Prop. 2016/17:44
Ändrade bestämmelser om tullsamarbete
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 november 2016
Stefan Löfven
Magdalena Andersson (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I denna proposition redogörs för de ändringar i svensk rätt som bedöms vara nödvändiga som en följd av de ändringar i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen, som har tillämpats sedan den 1 september 2016. Propositionen innehåller förslag till ändringar i tullagen (2016:253).
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253).
2. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 5 kap. 2 §tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, och
– rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.
Lydelse enligt SFS 2016:884 Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd
För tullförseelse döms till böter den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i
med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.
förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 §, eller
2. inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.4–6 i förordning (EG) nr 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525.
Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om
1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som
a) förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller
b) är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,
2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller
3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525 om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen antogs den 9 september 2015. Förordningen trädde i kraft den 8 oktober 2015 och har tillämpats sedan den 1 september 2016 med undantag för artiklarna 1.5, 1.8, 1.9, 1.17 och 1.18 som tillämpas från och med den 8 oktober 2015. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/345 om hur ofta rapportering av meddelanden om containerstatus ska ske samt uppgiftsformatet och överföringsmetoden samt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/346 om fastställande av de uppgifter som ska ingå i tullinformationssystemet publicerades den 10 mars 2016 och har tillämpats sedan den 1 september 2016. Förordningarna finns i bilaga 1–2.
Inom Finansdepartementet har promemorian Ändrade bestämmelser om tullsamarbete tagits fram, som bl.a. innehåller förslag till författningsändringar med anledning av ändringen av förordning 515/97. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Fi2016/02287).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 oktober 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2. I förhållande till lagrådsremissen föreslås även en redaktionell ändring av lagtexten.
Hänvisningar till S3
4. Rådets förordning (EG) nr 515/97 om administrativt tullsamarbete
För att bekämpa bedrägerier som rör tullunionen och den gemensamma jordbrukspolitiken samt för att stärka skyddet av gemenskapens finansiella intressen antogs 1997 rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (förordning 515/97). Förordningen syftar till att säkerställa att unionens tull- och jordbruksregler tillämpas korrekt och att rätt tullbelopp kan fastställas och uppbäras. I förordningen fastställs hur de administrativa myndigheter som i medlemsstaterna är ansvariga för genomförandet av tull- och jordbrukslagstiftningen ska samarbeta med varandra (ömsesidigt bistånd) och med kommissionen för att säkerställa
att denna lagstiftning följs. Förordningen innehåller bestämmelser om ömsesidigt administrativt bistånd på uppmaning eller på eget initiativ som bl.a. innebär att medlemsstaterna ska utbyta alla upplysningar som kan bidra till att säkerställa att bestämmelserna i tull- och jordbrukslagstiftningen följs. På begäran ska medlemsstaterna också förse varandra med alla intyg, dokument eller bestyrkta kopior av dokument som avser verksamheter som omfattas av tull- eller jordbrukslagstiftningen. Förordningen innehåller också bestämmelser om övervakning av personer, platser, varor och transportmedel. Vidare finns bestämmelser om administrativa undersökningar på uppdrag av en annan medlemsstat samt bestämmelser om överlämnande av information till kommissionen och till tredjeland. I förordningen ges också kommissionen rätt att företa resor till tredjeland för administrativt samarbete och administrativa undersökningar. Slutligen innehåller förordningen bestämmelser om upprättande och förvaltning av tullinformationssystemet (TIS).
I syfte att förbättra skyddet av EU:s ekonomiska intressen och stärka tullsamarbetet mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen, och för att göra förordning 515/97 förenlig med Lissabonfördraget, lade kommissionen 2013 fram ett förslag till ändring av nämnda förordning. Den 9 september 2015 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525 av den 9 september 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (förordning 2015/1525). Förordningen trädde i kraft den 8 oktober 2015 och har tillämpats sedan den 1 september 2016. De artiklar som ger kommissionen rätt att utarbeta genomförandeakter eller delegerade akter har dock tillämpats sedan den 8 oktober 2015. Den 10 mars 2016 publicerades kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/345 om hur ofta rapportering av meddelanden om containerstatus ska ske samt uppgiftsformatet och överföringsmetoden samt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/346 om fastställande av de uppgifter som ska ingå i tullinformationssystemet. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/757 av den 3 februari 2016 om fastställande av de åtgärder för tillämpningen av jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i Tullinformationssystemet publicerades den 14 maj 2016. Kommissionsförordningarna har tillämpats sedan den 1 september 2016.
4.1. Nyheter i förordning 515/97
Ändringarna i förordning 515/97 innebär bl.a. att definitionen av tullagstiftning och fraktförare anpassas till definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Vidare definieras också mer konkret vilka myndigheter som ska kunna ha tillgång till de databaser som skapas genom förordning 515/97. Därutöver införs en skyldighet för fraktförare att skicka information om
containerrörelser till en ny databas. Syftet med att samla denna information är att göra det möjligt att identifiera bedrägerier i samband med att varor förs in i eller ut ur unionen. I syfte att bättre bekämpa bedrägerier inrättas en databas som ska innehålla uppgifter om import, export och transitering av varor, inklusive transitering som sker inom en medlemsstat och så kallad direkt export.
För att säkerställa skyddet av personuppgifter och information som registreras i databaserna införs särskilda bestämmelser som begränsar tillgången till information till särskilt utpekade användare och för vissa specifika syften. För att uppnå öppenhet och säkerställa rätt till information i enlighet med EU:s dataskyddsbestämmelser ska en lista över behöriga myndigheter som har utsetts av medlemsstaterna och även över de enheter inom kommissionen som har tillgång till TIS publiceras. Vidare införs en ny gallringsregel som anger att information som lagras i TIS får sparas i fem år med en möjlig förlängning med två år. Den långa lagringstiden motiveras av den vanligtvis långa utredningsperioden och av att dessa uppgifter behövs vid genomförandet av gemensamma tulloperationer och utredningar.
Kommissionen tilldelas också befogenheter att utfärda genomförandeakter och delegerade akter i enlighet med artiklarna 290 och 291 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Nedan följer en närmare genomgång av de ändringar som gjorts.
Definitioner
I artikel 2 ändras definitionen av tullagstiftning så att den följer definitionen i unionstullkodexens artikel 5. Även en definition av fraktförare införs.
Bistånd på begäran och på eget initiativ
I artiklarna 12 och 16 tydliggörs att dokument, certifierade kopior m.m. som kommunicerats i ett förfarande om bistånd i enlighet med artikel 4 eller på eget initiativ i enlighet med artiklarna 13–15 får användas som bevisning i domstol i både administrativa och straffrättsliga förfaranden.
Uppgifter från fraktförare
Artikel 18a.1 ändras på så sätt att begreppet fraktförare används i stället för en hänvisning till tjänsteleverantörer i den internationella logistikkedjan. Samtidigt införs begreppet ”transportdatabasen” för att beteckna den redan existerande databasen som innehåller uppgifter från fraktförare.
Information om containerrörelser och containerstatus
Genom ändringen av artikel 18a.4 införs en skyldighet för fraktförare att för containrar som är avsedda att föras in i eller ut ur unionens tullområde med fartyg från eller till ett tredjeland skicka information om containerrörelser till en ny databas - CSM-databasen. Med fraktförare avses enligt artikel 5(40) i unionstullkodexen följande personer:
a) I samband med införsel, den person som för in varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport in i unionens tullområde. Emellertid gäller följande:
i) Vid kombinerad transport avses med fraktförare den person som sköter det transportmedel, som när det förts in i gemenskapens tullområde, går av sig självt som ett aktivt transportmedel.
ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med fraktförare den person som ingår ett avtal och utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna in i unionens tullområde.
b) I samband med utförsel, den person som för ut varorna eller som tar på sig ansvaret för varornas transport ut ur unionens tullområde. Emellertid gäller följande:
i) Vid kombinerad transport, där det aktiva transportmedel som lämnar unionens tullområde endast transporterar ett annat transportmedel, som efter det aktiva transportmedlet ankommer till dess destination, kommer att gå av sig självt som ett aktivt transportmedel, avses med fraktförare den person som kommer att sköta det transportmedel, som efter det att det har lämnar unionens tullområde och har anlänt till sin destination, kommer att gå av sig självt.
ii) Vid sjötrafik eller lufttrafik inom ramen för ett fartygsandelsavtal eller fraktarrangemang avses med fraktförare den person som ingår ett avtal och utfärdar ett konossement eller en flygfraktsedel för att föra varorna ut ur unionens tullområde.
De fraktförare som lagrar uppgifter om containerrörelser och containerstatus eller som får sådana uppgifter lagrade åt sig, ska rapportera meddelanden om containerstatus (Container Status Messages, CSM) för containrar som är avsedda att föras in i unionens tullområde med fartyg från ett tredjeland. Detsamma gäller i fråga om sändningar av varor i containrar som lämnar unionens tullområde med fartyg till ett tredjeland och som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2 i rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker, artikel 2 i rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, eller artikel 2.1 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Skyldigheten att rapportera uppkommer från den tidpunkt då containern rapporterades tom innan den fördes in i eller innan den lämnade unionens tullområde fram till den tidpunkt då containern återigen rapporteras tom. CSM ska också rapporteras under minst tre månader före den fysiska ankomsten till unionens tullområde och fram till och med en månad efter det att den fördes in i unionens tullområde eller under minst tre månader efter det att den fördes ut ur unionens tullområde, om de specifika CSM som behövs för att identifiera relevanta händelser då den berörda containern är tom inte är tillgängliga i fraktförarens elektroniska register (artikel 18a.5).
