Regulation, including the method used for assessing its effectiveness, shall be included in the Member's reports to the International Labour Office pursuant to article 22 of the Constitution.
Standard
Standard A5.1.1 – General principles
1. Each Member shall establish clear objecttives and standards covering the administration of its inspection and certification systems, as well as adequate overall procedures for its assessment of the extent to which those objectives and standards are being attained.
2. Each Member shall require all ships that fly its flag to have a copy of this Convention available on board.
arbets- och levnadsförhållandena för personalen på fartyg som för dess flagg uppfyller, och fortsätta att uppfylla, standarderna i denna konvention.
3. När en medlemsstat inrättar ett effektivt system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss, får den i tillämpliga fall bemyndiga offentliga institutioner eller andra organisationer (även i en annan medlemsstat, om denna samtycker) som den erkänner som behörig och oberoende att utföra inspektioner och/eller utfärda certifikat. Medlemsstaten skall under alla förhållanden ha kvar det fulla ansvaret för inspektion och certifiering av den berörda sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyg som för dess flagg.
4. Ett sjöarbetscertifikat skall tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, utgöra prima facie-bevis för att den medlemsstat vars flagg fartyget för vederbörligen har inspekterat detta och att de krav i denna konvention som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden har uppfyllts i den omfattning certifikatet visar.
5. Information om det system som anges i punkt 2 i denna regel, bland annat den metod som används för att bedöma dess effektivitet, skall ingå i medlemsstatens rapporter till Internationella arbetsbyrån enligt artikel 22 i stadgan.
Standard
Standard A5.1.1 – Allmänna principer
1. Varje medlemsstat skall ställa upp tydliga mål och normer för förvaltning av dess inspektions- och certifieringssystem, samt lämpliga övergripande förfaranden för att bedöma i vilken omfattning dessa mål och normer uppnås.
2. Varje medlemsstat skall kräva att alla fartyg som för dess flagg har en kopia av denna konvention ombord.
Guideline
Guideline B5.1.1 – General principles
1. The competent authority should make appropriate arrangements to promote effective cooperation between public institutions and other organizations, referred to in Regulations 5.1.1 and 5.1.2, concerned with seafarers' shipboard working and living conditions.
2. In order to better ensure cooperation between inspectors and shipowners, seafarers and their respective organizations, and to maintain or improve seafarers' working and living conditions, the competent authority should consult the representatives of such organizations at regular intervals as to the best means of attaining these ends. The manner of such consultation should be determined by the competent authority after consulting with shipowners' and seafarers' organizations.
Regulation
Regulation 5.1.2 – Authorization of recognized organizations
1. The public institutions or other organizations referred to in paragraph 3 of Regulation 5.1.1 ( recognized organizations) shall have been recognized by the competent authority as meeting the requirements in the Code regarding competency and independence. The inspection or certification functions which the recognized organizations may be authorized to carry out shall come within the scope of the activities that are expressly mentioned in the Code as being carried out by the competent authority or a recognized organization.
2. The reports referred to in paragraph 5 of Regulation 5.1.1 shall contain information regarding any recognized organization, the extent of authorizations given and the arrangements made by the Member to ensure that the authorized activities are carried out completely and effectively.
Anvisning
Anvisning B5.1.1 – Allmänna principer
1. Den behöriga myndigheten bör göra lämplig arrangemang för att främja effektiv samordning mellan offentliga institutioner och andra organisationer som nämns i reglerna 5.1.1 och 5.1.2 och som sysslar med sjömännens arbets- och levnadsförhållanden.
2. För att bättre försäkra sig om att inspektörer, redare och sjömän och deras respektive organisationer samarbetar, och för att upprätthålla eller förbättra sjömännens arbets- och levnadsförhållanden, bör den behöriga myndigheten regelbundet samråda med representanter för dessa organisationer om det bästa sättet att uppnå dessa syften. Hur sådant samråd skall genomföras bör den behöriga myndigheten avgöra efter samråd med redar- och sjöfolksorganisationer.
Regel
Regel 5.1.2 – Bemyndigande av erkända organisationer
1. Den behöriga myndigheten skall ha bedömt att de offentliga institutioner eller andra organisationer som avses i regel 5.1.1 punkt 3 (erkända organisationer) uppfyller kodens krav på kompetens och oberoende. De inspektioner och certifieringar som dessa organisationer kan bemyndigas utföra skall ligga inom ramen för vad koden uttryckligt anger som uppgifter som skall utföras av den behöriga myndigheten eller en erkänd organisation.
2. De rapporter som avses i regel 5.1.1 punkt 5 skall innehålla uppgifter om erkända organisationer, bemyndigandenas omfattning och den behöriga myndighetens åtgärder för att se till att organisationen utför uppgifterna på ett fullgott och effektivt sätt.
Standard
Standard A5.1.2 – Authorization of recognized organizations
1. For the purpose of recognition in accordance with paragraph 1 of Regulation 5.1.2, the competent authority shall review the competency and independence of the organization concerned and determine whether the organization has demonstrated, to the extent necessary for carrying out the activities covered by the authorization conferred on it, that the organization:
(a) has the necessary expertise in the relevant aspects of this Convention and an appropriate knowledge of ship operations, including the minimum requirements for seafarers to work on a ship, conditions of employment, accommodation, recreational facilities, food and catering, accident prevention, health protection, medical care, welfare and social security protection;
(b) has the ability to maintain and update the expertise of its personnel;
(c) has the necessary knowledge of the requirements of this Convention as well as of applicable national laws and regulations and relevant international instruments; and
(d) is of the appropriate size, structure, experience and capability commensurate with the type and degree of authorization.
2. Any authorizations granted with respect to inspections shall, as a minimum, empower the recognized organization to require the rectification of deficiencies that it identifies in seafarers' working and living conditions and to carry out inspections in this regard at the request of a port State.
3. Each Member shall establish:
(a) a system to ensure the adequacy of work performed by recognized organizations, which includes information on all applicable national laws and regulations and relevant international instruments; and
Standard
Standard A5.1.2 – Bemyndigande av erkända organisationer
1. För erkännande enligt regel 5.1.2 punkt 1 skall den behöriga myndigheten granska den berörda organisationens kompetens och oberoende och fastställa om den, i den omfattning som är nödvändig för att bedriva den verksamhet som omfattas av det bemyndigande den tilldelats, har visat att den:
(a) har den sakkunskap i relevanta delar av denna konvention som behövs och lämplig kunskap om drift av fartyg, bland annat om minimikrav på fartygspersonal, anställningsförhållanden, bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad, förebyggande av olyckor, hälso- och sjukvård, välfärd och socialförsäkringsskydd,
(b) har möjlighet att vidmakthålla och uppdatera personalens sakkunskap,
(c) har nödvändig kunskap om kraven i denna konvention och om gällande nationella lagar och andra författningar och tillämpliga internationella instrument, och
(d) har en lämplig storlek, struktur, erfarenhet och duglighet som svarar mot bemyndigandets art och omfattning.
2. Alla bemyndiganden för tillsyn som beviljas skall minst ge den erkända organisationen befogenhet att kräva rättelse av de brister i sjömännens arbets- och levnadsförhållanden som den träffar på och utföra tillsyn i detta avseende på begäran av en hamnstat.
3. Varje medlemsstat skall inrätta:
(a) ett system för att säkerställa att det arbete som erkända organisationer gör, vilket innefattar information om alla gällande nationella lagar och andra författningar och relevanta internationella instrument, är tillfredsställande, och
(b) procedures for communication with and oversight of such organizations.
4. Each Member shall provide the International Labour Office with a current list of any recognized organizations authorized to act on its behalf and it shall keep this list up to date. The list shall specify the functions that the recognized organizations have been authorized to carry out. The Office shall make the list publicly available.
Guideline
Guideline B5.1.2 – Authorization of recognized organizations
1. The organization seeking recognition should demonstrate the technical, administrative and managerial competence and capacity to ensure the provision of timely service of satisfactory quality.
2. In evaluating the capability of an organization, the competent authority should determine whether the organization:
(a) has adequate technical, managerial and support staff;
(b) has sufficient qualified professional staff to provide the required service, representing an adequate geographical coverage;
(c) has proven ability to provide a timely service of satisfactory quality; and
(d) is independent and accountable in its operations.
3. The competent authority should conclude a written agreement with any organization that it recognizes for purposes of an authorization. The agreement should include the following elements:
(a) scope of application;
(b) purpose;
(b) förfaranden för kommunikation med och tillsyn av sådana organisationer.
4. Varje medlemsstat skall förse Internationella arbetsbyrån med en aktuell lista över erkända organisationer som bemyndigats att arbeta för dess räkning och hålla den aktuell. Listan skall ange de funktioner som de erkända organisationerna har bemyndigats att sköta. Byrån skall hålla listan tillgänglig för allmänheten.
Anvisning
Anvisning B5.1.2 – Bemyndigande av erkända organisationer
1. Organisationer som vill bli erkända bör visa sin tekniska och administrativa kompetens, sin ledningskompetens och sin förmåga att punktligt tillhandahålla en tjänst av tillfredsställande kvalitet.
2. Den behöriga myndigheten bör vid utvärdering av en organisations förmåga fastställa om organisationen:
(a) har lämplig teknisk personal, ledningspersonal och biträdespersonal,
(b) har tillräckligt kompetent fackutbildad personal för att tillhandahålla den tjänst som behövs, och som representerar ett tillräckligt geografiskt område,
(c) har visat förmåga att punktligt tillhandahålla en tjänst av tillfredsställande kvalitet, och
(d) är oberoende och ansvarig för sin verksamhet.
3. Den behöriga myndigheten bör sluta ett skriftligt avtal med varje organisation som den erkänner för bemyndigande. Avtalet bör innefatta följande delar:
(a) tillämpningsområde,
(b) syfte,
(c) general conditions; (d) the execution of functions under authorization;
(e) legal basis of the functions under authorization;
(f) reporting to the competent authority;
(g) specification of the authorization from the competent authority to the recognized organization; and
(h) the competent authority's supervision of activities delegated to the recognized organization.
4. Each Member should require the recognized organizations to develop a system for qualification of staff employed by them as inspectors to ensure the timely updating of their knowledge and expertise.
5. Each Member should require the recognized organizations to maintain records of the services performed by them such that they are able to demonstrate achievement of the required standards in the items covered by the services.
6. In establishing the oversight procedures referred to in Standard A5.1.2, paragraph 3(b), each Member should take into account the Guidelines for the Authorization of Organizations Acting on Behalf of the Administration, adopted in the framework of the International Maritime Organization.
Regulation
Regulation 5.1.3 – Maritime labour certificate and declaration of maritime labour compliance
1. This Regulation applies to ships of:
(a) 500 gross tonnage or over, engaged in international voyages; and
(b) 500 gross tonnage or over, flying the flag of a Member and operating from a port, or between ports, in another country.
(c) allmänna villkor, (d) utförande av de funktioner bemyndigandet avser,
(e) rättslig nivå på de funktioner bemyndigandet avser,
(f) rapportering till den behöriga myndigheten,
(g) specifikation av bemyndigandet från den behöriga myndigheten till den erkända organisationen, och
(h) den behöriga myndighetens övervakning av verksamhet som delegerats till den erkända organisationen.
4. Varje medlemsstat bör kräva att de erkända organisationerna tar fram ett system för kvalificering av personal som är anställd som inspektörer, för att säkerställa att deras kunnande och sakkunskap uppdateras i rätt tid.
5. Varje medlemsstat bör kräva att de erkända organisationerna för protokoll över de tjänster de utför, så att de kan visa att de fyller normerna i de avseenden tjänsterna omfattar.
6. Varje medlemsstat bör, när den inför de tillsynsförfaranden som avses i standard A5.1.2 punkt 3 b, ta hänsyn till Guidelines for the Authorization of Organizations Acting on Behalf of the Administration som Internationella sjöfartsorganisationen antagit.
Regel
Regel 5.1.3 – Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
1. Denna regel är tillämplig på fartyg om:
(a) minst 500 bruttoton som används i internationell sjöfart, och
(b) minst 500 bruttoton som för en medlemsstats flagg och opererar från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land.
For the purpose of this Regulation, international voyage means a voyage from a country to a port outside such a country.
2. This Regulation also applies to any ship that flies the flag of a Member and is not covered by paragraph 1 of this Regulation, at the request of the shipowner to the Member concerned.
3. Each Member shall require ships that fly its flag to carry and maintain a maritime labour certificate certifying that the working and living conditions of seafarers on the ship, including measures for ongoing compliance to be included in the declaration of maritime labour compliance referred to in paragraph 4 of this Regulation, have been inspected and meet the requirements of national laws or regulations or other measures implementing this Convention.
4. Each Member shall require ships that fly its flag to carry and maintain a declaration of maritime labour compliance stating the national requirements implementing this Convention for the working and living conditions for seafarers and setting out the measures adopted by the shipowner to ensure compliance with the requirements on the ship or ships concerned.
5. The maritime labour certificate and the declaration of maritime labour compliance shall conform to the model prescribed by the Code.
6. Where the competent authority of the Member or a recognized organization duly authorized for this purpose has ascertained through inspection that a ship that flies the Member's flag meets or continues to meet the standards of this Convention, it shall issue or renew a maritime labour certificate to that effect and maintain a publicly available record of that certificate.
7. Detailed requirements for the maritime labour certificate and the declaration of maritime labour compliance, including a list of the matters that must be inspected and
Med internationell sjöfart avses i denna regel sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet.
2. Denna regel skall även tillämpas på varje fartyg som för en medlemsstats flagg och som inte omfattas av punkt 1 i denna regel, på framställning av redaren till den berörda medlemsstaten.
3. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg medför och bevarar ett sjöarbetscertifikat som intygar att sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget, bland annat åtgärder för fortlöpande uppfyllelse som skall ingå i den försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen som nämns i punkt 4 i denna regel, har inspekterats och uppfyller kraven i nationella lagar, andra författningar eller tillämpningsföreskrifter till denna konvention.
4. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg medför och bevarar en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen som anger de nationella tillämpningsföreskrifterna till denna konvention för sjömännens arbets- och levnadsförhållanden och anger vilka åtgärder redaren vidtagit för att uppfylla kraven på det berörda fartyget/fartygen.
5. Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen skall följa den mall som koden föreskriver.
6. När medlemsstatens behöriga myndighet eller en erkänd organisation som är bemyndigad för detta syfte vid en inspektion har konstaterat att ett fartyg som för medlemsstatens flagg uppfyller eller fortsätter att uppfylla standarderna i denna konvention, skall den utfärda eller förnya ett sjöarbetscertifikat av denna innebörd. Certifikatet skall registreras, och registret skall vara tillgängligt för allmänheten.
7. I del A i koden finns utförliga krav för sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, bland annat en lista över de
approved, are set out in Part A of the Code.
Standard
Standard A5.1.3 – Maritime labour certificate and declaration of maritime labour compliance
1. The maritime labour certificate shall be issued to a ship by the competent authority, or by a recognized organization duly authorized for this purpose, for a period which shall not exceed five years. A list of matters that must be inspected and found to meet national laws and regulations or other measures implementing the requirements of this Convention regarding the working and living conditions of seafarers on ships before a maritime labour certificate can be issued is found in Appendix A5-I.