Fraktförarna ska enligt artikel 18a.6 rapportera CSM för följande eller liknande händelser i den mån dessa är kända för den rapporterande fraktföraren och uppgifter för dessa händelser har tagits fram, samlats in eller bevarats i de elektroniska registren:
– bokningsbekräftelse, – ankomst till lastnings- eller lossningsanläggning, – avresa från lastnings- eller lossningsanläggning, – lastning eller lossning från ett transportmedel, – order om fyllning eller tömning, – bekräftelse av fyllning eller tömning, – förflyttningar inom terminalen, – kontroll vid terminalens in- eller utfart, och – sändning för omfattande reparation.
Den så kallade CSM-databasen ska inrättas och förvaltas av kommissionen (artikel 18a.4) för de containerrörelser som avses i artikel 18a.3. Databasen ska vara direkt tillgänglig för de behöriga myndigheterna (jfr artikel 29). Enligt artikeln ska fraktförarna rapportera till medlemsstaternas tullmyndigheter och uppgifterna ska överföras från fraktförarna direkt till databasen (artikel 18a.4a). Varje medlemsstat ska också fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter. Sådana sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 18a.6). Artikel 18c utgör en delegering till kommissionen att anta en genomförandeförordning som fastställer frekvensen på rapporteringen av containerstatusmeddelanden, dataformat och metoden för överföringen.
Databasen för import, export och transitering
I syfte att uppnå mer välriktade kontroller och att öka effektiviteten i kampen mot tullbedrägerier införs en rättslig grund för en databas med uppgifter om import, export och transitering av varor, artikel 18d.
Enligt artikeln ska kommissionen inrätta och förvalta databasen. Databasen får användas av kommissionen och de nationella myndigheterna som utsetts genom artikel 29 i syfte att analysera och jämföra uppgifter i databasen med CSM som rapporterats i CSMdatabasen. Information om resultatet av den behandlingen får även utbytas för de i förordningen angivna syftena. Databasen ska vara tillgänglig för de myndigheter som avses i artikel 29. Inom kommissionen får endast särskilt utsedda analytiker behandla uppgifterna i databasen. I artikeln anges också att kommissionen och medlemstaterna ska skydda konfidentiell affärsinformation.
Rätt för kommissionen att begära in handlingar
Enligt artikel 18e får kommissionen, inom ramen för sina utredningar, begära in handlingar från de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska svara kommissionen inom fyra veckor. Artikel 21.1 reglerar hur information ska hanteras hos kommissionen. Artikel 23.4 utgör en befogenhet för kommissionen att anta delegerade akter om fastställande av de åtgärder för tillämpningen av jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i TIS. Detta har kommissionen genom sin delegerade förordning (EU) 2016/757 av den 3 februari 2016 gjort. Kommissionens delegerade förordning trädde i kraft den 2 juni 2016 och har tillämpats sedan den 1 september 2016. Artikel 25.1 utgör en
befogenhet för kommissionen att anta genomförandeakter. Kommissionen har genom genomförandeförordning (EU) 2016/346 av den 10 mars 2016 om fastställande av de uppgifter som ska ingå i tullinformationssystemet uppdaterat förteckningen över de uppgifter som ska ingå i TIS. Genomförandeförordningen trädde i kraft den 31 mars 2016 och har tillämpats sedan den 1 september 2016. Kommissionen har också genom sin genomförandeförordning (EU) 2016/345 av den 10 mars 2016 om hur ofta rapportering av meddelanden om containerstatus ska ske samt uppgiftsformatet och överföringsmetoden bl.a. fastställt att fraktförarna är skyldiga att överföra meddelanden om containerstatus till CSM-databasen senast 24 timmar efter det att meddelandet tagits fram, samlats in eller bevarats i fraktförarens elektroniska register. Genomförandeförordningen trädde i kraft 31 mars 2016 och har tillämpats sedan den 1 september 2016.
Drift och användning av tullinformationssystemet
I artikel 29 regleras vilka som ska få tillgång till information i TIS. Tillgång får medges för de nationella myndigheter som medlemsstaterna har utsett. Dessa myndigheter ska vara tullmyndigheter men kan också vara myndigheter som är behöriga att agera för att uppnå målen som anges i artikel 23.2. Tillgången till information kan begränsas av den medlemsstat som lämnat informationen (artikel 29.1). En förteckning över de myndigheter som utsetts ska skickas till kommissionen och förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen har dessutom rätt att kontrollera att medlemsstaterna inte ger oproportionerligt många myndigheter tillgång till informationen.
Artikel 30.4 reglerar under vilka förutsättningar som information som inhämtats från TIS får vidarebefordras till andra nationella myndigheter, internationella, regionala organisationer eller EU-organ och vilka skyldigheter som medlemsstaterna har i dessa fall.
Bevarande av uppgifter
Artikel 33 reglerar hur länge information får lagras i TIS. Uppgifterna får lagras så länge det behövs för att uppnå syftet med registreringen, dock högst fem år och sedan i ytterligare två år om det är motiverat. Artikel 41d. 1 reglerar hur länge information får lagras i FIDE. Enligt 1a ska uppgifterna nu anonymiseras tidigare än efter tre år om ett år har gått sedan den sista överträdelsen har fastställts. Enligt tidigare regler skulle uppgifterna raderas i denna situation. Punkt 1b anger nu att uppgifter om administrativt beslut, fällande dom eller beslut om straffrättsliga eller administrativa böter får bevaras i högst sex år. Detta innebär ett förtydligande, i den nuvarande lydelsen nämns endast dom eller påföljd.
Samma ändring har skett i 1c. Enligt punkt 3 är det kommissionen som ska anonymisera eller radera uppgifterna i enlighet med punkt 1.
Kontroll av dataskydd avseende personuppgifter
Artikel 37.5 anger att Europeiska datatillsynsmannen ska samarbeta med den gemensamma tillsynsmyndigheten som inrättades genom rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av
informationsteknik för tulländamål. Artikel 38.2 reglerar vilka åtgärder medlemsstaterna och kommissionen måste vidta för att skydda informationen som lagras i TIS.
Slutbestämmelser
Artikel 43 reglerar på vilka villkor som kommissionen får anta delegerade akter. Artikel 43a reglerar att kommissionen ska ha stöd av en kommitté för vissa uppgifter och enligt artikel 43b ska kommissionen, senast den 9 oktober 2017 genomföra en utvärdering av nödvändigheten av att utvidga uppgifterna om export i de databaser som avses i artiklarna 18a och 18d genom att ta med uppgifter om andra varor än de som fastställs i artiklarna 18a.4 första stycket b och 18d.1.c Även möjligheten att utöka uppgifterna i transportdatabasen genom att inkludera uppgifter om import, export och transitering av varor med väg- eller lufttransport ska ingå i utvärderingen. Artikel 53 ändras på så sätt att ett nytt stycke införs som anger att för fraktförare som den 8 oktober 2015 är bundna av privata avtal som hindrar dem från att uppfylla sin skyldighet att rapportera enligt artikel 18a.4 blir bundna av den skyldigheten först från och med den 9 oktober 2016.
4.2. Nationella bestämmelser
Förordning 515/97 är direkt tillämplig i medlemsstaterna och gäller som svensk lag. Utrymmet för nationella bestämmelser är därför begränsat och nationella regler kan endast utgöras av nödvändiga kompletterande bestämmelser.
Lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete tillämpas på internationellt tullsamarbete som följer av en internationell överenskommelse med en annan stat eller mellanfolklig organisation som Sverige har tillträtt eller annars är förpliktat att följa och har till syfte att förhindra, upptäcka, utreda eller beivra överträdelser av tullbestämmelser. Enligt lagen ska Tullverket (eller annan behörig svensk myndighet) bistå en behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om det följer av en sådan internationell överenskommelse. Lagen innehåller bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och åtgärder i Sverige för annan stats räkning (biståndsframställningar). Vidare finns bestämmelser om tullsamarbete i form av utredning om överträdelse av tullbestämmelse i en annan stat. I lagen finns också bestämmelser om gränsöverskridande tullsamarbete, i form av gränsöverskridande övervakning och gränsöverskridande förföljande. I lagen regleras även inhämtande av uppgifter och utredningar för svensk räkning i annan stat.
Lagen om internationellt tullsamarbete är tillämplig på internationellt tullsamarbete undantaget sådant samarbete som avses i lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen, lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden eller lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat. När det gäller förordning 515/97 innehåller lagen vissa
kompletterande bestämmelser om utredning och bistånd. Till lagen hör också förordning (2000:1222) om internationellt tullsamarbete.
Även i förordning (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem (TiF) finns kompletterande bestämmelser till förordning 515/97. Den svenska förordningen reglerar bl.a. hur uppgifterna i TIS får användas av berörda svenska myndigheter, vilka dessa myndigheter är (Tullverket, Kustbevakningen, Polismyndigheten och Statens jordbruksverk) samt vilka myndigheter som får ha direktåtkomst till TIS (Tullverket, Polismyndigheten och Kustbevakningen). TiF föreskriver också att Tullverket får föra in uppgifter i TIS samt att Tullverket är registeransvarigt för TIS i Sverige samt är ansvarigt för gallring och bevarande av uppgifter i enlighet med artikel 33 i förordning 515/97. Svensk tillsynsmyndighet är enligt TiF Datainspektionen.