2. The validity of the maritime labour certificate shall be subject to an intermediate inspection by the competent authority, or by a recognized organization duly authorized for this purpose, to ensure continuing compliance with the national requirements implementing this Convention. If only one intermediate inspection is carried out and the period of validity of the certificate is five years, it shall take place between the second and third anniversary dates of the certificate. Anniversary date means the day and month of each year which will correspond to the date of expiry of the maritime labour certificate. The scope and depth of the intermediate inspection shall be equal to an inspection for renewal of the certificate. The certificate shall be endorsed following satisfactory intermediate inspection.
3. Notwithstanding paragraph 1 of this Standard, when the renewal inspection has been completed within three months before the expiry of the existing maritime labour certificate, the new maritime labour certificate shall be valid from the date of completion of the renewal inspection for a period not exceeding five years from the date of expiry of the existing certificate.
4. When the renewal inspection is completed
förhållanden som måste inspekteras och godkännas.
Standard
Standard A5.1.3 – Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
1. Den behöriga myndigheten eller en erkänd organisation som är bemyndigad för detta syfte skall utfärda sjöarbetscertifikat för ett fartyg på högst fem år. I tillägg A5-I finns en lista över förhållanden som måste inspekteras och konstateras uppfylla nationella lagar och andra författningar om tillämpning av de krav i denna konvention som rör arbets- och levnadsförhållanden för sjömännen på fartyg, innan ett sjöarbetscertifikat kan utfärdas.
2. Sjöarbetscertifikat skall gälla med förbehåll för en intermediär inspektion som den behöriga myndigheten eller en för detta syfte bemyndigad, erkänd organisation skall göra för att säkerställa fortlöpande uppfyllelse med de nationella tillämpningsföreskrifterna för denna konvention. Om intyget är giltigt i fem år och endast en inspektion görs under denna tid, skall den göras minst två men högst tre år före den dag då intyget upphör att gälla. Inspektionen skall vara lika omfattande och grundlig som en inspektion för att förnya intyget. Intyget skall skrivas under efter en godkänd intermediär inspektion.
3. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 i denna standard skall ett nytt sjöarbetscertifikat gälla från den dag den förnyade inspektionen genomförs för en period som inte överskrider fem år räknat från utgångsdatum av det gällande certifikatet, när den förnyade inspektionen genomförs tidigast tre månader innan ett gällande sjöarbetscertifikat upphör att gälla.
4. När den förnyade inspektionen genom-
more than three months before the expiry date of the existing maritime labour certificate, the new maritime labour certificate shall be valid for a period not exceeding five years starting from the date of completion of the renewal inspection.
5. A maritime labour certificate may be issued on an interim basis:
(a) to new ships on delivery;
(b) when a ship changes flag; or
(c) when a shipowner assumes responsibility for the operation of a ship which is new to that shipowner.
6. An interim maritime labour certificate may be issued for a period not exceeding six months by the competent authority or a recognized organization duly authorized for this purpose.
7. An interim maritime labour certificate may only be issued following verification that:
(a) the ship has been inspected, as far as reasonable and practicable, for the matters listed in Appendix A5-I, taking into account verification of items under subparagraphs (b), (c) and (d) of this paragraph;
(b) the shipowner has demonstrated to the competent authority or recognized organization that the ship has adequate procedures to comply with this Convention;
(c) the master is familiar with the requirements of this Convention and the responsibilities for implementation; and
(d) relevant information has been submitted to the competent authority or recognized organization to produce a declaration of maritime labour compliance.
8. A full inspection in accordance with paragraph 1 of this Standard shall be carried out prior to expiry of the interim certificate to enable issue of the full-term maritime labour certificate. No further interim certificate may be issued following the initial
förs tidigare än tre månader innan ett gällande sjöarbetscertifikat upphör att gälla, skall det nya sjöarbetscertifikat gälla under en period som inte överskrider fem år räknat från den dag den förnyade inspektionen genomförs.
5. Ett interimistiskt sjöarbetscertifikat får utfärdas:
(a) vid leverans av nya fartyg,
(b) när ett fartyg skiftar flagg, eller
(c) när en redare övertar ansvaret för driften av ett fartyg som är nytt för denne.
6. Den behöriga myndigheten eller en erkänd organisation som är bemyndigad för detta syfte får utfärda ett interimistiskt sjöarbetscertifikat för en period som inte överskrider sex månader.
7. Ett interimistiskt sjöarbetscertifikat får utfärdas först sedan det verifierats att:
(a) fartyget så långt det är rimligt och möjligt inspekterats med avseende på de förhållanden som anges i tillägg A5-I och även kraven i b, c och d i denna punkt är uppfyllda,
(b) redaren har visat för den behöriga myndigheten eller den erkända organisationen att fartyget har tillfredsställande rutiner för att uppfylla denna konvention,
(c) befälhavaren är förtrogen med kraven i denna konvention och ansvaret för dess tillämpning, och
(d) de uppgifter som behövs för att upprätta en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen har lämnats till den behöriga myndigheten eller erkända organisationen.
8. En fullständig inspektion enligt punkt 1 i denna standard skall göras innan det interimistiska certifikatet löper ut för att ett sjöarbetscertifikat för en hel period skall kunna utfärdas. Inget ytterligare
six months referred to in paragraph 6 of this Standard. A declaration of maritime labour compliance need not be issued for the period of validity of the interim certificate.
9. The maritime labour certificate, the interim maritime labour certificate and the declaration of maritime labour compliance shall be drawn up in the form corresponding to the models given in Appendix A5-II.
10. The declaration of maritime labour compliance shall be attached to the maritime labour certificate. It shall have two parts:
(a) Part I shall be drawn up by the competent authority which shall:
(i) identify the list of matters to be
inspected in accordance with paragraph 1 of this Standard;
(ii) identify the national requirements
embodying the relevant provisions of thisConvention by providing a reference to the relevant national legal provisions as well as, to the extent necessary, concise information on the main content of the national requirements;
(iii) refer to ship-type specific
requirements under national legislation;
(iv) record any substantially equivalent
provisions adopted pursuant to paragraph 3 of Article VI; and
(v) clearly indicate any exemption
granted by the competent authority as provided in Title 3; and
(b) Part II shall be drawn up by the shipowner and shall identify the measures adopted to ensure ongoing compliance with the national requirements between inspections and the measures proposed to ensure that there is continuous improvement.
The competent authority or recognized organization duly authorized for this purpose shall certify Part II and shall issue the declaration of maritime labour compliance.
11. The results of all subsequent inspections or other verifications carried out with
interimistiskt certifikat får utfärdas efter de första sex månader som anges i punkt 6 i denna standard. Ingen försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen behöver utfärdas för det interimistiska certifikatets giltighetstid.
9. Sjöarbetscertifikat, interimistiskt sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen skall utformas enligt de mallar som finns i tillägg A5-II.
10. Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen skall bifogas sjöarbetscertifikat. Den skall bestå av två delar:
(a) del I, upprättas av den behöriga myndigheten som skall:
(i) ta fram en lista över de förhållanden
som skall inspekteras i enlighet med punkt 1 i denna standard,
(ii) ange de nationella föreskrifter som
införlivar relevanta bestämmelser från denna konvention genom en hänvisning till relevanta nationella rättsliga föreskrifter och, vid behov, kortfattad information om huvuddragen i de nationella kraven,
(iii) hänvisa till typspecifika krav på
fartygen enligt nationell lagstiftning,
(iv) ta upp alla i huvudsak likvärdiga
föreskrifter som antagits enligt artikel VI punkt 3, och
(v) tydligt ange eventuella undantag
som den behöriga myndigheten beviljat enligt kapitel 3, och
(b) del II, upprättas av redaren och skall innehålla uppgifter om vad denne gjort för att uppfylla nationella föreskrifter mellan inspektionerna och det fortgående förbättringsarbete som föreslås.
Den behöriga myndigheten eller erkända organisationen som är bemyndigad för detta syfte skall bestyrka del II och därefter utfärda en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen.
11. Resultaten av alla följande inspektioner eller andra verifikationer av det berörda
respect to the ship concerned and any significant deficiencies found during any such verification shall be recorded, together with the date when the deficiencies were found to have been remedied. This record, accompanied by an English-language translation where it is not in English, shall, in accordance with national laws or regulations, be inscribed upon or appended to the declaration of maritime labour compliance or made available in some other way to seafarers, flag State inspectors, authorized officers in port States and shipowners' and seafarers' representatives.
12. A current valid maritime labour certificate and declaration of maritime labour compliance, accompanied by an English-language translation where it is not in English, shall be carried on the ship and a copy shall be posted in a conspicuous place on board where it is available to the seafarers. A copy shall be made available in accordance with national laws and regulations, upon request, to seafarers, flag State inspectors, authorized officers in port States, and shipowners' and seafarers' representatives.
13. The requirement for an English-language translation in paragraphs 11 and 12 of this Standard does not apply in the case of a ship not engaged in an international voyage.
14. A certificate issued under paragraph 1 or 5 of this Standard shall cease to be valid in any of the following cases:
(a) if the relevant inspections are not completed within the periods specified under paragraph 2 of this Standard;
(b) if the certificate is not endorsed in accordance with paragraph 2 of this Standard;
(c) when a ship changes flag;
(d) when a shipowner ceases to assume the responsibility for the operation of a ship; and
(e) when substantial changes have been made to the structure or equipment covered
fartyget som genomförs och eventuella större brister som påträffas vid varje sådan kontroll skall noteras tillsammans med tidpunkten när de befanns vara åtgärdade. Dessa noteringar med en översättning till engelska, om de inte är skrivna på detta språk, skall på det sätt som föreskrivs i nationella lagar eller andra författningar noteras i eller bifogas försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen eller på annat sätt göras tillgängliga för sjömännen, flaggstatsinspektörer, bemyndigade tjänstemän i hamnstaterna samt representanter för redare och sjömän.
12. Ett aktuellt och giltigt sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen med en översättning till engelska, om de inte är skrivna på detta språk, skall finnas på fartyget, och en kopia skall vara anslagen på en väl synlig plats ombord som är tillgänglig för sjömännen. På begäran skall en kopia, enligt nationella lagar och andra författningar, göras tillgänglig för sjömännen, flaggstatsinspektörer, bemyndigade tjänstemän i hamnstaterna samt representanter för redare och sjömän.
13. Kravet på översättning till engelska i punkterna 11 och 12 i denna standard gäller inte fartyg som inte går i internationell sjöfart.
14. Ett intyg som utfärdats enligt punkt 1 eller 5 i denna standard skall upphöra att gälla i följande fall:
(a) om de berörda inspektionerna inte är slutförda enligt vad som föreskrivs i punkt 2 i denna standard,
(b) om certifikatet inte är undertecknat enligt punkt 2 i denna standard,
(c) när ett fartyg skiftar flagg,
(d) när en redare inte längre ansvarar för driften av ett fartyg, och
(e) när betydande ändringar av konstruktion eller utrustning som omfattas av kapitel 3
in Title 3.
15. In the case referred to in paragraph 14(c), (d) or (e) of this Standard, a new certificate shall only be issued when the competent authority or recognized organization issuing the new certificate is fully satisfied that the ship is in compliance with the requirements of this Standard.
16. A maritime labour certificate shall be withdrawn by the competent authority or the recognized organization duly authorized for this purpose by the flag State, if there is evidence that the ship concerned does not comply with the requirements of this Convention and any required corrective action has not been taken.
17. When considering whether a maritime labour certificate should be withdrawn in accordance with paragraph 16 of this Standard, the competent authority or the recognized organization shall take into account the seriousness or the frequency of the deficiencies.
Guideline
Guideline B5.1.3 – Maritime labour certificate and declaration of maritime labour compliance
1. The statement of national requirements in Part I of the declaration of maritime labour compliance should include or be accompanied by references to the legislative provisions relating to seafarers' working and living conditions in each of the matters listed in Appendix A5-I. Where national legislation precisely follows the requirements stated in this Convention, a reference may be all that is necessary. Where a provision of the Convention is implemented through substantial equivalence as provided under Article VI, paragraph 3, this provision should be identified and a concise explanation should be provided. Where an exemption is granted by the competent authority as provided in Title 3, the particular provision or provisions concerned should be clearly indicated.
2. The measures referred to in Part II of the
har gjorts.
15 I de fall som anges i punkt 14 c, 14 d eller 14 e i denna standard skall ett nytt certifikat utfärdas först då den behöriga myndigheten eller erkända organisationen som utfärdar det nya certifikatet skaffat sig full visshet om att fartyget uppfyller kraven i denna standard.
16. Den behöriga myndigheten eller den erkända organisation som flaggstaten vederbörligen bemyndigat för detta syfte skall dra in ett sjöarbetscertifikat om det finns bevis för att fartyget inte uppfyller kraven enligt denna konvention och inga erforderliga åtgärder för rättelse har vidtagits.
17. Vid bedömning av om ett sjöarbetscertifikat bör återkallas enligt punkt 16 i denna standard skall den behöriga myndigheten eller den erkända organisationen beakta bristernas svårighetsgrad eller antal.
Anvisning
Anvisning B5.1.3 – Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
1. Meddelandet av nationella föreskrifter i del I av försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör innefatta eller åtföljas av hänvisningar till de författningsföreskrifter som behandlar sjömännes arbets- och levnadsförhållanden i var och en av de frågor som listas i tillägg A5-I. När nationell lagstiftning exakt följer kraven i denna konvention kan det räcka med en hänvisning. När en föreskrift i konventionen genomförs genom huvudsaklig överensstämmelse enligt artikel VI punkt 3, bör denna föreskrift tas fram och en exakt förklaring ges. När den behöriga myndigheten beviljar undantag enligt kapitel 3, bör den eller de berörda särskilda föreskrifterna tydligt anges.
2. De åtgärder som avses i del II i försäkran
declaration of maritime labour compliance, drawn up by the shipowner, should, in particular, indicate the occasions on which ongoing compliance with particular national requirements will be verified, the persons responsible for verification, the records to be taken, as well as the procedures to be followed where non-compliance is noted. Part II may take a number of forms. It could make reference to other more comprehendsive documentation covering policies and procedures relating to other aspects of the maritime sector, for example documents required by the International Safety Management (ISM) Code or the information required by Regulation 5 of the SOLAS Convention, Chapter XI-1 relating to the ship's Continuous Synopsis Record.
3. The measures to ensure ongoing compliance should include general international requirements for the shipowner and master to keep themselves informed of the latest advances in technology and scientific findings concerning workplace design, taking into account the inherent dangers of seafarers' work, and to inform the seafarers' representatives accordingly, thereby guaranteeing a better level of protection of the seafarers' working and living conditions on board.
4. The declaration of maritime labour compliance should, above all, be drafted in clear terms designed to help all persons concerned, such as flag State inspectors, authorized officers in port States and seafarers, to check that the requirements are being properly implemented.
5. An example of the kind of information that might be contained in a declaration of maritime labour compliance is given in Appendix B5-I.