På unionsnivå regleras skyddet för personuppgifter främst genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet, och genom rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Dataskyddsregleringen på unionsnivå har varit föremål för översyn och ny reglering, dels en ny förordning, dels ett nytt direktiv, antogs nyligen och publicerades den 4 maj 2016. Den nya regleringen ska börja tillämpas i maj 2018.
När det gäller Tullverket regleras skyddet av den enskildes personliga integritet bl.a. i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldatalagen) och förordningen (2001:646) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet (tulldataförordningen). Enligt 1 kap. 4 § första stycket 3 tulldatalagen får uppgifter behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Tullverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet regleras i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet (tullbrottsdatalagen), med tillhörande förordning (2005:791) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet (tullbrottsdataförordningen). Enligt 7 § tullbrottsdatalagen får uppgifter behandlas i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet om det behövs för att bl.a. fullgöra förpliktelser som följer av internationella åtaganden.
Det finns även bestämmelser om hantering av personuppgifter i annan lagstiftning, t.ex. i lagen om internationellt tullsamarbete och i förordningen i samma ämne, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete och i tullagen (2016:253).
I 15 kap. 1b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns en bestämmelse som innebär att sekretess ska gälla för uppgifter som en myndighet har elektronisk tillgång till i en upptagning för automatiserad behandling hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, om myndigheten inte får behandla uppgiften enligt en bindande EU-rättsakt eller ett av Sverige eller EU ingånget avtal med en annan stat eller mellanfolklig organisation. Tystnadsplikten som följer av bestämmelsen
har företräde framför den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Som framgår ovan kan även andra myndigheter än Tullverket använda uppgifter som förts in i TIS. Det rör sig om Polismyndigheten, Kustbevakningen och Jordbruksverket. I vilken utsträckning som myndigheterna får behandla personuppgifter och stödet för detta finns i den lagstiftning som gäller för respektive myndighets personuppgiftsbehandling. De författningar som är aktuella i detta avseende är polisdatalagen (2010:361), kustbevakningsdatalagen (2012:145) respektive personuppgiftslagen (1998:204).
5. Kompletterande bestämmelser i svensk rätt
5.1. Behövs det lagändringar med anledning av ändringen av förordning 515/97?
Regeringens bedömning: De författningsändringar som bedöms nödvändiga med anledning av ändringarna i förordning 515/97 kan göras genom reglering i förordning, med undantag av en ny sanktionsbestämmelse som bör regleras i lag.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Ändringarna i förordning 515/97 innebär bl.a. att definitionen av tullagstiftning och fraktförare anpassas till definitionerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (unionstullkodexen). Vidare definieras också mer konkret vilka myndigheter som ska ha tillgång till de databaser som skapas genom förordning 515/97.
Därutöver skapas en skyldighet för fraktförare att skicka information om containerrörelser till en ny databas. Syftet med att samla denna information är att göra det möjligt att identifiera bedrägerier i samband med att varor förs in i eller ut ur unionen. I syfte att bättre bekämpa bedrägerier inrättas en databas som ska innehålla uppgifter om import, export och transitering av varor, inklusive transitering som sker inom en medlemsstat och så kallad direkt export.
För att säkerställa skyddet av personuppgifter och information som registreras i databaserna införs särskilda bestämmelser som begränsar tillgången till information till särskilt utpekade användare och för vissa specifika syften. För att uppnå öppenhet och att säkerställa rätt till information i enlighet med EU:s dataskyddsbestämmelser ska en lista över behöriga myndigheter som har utsetts av medlemsstaterna publiceras. Även de enheter inom kommissionen som har tillgång till TIS ska publiceras. Vidare införs en ny gallringsregel som anger att
information som lagras i TIS får sparas i fem år med en möjlig förlängning med två år. Den långa lagringstiden motiveras av den vanligtvis långa utredningsperioden och av att dessa uppgifter behövs vid genomförandet av gemensamma tulloperationer och utredningar.
Förordning 515/97 är direkt tillämplig i medlemsstaterna och gäller som svensk lag. Utrymmet för nationella bestämmelser är därför begränsat och nationella regler ska endast utgöras av nödvändiga kompletterande bestämmelser. Regeringens uppfattning är att inga av de ovan angivna ändringarna kräver kompletterande bestämmelser i lag. De kompletterande bestämmelser som behövs kan införas genom reglering i förordning.
Omarbetningen av förordning 515/97 medför också en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter om containerstatus. Förordningen lämnar öppet om sanktionerna ska vara straffrättsliga eller av annat slag, t.ex. administrativa. Regeringen är av den uppfattningen att en sanktionsbestämmelse i form av tullförseelse bör införas genom en ändring i tullagen.
5.2. En ny sanktionsbestämmelse införs
Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.4–6 i rådets förordning (EG) nr 515/97 ska dömas för tullförseelse. Tullagen ska också ändras så att det framgår att lagen kompletterar förordning 515/97.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot promemorians förslag. Föreningen Svensk Sjöfart anför dock att regelverket måste ta hänsyn till den information som operatören faktiskt förfogar över då det kan finnas tillfällen då operatören inte känner till lastbärarens innehåll i detalj.
Skälen för regeringens förslag: Enligt förordning 515/97 ska varje medlemsstat fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter om containerstatus. Sådana sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 18a.6). Förordningen lämnar öppet om sanktionerna ska vara straffrättsliga eller av annat slag, t.ex. administrativa.
Då det är fråga om åsidosättande av skyldigheter att tillhandahålla uppgifter eller tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter enligt förordningen som ska sanktioneras anser regeringen att det ligger nära till hands att jämföra med den reglering som i dag finns beträffande bl.a. brott mot deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagen. Av 5 kap. 2 § tullagen (2016:253) framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.
Detsamma ska gälla den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon eller som är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande, om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller om användningen eller förbrukningen av en ickeunionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Av 5 kap. 3 § tullagen framgår att ansvar för tullförseelse inte ska dömas ut, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
De fall som tullförseelsen främst tar sikte på är underlåtenhet att lämna uppgift eller handling som ska lämnas till ledning för förtullningen, dvs. för att fastställa tull och skatt eller för att säkerställa att nödvändiga tillstånd finns. Den tar dock också sikte på fall då anmälningsskyldighet föreligger utan att uppgifterna i sig är till för att fastställa tull eller skatt eller för att kontrollera att tillstånd finns för att föra en viss vara över gränsen. Ett sådant fall är förhandsanmälan om att fartyg anländer svensk hamn. Regeringen anser att det finns sådana likheter mellan det som i dag omfattas av straffbestämmelsen i 5 kap. 2 § tullagen och det som avses i artikel 18a i EU-förordningen att bestämmelsen även bör omfatta de fall som nu ska sanktioneras.
Som ovan konstaterats är det som ska sanktioneras åsidosättande av en skyldighet att tillhandahålla uppgifter eller tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter och det rör sig alltså inte om någon allvarligare form av överträdelse. Föreningen Svensk Sjöfart har anfört att regelverket måste ta hänsyn till den information som operatören faktiskt förfogar över då det kan finnas tillfällen då operatören inte känner till lastbärarens innehåll i detalj. Regeringen konstaterar att en fraktförare enligt artikel 18a.6 ska rapportera CSM endast i den mån dessa är kända för fraktföraren och uppgifter för dessa händelser har tagits fram, samlats in eller bevarats i fraktförarens elektroniska register. Regeringen anser att de nya förseelserna kan hanteras inom den straffskala som anges i 5 kap. 2 § tullagen, dvs. som ett bötesbrott. Förutom uppsåtliga brott mot rapporteringskravet bör även överträdelser av oaktsamhet vara straffbelagda. I ringa fall bör det inte dömas till ansvar.
Av unionstullkodexens artikel 5.2 framgår att med tullagstiftning avses det regelverk som utgörs av kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som antagits på unionsnivå eller på nationell nivå, den gemensamma tulltaxan, den lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser och slutligen internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen. Regeringen bedömer att förordning 515/97 inte omfattas av begreppet tullagstiftning i tullagen. Alltså måste en uttrycklig hänvisning till förordning 515/97 föras in i 5 kap. 2 § tullagen. Eftersom skyldigheten för fraktförare att skicka information om containerrörelser slås fast i artikel 18a.4 föreslår Lagrådet att hänvisningen i paragrafen omfattar denna punkt. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning och
föreslår att en hänvisning till artikel 18a.4–6 i förordning 515/97 förs in i 5 kap. 2 § tullagen. Även 1 kap. 1 § i samma lag bör ändras så att det framgår att lagen även kompletterar förordning 515/97.
Hänvisningsteknik
I 5 kap. 2 § tullagen görs en hänvisning till EU-förordningen som är statisk, dvs. avser förordningen i en viss angiven lydelse. Denna hänvisningsteknik har valts eftersom det är fråga om en straffbestämmelse och ändringar i förordningen bör föranleda överväganden av lagstiftaren om huruvida lagtexten behöver ändras. Hänvisningen i 1 kap. 1 § tullagen är en upplysningsbestämmelse. Det är ändamålsenligt att hänvisningen till förordningen i detta fall är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2016/17:44: Avsnitt 3, Författningskommentar till 2 § tullagen (2016:253)
6. Konsekvenser
6.1. Effekter för myndigheter och det allmänna
Regeringens bedömning: Lagförslaget bedöms medföra marginellt ökade kostnader för myndigheterna. Kostnaderna bedöms kunna hanteras inom befintliga och beräknade ramar.