6. When a ship changes flag as referred to in Standard A5.1.3, paragraph 14(c), and where both States concerned have ratified this Convention, the Member whose flag the ship was formerly entitled to fly should, as soon as possible, transmit to the competent authority of the other Member copies of the maritime labour certificate and the declaration of maritime labour compliance
om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen och som redaren utarbetar, bör speciellt ange när fortlöpande uppfyllelse med särskilda nationella föreskrifter kommer att verifieras, personer som svarar för verifikationen, protokoll som skall föras och förfaranden som skall följas när det finns brister i överensstämmelsen. Del II kan se ut på olika sätt. Den kan hänvisa till annan mera fullständig dokumentation omfattande principer och förfaranden som berör andra aspekter på den maritima sektorn, till exempel handlingar som krävs i International Security Management (ISM)-koden eller den information som krävs i regel 5 i SOLASkonventionen, kapitel XI-1 som gäller fartygets Continuous Synopsis Record.
3. Åtgärderna för att säkerställa fortlöpande uppfyllelse bör innefatta allmänna internationella föreskrifter att redaren och befälhavaren skall hålla sig informerad om de senaste framstegen när det gäller tekniska och vetenskapliga rön om arbetsplatsens utformning, med beaktande av de risker som sjömännens arbete innebär, och skall informera sjömännens representanter om detta och därmed garantera ett bättre skydd av sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord.
4. Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör framförallt vara klart formulerad så att alla berörda, som flaggstatens inspektörer, bemyndigade tjänstemän i hamnstaterna och sjömännen, kan kontrollera att kraven tillämpas på ett riktigt sätt.
5. Ett exempel på det slags information som kan ingå i en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen finns i tillägg B5-I.
6. När ett fartyg skiftar flagg som sägs i standard A5.1.3 punkt 14 c, och när båda de berörda staterna har ratificerat denna konvention, bör den medlemsstat vars flagg fartyget tidigare hade rätt att föra, snarast möjligt till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten överlämna kopior av det sjöarbetscertifikat och den försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonven-
carried by the ship before the change of flag and, if applicable, copies of the relevant inspection reports if the competent authority so requests within three months after the change of flag has taken place.
Regulation
Regulation 5.1.4 – Inspection and enforcement
1. Each Member shall verify, through an effective and coordinated system of regular inspections, monitoring and other control measures, that ships that fly its flag comply with the requirements of this Convention as implemented in national laws and regulations.
2. Detailed requirements regarding the inspection and enforcement system referred to in paragraph 1 of this Regulation are set out in Part A of the Code.
Standard
Standard A5.1.4 – Inspection and enforcement
1. Each Member shall maintain a system of inspection of the conditions for seafarers on ships that fly its flag which shall include verification that the measures relating to working and living conditions as set out in the declaration of maritime labour compliance, where applicable, are being followed, and that the requirements of this Convention are met.
2. The competent authority shall appoint a sufficient number of qualified inspectors to fulfil its responsibilities under paragraph 1 of this Standard. Where recognized organizations have been authorized to carry out inspections, the Member shall require that personnel carrying out the inspection are qualified to undertake these duties and shall provide them with the necessary legal authority to perform their duties.
3. Adequate provision shall be made to ensure that the inspectors have the training, competence, terms of reference, powers, status and independence necessary or desirable so as to enable them to carry out the verification and ensure the compliance
tionen som fartyget hade innan det skiftade flagg och, i tillämpliga fall, kopior av tillämpliga inspektionsrapporter om den behöriga myndigheten begär detta inom tre månader efter flaggskiftet.
Regel
Regel 5.1.4 – Inspektion och tillämpning
1. Varje medlemsstat skall genom ett effektivt och samordnat system för regelbundna inspektioner, övervakning och andra kontrollåtgärder verifiera att fartyg som för dess flagg uppfyller kraven i denna konvention i den form de tillämpas i nationella lagar och andra författningar.
2. Detaljerade krav rörande det system för inspektion och tillämpning som anges i punkt 1 i denna regel finns i del A i koden.
Standard
Standard A5.1.4 – Inspektion och tillämpning
1. Varje medlemsstat skall upprätthålla ett system för inspektion av förhållandena för sjömännen på fartyg som för dess flagg, vilket skall innefatta verifiering av att de åtgärder som avser arbets- och levnadsförhållanden enligt försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen följs, i tillämpliga fall, och att kraven i denna konvention uppfylls.
2. Den behöriga myndigheten skall utse ett tillräckligt antal kompetenta inspektörer för att uppfylla dess skyldigheter enligt punkt 1 i denna standard. Där erkända organisationer har bemyndigats att utföra inspektioner, skall medlemsstaten kräva att personal som utför inspektionerna är kompetent för detta och utfärda det rättsliga bemyndigande de behöver för att fullgöra sina uppgifter.
3. Inspektörerna skall ha nödvändig eller önskvärd utbildning, kompetens, direktiv, befogenheter, status och oberoende för att de skall kunna verifiera den efterlevnad som avses i punkt 1 i denna standard.
referred to in paragraph 1 of this Standard.
4. Inspections shall take place at the intervals required by Standard A5.1.3, where applicable. The interval shall in no case exceed three years.
5. If a Member receives a complaint which it does not consider manifestly unfounded or obtains evidence that a ship that flies its flag does not conform to the requirements of this Convention or that there are serious deficiencies in the implementation of the measures set out in the declaration of maritime labour compliance, the Member shall take the steps necessary to investigate the matter and ensure that action is taken to remedy any deficiencies found.
6. Adequate rules shall be provided and effectively enforced by each Member in order to guarantee that inspectors have the status and conditions of service to ensure that they are independent of changes of government and of improper external influences.
7. Inspectors, issued with clear guidelines as to the tasks to be performed and provided with proper credentials, shall be empowered:
(a) to board a ship that flies the Member's flag;
(b) to carry out any examination, test or inquiry which they may consider necessary in order to satisfy themselves that the standards are being strictly observed; and
(c) to require that any deficiency is remedied and, where they have grounds to believe that deficiencies constitute a serious breach of the requirements of this Convention (including seafarers' rights), or represent a significant danger to seafarers' safety, health or security, to prohibit a ship from leaving port until necessary actions are taken.
8. Any action taken pursuant to paragraph 7(c) of this Standard shall be subject to any right of appeal to a judicial or administrative authority.
4. Inspektioner skall i tillämpliga fall göras med de intervall som föreskrivs i standard A5.1.3. Intervallet får under inga omständigheter överskrida tre år.
5. Om en medlemsstat tar emot ett klagomål som den inte betraktar som klart ogrundat, eller får bevis på att ett fartyg som för dess flagg inte uppfyller kraven i denna konvention eller att det finns allvarliga brister i genomförandet av de åtgärder som fastställs i försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, skall medlemsstaten utreda ärendet och se till att åtgärder vidtas för att avhjälpa alla påträffade brister.
6. Lämpliga regler skall ges och effektivt tillämpas av varje medlemsstat för att garantera att inspektörerna har sådan status och sådana tjänstgöringsförhållanden att de är oberoende av regeringsskiften och otillbörlig påverkan utifrån.
7. Inspektörer skall förses med klara anvisningar om vilka uppgifter de skall utföra och med korrekta identitetspapper, och de skall ha befogenhet att:
(a) borda fartyg som för medlemsstatens flagg,
(b) utföra alla undersökningar, test eller förhör som de betraktar som nödvändiga för att förvissa sig om att standarderna iakttas noga, och
(c) kräva att alla brister åtgärdas och, där de har skäl att tro att bristerna utgör en allvarlig överträdelse av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) eller utgör en betydande fara för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, förbjuda att ett fartyg lämnar hamn förrän nödvändiga åtgärder vidtagits.
8. Varje åtgärd som vidtas enligt punkt 7 c i denna standard skall kunna överklagas till domstol eller administrativ myndighet.
9. Inspectors shall have the discretion to give advice instead of instituting or recommending proceedings when there is no clear breach of the requirements of this Convention that endangers the safety, health or security of the seafarers concerned and where there is no prior history of similar breaches.
10. Inspectors shall treat as confidential the source of any grievance or complaint alleging a danger or deficiency in relation to seafarers' working and living conditions or a violation of laws and regulations and give no intimation to the shipowner, the shipowner's representative or the operator of the ship that an inspection was made as a conesquence of such a grievance or complaint.
11. Inspectors shall not be entrusted with duties which might, because of their number or nature, interfere with effective inspection or prejudice in any way their authority or impartiality in their relations with shipowners, seafarers or other interested parties. In particular, inspectors shall:
(a) be prohibited from having any direct or indirect interest in any operation which they are called upon to inspect; and
(b) subject to appropriate sanctions or disciplinary measures, not reveal, even after leaving service, any commercial secrets or confidential working processes or information of a personal nature which may come to their knowledge in the course of their duties.
12. Inspectors shall submit a report of each inspection to the competent authority. One copy of the report in English or in the working language of the ship shall be furnished to the master of the ship and another copy shall be posted on the ship's notice board for the information of the seafarers and, upon request, sent to their representatives.
13. The competent authority of each Member shall maintain records of inspections of the conditions for seafarers
9. Inspektörer skall ha rätt att ge råd i stället för att inleda eller rekommendera rättsliga åtgärder när det inte är fråga om någon klar överträdelse av kraven i denna konvention som äventyrar de berörda sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet och när inga sådana överträdelser förekommit tidigare.
10. Inspektörer skall hemlighålla källan till alla klagomål eller anmärkningar om påstådd fara eller brist som berör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden eller överträdelse av lagar och andra författningar och inte antyda för redaren, dennes representant eller fartygets operatör att en inspektion har gjorts med anledning av sådana klagomål eller anmärkningar.
11. Inspektörer skall inte ha några skyldigheter som till följd av deras antal eller art skulle kunna inkräkta på inspektionens effektivitet eller på något sätt vara till förfång för deras auktoritet eller opartiskhet i deras relationer med redare, sjömän eller andra berörda parter. Inspektörer skall särskilt:
(a) förbjudas att ha något direkt eller indirekt intresse i någon verksamhet som de fått i uppdrag att inspektera, och
(b) med förbehåll för lämpliga sanktioner eller disciplinära åtgärder, inte ens efter att de lämnat sin tjänst, avslöja några affärshemligheter, konfidentiella arbetsprocesser eller information av personlig art som de kan få tillgång till när de fullgör sina skyldigheter.
12. Inspektörer skall lämna en rapport från varje inspektion till den behöriga myndigheten. En kopia av rapporten på engelska eller på fartygets arbetsspråk skall lämnas till befälhavaren på fartyget, och en kopia skall anslås på fartygets anslagstavla för sjömännens kännedom och, på begäran, skickas till dess representanter.
13. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall hålla ett register över inspektioner av förhållandena för sjömän på
on ships that fly its flag. It shall publish an annual report on inspection activities within a reasonable time, not exceeding six months, after the end of the year.
14. In the case of an investigation pursuant to a major incident, the report shall be submitted to the competent authority as soon as practicable, but not later than one month following the conclusion of the investigation.
15. When an inspection is conducted or when measures are taken under this Standard, all reasonable efforts shall be made to avoid a ship being unreasonably detained or delayed.
16. Compensation shall be payable in accordance with national laws and regulations for any loss or damage suffered as a result of the wrongful exercise of the inspectors' powers. The burden of proof in each case shall be on the complainant.
17. Adequate penalties and other corrective measures for breaches of the requirements of this Convention (including seafarers' rights) and for obstructing inspectors in the performance of their duties shall be provided for and effectively enforced by each Member.
Guideline
Guideline B5.1.4 - Inspection and enforcement
1. The competent authority and any other service or authority wholly or partly concerned with the inspection of seafarers' working and living conditions should have the resources necessary to fulfil their functions. In particular:
(a) each Member should take the necessary measures so that duly qualified technical experts and specialists may be called upon, as needed, to assist in the work of inspectors; and
(b) inspectors should be provided with conveniently situated premises, equipment and means of transport adequate for the efficient performance of their duties.
fartyg som för dess flagg. Den skall publicera en årsberättelse om inspektionsverksamhet inom rimlig tid, dock högst sex månader, efter årets utgång.
14. En rapport från en utredning av en större incident skall läggas fram för den behöriga myndigheten snarast möjligt, dock senast en månad efter det att utredningen avslutats.
15. När en inspektion genomförs eller när åtgärder vidtas enligt denna standard, skall det med alla rimliga medel eftersträvas att ett fartyg inte hålls kvar eller försenas i onödan.
16. Ersättning skall betalas enligt nationella lagar och andra författningar för varje förlust eller skada som uppstår genom felaktig myndighetsutövning från inspektörernas sida. Bevisbördan skall alltid vila på klaganden.
17. Varje medlemsstat skall fastställa och effektivt verkställa de straff och andra korrigerande åtgärder som behövs för att komma till rätta med överträdelser av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) och hinder mot att inspektörerna utför sina uppgifter.
Anvisning
Anvisning B5.1.4 – Inspektion och tillämpning
1. Den behöriga myndigheten och varje annan tjänst eller myndighet som helt eller delvis sysslar med inspektion av sjömännens arbets- och levnadsförhållanden bör ha de resurser de behöver för att fylla sina funktioner, och särskilt följande:
(a) varje medlemsstat bör vidta de åtgärder som behövs för att kompetenta tekniska experter och specialister vid behov skall kunna tillkallas och hjälpa inspektörerna i deras arbete, och
(b) inspektörer bör beredas tillgång till lämpligt belägna lokaler, utrustning och transportmedel så att de kan fullgöra sina uppgifter effektivt.
2. The competent authority should develop a compliance and enforcement policy to ensure consistency and otherwise guide inspection and enforcement activities related to this Convention. Copies of this policy should be provided to all inspectors and relevant law-enforcement officials and should be made available to the public and shipowners and seafarers.
3. The competent authority should establish simple procedures to enable it to receive information in confidence concerning possible breaches of the requirements of this Convention (including seafarers' rights) presented by seafarers directly or by representatives of the seafarers, and permit inspectors to investigate such matters promptly, including:
(a) enabling masters, seafarers or representatives of the seafarers to request an inspection when they consider it necessary; and
(b) supplying technical information and advice to shipowners and seafarers and organizations concerned as to the most effective means of complying with the requirements of this Convention and of bringing about a continual improvement in seafarers' on-board conditions.
4. Inspectors should be fully trained and sufficient in numbers to secure the efficient discharge of their duties with due regard to:
(a) the importance of the duties which the inspectors have to perform, in particular the number, nature and size of ships subject to inspection and the number and complexity of the legal provisions to be enforced;
(b) the resources placed at the disposal of the inspectors; and
(c) the practical conditions under which inspections must be carried out in order to be effective.
5. Subject to any conditions for recruitment to the public service which may be
2. Den behöriga myndigheten bör utarbeta principer för uppfyllelse och tillämpning för att skapa konsekvens och på annat sätt vägleda verksamheten med inspektion och tillämpning enligt denna konvention. Dessa principer bör göras tillgängliga för alla inspektörer och berörd tillsynspersonal, allmänheten, redare och sjömän.
3. Den behöriga myndigheten bör införa enkla rutiner för att i förtroende få tillgång till information om möjliga överträdelser av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) från sjömännen direkt eller från dess representanter, och ge inspektörer rätt att utan dröjsmål undersöka sådana ärenden, bland annat:
(a) ge befälhavare, sjömän eller representanter för denna rätt att begära en inspektion när de finner det nödvändigt, och
(b) förse redare, sjömän och berörda organisationer med teknisk information och råd om det bästa sättet att uppfylla kraven i denna konvention och att kontinuerligt förbättra sjömännens villkor.
4. Inspektörer bör vara fullt utbildade och tillräckligt många för att på ett ändamålsenligt sätt kunna fullgöra sina uppgifter med beaktande av:
(a) vikten av de uppgifter inspektörerna skall utföra, särskilt antalet, arten av och storleken på de fartyg som skall inspekteras och antalet och komplexiteten av de rättsliga föreskrifter som skall tillämpas,
(b) de resurser inspektörerna disponerar, och
(c) de praktiska förhållanden under vilka inspektionerna måste bedrivas för att vara effektiva.
5. Med förbehåll för de bestämmelser om rekrytering till offentlig anställning som kan
prescribed by national laws and regulations, inspectors should have qualifications and adequate training to perform their duties and where possible should have a maritime education or experience as a seafarer. They should have adequate knowledge of seafarers' working and living conditions and of the English language.
6. Measures should be taken to provide inspectors with appropriate further training during their employment.
7. All inspectors should have a clear understanding of the circumstances in which an inspection should be carried out, the scope of the inspection to be carried out in the various circumstances referred to and the general method of inspection.
8. Inspectors provided with proper credentials under the national law should at a minimum be empowered:
(a) to board ships freely and without previous notice; however, when commencing the ship inspection, inspectors should provide notification of their presence to the master or person in charge and, where appropriate, to the seafarers or their representatives;
(b) to question the master, seafarer or any other person, including the shipowner or the shipowner's representative, on any matter concerning the application of the requirements under laws and regulations, in the presence of any witness that the person may have requested;
(c) to require the production of any books, log books, registers, certificates or other documents or information directly related to matters subject to inspection, in order to verify compliance with the national laws and regulations implementing this Convention;
(d) to enforce the posting of notices required under the national laws and regulations implementing this Convention;
(e) to take or remove, for the purpose of
vara förskrivna i nationella lagar och andra författningar, bör inspektörer ha kvalifikationer och lämplig utbildning för att fullgöra sina uppgifter och om möjligt ha utbildning inom eller erfarenhet av sjöfart. De bör ha tillfredställande kunskaper om arbets- och levnadsförhållanden till sjöss samt kunskaper i engelska språket.
6. Inspektörer bör få lämplig vidareutbildning under sin anställning.
7. Alla inspektörer bör ha en tydlig förståelse för de omständigheter under vilka en inspektion bör genomföras, omfattningen av den inspektion som skall genomföras under de olika förhållanden som avses och den allmänna inspektionsmetoden.
8. Inspektörer utrustade med vederbörliga identitetshandlingar i enlighet med nationella bestämmelser bör minst vara bemyndigade att:
(a) obehindrat och utan föregående varsel borda fartyg; när inspektionen påbörjas bör dock inspektörerna anmäla sin närvaro till befälhavaren eller vakthavande och, i tillämpliga fall, sjömännen eller dess representanter,
(b) ställa frågor till befälhavaren, besättningsmedlemmar eller någon annan person, inklusive redaren eller dennes representant, om tillämpningen av föreskrifter i lagar och andra författningar, i närvaro av ett vittne som personen i fråga kan ha begärt,
(c) kräva att böcker, loggböcker, register, certifikat eller andra dokument eller uppgifter som har direkt samband med inspektionsärendet visas upp för att verifiera uppfyllelse av tillämpningsföreskrifter till denna konvention i nationella lagar och andra författningar,
(d) tillse att tillämpningsföreskrifter till denna konvention i nationella lagar och andra författningar anslås,
(e) för analysändamål ta eller föra bort
analysis, samples of products, cargo, drinking water, provisions, materials and substances used or handled;
(f) following an inspection, to bring immediately to the attention of the shipowner, the operator of the ship or the master, deficiencies which may affect the health and safety of those on board ship;
(g) to alert the competent authority and, if applicable, the recognized organization to any deficiency or abuse not specifically covered by existing laws or regulations and submit proposals to them for the improvement of the laws or regulations; and
(h) to notify the competent authority of any occupational injuries or diseases affecting seafarers in such cases and in such manner as may be prescribed by laws and regulations.
9. When a sample referred to in paragraph 8(e) of this Guideline is being taken or removed, the shipowner or the shipowner's representative, and where appropriate a seafarer, should be notified or should be present at the time the sample is taken or removed. The quantity of such a sample should be properly recorded by the inspector.
10. The annual report published by the competent authority of each Member, in respect of ships that fly its flag, should contain:
(a) a list of laws and regulations in force relevant to seafarers' working and living conditions and any amendments which have come into effect during the year;
(b) details of the organization of the system of inspection;
(c) statistics of ships or other premises subject to inspection and of ships and other premises actually inspected;
(d) statistics on all seafarers subject to its national laws and regulations;
prover på produkter, last, dricksvatten, livsmedel, material och ämnen som används eller hanteras,
(f) efter genomförd inspektion, omedelbart underrätta fartygets redare, operatör eller befälhavare om brister som kan påverka de ombordvarandes hälsa och säkerhet,
(g) varsko den behöriga myndigheten och, i tillämpliga fall, den erkända organisationen om varje brist eller missförhållande som inte uttryckligt omfattas av gällande lagar eller andra författningar och lämna förslag till förbättringar av lagstiftningen, och
(h) informera den behöriga myndigheten om alla skador eller sjukdomar i arbetet som påverkar sjömännen i sådant fall och på sådant sätt som kan vara reglerat i lagar och andra författningar.
9. Redaren eller dennes representant, och i tillämpliga fall en representant för sjömännen, bör underrättas eller närvara då ett prov enligt punkt 8 e i denna anvisning tas eller förs bort. Inspektören bör vara noga med att protokollföra provets storlek.
10. Den årsberättelse som varje medlemsstats behöriga myndighet publicerar om fartyg som för dess flagg, bör innehålla:
(a) en förteckning över gällande lagar och andra författningar som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden och alla ändringar som har trätt i kraft under året,
(b) en utförlig beskrivning av hur inspektionssystemet är organiserat,
(c) statistik över fartyg eller andra lokaler som är föremål för inspektion och över fartyg och andra lokaler som faktiskt inspekterats,
(d) statistik över alla sjömän som lyder under dess nationella lagar och andra författningar,
(e) statistics and information on violations of legislation, penalties imposed and cases of detention of ships; and
(f) statistics on reported occupational injuries and diseases affecting seafarers.
Regulation
Regulation 5.1.5 – On-board complaint procedures
1. Each Member shall require that ships that fly its flag have on-board procedures for the fair, effective and expeditious handling of seafarer complaints alleging breaches of the requirements of this Convention (including seafarers' rights).
2. Each Member shall prohibit and penalize any kind of victimization of a seafarer for filing a complaint.
3. The provisions in this Regulation and related sections of the Code are without prejudice to a seafarer's right to seek redress through whatever legal means the seafarer considers appropriate.
Standard
Standard A5.1.5 – On-board complaint procedures
1. Without prejudice to any wider scope that may be given in national laws or regulations or collective agreements, the on-board procedures may be used by seafarers to lodge complaints relating to any matter that is alleged to constitute a breach of the requirements of this Convention (including seafarers' rights).
2. Each Member shall ensure that, in its laws or regulations, appropriate on board complaint procedures are in place to meet the requirements of Regulation 5.1.5. Such procedures shall seek to resolve complaints at the lowest level possible. However, in all cases, seafarers shall have a right to complain directly to the master and, where they consider it necessary, to appropriate external
(e) statistik och uppgifter om överträdelser av lagstiftning, straff som utdömts och fartyg som kvarhållits, och
(f) statistik över rapporterade skador och sjukdomar i arbetet som drabbat sjömännen.
Regel
Regel 5.1.5 – Rutiner för klagomål ombord
1. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg har rutiner ombord för en rättvis, effektiv och snabb behandling av klagomål från sjömän över påstådd överträdelse av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter).
2. Varje medlemsstat skall förbjuda och beivra varje form av bestraffning av sjömän som lämnar in klagomål.
3. Föreskrifterna i denna regel och motsvarande avsnitt av koden skall inte påverka sjömännens rätt att söka rättelse genom de rättsliga medel den anser lämpliga.
Standard
Standard A5.1.5 – Rutiner för klagomål ombord
1. Utan att det påverkar tillämpningen av den större räckvidd som nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal kan ge, får sjömännen utnyttja rutinerna ombord för att framföra klagomål i alla fall som påstås utgöra en överträdelse av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter).
2. Varje medlemsstat skall i sina lagar eller andra författningar ha lämpliga rutiner ombord för att uppfylla kraven i regel 5.1.5. Sådana rutiner skall eftersträva att finna lösningar på lägsta möjliga nivå. Emellertid skall klaganden ha rätt att framföra sina klagomål direkt till befälhavaren och, om så bedöms nödvändigt, till utomstående myndigheter.
authorities.
3. The on-board complaint procedures shall include the right of the seafarer to be accompanied or represented during the complaints procedure, as well as safeguards against the possibility of victimization of seafarers for filing complaints. The term victimization covers any adverse action taken by any person with respect to a seafarer for lodging a complaint which is not manifestly vexatious or maliciously made.
4. In addition to a copy of their seafarers' employment agreement, all seafarers shall be provided with a copy of the on-board complaint procedures applicable on the ship. This shall include contact information for the competent authority in the flag State and, where different, in the seafarers' country of residence, and the name of a person or persons on board the ship who can, on a confidential basis, provide seafarers with impartial advice on their complaint and otherwise assist them in following the complaint procedures available to them on board the ship.
Guideline
Guideline B5.1.5 – On-board complaint procedures
1. Subject to any relevant provisions of an applicable collective agreement, the competent authority should, in close consultation with shipowners' and seafarers' organizations, develop a model for fair, expeditious and well-documented on-board complaint-handling procedures for all ships that fly the Member's flag. In developing these procedures the following matters should be considered:
(a) many complaints may relate specifically to those individuals to whom the complaint is to be made or even to the master of the ship. In all cases seafarers should also be able to complain directly to the master and to make a complaint externally; and
(b) in order to help avoid problems of victimization of seafarers making complaints about matters under this Convention, the
3. Rutiner för klagomål ombord skall innefatta rätt för sjömännen att låta sig ledsagas eller representeras under förfarandet, samt skydda mot möjlig bestraffning av sjömän för att de framfört klagomål. Termen ”bestraffning” avser varje motåtgärd från någon person med avseende på en fartygsanställd som framfört ett klagomål och det inte uppenbart gjorts av okynne eller illvilja.
4. Förutom en kopia av sjömännens anställningsavtal skall alla sjömän få en kopia av de rutiner för klagomål ombord som gäller på fartyget. Detta skall innefatta kontaktinformation för den behöriga myndigheten i flaggstaten och, om det inte är samma, sjömännens bosättningsland, och namnet på en person eller personer ombord på fartyget som på förtrolig grund kan ge sjömännen opartiska råd om deras klagomål och på annat sätt hjälpa dem att följa de klagomålsrutiner som står till förfogande ombord på fartyget.
Anvisning
Anvisning B5.1.5 – Rutiner för klagomål ombord
1. Med förbehåll för relevanta bestämmelser i gällande kollektivavtal bör den behöriga myndigheten, i nära samråd med redar- och sjöfolksorganisationer, ta fram en modell för rättvisa, snabba och väldokumenterade rutiner för klagomål ombord på alla fartyg som för medlemsstatens flagg. När dessa förfaranden utarbetas bör följande övervägas:
(a) många klagomål kan specifikt avse de individer till vilka klagomålen skall lämnas och även fartygets befälhavare. Under alla förhållanden bör sjömännen också kunna klaga direkt till befälhavaren och framställa klagomål externt, och
(b) för att bidra till att undvika problem med bestraffning av sjömän som klagar över förhållanden som ryms i denna konvention,
procedures should encourage the nomination of a person on board who can advise seafarers on the procedures available to them and, if requested by the complainant seafarer, also attend any meetings or hearings into the subject matter of the complaint.
2. At a minimum the procedures discussed during the consultative process referred to in paragraph 1 of this Guideline should include the following:
(a) complaints should be addressed to the head of the department of the seafarer lodging the complaint or to the seafarer's superior officer;
(b) the head of department or superior officer should then attempt to resolve the matter within prescribed time limits appropriate to the seriousness of the issues involved;
(c) if the head of department or superior officer cannot resolve the complaint to the satisfaction of the seafarer, the latter may refer it to the master, who should handle the matter personally;
(d) seafarers should at all times have the right to be accompanied and to be represented by another seafarer of their choice on board the ship concerned;
(e) all complaints and the decisions on them should be recorded and a copy provided to the seafarer concerned;
(f) if a complaint cannot be resolved on board, the matter should be referred ashore to the shipowner, who should be given an appropriate time limit for resolving the matter, where appropriate, in consultation with the seafarers concerned or any person they may appoint as their representative; and
(g) in all cases seafarers should have a right to file their complaints directly with the master and the shipowner and competent authorities.
bör rutinerna främja nominering av en person ombord som kan ge sjömännen råd om de rutiner som står dem till buds och, om den klagande sjömannen begär detta, också deltar i varje möte eller förhör som rör klagomålet.
2. De rutiner som diskuteras under det samrådsförfarande som anges i punkt 1 i denna anvisning bör minst innefatta följande:
(a) klagomål bör riktas till avdelningschefen för den sjöman som framför klagomålen eller till sjömannens närmaste överordnade,
(b) avdelningschefen eller den överordnade bör sedan försöka lösa ärendet inom föreskrivna tidsgränser som är rimliga med hänsyn till problemets vikt,
(c) om avdelningschefen eller den överordnade inte kan lösa klagomålet till sjömannens belåtenhet, kan den senare hänvisa det till befälhavaren, som bör handlägga ärendet personligen,
(d) sjömannen bör alltid ha rätt att låta sig ledsagas eller representeras av annan sjöman efter eget val ombord på det berörda fartyget,
(e) alla klagomål och beslut om dem bör protokollföras och en kopia lämnas till den berörda sjömannen,
(f) om ett klagomål inte kan lösas ombord bör ärendet hänvisas i land till redaren, som bör få en lämplig tidsgräns för att lösa ärendet, i tillämpliga fall i samråd med den berörda sjömannen eller någon person denna kan utse som sin representant, och
(g) sjömannen bör alltid ha rätt att klaga direkt till befälhavaren, redaren och de behöriga myndigheterna.
Regulation
Regulation 5.1.6 – Marine casualties
1. Each Member shall hold an official inquiry into any serious marine casualty, leading to injury or loss of life, that involves a ship that flies its flag. The final report of an inquiry shall normally be made public.
2. Members shall cooperate with each other to facilitate the investigation of serious marine casualties referred to in paragraph 1 of this Regulation.
Standard
Standard A5.1.6 – Marine casualties
(No provisions)
Guideline
Guideline B5.1.6 - Marine casualties
(No provisions)
Regulation
Regulation 5.2 – Port State responsibilities
Purpose: To enable each Member to implement its responsibilities under this Convention regarding international cooperation in the implementation and enforcement of the Convention standards on foreign ships
Regulation 5.2.1 – Inspections in port
1. Every foreign ship calling, in the normal course of its business or for operational reasons, in the port of a Member may be the subject of inspection in accordance with paragraph 4 of Article V for the purpose of reviewing compliance with the requirements of this Convention (including seafarers' rights) relating to the working and living conditions of seafarers on the ship.