Lagförslaget bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns inom rättsväsendet väl inarbetade rutiner för hantering av tullförseelser varför den föreslagna ändringen i tullagen förväntas medföra endast marginellt ökade administrativa kostnader för myndigheterna. Effekten av författningsförslaget bedöms bli så begränsad att den kan hanteras inom befintliga och beräknade ramar.
Förslaget att införa en ny tullförseelse bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.
6.2. Effekter för företagen
Regeringens bedömning: Lagförslagen bedöms inte medföra ökade kostnader för företagen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot promemorians bedömning. Föreningen Svensk Sjöfart anser att fraktförarens informationsplikt för containerrörelser knappast kan betraktas som ytterst begränsad då skyldigheten dels i vissa fall kan
kräva investeringar i system eller teknik, dels är en ny tidskrävande arbetsuppgift för fraktförarna. Även Transportstyrelsen anser att konsekvenserna för företag i samband med den nya rapporteringsskyldigheten borde tydliggöras.
Skälen för regeringens bedömning
En ny skyldighet för fraktförare införs
Genom ändringen av förordning 515/97 införs en ny skyldighet för fraktförare att till kommissionen rapportera status på containrar som är avsedda att föras in i unionens tullområde med fartyg från ett tredjeland, en skyldighet som kan komma att kräva investeringar i nya it-lösningar för de berörda företagen. Föreningen Svensk Sjöfart anser att fraktförarens informationsplikt för containerrörelser knappast kan betraktas som ytterst begränsad och Transportstyrelsen anser att konsekvenserna för företag i samband med den nya rapporteringsskyldigheten borde tydliggöras. Promemorian har gjort bedömningen att skyldigheten för fraktförare att rapportera CSM till kommissionen förvisso kan komma att kräva investeringar i nya it-lösningar för de berörda företagen men att denna skyldighet inte är något som följer av de förslag som lämnas i promemorian. Regeringen delar den bedömningen.
Även om den skyldigheten inte är något som följer av det förslag som nu lämnas av regeringen finns det skäl att något beröra vilka företag det är som berörs av ändringen i EU-förordningen.
Containertrafiken till och från Sverige 90 procent av landets import och export går via sjöfarten. De fem största hamnarna i Sverige är Göteborg, Helsingborg, Gävle, Stockholm och
Norrköping med följande containervolym under 2014:
Göteborg
836 600
Helsingborg
202 209
Gävle
141 126
Stockholm
49 000
Norrköping
44 620
En tredjedel av utrikeshandeln passerar Göteborgs hamn som är Sveriges största hamn. I hamnen finns t.ex. direktlinjer till och från USA, Indien, Mellanöstern och Asien. I Göteborg är det 3–4 rederier som har direkttrafik till eller från tredjeland. I Helsingborgs hamn har ett företag trafik med tredje land. Företagen uppskattas falla inom kategorin små eller medelstora företag enligt kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Hamnarna i Stockholm, Gävle och Norrköping har ingen direkttrafik med tredjeland.
6.3. Övriga konsekvenser
Förslaget bedöms överensstämma med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och bedöms inte gå därutöver. Särskilda hänsyn bedöms inte behövas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande. Avseende behovet av speciella informationsinsatser informerar Tullverket regelmässigt om nyheter i tullagstiftningen på sin webbplats. Utöver detta kommer kommissionen att utfärda riktlinjer som ska hjälpa fraktförarna att förstå och fullgöra sina skyldigheter avseende rapporteringen av CSM. Förslagen har ingen effekt på kommuner eller landsting. Förslagen har heller ingen effekt på miljön och det finns inga jämställdhetsaspekter att beakta.
7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den föreslagna ändringen i tullagen ska träda i kraft den 1 april 2017.
Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorians förslag och bedömning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av artikel 2 i förordning 2015/1525 framgår att förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Förordningen publicerades den 18 september 2015 och trädde i kraft den 8 oktober 2015. Den har tillämpats sedan den 1 september 2016 med undantag från artiklarna 1.5, 1.8, 1.9, 1.17 och 1.18 som ska tillämpas från och med den 8 oktober 2015.
Kommissionens genomförandeförordningar 2016/345 och 2016/346, artiklarna 4 respektive 3, anger att dessa förordningar träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Förordningarna publicerades den 11 mars 2016 och trädde i kraft den 30 mars 2016. Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/757 publicerades 14 maj 2016 och trädde i kraft den 2 juni 2016 (artikel 3). Alla förordningarna har tillämpats sedan den 1 september 2016.
Det svenska regelverket ska komplettera de nu aktuella unionsbestämmelserna som har tillämpats sedan den 1 september 2016. Regeringen anser därför att den föreslagna ändringen i tullagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Regeringens bedömning är att detta är den 1 april 2017.
Regeringen ser inte något behov av övergångsbestämmelser. Beträffande den nya bestämmelsen om tullförseelse ska, i fråga om
straffansvar, förutom 2 kap. 10 § regeringsformen även de allmänna principer som kommer till uttryck i 5 § första och andra styckena lagen (1964:163) om införande av brottsbalken tillämpas.
8. Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253)
1 kap.
1 §
Paragrafen ändras endast på så sätt att en hänvisning till rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen förs in. Eftersom det är fråga om en upplysningsbestämmelse anges endast EU-förordningens namn och inte vilken lydelse av den som det hänvisas till (dynamisk hänvisning).
5 kap.
2 §
Paragrafen ändras så att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.4–6 i förordning (EG) nr 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/1525, döms till böter för tullförseelse. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/345 av den 10 mars 2016 anges bl.a. också när meddelanden om containerstatus ska överföras då dessa har tagits fram, samlats in eller bevarats i fraktförarnas elektroniska register. Hänvisningen till artikel 18a.4–6 i förordning 515/97 är utformad på så sätt att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, en så kallad statisk hänvisning. Se avsnitt 5.2. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag dock med en redaktionell justering. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 10 kap. 5 d § brottsbalken och 43 § jaktlagen (1987:259).
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
21
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2015/1525
av den 9 september 2015
om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas
administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa
en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33 och 325,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av revisionsrättens yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och
av följande skäl:
(1)
För att säkerställa att rådets förordning (EG) nr 515/97 (2) omfattar alla tänkbara varurörelser i förhållande till
unionens tullområde bör definitionerna av tullagstiftning och fraktförare klargöras med avseende på begreppen
införsel och utförsel av varor.
(2)
I syfte att ytterligare förbättra administrativa och straffrättsliga förfaranden för hantering av oegentligheter är det
nödvändigt att säkerställa att bevisning som erhållits genom ömsesidigt bistånd kan betraktas som tillåtlig vid
förfaranden inför de administrativa och rättsliga myndigheterna i den begärande myndighetens medlemsstat.
(3)
För att öka tydligheten, enhetligheten och insynen är det nödvändigt att mer konkret fastställa vilka myndigheter
som ska ha tillgång till de databaser som inrättas med stöd av förordning (EG) nr 515/97. I detta syfte bör en
enhetlig hänvisning till behöriga myndigheter införas. Dessa myndigheters direkta tillgång är en viktig
förutsättning för ett effektivt genomförande av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaternas administrativa
myndigheter och samarbetet mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull-
och jordbrukslagstiftningen.
(4)
Uppgifter om containerrörelser gör det möjligt att identifiera bedrägerier vad gäller varor som förflyttas in i och
ut ur unionens tullområde. Sådana uppgifter är till hjälp i arbetet med att förebygga, utreda och lagföra
verksamhet som utgör eller förefaller utgöra överträdelser av tullagstiftningen. För att samla in och använda så
18.9.2015
L 243/1
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av
den 15 juni 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 september 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT).
(2) Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter
och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen
(EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).
22
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
fullständiga uppgifter som möjligt och samtidigt undvika eventuella negativa konsekvenser för små och
medelstora företag inom speditionssektorn, är det nödvändigt att fraktförare överlämnar uppgifter om container
rörelser till medlemsstaterna, i den mån de samlar in sådana uppgifter i elektroniskt format genom sina
spårningssystem eller får sådana uppgifter lagrade åt sig. Sådana uppgifter bör överföras direkt till en samlad
databas som kommissionen inrättar för detta syfte.
(5)
För att garantera en hög konsumentskyddsnivå har unionen en skyldighet att bekämpa bedrägerier i tullärenden
för att därigenom bidra till den inre marknadens mål om säkra produkter med äkta ursprungsintyg.
(6)
En viktig förutsättning för upptäckt av bedrägerier är identifiering och korsanalys av relevanta uppgifter om
verksamheten. Därför måste en databas inrättas på unionsnivå med uppgifter om import, export och transitering
av varor, inbegripet transitering av varor inom medlemsstaterna och direktexport. I detta syfte bör kommissionen
systematiskt replikera uppgifter från de källor som förvaltas av kommissionen i databasen för import, export och
transitering och medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillhandahålla kommissionen uppgifter om transitering av
varor inom en medlemsstat och om direktexport, beroende på tillgången till uppgifter och medlemsstatens it-
infrastruktur.
(7)
Införandet enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG (1) av de elektroniska tullsystemen 2011,
varigenom handlingar som styrker import och export inte längre bevaras av tullmyndigheter, utan av ekonomiska
aktörer, har lett till förseningar i de utredningar på tullområdet som genomförs av Europeiska byrån för bedrägeri
bekämpning (Olaf), eftersom Olaf förlitar sig på dessa myndigheter för att få hjälp att erhålla sådana handlingar.