2. Each Member shall accept the maritime labour certificate and the declaration of
Regel
Regel 5.1.6 – Olycksfall till sjöss
1. Varje medlemsstat skall hålla sjöförhör om varje allvarligt olycksfall till sjöss som leder till skada eller dödsfall och där ett fartyg som för dess flagg är inblandat. Slutrapporten från ett sjöförhör skall normalt offentliggöras.
2. Medlemsstater skall samarbeta med varandra för att underlätta utredning av sådana allvarliga olycksfall till sjöss som avses i punkt 1 i denna regel.
Standard
Standard A5.1.6 – Olycksfall till sjöss
(Inga föreskrifter)
Anvisning
Anvisning B5.1.6 - Olycksfall till sjöss
(Inga föreskrifter)
Regel
Regel 5.2 – Hamnstatens skyldigheter
Syfte: Att varje medlemsstat skall kunna uppfylla sina skyldigheter enligt denna konvention att samarbeta internationellt för att genomföra och tillämpa konventionsstandarderna på utländska fartyg
Regel 5.2.1 – Inspektioner i hamn
1. Alla utländska fartyg som i sin normala verksamhet eller av driftstekniska skäl angör hamn i en medlemsstat får inspekteras enligt artikel V punkt 4 för att granska efterlevnaden av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) när det gäller sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget.
2. Varje medlemsstat skall godkänna det sjöarbetscertifikat och den försäkran om
maritime labour compliance required under Regulation 5.1.3 as prima facie evidence of compliance with the requirements of this Convention (including seafarers' rights). Accordingly, the inspection in its ports shall, except in the circumstances specified in the Code, be limited to a review of the certificate and declaration.
3. Inspections in a port shall be carried out by authorized officers in accordance with the provisions of the Code and other applicable international arrangements governing port State control inspections in the Member. Any such inspection shall be limited to verifying that the matter inspected is in conformity with the relevant requirements set out in the Articles and Regulations of this Convention and in Part A only of the Code.
4. Inspections that may be carried out in accordance with this Regulation shall be based on an effective port State inspection and monitoring system to help ensure that the working and living conditions for seafarers on ships entering a port of the Member concerned meet the requirements of this Convention (including seafarers' rights).
5. Information about the system referred to in paragraph 4 of this Regulation, including the method used for assessing its effectiveness, shall be included in the Member's reports pursuant to article 22 of the Constitution.
Standard
Standard A5.2.1 – Inspections in port
1. Where an authorized officer, having come on board to carry out an inspection and requested, where applicable, the maritime labour certificate and the declaration of maritime labour compliance, finds that:
(a) the required documents are not produced or maintained or are falsely
överensstämmelse med sjöarbetskonventionen som krävs i regel 5.1.3 som prima facie-bevis på efterlevnaden av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter). Inspektionen i dess hamnar skall därför, utom i fall som närmare anges i koden, begränsas till en granskning av certifikatet och deklarationen.
3. Inspektioner i en hamn skall utföras av bemyndigade tjänstemän enligt bestämmelserna i koden och andra tillämpliga internationella arrangemang som styr inspektioner av hamnstatskontroller i medlemsstaten. Alla sådana inspektioner skall begränsas till att verifiera att tillämpliga krav i artiklar och regler i denna konvention och i del A av koden efterlevs i det avseende som inspektionen gäller.
4. Inspektioner som får göras enligt denna regel skall bygga på en effektiv hamnstatsinspektion och övervakningssystem för att medverka till att arbets- och levnadsförhållandena på fartyg som angör en hamn i den berörda medlemsstaten uppfyller kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter).
5. Information om det system som avses i punkt 4 i denna regel, bland annat den metod som används för att bedöma dess effektivitet, skall ingå i medlemsstatens rapporter enligt artikel 22 i stadgan.
Standard
Standard A5.2.1 – Inspektioner i hamn
1. En mera ingående inspektion för att fastställa arbets- och levnadsförhållandena ombord på fartyget får göras när en bemyndigad tjänsteman, som har kommit ombord för att utföra en inspektion och i tillämpliga fall begärt att få se sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, finner:
(a) att de begärda handlingarna inte visas upp eller inte hålls aktuella alls eller på ett
maintained or that the documents produced do not contain the information required by this Convention or are otherwise invalid; or
(b) there are clear grounds for believing that the working and living conditions on the ship do not conform to the requirements of this Convention; or
(c) there are reasonable grounds to believe that the ship has changed flag for the purpose of avoiding compliance with this Convention; or
(d) there is a complaint alleging that specific working and living conditions on the ship do not conform to the requirements of this Convention;
a more detailed inspection may be carried out to ascertain the working and living conditions on board the ship. Such inspection shall in any case be carried out where the working and living conditions believed or alleged to be defective could constitute a clear hazard to the safety, health or security of seafarers or where the authorized officer has grounds to believe that any deficiencies constitute a serious breach of the requirements of this Convention (including seafarers' rights).
2. Where a more detailed inspection is carried out on a foreign ship in the port of a Member by authorized officers in the circumstances set out in subparagraph (a), (b) or (c) of paragraph 1 of this Standard, it shall in principle cover the matters listedin Appendix A5-III.
3. In the case of a complaint under paragraph 1(d) of this Standard, the inspection shall generally be limited to matters within the scope of the complaint, although a complaint, or its investigation, may provide clear grounds for a detailed inspection in accordance with paragraph 1(b) of this Standard. For the purpose of paragraph 1(d) of this Standard, complaint means information submitted by a seafarer, a professional body, an association, a trade union or, generally, any person with an interest in the safety of the ship, including
oriktigt sätt, eller att de handlingar som visas upp inte innehåller den information som krävs i denna konvention eller är ogiltiga av annat skäl, eller
(b) att det finns uppenbara skäl att tro att arbets- och levnadsförhållanden på fartyget inte uppfyller kraven i denna konvention, eller
(c) att det finns rimliga skäl att tro att fartyget har skiftat flagg för att undvika efterlevnad av denna konvention, eller
(d) att det finns klagomål på att vissa arbets- och levnadsförhållanden på fartyget inte uppfyller kraven i denna konvention.
En sådan inspektion skall i varje fall göras när arbets- och levnadsförhållanden som antas eller påstås uppvisa brister kan utgöra en klar risk för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller när den bemyndigade tjänstemannen har skäl att tro att några brister utgör en allvarlig överträdelse av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter).
2. När bemyndigade tjänstemän gör en mera grundlig inspektion av förhållanden som fastställs i punkt 1 a, 1 b eller 1 c i denna standard på ett utländskt fartyg i en medlemsstats hamn, skall inspektionen i princip omfatta de förhållanden som förtecknas i tillägg A5-III.
3. Beträffande klagomål enligt punkt 1 d i denna standard, skall inspektionen i regel begränsas till de förhållanden klagomålet avser, men ett klagomål, eller utredningen av detta, kan ge klara skäl för en grundligare inspektion enligt punkt 1 b i denna standard. När det gäller punkt 1 d i denna standard, avses med ”klagomål” information som lämnats av en medlem av sjömännen, en yrkessammanslutning, en förening, en fackförening eller, i regel, varje person som berörs av fartygets säkerhet, bland annat hälsa eller säkerhet hos sjömännen ombord.
an interest in safety or health hazards to seafarers on board.
4. Where, following a more detailed inspection, the working and living conditions on the ship are found not to conform to the requirements of this Convention, the authorized officer shall forthwith bring the deficiencies to the attention of the master of the ship, with required deadlines for their rectification. In the event that such deficiencies are considered by the authorized officer to be significant, or if they relate to a complaint made in accordance with paragraph 3 of this Standard, the authorized officer shall bring the deficiencies to the attention of the appropriate seafarers' and shipowners' organizations in the Member in which the inspection is carried out, and may:
(a) notify a representative of the flag State;
(b) provide the competent authorities of the next port of call with the relevant information.
5. The Member in which the inspection is carried out shall have the right to transmit a copy of the officer's report, which must be accompanied by any reply received from the competent authorities of the flag State within the prescribed deadline, to the Director-General of the International Labour Office with a view to such action as may be considered appropriate and expedient in order to ensure that a record is kept of such information and that it is brought to the attention of parties which might be interested in availing themselves of relevant recourse procedures.
6. Where, following a more detailed inspection by an authorized officer, the ship is found not to conform to the requirements of this Convention and:
(a) the conditions on board are clearly hazardous to the safety, health or security of seafarers; or
(b) the non-conformity constitutes a serious or repeated breach of the requirements of this Convention (including seafarers'
4. När arbets- och levnadsförhållandena på fartyget vid en grundligare inspektion befinns inte uppfylla kraven i denna konvention, skall den bemyndigade tjänstemannen genast göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna och fastställa ett slutdatum för avhjälpande av dessa. Om den bemyndigade tjänstemannen anser att bristerna är betydande, eller om de tagits upp i ett klagomål enligt punkt 3 i denna standard, skall tjänstemannen upplysa berörda redar- och sjöfolksorganisationer i den medlemsstat där inspektionen genomförs om dem, och får:
(a) underrätta en representant för flaggstaten,
(b) lämna upplysningar i fallet till de behöriga myndigheterna i nästa angöringshamn.
5. Den medlemsstat där inspektionen görs skall ha rätt att skicka en kopia av tjänstemannens rapport, som måste åtföljas av eventuellt svar från flaggstatens behöriga myndigheter inom den föreskrivna tidsfristen, till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för sådan åtgärd som kan bedömas lämplig och ändamålsenlig för att säkerställa att sådan information dokumenteras och blir känd för parter som kan ha intresse av att vidta lämpliga rättsliga åtgärder.
6. Om fartyget efter en grundligare inspektion av en bemyndigad tjänsteman befinns inte uppfylla kraven i denna konvention, och:
(a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömäns säkerhet, hälsa eller trygghet, eller
(b) den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i denna konvention (bland annat
rights); the authorized officer shall take steps to ensure that the ship shall not proceed to sea until any non-conformities that fall within the scope of subparagraph (a) or (b) of this paragraph have been rectified, or until the authorized officer has accepted a plan of action to rectify such non-conformities and is satisfied that the plan will be implemented in an expeditious manner. If the ship is prevented from sailing, the authorized officer shall forthwith notify the flag State accordingly and invite a representative of the flag State to be present, if possible, requesting the flag State to reply within a prescribed deadline. The authorized officer shall also inform forthwith the appropriate shipowners' and seafarers' organizations in the port State in which the inspection was carried out.
7. Each Member shall ensure that its authorized officers are given guidance, of the kind indicated in Part B of the Code, as to the kinds of circumstances justifying detention of a ship under paragraph 6 of this Standard.
8. When implementing their responsibilities under this Standard, each Member shall make all possible efforts to avoid a ship being unduly detained or delayed. If a ship is found to be unduly detained or delayed, compensation shall be paid for any loss or damage suffered. The burden of proof in each case shall be on the complainant.
Guideline
Guideline B5.2.1 – Inspections in port
1. The competent authority should develop an inspection policy for authorized officers carrying out inspections under Regulation 5.2.1. The objective of the policy should be to ensure consistency and to otherwise guide inspection and enforcement activities related to the requirements of this Convention (including seafarers' rights). Copies of this policy should be provided to all authorized officers and should be available to the public and shipowners and seafarers.
2. When developing a policy relating to the
sjömännens rättigheter), skall den bemyndigade tjänstemannen se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse som faller inom räckvidden för a eller b i denna punkt har rättats till, eller den bemyndigade tjänstemannen har godkänt en åtgärdsplan för att rätta till dessa brister och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt. Om fartyget hindras från att segla, skall den bemyndigade tjänstemannen genast upplysa flaggstaten om detta och be en representant för flaggstaten att om möjligt närvara, samt begära att flaggstaten svarar inom en föreskriven tidsfrist. Den bemyndigade tjänstemannen skall också genast informera berörda redar- och sjöfolksorganisationer i den hamnstat där inspektionen gjordes.
7. Varje medlemsstat skall se till att dess bemyndigade tjänstemän får vägledning enligt del B i koden om de förhållanden som motiverar att ett fartyg hålls kvar enligt punkt 6 i denna standard.
8. När medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt denna standard, skall de så långt möjligt bemöda sig om att undvika att fartyg hålls kvar eller försenas i onödan. Om ett fartyg befinns bli kvarhållet eller försenat i onödan, skall ersättning utgå för eventuell förlust eller skada. Bevisbördan skall alltid vila på klaganden.
Anvisning
Anvisning B5.2.1 – Inspektioner i hamn
1. Den behöriga myndigheten bör utarbeta riktlinjer för inspektion genom bemyndigade tjänstemän som utför inspektioner enligt regel 5.2.1. Målet för riktlinjerna bör vara att skapa konsekvens och på annat sätt styra inspektionsverksamheten och tillämpningen av kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter). Riktlinjerna bör tillställas alla bemyndigade tjänstemän och bör finnas tillgängliga för allmänheten, redarna och sjömännen.
2. När riktlinjer utarbetas om de
circumstances warranting a detention of the ship under Standard A5.2.1, paragraph 6, of the competent authority should consider that, with respect to the breaches referred to in Standard A5.2.1, paragraph 6(b), the seriousness could be due to the nature of the deficiency concerned. This would be particularly relevant in the case of the violation of fundamental rights and principles or seafarers' employment and social rights under Articles III and IV. For example, the employment of a person who is under age should be considered as a serious breach even if there is only one such person on board. In other cases, the number of different defects found during a particular inspection should be taken into account: for example, several instances of defects relating to accommodation or food and catering which do not threaten safety or health might be needed before they should be considered as constituting a serious breach.
3. Members should cooperate with each other to the maximum extent possible in the adoption of internationally agreed guidelines on inspection policies, especially those relating to the circumstances warranting the detention of a ship.
Regulation
Regulation 5.2.2 – Onshore seafarer complaint-handling procedures
1. Each Member shall ensure that seafarers on ships calling at a port in the Member's territory who allege a breach of the requirements of this Convention (including seafarers' rights) have the right to report such a complaint in order to facilitate a prompt and practical means of redress.
Standard
Standard A5.2.2 – Onshore seafarer complaint-handling procedures
1. A complaint by a seafarer alleging a breach of the requirements of this Convention (including seafarers' rights) may be reported to an authorized officer in the
förhållanden som motiverar att den behöriga myndigheten håller kvar fartyg enligt standard A5.2.1 punkt 6, bör det beaktas att när det gäller överträdelser enligt standard A5.2.1 punkt 6 b kan svårighetsgraden bero på bristens art. Detta är särskilt fallet när grundläggande rättigheter och principer eller sjömännens anställnings- och sociala rättigheter enligt artiklarna III och IV överträds. Som exempel bör anställning av en underårig betraktas som en allvarlig överträdelse, även om det endast finns en sådan person ombord. I andra fall bör antalet olika brister som påträffas vid en viss inspektion beaktas. Så kan till exempel flera brister som rör bostäder eller mat och förplägnad, vilka inte hotar hälsa eller säkerhet, accepteras innan de bör anses utgöra en allvarlig överträdelse.
3. Medlemsstater bör i största möjliga utsträckning samarbeta med varandra när de antar internationellt överenskomna riktlinjer för inspektion, särskilt sådana som har att göra med omständigheter som motiverar att ett fartyg hålls kvar.