Dessutom utgör den treåriga preskriptionstiden för uppbörd av tullskuld ett ytterligare hinder för att
framgångsrikt genomföra utredningar. För att påskynda utredningsarbetet på tullområdet, utöver kommissionens
övriga möjligheter att inhämta information om deklarationer, bör det förfarande enligt vilket kommissionen får
begära handlingar som styrker import- och exportdeklarationer från medlemsstaterna fastställas.
(8)
För att säkerställa konfidentialiteten och öka säkerheten hos de uppgifter som lagrats i de databaser som inrättas
på grundval av den här förordningen och förordning (EG) nr 515/97, bör det föreskrivas att tillgången till dessa
uppgifter begränsas till endast specifika användare och angivna syften.
(9)
I förordning (EG) nr 515/97 föreskrivs om uppgifternas behandling. Sådan behandling får även omfatta
personuppgifter och bör ske i enlighet med unionsrätten. Behandlingen av personuppgifter bör i synnerhet göras
på ett sätt som är förenligt med den förordningens syfte och i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG (2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (3) och särskilt med
unionens krav gällande uppgifternas kvalitet, proportionalitet, ändamålsbegränsning och rätten till information,
tillgång, rättelse, radering och blockering av personuppgifter, med organisatoriska och tekniska åtgärder samt
internationella överföringar av personuppgifter. För att säkerställa de lagrade uppgifternas konfidentialitet bör det
särskilt föreskrivas att tillgången till lagrade uppgifter begränsas endast till specifika användare.
(10) Kommissionen och medlemsstaterna bör skydda konfidentiell affärsinformation och de bör säkerställa
konfidentiell behandling av databasen med införda meddelanden om containerstatus och databasen för import,
export och transitering.
(11) För att sörja för att informationen hålls uppdaterad och för att garantera de registrerades rätt till insyn och
information enligt förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG bör det vara möjligt för kommissionen att
på internet offentliggöra uppdateringar av förteckningarna över de behöriga myndigheter som har angetts av
medlemsstaterna och kommissionens avdelningar som är behöriga att ha tillgång till TIS.
(12) Behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av förordning (EG) nr 515/97 och delegerade akter respektive
genomförandeakter som antas i enlighet därmed, bör beakta den grundläggande rätten till respekt för privat- och
18.9.2015
L 243/2
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (EUT L 23,
26.1.2008, s. 21).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu
tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,
s. 1).
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
23
familjeliv som erkänns i artikel 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, och rätten till respekt för privat- och familjeliv och skyddet av personuppgifter som garanteras i
artiklarna 7 respektive 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sådana delegerade
akter och genomförandeakter bör även säkerställa att all behandling av personuppgifter sker i enlighet med
direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.
(13) För att förbättra enhetligheten i övervakningen av dataskyddet bör Europeiska datatillsynsmannen samarbeta nära
med den gemensamma tillsynsmyndighet som har inrättats i enlighet med rådets beslut 2009/917/RIF (1) i syfte
att samordna revisionerna av TIS.
(14) De bestämmelser som reglerar lagringen av uppgifter i TIS leder ofta till oberättigade förluster av information.
Detta beror på att medlemsstater inte systematiskt genomför de årliga omprövningarna på grund av den
administrativa börda de medför och bristen på lämpliga resurser. Det är därför nödvändigt att förenkla
förfarandet för lagring av uppgifter i TIS genom att skyldigheten att årligen ompröva uppgifterna avskaffas och
genom att den maximala lagringstiden fastställs till fem år, vilken, förutsatt att en motivering lämnas, kan
förlängas med en ytterligare period på två år, vilket motsvarar de perioder som fastställs för de databaser som
inrättas på grundval av förordning (EG) nr 515/97. Denna period är nödvändig på grund av de långa
förfarandena för behandling av oegentligheter och på grund av att dessa uppgifter behövs för gemensamma
tullaktioner och utredningar.
(15) För att ytterligare förbättra möjligheterna att analysera bedrägerier och underlätta utredningar bör uppgifter om
pågående utredningar som lagras i registret för identifiering av tullutredningar anonymiseras när det har gått ett
år sedan det sista konstaterandet och därefter bevaras i en form som gör det omöjligt att identifiera den
registrerade.
(16) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra möjligheterna att upptäcka, utreda och förebygga
tullbedrägerier i unionen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av
dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(17) Fraktförare som vid denna förordnings ikraftträdande är bundna av privata avtalsförpliktelser med avseende på
tillhandahållande av uppgifter om containerrörelser bör ha rätt att omfattas av en senarelagd tillämpning av
skyldigheten att rapportera meddelanden om containerstatus (Container Status Messages, nedan kallade CSM), så att
de kan omförhandla sina avtal och se till att framtida avtal är förenliga med skyldigheten att lämna uppgifter till
medlemsstaterna.
(18) Genom förordning (EG) nr 515/97 ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa av bestämmelserna i den
förordningen. Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter som kommissionen ges
enligt den förordningen anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget).
(19) I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av förordning (EG) nr 515/97 och i synnerhet för att precisera
vilken information som ska införas i TIS, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-
fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa de åtgärder i samband med tillämpningen av
jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i TIS. Det är av särskild betydelse att kommissionen
genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och vid behov med företrädare
för företagen. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt.
(20) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 515/97 bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter med avseende på hur ofta rapporteringen av CSM ska ske, dessa uppgifters format,
metoden för överföring av sådana uppgifter och de särskilda delar som ska inkluderas i TIS inom var och en av
18.9.2015
L 243/3
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (EUT L 323, 10.12.2009,
s. 20).
24
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
de kategorier i vilka uppgifter bör införas. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av
genomförandeakter.
(21) Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 11 mars 2014.
(22) Förordning (EG) nr 515/97 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 515/97 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2.1 ska ändras på följande sätt:
a) Första strecksatsen ska ersättas med följande:
”— tullagstiftning: tullagstiftning enligt definitionen i artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 952/2013 (*).
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av
en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).”
b) Följande strecksatser ska läggas till:
”— unionens tullområde: unionens tullområde enligt definitionen i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013.
— fraktförare: de personer som avses i artikel 5.40 i förordning (EU) nr 952/2013.”
2. Artikel 12 ska ersättas med följande:
”Artikel 12
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51 får uppgifter, inbegripet dokument, bestyrkta kopior av dokument,
intyg, alla handlingar eller beslut som härrör från de administrativa myndigheterna, rapporter och upplysningar som
den anmodade myndighetens personal erhåller och överlämnar till den begärande myndigheten rörande bistånd
enligt artiklarna 4–11 utgöra tillåtligt bevismaterial på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där
förfarandena äger rum
a) vid administrativa förfaranden i den begärande myndighetens medlemsstat, inbegripet efterföljande överklagande
förfaranden,
b) vid rättsliga förfaranden i den begärande myndighetens medlemsstat såvida inte den begärande myndigheten
uttryckligen har angett annat vid tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.”
3. Artikel 16 ska ersättas med följande:
”Artikel 16
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51 får uppgifter, inbegripet dokument, bestyrkta kopior av dokument,
intyg, alla handlingar eller beslut som härrör från administrativa myndigheter, rapporter och upplysningar som den
18.9.2015
L 243/4
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
25
underrättande myndighetens personal erhåller och överlämnar till den mottagande myndigheten rörande bistånd
enligt artiklarna 13–15 utgöra tillåtligt bevismaterial på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där
förfarandena äger rum
a) vid administrativa förfaranden i den mottagande myndighetens medlemsstat, inbegripet efterföljande överklagan
deförfaranden,
b) vid rättsliga förfaranden i den mottagande myndighetens medlemsstat såvida inte den underrättande
myndigheten uttryckligen har angett annat vid tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.”
4. Artikel 18a ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1.
Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet och för att hjälpa de myndigheter som avses i
artikel 29 att spåra dels varusändningar som är föremål för aktiviteter som kan strida mot jordbruks- och
tullagstiftningen, dels de transportmedel – däribland containrar – som används för detta syfte, ska kommissionen
inrätta och förvalta en databas som innehåller uppgifter från fraktförare (nedan kallad transportdatabasen). Dessa
myndigheter ska ha direkt tillgång till den transportdatabasen. De får använda databasen, inbegripet för analys av
uppgifter och utbyte av information, endast för de syften som anges i denna förordning.
2.
Kommissionen ska ha följande behörighet i fråga om förvaltningen av transportdatabasen:
a) Få tillgång till eller begära utdrag av samt lagra uppgifterna, oavsett medel och i vilken form som helst, samt
få använda uppgifterna i överensstämmelse med tillämpliga immaterialrättigheter. Kommissionen ska införa
lämpliga säkerhetsåtgärder, inbegripet tekniska och organisatoriska åtgärder och krav på insyn för de
registrerade. De registrerade ska ha rätt att få tillgång till och korrigera uppgifterna.
b) Sammanställa och jämföra de uppgifter som är tillgängliga i eller har hämtats ut ur transportdatabasen,
indexera dem och utöka dem med uppgifter ur andra källor samt analysera dem i överensstämmelse med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (*).
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda
då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria
rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).”
c) Med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik ställa uppgifterna i transportdatabasen till förfogande för de
myndigheter som avses i artikel 29 i den här förordningen.
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4.
För de containerrörelser som avses i punkt 3 i den här artikeln ska kommissionen inrätta och förvalta en
databas med införda meddelanden om containerstatus (nedan kallad CSM-databasen). CSM-databasen ska vara
direkt tillgänglig för de myndigheter som avses i artikel 29. De fraktförare som avses i punkt 1 i den här artikeln,
och som lagrar uppgifter om containerrörelser och containerstatus eller som får sådana uppgifter lagrade åt sig,
ska rapportera meddelanden om containerstatus (Container Status Messages, nedan kallade CSM) till
medlemsstaternas tullmyndigheter i följande situationer:
a) Containrar som är avsedda att föras in i unionens tullområde med fartyg från ett tredjeland, med undantag av
— containrar som är avsedda att förbli ombord på samma fartyg under färd, och lämna unionens tullområde
ombord på det fartyget, och
— containrar som är avsedda att lossas från och lastas på samma fartyg under färd för att andra varor ska
kunna lossas eller lastas, och lämna unionens tullområde ombord på det fartyget.
18.9.2015
L 243/5
Europeiska unionens officiella tidning
SV
26
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
b) I fråga om sändningar av varor i containrar som lämnar unionens tullområde med fartyg till ett tredjeland
och som omfattas av tillämpningsområdet för
— artikel 2 i rådets direktiv 92/84/EEG (*),
— artikel 2 i rådets direktiv 2011/64/EU (**), eller
— artikel 2.1 i rådets direktiv 2003/96/EG (***).
Uppgifter ska överföras av fraktförarna direkt till CSM-databasen.
(*) Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och
alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 29).
(**) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på
tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).
(***) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för
beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).”
c) Följande punkter ska läggas till:
”5.
CSM ska rapporteras
a) från den tidpunkt då containern rapporterades tom innan den fördes in i eller innan den lämnade unionens
tullområde fram till den tidpunkt då containern återigen rapporteras tom,
b) under minst tre månader före den fysiska ankomsten till unionens tullområde och fram till och med en
månad efter det att den fördes in i unionens tullområde, om de specifika CSM som behövs för att identifiera
relevanta händelser då den berörda containern är tom inte är tillgängliga i fraktförarens elektroniska register,
eller
c) under minst tre månader efter det att den fördes ut ur unionens tullområde, om de specifika CSM som
behövs för att identifiera relevanta händelser då den berörda containern är tom inte är tillgängliga i
fraktförarens elektroniska register.
6.
Fraktförarna ska rapportera CSM för följande eller liknande händelser i den mån dessa är kända för den
rapporterande fraktföraren och uppgifter för dessa händelser har tagits fram, samlats in eller bevarats i de
elektroniska registren:
— Bokningsbekräftelse.
— Ankomst till lastnings- eller lossningsanläggning.
— Avresa från lastnings- eller lossningsanläggning.
— Lastning eller lossning från ett transportmedel.
— Order om fyllning eller tömning.
— Bekräftelse av fyllning eller tömning.
— Förflyttningar inom terminalen.
— Kontroll vid terminalens in- eller utfart.
— Sändning för omfattande reparation.
Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller
vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter. Sådana sanktioner ska vara effektiva,
proportionella och avskräckande.
7.
Inom kommissionen ska enbart särskilt utsedda analytiker vara behöriga att behandla personuppgifter på
vilka punkterna 2 b och c är tillämpliga.
Personuppgifter som inte är nödvändiga för att upptäcka den rörlighet för varor som avses i punkt 1 ska
omedelbart raderas eller avidentifieras. De får i dock lagras i högst tre år.
18.9.2015
L 243/6
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
27
Kommissionen ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter från
oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust eller otillåten spridning eller ändring av och tillgång till
uppgifterna eller varje annat slag av otillåten behandling.
8.
De uppgifter som har mottagits från fraktförarna ska bevaras endast under den tid som behövs för att
uppnå syftet för vilket de infördes och får lagras i högst fem år.
9.
Kommissionen och medlemsstaterna ska skydda konfidentiell affärsinformation som har mottagits från
fraktförarna.
Kommissionen och medlemsstaterna ska på de utsedda experterna tillämpa de striktaste säkerhetsbestämmelser i
tekniskt och organisatoriskt hänseende samt om personalsäkerhet i fråga om tystnadsplikt eller andra likvärdiga
krav på konfidentiell behandling i enlighet med nationell rätt och unionsrätten.
Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att framställningar från andra medlemsstater om konfidentiell
behandling av uppgifter som utbyts genom CSM-databasen tillmötesgås.”
5. Följande artikel ska införas:
”Artikel 18c
Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om hur ofta rapporteringen ska ske, uppgifts
formatet i, och överföringsmetoden för, CSM.
Dessa genomförandeakter ska senast den 29 februari 2016 antas i enlighet med det granskningsförfarande som
avses i artikel 43a.2.”
6. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 18d
1.
Kommissionen ska inrätta och förvalta en databas (nedan kallad databasen för import, export och transitering)
med uppgifter om
a) import av varor,
b) transitering av varor, och
c) export av varor, i den mån som de varor som avses i detta led omfattas av tillämpningsområdet för
i) artikel 2 i direktiv 92/84/EEG,
ii) artikel 2 i direktiv 2011/64/EU, eller
iii) artikel 2.1 i direktiv 2003/96/EG.
Databasen för import, export och transitering ska föras i enlighet med bilagorna 37 och 38 till kommissionens
förordning (EEG) nr 2454/93 (*).
Kommissionen ska systematiskt replikera uppgifter från de källor som förvaltas av kommissionen på grundval av
förordning (EU) nr 952/2013 i databasen för import, export och transitering. Medlemsstaterna får till
kommissionen lämna uppgifter om transitering av varor inom en medlemsstat och om direktexport, beroende på
tillgången till uppgifter och medlemsstatens it-infrastruktur.
De avdelningar som har utsetts av kommissionen och de nationella myndigheterna och som avses i artikel 29 i den
här förordningen får använda databasen för import, export och transitering för att analysera och jämföra uppgifter i
databasen för import, export och transitering med CSM som har rapporterats i CSM-databasen och får utbyta
information om resultaten endast för de syften som anges i denna förordning.
2.
Databasen för import, export och transitering ska vara tillgänglig för de nationella myndigheter som avses i
artikel 29 i den här förordningen. Inom kommissionen ska enbart särskilt utsedda analytiker ha befogenhet att
behandla de uppgifter som finns i databasen för import, export och transitering.
18.9.2015
L 243/7
Europeiska unionens officiella tidning
SV
28
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
Medlemsstaterna ska ha direkt tillgång till
a) uppgifter om alla deklarationer som har upprättats och lämnats in i den berörda medlemsstaten,
b) uppgifter om de ekonomiska aktörer som har ett EORI-nummer enligt förordning (EEG) nr 2454/93 och som de
har tilldelats av myndigheterna i den berörda medlemsstaten,
c) transiteringsuppgifter,
d) alla andra uppgifter med undantag för de personuppgifter som avses i artikel 41b.2 i den här förordningen.
De behöriga myndigheter som har lagt in uppgifter i det tullinformationssystem som avses i artikel 23.1 i den här
förordningen eller uppgifter från en utredningsfil i registret för identifiering av tullutredningar som avses i
artikel 41a.1 i den här förordningen i enlighet med artikel 41b i den här förordningen ska ha tillgång till alla de
uppgifter i databasen för import, export och transitering som gäller denna post eller denna utredningsfil.
3.
Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på den behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen
med avseende på de uppgifter som införts i databasen för import, export och transitering.
Kommissionen ska betraktas som ansvarig i den mening som avses i artikel 2 d i förordning (EG) nr 45/2001.
Databasen för import, export och transitering ska omfattas av förhandskontroll av Europeiska datatillsynsmannen i
enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 45/2001.
De uppgifter som har införts i databasen för import, export och transitering får lagras i högst fem år och under en
ytterligare tvåårsperiod om detta är motiverat.
4.
Databasen för import, export och transitering ska inte omfatta de särskilda kategorier av uppgifter som avses i
artikel 10.5 i förordning (EG) nr 45/2001.
Kommissionen ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter från
oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust eller otillåten spridning eller ändring av och tillgång till
uppgifterna eller varje annat slag av otillåten behandling.
5.
Kommissionen och medlemsstaterna ska skydda konfidentiell affärsinformation. Kommissionen och
medlemsstaterna ska tillämpa de strängaste tekniska, organisatoriska och personalrelaterade säkerhetsbestäm
melserna för sekretess eller andra likvärdiga krav på konfidentiell behandling på de utsedda experterna i enlighet
med nationell rätt och unionsrätten.
Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att framställningar från andra medlemsstater om konfidentiell
behandling av uppgifter som utbyts genom databasen för import, export och transitering a tillmötesgås.
Artikel 18e
Kommissionen får begära att medlemsstaterna tillhandahåller handlingar som styrker import- och exportdekla
rationer och för vilka stödjande dokument har tagits fram eller samlats in av ekonomiska aktörer avseende
utredningar som rör tillämpningen av tullagstiftningen.
Den begäran som avses i första stycket ska ställas till de behöriga myndigheterna. Om en medlemsstat har utsett
mer än en behörig myndighet måste medlemsstaten specificera vilken administrativ avdelning som ansvarar för att
behandla kommissionens begäran.