Regel
Regel 5.2.2 – Rutiner för hantering av sjömäns klagomål i land
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän på fartyg som angör hamn på en medlemsstats territorium och som hävdar att kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) överträds, har rätt att rapportera ett sådant klagomål för att underlätta snabb och praktisk rättelse.
Standard
Standard A5.2.2 – Rutiner för hantering av sjömäns klagomål i land
1. Sjömän som hävdar att kraven i denna konvention (bland annat sjömännens rättigheter) överträds, kan rapportera klagomål till en bemyndigad tjänsteman i en hamn
port at which the seafarer's ship has called. In such cases, the authorized officer shall undertake an initial investigation.
2. Where appropriate, given the nature of the complaint, the initial investigation shall include consideration of whether the onboard complaint procedures provided under Regulation 5.1.5 have been explored. The authorized officer may also conduct a more detailed inspection in accordance with Standard A5.2.1.
3. The authorized officer shall, where appropriate, seek to promote a resolution of the complaint at the ship-board level.
4. In the event that the investigation or the inspection provided under this Standard reveals a non-conformity that falls within the scope of paragraph 6 of Standard A5.2.1, the provisions of that paragraph shall be applied.
5. Where the provisions of paragraph 4 of this Standard do not apply, and the complaint has not been resolved at the shipboard level, the authorized officer shall forthwith notify the flag State, seeking, within a prescribed deadline, advice and a corrective plan of action.
6. Where the complaint has not been resolved following action taken in accordance with paragraph 5 of this Standard, the port State shall transmit a copy of the authorized officer's report to the Director-General. The report must be accompanied by any reply received within the prescribed deadline from the competent authority of the flag State. The appropriate shipowners' and seafarers' organizations in the port State shall be similarly informed. In addition, statistics and information regarding complaints that have been resolved shall be regularly submitted by the port State to the Director-General. Both such submissions are provided in order that, on the basis of such action as may be considered appropriate and expedient, a record is kept of such information and is brought to the attention of parties, including shipowners' and seafarers' organizations, which might be interested in
som sjömännens fartyg angör. I sådana fall skall den bemyndigade tjänstemannen göra en inledande utredning.
2. I tillämpliga fall och beroende på klagomålets art bör den inledande utredningen bland annat ta hänsyn till om de rutiner för klagomål ombord som finns i regel 5.1.5 har undersökts. Den bemyndigade tjänstemannen kan också göra en mera ingående inspektion enligt standard A5.2.1.
3. Den bemyndigade tjänstemannen skall så långt möjligt arbeta för en lösning av klagomålen ombord på fartyget.
4. Om den utredning eller inspektion som görs enligt denna standard avslöjar bristande efterlevnad enligt standard A5.2.1 punkt 6, skall bestämmelserna i den punkten tillämpas.
5. När bestämmelserna i punkt 4 i denna standard inte är tillämpliga och klagomålen inte har lösts ombord på fartyget, skall den bemyndigade tjänstemannen genast underrätta flaggstaten och infordra yttrande och en handlingsplan för rättelse inom en föreskriven tidsram.
6. Om klagomålet inte har undanröjts sedan åtgärder vidtagits enligt punkt 5 i denna standard, skall hamnstaten skicka en kopia av den bemyndigade tjänstemannens rapport till generaldirektören. Eventuella svar som inkommit från flaggstatens behöriga myndighet inom den föreskrivna tidsfristen måste bifogas. Redar- och sjöfolksorganisationer i hamnstaten skall också informeras. Hamnstaten skall dessutom regelbundet skicka statistik och information över klagomål som har lösts till generaldirektören. Dessa underrättelser föreskrivs för att de, på grundval av ett agerande som kan bedömas lämpligt och ändamålsenligt, skall kunna registreras och bli tillgängliga för parter, bland annat redar- och sjöfolksorganisationer, som kan ha intresse av att utnyttja tillämpliga rättsliga förfaranden.
availing themselves of relevant recourse procedures.
7. Appropriate steps shall be taken to safeguard the confidentiality of complaints made by seafarers.
7. Det skall säkerställas att sjömännens klagomål förblir konfidentiella.
Guideline
Guideline B5.2.2 – Onshore seafarer complaint-handling procedures
1. Where a complaint referred to in Standard A5.2.2 is dealt with by an authorized officer, the officer should first check whether the complaint is of a general nature which concerns all seafarers on the ship, or a category of them, or whether it relates only to the individual case of the seafarer concerned.
2. If the complaint is of a general nature, consideration should be given to undertaking a more detailed inspection in accordance with Standard A5.2.1.
3. If the complaint relates to an individual case, an examination of the results of any on-board complaint procedures for the resolution of the complaint concerned should be undertaken. If such procedures have not been explored, the authorized officer should suggest that the complainant take advantage of any such procedures available. There should be good reasons for considering a complaint before any onboard complaint procedures have been explored. These would include the inadequacy of, or undue delay in, the internal procedures or the complainant's fear of reprisal for lodging a complaint.
4. In any investigation of a complaint, the authorized officer should give the master, the shipowner and any other person involved in the complaint a proper opportunity to make known their views.
5. In the event that the flag State demonstrates, in response to the notification by the port State in accordance with paragraph 5 of Standard A5.2.2, that it will handle the matter, and that it has in place effective procedures for this purpose and has
Anvisning
Anvisning B5.2.2 – Rutiner för hantering av sjömäns klagomål i land
1. När en bemyndigad tjänsteman handlägger ett klagomål enligt standard A5.2.2, bör det först kontrolleras om klagomålet är av allmän natur och berör alla sjömän på fartyget eller en kategori av personalen, eller om det är ett enstaka fall som endast berör en enskild person.
2. Om klagomålet är av allmän natur bör en mera detaljerad inspektion enligt standard A5.2.1 övervägas.
3. Gäller klagomålet ett enskilt fall bör resultatet av rutiner för klagomål ombord för att lösa det undersökas. Om ingen sådan undersökning har gjorts, bör den bemyndigade tjänstemannen föreslå klaganden att utnyttja alla tillgängliga rutiner. Det bör finnas goda skäl för att beakta ett klagomål innan rutiner för klagomål ombord har undersökts. Sådana skäl kan vara att de interna rutinerna är otillräckliga eller sätts in alltför sent, eller att klaganden är rädd för repressalier om klagomål framförs.
4. Vid varje utredning av ett klagomål bör den bemyndigade tjänstemannen ge befälhavaren, redaren och varje annan person som berörs av klagomålet en rimlig möjlighet att yttra sig.
5. Om flaggstaten som svar på hamnstatens anmälan enligt standard A5.2.2 punkt 5 visar att den kommer att ta hand om ärendet och att den har effektiva rutiner för detta ändamål och har överlämnat en godtagbar åtgärdsplan, får den bemyndigade tjänste-
submitted an acceptable plan of action, the authorized officer may refrain from any further involvement with the complaint.
Regulation
Regulation 5.3 – Labour-supplying responsibilities
Purpose: To ensure that each Member implements its responsibilities under this Convention as pertaining to seafarer recruitment and placement and the social protection of its seafarers
1. Without prejudice to the principle of each Member's responsibility for the working and living conditions of seafarers on ships that fly its flag, the Member also has a responsibility to ensure the implementation of the requirements of this Convention regarding the recruitment and placement of seafarers as well as the social security protection of seafarers that are its nationals or are resident or are otherwise domiciled in its territory, to the extent that such responsibility is provided for in this Convention.
2. Detailed requirements for the implementation of paragraph 1 of this Regulation are found in the Code.
3. Each Member shall establish an effective inspection and monitoring system for enforcing its labour-supplying responsibilities under this Convention.
4. Information about the system referred to in paragraph 3 of this Regulation, including the method used for assessing its effectiveness, shall be included in the Member's reports pursuant to article 22 of the Constitution.
Standard
Standard A5.3 – Labour-supplying responsibilities
1. Each Member shall enforce the requirements of this Convention applicable to the operation and practice of seafarer recruitment and placement services established on
mannen avstå från att i fortsättningen befatta sig med klagomålet.
Regel
Regel 5.3 – Rekryteringsansvar
Syfte: Att säkerställa att varje medlemsstat uppfyller sina skyldigheter enligt denna konvention när det gäller rekrytering av och arbetsförmedling och socialt skydd för dess sjömän
1. Utan att det påverkar principen om varje medlemsstats ansvar för sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyg som för dess flagg, har medlemsstaten också ansvar för att kraven i denna konvention tillämpas när det gäller rekrytering av och arbetsförmedling och socialförsäkringsskydd för sjömän som är dess medborgare eller bor eller har hemvist på dess territorium, i den mån sådant ansvar föreskrivs i denna konvention.
2. Utförliga föreskrifter om genomförandet av punkt 1 i denna regel finns i koden.
3. Varje medlemsstat skall inrätta ett effektivt system för att inspektera och övervaka att dess ansvar för rekrytering enligt denna konvention uppfylls.
4. Information om det system som avses i punkt 3 i denna regel, bland annat den metod som används för att bedöma dess effektivitet, skall ingå i medlemsstatens rapporter enligt artikel 22 i stadgan.
Standard
Standard A5.3 – Rekryteringsansvar
1. Varje medlemsstat skall tillämpa de krav i denna konvention som gäller drift av och rutiner för rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän som verkar på dess
its territory through a system of inspection and monitoring and legal proceedings for breaches of licensing and other operational requirements provided for in Standard A1.4.
Guideline
Guideline B5.3 – Labour-supplying responsibilities
1. Private seafarer recruitment and placement services established in the Member's territory and securing the services of a seafarer for a shipowner, wherever located, should be required to assume obligations to ensure the proper fulfilment by shipowners of the terms of their employment agreements concluded with seafarers.
territorium genom ett system för inspektion, övervakning och rättsliga förfaranden för överträdelse av licensiering och andra föreskrifter för driften som ges i standard A1.4.
Anvisning
Anvisning B5.3 – Rekryteringsansvar
1. Privata kontor för rekrytering och förmedling av sjömän med säte på medlemsstatens territorium som knyter tjänster från sjömän till en redare, oavsett var denne finns, skall se till att redarna uppfyller villkoren i de anställningsavtal de sluter med sjömännen.
Appendix A5-I
The working and living conditions of seafarers that must be inspected and approved by the flag State before certifying a ship in accordance with Standard A5.1.3, paragraph 1: Minimum age Medical certification Qualifications of seafarers Seafarers' employment agreements Use of any licensed or certified or regulated private recruitment and placement service Hours of work or rest Manning levels for the ship Accommodation On-board recreational facilities Food and catering On-board medical care On-board complaint procedures Payment of wages
Appendix A5-III
General areas that are subject to a detailed inspection by an authorized officer in a port of a Member carrying out a port State inspection pursuant to Standard A5.2.1: Minimum age Qualifications of seafarers Seafarers' employment agreements Use of any licensed or certified or regulated private recruitment and placement service Hours of work or rest Manning levels for the ship Accommodation On-board recreational facilities Food and catering Health and safety and accident prevention On-board medical care On-board complaint procedures Payment of wages
Jämförelsetabell
Jämförelsetabellen visar överensstämmelsen mellan svenska lagar, författningar, föreskrifter och kollektivavtal och 2006 års sjöarbetskonvention. Under rubriken anmärkningar anges med fet stil när en ny bestämmelse behöver införas i lag eller författning eller en gällande bestämmelse behöver ändras. Under rubriken internationella instrument är de ILO-konventioner som redan gäller angivna.
Internationella instrument
C 7 Minimum Age (Sea) Convention, 1920, ratificerad av Sverige C 16 Medical Examnination of Young Persons (Sea) Convention, 1921, ratificerad av Sverige C 58 Minimum Age (Sea) Convention (Revised), 1936, uppsagd av Sverige 1990 på grund av ratificering av C 138 (Minimum Age Convention, 1973) C 69 Certification of Ships´Cooks Convention, 1946, inte ratificerad av Sverige C 73 Medical Examnination (Seafarers) Convention, 1946, ratificerad av Sverige C 92 Accommodation of Crews Convention, 1949, ratificerad av Sverige C 133 Accommodation of Crews (Supplementary Provisions) Convention, 1970, ratificerad
av Sverige
C 145 Continuity of Employment (Seafarers) Convention, 1976, ratificerad av Sverige C 146 Seafarers’ Annual Leave with Pay Convention, 1976, ratificerad av Sverige C 147 Merchant Shipping (Minimum Standards) Convention, 1976, ratificerad av Sverige C 163 Seafarers' Welfare Convention, 1987, ratificerad av Sverige C 164 Health Protection and Medical Care (Seafarers) Convention, 1987, ratificerad av
Sverige
C 180 Seafarers’ Hours of Work and the Manning of Ships Convention, 1996, ratificerad
av Sverige
R 9 National Seamen’s Code Recommendation, 1920 R 107 Seafarers’ Engagement (Foreign Vessels) Recommendation, 1958 R 108 Social Conditions and Safety (Seafarers) Recommendation, 1958 R 139 Employment of Seafarers (Technical Developments) Recommendation, 1970 R 154 Continuity of Employment (Seafarers) Recommendation, 1976 R 155 Merchant Shipping (Improvement of Standards) Recommendation, 1976
Paris MOU – Paris memorandum of understanding on port state control STCW – 1978 års konvention om utbildning, certifiering och vakthållning
SFS
1947:529 Lagen om allmänna barnbidrag 1962:381 Lagen om allmän försäkring 1973:282 Sjömanslagen 1976:380 Lagen om arbetsskadeförsäkring 1977:480 Semesterlagen 1977:1160 Arbetsmiljölagen 1979:38 Förordningen om läkarintyg för sjöfolk 1982:80 Lagen om anställningsskydd 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen 1983:929 Mönstringslagen 1984:831 Mönstringsförordningen 1985:125 Tandvårdslag 1986:223 Förvaltningslagen 1991:1379 Förordningen om handläggning av sjöfartsärenden vid
utlandsmyndigheterna
1994:1009 Sjölagen 1995:1301 Förordning om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten 1997:238 Lagen om arbetslöshetsförsäkring 1998:674 Lagen om inkomstgrundad ålderspension 1998:958 Lagen om vilotid för sjömän 1999:799 Socialförsäkringslagen 2000:461 Lagen om efterlevandepension 2003:364 Fartygssäkerhetslagen 2003:438 Fartygssäkerhetsförordningen 2006:804 Livsmedelslagen 2007:237 Förordningen om behörighet för sjöpersonal 2007:1030 Förordningen med instruktion för Arbetsförmedlingen 2007:1161 Förordningen med instruktion för Sjöfartsverket 2008:1300 Förordning med instruktion för Transportsstyrelsen 2009:400 Offentlighets och sekretesslagen 2009:641 Offentlighets- och sekretessförordningen
SJÖFS
1970:A4 Sjöfartsverkets kungörelse om bostäder och ekonomilokaler m.m. på fartyg 1991:5 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och rapportering av sjöolyckor och anmälan om sjöförklaring 1992:6 Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om besättningens bostäder på fartyg m.m. 2000:21 Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om sjukvård och apotek på
fartyg
2003:9 Sjöfartsverkets föreskrifter om vilotid för sjömän 2005:23 Sjöfartsverkets föreskrifter om arbetsmiljö på fartyg 2005:25 Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om skyddsanordningar och
skyddsåtgärder på fartyg
2006:1 Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd om skrovkonstruktion, stabilitet och fribord 2007:11 Sjöfartsverkets föreskrifter om utbildning och behörigheter för sjöpersonal 2008:79 Föreskrifter om ändring i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd 2008:99 Föreskrifter om ändring i Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och
allmänna råd
TSFS
2009:3 Transportsstyrelsens föreskrifter om läkarintyg för sjöfolk
AFS
1997:7 Gaser 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker 2001:1 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete 2001:4 Gasflaskor 2003.3 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna. 2005:17 Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Kapitel 1
Minimikrav för fartygsarbete
Regler om tillsyn saknas i 1973:282. Dock inte något krav enligt sjöarbetskonventionen.
Regel 1.1
Minimiålder
ILO C.7 ILO C.58 ILO C.180
Se standard A.1.1
Standard A.1.1.1 1973:282, 45 §, 2003:364, 4 kap. 7 § Standard A.1.1.2 1998:958, 5 §,
SJÖFS 2005:23, 6
kap.
Standard A.1.1.3 a)
1998:958, 5 §
Standard A.1.1.3 b)
1973:282, 45
§,
1998:958, 5 §, SJÖFS 2005:23, 6 kap. 12 §
Ett nytt stycke införs i 1998:958, 5 §, där det anges att innan undantag enligt andra stycket får medges skall samråd ske med berörda redar- och sjöfolksorganisationer för att konstatera att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.
Standard A.1.1.4
SJÖFS 2005:23, 6 kap.1 och 5 §§
Regel 1.2
Läkarintyg
ILO C. 16 ILO C. 73
Standard A.1.2.1 1983:929, 5, 7, 9, 18 §§, 2003:364, 2 kap. 5 §, 2003:438, 4 kap. 15-16, 18 §§,
TSFS 2009:3
Ansvarsbestämmelse för
befälhavare som mönstrar personal utan att se läkarintyg saknas. Dock inte något krav enligt konventionen.
Standard A.1.2.2 1979:38, 5 §,
TSFS 2009:3
Standard A.1.2.3
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.1.2.4
1979:38, 2, 4 §, TSFS 2009:3
Den engelska konventionstexten lyder: The medical certificate shall be issued by a duly
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
qualified medical practitioner. Enligt förordningen (1979:38) om läkarintyg för sjöfolk får läkarintyg utfärdas av den som är behörig att här utöva läkaryrket. Duly qualified bör översättas med behörig läkare.
Standard A.1.2.5
Se betänkandet avsnitt 5.3.
Standard A.1.2.6 a)
1983:929, 18 §, 2003:438, 4 kap. 18 §, TSFS 2009:3, 4 kap. 2, 4 §§
Standard A.1.2.6 b)
TSFS 2009:3, 3 kap. 1 § p.1-2
Standard A.1.2.7 a-b)
1983:929, 19 §, 2003:438, 4 kap.
18 §
Enligt sjöarbetskonventionen ska ett läkarintyg gälla högst två år. De svenska reglerna i 1983:929, 19 § och 2003:438, 4 kap. 18 § bör därför ändras.
Standard A.1.2.8
Se standard A.1.2.9.
Standard A.1.2.9 inte reglerat
Ett tillägg bör göras i 1983:929, 19 § där det ska framgå att ett läkarintyg som upphör att gälla till sjöss kan få fortsatt giltighet i högst tre månader.
Standard A.1.2.10
TSFS 2009:3 Ett läkarintyg måste som ett minimum tillhandahållas och fyllas i på engelska.
Regel 1.3
Utbildning och kvalifikationer Regel 1.3.1
2003:364, 2 kap. 4 §, 2007:237, SJÖFS 2007:11
Regel 1.3.2 2003:364, 2 kap. 6 § Regel 1.3.3
Riktat till medlemsstaten.
Regel 1.3.4
Regeln är inte tillämplig för Sverige.
Regel 1.4
Rekrytering och arbetsförmedling Regel 1.4.1-1.4.3 2007:1030
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.1.4.1 2007:1030
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.1.4.2-A.1.4.7
Standarderna är inte tillämpliga för Sverige.
Standard A.1.4.8
ILO C 147 Se betänkandet avsnitt 5.4.3.
Standard A.1.4.9-A.1.4.10
Riktat till medlemsstaten.
KAPITEL 2
Anställningsförhållanden
1973:282
ILO R 9, R 107, R 108, R 139, C 145, C 146, R 154, C 147, R 155 C 180
Regel 2.1.1 Anställningsavtal för sjömän
1973:282, 4 och 15 §§, 1982:80, 6 c §
Regel 2.1.2
1982:80, 6 c §, gällande kollektivavtal
Regel 2.1.3
gällande kollektivavtal
Standard A.2.1.1 Anställningsavtal för sjömän
1973:282, 4 och 15 §§, 1983:929, 12 och
14 §§
Standard A.2.1.2 1973:282, 58 §
Tillämpliga kollektivavtal ska finnas på engelska på fartyg som används i internationell fart. Tillägg om detta måste göras i 58 § sjömanslagen
Standard A.2.1.3 1973:282, 15 §,
SJÖFS 2007:11,
2 kap. 4 §
Standard A.2.1.4 1973:282, 1982:80, 6 c §, gällande kollektivavtal Standard A.2.1.5 1982:80, 11, 15,
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
30 §§, gällande kollektivavtal
Standard A.2.1.6 1973:282, 9-11, 16-
18 §§
Regel 2.2
Lön
1973:282, 56 §, gällande kollektivavtal
Standard A.2.2.1–2.2.6
1973:282 55-56 §§, gällande kollektivavtal
Regel 2.3
Arbetstid och vilotid
1998:958 ILO C 180, STCW
Standard A.2.3.1–2.3.4 Arbets- och vilotider
1998:958
ILO C 180
Standard A.2.3.5–2.3.6
1998:958, 4 §
Standard A.2.3.7 1998:958, 6 § Standard A.2.3.8 1998:958, 6 § Standard A.2.3.9
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.2.3.10–2.3.11
1998:958, 9 §, SJÖFS 2003:9, 2 §
Standard A.2.3.12 1998:958, 10 §,
SJÖFS 2003:9, 3–5 §§
Journalanteckningar om
arbetstid ska även upprättas på engelska.
Standard A.2.3.13-2.3.14
Riktat till medlemsstaten.
Regel 2.4
Rätt till ledighet
ILO C 146
Regel 2.4.1 1977:480, 4 §, gällande kollektivavtal Regel 2.4.2
1973:282, 49 §
Standard A.2.4.1 1977:480 Standard A.2.4.2 1977:480, gällande kollektivavtal Standard A.2.4.3 1977:480 Regel 2.5.1 Hemresa
1973:282, 29-33 §§
Regel 2.5.2
1973:282, 33 § 1991:1379, 19-
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
20 §§, 1994:1009, 22 kap. 2 §,
Standard A.2.5.1 1973:282, 29 §, gällande kollektivavtal Standard A.2.5.2 a–b )
1973:282, 29 §
Standard A.2.5.2 c ) gällande kollektivavtal Standard A.2.5.3
1973:282, 29 §
Den svenska regleringen saknar förbud. Redaren åläggs istället positivt att svara för kostnaden.
Standard A.2.5.4
Standarden är inte tillämplig för Sverige.
Standard A.2.5.5 a ) 1991:1379,
19–20 §§
Standard A.2.5.5 b )
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.2.5.5 c )
Se A.2.5.3.
Standard A.2.5.6
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.2.5.7–2.5.8
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.2.5.9 gällande kollektivavtal
Regel 2.6
Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser
gällande kollektivavtal
Standard A.2.6.1–2.6.2
gällande kollektivavtal
Regel 2.7
Bemanningsnivåer
2003:364
ILO C 180
Standard A.2.7.1– A.2.7.3
2003:364, 3 kap. 10 §
Regel 2.8
Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.2.8
Riktat till medlemsstaten.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
KAPITEL 3
Kapitel 3
Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad Regel 3.1.1
2003:364, 4 kap. 3 § ILO C 92
ILO C 133
Regel 3.1.2
För fartyg som byggts före det datum då MLC 2006 träder i kraft i medlemsstaten fortsätter ILO C 92 och C 133 att gälla.
Regel 3.1.3
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.3.1.1 a-b )
2003:364, 4 kap. 3 §, 5 kap. 8 § 1
Standard A.3.1.2
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.3.1.3 2003:364, 5 kap. Standard A.3.1.4 a- f )
Detaljkrav finns i SJÖFS 1992:6 för fartyg byggda efter 1992 och i SJÖFS 1970:A4 för fartyg byggda efter 1970
Standard A.3.1.5 Standard A.3.1.6 a ) SJÖFS 1992:6, 20 §,
SJÖFS 2005:25, 10 kap. 11 §, 2006:1
Kraven i SJÖFS 1992:6 är olika beroende på fartygens längd. I SJÖFS 1992:6 tillåts lägre takhöjder än i konventionen. Enligt standard A.3.1.6 a ) får dock den behöriga myndigheten medge viss begränsad minskning av den fria höjden om begränsningen är rimlig och inte innebär någon olägenhet för sjömännen.
Standard A.3.1.6 b ) SJÖFS 1992:6, 12 § Standard A.3.1.6 c )
SJÖFS 1992:6, 6 och 17 §§
Ändring av föreskrifterna nödvändig, bl.a. gäller 6 § bara för fartyg över 50 m.
Standard A.3.1.6 d ) SJÖFS 1992:6, 2 §
I föreskrifterna bör skrivas in att sovrum inte får placeras omedelbart under arbetsgångar.
Standard A.3.1.6 e )
Motsvarande bestämmelse saknas. Tillägg bör göras i Transportstyrelsens föreskrifter.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.3.1.6 f )
SJÖFS 1992:6, 19 § Transportstyrelsens föreskrifter
bör justeras.
Standard A.3.1.6 g ) SJÖFS 1992:6, 11
och 18 §§
11 § gäller inte avlopp i bostäderna. Ett tillägg bör göras i Transportsstyrelsens föreskrifter.
Standard A.3.1.6 h ) SJÖFS 1992:6, 17,
21, 25–36 §§
Bestämmelse om risken för exponering av kemikalier saknas. En sådan bestämmelse finns avseende oljeprodukter i SJÖFS 2005:23 7 kap. som gäller arbetsmiljö, men bör även finnas med i bostadsföreskrifterna och gälla alla kemikalier.
Standard A.3.1.7 a ) SJÖFS 1992:6, 14 §,
SJÖFS 2005:23 8 kap.
Ett tillägg bör göras i Transportstyrelsens föreskrifter om att ventilationen ska vara tillräcklig.
Standard A.3.1.7 b ) SJÖFS 1992:6, 16 § Standard A.3.1.7 c )
Motsvarighet saknas och bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.3.1.7 d ) SJÖFS 1992:6, 13 § Standard A.3.1.8
SJÖFS 1992:6, 18 §
Standard A.3.1.9 a ) SJÖFS 1992:6, 2 §
och 23 §
3000 brutto bör skrivas in i SJÖFS 1992:6 2 §.
Standard A.3.1.9 b ) SJÖFS 1992:6, 23 § Standard A.3.1.9 c)
SJÖFS 1992:6, 19 och 23 §§
Standard A.3.1.9 d- e)
Bestämmelserna i 23 § SJÖFS 1992:6 gäller bara ombordanställda som bor ombord. Bestämmelse om att alla sjömän ska ha tillgång till egna sovplatser saknas, liksom måtten för dessa. Sådana bestämmelse bör införas i föreskrifterna.
Standard A.3.1.9 f )
SJÖFS 1992:6, 23 § Dagens krav går efter fartygets största längd. Bör ändras till bruttoton för att lättare kunna jämföras internationellt. Alla krav inte uppfyllda.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.3.1.9 g ) SJÖFS 1992:6, 2 § 3000 brutto bör skrivas in i
SJÖFS 1992:6, 2 §.
Standard A.3.1.9 h–l)
Undre gräns bör anges i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.3.1.9 m) SJÖFS 1992:6, 23 § Transportstyrelsens föreskrifter
bör justeras för att motsvara konventionen.
Standard A.3.1.9 n)
Motsvarande bestämmelse saknas. SJÖFS 1992:6, 31 § handlar om klädskåp i omklädningsrum. En bestämmelse bör införas i föreskrifterna.
Standard A.3.1.9 o)
Motsvarande bestämmelse saknas. Bör införas i SJÖFS 1992:6.
Standard A.3.1.10 a-b )
SJÖFS 1992:6, 5 och 33 §§.
Föreskrifterna bör justeras för att bättre motsvara konventionens bestämmelser. Enligt SJÖFS 1992:6, 5 §, ska bostäder och mässar vara placerade nära varandra medan konventionen föreskriver att de ska vara åtskilda från varandra.
Standard A.3.11 a )
SJÖFS 1992:6 27 § bör justeras för att motsvara kravet på separata hygienutrymmen för män och kvinnor.
Standard A.3.11 b )
Motsvarande bestämmelse saknas och bör införas i SJÖFS 1992:6.
Standard A.3.1.11 c)
SJÖFS 1992:6, 28 §
Standard A.3.1.11 d)
SJÖFS 1992:6, 29–30 §§
Standard A.3.1.11 e)
Bör införas i SJÖFS 1992:6.
Standard A.3.1.11 f) SJÖFS 1992:6, 29 § Standard A.3.1.12
SJÖFS 1992:6, 37 § Transportstyrelsens föreskrifter
bör justeras för att motsvara konventionens krav.
Standard A.3.1.13
SJÖFS 1992:6, 32 §
Standard A.3.1.14
SJÖFS 1992:6, 35 §
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.3.1.15
SJÖFS 1992:6, 40 §
Standard A.3.1.16
SJÖFS 1992:6, 21 §
Standard A.3.1.17
SJÖFS 1992:6, 34-36 §§
Standard A.3.1.18 2003:364, 4 kap. 6 §, 8 kap. 3 § 9 Standard A.3.1.19
SJÖFS 1992:6, 2 §
Standard A.3.1.20
Här anges från vilka bestämmelser i konventionen som undantag får göras. SJÖFS 1992:6, 2 § är alltför omfattande och bör ändras.
Standard A.3.1.21
Se standard A.3.1.20.
Regel 3.2.1
2003:364, 4 kap. 5–6§§ 2006:804
Något krav på att maten ska vara anpassad till besättningens olika kulturella och religiösa bakgrunder finns inte i 2003:364. En sådan bestämmelse bör införas i 2003:364, 4 kap.
Regel 3.2.2
2003:364, 4 kap. 5 § gällande kollektivavtal.
Regel 3.2.3
ILO C 69 (inte ratificerad av Sverige)
Ett certifikat- och utbildningskrav bör införas i 2007:237, 4 kap. samt i 2003:438, 4 kap. En övergångsbestämmelse bör införas i 2007:237 genom vilken Transportsstyrelsen bemyndigas att besluta om föreskrifter om under vilka förutsättningar kockar som vid konventionens ikraftträdande arbetar ombord i fartyg ska kunna fortsätta sitt arbete.