En medlemsstat ska inom en period på fyra veckor från och med mottagandet av kommissionens begäran
— tillhandahålla den efterfrågade dokumentationen; förutsatt att en motivering lämnas, inom en ytterligare period
på sex veckor;
— meddela kommissionen att det inte gick att uppfylla begäran på grund av att den ekonomiska aktören inte
kunde tillhandahålla den efterfrågade informationen, eller
18.9.2015
L 243/8
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
29
— avslå begäran till följd av ett beslut som fattats av den medlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighet i
enlighet med artikel 3.
(*) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).”
7. Artikel 21.1 ska ersättas med följande:
”1.
De utredningsresultat och uppgifter som erhålls inom ramen för de tjänsteresor som avses i artikel 20,
särskilt de dokument som överlämnats av de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna, samt de
upplysningar som kommit fram i en administrativ utredning, även genom kommissionens avdelningar, ska
behandlas i enlighet med artikel 45.”
8. Artikel 23.4 ska ersättas med följande:
”4.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 43 om fastställande av de
åtgärder för tillämpningen av jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i TIS.
Dessa delegerade akter ska antas senast den 29 februari 2016.”
9. Artikel 25.1 ska ersättas med följande:
”1.
Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i TIS inom
var och en av de kategorier som anges i artikel 24 i den utsträckning som detta är nödvändigt för att uppnå syftet
med TIS. Personuppgifter får inte ingå i den kategori som avses i artikel 24 e. Dessa genomförandeakter ska senast
den 29 februari 2016 antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43a.2.”
10. Artikel 29.1 och 29.2 ska ersättas med följande:
”1.
Tillgången till uppgifter i TIS ska vara uteslutande förbehållen de nationella myndigheter som anges av varje
medlemsstat och de avdelningar som anges av kommissionen. Dessa nationella myndigheter ska vara
tullmyndigheter, men kan också inbegripa andra myndigheter som enligt den berörda medlemsstatens lagar,
förordningar och förfaranden är behöriga att agera för att uppnå det syfte som anges i artikel 23.2.
Den uppgiftslämnande TIS-partnern ska ha rätt att bestämma vilka av de nationella myndigheter som nämns i
första stycket i denna punkt som ska få tillgång till uppgifter som den har infört i TIS.
2.
Varje medlemsstat ska till kommissionen översända en förteckning över de behöriga nationella myndigheter
som ska ha tillgång till TIS, varvid det för varje myndighet ska anges vilka uppgifter den får tillgång till och för
vilka ändamål.
Kommissionen ska med de berörda medlemsstaterna kontrollera förteckningen över de angivna nationella
myndigheterna med avseende på oproportionella utnämningar. Efter den kontrollen ska de aktuella medlemsstaterna
bekräfta eller ändra förteckningen över de angivna nationella myndigheterna. Kommissionen ska underrätta de
övriga medlemsstaterna om detta. Den ska också underrätta samtliga medlemsstater om alla motsvarande uppgifter
rörande de avdelningar vid kommissionen som är behöriga att ha tillgång till TIS.
Förteckningen över de nationella myndigheter och de kommissionsavdelningar som sålunda angetts ska av
kommissionen offentliggöras för kännedom i Europeiska unionens officiella tidning och senare uppdateringar av
förteckningen ska offentliggöras av kommissionen på internet.”
11. Artikel 30 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Förteckningen över de nationella myndigheter eller avdelningar som sålunda har angetts ska av kommissionen
offentliggöras för kännedom i Europeiska unionens officiella tidning och senare uppdateringar av förteckningen ska
offentliggöras av kommissionen på internet.”
18.9.2015
L 243/9
Europeiska unionens officiella tidning
SV
30
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
b) punkt 4 ska ersättas med följande:
”4.
Uppgifter som erhålls från TIS får, med tillstånd av den medlemsstat som har lagrat uppgifterna i TIS och
på de villkor som denna angivit, överlämnas till andra nationella myndigheter än dem som avses i punkt 2, till
tredje länder och till internationella eller regionala organisationer och/eller unionsorgan som bidrar till att
skydda unionens ekonomiska intressen och till att tullagstiftningen tillämpas på rätt sätt. Varje medlemsstat ska
vidta särskilda åtgärder för att säkerställa dessa uppgifters skydd när de överförs eller överlämnas till tjänster som
är belägna utanför dess territorium.
Första stycket i denna punkt ska i tillämpliga delar tillämpas på kommissionen om den har lagrat uppgifterna i
TIS.”
12. Titeln på kapitel 4 i avdelning V ska ersättas med följande:
”Kapitel 4
Lagring av uppgifter”.
13. Artikel 33 ska ersättas med följande:
”Artikel 33
De uppgifter som har införts i TIS ska bevaras endast under den tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket de
infördes och får lagras i högst fem år och under en ytterligare tvåårsperiod om detta är motiverat.”
14. I artikel 37 ska följande punkt läggas till:
”5.
Europeiska datatillsynsmannen ska samarbeta med den gemensamma tillsynsmyndighet som inrättats genom
rådets beslut 2009/917/RIF (*), var och en inom ramen för sina respektive befogenheter, i syfte att säkerställa en
samordnad tillsyn och samordnade revisioner av TIS.
(*) Rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål
(EUT L 323, 10.12.2009, s. 20).”
15. Artikel 38 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 b ska utgå.
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
Både medlemsstaterna och kommissionen ska särskilt vidta åtgärder för att
a) förhindra att obehöriga får tillgång till de installationer som används för databehandlingen,
b) förhindra att data och datamedia läses, kopieras, ändras eller raderas av obehöriga,
c) förhindra att data införs obehörigen och obehörig läsning, ändring eller radering av data,
d) förhindra att obehöriga får tillgång till uppgifter i TIS med hjälp av dataöverföringsutrustning,
e) garantera att, vad gäller användningen av TIS, behöriga personer endast har tillgång till de data för vilka de är
behöriga,
f) garantera att det är möjligt att kontrollera och fastställa till vilka myndigheter data får överföras genom
dataöverföringsutrustning,
g) garantera att det i efterhand är möjligt att kontrollera och fastställa vilka data som har införts i TIS, när och
av vem, samt att kontrollera förfrågningar,
h) förhindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller radering av data under överföringen av data och
transporten av datamedia.”
c) Punkt 3 ska utgå.
18.9.2015
L 243/10
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
31
16. Artikel 41d ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1.
Uppgifterna får bevaras under en tidsperiod som är avhängig av lagar, förordningar och förfaranden i den
medlemsstat som tillhandahåller dem. De maximala och icke kumulativa tidsperioderna, som ska beräknas från
den dag då uppgifterna om utredningen förs in och som inte får överskridas, ska vara följande:
a) Uppgifter om pågående utredningar får bevaras i högst tre år, om ingen aktivitet som strider mot tull- och
jordbrukslagstiftningen har konstaterats under den tiden; uppgifterna ska anonymiseras tidigare om ett år har
förflutit sedan den sista överträdelsen fastställts.
b) Uppgifter om administrativa undersökningar eller brottsutredningar som har lett till att en aktivitet som
strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen konstaterats och som inte resulterat i ett administrativt beslut, en
fällande dom eller ett beslut om straffrättsliga eller administrativa böter får bevaras i högst sex år.
c) Uppgifter om administrativa undersökningar eller brottsutredningar som har lett till ett administrativt beslut,
en fällande dom eller ett beslut om straffrättsliga eller administrativa böter får bevaras i högst tio år.”
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3.
Kommissionen ska anonymisera eller radera uppgifterna så snart den maximala tidsperioden enligt
punkt 1 har löpt ut.”
17. Artikel 43 ska ersättas med följande:
”Artikel 43
1.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter på de villkor som anges i denna artikel.
2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 23.4 ska ges till kommissionen för en period av
fem år från och med den 8 oktober 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet
senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande
förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan
förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.
Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.
Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i
beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.
En delegerad akt som antas enligt artikel 23.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller
rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten
delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden,
har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på
Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
18. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 43a
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
18.9.2015
L 243/11
Europeiska unionens officiella tidning
SV
32
Prop. 2016/17:44
Bilaga 1
Artikel 43b
Senast den 9 oktober 2017 ska kommissionen genomföra en utvärdering av
— nödvändigheten av att utvidga uppgifterna om export i de databaser som avses i artiklarna 18a och 18d genom
att ta med uppgifter om andra varor än de som fastställs i artiklarna 18a.4 första stycket b och 18d.1 c, och
— möjligheten att utöka uppgifterna i transportdatabasen genom att inkludera uppgifter om import, export och
transitering av varor med väg- eller lufttransport.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av
allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförande
befogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”
19. I artikel 53 ska följande stycke läggas till:
”För fraktförare som den 8 oktober 2015 är bundna av privata avtal som hindrar dem från att uppfylla sin
skyldighet att rapportera enligt artikel 18a.4 ska denna skyldighet tillämpas från och med den 9 oktober 2016.”
Artikel 2
1.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens
officiella tidning.
2.
Den ska tillämpas från och med den 1 september 2016.
3.
Utan hinder av punkt 2 i den här artikeln ska artikel 1.5, 1.8, 1.9, 1.17 och 1.18 tillämpas från och med den
8 oktober 2015.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 9 september 2015.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
N. SCHMIT
Ordförande
18.9.2015
L 243/12
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Prop. 2016/17:44
Bilaga 2
33
FÖRORDNINGAR
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/345
av den 10 mars 2016
om hur ofta rapportering av meddelanden om containerstatus ska ske samt uppgiftsformatet och
överföringsmetoden
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan
medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en
korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (1), särskilt artikel 18c, och
av följande skäl:
(1)
I förordning (EG) nr 515/97 föreskrivs att fraktförare ska överlämna uppgifter om containerrörelser för sådana
händelser som anges i artikel 18a.6 i den förordningen till databasen för meddelanden om containerstatus (nedan
kallad CSM-databasen) som förvaltas av kommissionen, men endast i den mån dessa är kända för den
rapporterande fraktföraren och uppgifter för dessa händelser har tagits fram, samlats in eller bevarats i de
elektroniska registren.
(2)
För att uppgifter om containerrörelser ska kunna analyseras i rätt tid och för att säkerställa en obehindrad
överföring av sådana uppgifter från sjöfraktföretag till CSM-databasen, samt för att garantera en hanterbar
variation i fråga om formerna för kodning av uppgifter, bör det specificeras hur ofta rapportering av
meddelanden om containerstatus ska ske och vilket uppgiftsformat och vilken överföringsmetod som ska
användas.
(3)
På grund av containertrafikens stora volym och regelbundna förändringar, måste man snabbt kunna identifiera
misstänkta containerrörelser för att upptäcka bedrägerier på ett effektivt sätt. För att de inlämnade uppgifterna
ska kunna användas effektivt, så att risken minskas för att misstänkta sändningar flyttas till en okänd plats innan
sökning efter misstänkta sändningar kan utföras effektivt, bör fraktförarna vara skyldiga att överföra meddelanden
om containerstatus till CSM-databasen senast 24 timmar efter det att meddelandet tagits fram, samlats in eller
bevarats i fraktförarens elektroniska register.
(4)
För att minska den ekonomiska bördan för branschen och underlätta överföringen av meddelanden om
containerstatus bör fraktförarna åläggas att använda en av de ledande standarderna ANSI ASC X12 eller
UN/EDIFACT. ANSI ASC X12 är ett protokoll för elektroniskt datautbyte (EDI) från den amerikanska standardise
ringsorganisationen ANSI, medan UN/EDIFACT är den EDI-standard som utvecklats inom ramen för Förenta
nationerna (FN). Användningen av dessa standarder bör minska fraktförarnas kostnader för att genomföra
bestämmelserna eftersom de anses vara allmänt använda för elektroniskt datautbyte inom sjöfartsindustrin för
elektroniskt datautbyte.
(5)
För att garantera säker överföring av uppgifter och en tillräcklig nivå av konfidentialitet och integritet hos de
överförda uppgifterna bör meddelanden om containerstatus överföras via Secure Shell File Transfer Protocol
(SFTP) som utarbetats av IETF (Internet Engineering Task Force). Denna metod ger de säkerhetsgarantier som
krävs och kan godtas av branschen vad gäller genomförbarhet. För att minska genomförandekostnaderna bör
fraktförare tillåtas att även använda andra överföringsmetoder under förutsättning att de garanterar samma nivå
av uppgiftsskydd som SFTP.
(6)
För att minska den ekonomiska bördan i samband med överföring av meddelanden om containerstatus bör
fraktförare tillåtas att överföra alla sådana meddelanden som tagits fram, samlats in eller bevarats i deras
elektroniska register, utan att välja ut enskilda meddelanden. I sådana fall bör kommissionen och
medlemsstaternas behöriga myndigheter ges tillgång till dessa uppgifter och kunna använda dem i enlighet med
bestämmelserna i förordning (EG) nr 515/97.
(7)
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom
förordning (EG) nr 515/97.
11.3.2016
L 65/38
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.
34
Prop. 2016/17:44
Bilaga 2
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Rapporteringsfrekvens för meddelanden om containerstatus
Fraktförare ska överföra fullständiga meddelanden om containerstatus som tagits fram, samlats in eller bevarats i deras
elektroniska register till CSM-databasen senast 24 timmar efter det att meddelandet förs in registret.
Överföring av historiska meddelanden om containerstatus i enlighet med artikel 18a.5 i förordning (EG) nr 515/97 ska
ske inom 24 timmar efter det att det första meddelande om containerstatus som fastställer att containern är avsedd att
föras in i unionens tullområde har tagits fram eller samlats in i fraktförarens elektroniska register.
Artikel 2
Uppgiftsformat för meddelanden om containerstatus
Fraktförare ska rapportera meddelanden om containerstatus med användning av standarderna ANSI ASC X12 eller
UN/EDIFACT.
Artikel 3
Överföringsmetod för meddelanden om containerstatus
1.
Fraktförare ska överföra meddelanden om containerstatus med användning av Secure Shell File Transfer Protocol
(SFTP).
Fraktförare ska tillåtas överföra meddelanden om containerstatus med användning av andra metoder förutsatt att dessa
garanterar en säkerhetsnivå som motsvarar SFTP.
2.
Meddelanden om containerstatus kan överföras antingen genom
a) selektiv rapportering av enskilda meddelanden om containerstatus i enlighet med artikel 18a.6 i förordning (EG)
nr 515/97, eller
b) överföring av alla meddelanden om containerstatus som tagits fram, samlats in eller bevarats i fraktförarens
elektroniska register utan att enskilda meddelanden väljs ut.
Om en fraktförare överför meddelanden om containerstatus i enlighet med punkt b godtar fraktföraren att
kommissionen och medlemsstaterna ges tillgång till dessa uppgifter och använder dem i enlighet med de villkor som
fastställs i förordning (EG) nr 515/97.
Artikel 4
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 september 2016.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 10 mars 2016.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
11.3.2016
L 65/39
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Promemorians sammanfattning
I promemorian redogörs för de ändringar i svensk rätt som bedöms vara nödvändiga som en följd av de ändringar i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen som har tillämpats sedan den 1 september 2016. I detta avseende innehåller promemorian förslag till ändringar i tullagen samt vissa bestämmelser i förordning. I promemorian redogörs också för förslag till ändringar i svensk rätt som är nödvändiga för att rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål ska anses vara genomfört i svensk rätt. I detta avseende föreslås endast bestämmelser i förordning. Det föreslås en ny förordning om tullinformationssystemet som ska ersätta förordning (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinformationssystem.
Ändringarna i tullagen föreslås träda i kraft den 1 april 2017 och den nya förordningen om tullinformationssystemet föreslås träda i kraft den 1 november 2016.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 5 kap. 2 §tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen och
– Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.
Lydelse enligt prop. 2015/16:175 Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd
För tullförseelse döms till böter den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i
med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.
förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 §, eller
2. inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18 a 5 eller 6 i förordning (EG) 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/1525.
Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om
1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som
a) förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon eller,
b) är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,
2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller
3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
Förteckning över remissinstanserna
Följande remissinstanser har getts möjlighet att yttra sig över promemorian. Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Läkemedelsverket, Tullverket, Skatteverket, Transportstyrelsen, Statens jordbruksverk, Föreningen svensk sjöfart, Näringslivets regelnämnd, Regelrådet, Svensk handel och Transportindustriförbundet.
Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Läkemedelsverket, Tullverket, Skatteverket och Statens jordbruksverk har inte haft något att invända mot lagförslaget.
Riksdagens ombudsmän och Regelrådet har avstått från att yttra sig. Näringslivets regelnämnd, Svensk handel och Transportindustriförbundet har inte inkommit med något yttrande.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 5 kap. 2 §tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen.
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, och
– rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.
Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.
Lydelse enligt SFS 2016:884 Föreslagen lydelse
5 kap.
2 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i den ursprungliga lydelsen, jämförd
För tullförseelse döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller mot anmälningsplikten i artikel 3 i förordning (EG) nr 1889/2005, i
med 4 kap. 50 § döms för tullförseelse till böter.
den ursprungliga lydelsen, jämförd med 4 kap. 50 §, eller
2. inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.5 eller 18a.6 i förordning (EG) nr 515/97, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525.
Första stycket gäller också den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen om
1. skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som
a) förvaras i en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon, eller
b) är föremål för förenklingar vid tillämpning av ett tullförfarande,
2. skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller handling till Tullverket, eller
3. användningen eller förbrukningen av en icke-unionsvara. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Straffet är böter. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2017.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-10-25
Närvarande: F.d. justitierådet Lennart Hamberg samt justitieråden Anita
Saldén Enérus och Svante O. Johansson.
Ändrade bestämmelser om tullsamarbete
Enligt en lagrådsremiss den 13 oktober 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Gabriela Kalm.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i tullagen
5 kap. 2 §
Genom ändring av artikel 18a.4 i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen har det införts en skyldighet för fraktförare att för containrar som är avsedda att med fartyg föras in i eller ut ur unionens tullområde skicka information om containerrörelser till en ny databas - CSM-databasen. Varje medlemsstat ska enligt artikel 18a.6 fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. I paragrafen föreslås en ny bestämmelse som föreskriver att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin rapporteringsskyldighet enligt artikel 18a.5 eller 18a.6 i förordningen döms för tullförseelse till böter. Eftersom skyldigheten för fraktförare att skicka information om containerrörelser slås fast i punkt 4 i artikeln föreslår Lagrådet att hänvisningen i paragrafen utvidgas till att även omfatta denna punkt.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 2016
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, M Johansson, Bucht, Andersson, Hellmark Knutsson, Ygeman, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Eriksson, Skog, Ekström
Föredragande: statsrådet Andersson
Regeringen beslutar proposition Ändrade bestämmelser om tullsamarbete
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EUregler
Lag om ändring i tullagen (2016:253)
32015R1525 32016R0345