Standard A.3.2.1 2003:364, 4 kap. 5 §
I 2003:364 finns krav på att kost och vatten ska vara tillräckligt och av fullgod kvalitet. Livsmedelsverket har beslutat om föreskrifter om dricksvatten, SLVFS 2001:30 med ändring i 2005:10.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.3.2.2 a-b )
Se regel 3.2.1.
Standard A.3.2.2 c )
Se regel 3.2.3.
Standard A.3.2.3 2003:364, 3 kap. 11 §
Standard A.3.2.4
Se regel 3.2.3.
Standard A.3.2.5
En bestämmelse bör införas i 2003:438, 4 kap. om att fartyg som framförs med en säkerhetsbesättning om mindre än tio gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.
Standard A.3.2.6 2003:364, 3 kap. 14 §
Standard A.3.2.7
Behörig myndighet då det gäller inspektion av livsmedel och dricksvatten är i de flesta fall miljö- och hälsoskyddsnämnden i den kommun vars hamn fartyget anlöper.
Standard A.3.2.8
Motsvarighet saknas. Krav på 18 år bör införas i 2003:438. Se även regel 3.2.3.
KAPITEL 4
Kapitel 4
Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet Regel 4.1.1 Sjukvård ombord och i land
1973:282, 37 §, SJÖFS 2000:21, 2 kap. 1
ILO C 164
Regel 4.1.2
1973:282, 38 §
Ett tillägg bör göras i 1973:282, 38 § om att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för akut tandvård.
Regel 4.1.3 1982:763, 4 §, 1985:125, 6 §
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Regel 4.1.4
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.1.1 a ) 1973:282, 37 §,
SJÖFS 2000:21, 2 kap. 1 §
En ny bestämmelse införs i 1973:282 om att sjömän ska ha rätt till akut tandvård.
Standard A.4.1.1 b ) 1973:282, 37 §
1985:125, 6 §
ILO C 164 art. 4 b
Standard A.4.1.1 c ) 1973:282, 37 §, 1985:125, 6 §
ILO C 164 art. 4 c
Standard A.4.1.1 d ) 1973:282, 37 §
ILO C 164 art. 4 d
Standard A.4.1.1 e )
SJÖFS 2005:23, 2 kap. 61 §, AFS 2001:1
ILO C 164 art. 4 e
Standard A.4.1.2
SJÖFS 2000:21, 7 kap. 1-2 §§
ILO C 164 art. 12
Standard A.4.1.3
SJÖFS 2000:21, 4–5 kap.
Standard A.4.1.4 a ) SJÖFS 2000:21,
5 kap. 1 §
ILO C 164 art. 5
Krav på att medicinsk handbok ska medföras bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.4.1.4 b ) SJÖFS 2000:21,
2 kap. 4 §
ILO C 164 art. 8
Standard A.4.1.4 c )
SJÖFS 2000:21, 2 kap. 5 §, SJÖFS 2007:11, 12 kap. 3 §
ILO C 164 art. 9
Standard A.4.1.4 d ) SJÖFS 2000:21,
3 kap. 1-3 §§
Regel 4.2.1 Redarens ansvar
1973:282, 34, 38, 43 §§
Enl. konventionen är det redaren som har ansvar, enl. sjömanslagen är det arbetsgivaren. I detta sammanhang anses redare vara detsamma som arbetsgivare.
Regel 4.2.2
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.2.1 a ) 1973:282, 38 § Standard A.4.2.1.b)
Standarden torde ej vara tillämplig för svenska förhållanden.
Standard A.4.2.1.c )
1973:282, 38 §
Standard A.4.2.1 d) 1973:282, 43 §
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.4.2.2
Kravet på 16 veckor inte uppfyllt. Ändring måste göras i 1973:282.
Standard A.4.2.3 a-b)
1973:282, 34 §, gällande kollektivavtal
Standard A.4.2.4
Kravet på 16 veckor inte uppfyllt. Ändring måste göras i 1973:282.
Standard A.4.2.5 1973:282, 35 § Inget krav. Standard A.4.2.6
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.2.7
1973:282, 42 §
Regel 4.3
Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor
2003:364, 1977:1160, SJÖFS 2005:23
Standard A.4.3.1 a ) 2003:364,
2 kap. 6 §
Standard A.4.3.1.b ) SJÖFS 2005:23,
2 kap. 2, 28, 29, 32, 35 §§, AFS 2003:3, 1997:7, 2001:4, 2005:17, 2000:4
Standard A.4.3.1.c )
SJÖFS 2005:23, 2 kap. 61 §, AFS 2001:1
Standard A.4.3.1.d ) 2003:364, 4 kap. 7–
9 §§, 1977:1160 3 kap. 2, 2a, 3 §§
Standard A.4.3.2 Standard A.4.3.3
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.3.4
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.3.5
SJÖFS 1991:5
Standard A.4.3.6
Faller under allmänna regler om sekretess.
Standard A.4.3.7
Samarbete sker i Sverige i olika fora.
Standard A.4.3.8
AFS 2001:1
Regel 4.4
Tillgång till
ILO C 163
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
landbaserade välfärdsinrättningar Standard A.4.4.1 2007:1161 Standard A.4.4.2 2007:1161 Standard A.4.4.3 2007:1161
Regel 4.5
Socialförsäkring
1999:799
Regel A.4.5.1 1999:799, 8 § Regel A.4.5.2 1999:799 Regel A.4.5.3 1999:799
En ändring bör göras i 1999:799 genom vilken de sjömän som bor här men inte arbetar i Sverige och inte är medborgare inom EU/EES eller omfattas av bilaterala avtal får ett lika förmånligt socialförsäkringsskydd som landbaserad personal har.
Standard A.4.5.1 1962:381, 1976:380, 1982:763, 1998:674, 1999:799, 2000:461 Standard A.4.5.2
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.3
Se regel A.4.5.3
Standard A.4.5.4
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.5
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.6
Riktat till medlemsstaten
Standard A.4.5.7
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.8
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.9
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.10
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.4.5.11
Riktat till medlemsstaten.
KAPITEL 5
Kapitel 5
Uppfyllelse och tillämpning Regel 5.1.1 Flaggstaternas ansvar
2003:364 2003:438
ILO C 147 Behov av kompletterande bestämmelser samt detaljföreskrifter i enlighet med konventionens bestämmelser i 2003:364 och 2003:438.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Regel 5.1.1.1–2 2003:364, 5 kap., 2003:438, 6 kap.
Varje medlemsstat ska inrätta ett effektivt system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena. Ett sådant system finns hos Transportstyrelsen och bör kunna användas även för inspektion och certifiering enligt MLC.
Regel 5.1.1.3 2003:438, 9 kap. 1–2 §§
Ny bestämmelse om att Transportstyrelsen får uppdra åt erkänd organisation att utöva tillsyn av arbets- och levnadsförhållandena på ett fartyg och utfärda sjöarbetscertifikat och del I av försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör införas i 2003:438, 9 kap.
Regel 5.1.1.4
Ett sjöarbetscertifikat ska tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen utgöra bevis för att en medlemsstat vars flagg fartyget för vederbörligen har inspekterats. En regel bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.1.5
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.5.1.1.1
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.5.1.1.2 2003:438, 5 kap. 2 §
Ett tillägg bör göras i 2003.438, 5 kap. om att konventionen måste finnas med på varje fartyg.
Regel 5.1.2 Bemyndigande av erkända organisationer Standard A.5.1.2.1
Klassificeringssällskapen granskas idag och bara vissa utses. Transportstyrelsen tecknar avtal med dessa.
Standard A.5.1.2.2
Instruktion för Transportstyrelsen.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.5.1.2.3
Transportstyrelsen har en fungerande tillsyn över klassificeringssällskapen.
Standard A.5.1.2.4
Ny bestämmelse införs i 2003:438, 9 kap. om att Transportstyrelsen i styrelsens författningssamling ska tillkännage med vilka organisationer avtal träffats om tillsyn avseende arbets- och levnadsförhållanden till sjöss och upplysa Internationella arbetsbyrån om detta. Även ändring om detta i Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.3.1 Maritime Labour Certificate och Declaration of Maritime Labour Compliance
Nya regler bör införas i 2003:364, 3 kap. och i
Transportsstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.3.2
Möjligt att tillämpa regeln även på andra fartyg än de i regel 5.1.3.1. Regel om detta bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.3.3
Ett tillägg bör göras i 2003:364, 1 kap. 4 § om vad som avses med ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Kravet på
att medföra ett sjöarbetscertifikat bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.3.4
Kravet på att medföra en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.3.5
Transportsstyrelsen får ta fram ett formulär som stämmer överens med de mallar som finns i tillägget till konventionen.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Regel 5.1.3.6
Certifikat ska registreras och register ska vara tillgängligt för allmänheten. Transportsstyrelsen har ett tillsynssystem, SITS, som förmodligen kan användas för sådan registrering.
Regel 5.1.3.7
Kraven för att erhålla ett sjöarbetscertifikat bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.3.1–9
2003:438, 3 kap. 3 §
Tillägg bör göras i 2003:364, 3 kap. om att fartyg med en bruttodräktighet om minst 500, som används i internationell sjöfart ska ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. I 5 kap. 1 § bör tillägg göras om att Transportsstyrelsen utövar tillsyn. Transport-
styrelsen får i föreskrifter förordna om giltighetstiden och även hantera detta i sina interna rutiner.
Standard A.5.1.3.10
Vad försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen ska innehålla. Bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.3.11
Brister ska noteras i Sjöfartinspektionens tillsynssystem. Måste anges även på engelska om fartygen går i internationell sjöfart. Bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.3.12
Att ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen ska finnas på fartygen bör införas i Transportsstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.3.13
Frågan får hanteras i Transportstyrelsens föreskrifter.
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.5.1.3.14 2003:364, 2 kap. 3 §
Vad som är föreskrivna krav enligt 2003:364, 2 kap. 3 § får anges i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.3.15
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.5.1.3.16 2003:364, 2 kap. 3 § Standard A.5.1.3.17
Riktat till medlemsstaten.
Regel 5.1.4 Inspektion och tillämpning
Inspektion på svenskflaggade fartyg – ett tillsynssystem finns som bör kunna användas även för inspektion enl. MLC.
Standard A.5.1.4.1-3
Utbildning av personal och ev. nyanställning krävs. En fråga för Transportstyrelsen.
Standard A.5.1.4.4
Bör regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.4.5
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.5.1.4.6
Medlemsstaten ska garantera att inspektörerna är oberoende av regeringsskiften och otillbörlig påverkan.
Standard A.5.1.4.7 a-b)
2003:364, 5 kap.
Vilka befogenheter inspektörer ska ha bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.1.4.7 c)
2003:364, 6 kap. 1–3 §§ (nyttjandeförbud), 11–13 §§ (föreläggande)
Standard A.5.1.4.8 1986:223, 22– 22 a §§, möjlighet att överklaga beslut Standard A.5.1.4.9
Kan regleras i Transportstyrelsens interna rutiner.
Standard A.5.1.4.10 2009:400, 30 kap. 23 §, 2009:641 bilagan p. 36 Standard A.5.1.4.11 a)
Följer av förhållningsregler för myndighetsanställda om t.ex. bisyssla.
Standard A.5.1.4.11 b)
2009:400, 2003:364, 9 kap. 5 § (för icke offentligt anställda)
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
Standard A.5.1.4.12
Skyldigheten att anslå rapporten bör införas i Transportstyrelsen föreskrifter.
Standard A.5.1.4.13
Att hålla register och att göra årsberättelser bör föras in i 2008:1300. System för register finns (SITS).
Standard A.5.1.4.14
Kan regleras i Transportstyrelsens interna rutiner.
Standard A.5.1.4.15
Kan regleras i Transportstyrelsens interna rutiner.
Standard A.5.1.4.16
Möjligheten att söka skadestånd hos JK för felaktiga myndighetsbeslut finns, 1995:1301.
Standard A.5.1.4.17 1) 2003:364, 6 kap. 1 § punkt 1-3 §§ och 8 kap. 1 § (brott mot nyttjandeförbud), 2) 6 kap. 2 § (brott mot nyttjandeförbud p.g.a. att fartyget inte hållits tillgängligt för inspektion, 3) 8 kap. 2 § punkt 1-3 (lämna oriktiga uppgifter för att få ett certifikat eller använda fartyg i strid mot certifikat), 4) 8 kap. 2 § punkt 8 (underlåter att fartyget undergår tillsyn), 5) 4 kap. 7 §, 7 kap. 5 § och 8 kap. 3 § 8 (anställa minderåriga trots förbud eller i övrigt bryta mot regler om arbetsmiljön ombord enligt 5 kap. 1 §),
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
6) 4 kap. 6 § och 8 kap. 3 § 9 (försumma skyldigheter avs. kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsförhållanden), 7) 5 kap. 20 § andra stycket, 21 § andra stycket, 24 § och 8 kap. 3 § 12 (inte samarbeta med tillsynsmyndigheten)
Regel 5.1.5 Rutiner för klagomål ombord
2003:364, 4 kap. 10 § 1977:1160, 6 kap.
Standard A.5.1.5.1
Preciseras i följande punkter.
Standard A.5.1.5.2 2003:364, 1977:1160 Standard A.5.1.5.3
Att inte tillåta bestraffning följer av arbetsrättsliga regler genom arbetsuppgifter eller avsked utan sakliga skäl. Rätten att låta sig representeras uppfylls genom att de fackliga organisationerna agerar ombud i tvister.
Standard A.5.1.5.4
Bör regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter.
Regel 5.1.6.1 Olycksfall till sjöss
1994:1009, 18 kap. 6-19 §§, sjöförklaring
Regel 5.1.6.2
Instruktion för medlemsstaten. Tillbud rapporteras till flaggstaten.
Regel 5.2
Hamnstatens skyldigheter
2003:364 Paris
memorandum of understanding on port state
ILO/MLC Svensk reglering Interna-
tionella instrument
Anmärkningar
control, Paris MoU
Regel 5.2.1.1 Inspektioner i hamn
2003:364, 5 kap. 9 §
Regel 5.2.1.2
Riktat till medlemsstaten.
Regel 5.2.1.3
Riktat till medlemsstaten.
Regel 5.2.1.4
Riktat till medlemsstaten.
Regel 5.2.1.5
Riktat till medlemsstaten.
Standard A.5.2.1.1–5
Omständigheter som kan leda till besiktning. Bör införas i Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.2.1.6 2003:364, 6 kap. 1–3, 11–13 §§
En ändring bör införas i 2003:364, 6 kap. 1 § 2 p. om att ett fartygs resa får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att fartyget har brister i skyddet som är farliga för de ombordvarandes säkerhet, hälsa eller trygghet.
Standard A.5.2.1.7
Kan införas i Transportstyrelsens interna instruktioner.
Standard A.5.2.1.8
Se Standard A.5.1.4.15–16
Regel 5.2.2 Rutiner för hantering av sjömäns klagomål i land
Bör regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.2.2.1-2
Bör regleras genom Transportstyrelsens föreskrifter.
Standard A.5.2.2.3
Bör regleras genom Transportstyrelsens interna rutiner.
Standard A.5.2.2.4-6
Kan införas i Transportstyrelsens interna instruktioner.
Standard A.5.2.2.7
Sekretessprövning enligt gängse bestämmelser.
Regel 5.3
Rekryteringsansvar Standard A.5.3